Andra behandling

TALMANNEN

Plenum börjar. Talmannen konstaterar samma närvarolista som vid föregående plenum.

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1

Stora utskottets betänkande nr 1/2008-2009 angående lag om konsumentrådgivning och lagar om ändring av 1 § i lagen om Konsumentverket och 30 § i självstyrelselagen för Åland. (RP 4/2008-2009).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

Till grund för behandlingen ligger stora utskottets betänkande. Eftersom utskottet föreslagit att lagtinget inte måtte ge sitt bifall till den i presidentens framställning avsedda lagen kan under diskussionen väckas förslag om att till grund för behandlingen läggs republikens presidents förslag eller lagutskottets betänkande. Väcks inget sådant förslag förklaras andra behandlingen avslutad sedan diskussionen i ärendet avslutats.

Diskussion?

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Stora utskottets betänkande nr 1/2008-2009 tar upp lagen om konsumentrådgivning och lagar om ändring av 1 paragraf om konsumentverket och 30 paragrafen självstyrelselagen för Åland. Till grund för behandlingen i stora utskottet har republikens presidents framställning nr 4/2008-2009 samt lagutskottets betänkande nr 6/2008-2009 legat. Ändringen medför att skötseln av konsumentrådgivningen från den 1.1.2009 överförts från kommunerna till magistraten. Jag känner, herr talman, en önskan om att först lite få gå in på behörigheten när det gäller den här frågan. Jag har konstaterat att det i många sammanhang har varit en liten begreppsförvirring.

Tittar vi på 5 kapitlet i självstyrelselagen som tar upp rikets behörighet kan vi konstatera att i den 27 paragrafen 10 punkten finns konsumentskyddet, dvs. konsumentrådgivning. Konsumentskydd är rikets behörighet. Sedan när det gäller den 30 paragrafen i självstyrelselagen, som tar upp behörighet och förfarande i förvaltningsärenden kan vi läsa i 11 punkten i nu lydande självstyrelselag: "De uppgifter som enligt lagstiftningen om konsumentrådgivning ankommer på kommunerna ska i landskapet skötas av landskapsmyndigheterna i enlighet med avtal mellan landskapet och kommunerna." D.v.s. landskapets roll är förvaltningen, det praktiska handhavandet, medan behörigheten hör till riket, det tror jag att kan vara bra att klarlägga till att börja med. Vi har också konstaterat i stora utskottet att konsumentrådgivningen i landskapet faktiskt kommer att fungera oavsett om framställningen omfattas eller inte. Det har också framkommit att länsstyrelsen på Åland har för avsikt att ingå avtal med landskapsregeringen i saken och det under förutsättning att den här ändringen genomförs, annars har vi erfarit att man kanske ser sig om efter andra alternativ, eventuellt privat skötsel av konsumentrådgivningen.

Vi har också i stora utskottet försökt undvika dubbelarbete och vi har konstaterat att lagutskottet i sitt betänkande detaljerat har redogjort för självstyrelselagens bestämmelser, tidigare ändringar av självstyrelselagen, beredning av ärendet och riksdagens behandling av den aktuella ändringen av självstyrelselagen så vi ser ingen idé att upprepa det. Vi håller också med det som lagutskottet sade, dvs. att ändringar av självstyrelselagen ska beredas i samråd med landskapsregeringen och det ska också genomgå en parallell behandling i båda parlamenten, dvs. både lagtinget och riksdagen, i syfte att uppfylla självstyrelselagens krav på överensstämmande beslut. Ändringen ska också i och med att det är en lag som är jämförbar med grundlagen, genomgå förberedande behandling i grundlagsutskottet. Alltså, herr talman, så här långt är vi eniga med lagutskottet, men vi har inte fått några garantier för att den här felaktiga behandlingen inte kommer att ske igen. Därför anser stora utskottet att den aktuella ändringen av självstyrelselagen har skett med avvikelse från godtagbar gällande praxis på ett oacceptabelt sätt. Det viktiga är att man noterar att konsumentrådgivningen i landskapet fungerar oavsett om presidentframställningen omfattas eller inte. Det som är en nackdel är att 30 paragrafen 11 punkten i självstyrelselagen inte längre kan tillämpas i gällande lydelse. Vi anser att det är en mindre olägenhet jämfört med att vi skulle omfatta att ändringen av självstyrelselagen, som vi redan anser att har skett på ett oacceptabelt sätt, skulle omfattas. Det är någonting som stora utskottet ser väldigt allvarligt på. Utskottet föreslår därför att lagtinget för sin del inte godkänner förslaget.

Ändringen av den aktuella bestämmelsen i självstyrelselagen bör ske enligt lag och ordning på det sätt som beskrevs i lagutskottets betänkande och som vi också omfattar, alltså följa de premisser som jag sade tidigare. Det kan ske genom en ny presidentframställning redan nu för att tillse att bestämmelserna i självstyrelselagen är aktuella eller senast i samband med nästa ändring av självstyrelselagen. Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att märkligt nog blev stora utskottet inte enigt om det här utan beslutet har fattats efter omröstning med rösterna 7-3. Minoriteten är själv bäst skickad att redogöra för de synpunkter de har och med anledning av det kan jag troligtvis få anledning att återkomma.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Utskottsordförande talade om den framtida konsumentrådgivningen, men av det vi hörde i utskottet så fick jag det intrycket att landskapet inte har något inflytande om inte vi ändrar självstyrelselagen och går med på den. Det blir ett vacuum mellan där. Jag tvivlar på att det kommer en ny framställning på bra lång tid om vi säger nej till det här. Jag tycker att det här inte är ett klokt sätt att sparka till Helsingfors, det är inte som när man sparkar boll då den kommer tillbaka direkt, utan det kommer nog att ta ganska lång tid.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det var en intressant formulering, att sparka till Helsingfors. Jag har inte riktigt förstått liberalernas bevekelsegrunder i sakligt hänseende, men vi ska inte förekomma det. Man känner alltså en viss rädsla för hur det ska uppfattas i Helsingfors. Majoriteten har ändå sett att hanteringen av den här lagändringen är så pass allvarlig att vi inte kan omfatta vad som helst oavsett om det kommer från Helsingfors eller inte. Landskapet har inflytande över konsumentrådgivningen idag och kommer också att ha det framöver.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Herr talman! Det är bättre att föra en klok politik än en som skapar misstroende och hårt förhandlingsklimat för vi har många andra frågor som är viktiga.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det håller jag helt och hållet med om. Vi ska alla 30 i denna sal driva en så klok politik vi bara förmår. Jag delar inte ltl Sundbloms uppfattning om att man sparkar till Helsingfors bara för att man inte lägger sig flat och konstaterar: "Oj, de har gjort en felaktig behandling av självstyrelselagen, men det gjordes ändå i Helsingfors så vi får väl antagligen leva med det". Jag tycker inte att det är en klok politik.

Vtm Gunnar Jansson

Värderade talman! I remissen var jag för egen del och på den liberala lagtingsgruppens vägnar mycket missnöjd med sättet varpå detta ärende har skötts, framför allt i Finlands riksdag. Jag har inte haft någon orsak att ändra uppfattning på den punkten, tvärtom tycker jag att handläggningen i både lagutskott och stora utskott har stärkt mig i den synen. Om orsakerna till det har vi delade meningar om, men vi är överens om att så här får det inte gå till. Det här får inte upprepas. Jag drar mig till minnes, för tio år sedan stod jag praktiskt taget ensam i Finlands riksdag och försvarade Ålands självstyrelse i förbindelse med en ändring av lotterilagstiftningen, ett ämne som är mycket aktuellt i dag som är. Det har vi redan hört andra talare omnämna och vi känner till frågeställningarna kring de sakerna. Det var en envis kamp i riksdagen som fördes där som så småningom ledde till att det eniga lagtinget och den eniga landskapsstyrelsen, på den tiden, som helt och hållet stödde mig i de strävandena, fick först högsta domstolen på sin sida och därefter republikens president och ärendet kunde genomföras på ett rimligt sätt. Den gången handlade det alltså om en bedömning av rikslagens överensstämmelser med självstyrelselagen. Självstyrelselagen var den grund som jag stod på och självstyrelselagen är och förblir den grund som vi ska stå på. Jag brukar formulera det på det sättet att i sådana här frågor bör vi söka politisk enighet på juridisk grund. Vår grund är självstyrelselagen för Åland.

Nu står jag här i lagtinget och den uppenbarelsen ska inte överdramatiseras även om jag blev tagen av behandlingen i stora utskottet, som dess ordförande välförtjänt redovisade, nämligen antingen har mina pedagogiska färdigheter helt och hållet förbrukats eller så har jag på annat vis inte lyckats nå fram med mitt budskap. I ett självstyrelsepolitiskt perspektiv vill jag försvara och förklara min och reservanternas, kollegorna Torsten Sundbloms och Leo Sjöstrands, hållning med att strukturen i självstyrelselagen bygger på kanske de förnämsta minoritetsskyddsmekanismer som folkrätten känner, d.v.s. territoriell autonomi. Vi har olika varianter av minoritetsskyddsmekanismer kring autonomibegreppet, följande brukar betecknas som den kulturella och därunder diverse arrangemang med veto.

Utmärkande för vår självstyrelseordning, inom vårt territorium, är inte bara inflytande i ärenden utan påverkan på ärenden. Inte bara influens utan uttryckligen involvement. Skillnaden är stor och dramatisk och det är någonting som omvärlden mer än mycket annat söker efter i lösningen på minoritetsproblemen. Där må jag säga att vårt självstyrelsesystem är avancerat. Det här är en ganska teoretisk betraktelse, men den sammanhänger med reservationen i den meningen att när vi har denna territoriella självstyrelseordning, som bygger på klassisk västerländsk demokratisk modell, har vi lagstiftningsmakt och förvaltningsmakt. Vi har en delad kompetens och vi har respekt för att man inte blandar sig i den andras kompetens med två undantag. De undantagen är bägge till förmån för Åland. I folkrättsligt ljus till förmån för den svagare, om man uttrycker sig på det sättet. Landskapet har rätt och plikt att lägga sig i rikslagstiftning som har särskild betydelse för Åland, det har jag och säkert min efterträdare många erfarenheter av, ganska framgångsrika sådana nu och då, inte alltid för det här är politik och det är många gånger en viss kamp över det hela. Därutöver har alltså landskapsförvaltningen rätt till påverkan, involvement, i ärenden under rikets behörighet på det sätt som 30 paragrafen självstyrelselagen säger. Det här är pudelns kärna i reservanternas resonemang. Vi vill värna självstyrelsen på ett sådant sätt att våra demokratiska institutioner också har maximal möjlighet till påverkan i ärenden som rör Ålands folk vilka staten sköter. Faktum är att denna samrådsparagraf, som 30 paragrafen själstyrelselagen populärt kallas, är en paragraf som syftar till att ge största möjliga påverkningsmöjlighet för Åland i de ärenden som riket sköter på Åland, till Åland, för Åland och dess befolkning. Också i andra ärenden ska vi naturligtvis ta oss talan, även om det explicit inte finns utrymme för omnämnande av dem i 30 paragrafen. Vårt uppdrag som företrädare för folket är att göra det. Jag menar att i de ärenden, som uttryckligen förbehålls våra demokratiska institutioner på Åland, så kan vi inte avhända oss den makten till påverkan som hela självstyrelsesystemet bygger på.

När vi kommer in på konsumentrådgivningen är det som vi vet en statlig aktivitet av enkla orsaker, av den orsaken att det handlar om ganska människonära rättshjälpsmekanismer och rättsskyddsmekanismer. Självstyrelselagskompetensen är indelad på det sättet att rättsvården i huvudsak underlyder riket. Eftersom konsumentrådgivningen rör konsumenter på Åland var det ganska enkelt i beredningen av den nuvarande självstyrelselagen att förstå och inse att påverkningsmöjligheter för landskapet måste finnas också i denna statliga aktivitet som utövas på Åland för ålänningarna. Den influensen finns i 30 paragrafen 11 punkten självstyrelselagen. Det finns diverse andra påverkningsmöjligheter i samma paragraf, men det här är den centrala i detta ämne.

Jag ber nu om överseende, herr talman, att jag kommer att överskrida den tidsram som vi har rekommenderat. Jag återkommer till den politiska enigheten på juridisk grund. Jag tycker att detta ärende bevittnar om en ganska beundransvärd enighet under dess gång. Vi känner till att konsumentrådgivningen överfördes från kommunerna till staten i riket som en eftergift och som en s.k. morot för att genomföra kommun- och strukturreformen där. Detta skedde genom lagstiftning på det klumpiga sätt som vi har noterat. Lantrådet Roger Nordlunds landskapsregering bevakade detta på ett föredömligt sätt när handels- och industriministeriet föreslog att 30 paragrafen 11 punkten självstyrelselagen skulle strykas, skulle strykas! Jag brukar uttrycka det så att ingen lagtingsgeneration har rätt att gå med på någonting sådant. Jag är imponerad, och kanske inte så litet heller, av den hållning regeringen då intog i november 2007 och sade att: "Inga stryks det någonting i självstyrelselagen utan den utformas på det sätt som den förändrade verkligheten har medfört." Lantrådet Viveka Erikssons regering har upprepat denna hållning och så här långt är det gott och väl. Sedan schabblade det till sig ordentligt av orsaker som vi känner och som vi inte accepterar framför allt under riksdagsbehandlingen. Jag säger inte mera för vi ska inte debattera frånvarande i denna kammare.

Enigheten levde vidare i lagtingets lagutskott och i de regerande partiernas överläggningar. I ljuset av denna bestämmelse i självstyrelselagen, och av respekt för det som har varit, ställde vi oss frågan, åtminstone vi liberaler, men jag tror också centern i våra överläggningar, vad är till mera nytta och vad medför mer skada? Är det till nytta att säga nej, är det till skada att säga ja, Är det till nytta att säga ja och vad medför ett nej?

Vår reservation föranleds därav att stora utskottet så att säga svängde i denna enighet, som startade på hösten 2007. Stora utskottet har den rätten och makten naturligtvis under demokratiska regler, den rätten är självklar, men också reservanternas rätt att tycka annorlunda är lika självklar. Vi respekterar varandra och varandras åsikter och det här går inte in på person på något sätt. Vi resonerade på det sättet att behandlingen är skandalös, får inte upprepas. Matti Vanhanens regering har lovat att så inte kommer att ske, d.v.s. regeringen i Helsingfors vidtar sådana lagberednings- och propositionstekniska åtgärder att den här typen av propositioner i den här formen inte längre ska lämnas till Finlands riksdag. Riksdagen hade för sin del fått till författning om att behandlingen i riksdagen oberoende av vad som sker i övrigt inte upprepas på det sätt som nu har hänt. Vi kom i vår analys till det att det är större skada att självstyrelseorganen på Åland avstår från det inflytande över konsumentrådgivningens genomförande på Åland, för ålänningarna, för Vera i Knutsboda och mig och alla andra, än att vi går in i en oviss framtid som bygger på det som utskottet skriver, på förhoppningen, eller kanske tron till att konsumentrådgivningen i landskapet fungerar det oaktat på åtgärd av länsstyrelsen på Åland, som har för avsikt att ingå avtal med landskapsregeringen i sak. Om så sker så sker det. Jag frågade både i stora utskottet och därefter i andra instanser vilken den legala grunden för landskapet skulle vara att ingå ett sådant avtal. Det är inte lätt att besvara den frågan. Vi är ingen förvaltare här i lagtinget så jag ska inte ens försöka besvara den frågan. Jag ställer bara den frågan: Vilket konsumentskydd har jag och vi alla om ett sådant här avtal inte ingås? På det sättet vill jag inte att självstyrelsen ska vända sig emot sitt eget syfte. Jag tycker inte att vi har rätt att ordna medborgarnas tillvaro sämre på en sådan här grund än vad den skulle behöva vara.

Jag hoppas att budskapet har blivit klart för jag voterar inte för ett ja till denna framställning av presidenten för att vi behöver ge ett ja, inte på något sätt. Jag kan citera mig själv och säga att skulle jag i all anspråkslöshet ha varit med i Finlands riksdag och röstat emot detta förfarande skulle jag ha varit den första i Ålands lagting att votera för samma sak, men jag har också sagt att skulle Ålands riksdagsledamot ha röstat emot detta förfarande och resultat i Finlands riksdag skulle jag ha sagt nej i Ålands lagting. Det här är politik och det här är respekt för autonoma parlaments sätt att jobba. Nu är vi inte i den situationen, vad är det då för skada med att säga ja? Det kanske inte är så lätt att visa på skadliga effekter. De pedagogiska dimensionerna kan vara betydande, de glömmer vi inte och de ska vi i alla händelser tillse att tillkommer både på det sätt som lagutskottet och stora utskottet har anfört. Vad är då skadan med att säga nej? Den jag nämnde. Därför, herr talman och med beklagande av denna kanske mångordiga utläggning, varav hjärtat är fullt därom talar munnen, föreslår jag att till grund för behandlingen nu läggs lagutskottets betänkande nr 6. Tack!

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ja det var mångordigt, nästan lite sorgligt, begravningsstämning nästan över hela framförandet, men det var intressant också på många sätt och vis. Politiskt är det i alla fall så att vicetalman Gunnar Jansson radikalt har ändrat liberalernas hållning till framställningen. I remissen så var det andra takter. Det var en hantering som präglats av att det som gäller för budgetlagar i riket. Enligt vårt protokoll så kan liberalerna aldrig någonsin gå med på att självstyrelselagen hanteras än mindre ändras och uppges som en budgetlag och därför utan grundlagsutskottets medverkan. Man frågar sig vad som har hänt med liberalernas fasta inställning från den 5.12.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Herr talman! Som jag nämnde så var jag och vi mycket kritiska i den här remissdebatten som åberopades. Det är alldeles klart att en självstyrelselag är en med grundlag jämförbar lag och kan inte hanteras som en budgetlag. Det gäller fortfarande. Nu är termen budgetlag så att säga en arbetsterm, men vår åsikt står fast.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ja, då får man väl konstatera att liberalerna säger en sak men gör en helt annan. Det hänger inte politiskt ihop. I den här presentationen nämndes något om svenska språket och i den reservation som har vtm Gunnar Jansson som första undertecknare antyder man att om länsstyrelsen ordnar det här på sitt vis på Åland så är det svenska språket och servicen på svenska i fara. Är det inte så ändå att statliga myndigheter också ska följa självstyrelselagens språkstadganden. På vilket sätt skulle landshövding Lindbäck kunna förfinska Åland via rätten att ordna konsumentrådgivning på Åland?

Vtm Gunnar Jansson, replik

Herr talman! På inga villkor vill jag misstänkliggöra landshövdingen Peter Lindbäck om att vilja ge upp svenska språket på Åland eller, som det nämndes, förfinska Åland.  Om landskapsregeringen ger upp sitt inflytande över konsumentrådgivningens praktiska genomförande, d.v.s. självstyrelselagen inte blir ändrad, sålunda att det inte kommer någon proposition till riksdagen eller lagtinget inte avger någon lagmotion eller någon annan åtgärd så kommer länsstyrelsen att tillämpa de regler som gäller för konsumentrådgivningen i lagen om densamma. Om konsumentrådgivningen upphandlas och blir privat utförd vet vi vad lagen säger.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Jag håller inte med vtm Gunnar Jansson i hans resonemang och inte heller i hans slutledning. Tvärtom tycker jag att utskottet har ett bra betänkande som är helt i överensstämmande med de synpunkter som vi har haft i obunden samling hela tiden. Jag skulle vilja ha ett förtydligande från vtm Jansson. Hörde jag rätt att vtm Jansson sade att eftersom Finlands riksdag sagt ja till självstyrelselagsändringen tycker också liberalerna på Åland att det finns orsak att säga ja. Betyder det att man alltid från liberalernas sida kommer att säga ja till sådant som Finlands riksdag har sagt ja till när det gäller också framdeles ändringar av självstyrelselagen?

Vtm Gunnar Jansson, replik

Herr talman! Aldrig någonsin, aldrig någonsin, hela umgänget mellan autonoma parlament vilar på självstyrelselagens grund och 62 paragrafen är fullständigt tydlig. Vad jag sade var, kanske det var otydligt eller om det hördes dåligt, vad vet jag, att om Ålands ledamot av Finlands riksdag hade röstat nej både till behandlingsordningen och till ändringen av självstyrelselagen hade jag varit den första här i lagtinget att inta en liknande hållning. Det är så det fungerar i riksdagen. Jag kan tillägga att vi inte har några garantier för att det inte kommer en ny proposition till riksdagen och får det här förfarandet testat. Vi ska naturligtvis göra vad vi kan för att så sker ifall lagtinget nu vägrar lämna bifall till presidentens framställning, vilket gör att presidenten inte kan stadfästa lagen när den dagen kommer senare i februari.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Herr talman! Det är bra att vi fick ett förtydligande, för jag hörde kanske fel, jag vet inte om det var så att man rättade till sitt tänk nu, men vi är under inga omständigheter underlydande den åländska riksdagsledamotens i Finland vilja. Vi har ett eget ansvar här i salen att tänka själva, annars, analogt med det "tänket" som vtm Jansson hade, så skulle vi inte heller enigt ha skrivit en lagmotion vad gäller t ex inflytandefrågorna i Lissabon-fördraget. Jag ser en koppling där, då borde inte heller liberalerna ha varit med på det.

TALMANNEN

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Torsten Sundblom

Herr talman! Jag begär att få stöda vtm Janssons förslag att lagutskottets betänkande nr 6 ska läggas till grund för fortsatt behandling.

TALMANNEN

Under diskussionen har vtm Jansson, understödd av ltl Torsten Sundblom, föreslagit att lagutskottets betänkande nr 6/2008-2009 ska läggas till grund för ärendets fortsatta behandling. Ärendets sakliga behandling avbryts därför för fattande av beslut med anledning av vtm Janssons förslag. Jag ber därför de följande talarna inskränka sina uttalanden till det väckta förslaget. För övrigt kvarstår de som finns på listan till efter omröstningen.

Önskar någon uttala sig om omröstningen? Då skrider vi till omröstning mellan stora utskottets förslag eller att lagutskottets förslag ska läggas till grund för behandlingen.

Omröstningen kommer att verkställas. De som omfattar att stora utskottets betänkande kvarstår som grund för behandlingen, röstar ja, de som röstar för att lagutskottets betänkande läggs till grund för behandlingen röstar nej; vinner nej har lagtinget omfattat vtm Gunnar Janssons förslag att lagutskottets betänkande nr 6/2008-2009 läggs till grund för behandlingen. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd! Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej.

 Talmannen konstaterar att det finns majoritet för ja-rösterna, d.v.s. behandlingen fortsätter med stora utskottets betänkande som grund!

Ltl Gun Carlson

Herr talman! Det är sant som vtm Gunnar Jansson sade att vi många gånger har diskuterat nyttan av att säga ja eller nej till det här, vad som skulle bli bättre. Det är också det som blev kvar som centerns osäkerhet vilken betydelse ett förkastande skulle få. Behandlingen i stora utskottet gav vid handen tydligt att konsumentrådgivningen kommer att fungera enligt länsstyrelsens uppdrag eftersom lagen om konsumentrådgivningen och om konsumentverket är i kraft. Det betyder att vi stöder den här tanken som man också för fram i utskottsbetänkandet. För centern blev det ett större problem att godkänna ändringen av självstyrelselagen än att konstatera att konsumentrådgivningslagen fungerar såsom den gör enligt vad man skriver i betänkandet. Det är kort om det här. Vi har också sagt att vi omfattar lagutskottets slutsatser där det fanns en skrivning om lagmotion. Om man nu anser att den möjligheten är borta så vill jag ändå påminna om att lagtinget alltid har möjlighet att enligt 22 paragrafen väcka initiativ i frågan om lagmotion eftersom åtminstone centern, och jag tror alla andra också, ändå vill ha möjligheten att ha inflytande över förvaltningen av konsumentrådgivningslagen som den här 30 paragrafen 11 punkten skulle ge. Det är möjligt att man under vägs gång kommer till att det finns andra, men vi säger det tydligt i utskottsbetänkandet att ändringen av den ska ske på ovanbeskrivet sätt som en ny presidentframställning, dvs. det betyder också i den här frågan att vi alla vill samma sak. Vi vill ha det klart och tydligt. Jag ville säga det här för att man skulle förstå varför centern har ändrat sig.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Bästa kolleger! När det här ärendet remitterades till stora utskottet hade jag ingen deciderad uppfattning om vilken väg lagtinget borde välja utan jag ville ha ytterligare vägkost genom beredningen här i lagtinget. Det är ett bra betänkande som utskottet har kommit med och det ger tilläggsinformation. Det var ett bra betänkande som lagutskottet också hade. Därmed återstår resonemanget som finns i reservationen till stora utskottets betänkande.

Vtm Gunnar Jansson sade att vi inte ska överdramatisera detta, jag ska försöka hjälpa till att avdramatisera det, men vicetalmannens jämförelse med lotterilagsbehandlingen i riksdagen blev lite överdramatisk. Reservanterna skriver avslutningsvis: "I likhet med lagutskottet anser vi att detta ärende skötts på ett ansvarslöst sätt". Jag återkommer till det. ”Lagutskottet har anvisat vägar för att förhindra att misskötsel upprepas”, vi nöjer oss med den. Den åsikten respekterar jag, den är rimlig. "Vi vill inte av prestigeskäl hemfalla åt en överreaktion vars både självstyrelsepolitiska och språkpolitiska följder inte kan överblickas." Det här är måhända en överreaktion. Det är min första kommentar. Min andra kommentar är att, och den har vi varit eniga om hela vägen, vad man kan vara upprörd över i det här ärendet är behandlingen i hela kedjan. Det är behandlingen i arbets- och näringsministeriet, som det numera heter, det är behandlingen i justitieministeriet, det är behandlingen i landskapsregeringen i förhållande till lagtinget och uppfattningen om självstyrelselagsändringar i landskapsregeringens behandling av det här ärendet. Det är frågan om statsrådets behandling i statsrådet via både när det gäller ansvaret för justitieministern och när det gäller ansvaret för Ålandsministern och statsministern. Det är en allvarlig situation som har inträffat i riksdagen, både när det gäller ansvaret från den åländska riksdagsledamotens sida, grundlagsutskottets sida och att bevaka självstyrelselagens behandlingsordning och från talmanskonferensens sida. Alla dessa har missat. Det här måste vara ytterst ovanligt och det är med säkerhet första gången det inträffar.

För det tredje när det gäller frågan om godkännande av lagutskottets betänkande eller stora utskottets betänkande, med andra ord godkännande av den här behandlingsordningen av självstyrelselagen i lagtinget. Hur vi än gör, vilken väg vi än väljer, när vi läser lagutskottets och stora utskottets betänkanden och tar del av plenumdiskussionerna så är vi alla överens i sakfrågan, detta är en oacceptabel behandling.

Därmed kommer jag till min fjärde punkt som anger att det blir en smaksak, en fråga om en politisk känsla, en fråga om tycke, att välja antingen lagutskottets majoritetsuppfattning eller stora utskottets majoritetsuppfattning. Vi är framme vid pudelns kärna ifall vi väljer stora utskottets majoritetsuppfattning och förslag. Vad inträffar? Det är det reservanterna i sex punkter anger sin uppfattning om och låt mig i mina fyra punkter ange min uppfattning om vad som inträffar.

I själva sakfrågan, alltså konsumentrådgivningen, kommer den att fungera om vi antar stora utskottets förslag. Huruvida ett inflytande från landskapsmyndigheternas sida skulle erfordras inom det här rättsområdets praktiska hantering i landskapet, där det sker på samma sätt som i resten av riket, huruvida ett sådant inflytande skulle behövas är något av en knäckfråga. Hittills har konsumentrådgivningen varit en statlig behörighet, men den har varit överförd på kommunerna att hantera. Därmed behövdes i självstyrelselagen en särskild reglering. Nu har man i riket ändrat på detta så att det fortfarande är en statlig behörighet, men den kommunala hanteringen tas bort. Därmed kommer också på Åland hela skötseln att vara statlig. Statens organ på Åland, när det gäller språkfrågan lyder under både den finska språklagen, som när det gäller konsumentintressen här är entydig, och också under självstyrelselagen, som när det gäller språkförhållanden är hyfsat entydig. Några problem torde inte uppstå i själva sakfrågan, konsumentrådgivningen till de åländska medborgarna.

Den andra punkten är att bestämmelsen i 30 paragrafen 11 punkt i självstyrelselagen blir per automatik en nullitet. Kan vi leva med en sådan nullitet i självstyrelselagen? Utgående från det jag sade i själva sakfrågan så kan vi göra det. Det är inte nödvändigt att självstyrelselagen ändras på det här sättet, men det är viktigt det som skrivs i utskottets betänkande att i samband med nästa självstyrelselagsändring bör man givetvis ta bort den punkten, såvida man inte, när det gäller konsumentrådgivning, kommer till att den ska bli åländsk behörighet, vilket skulle vara den väsentliga frågan i det här sammanhanget att diskutera.

För det tredje hur uppfattar riksdagen ett sådant här beslut i Ålands lagting. De kontakter jag har haft till riksdagen och till forna kolleger så är att reaktionen blir obetydlig, antagligen kommer det inte att bli något alls. De som är insatta i självstyrelselagen skäms över den behandling som har varit och man accepterar fullt ut om lagtinget inte accepterar den behandlingen genom att göra som stora utskottet föreslår.

Avslutningsvis för det fjärde vad säger och gör regeringen. Det kan inte jag veta, men jag gissar att regeringen inte gör någonting. Man för alltså inte som stora utskottet tror den här frågan till riksdagen på nytt med förslag till ändring av självstyrelselagen, varför skulle man göra det? Det finns ingen orsak av praktiska skäl att göra det. Man lever med den här nulliteten i 30 paragrafen 11 punkten i självstyrelselagen. Där är vi och därmed tror jag att vi totalt kan avdramatisera den här frågan. Som åsnan mellan två hötappar behöver man inte stå när man är ledamot av Ålands lagting utan man får lov att välja det ena eller det andra. Vi har ingen orsak att rädas för att välja stora utskottets förslag.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack värderade talman! Jag tar fasta på en punkt i kollegan Janssons anförande och det är språkbruket i statliga myndigheter på Åland som jag förstod att kollegan Jansson betraktade som klar och ganska problemfri. Om vi nu avhänder oss inflytande för självstyrelseorganen i konsumentrådgivningen kommer konsumentrådgivningen att skötas av magistraten, d.v.s. i länsstyrelsen i landskapet Åland. Länsstyrelsen i landskapet Åland är en statlig myndighet och 37 paragrafen självstyrelselagen säger: "Finska medborgare har rätt att i egen sak inför domstol och andra statsmyndigheter i landskapet använda finska". Jag tycker inte att det här är en liten fråga.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Orsaken till att frågan har funnits i 30 paragrafen 11 punkten självstyrelselagen är att det i hela landet har varit en kommunal angelägenhet att sköta administrationen, förvaltningen av det här. Nu försvinner det i hela landet inklusive på Åland, om det har vi varit överens, vi har varit nöjda från lagtingets sida i hela behandlingen. Vi har varit nöjda med att det har överförts till länsstyrelsen. Länsstyrelsen gäller under bl.a. den regeln som vicetalmannen här angav, liksom alla andra statliga myndigheter ger en service åt finskspråkiga personer på Åland även på finska, så är det med gränsbevakningen, tullen, domstolen, länsstyrelsens centralförvaltning o.s.v., o.s.v. Inte reagerar vi på det heller.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Jag ska inte hänge mig åt alltför detaljerad juridik eller fördärva den goda stämning som kollegan Roger Jansson efterlyser och som jag uppmuntrar, men nu är det så att självstyrelselagen inte talar om finskspråkiga medborgare utan finska medborgare, alltså medborgare i Finland, oberoende av modersmål. Dessutom är det så i konsumentrådgivningslagstiftningen att Åland är undantaget på ett speciellt sätt. Jag har hela tiden besjälats av den omsorgen om att 30 paragrafen 11 punkten självstyrelselagen blir kvar så att landskapet demokratiska institutioner har ett inflytande i den här individnära aktivitetens praktiska genomförande på ett sätt som kan försvaras även om verksamheten har flyttats till staten. Idén är att den ska komma tillbaka till landskapet.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Nu när länsstyrelsen övertar den här förvaltningen kommer alla finska medborgare, de finskspråkiga medborgarna på Åland, att hanteras som medborgarna behandlas i hela landet. När det gäller skyddet för det svenska språket i landskapet kommer det att vara fullgott enligt mitt förmenande, med den lagstiftning som finns och styr länsstyrelsens på Åland arbete. En möjlighet för kontroll att så sker, har vi genom åren sett att vi har genom de meddelanden som landskapsregeringen har gett oss här i lagtinget, i meddelanden till självstyrelsepolitiska nämnden. Den årliga redogörelsen och den kontrollen via dessa kanaler ska vi fortsätta att upprätthålla.

TALMANNEN

Replikväxlingen är avslutad.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Det mesta har väl blivit sagt vid det här laget. Jag för min del har fått information och möjlighet att påverka det här ärendet i tre instanser. I självstyrelsepolitiska nämnden hade vi en information ganska tidigt i det här ärendets behandling och ingen reagerade då, för flera av dem passerade ärendet ganska så obemärkt och sedan fortsatte processen. Det var egentligen sedan när ärendet kom till riksdagen som självstyrelseorganen började reagera och sedan dess har samtliga varit negativa och upprörda över hur ärendet, d.v.s. självstyrelselagsändringen, har hanterats. Det är som två sidor av den här slanten, det kanske är den som är den centrala vad gäller bifallet, man säger varken ja eller nej. Sedan är det frågan om vem som ska ha huvudmannaskapet för konsumentrådgivningen i framtiden på Åland. Jag tyckte när vi i lagutskottet behandlade det här att vi hade fått en hel del bekräftelse från rikssidan, både från justitieministeriet och från riksdagens kansli att det som hade skett, d.v.s. att en självstyrelselagsändring gjordes i form av en teknisk lösning, som en bilaga till konsumentlagen, det skulle inte upprepas. Vi har fått brev där alla med ansvar har intygat att en förändring ska göras, det är väl bra. I det skedet tyckte jag att själva sakfrågan, dvs. konsumentrådgivningen, har ändrat så pass litet att det kanske var fel att säga nej i det här skedet. Jag i min enfald trodde att vi skulle bli mer eller mindre utan konsumentrådgivning om vi inte skulle ge vårt bifall. I stora utskottet klargjordes det här av landshövdingen och efter det tycker jag inte att det finns något skäl att bifalla presidentframställningen. Bedömningen om det här påverkar Ålands relationer till riket på ett negativt sätt är intressant. Det kanske är det som är en av de grundläggande bedömningarna som man vill göra.

Jag börjar mer och mer tycka att självstyrelsen och dess relationer till Helsingfors är mycket, mycket svaga just nu. Vi stöter på bakslag efter bakslag och då är det kanske viktigt och ett bra tillfälle för parlamentet att markera att man inte accepterar vad som helst. I den här frågan är det ganska ofarligt, det riskerar inte ålänningarnas på något sätt som jag ser det, rättigheter i jämförelse med motsvarande i riket. Det har funnits ett starkt stöd i stora utskottet för att man skulle ställa sig negativ till ett bifall och jag tycker att det finns god grund för det så jag har på den punkten ändrat ståndpunkt. Alldeles särskilt då eftersom vi fick sådana försäkringar att konsumentrådgivningen kan ordnas av länsstyrelsen på ett tillfredsställande sätt.

Jag tycker dessutom, förrädiskt nog antagligen ur en liberal synpunkt, att självstyrelsemyndigheterna inte är särskilt bra på kundservice, har aldrig varit det, jag hoppas att de blir det någon gång. Det är svårt med behörighetsområden där det finns en halvtidsanställd tjänsteman. Det finns ingen överordnad tjänsteman med expertis på området utan den här stackars ensamma tjänstemannen ska sköta oftast svåra rättsområden. Vi har ett exempel på Ekonomiegatan, där de flesta av oss sitter, vi har ett kontor för en diskrimineringsombudsman som har stått tomt nästan hela tiden. Det har varit öppet periodvis och på lite besynnerliga tider och det beror tydligen på att tjänstemannen är sjuk och det måste man beakta, men någon service till medborgarna finns det inte. Det står tomt, dag ut och dag in. Det är ingen bra lösning, det är inget bra betyg för övertagandet av ansvarsområden.

Ett betydligt bättre exempel där staten samarbetar med en privat organisation har jag från fredsinstitutet, som i konkurrens med några andra organisationer fick rätten att sköta medlingsverksamheten på Åland. Den växer och utvecklas ganska snabbt och effektivt.

Rädslan för att länsstyrelsen inte skulle kunna garantera svenskspråkig service och kanske också service på annat språk på Åland har inte jag. Jag ser inte heller att konsumentrådgivning är en av hörnstenarna i Ålands självstyrelse, i så fall skulle det lyda att vi ska bevara Ålands svenska språk, kultur, traditioner och konsumentrådgivning. Jag tycker att liberalerna har överreagerat speciellt vad gäller rädslan för att länsstyrelsen på Åland inte skulle garantera svensk service inom rådgivningen. Vem skulle plötsligt börja ge rådgivning enbart på finska? Jag kan överhuvudtaget inte föreställa mig en sådan situation.

Fru talman! Jag tycker att saken är färdigt penetrerad och genomgången från alla håll och kanter och jag är beredd att följa majoritetens linjer i stora utskottet.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Jag nämnde i mitt inlägg varför konsumentrådgivningen är där den är i vårt självstyrelsesystem, dvs. dess nära förbindelse med rättsvården. Det var ett medvetet val att visserligen är det här en statlig behörighet, men eftersom konsumentrådgivningen är så individnära för alla människor många gånger under livets olika skeden, så minns jag väl under behandlingen av den nuvarande självstyrelselagen att ett inflytande från landskapets sida var nödvändigt. Det här är inte ett uttryck för en rädsla, inte är liberalerna det, men om det här bildar skola, att rikslagstiftningen genom interna sorteringar i Helsingfors undergräver självstyrelsen, vem ska då reagera om inte vi?

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Bilda skola är väl ett större företag än att avgöra konsumentrådgivningen, det måste jag säga. Jag tycker faktiskt att liberalerna gör en höna eller en tupp, kanske både och, av den här fjädern, men vi har olika åsikter och det får vi lov att respektera.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Fru talman! Konsumentrådgivningen som ltl Sundback var så övertygad om att blir bra, det som vi fick erfara och som jag tolkade det så bjuder man ut den på en anbudsrunda, vilket i förlängningen betyder, som det här är upplagt, att Åland inte får något inflytande över hur eller var den hamnar. Blir det en advokatbyrå i Åbo eller Kauhajoki?

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Jag har högre tankar om landshövding Peter Lindbäck än vad ledamot Torsten Sundblom har. Dessutom torde det vara en av grundstenarna i liberalismen att marknaden ska avgöra vem som är bäst skickad. Kanske det är bäst att ledamot Sundblom börjar läsa om inte bara yttrande- och åsiktsfriheten, utan också marknadsfriheten. Det är starka liberala värderingar. På Åland avviker liberalerna mycket från den linjen, man ligger närmare vänsterförbundet idag än liberalismen.

TALMANNEN

Replikväxlingen är därmed avslutad.

Ltl Olof Erland

Fru talman! Det är intressant att ltl Barbro Sundback återigen inbjuder till diskussion om liberalismen på Åland. Situationen är besvärlig för dels försöker liberalerna tysta debatten, dels är hela förvaltningen bestående av liberaler, så spöken finns det gott om tydligen. Som en inledning vill jag säga att jag reagerade väldigt liberalt på att konsumentfrågan skulle vara en liten fråga, det är ingen självstyrelsepolitisk fråga. Den behandling som vi har haft i självstyrelsepolitiska nämnden, i lagutskottet, i stora utskottet osv. har visat att det här är en väldigt viktig självstyrelsepolitisk fråga. Det gäller dels ändringen av självstyrelselagen, men också varför vi har konsumentrådgivningsfrågan i lagen sedan tidigare. Därför att den är viktig för medborgarna, för Åland och att vi, såsom vtm Gunnar Jansson sa, vill ha inflytande på den frågan. Det är den linje som lagtinget har haft, som den förra landskapsregeringen har haft sedan november 2007, dvs. man vill att lagen ska ändra så att landskapet fortsättningsvis ska ha inflytandet. Det är inte landshövdingen som bestämmer i en upphandling vem man ska ha, utan det är konsumentverket, en finsk myndighet som kommer att ordna upphandlingen. Som ledamot Torsten Sundblom sade här, kanske det är någon från Kauhajoki som bjuder på det här. Jag känner inte till kapaciteten i Kauhajoki att ge konsumentrådgivning, men frågan är öppen i och med att vi inte har en reglering i självstyrelselagen.

En sak som har intresserat mig är att stora utskottet hänger upp sin behandling på att man har fått försäkringar på att konsumentrådgivningen kommer att fungera. Konsumentverket kommer alltså att ha ansvar för att länsstyrelsen på Åland ska sköta konsumentrådgivningen. Det ska vara något nytt. I lagutskottets betänkande om konsumentrådgivning känner jag själv personligen mig mycket involverad, men finns inte nämnd att jag ens delvis skulle ha deltagit i behandlingen och då har jag varit med om slutomröstning och diskussion om innehållet. Nå det var ett sidospår. I den diskussionen som vi har haft i lagutskottet har jag varit fullständigt övertygad om att så länge lagen inte träder i kraft när det gäller ändringen av självstyrelselagen kommer alltså staten att ha ansvar för konsumentrådgivningen och gör det tydligen då enligt upphandling. Utskottet säger att detta ska ske genom avtal med landskapsregeringen. Hur kan man föregå en upphandling på det sättet? Hur kan stora utskottet säga att det ska vara ett avtal med landskapsregeringen? Sedan säger man också i stora utskottet att det här är så olämpligt och graverande att redan nu borde presidenten komma med en ny framställning. Har utskottsordförande Anders Eriksson pratat med presidenten om det här och fått försäkringar om det? Eller är det så att lagtinget sätter agendan för rikets president numera.

Fru talman! Det här är några kommentarer till den debatt som har varit. Jag har tagit ställning i frågan, och jag stöder lagutskottets betänkande, det beslut man kom till där. Jag stöder också den reservation som liberalerna har lagt i stora utskottet, så var en utgångspunkt att lagtinget redan via finansutskottet har gett en åsikt i den här frågan nämligen lagutskottets utlåtande till finansutskottet, där vi lyfter fram två punkter. För det första att regeringen har gjort fel som inte gav parallella ärenden till riksdagen eller lagtinget och för det andra att riksdagen har gjort fel som behandlade det här som en följdändring i självstyrelselagen utan att göra den beredning som är praxis. Där hade stora utskottet en bra formulering, man sade inte att det är lagen eller arbetsordningen som gäller utan det är den etablerade praxisen om jag minns rätt. Och det är så, det är praxis. Där gick det snett, inte från landskapsregeringens sida från början utan landskapsregeringen sa redan i november 2007 att man ville ha inflytande över konsumentrådgivningen och den linjen har vi följt hela vägen.

Saken så långt var klar fram till lagutskottets behandling där vi i lagutskottet gick igenom sex olika ändringar i självstyrelselagen och kunde konstatera att det har gjorts på olika sätt, men inget fall av den här typen, följdändring i en lag. Det som däremot var frågan då, om vi utgår från att sättet att ändra självstyrelselagen enligt praxis var kartlagt, var att skulle man då avstå från bifall eller skulle man ge sitt bifall. Till den delen var min bevekelsegrund för att ge bifallet en politisk bedömning av mervärde. I och med att vi kunde få försäkringar från regeringssidan om att det här skulle skötas på ett helt annat sätt i fortsättningen, parallella propositioner och justitieministeriet håller i det å ena sidan och i riksdagen genom att man i ett protokoll från talmanskonferensen konstaterade att det var fel, i fortsättningen skulle man höra grundlagsutskottet och man skulle ändra arbetsordningen, var det klarerat. Det fanns starka försäkringar för att man skulle göra dessa ändringar och då fanns det en politisk försäkran som lagtinget skulle möta upp till. Inte är det frågan om, som någon sade, att säger man ja i riksdagen säger vi ja, så var det inte alls utan här var det en bedömning om vi kan få igenom de här sakerna enligt mitt sätt att se. Då har vi uppnått flera olika fördelar.

Det viktigaste är att hela den här proceduren ska vara reglerad, helst lagligen reglerad så att arbetsordningen i riksdagen ska ändras. Får vi då löften om att den ska ändras, varför ska vi tacka nej till det? Får vi löften från regeringen om att propositionerna ska ordnas på ett annat sätt i fortsättning, varför skulle vi tacka nej till det? Och om vi dessutom får den ändring i självstyrelselagen som vi vill ha och som har varit landskapsregeringens och lagtingets linje ända från den förra mandatperioden.

Kan man resonera på det sättet att vi säger nej till ändringen i lagen därför att riksdagen har gjort detta erkända fel? Ja det är en bedömning som ltl Harry Jansson gjorde i lagutskottet och det respekterar jag honom för. Han förde resonemanget från början till slut, även om jag inte var med i behandlingen, för att han ansåg att felen i riksdagen övervägde allting annat. Den bedömningen var han ensam om i det skedet. Nu gör stora utskottet en annan bedömning. Man säger alltså att konsumentrådgivningen, som ltl Sundback sade, är en så liten fråga, det är inte en så viktig fråga. Det här kan vi göra, det här var en så ofarlig fråga så det här kan vi ta. Farliga frågor, stora frågor, det är precis samma princip där, vi måste tänka på medborgarna, individerna, deras rätt till rådgivning. För det första måste vi tänka på vårt inflytande, landskapsregeringens kontroll över det hela och vi måste tänka på, det som alltid är viktigt, självstyrelsesystemet. Systemkraven måste vara att regeringen inte ska kunna göra misstag, riksdagen ska inte kunna göra misstag, vi kan inte lita på godtycke och löften utan vi måste ha det reglerat.

När det nu tydligen finns en majoritet för stora utskottets linje, lämnar vi självstyrelsens systemkrav åt sidan för att det här blir en praktisk lösning för tillfället. Reservationen ska ha ett särskilt erkännande, den tar upp resonemanget kring det här att konsumentverket via länsstyrelsen upphandlar tjänster. Det står i utskottet att dessa tjänster ska upphandlas av Ålands landskapsregering. Ska Ålands landskapsregering vara en förvaltningsenhet i offentligrättslig mening som gör civilrättsliga avtal om att sälja tjänster till staten? Vad är detta för autonomi? Ska vi börja ge anbud på Mariehamns stads gatureningstjänster? Vi kan väl ha lite förvaltning där också. Ska man vara riktigt strikt i det här fallet måste det vara i budget och helst i lag, att vi säljer tjänster. När det gäller diskrimineringsombudsmannen, som inte har någonting med liberalerna att göra vad jag vet, är det en myndighet som verkar för sig, baserad på lag. Visst kan vi ha en konsumentrådgivning som en egen myndighet om vi ändrar på lagstiftningen, men jag tycker att det borde vara klart för alla att självstyrelsesystemet ska vara redigt och klart när det gäller behörighetsfördelningen. Det skulle det vara om vi säger ja till den presidentframställning som nu föreligger. Den har ju kommit efter att man har erkänt både i riksdagen och i regeringen att man har gjort fel. Jag tycker att det är formalism att göra någonting annat och framför allt att göra det med hänvisning till att konsumentrådgivningen inte har någon betydelse för självstyrelsen och se det som ofarligt. Det går ganska långt i utvecklingen här i lagtinget när vi ska behandla våra grundläggande frågor.

Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ltl Olof Erland har fel när han säger att riksdagen har erkänt att det gjorde fel. Det är precis det de inte har gjort, de anser att de har gjort helt korrekt och att de har bedömt att självstyrelselagsändringen var av ren teknisk natur eftersom den inte gick som en bilaga eller ett underlag medföljande lagändringen till konsumentrådgivningslagen. På den punkten är ltl Erlands redovisning över behandlingen inte korrekt. Det står också uttryckligen i kopian som vi har fått av behandlingen av ändringar i självstyrelselagen för Åland som justitieministeriet har avfattat och som är undertecknat av minister Astrid Thors och lagstiftningsrådet Sten Palmgren. Det är egentligen det som är ett av de stora bekymren och det viktigaste är att man från justitieministeriet har sagt att man inte mera kommer att acceptera att självstyrelselagen behandlas på det här sättet som en bilaga.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Ltl Sundback har i den här repliken alldeles rätt. Det är alldeles riktigt och egentligen förargar det mig väldigt mycket att jag inte sade det här. Det är det som är det viktiga att riksdagen har sagt att de har gjort rätt enligt det regelverk som finns. Det är därför regelverket ska ändras, det är därför arbetsordningen ska ändras. Lämnar vi den här frågan öppen så har ingenting hänt. Lagutskottets betänkande är redan nedröstat. Där står det att arbetsordningen måste ändras, gör man det inte kommer lagtinget att överväga en lagmotion. Just därför att riksdagen kan hänvisa till sina interna bestämmelser och säga att vi har gjort som vi har rätt att göra. Det blir kvar efter det här. Ger vi inte vårt bifall till det här kommer hela saken att bli en nullitet som någon sade. Det kommer att fungera, länsstyrelsen sköter det här, upphandlar av landskapsregeringen och riksdagen sitter där och ler i njugg.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Det var en märklig konsekvensanalys för riksdagens del. Jag har större respekt för generalsekreterare Jarmo Vuorinen än att han bara sitter där och ler. Har man från riksdagen konstaterat att det behöver göras en ändring av ordningsstadgarna eller vad det kan kallas i riksdagen, av principiella skäl gör man det utgående från riksdagens arbete, inte utgående från lagtingets. Det sista talet tyckte jag var lite snurrigt. Principiellt så är det inte så att riksdagens generalsekreterare har erkänt att man har gjort något fel utan man anser att såsom självstyrelselagen var inbäddad i konsumentrådgivningslagen så gjorde de helt rätt.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Den här logiken är underbar. I första repliken kommer ledamoten Sundback och säger att det inte alls är så att riksdagen har gjort något fel och i nästa replik säger hon att riksdagen nog ska rätta till det här. Det här ska göras si och så. Vad är detta om inte snurrigt? Det är möjligt att jag har saker och ting på fel jag också, men mitt motiv till det här är att kunna säga åt riksdagen att vi kräver ändring av arbetsordningen. Vi säger inte: "Konsumentrådgivningen den sköts någonstans av någon. Det är inte så noga, det är en ofarlig fråga." Vi i lagutskottet gick in för att vi ska kräva ändring i arbetsordningen i självstyrelsesystemet, i ordningen.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag håller två anföranden i det här ärendet, men det hänger ihop med det att jag inte ville i presentationen av stora utskottets betänkande gå in på reservationen. Jag tyckte att reservanterna skulle få föra fram sina åsikter ograverade. Jag är givetvis glad för det stora stöd som stora utskottet har fått.

Vtm Gunnar Jansson sade att vi alla är överens om att så här får det inte gå till, i den mån han nu hör vad jag säger. Det är vi alla eniga om, men problemet är att det inte finns garantier för att det ska ske igen och det finns inga garantier för att vi inte skapar ett prejudikat för att framtida behandlingar blir på precis samma sätt. Vtm Gunnar Jansson sade att man alltid måste väga nyttan när man ska säga ja eller nej, om det blir större skada att avstå från inflytandet över konsumentrådgivningen. Enligt mitt synsätt är det inte så, utan reservanterna hamnar snett i sitt resonemang. Tyvärr försvann nu huvudreservanten, förhoppningsvis vet de övriga vad det handlar om.

Reservationen är uppdelad i sex punkter. I den första punkten står det: "Syftet med självstyrelsen är att säkerställa och garantera Ålands befolkning bevarandet av det svenska språket, kultur och traditioner." Så sant, så sant, och just därför är det viktigt att det inte ska gå att dagtinga med ändringar av självstyrelselagen. Något som reservanterna inte riktigt verkar vilja inse när man pratar om att värna självstyrelsen. Andra punkten tar upp hur självstyrelselagen är uppbyggd, det är ingenting att säga om det. Det kanske inte hör hemma i det här sammanhanget, men det är en korrekt beskrivning av hur självstyrelselagen är uppbyggd. Den tredje punkten är däremot intressant. Där säger man att ändringen som föreslås i presidentframställningen syftar till att landskapsregeringen ska ha fortsatt inflytande över konsumentrådgivningen, men det har man oavsett ändringen eller inte. I den fjärde punkten hamnar man ännu mera snett för där sägs det: "Ifall den här ändringen i presidentframställningen inte går igenom förlorar landskapsregeringen inflytande över den statliga konsumentrådgivningen i landskapet". Det stämmer inte heller. Tittar vi på vad som står i 30 paragraf 11 punkten så står det: "De uppgifter som enligt lagstiftningen om konsumentrådgivningen ankommer på kommunerna ska i landskapet skötas av landskapsmyndigheterna i enligt med avtal mellan landskapet och kommunerna". Vad sades det då, fru talman, i presidentframställningen, hur ville man att den här punkten skulle lyda? Jo, så här: "De uppgifter som enligt lagstiftningen om konsumentrådgivningen ankommer på magistraterna ska i landskapet skötas av landskapsmyndigheterna i enligt med avtal mellan landskapet och staten." Med det här menar jag att i den gällande formuleringen har landskapsmyndigheterna en roll, också i den föreslagna formuleringen har landskapsmyndigheterna en roll, men märk väl bara för att Finlands riksdag har omfattat ändringen av självstyrelselagen innebär det inte att ändringen träder i kraft utan det är den gamla formuleringen som blir kvar. Intressant att notera är att när liberalerna säger att man förlorar inflytandet över den statliga konsumentrådgivningen så stämmer det inte. Det enda som ändrar är att kommunerna inte har någon roll mera, det är magistraten som tar över deras roll, medan landskapsmyndigheterna fortfarande har sin roll kvar. Det tror jag att man kanske inte har insett. Därför är resonemanget om att landskapsregeringen degraderas till en serviceproducent inte relevant mera. Även om det skulle vara så är landskapsregeringen i många, många hänseenden redan i dag en serviceproducent, bl.a. inom turistverksamheten, för att inte tala om trafikavdelningen, som utför arbeten åt kommunerna precis på det sätt som nämndes, t o m åt enskilda. Landskapsmyndigheterna kan vara en serviceproducent.

Det intressanta är det som ltl Sundblom pekade på, som vi erfor i utskottet, att om inte ändringen träder i kraft kommer man troligtvis från länsstyrelsen som handhar det här, att bjuda ut det på en offertrunda. Då är vi framme, jag ser att ltl Sundblom nickar instämmande, vid en av de skarpaste skiljelinjerna i det här lagtinget, dvs. vi övriga partier tycker t o m att det är bra att privata sköter saker och ting i samhället. Allt behöver inte skötas av landskapsregeringen. Det är ett halmstrå som liberalerna drar i när man börjar pratar om att konsumentrådgivningen i landskapet skulle hamna i Kauhajoki. Det sägs också mellan raderna att det är tveksamt om landskapsregeringen har befogenhet att ingå ett sådant här avtal med staten. Visst kan landskapsregeringen göra det, men det intressanta är att det är länsstyrelsen som betalar för kalaset framöver.

I den 5 punkten säger reservanterna: "Ledamot för Åland i Finlands riksdag har i egenskap av företrädare för Ålands folk godkänt både behandlingsordningen av ändringen av självstyrelselagen och innehållet i ändringen". Det är sant och olyckligt, men precis som vtm Jansson sade så ska vi inte debattera och kommentera dem som inte är närvarande. Det är minst lika olyckligt att vi har en kansliminister som inte vet hur ändringarna av självstyrelselagen går till. Hade vi haft det hade vi inte stått här överhuvudtaget.

Det som tas upp i den sjätte punkten är att garantier saknas om att ett nej från lagtinget leder till en ny proposition av regeringen till riksdagen. Det kan man säga att är sant, men det fanns inga garantier heller för att inte ändringarna kan gå till på samma sätt framöver. Det var det som vägde mycket tyngre för oss som värnar om självstyrelsen.

Reservanterna säger till sist: "Vi vill inte av prestigeskäl hemfalla åt en överreaktion vars både självstyrelsepolitiska och språkpolitiska följder inte kan överblickas." Jag sade i stora utskottet att det här minsann är att skjuta mygg med elefantbössa, apropå överreaktion. Jag tycker inte att det är någon prestige, jag tycker inte att det är någon överreaktion att tillse att de skyddsmekanismer vi har i självstyrelsesystemet inte kan nedmonteras från finsk sida. Det här är minsann ingen formalism utan det är någonting som är oerhört viktigt, så pass viktigt att man skulle hoppas på att Ålands lagting var enig om att så här får det inte gå till. Men tyvärr.  

Ltl Torsten Sundblom, replik

Fru talman! Jo, det är just inflytandet. Länsstyrelsen, magistraten, kommer inte att fråga landskapet om någonting, vem de tar in, som gör tjänsten åt dem, det är just det som är en ganska stor fråga.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Vad jag sade är att enligt mitt förmenande har landskapsmyndigheterna sin roll kvar, om den gamla formuleringen blir kvar och den har även sin roll om den nya formuleringen skulle omfattas. Det är det här som jag tror att man från liberalt håll har missat.

TALMANNEN

Replikväxlingen är avslutad.

Vtm Gunnar Jansson

Fru talman! Den här debatten färgas av vådorna med att vi behandlar någonting som inte är lag i tre behandlingar. Naturligtvis ska vi göra det när vi rör vid ett så allvarligt och viktigt instrument som självstyrelselagen för Åland. Den färgas också därav att i sann demokratisk ordning denna svängning mellan lagutskottet, specialutskottet, och får jag kalla det granskningsutskottet, stora utskottet, har inträffat i substans i själva ärendet. Vi kan inte gå in i lagen ifråga, vi kan säga ja eller nej till presidentens begäran och vi gör det i tre behandlingar. Den här svängningen leder till de problem jag nu ska beröra och de innehåller några frågor till stora utskottets ordförande. Frågorna är inte besvärliga, men viktiga tror jag.

Jag går alltså till den lag som åberopas, dvs. lag om konsumentrådgivning i vars 2 paragraf det föreskrivs, det här är alltså den rikslag som gäller från 1 januari detta år, 1 momentet: "Konsumentverket svarar för den allmänna ledningen, styrningen och tillsynen av konsumentrådgivningen", 2 momentet: "Konsumentrådgivningen ska skötas av magistraterna. Genom förordning av finansministeriet kan de föreskrivas att konsumentrådgivningen ska skötas av vissa magistrater med undantag av landskapet Åland, om detta är ändamålsenligt med tanke på organiseringen av tjänsterna och den regionala tillgången på tjänster inte äventyras." Detta undantag för Åland täcks som vi alla vet upp av den föreslagna nya lydelsen i självstyrelselagen som vi ju får medge är på betydligt högre nivå än en förordning av finansministeriet. 30 paragraf 11 momentet självstyrelselagen har den lydelse som vi nyss hörde av stora utskottets ordförande.

Ja, vi har olika mening om innebörden i den föreslagna och av riksdagen godkända ändring. Jag var med om behandlingen i stora utskottet när vi fick en sådan tolkning som vi nyss hörde, dvs. konsumentrådgivningen ankommer på magistraterna, men ska i landskapet skötas av landskapsmyndigheterna i enlighet med avtal mellan landskapet och staten. Vi har hört allt från att denna bestämmelse härmed nuvarande 30 paragraf 11 punkt blir obsolet och så småningom en desvitudo till att den förlorat sin betydelse. Stora utskottets ordförande säger att den inte har förlorat sin betydelse, den är inte obsolet utan den gäller. Det förblir oklart för mig hur den ska gälla och det var också oklart för mig i stora utskottet hur den ska gälla eftersom den ska gälla i enlighet med avtal mellan landskapet och i det här fallet staten. Just den senare delen, som anses vara en nödvändig beståndsdel av bestämmelsen i fråga, om den faller bort, dvs. det inte finns något avtal överhuvudtaget i enlighet med vilket landskapsmyndigheterna medverkar i förvaltningen, är det åtminstone öppet för mig hur detta kan skötas. Tyvärr tror jag att det inte kan skötas på annat sätt än det som jag nu läser ur 2 paragrafen 3 momentet: "Magistraterna får också köpa konsumentrådgivningstjänster av sådana serviceproducenter som är lämpliga att sköta uppgifter. De serviceproducenter som tillhandahåller konsumentrådgivningstjänster och deras personal ska i sitt arbete följa förvaltningslagen, språklagen” osv. Jag tror inte att det lämpar sig, som vi hörde av lagutskottets ordförande heller, att landskapet Åland i självstyrelsesystemet i förhållande till republiken Finland, skulle bli en serviceproducent vilken som helst och konkurrera med anbud till staten. Jag tror inte att man ens ska tänka i de banorna.

Det här var alltså den invändning som jag hoppas att stora utskottets ordförande kanske kan besvara. Det som blir ännu svårare och som jag tror att kollegan Roger Jansson är mera inläst på, men som jag har funderat på hela vägen, från lagutskottets behandling till stora utskottets behandling, är vad som händer med den konsumenttvistenämnd som finns i landskapet, som landskapsregeringen tillsätter, senast tillsatte i augusti 2008 och som är till för att handlägga ärenden som enligt konsumentskyddslagstiftningen gäller konsumenterna till skydd. Det är en del av landskapets inflytande över konsumentskyddet, inte kanske bara att säga att man hoppas att det sköts som stora utskottet säger, utan på ett materiellt sätt under självstyrelsens hägn är en konsumenttvistenämnd innan ärendet vandrar vidare i rättsmaskineriet. Har stora utskottet, när det föreslog den här ändringen av systemet, beaktat vad som ska hända med konsumenttvistenämnden?

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Det var bra att vicetalman nämnde om den åsikt jag förfäktade dvs. att landskapsmyndigheterna har en roll enligt självstyrelselagen som den är formulerad nu, den ska också ha en roll enligt presidentframställningen. Det var bra att vicetalmannen bekräftade att det inte var någonting som jag har tagit ur luften utan det framkom under stora utskottets behandling. Däremot var det så pass intressant så jag har checkat upp det i flera olika sammanhang för att få reda på om det verkligen är så. Det svar jag har fått från tre jurister, vilket är ganska ovanligt tror jag, att man får samma uppfattning av tre jurister, är ja. Landskapsmyndigheterna har fortfarande en roll kvar, men däremot har inte kommunerna det. Jag hoppas att det blev någorlunda klart. När det gäller konsumenttvistenämnden, en ärlig fråga kräver ett ärligt svar sades det för en vecka sedan, det är ingenting jag har läst in mig på, jag kan tyvärr inte svara på den frågan.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Det inflytande som landskapsmyndigheterna därmed får i enlighet med avtal mellan landskapet och kommunerna är det som blir kvar i självstyrelselagen om inte ändringen genomförs. Därvid ska landskapet handha de uppgifter som enligt rikslagstiftningen ankommer på kommunerna. Det blir inte några konsumentrådgivningsuppgifter kvar för kommunerna, så med all respekt för tre kollegor så får jag för min egen enkla del säga att jag inte förstår hur det här ska fungera.

 Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Problemet är att om man inte omfattar presidentframställningen har vi ett stadgande i 30 paragrafen 11 punkten, som inte är up to Dante. Det är up to Dante såtillvida att kommunerna inte kan tillhandahålla detta. När det gäller landskapsmyndigheternas roll som, det ska jag erkänna, är något oklar, så finns den trots allt kvar. Det jag har argumenterat emot är när man från liberalt håll säger att landskapsmyndigheterna konsekvent förlorar allt inflytande över konsumentrådgivningen. Jag menar att det inte är på det sättet.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Vi kan säkerligen tvista om det, vi ska kanske inte i detta parlament hänge oss i alltför djup lagtolkning, som jag redan sade i inledningsanförandet, men vi ska inte heller hoppas alltför mycket. Mina invändningar är allvarligt menade med tanke på att de baserar sig på att jag tycker att de två argumenten som stora utskottet anför innehåller ganska mycket förhoppningar, dvs. avtalet med staten kommer till och det löses säkert bra och att det sedan kommer en ny presidentframställning osv. Väl är det och vi ska alla hjälpa till att så sker, men den avgörande frågan, vad som händer med konsumenttvisteverksamheten, förblir öppen. Det är lite allvarligt för det är en av de mera grundläggande idéerna med utformningen av 30 paragraf 11 punkt.

Ltl Roger Slotte, replik

Fru talman! Jag drar mig till minnes att vi har haft ett liknande parallellfall till det vi diskuterar idag. Det var rättshjälpsbyrån, som då var en behörighet som kommunerna betalade pengar till och sedan tog staten över verksamheten helt och hållet. Som jag uppfattade det så fanns det inskrivet i självstyrelselagen om rättshjälpsverksamheten, men min uppfattning är att man städade bort den i följande revision av självstyrelselagen. Kan vtm Gunnar Jansson förklara situationen, är de parallella eller finns det några skiljaktigheter?

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! De praktiska hanteringarna är parallella men de legala grunderna skiljer sig på det sättet att när landskapet var huvudman för den allmänna rättshjälpsverksamheten och det sköttes under en rättshjälpsnämnd etc. så var det en statlig förvaltning som överfördes på landskapsmyndigheterna med stöd av överenskommelseförordning i 32 paragraf självstyrelselagen. Sedan lät man bli att fortsätta med den förordningen och så återgick rättshjälpsverksamheten till staten, medan den här medverkan i konsumentrådgivningsverksamheten inte baserar sig på överenskommelseförordning utan på ett explicit stadgande i självstyrelselagen. Där är den juridiska skillnaden som jag ser det.

TALMANNEN

Replikväxlingen är avslutad.

Ltl Roger Jansson

Fru talman! I det här ärendet har vi lärt oss mycket och riksmyndigheterna har också lärt sig mycket, hur man förhåller sig till självstyrelsen. Det här problemet kommer vi att ha framöver eftersom det ständigt kommer nya aktörer på riksplanet. Arvet till följande lagtingsledamöter är bättre än vad arvet när det gäller självstyrelsen är i riket mellan de nya tjänstemännen och de nya politikerna. Problem kommer säkert att uppstå. Det visar en annan sak vi har lärt oss, presidentpropositionerna måste beredas också av landskapsregeringen. Vi måste ändra systemet helt enkelt, det är styrt av självstyrelselagen nu. Det måste åtgärdas. Vi har nu flera detaljer som är oklara i förhållande till självstyrelsemyndigheterna. Jag ska ta den första detaljen, jag tar bara två detaljer, jag är inte säker på att det finns flera heller, i mitt huvud finns det bara två detaljer att hantera. Den ena är det som vtm Gunnar Jansson hänvisade till, alltså den lag som nu kommer att träda i kraft och också gäller för åländsk del, Lag om konsumentrådgivning etc., och som finns med i presidentframställningen. Dess 2 paragraf 2 moment anger att konsumentrådgivningen ska skötas av magistraten. Det är ett klart och tydligt förordnande.

Det är huvudspåret, sedan finns det ett undantag. "Genom förordning av finansministeriet kan det föreskrivas att konsumentrådgivningen ska skötas av vissa magistrater med undantag av landskapet Åland". Det här är ett undantag från huvudspåret, som inte gäller på Åland och därför kan finansministeriet inte anföra någonting annat när det gäller Åland. Orsaken att man gör det här på rikssidan är att man har centraliseringsprincipen som vi känner till, särskilt inom den dömande makten, men även inom annan förvaltning har man centraliserat. Nå, det gör man här också, vissa magistrater ska kunna sköta sådant som egentligen hör till andra magistrater, men här är Åland undantaget. Den här frågeställningen verkar kassaskåpssäkert så där har jag inget problem.

Lite knepigare blev det när jag började studera, när det sades här från talarstolen av flera, kanske liberala talare, orsaken till att det här har kommit in i självstyrelselagen. Jag gick snabbt bakom kulisserna, tillbaka till förarbetena och tittade på Ålandskommitténs betänkande från slutet av 80-talet. Där var det här inte alls berört utan det var riksbehörighet helt enkelt och ingenting annat med det. Sedan tillsattes en Ålandsarbetsgrupp efter att Ålandskommittén var klar med sitt arbete. Där var det samma sak, det var fortsatt riksbehörighet, ingen sådan här punkt var med i självstyrelselagen. Däremot fanns det i justitieministeriets förslag till proposition, som gick till riksdagen 1990, och det var också motiverat. Jag ska kort saxa lite från propositionen: "Konsumentlagstiftningen är enligt 27 10 självstyrelselagen en riksangelägenhet" etc. "Det anses att de uppgifter som i riket ankommer på konsumentklagonämnden bäst kan skötas lokalt i landskapet av en särskild nämnd som tillsätts av landskapsstyrelsen". Sedan kommer ytterligare förklaringar och så skriver man: "Förebild för detta har varit den konstruktion som för närvarande gäller ifråga om den allmänna rättshjälpsverksamheten i landskapet", som här var uppe i ett replikskifte. "Den har reglerats genom en överenskommelseförordning och ett avtal mellan landskapet och kommunerna". Vi hörde här att det har förändrats och man har minskat självstyrelsen genom att förändra i självstyrelselagen. Det är gjort för några år sedan, 2004. Det är ingen större nyhet. Motiveringen till att man gjorde så här lyder på följande sätt: "Härav följer att även förvaltningsuppgifterna inom området handhas av riksmyndigheterna eller av kommunala myndigheter enligt rikslagstiftning. Konsumentklagonämnden har närmast till uppgift att ge rekommendationer med anledning av klagomål som gäller konsumtionsnyttigheter och näringsidkares prestationer. Uppgifterna hänför sig för Ålands del till lokal verksamhet. Det är därför och av språkliga skäl och med hänsyn till geografiska omständigheter motiverat att det i landskapet tillsätts en särskild nämnd för att handha de uppgifter som konsumentklagonämnden sköter i riket. Nämnden ska tillsättas av landskapsstyrelsen." Här hittar vi alltså motiveringen till 30 11, som inte vi från åländsk sida hade anfört i lagtingets förslag till ny självstyrelselag, utan det här kom in i sista skedet före ärendet fördes till riksdagen, just av det här skälet. Jag är lite störd av att varken lagutskottet eller stora utskottet har observerat dessa motiveringar, varför vi har på det här sättet och vad som nu händer när man inte antar ändringen i självstyrelselagen 30 11 utan den gamla bestämmelsen blir kvar. Det är en fråga till ordförandena i dessa båda lagtingsorgan. Hur kommer sig detta att man har missat och har man något svar på frågan? Vem ansvarar framöver för konsumentklagonämnden om ändringen i självstyrelselagens 30 11 inte genomförs? Nå, jag kan själv hjälpa till med ett litet svar genom att jag har studerat den bestämmelse som blir kvar i självstyrelselagen 30 11, som anger att de uppgifter som enligt lagstiftning om konsumentrådgivning ankommer på kommunerna ska i landskapet skötas av landskapsmyndigheterna i enlighet med ett avtal mellan landskapet och kommunerna. Man kan möjligen använda den här formuleringen för att landskapet fortsatt ska utse konsumentklagonämnden, men man kan möjligen också tolka det så att det här är en nämnd som riket nu kommer att tillsätta för landskapets del i fortsättningen med hänsyn till motiveringarna i gällande självstyrelselag. Det är rent praktiska frågor, som inte egentligen är särskilt bekymmersamma, jag har för min del kommit till att det här inte påverkar behandlingen i lagtinget nu utan vi kan göra antingen som liberalerna föreslår eller som resten av lagtinget önskar. Däremot visar det att beredningen av presidentframställningarna med nuvarande system är otillfredsställande.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman!  Som jag sade i ett tidigare replikskifte så har jag inte läst in mig på konsumentklagonämnden. Det var heller ingenting som kom upp i behandlingen i stora utskottet, men just det pekar på nödvändigheten, som ltl Roger Jansson också tog upp, att presidentframställningarna bereds av landskapsregeringen. När det gäller det andra ärendet som vi har i stora utskottet, dubbelbeskattningsavtalet, har vi redan konstaterat hur oerhört man har famlat i mörkret i specialutskottet. Det ärendet hör inte hit, men det visar på ett ännu tydligare sätt, vikten av att presidentframställningarna bereds. Det är någonting som åtminstone jag hoppas att ska åtgärdas när det gäller arbetet med omarbetandet av arbetsordningen och lagtingsordningen. Jag är helt enig med vtm Jansson att det här är en absolut nödvändighet.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag är osäker på vtm Janssons uppfattning i den här frågan, men ltl Jansson hade dock den uppfattningen. Landskapsregeringen har ju varit med i den förberedande beredningen i samarbete med ministeriet, under en lång tid som vi känner till, att man har missat i en del frågor har vi också noterat. Jag ser i stora utskottets betänkande att man har hört lantrådet, förvaltningschefen och finanschefen och de om någon ska kunna informera lagtinget om konsumentklagonämnden och dess status och den problematik som uppstår när man gör si eller så i lagtinget i samband med en presidentframställning. Jag förutsätter naturligtvis att utskottet den vägen har fått en fullödig och god information.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Om jag titulerar ltl Roger Jansson fel så ber jag om ursäkt, men det är ju alltid bättre att man höjer än att man sänker, synbarligen blev det bra. Det hör till god ton att inte säga vad respektive har sagt i utskottshörande, men indirekt har jag svarat på frågan i och med att jag sade att det här inte är någonting som har kommit fram tidigare.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Ja, då måste jag utöka den långa listan jag hade i remissen i det här ärendet i lagutskottet, där jag gick igenom var man hade missat. Idag igen hade jag en kort resumé över vilka alla som hade missat och nu var det en miss till då, tydligen. Okej, lagutskottet har missat den här punkten, stora utskottet har missat den här punkten och indirekt förstår jag att landskapsregeringen ytterligare har missat den här punkten. Det här börjar bli väldigt allvarligt.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Förstod jag kollegan Roger Jansson rätt att ändringen av huvudmannaskapet för den allmänna rättshjälpsverksamheten först från staten till landskapet och sedan tillbaka till staten skulle ha inneburit en minskning av självstyrelsen utan att ändra självstyrelselagen? Om jag fattade det rätt så är det rätt uppfattat. Jag uppfattade däremot inlägget som en kritik av förfarandet, men jag tror inte att det är obefogat att kritisera det förfarandet eftersom överenskommelseförordningarna lever ett eget liv som kan sägas upp av endera parten, landskapet eller staten. Däremot kan självstyrelselagen inte ändras eller upphävas annat än med överensstämmande beslut. Det är det som är poängen, menar jag. Vi kan på annat sätt än genom ändring av självstyrelselagen förlora mycket. Det visar väl det här exemplet om någonting på. Skillnaden mellan rättshjälpsverksamheten och konsumentrådgivningen är mycket stor och jag förmodar att jag missförstod det hela.

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Skillnaden för oss vanliga medborgare är kanske inte så väldigt stor, men juridiskt förstår jag väl vicetalmannens synpunkter på den punkten. Det viktiga i mitt resonemang var att förebilden för 30 paragraf 11 punkten i 1991-års självstyrelselag var, som det framgår av statsrådets motiveringar, konstruktionen för rättshjälpsverksamheten. Den har ändrats under årens lopp och därmed har vi en parallell. Man minskar inte självstyrelsen, inte uppfattar vi det så, när vi gjorde förändringen visavi rättshjälpen. Sedan kan jag ge vicetalmannen rätt när det gäller förhållandet till självstyrelselagen.

TALMANNEN

Replikväxlingen är därmed avslutad.

Ltl Olof Erland

Fru talman! Jag begärde anförande istället för replik eftersom talordningen var sådan. Det här är en ny aspekt, som ltl Roger Jansson lade fram. Det här visar också betydelsen av stora utskottets roll som granskningsutskott, såsom det var tänkt, nu är det mera ett politiskt utskott, där man utnyttjar möjligheterna att ändra åsikt och komma med nya förslag. Går vi tillbaka till ärendet och utgår från november 2007 när dåvarande handels- och industriministeriet frågade hur man skulle göra var saken klar. Landskapet ville ha fortsatt inflytande över ärendet, d.v.s. konsumentrådgivningen, och därav den föreslagna ändringen i självstyrelselagen, som blev en konsekvens. Man utgick från att allting i övrigt blir som tidigare, staten kommer att betala 42 000 per år, landskapet sköter det hela och konsumentklagonämnden kvarstår. Så kan jag tänka mig att man har resonerat. I lagutskottet hade vi ingen anledning att utreda konsekvenserna i förvaltningen av ett förslag som vi inte hade majoritet för, möjligen skulle reservanten ltl Harry Jansson ha fört fram dessa konsekvenser, men reservationen var en politisk kommentar till majoritetens förslag. Det här är ett exempel på att ärendet inte blev behandlat ordentligt i stora utskottet. När man kom in på en ny politisk linje borde konsekvenserna av detta ha utretts. Nu är det förmodligen för sent att göra någonting åt den saken, men det är inte för sent för lagtinget att i tredje behandling ta ställning för lagutskottets betänkande, som har rett ut konsekvenserna och det förslag man har. Som ett litet tips till alla i majoriteten bakom stora utskottet.

När det gäller beredningen av presidentframställningar, jag tror att det var ltl Roger Jansson som tog upp det, så vet jag att landskapsregeringen har analyserat ärendet och vad jag förstår har man konstaterat att beredningen i landskapsregeringen på ett sätt redan har fått nya principer, dvs. att man inte tar beslut av den här typen av ärenden på enskild föredragning. Det har gjorts två gånger i den här processen, av två olika landskapsregeringar. Det är inte det som är förklaringen till regeringens i riket misstag och inte heller förklaringen till riksdagens behandling, avvikande från praxis eller felaktigt eller vad man betecknar det. Det är där man måste komma in med en reglering. Hela processen med en parallell proposition, presidentframställning, till riksdagen respektive till Ålands lagting förutsätter förhandlingar mellan regeringarna på Åland och i riket. Det är en förutsättning. Jag tror också att det är värt att påminna om att självstyrelselagen aldrig kommer att kunna ändras utan likalydande överensstämmande beslut. Det spelar ingen roll i det här fallet vad riksdagen har gjort om lagtinget säger nej, då blir det inte gällande. Lagtinget skulle i det här fallet kunna säga nej för att de praktiska fördelarna är stora, konsekvenserna är utredda, vi vet vilka de är, de är betydligt mycket bättre, så vitt jag vet ett osäkert och oklart alternativ. Det var en intressant aspekt på stora utskottets förslag och de konsekvenser som finns. Vi sitter kanske här om en tid med en konsumentklagonämnd med, jag vill inte säga med någon från Kauhajoki, men det är i alla fall en osäkerhet så att det inte är vi och landskapsregeringen som har inflytande utan någon annan, dvs. vi avvänder oss en liten, liten flisa av vår autonomi och det är inte bra!

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag bekymrar mig inte så mycket över att konsumentklagonämnden inte kommer att fungera i praktiken, men jag bekymrar mig väldigt mycket över att varken landskapsregeringen eller lagtingets utskott har uppmärksammat den självklara frågan vad som ligger bakom formuleringen i 30 paragraf 11 punkten i självstyrelselagen, som man nu skulle ändra. Till en förmildrande omständighet för lagutskottet, som leds av ltl Erland, är att man inte har hört någon från landskapsregeringen. På det sättet kan man inte begära att man borde ha blivit uppmärksammad. Man hade uppmärksammat det om man hade hört lagstiftningsrådet Palmgren, som beredde propositionen 1990. Jag antar att han hade nämnt någonting om det, om jag känner honom rätt. Däremot har landskapsregeringen missat med att informera stora utskottet om det som varken lagutskottet eller stora utskottet själva har kommit på. Rent praktiskt tror jag att det här kommer att fungera. Vi behöver inte hota med några finnar från Kauhajoki.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Som sagt, om landskapsregeringen från första början har en linje där man ska ändra på 11 punkten i 30 paragrafen så att det fungerar när staten är huvudman och inte kommunerna i riket, så då har man rett ut konsekvenserna av detta, men när det kommer in något nytt borde stora utskottet ha rett ut det. Skulle landskapsregeringen be om att få komma till stora utskottet och tala om konsekvenserna om någonting nytt? Det kan mycket väl vara så, det säger jag ingenting om. Jag begärde ordet för att svara för lagutskottet och hur jag uppfattade det. Jag hade faktiskt ingen tanke på att vi skulle utreda konsekvenserna av de två alternativen utan frågan där var helt en politisk bedömning, vad är bättre gentemot riket och vad är bättre gentemot medborgarna, landskapet och för självstyrelsesystemet?

Ltl Roger Jansson, replik

Fru talman! Summa summarum må vi väl ändå säga att listan över tillkortakommanden i den här frågan, felbehandling, utebliven information osv. ytterligare har spätts på. Vi får se oss själva i ögonen i spegeln här i lagtinget och landskapsregeringen måste fundera på hur man inte i presentationen av sin åsikt i plenum alls har snuddat vid frågan. Man har inte ens när man blivit hörd i stora utskottet tydligen snuddat vid frågan, som är huvudmotiveringen till dagens reglering i 30 11.

Ltl Olof Erland, replik

Fru talman! Timmen före debatten om budgeten senast här så hade jag ett anförande där jag tog upp alla de viktiga självstyrelsepolitiska aspekterna på lagutskottets yttrande till finansutskottet när det gäller just den här hanteringen. Det är helt klart att hanteringen har varit felaktig på många, många sätt, men det viktigaste är att utifrån det måste vi förbättra systemet, regelverket, så att det inte händer igen. Det är så man lär oss. Livslångt lärande i lagtinget handlar just om att misstagen är nyttiga så att vi vet att vi måste reglera riksdagens behandling av självstyrelselagsfrågor. Det är den absolut viktigaste slutsatsen.

TALMANNEN

Replikväxlingen är avslutad.

Ltl Roger Slotte

Fru talman! Det har varit en intressant diskussion. Ändringar av självstyrelselagen är en viktig principiell fråga och jag har någon gång sagt att man inte kan ändra på ett komma i självstyrelselagen utan att det sker på ett riktigt sätt. Även i detta fall, kanske det inte spelar någon större roll när det gäller sakfrågan hur ärendet beretts, är det en oerhört viktig principiell fråga. Man kan inte godta felaktigheter vid ändringar av självstyrelselagen lika lite som jag utgår från att man i riket skulle anta ändringar av grundlagen, som inte tillkommit på grundlagsenlig ordning, även om det saknar praktiskt betydelse.

Fru talman! Till sist angående språkfrågan som har diskuterats här. Konsumentrådgivningen på svenska garanteras i 36 paragraf självstyrelselagen där det stadgas att statsförvaltningars ämbetsspråk är svenska.

TALMANNEN

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad!

Förslag om att bifall ges till den i presidentens framställning avsedda lagen upptas till behandling vid ärendets tredje behandling.

Ärendets andra behandling är avslutad!

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2

Lagutskottets betänkande nr 8/2008-2009 angående ändring av bestämmelserna om registreringsbesiktning i 6 och 8 §§ landskapslagen om besiktning och registrering av fordon. (FR 8/2008-2009).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

Ingen diskussion!

Detaljbehandlingen vidtar. Det i landskapsregeringens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets förslag.

Lagförslaget är bifallet!

Ärendets andra behandling är avslutad!

 

Nästa plenum hålls fredagen den 30 januari kl. 09.30.

Plenum är avslutat.(Plenum avslutades 16.59)