Första behandling

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 25 april 2005 kl. 13.00.  

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. ((Frånvarande: ltl Carina Aaltonen, ltl Peter Grönlund, ltl Veronica Thörnroos och ltl Katrin Sjögren).

    26 lagtingsledamöter närvarande.

     

     

     

    Kulturutskottets betänkande nr 10/2004-2005 angående ändrad landskapslag om Högskolan på Åland. (FR 13/2004-2005).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 27.4. Godkänt.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 2:

     

    Kulturutskottets betänkande nr 9/2004-2005 angående ändrad landskapslag om Ålands kulturdelegation. (FR 12/2004-2005).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Fru talman, bästa åhörare!

    Kulturutskottet har behandlat en framställning där landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om Ålands kulturdelegation ändras så att den landskapsregeringsledamot som ansvarar för kulturfrågor inte längre skall ingå som medlem i kulturdelegationen. Samtidigt föreslås vissa ändringar av lagens 1 och 2 §§. Avsikten är att den föreslagna landskapslagen skall träda i kraft så snart som möjligt.

     

    Kulturutskottet konstaterar att kulturen utgör en av självstyrelsens grundpelare och enligt utskottets uppfattning är kulturpolitiken därför ett centralt politikområde för landskapet.

    Landskapsregeringens uppgift på området är framför allt att utarbeta de övergripande riktlinjerna för kulturpolitiken medan verkställigheten av kulturpolitiken med fördel kan delegeras.

     

    Som redan framgår av namnet är kulturdelegationen ett organ till vilket landskapsregeringen kan delegera beslutanderätt på kulturpolitikens område. Av denna anledning är det enligt utskottets mening förenligt med det parlamentariska styrelseskicket att delegationen tillsätts av sittande landskapsregering, som därigenom också bär det parlamentariska ansvaret för den genomförda politiken. Utskottet finner det också ändamålsenligt att varje landskapsregering själv kan bedöma om den ansvariga ledamoten skall sitta med i delegationen eller inte. Noteras bör att det inte är förbjudet om man kan från tid till annan, om behov finnes, ingå i kulturdelegationen som kulturminister. Om den ansvariga ledamoten inte ingår i delegationen breddas det demokratiska inflytandet på politikområdet, eftersom det då är flera människor som tar sig an det, samtidigt som den ansvariga landskapsregeringsledamotens tid frigörs för uppdrag av en mera övergripande art, vilket i sig torde vara en positiv utveckling att man slipper se flera sådana här exempel när ledande politiker köper volleybollar – om ni förstår vad jag menar.

     

    Utskottet konstaterar dock att praxis har varit att kulturdelegationens sammansättning speglar det parlamentariska styrkeförhållandet i lagtinget, vilket utskottet finner motiverat. Det har alltså varit å i alla tider som kulturdelegationen funnits att oppositionen har haft säte och stämma i kulturdelegationen. Det ger också visst stöd för den princip som reservanten förfäktar.

     

    I framställningen föreslås även att lagens 1 § ändras så att kulturdelegationen inte längre skall ha till uppgift att samordna det åländska kulturlivet. Utskottet konstaterar att bestämmelsen tillkom i en tid när det ansågs viktigt att delegationen skulle ha till uppgift att koordinera alla s.k. kulturevenemang som olika aktörer genomför under kalenderåret. Enligt utskottets mening kan det inte längre anses ändamålsenligt att delegationen på ett sådant sätt skall styra de olika aktörernas verksamhet, särskilt som samordningsuppgiften visade sig vara svår att genomföra i praktiken. Lagändringen bör dock enligt utskottets mening inte förhindra delegationen att tillhandahålla kulturaktörernas service, exempelvis genom att upplåta utrymme på Internet. Reglerna om detta kan ingå i det reglemente som nämns i lagens 10 §. Utskottets mening är alltså att det är positivt om kulturdelegationen kan bistå den samordning som fortfarande behöver göras men att man uttryckligen inte har det kravet på sig och efter att ha hört dem vi har hört i utskottet har vi kunnat konstatera att det nog är klokt att göra ändringen.

     

    Kulturutskottet föreslår alltså att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget oförändrat.

     

    Till betänkandet har fogats en reservation vilken ltl Raija-Liisa Eklöw särskilt redogör för.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman! Jag vill tacka kulturutskottet och dess ordförande för den sakliga behandlingen och att utskottet stöder framställningen på samtliga punkter.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw:

    Fru talman!

    Jag kan stödja det mesta av det som kulturutskottets ordförande sade i sin presentation av betänkandet. Vi har varit eniga om att den kulturansvariga i landskapsregeringen inte skall sitta i delegationen och att det således inte står i lagen. Om man sedan ändå väljer att ledamoten sitter där är det inte förbjudet. Likaså har enighet rått vad gäller att ta bort ordet ”samordna” efter vi hörde hur det hade kommit till och att det verkligen gällde en rätt så fysisk samordning av olika kulturevenemang osv.

     

    Däremot har jag inte varit enig med utskottet om det faktum att man fortsättningsvis kommer att välja kulturdelegationen för landskapsregeringens mandatperiod. Eftersom vi liberaler anser att kulturpolitiken bör ha en långsiktig framförhållning och att de politiska svängningarna i partipolitisk mening inte skall få ha en stor betydelse hur t.ex. kulturmedlen fördelas borde mandattiden för delegationen vara lagtingsperioden och inte en landskapsregeringsperiod. Det finns olika modeller för delegeringssystem från landskapsregeringens sida vad gäller fördelning av stöd. Kulturdelegationen har en modell, Ålands idrottsdistrikt en annan. För att trygga den s.k. armlängdsmetoden, som ansvarige ledamoten Camilla Gunell även nämnde i sitt anförande vid remissen, bör delegationen ha ett brett mandat och lång framförhållning utan direkt partipolitisk inblandning.

     

    Det finns nog med politiskt kulturbärande ställningstaganden och allmänna riktlinjer för landskapsregeringen att förvalta.

     

    Fru talman!

    Jag har en reservation till betänkandet och vill att framställningens 3 § skulle ha följande text:

    ”3 §. Kulturdelegationens ordinarie medlemmar.

    Ålands kulturdelegation tillsätts på parlamentarisk grund för den tid under vilken lagtingets mandatperiod varar. Delegationen skall ha minst fem och och högst sju medlemmar av vilka landskapsregeringen utser ordföranden. Delegationen väljer inom sig en vice ordförande. Till delegationen kan knytas sakkunniga.”

     

    Att jag inte fått stöd för min åsikt i utskottet ter sig något underligt eftersom utskottet ändå har skrivit i motiveringen: ”Utskottet konstaterar dock att praxis varit att kulturdelegationens sammansättning speglar det parlamentariska styrkeförhållandet i lagtinget, vilket utskottet finner motiverat.” Det här förklarade också utskottets ordförande för oss. Till saken hör att det här inte stämmer. Om vi tar det enligt det parlamentariska styrkeförhållandet skall det följa mandaten i lagtinget, och så har det inte varit. Då är det så att skriver man så bör lagtingets styrkeförhållande tas i beaktande när man väljer delegationen, precis som jag har skrivit i min reservation. Eftersom jag inte var med vid justeringstillfället när tillägget gjordes kan jag bara tolka det som ett stöd för liberalernas åsikt om att delegationens sammansättning skall vara på parlamentarisk grund och väntar mig stort stöd vid den omröstning, som jag kommer att avisera vid andra behandlingen av ärendet.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Det finns anledning att vara frustrerad över den politiska instabilitet som har rått i landskapet de senaste fem åren, men utskottet har ändå diskuterat så att vi måste tro på det system vi har skapat och vi måste kunna ha ett sådant system att lagtinget kan utkräva parlamentariskt ansvar. Därav vidmakthållande av principen. När det gäller framförhållning kan det, om man ponerar att alla personer byts ut varje gång det byts regering och man byter regering fyra gånger på fem år, så blir det katastrofalt. Men praxis är att oppositionen har varit med och det är också så att praxis har varit att de som makten haver har majoriteten i kulturdelegationen, vilket är naturligt enligt parlamentarismens principer. Man kan jämföra ÅHS, där socialdemokraterna nu får två ledamöter medan liberalerna har en fast man är större och mindre, men man sitter s.a.s. på makten. I praktiken innebär reservationen ingen större ändring om man följer praxis och jag tror att det är ett stort steg att lämna praxis. Skulle man vilja ha en kompromiss om det här kunde man tänka sig att det följer landskapsregeringens mandatperiod men att man i lagen skulle ha skrivit in att det skulle spegla det parlamentariska styrkeförhållandet. Men, som sagt, praxis är så och jag tror att det är ett stort steg för någon majoritet att lämna den praxisen avseende kulturdelegationen.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Praxis har varit att det har funnits medlemmar av oppositionen med också i kulturdelegationen. Men det är inte samma som att det är på parlamentarisk grund eftersom oppositionspartiet också kan vara stort i lagtinget. När det gäller resonemanget om regeringsbyten och delegationens tid enligt lagtingets mandatperiod tycker jag fortsättningsvis att det skall vara så. Tyvärr kunde jag inte höra allt vad ltl Danne Sundman sade, men jag antar att jag ungefär svarade på rätt resonemang, dvs. att vi anser också att det är väldigt viktigt att mandatperioden skulle vara lagtingsperioden.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    När jag säger att det i praktiken inte sker någon större ändring så om allting fungerar som det skall så skall ju en regering sitta i fyra år. Det innebär att en och samma kulturdelegation skall sitta en lagtingsperiod, men som vi har haft det under de senaste åren, vilket vi alla känner till, så har det varit rysligt turbulent och då skulle det verkligen finnas behov av den här ändringen, men jag hoppas att denna instabilitet inte skall fortgå utan att vi fortsättningsvis skall ha en regering som sitter i fyra år och att det endast i undantagsfall skall ”hållas på” på det här viset. I praktiken menar jag att det fungerar redan såsom reservanten vill ha det, men visst finns det ett visst stöd också för reservantens ställningstagande i kulturutskottets betänkande. Så gick också diskussionen i kulturutskottet, men det här har, som sagt, utskottet kommit fram till.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    För att undvika allt det som ltl Danne Sundman nu säger föreslår jag att han stöder min reservation när ärendet kommer till omröstning!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 3:

     

    Ltl Mats Perämaas m.fl. lagmotion angående ändring av landskapslagen om fornminnen. (LM 8/2004-2005).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Fru talman!

    Vi har inlämnat en lagmotion om ändring av landskapslagen om fornminnen. Ändringen som vi föreslår har tre klara syften. För det första, och det är viktigt, att det skall stärka skyddet för fasta fornlämningar och för det andra, som också är väl så viktigt, att det skall garantera en god förvaltning samt för det tredje skall förändringen bidra till det som finansutskottet i sitt betänkande den 16.12.2004 har skrivit om att man skall gå in för en ökad rättssäkerhet i fornminnesförvaltningen.

     

    Fru talman!

    I nuvarande lag från 1999 står det att det skall finnas ett fornminnesregister. Det torde ha varit en kompromiss på den tiden därför att man hade varit orolig för vilka kostnader det kan medföra att ha ett register. Då beskrev man det som så i lagen att ett register skall inrättas men ingenting om hur man skall kungöra den här saken, hur man skall säkerställa sig om att alla är medvetna att det finns ett register, och det här är en bekymmersam sak. Om man inrättar ett register som kan påverka en enskild markägares/fastighetsägares ägande s.a.s. och det kan innebära betydande förluster t.o.m. så måste man kungöra det, alla måste ha en möjlighet att ta del av det och motsatsen, som det står i vår lag, anser vi att strider mot grundlagen.

     

    Vi föreslår därför med denna motion att det inrättas ett såtillvida nytt fornlämningsregister att det skall ingå klara regler hur registret förs och hur detta skall kungöras samt att markägare/fastighetsägare också skall höras i den här saken.

     

    Som en följd av detta, om man inför ett på riktigt sätt kungjort register, så kan man genom en överenskommelseförordning med statsmakten komma överens om att fornlämningsregistret kunde vara en del av det fastighetsregister som statsmakten upprättar. Det här skulle vara den ideala situationen, anser vi, för då skulle det alltid när man tar del av vad som eventuellt förgyller fastigheten eller t.o.m. belastar den kunna framgå att också fornlämningar finns på området. Det här är förstås viktigt i samband med köp av fastigheter, det är viktigt för den som köper det och det kan också vara väldigt viktigt för en eventuell kreditgivare att veta om det finns en fornlämning på området.

     

    Museibyrån har, som vi ser det, felaktigt många gånger få ta på sig skulden i frågor om fornlämningar, men felet är inte museibyråns utan felet är lagstiftarens, att vi har varit otydliga. Om vi inte kan skapa tydliga och klara regler i fråga om det här kommer det säkerligen att uppstå nya och liknande situationer som de situationer som vi har haft i Saltvik med det mycket mediabelysta fallet med Johan Mörn. Ingen kan väl anse att det är bra att ett sådant här ärende för en enskild person skall måsta gå i långbänk och behandlas både i media och kanske t.o.m. i rättstvister. Vi är helt övertygade om att den förändring vi föreslår kommer att reda upp sådana här problem.

     

    Tydliga lagar och regler förhindrar, som vi ser det, i all förutsebar mån, att dylika situationer skall och behöver uppstå.

     

    Till slut föreslår vi vissa ikraftträdelse- och övergångsföreskrifter och de kanske kan tyckas väl tuffa eftersom vi föreslår att om inte ett registreringsförfarande inleds inom tolv månader från det att lagen träder i kraft skall fornlämningar strykas ur de anteckningar och register som man har haft fram tills nu. Det kan förstås diskuteras om det här är tufft och vilka kostnader det kan föra med sig, men i varje fall är det viktigt för rättsskyddet att vi skyndar på processen. Vi anser inte att man har på ett grundlagsenligt sätt fört register fram tills nu och det här påverkar enskilda fastighetsägares rätt att t.o.m. överklaga ett sådant här förfarande och därför måste det här sätta igång så fort som möjligt.

     

    För att lite ta upp frågan om det enskilda fallet med Johan Mörn ännu en gång. Det är angeläget att nu komma till ett uppredande av situationen med otydliga register därför att nu när landskapsregeringen resonerar om det här enskilda fallet och har kommit till att man har gett ett bud på att lösa rättstvisten så hävdar åtminstone jag att det bud man ger är i viss mån prejudicerande för framtida behandling av sådana här saker. Om man då hävdar att det här förslaget kan medföra vissa kostnader i första skedet när man inrättar registret så kan vi vara alldeles säkra på att om vi kvarstår vid det gamla kan det leda till ännu större kostnader.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Fru talman!

    Det här är ett mycket angeläget ärende mot bakgrund av den s.k. Johan Mörn-affären som har spelats upp i norra Saltvik. Kulturutskottet kommer att behandla ärendet mycket nogsamt och vårt mål är att ärendet skall ligga på lagtingets bord när lagtinget återvänder i höst i september.

     

    Det är mycket riktigt som motionären konstaterar att om man köper en fastighet har eller skall lagfarten ha s.k. allmän trovärdighet. I lagfarten skall man kunna se vad som belastar fastigheten, såsom inteckningar, vägservitut osv. Detta helt enligt de rättssäkerhetsprinciper som ytterst finns i grundlagen. Om det inte fungerar så är rättssäkerheten allvarligt kränkt i ett av de centralaste områdena när det gäller rättssäkerhet, nämligen vad man får göra och inte göra med sin mark.

     

    Det är viktigt att det här reds upp, att vi inte får flera sådana här affärer där enskilda medborgare blir i kläm för att rättssäkerheten inte är i skick. Det här är säkerligen förknippat med kostnader vilket vi skall försöka reda ut och det är väl också just det, fru talman, som är orsaken till att man har den halvmesyr man har i dag, att man tar problemen när de kommer och inte på förhand löser in. Men, som sagt, så kan man inte förfara och det här måste få sin lösning, och det här är ett sätt som motionären pekar på.

     

    Vtm Barbro Sundback:

    Fru talman!

    Det som nämns i motionen om behovet att i fastighetsregistret införa begränsningar som fornminneslagen för med sig på en viss tomt är naturligtvis viktigt för att rättssäkerheten skall tryggas. Jag vet inte vad det beror på om det inte fungerar så i dag, men det kan väl hända att det har att göra med att det är en statlig myndighet och en landskapsmyndighet och att man från landskapsregeringens inte har varit uppmärksam på det här. Det är säkert ett befogat påpekande som tas upp i lagmotionen.

     

    Det är kanske inte den enda myndigheten som har till uppgift att informera om fornlämningar. Det är så att för bra många år sedan, kanske drygt tio år, så beslöt vi här i lagtinget att kommunerna skulle genomföra översiktsplanering över kommunens markområden och i samband med det skulle de fasta fornlämningarna dokumenteras och pekas ut, men tyvärr har inte kommunerna gjort det här. Det är väl så att problemet inte bara är aktuellt vid försäljning av tomter utan det är framför allt om man hänvisar till det fall som nämndes när man skall bygga ut eller bygga om och anhåller om byggnadslov. Jag är inte så insatt i den här frågan att jag vet vad byggnadsnämnderna i dag har för ansvar i detta sammanhang, men det är en av de myndigheter som borde känna till just fornlämningarna. Det är också så att kartläggningen av fornlämningar på Åland har gjorts väldigt länge, så i det aktuella fallet är det en fornlämning som är känd sedan 1906 och jag tror faktiskt inte att de som är berörda har varit ovetande om det, kanske om den exakta placeringen osv., men det finns vissa områden på Åland som är särskilt fyndrika. Ur den enskildas synvinkel är det naturligtvis avgörande att man får veta exakt var fornlämningarna finns och hur man kan exploatera sin tomt. Det är alltså väl värt för utskottet att titta närmare på frågan.

     

    Jag måste nog säga, att jag tycker inte att övergångsföreskrifterna verkar riktigt adekvata. Om man vill få till stånd en lagstiftning kan vi inte säga att om det inte lyckas inom tolv månader så har vi inga fornlämningar längre på Åland! Det är det som blir resultatet av diskussionen, utan nog är myndigheten fortfarande ansvarig för att skydda fornlämningarna, så jag tror att den övergångsbestämmelsen är ogenomförbar och framför allt tycker jag inte att den riktigt är överensstämmande med våra principer om hur man genomför lagförändringar. Bortsett från det tycker jag att lagmotionen innehåller en hel del väsentligheter som man skall noga granska i utskottet.

     

    Jag föreslår att vi bordlägger det här ärendet till andra plenum i sista veckan i maj när vi sammanträder.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag uppfattar det ändå som ett allmänt stöd för lagmotionen i det stora hela med vissa inte kanske tveksamheter men vissa tillrättalägganden i varje fall, och det tackar jag för, men jag skall kommentera vissa av de saker som nämndes av vtm Barbro Sundback. När det gäller ikraftträdelse-och övergångsföreskrifterna som vi föreslår kan de, som jag sade, tyckas väl tuffa, det är tolv månaders tid, men det är ändå fråga om att inleda processen, inte slutföra den och det är en stor skillnad. Som inledning av processen kan man säga att om man skall höra en fastighetsägare om dennes inställning till att fornlämningen på området införs i fornminnesregistret så räcker det med att man har satt igång processen och har skickat ett brev för att efterhöra synpunkter på det här, så det behöver inte vara färdigt alls.

     

    Vad gäller fastighetsregistret och att det är viktigt att fornlämningarna skulle finnas med där tycks vi vara ense om det, men jag tror inte att det finns någon möjlighet att få med fornminnen i ett fastighetsregister innan man har ett förvaltningsmässigt korrekt register där parterna har blivit hörda och beslutet har kungjorts på det viset att alla har haft möjlighet att ta del av det och eventuellt överklagat det också. Den här processen fordras nog innan vi får med de här sakerna i ett fastighetsregister.

     

    Vtm Barbro Sundback förde en hel del resonemang att man borde känna till vissa fornlämningar, ett från 1906 som nämndes här och att man inte är ovetande. Det är just kungörelsen som leder till det att man inte längre kan hävda att någon är ovetande. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Fru talman!

    Min erfarenhet av allmänna kungörelser är att de inte fungerar så effektivt som man kanske skulle önska. När det gäller vägplaner och andra är inte medborgarna alltid medvetna om vad myndigheten håller på; det tror jag vi har otaliga exempel på både från landskapet och kommunen. Att man däremot hör markägarna i samband med att man sätter in fornlämningar som finns på enskilda tomter tycker jag är ett bättre förfarande i så fall. Kungörelserna verkar nog i dag lite ålderdomliga och mera pro forma än att man verkligen kan vara säker på att dem det berör är informerade. Inte har jag något emot att man kungör någonting, åtminstone är det bra för vår lokala press, för de får lite stöd på det viset, men annars tror jag inte att det är ett effektivt sätt att kommunicera med medborgarna, så det får utskottet titta närmare på. När det gäller förfarandet att man skall höra medborgarna är det bra, men grunden måste ändå vara det att det är ett hörande, att fornlämningarna är fornlämningar utgående från fornminneslagen och det kan man inte påverka på annat sätt än att myndigheten slår fast vilka de är. Hur det sedan skall hanteras ifall av exploatering eller någonting sådant, det anger också lagen, så jag tror att sådana här konflikter mellan enskilda och fornminneslagen kommer nog att fortsätta även om man har ett register, men det kan vara bra ändå.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag förstod inte riktigt vad vtm Barbro Sundback var ute efter, men vi föreslår att man skall höras och sedan när man fattar beslut skall det kungöras och det finns lagar som beskriver hur kungörandet skall göras. De föreskrifterna måste ändras i så fall i samband med annan lagstiftning, det hör inte direkt ihop med det här. Om den enskilde fastighetsägaren eventuellt tycker att det är fel att det införs och för att hela processen skall vara riktig, efter ett hörande och efter att ett beslut har fattats, så skall det kungöras och det är utifrån kungörelsen som fastighetsägaren som får ett fornminne inskrivet i ett register som finns på dennes område kan överklaga. Den rättigheten måste man ha, så kungörandet kommer man inte från, det är den viktiga delen att ett beslut kungörs och så har man rätt att överklaga. Det är klart att någon kanske kommer att överklaga i det skedet och det blir vissa problem och det kan bli tvister, så är det säkert i de här fallen, men så småningom, när man har kommit fram till ett korrekt register, kan man i varje fall hävda att alla känner till det: det finns i fastighetsregistret, museibyrån har ett korrekt register och alla fastighetsägare som berörs av det vet om det, även om det kan finnas brister i kungörandet vet man åtminstone förvaltningsmässigt att det finns där och gränserna är dragna. Det är den ideala situationen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Förslag om bordläggning till lagtingets andra plenum i pleniveckan i maj, vecka 22, har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Finns det andra förslag om bordläggningstiden? Ärendet kommer således att bordläggas till andra plenum i vecka 22. På talarlistan finns upptaget ltl Roger Eriksson och ltl Jan-Erik Mattsson, som avstår.

     

    Ltl Roger Eriksson:

    Fru talman!

    Vi har nu på bordet liberalernas lagmotion angående ändring av fornminneslagen för landskapet Åland. Det har framkommit ganska mycket i debatten i dag, så jag skall försöka undvika upprepningar, men de synpunkter som har framförts här omfattar också jag.

     

    Syftet med motionen är att stärka rättssäkerheten för markägarna och att stärka skyddet för fasta fornlämningar.

    Jag skall beskriva dagsläget. I dag upprättar museibyrån en förteckning eller ett register över kända fornlämningar. Enligt uppgift som jag har fått omfattar registret ca 1700 olika fyndplatser med över 13000 olika föremål. Sifferuppgifterna kan vara lite inexakta, men storleksordningen torde vara riktig. Detta omfattande och svåra arbete har museibyrån utfört med all sin sakkunskap och arbetet är bra gjort.

     

    Om motionen kan jag kortfattat säga att 2 § berör kända fasta fornlämningar medan 5 § berör sådana som inte syns men är kända, s.k. skyddsområden.

     

    Enligt gällande lags 6 § har man ett register. Problemet med registret är dess status. I dagsläget finns det inte garantier för att markägaren får kännedom om registrets tillkomst, innehåll och rättsverkningar. Det saknas ett heltäckande regelverk för markägarens hörande, hur beslut fattas om att införa fornlämning i registret, delgivning av beslut, ändringssökande och kungörelse.

     

    Det är den offentliga tilltron som är nyckelordet här. Den offentliga tilltron till registret måste vara i skick. Vi kan t.ex. jämföra ett fastighetsregister, inteckningsregister och gravationsbevis. Om man köper ett hus eller en fastighet så kan man lita på att de uppgifter som är införda i registret är riktiga, t.ex. att huset inte är intecknat över skorstenen utan att man som köpare vet om det. Det är det som menas med den offentliga tilltron. Det går inte på hörsägen, vad man tror utan registret är det som gäller, man måste kunna lita på det. Tyvärr saknas det här förfarandet i vår gällande lag om fornminnen. Alla inskränkningar i markägarens rättigheter måste regleras i lag och ske mot ersättning också i vissa fall.

     

    Enligt 12 § i gällande lag har fastighetsägare i vissa fall rätt till full ersättning för olägenhet som inte är ringa. Redan det är svårt att beskriva vad det är, men så här står det i lagen. En ansökan skall inkomma inom två år från det att registreringen av fornlämningen har skett. Problemet i dagsläget är just nu att markägaren inte har fått reda på någon registrering. Hur skall de ha kunna få det, det har inte varit några kungörelser, inga kallelser, ingenting! Det här kan bli en betydande rättsförlust också.

     

    Just nu införs fornlämningar i registret utan hörande, beslut, delgivning, kungörelse och rättsmedel. Det kan leda till betydande rättsförluster för många markägare på grund av en registrering som de inte ens har haft en aning om. Detta är en följd av att fornminnesregistrets status inte är i skick, man bör kunna lita på de uppgifter som finns där.

     

    Om man tänker sig att man köper en tomt för att bygga ett hus, man kollar upp med inteckningsregistret, skaffar gravationsbevis och allt tycks se bra ut och så skall man börja bygga. Så kommer det fram att det finns en fornlämning på området som varken du som köpare eller säljaren hade en aning om, men det finns nog i landskapets register. Man kan även spinna vidare på den tråden och fråga sig hur det med banklån osv., kreditgivaren kan också lida förluster på det här.

     

    Allt det här som jag beskriver är följden av att fastighetsregistret inte fyller kravet på rättsskydd för ägare och nyttjanderättsinnehavare just för att ägaren inte har hörts eller fått del av beslutet, inte heller har registret upprättats på det sätt som framgår av landskapsstyrelsens framställning nr 2/1998-99. Även lagtinget har gjort en hemställan om att fornminnesförvaltningens rättssäkerhet bör ses över: finansutskottets betänkande nr 2/2004-2005.

     

    När man sedan har kommit så långt att registret är klart kan en ny köpare, markägare eller vem som helst som är intresserad, titta i registret, se att där finns en fornlämning och då har man inte rätt till ersättning mera, då kan man inte komma och säga att vi visste inte om det här. Det är pudelns kärna här.

     

    När det gäller övergångsstadgandena har det framkommit att de är lite stränga och det är väl ett sätt från vår sida att få lite fart på arbetet. Nyckelordet är den inledande processen, det behöver inte vara klart. Det är ett omfattande jobb, men som jag nämnde i inledningen av mitt anförande har museibyrån gjort upp ett register som är ganska bra och man torde – jag måste säga att jag inte vet – i alla fall kunna ganska snabbt föra över av museibyrån kända platser till det här registret och skicka ut kallelser eller meddela fastighetsägarna att det här är på gång och då borde det gå ganska snabbt. Det är i alla fall vår förhoppning.

     

    TALMANNEN: Ärendet bordläggs till andra plenum i vecka 22.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 4:

     

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående utredning om utträde ur EU. (HM 6/2004-2005).

     

    Föredras för remiss ärende nr 5:

     

    Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående utredning om EU-utträde. (HM 32/2004-2005).

     

    Talmannen föreslår med beaktande av 74 § arbetsordningen att motionerna nr 6 och nr 32 behandlas i ett sammanhang. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Talmanskonferensen föreslår att motionerna remitteras till lagutskottet. Godkänt.  Diskussion.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Fru talman!

    Åland är sedan 1995 medlem av EU. Vid anslutningen till EU gav Åland ifrån sig en betydande del beslutanderätt. Åland har inte kompenserats i tillräcklig utsträckning för detta. Ålands folk har fortfarande inte tillerkänts rätten att välja en representant i Europaparlamentet. Åländska myndigheters möjligheter att föra talan inför EU i olika sammanhang är kraftigt kringskuren. I förhandlingarna om EU:s nya konstitution ser dessa missförhållanden att i stort sett kvarstå. Konstitutionen som sådan är fastställd och det återstår endast s.k. inomstatliga lösningar. I förhandlingarna om dessa inomstatliga lösningar vägrar man från riksmyndigheternas sida att överhuvudtaget sätta de här sakerna på agendan, vilket är alarmerande.

     

    Åland är det enda område i sitt slag som har valt att gå med i EU; ett alternativ till medlemskapet i Europeiska unionen är ett utanförskap. För att få en överblick över vad det skulle innebära att gå ur EU och vara utanför så bör man utreda detta anser vi.

     

    Om man gör en kort tillbakablick över när Åland gick med i EU, vilket vi har gjort här tidigare, så kan man konstatera att det förhandlingsresultat man fick, man siktade på ja, men med vissa undantag, på förhand var helt dödsdömt av så gott som alla experter. Ålänningarna lyckades mot alla odds ändå få Finland att acceptera och också t.o.m. i viss mån försvara undantagen. Sist och slutligen fick man de undantag som vi är bekanta med i dag. Detta sågs som en så stor vinst här på hemmaplan att man överhuvudtaget inte funderade på alternativet, nämligen att bli utanför. Så här efteråt kan man väl säga att det var ett lite misstag att vi inte utredde det, för det kan också ha haft sina fördelar och givetvis också sina nackdelar. Men det förhandlingsresultat som sedan blev verklighet innebär att vi har väldigt litet inflytande i Europeiska unionen. Vi är för det första bara 0,005 promille av EU:s befolkning och har därigenom väldigt lite inflytande, men sedan har vi också, relativt sett, per capita eller per att vi har en självstyrelse inget inflytande när det gäller just det som motionen tar upp, att Ålands folk har gett ifrån sig makt som man inte har blivit kompenserad för, alltså parlamentsplatsen. Varje gång man är till Bryssel får man höra hur otroligt viktig just parlamentsplatsen är för att få en person som har ett visitkort som lirkar upp alla dörrar i Bryssel, som den formella vägen också kan påverka den informella.

     

    Om man alltså vid EU-inträdet skulle ha utrett vad ett nej skulle ha inneburit skulle man mer noggrant ha fått veta och det skulle också ha varit underlag vid omröstning. Man skall komma iihåg att trots att man var så här nöjd med förhandlingsresultatet var det bara i två kommuner som man röstade ja till EU. Det var bara i Lemland och Mariehamn, alla andra kommuner röstade nej, och den skepsisen har kvarståt: Ålands folk är ytterst EU-skeptiskt i dag. Det beror till stor del på att man känner att man inte har med det att göra, man har inte det inflytande som man har rätt till. Ålänningarna har i alla tider varit vana att kämpa för sin sak och för sitt inflytande och här har man då blivit nekad att få vara med. Det är mycket märkligt därför att de övriga EU-länderna som är skeptiska, t.ex. Frankrike, där vill man inte vara med, man vill vara Frankrike. Vi vill gärna vara med, men vi vill också ha rätt till inflytande, så det är en liten paradox i det att man inte ger oss det. Vi känner alla till det här och varför vi inte får det, men, som sagt, ett utanförskap kan bli aktuellt om missförhållandena inte rättas till.

     

    Det finns, fru talman, en utredning som gjordes vid EU-inträdet, en förteckning över de rättsområden som i så fall skulle påverkas om Åland skulle ha stannat utanför EU. Det har skett en viss utveckling i omvärlden sedan dess, så man borde kanske uppdatera den och så borde man framför allt skissa på en möjlig lösning på det problemet att vi kan inte ha så här lite självstyrelse som vi har i dag om vi skulle stå utanför EU utan då måste man komma med en hel del självbestämmande i samma lösning för att inte Åland ena sekunden skall gå under EU-rätt och andra sekunden inte. Det är kanske den största utmaningen, men det skulle också innebära en kraftigt utökad självstyrelse.

     

    I syfte att få reda på vad det innebär föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en utredning görs över vad ett utanförskap skulle innebära och hur ett utträde kunde gå till.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Det är ganska intressant att Obunden Samling och Ålands Framtid har ganska likartade motioner i detta ämne utan att vi desto mera har konfererat med varandra. Det som också är intressant är att det är sällan som plenisalen och regeringsbänken är så pass tom som den är nu fast vi faktiskt, som jag tycker, diskuterar en väldigt viktig fråga för Åland.

     

    Jag tänkte dela upp mitt anförande på det sättet att jag först tar upp de EU-förhandlingar som vi hade före medlemskapet, sedan tänkte jag som del två ta upp vad tio år av medlemskap har inneburit och sedan avsluta med att peka på vad vi skall göra i framtiden.

     

    Jag noterade att vtm Barbro Sundback sade i media – jag kommer inte ihåg i vilket sammanhang – att Ålands Framtid hörde till de partier som var för ett utanförskap till EU. Det här stämmer nog inte riktigt och det skulle vara intressant att veta på vilka premisser vice talmannen har kommit fram till det. Kan det hänga ihop med vårt slutmål att vi vill att Åland skall bli självständigt? När det gäller det har en liten stat en hel del att vinna på medlemskap men man har också en hel del att förlora, bl.a. blir rörelseförmågan kringskuren. Men innan man kan svara på den frågan är det helt avgörande av förhandlingsresultatet. Till skillnad från många andra har jag hela tiden hävdat att jag tror att vi skulle ha en synnerligen god position i förhandlingarna, vi har ett helt annat kunnande inom förvaltningen än vad vi hade år 1992-94 och jag är också fullt övertygad om att EU verkligen skulle komma till mötes så att inte Åland skulle bli en vit fläck på EU-kartan. När det gäller EU vill jag säga för mitt vidkommande att jag är positiv till grundtanken, dvs. bevarandet av freden, men EU-vardagen börjar alltmera leda till detaljstyrning av EU-medborgarna och det har gjort mig alltmera betänksam. Jag tror att det är viktigt att vi före situationen blir helt ohållbar har möjligheter att få reda på vad konsekvenserna är om vi blir tvungna att ompröva EU-medlemskapet. Jag tycker faktiskt att det är ansvarslöst att inte syna alternativet att stå utanför. I relation till inköp av volleybollar tycker jag att det här är en så oerhört vikig politisk fråga som är helt avgörande för Ålands väl och ve framöver och är vi alla riktigt ärliga är det klart att man också försökte utreda åren 1992-94 vad ett utanförskap skulle innebära, men det fanns inte resurser, det kan vi ärligt säga, att utreda det fullt ut, så det kortet är ganska osynat fortfarande. Utöver det, om vi går in på EU-förhandlingarna, fick Åland heller aldrig under EU-processen chansen att ta ställning till ett utanförskap eftersom Finland vägrade att diskutera en förstärkning av självstyrelsen, främst skatteområdet och det är någonting som är ett måste om man skall stå utanför unionen; annars skulle Åland ha drabbats av merparten av all EU-byråkrati. Det är alltså viktigt att förstärka självstyrelsen och då tänker jag främst på skatteområdet. Jag tror att alla som var med och politiskt intresserade vid den tidepunkten kommer nog ihåg alla uttalanden som man från finsk sida gjorde om att Åland under inga omständigheter skulle bli ett skatteparadis. Och vad är då skatteparadis? Jo, det är ett område som skulle ha andra skatteregler än vad man hade i resten av Finland. Ålänningarna fick alltså inte heller den faktiska möjligheten att rösta nej till EU-medlemskapet. Det är klart att vi hade både den rikstäckande folkomröstningen och vi hade också den åländska . Jag tror att de som tänkte efter två gånger kom fram till att ett nej i november 1994 skulle ha lämnat Åland i ett helt avtalslöst förhållande till unionen och helt till Finlands godtycke och det tror jag att många blev, om jag säger så, invallade i EU eller lät sig invallas.

     

    Det hade varit viktigt för Åland vid den här tidpunkten att vi hade varit eniga i våra krav på Finland om att få överta skatterätt när vi själva ansåg tiden mogen att tillförsäkras ett EU-inflytande och få vår rättmätiga plats i Europaparlamentet som ltl Danne Sundman var inne på. Det här hade varit en grundförutsättning för att få EU-medlemskapet att fungera.

     

    1. Tittar vi tillbaka på ett tioårigt medlemskap tänkte jag lista resultatet av EU-byråkrati i sju punkter. Det börjar nog i sanningens nämna märkas i vårt samhälle - jag tittar på producentförbundets ordförande Anders Englund. N

     

    1. Nog måste man säga att jordbruket har, som väntat, tvingats över i en pappersövervakningskarusell som faktiskt borde göra vilken kommunist som helst grön av avund, det är helt ofattbart!

     

    1. Vår förvaltning har tvingats att använda oerhört mycket tid och resurser på att implementera, dvs. införliva alla EU-regler i vår egen lagstiftning. Det har pratats om 80.000 EU-sidor med regler och det har nog krävt sitt offer, och det offret består i att man har tappat fokus i arbetet på att utveckla vår autonomi, samtidigt som vi har byggt ut den offentliga sektorn för att klara statistik och andra krav från Bryssel. Det här är i och för sig bara en delorsak till att den offentliga sektorn har vuxit, men det är en viktig delorsak.

     

    1. När vi i dag klagar på den svällande byråkratin har vi alla skäl att påminna oss om att vi alltför slaviskt följt EU-reglerna i stället för att låta sunda förnuftet styra kravet i arbetet på att uppnå en hållbar utveckling.

     

    1. Ålänningarna har drabbats av EU:s iver att reglera vardagslivet bland EU-medborgarna, inte vårjakten på sjöfågel har åskådliggjort för många hur EU-byråkraterna enbart ser på saker och ting ur sitt eget snäva perspektiv i stället för att förstå innebörden av traditioner. Ett ytterligare exempel är förbudet mot drivgarnsfiske. Vi vet att förbudet kom till för att skydda tumlare, men jag tror att alla som rör sig i den åländska skärgården vet att det inte finns några tumlare här; ändå har vi förbudet över oss och vi har en hel yrkeskår på väg att bli utslagen. Pricken över i blir antagligen när EU skall börja reglera de åländska fiskevattnen ända in till strandstenarna.

     

    1. Finland har som väntat stretat emot när det har gällt platsen i Europaparlamentet och här måste vi inom lagtinget snart bestämma oss för en ny strategi av respekt både för vår egen konstitution och av respekt för demokratin.

     

    1. Skattegränsen runt Åland. Jag har sagt det tidigare att jag tycker att det här är lite det finska ministeriets, vad skall jag säga, hämndåtgärder är väl ett starkt ord, men sätt att straffa ålänningarna för att vi lyckades övertyga EU-sidan om att vi behövde ett skatteundantag för att säkerställa trafiken till och från våra öar.

     

    1. Det som också debatterades här i lagtinget för två veckor sedan är att EU-medlemskapet de facto har lett till en förfinskning av självstyrelseförvaltningen i och med att arbetet i Helsingfors som bedrivs i 40 arbetsgrupper har finska som arbetsspråk. Det är ofrånkomligt.

     

    Fru talman!

    Om jag till sist tittar på framtiden kan det aldrig vara fel att förbereda sig för framtiden, oavsett om det gäller att se över vår statstillhörighet eller att förbereda sig för ett utträde ur en gemenskap, som, om vi är riktigt ärliga, passar ett litet självstyrt samhälle sällsynt illa.

     

    Ålands Framtids motion bygger såväl på problemen att få medlemskapet att fungera – då tänker jag på inflytande inom  EU:s beslutsfattande, bl.a. EU-platsen – som insikten om att unionen är på väg in, som jag ser det, lite i en återvändsgränd till följd av den alltför kraftiga tillströmningen av nya medlemsländer. Mycket tyder också på att EU:s beslutsfattande kommer att köra fast i och med att förslaget till ett s.k. konstitutionellt fördrag förmodligen underkänns av flera ledande EU-stater  - de folkomröstningar som står inför dörren skall bli synnerligen intressant - och då är krisen inom unionen ganska långt ett faktum, så vi måste alltså förbereda oss en för situation där EU inte längre fungerar. Blir vi då sittande fast i smeten utan att vi har tänkt ut någon alternativ plan B, som lantrådet brukar prata om ibland, så tror jag att det kan bli ett bekymmer.

     

    Den onödiga och fördyrande skattegränsen som vi har runt Åland kräver dagligdags sin tribut. Vi läste i tidningarna om flyttande av Nova Casing bl.a. och jag har förstått att det är ett exempel.

     

    Ifall lagtinget tar till sig den motion som Ålands Framtid har lämnat eller varför inte den som Obunden Samling har lämnat, så skaffar sig Åland ett försprång i EU-processen genom att i god tid se över alternativen till dagens medlemskap. Jag tror också att många kommer ihåg den press som var inför EU-medlemskapet: tåget går, tåget går! Alla var så förskräckta för att bli kvar på stationen! Jag tror att det skulle vara viktigt att vi den här gången i god tid tittar igenom alternativet, inte minst för att granska konsekvenserna av ett avtal med EU baserat på utanförskap och i samband med det måste man också se över självstyrelselagen och analysera den i ljuset av ett sådant utanförskap. Det man kan fråga är att har Åland rätt att lämna unionen? Svaret är ja, eftersom det parlament som vi står i nu en gång har sagt ja, så kan också denna församling bestämma att Åland träder ur. Den dagen vi eventuellt blir tvungna att ta ställning till ett sådant scenario gäller det att ha konsekvenserna klara för sig. Vi måste se till att vi inte på förhand målar in oss i ett hörn, utan det gäller att reda ut de här frågorna.

     

    Fru talman! Det är aldrig för sent att se om sitt hus.

     

     

     

     

    Ltl Danne Sundman:

    Fru talman!

    Det stämmer som ltl Anders Eriksson säger att vi utan att ha fört diskussion har två ganska lika motioner. Det gläder mig att Obunden Samling nu har fått en kollega i lagtinget som ifrågasätter huruvida EU-kejsarens kläder är fina eller om han är naken. Ända sedan EU-inträdet har Obunden Samling ifrågasatt EU och varit emot att ta det förhandlingsresultat som presenterades. Vi har inte fått något stöd för detta tidigare, men nu gläder det mig att vi får stöd i våra tankar och i stället för att vara tre eller fyra är vi faktiskt fem som kan ifrågasätta EU. Den här motionen hade vi också förra perioden och då lät man den begravas i utskott och jag tycker att det är en så viktigt fråga så det kan man inte göra den här gången.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Apropå detta med kejsarens nya kläder har jag noterat att det är populärt med sagor i alla sammanhang nuförtiden, t.o.m. på ledarsidor. Men om man ser strikt sakligt på detta har inte vi, till skillnad från Obunden Samling, konsekvent sagt nej till EU utan vi bara ser att vardagen för många ålänningar börjar bli så oerhört tillkrånglad och vi tycker att det är bra att man utreder alternativen för det blir igen en konstig men lite typisk åländsk debatt; i och med att man inte vet någonting om det enda alternativet så går man automatiskt in på det som man upplever det allenarådande, så vi vill i sedvanlig ordning få mera fakta på bordet. Därmed inte sagt att vi har tagit ställning till att vi absolut skall ut ur EU. Mycket tyder på att det är bra att man synar alternativet.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Det ligger någonting i det som ltl Anders Eriksson säger, att man vet vad man har, men man vet inte vad man får och framför allt inte om man inte funderar på det och utreder det. När det gäller politik i allmänhet är det ofta så att man får lov att anpassa sin ståndpunkt efter verkligheten, men när det gäller Obunden Samlings EU-kritik har verkligheten anpassat sig efter vår ståndpunkt, så snart kan man säga vad var det vi sade! Våra farhågor under tio års tid är på väg att infrias, och det är ingenting positivt, utan tvärtom, visar det sig, kvarstår problemen och man måste hitta en lösning. En av lösningarna i extremfallet, vilket vi inte i det här skedet förespråkar heller, är att träda ut ur EU. Det beror också på vad som händer med EU som konstruktion. Det finns ledande representanter för EU-länderna som uttryckligen uttrycker sin farhåga över vart EU är på väg och vi hörde också vad talman Lipponen sade när han besökte Åland. Visst kan det alltså bli att verkligheten ytterligare kommer Obunden Samling till mötes och då får Ålands Framtid gärna komma med!

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är väl så att ltl Danne Sundman och jag har samma uppfattning att vi vill utreda vad ett utanförskap kunde betyda på ett seriöst sätt. Det är bra att vi är eniga om det, så det är kanske onödigt att vi står och debatterar vidare. Det kan ju vara intressant att höra hur övriga partier ser på den här viktiga frågan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Barbro Sundback:

    Fru talman!

    Betecknande för resonemanget är att det är lätt att komma med enkla lösningar på svåra frågor och det väldigt kännetecknande just för populistiska partier, att bara vi går ut så har vi en lösning på frågan, som sades här att var ett alternativ.

     

    Jag tror att diskussioner av det här slaget med fog eller inte avsiktligt på något vis försöker inge medborgarna den uppfattningen att om vi kommer ut ur EU kommer livet att fortsätta såsom det var innan vi gick in i EU. Det är alltså en nostalgisk romantisk uppfattning om att man kunde på något vis vrida tillbaka tiden och vi skulle leva på det sätt som vi gjorde innan EU-processen accelererade i början av 1995 och fortsatte med den senaste utvidgningen, som är en väldigt påfrestande process för hela EU. Tänker man efter hur det var under kalla kriget var det så att Europa och så gott som hela världen var uppdelade i två ideologiska maktblock. Sverige och Finland som neutrala och icke-allierade länder hade en väldigt bra position i det sammanhanget. Man stod utanför den dagliga maktkampen mellan öst och väst och man kunde ganska fritt välja hur man deltog i det internationella samarbetet. Vi var inte särskilt intressanta så länge vi inte provocerade vår omvärld desto mera. I det sammanhanget utvecklades både Finland och Sverige som ganska starka nationella enhetsstater. Men hela förutsättningen för den samhällsbildningen är borta i dag. Varken Sverige eller Finland kan lämna sig utanför integrationsprocessen. Det är verkligen inget alternativ utan det är att inte ta ansvar. Det är på grund av EU är ett så kraftigt ekonomiskt block i globaliseringen. Det är globaliseringen som lägger förutsättningarna för ekonomin i dag, både för företag och för länder. Om man alltså skall se Åland som en del som står utanför EU och kanske skall vara självständigt så skall man nog verkligen ta ansvar för sina påståenden och inte kanske bara hänvisa till Finlands ovilja och nonchalans osv. utan verkligen komma med de lösningar som krävs.

     

    Det sägs i motionerna att utanförskapet bör aktualiseras för att vi inte har fått någon parlamentsplats, men ett utanförskap innebär automatiskt att vi blir utan parlamentsplats, så i det avseendet tycker jag att förslaget är rent ut sagt enfaldigt. Men det kanske är den politiska språngbräda som man behöver för att få igång den här diskussionen, som både de obundna och Ålands Framtid vill driva för att förbättra sin position inför nästa val. Men om man lite synar utanförskapet så finns det faktiskt en rätt bra utredning som gjordes 1993-94, meddelande nr 2, där man också utredde konsekvenserna av ett åländskt icke-medlemskap i Europeiska unionen. Givet är att den kanske är lite gammal, men grundförutsättningarna kvarstår. Det är så då att om Åland ställer sig utanför men fortfarande har självstyrelse under Finland så kommer påverkningsmöjligheterna till Bryssel att växa ännu mera. Vi blir för det första s.a.s. väldigt beroende av Finlands vilja att förhandla för Ålands del. Eftersom man försöker träda ut så kan det inte vara intressant för EU, varken ekonomiskt eller politiskt om Åland är utanför eller innanför. Det är inte någon prioriterad fråga i EU, skall man ha klart för sig. De har fullt upp med andra relevanta frågor. Nu är det Rumäniens och Bulgariens anslutningsavtal som kommer att förverkligas, antagligen 2007 och då minskar antalet parlamentsplatser för Finland från 14 till 13 och vi kommer ännu längre bort från åtminstone möjligheterna att uppnå det.

     

    Jag tycker alltså att motionerna är lite desperata och kanske ändå inte tar upp vad som verkligen skulle hända om Åland ställde sig utanför. Jag tror att det skulle vara en total ekonomisk kollaps av vårt samhälle. Ta t.ex. jordbruket, den näring som är kanske mest beroende av EU. För några dagar sedan redovisades det huru stort statsstöd Finland delar ut åt sina näringar. Det är det största i hela EU-området; den största andelen av det startstödet är jordbruksstöd i Finland. Finland har lyckats förhandla sig till nationella jordbruksstöd. Tar man bort det är Finlands statsstöd till övriga ekonomiska verksamheter mindre än genomsnittet i EU. Det betyder att hur byråkratiskt det än är så finns det ekonomiska resurser inom Finland att fördela till jordbruket som inte kan konkurrera med jordbruket längre söderut. Skulle vi ställa oss utanför är principen den att vi inte heller bidrar ekonomiskt till EU:s fonder och då skulle vi inte heller ha tillgång till stöden. Det måste vara ett resonemang. Åland blir då ett tredje land, också i relation till Finland, så då skall skattegränsen försvinna och det blir en tullgräns mera med både export- och importtullar osv. osv.

     

    Om man tänker hur irriterade många företagare på Åland är över skattegränsen och de kostnader den medför och försämrar de åländska företagens möjligheter att konkurrera, så förstår vi att om vi skulle förändra det och det skulle bli en tullgräns så skulle det vara kört. Jag tycker alltså att det är ganska allvarligt att häva ur sig om ett utanförskap och se det som ett alternativ och att det är så krångligt nu att om vi skulle stå utanför så kanske det skulle bli mindre krångligt. Det är så resonemanget går och nu kommer man att säga, jo, men det här är bara en utredning som man skall få till stånd, sedan får vi se. Jag för min del behöver inga utredningar. Jag tycker att det är ganska solklart vilka svårigheter landskapet hamnar i. Det vi bör koncentrera oss på är hur vårt inflytande skall kunna stärkas, inte försvagas, för Åland har ingen ekonomisk eller politisk betydelse i ett Europasammanhang, det måste vi ha klart för oss. Vid ett förhandlingstillfälle skulle det ju kräva ett väldigt förtroende mellan Åland och Finland och den inställning som både de obundna och Ålands Framtid dagligdags ger sig till tolk för bäddar inte för några större framgångar.

     

    Kulturutskottet skall alltså titta på den utredning som gjordes, gärna inom landskapets EU-enhet -  och jag är säker på att ansvariga ministern för EU-frågor Britt Lundberg har synpunkter på detta -  och datera upp vissa frågor, men jag tycker att viktigt skulle vara att titta på de ekonomiska konsekvenserna, speciellt för primärnäringarna och våra företag.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag vet inte om det är så att vtm Barbro Sundback har missuppfattat motionerna för de går ut på att man skulle ha en utredning. Nu utgår man från att Obunden Samling och också Ålands Framtid redan har bestämt sig för vad utredningen skulle resultera i, alltså att man skulle begära ett utträde, rent utav en folkomröstning om huruvida man vill vara med eller inte. Det här tycker jag att är en väldigt viktig demokratifråga. Är det så att folk tycker att det här var nog det bästa beslutet som togs för Åland eller var det inte? Jag tycker att det är väldigt väsentligt att man reder ut, att man får reda på de här frågorna, någon form av bokslut på det vi har sett, men jag förstår att vtm Barbro Sundback inte alls är angelägen om det här – hon har ju redan svaret på alla frågor. Utredningen är tydligen redan gjord, vtm Barbro Sundback hade svar på alla frågor, hon visste precis allting, men för oss andra som inte har det är det väldigt väsentligt att någon objektivt utreder den här frågan.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att man måste se politiskt på utredningen. Den är inte tillkommen enbart för att man skall utreda konsekvenserna. Det är ändå politiska slutsatser som det är meningen att man skall dra av det hela. Det är lätt att rida på den negativa EU-opinion som finns i dag. Det finns ett skäl för den också, men att politiskt driva en sådan här utredning syftar också till att förstärka negativa attityder. Jag tror att det som behövs är att förstärka dem som vill öka vårt inflytande i EU. Det här kommer att mera handla om de svagheter och brister som EU har och det känner vi ganska väl till, så jag tycker att man måste tänka politiskt på hela saken och så finns det alltså väldigt väl utrett redan och jag tror inte att ledamöterna i varken Obunden Samling eller Ålands Framtid tycks ha läst den, för man tar inte upp de viktiga ekonomiska konsekvenserna av ett utträde.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman!

    Vtm Barbro Sundback säger att ”jag tror inte”. Jag tycker att de som har presenterat de båda motionerna på ett sakligt och objektivt sätt har presenterat vad man förväntar sig, vad det är som är anledningen till motionerna. Men det tar inte vtm Barbro Sundback till sig, utan det är hon som redan är färgad av sin egen åsikt och då förstår jag att man inte behöver ha någon utredning. Hon säger att man späder på de negativa attityderna som finns. Det kan också vara att man svänger på steken – det kanske visar sig att det kommer att växa fram positiva attityder efter utredningen. Varför skall man alltid se allting svart och negativt!

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Ja, man kan kanske tänka sig att det blir en riktigt skojig utredning!

     TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Herr talman!

    Utreda ja, tycker jag väl, men utträda nej, säger jag inledningsvis. Det tror jag helt enkelt inte på. Men för att gå in på diskussionen om att utreda ett EU-medlemskap och t.o.m. ett eventuellt utträde tror jag ändå att det är på det viset att hur mycket man än utreder de här sakerna så kommer man aldrig att komma till ett enhetligt svar i sista ändan. Det kommer aldrig att finnas ett streck längst ner och så står det antingen ja eller nej under det. Så enkelt är det inte med de här frågorna. Man kommer alltid att vara tvungen att analysera de fakta som finns i ett medlemskap och de fakta som kan finnas i ett eventuellt utträde och så får man bedöma saken och bilda sig en uppfattning om den. Jag tror, med tanke på de utredningar som har gjorts så här långt, att vi får det mycket svårt om vi skall vara på sidan om EU.

     

    Jag är alltså fullt villig att vara med på att utskottet och vi alla tar del av de utredningar som har gjorts redan och sedan kunde man kanske tillsätta någon eller några för att sätta in de senaste parametrarna som finns i vårt medlemskap och lägger in dem i de utredningar som finns för att de på så vis kunde moderniseras och vi kunde få den senaste bilden av vilka konsekvenser vårt medlemskap medför. Det kan man säkert göra, för det är alltid intressant att följa med vårt medlemskap och det är alltid intressant att skaffa sig mera kunskap på det här området. Men att vi skulle ha en plan B, som ltl Anders Eriksson förespråkar, tror jag att är att gå för långt. Det kan t.o.m vara farligt att flagga med plan B och kräva vissa fördelar och framgångar. Då tror jag att det bara skapar en ovilja och vi försätter oss i ett ännu sämre läge mot våra samarbetspartners. Men utreda gärna utgående från det arbete som redan har gjorts.

     

    Som jag sade tidigare är det aldrig lätt att bestämt säga ja eller nej utifrån en utredning. Jag vill hänvisa till den utredning och den rapport som kom angående penningströmmarna mellan Åland och Finland, där det angavs att så och så mycket fördes härifrån till Finland och andra vägen också en summa och inte kunde vi här ändå, fastän det stod ganska klart och tydligt hur penningströmmarna går, politiskt enas om enas om hur det egentligen var. Det är mycket så att den uppfattningen man har om de här sakerna ändå avspeglar sig i hur man agerar vidare. Det finns en liten paradox här. Obunden Samling har förespråkat att vi inte borde godta det nya grundfördrag som kommer att presenteras också för lagtinget och som varje nationellt parlament kommer att få ta ställning till. Som bäst pågår en process i Frankrike där man är osäker på om Frankrike kommer att anta grundfördraget. Vissa nationer har redan gått in för det. Men just det nya grundfördraget anger faktiskt att det finns en möjlighet att utträda ur EU om man inte ser sig gagnad av att vara med. Men det torde inte vara möjligt med vårt nuvarande system, med det fördrag som gäller för tillfället. Därför finns det en paradox i att man är mot det nya grundfördraget samtidigt som man för fram tankar om att det kunde vara bättre att utträda. Jag vet inte om de obundna eller Ålands Framtid har sagt det tydligt i dag, men jag ville i varje fall nämna detta.

     

    Jordbruksstödet och också målprogrammen har nämnts här som en viktig ekonomisk faktor i vårt medlemskap och så ser jag det också att vi får det nog synnerligen besvärligt ekonomiskt, åtminstone till dessa delar, även på många andra sätt, om vi bestämmer oss för att utträda. Det finns många exempel också på när EU har fungerat det, när man har detaljstyrt oss, det känner vi till vad gäller vårjakten och många andra saker på ett sätt som vi inte är nöjda med. Jag tror nog att EU står inför den vattendelare: nu måste man nog bestämma sig på EU-nivå att man för en politik framdeles som medborgarna är nöjda med. Därför har vi den här stora diskussionen  om det nya grundfördraget egentligen i hela Europa när frågorna svallar om EU är bra eller inte och omröstningen håller på att göras till EU eller inte EU, fast grundfördraget egentligen inte är fråga om det.

     

    Jag hoppas att EU kommer att bättra sig till de delar att man verkligen kan koncentrera sig på de stora frågorna i stället för detaljstyrning. Men ändå är det nog bäst att vi väntar på och hoppas att EU utformas på det viset för skall vi vara ensamma får vi det än värre. I dagens globala värld står vi inte ensamma. Vi kan inte själva bestämma hur vi vill ha det i alla frågor, även om vi inte skulle vara med i EU så kommer vi att vara tvungna att samarbeta i de allra flesta frågor. För att vi skall ha någon förhandlingsposition med vår omgivning överhuvudtaget så kommer vi att bli tvungna att komma överens på många punkter, så det är inte så bara att vi själva kommer att kunna bestämma hur vi skall ha det. Jag tror att det är viktigt att vi lär oss att vara EU-medborgare, att vi lär oss här i lagtinget också och i landskapsregeringen att arbeta på ett sådant sätt att EU kan bli en fördel också för oss här; annars torde det bli problem.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att på många sätt har ltl Mats Perämaa och jag åtminstone liknande synpunkter på möjligheten till ett utträde. Jag tror att det är ganska tydligt att ekonomiskt skulle det vara en fullkomlig katastrof för Åland och framför allt är det ett projekt som är kopplat med stora risker eftersom man aldrig vet utgången av ett sådant avtal för Åland. Därför är jag lite förvånad över att ltl Mats Perämaa samtidigt understöder utredningen. Utredningen måste väl göras för att klargöra möjligheterna att utträda och går man in på en sådan situation riktar man blicken långt borta från de verkliga problemen för Åland och för EU, så jag tycker att det var en litet konstig slutsats som ltl Mats Perämaa drog när han i sitt anförande stödde utredningen. Vad skall den syfta till? Att hitta någon objektiv sanning eller ett klart ja eller nej? Det är precis som ltl Mats Perämaa sade, att det är omöjligt i en sådan här fråga. Det är fråga om politiska bedömningar och värderingar till slut vilken väg man väljer.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Jag kan inte påstå att jag direkt rakt av understödde motionerna, men jag vill inte heller motsätta mig att man gör ett arbete som kan leda till en ytterligare diskussion och information både för oss själva här och till den åländska befolkningen i allmänhet, men jag tyckte jag var tydlig till den delen jag sade att det finns ett stort arbete gjort redan och man kan komplettera den och uppgradera det arbete som har gjorts med de senaste fakta. Det är kanske någonting annat än att starta från noll, för det tycker jag inte att man behöver göra. I varje fall är vi för öppenhet i alla frågor, även om vi själva anser oss ha en del kunskap om det här och har en ganska klar uppfattning om det, så vill vi inte förhindra att man ytterligare fördjupar sig i ämnet, diskuterar och informerar varandra om de här sakerna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Fredrik Karlström:

    Herr talman!

    Jag satte mig och skrev ner några punkter angående motionerna under debatten och jag kan direkt säga att jag är väldigt EU-skeptisk. Näringsutskottet, som jag är medlem av, besökte Bryssel för en månad sedan och efter att ha för första gången kommit dit ner kan jag säga att jag blev ännu mer EU-skeptisk. Jag tror inte att hela EU-cirkusen kommer att hålla i framtiden. Det man har jobbat mest med de senaste åren är att implementera de nya länderna; tio stycken nya medlemsländer kom för ett halvår sedan. Nu jobbar man mycket med att få med Rumäninen och Bulgarien. Det är bara en teknikalitet att få med dem, sedan skall vi ha med Turkiet där det finns 70 miljoner människor. Efter att vi var nere i Bryssel och träffade väldigt många höga tjänstemän, bl.a. Finlands ambassadör i Bryssel, så har jag aldrig hört en så hög uppsatt tjänsteman på plats i Bryssel som var så kritisk och så negativ och sade att det är bara problem, det är bara bekymmer, det finns inga fördelar utan det är bara bekymmer, säger han som är Finlands högsta tjänsteman nere i Bryssel och sitter med i Coreper bl.a. Det var så här att man tyckte att han borde försvara tanken med EU eftersom det bl.a. är hans jobb att sitta där. Men han var väldigt skeptisk och det var intressant att höra honom. Efter att ha varit där började jag fundera: hur länge kommer alla dessa länder att vara solidariska mot EU? Tittar vi på Finland så 2004 betalade Finland 1,5 miljarder euro till EU och så fick man tillbaka 1.361.000 euro. Netto har man betalat 231 miljoner euro för rätten att vara med i EU. Det kanske man kan acceptera om man är EU-förespråkare och tycka att är bra. Men så tittade jag på Sverige och där blir jag verkligen förvånad: hur länge skall Sverige vara solidariskt och vilja vara med i EU? De betalar netto 10 miljarder kronor till EU, mera än vad de får. Tittar man på nyhetssändningarna i Aktuellt och Rapport är det nästan varje dag ett företag med 70, 100 eller 150 anställda som försvinner från Sverige. Någonstans tror jag gränsen kommer att gå där man säger, att, nej, de här 10 miljarder kronorna skulle göra bättre nytta i Sverige än att vi skickar dem för att få in Rumänien, Bulgarien, Turkiet och hjälpa till att bygga upp de länderna. Jag tror att det kommer en punkt när människorna säger, att, nej, nu måste vi se om vårt eget hus. Hela grundtanken med fred och frihet, fri rörlighet och fri handel är jättebra, men den håller på att spåra ur lite. Jag tror faktiskt att hela apparaturen i sig själv kommer att förfalla i bitar när medlemsländerna börjar se mera till sitt eget än till något grannland någonstans långt nere som man inte har så mycket gemensamt med.

     

    När man sedan tittar på besluten som kommer nerifrån Bryssel –  t.ex. det horribla beslutet om drivgarn – där man s.a.s. påverkar människorna här uppe, så var är subsidiaritetsprincipen då? Man säger att EU är så stort och det är så bra och man värnar om den enskilda människan i något land, men där försvann den! Nu diskuterar man här det privata fiskevattnet och nyttjanderätten på det. Det kanske inte händer någonting de närmaste åren, men går det igenom är det första steget till att man sedan sätter begränsningar på någonting annat som man de facto inte har kunskap och intresse av nere i Bryssel hur det sköts här uppe i Östersjön.

     

    Det är intressanta med det nya grundfördraget är att som det är nu hade Finland möjlighet att säga nej, vi tänker inte godkänna drivgarnsbeslutet och så skulle det inte ha gått igenom. Nu kohandlade man förmodligen om någonting annat när man tog beslutet så att man s.a.s. gick med på det, men där fanns den här vetorätten. Vetorätten försvinner en hel del med det nya grundfördraget och något som är ganska intressant är att det blir kvalificerad majoritet då. Tittar man på Östersjön i dag är det åtta stycken länder runt Östersjön. Kvalificerad majoritet av 25 medlemsländer som det är i dag är 17 stycken, så det betyder att 17 länder kan rösta emot någonting mot Östersjön där de åtta länderna runt Östersjön tycker en helt annan sak och ändå går det igenom!  De politiker som finns i dag kanske inte behöver vara rädda för det här, men vad händer om 10 eller 15 år om man fortsätter i den här onda spiralen som man har börjat gå ner i.

     

    Jag tycker alltså att det är bra att man gör en utredning om utträde ur EU, så att man i alla fall vet hur det praktiskt skall gå till, hur man kan göra, vad det finns för sätt att kanske bilda någon slags handelsavtal med de kvarvarande staterna, om EU kommer att finnas kvar i framtiden också.

     

    Det var några av de tankar jag ville ta upp som gör att jag har svårt att se hur det här skall hålla i ett längre perspektiv. Då tar jag inte bara i år och nästa år utan på fem och tio års sikt. Jag understöder absolut motionen om utträde.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Herr talman!

    Jag tycker att det här är en så pass intressant ödesfråga så på basen av det som har sagts vill jag gärna begära ordet en gång till. Det är givetvis så som ltl Mats Perämaa var inne på att politiken blir alltmer globaliserad, givetvis är det så och det krävs mera samarbete, det är någonting som åtminstone vi från Ålands Framtid är synnerligen intresserade av, men för att vi skall kunna ta del av det samarbetet måste vi ha en annan plattform att arbeta utifrån. I väntan på det behöver vi åtminstone ha ett EU-medlemskap med ett verkligt innehåll.

     

    Jag noterade i vissa anföranden att man börjar prata om att utreda om att utträda. Märk väl, det som står i motionen är att man skulle utreda konsekvenserna av att stå utanför. Vad är konsekvenserna för jordbruket, för näringslivet, för miljön? för att nämna ett par exempel där det verkligen krävs samarbete. Det pratades om fullständig katastrof, fullkomlig katastrof, om vi skulle bli utanför. Det är klart att för vi en debatt utan kunskap är det den som skriker högst som skräms mest, men vi måste ha fakta på bordet och jag vill ändå tacka vtm Barbro Sundback och ltl Mats Perämaa för att de tar del i debatten och det vore väldigt intressant att också höra hur Frisinnad Samverkan och centern ser på de här frågorna.

     

    Om jag börjar med det som ltl Mats Perämaa tog upp är det rätt det han sade att en utredning kan aldrig utarbetas på det sättet att den klart och tydligt ger ett svar till politikerna, att jaha, här kan vi läsa i utredningen att vi kan gå ut eller vi kan inte gå ut. Vi vet alla att statistik och utredningar kan tolkas i olika riktningar, men det är ändå viktigt att få så mycket fakta som möjligt på bordet. Jag tycker också att det var bra av ltl Mats Perämaa att säga att det är okej att utreda frågan, man vill inte förhindra det, som han uttryckte sig, medan han samtidigt pekade på att han trodde att det skulle vara svårt att stå utanför. I och för sig såg ltl Mats Perämaa inget farligt i att ha någon plan B, men det är det som motionen lite går ut på, att vi skulle veta i god tid före vi behöver ta ställning till det: vad innebär ett utanförskap för Åland? Det finns inte tillräckligt med fakta när det gäller det.

     

    När det gäller det som vtm Barbro Sundback sade blev jag mera förvånad. Det var populistiska partier som kom med sådant här, det var desperata förslag, man hävde ur sig om ett utanförskap, så jag började fundera: vad kan den här rädslan från vtm Barbro Sundbacks sida riktigt bottna i? Det sades också att man skulle vrida tiden tillbaka. Inte har vi pratat om någonting sådant utan vi bara konstaterar helt sakligt att EU-medlemskapet har utarmat landsbygdsnäringarna, traditioner typ sjöfågeljakten, snart har vi husbehovsfisket som håller på att försvinna osv., det är sådant som engagerar många ålänningar. Givetvis är det fråga om annat. Hon sade också, att det inte var att ta ansvar att lägga sådana här förslag. Vi lägger det här förslaget uteslutande för att vi vill ta ansvar. Vi lägger inte något förslag att nu skall vi utträda ur EU, pang bom utan att vi vet konsekvenserna! Nog måste man ändå kunna ha så mycket politiskt mod att man vågar utreda olika alternativ, även om man känner innerst inne i hjärtat att det här är jag emot, men man måste ändå kunna vara med på att syna de alternativa korten – vi får ingen bra diskussion annars.

     

    Vtm Barbro Sundbacks ”analys” vad som händer vid ett utanförskap ger jag inte så mycket för när hon pratar om fullkomlig katastrof, utan det här är någonting som behöver utredas på ett sakligt sätt. Vtm Barbro Sundback sade, att hon behöver inga utredningar, hon har det här klart för sig, och det kan jag respektera, men jag tror att den absoluta majoriteten av ålänningar inte har det här klart för sig utan man skulle vilja veta om det finns realistiska möjligheter för Åland att stå utanför EU. Om vi tittar på EU, så de som värnar mest om EU är sådana som gillar att resa runt på samhällets bekostnad utan att ta något desto mer ansvar. Ltl Ronald Boman är så sällsynt i debatterna nuförtiden så jag måste ta upp hans käpphäst lite! Men om man ser på de här olika kommittérna och samarbetsgrupperna, ja, det är någonting helt otroligt vad det reser folk fram och tillbaka utan att det kommer ut någonting ur det arbetet. Kan det vara en del av rädslan att man skall förlora den möjligheten som gör att vtm Barbro Sundback inte tar del i sakfrågan utan pratar om desperata förslag och populistiska partier? Eller kan det vara det som också är viktigt, dvs. skall Åland stå utanför EU, så måste självstyrelsen stärkas betydligt? Kan det vara det som är det farliga, är det där skon klämmer? Eller är det helt enkelt det jag faktiskt tror att det handlar om: vtm Barbro Sundback är rädd för att en sådan här utredning skall visa klart och tydligt för ålänningarna att det går att stå utanför EU. På annat sätt kan jag inte tolka rädslan. Men än en gång: jag tycker att det är bra att man tar del i debatten, argumenterar för och mot om oerhört viktiga samhällsfrågor. Jag tycker, som jag sade inledningsvis, att många i Ålands lagting duckar för de frågorna.

     

    Jag ger än en gång en eloge till ltl Mats Perämaa, som trots att han synbarligen har en inneboende åsikt att han inte tror att man kan stå utanför EU, så tycker han ändå att det är okej att man synar också det kortet, det tycker jag är politisk mognad.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Herr talman!

    Jag begärde ordet en gång till med anledning av det som vtm Barbro Sundback sade i sitt anförande. Som sades här tidigare kom det många tillmälen. Jag är van att få min lista av tänkbara epitet utökad av socialdemokraterna och nu kan jag lägga till ytterligare några ord!

     

    När hon säger att det här är populistiskt är det på sätt och vis helt korrekt eftersom att vara populist betyder att ta ansvar för den lilla människan gentemot överheten. Det kan man väl säga att vi gör här om ålänningen är den lilla människan och EU är den stora överheten. Jag skulle säga att det är ett sätt för sossarna att avfärda en saklig debatt. Det går inte heller att föra en saklig debatt när man har den här utgångspunkten att vi inte respekterar varandras åsikter utan man påförs olika felaktigheter och styr om debatten s.a.s. Vi är inte på något vis nostalgiska och romantisk i våra utlägg utan det handlar om att se hur det i dag skulle vara att utträda. Även om jag gav som exempel hur det gick till när Åland kom med i EU handlar det om morgondagen.  Man kan inte titta bakåt, det går inte att ändra historien annat genom historieskrivningar, och det skall vi väl inte syssla med här.

     

    Det är också ett intressant resonemang som ltl Fredrik Karlström förde: hur länge orkar de nuvarande EU-länderna köra på integrationen så här hårt? Om man jämför med Formel 1 så både däck och bromsar börjar bli överansträngda, man måste kan lugna ner sig lite och inte använda ”overraid-möjligheten” så mycket, som det heter i Formel 1. Översatt till EU är frågan om vi inte först måste konsolidera det vi har inom EU innan vi tar in nya länder. Det säger också koncernledningen, förlåt, socialdemokraterna i Helsingfors, talman Paavo Lipponen, att nu måste man börja bromsa i EU, det går inte att expandera så starkt. Det håller jag helt och hållet med om.

     

    Det är alltid intressant att höra en socialdemokrat tala om EU. När det verkligen kommer till fri rörlighet är socialdemokraterna de som i Sverige åtminstone stoppar upp eftersom man t.ex. som varande medborgare i de nya EU-länderna inte får komma till Sverige och arbeta. Då stoppar man, då jagar man dem med röda lappar! Socialdemokraterna är alltså själva de som först lämnar integrationsracet,vill jag påstå! Det där är sedan en övergripande sak, men det är just dessa yttre faktorer som jag menar att kan komma att ändras ganska drastiskt och snabbt, vilket också gör att situationen är en annan för Åland gentemot EU.

     

    Vtm Barbro Sundback säger att man borde komma med lösningar. Men det är ju just det vi efterlyser! Vi inser dock vår mentala kapacitet, vi kan inte vara experter på allting och därför vill vi ha en utredning vad det skulle innebära att eventuellt träda ut ur EU. Vi föreslår inte något utträde, vi föreslår en utredning om, och det är viktigt att påpeka. I utredningen skall ingå hur verkligheten ser ut efter ett eventuellt utträde, det är det som det bygger på. Det handlar inte om att man tror att det skall gå tillbaka till sista december 1994 utan det handlar om det datum som kommer då. Den stora utmaningen är om man skulle tänka sig ett utträde, om man skulle komma fram till att det skulle vara fördelaktigt, så det är att man kan inte tänka sig att bogsera bort Åland till några Söderhavsländer och verka där utan Åland finns fortfarande kvar i Östersjön omgivet av EU-länder, om inte EU helt har kapsejsat. Detta gör att man ändå måste ha ett gränssnitt mot EU och det är just det gränssnittets utformning jämfört med det medlemskap vi har i dag som är det intressanta. Och allra intressant är de ekonomiska lösningarna: vad innebär det ekonomiskt?

    Man kan konstatera, herr talman, att vara med i EU innebär en ekonomisk katastrof för landskapet. Vi har just fått en rambudget på bordet där vi har ett underskott på nästan 25 miljoner euro på tre år. Det är en fullkomlig katastrof, men det är sedan en annan diskussion som vi tar upp på torsdagen. Visst kan det också gå på tok innanför EU, det måste man säga.

     

    När det gäller frågan om utredningar verkar det som om vtm Barbro Sundback och socialdemokraterna redan vet hur allting skall göras och vad allting innebär, man behöver inte ha några mera kunskaper och folk behöver inte heller veta, det här skall man inte veta, man skall bara rösta på socialdemokraterna, så reder de upp det här! Vi håller på och hamnar in i den här diskussionen som man har i Sverige att folk är mindre vetande än sina företrädare. Det tycker jag är ytterst allvarligt. Jag har stor respekt för mina huvudmän Ålands folk, de har nog koll på och behöver ha koll på vad EU innebär. Det kan inte bli så att vi föraktar våra huvudmän Ålands folk, då har vi nog kommit för långt, då är vi nog pretentiösa hjältar som tar oss för stora rättigheter.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Det var mycket överord, men jag tycker att både obundna och Ålands Framtid kan fundera på att hur skall Åland klara sig om man inte hör till tullunionen. Att sedan skylla alla tillkortakommanden på EU är också väldigt populistiskt. Ålands jordbruk skulle inte ha klarat sig de här tio åren om vi inte hade haft det jordbruksstöd som vi trots allt får via Finland och EU. Det finns nog mycket att fundera på mera konkret än den politiska retoriken, men jag skall annars passa på att tacka ltl Danne Sundman för att han uppmanar väljarna att rösta socialdemokratiskt. Det tycker jag var det bästa i hans anförande!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Det går ut på det att man skall inte kritiskt granska, man skall inte fundera, man skall gå i lämmeltåget och infinna sig vid valurnan och rösta socialdemokratiskt. Socialdemokraterna har någon slags högre rang bland folket och de vet och kan allting och behöver inte utreda, utan man vet redan - det är lite kategoriskt, men åt det hållet barkar det! När det gäller påståendet att skylla på EU, så inte skyller jag allting på EU, det är säkert så att EU har varit positivt för Åland, framför allt har EU varit postivit för Europa och det är indirekt positivt för Åland. Men man måste också kunna diskutera det som är negativt, man skall inte bara vara som vissa vill vara att man försöker dölja det för Ålands folk, man måste kunna lyfta fram det och jag påstår att Ålands folk förstår sig på och kan förstå sig på och då behöver man också få mera kunskap.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist:

    Herr talman!

    Det efterfrågades Frisinnad Samverkans åsikter i debatten om Ålands varande eller icke varande medlemskap i EU. Därför känner jag mig manad att säga några ord. Vi inom Frisinnad Samverkan har haft och har en positiv inställning till Europeiska unionen och gemenskapen. Man kan väl säga att det finns två viktiga orsaker till att vi kan vara positiva som vi också måste lyfta upp i en EU-debatt. Det ena är ekonomin, EMU. Jag vill påminna er alla om åttiotalets ränteläge när bostadslånen låg på 16-18 procent. Gud bevare oss för en sådan situation igen med tanke på den produktion som nu sker med räntelägen på 3-4 procent! Min personliga uppfattning är att EMU är det absolut bästa med EU-samarbetet.

     

    Miljöministern brukar ofta säga att den stora vinnaren i EU-arbetet är miljön och miljöarbetet i Europa är absolut värt att poängtera och det skulle aldrig ha kommit så här långt utan ett samarbete mellan nationerna. Handeln med utsläppsrätter är ett exempel, förändringarna i vattenlagen som just nu arbetas med här i lagtinget är ett annat exempel. Även om jag anser att miljöarbetet går på tok för långsamt och är nästan för slappt i EU är det ändå mycket mer framåtskridet än det skulle vara utan samarbete. Då skulle vi stå totalt med fötterna i sörjan, om man säger så.

     

    Men, herr talman, det finns också negativa saker med EU. Drivgarnsförbudet är kanske det mest hutlösa Europeiska unionen har presterat. Min personliga åsikt när det gäller drogpolitiken är också att EU inte lägger ner den energi som behövs och det finns länder inom unionen som  t.o.m. har legaliserad handel med narkotika. Här tycker jag att man kan se de största skillnaderna mellan oss nordbor som än så länge i alla fall har en restriktiv och negativ hållning till narkotika. Det är faktorer som oroar åtminstone mig och många av mina partikamrater.

     

    Åland utanför unionen. Det brukar ofta poängteras av EU-minister Lundberg m.fl. att man måste komma ihåg att om Åland skulle lämna EU i dag är det inte så att vi går tillbaka till den situationen som vi var i då 1995, utan i dag är utanförskapet en annan verklighet. Ett autonomt Åland tror jag skulle klara sig mycket illa utanför EU. Kanske ett självständigt Åland skulle klara sig bättre utanför EU, men då kräver det att ålänningarna vill ha ett självständigt Åland, och där tror jag att ltl Anders Eriksson har en hel del kvar att jobba med innan majoriteten av ålänningarna stöder den tanken. Men rent hypotetiskt har ett autonomt Åland mycket dåliga chanser och ett självständigt kanske skulle ha bättre chanser.

     

    Vi skall komma ihåg att vara utanför EU 2010 är inte detsamma som att vara utanför EU 1990. Europa förändras. Visst kan man utreda konsekvenserna av ett utträde, vi kan utreda mycket och vad som helst, men vi skall alltid komma ihåg att varje utredning som görs kräver mycket energi, kraft och resurser i en landskapsförvaltning där vi måste bli alltmer återhållsamma med resurserna. Det kommer vi framför allt att få höra i den debatt som följer om rambudgeten.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det var ett bra anförande som ltl Fredrik Lindqvist höll från Frisinnad Samverkans sida. Givetvis är det så med EU-medlemskapet som med mycket annat att det finns fördelar och det finns nackdelar och ltl Fredrik Lindqvist listade det som han tyckte var de största fördelarna och nackdelarna sett från Frisinnad Samverkans sida. Det jag fäste mig lite vid var att vi som har motionerat om en utredning skulle mena att nu skall vi gå tillbaka till 1994-95 utan den biten tyckte jag att vi klarade av tidigare i debatten. Däremot var ltl Fredrik Lindqvist relativt övertygad om att ett autonomt område skulle få det svårt att stå utanför EU, han tror det i varje fall, sade han och jag tackar givetvis för stödet för att vi borde sträva mot självständighet! Ändå, tror inte ltl Fredrik Lindqvist att det skulle vara bra att ha en sådan här utredning på bordet så skulle han inte behöva tro att det blir svårt utan då kunde han eventuellt veta att det är svårt eller inte svårt. Märk väl, jag har varit synnerligen objektiv när det gäller att ta ställning till om vi skall vara utanför eller om vi skall vara innanför. Jag bara ser att de bekymmer som ålänningarna drabbas av blir större och större och vi bör börja syna kortet på allvar så småningom.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Herr talman!

    Det är utgående från ett autonomt Åland som åtminstone jag diskuterar EU-frågan. Det jag sade när det gäller ett icke-autonomt Åland är att då får Ålands EU-varande ett annat perspektiv, men jag tror att det är en debatt som inte är aktuell i dag utan det är en debatt som kanske blir aktuell i framtiden. När det gäller utredningar skulle jag kunna tänka mig att stödja en sådan precis som jag skulle vilja utreda en massa annat, jag skulle vilja utreda en massa vindkraftsfrågor osv., men jag är medveten om att vi har en förvaltning som har begränsade resurser och vi måste överväga varje utredning noga innan vi startar den: är det här värt de resurser som krävs för att få veta någonting som vi kanske inte anser oss behöver veta.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag har full respekt också för att det är viktigt att utreda vindkraft och har ingenting emot det. Givetvis är vi eniga om att förvaltningen har begränsade resurser, men ändå, om man ser till de stämningar som finns i det åländska samhället – jag vågar inte säga någon procentsats – så jag är övertygad om att en väldigt stor majoritet av ålänningarna är negativa till EU såsom det har utvecklats. Om man också känner riktigt starkt för att EU-medlemmar skall vi vara oavsett vad det kostar, så kan det vara bra att få utrett att det inte finns alternativ, utan vi sitter där vi sitter en gång för alla. Nu tror jag inte det i och för sig, men är det inte så, ltl Fredrik Lindqvist, om vi riktigt tänker efter, att nog finns det få saker som är viktigare att utreda för Ålands landskapsförvaltning än just det här. Och ltl Fredrik Lindqvist som själv står bakom regeringen måste ju bidra till att man lite delegerar volleybollköp och sådana grejer så att man får mera tid att ägna sig åt sådant som är verkligt viktigt.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att en sådan här utredning, om den skall göras eller icke göras, skall den ändå föregås av ett lagtingsval. Det kan hända att Ålands EU-medlemskap blir en valfråga redan inkommande lagtingsval om två år och då tror jag att vi i redan demokratisk anda bör låta Ålands folk få markera sitt missnöje eller nöje med EU-medlemskapet och därefter kan en sådan här utredning bli aktuell, när den s.a.s. har motiverats eller inte motiverats i ett lagtingsval.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till lagutskottet.

     

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 6:

     

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående självstyrelseambassadörer. (HM 19/2004-2005).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Herr talman!

    Åland har i dag ingen utrikesrepresentation annat än informationsfunktionerna i Stockholm, Helsingfors och specialrådgivaren i Bryssel och detta har sin grund i att vi inte har utrikespolitiken under vår behörighet. Ett stort behov finns av att sprida information om och knyta kontakter för självstyrelsen inbegripet demilitariseringen och det åländska samhället i övrigt. Med tanke på turismen är det också viktigt att ständigt öka kännedomen om Åland runt om i världen.

     

    För att göra detta kunde man utse självstyrelseambassadörer runt om i världen, per land och kanske per stad. En självstyrelseambassadör skulle vara en person som härstammar från Åland eller annars har anknytning till Åland och som har stort intresse av och kunskaper om Åland. Dessa skulle sedan ingå i ett nätverk för att få informationsmaterial som de kan sprida och de skulle anlitas för att sprida kännedom om landskapet samt för att upprätthålla kontakter med ålänningar ute i världen. Något arvode skulle inte utgå för dessa som för sitt höga nöjes skull skulle ställa upp för endast en viss kostnadstäckning. Självstyrelseambassadörsprogrammet skulle administreras inom samma resurser som projektet Bo och arbeta på Åland, eftersom det nära anknyter till det, samtidigt som näringslivets organisationer också skulle involveras så att självstyrelseambassadörerna även kunde vara till nytta för näringslivet.

     

    Det här är en idé som jag har tecknat ner i en motion mot bakgrund av det finns många sådana här personer som man nästan kunde säga att fungerar som självstyrelseambassadörer runt om i världen faktiskt och man kunde ta tillvara deras engagemang, deras de facto ideella engagemang och formalisera det lite för att dra nytta av det på ett sätt som gynnar Åland. Jag skulle säga att eftersom Åland är så litet, och när det gäller EU-medlemskapet är man väldigt osynlig, så borde man ta ett sådant här initiativ för att Åland skall bli mer synligt ute i världen.

     

    Mot bakgrund av det föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen tar fram ett program för att utse ett antal självstyrelseambassadörer runt om i världen.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 7:

     

    Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående lag om redovisning av valfinansiering. (HM 21/2004-2005).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Herr talman!

    I hemställningsmotion nr 21 föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen kommer till lagtinget med en lag om redovisning av valfinansiering. Man kan tycka att Åland är så pass litet, att det här behöver man inte ha, det här passar bättre i större sammanhang, vi vet att man har den här lagstiftningen i Finland, men som jag ser det är det ännu mer väsentligt i ett litet samhälle som Åland att man har en lagstiftning på det här området. Vi vet att när man har frågat olika partier i samband med val och efter val hur man har finansierat sina valprogram, sina valaffischer, sina utskick till hushåll, så har man svarat att man har haft privata donationer. För att undvika det som man de facto ändå gör, att man spekulerar, man diskuterar, man funderar vem månne det där är, är det bättre att man kan redovisa det här öppet så behöver man inte ha de här spekulationerna.

     

    Jag tycker att det här är en viktig demokratifråga, det är fråga om öppenhet och transparens. Det är viktigt för medborgarna att veta vad det finns för kopplingar om det är så att det finns och finns det inte, så behöver man inte spekulera i det, vilket man på vissa håll gör i dag. Det här tycker jag är väldigt väsentligt. Det här har man gjort i Finland, man kunde gå in för ett sådant förfarande att man tar en blankettlag på det här området för det är inte någon viktig fråga ur självstyrelsesynvinkel utan det är mera en ordningsfråga och därför tycker jag att man i det här sammanhanget bra kan tänka sig en blankettlagstiftning. Ärendet går till lagutskottet och jag hoppas man hinner ta till sig den här frågan, men annars hoppas jag att man också från regeringens sida, eftersom man sade i samband med att regeringen bildades att öppenhet och demokrati var högt uppe på dagordningen så därför tycker jag att det här är en bra fråga att komma med och jag hoppas att även om det inte blir en utskottsbehandling att man ändå kan ta det här till sig.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Det är intressant att de obundna nu går in också för att åtminstone i vissa fall förespråka blankettlagstiftning. Det har åtminstone inte förut förespråkats, men det finns kanske olika synpunkter i partiet och jag tycker att om man skall ha en sådan här lagstiftning är det säkert ett bra alternativ att ta den som blankettlagstiftning. Sedan påstod ltl Gun-Mari Lindholm att socialdemokraterna har mottagit privata donationer. Jag skulle vilja att hon preciserade det.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman!

    Obunden Samling är inte överlag för blankettlagstiftning om det gäller självstyrelsepolitiskt viktiga områden. Det här är inte det enligt vårt sätt att se det, utan det är mera en ordningsfråga och det kan inte ha någon betydelse om man skriver den i Finland eller Sverige eller på Åland. Huvudsyftet är detsamma: att visa öppenhet mot medborgarna. Vad gäller det som socialdemokraterna har sagt så kommer jag inte ihåg om det var i samband med senaste riksdagsval där man frågade var man hade fått finansieringen till utskicken som dagens vice talman Barbro Sundback, hur man hade haft råd att göra det här, så var svaret att det var privata donationer. Jag kommer ihåg att det var en sådan här förfrågan i tidningarna. Då behöver man inte fundera på det utan då kan man öppet visa vem det är och på vilket sätt man använder pengarna så att man i framtida beslut vet att här finns det inga kopplingar, här finns det inte någon tid att betala tillbaka utan det bygger på objektivitet och öppenhet samt transparens, och det tycker jag att är bra för medborgarna att veta

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Det var viktigt att ltl Gun-Mari Lindholm preciserade sig om de privata donationerna. Socialdemokraterna som parti har inte tagit emot privata donationer i samband med våra valkampanjer. Däremot har jag personligen fått stöd av två av mina väninnor som det har gått bra för i livet när de hörde att jag skulle ställa upp i riksdagsvalet och de pengarna var direkt givna till mig som privat person och dem använde jag då för min kampanj. Det har jag redovisat öppet för, men socialdemokraterna som parti har inte tagit emot privata donationer.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman! Barbro Sundback ställde väl upp för socialdemokraterna, antar jag, i det val som vi diskuterar, så det var väl väldigt viktigt för socialdemokraterna att man då också kunde visa fram sin kandidat. Jag tycker att det är bra att man kan säga att man har fått donationerna och där hade det varit på sin plats att man kunde berätta vem det var, hur mycket och allt det här, så att man vet, det tycker jag att är en väldigt viktig demokratifråga.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Barbro Sundback:

    Herr talman!

    Jag tycker att det i den här frågan är viktigt att man har begreppen klara för sig. Jag tror faktiskt att många som kandiderar i val kan ha privata sponsorer. Jag tror t.o.m. också att ltl Gun-Mari Lindholm kan ha haft sådana. Däremot har jag valt att redovisa det i samband med riksdagsvalet. Men vallagen går ut på att alla enskilda kandidater skall redovisa sina valkampanjer, inte att partierna skall redovisa för hur de finansierar den gemensamma valkampanjen för partiet. Eftersom vi i Finland och på Åland har ett sådant valsystem att delvis driver partiet en valkampanj och delvis driver kandidaterna enskilda valkampanjer så är det viktigt att klargöra vilka pengar det är som skall redovisas.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Det är viktigt att notera att vi på intet sätt motsätter att man har privata finansiärer, men för att undvika spekulationer av olika art skall det redovisas, och det bör också redovisas vilka eventuella sponsorer partierna har eftersom partierna är de ledamöter som blir valda. Det är i princip samma sak, så, som sagt, för att undvika eventuella spekulationer om vem och varför, har man infört det här i Finland. De ledamöter från Åland som blev valda till ordinarie och suppleant i riksdagsvalet t.ex. måste göra denna redovisning, så jag har själv erfarenhet av det arbetet. Det är verkligt sunt att man kan på det viset se att det inte förekommer någon typ av korruption. Finland är det land för övrigt i Europa som har minst korruption, så det är ett föredömligt sätt att arbeta.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det verkar som om man från obundna inte riktigt vet vad man vill. Vill man att partierna skall redovisa sina valkassor eller vill man att de enskilda ledamöterna skall visa hur de har finansierat sina enskilda kampanjer? Som jag uppfattar rikets lagstiftning gäller det det senare, inte de partikassor som partierna har och hur de fördelar de pengarna till sina kandidater, om de överhuvudtaget ger det för privata valkampanjer. Så var det i samband med EU-parlamentsvalet. I det sammanhanget var det inte några större redovisningar så det finländska systemet har en god ambition, men jag tror inte att det är så heltäckande som man kanske föreställer sig från de obundnas sida. Dessutom tror jag att det är svårt att tvinga någon till redovisningarna. De är dessutom väldigt svåra att kontrollera. Hur skall man kunna göra det? Det är alltså väldigt mycket upp till den enskilda kandidatens moraliska och etiska bedömningar.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    När det gäller att tvinga parlamentsledamöter att redovisa sina eventuella sponsorer tror jag nog att om inte de har hög moral, så vem skall då ha det när det gäller deklarationer osv. Det är klart att alla kan dra till med felaktigheter någon gång, men det är nog den sista gruppen som s.a.s. vågar utsätta sig för den risken att man har glömt bort någon. När det gäller rikslagen och motionen föreslås i motionen en blankettlag, men man kan tänka sig att i blankettlagen skulle man införa vissa kompletteringar, så det gäller också att det blir en heltäckande redovisning. Jag känner inte till rikslagen i detalj, utan det bör man utreda i utskottet, men nog skulle jag säga att vår ståndpunkt är att både den enskilda kandidatens och partiets eventuella sponsorer borde redovisas, för annars kan man dölja kostnader i partiet som annars skulle ha redovisats. Det är nog bäst om allting redovisas.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 8:

     

    Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående landskapsregeringens principer för att besvara ansökningar och andra framställningar. (HM 36/2004-2005).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl Brage Eklund:

    Herr talman!

    Ålands Framtid besökte under våren flera olika kommuner för att på plats höra vad kommuninvånarna tycker om landskapspolitiken och också för att få höra om problem ute i kommunerna. Denna motion lämnade vi in till följd av dessa kommunrundor.

    Motionen handlar om landskapsregeringens principer för att besvara ansökningar och andra framställningar från kommuner och privatpersoner. Man kan väl också tillägga företag.

     

    Problemet med att kommunerna inte inom rimlig tid får svar på sina skrivelser upplevs som ett hinder för att utveckla t.ex. turismen i kommunerna. Praxis inom förvaltningen har varit att svar skall lämnas inom tre månader, något som inte alls tycks fungera i dag. Där borde väl landskapsregeringen meddela att man inte kan bemöta ärenden i tid i sådant fall.

    Ett stort antal privatpersoner har också påpekat att landskapsregeringens långa handläggningstid för inkomna skrivelser försvårar verksamheten även för dem. De långa handläggningstiderna som alltså har börjat upplevas som ett problem både av kommuner och privatpersoner bidrar naturligtvis till det s.k. politikerföraktet. Man anser att landskapsregeringen visar en nonchalans mot dem.

     

    När Ålands Framtid i februari bad om att få ut listorna på öppna ärenden bad registratorskontoret oss vänta i två veckor innan de ansåg att listorna var färdiga för att utomstående skulle få ta del av dessa offentliga handlingar. Glädjande nog lär flera kommuner ha fått svar på flera av sina skrivelser under dessa två veckor. Ålands Framtid har granskat dessa listor och kunnat konstatera att ärenden finns obesvarade sedan flera år tillbaka. Man kan vid granskningen också konstatera att EU-ärenden upptar en stor del av landskapsregeringens resurser.

     

    Med anledning av detta föreslår vi att landskapsregeringen hemställer om att förvaltningen ser över sina interna rutiner i syfte att leva upp till principen om att besvara ansökningar och andra framställningar inom en rimlig tidsram.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Det är alldeles korrekt som ltl Brage Eklund säger att handläggningstiden inom förvaltningen är tre månader. Jag måste ärligt säga att jag vet att det finns ett antal ärenden och jag har en lista på dem som inte är avslutade, men vid den genomgång jag har gjort – så långt jag har kommit – så finns det en naturlig förklaring. Jag upplever inte att det skulle vara rutinärenden eller liknande som ligger; är det så är det synnerligen allvarligt. Det har skett i enstaka fall och jag vet att det för flera år sedan t.ex. var en stuguthyrare som hade fått vänta länge på sitt svar, men det var en engångsföreteelse som inte är någon vana. Jag fick lite känslan av ltl Brage Eklunds anförande att det skulle vara mera vana än någonting ovanligt att ärenden drar ut på tiden. Rutinen är sådan att det är tre månaders handläggningstid, ofta är det mycket, mycket snabbare och om man av någon orsak inte kan handlägga ärendet inom tre månader, skall det tas upp till behandling och en förklaring skall ges; ofta finns det en naturlig förklaring till varför man inte har kunnat behandla ärendet inom tre månader.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Som jag sade i mitt anförande är det ingenting som vi från Ålands Framtid har hittat på, utan det har varit påkallat från enskilda personer och kommunala representanter och tjänstemän vid våra kommunrundor, där man har upplevt att man inte har fått svar på sina skrivelser till landskapsregeringen; det fanns också skrivelser som var flera år tillbaka. Det är synd att vi inte har en TV som kan visa, men här har jag en bunt på öppna ärenden som inte är behandlade av landskapsregeringen som vi fick ut från registratorn – efter två veckors väntan. Under den tiden försvann bra mycket av de ärenden som ytterligare fanns. Det är alltså inget påfund av oss för att misskreditera utan vi anser att man bör titta över principerna hur man handlägger ärenden och på vilket sätt man bemöter skrivelser. I sådant fall att man inte har tid bör man lämna en svarsskrivelse att man inte hinner med ärendet under tre månader.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Jag vill inte heller påstå att det här inte är något problem överhuvudtaget, men jag tyckte att det lät på ltl Brage Eklunds anförande som om det skulle vara mera regel än undantag och det var därför jag ville protestera. Det finns ett problem som har varit mycket större som vi har tagit i. Vi tycker att det här är mycket viktigt att ärenden sköts i tid. Jag upplever också att det inte handlar om att de ärenden som inte är behandlade inom tid så handlar sällan om tidsbrist utan det finns en oftast en klok förklaring till det, att det är något utlåtande eller liknande man väntar på för att man skall kunna ge svar, det är någon annan i kedjan som gör att det sist och slutligen inte blir behandlat i tid. I regel skall svar ges inom tre månader och i regel görs det också, men vi ser mycket allvarligt på det här och håller i det hela tiden, så det är inte något nypåbörjat projekt utan det är något som vi ser mycket seriöst och allvarlig på.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Handlingarna är uttagna den 28 februari och det är ganska dagsfärskt efter två veckors väntan. Eftersom det påpekas från kommuner, företag och enskilda upplever de åtminstone att det inte bemöts på rät sätt från landskapsregeringen när man lämnar in en skrivelse. Om det är så att inte landskapsregeringen inte hinner med eller inte klarar av att bemöta dem eller om tjänstemännen inte hinner bereda dem, så oberoende skulle det vara landskapsregeringens skyldighet att lämna ett svar att man inte hinner med att bereda ärendet eller svara i tid. Jag tycker alltså att landskapsregeringen bör titta över det här. Jag vet att det har funnits en motion, inte i riktigt samma sak, men det har funnits en tidigare med samma innehåll.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

    Herr talman!

    Jag kan helt kort bara säga att det här som sagt är någonting som är prioriterat och som vi tycker är viktigt att människor, företag, kommuner osv. får svar inom angiven tid och också får ett svar med hög kvalitet. Vi ser heller ingen orimlighet i den tre månaders gräns som finns, utan tvärtom är det en mycket lämplig tid, kanske t.o.m. lång tid. Jag kan göra en jämförelse med t.ex. EU som ju ofta får kritik för att man är en mycket trög och klumpig organisation och där har man ännu kortare tid. Jag har för mig att där skall handlingar bemötas inom två månader och brev skall besvaras inom 15 dagar. Tre månader är alltså inte på något sätt en oskälig tid. Listan går vi kontinuerligt igenom och jag har också uppmanat alla ledamöter som sitter i regeringen att i sin tur påtala det för avdelningscheferna för det är i sista hand deras ansvar att se till att det löpande arbetet fungerar, men att vi prioriterar det och tycker att det är viktigt. Åtminstone när det gäller kansliavdelningen har min bedömning varit att det är många av dessa ärenden som har varit av sådan art att det finns en viss förståelse att det har tagit över tre månader. Däremot finns det inget försvar om man inte har givit en förklaring till varför ärendet har dragit ut på tiden, för det skall alla göra.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att det var jag som initierade en liknande motion någon gång i tiden. Problematiken kvarstår nog delvis med den lagstiftning som vi har om förvaltningen, för det beror lite på när man anser att ärendet är anhängiggjort också. Jag tror att det var så att det är inte samma dag som man lämnar in det utan det beror på när tjänstemannen s.a.s. börjar behandla ärendet, åtminstone var det så tidigare och där kunde det finnas ett spelrum, så kunde det också hända att om ärendet flyttades till någon annan avdelning började tre månaders tiden löpa först då. Det där hoppas jag att man har kommit ifrån. Det skulle nog vara viktigt att kontinuerligt se över det här och där har förvaltningslagen en stor betydelse. Det jag i tiden efterlyste var att när man lämnar in ett ärende skulle man få en bekräftelse från registratorskontoret att det är inlämnat, mottaget och att det bereds av den och den tjänstemannen och om man vill fråga någonting skall man kunna ringa dit och dit. Nu åker de in s.a.s. i förvaltningen och där lever de ganska mycket sitt eget liv. Jag känner inte till det i detalj i dag, men jag kan tänka mig att de gamla traditionerna sitter ganska djupt i väggarna. Det är bra om det ses över och jag tror att ledamoten Britt Lundberg verkligen är en sådan som kan ta det här på allvar.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Jag upplever nog att det inte är något problem i dag mera med anhängiggörandet därför att min uppfattning är att när ärendet lämnas in stämplas det och får ett datum. Det är tre månader från detta datum som gäller.  Jag har förstått att det är regeln. Det har som sagt alltid varit problem med ärendena, men det är en prioriterad fråga och varje gång vi träffar tjänstemännen kollar vi upp om det är ärenden som ligger på släp och varför samt har man meddelat. Om de sedan fungerar ända ut och om det verkligen alla gånger ges svar på det sedan är en annan sak och det finns det säkert orsak att ytterligare trycka på, men jag har, som sagt, uppmanat alla ledamöter att också påminna sina avdelningschefer om att det här är prioriterat. Alla skall nämligen få ett svar inom tre månader, annars en förklaring.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Ltl Fredrik Karlströms m.fl. spörsmål angående fiskeripolitik. (S 5/2004-2005).

     

    Meddelande om när landskapsregeringens svar på spörsmålet avges eller om att landskapsregeringen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet avlämnades av talmannen till landskapsregeringen den 20 april. Antecknas.

     

     

    Ltl Anders Erikssons enkla fråga angående samarbetet mellan Ålands Penningautomatförening och Unibet. (EF 7/2004-2005).

     

    Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det att landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte ges.

     

     

    Ltl Brage Eklunds enkla fråga angående begränsande av ägande- och nyttjanderätten till privat ägda vatten. (EF 8/2004-2005).

    Landskapsregeringen meddelar att svaret avges vid plenum onsdagen den 27.4.

     

     

    Bibliotekskommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2004. (BB 1/2004-2005).

     

    Ärendet upptas till behandling onsdagen den 27.4.

     

    Antecknas från tilläggslista för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Landskapsregeringens meddelande om budgetram för år 2006 och plan för åren 2007 och 2008. (M 2/2004-2005).

     

    Ärendet upptas till behandling vid plenum torsdagen den 28.4.

     

    Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 27 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.15.30).