PLENUM den 27 april 2005 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, vtm Barbro Sundback, ltl Ragnar Erlandsson och ltl Katrin Sjögren).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet för tiden 27-28.4 anhåller ltl Dennis Jansson på grund av Skärgårdssamarbetets årliga konferens, vtm Barbro Sundback och ltl Ragnar Erlandsson för tiden 27-29.4 på grund av Nordiska rådets möte. Beviljas.

 

 

Meddelas att frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen hålls vid ett särskilt plenum fredagen den 29 april kl. 9.30. Landskapsregeringen har meddelat att följande ledamöter kommer att vara närvarande vid frågestunden: lantrådet Roger Nordlund, ledamoten Camilla Gunell, ledamoten Runar Karlsson, ledamoten Harriet Lindeman och ledamoten Lasse Wiklöf. Önskar lagtingsledamot få en fråga besvarad vid frågestunden skall frågan lämnas till lagtingets kansli senast fredag kl. 9.30 eller om möjligt torsdagen den 28 april.

Antecknas.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Kulturutskottets betänkande nr 9/2004-2005 angående ändrad landskapslag om Ålands kulturdelegation. (FR 12/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

För att trygga den s.k. armlängdsprincipen samt de intentioner som kulturutskottet även hade i sin allmänna motivering för ändrad lagstiftning om Ålands kulturdelegation kommer jag att föreslå i detaljbehandlingen att 3 § i lagframställningen om kulturdelegationens ordinarie medlemmar får följande lydelse:

 

Ålands kulturdelegation tillsätts på parlamentarisk grund för den tid under vilken lagtingets mandatperiod varar. Delegationen skall ha minst fem och högst sju medlemmar av vilka landskapsregeringen utser ordföranden. Delegationen väljer inom sig en vice ordförande. Till delegationen kan knytas sakkunniga.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i framställningen ingående lagförslaget paragraf för paragraf.

 

1 § godkänd. 2 § godkänd. 3 §.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Jag föreslår att 3 § får den lydelse den har i min till kulturutskottets betänkande fogade reservation.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Raija-Liisa Eklöws förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Raija-Liisa Eklöw, understödd av ltl Mats Perämaa, föreslagit att 3 § godkänns i enlighet med ltl Raija-Liisa Eklöws reservation. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som omfattar kulturutskottets betänkande röstar ja, den som röstar med ltl Raija-Liisa Eklöws ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Fredrik Lindqvist: Fru talman! Jag ber om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts men inte understötts.

 

Vtm Johan Ehn: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning är begärd och understödd och kommer således att verkställas. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw biträda vid omröstningen.

 

Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: nej, Gun Carlson: ja, Eliassson: ja, Eklöw: nej, Aaltonen: ja, Beijar: ja, Grönlund: ja, Jansson borta, vtm Ehn:ja, Eklund: ja, Anders Eriksson: ja, Lindqvist: ja, Sjöblom: ja, vtm Sundback borta,  Roger Eriksson: nej, S Mattsson: nej, Englund borta, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson borta, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren borta, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: avstår, Lindholm: nej, Sundman: ja, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 16 ja-röster och 8 nej-röster och en ledamot har avstått. Lagtinget har sålunda omfattat lagtexten enligt utskottets betänkande.

 

Föreläggs ikraftträdelsebestämmelsen. Godkänd. Lagens rubrik. Rubriken är godkänd. Lagens ingress. Ingressen är godkänd.

 

Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 10/2004-2005 angående ändrad landskapslag om Högskolan på Åland. (FR 13/2004-2005).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Kulturutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning nr 13/2004-2005 där landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om Högskolan på Åland ändras så att s.k. ECTS-poäng som system för redovisning av studiemeriter införs i högskoleutbildningen i landskapet. ECTS betyder The European Credit Transfer System och man kan säga att det är slags EMU för studiepoäng, ett gemensamt system för Europa, gemensam valuta till den delen, man jämför sina studiepoäng. Nuvarande system med studieveckor slopas sålunda och förslaget föranleds av den s.k. Bolognaprocessen. Samtidigt föreslås att namnet på de planer som skall utarbetas för varje utbildningsprogram vid högskolan ändras så att termen läroplan ersätts av termen utbildningsplan.

 

Kulturutskottet har inte några invändningar mot landskapsregeringens förslag till ändringar av högskolelagen men konstaterar att förslaget förutsätter en lösning av vissa närmast praktiska problem, bl.a. gällande omräkning av praktik till studiepoäng inom framför allt sjöfartsutbildning. Därtill kommer en omarbetning av vissa dokument samt av dokumenthanteringsprogram att bli nödvändig.

 

Utskottet har vid behandlingen av ärendet fått erfara att de praktiska åtgärderna eventuellt kan dra ut på tiden, varför utskottet förutsätter att landskapsregeringen samråder med högskolan innan beslut om tidpunkten för lagens ikraftträdande tas.

 

Utskottet föreslår alltså att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget oförändrat.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Bibliotekskommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2004. (BB 1/2004-2005).

 

Enligt 9 § reglementet för lagtingets bibliotek skall berättelse över bibliotekets verksamhet avges för varje kalenderår. Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen till kännedom. Diskussion.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

I det stora hela kan man säga att berättelsen talar för sig själv. Vi har ett bibliotek som håller en mycket hög standard och en god service.

 

Det som man kan lyfta fram i betänkandet är egentligen två saker. För det första skulle det vara bra om vi som lagtingsledamöter lite mera med kraft går in och beskriver vad det är vi vill ha ut av vårt bibliotek, kommer med åsikter om vilken typ av litteratur vi vill att finns där och den typen av respons. Det tror jag att är viktigt för att vi skall kunna utveckla det till att bli ännu bättre. Som en liten kommentar också kan man kommentera att antalet utlån ligger ungefär på samma nivå som tidigare, framför allt är det folk utifrån som har märkt att biblioteket innehåller en hel del som kan vara av intresse, och deras utlåningsfrekvens har ökat ganska rejält under det senaste året. Däremot är det så att vi som lagtingsledamöter tydligen inte riktigt har haft den här tiden att använda oss av biblioteket på samma sätt och just därför också efterfrågan av lite mera respons på hur skall utbudet i biblioteket se ut.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Brage Eklunds enkla fråga angående begränsande av ägande- och nyttjanderätten till privat ägda vatten. (EF 8/2004-2005).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

EU:s planer på att utvidga sin behörighet över vattnet ända in till strandlinjen även på Åland medför en begränsning av ägande- och nyttjanderätten till privat ägda vatten, vilket kan anses strida mot grundlagens krav på egendomsskydd.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Vilka åtgärder har landskapsregeringen vidtagit för att motverka förslaget om att EU:s behörighet skall utvidgas till att omfatta vattenområdena ända in till strandlinjen?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Före jag berättar vilka åtgärder vi har vidtagit vill jag lite förtydliga några saker i frågan. Det förs ofta fram att det är en reglering av vattnet, men det är en reglering av fiskarterna som EU pratar om och här har vi i dag redan en reglering ända in till stranden när det gäller lax, torsk, strömming och vassbuk. Regleringen gäller precis överallt. Det som det har handlat om är att det fanns ett tjänstemannaförslag år 2004 om att man skulle reglera också andra arter, dvs. gös sik och liknande. Då reagerade då sittande landskapsregering och var tillsammans med Finland ner till kommissionen och fick detta avstyrt. Det finns alltså inte med i förslaget. Det var ledamoten Kerstin Alm som var ner till Bryssel i juni 2004.

 

Det frågan handlar om i dag är att man tar bort Östersjöfiskekommissionen och dess uppgifter sätts in i förordningen. Det handlar inte om någon reglering av ytterligare fiskarter, maskstorlekar och liknande utan det har man fått avstyrt.

 

Jag har själv, bara för att säkra upp det här, haft upp sakfrågan med minister Korkeaoja för två veckor sedan och Finland och Åland har en samsyn här att vi kommer att jobba mot ytterligare regleringar av fiskesorter.

 

Ytterligare har vi till beredningssektionen av förordningen skrivit ett ställningstagande, ett ställningstagande där vi har begärt samråd med lagtinget, så ltl Brage Eklund kommer att få vara med och utforma vårt gemensamma ställningstagande. Det här beslutet tog jag 19 april, dagen före ltl Brage Eklund lämnade in sin enkla fråga. Det kommer alltså att bli ett samråd mellan regeringen och lagtinget i den här frågan. Det som jag ytterligare kommer att göra nästa vecka är att jag på en kustfiskekonferens i Danmark kommer att lyfta upp frågan och försöka få en samsyn bland alla nordiska länder. Jag tror nämligen att vi är starkare ju fler vi kan vara med som driver den.

 

Så här är alltså läget. Vi har agerat och vi har agerat snabbt, redan i beredningsskedet 2004 och vi fullföljer den linjen nu.

 

 

 

Ltl Brage Eklund, första tilläggsfråga:

Fru talman! Allt det som vicelantrådet Jörgen Strand räknade upp är helt okej, men frågan är bara om det är tillräckligt. Vi vet att ägande- och nyttjanderätten hela tiden krymper. Vi får ta del av förordningar och direktiv som kommer från EU hela tiden, detaljregleringar som man tror att är bara början. Anser landskapsregeringen nu att deras tillvägagångssätt är tillräckligt eller bör man ytterligare stärka påstötar om att inte förordningen träder i kraft?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

När det gäller tillräcklig tror jag att ltl Brage Eklund och jag har en total samsyn när det gäller begränsning av äganderätten. Ideologiskt finns det inte några skiljelinjer. Vi använder alla de kanaler vi har och det som ändå gör mig lite trygg i den här frågan är att vi har en samsyn med Finland i frågan och vi kommer att motsätta oss alla ytterligare regleringar. När vi träffade minister Korkeaoja begärde vi att själva få komma med till Bryssel när det gäller jordbruks- och fiskefrågor, och vi har fått klartecken att det är grönt för oss; vi håller t.ex. på och förbereder oss för möte med kommissionen när det gäller jordbrukspolitiken och på samma sätt kommer vi att jobba i den här frågan. Om det sedan är tillräckligt är en hypotetisk fråga. Den avgörs i kommissionen, men vi gör allt vad vi kan för att inte få ytterligare regleringar.

 

Ltl Brage Eklund, andra tillläggsfråga:

Fru talman! Jag tog upp denna enkla fråga därför att när vi i näringsutskottet var ner till Bryssel på besök tog vi delvis upp frågan med specialrådgivaren Heikki Lehtinen och han befarade att det inte var så mycket man kunde göra mer. Även utskottsordföranden nämnde frågan för Alexander Stubb och han var inte insatt i detalj, men han skulle titta på den, så det finns en viss oro att man inte från finländskt håll följer upp frågan tillräckligt, eftersom man är så ovetande om varandras funktioner. Därav min enkla fråga. Jag hoppas att landskapsregeringen gör sitt yttersta  och följer upp frågan. Vid det här laget börjar vi ålänningar tröttna på alla förordningar och direktiv som kommer och begränsar vår rörelsefrihet.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Som jag sade har vi samsyn. Jag vill inte heller ha några ytterligare regleringar och jag tror inte att ltl Brage Eklund behöver vara orolig att vi inte kommer att bevaka den här frågan. Det var det jag också beskrev här. Det som känns bra är att vi politiskt har en samsyn i frågan, det är kanske inte alltid fallet i alla andra frågor, men jag garanterar att under min tid kommer jag att följa med den här frågan och bevaka den till fullo.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående förändring av det s.k. "Ålandstillägget". (HM 15/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Motionen talar egentligen även för sig själv. Ålandstillägget finns på grund av de högre levnadskostnaderna på Åland och kan enbart åtnjutas av de offentligt anställda. Det anser jag att snedvrider konkurrensläget och lönerna mellan privat och offentlig sektor. Jag tycker att det är lite diskriminerande mot de privatanställda. Det här handlar om rättvisa. Det är lika dyrt för alla,  pensionärer, egenföretagare, privatanställda, att leva och bo på Åland, det kan vi konstatera, men det är bara de offentligt anställda som håller Ålandstillägget.

 

Jag tycker alltså att man från finansutskottets sida skulle titta lite på den här frågan och titta eventuellt på totala samhällsnettokostnaden om man skulle göra om systemet så att man exempelvis skulle avskaffa Ålandstillägget och i stället införa det allmänna skatteavdraget på nytt. Ett skatteavdrag kanske inte behöver bli mycket dyrare samhällsekonomiskt än det nuvarande systemet med tanke på att man på Ålandstillägget betalar socialskyddsavgifter osv. Jag tycker att man i alla fall skulle kunna titta lite mera på det här, det är, kan jag förstå, en ganska komplicerad matematik att räkna ut men jag har känslan av att det inte behöver bli så mycket dyrare. Man skulle alltså höja det så att det motsvarar ungefär Ålandstillägget; hur man sedan gör det praktiskt kan man också titta på, men då kunde Ålandstillägget avskaffas och vi skulle få ett rättvisare system för både privatanställda, pensionärer, studerande osv. Detta skulle kompensera de högre levnadskostnaderna för alla på ett rättvisare sätt.

 

Med dessa motiveringar skulle jag vilja be finansutskottet att titta på förslaget och att lagtinget hemställer om att det s.k. Ålandstillägget ersätts med ett återinfört allmänt skatteavdrag för alla.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag kan inte förstå varför ltl Fredrik Karlström ånyo från Obunden Samling drar in avtalsförhandlingarna i lagtinget. Det här bygger helt och hållet på en avtalsuppgörelse. Jag kan inte förstå varför vi skall diskutera avtalsförhandlingar här i lagtinget.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag ber återigen att landskapsregeringen skulle titta och fundera på de här frågorna i ett litet nyare perspektiv. Det är de facto så att det är landskapsregeringen som har möjlighet att också ändra på allmänna skatteavdraget. Kan man införa det kan s.a.s. i nästa avtalsrunda med andra utgångspunkter förhandla om nya avtal, så det här ser jag som ett mer rättvist system för alla ålänningar och alla som betalar skatt på Åland, inte bara de offentligt anställda.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman! Om jag förstår ltl Fredrik Karlström rätt är det skattesänkningar som ltl Karlström föreslår. Då är det kommunalskattelagstiftningen jag antar att ltl Fredrik Karlström tänker på. Enligt närmaste treårsprognoser kommer vi att stå inför ekonomiskt tuffa tider och jag tror inte att det är är rätt läge att sänka kommunalskatten när man i dag redan har svårt att driva de lagstadgade verksamheterna ute i kommunerna.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman! Jag tycker att  finansutskottet kunde se på det samhällsekonomiskt med tanke på att Ålandstillägget kostar de facto i pengar vad det kostar, sedan kommer också alla sociala avgifter till på det, kanske ett allmänt skatteavdrag inte behöver kosta så mycket mer men skulle gynna alla på ett mycket mera rättvist sätt. Det är det jag ber att finansutskottet skall titta på i motionen.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström föreslår att man skulle ta bort Ålandstillägget för att få ett mera rättvist system. Ålandstillägget är utformat på det sättet att varje person som är anställd och har rätt till det får samma summa. Ltl Fredrik Karlströms modell skulle alltså innebära att den som har ordentligt mycket lön, t.ex. en överläkare, får väldigt mycket tillgodo medan en städerska, som kanske ligger lägst, ekonomibiträde, skulle få mycket, mycket mindre. Nu har alla lika med Ålandstillägget. Jag tycker att man inte skall blanda ihop dem. Det allmänna avdraget är en sak och skulle gynna alla på ett ojämlikt sätt och jag tänker inte ta upp till debatt om man skall införa det eller inte, men Ålandstillägget som en avtalsfråga är en helt annan sak.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Mitt förslag är att man skulle titta på en helhetslösning. Man kan också eventuellt tänka sig att man har något slags maxtak på Ålandstillägget om man är rädd för att vissa höginkomsttagare, som de facto betalar väldigt mycket skatt, skulle få för mycket tillbaka. Jag vill i den här motionen blanda in Ålandstillägget och det allmänna skatteavdraget; det är det jag ber finansutskottet titta lite närmare på samt försöka räkna lite matematiskt vad det skulle innebära för samhällsekonomin med att göra på det här sättet i stället. Det är trots allt så att Ålandstillägget är säkert jättebra för dem som får det, men för de människor som inte är offentligt anställda och de som är privatanställda eller egen företagare som vill ta ut löner och sådant, så betalar de facto Ålandstillägget till de offentligt anställda och jag tycker inte att det är ett rättvist system när det är lika dyrt och kostnadskrävande att bo på Åland för alla; man borde ta ett helhetsgrepp och titta över det.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är inte rädd att någon skall få för mycket tillgodo, som ltl Fredrik Karlström säger, utan jag är snarare rädd att ltl Fredrik Karlströms system skulle innebära att de som har det sämst ställt och har sämsta lönen skulle få mindre än de har i dag med det system som ltl Fredrik Karlström föreslår. Jag tycker inte att systemet är så självklart. Sätter man ett tak är det ändå så att den som har mindre i lön kommer att få mindre tillgodo.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag har inte fakta och har inte gjort uträkningar. Det är därför jag ber finansutskottet att titta mera på frågan. Det behöver inte vara så att det här är ett rysligt dåligt system som jag föreslår. Till skillnad från ltl Sune Mattsson och ltl Henrik Lagerberg har inte jag svaren, men jag ber finansutskottet med dess stora kunnande och finansiella insikter att titta på frågan. Det kanske inte är ett system som skulle vara mera rättvist än det nuvarande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Jag har som princip att inte lägga mig i avtalsförhandlingarna i lagtinget eftersom lagtinget inte är någon part i avtalet, utan det är finansutskottet som har till uppgift att kontrollera att förhandlingarna har lett till förhandlingsresultatet finns inom givna budgetramar och sedan ges ärendet hit till lagtinget och det brukar inte diskuteras så väldigt mycket. Men när ltl Fredrik Karlström säger att alla offentligt anställda har ett Ålandstillägget så stämmer det inte. Inte ens alla anställda i landskapet har Ålandstillägget; det finns sådana som lyder under kollektivavtal, på trafikavdelningen, det finns lantbruksavbytare, det finns sjömän och de har inget Ålandstillägget utan det är direkt de personer som är anställda under landskapets tjänstevillkor. Statens anställda har inte något Ålandstillägg och de är också offentligt anställda.

 

Avtalen kommer till mellan två parter. Den ena är arbetsgivaren och den andra är de fackliga organisationerna och det är inte så att Ålands lagting kan bestämma om Ålandstillägget skall bort eller inte. Det bygger i så fall på ett avtal mellan parterna. Ålands lagting kan inte bestämma saken.

 

Ser man på detta med skattesänkningar är det ganska vanligt i Finland när avtalsförhandlingarna börjar att man kommer fram till någonting som heter inkomstpolitiskt avtal och där ingår tre parter: staten, arbetsgivarna och facket. Där kommer man överens om vad statens uppgifter är för att hålla lönekraven på en ganska bra nivå. Efter EU-inträdet sattes en ganska stor press på särskilt facken att ha relativt låga krav på lönejusteringar medan staten skulle gå till mötes med t.ex. skattesänkningar och ökade investeringar för att öka sysselsättningen. Allt detta för att köpkraften skall bibehållas på en bra nivå och räntan skall vara låg och att det inte blir en springande inflation. Här finns det inte ett sådant system utan det som ligger till grund för avtalsförhandlingarna är den inkomstpolitiska helhetsuppgörelsen; det är inte den som tas utan den ligger till grund för förhandlingarna. Om man sedan kommer överens om andra saker är någonting som görs mellan parterna.

 

Vi skall i alla fall titta på det här i finansutskottet om vi har tid, det säger jag, men det är inte Ålands lagting som kan ta bort Ålandstillägget utan det kan bara parterna på arbetsmarknaden gemensamt komma överens om. Vi kan ingenting göra åt den saken.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är en intressant upplysning att inte alla offentligt anställda har Ålandstillägget. Det gör också att det blir en orättvisa inom offentlig sektor, detta t.o.m  på samma arbetsplats: i ena rummet sitter en med Ålandstillägget och i rummet bredvid sitter en utan. Det är ännu ett argument för motionen.

 

När det gäller avtalsförhandlingarna får vi tacka för den lektion vi återigen fick – vi börjar kunna det här, åtminstone jag har varit själv med och varit arbetsgivarrepresentant i avtalsförhandlingar, så jag förstår mig nog på det. Och jag förstår också att om det skall införas ett allmänt skatteavdrag som på något vis i förhandlingarna skall bytas ut mot Ålandstillägget så är det Ålands lagting som inför det och indirekt är det Ålands lagtings majoritet som instruerar sina regeringsledamöter som sedan instruerar sina förhandlare. Nog har alltså lagtinget en ganska stor roll i avtalsförhandlingarna eftersom det måste finnas back-up bakåt: vi måste här i lagtinget godkänna det förhandlingsresultat som kommer och då kan man inte bara som förhandlare förhandla utan mandat. Lite förskönad bild är det att det bara sitter två parter vid ett bord. Nog har man det bakåt förankrat och uppåt och neråt.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jo, lagtinget känner till det genom budgeten. Där beskrivs hur mycket löneförhöjningarna kommer att bli. Det antar man, förkastar eller kommer med förändringar. Det brukar vanligtvis vara så att man vill att de anställda skall få mer lön än det som landskapsregeringen föreslår i budgeten, men det har inte, vad jag kan komma ihåg, gått igenom. Min uppfattning, genom alla år jag har suttit här, är att finansutskottet får en redogörelse över förhandlingsresultatet och vad det kostar, men det som är intressant för finansutskottet och Ålands lagting är om man har hållit sig innanför den budgetram till löneförhöjningar som man har fastställt här i lagtinget, inte hur detaljerna ser ut. Att inte alla landskapets anställda inte har Ålandstillägget kan inte vara någon nyhet för ltl Danne Sundman. Jag har för två mandatperioder sedan kämpat jättehårt för att t.ex. lantbruksavbytarna skulle få det, vilka inte har det i dag och det är samma sak på trafikavdelningen när det gäller de arbetsavtalsanställda, så nog finns det grupper som inte har det. Hur man sedan har löst frågan, det kan jag inte uttala mig om, men när det gäller förhandlingar är vi inte part i avtalet, vi kan tycka och tänka vad vi vill – det kan jag också göra, men jag är inte part i avtalet.

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag sade inte att det var en nyhet att inte alla offentliganställda har Ålandstillägget, utan jag sade att det var en intressant upplysning. Detta gör att orättvisan är ännu större, t.o.m. lokal här i huset. När det gäller avtalsförhandlingarna är det fortfarande så att visst har lagtinget en ganska stor indirekt roll både före och efter avtalsförhandlingarna eftersom man före ger vägkost och efter får stå för fiolerna. När det gäller Ålandstillägget kom det till i en situation där regeringen tvingades ge med sig i avtalsförhandlingarna för att det var ett sådant politiskt tryck från dåvarande opposition att öppna kranarna. Ålandstillägget som sådant var en billig lösning på situationen då. Nu vet vi att den ekonomiska verkligheten är en annan, så nu är det inget oppositionsparti som står upp och ropar att kranarna skall vara öppna. Att vi har den här situationen beror kanske på att man då ropade på det viset!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var lätt då när det fanns mycket pengar. Jag har sagt från den här talarstolen redan 1998-99 att det här går på tok, så jag tar inte ansvaret för att Ålandstillägget finns, den saken är klar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är intressant, för att inte säga skrämmande, att höra representanter från socialdemokraterna resonera som man gör i en så här pass viktig solidaritets- och jämlikhetsfråga. Här säger man alltså att det är skillnad mellan folk och folk. Åtminstone enligt mitt sätt att se det och enligt den obundna gruppen är det inte någon skillnad. Vi har alla våra utgifter. Det kostar lika mycket för alla. Oavsett om jag städar inom det kommunala eller om jag är städare inom det privata har jag lika stora utgifter. Om jag är anställd i en butikskassa eller på ett dagis har jag samma utgifter. Åtminstone har jag lärt mig som barn i en familj där båda föräldrarna var väldigt fackligt aktiva att solidaritet var en viktig fråga mellan och inom fackföreningar. Men tydligen är det inte fråga om det mera utan nu är det mera fråga om att få så mycket som möjligt i egen börs och sedan struntar man i andra!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag förstår inte överhuvudtaget vad ltl Gun-Mari Lindholm vill uppnå! Det kanske finns skäl att gå bakåt i tiden till de stenografiska protokollen och titta vad socialdemokraterna och Anne-Helena Sjöblom sade när det femprocentiga skatteavdraget infördes. Om Ålandstillägget är solidariskt eller inte tar inte jag ställning till, för det är ett avtal mellan parterna, men jag sade ungefär så här, att hemvetekakan kostar lika mycket för städarna som för dem som tjänar upp till en halv miljon mark, och 5 procent i skatteavdrag räcker till många fler hemvetekakor för den som tjänar 500.000 mark i året än för den som tjänar under 100.000 mark. Det är ett snedvridet Robin Hood-avdrag och det är de rika som gynnas av det och de fattiga som drabbas. Så är det! Hur det är med solidariteten hos ltl Gun-Mari Lindholm kan man nog ifrågasätta!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Man går gärna tillbaka till forntid när man pratar inom socialdemokraterna i dag. Jag vill titta framåt. Vi har ett system i dag som vi ser att inte är rättvist. Det gäller inte lika för alla och då måste vi se på: kan vi göra det mer rättvist än vad det är i dag? Det är det som den här frågan gäller: kan vi göra det på ett annorlunda sätt i dag? Då tycker jag att man borde ställa sig positiv till det, om man har det utgångsläge som man säger sig ha inom socialdemokraterna, att man tycker att detta är orättvist. Det är så, åtminstone när jag ser det positivt, vill uppfatta ltl Anne-Helena Sjöbloms inlägg, att man tycker att det är orättvist. Jag hoppas att jag förstod det rätt och då tycker jag att vi tillsammans här i lagtinget kan ändra på det till det bättre, precis som vi gjorde i lagtinget när man införde det, för det var också genom ett initiativ av en ledamot som man införde det. Då kan vi säkert ändra det också i lagtinget, om det är så att vi vill.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Min uppfattning är nog att det absolut inte var Ålands lagting som införde det. Det har funnits motioner här om att vissa grupper inom landskapet skulle få 1.000 mark i löneförhöjning, endast vissa grupper! Förhandlingarna mellan parterna ledde i tiden till någonting annat som alla fick ta del av. Det var facklig solidaritet det! De buden som gavs här var inte solidariska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående etablerandet av ett energikontor. (HM 18/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Energipolitiken besitter stor potential för att förstärka den åländska ekonomin. Årligen importeras till Åland förädlad energi i enorma mängder till landskapet i form av bränsle för bl.a. uppvärmning och drift av fordon och den el som förbrukas i landskapet importeras till över 90 procent direkt eller indirekt. I stället kunde lokalt förädlad energi användas för att skapa intäkter till åländska samhället, näringslivet, arbetsplatser och skatteinkomster. Jag har inte bemödat mig om att ta reda på några summor, men det handlar om tiotals miljoner euro som i dag går ut direkt från Åland, varav en stor del kunde produceras på Åland med vindenergi och också framtida andra energikällor och framför allt biobränsle när det gäller uppvärmning. Det finns alltså stora pengar att omsätta här.

 

Ur miljöhänseende är energiförbrukning i olika icke-förnyelsebara former ett stort hot mot miljön som kommer att leda till omfattande klimatförändringar om ingenting görs. Om man fortsätter med dagens utveckling så om några tiotals år har havsytan stigit med 8 meter och då har vi löst ganska många problem här på Åland – genom att 8 meter av Åland är under vatten och på sikt är det kanske bara Johan Mörn som kan bo i sitt hus, om han får göra det av andra orsaker! Skämt åsido, men klimatforskarna är nu överens om problemet och världens ledare är också mer eller mindre överens om att det här behöver åtgärdas. Då skall vi också göra det på Åland, tycker jag.

 

För att sätta fokus på att samordna och driva energipolitiken borde ett energikontor etableras. Benämningen energikontor kommer från de europeiska energikontor som finns i de europeiska länderna. Finansieringen av kontoret kunde ske genom EU-medel till stor del och också delvis genom aktörerna inom energibranschen på Åland som har ett intresse i utvecklingen. Energikontoret kunde sedan i samarbete med näringsliv och högskolan på Åland driva olika forsknings- och utvecklingsprojekt med sikte på att öka andelen lokalt producerad energi.

 

Jag har listat några exempel i motionen som kunde göras av energikontoret och det är dels förverkligande av en energiplan som man fortfarande inte har antagit utan bara antecknat till kännedom – det stora arbetet som gjordes under den förra lagtingsperioden. Den energiplanen borde man titta på och fundera om man skulle ta en konkret handlingsplan med anledning av den. Den är i övrigt väldigt djuplodande, bred och täcker in de problem som finns i dag.

 

Däremot, fru talman, nämner planen inte så mycket om framtiden och det är där jag ser en stor roll för ett energikontor. Man borde ha olika försök med alternativa drivmedel för fordon, t.ex. etanoldrift. Det finns i dag i Sverige ett väldigt utbrett nät av mackar där du kan tanka etanol. Det är t.o.m. så utbrett att alla familjer i princip kan ha etanolbil över hela Sverige. Etanol kan i viss skala t.o.m. kanske produceras lokalt på Åland av lokala råvaror; eftersom vi har så många fordon på Åland och så stor förbrukning, så kanske det kunde löna sig. Det finns teknik också för småskalig etanolproduktion. Hur som helst borde man få hit en etanolmack eftersom det är många svenska turister här. Majoriteten av de inresande övernattande är från Sverige och då kan det komma någon med etanolbil som inte kan tanka på Åland, så det är en stor brist.

 

Det som jag tror blir framtidens framdrift för fordon är bränslecellsdrift där man helt enkelt med vindel producerar vätgas som sedan i en bränslecell driver fram bilen och den enda restprodukten blir vatten. Då är man tillbaka till den tiden när man seglade med vindens hjälp och tänk om vi kunde köra våra bilar med vindkraft! Det låter som en nationalromantisk historia, men det är fullt realistiskt. Den teknik som behövs finns redan i dag, inte bara i försöksstadiet utan i produktion. Men på grund av det är stora ekonomiska intressen i den traditionella bränslebranschen hålls tyvärr tekniken tillbaka. Åland kunde bli ett försöksområde som visar på att det här är fullt möjligt och det skulle bli unikt i världen om vi kunde ha ett storskaligt försök här. Det är ett bra exempel som vi kunde visa upp.

 

I större skala kunde man tänka sig att med hjälp av förnyelsebar energi lokalt, t.ex. vindkraft eller solkraft, producera vätgas. De fartyg som går förbi och till Åland i stället för att bunkra brännolja skulle bunkra här producerad vätgas. Skulle man få till en sådan här utveckling, bara man skulle få t.ex. en promille av bunkermarknaden, skulle det vara otroliga pengar för alla fartyg som rör sig i Östersjön. Det kunde vara en anläggning ute till havs som inte har någon landanslutning.

 

Kring detta borde man forska. Det är samma sak här. Det är fullt realistiskt, den tekniken finns redan också i dag, men den traditionella är den dominerande. Jag har sagt här tidigare att om man kunde få samma sak där: den åländska färjtrafiken driven med vind på nytt, så skulle det vara en otrolig marknadsföring för Åland. Man kunde i större grad ta tillvara skogsavfall för energiproduktion, småskalig sådan distribuerad ut på den åländska landsbygden. Där finns flera exempel redan och potentialen är stor, det som man lämnar kvar i skogen, det finns mycket energi kvar s.a.s. Man kunde ha försöksprojekt på Åland med andra förnyelsebara energikällor. EU-projekt som forskar kring solenergi, s.k. osmosenergi m.fl. Om man lyckas med forskningen och får till stånd en tillverkning av någon teknik skulle nyttan stanna på Åland, förutom också den indirekta nyttan för miljön. Framför allt borde man satsa mer på energibesparing och effektivare användning av energi. Det är vi dåliga på här på Åland idag, vi har väldigt lite fokus på det och vår elförbrukning stiger oroväckande snabbt. Det är ingen som funderar på att försöka stävja den. Detta gör också att när vi är ett ösamhälle fördyrar det dels de avgifter vi betalar, men framför allt påskyndar det olika investeringar i reservkraft. Den investering som vi har gjort nu i gasturbin gör att vi just och just kommer ovanför ytan, att vi just och just har den kapacitet vi behöver. Vi borde genast fundera på nästa reservkraftsinvestering på grund av att vår elförbrukning stiger så snabbt och också på grund av att vår toppeffekt stiger så snabbt. Det är just på grund av att man inte funderar på energibesparing i någon större utsträckning. Det finns ett energisparprogram – jag tror det är från 1996 – som borde förnyas. Ett stort strukturellt problem med elanvändningen på Åland är att vi har en oproportionell stor andel direkt eluppvärmda hushåll och stugor och detta gör att man kastar oxfilé till grisarna, pärlor till svinen, heter det! Man kan använda mindre sofistikerad energi att värma upp sin vinterbonade sommarstuga än el. Detta gör också att rent tekniskt är det svårt att driva det åländska elnätet, man får en så ohållbar situation om elnätet går ner en kall vinternatt att bygga upp det igen eftersom all effekt ligger på rent tekniska saker, men det bekymrar elbranschen i dag. De som har ansvar för elförsörjningen har nog orsak att sova dåligt, vilket de också delvis gör för de potentiella hoten finns rent tekniskt. Det här borde man ta tag i och sätta fokus på och försöka hitta en lösning. Vi vet nämligen alla vilket rent ut sagt herrans liv det blev när vi hade 5 timmars strömavbrott och vi vet hur beroende vi är av elenergi. Förr hade man reservkraften hemma, man hade vedlåren och kunde ta några klabbar extra om det blev kallt, men nu skall det distribueras från fjärran land.

 

När det gäller att tillvara de möjligheter som EU:s stödprogram för energipolitiken ger är vi jättedåliga, för vi har t.o.m. tackat nej till redan beviljade pengar. Det är en annan historia, men EU sätter stort fokus på energipolitiken och när EU gör det finns det också pengar att hämta för utveckling av teknik i alla skeden egentligen. Det här bör man inte vara blyg att utnyttja utan det kunde ett energikontor samordna, bl.a. själva kontorets finansiering kunde ske med EU-pengar till stor del. Jag vill alltså påstå att kontoret kunde etableras utan någon vidare belastning på budgeten, med de resurser som finns i dag.

 

Fru talman!

Man kunde orda mycket om det här. Jag tycker att det är synd att ett så här viktigt politikområde har så lite fokus och det kan man väl inte skylla på någon utan det har bara råkat sig så att vi har haft annat att fundera på, men man borde sätta uttrycklig fokus på energipolitiken för den är väldigt viktig och, som jag sade i början, den besitter väldigt stor potential för Åland.

 

Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att ett energikontor etableras som får i uppdrag att samordna energipolitiken i landskapet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Motionen är på ett sätt en slå-in-öppendörr-motion, samtidigt är det sant som ltl Danne Sundman säger att det är viktigt att man fokuserar på de här frågorna ibland. Det här är frågor som intresserar oss i centern väldigt mycket. Jag vill säga när det gäller listan att det finns mycket viktigare saker man borde utnyttja här och det jag tänker på är allt som jordbruket kan prestera i energifrågorna; då tänker jag på odling av olika växter som gynnar energiproduktion. Här finns mycket att göra. Vi ser redan att man börjar odla havre för att värma upp hus. Det låter som en hemsk tanke, men det är ändå någonting som fungerar och lönar sig i dag. Man kan odla andra växter för värmeproduktion, slyproduktion, man kan tänka på etanolproduktionen, där finns mycket att göra, oljeväxter osv. Detta kan läggas till den lista som ltl Danne Sundman drar upp.

 

När det gäller frågan om att planera ett energikontor tycker jag att det är att öka byråkratin. Vi skall komma ihåg att vi har ÅTC som kan göra alla de nämnda försöken, det är deras uppgift, det har de lön för och resurser ges för det. Vi har landsbygdsutvecklingsplaner som också kan göra det här, som vi också redan betalar till och vi har tjänstemän inom landskapsregeringen som har till uppgift att förverkliga energiplanen. Jag är med så långt som till att jag inte tycker att det behöver vara ett energikontor, men finansutskottet skall naturligtvis titta på det här.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Man skall undvika svågerpolitik, men jag har en potentiell svåger, förutsatt att jag gifter mig, som eldar med spannmål och t.o.m. så bra exempel att det är i skärgården. Det stämmer det som ltl Gun Carlson säger att det finns stor potential här för jordbruk, framför allt på landsbygden och i skärgården; i staden kanske det inte är aktuellt att börja, man har inte så stora åkrar här. Det här ger ytterligare ett ben att stå på för landsbygdsnäringarna och jag skall säga att det motiverar särskilt att fokus på det här. Jag lämnar motionen i syfte att ha en katalyserande verkan, att det här går snabbare, för jag vet att de här diskussionerna förs. Det som ltl Gun Carlson sade är mycket riktigt, att det finns flera funktioner i dag i nära knuten förvaltning där resurser kunde tas i bruk för att göra det här, men jag vill ha en handfull eller mindre med tjänstemän som funderar uttryckligen på energipolitiken och driver det, har bara det till uppgift, och man kunde tänka sig en från landsbygdscentrum, en del av den resurs som landskapsregeringen har och en del av ÅTC som resurs. Men grejen är att man har tagit bort detta från ÅTC; ÅmmTC har inte det här uppdraget längre och min fundering är nog att det här kunde vara nära anknutet till ÅTC och man kunde ta en halv person därifrån, inte rent fysiskt utan tidsmässigt. Men man måste bestämma att det här kontoret etableras.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående nedläggning av kultur- och kongresshusprojektet. (HM 44/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är säkert någon som tänker, att kommer han igen dragande med det här ärendet! Det är så att jag har debatterat mot kk-huset i den nuvarande utformningen i alla sammanhang, om det så är rambudget eller om det är ordinarie budget, om det har varit spörsmål och nu en hemställningsmotion. Jag vet att risken är stor att jag kan uppfattas som tjatig, men den här hemställningsmotionen är egentligen ingenting annat än ett rop på hjälp. Jag tycker att jag är någorlunda normalbegåvad och jag har verkligen försökt förstå det kloka i den här samhällssatsningen. Vi har kunnat ta del av det senaste utkastet till rambudget, där vi ser att redan år 2008 lyckades man få till stånd ett ackumulerat underskott på nästan 24 miljoner euro. Då skall man samtidigt under tidsperioden bygga kk-huset för 15 miljoner euro. Inte en cent mer, som centerns dåvarande gruppordförande Runar Karlsson uttryckte sig. Jag måste säga, att jag förstår inte varför, särskilt med beaktande av att det privata näringslivet har uttalat en beredskap att bygga den kongressanläggning som marknaden behöver. Jag undrar – det kommer olika signaler – förs verkligen förhandlingarna med de privata intressenterna vidare med kraft? Hur förhåller det sig med den saken? Det är bara en i regeringsbänken som kan svara på den frågan, men vi kanske kan få ett svar.

 

Det som gör en ännu mera fundersam är att det finns också privata intressenter som är beredda att bygga de utrymmen som kulturen behöver. Där Alko-byggnaden står i dag finns det skisser på att man i första våningen skulle bygga bio, teater och andra utrymmen som behövs för kulturyttringar. I våning 2 kontor, i våning 3 bostäder. Det är helt perfekt! Men de planerna förverkligas inte så länge kk-husdiskussionerna pågår. Och igen frågar jag mig: Varför?

 

Det är så märkligt att det här projektet med kultur- och kongresshuset drivs vidare oavsett politisk sammansättning i landskapsregeringen. Enligt vad jag har förstått har inget parti i den nuvarande landskapsregeringen varit drivande i projektet och socialdemokraterna var i sin tidigare roll som oppositionsparti direkt emot satsningen. Ser man på tekniska invändningar, som att det bör pålas på den tilltänkta tomten eller det oförnuftiga i att igen göra en stor samhällsbyggnation med flata tak här på våra breddgrader – vi borde ha lärt oss vid det här laget att det inte lyckas – ja, det viftas bort med motiveringen att det inte finns tid att göra förändringar. Projektet har på något besynnerligt sätt blivit självgående och jag frågar igen: Varför?

 

Man brukar säga att man vinner en debatt med sakargument. Jag försökte när rambudgeten för 2005 behandlades i lagtinget i åtta konkreta punkter lista varför vi såg oss nödgade att säga nej till kk-huset. Jag hade tekniska invändningar och ställde mig också frågande till om satsningen är ekonomiskt försvarbar. Häromdagen var det en artikel i tidningen Åland där Donald Getz, som beskrevs som en av världens ledande akademiska forskare i turism, sade så här: Han får reda på att satsningen på ett stort kultur- och kongresshus är nära förestående i Mariehamn. Här är Getz dock lite tveksam: ”Det är mycket svårt att konkurrera med de riktigt stora städerna om kongressturister. Det finns inga kongressanläggningar, inte ens i de riktigt stora städerna, som klarar av sin finansiering utan kraftiga samhällssubventioner. Det kommer inte att vara någon skillnad för er här. Den stora utmaningen blir att fylla det här huset med evenemang hela tiden.” Det sades enligt Ålandstidningen av en av världens ledande akademiska forskare i turism. Den här typen av invändningar kommer hela tiden, och har kommit väldigt många gånger, men, som sagt, projektet rullar på vidare. 

 

De samhällsmedel som skulle frigöras om kk-huset inte byggs kunde investeras i turistisk infrastruktur efter de prioriteringar som näringslivet har. Jag tror trots allt att där finns det större kunnande än vad det finns i denna sal. Och om landskapsregeringen samtidigt skulle gå in för att sälja Arkipelag, som det har pratats om länge, skulle en så pass stor summa pengar frigöras att man kunde göra en verkligt lyftande satsning på turistisk infrastruktur i en sådan storleksordning att hela turistnäringen i landskapet Åland skulle få en nystart, också ute i regionerna. Om det inte dyker upp något bättre – och då menar jag inte att de förslagen är dåliga – så kunde man faktiskt satsa på golfbana både i Brändö och Föglö. Jag ser det på det sättet att det är oansvarig finanspolitik att driva fram samhällsprojekt som det privata näringslivet har beredskap att förverkliga.

 

Som jag sade, fru talman, inledningsvis kan hemställningsmotionen uppfattas som tjatig, men igen: jag tycker att jag är någorlunda begåvad, men jag har inte kunnat se motiven för den här satsningen och därför föreslår vi i motionen att planerna på byggande av ett kultur- och kongresshus avbryts. Men jag har sett på de repliker som har begärts att jag kanske äntligen kan få svar på de frågor jag har haft, så jag slutar här, fru talman!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag sade just i en annan replik att motionen var att slå in öppen dörr. Den här motionen kan man jämföra med att slå sönder en redan stängd dörr. Här har vi redan fattat beslut i lagtinget många gånger, så det är lite förvånande, men jag vill ändå säga att talet om privata intressen tycker jag överdrivs ansvarslöst. Det är ingalunda så att de eventuella privata företag som vill bygga någonting, vare sig kongressutrymmen eller kulturutrymmen, tänker göra det gratis för samhället. De kommer att inbegära pengar för det kapital de satsar, inte gör de det här utan att få in avkastning på sitt kapital. Jag tycker att vi borde få bort den tanken att det är någon som tänker skänka någonting till landskapet, det är ingalunda så.

 

När det gäller påpekandet att det är konstigt att det drivs vidare med så många olika sammansättningar i landskapsregeringen tycker jag tvärtom: att man driver det här projektet vidare trots olika partiers medverkan i landskapsregeringen visar just att det här är ett projekt som är värt att föra vidare eftersom samtliga partier tycker samma och vill föra det vidare. Centern har varit med hela tiden från början - rentav på Anders Erikssons tid i landskapsstyrelsen var det tal om att det här skulle man genomföra och inte var det någon som sade nej då i centern och inte gör vi det nu heller. Jag tycker alltså att vi skall försöka vara ärliga och nu fortsätta planeringen såsom den pågår, dvs. snart kommer anbudshandlingarna ut och då får vi se vad marknaden sätter för pris på det här. Det är det som blir avgörande.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag sade en gång tidigare när den här frågan diskuterades att jag tror att det är viktigt att man lägger bort politisk prestige och tittar på saken som den är. Jag förstår ltl Gun Carlson att hon är engagerad i detta ärende, hon är en sådan kvinna att om hon går in för någonting så jobbar hon stenhårt för det och hon har varit med i flera av projekteringsgrupperna. Men när hon säger att man slår sönder en redan stängd dörr skulle jag riktigt ödmjukt vilja säga att jag försöker nog rädda vad som räddas kan innan det är för sent, för mig veterligen finns det ingen plan B, dvs. när man konstaterar att detta projekt inte förverkligas för 15 miljoner euro, vad gör den sittande regeringen då? Självklart har jag aldrig sagt att de privata bygger kongresshus, de bygger bio, teatrar och de kommer inte ta en mark, utan det är fritt för ålänningarna att använda det!  Det finns dock privata intressenter som är intresserade av att förverkliga projekten och – jag citerade ju professor Getz – titta på driftskostnaderna för ett sådant här projekt. De kalkyler som presenterades tidigare är glädjekalkyler och tyvärr, får jag lov att säga, glädjekalkyler uppgjorda av samma kalkylmakare som gjorde kalkylerna för Eckeröhallen!  När ltl Gun Carlson säger att det är bra att projektet drivs vidare oavsett vem som sitter i regeringen, så är det just det jag säger, att det är inte partierna som driver projektet utan på något sätt har det blivit självgående och nog har jag varit med så mycket i diskussionerna i centern att jag vet att det har funnits en oerhört stor tveksamhet till projektet också inom centern, det tror jag ltl Gun Carlson kan ge mig rätt i. Nu har det gått prestige i ärendet och då skall det gå vidare.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag är inte säker på att de privata intressena i dag är så intresserade av att förverkliga det och om de förverkligar det vidhåller jag fortfarande att de inte gör det gratis. Då betyder det att inte blir de här många pengarna över som skrivs i motionen, dvs. att man kan frigöra en massa samhällsmedel som räcker till det ena och det andra.

 

När det gäller varför man skall bygga och varför det är självgående så kan man kalla det självgående om det är så att det här projektet har blivit så bra att alla kan stöda det. Det är så jag vill se på det. Jag tror att alla inser att det här är någonting som vi behöver på Åland för att kunna ta emot besökare, både betalande kongressgäster och kulturbesökare osv. Det tycker jag är ganska klart. Det som framför allt är viktigt för oss i våra beslut är de goda samhällsekonomiska ringeffekterna som man förväntar sig av projektet. Där tror jag att alla är överens om att de ringeffekterna skall man inte förakta.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var intressant det ltl Gun Carlson sade - hon uttryckte det kanske lite mellan raderna - att är de privata intressenterna riktigt intresserade av att driva det här vidare. Det är det som gör mig lite orolig också att vill regeringen verkligen – det är förstås inte ltl Gun Carlson rätt person att svara på – ha de privata intressenterna att driva det projekt de har presenterat för landskapsregeringen, drivs de förhandlingarna vidare eller är det inte så?

 

Jag citerade professor Getz, och vem som helst kunde läsa vad som stod i Ålandstidningen, att driften av den här typen av satsningar kostar oerhört mycket när det pratas om de vinster det skall ge.  Utrymmen för kongress och konferens som är anpassade till den transportkapacitet vi har till och från Åland är någonting helt annat, det är någonting som vi behöver och det är någonting som kan lämna pengar efter sig. Det tror jag att var och en inser att denna satsning kommer att bli en stor minusaffär.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Om inte jag missminner mig sade att ltl Anders Eriksson någon gång vid en tidigare behandling av detta ärende på ett klokt sätt, som jag såg det då, att för Ålands Framtid ser man att detta ärende nu har fattats beslut i av lagtinget och det har kommit så långt att man inte vidare tänker driva den här saken. Jag tror att jag kommer ihåg att det var på det viset. Jag tyckte att det var mycket klokt den gången. Därför tycker jag inte att det är fullt lika klokt att man nu ändå, ännu senare, kommer med samma argument och vill stoppa ett projekt som har kommit ytterligare längre. Inte är det min sak att bestämma hur Ålands Framtid skall driva oppositionspolitik. När det gäller själva projektet går det säkert att hitta vetenskapsmän eller turistkunniga var som helst i världen, enstaka personer som kan döma ut, egentligen vad som helst – om man letar efter sådana så hittar man sådana – och man har uppenbarligen hittat någon som tycker så i det här fallet. Det som personen enligt ltl Anders Eriksson sade var att alla motsvarande projekten även i stora städer fordrar stora samhällssubventioner, och det är vi medvetna om. Det är därför samhället, vi, har tänkt gå in och satsa i projektet som ett infrastrukturellt projekt, t.o.m. göra bygget helt med samhällsmedel. Det är inte huset i sig självt som skall vara självständigt bärande utan det är kringeffekterna som skall generera vinsten totalt sett. Det är nog väldigt viktigt att vi satsar på den landbaserade turismen för de negativa trender som finns bl.a. hos våra hotell med minskande antal övernattningar är någonting som vi måste bemöta, så vi ser att projektet skall förverkligas.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är helt uppenbart att ltl Mats Perämaa har ett gott minne! Jag har inte sämre minne heller än att jag kommer ihåg det jag sade, att det här slaget är förlorat. Det var intressant det som sades att det var mycket klokt sagt då. Men som jag ser det nu är det jag säger i dag ännu klokare. Jag har brottats oerhört med projektet. Jag har flera gånger sagt här i lagtinget att okej, vi får väl låta det gå, för någonting måste göras när det gäller konferens- och kongressturismen, det är inte fråga om annat. Jag har så oerhört svårt att se den reella ekonomiska samhällsnyttan i projektets nuvarande utformning. När jag jämför med de privata intressenter, de privata alternativ som finns tycker jag att på något sätt borde också övriga politiker bekanta sig med de privata projekten och se att kanske vi kan avstå från den här samhällssatsningen och satsa på annat i stället. Jag vet att de som vill ha igenom projektet till varje pris säkert tycker att jag är tjatig, men det är ingen rim och reson på kk-husprojektet enligt mitt förmenande och det är därför jag tänkte att jag försöker en sista gång, för det finns ändå mycket klokskap här, också hos ltl Mats Perämaa! En vis man sade en gång att ibland måste man använda sunda förnuftet även om det tar emot – jag tror det var Gunnar Sundlöf för bra länge sedan! Det tror jag är ett bra uttalande också när det gäller det här projektet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag har inte uttryckt det som så att ltl Anders Eriksson är tjatig i denna fråga. Däremot sade jag att vid tidigare behandling uttryckte ltl Anders Eriksson kloka ord om detta ärende. Men vi tycks vara eniga om att det fordras satsningar på den landbaserade turismen för att vi skall kunna ändra på den negativa trend vi har vad gäller besöksnäringen i allmänhet och övernattningsnäringen kanske i synnerhet samt hotellen här i Mariehamn. Vi kan ändå inte göra på det viset att vi vid olika projektformer drar dem i långbänk och sedan till slut raserar dem och åren går och det går kanske tiotals år och det händer ingenting, utan vi måste någon gång  när vi har fattat ett beslut förverkliga det. Det är inte på det viset att Åland som landskap är totalt utan pengar vi har vissa muskler ändå att förverkliga saker för att vi skall kunna göra något åt den landbaserade turismen. De projekt som nämndes med golfbanor och andra saker skall vi också kunna hitta medel för att finansiera längre fram. För oss är beslutet fattat i den här frågan och vi ser ingen anledning att nu, efter att det har kostat mycket pengar redan, börja skjuta projektet i sank utan nu är det förverkligande som gäller.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag respekterar givetvis ltl Mats Perämaas åsikt, det är inte fråga om annat, och jag tyckte det var intressant när han sade att jag uttryckte kloka ord om projektet tidigare, för om man riktigt tänker efter har jag alltid haft samma invändningar emot projektet, så synbarligen har det varit klokt någon gång. Jag har alltid varit tveksam. Jag vill säga att jag har en viss förståelse för att det finns politiker som känner att någon gång måste det hända någonting, nu får det bli vad det vill, bara det blir någonting. Det har varit frustrerande, men ändå, jag är tillbaka igen på ruta noll att när det finns privata intressenter som kan förverkliga det som behövs, både för kulturyttringar och för kongress- och konferensturism har jag svårt att stillatigande stå på sidan om och titta på. Därav denna hemställningsmotion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Herr talman!

Jag tycker att ltl Anders Eriksson borde lägga korten på bordet. Jag tycker att det är ful politik att säga att det finns privata som vill bygga kk-huset. Det är nästan på gränsen till lögn. Jag skall försöka redogöra varför jag har den här åsikten. Jag har själv undersökt dessa frågor mycket noga. Det finns en som har diskuterat att man skulle kunna bygga det som ltl Anders Eriksson kallar privat konferensanläggning, men det är precis som ltl Gun Carlson sade i ett tidigare replikskifte, att jo, man är beredd att göra det om man får kapitalet betalat. Dessutom är det villkorat till annat som inte är i enlighet med min ideologi när det gäller konkurrens. Sedan får ni tolka det som ni vill. När det gäller kulturens del finns det också en privat som är beredd att bygga men med ett upplägg som är precis som Nyfahlers när Mariehamns stad fick betala för socialavdelningen; i det projektet tror jag att det var så att Mariehamns stad betalade 27 miljoner mark, med reservation för summan. Enligt samma upplägg finns det en privat som är beredd att bygga på Alko-tomten, men landskapet skall betala de utrymmen som berör kultur. Dessutom skall man vara med och finansiera underjordiska parkeringsplatser och diverse andra saker. Det här betyder att skulle man gå in för den lösningen är den summan plus de kriterier som gäller för konferensanläggningen dyrare för samhället. Om det är sådana lösningar ltl Anders Eriksson vill ha skall han lägga dem på bordet. Så är fakta här, men man försöker sprida en bild att det finns privata som skulle bygga det här på marknadsmässiga villkor. Det finns det inte. Jag är den första som skulle stöda ett sådant beslut. Det är dessutom fritt fram, utan vår inblandning, att sätta igång, varsågoda, de privata intressenter som ltl Anders Eriksson pratar om!

 

Jag tycker att det här är riktigt ful politik att inte lägga alla kort på bordet. Villkoren för de privata: det blir dyrare för landskapsregeringen och landskapet om man vill ha en konferens- och kulturanläggning. Det här har jag försökt att inte gå ut med i offentligheten för jag tycker att man inte skall blanda in de privata, men jag kan inte låta bli i dag när ltl Anders Eriksson upprepar, som jag kallar, lögnen.

 

När det gäller Arkipelag och försäljning av det kan jag meddela – det står jag för – att vi håller på och bereder en försäljning av Arkipelag och vi kommer också att försöka hitta en mäklare som kommer att sköta om försäljnngen.

 

När det gäller driften av kk-huset är det upplägg som vi skissar på rent privat. Samhällsmedel skall inte in i fortsättningen. Jag tycker att ltl Anders Eriksson skall vara så ärlig och rejäl, lägg korten på bordet, vem vill bygg det här på marknadsmässiga villkor? Näringsminister Strand är den första som skall understöda det! Det är ful politik som ltl Anders Eriksson håller på med.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag tackar näringsansvarige Jörgen Strand för redogörelsen. Vi har också sett att det har svävat som ett mörkt moln över hela förverkligandet av projektet att man har fört fram synpunkter och haft den åsikten – från många håll – att det finns privata intressenter som är villiga och redo att bygga projektet, men vi har hela tiden förstått att det måste vara på det viset att inte finns det någon privat intressent som utan några garantier eller att landskapet på lång sikt skall betala av det kapital som satsas. Vi har förstått att det är ingen som vill skänka pengarna till samhället, så det var väldigt bra att vi fick tydliga och klara siffror på att man har beräknat skillnaden i kostnadsbilden vad gäller de projekt som har diskuterats på annat håll jämfört med de befintliga kk-husprojektet. Det där har vi anat hela tiden och nu fick vi det bekräftat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Jag sade tidigare att det är bra om man kan lägga bort prestigen. Jag borde ha tillagt: prestigen och känslorna när vi pratar om kk-huset. Näringsminister Strand beskyller mig för ful politik. Det är jag som skall lägga korten på bordet, säger han. Det jag har noterat är att landskapsregeringen via annons inbegärde intressenter på kongressbiten. Enligt vad jag har förstått har det kommit två intressenter. Jag har förstått mellan raderna att förhandlingarna kanske inte har gått så himmelens bra, men trots allt, om näringsminister Strand vill att jag skall lägga korten på bordet så måste han ändå ha den vänligheten att han bjuder in oppositionen för information. Det blir lite märkligt när Frisinnad Samverkans ordförande med darr på rösten säger att det är bättre att samhället bygger än privata bygger. Jag tycker att det känns lite märkligt. När det sägs att siffrorna skall läggas på bordet, så, igen, det är landskapsregeringen som har siffrorna och om man vill att de skall komma upp på bordet är det enbart landskapsregeringen som har möjligheter att föra upp dem på bordet. Det tror jag Strand vet att jag har ingen kunskap om just den biten annat än att jag har fått information om att det finns dessa tre intressenter som är intresserade att driva projektet. Det enda som jag tyckte att var intressant i det som näringsminister Strand sade var att nu jobbar man konkret med en försäljning av Arkipelag och det tycker jag är bra. Jag tror att det är kanske den första nyckeln att lösa upp, men tyvärr verkar det som om man skulle göra det i ett litet för sent skede, dvs. det är den första nyckeln man borde använda för att lösa upp knuten och få privata intressenter att bygga kultur- och kongressdelen. Men det är kanske lite sent.

 

Jag tycker också att det är mycket bra att oppositionens råd tas ad notam ibland när Strand säger att nu skall man använda sig av en fastighetsmäklare när det gäller försäljningen av Arkipelag. Det är jag glad för och det vill jag tacka för.

 

Men, än en gång, skall vi prata om fult teknik och ärlig politik så nog vet Strand att det är han själv och hans kumpaner i regeringen som har möjlighet att lägga siffrorna på bordet, ingen annan, eller hur Strand?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson försökte igen på ett osnyggt sätt lägga några ord i min mun. Ltl Anders Eriksson sade att jag hade sagt att det är bättre om samhället bygger. Jag sade precis tvärtom: jag sade att jag är den första som understöder om det finns privata som vill bygga på marknadsmässiga villkor. Det var precis så jag sade. Jag vill rätta en sak. Jag nämnde ordet Arkipelag. Det är redan sålt och jag menade förstås Ålands Turisthotell Ab. Jag har hela tiden drivit detta enligt lagtingets intention om privat drift och också undersökt de privata alternativ som ltl Anders Eriksson använde i sitt huvudanförande. Det finns inte några sådana och det var det som jag menade med ful politik. Eftersom ltl Anders Eriksson hävdar någonting annat tycker jag att han skall lägga de kalkyler på bordet som visar att det finns privata som vill bygga det här på marknadsmässiga villkor. Lägg korten på bordet och jag skall också vara lyhörd då!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

När jag citerade näringsminister Strand och sade att han med darr på rösten sade att det var bättre att samhället bygger är det möjligt att jag lade orden fel väg, men han sade de facto att de privata alternativen blir dyrare. Det var så det sades. Jag vill säga, för att det inte skall uppstå missförstånd, att jag tror att vi pratar om samma sak, det är enbart namnet vi pratar, om vi pratar om Arkipelag eller turisthotellet, för jag såg att det var flera som undrade: vad menar Strand! Men också vad menar då Strand med marknadsmässiga villkor? Vilka villkor är det regeringen ställer för att det skall vara acceptabelt att privata intressenter kan förverkliga de byggen vi pratar om? Hur lägger man ribban för de marknadsmässiga villkoren? Vad menar minister Strand?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag trodde att ltl Anders Eriksson, som ofta pratar om marknaden och liknande, visste vad marknadsmässiga villkor, men om inte ltl Anders Eriksson vet det så står det fritt för vem som helst att bygga, det är bara att lämna in ett byggnadslov och sedan är det utbud och efterfrågan som reglerar vad marknaden säger. Så enkelt är det1 Vi behöver inte blanda oss i det här. Men det finns inga sådana, ltl Anders Eriksson! Det är det som är den fula politiken när man försöker ge en bild av att det skulle finnas några privata entreprenörer som vill göra det här både för kulturen och för konferensen utan villkor. De kräver insatser från samhället som enligt min bedömning är större än dem som samhället gör när det gäller det nu planerade kk-huset. Jag ber ltl Anders Eriksson återigen att lägg de privata aktörernas förslag på bordet och kom med dem till landskapsregeringen. Ledamoten Strand är den första som skall stöda ett sådant förfarande.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller kongress- och konferensdelen – jag vet inte om namnen blir korrekt - men det är Wiklöf-sfären och Eriksson Capital-sfären som har anmält intresse för den delen. När det gäller Alko-projektet, alltså den byggnation som skulle byggas där är Alko är i dag så har det framgått också via massmedia – och därför kan jag nämna det – att Alandiabolagen är intressenten därvidlag. Jag har aldrig stått och sagt i något sammanhang att det är jättebra om någon av dessa tre bygger det här, de bygger det gratis, det är bara för ålänningarna att nyttja det, inte har jag sagt det! Jag har sagt att det är privata intressenter som är beredda att förverkliga projekten och jag tycker att det är intressant.  Det pratades om ful politik och oärlighet. När näringsminister Strand säger att det inte några intressenter, så inte kan det ju vara på det sättet, för dessa tre har funnits i massmedia och om det är så att man från regeringens sida inte bedömer att man kan förhandla vidare med dem och att man därför säger att det inte finns några, då kan inte jag göra mycket åt det.

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. hemställningsmotion angående förverkligande av golfbaneprojekt. (HM 47/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag är glad att jag får presentera en motion som gäller förverkligande av golfbaneprojekt, inte nedläggning – en liten hänvisning till det förra ärendet bara! Nu råkar det sig som så att det här ärendet kommer väldigt passligt på det viset att vi i morgon skall diskutra rambudgeten för landskapet Åland och jag har en liten föraning om att diskussionen om golfbanorna kommer att komma upp väldigt mycket då också, så det betyder att jag inte behöver gå så mycket in på finansieringen av de enskilda banorna i samband med presentationen av motionen. I varje fall skulle jag be att näringsutskottet, när man så småningom behandlar motionen, diskuterar och funderar på det som är själva innebörden i motionen: om vi skall göra Åland till ett verkligt attraktivt golfparadis med stor bredd, så vore det närmast en fördel om vi kunde se till att förverkliga alla dessa projekt som planeras. Det gäller då de golfprojekt som planeras i Ämnäs, Föglö och i Brändö Lappo. Projekten riktar sig delvis till olika målgrupper på olika målområden. Det i Brändö närmast till den östra marknaden medan Föglöprojektet riktar sig kanske till samma målgrupp som det planerade golfprojektet i Ämnäs, men i varje fall anser vi att dessa gott kunde komplettera varandra, så att man då, om man bestämmer sig för att åka till Åland för att spela golf samtidigt kunde besöka flera bra banor. Det är den tanken vi vill föra fram via hemställningsmotionen. Vi anser att det gott och väl ryms tre goda, fina banor till på Åland och vill då att man skall komma till finansieringsmodeller för dem alla tre. Sedan får vi återkomma i morgon i samband med rambudgeten mera i detaljdiskussion om finansieringen av dem.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.1.2004 - 31.12.2004. (NRB 1/2004-2005).

 

Ärendet upptas till behandling den 30 maj. Antecknas.

 

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 14.45. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.35).