PLENUM den 21 mars 2005 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Anne-Helena Sjöblom).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Anne-Helena Sjöblom på grund av sjukdom. Beviljas.

 

 

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål angående verksamhetsförutsättningarna för det åländska jordbruket. (S 3/2004-2005).

 

Enligt 38 § skall arbetsordningen skall då svaret eller meddelandet om att svar inte avges första gången föredras ärendet bordläggas till plenum som hålls tidigast följande dag. Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 23.3. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning angående ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning.  (FR 7/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning. Genom förslaget revideras lagstiftningen om den så kallade arbetsmarknadsservicen, det vill säga den service som landskapsmyndigheterna ger i form av arbetsförmedling, vägledning, information, särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga, stödinriktade åtgärder och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder.

 

Framställningen innehåller förslag till landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, landskapslag om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, landskapslag om tillämpningen i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning samt en landskapslag om arbetsförmedling av annan än landskapet. Lagstiftningen ersätter bestämmelserna i landskapslagen om arbetsförmedling, landskapslagen om yrkesvägledning och landskapslagen om sysselsättning. Dessutom görs vissa tekniska ändringar i annan lagstiftning.

 

Landskapets lagstiftning om arbetsmarknadspolitiken är i dag spridd på ett flertal lagar, av vilka majoriteten har mer än trettio år på nacken. Under alla de år som nämnda landskapslagar varit i kraft har det skett flera sådana förändringar i arbetslivet som har medfört att arbetsmarknadspolitiken har förändrats. Förändringarna av landskapslagstiftningen har dock varit liten. I stället har en större vikt lagts vid utformningen av den sysselsättningsplan landskapsregeringen årligen har fastställt med stöd av landskapslagen om sysselsättning. Frånvaron av tidsenliga lagbestämmelser har gjort lagstiftningen både osammanhängande och svårtolkad.

 

Reformen av den arbetsmarkandspolitiska lagstiftningen genomförs i första hand för att förtydliga lagstiftningen. Genom reformen fullföljer landskapsregeringen samtidigt sin målsättning med en mer modern och ändamålsenlig reglering av arbetsmarknadspolitiken, i linje med den revision som år 2003 gjordes av lagstiftningen om arbetslöshetsförmåner och landskapslagen om sysselsättning. En inte oväsentlig faktor som dessutom har påverkat behovet av en revidering är tillkomsten av den nya grundlagen. I förslaget samlas bestämmelser om rättigheter och skyldigheter för enskilda individen på ett bättre sätt än tidigare, samtidigt som lagstiftningen mer fokuserar på den öppna arbetsmarknadens primära ställning vid servicens tillhandahållande framom stödinriktade åtgärder.

Nödvändiga lagstiftningsåtgärder krävs även för att uppdatera landskapslagstiftningen i nivå med den internationella regleringen på området.

 

I framställningen ingår förslag till landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, landskapslag om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning och landskapslag om arbetsförmedling av annan än landskapet. Det betyder att också andra kan tillhandahålla den här tjänsten.

 

Framställningen syftar till att förtydliga lagstiftningen om hur arbetsmarknadspolitiken skall verkställas, både strukturellt och uttrycksmässigt. Begreppsmässigt förändras lagstiftningen så att den når en motsvarande internationell nivå, dock i första hand en terminologi som används i såväl riket som Sverige. En central utgångspunkt för revideringen av den arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen har även varit att samla bestämmelserna om indi­videns rättigheter och skyldigheter i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, i synnerhet bestämmelserna om grunderna för dessa. Genom lagstiftningen erhålls dessutom en enhetlighet i fråga om de tjänster som den nya arbetsmarknadsmyndigheten tillhandhåller eller skaffar samt de ekonomiska förmåner som kan erbjudas den enskilde eller arbetsgivaren.

 

Huvuduppgiften för landskapets arbetsmarknadspolitiska verksamhet är enligt förslaget att: 

 

• effektivt och ändamålsenligt sammanföra den som söker arbete med den som söker arbetskraft,
• främja sysselsättning och kompetensutveckling,
• främja en regionalt balanserad utveckling av arbetsmarknaden,
• verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor,
• motverka diskriminering på arbetsmarknaden,
• underlätta för personer med svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete och förhindra utslagning från arbetsmarknaden samt
• motverka långa tider utan reguljärt arbete.

 

För att förverkliga arbetsmarknadspolitiken tillhandahåller landskapet arbetsmarknadsservice. Syftet med arbetsmarknadsservicen är att främja en organiserad och effektiv arbetsmarknad samt för att åstadkomma jämvikt på arbetsmarknaden. Med arbetsmarknadsservice avses en helhet av åtgärder som ordnas eller skaffas av arbetsmarknadsmyndigheten. Arbetsmarknadsservicen skall i likhet med dagens system omfatta arbetsförmedling, sysselsättningsfrämjande utbildning, vägledning, information och särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga.

 

I lagstiftningen betonas de gemensamma arbetsmarknadspolitiska målen för landskapets arbetsmarknadsservice, arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens centrala position, den enskildes och arbetsgivarens servicebehov som utgångspunkt för ordnande av service samt servicens processliknande karaktär. Genom lagstiftningens struktur försöker landskapsregeringen också tydligare än i dag, i lagstiftningen prioritera den service som landskapet skall tillhandhålla, på så vis att en placering direkt på den öppna arbetsmarknaden eller med hjälp av kompetenshöjande utbildning bör prioriteras. Först i sista hand bör sysselsättningen främjas med stödinriktade åtgärder.

 

Förutom stöd vid arbetsprövning för personer med nedsatt arbetsförmåga kan sysselsättningsstöd beviljas för anställning, arbetspraktik, läroavtalsutbildning, deltidsarbete och start av företagsverksamhet. Start av företagsverksamhet och deltidsarbete är nytt. Jag tror att det var en motion som någon av partierna också lämnade tidigare under perioden där man lyfte fram att start av företagsverksamhet också skulle vara stödberättigat, så det har vi beaktat.

 

Genom förslaget kommer verksamheten huvudsakligen att skötas av en fristående myndighet underställd landskapsregeringen. Myndighetens namn föreslås vara Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Genom förslaget sammanförs och organiseras de nuvarande verksamheterna vid arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån samt studieserviceenheten som sagt i en enda myndighet: Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.

 

Genom förslaget försvinner Ålands arbetsförmedlingsbyrå och yrkesvägledningsbyrån som självständiga myndigheter. Arbetsförmedlingsbyråns, yrkesvägledningsbyråns och studieserviceenhetens uppgifter kommer alltså att sammanföras i den nya myndigheten.

 

Landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet föreslås innehålla bestämmelser om myndighetens administration och personal samt andra allmänna bestämmelser av betydelse för det praktiska beslutsfattandet.

 

I övrigt regleras myndighetens verksamhet av annan lagstiftning, i första hand av den föreslagna lagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, men även av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt förslaget integreras dessutom studieserviceenheten vid landskapsregeringens allmänna förvaltning i den nya myndigheten, vilket medför att även landskapslagen om studiestöd skall iakttas vid myndighetens behandling av ärenden som gäller beviljandet av studiestöd. Genom att göra studieserviceenheten till en del av den nya myndigheten erhålls positiva synergieffekter förvaltningsmässigt i synnerhet då vissa av de uppgifter som yrkesvägledningsbyrån och studieserviceenheten hanterar tangerar eller rent av går in i varandra. Landskapsregeringen anser även att det är ändamålsenligt att flytta ner beviljandet av studiestöd från regeringsnivån. Genom förslaget beaktas även det behov av en organisationsöversyn som landskapsrevisorerna lyfte fram i sin berättelse för år 2002. För ledningen av myndigheten anställs en myndighetschef som utses av landskapsregeringen. Chefen har ansvar för den direkta verksamheten och driften av verksamheten. Enligt förslaget skall myndigheten i huvudsak självständigt besluta om organisationen av sin verksamhet.

 

Vid myndigheten skall dessutom finnas en till myndigheten anknuten arbetskraftskommission där chefen är ordförande och så finns representanter både för arbetsgivare och arbetstagare. Myndigheten biträds dessutom av en rådgivande delegation med uppgift att fungera som ett informations- och kontaktorgan mellan arbetsgivare, arbetstagare, studerande och andra parter på arbetsmarknaden.

 

Den närmare regleringen av arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens organisation föreslås intagen i myndighetens reglemente; där handlar det om det interna arbetet.

 

Avsikten är att lagen skall träda i kraft så fort som möjligt, dock inte före 1 januari 2006. Det är lättast så och mest ändamålsenligt med beaktande av budgetmedel och liknande.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Genom den framställning till ny arbetsmarknadslagstiftning för landskapet som vi nu behandlar kommer Åland att få en myndighet som har en stor betydelse för många enskilda ålänningar. Den kommer också att ha stor betydelse för de som blir arbetslösa. Fast siffran för arbetslöshet på Åland är låg  så finns det bakom varje procenttal ändå en människa som har kommit i kläm och dessa personer har samhället enligt grundlagen ansvar för. Det allmänna skall främja sysselsättning och säkra arbete för den enskilda individen. Därför blir det ännu viktigare att landskapets sysselsättningspolitik syftar till att hålla samhällets hjul rullande med aktiv näringspolitik och goda utbildningsmöjligheter. 

 

Eftersom den förra framställningen om arbetsmarknadspolitik föll i laggranskningen hos presidenten just på denna viktiga punkt om individens rättigheter är det ytterst viktigt att dessa lagar som ingår i det nya paketet fyller kraven denna gång. Det är bestämmelsen i grundlagen som säger att individens rättigheter måste finnas i lag och inte i förordning som är den springande punkten. Men vi förutsätter att sådana gropar är borttagna ur det här lagförslaget.

 

Fru talman!

Eftersom detta paket med arbetsmarknadslagstiftning kommer att föra samman flera enheter som redan arbetat med sysselsättningsfrågor kommer vi att få en stark enhet med goda synergieffekter.  Intentionen att myndigheten själv till stor del kan besluta om den interna arbetsorganisationen ter sig både modern och bra. Det kommer att fordra mycket av de anställda , speciellt i början. Alla måste få komma till tals. Överföringen av personalen till den nya organisationen regleras i lagstiftningen vilket kommer att trygga anställningsförhållanden.

 

I framställningen presenteras en eventuell modell för verksamhetens organisation, men det framkommer  inte om det är den slutliga. Därför är det svårt att tänka sig hur vissa grundläggande saker kommer att bli.

 

T.ex. är det så att enligt lagförslaget om myndigheten 9 §  att i reglementet för myndigheten utfärdas bestämmelser om myndighetens organisation och uppgiftsfördelning samt om användningen av beslutanderätten. Det skrivs även att reglementet fastställs av myndigheten själv. Frågan är vem som i organisationen kan fastställa reglemente för sig själv, är det en eventuell ledningsgrupp eller är det all personal tillsammans? Och hur blir det om det förekommer meningsskiljaktigheter om reglementet? Det kanske finns en lösning på detta, men jag har inte hittat det i framställningen. Det är en sak som vi bör titta på i utskottet.

 

Fru talman!

Lagframställningen är stor och omfattar flera lagar. Vi har fått presentation av landskapsregeringsmedlemmen Jörgen Strand och jag tänker inte gå närmare in på alla paragrafer. Jag vill ändå ta fram en fråga, nämligen 11 § Opartiskt  bemötande. Där skriver landskapsregeringen i förslaget: ”Arbetsmarknadsservicen skall vara opartisk och jämlik så att ingen diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning, funktionshinder ålder, ras, etnisk ursprung social, religiös eller kulturell bakgrund eller annan därtill jämförbar omständighet.” Allt väl så långt, men vi liberaler anser att arbetsmarknaden även bör vara även det forum som inte tillåter diskriminering vad gäller politisk verksamhet samt fackföreningsverksamhet. Detta borde skrivas in i lagen.

 

Fru talman!

Det nya i lagstiftningspaketet är att man flyttar ansvaret för studiestödssystemet till den nya myndigheten. Av praktiska orsaker kan flytten vara att föredra och vi hoppas att de enskilda studeranden kommer att få en mera sammansatt och mångsidig service av myndigheten. Då är det viktigt att studiestödsärenden sköts inom rimlig tidsram så att den enskilda studeranden inte blir lidande med sena utbetalningar.

 

Fru talman!

Denna lagframställning är så omfattande att den skulle initiera diskussion om Ålands internationella åtaganden vad gäller arbetsmarknaden, utbildningen, näringsekonomiska överenskommelser samt sociala åtaganden.  Därför blir det ytterst viktigt att myndigheten Ålands arbetsmarknads-och studieservicemyndighet följer med utvecklingen på bred bas och på så sätt garanterar en god service för ålänningarna. Men lagen i stort kommer att ge goda förutsättningar i verksamheten.

 

Vi kommer aktivt att i näringsutskottet behandla framställningen och särskilt ta del av det stora antalet remissvar som enligt framställningen finns.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

När det gäller reglementet oroade sig ltl Raija-Liisa Eklöw över om man har någon oenighet här. Jag vill förtydliga med att säga att mot individen ute i samhället finns allting reglerat i lag, så man skall inte på det sättet lägga sig i, utan när det gäller reglementet handlar det bara om den inre organisationen på själva myndigheten. Den anser landskapsregeringen att man skall kunna få bestämma om själv eftersom man är en fristående myndighet.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag vet nog att reglementet gäller själva organisationen, men i organisationen ingår just bestämmelser också om personalen och det är viktigt att veta vilken ställning den får i den här myndigheten. Jag har ingenting emot att myndigheten själv godkänner reglementet, utan jag bara ställer frågan om det är bra att det är så. Jag sitter själv i näringsutskottet och kommer att få möjlighet att tittare närmare på frågan. Vi vet att t.ex. reglementet för ÅHS godkänns av myndigheten, men där finns det en styrelse. Här kommer det inte att finnas en styrelse, så det är alltså där mina frågeställningar ligger.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Visst skulle man kunna tänka sig att sätta in varje tjänst i en lag, men personligen tror jag att man blir mycket mera flexibel och får en bättre organisation om man själv kan diskutera och ta detta i reglementet. Tjänsterna fastställs sedan i budgeten, så för mig finns det ingen oro för den här biten utan jag tror att det blir mer flexibelt i organisationen om man kan ha detta i reglemente; annars skall man öppna lagen varje gång man går in och tittar på en tjänst. Jag är helt övertygad om att det här kommer att fungera. När det gäller ÅHS:s reglemente tror jag att det fastställs av styreslen, men jag vet att det har varit diskussion om den här frågan. Vi har också diskuterat frågan om reglementet i landskapsregeringen och kommit fram till att det här är den bästa och smidigaste lösningen.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag skall ta upp denna fråga i utskottet och titta närmare på den. Vi liberaler har ingenting emot att det blir en organisation som själv får besluta över sina åtaganden utan det är mycket bra. Jag tror att vi talar lite förbi varandra när det gäller reglementet därför att det är där man beslutar över behörighetsgrader för personalen och olika arbetssätt, så det är inte ens frågor som man i allmänhet tar in i en lag. Jag skall ta upp ärendet i utskottet där vi säkert kommer att höra ledamoten Jörgen Strand, så vi reder upp det här där!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Arbetsmarknadspolitiska frågor har alltid varit ett prioriterat ärende för socialdemokraterna och framställningen är också väldigt intressant. Det gäller att eftersträva och få full sysselsättning i vårt samhälle.

 

Förslaget till ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning, där man grundar en ny fristående myndighet ”Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet” känns ok och landskapsregeringens syfte att åstadkomma en bättre långsiktigt planering och styrning av arbetsmarknadspolitiken, men även att samtidigt få en ökad effektivitet i förvaltningen genom klarare rollfördelning mellan politik och förvaltning är också ett steg i rätt riktning. Landskapsregeringen framhåller att till den del lagstiftningen berör den enskildes rättigheter blir dock lagstiftningen genom reformen mera detaljreglerad.

 

Förslaget till landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet behandlar i ett flertal paragrafer särskilt service för personer med nedsatt arbetsförmåga. Det är för mig och socialdemokraterna angelägna frågor. Vi vet att antalet personer med nedsatt arbetsförmåga hela tiden ökar, inte bara på grund av speciella funktionshinder utan också på grund av en utslagning från vad man kan kalla den ordinarie arbetsmarknaden genom utbränning och liknande. Därför är det angeläget att samhällsinsatser görs för att möjliggöra att så många som möjligt kan få ett arbete. Att ha ett arbete är viktigt för varje människas identitet och självaktning och minskar marginaliserande och självdestruktiva beteenden som bara förvärrar personen och dennes familjs sociala och övriga situation och blir i längden betydligt dyrare för familj, kommun och landskap.

 

Fru talman!

När det gäller sysselsättningsstödet ber jag näringsutskottet att närmare titta på 48 § som behandlar stödets varaktighet. Det sägs bl.a. i 2 mom.: ”Om den person som anställs med sysselsättningsstöd har nedsatt arbetsförmåga kan stödet oavsett arbetsgivare beviljas för högst två år åt gången.” Sedan säger man i 3 mom.: ”Efter att en person har varit sysselsatt med hjälp av sysselsättningsstöd under de i 1 och 2 mom. angivna maximitiderna hos en eller flera arbetsgivare, kan han eller hon inte på nytt anvisas sådant arbete som stöds med sysselsättningsstöd förrän han eller hon under de senaste sex månaderna har varit arbetslös arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten i minst fem månader.” 

 

Jag vill uppmärksamma näringsutskottet på att det förslaget innebär en klar försämring, då nuvarande regelverk möjliggör en fortsatt förlängning efter två år utan avbrott, om det anses att man inte kan erbjuda annan arbetsplats. Speciellt drabbar en sådan skrivning, vad man kan kalla sex månaders karens efter två års anställning, vissa grupper, organisationer och liknande, exempelvis Mariehamns stads parkavdelnings specialarbetsgrupp, som för närvarande består av tolv arbetstagare – verksamheten har pågått i drygt 20 år – med missbruksproblem som utför ett fullvärdigt arbete vid stadens parkavdelning men som på grund av missbruksproblem inte kan stå till den ordinarie arbetsmarknadens förfogande. Förslaget skulle innebära i praktiken att efter två års jobbande skulle det följa en sex månaders inaktivitet, vilket skulle skapa problem för gruppen i fråga på grund av att man i stället för att arbeta skulle bli passiv;  konsekvenserna av det skulle leda till en allmän irritation för allmänhet, polis, socialmyndigheter och lagtingsledamöter.

 

Det skulle alltså vara viktigt att näringsutskottet skulle titta på den här paragrafen, om man skulle hitta en annan lösning än den föreslagna.

 

Eftersom jag har möjlighet att tala i den här frågan vill jag också nämna att jag är själv engagerad i ett EU-mål 3 projekt, där vi är inne i en förprojektering av ett projekt Stöd i arbete metod med fokus på den öppna arbetsmarknaden och där avsikten är att stödapersonen skall följa med den arbetssökande till arbetsplatsen och delta i introduktionen och upplärningen på arbetsplatsen och först när den arbetssökande kan sina arbetsuppgifter och fungerar bra i arbetsgemenskapen trappas stödet ner. Förslaget är att arbetsförhållandet inleds med arbetspraktik; under arbetspraktiken medför den arbetssökande inga lönekostnader för företaget och målet är en anställning med avtalsenlig lön. Om allt detta går väl skulle projektet starta i augusti och pågå ca två och ett halvt år och öppna nya vägar till arbetslivet för personer med nedsatt arbetsförmåga. Den här typen av projekt kan, om det slår väl ut, så småningom ingå i arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. Det är därför som jag, fru talman, var angelägen om att kort informera om det.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Frågan om att man efter två år bör ha ett sex månaders uppehåll är relevant. Jag värnar också om de här människorna som har det svårt, men hela andemeningen med lagen är att få ut människorna på den öppna arbetsmarknaden. Då finns det möjlighet om man har gått på stödet i två år att få en individuell handlingsplan för att möjligen komma ut på den öppna arbetsmarknaden. Jag känner till problematiken och hade på känn att frågan skulle lyftas upp, men man borde titta på den ur det perspektivet, så det borde vara målsättningen för oss alla. Det finns också en risk i om det förnyas att man fastnar i det, kanske med mera fokus på stöd än ren sysselsättning. Min och landskapsregeringens målsättning är att få ut de flesta individer på den öppna arbetsmarknaden.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tycker också att landskapsregeringens målsättning är helt okej, men den grupp som jag nämner om är sådana som inte har något alternativ. Antingen är det sysselsättningsstödet eller så är det arbetslöshetsersättning och för samhället blir det totalt sett dyrare att ha personerna inaktiva och i stället lyfta arbetslöshetsmedel.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar säger att det inte finns något alternativ för de här människorna. Jag har inte riktigt samma uppfattning eftersom jag själv har sett har människor som har gått igenom sysselsättningsbefrämjande åtgärder och kommit ut på arbetsmarknaden efter att ha varit i en svår situation. Det kan hända att man i utskottet får titta på den här frågan och fördjupa sig lite mer i den. Det har jag ingenting emot.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Säkert har det här varit till nytta för någon, men om man ser det totalt sett upplever åtminstone jag, med den erfarenhet jag har, att konsekvenserna inte blir bra för den här gruppen just när det leder till just inaktivitet som sedan leder till ökat missbruk och liknande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är bra att framställningen har kommit. Det är en viktig lagstiftning och precis som vi hörde näringsministern säga är lagarna verksamheten nu styrs av inte direkt nya. Landskapslagen om arbetsförmedling och även lagen om yrkesvägledningen är från 1960, så det är de facto dags att göra någonting. Det har gjorts flera framstötar och vi skall hoppas att det lyckas den här gången.

 

Jag skall inför näringsutskottet kommentera ett par paragrafer, men innan jag går in på det vill jag göra några allmänna kommentarer.

 

Jag ser framställningen mycket på det sättet, att det är inte så mycket politik i den, och det är ganska naturligt, det är säkert någonting som den nuvarande regeringen har fått ärva, inte bara av den förra utan av den förrförrförra också. Man kan egentligen säga att det som föreslås i framställningen är ganska långt såsom det fungerar i dag, men det finns vissa strängeringar, bl.a. som ltl Christian Beijar var inne på. Det sägs i den allmänna motiveringen: ” Arbetsförmedlingens uppgift är att effektivt betjäna arbetsmarknaden så att arbetsgivaren får den arbetstagare som är bäst lämpad för arbetsplatsen i fråga och att den arbetssökande får det arbete han bäst förmår utföra.” Det tycker jag är en bra infallsvinkel och jag skall återkomma till det. Men det finns fortfarande många företagare som har den uppfattningen att tar man kontakt med arbetsförmedlingen skickar de någonting som de ”vill bli av med”, hör man folk säga. Det är en väldigt stor missuppfattning. Det är alltså viktigt att man slår fast det här. Det är precis så här som man jobbar också nu.

 

Som flera redan har varit inne på föreslås det att det blir en ny myndighet: Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Jag tycker att det är bra att man utöver arbetsförmedlingen och yrkesvägledningen också kopplar på studieserviceenheten. Min uppfattning är att det görs en del dubbelarbete där och att man också utför arbetsuppgifter som rentav går in i varandra. Det sägs så här:

 

”En av avsikterna med den nya lagstiftningen, och då i synnerhet den organisatoriska förändringen, är att åstadkomma en bättre långsiktig planering och styrning av arbetsmarknadspolitiken, men även samtidigt få en ökad effektivitet i förvaltningen genom klarare rollfördelning mellan politik och förvaltning.” Det är bra att man får den rollfördelningen, men det finns en viss infallsvinkel som jag hoppas att man i näringsutskottet kan fundera på lite när man pratar om den klarare rollfördelningen. Det sägs nämligen vidare i allmänna motiveringen:

 

 ”Genom förslaget vill landskapsregeringen åstadkomma ett regelverk där myndigheten får rätt att besluta om frågor som hör till dess interna förvaltning utan ingripanden från landskapsregeringen.” Det där tycker jag är en lite märklig formulering. Jag tror att alla som är insatta i arbetsförmedlingens verskamhet vet att man har gjort en fantastisk uppryckning; det fungerar bra där nu, men det har fungerat mindre bra tidigare och jag är tveksam till den här typen av formuleringar i lag. Vi kan helt plötsligt vara i en situation där igen att det krävs ett politiskt ingripande att få verksamheten att fungera - vi får så småningom anledning att återkomma till miljöprövningsnämnden som ett färskt exempel.

 

Om man har en fristående myndighet har vi diskuterat i Ålands Framtid att det skulle vara viktigt att ha en modern styrelse där näringsministern självklart sitter som ordförande med representanter för arbetstagarna, arbetsgivarna och de studerande. Enligt vissa ILO-konventioner skall det nämligen finnas en rådgivande delegation, men har man byggt upp det på det här sättet är jag helt övertygad om att man har fyllt de krav som ILO-konventionerna ställer och samtidigt har man också fått folk som är engagerade i verksamheten och man har fått möjlighet från den politiskt ansvariga direkt att styra upp verksamheten.

 

I det förslag som lämnades för fem-sex år sedan var arbetskraftskommissionen bortplockad. Jag vet att den infördes i lagtingsbehandlingen. De arbetslöshetsersättningar som betalas ut – utkomststöd – är oerhört reglerade, det är egentligen ingenting att sitta och diskutera, men på något sätt, åtminstone från fackligt håll, vill man väldigt gärna ha kommissionen kvar och detta kanske för att därigenom få lite arbetsuppgifter. Jag är dock tveksam till nyttan med den och jag tycker att man i näringsutskottet kan titta på den här biten.

 

Det är viktigt att den nya myndigheten blir så flexibel och modern som möjligt och att man kan anpassa sig till nya förutsättningar. Det tror jag att man hade kunna göra på ett annat sätt om man hade föreslagit ett lite modernare styrelseskick. Jag hoppas alltså att utskottet tittar på den biten.

 

Jag skall så gå in på de olika paragraferna jag vill nämna. Den första paragraf jag vill ta upp är 2 §.

Där sägs det under rubriken Arbetsmarknadspolitiken: ” Huvuduppgiften för landskapets arbetsmarknadspolitiska verksamhet är att effektivt och ändamålsenligt sammanföra den som söker arbete med den som söker arbetskraft” och det är som jag läser det prioritet ett, ”att främja sysselsättning och kompetensutveckling, att främja en regionalt balanserad utveckling av arbetsmarknaden, att verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor”. När det gäller det sistnämnda tror jag att de flesta i lagtinget tycker att det här är en självklarhet, men vi vet att så är det inte i verkligheten och därför tycker jag att det är bra att man ytterligare stryker under det sistnämnda i allmänna motiveringen: ”Genom den föreslagna landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet kompletteras jämställdhetslagstiftningen med en uttrycklig bestämmelse i lagens 2 § om att verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor.” Det är bra att det tas upp här.

 

Jag vill beröra 6 § om investeringars betydelse för sysselsättningen: ” Landskapet, kommunerna och kommunalförbunden skall se till att av dem finansierade investeringar tidsbestäms så att konjunkturväxlingar utjämnas.” Jag undrar om det är någon som har hört något liknande tidigare! Jag tror att åtminstone under tolv år har man jobbat aktivt med att försöka motverka konjunkturväxlingarna via samhällsinvesteringarna, men resultatet har tyvärr ofta blivit det motsatta. Det vore intressant att höra om näringsministern kan förklara på vilket sätt man skall lyckas följa upp det här bättre i och med att man skriver in det i lagen! Jag vet i och för sig att en motsvarande formulering finns i landskapslagen om sysselsättning och om jag kommer ihåg rätt har vi alltid en bilaga till landskapets budget där vi har investeringarna införda. Men det sägs också, som ett exempel, i detaljmotiveringarna till 6 §: ”Bestämmelserna har tillämpats obetydligt i praktiken”, och det är ju mera sant än vad jag har kunnat säga det själv egentligen!  Det vore intressant om utskottet tittar på det här: vad tror man att man skall lyckas uppnå genom att skriva in detta i lagen när man de facto inte har lyckats med det tidigare fast man har hållit på med det på alla olika sätt.

 

9 § tar upp lite av det som ltl Christian Beijar var inne på, dvs. nedsatt arbetsförmåga. Här finns det också en ILO-konvention som säger att personer med nedsatt arbetsförmåga skall ha rätt till olika stödformer, stödåtgärder, och det är bra, men vi är också medvetna om att alltid när det finns stödformer/stödåtgärder så finns det dom som vill åka med på medarna, så därför tycker jag att det är bra att det nu skrivs in i lagen: ”Skadan, sjukdomen eller funktionsnedsättningen måste vara konstaterad på ett behörigt sätt.” Enligt vad jag har förstått är det via läkarintyg.

 

I 10 § om servicens prioritetsordning stryker man under det som jag sade tidigare när jag sade att jag skulle återkomma till prioritetsordningen: ”Arbetsmarknadsservicen skall i första hand främja sysselsättningen direkt på den öppna arbetsmarknaden …. Först i andra hand skall sysselsättningen främjas med hjälp av stödinriktade åtgärder.”  Jag tycker att det är bra att landskapsregeringen gör den avgränsningen.

 

21 § tar upp krav på aktivitet hos arbetslösa arbetssökande. ” En arbetslös arbetssökande har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete eller utbildning samt att vid behov söka sig till och delta i service och åtgärder som främjar hans eller hennes möjligheter att finna ett arbete.” Det tycker jag är bra, men samtidigt säger man i detaljmotiveringen: ” Det är dock viktigt att påpeka att bestämmelsen är en regel som beskriver syftet, och en förmån, service eller åtgärd kan inte enbart förvägras med stöd av den.” Det här förstår jag inte, och om näringsministern som presenterade framställningen har satt sig in i detta vore det intressant om vi kunde få ett klarläggande; annars får utskottet titta på det. Jag tycker nämligen att man lite tar tillbaka i detaljmotiveringen det man säger i lagtexten.

 

I 27 § tas det upp hur man skall bemöta en arbetssökande och det sägs att den enskilde skall i regel kallas till en första intervju för arbetssökande inom en månad efter det att han eller hon har registrerats som arbetslös arbetssökande. Åtminstone har jag ringt och kollat upp det och det fungerar inte på det sättet i praktiken, men jag tycker att tidsfristen är lite väl lång, att det enligt lagen skall kunna ta upp till en månad om inte den effektiviteten finns på den berörda myndigheten. Det sägs ytterligare: ”Eftersom de arbetslösas behov av service är olika föreslås inte att tidsfristen på en månad skall vara ovillkorlig”. Det här tycker jag inte känns riktigt bra. Jag tycker att anmäler man sig som arbetssökande så nog skall man definitivt kunna komma på en intervju väldigt tidigt. Så vet jag att det fungerar i dag,  och jag tror att det fungerar bra, men jag tycker att det är märkligt att man har en så här lång tidsfrist.

 

Det är lite samma också med de olika typerna av handlingsplaner. I 28 § sägs det att man skall utarbeta en handlingsplan för den arbetssökande. ”Om det inte är uppenbart onödigt, skall planen utarbetas senast när den arbetssökande har varit arbetslös i fem månader utan avbrott.” Där är också tidsramen orimligt lång. Tanken med handlingsplanerna har förstås varit att man skall föra in åtgärder som främjar den arbetssökandes möjligheter att få ett arbete så fort som möjligt men också för att man från myndighetens sida skall kunna se att en sökande verkligen gör allt för att få ett jobb. I Sverige vet jag att handlingsplanerna har lett till en oerhörd byråkrati och det har långt blivit en papperstiger; det här hoppas jag att man i näringsutskottet speciellt kan titta på. Jag tror att i framställningen som regeringen har lämnat ser man det som någonting positivt -  och jag hoppas man kan utforma arbetet med handlingsplanen att det blir på det sättet - och då skall en sökande kunna få en handlingsplan betydligt snabbare än fem månader. Man behöver se på hur detta följs upp i praktiken.

 

49 § Förutsättningar för beviljande av stöd. Har man varit borta från arbetsmarknaden under minst sex månader skall man kunna få ett stöd för att trygga försörjningen om han eller hon deltar i arbetspraktik. Det här tycker jag är bra, men samtidigt räknas det upp i 50 § en hel del begränsande faktorer som utesluter beviljande av sysselsättningsstöd för arbetspraktik. Bl.a. sägs det: ”1) om arbetspraktiken skulle ge den som anordnar praktiken sådana fördelar att praktiken snedvrider konkurrensen mellan andra som erbjuder samma produkter eller tjänster.” Jag undrar här om man inte har krånglat till det lite onödigt, för man beviljar ett sådant här stöd åt personer som av en eller annan anledning har väldigt svårt att kunna finna sin plats på arbetsmarknaden, och jag tror inte att det helt plötsligt skulle leda till att konkurrensen mellan olika företag börjar snedvridas.

 

Till sist, fru talman, vill jag läsa upp följande text: ”I olika undersökningar bland de åländska företagen anges svårigheten att få tag i personal som ett av de större problemen. Ändå fortsätter anslagen för både arbetslöshetsersättningar och sysselsättningsfrämjande åtgärder att öka år efter år. Ett sätt att bryta denna trend är att införa möjligheten att erhålla sysselsättningsstöd när man startar upp ett företag. Det som den sökande behöver är en bra företagsidé, rådgivning, dvs. förädling av idén består Ålands handelskammare med. Om det finns ekonomiska möjligheter att starta upp företaget kan det lyckas; för varje arbetslös som blir företagare uppstår dubbel nytta för samhället.” Jag ser att näringsministern funderar vad det är för text! Det är en text från en hemställningsmotion som Ålands Framtid lämnade in, där klämmen var så här att man skulle ändra detaljmotiveringen under moment 47.40.54, anslaget kan även användas för sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet.  Det är klart man blir lite rörd när man läser 13 kapitlet, som har rubriken Sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet! När vi lämnade hemställningsmotionen gick den i sedvanlig ordning i papperskorgen, men så här kommer de alltid upp förr eller senare – och vi tackar för det!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller motionen kan man fråga sig var Ålands Framtid fick materialet till den. Jag tänkte bemöta det som ltl Anders Eriksson pratade om miljölagstiftningen och arbetsmarknadslagstiftningen och jämför miljöprövningsnämnden med den nya myndigheten. Frågan är inte relevant på det viset att när man tittar på miljölagstiftningen bygger miljöprövningsnämndens beslut på en lagstiftning som är otydlig, och det är ett av de stora problemen, medan den här lagstiftningen är otroligt tydlig vad som gäller. Min övertygelse är att det här kommer att fungera på grund av att vi har en mycket bra framställning som är tydlig, medan det inte är på det sättet när det gäller miljölagstiftningen. Vi jobbar på att den sidan skall bli bättre.

 

När det gäller konjunkturpolitiken håller jag med ltl Anders Eriksson att man inte har lyckats på tolv år, men tittar man på besluten från ifjol så beslöt vi att med hänvisning till den överhettade konjunkturen skjuta fram beviljandet av medel, så vi har börjat titta på det här. Det är inte helt lätt att hitta parametrar att mäta konjunkturpolitiken. Tittar vi vidare på de investeringsbudgeter som finns i ordinarie budgeten ser man att vi har försökt beakta detta till den delen att vi har dragit ner på investeringsanslagen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller förstnämnda kan jag kanske hålla med vicelantrådet Jörgen Strand att jämförelsen med miljöprövningsnämnden inte var helt relevant, men jag ville använda det som ett exempel på en verksamhet som blir att leva sitt eget liv och som vi politiker stundtals kanske skulle vilja styra upp lite. Det är samma med det här också och jag var förvånad över formuleringen: ”Genom förslaget vill landskapsregeringen….”. Jag undrar vill faktiskt landskapsregeringen åstadkomma ett regelverk där myndigheten får rätt att besluta om frågor som rör deras arbete utan ingripande från landskapsregeringen. Såsom arbetsförmedlingen fungerar i dag, under Lasse Karlssons ledning i klartext, så tror jag inte någon politiskt har någon anledning att klaga, men det kan uppstå problem igen och med den här typen av formuleringar tror jag att det kan vara svårt. Man kan definitivt få det emot sig när man som politiker skall gå in och försöka styra upp det. Det är därför som jag tycker att de gammaldags rådgivande delegationerna med folk som sitter där utan att de har något större engagemang inte har någon roll att fylla, utan det är den politiskt ansvarige herr Strand som skall vara ordförande och kunna styra upp verksamheten, om det behövs. Har vi större förtroende för Strand än vad han synbarligen har själv!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det var hedervärt, men jag har inget behov att gå in och styra i den dagliga verksamheten, utan vill jag ha någon förändring går jag in och föreslår förändringar i lagen. Det är lagen som skall styra arbetskraftskommissionens beslut när det gäller den enskilda individen. Sedan har vi de övergripande arbetsmarknadspolitiska målsättningarna, och dem styr vi via budget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämna kanske vi möjligtvis pratar om olika saker. När det gäller utkomststöden och det som behandlas i arbetskraftskommissionen menar jag inte att man skall ha någon politisk styrning, för det är exakt reglerat hur det skall skötas, det behöver inte vara någon sådan här instans överhuvudtaget utan det kan vilken tjänsteman som helst sköta. Vicelantrådet Jörgen Strand nämnde själv miljöprövningsnämnden, där lagen är otydlig, men hur tydlig lagen än skulle vara så tror jag inte att man kan få den dagliga verksamheten att fungera på ett bra sätt och då måste man politiskt ha möjligheter att kunna ta i saker och ting, red upp lite, jussom!

 (Från salen: ministerstyre jussom!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är väl inte oväntat att ltl Anders Eriksson vill att arbetskraftskommissionen skall bort. Det har han talat för förut, så det var bekant och väntat. Jag kan i alla fall säga för liberalernas del att i näringsutskottet kommer jag att arbeta för att kommissionen skall stå kvar därför att vi tycker att den har en viktig uppgift. Först för den ihop arbetsmarknadsorganisationerna, arbetsgivarorganisationen och myndighetschefen kan träffas och ge uppgifter och kunskap åt varandra. Också för den enskilda stödsökandes skull tror jag att det känns tryggt att det finns en institution som ser till att de här sakerna går rätt till. Arbetsmarknadsorganisationerna kan föra in och berätta hur det är på respektive område, så jag vet att arbetskraftskommissionen behövs. Arbetskraftskommissionen skall alltså kvarstå.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror att vi kanske även i det här replikskiftet pratar om olika saker. När ltl Raija-Liisa Eklöw säger att det är bra att man kan föra ihop arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna är det, som jag uppfattar det, egentligen den rådgivande delegationen hon pratar om i det fallet. Arbetskraftskommissionen har enbart att ta ställning till beviljande av arbetslöshetsersättningar eller inte, och det följer ett klart regelverk, så det finns ingen möjlighet att bedriva politik just i det sammanhanget. När jag har drivit frågan om att det är en helt onödig instans är det enbart för att förenkla administrationen, det är det jag har varit ute efter.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag vet att arbetskraftskommissionen bara fördelar medlen, men jag anser att den kan få ett samarbete utöver det. Just för den enskilda stödsökanden är det väldigt viktigt att det finns en organisation bakom som kan stötta och också ge lite mera kraft åt myndigheten än att det är en tjänsteman. Jag tycker att det här är en bra organisation.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Med risk för att bli tjatig, så att stötta och ge mera kraft åt organisationen, sade ltl Raija-Liisa Eklöw, vill jag igen säga att det finns inga möjligheter att stötta eller försöka förneka, lyfta upp eller någonting sådant utan det följer ett klart regelverk. Jag har förstått att arbetet hittills har löpt väldigt friktionsfritt. Jag vet också att den nuvarande arbetskraftskommissionen har haft en ganska restriktiv hållning överlag och det har jag heller ingenting emot, men jag vill ändå säga att nu får vi en modern organisation också lagligt sett, om man säger så. Det är mycket i framställningen som skriver ner såsom saker och ting fungerar i dag, och det är bra, men det jag saknar är ett modernt styrelseskick för organisationen så att den skall fungera på bästa sätt. Jag konstaterar att de gamla traditionella styrformerna kommer igen och det leder till att det är folk som inte har så stort engagemang i dessa frågor som sitter där och det tycker jag är lite synd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi har hört en mycket bra presentation när det gäller den nya lagen om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten av näringsansvariga vicelantrådet Jörgen Strand. Framställningen är både bra och efterlängtad. Det är riktigt, precis som ltl Anders Eriksson, att mycket i framställningen fastställer saker som har hänt och händer hela tiden. Det här beror på att lagen har varit på gång så många år, det har gjorts olika försök och under tiden har man sakta mak förändrat vissa saker. Det är verkligen dags att det här blir en revidering så att det faktiskt blir en lag på det som vi redan gör i många fall.

 

Det här skall också ses som en fortsättning på lagen om utkomststöd som togs för ett tag sedan.

 

Lagen är kanske första hand för dem som söker arbete, att ge stöd och säkerhet, möjligheter till utbildning, stöd och hjälp. Det är också viktigt att vi kommer ihåg att det här är en lag som också skall vara bra för dem som säker arbetskraft, alltså för arbetsgivarna. Vi vet att här har funnits en hel del problem tidigare och det var också ltl Anders Eriksson inne på, att det inte har varit så lätt att söka folk från arbetsförmedlingen, man har fått lov att ta det som har bjudits, det har varit lite svårt att ställa krav, att man vill ha någon som kan det eller det eller si eller så, utan man har kanske fått lov att ta den som stod först i tur eller så. Jag tycker att det blir en viktig sak om arbetsförmedlingen numera verkligen hjälper arbetsgivarna att få tag i lämpliga arbetssökande eller lämplig arbetskraft. Det är en ganska viktig sak.

 

Viktigt är också förändringen att studieservicen skall ingå i yrkesvägledningen. Det kan vara bra, det behöver inte vara det enda saliggörande, men det kan bli bra, såvida man har ett bra samarbete med yrkesvägledningen, arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsservicen, men också med utbildningsavdelningen. Det är ändå så att inom studiestödsystemet hanteras också många frågor som inte är direkta studiestöd utan det kommer upp många frågor som har med studierna att göra, antagningssystem, skolornas, universitetens olika sätt att handlägga olika saker och därför vill jag påpeka det som man också säger i lagen att det skall vara en rådgivande delegation med medlemmar bl.a. från utbildningsavdelningen. Det här tror jag är viktigt så att man inte skapar nya problemställningar. Det är också viktigt att yrkesvägledningen hela tiden håller en god kontakt med högstadiernas studiehandledare, för här är så många saker som man behöver få att passa ihop.

 

Om jag också talar för centern så är det här är en lag, som jag sade redan, som är efterlängtad. Det finns mycket som är positivt i den. Vi tycker också att det är bra att arbetskraftskommissionen blir kvar som en garant för en bra och säker fördelning av stöd till den som behöver.

 

Det som jag själv också tycker att är väldigt bra är stadgandena om arbetspraktik och jag hoppas att de är så tydliga att man inte kan missta sig, för jag tror att det i dag, med de krav på utbildning som finns från arbetsgivarna, är viktigt att man har en möjlighet till praktik för de unga som inte har sluppit in i någon skola eller inte har arbete, de behöver få möjligheter att via arbetspraktik komma igång på sina arbetsplatser, kanske lära sig var de vill jobba eller var de inte vill jobba innan de sedan börjar någon skola.

 

Vi kommer att behöva möjligheten till läroavtal. Möjligheten att arbeta och få stöd för deltidsarbete tycker jag att är det bästa alternativ vi kan bjuda kanske och naturligtvis tycker jag också att det är bra om man kan ge startstöd åt företag. Jag tror att många är överens om det.

 

Bra är också att det nu finns möjligheter till arbetsförmedling av annan än arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten och där ges tillstånden via landskapsregeringen, om jag har förstått det rätt. Det här är i korthet vad jag ville säga och jag får önska näringsutskottet god arbetslust.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Det är glädjande att framställningen om en ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning har kommit till lagtinget. Att ha ett arbete, ett jobb att gå till, det är en mycket viktig del av vår identitet. Har du inget arbete försvinner också mycket av ditt sociala sammanhang. Det är viktigt att arbeta, det tror jag att är signalen från vårt åländska samhälle. Därför är det också extra viktigt att de som av olika orsaker inte kan konkurrera på den öppna arbetsmarknaden ges tillfälle och möjlighet att få komma ut på arbetsprövning, praktik genom sysselsättningsstöd osv. I förlängningen kan detta ge ett s.k. riktigt jobb. Och får man inte in ens en fot på arbetsmarknaden kan det vara helt omöjligt. Vi måste också vara medvetna om att det finns och kommer alltid att finnas personer som inte är tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden. Det är många som har nedsatt arbetsförmåga, personer med kroniska sjukdomar, med psykisk eller fysisk ohälsa eller som har olika former av missbruk.

Liksom min kollega ltl Christian Beijar är jag också kritisk till just 48 § som säger att den person som anställs med sysselsättningsstöd beviljas arbete för högst två år åt gången och sedan får man en sex månaders karens. Det betyder att personer som i dag klarar ett arbete mycket bra, kanske har ett arbete som är specialanpassat och skräddarsytt för just den här personen med nedsatt arbetsförmåga efter två år får gå hem och vänta i ett halvår. Arbetskedjan bryts alltså. Eftersom jag har en ganska lång erfarenhet av att arbeta med människor anställda genom sysselsättningsstöd vet jag att det inte är bara att komma ut och börja jobba. I början kan det handla om sex månader där man först jobbar tre timmar om dagen, efter ett halvår kanske det utökas till fyra timmar, efter ett och ett halvt år kanske man klarar av att jobba sex timmar om dagen; man får som arbetsgivare vara väldigt lyhörd till de anställdas dagsform och behov därför att man väldigt snabbt kan förstöra personens arbetsförmåga. Skall man, när man har jobbat in sig efter två år på en arbetsplats och fått en arbetsuppgift som kanske är skräddarsydd vara tvungen att gå hem och sitta och vänta hemma, börja processen igen och vad händer om företaget eller organisationen inte kan ta emot personen på nytt efter sex månader? Då blir den personen förstås att ligga på kommunens ansvar. Kommunen är tvungen att ordna arbete, och då får vi mera kostnader till de små och fattiga åländska kommunerna. Den lösning som vi har haft att det finns möjlighet till förlängning har varit väldigt bra, så den här problematiken skall vi fördjupa oss i i näringsutskottet.

 

När det gäller sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet är detta mycket positivt. Jag lade också en motion om det här för ett år sedan. Det betyder att en arbetslös person får sysselsättningsstöd i högst tio månader för att i lugn och ro försöka etablera sitt företag utan att tvingas ta emot erbjudna jobb. Jag tror att det här kan gynna många som har en bra affärsidé men som ändå inte kan vara helt utan inkomster under den tid som det tar att bygga upp en ny verksamhet.

 

Jag vill också nämna ungdomsarbetslösheten och att man här i lagpaketet prioriterar åtgärder som snabbt strävar till att åtgärda ungdomars arbetslöshet. Jag tror också att det är viktigt att ungdomarna inte bara hamnar ut på praktik. I Sverige finns det många arbetslösa ungdomar som får fara från en praktikplats till en annan och då behövs också projekt som t.ex. Katapult, men där har vi också diskuterat att man stärker övergången mellan högstadiet och gymnasialstadiet. Detta i syfte att förebygga ungdomsarbetslösheten.

 

I framställningen kan vi läsa att Ålands sysselsättningsgrad i januari 2003 var 78,6 procent. Det är en mycket bra siffra i jämförelse med riket, där man inte ens är uppe i 70 procent. Man får hoppas att den nya lagstiftningen eventuellt kan höja sysselsättningsgraden ytterligare. Jag har ett stort och starkt förtroende för arbetsförmedlingen och dess personal; de är engagerade, kunniga och med en ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning i ryggen och som en ny myndighet kommer de med all säkerhet att förbättra och utveckla både service och verksamhet.

 

För oss socialdemokrater är full sysselsättning en av våra viktigaste målsättningar. Lagstiftningspaketet är ett viktigt redskap för att uppfylla den målsättningen.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Också ltl Carina Aaltonen var inne på 48 §. Jag förstår problematiken, men vi skall också komma ihåg: hur avgränsar man de här individerna, vilka är det som skall få sysselsättningsstödet år efter år efter år? Det är lite problematiskt om ett företag eller en institution liksom räknar med den här arbetskraften som en del av sin ordinarie verksamhet. Jag kommer själv ihåg när jag jobbade som anläggningschef i Mariehamns stad att jag var hemskt öppen att ta emot sådana här människor med problem, men jag fick kritik av facket och arbetstagarna för att jag tog emot dem, att de stal jobb av de ordinarie. Problematiken här är alltså inte helt lätt, men kan man hitta en avgränsning i utskottet hur man hanterar det, så inte är jag låst vid detta utan det är förslag som vi tror att man skulle kunna jobba vidare på. Men hittar man en lösning på det här, så är det okej.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Eftersom jag är ledamot av näringsutskottet kommer vi att fördjupa oss närmare i den här problematiken. Jag är inte heller så säker på att vi skall öka bördan för kommunerna; de är annars tvungna att hitta jobb för dessa personer, men vi skall titta närmare på frågan.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det är hel okej, men kommunen betalar sysselsättningsstödet eller så betalar man när man är arbetssökande och försöker komma ut på öppna arbetsmarknaden, så det går väl ut på ett till den delen. För individen är det bra om man kan hitta ett system där den kan känna sig trygg i sin tillvaro, så titta gärna vidare på frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Efter det sista replikskiftet blir man lite fundersam om det är någon som står bakom framställningen till alla delar! Socialdemokraterna har varit ganska kritiska till sin egen framställning, åtminstone när det gäller 48 §. Sysselsättningsstödet är, precis som ltl Christian Beijar var inne på, åtgärder för att hjälpa folk som har olika typer av problem. Men hela den här lagstiftningen och hela arbetssättet har gått ut på att man stramar upp verksamheten och också individen i fråga inser att man har egentligen ansvar själv och det handlar mycket om att bryta mönster och om att rycka upp sig. Om man betalar ut den här typen av stöd slentrianmässigt eller per automatik år efter år – enligt vad jag har förstått finns det folk som har varit upp till tio år sysselsatta med den här typen av stöd – och oavsett hur mycket vtm Barbro Sundback sitter och häcklar har alltid ett ärende två sidor. När det gäller det som nämndes i sista replikskiftet att det skulle bli en börda för kommunerna, så har vi riktigt hamnat på sidan om. Det är inte fråga om något ekonomiskt stöd för kommuner eller organisationer utan det är ett stöd för att få ut folk på arbetsmarknaden och inte att de skall vara kvar med extraordinära åtgärder år efter år.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag tror faktiskt att ltl Anders Eriksson inte känner till problematiken riktigt ingående. Vad beträffar regeringen tål nog vårt samarbete diskussioner och olika åsikter. Jag är övertygad om att vi kommer att hitta en bra lösning för också 48 § innan det är färdigt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Med all respekt tror jag faktiskt att jag känner till de här frågorna ganska bra. Jag har jobbat dagligdags med dem i åtta år och också om man pratar med representanter för myndigheten i fråga inser de nog att det inte är lyckat att man har den här typen av stöd som rullar på år efter år. Det är viktigt att också individen, som det så vackert pratas om, också inser att man har ett eget ansvar och att man ibland får finna sig i att det ställs lite krav.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

Ltl Henrik Lagerberg:

Fru talman, ärade lagtingsledamöter i denna församling!

Jag tycker att lagpaketet andas en liberal frihet och en självständig myndighet i framtiden. Jag tror att det här blir ett bra fundament för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten att arbeta utgående från.

Ingen lagstiftning är fulländad. Naturligtvis kommer lagstiftningspaketet att visa om det kommer att uppstå några laglighetsproblem. Jag tycker att det finns en rättsordning i systemet, klara fördelningar om vem som har ansvar för vad och det andas också en sysselsättningsaktivitet. Det andas en målsättning att folk skall delta i samhällsbyggandet på ett eller annat sätt, antingen via stöd eller att man får in dem på den öppna fria marknaden. Det tycker jag är bra.

 

Utgående från det här tror jag att näringsutskottet kommer att ha ett bra underlag att jobba med vidare, så jag ställer mig ganska positiv till förslaget till arbetsmarknadspolitisk lagstiftning. Jag tror att det kommer att visa sig att det kommer att bli en bra lagstiftning.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

För socialdemokraterna är detta, som det framgår av dagens debatt, en mycket viktig lagstiftning. Arbetsmarknadsfrågor är centrala i vår politik. Vi tänker oss att full sysselsättning helt enkelt är grunden för att utveckla välfärden på alla nivåer i samhället. Där tror jag att den här landskapsregeringen och vi är helt överens. Åland har varit så lyckligt lottat att man under decennier, kan vi säga, har haft väldigt god sysselsättning. Det återspeglar sig i en befolkning som har god självkänsla, som har ekonomiska muskler i mycket hög grad och vi har många som har både idéer och vågar vara med och utveckla samhället. Arbetsmarknadsfrågor är alltså viktiga och därför är den här lagstiftningen också viktig. Det är klart, precis som vicelantrådet Jörgen Strand sade, att inte är det den enda åtgärden för att upprätthålla full sysselsättning och för att påverka arbetsmarknaden, utan det finns många andra redskap, men den här är naturligtvis mycket viktig utgående från det som har sagts om grundlagens åliggande för myndigheterna att försöka att till det yttersta skapa sysselsättning åt alla.

 

Lagen har en historia som är ganska brokig. Det har försökts många gånger att vi skulle få till stånd en lagstiftning av den här karaktären och jag vill minnas att en av de försöken gjordes av nuvarande lagtingsledamoten Anders Eriksson. Sedan har det inte riktigt lyckats efter det. Jag kan känna igen ltl Anders Erikssons människosyn också i hans inlägg här. Han uttryckte sig ungefär så här om arbetsförmedlingen, att de erbjuder någonting som man vill bli av med, alltså han talar om människor som söker arbete när han säger ”någonting”, antagligen menade han som arbetsförmedlingen vill bli av med. Jag tycker att ltl Anders Eriksson företräder en gammal patriarkalisk syn på människor som är arbetssökande, dvs. att de är på något sätt av mindre värde och liksom skall hållas hårt, de skall inte gå fem månader utan arbete även om de har rätt till det, utan de skall sättas i arbete och herrans tukt och förmaning. Tack och lov har inte den här lagstiftningen den grundsynen utan den respekterar individen och individens rätt att från myndighetens sida bli bemött på ett värdigt sätt och att de skall få ett jobb som de både har utbildning för, helst, och som de genom sitt arbete kan vara med och bidra till samhällets utveckling.

 

Man kände också igen ett annat förakt i det här sammanhanget och det var gentemot fackföreningsrörelsen där ltl Anders Eriksson förespråkade i tiden, och det har han i och för sig all rätt i, att arbetskraftskommissionen skulle bort, för enligt honom hade den bl.a. – förstod man – sin viktigaste uppgift att ge facket någonting att syssla med! Den där typen av retorik är vi verkligen glada att ha blivit av med här i lagtinget och den här lagstiftningen är någonting helt annat. Jag gratulerar landskapsregeringen till själva lagstiftningen.

 

Jag vill också säga någonting om myndigheten. Det har nämligen varit väldigt viktigt för oss att det blir en myndighet. Det var först föreslaget att det skulle vara en byrå, men nu har den fått beteckningen arbetsmarknads- och studieservicemyndighet och det tycker vi att är mycket bra. Sedan är det inte så, som ltl Anders Eriksson vill framställa det, att den här myndigheten skulle vara helt frikopplad från landskapsregeringen utan det sägs ganska klart och tydligt i andra momentet att den skall underligga landskapsregeringens styrning och övervakning. Precis som vicelantrådet Jörgen Strand sade skall myndigheten och dess ledning sköta det operativa, dagliga arbetet utifrån denna lagstiftning och med den kompetens som de har. Det är s.k. myndighetsutövning och det skall inte politiker lägga sig i. Jag vill alltså här ge mitt fulla stöd till det resonemang som vicelantrådet Jörgen Strand förde. Det är det som kallas för rättsstatsprincipen, inte det att någon minister när någon svåger eller syster/bror har blivit illa behandlad på arbetsförmedlingen går dit och lyfter någon tjänsteman i nacken och ser till att stödet kommer fastän det kanske inte finns laga grund för det. Den typen av politik vill vi absolut inte ha mera av i Ålands landskapsregering. Det finns alltså en fullgod fördelning mellan myndigheten och landskapsregeringen, och det är vi fullt nöjda med.

 

Om man skall resonera som ltl Anders Eriksson gör, så råkar man väldigt lätt ut för ministerstyre, och det måste vi få ett slut på i det här parlamentet om det skall kunna leva upp till rättsstatsprinciperna.

 

Så vill jag säga någonting om arbetskraftskommissionen. Den har en väldigt besvärlig juridisk ställning, för den är tillsatt i stöd av en rikslag. Den är viktig av det skälet att ansvaret för de inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningarna inte är bara fackets utan det är också staten som deltar i de här kassorna. Man kan alltså säga att det är en extra inkomst från landskapet som vi skall ta vara på. Då är det så att i den här myndighetsutövningen, som är ett trepartsorgan, med representanter för arbetsmarknadens organisationer och för landskapsregeringen, så skall ersättningarna betalas ut med s.k. bindande utlåtande, dvs. att det skall inte finnas ett politiskt utrymme för att bedöma storlekarna på beloppet, utan det fastställer arbetskraftskommissionen och den betalande myndigheten skall helt enkelt betala ut det. Den rätten har löntagare i riket, och den rätten skall de också ha här på Åland. Det som alltså sägs här om att man skall från landskapsregeringen överväga en överenskommelseförordning så att arbetskraftskommissionen här på Åland får en likvärdig juridisk ställning som motsvarande i riket, det är egentligen det viktiga därför att i dag kan man, om man skulle ha ett sådant intresse, ifrågasätta besluten; de har, som jag ser det, en tvetydig juridisk grund. Tillsvidare har man inte från rikssidan uppmärksammat det, men det är ett oreglerat tillstånd som det skulle vara viktigt att man skötte om.

 

Jag tycker att ltl Raija-Liisa Eklöw tog in en viktig sak i debatten när hon talade om vem som skall fastställa reglementet. Jag har haft den uppfattningen att den egna organisationen godkänner någonting. Ett fastställelseförfarande görs alltid av en överordnad myndighet eller den icke-fastställer. Så har det åtminstone varit tidigare och så har jag uppfattat fastställelseförfarandet skall gå till. Det finns också en annan problematik här som åtminstone inte jag tidigare har funderat på, men som ltl Raija-Liisa Eklöw tog upp, och det kanske landskapsregeringens representanter kan svara på, närmast vicelantrådet Jörgen Strand, nämligen skall i detta reglemente ingå ett delegeringsbeslut, så borde det fastställas av landskapsregeringen. Jag kommer ihåg att vi har haft den här reglementsdiskussionen också i samband med högskolan; där förfäktade jag lite samma tanke att det borde vara landskapsregeringen, eftersom landskapsregeringen frånhänder sig ansvar borde den också eventuellt fastställa reglementet. Det där är en viktig diskussion och det är bra att det klargörs här eller i utskottet eller sedan i den fortsatta berdningen.

 

Till sist, fru talman, när det gäller den rådgivande delegationen finns den här eftersom den finns i ILO-konventionen. Det är inte något beslutande organ. Jag vet inte riktigt hur ltl Anders Eriksson riktigt diskuterade, men det är inte en styrelse på något sätt för arbetsförmedlingen. Den styr inte verksamheten, den är heller inte någon myndighet som fattar beslut om enskilda människors rättigheter och skyldigheter, utan den är närmast en organisation som skall bistå arbetsförmedlingen och ta fram nya idéer och tankar. Den har inte fungerat väl särskilt de senaste åren i det avseendet att den helt enkelt har haft möten, men man kan också säga att det har varit så god sysselsättning. Det är närmast i ett läge när sysselsättningen börjar svikta och det behövs idéer och tankar om hur man kan intensifiera arbetsmarknadspolitiken som den rådgivande delegationen kan ha en viktig roll att fylla.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller reglementet är nog tanken att det enbart skall vara det inre arbetet som skall fastställas i reglementet, inte någon form av delegeringsbeslut, men vi har haft en diskussion om den här frågan. Det är ingen tröskelfråga för regeringen. Tycker man att landskapsregeringen skall fastställa, precis som man gör på skolorna, så är det som sagt ingen tröskelfråga för mig. Tanken är att där bara reglera hur man hanterar olika frågor inom myndigheten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ett klarläggande. När vtm Barbro Sundback sade att det var jag som tyckte att man från arbetsförmedlingen som jag beskrev som ”någonting som man ville bli av med”, så om man hade lyssnat noga hade hon faktiskt kunna notera att jag sade att det finns företagare som har uttryckt sig i den riktningen, och ltl Gun Carlson var också inne på att man från företagarhåll har upplevt att man har fått ta den som stod först i kön, som jag tror att ltl Gun Carlson uttryckte sig, i stället för att få den speciella kompetensprofil man har efterlyst. Det finns många missförstånd av den här typen och det är olyckligt, därför att arbetsförmedlingen – som jag upplever det i dag – försöker nog på bästa sätt matcha arbetsplatsen med den sökande, man ser till kompetensprofil osv. Det finns ute i näringslivet mycket gamla fördomar som leder till att man inte alla gånger vänder sig till arbetsförmedlingen och detta i sin tur kan i slutändan leda till att inte tjänster blir besatta. Märk väl, i och för sig klumpigt formulerat, det får jag väl erkänna, men jag har hört själv från företagarhåll den typen av formuleringar.

 

När det gäller ILO-konventionen har jag aldrig sagt att den rådgivande delegationen är någon styrelse eller någonting sådant, man har inte ens möjligheter att fatta beslut, utan det är mera en samtalsgrupp. Däremot sägs det i ILO-konventionen att arbetsmarknadens parter skall höras. Det var det jag pekade på, att det kan man uppfylla om man tillsätter en styrelse där man har representanter med från arbetsmarknadens parter.

 

Till sist vill jag bara säga att apropå gratulationen till regeringen är själva lagstiftningen långt densamma som den som jag lämnade för många år sedan, men delegeringsbiten som den föll på är nu bortplockad – så jag får väl ta åt mig av gratulationen själv också!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

När det gäller det sista tror jag faktiskt inte att ltl Anders Eriksson har någon större orsak att ta åt sig. Lagstiftningen som han föreslog förföll.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

På grund av nya självstyrelselagen var det oprövad mark hur långt man kunde gå i delegeringshänseende och jag tror att också vicelantrådet Jörgen Strand kan intyga att det var just på grund av det som framställningen föll, men det substantiella ser jag ju med egna ögon att långt är detsamma och det är jag tacksam för, och därför blir det en uppstramning på det här området.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Sune Mattssons enkla fråga angående byggande av regleringsdamm och småbåtssluss för båttrafik i Vargsundsådran. (EF 2/2004-2005).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

När avser landskapsregeringen att verkställa lagtingets beslut angående regleringsdammen och småbåtsslussen i Vargsundsådran?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

I budgeten för detta år, dvs. 2005, finns 250.000 euro upptaget för att bygga en regleringsdamm i Vargsundsådran. Landskapsstyrelsen anhöll om tillstånd hos miljöprövningsnämnden redan 25 mars 1999.

 

Eftersom tillståndet nu finns skall arbetet med genomförande ske under detta år. Finansutskottet understryker vikten av att projektet innehåller en slussanordning för båttrafiken. Om inte nuvarande anslag är tillräckligt får landskapsregeringen återkomma i en tilläggsbudget, säger finansutskottet.

 

De senaste veckorna har miljöbyrån fört diskussioner med trafikavdelningen utgående från att det finns mer kompetens för planeringen av en regleringsdamm hos trafikavdelningen. För att planera och genomföra projektet kommer en arbetsgrupp att tillsättas endera dagen, troligtvis i morgon. Arbetsgruppen kommer att ledas av landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson. I gruppen kommer också att ingå sakkunniga från såväl trafikavdelningen som miljöbyrån. En representant för intressenterna kommer också att ingå i arbetsgruppen.

 

Sammanfattningsvis, herr talman, kan svaret på ltl Sune Mattssons enkla fråga vara att planeringen och genomförande kommer att påbörjas omgående i och med att arbetsgruppen utses.

 

Ltl Sune Mattsson, första tilläggsanförande:

Herr talman!

Det var delvis positiva besked. Det var ganska bra att man redan i morgon efter att jag fick svar på min enkla fråga kommer igång med arbetsgruppen. Det passar oerhört bra i tid och det är någonting som jag inte har någonting emot. Däremot hade jag hoppats på, eftersom lagtinget för ganska länge sedan redan i samband med budgeten anslog medel och miljötillståndet kom i oktober, att man redan skulle ha haft det här igång och fått detta klart till årets fiskvandring. Dessutom finns det från miljöprövningsnämnden ett krav i punkt 12 att man också skall uppgöra en vattenskyddsplan, skyddszoner. Det borde man ha kunnat börja med redan, för det borde ha gjorts redan när man satte dit den s.k. provisoriska dammen. Där hoppas jag,  om man inte själv har resurser och hinner, att man anställer en konsult utifrån. Det står faktiskt i tillståndet att när slussen är färdig skall planen också vara klar, och man har inte ens börjat på den ännu.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

När det gäller att arbetet inte har påbörjats tidigare kan jag konstatera att diskussionerna har pågått ganska länge med miljöbyrån hur man skall gå vidare i det här projektet, vem som skall ansvara för vad, om vi skall köpa upp alla tjänster utifrån osv. De senaste veckorna har vi som sagt fört diskussioner med trafikavdelningen och tillsammans med landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson kommit fram till att det finns resurser på trafikavdelningen som kan hjälpa till i den här frågan. Därför har det dröjt lite grann.

 

När det gäller frågan om en skyddszon har jag diskuterat också den frågan med miljöbyrån och tjänstemännen där säger att det finns relativt mycket utredningsmaterial klart just beträffande en skyddszon som har gjorts på olika håll, så det gäller framför allt att sammanställa allt det material som finns för att på så sätt få en skyddsplan gjord. Min information från miljöbyrån är att de resurserna finns på avdelningen.

 

Ltl Sune Mattsson, andra tilläggsanförande:

Herr talman!

Det är bra om man har resurserna. Men det finns ingen anledning att vänta. Redan när man fick tillståndet hade man kunnat börja med planen eftersom den skall vara klar i och med slussen är byggd. Enligt Plankonsult som har gjort ett förslag tar det ungefär två veckor att bygga, om man har allt material klart, så det borde inte ta så länge att göra det om man kommer igång med arbetsgruppen och den bestämmer sig för att detta skall göras. Man måste begära utredning om hur den skall utföras, men det finns material redan. Redan på ltl Gun Carlsons tid hade man detta på gång.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Två veckor låter förhoppningsfullt, och det är möjligt att det går att bygga det på två veckor, men planeringen – det skall säkert ritas osv. – kommer säkert att ta lite mera än två veckor innan det är slutfört, om man tänker på hur andra byggprojekt brukar gå till. Det är självklart att när det är byggt skall det också finnas en skyddszonsplan runt Öjviken. Som sagt, jag har fått informationen att det mesta materialet finns på olika sätt via olika utredningar, men att det måste sammanställas.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga angående lärarlöner. (EF 3/2004-2005).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Lärarlönerna på Åland är så utformade att en lärare som studerat i Finland har högre lön än en som studerat i Sverige. Något liknande system tillämpas inte inom andra samhällssektorer. Denna lönesättning är diskriminerande och borde avskaffas.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Anser landskapsregeringen att den lägre lönesättningen för lärare utbildade i Sverige är diskriminerande och vad avser man i så fall göra för att eliminera problemet?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Herr talman!

De olika ländernas utbildningsprogram kan i Norden och Europa variera till såväl längd som innehåll. För närvarande är lärarutbildningen t.ex. i Sverige i vissa avseenden kortare än i Finland. Detta gäller bl.a. den svenska utbildningen för lärare med inriktning mot undervisning i grundskolans tidigare år, sju terminers utbildning, vilken i Finland motsvaras av utbildningen till klasslärare i grundskolan, femårig utbildning.

 

Den s.k. Bolognadeklarationen syftar till att främja rörlighet och anställningsbarhet samt förbättra den europeiska utbildningens kvalitet och konkurrensförmåga. I anslutning till denna process har det nordiska och europeiska samarbetet kring högre utbildning och högskolornas examenssystem under senare år intensifierat och länderna har reformerat sin utbildning. Examina skall bli mera jämförbara. Jämförbarheten och erkännandet av olika examina skall förbättras med hjälp av bl.a. tvågradiga system: Bachelor och Master samt s.k. Diploma Supplements, bilagor till examen som beskriver studierna och utbildningsnivån i fråga.

 

En konvention om erkännande av examensbevis på högre nivå i staterna inom den Europeiska unionen har ingåtts i slutet av nittiotalet, den s.k. Lissabonkonventionen från 1997. Ålands lagting har i maj 2003 gett sitt bifall till att den lag om ikraftsättande av konventionen också träder i kraft i landskapet Åland till de delar bestämmelserna faller inom landskapets behörighet. Konventionens syfte är att en sådan utbildning och yrkesbehörighet, som en medborgare i unionen har förvärvat i en annan EU-stat, skall erkännas i alla medlemsländer inom EU. De nordiska länderna har redan på åttiotalet ingått, som vi känner till, avtal om bl.a. undervisnings- och hälsovårdsbranschen. Medborgare i nordiska länder erhåller behörighet som motsvarar deras utbildning i andra nordiska länder med stöd av dessa avtal.

 

Enligt nya universitetsordningen från 2004 och med iakttagande av EU-lagstiftningen ersätts den nuvarande finländska magisterexamen, minst 160 studieveckor, med en ny pedagogiemagisterexamen om minst 300 studiepoäng eller s.k. Credit Points.

 

 Klasslärarutbildningen i Vasa leder alltså nu, och kommer även i det nya systemet, att leda till en högre högskoleexamen på magisternivå.

 

Lärarprogrammet i Sverige omfattar högskolestudier på två utbildningsnivåer: 140 poäng, s.k. grundnivå och 180-200 poäng på den mera avancerade nivån. 140 poängs nivån, de s.k. tidigare lärarna, ger behörighet att arbeta i förskolan och grundskolans tidigare år, dvs. på Åland i grundskolans årskurser 1-6. Det svenska lärarprogrammets 180-200 poängs nivå, de s.k. senare lärarna, ger behörighet att arbeta i grundskolans senare år, årskurserna 4-9 eller på gymnasialstadiet. Dessa lärare har således samma behörighet som de ämneslärare som studerat i Vasa, förutsatt att studierna motsvarar de adekvata studier som krävs för tjänsten i fråga.

 

Räknat från januari 2003 fogas alltså även i Sverige till varje lärares examensbevis en bilaga, Diploma Supplement, som beskriver utbildningen och den plats i utbildningssystemet som den har. I bilagan framgår om examen i fråga är på grundnivå Bachelor eller avancerad nivå Master. 

 

Då det gäller den svenska utbildningen är de s.k. tidigare lärarnas examen enligt den svenska  högskoleförordningen sammanfattningsvis en examen på grundnivå, Bachelor, medan den senare lärarnas examen är en examen på avancerad nivå, Master.

 

Så till lönerna och avtalsförhandlingarna.

 

Löneförmåner och anställningsvillkor för lärare och skolornas undervisningspersonal fastställs genom lagenliga avtalsförhandlingar i tjänste- och arbetskollektivavtal.

 

Då det gäller lärare inom grundskolan fastställer kommunala avtalsdelegationen inom Ålands kommunförbund tjänsteförmåner och arbetsvillkor för dessa. Vad gäller lärare anställda i skolor med landskapet Åland som huvudman fastställs motsvarande villkor i anställningsförhållandet i tjänstekollektivavtal där landskapsregeringen är förhandlings- och avtalspart.

 

På Åland och i Finland är omfattningen av lärarnas studier och utbildningsnivåer alltsedan början av sjuttiotalet och fortsättningsvis helt vägledande för olika anställningsvillkor och lönesättningspunkter. Teoretiskt sett kan avtal ingås med andra utgångspunkter än utbildningsnivå och studiernas omfattning, men så är det inte. Inom vissa andra branscher kan lönen, som vi känner till, bestämmas av basis av arbetets eller uppgifternas svårighetsgrad.

 

Inom utbildningssektorn i Sverige tillämpas vid anställning av lärare en s.k. individuell lönesättning med en minsta ingångslön, garantilön, för alla. Till skolornas ledare, alltså rektorerna, har delegerats uppgiften och ansvaret att individuellt mellan lärarna fördela en för skolan avsatt lönepott.

 

I fråga om den nu aktuella lönesättningen för klasslärarna i kommunernas grundskolor har landskapsregeringen med hänsyn till lagstiftningen om tjänstekollektivavtal inte mandat att bestämma vare sig löneförmåner eller andra anställningsvillkor för lärarna eller andra kommunala tjänstemän.

 

Ltl Danne Sundman, första tilläggsanförande:

Herr talman!

Jag får tacka för det, enligt lagtingsordningen, korta svaret. Jag måste först fråga: Varför får jag svar av finansministern och inte av utbildningsministern? Jag hade verkligen väntat mig att få redogörelsen av utbildningsministern. Det är ungefär som att det var trafikministern som hade svarat på den förra frågan bara för att vägen korsar ådran! Det tycker jag är lite märkligt. Har detta något att göra med att man inte vågar släppa fram kvinnorna i landskapsregeringen eller vad handlar det om?

 

När det gäller min fråga noterar jag att jag inte får något svar. Det är så att trots bestämmelsen kan landskapsregeringen, eftersom den består av politiker, ha en uppfattning om det här är rätt eller inte. Som övervakande myndighet över utbildningen på Åland kan man påpeka om man tycker att det råder ett felaktigt förhållande, vilket står en helt fritt. Men det är inte finansavdelningen som gör det utan det är i så fall utbildningsavdelningen, så det blev en något märklig ingång på det här.

 

Jag vill ånyo ställa frågan som jag har ställt i min enkla fråga: Är det så att man anser att detta är diskriminerande eller skall det vara så här? Avser man göra något åt detta eller avser man att låta det gå?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Herr talman!

För det första sammanhänger den här frågeställningen också med avtalsförhandlingar och det är någonting som normalt ändå sorterar under finansavdelningen. I det här fallet vill jag ändå säga det att vi har försökt svara så ärligt och uppriktigt som vi kan och vi anser att det här är en frågeställning för berörda arbetsmarknadsparter, alltså för Ålands kommunala avtalsdelegation och den fackföreningsrörelse som står på motsatta sidan. Jag tycker att vi har varit ganska utförliga i svaret. Vi har också talat om vari skillnaderna i olika utbildningssystem ligger.

 

Ltl Danne Sundman andra tilläggsanförande:

Herr talman!

Först säger landskapsregeringen att man ingenting har att göra med det här och sedan säger man att man valde ledamot att svara på frågan utgående från att de här frågorna ligger på finansavdelningen. Resonemanget rimmar inte riktigt.

 

När det gäller lönenivån så får jag inget svar på min fråga. Det är bara att beklaga att Ålands landskapsregering inte har någon uppfattning om detta; i så fall att man hade det skulle man ju redovisa den. Man har tydligen inte heller någon avsikt att blanda sig i detta utan man tycker att det som är bra och då får det fortgå.

 

När det gäller lönesättningen för lärarna finns det säkert extremfall, en obehörig lärare som kanske är bättre än någon behörig lärare men som inte alls har någon utbildning, så jag tycker att alla lärare skall ha samma lön. Jobbar man som lärare skall man ha lön för att man jobbar som lärare och det skall inte ältas varifrån ens utbildning kommer. Det är samma sak inom andra branscher. Där har man lika lön oavsett om man har utbildat sig i Sverige eller Finland.

 

När det gäller den nordiska överenskommelsen om examensgiltighet skall inte vi försöka driva de frågorna om vi själva upprätthåller felaktigheter i vårt eget system. Jag tänker på kranföraren, jag tänker på juristen osv. Då är det säkert så att det är nyansskillnader mellan ländernas utbildningar och då skall vi lägga ner de kamperna s.a.s. och acceptera att det är skillnader, att de har olika löner, behörighet osv. Själva idén med den nordiska överenskommelsen, det som man också nu diskuterar på Europanivå, är att man erkänner varandra: en lärare är en lärare i hela Europa och en lärare är en lärare i hela Norden. Man skall inte sätta en etikett på sig varifrån man kommer.

 

Eftersom jag inte får ett svar på frågan kan jag konstatera att landskapsregeringen inte har någon uppfattning i frågan!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Herr talman!

Jag försökte förklara att inte minst på Åland har omfattningen av lärarnas studietid och utbildningsnivåer, ända sedan början av sjuttiotalet, utgjort kriterier för lönesättningen. Jag försökte också säga att det här är en frågeställning för arbetsmarknadens parter. Jag tror att det är rätt och riktigt att man på den nivån för sköta de här frågeställningarna och värdera också hur man skall förhandla om prissättningen på tjänster.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående ändrad polislagstiftning. (FR 8/2004-2005).

 

Ärendet upptas för behandling onsdagen den 23.3.

 

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av landskapslag om avbytarservice för lantbrukare. (FR 9/2004-2005).

 

Ärendet upptas för behandling onsdagen den 30.3.

 

 

Landskapsregeringens framställning angående lagstiftning mot diskriminering. (FR 10/2004-2005).

 

Ärendet upptas för behandling onsdagen den 30.3.

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws lagmotion angående förslag till blankettlagstiftning om likabehandling. (LM 5/2004-2005).

 

Ärendet upptas för behandling onsdagen den 30.3.

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws lagmotion angående förslag till ändring av 13 § tjänstemannalagen för landskapet Åland. (LM 6/2004-2005).

 

Ärendet upptas för behandling onsdagen den 30.3.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 23.3. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.00).