PLENUM den 5 mars 2008 kl. 13.00.  

FÖRSTA VICETALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Roger Nordlund, ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Ulla-Britt Dahl, ltl Veronica Thörnroos och ltl Fredrik Karlström).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller talman Roger Nordlund för möte med riksdagen i Helsingfors, ltl Raija-Liisa Eklöw för att delta i delegationens möte med Nordiska rådet, ltl Ulla-Britt Dahl för att läkarbesök i Helsingfors och ltl Veronica Thörnroos för deltagande i Helcom-konferens i Helsingfors. Godkänt.

 

 

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2007-2008 om anpassning av landskapslagstiftningen till förbudet mot drivgarnsfiske. (FR 14/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 10 mars. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2007-2008 om ändrade utkomstskyddsbestämmelser. (FR 9/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 10 mars. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av trafikbrottslagen. (FR 15/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Detta lagförslag är en följdändring av trafikbrottslagen som skulle ha gjorts vid den senaste ändringen av vägtrafiklagen, en ändring i vägtrafiklagen som när trafikbrottslagen inte ändrades fick som konsekvens att poliserna inte längre kunnat ge ordningsbot för mindre allvarliga trafikförseelser utan man måste i så fall ge dagsböter, som är ett krångligare instrument. Därför föreslår nu landskapsregeringen att 14 § i trafikbrottslagen ändras så att samma regler gäller som gällde före senaste ändring av vägtrafiklagen, således att man skall kunna ge ordningsbot för mindre trafikförseelser.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussion är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens framställning om anpassning av landskapslagstiftningen med anledning av det nya sjöfartsstödet. (FR 17/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

Herr talman!

Det torde vara bekant för alla att regering och riksdag har gått in för att permanenta det tillfälliga sjöfartsstöd som för något år sedan blev ett system. Med anledning av att det tillfälliga stödet blir permanent ändras rikslagstiftningen så att rederier/arbetsgivare inte längre kan låta bli att betala förskottsinnehållning till skatteverket utan härefter betalas det till skatteverket, men sedan ger sjöfartsverket ett motsvarande stöd tillbaka till rederierna. För att antagligen renodla systemet har man valt att göra på det viset. Eftersom lagen om förskottsuppbörd också tillämpas i vår lagstiftning och vi tidigare gick in för att införa det här tillfälliga sjöfartsstödet i vår lagstiftning måste vi ändra igen. För rederierna betyder det precis detsamma, man får samma stöd som tidigare, det är bara det att systemet ändrar.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Det var en kort och koncis presentation av framställningen. Det är troligen så att utskottet inte får något stort arbete med att genomföra ifrågavarande lagändring. Jag tycker därför att när vi talar om sjöfart och skatter att utskottet skulle orientera sig om hur det går för tonnageskatten som länge har varit på tal och som skulle vara väldigt viktig för att göra det möjligt för rederierna att investera i nytt tonnage. Landskapsregeringen lyfter upp den här frågan i sitt handlingsprogram och påpekar att den är viktig för att stärka möjligheterna att konkurrera på lika villkor. Den åländska handelsflottan är gammal och det är naturligtvis så att dess konkurrenskraft skulle väsentligt förbättras om man kunde införskaffa modernt tonnage. Dessutom är det god efterfrågan på den här marknaden och det skulle vara väldigt viktigt att utnyttja situationen, så jag hoppas att utskottet kan ge oss svar på de frågorna och att regeringen lämnar ett positivt besked också i den här frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vad gäller tonnagebeskattningen och revideringen har vi, får jag ändå säga, god insyn i det beredningsarbete som pågår i finansministeriet. Vi har veckovisa kontakter på tjänstemannanivå, vi har haft politiska kontakter i den frågan och de kommer att upprepas. Om utskottet så önskar kommer jag gärna och redovisar mera i detalj för arbetet där också. Just i samband med presentationen av framställningen höll jag mig strikt till det ämne som framställningen berör.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag förstår ledamoten Mats Perämaas inställning i denna fråga, men eftersom sjöfartsnäringen har en så dominerande betydelse för den åländska ekonomin tycker jag att vi måste ta vara på varje tillfälle när den frågan kan diskuteras och där vi kan bidra till att konkurrensvillkoren blir så bra som möjligt. Jag hoppas alltså att utskottet tar tillvara det erbjudande som ministern gav om att komma och fördjupa diskussionen också om tonnageskattefrågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman!

Om det är så att utskottet skall fördjupa sig i sjöfartsfrågorna i allmänhet och inte bara i lagen har jag i det här skedet två synpunkter. Den ena ansluter till det som ltl Barbro Sundback sade om tonnageskatten; den infördes ju 2002 i rikets och i vår egen kommunallagstiftning och den skatten har inte utnyttjats annat än av ett litet rederi som har betalat några hundra euro i tonnageskatt. Det är ett sandskuterederi som av någon outgrundlig anledning har utnyttjat systemet. Nu är det alltså en beredning på gång av en ny tonnageskatt – det har utlovats i många år – och det som är det viktiga, har jag noterat i pressen många gånger, är att man säger att tonnageskatten skall lösa problemen med nyinvesteringar. Tonnageskatten kommer inte att lösa problemen för passagerarfartygen eftersom det med största sannolikhet är omöjligt att räkna in den skattefria försäljningen i inkomster och kostnader. Detta gör att det måste ett annat system till för passagerarfartygen, och det är passagerarfartygen som i dag är viktiga för Åland att kunna behålla. Det som är möjligt för sådana fartyg är en nyanskaffningsreservering och det finns klara och tydliga modeller på det;  det finns t.o.m. löften om att finansministeriet för flera år sedan skulle ha gått vidare med detta, men det har dröjt och det har stannat upp och det har varit problem. Det finns alltså all anledning att uppmuntra den här landskapsregeringen och sjöfartsansvariga Perämaa att gå vidare med frågan, men det är ingen lätt sak och det är bra om utskottet kan redogöra för dagsläget.

 

Den andra frågan som också kan vara viktig för utskottet är en sak som jag här i salen har debatterat med ledamöterna Jansson&Jansson, dvs. Harry och Roger samt ltl Anders Eriksson, vilka säger, om vi förenklar något, att detta är ett nollsummespel, det är en rundgång, rederierna betalar vad rederierna får tillbaka. Men jag tycker att den här lagändringen och systemändringen, där det är fråga om samma pengar, drygt 40 miljoner i sjöfartsstöd totalt sett för Ålands del, visar att rederierna kommer att betala in förskottsinnehållningen, precis som man gör i vilket företag som helst. Det betyder kommunalskatt, det betyder statsskatt, det betyder den så berömda församlingsskatten, det betyder olycksfallspremier, det betyder pension, det betyder arbetsskyddslöshetspremier osv. Allt detta betalas av rederierna för de anställda och staten betalar tillbaka den summan till rederierna. Då kan man fråga sig: Vem är det som betalar? Jo, det är staten som betalar, staten betalar 40 miljoner för att täcka de kostnader som finns, visserligen är en bit också statsskatt, men alla anställda får samma rätt som alla andra när det gäller skatter och förmåner samt socialskydd. Skall utskottet behandla de saker som jag har nämnt tror jag att det är bra att man upplyser om det – eller om man möjligen hör herrarna som jag nämnde och kommer till någon annan slutsats. Jag tycker att det skall bli väldigt intressant i så fall att höra de argumenten.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Jag kan börja med att säga att den framställning vi har fått på bordet i dag från landskapsregeringen är lite mager just med tanke på sjöfartsnäringens vikt i det åländska samhället. Jag får alltså tacka för ltl Olof Erlands utsträckta hand här att vi skall debattera sjöfartsstödet lite allmänt sett. Ltl Olof Erland ger sig in på ett svårt område och jag stöder varmt ltl Barbro Sundbacks förslag om att utskottet verkligen tar tillfället i akt att en gång för alla fördjupa sig i de här frågeställningarna.

 

De beräkningar som vi har försökt göra när det gäller sjöfartsstödet visar att finska staten i genomsnitt får in ca 16 miljoner euro per år från de åländska rederierna; resten är kommunalskatt, varav 4 miljoner går till de åländska kommunerna. Om Åland övertar beskattningen skulle öriket få in samtliga åländska skatter plus om skattesystemet i övrigt anpassas enligt dagens finska modell skulle vi ha en källskatt på 35 procent, sedan finns det vissa sociala avgifter som jag inte vill gå in på här och nu. Detta skulle vi få från dem som är bosatta utanför Ålands skatteterritorium. Skulle Åland gå in för att vi skulle betala stödet  om  4 miljoner euro till kommunerna skulle vi förstås först betala det tillbaka till rederierna, alternativt om vi hade ett renodlat nettosystem och som egentligen skulle vara att föredra inom sjöfartsnäringen, så skulle vi aldrig belasta rederierna med den här skattebördan. Något ansvar för att kompensera andra än de åländska kommunerna, alltså dessa 4 miljoner, skulle Åland enligt helt normal internationell praxis inte ha. Inte kompenserar Sverige t.ex. de åländska kommunerna i dag för de åländska sjömännen som är bosatta här. Här skulle vi alltså ha en budgetkostnad på 4 miljoner per år.

 

Så har vid det som börjar bli problematiskt när man analyserar dagens system, nämligen finska statens subventioner till pensionsfonden. Dessa torde uppgå till ca 18 miljoner euro per år. Här skulle stödet enligt åländska sjöanställdas kvot ligga runt 4 miljoner euro, så vi skulle ha en direkt budgetbelastning här på 4+4; kommunerna 4, sjöanställda, pensioner 4 = 8 miljoner.

Det är så vi i stort har resonerat i samband med att Ålands Framtid presenterade en statsbudget under fjolåret, dvs. en kostnad på ungefär 10 miljoner euro.

 

Sedan finns det problem. Kanske har vi från Ålands Framtids sida inte lagt tillräcklig vikt vid pensionsbetalningarna till de personer som är bosatta utanför Åland. Här handlar det om ungefär 14 miljoner euro. Hur man skall tolka den här problematiken beror på vilka överenskommelser vi skulle träffa med finska staten om pensionsansvaret eller om Åland skulle gå in för helt egna pensionssystem och finansieringen av dem. Tittar man på omvärlden finns det olika praxis. I Finland är detta inget problem/kostnad eftersom utanför Finland boende sjömän i praktiken inte kan anställas på finskflaggade fartyg på grund av den höga källskatten - Birka Paradise är ett bra exempel – eftersom detta inte återbetalas till rederiet utan behålls av staten i dag. I Danmark och i flera andra sjöfartsnationer runtom i världen är det inte heller något problem eftersom man helt enkelt inte tar något som helst pensionsansvar för de utanför Danmark bosatta sjömännen. Är detta en modell som Åland i så fall borde ta?

 

Skulle vi gå in för det svenska systemet med låg källskatt, som torde ligga på 20 procent i dag, återbetalas den fullt ut till rederierna i kombination med ett pensionsåtagande för de utomåländska sjömännen. Då hamnar vi dessvärre på ett eller annat sätt att stå för även de finska sjömännens statliga pensionsansvar på ca 14 miljoner euro, en tung börda i så fall.

 

Här skulle vi då prata om en direkt ekonomisk budgetbelastning på den åländska självstyrelsekassan, med egen beskattning, på runt 24 miljoner euro per år. Den siffran beror förstås helt och hållet på vilka överenskommelser som skulle göras, vilken skatte- och stödmodell man skulle gå in för och överhuvudtaget vilken samarbetsatmosfär som skulle råda i förhållande till finska staten.

 

Herr talman!

Detta var ett försök att snabbt och utan desto mer förberedelser lite belysa frågan, i och med att det kom lite överraskande att vi skulle diskutera sjöfartsstödet allmänt, men vi torde ligga i ett spann på runt 25 miljoner för Åland att ta ansvar för ifall vi också skall stå för icke-åländska sjöanställdas pensioner.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Utmärkande för framställningen är att den visar kanske den största bristen vi har i självstyrelsen, den fullständigt, man kan säga nästan obetydliga behörighet vi har när det gäller näringspolitiken inom vår största näringsgren. I alla andra näringsgrenar på Åland har vi i princip betydande behörighet. Den som är allra viktigast för vår välfärd och för vår framtid har vi i stort sett ingen behörighet alls i! Vi har inom sjöfarten behörighet inom utbildningen, men det är inte näringspolitiken rakt ut, utan det är s.a.s. indirekt näringspolitisk behörighet, om man är snäll.

 

Jag ser alltså ingen orsak att i samband med den här framställningen diskutera desto mera det som vi inte har behörighet inom. Lämpligare är att man för de diskussionerna i andra sammanhang, men eftersom den här framställningen berör hela det sjöfartsstödspaket som riksdagen har tagit har man naturligtvis rätten att i sammanhanget formellt diskutera vad man vill när det gäller sjöfartsstöd inom landet.

 

De ekonomiska exempel som ltl Olof Erland och ltl Harry Jansson samt andra tidigare har gett uttryck för är inget annat än hypotetiska resonemang. Man klargör också när man för diskussionen från deras sida att det är hypotetiska resonemang.  För mig är de ganska ointressanta eftersom om om inte skulle vara i vägen så skulle de vara intressanta för oss, men nu är om i vägen och då är de ganska ointressanta!

När det gäller överföringarna mellan företagen och staten samt vice versa är det fråga om ren matematik. Den enda problematiken i den matematiken är den matematik som berör de fastlänningar som är anställda inom de åländska företagen. De beräkningarna ger en del huvudbry faktiskt att räkna ut exakta siffror på. Men för dem som är bosatta inom landskapet kontra dem som är bosatta i riket och jobbar inom riksrederier är det en ganska enkel matematik. Hela sjöfartsstödet belastar statsbudgeten – efter permanentningen, samma som det var före permanentningen - med ungefär 70-80 miljoner euro per år, beroende på hur många fartyg som är inblandade; det växlar också från åren. Ungefär två tredjedelar av den här summan betalar rederierna in i form av skatter och avgifter till staten. Sedan betalar rederierna in andra pengar till privata pensionssystem och andra trygghetssystem. Man kan alltså säga att resten utöver den här två tredjedelen som rederierna betalar till staten är en nettokostnad för landets skattebetalare för att upprätthålla en rederinäring under finsk flagg. Det är som sagt ren matematik och den exakta siffran har jag inte närmare än att jag kan säga att det är två tredjedelar så här spontant. Den finns också någorlunda väl kalkylerad på finansministeriet.

 

Så till det hypotetiska resonemanget, om utifall att vi skulle ha behörighet, hur skulle vi då förfara? Den frågan är helt ointressant när man för diskussionen att vi skulle ha samma system som man har i riket. Varför skulle vi ha det?  Vad skulle det då vara för idé med någon behörighet? Det är ingen orsak att föra en sådan hypotetisk diskussion. Att vi inom ramen för självstyrelsen skulle få över behörigheten och sedan skulle vi ha exakt samma som i riket, kopiera! Självklart inte! Då skulle vi naturligtvis söka de lösningar som är så förnuftiga som möjligt för näringsutvecklingen och medborgarnas intresse i landskapet. Det skulle med all säkerhet vara ett ganska annorlunda system än det som man har i Finland och i Sverige, som är de enda länderna i Europa som har detta subventioneringssystem i sin sjöfartspolitik och som man felaktigt kallar nettolönesystem. Det är definitivt inget nettolönesystem; ett nettolönesystem i europeisk kontext är ett system där rederierna betalar till arbetstagarna en nettolön och ingenting annat, inga ytterligare kostnader. Sedan betalar arbetstagarna in för social security, säkerhetssystem, pensionssystem och arbetslöshetssystem osv., till de organisationer som har givit de bästa offerterna. Hur ett åländskt system skulle se ut kan man inte svara på, särskilt av det skälet att vi har i det sammanhanget inte vare sig från statens sida eller i ett fall av behörighet för Ålands lagtings del full beslutsrätt. Vi kan alltså inte styra ”sjöfartsgeografin”, hur kartan skulle se ut, i ett åländskt sjöfartssystem, eftersom vi är beroende av fackliga förhandlingar i det sammanhanget. Jag kan tyvärr inte se, åtminstone inte i dagsläget, att det skulle finnas förutsättningar för att skapa ett europeiskt registersystem i landskapet utan att sjöfackföreningarna skulle vara införstådda med det. Och det kan jag säga att de är inte införstådda med i dag, inte ett enda av de tre fackförbunden är införstådda med det, så man behöver inte bara peka finger på Sjömansunionen utan samma besked kommer från de andra också. Men det är självklart att beskedet kommer i det här skedet eftersom det inte finns någon modell för hur det åländska systemet i så fall skulle se ut, annat än att det skulle definitivt inte se ut lika som i Finland i dag för då skulle det inte vara någon vits med ett åländskt system.

 

Frågan är naturligtvis komplicerad, men den är för Ålands långsiktiga framtid synnerligen väsentlig att fortsätta att diskutera och även ta initiativ ifrån landskapsregeringens sida framöver. Jag hoppas på sådana konstruktiva diskussioner, och här tror jag inte att det behöver vara några partiskiljande frågor, utan det här är, likaväl om PAF-frågan, en sådan tung väsentlig fråga för oss alla och för Ålands framtid, så vi bör föra sakliga diskussioner om den.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson har ju goda insikter och kunskaper i den här frågan och jag tyckte att han åstadkom en alldeles utomordentlig promemoria under sin tid i riksdagen just i den här frågan. När han diskuterar en eventuell åländsk sjöfartspolitik så hänvisar han till de fackliga organisationernas inställning och då enbart till arbetsgivarorganisationen. Jag hoppas att ltl Roger Jansson med sina goda kontakter i branschen skulle kunna redovisa för rederiernas inställning till ett åländskt s.k. övertagande både av sjöfartsfrågorna och av skattebehörigheten.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Nej, det kan jag int, var det någon som sade i tiderna! I samband med den utredning som blev klar 2006 när det gäller finska sjöfartspolitiken och den enstämmighet som fanns mellan facken och redarföreningarna så var frågan också på bordet om en eventuell utökad åländsk behörighet inom sjöfarten och beskeden från fackföreningarna var tydlig, såsom jag redogjorde för här. Det är rimligt att jag också svarar på frågan hurudan inställningen var från redarföreningarna och därmed från rederiernas sida. Den var inte så tydlig, den var ambivalent. När vi för våra diskussioner med cheferna för de åländska rederierna är också synpunkterna växlande, så man har alltså inte någon klar inställning, särskilt eftersom man inte har sett hur systemet skulle se ut. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Då är det en väldigt intressant situation att det finns partier som vill att vi skall ta över näringen. Den tycks inte ha stöd åtminstone i arbetsmarknadsparternas organisationer och om det dessutom kostar landskapet en del pengar så syns det lite främmande att man skulle kämpa för en sådan fråga!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vill inskärpa för min del att jag upplever att stöd finns. Stöd finns men man vill alltså veta vad det är man skall stöda före man är beredd att stöda. Det är väldigt svårt att utarbeta ett förslag till system när vi här på Åland, trots att vi borde ha en hög sjöfartskunskap på det politiska planet, inte har en beredskap att diskutera frågan så långt att man skulle kunna lägga fram någonting konkret till medparterna i en sådan här process. Men jag hoppas att utvecklingen skall gå därhän – de flesta utvecklingar går nämligen framåt med tiden och jag tror också att det här kommer att mogna här hemma på Åland så småningom, att man inser att här måste man få en utveckling. Min erfarenhet från tidigare och alldeles särskilt de senaste åren har varit den att någon säkerhet för hur den finska sjöfartspolitiken kommer att se ut, det kommer vi aldrig att få, aldrig! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Talmannen uppmärksamgör kollegiet och kammaren på att rubriken för ämnet är mycket vidsträckt, även om innehållet i lagförslaget är något mer begränsat och har därför intagit en mycket liberal hållning vad gäller debattens omfång.

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman!

Man kan väl uttrycka det som så att debatten kanske är intressantare än framställningen och det finns väl i så fall ingen anledning att avbryta den! Jag tycker att det är mycket intressant att en sådan här viktig fråga faktiskt kommer fram så pass tydligt som den gör och jag skall ta fasta på lite av det som ltl Roger Jansson säger här. Han säger att med mera kunskap kommer det någonting annat. Jag skulle vilja hävda motsatsen att i och med att kunskap finns inom rederierna har det här systemet blivit så bra som det kan vara. Vad skillnaden skulle vara om Åland tar över är naturligtvis en intressant fråga. Jag ser den på det här sättet att rederinäringen har under lång tid, sedan 1850, varit en icke-reglerad näring, det har varit de fria havens princip, som man uttrycker det. De åländska redarna och sjöfolket har klarat sig mycket väl i den här internationella, globala konkurrensen. Under senare tid har det blivit mera av skattekonkurrens, protektionism och reglering som har gjort att på 50-, 60- och 70-talen så flaggade många rederier ut eller satte sina fartyg under utländsk flagg. Det fick EU att reagera med en politik som skulle få återflaggning, inflaggning och det har lyckats i de flesta länder. I Finland har man stoppat upp utflaggningen delvis. På senare år har t.ex. ett stort italienskt rederi köpt upp en stor del av Finlands handelsflotta, men det här har man reglerat med riktlinjer på det sättet att lika villkor gäller inom EU så att det finns ett tak för hur mycket stöd man ger. Det är alltså det som kallas nettolönesystem. Det är europeiskt och det kan sedan utformas på olika sätt, tekniskt sett, i budgeten om man jämför Sverige och Finland. Men nettolönesystemet får utnyttjas, och det utnyttjas.

 

Slutsatsen är den: åländska rederier i dag verkar på samma villkor som alla andra i Europa. Vad blir då skillnaden om man tar över sjöfartspolitiken, som ltl Roger Jansson nämnde, skall vi då bedriva sjöfartspolitik på ett annat sätt? Då är alternativet att vi ger mindre stöd, och det är naturligtvis möjligt, vi  kan ge mindre stöd. Skillnaden för rederierna och för Ålands budget är 40 miljoner. Tar vi över så skall vi betala det. Ltl Harry Jansson räknade här med 24 miljoner, okej, må så vara, mycket pengar det också! Det är alltså det vi har att välja på i dag; sjöfartspolitiken är fastlagd av marknadsvillkor och av EU:s riktlinjer. Vårt handlingsutrymme skulle inte vara stort.  (Från salen, ltl Roger Jansson: helt fel!)  De åländska rederierna har också, vad jag har förstått, ställt sig bakom de skrivningar som finns i handlingsprogrammet och de har under en lång tid insett att det här systemet är bäst för de åländska rederierna. Det finns alltså ingen regeringspolitik på Åland som säger att vi skall ta över beskattningen och sjöfarten samtidigt. Däremot har Frisinnad Samverkan i sitt program inför valet sagt att vi skall ha ett eget register och vi skall ta över den direkta beskattningen - lika med minus 40 miljoner euro i landskapets budget.  (Från salen, ltl Jörgen Strand: du ljuger!)

 

Herr talman! Sådana tillmälen från bänken accepterar jag inte!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Inom ramen för riktlinjerna för EU:s stödpolitik, som inte är EU:s stödpolitik utan som är en tillåtelse till medlemsstaterna att ha nationella stöd för sjöfarten och som togs 1996 möjliggörs mångahanda stödformer i den nationella lagstiftningen för sjöfarten. När vi jämför länderna i Europa ser vi att likartade system finns i Finland och Sverige. Det tyska systemet, det holländska systemet, Storbritanniens system och Medelshavsländernas system skiljer sig från varandra och skiljer sig markant från de nordiska systemen. Vem kan alltså stå och säga hur det åländska systemet skulle se ut och vad det skulle kosta eventuellt för de åländska skattebetalarna, inte jag åtminstone! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

I förbindelse med diskussionen föranleds ltl Olof Erlands avbrott av en händelse som tas till behandling i talmanskonferensen omedelbart när detta plenum är avslutat. Till detta möte kallas ltl Jörgen Strand.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 4/2007-2008 angående ändring av 30 § lagtingsordningen. (LM 1/2007-2008).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Vitryssland för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 10 mars. Godkänt.

 

Republikens presidents framställning om godkännande av ändringen av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i ändringen som hör till området för lagstiftningen. (RP 4/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 10 mars. Godkänt.

 

Landskapsregeringens meddelande om landskapsregeringens mål jämte Ramprogram för jämställdhetsarbetet på Åland 2008-2011. (M 1/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 12 mars. Godkänt.

 

 

Lagtingets nästa plenum är  måndagen den 10 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.13.49).