PLENUM den 18 april 2007 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson och ltl Anne-Helena Sjöblom).

28 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

  

Lagutskottets betänkande nr 12/2006-2007 om ny pensionslagstiftning för dem som omfattas av regelverket om statens pensioner. (FR 12/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till den 23.4. Godkänt.

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 4/2006-2007 om etablerande av en tankesmedja för framtidsforskning. (HM 25/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till den 27.4. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning med förslag till första tilläggsbudget för år 2007. (FR 20/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det går fortsatt mycket bra för Åland och vår ekonomi är stark. Trots mycket omfattande investeringar nu och framöver samt växande transfereringar, inte minst genom det reformerade landskapsandelssystemet till kommunerna, som jag får äran att presentera på måndag, vill jag ändå säga att ekonomin är i mycket gott skick. Vår likviditet är god.

 

Inför 2008 års budgetramar som vi just nu håller på att utforma finns det egentligen i huvudsak bara två frågeställningar som vi kan få svårt att hantera och direkt styra när det gäller verkningarna av dem. Det är för det första: Vilka kommer de reala effekterna att bli av den nya finländska regeringens alla föreslagna skattesänkningar och den andra frågan är vilket blir utfallet av höstens avtalsrörelse? Som vi alla känner till är vi avtalslösa efter 1 oktober. Och andra sidan finns det också skrivningar i den nya finländska regeringens program som med stor säkerhet är ägnade också att både direkt och indirekt förstärka landskapets ekonomi. Jag tänker här framför allt på den nya regeringens deklaration om att den finländska och därmed också åländska sjöfartens konkurrenskraft skall förbättras till en nivå som motsvarar nivån för de viktigaste konkurrentländerna genom de stödformer EU godkänner och genom en förnyad rederibeskattning.

 

Tonnagebeskattningen skall också förnyas så att den blir konkurrenskraftig och man skall utreda ibruktagandet av en allmän reservering inom rederibeskattningen. Sjöfartspolitikens mål sägs vara att trygga en positiv utveckling för Finlands handelsflotta, att säkra de finländska sjömännens sysselsättning och krisberedskapen. Dessa intentioner passar också utomordentligt väl för oss här på Åland.

 

En fråga i sjöfartssammanhanget som engagerat oss i landskapsregeringen och inte minst mig själv som ansvarig för sjöfartsfrågorna har gällt det s.k. ö-cabotaget Själv har jag länge jobbat för att också viss internationellt konkurrensutsatt lasttrafik i reguljär inrikeslinjetrafik skulle erhålla stöd motsvarande utrikesgående lasttrafik. Det här har varit en lång och mycket svår fråga men efter förhandlingar på kommunikationsministeriet förra tisdagen fick jag löfte om att detta skall skrivas in i det förslag till lag om förbättrad konkurrenskraft för fartyg i utrikestrafik. Nu gäller det att se att det också förverkligas.

 

Därmed tycker jag att det finns orsak att med positiva ögon betrakta den för Åland så viktiga sjöfartens vidgade konkurrensförmåga med tillförsikt. Vi nämner lite om sjöfartsproblematiken eller premisserna i allmänna motiveringen till tilläggsbudgeten och jag vill meddela en sak som jag tror att är viktig för lagtinget att veta. Sjöfarten har vi tidigare hävdat att ligger någonstans i trakten av ca 40 procent av vår BNP. Dessa relativa andel har emellertid sjunkit så att den nu är drygt 28 procent. Det beror å ena sidan på de försämrade konkurrensförutsättningar man har haft, men samtidigt är det också så att våra landbaserade näringar har fått en helt annan styrka än vad de tidigare har haft. Det är alltså två faktorer som spelar in, dels att sjöfarten har haft problem men också att landsidan nu går så mycket bättre. Det är också någonting som vi har orsak att glädja oss åt. Möjligheten att påverka sjöfarten har vi inte direkt eftersom det ligger under rikets behörighet, medan näringspolitiken i övrigt har vi lagstiftningsbehörighet på och möjligheter att hjälpa till och bistå. Jag tror att en rad insatser som också har gjorts från självstyrelsens sida har påverkat den här positiva utvecklingen.

 

Den här första tilläggsbudget för 2007 tycker jag bär syn för sägen när det gäller landskapets hushållning och regeringens vilja att inte slösa utan att stärka finanserna för framtida behov. Tilläggsbudgeten innehåller nu sammanlagt 11.530.000 i nya intäkter men endast 538.000 i nya utgifter. Skillnaden på 10.992.000 tecknar vi inte heller in för någon konsumtion detta år; vi överför den till budgetåret 2008.

 

Överskottet genereras av att bokslutet för 2006 blev bättre än vad vi hade väntat. Vi hade kalkylerat med 13 miljoners överskott och det blev 18. Dessa 5.003.000 euro som sköt över ingår i transfereringssumman till nästa år och dessutom är statens förskott för 2006 förhöjt med 3.296.000 och samtidigt har vi fått en högre skattegottgörelse än beräknat för 2005 på 3.060.000 euro. Skattegottgörelsen steg till drygt 35 miljoner euro. Det här är goda och det är positiva nyheter. Det visar med önskvärd tydlighet att landskapsregeringen inte heller budgeterar med glädjesiffror, utan att vi snarast är försiktiga och står på säker mark. Det är klokt – och den som spar han har.

 

När det gäller hanteringen av landskapets likvida medel kan man säga att finansavdelningen följt de principer som slogs fast i budgeten redan 1998. Men redan vid den tidpunkten var det meningen att landskapsregeringen skulle överväga mer detaljerade regler för placeringarna och det skulle ske i anslutning till att den inaktuella finansförvaltningslagen skulle revideras. Vi har alltså en finansförvaltningslag från 1973 som på en rad punkter är överspelad. Men ingen regering före den nu sittande har haft möjlighet att ta itu med den här frågan, trots att nuvarande lagstiftning inte ens reglerar det existerande ekonomiska systemet mellan Åland och riket.

 

Jag vet, fru talman, att raden av angelägna lagstiftningsuppgifter stått som spön i backen och att finansförvaltningslagen därför fått stå tillbaka, men nu är det slut på det. Arbetet med att reformera finansförvaltningslagstiftningen är nu i full gång på finansavdelningen och vår mening är att vi i den nya lagen skall föreslå att våra likvida pengar skall placeras enligt en av landskapsregeringen särskilt antagen placeringsplan. Den plan som regeringen skulle anta skall föreskriva regler om förvaltning, allmänna mål med placeringsverksamheten, definiera olika tillgångsgrupper, riskspridning och naturligtvis skall den också definiera avkastningsmålet. Vägledande för allt i detta sammanhang skulle vara att de placeringar vi gör är optimalt säkra och att landskapets beredskap för betalningar skall vara tryggade.

 

I väntan på att den nya finansförvaltningslagen kan antas och reglerna om placeringsplanen förverkligas måste ändå viss uppdatering av placeringsverksamhetens nuvarande regelverk ske och därför förelägger också regeringen nu lagtinget för antagande en rad förnyade inslag vad gäller de här principerna. Jag hoppas att det inte skall vålla mycket problem att förverkliga dessa.

 

Fru talman!

Budgeten är inte direkt dramatisk. Den innehåller ändå några frågeställningar av central betydelse och man kan väl också säga att det finns ett par frågeställningar som har föranlett så mycket diskussion i landskapsregeringen att man i något fall inte ens har kunnat enas. Det är inga stora saker. Jag skall komma in på dem så småningom. Jag vill bara nämna några små poster dessförinnan.

 

Vi tar upp 25.000 euro för vattenförbättrande åtgärder och den här gången är målet att vi skulle bistå insatserna för att förbättra vattenkvaliteten i Toböle träsk. Jag har förstått att där är ett syresättningsprojekt som är aktuellt och det är väldigt angeläget.

 

Vi tar också upp 22.000 euro för Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för förberedande åtgärder och det innebär bl.a. att vi inrättar en chefstjänst för myndigheten i löneklass A27.

 

De olika skolreparationerna kan lagtingsledamöterna själva naturligtvis orientera sig om, men jag tycker att det vittnar om att vi inte riktigt har fastighetsskötseln under kontroll. Samtidigt är det också så att många av skolorna börjar bli äldre och tidens tand gnager och det finns en hel del renoveringsbehov och inte minst vattenläckorna indikerar att vi närmar oss betydligt tyngre restaureringsåtgärder.

 

Lagtinget var i samband med turismstrategin in på nödvändigheten av satsningar i Bomarsund. Vi har enats om att nu gå till verket och projektera för i första hand ett Visitor’s Center, ett besökscenter, där vi har satt kostnadstaket för byggnationen inklusive inventarier till 2,85 miljoner euro. Vi tror att vi kan få ett mycket bra projekt i det avseendet. Själv ämnar jag föreslå för regeringen i budgetförslaget för 2008 att 1,5 miljon euro tas upp som ett delanslag för att under kommande år påbörja det arbetet. Eventuella andra investeringar som kan visa sig angelägna framöver är ändå av den arten att den kan passas in mycket med hänsyn till konjunktursvängningar. Viker konjunkturen kan det vara lämpligt att göra någonting till. De är inte så behövande att de absolut måste vara med nu. Vi tror också att genom att sätta  ett tak på det här finns det goda möjligheter att få större enighet om att gå fram och jag tycker att vi gör en jättebra sak nu i det här avseendet.

 

Vi försöker också göra Bomarsund till EU-projekt. För projekteringsanslagen söker vi också mål-2 pengar för att s.a.s. underlätta landskapets egen börda och jag hoppas att det skall gå bra. Själv tycker jag att Bomarsund och satsningen där är fin och den är angelägen. När vi alla betänker att Bomarsund i princip har demilitariseringens vagga och vilka som en gång i tiden under Krimkrigets dagar var involverade i den stora smällen där så tror jag det finns en mycket stor potential att hos engelsmän, fransmän och även hos ryssar marknadsföra Bomarsund som ett intressant och viktigt besöksmål. Vi vet redan att hela Kastelholmsområdet utgör Ålands främst besöksmål.

 

När det sedan gäller frågeställningen om hantverksskolan kan vi nog lugnt säga att det har handlat om sju sorger och åtta bedrövelser och när man har trott att man har varit i hamn har det uppstått nya saker med fastigheter och andra omständigheter som man egentligen inte har kunnat förutse. Vi har i lagtinget något divergerande uppfattningar om skall det här tillbaka till folkhögskolan och vi då åsidosätter den ideella rörelsen som ändå är mycket entusiastisk och verkligen vill få någonting till stånd eller skulle vi kunna hitta någonting i denna för turismen så fantastiska miljö som hela Kastelholmsområdet utgör.

 

Landskapsregeringen befinner sig i den situationen att kulturarvet, fastigheterna, på Kastelholms kungsgård måste vi under alla omständigheter göra någonting åt, de kan inte få förfalla. Om man samtidigt som man måste göra restaureringsinsatser ser möjligheter att samtidigt kunna få in någon meningsfull verksamhet så tycker jag att man slår två flugor i en smäll. Nu har vi då ett scenario presenterat här som tar sikte på stallet i första hand och i ett andra skede skulle man också restaurera upp mangårdsbyggnaden för att då också fullt ut kunna komplettera kursutbudet. Jag tror att det finns goda möjligheter för den ideella rörelse som finns bakom det här att hos kulturella donatorer runt om oss söka betydande anslag för att få in resurser i den här utbildningen. Själv skulle jag vilja se att hantverk och design kunde lyftas till en ny nivå vad gäller utbildningen på Åland. Jag hävdar att det är ett eftersatt område och vi ligger långt efter många i våra omgivningar. Jag skulle vilja, och jag tror att det är många i regeringen som vill det, att vi skulle kunna revanchera oss också utåt. Design är ett underskattat ord. Det betyder oerhört mycket. Jag tycker att vi skall fortsätta på Kastelholmsspåret och skulle gärna vädja till alla mina goda vänner även på centerhåll att komma med på det tåget. Jag vet att vi har lite divergerande åsikter.

 

Den tredje frågan som kanske har varit lite kannstöperier kring gäller de 120 nya bostäder som man ansöker om bostadsfinansiering för. En majoritet bestående av socialdemokrater och center har röstat igenom 150.000 euro för att kunna förverkliga dessa bostäder. Jag vill själv hävda att vi befinner oss fortsättningsvis i ett ganska svårt och utsatt läge. Vi har en bostadsbrist, vi behöver människor, vi behöver mången ny arbetskraft utöver det vi har i dag. Vi måste främja en inflyttning ytterligare till Åland. Det är angeläget. Vårt näringsliv är i stort behov av ytterligare kompetent arbetskraft. Jag tycker att de här sakerna sammanhänger ganska väl. Så länge vi har möjligheter vill jag för egen del säga, att jag vill inte att vi avhänder oss ytterligare ett politiskt instrument av betydelse. Frisinnad Samverkan har i det här avseendet en annan mening. Vi har olika åsikter av ideologiska orsaker. Jag har respekt för det och förstår synpunkterna men har lite svårt att i dagens läge omfatta dem.

 

Med dessa värmande ord skulle jag gärna vilja att tilläggsbudgeten skulle antas efter behandling i utskottet.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Med denna replikflora redan på första anförandet bådar det inte vidare gott för landskapsregeringens budget! För det första: pengaregnet på inkomstsidan fortsätter. Det visar att vi har ett bra ekonomiskt system där vi hela tiden har goda inkomster, men när finansansvariga säger att landskapsregeringen inte slösar utan stärker finanserna är det nog inte för att man håller igen på utgifterna utan det är just för att vi har så goda inkomster som landskapsregeringen kan arbeta som den gör. För det andra sjöfarten: sjöfarten. Det finns en passus i allmänna motiveringen som gör att jag får en rynka i pannan, nämligen sista raden i första stycket: ”Detta förutsätter att landskapet i motsvarande mån erhåller större behörighet över sjöfartsfrågorna än tidigare.” Det här ger anledning till oro. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag skall lugna vtm Viveka Eriksson. Det inger inte oro. Skrivningen är delvis inaktuell. Tilläggsbudgeten lämnades före vi hade de senaste överläggningarna med kommunikationsministeriet. I dag är skrivningen överhuvudtaget inte aktuell. Den korrigeringen borde jag ha gjort, men jag kan ta upp det i finansutskottet och berätta lite mera ingående om vad som har skett.

 

Som jag sade vtm Viveka Eriksson har vi alla möjligheter att inteckna de nästan elva miljonerna redan nu om vi vill. Det finns behov, men vi gör inte det! Vi för det framåt för att säkerställa och grundmura en god finansieringslinje för 2008.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna anser också att bara för att vi har god ekonomi just nu på grund av inkomster skall vi inte slösa på de resurserna därför att vi har stora viktiga frågor att ta itu med i framtiden. Vi har i tidigare tilläggsbudgeter dragit upp riktlinjer om vilka stora viktiga frågor som vi borde fokusera på. När det gäller sjöfarten är det väldigt viktigt att tänka på att behörigheten är rikets och att Åland bör fortsätta att agera på så sätt att man får regering och riksdag att jobba på ett sjöfartspolitiskt vänligt sätt. De nya skrivningarna som finns i regeringsprogrammet är säkert bra, men, ledamoten Lasse Wiklöf, det har funnits bra skrivningar också förr i regeringsprogram och det har inte alltid varit raka vägar att gå utan det har varit ganska motigt, så det återstår nog mycket aktivitet och agerande från landskapsregeringens sida.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

När det gäller det ekonomiska synsättet tackar jag för stödet. Det är precis så där som vtm Viveka Eriksson deklarerar att man skall förfara. Det är så vi förfar. Vad gäller sjöfartsfrågeställningarna är det klart att jag vill inte börja med att misstänkliggöra den nya regeringen och säga att jag inte tror att de skall infria det här. Men skrivningarna bådar gott. Det är naturligt att det därutöver gäller för oss att följa upp det här som bara den, och det kommer vi att göra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

I samband med ordinarie budget förde finansansvarige och bl.a. vicelantrådet en diskussion om huruvida den budgeten var för expansiv eller inte. Finansansvarige framförde på sedvanligt målande starkt sätt att byggmarknaden riskerade att överhettas. Det som står framför oss är sjukhusbyggnaden på 20 miljoner, vi har sjöfartsmuseet som ligger i röret, som man säger, och jag har en uppgift att det kan kosta så mycket som 13 miljoner, nu skall man bygga mera bostäder, man skall satsa 2,85 miljoner i Bomarsund, 1,5 miljon på Kastelholmsområdet osv. Har ni enats om i landskapsregeringen, med tanke på risken för överhettning, att den här budgeten har en avkylande effekt på ekonomin och kanske på byggmarknaden i synnerhet.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Någon direkt avkylande effekt vågar jag påstå att den inte har. Men det finns också i politik behovsrelaterade frågor som man måste kunna ta ställning till. Politik är inte bara att säga nej till allting heller, det är också att i någon mån kunna leverera och göra det på ett ansvarsfullt sätt inom de ekonomiska ramar vi har. Men när det gäller de framtida investeringarna så gäller det också där i görligaste mån att försöka anpassa utbyggnadstakt och tidsperioder så bra som det bara går, det är klart, det eftersträvar jag. Jag har sagt förut att konjunkturpolitik är väldigt svårt. När behov föreligger och de är angelägna och alla människor anser att nu måste vårt projekt till varje pris förverkligas borde man i större utsträckning ibland säga nej, strikt sakligt. Men behoven är också ganska centrala och många projekt har väntat oerhört länge på sitt förverkligande.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Så är det naturligtvis, men det blir motsägelsefullt när man ena gången står här och varnar för en överhettad byggmarknad och sedan i nästa skede ytterligare späder på det. Det som jag säger nu är inte att säga emot något projekt eller för något projekt, men vi borde i den expansiva situationen med så många byggprojekt på gång ha en fortlöpande planering och en bild av hur de tidigare beslutade byggprojekten kan påverka ekonomin framdeles innan vi plussar på mera. Vi skall komma ihåg att vi satsar i en tilläggsbudget nästan 4,5 miljoner euro ytterligare i byggprojekt plus räntestöd för bostadsmarknaden. Det är väldigt expansivt.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Vi har ett jätteprojekt på gång, kk-huset, som jag anser att i princip borde i allt väsentligt vara nästintill undanstökat innan man drar igång andra projekt. Vi har väl gjort någon skrivning om också att t.ex. sjöfartsmuseet, om jag inte missminner mig, skulle komma efter det att kk-huset var klart. Nog försöker landskapet i görligaste mån tidsanpassa så gott det går, den saken är klar. Men de här frågeställningarna är också angelägna. Det är som ltl Mats Perämaa sade, att jag vill  inte vara för något projekt och jag vill inte vara emot något projekt! Vi vill visa på en optimism och framtidstro, men samtidigt är det ett problem att marknaden är så överhettad. Det är sant, men vi kommer inte att vilja späda på t.ex. med våra egna investeringar i någon större utsträckning förrän vi ser att de andra storbyggena också har tonat ner.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Min replik gäller Bomarsunds fästningsområde som ledamoten Lasse Wiklöf lyfta fram ganska mycket i sitt anförande. Jag undrar om det har gjorts någon analys eller utredning om besöksunderlaget för fästningen? – den ryska militärbasen som byggdes i mitten av 1800-talet och som fransmän och engelsmän kom och bombade bort därifrån och det var väl en bastard redan när den började byggas och det visade sig bl.a. i den korta tiden den fanns. Jag ifrågasätter om det hör så väldigt mycket till vårt kulturarv, att vi skall satsa så stora pengar där. Hör det verkligen till vårt kulturarv och kommer vi att få igen de här pengarna från turisterna?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Vi pratar om vår demilitarisering, varifrån härrör den? Jo, den härrör just ur Bomarsunds ledsamheterna. Jag tycker att det är ett av vårt samhälles fundament. Kastelholms/Bomarsundsområdet är, om inte jag missminner mig, det mest välfrekventerade redan nu av turister som besöker Åland. Det är ett av de främsta turistmålen. Kan vi förstärka den bilden och göra den bättre beskrivande och berättande för den som besöker området så tror jag att det är värt pengarna. Det är en internationellt intressant plats för väldigt många människor. De turister jag har haft tid har tyckt, när man berättar om vad som där har skett, att det är jättespännande. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag känner mycket väl till att vår demilitariseringsvagga ligger där och det är intressant för oss ålänningar, men jag frågade uttryckligen efter om det har gjorts någon utredning hur stort intresset är och har man analyserat det här överhuvudtaget? Det är den biten som jag är intresserad av. Med kk-huset, golfbanor osv. gör man väldigt stora analyser och vill ta reda på om det finns några möjligheter till det, men har man gjort något alla här för att se hur stort underlaget är?

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag kanske skulle kunna lämna den här frågeställningen till lite utförligare beskrivning av den som har genomarbetat frågeställningarna och varit med om allt som nu förestår inför projekteringen, nämligen kulturminister Camilla Gunell. Jag tror att hon under dagens lopp kan ge en lite utförligare briefing än vad jag har till hands.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Finansansvariga Wiklöf påtalar att det finns, som han uttrycker det, något divergerande åsikter om hantverksskolan. Vädjar gör finansansvariga också. Och det måste väl vara till oppositionen då! Lyssnar man till korridorsnacket så blir det pannkaka av alltihopa om man inte får stöd av oppositionen i den här frågan!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Sådana där vältaliga ord ids jag inte bemöta!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är glädjande att höra att finansminister Lasse Wiklöf har tagit ett helhetsgrepp, även hela regeringen, om just Bomarsunds- och Kastelholmsområdet. Så länge jag har varit här i lagtinget tror jag att vi har hållit på och diskuterat och utrett hit och dit och inte kommit ett steg framåt. Jag trafikerar alla dagar genom Bomarsundsområdet själv och ser många gånger turister som står i ur och skur där och vandrar runt på området utan att det har hänt något mycket de senaste åren. Här finns det att utveckla och göra. Samma sak på Kastelholmsområdet. Det går att samordna mycket av projekten. Det är välkommet initiativ från landskapsregeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det är mycket viktigt att vi tar vara på vårt kulturarv och satsar på det. Men en sak förbryllar mig. Det är när man under museibyråns område tar upp detta med konst, hantverk och design. Det är verkliga framtidsformer och satsningar. Man betonar starkt att man vill sätta byggnaderna i skick. Man borde egentligen ha gått in på att skapa ett kraftigt innehåll åt hantverks- och designundervisningen. Man har börjat i fel ända nu när man börjar restaurera byggnader i stället för att bygga upp en undervisningsform under museibyråns regi. Det kan inte vara framåtsyftande!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag har full respekt för ltl Ragnar Erlandssons synpunkter men delar dem inte.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Nej, annars skulle jag väl inte ha begärt replik! Går man in och synar vad hantverks- och designutbildningen behöver så kommer man snabbt till det att det finns utrymmen för den formen så att man kunde starta denna utbildning i höst redan. Folkhögskolan har delvis tomma lokaler som står outnyttjade, man har fastighetsförvaltning där, det finns logiutrymmen, det finns köksutrymmen som moderniseras genom tilläggsbudgeten och man har redan delvis en administration. Det man behöver göra här är att skapa ett innehåll, ett program, för undervisningen och kompletterar lärarkrafterna därute så kan man slå igång med ringa kostnader, och det brukar ledamoten Wiklöf uppskatta!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är klart att inte bär det emot att få höra om lösningar som kunde vara kostnadseffektiva. Det har jag aldrig känt mig illa till mods över. Det skulle vara fjärran att inte ltl Ragnar Erlandsson försökte diskutera förutsättningar för att återinflytta hantverksutbildningen till folkhögskolan, därifrån den en gång redan har flyttat ut. Det har jag också förståelse för. Men jag och flera andra tror att det finns en helt annan synergieffekt för hantverksutbildningen och  för designverksamheten om man finns i det här för turismen så oehört centrala området. Jag tror det kan tillföra den turistiska sidan väldigt mycket och jag tror att hantverksutbildarna och deras elever kommer definitivt att dra stor nytta också av besökssektorns insatser här. Jag tror att det här spelar åt bägge håll och det skulle vara klokt att lägga dit det. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Eftersom ledamoten Lasse Wiklöf tog upp bostadsbyggandet vill jag göra ett förtydligande. När det gäller behovet av bostäder är vi överens om att det är viktigt för samhällsutvecklingen. Däremot är skiljelinjen ideologisk. Ledamoten Lasse Wiklöf vill tillsammans med centern styra detta från samhällets sida och finansiera det i stället för att marknadskrafterna skall styra. Men det var en annan fråga jag reagerade på och funderar på. När man säger att vi lägger undan 11 miljoner i ladorna så stämmer det inte för vi tecknar in varenda en cent i budgeten i form av räntestöd under 30 år, 7-10 miljoner och några miljoner för de andra investeringarna. Rätt skall vara rätt, tycker jag.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Vill man advocera, vicelantrådet, så kan man, men jag anser inte att det där var en riktig juste tackling!  (Från salen, vicelantrådet: faktum!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Den ideologiska aspekten kring bostadsbyggandet tror jag att vi är överens om att vi är oense om! Men det finns också en annan aspekt som jag skulle vilja att finansminister Wiklöf reflekterar lite över: Hur ser han på det som också har förts fram från Frisinnad Samverkans sida angående den juridiska aspekten av dessa stöd som utbetalas? Finns det ingen som helst grund i de resonemang som vi för om att man även i dessa fall när det gäller att gå in från samhällets sida och intervenera i en marknad, föra dem för prövning till EU-kommissionen och få dem notifierade?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Man kan föra ett resonemang kring det här. Vi vet att Sverige har agerat i den här frågan. Sverige agerade av den anledningen att de blev stämda av ett antal privata fastighetsägare. För att klara ryggen gjorde man det så här. Finland har inte gjort det. Mig veterligen finns det en flora av samhällsfinansieringslösningar i hela Europa; jag tror att nästan alla länder har olika system, alla bygger i princip på att samhället skjuter till och den vägen naturligtvis främjar bostadsproduktionen men framför allt håller naturligtvis också hyreskostnaderna nere. Det är det som är mitt incitament, att vi lever i ett samhälle där vi har stor efterfrågan på arbetskraft och vi har ett jättehögt kostnadsläge, inte minst på hyressidan, hyreskostnaden är hög. Tar vi drastiskt och går in för en sådan här lösning innebär det på momangen att vi mycket marginellt höjer boendekostnaderna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman! Nej, vi har också förståelse för att man skall kunna till vissa delar gå in och stötta bostadsmarknaden. Min fråga gällde fortsättningsvis det att om det finns en osäkerhet kring just den här typen av inblandning från staternas sida, vore det inte då klokt att för framtiden framför allt se till att man har ryggen fri och faktiskt gick in och notifierade de här bitarna? Anser man att man har rätt så finns det heller ingen fara i att gå in och notifiera dem och därför har vi också från vår sida drivit den linjen; det skulle vara intressant att få ytterligare lite reflektioner från finansminister Wiklöfs sida kring ett sådant förfarande.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är klart man kan tänka sig det, men hypotetiskt: Hur många gånger har vi inte stått här och gruvat oss över hur EU:s regelverk har kringgärdat den åländska handlingsmöjligheterna? Då har vi varit lätt sagt förbannade på EU. Nu står vi i beråd att med egen fri vilja gå in. Jag tänkte säga att det finns jurister i vårt samhälle som brukar agera i de här frågorna och det skulle förvåna mig mindre om det hade kommit därifrån, men att vi med öppna ögon eventuellt skulle spela ut en handlingsmöjlighet tycker jag är lite farligt. Samtidigt har jag förståelse för det sättet att resonera, det är inte fråga om det, men jag skulle inte vilja vara den som håller i yxan när man går och kapar en möjlighet till att agera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Hantverk och design är intressant på alla sätt och det har kommit upp flera gånger tidigare här i replikskiftena. Jag skummade två gånger igenom tilläggsbudgeten och letade efter ett moment typ ”stärkande av hantverksutbildningen”, men jag hittade det inte, så jag tänkte det var märkligt. Under rubriken ”Utvecklande av Kastelholms kungsgård” fanns det! Finansminister Wiklöf sade också att vi måste göra någonting med byggnaderna där. Det här tror jag att inte behöver vara alldeles lyckligt, sett ur hantverksutbildningens synvinkel, dvs. man sätter fokus på fel, det är innehållet i hantverksutbildningen som man borde titta på. Om jag förstår det här rätt är det en kostnad på 1.270.000 euro som vi så småningom har innan projektet är klart. Har jag förstått det rätt, finansminister Wiklöf?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman! Jag skulle vilja säga att kostnaden blir nog inte så mycket mindre om vi bara skall restaurera fastigheterna. Jag ser en dubbelnytta att vi har en skyldighet att renovera fastigheterna på kungsgården; om vi dessutom kan försöka applicera en verksamhet där som är meningsfull tycker jag att det är fantastiskt bra. Jag tror, jag säger det än en gång, att det ligger på den bästa av platser för att profilera sig, riktigt i turistsmeten, jag tror det är kanon!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller platsen som sådan har inte jag någonting emot den, men om jag inte missminner mig var det ute i Tosarby 500.000 euro som var finansierat för den nya verkstadsutbyggnaden och att man skulle sätta resten av byggnaderna i skick – helt plötsligt har vi mer än mångdubbelt belopp på halsen. Vi fick också en presentation av projektgruppen. Presentationen och projektet var intressant på alla sätt, men jag säger nu som jag då att man måste också se på ekonomin och jag tycker att man i finansutskottet borde ta och titta på vad det finns för möjligheter. Vi har de facto igen ett projekt som blir dubbelt dyrare än vad det har varit tidigare. Vi vet alla – det är inte finansminister Wiklöfs fel – att man hamnade på överraskningar ute i Tosarby och det har som sades varit sju sorger och åtta bedrövelser med projektet, men kostnaderna blir lite dryga. Jag hoppas att finansutskottet kan titta på det.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det hoppas jag också och att man verkligen sätter sig in i vad man får för de här pengarna samt att man isolerat tittar: vad kostar det att renovera fastigheterna till ett anständigt skick utan skolverksamheten? Då tror jag man kommer att inse att den dubbelnytta som här uppstår är klok.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Mina funderingar i tilläggsbudgeten berör lite mindre frågor, en detalj. Jag läser att under lagberedningen föreslår man att inrätta en tjänst som autonomiutvecklare och lagberedare med avtalslön. Jag har lite funderingar om att varför kan man då inte ha en helt normal lagberedare utan måste ha en autonomiutvecklare? Hur har man resonerat i landskapsregeringen?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman! Som ltl Roger Eriksson säkert känner till är det en tidigare entledigad kanslichef för vilken det inrättades en befattning som autonomiutvecklare kombinerat med lagberedare. Där finns avtalsuppgörelser med vederbörande och det innebär att tjänsten måste inrättas. Sedan är frågeställningen om den skall besättas. Den frågan har vi inte tagit slutlig ställning till i landskapsregeringen ännu, men formellt måste den inrättas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!  Om jag tolkar svaret rätt så finner landskapsregeringen sig tvungen att grunda en tjänst men avser att kanske inte besätta den. Det här skall enligt förslaget kosta 52.000 euro. Jag vidhåller fortfarande att jag tycker att om man avser att stärka lagberedningen så skall man ha en vanlig lagberedartjänst. Enligt uppgift har den tidigare tjänsteinnehavaren haft en lön på långt över 6.000 euro, så jag anser att förfarandet lämnar en hel del övrigt att önska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Jag tänkte fråga minister Wiklöf att är det inte så att budgeten de facto innehåller olika typer av byggprojekt, om vi inkluderar bostadsbyggandet, på över 20 miljoner euro som kommer till det som fanns i ordinarie budget och som var dryga 40 miljoner i landskapsstöd till olika byggprojekt i en redan väldigt, väldigt överhettad byggmarknad?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vill säga, att det här inga landskapsegna projekt. Vi har ingenting med dem att göra annat än: vill vi bistå dem finansiellt i ett läge där en bostadsrättsförening och ett bostadsaktiebolag vill dra igång, det är det som det är fråga om. De svarar för kostnader och alltihop, de anser att de har rationella lösningar för att få det hyggligt, och de anser att det är angeläget. Om det blir några överhettningskostnader av extra dignitet, så är det inte vårt problem; de vill att vi kommer igång med det här. Bostäder, om något, tror jag att ständigt kommer att vara aktuellt att produceras på Åland och särskilt om vi skall klara ut arbetskraften till det privata näringslivet, likaväl som till den offentliga sektorn. Det kommer att bli mycket stora bekymmer, det är jag säker på.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Men det är på det sättet att bygga i dessa tider kommer enbart att driva på inflationen. Vi kommer att få högre byggkostnader och högre hyreskostnader även i dessa bostäder.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Vilket råd skulle ltl Peter Grönlund ge om vi behöver rekrytera en stor kader av professionell arbetskraft till Åland och vi inte har bostäder? Är det tältstan? Det är inte så lätt! Det är ont om bostäder på Åland, det är mycket svårt att få tag i en bostad.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Min förhoppning är att omröstningen i landskapsregeringen angående bostadsprojekten i  tilläggsbudgeten  skall ge  grund för en lite mer omfattande bostadspolitiskdebatt. Jag antar att de flesta skriver under målsättningen att en god bostadspolitik betyder att det finns ändamålsenliga och sunda bostäder, av god kvalitet i tillräckligt antal till rimliga hyror, som motsvarar hyresgästernas behov på hela Åland. Det som delar oss är hur man når dit.

 

Jag skall själv villigt erkänna att jag som borgerlig politiker haft jobbigt ideologiskt med att samhällets andel vad gäller bostadsbyggande har ökat. Men vad som har fått mig att föreslå en fortsättning på de s.k. enhetslånen i budgeten under min tid som ansvarig för bostadspolitiken och varför jag nu föreslår räntestöd för ytterligare projekt och ber lagtinget ta ställning till om samhället skall gå in för en ny form, dvs. bostadsrätter skall jag försöka bringa klarhet i under detta anförande. Främst handlar det om  huruvida  bostadsförsörjningen hör till samhällets kärnområden eller inte.

 

Landskapsregeringen styr inte bostadsbyggandet, vi bygger inte, alla kan söka de medel vi lediganslår, men däremot möjliggör vi en utvidgning och en utökning av bostadsbeståndet.

 

Målsättningen med arbetet med bostadspolitiken bör vara, anser jag, att uppnå en fungerande bostadsmarknad. Med det menas att det finns tillräckligt med bostäder dvs t.o.m. någon ledig bostad. På så sätt finns en konkurrens på området som gör att hyresmarknaden hålls på en sund nivå och oseriösa hyresvärdar konkurreras ut. Vi närmar oss den målsättningen i och med denna satsning i tilläggsbudgeten.

 

Målsättningen måste vara att bostadsbeståndet ständigt ökar om vi skall kunna möta samhällets övriga utmaningar. På Åland har vi stor rörlighet bland befolkningen. Bara med ett drygt femtonårigt perspektiv kan vi konstatera att 10.000 personer har flyttat till Åland. Vi skall förstås komma ihåg att en del har flyttat härifrån också men nettoökningen är 6000 personer.

 

 

* Ökningen av antalet hushåll på Åland var i genomsnitt 172 st per år under perioden 2000-2005.

 

* Antalet nyproducerade bostäder under perioden 2000-2005 var 165 st per år i genomsnitt.

 

* Enbart på basen av befolkningstillväxten råder det ett produktionsunderskott. Till detta skall man lägga den naturliga avgången av bostäder som kan uppskattas till över 100 bostäder per år.

 

Bilden visar hur bostadsproduktionen sedan 1970 fram till 2004; också 2006 finns med. Ökningen av antalet hushåll på Åland var i genomsnitt 172 stycken under perioden 2000-2005, som framgår av bilden. Antalet nyproducerade under samma period var 165 per år i genomsnitt. Enbart på basen av befolkningstillväxten råder det således ett produktionsunderskott, och till detta skall läggas den naturliga avgången av bostäder, som kan uppskattas till över 100 bostäder per år. Kolumnen för t.ex. 2002 är de bostäder som blev färdigställda 2002 och här finns allt boende, privata villor, hyresbostäder, privata som samhällsfinansierade osv.

 

När det gäller våra system kan jag säga att från sjuttiotalet och framåt fanns det ett system med Aravabelånade hus och 1991-1999 fanns det en form av enhetslån, medan man 1999 kom med en ny lag där man också införde räntestöd för att sedan 2002 gå in i det nuvarande systemet. Mellan 1999 och 2002 hade man alltså två parallella system: både räntestöd och några enhetslån. Det som syns tydligt från 1994-1999 är att de projekt som vi stödde var främst kommunala servicebostäder.

 

Ålänningarna verkar ha som målsättning att förr eller senare i livet ha ett eget hus. På vägen dit behöver man för en kortare eller längre tid ofta en hyresbostad. Det gäller alla – fattiga som rika.

Just nu har vi en stor mängd unga studerande utanför Åland. För att kunna rekrytera duktigt folk till våra arbetsplatser och få dessa unga att flytta tillbaka är det livsviktigt att vi har goda bostäder.

 

Att bedriva bostadspolitik är att påta sig ett stort ansvar. Förändringar i bostadspolitiken berör många människor i deras vardag, men är av stor betydelse för  näringslivets utveckling  och  för samhället i stort. Det är inte ett politikområde där man kan ägna sig åt experimenterande. Det är därför viktigt att man inte fattar allt för snabba beslut som kanske en kort tid efter måste ändras för att de inte fått den effekt man avsåg. Jag anser att det också är viktigt att bostadspolitiken är formulerad på så sätt att en bred majoritet stöder den så att den inte ändrar riktning varje gång en ny regering tillsätts.  Däremot kan man självklart inom bostadspolitiken fatta snabba beslut. Det är med viss stolthet denna regering kan visa handlingskraft genom att vi för drygt två år sedan hade 34 rum i 24 studentbostäder att erbjuda våra studerande, medan vi efter en uppvaktning från högskolans elevkår snabbt möjliggjorde att det kunde förverkligas 36 studentbostäder och denna höst kommer den siffran att öka till totalt  72 stycken studentbostäder. I och med det har vi på en mycket på kort tid tillgodosett en stor del av behovet för våra studenter.

 

Fru talman!

Jag för kontinuerligt diskussioner med näringslivet vad gäller bostadspolitiken. Från näringslivets sida ser man bostadsbyggandet ur två olika perspektiv. Dels framhålls att många företag växer och man ser ett stort behov av inflyttning och att man vill att samhället skall se till att det finns bostäder så att företagen kan fokusera på att utveckla sina företag. Dels finns åsikten bland de som själv är aktörer på bostadsmarknaden att  samhället med enhetslån och subventionerade räntor snedvrider konkurrensen eftersom vi inte har några avkastningskrav på de som beviljas lån eller stöd.

 

Det är relevant att fråga sig vem som skall komma i åtnjutande av stödet till bostadsproduktion. Borde lägenheter som uppförts med landskapets subvention också bara tilldelas speciella grupper inom samhället? Vid en första tanke låter det bra. Men frågan är om vi då tillgodoser det behov som näringslivet frågar efter och om vi med det skapar ett uppdelat boende, en segregering där de som har särskilt behov bor på ett visst ställe. Vi har en bostadsgrupp inom regeringen som jobbar med bl.a att fundera på om kraven på de som bygger med samhällsfinansiering på något sätt borde ökas genom t.ex. hyresreglering, eller krav på att en del av de boende skall tas från den kommunala bostadskön osv.

 

Medelhyran i landskapet var 2006 7,32€/m2/ månad. Under perioden 1995-2006 har medelhyran i landskapet stigit med 43 procent. Medelhyran i Mariehamn var 7,80€/m2/ månad. Medelhyrorna för våra landskapsbelånade bostäder i Mariehamn är 7,96€/m2/månad. Fastighets ab Marstads hyror för 2006 var 8,53 €/m2/månad under samma tid. Merparten av dessa bostäder är byggda under de senaste 15 åren. Hyrorna bör täcka kostnaderna för lägenheten och det betyder att det också borde räcka till att på sikt även kunna underhålla bostäderna. Att hyrorna blir höga på Åland beror till stor andel på att byggkostnaderna är så höga. Vårt insulära läge gör att konkurrensen inom byggsektorn inte är tillräckligt stor. Olika lösningar och kreativa idéer för hur vi kunde få mera kvadratmeter bostad per satsad euro funderar landskapsregeringen på i ett mycket gott samarbete med näringslivet och däribland Handelskammaren.

 

Fru talman!

För att bibehålla antalet bostäder på samma nivå som idag behövs ett ersättningsbehov av bostäder med ungefär grovt räknat 130 bostäder per år. Då är allt byggande inräknat, egnahem, aktielokaler osv., men då finns ingen inflyttning med räknad.

 

I budgeten för 2007 finns också 640.000 € för räntestöd för uppskattningsvis ca 55 nya ägarbostäder. Som en parentes kan jag berätta att vi även överväger möjligheten att bevilja räntestöd för äldre hus vilket skulle öka omsättningen bland bostäderna – men innan vi inför det måste vi gå igenom vilka administrativa konsekvenser det har.

 

I budgeten  för 2007 finns 5 miljoner €  upptagna för lån för främst uppförande av hyreshus. Årets anslag reserverades i stöd av fullmakt redan under fjolåret. Den ansökningsomgång som nu behandlas gäller således fullmakten för 2008. Dessa pengar har varit utannonserade och ansökningarna fördelar sig enligt följande:

 

 

 

Lägg märke till att det är ansökningar och inte beredda och beviljade ansökningar. 

Vi har Fastighets Ab Horsklint som anhåller om att få bygga sex lägenheter i Karlby, Kökar för 900.000 euro. Saltviks kommun vill bygga åtta lägenheter i Kvarnbo, Saltvik. Fastighets Ab Snellmansstigen vill bygga i Ingby, Jomala tolv lägenheter. Bostads Ab Norragatan 18 vill ha tre hissar i sitt hus. Haga Norra Ab i Kattby, Hammarland vill bygga tio lägenheter. Storby Fastighets Ab i Eckerö vill bygga fyra lägenheter. Eckerö kommun vill bygga 6 lägenheter och Fastighets Ab Marstad vill bygga 70 lägenheter i Mariehamn samt Ålands Bostadsrättsförening vill bygga 42 lägenheter.

 

Som ni ser finns det en spridning på kostnad per kvadratmeter mellan 1.532 och 2.653 för Fastighets Ab Marstad.

 

Ungefär 35 bostäder och installation av tre hissar torde kunna förverkligas med dessa medel. Längst ner finns ansökan från Ålands bostadsrättförening och Fastighets Ab Marstad på totalt 16 miljoner euro. Stora seriebyggen som dessa ryms inte in i anslaget. Skulle man satsa delvis på ett av dem så skulle hela summan slukas. 

 

Därför införs nu i stället för enhetslån ett förslag om räntestöd och en summa om 150.000€ för att möjliggöra produktion av hyreslägenheter och även hyresrättsbostäder, om man så tycker, med räntestödslån. Satsningen kunde möjliggöra 120 nya bostäder. I förslaget till tilläggsbudget har vi formulerat en ram för hur räntestödet kunde byggas upp.

 

 

Observera att det här en ram för hur det kunde se ut. Men i stora drag är det tänkt så att den som beviljas räntestöd har en självrisk och betalar således minst  1,5 procent enheter och att landskapets stöd kan utgöra maximalt 3 procent enheter, dvs. om lånet stiger upp till 6 procent i ränta betalar landskapet 3 procent, men går det över det betalar inte landskapet mer än 3 procent. Det här är några exempel på hur det skulle utfalla. Det är, som sagt en ram, som sedan kan påverkas av vilka andra omständigheter som sätts in i konceptet.

 

Viktigt att tillägga är att anslaget i tilläggsbudgeten är formulerat öppet, så hela kapaciteten måste inte utnyttjas nu utan man kan återkomma, om man så önskar, med något projekt i höst . Både Marstad och Bostadsrättsföreningen som finns med bland dem som sökt medel 2007 gör,  vad jag har förstått, ansträngningar att trotsa konjunkturen för att få ner byggkostnaderna och utöka konkurrensen bland entreprenörerna, vilket ju vore nödvändigt med tanke på det rådande konjukturläget. Samtidigt är det svårt med bostadspolitik på det sättet att under högkonjunktur behövs det mest folk och då behövs det väldigt mycket bostäder.

 

Fru talman!

I landskapsregeringens omröstning inlämnade Jörgen Strand och Harriet Lindeman en reservation, där det bl.a. påpekas att vi inte har frågat EU om lov innan vi har utbetalat bostadsstöd, och det är sant. Bostadspolitiken är ett av de få områden som EU hittills inte petat i utan som var och en fått bestämma om själva. Med tanke på hur mycket detaljer som EU petar i när det gäller våra beslut så tycker jag själv riktigt illa om att EU skall uppmuntras att peta i mer för att det eventuellt skulle passa ens egen politik. Som jag redan nämnt förs diskussioner om vilka krav man kunde ställa på stödmottagare som bygger bostäder. Det som näringslivet främst önskar är att alla som lyfter stödet också skulle ha avkastningskrav och konsekvenserna av det är någonting som vi tittar på; en säker konsekvens är att det leder till höjda hyror.

 

Bostadspolitiken är inget prioriterat politikområde inom EU. Orsaken är sannolikt att det bland EU:s 27 länder finns många fler olika system för bostadsfinansiering än vad det finns länder. På agendan inom kort finns däremot att gå in med stödpengar för upprustning av bostäder, eftersom det visat sig att bostäderna i framför allt östra delarna av Europa är av mycket låg standard.

 

Slutligen, fru talman, vill jag ägna några ord åt andra moment som finns i tilläggsbudgeten. Bl.a. finns i förslaget ett anslag för anställande av en projektledare och kulturkoordinator för genomförandet av projektet Skärgårdskultur. Anslaget finansieras i sin helhet av Nordiska ministerrådet och Svenska kulturfonden men administreras av oss.

 

Under anslaget Befrämjande av förnyelsebar energi föreslås en omdisponering av projektet från kraftvärmeverket i Mariehamn till bl.a. infrastrukturella satsningar i kommunerna på förnyelsebar energi i enlighet med de skrivningar som finns i budgeten för 2007.

 

Under momentet Ombyggnad och grundförbättringar framgår att kansliavdelningen föreslår att de akuta åtgärderna som skall göras på Ålands yrkesskola och folkhögskolan skulle tas från kansliavdelningen; det nämns inte i texten, men man ser att det finns ett anslag där och att det sedan finns förslag 0. Eftersom vi inte har en samordnad fastighetsförvaltning inom förvaltningen ännu har finansavdelningen föreslagit och önskat att pengarna skulle tas från respektive skola. Därav denna nolla på kansliavdelningens moment.

 

Ytterligare två tomtbyten och delvis försäljning föreslås i tilläggsbudgeten och det gäller ÅHS och GE-villan, båda byten handlar om förhållandet mellan landskapet och staden. Dessa byten och försäljningar ber vi om lagtingets lov för så att landskapet och ÅHS skall kunna förverkliga det bygget samt att staden skall kunna förverkliga utbyggnaden av Trobergshemmet och länka ihop ett äldreboende som skulle sträcka sig ända fram till Mathis-tomten.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Bostadsproduktionsfrågan är den som tydligen blir huvudnumret här i denna debatt. Man kan angripa det förslag som ligger i budgeten på flera olika sätt. Men en aspekt som kanske inte direkt berördes av ledamoten Britt Lundberg är att varför väljer man att göra denna extremt stora satsning just på flerfamiljsbostäder? Det finns också ett behov av att vi skall kunna ha egnahemsbostäder och här gör man nu en sådan modell där man i princip går in och stöttar en form av boende i första hand, ganska stort, utan att ställa några krav egentligen på det, medan man för egnahem ställer krav på hurdan ekonomi man har för att kunna satsa på det här. Det är en av bitarna som jag tycker att är besvärlig. Ledamoten Britt Lundberg var också inne på frågan om lösningsmodeller och att man skall titta över vilka olika lösningsmodeller som finns och att det finns en efterfrågan från framför allt näringslivet att titta på avkastningskravet. Varför för man då in nya element i det här som räntestödet och blandar det med enhetslånen? Det är ett bekymmer som jag ser det. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag tror att det är väldigt bra om det skulle föras en bredare bostadspolitisk debatt för jag tycker att det inte har förts en sådan i lagtinget på väldigt länge, så därför har jag medvetet försökt bidra till en sådan. När det gäller att vi har inkomstbegränsningar på dem som kan få stöd till egnahemshus så är det ingenting som hindrar, och den diskussionen pågår som sagt, att skall man ställa krav också på dem som skall få hyra i dessa bostäder, skall man ställa krav på den som får stöden, att den måste ha en viss nivå på hyran och finns det andra element som man vill ha in i stödformen. Jag tycker att det är väldigt viktigt att få hela lagtingets bild av det därför att jag tror inte att det är bra att det förs  pingpongbeslut här utan att man faktiskt vet att största delen av Ålands lagting anser så här just nu och därför är det en sådan lösning vi bör gå in för. Om vi går in för en väldigt hård inkomstprövning är jag bara rädd för att vi inte riktigt tillmötesgår det behov som näringslivet har när de snabbt vill ha bostäder till sina nyanställda. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Är det så att man får igång en bostadsmarknad som fungerar väl så att vi får privata som engagerar sig i den så kommer vi också att få en ruljangs i marknaden, att det börjar röra på sig, och då tror jag att den biten kommer att lösa sig ganska bra. Jag är inte lika rädd som ledamoten Britt Lundberg att vi skulle få en stagnation. Däremot ser jag fortsättningsvis problem; jag tycker att det är bra att landskapsregeringen diskuterar just bitarna med att vad skall man ställa för krav för att få stöd i form av enhetslån eller räntestöd, men vore det då inte viktigt att man i det skedet valde att inte gå vidare med ytterligare subventioner, som man nu gör, förrän man har ställt sig frågan eller fått svar på frågan huruvida man skall ställa olika  typer av krav på stödsystemen. Det är en viktig sak. Jag vill också poängtera att från Frisinnad Samverkans sida ser vi just det exempel som ledamoten Britt Lundberg tog upp om studentbostäder som någonting typiskt, där skall samhället vara med för det kommer också att skapa ett utrymme i bostadsmarknaden som gör att vi får fart på hjulen också. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

I grunden tycker vi lika. Jag skulle också önska att det är den privata marknaden som skulle sköta bostadsproduktionen och hela byggandet, det skulle vara helt fantastiskt, men jag är pessimistiskt när det gäller det. Vad jag har förstått på dem som hör till näringslivet och också intressenter på bostadsmarknaden så hävdar de bl.a. att det är så dyrt att bygga här på Åland att man borde också ha möjlighet att uppbära likadana hyror som i centrala Helsingfors. Det beror just på Ålands insulära läge och vår lilla marknad. Detta gör att det blir en knepigare situation och det är därför jag är lite mer pessimistisk till att vårt näringsliv skulle orka bygga kanske 50-70 hyreslägenheter, kanske 100, per år.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag tyckte det var intressant att ledamoten Britt Lundberg just hade den grafen med för den jag har själv tittat mycket på. Men jag tror inte att ledamoten Britt Lundberg analyserade den; det finns en nedgång på nittiotalet när ekonomin rasade totalt i fastighetsbranschen och aktier. Det är inte kopplat till någonting annat än den totala black out som ekonomin fick. Tittar vi hur stor bostadsproduktionen var före det, på i stort sett en oreglerad marknad, så var det massor, men det intressanta är brytningspunkten 1999, efter att regeringen med Anders Eriksson, Roger Nordlund, Roger Jansson m.fl. avreglerade marknaden, då fick man en uppåtgående trend som var spikrak till 2003. Vad har hänt sedan samhället har gått in och såsat och börjat finansiera detta genom olika subventioner? Jo, trenden är totalt sett på väg rakt neråt.  Analysera det, ledamoten Britt Lundberg!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag analyserar den gärna och det här är då bostäder som är färdigställda det här året. Helt och hållet osubventionerat är det inte heller från sjuttiotalet och framåt utan där har vi också en subvention som finns med. När man avreglerade hade man dubbla system, både räntestödslån och enhetslån under hela perioden, men det är helt sant att under lågkonjunkturen byggdes det nästan inga egnahem överhuvudtaget, eftersom man var väldigt pessimistisk och de stora lägenheterna blev utan hyresgäster därför att folk sökte sig till mindre och mindre därför att inkomsterna och utgifterna inte gick riktigt ihop. Nu visas en stor optimism och det finns en lust att bygga väldigt mycket, och är det så att vi skulle våga bestämma oss för att vi skall avreglera det här helt och hållet och kunna förlita oss på att utvecklingen fortsätter och vi även klarar av den utveckling vi har med förhoppningsvis väldigt stor inflyttning, så skulle inte jag ha någonting emot det. Men jag är inte beredd att ta så tvära kast eftersom jag tror att bostadsmarknaden inte skulle utvecklas i önskad riktning då. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

År 2002 gick ledamoten Britt Lundbergs parti in med ytterligare subventioner, och här ser vi resultatet. Tänk på det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

I fråga om enhetslån kontra räntestöd håller jag med dem som uttryckt farorna med att man komplicerar bilden genom att införa ett nytt system och köra två parallella spår. Helt kort skulle jag säga att vi skulle föredra att man bibehåller enhetslånesystemet, om man skall subventionera bostadsmarknaden. När det gäller den ideologiska delen om man skall subventionera eller inte är vi helt bestämt av den uppfattningen att det behövdes enhetslån när man gick in för dem i början av 2000-talet. Det var en djup svacka i bostadsbyggandet som berodde på det ekonomiska läget, men det behövdes en skjuts då. Tolkar man diagrammet måste man ändå fundera, att kanske vi nu borde utvärdera läget för att bedöma att vi inte får en situation där det offentliga helt och hållet tar över marknaden. Det skulle vara dags för en utvärdering.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med om att det är alltid viktigt att titta bakåt och se vilka effekter olika satsningar har haft. Enhetslånen har inte så väldigt lång tid på nacken, sedan 2002 – fem år – möjligen kan man se en trend av det; utvärdera kan man alltid göra, men även näringslivet varnar för alldeles för tvära kast.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag håller med om tvära kasta; vi kan inte vara med från vår sida och säga att nu fr.o.m. i dag skall vi avreglera marknaden helt och hållet  Däremot har enhetslånesystemet funnits så pass länge att det kanske finns skäl för finansutskottet att bedöma situationen. Vår målsättning var inte när det infördes att bostadsbyggandet skulle kantra över helt och hållet till det offentliga, ingen hade den målsättningen, absolut inte. Men det är svårt att hålla sig på en lagom nivå i den här frågan. Man måste tänka på de här sakerna, men, som sagt, räntestödsystemet attraherar inte oss speciellt mycket.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller enhetslånen har de särskilt lett till en större spridning av byggandet på hela Åland. Det har byggts mera i skärgården, det har byggts mera på landsbygden och det tycker vi att är väldigt positivt och bra att det i alla kommuner finns lägenheter av god standard. När det däremot gäller räntestödet är det ett förslag och bilden visar att de som finns med i ansökningsomgången vill allihopa ha enhetslån, men frågan är om man skulle vara beredd att ta en så stor munsbit nu överhuvudtaget, att ta ett projekt eller inget alls, det är helt och hållet som sagt att lagtinget besluta. Jag välkomnar att finansutskottet fördjupar sig i det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att det behövs någon overhead för att visa att det behövs bostäder. Det tror jag att vi alla känner till och det är i och för sig inte något nytt problem, men det intressanta är: vem är det som bygger dessa bostäder?  Precis som framkom i ett tidigare replikskifte så 1997-98 konstaterade vi att  det finns kapital hur mycket som helst, men regelverket är sådant att man inte får någon avkastning på kapitalet och man har inte några möjligheter att avgöra hur man använder sin egendom, det här måste vi ändra på. Vi avreglerade då bostadslånefinansieringssystemet och fick en skjuts, precis som statistiken visade, men det intressanta var att det gjorde centern och Frisinnad Samverkan sida vid sida, men nu är det centern och sossarna som driver en helt annan politik sida vid sida, och det är också belysande i sig. Det måste finnas möjligheter att stimulera det privata byggandet och det gör man genom en ändring av regelverket.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Centern och den här landskapsregeringen – även om det till det här momentet finns en reservation – har under hela perioden följt den politik som har drivits under en ganska lång tid och som i och för sig förstärktes under 2001-2002. Det som oroar oss och som gör att vi håller fast vid enhetslånen är dels att det ger ett regionalt byggande, vilket vi tycker är väldigt bra och det andra är att det verkar vara en väldigt begränsad del av näringslivet som har intresse, det är en så enorm del av näringslivet som säger att vi vill koncentrera oss på att göra affärer, vi vill utveckla våra företag, vi vill anställa folk, men för att vi skall kunna anställa folk måste det finnas bostäder och vi anser att det är samhällets ansvar, säger man från en stor del av näringslivet. Det är också viktigt att lyssna på.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är alltid viktigt att lyssna på näringslivet och också på andra som har synpunkter. Bostadsfrågorna är viktiga, men det intressanta är ändå när minister Lundberg säger att vi följer den politik vi har drivit länge, och det vi konstaterar vi också här – vi har länge kritiserat att samhället kan inte styra, samhället kan inte driva allt överhuvudtaget, man måste också få privata initiativ. Visst, det är många gånger så, om det så är golfbanor eller oavsett vad det är, att om samhället/landskapsregeringen hela tiden säger att det här sköter vi, det här är vi beredda att sköta, så det är klart att näringslivet sätter sig på hyllan och låter någon annan sköta det. De här frågorna kan skötas bara det finns en möjlighet att få en rimlig avkastning, inte är det fråga om hyror på nivå med Helsingfors och Stockholm, som nämndes, utan en med en rimlig avkastning så investerar man, men den möjligheten fanns inte tidigare, det möjliggjordes och nu är vi tillbaka igen i diket, och det tycker jag är synd. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

De diskussioner som förs är att även näringslivet till vissa delar är intresserade också att komma i åtnjutande av det här systemet, men man tycker att det inte är rättvist när en del i form av sitt bolag har avkastningskrav medan t.ex. samhällsägda bolag som söker pengar hos oss inte har några avkastningskrav. Jag har förstått att det är egentligen där som näringslivets ömma punkt finns, det är det här de tycker är så urbota orättvist. Vi har lovat titta på vilka konsekvenser det skulle ha om vi skulle sätta avkastningskrav på alla som får stöd i någon form av samhället för att bygga bostäder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka minister Lundberg för ett initierat anförande. Jag tycker att det hon tog upp var väldigt intressant just när det gäller bostadspolitiken. Vi fick se historia när det gällde bostadsproduktionsstaplarna under den s.k. lågkonjunkturen och mitt minne säger mig i alla fall att socialdemokraterna ute i kommunerna – då tänker jag främst på Mariehamn – också under lågkonjukturen drev på byggandet av mera bostäder, men vi fick aldrig majoriteten med oss.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Minister Lundberg nämnde med några ord EU-notifieringen. Jag skulle vilja ställa en fråga: Är det inte så att i grunden är allt statligt stöd förbjudet inom EU och skall man ge någonting så skall det notifieras? Det finns en handlingsplan för statligt stöd där det står väldigt tydligt att myndigheterna har skyldighet att notifiera sådana här saker.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

I grunden är det alldeles rätt att regelverket säger så, men sedan beror det på till vilket ändamål.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Enligt detta dokument är det oberoende av ändamål. Att ha en taktik där man försöker sätta huvudet i busken och tro att man kommer undan med det tror jag inte är rätt.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är inte att sätta huvudet i busken utan det är att sträva till att vi fortsättningsvis skall kunna ha en fungerande bostadspolitik. Det är klart att vi kan fråga EU om vi tycker att det är det allra viktigaste vad EU tycker om vår stödform. Det jag tycker är det viktigaste är att vi skulle få en fungerande konkurrens där näringsliv och samhälle skulle kunna samspela och att det finns bostäder till våra unga och till alla som behöver det samt att vi också säkrar att vi kan få våra duktiga människor ute runtom som vi behöver hit som arbetskraft att de kan flytta hit.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ledamoten Britt Lundberg talar om att vi måste utöka konkurrensen bland entreprenörerna för att få ner byggkostnaderna. Den direkta frågan är: På vilket sätt har landskapsregeringen tänkt göra det? Det pratas också om en överhettning i byggsektorn och att det är det som är kostnadsdrivande. I vintras fanns det faktiskt folk inom byggsektorn som var permitterade på grund av att det inte fanns jobb. Hur förklarar man det? Ytterligare säger man att det är så dyrt här på Åland. Men i dag transporterar vi cement och sprängsten till Sverige; fast det går över en färja är det billigare att ta det från Åland än att ta det från Sverige samt grus till baltstaterna. Hur förklarar man då att Åland är dyrare än omkringliggande regioner?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag kan konstatera att vi har dyra byggkostnader på Åland och jag citerar dem som säger att det blir på grund av att det är liten konkurrens. Jag vet inte om jag har sagt att vi gör någonting annat än att vi försöker hitta kreativa former för hur man skulle kunna få mera kvadratmeter för pengarna, men när det gäller de som i det här fallet vill bygga lite större projekt så söker de också aktivt att vidga konkurrensen och se om det också finns andra som är intresserade av att vara mer och konkurrera, om inte annat så för att pressa priserna lite. Det är precis som ltl Brage Eklund säger att även byggbranschen är för. Där är det väldigt bra att det också möjliggörs att man kan söka pengar och bygga bostadshus även inom byggnadsbranschen och bygga i långsam tak och låta personer bygga på bostäder i stället för att permitteras.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tror att landskapsregeringen skall skapa förutsättningarna för byggandet och helst skall man skapa förutsättningar att bygga i privat regi. Man skall inte gå in och från samhällets sida styra konkurrensförutsättningarna, det är det sämsta man kan göra; skall vi ha en fri och öppen marknad och marknadskrafterna skall styra är det åtminstone tillgång och efterfrågan som skall bestämma – annars håller vi på och socialiserar alltihopa.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag upprepar igen, att vi styr inte och vi bygger inte själva utan det vi gör är precis det som ltl Brage Eklund säger: vi ger möjligheter. Vi ger möjligheter till alla, alla har rätt att söka lånen. Sedan är det en väldigt viktig diskussion att fundera på vilka som skall komma i åtnjutande av dem och hur skall de fördelas. Det är den debatten jag gärna vill ha här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Jag begärde anförande med anledning av att undertecknad och ledamoten Harriet Lindeman har reserverat sig i denna fråga. Det är just dessa enorma bostadssubventioner som vi ifrågasätter. Man kan göra många reflektioner och jag reflekterade speciellt över det som ledamoten Britt Lundberg tog upp när det gäller utvecklingen om vad som har hänt efter att man införde dessa ytterligare enorma subventioner; då började den totala bostadsproduktionen gå neråt. Den andra saken jag reflekterade över var att ledamoten Britt Lundberg var förvånad och tyckte att det var bra att man hade ett 26 miljoner euros behov. Då måste man ställa sig frågan: Varför ligger det ansökningar inne på 26 miljoner? Jo, för att landskapsregeringen, myndigheten, har tagit på sig rollen som bank! Varken samhällsbolag eller privata bygger utan dessa subventioner. Vad blir konsekvensen i förlängningen den dag landskapets budget bara balanserar? Då har vi infört enhetslån med räntesubventioner och räntestöd som en annan subvention, men effekten är densamma. Skall landskapsregeringen då gå till banken och låna pengar till marknadsränta för att kunna uppfylla sina regelverk?

 

En annan sak jag har reflekterat över är när man nu går in för kraftiga räntesubventioner: 7,8-10 miljoner över tid till en ägandeform som konkurrerar med aktielägenheter, egnahemshus; då går man in med dessa enorma subventioner och vad blir konsekvensen? Jo, ledamoten Strand, bankdirektör Grönlund eller entreprenören Eklund kan köpa sig en bostadsrätt och ha subventionerad hyra i 30-40 år! Hör ni hur illa det låter? Vem som helst som får den får alltså en subventionerad hyra under i stort sett hela sitt liv. Är det någon reson!

 

En annan fråga. Det är många som har en dröm och vision om att ha ett eget boende, en liten täppa i staden eller en tomt på landsbygden, jobbar dag och natt, tjänar ihop sina pengar, kan investera och kanske bygga sitt lilla hus, medan entreprenören Eklund kan bo på subventionerad hyra i en bostadsrättslägenhet eller i hyreslägenhet hos någon annan!

 

Så förundrar man sig över att vi har så mycket ansökningar om lån. Ledamoten Britt Lundberg säger, att vi bygger inte, men vi styr ju allting in i samhällets famn, det är det som det här handlar om!

 

Jag fick ännu en reflektion. I min hemkommun Jomala har vi under min politiska karriär inte byggt några bostäder annat än äldrebostäder, där jag också kan vara med i enlighet med de sociala reglerna och hjälpa till. Vad har vi då gjort? Jo, under kommundirektör Robert Lindfors tid satte vi igång ett planläggningsprogram där vi hela tiden sade att på olika områden, i olika kategorier, skall vi ha planlagda attraktiva tomter och helst skall det vara privata som planlägger dem. Vi har goda privata entreprenörer som har iordningställt olika områden. Vilken kommun är det som växer mest? Var finns denna möjlighet? Det är Jomala! – närheten till Mariehamn skall förstås inte underskattas. Men utan samhällsbolag byggs det i Jomala, mest på Åland.

 

Vad gäller notifieringen är det precis som ltl Peter Grönlund sade generellt i EU. Jag tycker inte om när EU är inne och påtar i allting, men EU:s grundsyn om en fri marknad, konkurrens på lika villkor understöder jag. Grundideologin i EU är att skall man gå in med stöd, oberoende om det är flygtrafiken via målprogrammen eller annat, garantier har förekommit, så skall de vara notifierade. Att inte sedan inte alla riktigt har fått ordning på det här är en annan sak, men jag har studerat det en hel del i och med att jag är med om processer i de här frågorna. Då kan man i förlängningen ställa sig frågan - vi pytsar ut enorma pengar till ett samhällsägt bolag i Mariehamn och till andra samhällsbolag, till privata nu – att vad händer den dagen någon säger att vi har gjort fel? Jo, då är det myndigheten som skall kräva tillbaka subventionerna! Jag vill se vad som händer på  den åländska fastighetsmarknaden den dagen! Vem tar ansvaret för vad som händer? Det kan nog bli sju sorger och åtta bedrövelser.

 

Att vi sedan tagit upp frågan just nu beror på att vi har försökt resonera i landskapsregeringen under de år vi har varit med om detta, men vi har inte fått något gehör utan man tror att samhället skall lösa allt detta, man tror att genom att samhället bygger och totalt tar över marknaden så löser man problemen! Jag har själv suttit på lunch i dag med en representant för en av de största institutionerna och de säger att hur skall vi kunna konkurrera med ett samhällsbolag som i dag har 500-600 lägenheter, som får kapital utan krav på avkastning, dessutom en subvention i form av räntestöd eller enhetslån; det är samma subvention, den får man av samhället. Sedan förstår inte bostadsministern varför ingen bygger! Hon är pessimistisk! Det finns många reflektioner här. Jag tycker att det är bra att vi har en ideologisk debatt om de bostadspolitiska frågorna, det är bara uppfriskande.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

De som söker enhetslånen i dag är både bolag men också kommuner runtom på Åland. De allra flesta är ute på landsbygden eller i skärgården och det tycker jag är en bra utveckling att man vill ha bostäder där också.  Visst byggs det också bostäder i centrala Mariehamn t.ex., där man ser att det finns en avkastning på attraktiva platser. När det gäller räntestöd måste vi komma ihåg att skrivningen – som jag har sagt förut – är väldigt öppen och år 2000 beviljade regeringen centern, Frisinnad Samverkan och Obunden Samling möjlighet för räntestöd för ett bostadsrättsföreningsprojekt. Då tycker jag att det är helt okej att man frågar lagtinget om man fortsättningsvis vill göra det. Tycker man inte att det är en bra modell är det bara att sätta tummen ner i finansutskottet, inte är det desto mer dramatiskt än det!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det här handlar inte om man vill ha bostäder eller inte. Det handlar om vem som skall finansiera och vem som skall styra marknaden: Är det en socialistisk syn eller är det en marknadsekonomisk syn? I debatten försöker man ibland blanda bort korten genom att säga att den ena vill inte ha bostäder. Vi har samsyn i fråga om att det är viktigt med bostäder, men frågan är vem som skall producera dem och med vilka pengar. Jo, på marknaden, enligt mitt sätt att se. I stället borde vi använda pengarna till skattelättnader så att människor får pengar i plånboken, själva kan göra sitt val. För mig är detta en ren ideologisk fråga.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Dessvärre, som jag sade, tycker jag också att detta är väldigt jobbigt ideologiskt. Viktigt är ändå att det finns en kontinuerlig fortsatt utveckling att bostäder byggs. Det här är absolut ingen svartvit fråga. Vi har mycket som talar emot oss, som sagt, både värt insulära läge, liten konkurrens osv.  Skulle man vara helt säker på att näringslivet skulle vara berett att ägna sig mer åt bostadsbyggande skulle det säkert finnas en villighet att avsluta den statliga inblandningen i det s.a.s., men när vi hör oss för säger näringslivet att de stora arbetsgivarna vill att vi skall bygga bostäder för att de skall kunna utveckla sina företag och då tycker jag att det är viktigt att vi också tillgodoser det, så det är definitivt inte svartvitt, men jag vill också få en balans genom att titta på de olika instrumenten för att också engagera de privata att ha en bättre konkurrens i det här spelet.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Då borde ledamoten Britt Lundberg fråga sig varför näringslivet vill att samhället med alla skattepengar skall se till att det byggs. Jo, för att man från samhällets sida har förstört marknaden totalt. Då är frågan från min sida i dag: Skall vi fortsätta med det här? Enligt min åsikt och mitt partis åsikt skall vi inte det. Men ledamoten Britt Lundberg vill fortsätta att förstöra det här ännu mera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller socialdemokraternas och Frisinnad Samverkans grundsyn på bostadsproduktion och bostadspolitik så kommer vi knappast aldrig att mötas. Jag reagerar när minister Strand talar om enorma subventioner och att det ungefär skulle vräkas ut pengar. Det har hela tiden förekommit räntesubventioner för egnahemshusbyggande och det har vi naturligtvis också varit med och stött. När det gäller frågan om bostadsproduktion så tycker jag att det har framkommit alldeles tydligt i diskussionen att om vi skall få en balanserad bostadspolitik är det också så att näringslivet vill att vi skall bygga bostäder och att de i stället skall satsa på sina företag. Det har kommit fram hela tiden.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Som jag sade till ledamoten Britt Lundberg är det för att vi har förstört marknaden, det finns ingen marknad. Jag studerade i dag en av de privata institutionernas hyresnivå – som byggdes under konkurrens – och den ligger på en mycket bra nivå, 7-8 euro per kvadratmeter. Det är just för att samhället har klampat in som det har blivit totalt förstört. Ltl Christian Beijar pratar om det privata näringslivet, men vi skall komma ihåg att över 60 procent av ålänningarna bor i egnahemshus och det är egentligen den stora biten här, att varför skall man subventionera Grönlund om han bor i en ägorättsbostad eller i samhällsbolagets? Intressant är också att i dag har man mellan 500-600 euro i hyra i stadens samhällsägda bolag och detta får fortgå utan avkastningskrav. Det är det här som är grunden. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar inte alls minister Strands syn att samhället på något vis skulle ha förstört bostadsmarknaden för skulle inte samhället ha kommit in här är jag fullkomligt övertygad om att vi hade vi haft en vild bostadsmarknad. När det gäller subventioner i bostadsrätter och liknande och om det skulle gynna någon part som har relativt god ekonomi så kan man sätta det under rubriken ”Generell välfärd”!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag vill pengarna åt människorna så att de kan betala sina hyror, göra sina val själva, medan ltl Christian Beijar med sin ideologi vill styra detta från samhället. Det är en ideologisk skillnad och det kommer vi antagligen inte från, men ltl Christian Beijar borde vara så rejäl – det kan vi ställa upp på från vårt parti – att vi notifierar stödet. Det som kan hända är att de här människorna får det verkligt eländigt den dagen EU tar i det; då blir det bekymmer när landskapet skall kräva tillbaka subventioner, oberoende om det är räntestöd eller enhetslån.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet Jörgen Strand tog upp Jomala som ett exempel där vi har en mycket stor inflyttning av främst barnfamiljer som flyttar till egnahemshus. Det är bra, men det ställer också enorma krav på kommunal barnomsorg och skola. Däremot har vi ett tjugotal hyresbostäder i kommunal regi i Jomala och det anser jag att är alltför få. Den kommunala bostadskön är lång, familjer separerar, bristen på hyresbostäder gör att familjer som splittras inte bara bor separat utan de hamnar också att bo i skilda kommuner. Också för ungdomar och äldre som vill bo i Jomala är det svårt att hitta ett annat boende än egen bostad. Jag anser att det är viktigt att vi har en blandad bostadsmarknad, med egnahemshus, specialbostäder, kommunala hyresbostäder, privata hyresbostäder. Det är inte bra om det blir alltför segregerat. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Socialdemokraten Aaltonen förstår inte varför det inte byggs hyresbostäder i Jomala! Det byggs ingenstans i privat regi så länge man håller på och förstör marknaden på det här viset. Det accelererar, man såg på ledamoten Britt Lundbergs graf vad som har hänt när man har förstört marknaden: bostadsproduktionen är på väg neråt totalt sett. Jag håller med om att det krävs stora åtgärder från kommunens sida, men för min del är jag beredd att satsa på barndagvård och skola, det har jag alltid sagt, för det är en av grundpelarna i vårt samhälle. Men det handlar inte den här debatten om och de utmaningarna har vi klarat jättebra i kommunen, om det nu hör till den här debatten!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Enligt grundlagen har alla människor rätt till bostad. Om det inte byggs i privat regi anser jag att kommunen har skyldighet att bygga hus och se till att vi får bostäder åt våra invånare. Det ansvaret måste vi ta och vicelantrådet Jörgen Strand har inte heller velat engagera sig i att bygga kommunala hyresbostäder.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Nej, därför att ideologin skiljer och jag anser inte att jag skall använda skattebetalarnas pengar, villaägarnas pengar, för att subventionera andra. De människor som har det svårt är vi beredda att stöda med åtgärder som träffar rätt; det kan vara handikappade eller vad som helst, de skall ha den här hjälpen, men att ta villaägarnas skattepengar och subventionera hyres- och ägorättsbostäder kan inte jag ställa upp på. Däremot har jag varit en av dem som har drivit hårdast på att vi skall planlägga i Jomala och skapa attraktiva tomter. Det har givit resultat och där har barnfamiljerna fått ett fint boende, och det är jag stolt över.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag vill ge mitt fulla stöd till det resonemang som vicelantrådet Jörgen Strand för fram. Jag bekänner mig helt till samma ideologi och analys när det gäller problemet med bostadsmarknaden. Efter att detta två timmars regeringssammanträdet är avslutat och lagtingets plenum börjar så kommer jag att mera noggrant ge min syn på saken!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Jag vill också konstatera att vi igen har lite nya regler – det är alltid spännande nuförtiden när det är debatt i lagtinget, man vet aldrig vilken turordning som skall följas! I dag har vi, som just sades, snart ägnat två timmar åt landskapsregeringens diskussion, diskussioner som säkert har förts i landskapsregeringsrummet och som borde föras där ännu. Men det är väl så att det är det här som visar att vi har ett val på gång. Det är inget fel i att man har olika åsikter och framför dem, men, som sagt, vi kan konstatera att vi har nu haft en landskapsregeringsdebatt och får nu börja med lagtingets!

 

Jag kan konstatera att vi har igen framför oss en positiv, om man får säga så, tilläggsbudget med nya pengar, oväntade pengar, närmare bestämt nästan 15 miljoner, som dels är högre inkomster för överskottet för 2006 och också mera skatteinkomster. Det är bra. Det som naturligtvis också är bra är början i budgeten och allmänna motiveringen där man beskriver utvecklingen av sjöfartens konkurrenskraft. Det är väldigt positivt. Det är med tillfredsställelse vi konstaterar att ett envist och ihärdigt arbete av många parter nu har burit frukt. Det nyligen antagna regeringsprogrammet för den nya regeringen i Finland talar samma språk, i samma riktning och utlovar åtgärder så att den finska och åländska sjöfarten även i framtiden skall ha likvärdiga konkurrensvillkor, också internationellt sett. Det är bara bra; för hela näringslivet är detta en av grundförutsättningarna för att vi skall ha konkurrenskraftiga villkor. Vi måste ha det för att kunna existera. Därför skall vi nu vara nöjda med den här utvecklingen. Men även om landskapet har god ekonomi för tillfället – någon har uttryckt sig att pengarna forsar in – så kan vi ändå inte luta oss tillbaka och bara titta på de stora budgetöverskotten.

 

Det är så att konkurrenskraften, likvärdigheten, måste vara samma för hela näringslivet på Åland.

 

Centern stöder också landskapsregeringens resonemang och slutsatser om likviditetshanteringen och hur landskapets betalningsberedskap skall tryggas. Vi har också diskuterat bostadsproduktionen som nu har tagit ett antal timmar av vår tid här i dag. Jag vill ändå säga att centern anser att bostadsproduktionen behöver stödas, eftersom ett samhälle alltid behöver bostäder, för barnfamiljer, för arbetsmarknaden och för näringslivet. Vi har ett näringsliv med många små företag som inte själva kan på något sätt bygga egna bostäder men ändå behöver arbetskraft. Samtidigt anser centern att det är viktigt att bostadspolitiken är klar och tydlig, kontinuerlig, det skall vara långsiktiga beslut, det skall vara hållbara regler, hållbara stöd, man skall veta vad som gäller, det här anser centern att är viktigt. Just nu har vi en överhettning, men vi vet aldrig när konjunkturen förändras; konjunkturerna måste man ha med i beräkningarna. Finansutskottet kommer naturligtvis i vårt arbete att syna mycket av det som nu har framförts och jag tror att jag nöjer mig med att säga det just nu.

 

När det gäller utvecklandet av Bomarsund vet vi att det har länge diskuterats och centern har verkligen ingenting emot att planeringen genomförs enligt riktlinjerna som man anger i tilläggsbudgeten. Det är så att kan Åland genom de föreslagna åtgärderna lyfta historien kring Bomarsund och lyckas man skapa en sevärdhet som blir till fördel för besöksnäringen skall vi naturligtvis göra det. Jag vill ändå säga, eftersom det framkom olika åsikter i ett replikskifte, att nog måste vi vara eniga om att Bomarsund har betytt väldigt mycket för utvecklingen på Åland. Det är nog inte bara ett  saraj som ryssarna byggde och som sedan förstördes i kriget mellan Frankrike och England. Det är så mycket vi annat vi har fått med här; dels påverkade de 20-25 årens byggande och planering det åländska samhället väldigt mycket, det fördes in nya element i kulturen, det kom in nya människor, det kom mycket som har påverkat Åland. Vi vet alla hur mycket vi värdesätter demilitariseringen som blev ett resultat av att Bomarsund fälldes. Jag tror att man kan nästan säga att det som hände i Bomarsund, speciellt 1856 efter freden i Paris, var grunden till det som nu är vår självstyrelsevilja, det visar på något sätt att Åland har en speciell status. Jag tror att det här har varit bra för Åland och vi skall inte förringa det.

 

Fru talman!

Ett enigt lagting har i debatt efter debatt, i beslut efter beslut, konstaterat att vi behöver en bra hantverksutbildning på Åland. Men ord har inte blivit handling, trots relativt stor enighet i frågorna, dvs. vi har varit överens om att hantverksutbildningen är synnerligen viktig för Åland. Den är viktig och betydelsefull ur kulturpolitisk, ur näringspolitisk, ur turistisk, ur sysselsättningspolitisk synpunkt. En bra hantverksutbildning ger hantverkare som medverkar till allt det jag nu räknade upp. Vi har i flera budgetbeslut 2004, om jag inte går så långt bakåt i tiden, 2005 och 2006 diskuterat att flytta hantverksutbildningen till folkhögskolan; det har tagits beslut, lagtinget gick med senast på att avvakta den kommande stiftelsens olika lösningar, man gick med på att t.o.m., om det skulle bli så, att skänka hela hantverksskolan till stiftelsen, som inte blev någonting. Men i varje beslut har man sagt att om inte det här blir någonting skall det tidigare beslutet om folkhögskolan gälla. Nu, när vi har tilläggsbudgeten för 2007 framför oss, kan vi konstatera att denna stiftelse som jag talade om inte finns mera; i stället finns det – eller finns det inte – en ny förening, kanske under bildning varande. Vi hörde av finansvariga att det är många och stora ideella krafter bakom föreningen. Och då måste jag fråga: Har jag missat någonting av föreningsbildandet? Jag har inte läst någonting om att en förening skulle vara på kommande, så jag vet inte hur stor rörelsen är, hur många personer som är bakom.  Det kanske vi kan få reda på. Det jag vet från finansutskottet är att den konst- och hantverksförening som ändå bedriver rätt stor verksamhet – där vi har många goda konstnärer – inte är med i det här, de anser inte att det här konceptet är bra. Det har vi hört i finansutskottet.

 

Nu kan vi alltså konstatera att nu är landskapsregeringen inne på ett nytt spår igen! Avsikten att rädda Kastelholms kungsgård undan totalt förfall genom att skapa innehåll i byggnaden är i och för sig god. Det får jag lov att konstatera - jag har själv varit ansvarig för frågorna – att landskapsregeringen och museibyrån har inte lyckats med det sedan fångkolonin flyttade, det är verkligheten. Frågan vi nu måste ställa oss är om det aktuella förslaget verkligen är genomtänkt och ekonomiskt försvarbart. Vi måste fundera om vi skall spränga alla ramar för att bygga upp faciliteter för hantverksutbildningen när vi har faciliteter för den i folkhögskolan redan. Jag vill också fråga: Är Kastelholms utnyttjande undersökt? Har man gjort någon utredning under den senaste tiden? Finns det inga privata intressen som vill ta över? Har man gjort några undersökningar? Man kan ställa många sådana frågor. Vi hörde också att det blir så stora synergieffekter genom att konst- och hantverksutbildningen skall bli mitt i turistsmeten, som finansansvariga sade. Då vill jag fråga: Tänker man ha utbildningen på sommaren när turisterna är här? När skall synergieffekten komma? Hur mycket kapitalförstöring skall vi godkänna i lagtinget? Vi har redan en tom husmodersskola. Vi tömmer nu en hantverksskola. Måste vi inte lära oss utnyttja de resurser vi har?

 

I de budgetbeslut jag har hänvisat till kan man också läsa på flera varv, i flera beslut, att landskapsregeringen skall föra diskussioner med folkhögskolan om möjligheten att utveckla hantverksutbildningen vid folkhögskolan. Har detta skett? Nej! Man har inte haft en enda diskussion med folkhögskolan. I stället står vi alltså här med ett nytt koncept igen.

 

Jag vill också berätta för er att vid folkhögskolan finns de faciliteter som en god hantverksutbildning kan behöva. Där finns textilsalar med vävstolar, symaskiner, stora utrymmen alltså; där finns en mycket fin konstateljé, där finns utrymme och ugn för keramik, där finns utrymme för textiltryck och tovning, där finns ett utrymme för träslöjd med allehanda snickerimaskiner. De flesta av dessa utrymmen utnyttjas endast delvis. Men, mina vänner, de städas och värms upp till 100 procent, förstås. Metallslöjden har inga utrymmen vid folkhögskolan, man har under de senaste åren bedrivit den verksamheten vid Tosarby. Det har också fungerat. Konst- och hantverkslinjen, som den heter vid folkhögskolan, tar i dag emot endast åtta elever på grund av den nya musiklinjen, tidigare var det tolv elever enligt landskapsregeringens allmänna rekommendationer. Inträdeskrav till hantverksutbildningen vid folkhögskolan är arbetsprov, man sammanställer också en portfolio, sina arbeten under året. Nästan varje år har någon elev sökt och kommit in på högre utbildning. Så  också i år, då en elev söker till Åbo. Man prövar i folkhögskolans nuvarande utbildning olika tekniker, man läser teori, konsthistoria, ibland drama, ibland foto, man hinner inte läsa kärnämnen eller entreprenörskap, vilket naturligtvis borde vara en självklarhet, men som också skulle kunna samordnas genom olika utbytesmöjligheter.

 

Det finns ingenting som hindrar att man utvecklar och förändrar hantverksutbildningen vid folkhögskolan. När gymnasielagen infördes och man skapade treåriga utbildningsprogram lämnades folkhögskolan utanför och har sina egen lag och detta gjorde man för att man skulle skapa en större flexibilitet, större möjligheter för ungdomar att ha ett sabbatsår eller mellanår, ett år som skulle ge inspiration eller vad man vill ha kalla det. Det skulle ge stor frihet. Detta kan vi utnyttja nu, om vi vill. Man kan mycket väl också göra utbildningen till tvåårig om man så beslutar. Man kan också inleda det här i höst redan, det finns ingenting som hindrar det; det behövs, som vi hörde i en replik här i dag, lite mera lärarkrafter, lite mera genomtänkt. Jag vill också erinra om att vid folkhögskolan finns en existerande infrastruktur som varje skola behöver, dvs. bl.a. internat, kök och  matsal, kansli, transporter ordnas dagligen till och från Mariehamn och folkhögskolan, allt det här är färdigt, det blir inga extra nya kostnader. Jag ställer igen frågan: Är det förnuftigt att skapa en utbildning i Kastelholm som kommer att bli ganska mycket en dubblering till folkhögskolan – eller finns det en dold agenda som inte vi förväntas känna till, som att lägga ner hela konst- och hantverksutbildningen vid folkhögskolan? Vi är ju bra på att lägga ner! Samtidigt som vi gör stora ansträngningar i Struktur-07 för att samordna utbildningar. Det här går inte heller ihop, tyvärr. Den nya utbildningen som man skissar på – jag vet inte hur dagens planering ser ut för det kan vi inte läsa någonstans – men tidigare sade man att den skulle bli tvåårig, att eleverna som skall börja skall ha en gymnasieutbildning i botten, dvs. de skall redan ha gått tre år i skola och framför allt har man talat om att största delen av eleverna förväntas komma utifrån Åland, det är inte för ålänningar vi skall bygga upp. Det kan väl inte vara meningen att vid Kastelholm skapa en utbildning för stora pengar för i huvudsak icke-åländska elever och kanske lämna den nuvarande utbildningen i folkhögskolan lite på sidan om. De elever som i dag är i folkhögskolan är i åldern mellan 16 och 50 år. Dessutom skall den nya utbildningen, har man sagt, fokusera på förutbildning till högskola, inte på att arbeta som hantverkare. Det fick centern höra när vi hade en diskussion i den här frågan och hade representanter där: ”nej, det är inte meningen att man skall arbeta som hantverkare”. Man skall bli designer eller formgivare någonstans, men man skall inte arbeta som hantverkare på Åland, det fick vi höra på vårt centermöte med många närvarande! Det här gör att frågorna blir hur många som helst.

 

Det som också har nämnts i en replik är de kommande driftskostnaderna. Det är ändå ganska många som skall anställa och sköta om allt det här i Kastelholm. Det jag också undrar är hur mycket man vet om intresset för detta. Har man gjort någon marknadsundersökning? Det tror jag inte. Det vi också vet från finansutskottet – det har varit så många gånger i finansutskottet och vi har hört så många att man börjar kunna det här utantill – är att den nya utbildningen som man antagligen planerar fortsättningsvis skall kosta 300.000 euro per år. Landskapsregeringen skall, enligt ett gammalt beslut, fast de oftast inte gäller, ge 180.000 per år och då skall det tas in 120.000 nya pengar varje år. Var skall de komma ifrån?

 

Centern anser, åtminstone majoriteten i centern, att de svagaste i den här utvecklingen är naturligtvis att landskapsregeringen inte alls har följt lagtingets beslut, inte ens med ett enda litet ord skriver man i budgeten att det här avviker från tidigare godkända beslut i lagtinget. Landskapsregeringen har alltså inte heller utrett något alternativ, inte alls! Jag kommer att föreslå när finansutskottet får tag i det här att åtminstone finansutskottet skall besöka både Kastelholm och folkhögskolan. Jag tror att det borde egentligen hela lagtinget göra.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Min tidigare replikväxling om Bomarsundsområdet gällde inte att jag ifrågasatte betydelsen för kulturarvet på Åland när det gällde Bomarsund utan det gällde turistsatsningen, att man pratar om att det kommer att komma turister från  Frankrike, från England osv. och det kommer liksom att bli ett stort lyft och det är det jag ifrågasätter att det på något vis kan vara ekonomiskt försvarbart att bygga någonting sådant med tanke på turisterna. De få som kommer därifrån kommer knappast att ge ett så stort ekonomiskt tillskott och så stora ringeffekter på Åland, så det är det som gäller mitt ifrågasättande om Bomarsundsområdet. Jag tycker inte att man har utrett det här tillräckligt bra.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är bra att vi är överens om betydelsen av Kastelholm. Men när det gäller den kommande nyttan för turismen håller jag mera med landskapsregeringen än jag gör när det gäller hantverksskolan för jag tror att Bomarsundsområdet är värt att lyfta. Det är ändå så pass ovanligt och så ointressant så jag ser nog positivt på att man gör utredningarna och planeringarna.

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att det fungerar men vill gärna att man tittar på den för jag tycker att en del av turisterna som jag har pratat med efteråt när de har varit dit så kände sig lite lurade, man förväntar sig att det skall vara någonting stort och man lyfter upp det väldigt mycket och så finns det egentligen inte så mycket att se på. Det är ungefär som om man skulle ha en djurpark med bara ljusbilder av djuren. Är man medveten om det här som turist och tycker om att fara dit så är det är helt okej, men jag tror att vi skall vara noga med marknadsföringen så att vi inte lurar folk för det lönar sig inte på sikt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag tycker nog att skrivningen i tilläggsbudgeten i detta moment är tillräcklig. ”Målsättningen är en totalprojektering med långsiktiga och hållbara lösningar för Bomarsunds utveckling som besöksmål…”.  Man skall också utreda i planeringen. Så ser jag det, men om jag har missförstått får vi väl ta reda på i finansutskottet vad man egentligen avser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson och jag har alltid varit eniga om att hantverksutbildningen är viktig och vi har velat prioritera den. Däremot kan jag konstatera att ltl Gun Carlson och jag alltid har haft olika uppfattning om utbildningens placering. Jag uppfattar det så att lagtinget i den sista budgeten där finansutskottet berör hantverksutbildningen är efter andra tilläggsbudgeten i betänkandet från den 18.9 och där nämner man inte överhuvudtaget längre folkhögskolan utan man godkänner att gå vidare i Tosarby så länge dokumenten föreligger. Sedan skedde detta att fastigheterna inte var tillräckligt goda, att flera hade blivit sjuka och vi upptäckte saker som har gjort att vi måste överväga en annan placering.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är klart att det kanske inte står varenda gång, men det har nog stått tillräckligt många gånger att om inte det här kan fullföljas med stiftelseplaneringen som gällde så skall man återgå till folkhögskolan. Det torde nog vara klart för alla här i detta rum. Så gott minne har vi allihopa och så mycket kan vi läsa innantill.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag får påminna om att det är precis samma uppdrag, samma innehåll, det kanske inte blir en stiftelse men väl en förening, samma mål som nu förverkligas, bara i en annan placering i Sunds kommun, nämligen inte längre i Tosarby utan i Kastelholm där vi ändå har ett ansvar att ta vara på det här. Jag tycker att det är viktigt att man ser också området i sin helhet och att det sommartid skall vara kursverksamhet utställningar och försäljning. Sedan vill jag säga att det är definitivt för ålänningar, kanske de inte fyller alla platser, men nog är det här en utbildning för ålänningar där man både skall kunna gå vidare i utbildning och jobba som hantverkare. Det är i alla fall min uppfattning och min ambition.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är så här att för det första sade ledamoten Camilla Gunell att det kanske inte blir någon stiftelse, det kanske blir en förening och jag undrar vem som ligger bakom denna förening? Jag känner till fyra namn. Vem är mera med där? Det är det ena som gör att man måste sätta ett frågetecken. Det andra är att vi har i våra diskussioner och speciellt det som vi hörde ganska nyligen när representanter för denna eventuella, kanske-förening sade att man skall inte arbeta som hantverkare efter att ha genomgått utbildningen, det var tydligt och klart! Man var också tydlig med att det är tänkt att de flesta skall komma utifrån Åland till utbildningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är ett bra initiativ som ltl Gun Carlson för fram om att finansutskottet skall besöka Kastelholm och också folkhögskolan. Det kommer jag att understöda under behandlingen i utskottet. Vi förutsåg inte det här initiativet, så vi för vår del besökte Kastelholm denna morgon redan för att sätta oss in i hur byggnaderna ser ut och ta del av de planer som finns. Ltl Gun Carlson, som är del av majoriteten, har förstås mera insikt i hur landskapsregeringen bereder olika saker. Därför blir det förvånande för oss i oppositionen när delar av majoriteten har åtminstone lika många frågor om de här sakerna som vi har. Alla de frågeställningar som har lyfts upp här bör vi få ett svar på innan vi vi kommer till beslut.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är så att när processen har skötts så här och det här har varit tydligt från centern hela tiden, så det här har också landskapsregeringen varit medveten om vid beslutet att största delen av center-lagtingsgruppen är för att man åtminstone borde ha gjort en seriös grundläggande undersökning av vad som är möjligt att göra i folkhögskolan. Jag tycker att det är det som är sämst skött i det här, och det känner åtminstone mina partikolleger till i landskapsregeringen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Behovet av en bra hantverksutbildning på en hög nivå som kan ge genklang i form av småföretagande i vårt samhälle tror jag att alla är eniga om och det behövs. Den delen borde vara färdigt diskuterad genom alla de här omgångarna. Men när vi sedan kommer till den situationen att vi skall fatta beslut i den här frågan så tror jag att det skall ställas krav på oss att vi är så ansvarsfulla att vi fattar besluten utifrån gedigna ekonomiska kalkyler. I den här situationen – det blir en kritik riktad mot landskapsregeringen via replikskiftet – när vi går in för att det skall satsas så här mycket pengar på det och vi inte ens har en huvudman, vi har inte en förening, vi har inte en stiftelse, vi har ingen juridisk person som ens har åtagit sig att bedriva en sådan här verksamhet samt till vilken driftskostnad – det är ett konstigt läge!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, det är ett konstigt läge och därför tar jag också upp det på det här sättet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Att lyfta upp åländskt konsthantverk och design är en viktig fråga för liberalerna. Vi anser att det inte är bara en satsning på utbildning utan vi anser också att det här handlar om näringspolitik och småföretagande. Det är lite märkligt att liberalerna verkar ha en hel del mera information än majoriteten, som vi har skaffat oss av purt intresse! Min uppfattning är att det här blir en utbildning för ålänningarna, man vill lyfta fram konsthantverket som skall bottna i det åländska kulturarvet, det skall ge konsthantverket ett eget åländskt uttryck. Att vara konsthantverkare är ingen fritidssysselsättning i dag utan det är en gedigen yrkeskunskap, man skall sälja sina produkter, det handlar om kvalitet, det handlar om kunskap i form och färg.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Egentligen är det ingenting att kommentera om det, för det är allt sant! Men det viktiga i dag och under behandlingen i finansutskottet är om vi kan ge denna kvalitetsutbildning i folkhögskolan för nästan inga nya pengar, åtminstone inleda en kvalitetsutbildning för att se: behöver den styras mot någonting som man eventuellt planerar i Kastelholm eller inte? Det är det vi måste utreda i finansutskottet.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag ser fram emot vad finansutskottet kommer fram till i den här frågan. Det gläder mig att man tar frågan på allvar. Men den informationsbiten som vi har fått i dag är deras uppfattning: att, nej, man kan inte få det vid folkhögskolan.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är intressant vem som i så fall har sagt det! Det kan vi inte reda ut i det här replikskiftet, men vi kan ta det sedan när vi går och dricker kaffe.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson nämnde i sitt anförande att vi måste börja utnyttja de lokaler som vi redan har och det håller jag med om. Framför allt bör vi också använda Kastelholms kungsgård för den har stått tom tillräckligt länge. Här har vi nu en satsning som gör att man kan visa den för många och man kan nyttja den turistiskt. Vi är också eniga om att hantverksskolans utbildning är oerhört viktig och att man sedan kan prioritera vad som finns där. Ger man det här till ideella krafter så ser man också de turistiska möjligheterna att kunna ordna sommarkurser, utställningar och framför allt ett otroligt vackert område, även samarbetsmöjligheter med golfklubben och där andra turistiska möjligheter finns.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Ideella krafter, säger ltl Göte Winé. Jag frågar igen: Vilka är de krafterna? Det låter väldigt bra med sommarverksamheten, man kan tänka sig att det blir jätteintressant att se någon som sitter och väver, spinner eller drejar och turisterna får titta på det, men vem skall betala den verksamheten? Då räcker inte dessa 300.000 euro i året utan då måste det vara anställt folk hela sommaren också. Jag undrar om man har tänkt på allting. Det är det som känns så fel, man har inte tänkt igenom det här, men det låter bra när man för fram det. Men sedan när man börjar syna vad det egentligen handlar om, så visar det sig att det inte är riktigt verklighetsförankrat, sorgligt nog.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Väva och sticka, säger ltl Gun Carlson att man skall göra. Jag tror att det egentligen är så att ltl Gun Carlson är emot hantverksutbildningen och därför bara ser det negativt och inte ser möjligheterna. Det här replikskiftet tyckte jag var nedslående mot en stor yrkeskår. Våga i stället se hur många som kan komma hit och gå i kurser, inte stå och titta på. Det gäller att kunna erbjuda någonting och det är där vi måste börja våga se turistiskt och våga satsa. Bästa ltl Gun Carlson, ge möjligheter, se inte alla som en fiende!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det där blev lite känslomässigt, men jag tycker att jag redan många gånger i dag har sagt hur viktig en kvalitativ hantverksutbildning är. Jag har inte talat för en elitutbildning för icke-ålänningar som bara skall gå till högskola, det talar jag inte för, men, märk väl, era ideella krafter gör det! Ltl Göte Winé borde också tala med de ideella krafterna. När det gäller sommarverksamhet, kurser, som skall ge turistsynergieffekter frågar jag att vad skall man göra, hur skall det se ut? Vem skall nyttja dem? Det här är helt oklart. Framför allt vem skall bekosta sommarverksamheten. Utbildning med 300.000 per år är sedvanliga terminslängder på kursen, annars blir det dyrare. Vem skall betala det?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Nu sitter inte ordinarie talmannen i bänken mera och styr debatten, men jag vill inledningsvis uttrycka vår besvikelse över det nya system som uppenbarligen har införts i dag i denna debatt när ett flertal landskapsregeringsledamöter ges taltur före lagtingsledamöterna på så sätt att av vår fyra timmars debattid här i dag har regeringsledamöterna tillåtits att debattera internt under två av dessa fyra timmar.

 

Fru talman!

Så till själva ärendet. Det sätt som landskapsregeringen har hanterat dessa två nu mycket diskuterade frågor ger inte ett intryck av seriositet. Man för fram viktiga saker för lagtingets diskussion och beslutsfattande där man uppenbarligen inte inom sina egna led har lyckats förankra frågorna så att man kan föra fram det på ett sätt att man har en majoritet bakom det. Man förlitar sig uppenbarligen till oppositionen, och i och för sig, det är väl kanske bra det också! Men det att man så uppenbart väljer att föra debatten på det här sättet ger intrycket av att partierna hellre profilerar sig i de här frågorna på bekostnad av sakfrågorna som riskerar att falla helt och hållet. Vi tänker för vår del lämna den diskussionen åt sidan med det konstaterandet och fokuserar nu på sakfrågorna.

 

Räntestöd och landskapsborgen för bostadsproduktion. Man går återigen in för att ha ett räntestödsystem för att finansiera bostadsbyggandet. Jag sade tidigare i en replikväxling att det är för oss ett sämre alternativ än enhetslånen; dels komplicerar det bostadspolitiken genom att man har två parallella system som för förmånstagaren är något annorlunda, man skall bedöma från fall till fall vilket projekt skall ha enhetslån och vilket projekt skall räntestöd. Det är i sig inte bra för det ger utrymme för tolkningar och bedömningar. I en situation då man har pengar i kassan föredrar vi enhetslånesystemet. Det är ett mera ansvarsfullt sätt att hantera de offentlig medlen genom att det i sin tur genererar ränteintäkter tillbaka till landskapskassan i stället för att räntevinsten går någon annan delaktör tillgodo. Men det är kanske inte en större sak i det här sammanhanget ändå. Huvudsaken är att man ändå åstadkommer bostäder på något sätt, men det som är oroväckande i det här skedet är ändå det att det diagram som ledamoten Britt Lundberg visade på sin screen ger vid handen att vi efter en uppgång, efter den svaga ekonomiska situationen i slutet av nittiotalet, efter uppgången av bostadsbyggandet så planar den kurvan ut och kanske minskar lite grand igen. Vi är helt av den åsikten att det var bra med enhetslån i det skedet, det fick igång bostadsbyggandet till en hög nivå, men nu planar det ut och nu kanske det minskar och då måste vi göra bedömningar att är vi riktigt på det rätta spåret just nu.

 

Det är svårt att hålla ett ideologiskt rättesnöre i fråga om bostadsbyggande. Skall man avreglera marknaden eller skall man subventionera? Jag tror att sanningen också i det här fallet kommer att ligga någonstans mittemellan, det gäller att hålla sig lagom mittemellan så att vi inte undanröjer det privatas möjligheter att vara med och bygga bostäder, men vi måste också säkerställa att det byggs bostäder överhuvudtaget, speciellt ute i glesbygd och skärgård. Jag tror att det kunde vara så att en avreglerad marknad kunde leda till att vi på sikt har bra med bostäder i tätorten, men jag är övertygad om att det inte skulle fungera ute i glesbygd och skärgård. Därför är det svårt att ta en strikt ideologisk linje i den här frågan; sanningen ligger förmodligen också i det här fallet någonstans mittemellan. Nu tycker jag att det är dags för en utvärdering och jag ser gärna att vi gör det i finansutskottet, åtminstone att vi i viss mån fördjupar oss i den här frågan för att skapa oss en bild av att ligger vi i balans med den offentliga subventionen eller har det gått för långt? Huvudmålet är förstås för oss alla att vi får upp bostadsbyggandet ännu mera. Bostäder behöver vi. Näringslivet behöver absolut bostäder för att inom boendet kunna ha arbetskraft i sina företag; hyresbostäder är en inkörsport för människor, studerande, ålänningar som studerar på annat håll och andra människor som vill flytta till Åland. Man måste ha ett boende plus arbetsplatsen när man flyttar till Åland. Jag tror inte att det är väldigt många som inleder sitt boende här på Åland med att bygga sig ett egnahemshus.

 

Så till frågan om hantverksutbildningen. Mycket har redan sagts här i samband med replikväxlingar. Liberalerna var ut till Kastelholm och besökte området och besökte byggnaden tillsammans med representanter för museibyrån och tillsammans med någon av initiativtagarna, de personer som brinner för en hantverksutbildning på Åland. Det var mycket givande. Vi fick mycket kunskap, men det finns ännu många frågor att ställa och det finns många svar att avge ännu.

 

Framför allt måste vi få upp alla faktorer på bordet. Vi måste få reda på hur mycket en verksamhet kostar att bedriva ute i Kastelholm. Vi har en första grovskiss, en bild av vad investeringarna för att renovera fastigheterna kostar, men vi har inte en bild av hur mycket det kostar att driva en utbildning i Kastelholm. På frågor som vi ställde fick vi uppfattningen att de personer som eventuellt startar föreningen för att driva verksamheten har fått den uppfattningen att de skulle kunna få ett driftsbidrag om 180.000 euro, alltså samma summa som nämndes i samband med stiftelsediskussionen och frågan om att hantverksutbildningen skulle vara i Tosarby. I budgetförslaget framgår ingenting sådant. Det måste finansutskottet reda ut. I samband med Tosarby-projektet och stiftelsen där ingick det att man för 180.000 euro ändå skulle åta sig driftskostnaderna av byggnaderna efter att landskapet skulle ha investerat i dem. Det är osäkert om det föreligger på det sättet, om det är meningen att föreningen som driver hantverksutbildningen i Kastelholm skall betala driftskostnaden eller inte. Men det finns preliminära beräkningar på att driftskostnaden för byggnaderna i Kastelholm efter renovering skulle uppgå till 65.000 euro utan moms förstås, per år.

 

Alla desssa uppgifter måste upp på bordet så att vi kan göra bedömningar för att sedan på ett ansvarsfullt sätt fatta beslut. Utgångspunkten för oss liberaler är att vi skall kunna ha en god hantverksutbildning på Åland. De farhågor som centern har lyft fram och de frågeställningar om hur det här har gått till och att man inte har utrett ordentligt vad det skulle kosta att bedriva verksamheten på folkhögskolan instämmer jag i. Jag tycker det är svagt av landskapsregeringen att man inte har kunnat på ett mera tydligt sätt beskriva alternativen. Det känns för mig som att det arbete som lagtinget har gjort i de här frågorna – många debatter, många spår – inte har haft någon större betydelse utan man har bytt spår hela tiden, man för fram nya förslag som inte är grundligt utredda. Men jag hoppas för utbildningens skull att vi en gång för alla skulle kunna reda ut det här ordentligt så att vi kunde komma till beslut.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Som bostadsminister ser jag som min uppgift att sträva mot en fungerande bostadsmarknad. Jag vill ha ett växande samhälle. Jag vill tillgodose näringslivets behov. Jag vill ha tillbaka våra ungdomar och se till att det finns bostäder åt dem när de flyttar tillbaka och söker jobb här. Men jag håller med om att jag gärna skulle se en övergång och en utveckling till att det privata skulle kunna ta en större andel i bostadsbyggandet, men för att vi skall våga oss på att släppa t.ex. enhetslånesystemet så måste vi vara säkra på att det finns intresse och min bedömning är att det behövs både en samhällssubvention plus att vi behöver hitta en modell där också det privata näringslivet kan acceptera den modellen. Jag anser att det är första gången nu som vi på allvar ser på det och försöker finna en sådan utveckling hur ett sådant system skulle se ut. Det är under utveckling. Jag vill också påpeka att under alla dessa år fast det har varit andra ministrar har ingen valt att lyfta bort det här systemet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nej, det sista stämmer helt och hållet och vi liberaler var med och införde enhetslånesystemet. Det hymlar vi inte alls med utan vi tar del av äran för det initiativ och också av kritiken om det skulle komma en sådan också. Jag håller helt med om att det är svårt att hitta den lämpliga linjedragningen där. Det som oroar lite här är de bilder som ledamoten Britt Lundberg själv visade upp att vi har inte en uppåtgående tendens med bostadsbyggandet fast vi har det här systemet, även om det var bra när det kom. För att det skall vara fullständigt klart: vi kommer inte att sätta käppar i hjulet när det gäller de bostadsprojekt som man tänker subventionera i det här skedet, utan vi vill ha en utvärdering, få igång diskussionen vi också för att se hur vi skall lösa de här frågorna i framtiden.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Med bilden avsåg jag att visa ökningen av antalet hushåll i förhållande till hur många nyproducerade bostäder vi hade. När det gäller vårt bostadsproduktionssystem från samhällets sida är det viktigt att komma ihåg att i budgeten planerar vi och budgeterar för ett år på förhand, alltså i 2007 års budget binder vi upp oss för 2008, men när det gäller den bild som jag visade finns det en eftersläpning. Där är det helt färdigställda byggnader, så när man tittar på vad som har hänt 2004 är det egentligen inte ett resultat av politiken för 2004. Det är viktigt att komma ihåg, så jag tror att den här bilden ger en annan bild om man tittar på den ur den synvinkeln.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är i och för sig ett bra klargörande. Det visar på andra siffror sedan, men i varje fall så tycker jag att det fanns en viss tendens, men vi tycks vara eniga om att det är dags att föra debatten och vi tycker att det är bra att den förs.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller resonemanget kring enhetslån kontra räntestöd håller jag inte med ltl Mats Perämaa. Subventionen är lika stor när det gäller det marknadsmässiga, båda förstör marknaden lika mycket. Vi skall inte styra det, utan vi skall skapa lika villkor åt alla för finns det en efterfrågan – det behöver man inte vara orolig för – så kommer det också ett utbud. Så fungerar klassisk marknadsekonomi. När det gäller det regionala och socialt försökte jag förklara att vi är beredda att notifiera på vissa områden, men då måste vi gå fram med notifieringen och hitta enheten för det finns vissa behov, det gör de andra medlemsländerna och de gör det inte för skojs skull. Vi borde kunna enas om att notifiera. Det är lite klassiskt åländskt liberalt att när man inte vill ta ställning, ja, då skall man utreda! Det kan finnas vissa kopplingar till bostadsrättsföreningen.

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det där sista var inte särdeles konstruktivt, vicelantrådet! Jag tycker ändå att vi alla här försöker på en sansad nivå föra en konstruktiv debatt utifrån våra olika positioner, men jag tycker att debatten har varit bra ända fram till att vicelantrådet försöker smutskasta våra argument på det här sättet, det leder ingenstans, försök vara konstruktiv! Enhetslånesystemet och räntestödet kallar jag inte sabotera men det har samma påverkan på marknaden i stort sett. I vår situation, när vi har pengar i landskapets kassa, kan vi tillgodogöra oss ränteskillnaden som annars går till en mellanaktör, det var det jag försökte beskriva i mitt anförande.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vi är överens när det gäller subventioner mot marknaden. Min poäng var att det förstör marknaden. Sedan tar ltl Mats Perämaa upp en intressant sak: ”när vi har pengar i kassan”. Vems pengar är det? Jo, det är medborgarnas, det är villaägarnas? Då borde vi ge tillbaka pengarna åt medborgarna så att de får pengar, kan betala och göra sitt eget val. Det har jag uppfattat att är en liberal ideologi. Jag tycker att vi kunde finna varandra i den här frågan och så skulle vi komma till rätta med det här samtidigt som människor får valfrihet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är den grundläggande rätlinjiga liberala ideolgoin. Det är precis på det där viset, men i ett litet samhälle får vi alla erkänna att vi ibland gör avsteg från den, ibland kommer någon med ett förslag om att samhället skall bygga golfbanor till 100 procent och ibland blir det något annat förslag. Det är alltså ingen som kan följa spåret exakt i varje situation.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa anmärker på och förundrar sig över att regeringen för fram frågor där man inte är riktigt eniga, där man t.o.m. har röstat. Jag förstår att ltl Mats Perämaa menar väl och tänker på oss, men jag tycker att just sådana här frågor som har dragits i långbänk i väldigt lång tid mår bra av att få komma upp till ytan och diskuteras av alla här i lagtinget och efter att finansutskottet har behandlat tilläggsbudgeten får vi återkomma på nytt och se hur majoriteten har format sig.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vare mig fjärran att försöka strypa en fri debatt, men ni måste förstå i den här situationen, när ni kommer med väldigt skiljaktiga förslag som inte är förankrade, och så väljer den som styr debatten här i lagtinget att ge chansen åt tre landskapsregeringsledamöter att under två timmar föra en intern debatt om de här frågorna. Då känns det för oss som att det är ett planerat skeende som vi har svårt att acceptera.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Om det var det som saken gällde håller jag med ltl Mats Perämaa att jag tycker att gruppledarna borde få komma till tals tidigare!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa har många frågor gällande hantverksutbildningen och det kan jag ha förståelse för. Jag kommer väldigt gärna till utskottet och redogör närmare för alla siffror. Det är ju så att landskapsregeringens avsikt är att de beslut och det man har fört fram tidigare vad gäller innehållet och utvecklingen av den och de kostnader som vi har varit beredda att skjuta till från vår sida, 180.000 euro i året, kvarstår i princip. Landskapsregeringen var också på besök och gick omkring på kungsgården och det som motiverar oss till att satsa mera är därför att vi anser att kungsgården är och förblir landskapets åtagande nu och för evigt. Det är en del som inte går att avyttra. Det är byggnader vi alltid har. Det är ett omistligt kulturarv som vi måste ta hand om.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det där är argument som säkert är lätta att omfatta, men alla frågorna måste upp på bordet så att vi har de rätta siffrorna att ta ställning till för det är ändå fråga om en massiv satsning. Det är fråga om mycket stora driftskostnader, men konkret kanske utbildningsansvariga kan svara på frågan: Är det tänkt att driftskostnaderna för gården – efter renoveringar om ca 65.000 euro – läggs utanpå dessa 180.000 eller innefattas det i den summan?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Vad gäller driftskostnaderna är det 65.000 euro efter att man har tagit i bruk alla byggnader, och det handlar om väldigt många byggnader. Vi tänker oss i första hand stallbyggnaden och mangårdsbyggnaden. Där vet vi inte exakta driftskostnaderna i det här skedet. Det måste vi titta närmare på, men jag tror att vi måste diskutera vem som betalar den merkostnaden eftersom det här ligger under museibyråns åtaganden och vi har ändå kostnader för att hålla byggnaderna i skick. Det här tror jag att man måste ytterligare diskutera mellan utbildningsanordnaren och landskapsregeringen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

I den grovkalkyl som jag har av projektet anges också det s.k. hönshuset som en fastighet som delvis skall byggas om och renoveras för rätt stora pengar det också. Vi får fortsätta diskussionen med öppna ögon och öron i finansutskottet utifrån behovet av konsthantverksutbildning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa diskuterade om fördelarna med att ge enhetslån, men det är nog faktiskt så att för landskapets del är det precis samma kostnad om man ger det som räntestöd eller som enhetslån. Ger man ut enhetslån går man miste om en ränteintäkt i stället då man placerar pengarna, så det går precis på ett ut för landskapet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag betvivlar inte den ekonomiska kunskapen och förmågan att kalkylera med de här sakerna som ltl Peter Grönlund har, men jag skulle begära ett förtydligande. Tidigare när vi har diskuterat de här sakerna så har ltl Peter Grönlund väldigt starkt drivit frågan att vi skall ha räntestödslån i stället för enhetslån. Jag tror att vi har fört den debatten tidigare. Nu har Frisinnad Samverkan avvikit från linjen, nu duger inte räntestödssystemet mera. Vad vill man? Vilket är det spår som Frisinnad Samverkan för i den här frågan?

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Frisinnad Samverkan för den linjen att vi är för ett räntestöd under förutsättning att det är notifierat och går till de ändamål som EU godkänner.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar det då som så att Frisinnad Samverkan är med och subventionerar bostadsbyggandet även i framtiden, bara vi har EU:kommissionens godkännande. Det är fråga om den juridiska processen att får vi göra det eller får vi inte göra, det är inte så mycket fråga om den ideologiska skillnaden, om marknaden skall ta hand om det eller inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag hade tänkt att hålla mig till bostadsproduktionen i mitt anförande, men som känt har det diskuterats här under en ganska lång tid, några kommentarer i alla fall. Från socialdemokratisk sida tycker vi att det här är en stark tilläggsbudget som vi har framför oss och finansminister Lasse Wiklöf har på ett föredömligt sätt också informerat om tilläggsbudgeten, så den socialdemokratiska lagtingsgruppen är nöjd med tilläggsbudgeten.

 

Det som speciellt har glatt oss är frågan om räntestöd och landskapsborgen för bostadsproduktion då det på grund av den stora efterfrågan på finansieringsstöd för produktion av hyresbostäder skall kunna finansieras med räntestöd utöver den ordinarie lånefinansieringen. Vår klara grundinställning är att samhället/landskapet bör gå in och stöda bostadsproduktionen. Det har visat sig att om man skulle överföra ansvaret till den privata sektorn så skulle det bli en väldigt vild marknad och det skulle medföra svårigheter. Vi tycker alltså att det är otroligt bra att man går in med de här stöden för hyresbostäder och bostadsrättsbostäder. Enligt uppgift motsvarar det 120 nya bostäder. Jag kan informera lagtingsledamöterna att bara i Mariehamn i dag har vi en bostadskö på 195 personer. Det finns en väldigt stor efterfrågan på bostäder men man har inte kunnat tillfredsställa efterfrågan och därför är det också viktigt att man fortsätrer med byggandet.

 

Konsekvenserna har visat sig vara att byggande av hyresbostäder och bostadsrätter frigör andra bostäder, som exempelvis egnahemshus. Med det menar jag att äldre personer som känner att de inte vill eller orkar med sitt egnahemshus i stället flyttar till en hyresbostad eller en bostadsrätt och därmed frigörs deras egnahemshus som en yngre famlij kanköpa. På det sättet får vi ett sunt omlopp på bostäder, vilket gynnar alla parter. Kommunen får nya skattebetalare, näringslivets behov av bostäder tillfredsställs och de olika åldersgrupperna får ett anpassat boende efter deras livssituation.

Dessutom gör de kommunala hyresbostäderna att inflyttade flyktingar garanteras en första värdig bostad.

 

Utvecklingen av bostadsrätter har i många fall blivit ett s.k. seniorboende där många äldre känner en trygghet i att få en bostad på ålderns höst och detta alternativ har då uppfattats som attraktivt.

 

Från socialdemokratiskt håll är vi väldigt glada över och välkomnar bostadspengarna, samtidigt som jag vill upprepa att bostadsminister Britt Lundberg höll ett väldigt bra anförande om bostadspolitiken.

 

Fru talman!

Helt kort några detaljer. I tilläggsbudgeten står det att räntestöd kan beviljas för installation av hissar i flerfamiljshus. Det är naturligtvis bra. Men min erfarenhet säger mig att det är fortfarande inte så attraktivt och vi såg att det var ett hus som anhöll om att få hissar. Det framkom på en av bilderna som ledamoten Britt Lundberg visade. Det är ofta så att det kräver stora ombyggnader i husen, och i det hus som det är fråga om skall man bygga en våning till för att sätta in hissar. Det är så att ombyggnaderna av trapphusen är ganska stora projekt som fördyrar husen avsevärt, så därför är det tillsvidare åtminstone inte så attraktivt bland äldre flerfamiljshus i staden att göra installationerna. Det förutsätter att man antingen bygger en våning till eller gör väldigt stora satsningar på förnyande av trapphusen. Det där behöver man titta på när det gäller fortsatta stödåtgärder.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag skall ställa en rak och ärlig fråga och jag förväntar mig ett tydligt svar. Tycker ltl Christian Beijar att det är rätt att de som bor i egnahemshus eller människor som råkar har en hyresbostad som finansieras av den privata marknaden skall subventionera hyran i 30-40 år åt de människor som råkar bo i stadens fastighetsbolag eller i en ägorättsbostad, ja eller nej?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Man kan inte svara ja eller nej på den frågan för den som bor i ett egnahemshus har också blivit subventionerad.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det var ett dåligt svar. Så är inte fallet generellt. Det finns vissa räntestöd som borde bort där också, men det är inkomstbeprövat. Jag ställer återigen frågan: Är det rätt att de som råkar bo i en hyresbostad, som är finansierad på marknaden, skall subventionera stadens hyresbostadsgäster och de som får en ägorättsbostad? Oberoende hur rika de är, om det är direktör Grönlund eller någon annan direktör, så skall de som bor i hyresbostäder på marknaden vara med och subventionera det?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag återgår till min förra replik och som också minister Strand bekräftade, att de flesta boende har fått någon form av subvention.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Även jag reagerade på att det är enbart vissa bostadsformer som generellt sett kan åtnjuta ett samhällsstöd. Vi är medvetna om att det finns på egnahemsboende också ett räntestöd, men det är då ganska kraftigt kringgärdat av krav på att du skall ha en relativt sett låg inkomst för att du skall komma i åtnjutande av det, så det blir en väldigt snedvridning mellan de olika bostadsslagen. Jag skulle också vilja höra ltl Christian Beijars syn på den juridiska synen som jag hade upp tidigare också: Är det inte ett riskspel att fortsätta att köra en bostadspolitik som bygger på en stödform som vi inte har notifierat och som kan leda till att vi kan få stora problem för fortsättningen?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det har under debattens gång i dag framkommit att det finns en mängd olika system ute i Europa. Därför är det så att skall vi av egen fri vilja och med öppna ögon spela ut vår handlingsfrihet, som någon sade i dag.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Man kan vända på resonemanget: Skall vi med ren och skär vilja gå in i någonting som kanske inte är tillåtet? Det är inte fråga om att kringskära sin egen handlingskraft, som jag ser det, utan det är att försöka hålla sig till de regler som finns uppsatta. Det är åtminstone den grunden som man borde ha i den politik man för, alltså att man försöker att notifiera de bitarna som man vill använda sig av vad gäller stödformer. Jag kan ställa ytterligare en motfråga: Om det är så att man tror att det här är ett system, men man hävdar att det finns olika stödsystem runt om i Europa, om man då tror att det här är ett system som inte har något problem att klara sig Europa, varför notifierar man det inte?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag får en liten känsla, vtm Johan Ehn, att Frisinnad Samverkan försöker använda notifieringsinstrumentet för att s.a.s. utgångspunkten skulle vara att stoppa subventioneringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag blev intresserad och försökte hänga med i ltl Christian Beijars funderingar runt det här med omsättningen om exempelvis en pensionär köper en bostadsrätt; då lämnar den personen någonting efter sig, exempelvis ett egnahemshus som sedan en ung familj i sin tur kan flytta in i. Det intressanta är då att pensionären som har en ordnad ekonomi får 50 procents räntesubvention av landskapet, men kan den unga familjen som köper huset som blir kvar också automatiskt få det? Hur är det, ltl Christian Beijar?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller finansieringsformen så om jag är ärlig och uppriktig, ltl Torbjörn Eliasson, så kan jag inte svara på den frågan. Jag avsåg inte själva finansieringsformen, utan processen, vad det betyder att få rörlighet på bostadsmarknaden så att inte många äldre personer som känner att de gärna skulle se att alternativt boende ändå bor kvar i sina förhållandevis stora hus med tanke på hur få familjemedlemmar det är. Det är det som jag menar att är det positiva, att få rörligheten. Det kan ibland vara ett bekymmer.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att det är en vacker tanke. Men problemet kvarstår att det finns ingen automatik i att den som borde ha rätt till subvention inte kommer i åtnjutande av den på det här sättet utan det är den som redan har sin ekonomi ordnad och med eget kapital och banklån kan finansiera som kommer att få subventionen. Det tycker inte jag att känns bra.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Som jag sade tidigare så kan jag inte i detalj svara på det här, men det är klart att den barnfamilj som köper ett hus så har säkert möjlighet att komma i åtanke med olika skatteavdrag och liknande när det gäller finansieringen av husbygget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Peter Grönlund:

Fru talman!

Förslaget till årets första tilläggsbudget innehåller en del förslag som vi inom Frisinnad Samverkan önskar lyfta fram. Sjöfartsfrågan tycks få sin lösning i och med att den nya regeringen har den inskriven i sitt regeringsprogram, vilket är mycket positivt för Åland. Här har förre riksdagsmannen Roger Jansson och redarföreningarna och facken samt landskapsregeringen gjort ett bra grundarbete.

 

Det som är det mest iögonenfallande i denna tilläggsbudget är förslaget till räntestöd och landskapsborgen för bostadsproduktion, som ju har varit dagens stora debattämne. Jag vill än en gång framhålla att Frisinnad Samverkan inte har något emot att det byggs hyresbostäder, och vi har inget emot att landskapet stöder byggandet till den del det gäller olika slag av socialt boende, såsom det definieras i EU:s regelverk. Det har jag också framhållit i den bostadslånegrupp som har dragits av minister Lundberg under året. Men nu föreslår man ett räntestöd som under de kommande åren kommer att kosta totalt mellan 7,8 och 10,4 miljoner euro. Detta räntestöd är huvudsakligen tänkt att användas för bostadsrättsbostäder och kommunala hyresbostäder, alltså inget socialt boende. I det rådande konjunkturläget, där byggmarknaden är totalt överhettad, är det fullständigt fel att ge stöd till att stimulera mera byggande. Det leder enbart till dyrare bostäder och högre hyror. Dessa stöd för byggande av hyresbostäder förtar totalt det privata intresset för att bygga hyresbostäder, för privata uthyrare kan inte konkurrera med dessa subventionerade hyror. Om många av stöden är så viktiga år efter år så varför notifierar man dem inte hos EU? Sverige har nyligen notifierat liknande subventioner. Vi vet av erfarenhet att den här typen av subventioner från landskapets sida kan komma att granskas. Notifierar man dem så vi vet vi var vi står och behöver inte fundera på om vi är lagliga eller inte.

 

Är det rimligt att bevilja räntestöd för bostadsrätter som vem som helst kan köpa? Anser ni, bästa lagtingskolleger, att det är rimligt att jag kan köpa en lägenhet i ett bostadsrättshus och åtnjuta subventionerad hyra i 30 år framåt? Är det för detta ändamål som vi skall subventionera hyrorna? Jag tror inte att ni har samma åsikt! Jag kommer att fortsätta att driva vår linje i denna fråga i finansutskottet.

 

Vi vill också framhålla att förslaget om utvecklandet av Kastelholms kungsgård är ett bra alternativ. På detta sätt får kungsgården en bra användning efter att ha stått öde i många år. En stor del av de pengar man ändå måste satsa på underhållet av kungsgården kommer nu till nytta om den planerade hantverksutbildningen förläggs till kungsgården.

 

När det gäller utvecklandet av Bomarsund anser vi att det är viktigt att man gör en bra totalprojektering så att projektet kan förverkligas stegvis. Vi anser också att projektet redan nu borde få en totalram, vilket också aviserades av minister Wiklöf tidigare i dag.

 

I övrigt är det glädjande att se att det på intäktsidan skulle finnas lite pengar att lägga i ladorna, men nu är de pengarna redan intecknade för det föreslagna räntestödet, pengar jag tror att vi kommer att behöva för andra ändamål i framtiden.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller att be EU om lov om vi får betala ut bostadsstöd eller inte så är det säkert ett bra sätt att få reda på om EU accepterar det eller inte, men jag tycker att eftersom det här är ett område som EU inte prioriterar skulle jag föredra att vi tillsammans med näringslivet på Åland skulle komma överens om ett system som man tycker att är rättvist och bra. Det viktigaste är som sagt att vi håller fast vår bostadsutveckling och att vi ser till att näringslivet kan växa samt att våra ungdomar kan komma tillbaka. Jag tror att vi i grunden är eniga, men det som jag tror att är det allra viktigaste för att vi skulle kunna få en riktigt sund och fungerande bostadsmarknad är att vi skulle ha ett skatteinstrument; skulle vi kunna sänka skatterna skulle också folk ha mera pengar att betala högre hyror för. En av kärnpunkterna är att vi har så pass höga skatter och inte kan komma åt dem och reglera dem.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

När det gäller skattefrågan har vi ändå den kommunala beskattningsrätten och vi kunde antagligen den vägen ge ett utökat avdrag i så fall i beskattningen.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är helt sant att vi har den kommunala beskattningsbehörigheten och jag skulle gärna välkomna att vi gjorde en förändring av den. När det gäller bostadssatsningarna är det inte heller landskapet som satsar på dem utan det är många kommunala projekt också som söker härifrån och där kommer vi också in på en väldigt intressant fråga och det handlar bl.a. om en krånglig stadsplan t.ex. som gör att byggandet blir dyrare här och också många andra frågor som är viktiga för att vi också skulle kunna få ner kostnaderna för vårt byggande och på det sättet också få ner kvadratmeterhyrorna. Jag tycker att det samarbete vi har med näringslivet är intressant när vi diskuterar både hur vi skulle kunna få ett fungerande system så att vi säkert kan tillgodose mycket bostäder men också hur vi tillsammans skulle kunna få fram mera kvadratmeter för varje satsad euro.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Ledamoten Britt Lundberg visade själv en bild tidigare om de tilltänkta projekten som pengarna skall gå till. Det var faktiskt så att Marstad hade de dyraste kvadratmeterpriserna där. Jag måste säga att när man promenerar förbi de nybyggda Marstadshusen nere vid Oljehamnen så förvånar det mig inte att de har de högsta kvadratmeterprisen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Liberalerna är eniga med FS:s linje när det gäller hantverksskolan. Som jag tidigare har sagt anser vi också att det här är näringspolitik och att det i förlängningen kan gynna småföretagandet. Det handlar också om synergieffekter när det gäller golfbanan; man kan ha kompletterande aktiviteter vid hantverksskolan och också samarbete och utvecklingsmöjligheter när det gäller krögarverksamhet och övernattningar.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Till den delen har jag ingenting att komplettera; jag är helt enig med ltl Katrin Sjögren i detta ämne.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Det är alltid uppfräschande när det tänker sig ti bli val eftersom det då blir lite ideologisk debatt i det annars ganska insomnade lagtinget när det gäller sådana frågor. Vi har en regering som består av ett vänsterblock, ett högerblock och ett gäng som hoppar däremellan, var det en kollega som sade i en debatt – det ser vi tydligt i dag. Den centerpolitiska å ena sidan men å andra sidan politiken kanske är som sämst vid sådana här tillfällen, men, som sagt, Ålands folk har ett val att se fram emot.

 

Generellt kan man säga om tilläggsbudgeten, som redan sades, att det kommer ett pengaregn över Åland, och det stämmer. Regnet rinner i hängrännor och stuprör rakt ut! I stället borde man ha en vattentunna och ta tillvara åtminstone lite av det här. Om det sedan rinner över efter det, så får det väl rinna över. Valtider i kombination med goda tider gör att det blir dyrt, inte bara i kvadrat utan i kubik för skattebetalarna. Finansminister Wiklöf säger att man sätter undan 11 miljoner euro på hög. Jovisst, gör man det om man läser på raderna i budgeten, men läser man mellan raderna så skall dessa 11 miljoner och många till iväg i redan intecknade projekt, bara i den här budgeten, för att inte tala om alla vackra skrivningar i den redan frikostiga ordinarie budgeten som vi har starkt kritiserat för att den är på tok för frikostig.

 

Men problemet med det är, fru talman, att vi har bara ansvar över utgifterna och inget ansvar över intäkterna. Vi har inte egen beskattning. Skulle vi ha det skulle det här se ut på ett helt annat sätt. Då skulle vi förstå att gynna näringsliv och våra medborgare i större utsträckning och stimulera nya näringar, stimulera miljövänliga alternativ osv. Jag tycker att i stället för att sätta dem på hög skulle vi höja det allmänna skatteavdraget. Man borde ha kommit med en lagframställning att höja det allmänna skatteavdraget till 10 procent och dela ut pengarna åt folk så får de själva bestämma vad de gör med dem. Vill de konsumera eller vill de spara dem, låt folk bestämma själva! Vi skall inte hålla deras pengar här i vår kista.

 

Jag skall nämna några saker ur budgeten. Det som har varit mycket diskussion skall jag också gå in på; som före detta bostadsminister har jag engagerat mig mycket i bostadspolitiken. Problemet när det gäller bostadspolitiken är det klassiska att ett samhälle måste ha bostäder för att kunna expandera. I den fas vi befinner oss nu är det stort behov av bostäder. Där är vi alla överens och det är ingen som på något vis vill begränsa den utvecklingen utan alla skulle gärna se att det finns bostäder för alla som vill ha. Det är ett problem och ett annat är det att hushållens antal ökar mycket mer än vad antalet personer ökar. Det är de facto så att i princip hela ökningen av hushållen i Mariehamn som har skett under de tio senaste åren har slukats av att andelen singelhushåll har ökat. Det är ingenting vi kan bestämma att folk måste hålla sig i tvåsamhet och inte i ensamhet utan det får vi acceptera, men det ställer till det, samtidigt som det stora behovet finns, för att kunna garantera expansionen i framför allt nya näringssektorer.

 

Jag tror att det här med subventioner på bostadsmarknaden blir som en drog. Så länge man tar den måste man ta den; med bostadsmarknaden måste man göra som med en drogberoende: man måste avgifta den först, man måste avreglera den, man måste låta den återhämta sig till en verklighet utan subventionerna, man måste ha en marknad som i huvudsak – låt mig säga i huvudsak – bygger på tillgång och efterfrågan, där priset är det som reglerar dessa två faktorer. Det här är klassisk ekonomisk kunskap. Man kan inte ha en marknad där man hela tiden subventionerar; då måste man subventionera fortsättningsvis om man aldrig tar sig ur det.

 

Jag skall göra en liten historisk tillbakablick. Det är svårt att jämföra tidigare än mitten av nittiotalet när vi hade väldigt turbulenta tider med höga räntor, kraftiga konjunktursvängningar osv., men efter mitten av nittiotalet kan man dra vissa slutsatser. Regeringen Roger Jansson, där Obunden Samling medverkade, avreglerade bostadsmarknaden. Man kom med en ny liberal hyreslag, man avreglerade bostadsfinansieringen. Som man kunde se av den statistik som visades här så var marknaden bra på gång, den var på väg att ta fart och återhämta sig och tanken var då att under en övergångstid ha räntestöd som sedan kunde fasas ut. Räntestödsverktyget är bra på så vis att finansieringen är privat, finansieringen är från en bank men samhället går emellan och stöder lite av räntan; i takt med att hyresnivån mer börjar täcka de verkliga kostnaderna kan man fasa ut räntestödet. Så var tanken som den nästsista borgerliga regeringen som vi har sett förde, alltså Roger Janssons, förutom Roger Nordlunds etta. Det skulle alltså fasas ut. Sedan kom Nordlund II-regeringen, bestående av center och liberaler, där man kan säga att man såsade till det rejält när man började med de nya enhetslånen och gick tillbaka till den gamla finansieringen utan att ha hyresreglering dessutom. Det är kanske de allra sämsta lånen, sett ur samhällsekonomisk synvinkel, som vi har hittat på här och det här var jag starkt emot. Det var ett stort misstag att återgå till det i syfte att slå sig för bröstet och visa på att man får flera bostäder till stånd. Man borde ha låtit marknaden återhämta sig och man borde ha haft lite mera tålamod så skulle det ha ordnat sig för det fanns mycket tankar på att investera i bostäder.

 

Fru talman!

Det finns ingenting sådant som gratis luncher, ett välkänt talesätt i finansbranschen. Man måste, förr eller senare, betala vad det kostar. Så också med bostäder. Om inte den som bor i bostaden måste någon annan göra det. Frågan är, vilket jag kommer att återkomma till, vem som skall komma i åtnjutande av sådana subventioner. Jag tycker att det som borde göras är att man en gång för alla skulle avskaffa för de första de socialistiska lånen, vilket man måste kalla dem och använda räntestöd under en övergångsperiod.

 

Jag skall, fru talman, göra en liten utvikning. Jag är själv delaktig i ett bostadsprojekt ute på landsbygden i Lemland och det är säkert många som tänker, att vad säger han, han har ju själv lån! Jag är delaktig i ett projekt med nio lägenheter på ca 600 kvadratmeter, så jag borde vara positiv till lånen och tycka att de är jättebra, men det är de facto tvärtom; när jag har sett systemet inifrån blir det etter värre, jag blir än mer emot det! Jag ser vilken marknad systemet har skapat och vilken marknad man har att konkurrera mot om man är så ”toko” att man börjar bygga bostäder, särskilt på landsbygden. I Mariehamn går det för sig, men att bygga ett radhus på landsbygden är ungefär som när humlan skall flyga, den kan det därför att den inte riktigt förstår att den inte kan det. Då ser man vad som verkligen behöver göras när man har engagerat sig i detta. Jag skall inte gå närmare in på projektet, men trots att det är en låg investeringsnivå, trots att vi har kämpat hårt med att få ner investeringskostnaden och den är de facto långt under de redan låga taken i finansieringsregelverket, trots att vi alltså har en låg driftskostnad där vi har investerat bort mycket av driftskostnaden i projektet och har så gott som ingen s.k. overhead-kostnad med administration, personal osv., så går det just och just runt. Det är mycket märkligt, hur kan det var så, frågar man sig. Helt enkelt därför att hyrorna är på tok för låga, de hyror som finns på marknaden som man måste konkurrera mot, man kan inte ta betalt vad det kostar utan man måste inse att skall man få lägenheterna uthyrda måste hyran vara på en viss nivå. Det vi har att konkurrera mot, och alla andra aktörer också för den delen också, är för det första det stora bestånd som Marstad innehar på över 500 lägenheter med en hyresnivå som är långt, långt under vad det kostar om man skall betala vad det kostar. Vi har också lokala konkurrenter i Lemland som är landskapsägda, vilket i sig måste ifrågasättas, som har en hyresnivå som är långt under den som Marstad har till på det som vi också måste inse att delvis konkurrerar mot. Nu har visserligen nya lägenheter och exklusivare boende än dem, men man kan ändå inte ta något mycket mera betalt. Det är marknaden som sätter begränsningarna och en hyresnivå i dag i Lemland ligger på 7,50 euro per kvadratmeter. Betalar man vad det kostar handlar det ungefär om 12 euro per kvadratmeter som hyran borde vara. Där ser ni vilken diskrepans det är, så det finns ingen som helst möjlighet hur man än vänder sig att ta banklån och bygga hyresbostäder på landsbygden, och då är det något fel.

 

När det gäller enhetslånen har vissa talare sagt att de skulle vara bättre än räntestöd, men de är sämre ur marknadens synvinkel,  med de villkor man har, förutom den ekonomiska realiteten, så har man sådana villkor att en privat bankfinansiering är mycket mer ofördelaktig, så villkoren är en konkurrenssynpunkt i sig. När det gäller att jämföra enhetslån och räntestöd är det lätt att räkna ihop vad räntestöden kostar, om det faller ut, man kan räkna med maxstöd så blir det stora summor. Det blir det de facto också att ha pengar utlånade gratis. Det finns inga gratis luncher, det finns heller inga gratis pengar i dag. om landskapet har x miljoner euro i kassan så placerar man dem och får en intäkt, man får en ränta. Den går man miste om ifall man lånar ut dem i princip utan ränta. Det är det som är den alternativa kostnaden och jag har stått här gång på gång och uppmanat finansutskottet att utreda den, men det har inte funnits någon vilja att göra det i finansutskottet. Det skulle vara intressant om man kunde beskriva det här för lagtingsledamöterna, det som också ltl Peter Grönlund tog upp, att det finns en alternativ kostnad när man ger bort pengar gratis jämfört med att ge dem till marknaden där man får placeringsintäkt.

 

Man kan säga att det är samma kostnad för enhetslån, men de snedvrider konkurrensen mindre och de ger inte möjligheten att fasa ut. Nu föreslår landskapsregeringen att man på något vis skall fasa ut räntestöden och ersätta dem med enhetslån – nå, det är en riktigt tokig utveckling att gå från det sämre till det ännu sämre. Det står så i tilläggsbudgeten, jag måste gnugga mig i ögonen när jag såg det!

 

Jag tycker att man borde ha räntestöden kvar, man borde notifiera dem. Så ärliga måste vi vara att vi kan inte fumla på och ha kepsen neddragen och tänka att jag blir av med en möjlighet nu om vi notifierar det här; man måste vara så ärlig att man notifierar dem. Sedan borde de fasas ut vartefter marknaden återhämtar sig och vi borde göra upp en bred politisk uppgörelse om att den här politiken för vi och att vi inte kohandlar med något alternativ och ändrar hit och dit för det har faktiskt varit lite förvirrande hur det har ändrat sedan 1999, då vi har haft fyra olika regimer.

 

Man måste vara så ärlig och inse, fru talman, att hyresnivån på Åland är nog väldigt låg. Det kan man också läsa ut av statistiken. Hyrorna måste upp lite. Även om det här direkt drabbar dem som bor på hyra  är det på sikt det enda hållbara. Här kan jag berätta en liten anekdot. Det var en som hyrde av kommerserådet Algot Johansson och så höjdes hyran för att kostnaden höjdes; då ringde hyresgästen till Algot och klagade och då sade Algot, att ja, jag förstår nog att det svider, men du har betalat en hyra, du betalar en till och sedan vänjer man sig! Så är det. Man vänjer sig nog med också! Men man skall komma ihåg att samtidigt som man gör det skall man se på andra åtgärder; det finns de som har svårt att vänja sig vid högre kostnader, de som har det svårt, som har det tight ekonomiskt. Där kunde man fundera på t.ex. skatteavdrag för hyresbostäder, i likhet med att man får dra av räntorna på första bostaden; då kunde man kanske ha skatteavdrag för unga personer i kommunalbeskattningen. Det har vi behörighet att stifta lag om. Jag tycker att man samtidigt också skall titta på att höja bostadsbidragen så att samhällssubventionerna tillkommer dem som verkligen behöver dem, de som inte vänjer sig, de som har väldigt låg inkomst, ensamstående osv. Nuvarande subventioner, som vi budgeterar nu, och särskilt anslaget till de här projekten, åtminstone det ena, kommer nog till stor del att tillfalla synnerligen välbärgade personer. Det nämndes titeln direktör här; jag tror att det är ungefär i det segmentet man befinner sig. Skall vi använda skattepengar för att subventionera välbärgade personers fastigheter? Är det socialdemokratisk politik? Nej, det är det inte! Det är ingens politik. Ingen vill föra en sådan politik som nu tänker föras. Jag kunde orda länge om bostadspolitik, men jag hoppas att det kan komma något positivt ut av den här diskussionen och att finansutskottet kan göra den av ltl Mats Perämaa föreslagna utvärderingen av den något förvirrade bostadspolitiken som har förts nu från och till, så att man kunde komma till en stabil utveckling.

 

Till sist vill jag säga att jag tycker också att det är viktigt att man ser att man har regionala aspekter här: hela Åland skall leva och det finns ett Åland utanför rondellerna och där kanske man delvis måste ha ett annat synsätt för att få hjulen att snurra, men man drabbas också hårdare av nuvarande sjuka marknad utanför rondellerna.

 

Jag skall lämna bostadspolitiken, fru talman, och gå vidare till två andra saker och det första är hantverksskolan. Här kunde jag också dra en djup suck och göra en historisk tillbakablick till 1997 när vår tidigare minister Bengt Häger satt i landskapsstyrelsen och förde fram ett projekt för att bygga en ny verkstad vid dåvarande hantverksskolan. Det sade den övriga delen av regeringen nej till och sedan dess har skolan valsat runt hela Åland kan man säga. Det fanns stöd hos en ledamot till, det skall säga, nämligen Anders Englund, i övrigt föll det tyvärr. Sedan har det som sagt valsat runt och vad det är för takt på valsen är lite svårt att bestämma, men jag själv har tittat på fyra olika ställen för verksamheten. Det finns fördelar med det resonemang som förs om folkhögskolan. Vi har också resonerat kring det i vår grupp och det känns naturligt att man förlägger en verksamhet där det redan finns anläggningar men det finns också nackdelar med det. Det finns andra alternativ, t.ex. naturbruksskolan, där man enkelt kunde komplettera så att man kunde förlägga verksamheten dit. Det finns möjligheter att bygga helt nytt osv.

 

Obunden Samling har återigen bekantat sig med det här alternativet, hör de eldsjälar som är bakom det och enkelt beskrivet så tycker vi, efter moget övervägande, att det här är ett bra alternativ, det här blir en vettig verksamhet för Kastelholms kungsgård, men det får vara någon måtta på vad det kan tänkas kosta. Vi har i våra diskussioner i gruppen sett en kostnad som 500.000 euro för att iordningställa faciliteterna som absolut max. Nu har det farit iväg, kan man lugnt säga, själva kostnaden som föreslås nu är 570.000 euro, men sedan aviserar man ytterligare 700.000 euro och jag har lite svårt, måste jag säga, mot bakgrund av den byggnadskunskap jag har, också att renovera trähus, att förstå hur man överhuvudtaget skall lyckas bränna så här mycket pengar på Kastelholms kungsgård! Det måste vara nästan svårt att bli av med dem, det handlar nästan om att elda upp dem! Det är fantastiskt mycket pengar att satsa över 1,5 miljoner euro, så vi ber nog finansutskottet att noggrant bekanta sig med planerna och försöka få måtta och reson på anslaget och försöka göra så mycket som möjligt för 500.000 euro. Vi skall också komma ihåg att ett stenkast bort ligger Ribacka vars utrymmen man kan använda, det tar inte länge att promenera emellan. Vi i Obunden Samlings lagtingsgrupp tycker att man skall försöka rusta upp de hus som finns och använda de befintliga samt definitivt skrinlägga att bygga nytt på Kastelholms kungsgård. De byggnader som finns kan med enkla medel enligt vår uppfattning anpassas för undervisningsverksamheten. Mangårdsbyggnadsflygeln kostar inte så här mycket att renovera, det kan jag garantera. Det finns mycket luft i de här kalkylerna.

 

Vi tror dock på konceptet. Vi tror på att hantverk och design behöver lyftas till en ny nivå och att man får in kommersialism i bilden samt inser att det inte är någonting man sysslar med på hobbybasis längre utan man skall kunna bli professionell. Kunskap inom design är centralt nuförtiden. I vilken bransch som helst är design mer eller mindre avgörande. Ta bara Finlands framgång med mobiltelefoni, det handlar om design! Ta Sveriges framgång inom fordonsindustrin, det handlar om design! Allting handlar sist och slutligen om design. Det är väldigt viktigt att anamma det konceptet och där tror jag det finns stora möjligheter. Jag tror på konceptet, som visserligen har lite lösa tyglar, men jag tror på de eldsjälar som står bakom och jag vill inte att det här skall rinna ut i sanden ytterligare en gång. Men, som sagt, måtta med det.

 

När det gäller Bomarsund är det också ett projekt som startats upp bland alla andra projekt som nämnts här tidigare, liksom också sjöfartsmuseet, som vi inte har sett röken av. I princip har inte vi heller någonting emot att man skulle sätta fokus på Bomarsund, men återigen ser vi att det skissas på ett projekt som kommer att kosta väldigt mycket. Det är väldigt vidlyftiga planer och frågan är om det sedan till slut faller här i lagtinget på grund av att det inte var reson i kalkylerna från början. Samtidigt finns det också andra aspekter, om man ser som ltl Åke Mattsson ser på saken, att är det det ryska kulturarvet vi skall bygga upp eller är det det svenska? Borde vi kanske bygga Kastelholms slott färdigt och öppna det för allmänheten, för företag och evenemang, likt det som skall göras i PAF-pokerturneringen? Borde vi kanske bygga färdigt det svenska kulturarvet först, som ju är vårt moderkulturarv eller borde vi överlag försöka göra någonting färdigt innan vi börjar med en massa nya projekt? Det känns lite som att vi nu skall påbörja och delvis finansiera en massa socialdemokratiska projekt så att man i valannonser skall kunna slå sig för bröstet och säga att se här vad vi har gjort! Det är lite olyckligt att man sprider på energin så i förvaltningen, man borde koncentrera sig på sjöfartsmuseet, som absolut är värt att komma i första hand.

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman tar upp Algot Johansson som hyresvärd och faktum är att i slutet av sextiotalet när man hade en ganska stor bostadskö i Mariehamn så byggde Algot Johansson upp hela Ålandsplan för sina arbetstagare, sjömännen. Man kan som bekant tolka statistik på olika sätt och efter nittiotalets kris blev det ett uppsving i bostadsbyggandet. Det kan ha berott på avregleringen, men det planade också av och då kan enhetslånen ha varit en bra grej. Det finns massor med frågor och jag håller med min kollega ltl Mats Perämaa att det skulle vara dags för en utvärdering och att föra en dialog med alla inblandade parter. Sedan, ltl Danne Sundman, skall vi ha en riktig avreglering och en riktig konkurrens så kanske vi skall börja diskutera näringsrätten!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

För det första så stimulerar enhetslån inte marknaden. Man tror att man eldar under någonting som i själva verket blir bara kallare och kallare, och så kall som marknaden är nu när det gäller att bygga privata bostäder, har den nog inte varit på jättelänge, på grund av den avkylande effekt som enhetslånen har! Det finns ingen chans för privatkapital att konkurrera med dessa villkor, och det har jag som sagt sett i det projekt jag är engagerad i. Det finns ingen som  helst möjlighet när det gäller villkoren och när det gäller de ekonomiska nivåerna. När det gäller att avreglera näringsrätten så kanske det skulle bli billigare bostäder, men vem skulle å andra sidan bo i dem och vad skulle vi göra med det här huset och den här salen när vi inte längre har någon självstyrelse!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Nej, det är inte så enkelt att det är svart eller vitt. Ltl Danne Sundman tar också upp frågan om att man skulle behöva höja hyrorna, samtidigt som det kommer signaler att det finns personer som bor i Marstad som har svårt att klara hyran. Vi vet att vi har ett extremt högt kostnadsläge på Åland. Det är matkostnader och det är hyreskostnader. I USA har man en etablerad term: arbetande fattiga. Det finns alltså många aspekter att ta hänsyn till när man diskuterar bostadspolitik.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag är så dum jag att jag står här sex månader före valet och säger att hyrorna är för låga. Det är politiskt dumt, jag borde absolut inte säga det, för om det är någon som har röstat på mig och bor i hyresbostad så kanske han/hon gör annorlunda nu! Man måste vara ärlig, därför är jag det och säger i samma andetag att man borde se över bostadsbidragen, de som har det svårast borde kanske få en större subvention, just de fattiga arbetarna. Generellt vill jag höja det allmänna skatteavdraget för att ge alla mer i fickan, alla skattebetalare som har bidragit till de 11 miljoner som vi nu lägger på hög och som vi drömmer om att satsa på alla möjliga projekt som inte folk vi ha, våra huvudmän vill inte ha dem, men vi vill ha dem! Därför tycker jag att man kan vara ärlig och säga att hyresnivån borde upp för att marknaden skulle bli sund, samtidigt som vi måste inse att det finns de som har det svårt och, som jag sade i min anekdot, inte vänjer sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Bilden av bostadsproduktion som ltl Danne Sundman hänvisar till passar inte riktigt in om man vill visa effekterna av de olika insatserna man har gjort från samhällets sida för att stöda bostadsbyggandet. Vi måste komma ihåg att vi har en eftersläpning och att vi också budgeterar framåt och reserverar för ett år framåt, så det rätta skulle bli att man tittar tre år framåt och det betyder faktiskt att vid avregleringen skedde det en minskning av bostadsbyggandet och efter det att enhetslånen infördes sker det en ökning. Jag tror att förslaget att utskottet gör en utvärdering är alldeles utmärkt, debatten som förs är bra och jag tror att det kommer att bli en viktig valfråga i höst hur vi skall göra med bostadspolitiken. När det gäller hyrorna förstår jag att ltl Danne Sundman tycker att hyrorna är för låga. Jag har ingen statistik tillgänglig för omgivande regioner, men det kanske ltl Danne Sundman har.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller hyresstatistik är det lite fråga om vem man jämför med. Men senast jag tittade på den skilde det 4 euro per kvadratmeter på centrala Mariehamn och centrala jämförbara städer i Finland. 4 euro är just den marginal vi pratar om som subventionen utgör, så det passar ganska bra på det viset. Det finns också subventioner i Finland, skall man komma ihåg. När det gäller hur marknaden återhämtar sig så tar det en tid; det tar för det första en tid innan man överhuvudtaget kommer på tanken, sedan tar det tid innan det blir lönsamt att bygga bostäder osv., men man borde ha väntat på det här lite till i stället för att återigen gå in för enhetslån som är ungefär som att bedriva politik som man gjorde i Sovjet. Om landet gick dåligt så i stället för att tillverka 200 ton lok, så tillverkade man 250 ton lok, så gick ekonomin bättre! Det går inte att tänka så. Ger man hur många miljoner som helst i enhetslån, så är det klart att det byggs bostäder, men till vilket pris och vad gör man med marknaden?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tror att det har kommit fram tydligt i dag att den ideologiska diskussionen och problematiken kring om samhället skall möjliggöra bostadsbyggande finns det olika syn på. Det viktiga är att om man anser att samhället helt och hållet skall lämna det här på väldigt kort sikt – jag tror att man gärna kan göra det om utvecklingen visar att det ändå kommer att komma bostäder – så måste det ske långsamt. Viktigt att framhålla är att det faktiskt är de enhetsbelånade hyreshus som råkar ha den högsta hyran, så på kort sikt är problemet inte så där väldigt stort, men däremot kan det bli på lång sikt om det är så att man efter renoveringar av privata bostäder hamnar i underläge. Jag kan konstatera att ltl Danne Sundman alltså föreslår att vi borde ha en höjning av hyrorna om minst 30 procent för att få det att börja fungera!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Först till frågan om att enhetsbelånade fastigheter har högsta hyran. Det är väl inte så konstigt eftersom det är tillåtet! Förr var enhetslånen belagda med en hyresreglering som fastställdes av landskapsregeringen. Nu är det Vilda västern och det finns inget krav på att hålla sig på en viss hyresnivå. När det gäller hur mycket hyrorna borde höjas handlar det inte om 30 procent, det handlar om betydligt mindre, beroende förstås på åldern på fastigheten. I en gammal fastighet skulle det bli en högre höjning om man jämförde det med en ny, men medelhyresnivån måste komma upp, sedan finns det alltid billiga och äldre bostäder. Återigen till hyresmarknaden; den är ganska komplex och så länge det finns ett så här stort bestånd, en så stor aktör som Marstad är den väldigt trög att förändra. Redan när den förra avregleringsförsöket gjordes var huvudorsaken till trögheten att Marstad redan då hade ett stort bestånd som satte marknadsnivån.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman rekommenderar en höjning av hyrorna. Då måste man ändå se det i ett lite större sammanhang; om det är så att man höjer hyrorna höjer man också levnadskostnaderna och kraven från löntagarorganisationerna på att få höjda löner kommer naturligtvis som ett brev på posten. Det är inte så där alldeles enkelt att resonera på det här sättet för det ena är beroende av det andra och det här skapar betydligt högre levnadskostnader bland stora delar av befolkningen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller påståendet att det skulle påverka lönerörelsen så visst kan det göra det i någon mån, men man skall komma ihåg att det är bara 30 procent av hushållen som är hyresbostäder. I 70 procent av hushållen betalar man vad det kostar att bo, så den effekten är nog marginell. När det gäller att höja hyrorna säger jag i samma andetag att man borde fundera på att höja eller ändra bostadsbidraget så att de som verkligen behöver och har det svårt får tillräckligt med ersättning och samtidigt också sänka skatten för alla, så att alla får lite mer över och får lite mer i fickan på grund av det högre kostnadsläget. Jag vill inte som socialdemokraterna använda samhällets pengar för att subventionera de välbärgades boende, de har råd att betala sina lägenheter själva. Jag vill i så fall ge det åt dem som har det svårt. Det borde också socialdemokraterna vilja, men jag vet inte varför man inte vill det!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

När det gäller diskussionen om hyreshöjning delar jag naturligtvis inte ltl Danne Sundmans åsikt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Den åsikt som ltl Christian Beijar inte delar är att han vill inte ha en frisk marknad som bygger på tillgång och efterfrågan, där samhället går in med subventioner enbart åt dem som verkligen behöver, åt regionalt spritt boende, åt folk som har låg inkomst och annars har det svårt, kanske sjukpensionärer osv. Det är där samhällets subventioner skall sättas in. Vi skall inte blanda oss i marknaderna. Vi blandar oss i alltför mycket i den privata marknaden. Vi skall i stället stöda det sociala, miljön och för att gynna regionalpolitiken; dit skall vårt stöd gå och vi skall inte var en finansaktör på marknaden. Det finns tre fristående duktiga banker på Åland som är alldeles utmärkta finansinstitut som kan sköta det, och det skall inte vi blanda oss i.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik: :

Herr talman!

Ltl Danne Sundman nämner att man borde höja bostadsbidraget för att kunna höja hyrorna. Samtidigt hör man att ltl Danne Sundman håller på med bostadslägenheter, så det känns som om man vill sätta mera i egen ficka! Låginkomsttagarna har rätt att ha en bostad och de har rätt att själv kunna stå för sina kostnader samt kunna betala sin hyra. Det är inte så, ltl Danne Sundman, att man gärna vill ansöka om bostadsbidrag. Vi måste se till att alla har rätt att bo och att alla kan betala sin egen hyra.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Vi har i vårt samhälle ett socialt skyddsnät som tar hand om dem som har det svårast. Jag tycker inte att man skall försämra det, utan jag tycker att man skall förbättra det. Man kan särskilt förbättra det om man hittar finansiering i form av att man tar bort sin aktör som man är från bostadsmarknaden och därigenom får lediga medel att fördela till dem som har det svårast. När det gäller att lyfta bostadsbidrag, så inte vill någon göra det, inte är det någon bonde heller som egentligen vill ha bidrag, inte är det någon som vill ha någon typ av bidrag, man vill klara sig av egen kraft, det är klart, men om man inte klarar av det skall skyddsnätet finnas och det tror jag att ltl Göte Winé och jag är helt överens om. Det är samma sak för en aktör på bostadsmarknaden, dit jag hör. Man borde inte behöva förnedra sig och gå hit och ta lånen, man borde kunna gå till banken och låna pengar och bygga bostäder, om man vill bygga samhället i likhet med Algot Johansson; om man vill verka för att bygden skall växa och bygga bostäder måste man gå hit och ta dessa socialistiska lån, tyvärr.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman nämner det sociala skyddsnätet. Det är det som det finns medel till och det är det som man skall göra. Vi har många i dag som nästan knäar över hyran och skulle man då höja hyrorna ännu mer skulle vi definitivt inte klara av det. Då blir man en sådan som lyfter bostadsbidrag, utkomststöd. Det är inte länge sedan ltl Danne Sundman stod uppe i talarstolen och – felaktigt - pratade om att det finns sådana som bekostar sitt missbruk med hjälp av stöd och bidrag. Sådant är inte kul att få höra. Skall det bli ännu fler nu som ltl Danne Sundman skall anklaga på felaktiga grunder!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag förstår inte hur det sista kunde höra till den här debatten. Jag skäms inte för att diskutera de sociala skyddsnäten. Jag är stolt över att vi har råd att ha ett sådant samhälle där vi tar hand om de svagaste. Skyddsnäten skall inte vara sådana nät som man fastnar i, typ fisknät, utan det skall vara sådana nät som man helst studsar ur efter en tid. Alla människor skall ha sådana incitament att man på sikt kanske tar sig ur, om man bara kan, om man är så pass frisk att man kommer ur det, att man börjar arbeta och får större ekonomiskt handlingsutrymme. Jag vill hjälpa dem tillfälligt att komma ur misären; jag vill också sänka skatten så att de får större handlingsutrymme, att det ger dem som inte har tillräckligt incitament att arbeta. Man skall inte skämmas över att diskutera detta och det tror jag inte heller att de som lyfter stöden tycker; man måste kunna ta upp olika aspekter. Så pass ärliga måste vi vara att vi inser att det är någon annan som betalar stöden och som också är våra huvudmän så att man måste kunna ha en dynamik och en debatt om det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag uppfattar det som att ltl Danne Sundman för sin och för de obundnas del framförde en viss oro över att man igen i budgetar för in nya projekt och rätt massiva satsningar. De farhågorna har jag och vi också. Vi skall komma ihåg att vi har sjukhusprojektet, vi har sjöfartsmuseet som är väldigt angeläget och som jag uppfattar att lagtinget har beslutat om att det skall komma efter kk-huset. De uppgifter vi har säger att det finns grova kostnadsberäkningar att det skall kosta 13 miljoner euro. I  tilläggsbudgeten finns det inga tabeller som visar på de redan beslutade kostnaderna utan man späder på med ytterligare 4,5 miljoner euro plus bostadsbyggande i en tilläggsbudget. Jag ser faran i att det här slutar i någonting som vi inte kan hantera.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag ser samma fara och jag tror att vi hamnar i samma situation igen som regeringen Nordlund III hamnade, att pengarna var slut och man måste börja prioritera. Den regeringen ersattes av Nordlund IV som igen började öppna kranarna. Alla kranar är öppna och det står ens någon i kontrollrummet och ser på ventilerna längre. Det startas projekt osv. Det kommer lagframställningar i rasande takt, allt för att visa på regeringens fantastiska handlingskraft inför valet. Är det så man skall driva politik långsiktigt? Jag tycker inte det. Det finns en tid efter valet, när det kommer ett nytt lagting som skall tillsätta en ny regering och reda upp allt det här. Det blir ingen lätt match, tillsammans med alla andra bekymmer, alla fadäser och affärer. Jag är inte avundsjuk på nästa lagting, det skall jag säga!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

För att ytterligare försöka beskriva bristen på ekonomisk insikt har jag en beräkning vad gäller Kastelholm och hantverksskolan från den 27.3 där det står tydligt och klart att renoveringarna av byggnaderna tillsammans skulle kosta 1.430.000 euro. Det har landskapsregeringen i sitt förslag 15 dagar senare lyckats sammanfatta till en total kostnad om 1.270.000 euro utan att beskriva någon avvikelse från preliminära kostnadsberäkningen som har gjorts. Där finns ett kast på 160.000 euro också, en gammal miljon mark som finansansvariga Lasse Wiklöf kanske skulle ha sagt! Jag tycker bilden är ganska klar!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Jag skall ärligen säga till ltl Mats Perämaa att inom Obunden Samlings lagtingsgrupp hade vi länge planer på att skriva fyra-fem finansmotioner, men när vi läste budgeten och läste den mot vad vi har hört kring kaffeborden i korridoren här om siffror och uppgifter vad som skall göras, vad pengarna skall gå till osv., olika projekt, måste jag säga att vi gav upp. Man kan inte basera vettiga finansmotioner på det som står i budgeten för där står ingenting om det här! Det har vi sedan fått oss tillgodo  via bekanta och som också har känt till från regeringsblockets ledamöter som är frustrerade över detta. Vi valde just därför att inte skriva finansmotioner, och det är ett tecken i sig.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det var just nu diskussion om ekonomiskt tänkande, ansvarstagande och ställningstagande till olika saker och vad man kan ge sitt stöd till. Då har vi hantverksskolan där vi har hört olika siffror snurra runt här och då vill jag igen säga att jag fortfarande tror fullt och fast att om man har ett ekonomiskt tänkande och ansvar för landskapets resurser så kan man utveckla en hantverksutbildning vid Ålands folkhögskola till så gott som ingen kostnad, dvs. enda kostnaden är för en eller flera lärare. Samtidigt krävs det lite god vilja, men finns inte denna goda vilja kommer det naturligtvis inte att gå. Vi skall veta att det här skulle kunna starta i höst redan, om man bara vill, för att sedan, om en utvecklad hantverksutbildningslinje visar sig lyckosam..TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tror att man kan ge ltl Gun Carlson rätt i det att allra billigast skulle det bli vid antingen folkhögskolan eller naturbruksskolan, sett ur investeringssynpunkt och sett ur driftssynpunkt, eftersom man kan utnyttja befintliga resurser. Men konceptet med de personer och eldsjälar som nu är bakom kan inte genomföras på det viset, utan då handlar det om att återuppta den gamla sortens hantverksutbildning, som inte heller är fy skam men som inte har inslaget av delvis högre utbildningsnivå, delvis mer design, mera kommersialism, det skall man komma ihåg. Det är av de orsakerna vi har valt att gå in för Kastelholms kungsgård men inte till vilken kostnad som helst, utan vi anser att 500.000 euro är skäligt att satsa på investering i fastigheter. Man måste förstås återkomma till driften, som tyvärr också verkar skena iväg.. Man måste hålla i pengarna och göra en vettig satsning i Kastelholm.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att man kommer att klara av att göra både och här. Det finns ingen möjlighet. Det behövs inga tilläggsresurser i folkhögskolan. Jag måste upprepa att finansutskottet avser att åka dit och vi skall meddelande till alla, speciellt till ersättarna i utskottet, men jag tycker fortfarande att om finansutskottet ordnar en buss som går till Kastelholm och folkhögskolan så bör alla komma med för att se vad vi egentligen talar om. Det finns en fortsättning också om man skulle utveckla hantverksutbildningen i Tosarby; det finns ingenting som hindrar att de s.k. eldsjälarna, som inte är många, är med och utarbetar en annan utbildning i folkhögskolan. Det finns ingenting som hindrar det. Om det sedan visar sig att det faller väl ut och kräver mera faciliteter, då är det dags att fundera på en annan lösning, inte nu, såvida vi vill utveckla hantverksutbildningen, men är det bara Kastelholm vi pratar om är det en annan sak.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

För det första vill jag säga att jag har som kulturutskottets ordförande tillsammans med kulturutskottet bekantat mig med såväl folkhögskolan och möjligheterna där som med Kastelholms kungsgård samt fastigheternas skick, liksom med hantverksskolan och de funderingar som nu finns. Återigen, det skulle säkert gå till absolut lägsta kostnad, kanske ingen kostnad alls, att genomföra en hantverksutbildning vid Ålands folkhögskola, också vid naturbruksskolan vill jag säga igen, men det koncept som nu skissas på passar inte in där och jag kommer gärna med och åker buss bara jag har tid och det inte sker på bekostnad av någon annan utbildningsreform som är aktuell. Man kan dra den parallellen att det handlar återigenom om att kunna förverkliga det koncept som dessa eldsjälar planerar – det är en sak att ha kroppen, fastigheten, en annan sak att få rätt själ i utbildningen, att deras syften med utbildningen uppfylls; då kanske det krävs att man gör det i Kastelholm. Man skall också komma ihåg de regionalpolitiska aspekterna. Vi tar bort en verksamhet från Sunds kommun, och det tycker jag är fel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag tycker att ltl Danne Sundman har en bra tankegång vad gäller kungsgården och hantverksutbildningen. Jag tycker att han har satt sig in i frågan och verkar ha förstått de stora och viktiga synpunkterna. Men han tycker att det är för dyrt och jag skulle vilja säga att det har varit landskapsregeringens avsikt att ha verkligt rimliga kalkyler och realism i projekten. Enligt de utredningar vi har fått från förvaltningen kostade totalen, om man genomför allt, 1,4 miljoner. Men landskapsregeringen har inte gått in för det utan landskapsregeringen har gått in för att förverkliga två hus i huvudsak och det är stallet och mangårdsbyggnaden. Det är etapp I som kan påbörjas nu när man styr över 500.000 euro från Tosarby till kungsgården och så 700.000 euro som etapp II och då har vi grundförutsättningarna där. Vi kommer också att ta Ribacka-konferens i bruk, vilket ger den ett vettigt innehåll.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Som son till en bysmed är jag väldigt engagerad i de här frågorna och därför är jag också tilltalad av det nya sättet att tänka och jag vill gärna att detta skulle förverkligas vid Kastelholms kungsgård, men, som ministern sade, man har fått kalkyler från förvaltningen. Inget ont om de personer som tar fram kalkylerna, men jag tror att man måste tänka på ett litet annat sätt för att få ner kostnaderna. Man måste kunna tänka att man med enkla medel kommer in i de befintliga lokalerna. Det som däremot kostar är att rusta upp flygeln till mangårdsbyggnaden. Att renovera ett sådant hus kostar ungefär 150.000 euro, det kostar inte 500.000 euro. Man kan  med betydligt enklare medel bygga verkstäderna som behövs osv. Jag tycker att man från landskapsregeringens sida, vilket man borde överväga, skulle anlita alternativa kalkylerare som tänker på ett litet annat sätt

 

 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag tror att det är väldigt bra om utskottet åker till Kastelholms kungsgård så kanske man får en annan förståelse för siffrorna. Det är som sagt mest väggar, åtminstone i mangårdsbyggnaden, så tyvärr tror vi att siffrorna stämmer, det kostar så här. Men jag tycker att det allra viktigaste nu är att komma igång; alla detaljer är inte helt klarlagda, men jag tror att det är viktigt att få igång verksamheten. Jag skulle vilja säga en sak som Bomarsund. Ltl Danne Sundman säger att Bomarsund är rysk historia, Kastelholm är svensk. Jag skulle vilja säga att båda två är åländsk historia och därför är de båda två värda att rustas upp och verkligen visa upp för både ålänningar och turister.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är förvisso så att både Bomarsund och Kastelholm är åländsk historia, men jag förädlade bara det resonemang som ltl Åke Mattsson tog upp. Jag tycker att skall man prioritera mellan Kastelholm och Bomarsund så borde vi först bygga färdigt Kastelholms slott och öppna det för mera verksamhet, för privatpersoner, organisationer och företag. Det finns också initiativ, det finns t.o.m. namninsamling på Internet för den som vill, där man föreslår att Kastelholms slott skall byggas färdigt. Varför kan man inte göra det före?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Landskapets ekonomi är stark och denna tilläggsbudget är positiv med en dokumenterad förstärkning på drygt 11 miljoner euro i förhållande till grundbudgeten i form av högre avräkningsbelopp och skattegottgörelse samt överskott från 2006. Det är bra, men det är ändå alltid viktigt att prioritera rätt och vårda skattebetalarnas pengar. I föreliggande tilläggsbudget har jag synpunkter på förslaget till hantverksskolans placering och räntestödet för bostadsproduktion.

Generellt är det frustrerande och dyrt när politik dras i långbänk. Så är fallet med hantverksskolan. Skolans placering, utformning och huvudmannaskap har väl diskuterats i tio år vid det här laget, stora utredningspengar har plöjts ner och mycken möda har förspillts – inte minst ideellt.

I tilläggsbudgeten föreslås nu att hantverksskolan ska placeras i Kastelholm, i den gamla kungsgården. För mig känns denna snabbt framförda idé inte väl genomtänkt. Flera landskapsregeringar har rivit sitt hår men ingen har ännu lyckats på ett tillfredsställande sätt. Jag är övertygad om att allt skulle gå mycket lättare om de ansvariga tog avstamp i lagtingets redan fattade beslut i frågan!

 

Herr talman!

Jag vill kort relatera till finansutskottets och lagtingets behandling av ärendet de senaste åren.

I finansutskottets betänkanden över budgeten 2005,  moment 46.01.74 fastighetsplanering skrevs:

”I motiveringarna under momentet sägs angående Ålands hantverksskolas placering att den fortsatta planeringen utgår ifrån en placering vid Ålands folkhögskola. Utskottet omfattar landskapsregeringens intentioner, men vill understryka att placeringsfrågan skall beredas i samarbete med de två skolornas ledning. Utskottet förordar att hantverksskolan vid flyttningen bevarar sin identitet som en egen självständig skola.”

 

I finansutskottets betänkande över budgeten 2006 sades: ”Utskottet upprepar att en god hantverksutbildning bör finnas på Åland. Utskottet förutsätter att ett långsiktigt och hållbart avtal upprättas mellan landskapsregeringen och en eventuell ny organisation för hantverksutbildning. Om detta inte kan förverkligas skall tidigare lagtingsbeslut verkställas. Utskottet stöder därför att landskapsregeringen upptar diskussioner med ledningen för folkhögskolan om en vidareutvecklad hantverksutbildning i folkhögskolans regi. Utskottet förutsätter att lösningen kan presenteras för lagtinget under vårsessionen 2006.”

 

I finansutskottets betänkande över andra tilläggsbudget 2006 konstaterades: ”Utskottet anser att det är viktigt att det finns en hantverksutbildning av hög kvalitet i landskapet. Det konstateras att landskapet genom anslaget, som är avsett för en under bildning varande stiftelse, binder upp sig för framtida budgeter. Det är viktigt att landskapsregeringen säkerställer att vissa grundläggande åtgärder för att starta upp utbildningen är vidtagna innan avtal med stiftelsen tecknas och medlen betalas ut eftersom förslaget även innebär stora investeringar i fastigheter.”

 

Slutligen i betänkandet över budgeten 2007 påpekade finansutskottet följande:

 

”När det gäller Ålands hantverksskola konstateras att utbildningsplanen och –avtalet ännu inte är antagna. Stiftelsen är fortfarande under bildning. Med hänvisning till kapitelmotiveringarna anser utskottet att stöd inte kan betalas ut förrän stiftelsen är bildad och att en fastställd budget samt utbildningsavtalet föreligger.”

 

Så långt citat ur finansutskottets betänkanden.

 

Herr talman!

Finansutskottets skrivningar har i samtliga fall omfattats av lagtinget. Placeringen i Tosarby har ifrågasatts och av flera orsaker känts instabil. Nu när möglet satt punkt för detta projekt kan man med facit i hand konstaterar att finansutskottets formuleringar varit relevanta samt att lagtingets beslut fortsättningsvis borde gälla.

 

Jag anser dessutom att sunda förnuftet talar för att hantverksskolan ska flytta in i folkhögskolan. Centerns lagtingsgrupp har under vintern gjort ett studiebesök och funnit:

 

• att bra utrymmen finns om skolan kompletteras med en smedja,
• att folkhögskolans ledning nu är positiv till att ta emot hantverksskolan,
• att ett samgående skulle ge en starkare skola i stället för två med osäkrare framtid,
• att investeringarna skulle bli betydligt mindre i folkhögskolan, och
• att verksamheten där kunde startas redan till hösten 2007.

 

För att realisera första etappen föreslår landskapsregeringen nu 550.000 euro, kostnaderna som tillkommer för efterföljande etapper har beräknats till ca 700.000 euro. Jag tror inte att dessa snabbt framtagna kalkyler kommer att hålla. Dessutom ifrågasätter jag om mangårdsbyggnaden överhuvudtaget är värd att renovera? Mycket angelägnare är i så fall en renovering av Grelsby kungsgård som absolut inte borde få stå tom och förfalla.

 

Nej, herr talman, för allas bästa vädjar jag om att landskapsregeringen tar sig en titt på folkhögskolan – det är inte för sent, tvärtom är den valmöjligheten det snabbaste, billigaste och långsiktigt bästa sättet att säkra hantverksutbildningen. Det minsta man kan begära är att detta alternativ undersöks ordentligt och att lagtinget, ifall det mot förmodan skulle visa sig orealiserbart, får en detaljerad motivering varför!

 

Förresten, nog är det väl inkonsekvent att vi ska slå ihop sju gymnasieskolor för drygt 1.000 elever men bygga nytt för 15-20 elever när det redan finns bra utrymmen att tillgå. Jag ser fram emot en ordentlig analys i finansutskottet och jag föreslår att i varje fall finansutskottet, men gärna också lagtinget synar både Kastelholms och folkhögskolans förutsättningar på ort och ställe innan beslut fattas.

 

Men vad ska vi göra med Kastelholms kungsgård då? Självklart borde dessa byggnader tas om hand och utnyttjas på ett vettigt sätt. Min personliga vision har i många år varit att området skulle lämpa sig ypperligt för inkvartering av turister, i första hand golfspelare – helst skött av en privat entreprenör eller annars av golfklubben. För ett sådant projekt finns ett uttalat behov och enligt min mening en ekonomisk realism. Det blir dessutom en viktig komplettering till kommande satsningar i Bomarsund, som säkert höjer efterfrågan på god inkvartering. För Sunds kommun, regionalpolitiskt och sammantaget för hela Åland, är jag övertygad om att en sådan lösning har alla förutsättningar att höja både sysselsättningen och lönsamheten för redan existerande verksamheter.

 

Herr talman!

Som jag nämnde i inledningen av mitt anförande så har jag också synpunkter på  moment 43.25.67, räntestöd och landskapsborgen för bostadsproduktion. Även här handlar det om att prioritera rätt. Det är viktigt att det produceras bostäder för unga barnfamiljer, handikappade och för inflyttande arbetskraft. Den bostadsproduktion som landskapet stöder bör därför enligt min och centerns åsikt vara målinriktad och främja sådana syften. Subventionsinstrumentet bör också anpassas till rådande konjunkturer. Det är mera rätt att stöda i en lågkonjunktur för att hålla igång eller sätta igång produktionen och skapa arbetsplatser. I dagsläget, med en kraftigt överhettad byggmarknad, känns det inte rätt att samhället ytterligare späder på och trissar upp prisnivåerna med 50-procentiga räntesubventioner för 120-130 lägenheter utöver övrig produktion. Och det handlar inte om små pengar – i denna tilläggsbudget föreslås 150.000 euro, men denna post medför ett totalt framtida räntekostnadsansvar för landskapet om 8-10 miljoner euro för byggande av lägenheter och bostadsrätter för 17 miljoner euro – i ett läge när byggbranschen varvar på så hårt att det är svårt att få in offerter! 

 

Jag accepterar att hyresbostäderna subventioneras, men jag ifrågasätter om det är rätt att subventionera bostadsrätter som huvudsakligen kommer att tecknas av personer som kan och bör ordna sin finansiering med eget kapital och banklån.

 

Till sist, herr talman!

För att undvika missförstånd vill jag betona att jag och centern prioriterar både hantverk och postadsproduktionen, men som med allt annat bör vi sträva efter en balanserad och långsiktigt hållbar politik. Det är viktigt at vi i lagtinget i remissen lägger alla kort på bordet nu så får vi se vad finansutskottet kan komma fram till.

 

Ltl Göte Winé, replik.:

Herr talman!

Ltl Torbjörn Eliasson är en turistentreprenör som verkligen jobbar med turismen och ser möjligheter; ser inte också då ltl Torbjörn Eliasson möjligheterna med hantverksskolan i Kastelholm, vilken otrolig uppsving det skulle kunna få sommartid på just Kastelholms kungsgård. Är ltl Torbjörn Eliasson inne för att sälja bort Kastelholms kungsgård – jag kan tänka mig att ltl Torbjörn Eliasson är ute efter att golfklubben skulle köpa den för inkvartering. Är det det som ltl Torbjörn Eliasson tänker på, att vi skall sälja en av de finaste kungsgårdar vi har?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Nej, ltl Göte Winé, jag har faktiskt inte tänkt mig att sälja bor kungsgården. Jag vet inte var ltl Göte Winé tar det ifrån! När det gäller turismen tror jag att det alternativ som jag står för och presenterar har betydligt större möjligheter att vara ekonomiskt lönsamt. Det finns redan verksamheter i området som det här direkt skulle stöda. Det skulle också ge ytterligare effekter till Sunds kommun i samband med att man bygger ut Bomarsund kommer man att behöva mera inkvartering.

 

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Orsaken till min fundering att sälja bort kungsgården är eftersom ltl Torbjörn Eliasson inte är för subventioneringar och att samhället skall stå för fiolerna s.a.s., då menar ltl Torbjörn Eliasson att landskapet skall renovera och fixa upp Kastelholms kungsgård till entreprenör som hyr ut det; då subventionerar man samtidigt som man konkurrerar med den öppna marknaden och näringslivet överlag. Vore det inte bättre att behålla det, man ger möjligheter till andra att starta upp verksamheter i Sund.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Nej, det här skall inte ges bort. Jag kan inte i detalj nu från stolen förklara hur konceptet ser ut, men i så fall handlar det om hyra. När det gäller golfklubben vet jag att jag kan bli anklagad för att jag är jävig i det fallet, men jag uttalar mig faktiskt rent objektivt och golfklubben har flera gånger faktiskt fått frågan om man kunde ta hand om området. Golfklubben har inte ställt sig negativ utan man har sagt att självklart finns det förutsättningar för det. Man har sagt att helst ser man att en privat entreprenör i så fall kompletterar den verksamheten som golfklubben utför. Golfklubben har försökt koncentrera sig till kärnområdet golf, inte att konkurrera med privata.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Nu fick vi återigen i slutet av ltl Torbjörn Eliassons anförande höra detta å ena sidan men å andra sidan, som jag nämnde i mitt anförande. Jag vill säga några saker, dels att kungsgårdens skick är gott, sett med erfarenhet av gamla trähus. Det är lätt att vara klok här i lagtinget och t.o.m. klokare än dem jag kallar eldsjälar, de entreprenör som vill starta designutbildningen i Kastelholms kungsgård. Inte skall man tro att de eldsjälarna kommer med bussen till Folkis, inget om om Ålands folkhögskola, som står mig varmt om hjärtat, men deras koncept passar inte in där, de vill inte förverkliga det där, så man måste också inse att det är en annan part med i spelet som kommer att lägga ner ganska mycket energi i det här om det skall lyckas. Då måste man också lyssna lite på dem, inte så att man satsar 1,5 miljoner, men dock kan man satsa lite enligt vår mening.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

För det första tror jag inte att man kommer att kunna realisera detta för 1,2-1,3 miljoner euro och det tror jag alla är medvetna om. Det här är en första kalkyl och det kommer säkert att sluta på det dubbla innan man är klar. När det gäller kungsgården är jag faktiskt inte så imponerad av mangårdsbyggnaden, men skulle man få någon att bygga upp det gamla huset som står ungefär 80-100 meter österut, ner mot Slottssundet, skulle det vara en mastig syn faktiskt och då skulle man få fram det riktigt gamla. När det gäller hantverksutbildningen har planerna som hela tiden varit lite för lösa och för diffusa, och det har vi konstaterat varje gång vi har behandlat frågan i finansutskottet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Visst kan man uppleva planerna som lite diffusa och lite lösa, men det är å andra sidan det här med hönan och ägget, hur mycket planer skall man ha och hur konkret skall det vara innan man vet var man skall bygga upp det. Det är alltid samma sak när något nytt skall skapas. När det gäller mangårdsbyggnaden är det precis som ltl Torbjörn Eliasson säger, att det är inte mangårdsbyggnaden utan det är en av de två flyglarna till mangårdsbyggnaden och fast det är bara en flygelbyggnad är den stor, den är i gott skick i och med att stommen är någorlunda frisk – det handlar om att bygga ett nytt hus på insidan som många gör som renoverar gamla trähus. Det är ingen stor operation eftersom stommen är någorlunda frisk och utsidan går att rädda, enligt min mening.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det var intressant detta med hönan och ägget, man tvistar fortfarande om vad som kom först! Oberoende om det var hönan eller ägget, så anser jag att hönan eller ägget finns faktiskt i Finström i folkhögskolan. Om man vill kalla det för hönan eller ägget må vara fritt för ltl Danne Sundman, men det är vid folkhögskolan vi tror att man skall starta upp utbildningen för där finns alla förutsättningar klara bara att sätta igång direkt i höst. Det är smedjan som man måste bygga till, och för den finns det pengar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Nu blir det lite förvirrande igen! Vi har nu hört ledamoten Britt Lundberg försvara linjen med enhetslån och räntestöd. Kan ltl Torbjörn Eliasson komma med ett klargörande. Har centern en linje i bostadsproduktionsfrågan?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Tyvärr, ltl Katrin Sjögren, kan jag inte komma med något klargörande. Det är exakt i centern som jag förmodar att det är i liberalerna: ibland finns det lite olika åsikter. Vi har högt i tak och vi diskuterar och vi är inte rädda för att öppet redovisa det. Nu får vi se vad finansutskottet kan åstadkomma, sedan får vi debattera det igen och förhoppningsvis når vi ett bra resultat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det har jag all respekt för, men det blir lite märkligt när landskapsregeringen och majoriteten lägger fram en tilläggsbudget och de viktigaste centrala frågorna har man ingen majoritet för. Nog blir det lite besynnerligt!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det återstår att se vad det blir för majoritet när tilläggsbudgeten kommer från finansutskottet och vi tar upp den på nytt. Nu har lagtinget en möjlighet att debattera frågan, landskapsregeringen sitter med och vi återkommer om några veckor när finansutskottet kommer med sitt betänkande. Jag kan inte säga mer i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Obunden Samling hade i tiderna en motion om just en försäljning av Kastelholms kungsgård och jag kommer inte ihåg om det var någon som stödde den motionen, men kanske det skulle vara läge att ta upp den nu igen eftersom det tycks finnas stöd för det! En fråga som faktiskt uppstår är, när vi hör kritiken om både stöd för bostadsproduktion och hantverksskolans placering: Finns det överhuvudtaget en majoritet för den framlagda tilläggsbudgeten? Är det en ansvarsfull politik man nu för från regeringens sida?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag visste inte att Obunden Samling har haft en motion om försäljning av kungsgården, men jag har inte pratat om försäljning, så jag har inte några kommentarer till det utan för mig låter det vettigt att om en privat entreprenör tar hand om det så hyr man området. Så är det exempelvis med golfklubben som hyr och betalar Ålands bästa arrende. När det gäller majoriteten vill jag hänvisa till mitt svar till ltl Katrin Sjögren. Vi återkommer om några veckor så får vi se hur det här sätter sig.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är verkligen märkligt. Vi kunde se det tidigare när det gällde Struktur-07; då var ledamoten Camilla Gunell ensam om att försvara hela det projektet och vi vet att det finns många inom majoritetspartierna som också har en avvikande mening vad gäller det. Återigen får vi uppleva att man kommer med en skriftlig budget från landskapsregeringen och inte ens regeringspartierna i salen står bakom den. Om det inte skall bli pannkaka av alltihopa så förväntar man sig, antar jag, att vi i oppositionen, trots att man inte har fört en diskussion med oss ändå skall stöda förslaget; annars är det meningslöst att sätta ner både tjänstemäns och politikers tid att producera en tilläggsbudget som inte har stöd. Inte kan man säga, att nu får vi se efter tre veckor vart det här bär! Det är inte en ansvarsfull politik. Vi borde ha viktigare saker än det här att göra för att se hur det sedan skall bli!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för ltl Gun-Mari Lindholms omtänksamhet att vi har det lite jobbigt just nu! Egentligen tror jag att oppositionen inte är så rysligt ledsen att det är på det sättet för vad jag kan förstå tycker ni att det är ganska intressant att utnyttja det. Tar vi hantverksskolan så har man hållit på i tio år. Vi måste få upp ärendet hit och diskutera det och se om vi kan få någon vett och fason på det. Det är allas vårt ansvar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik: Herr talman! Min replik skulle ha gått ut på samma sak som ltl Katrin Sjögrens och ltl Gun-Mari Lindholms så jag avstår.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!  Då ger jag samma svar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Det är länge sedan jag tycker att jag har sett en så här bra tilläggsbudget, regionalpolitiskt. Det kan väl ha sina orsaker till att jag bor på norra Åland och framför allt i Sund som är lite av huvudvinstägare i tilläggsbudgeten. Men tilläggsbudgeten är också till för kulturen. Den här tilläggsbudgeten är för hantverkare. Det är också att visa en tro på landsbygden genom tilläggsbudgeten samt att den är till för folket och turismen. Nu är den långsiktiga lösningen med att iordningställa ett besökscentrum i Bomarsund på väg, vi kan se möjligheter där. I maj 2004 skrev kulturutskottet om ett temporärt besökscentrum i telegrafbyggnaden i avvaktan på en mer långsiktig lösning. Nu har vi den långsiktiga lösningen här, nu är det dags att vi börjar agera och ser till att vi får någonting att hända där.

 

Jag kan konstatera att landskapsregeringen här har gjort ett grundligt arbete och haft en landskapsarkitekt som sett på hela Bomarsundsområdet, vad som bör göras, och det viktigaste av allt, var i Bomarsund är det bäst att placera ett besökscentrum. Att jag brinner för kulturen och historien i Sund är ingen hemlighet. Jag har stått här i talarstolen och pratat för en satsning på Bomarsundsområdet så fort jag fått ett tillfälle och därför är jag mycket glad över att jag nu ser möjligheter i tilläggsbudgeten för ett besökscentrum. Jag såg också hur Bomarsund såg ut på sjuttiotalet med fart på turismen och en otroligt blomstrande entreprenörsanda i Sund. Så är inte läget i dag på en av våra mest historiska platser. Med ett besökscentrum kan det bli mera fart, ja, ett utflyktsställe för hela familjen som gagnar många entreprenörer att kunna starta en verksamhet i Sund.

 

Herr talman!

Debatten om hantverksskolan och dess placering fortsätter. Visst är det synd att den inte kan förverkligas i Tosarby för det är ett otroligt vackert område. Men samtidigt är Kastelholms kungsgård också ett mycket vackert och fint ställe för att ha en sådan utbildning på. Vi har helheten med kungsgården; inom ett stenkast finns Jan Karlsgården, slottet och golfbanan samt gästhamnen. Vi har också möjligheter för hela familjen. Vi har frun som kan vara ute och golfa medan mannen köper sig en veckas hantverksutbildning på sommaren och därigenom får vi dit turister. Givetvis är barnen också golfare eller nyttjar hantverksutbildningen.

 

Men en av de viktigaste synpunkterna är nog att vi nyttjar kungsgården. Tyvärr är det så att kungsgården har stått tom sedan arbetskolonin upphörde. Kungsgården är en av våra viktigaste kulturhistoriska anläggningar så vi kan inte låta den förfalla ännu mer. Det är inte en ny idé att placera en skola vid Kastelholm; jag minns en tidningsartikel från 2002 då en tidigare lagtingsledamot från centern sade att Kastelholm kungsgård skulle vara det bästa stället för en hantverksskola. Även liberalerna har motionerat om att det i kungsgården skulle kunna vara ett ypperligt ställe för hantverksutbildningen.

 

Herr talman!

Det har varit en utarmning av landskapets arbetsplatser i Sund de senaste åren, men nu kan vi bjuda tillbaka någonting samt ge entreprenörer utvecklingsmöjligheter i kommunen.

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Det är en ganska intressant debatt som förs om tilläggsbudgeten. Jag kommer ihåg när det tidigare var tal om att fara ut och titta på olika platser. Då var det fråga om golf. Då var jag den enda från centergruppen som for med och titta! Det fanns ingen annan som var intresserad; i dag är det många andra som tycker samma sak, att man behöver fara ut och se på de olika projekten. Det är säkert bra att man gör det. Jag har också varit till folkhögskolan och till Kastelholms kungsgård och gått igenom de olika byggnaderna. Det kanske skulle behöva uppdateras.

 

Jag tyckte att ltl Göte Winés anförande om Kastelholm var bra samt även om Bomarsund. Egentligen är det lite så här som jag också har upplevt det. Jag passerar Bomarsund alla dagar när jag kommer hit till lagtinget. På sjuttiotalet fick man tälta inom detta område, bredvid vägen, på fästningsområdet. Landskapet hade också Grenadjären dit man kunde gå och ta en kaffe och kanske en bärs också! Den har nyligen rivits. Privatcafeet Furulundsgården har kommit hit och nu skulle det faktiskt vara en möjlighet att få mera turister till området, det skulle gynna både Prästöområdet och Bomarsundsområdet, med de planer som landskapsregeringen har. Jag tycker att det är bra om man kommer igång med det här projektet också. Det har varit många grupper tillsatta för att utreda hur man skulle gå vidare här och hela tiden har det egentligen gått nedåt. Som jag sade tidigare i en replik till finansminister Wiklöf så ser jag ofta folk som står och tittar på de uppställda skyltarna och går på murarna i ur och skur ibland, bilarnas registerbrickor är från Italien, Schweiz, Frankrike osv. Det är många sådana som är intresserade av det här området. Däremot kommer det säkert inte att vara så många turister utan det är nog främst besökare från våra närrområden; så har det varit tidigare också. Men jag tror att man skulle kunna lyfta hela Bomarsundsområdet i Sund genom det här.

 

Kastelholm har diskuterats; många, många gånger har det tillsatts utredningsgrupper om vad man skulle kunna göra med Kastelholms gård, Jan Karlsgården, Kastelholms slott och Ribacka. Nu har vi en möjlighet här att kunna hitta samordningsvinster. Jag var inte så tilltalad av Ribackaprojektet när det byggdes, men nu finns det där, vi har utrymmen som säkert går att använda också för skolan samt annat och det här tror jag kan lyfta hela området. Marken är också landskapets egen. Vad gör vi med den annars? Det behöver lyftas upp även om det inte är en hantverksskola där. Dessutom skulle vi kunna använda området för ett lantbruksmuseum; det är många privata som har samlat ihop grejer som är lagrade över hela Åland, kan man säga. Geta kommun har även en tomt för det, men det har inte tagits något beslut från landskapets sida och Geta kommun vill inte ge bort tomten förrän det finns beslut om det skall byggas där. Här har vi också en möjlighet att titta på byggnaderna, om man kan hitta samordningsvinster. Det kostar säkert mycket i början, som många har sagt här och jag tror inte heller att kalkylerna håller, men vi skall tänka vidare på driften: vad kan vi få in under kommande år från turismen. Utan någon marknadsföring överhuvudtaget är det ofta så att åtta-nio bussar av tio har gått till Sund i evärderliga tider utan att behöva göra någon större marknadsföring. Dit har turisterna ofta velat fara. Då har vi en stor del av det här gratis också. Vi har entreprenörer i dag som också har byggt stugor för både utförsäljning och att hyra på privat basis. Det kan säkert utvecklas mera i det här området.

 

Nu kommer jag då in på bostadsmedlen. Här tror jag definitivt att det är en svår fråga som man behöver diskutera, just storleken och hur man skall tillämpa bostadsfinansieringen framöver. Jag kommer ihåg när vi byggde i vår skärgårdskommun Vårdö. Då hade vi på sjuttiotalet finansinstitut, försäkringsbolag, som ville vara med och investera tillsammans med kommunen; i dag har lagstiftningen även på det området för de bolagen ändrat så att man ställer ett avkastningskrav inom den sektorn. Man vill egentligen inte satsa ute i glesbygden och i skärgården från sådana bolag därför att man vill ha en större avkastning. Man vill hellre sälja ut sin andel i dag och då kommer frågan att vi behöver ha medel även i landskapet för att ha bostäder ute i skärgården. Även i min kommun är det svårt att kunna hitta någon privat företagare som vill bygga bostäder och hyra ut. Det går troligen bra i Mariehamn, det går också i Jomala, det går säkert i närliggande regioner i Lemland och Hammarland samt i Godby, men sedan finns det inte många platser kvar där man hittar privata intressenter för att göra det här, tyvärr, kan man säga.

 

Jag hoppas att finansutskottet kan titta på storleken och hur man går vidare, men det gäller att tänka sig för här att hela Åland skall leva även när det gäller bostäder. Jag har tagit del av information av flera företagare som har sagt att vi vill syssla med företagande, men var skall vi placera vår personal och det är ofta det stora problemet för en liten företagare ute i glesbygden samt även centralt ibland också. Vad gäller hyresnivån tror jag att den är lägre här än vad den är i Helsingfors, men jag tror inte att det är så många som skulle vilja att den stiger alltför mycket, för då kommer vi nog in på andra problem också.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Jag har några frågor som jag skulle vilja beröra i tilläggsbudgeten, fast de nog har berörts redan av de flesta talare. Hantverksskolan har diskuterat i olika omgångar. Det som skulle vara intressant att veta och som jag ber finansutskottet titta på är att när nu så många här har pratat om att eventuellt flytta hantverksskolan till folkhögskolan igen så är stiftelsen beredd att driva hantverksskolan under samma former i folkhögskolans regi som i Kastelholm eller förfaller det projektet helt och hållet och det blir en helt ny sammansättning av själva skolan? Det skulle vara intressant att veta och det tycker jag att finansutskottet skulle titta på. Vi från Ålands Framtid har åtminstone fått en presentation av deras tankar om innehållet i utbildningen, som jag tycker att är det viktigaste som man borde diskutera; placeringen är visserligen viktig och alternativet i Kastelholm har också tilltalat mig, men jag ser att kostnadsbilden är helt annorlunda än om man skulle placera den i folkhögskolan och därför måste man överväga och ta in det i diskussionen som ett alternativ. Frågan kvarstår: Är stiftelsen intresserad av att driva skolan enligt de tankar som man hade och att man skulle höja nivån på utbildningen och inte gå tillbaka till en hantverksutbildning som gick ut på att man ville ha ett annat innehåll i livet, att man tar ett sabbatsår och lär sig lite om färgning av garner, lite smedjearbete osv. Det är den nivån på utbildningen som gruppen vill få bort och höja nivån så att man kan vidareutbilda sig inom desgin, forgivning osv. Det här anser jag att finansutskottet skall reda ut.

 

En annan sak som slog mig när jag läste tilläggsbudgeten var att man tagit beslut, mot min vilja, att det skall investeras i ett museilager därute där man bygger upp en värmekälla, uppvärmt av inhemskt bränsle, fliseldning, pellets. Nu läser jag i tilläggsbudgeten att man har samma tankar för Kastelholmsområdet att bygga upp pannanlägging. Då funderar jag om man inte kunde sätta en pannanläggning mittemellan, att är det så långt att det inte skulle vara lönsamt att dra en kulvert åt vardera hållet och spara in lite pengar någonstans i sådant fall. Nu rusar man iväg och har två anläggningar som skall skötas med driftskostnader till.

 

Bomarsundsområdet har också diskuterats. Vi tog i näringsutskottet ett beslut vid behandlingen av turismstrategin att Åland borde satsa på två-tre väldigt turistdragande projekt. Då var bl.a. Bomarsundsprojektet med i de tankegångarna. Jag tror också att det var fråga om golfbana och ett marint dykcentrum. Jag är faktiskt road av tanken på att fortsätta och utveckla Bomarsundsprojektet.  Det är grunderna för Ålands självstyrelse, demilitariseringens grundpelare tillkom i Bomarsundsöverenskommelsen 1856. Det borde man bygga vidare på och utveckla som ett verkligt turistiskt projekt. I det här fallet hoppas jag att man gör en satsning som också drar folk hit, så att det inte blir någon halvmesyr, så det gäller att konsultera verkligt kunnigt folk i branschen så att man får ett attraktionsområde som verkligen drar, att man får valuta för de pengar man sätter dit. Det handlar dock om ganska mycket pengar.

 

Det har pratats om överhetning på byggmarknaden. Jag hade i en replik en fråga till ledamoten Britt Lundberg om hur man kunde förklara att det faktiskt finns sådana som är permitterade vintertid 2006. Jag fick ingen riktigt bra förklaring, men så är fallet. Det har tidigare i många fall här pratats om överhettningar i debatten här och det är någonting som inte stämmer överens; när jag pratar med entreprenörer säger de att det finns sådana som är permitterade på grund av att det inte finns jobb, sedan vet jag inte om firmorna inte är attraktiva eller om de inte har räknat rätt så att man har lyckats få anbud, men verkligheten är sådan. Många säger att Åland är dyrt att bygga på och jag gjorde en jämförelse när man fraktar cement från Åland till Grisslehamn för att man får billigare gjutet fast man tar cementen från Åland, så det är inte alla gånger verkligheten stämmer överens med det som vill påstå. Vi har regioner där det är dyrare att faktiskt bygga i, så det där behöver man ta i beaktande.

 

Ledamoten Lasse Wiklöf sade i sitt anförande att fastighetsskötseln inte är under kontroll. Det håller jag verkligen med honom om. Vi kan inte säga att vi har skött landskapets fastigheter på ett bra sätt. Det gjordes en bra utredning över landskapets fastigheter, men det var synd att utredarna inte kom med förslag. Det borde ha gjorts för då kanske det skulle ha blivit en fortsättning på själva utredningen. Nu stannade den upp och blev en hyllvärmare. Ingenting har egentligen hänt. Om det var 2006 eller 2005 som det fanns en massa förslag om att avyttra fastigheter men ingenting har hänt. Vi har det som vi pratar om i dag Kastelholms kungsgård och Grelsby kungsgård; det är egentligen en skamfläck för Åland. Man borde inte tala om att landskapet äger det när man far runt och tittar på det, för det är ingen höjdare att visa upp att så här sköter landskapet sina fastigheter. Är det så att man inte har resurser att klara av att sköta det så måste man fundera på om man skall avyttra eller på annat sätt överväga hur man kan arrendera ut på ett långt arrendetal eller vad som helst, bara de inte står och förfaller. Här saknar landskapsregeringen handlingskraft när det gäller att åtgärda detta. Jag vet inte om det är interna olikheter inom landskapsregeringen hur man skall sköta det eller om man inte har handlingskraft för att sköta det. Jag är väldigt förvånad för jag trodde faktiskt att någonting skulle hända efter utredningen som jag anser att var bra att gjordes. Där hoppas jag på att det sker förändringar och det borde ha gjorts för länge sedan.

 

När det gäller bostadsbyggandet och de s.k. subventionerade bostadsrätterna är jag för att marknaden skall sköta sin business och inte att samhället skall sköta det. Det här är egentligen en direkt subvention till sådana som borde ha det så ställt att man kan köpa lägenheten ändå. Det är faktiskt så också att det är en konkurrens mot dem som satsar på att bygga aktielägenheter som de försöker sälja i dag och finansierar sina åtaganden med banklån. Här går samhället in och hjälper till genom subventionerade räntor för att komma över fina lägenheter. Det kan inte vara rätt. Jag får inte det här att fungera i mitt tankesätt. Skall vi ha privata intressenter att bygga så måste de få kunna spela och sälja, men samhället skall inte gå in och subventionera räntor till några lyxlägenheter. Det är helt horribelt. Om jag är rätt underrättad, men jag kan ha fel, så har landskapet i dag redan ett beviljat ansvar i bostadshänseende på över 44 miljoner. Nu späder man ytterligare på det här med 5 miljoner, så då är man uppe i nästan 50 miljoner. Skulle man ta det här med en maxränta som landskapet skulle vara med och subventionera, så med 3 procent är landskapets åtagande nästan 1,5 miljon i året. Nog måste man börja fundera sedan om det här faktiskt är rätt väg när vi har banker och privata aktörer som är villiga att bygga och som bygger aktielägenheter. Här tycker jag att finansutskottet verkligen behöver titta på ändamålsenligheten om det faktiskt överensstämmer med hur vi vill ha det på Åland. Jag håller med de talare som tidigare påstod att det trubbar av den privata företagsamhetens intresse att satsa när man vet att man skall vara med och slåss med en finansieringsmarknad som landskapet subventionerar.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Först vill jag säga att jag håller fullständigt med de tankar som ltl Brage Eklund har angående problematiken med räntestöden. Jag har svårt att förstå hur man resonerar i landskapsregeringen – uppenbarligen har flera partier i landskapsregeringen svårt att förstå det också.  Min replik gällde att näringsutskottet skulle ha uttalat sig positivt om olika satsningar inom turism och kultur och där ltl Brage Eklund säger att Bomarsund var ett av de områdena. Det kan hända att vi hade de diskussionerna – det var ganska många år sedan – och efter det har det kommit beslut om bl.a. kk-hus som vi inte nämnde i näringsutskottet och jag anser det nog vara så att man någon gång måste ta ett beslut och säga att vi kan inte satsa på allt överallt till allting, utan nu har man tagit ett beslut att satsa på kk-huset, vilket jag inte understödde, men det gör att jag tycker att det kanske får räcka för ett tag nu, vi kan inte gå vidare med att satsa så här mycket till på Bomarsund just nu, tyvärr ltl Göte Winé!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

I samband med att vi näringsutskottet behandlade turismstrategin tog vi det här beslutet. Vi ansåg att Åland borde ta initiativ till att ha två-tre attraktiva turistiska mål. Det är precis som ltl Fredrik Karlström säger att kk-huset byggdes senare, men jag tycker att det här är ett intressant område och att det kan utvecklas som ett intressant turistiskt resmål av sådana som kanske har anknytningar eller är historiskt intresserade av vad som hände där. Det är viktigt att det görs rätt och inte slarvas bort med okunskap.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Lite underligt i diskussionen är också att sjöfartsmuseet inte nämns alls i budgeten och det är också som vi poängterade från näringsutskottet, att det var det marina kulturarvet, sjöfartsmuseet, dykpark osv. som vi ville prioritera, men den diskussionen förs egentligen inte alls, samtidigt som vi vet att det förs en parallell diskussion någonstans,  inte i lagtinget men hos landskapsregeringen där man eventuella har siffror och planer på hur sjöfartsmuseet skulle byggas ut också. Det tycker jag är   underligt i den här debatten när vi nu helst plötsligt skjuter in Bomarsund fast landskapsregeringen har tagit beslut om kk-hus och man vet att det finns andra satsningar som man vill göra, men nu helt plötsligt prioriteras detta.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag vet inte orsaken till varför Bomarsundsområdet prioriteras före sjöfartsmuseet, det måste någon från landskapsregeringen svara på. Antagligen kan man tolka det så att ansvariga ministern är duktigare att driva på de frågorna, men det borde vara samma minister som driver på sjöfartsmuseet. I vilket fall som helst så kan det finnas en poäng i det som ltl Fredrik Karlström säger att man borde ha tagit initiativ till sjöfartsmuseet för det har varit diskuterat, men det finns väl någon sorts turordning som inte jag kan svara på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill hålla med ltl Brage Eklund i den analys han gör när det gäller konjunkturen inom byggbranschen. Det finns lite olika uppfattningar där och jag tror att det beror på det att när det gäller det offentliga byggandet är det en ryslig fart och det byggs bostäder, man har gett sig in på att konkurrera när det gäller kontorsfastigheter och det där tränger undan det privata byggarna, så det byggs inte så mycket privat om man tänker efter. Man har med den förda politiken gjort att det byggs mindre privat. Förutom det verkar det finns i byggbranschen olika tänkande. När man bygger åt det offentliga är kalkylerna höga och det blir dyra byggen och när man bygger åt privata förstår man att det inte går att ha samma tänkande. Det verkar finnas en skiljelinje i byggbranschen, man tänker på ett annat vis när man bygger åt det offentliga. Det ser man också på de kalkyler vi har sett i dag att det är fantastiskt dyrt när man kalkylerar åt det offentliga.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

De entreprenörer som jag har pratat med har olika åsikter; en av åsikterna som kommer fram är att det diskuteras många projekt och nu är det kk-huset vi har igång. Var kommer nästa projekt? Man måste ha en plan där det hela tiden pågår, man kan inte stanna av efter ett projekt och vänta tills  det är färdigt och så kommer nästa. Alla inom byggbranschen skall leva under tiden också. Det finns ett ansvar inom den offentliga sektorn att man har en plan som hela tiden följer med och att det finns projekt som man kan lägga fram när det är intressant att lägga fram dem och inte skuffa iväg en massa på en gång, men det kanske det finns också. Jag tror att man behöver ha projekt färdiga och planerade så att man kan skjuta in vid rätt tid.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Byggbranschen går i cyklar; ena tiden har projektörerna det bra, andra har utförarna, själva byggarna det bra. Men med den politik som nu förs när man sätter igång projekt på projekt så lär projekteringsbranschen inte ha brist på arbete , men när man inte väljer att fokusera och förverkliga någonting konkret så kanske det blir så att byggnadsarbetare går arbetslösa.

 

 

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag vet inte någon annan orsak än att när man beräknar och kalkylerar projekten och om man kalkylerar för lågt blir man antagligen besviken när man ser anbuden sedan och de är alldeles för höga. Finansieringen räcker inte till och då backar man bakåt och funderar och lägger ner projektet en tid. Det här kanske är en sak som man borde se över att kalkyler och verklighet stämmer mera överens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund hade en del frågor av allmän karaktär, kanske också riktade till ledamoten Camilla Gunell. När det gäller överhettningen är det nog landskapsregeringens uppfattning att det är en överhettning och då baserar vi oss inte på tyckande utan vi ser att i de projekt som är på gång är det få anbud eller enormt höga priser. Från diskussioner vi för med det privata vet vi också att man ligger och väntar på en bättre konjunktur; jag behöver inte nämna namn, men ni kanske vet själva var det rivs och var det är på gång.

 

Den andra frågan gällde sjöfartsmuseet. Naturligtvis har vi funderat på Bomarsund; själv har jag varit tveksam till att sätta igång Bomarsund nu, men kompromissen blev att gå med på projekteringen för att ha just det som ltl Brage Eklund tog upp: färdiga projekt. Sjöfartsmuseet lever vidare, det finns en kommitté som jobbar med det projektet. Jag har också lyft upp i landskapsregeringen att vi måste titta på helheten. Det handlar inte bara om att komma i rätt konjunktur; vi skall komma ihåg att vi har sjukhuset ofinansierat, vi har sjöfartsmuseet ofinansierat, vi har halva kk-huset ofinansierat, halva Föglöfärjan, vi går antagligen på måndag, ganska samstämmigt, in för en ganska stor reform som årligen kommer att kosta ganska mycket pengar, så det gäller nog att hitta en balans. Det finns också projekt ute i kommunerna: Sviby dagis, Trobergshemmet, jag kommer inte ihåg alla. Det finns alltså en viss turordning, men just nu är marknaden enligt min uppfattning glödhet. Det kan sedan på grund av olika orsaker finnas någon enstaka som kanske inte har jobb, men jag är inte så orolig för det därför att vi har en arbetsmarknad som ropar inom flera segment på arbetskraft: inom primärnäringarna, inom turismen osv. Vill man ha jobb finns det nog arbete enligt min uppfattning. Detta som ett klargörande på ltl Brage Eklunds frågeställningar.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

När vicelantrådet Jörgen Strand läste upp olika byggen som var på gång så väcktes min nyfikenhet lite. När det gäller polishuset, som inte nämns, så skulle jag vara intresserad av att veta var det ligger just nu? Är det någonting på gång där? Man tänker också sälja ut Posten. Har man övervägt ytterligare en gång? Det skulle vara ett väldigt lämpligt utrymme för poliserna, ändamålsenligt och det finns en stor samstämmighet från dem som är insatta i frågan att det skulle vara bra.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller polishuset kan jag inte exakt svara, men jag vet att den frågan är med i röret, men kanske ledamoten Britt Lundberg bättre känner till den och kan redogöra för den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

När det gäller polishusets utveckling är en kommitté tillsatt som leds av lantrådet Roger Nordlund och som har till uppgift att ta fram programmet för själva polishusets förverkligande. Dessutom pågår en parallell process där man utreder hur stadsplanen skulle kunna användas om man skulle kunna tänka sig att bygga ett nytt separat hus på den intill liggande tomten som sedan skulle sammanbindas med det nuvarande polishuset. Det är alltså två utredningarna som är på gång just nu.

 

TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Ärendena nr 4, 5, 6, 7 och 8 avförs från dagens lista och upptas till behandling vid plenum måndagen den 23.4.

 

Ärende nr 4:

Landskapsregeringens framställning angående ändringar i landskapslagstiftningen om kommunala nämnder. (FR 19/2006-2007).

 

Ärende nr 5:

Landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2005 - 31 oktober 2006. (RS 1/2006-2007).

 

Ärende nr 6:

Lagutskottets betänkande nr 11/2006-2007 angående lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturella uttryck. (RP 6/2006-2007).

 

Ärende nr 7:

Näringsutskottets betänkande nr 3/2006-2007 angående vårjakten. (FR 14/2006-2007 och HM 49/2005-2006).

 

Ärende nr 8:

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Brage Eklunds enkla fråga om krav på nya avloppslösningar i glesbygden. (EF 12/2006-2007).

 

 

Ärendena 9, 10, 11, 12 och 13 avförs från dagens lista och upptas till behandling vid plenum fredagen den 27.4.

 

Ärende nr 9:

 Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående informationskampanj om språksituationen riktat till det åländska näringslivet. (HM nr 8/2006-2007). (Bordlagd 13.4.2007).

 

Ärende nr 10:

Vtm Viveka Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående sällskapsdjur i vård och omsorg. (HM nr 36/2006-2007).

 

Ärende nr 11:

Ltl Åke Mattssons hemställningsmotion angående förbud för innehav av tobaksprodukter. (HM nr 43/2006-2007).

 

Ärende nr 12:

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående inventering av ålänningarnas miljökunskaper. (HM nr 39/2006-2007).

 

Ärende nr 13:

Ltl Åke Mattssons hemställningsmotion angående framtidsplanering för fordonstrafiken. (HM 45/2006-2007).

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om klimatförändringen. (S 4/2006-2007).

 

Meddelande om när landskapsregeringens svar på spörsmålet avges eller om att landskapsregeringen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsregeringen den 16 april 2007. Antecknas.

 

Lagtingets nästa plenum hålls inkommande måndag den 23 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.18.00).