PLENUM den 21 november 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Salmén, vtm Häggblom och ltl J-E Mattsson).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller vtm Häggblom, ärende vid Ålands tingsrätt och ltl Salmén på grund av deltagande i A. Ruutels mottagning.

 

 

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2001-2002 angående införande av eurobelopp i 4 § blankettlagen om utkomststöd. (FR nr 1/2001-2002).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 28 november. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2001-2002 angående ändring av renhållningslagen. (FR nr 2/2001-2002).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 28 november. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2002. (FR nr 3/2001-2002 jämte finansmotionerna nr 1- 56/2001-2002).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Perämaa:

Fru talman!

Tillsammans med ltl Leo Sjöstrand, Lisbeth Eriksson, Anders Englund och Per-Erik Eriksson har jag avgett en finansmotion gällande deponering av medel i Lappobanken. Vi för på detta sätt ärendet till lagtinget för diskussion. Ärendet är speciellt på det viset att själva budgetanslaget vi föreslår att anslås för detta ändamål endast är 50 euro eller ca 300 mk. Ärendet kan ändå tyckas ha en principiell dimension. Framför allt har det en väldigt stor regionalpolitisk betydelse.

 

Lappobanken fick genom solidariskt ansvar under 90-talet, betala in ett stort belopp till Centralandelsbanken för att täcka de förluster som slutligen kallades för bankkrisen. Detta var naturligtvis betungande för Lappobanken. Reglerna gällande hur stor del av eget kapital banken har rätt att låna ut, har också förändrats så att en mindre del av det egna kapitalet kan lånas ut än vad man kunde göra förr. Man kan säga att samhället har fört Lappobanken in i dessa problem genom först bankkrisen, som var en följd av en överoptimistisk ekonomisk situation i hela Norden, samt de regelskärpningar jag förut har nämnt och som även nämns i motionen. Om man godkänner detta resonemang anser jag att redan detta är skäl nog för att lagtinget skall kunna anmoda landskapsstyrelsen att deponera pengar i banken på så sätt som beskrivs i motionen.

 

Lappobankens betydelse för den region den verkar i, får inte underskattas. Betraktar man näringslivet och bosättningsstrukturerna så ser man att Lappobanken har varit med och finansierat en stor del av företagssektorn i Brändö, i storleksordningen 80 till 90 procent samt en stor del av bostadsbyggandet i området.

 

Det här om något är alltså en regionalpolitisk fråga. Man kan föra ideologiska diskussioner om att den s.k. marknaden skall styra huruvida en bank skall finnas eller inte. Man kan kanske tycka att sammanslagningar av banker alltid leder till något bättre, enligt grundtesen att större är starkare. Men oberoende av dessa tyckanden och diskussioner så är detta en regionalpolitisk fråga av största vikt.

 

Deponeringen av medel i Lappobanken är en åtgärd som förstärker bankens kapital. Åtgärden ger banken muskler att i samarbete med företagssektorn, arbeta för en stabil utveckling i regionen. Deponering är till för just detta och ingenting annat.

 

Medel som av andelsägare deponeras i banken är genom bankens stadgar samtidigt försäkrade genom solidariskt ansvar på samma sätt som jag tidigare beskrivit att Lappobanken fick stöda centralandelsbanken under bankkrisen.

 

Det förslagna budgetanslaget är alltså 50 euro som en andelsinsats, medan resten är en ren placering. Ålands lanskapsstyrelse kommer därför att erhålla ränta för de deponerade medlen.

 

Jag och övriga undertecknare av motionen föreslår följande: att 50 euro av anslaget under moment 47.03.88 får användas för en återbetalningsbar medlemsinsats i Lappo Andelsbank och att landskapsstyrelsen bemyndigas att placera högst 500.000 euro av likvida medel i banken.

 

Sedan fru talman, till ett helt annat ärende. Den finska regeringen föreslår i sin budgetproposition för år 2002 att systemet med återkrav av mervärdesskatt eller moms slopas. Det här betyder alltså att staten inte längre kräver in det överskott av moms som uppstår då kommunerna har större momspliktiga intäkter än momspliktiga utgifter. För att kompensera detta minskas kommunernas andel av samfundsskatten, som anses vara konjunkturkänslig. Fördelningsgrunderna av samfundsskatten blir som lagtinget nyligen har bestämt, medan totalbeloppet minskas något.

 

I landskapsstyrelsens budgetförslag framkommer det under allmänna motiveringarna att landskapsstyrelsen i förhandling med Finlands regering har kommit överens om att det slopade momsåterkravet inte skall påverka landskapsandelssystemet, men istället skall landskapsstyrelsen efter årsskiftet endast stöda kommunernas anläggningsprojekt till deras kostnader exklusive mervärdesskatt.

 

Det är bra att återkravet på mervärdesskatt slopas. Som motprestation och förhandlingsresultat anser jag  också att det är rimligt, att landskapsstyrelsen framöver endast betalar ut bidrag för anläggningsprojektens godtagbara kostnader exklusive mervärdesskatt. Problemet är tidtabellen av dessa förändringar.

 

Slopandet av momsåterkravet ger kommunerna större intäkter årligen, vilket då på sikt skall balansera reduceringen av bidrag för anläggningsprojekt. Här måste man under en övergångsperiod hitta lösningar för de kommuner som hamnar möjligast olämpligt i fas med dessa förändringar.

 

Om en kommun under flera år har varit försiktig i sina investeringar för att spara pengar inför en stor satsning, som t.ex. en renovering av sin skola eller vad som helst motsvarande som kräver stora investeringsbelopp, så kan man endast konstatera att den kommunen är den stora förloraren, eftersom kommunen då har producerat ett överskott av moms som staten har krävt in av kommunen. Med det menar jag inte att man inom den kommunen skulle ha missat, eller misskött sig på något sätt. Man har utan egen förskyllan hamnat tidsmässigt väldigt illa i sina investeringar.

Någon annan kommun kanske har haft turen att den har slutfört sina stora investeringsprojekt, eller att den kommunen åtminstone har fått projektet godkänt och bidragsberättigat efter nuvarande system. Då kan den kommunen anses vara en lyckosam vinnare till denna del. Nu måste man hitta ett sätt att differentiera bidragsbeloppen under en övergångsperiod så att de kommuner som blir mest utsatta för denna förändring kan kompenseras. Bidrag för momsdelen av anläggningsprojektets kostnader behöver ej utbetalas, men ett förhöjt bidrag för kostnaden exklusive moms bör godkännas. Detta alltså under en övergångsperiod.

 

Vi måste ge kommunerna en rimlig chans att på ett bra sätt planera sina investeringar som man kan göra då man förlitar sig på att ett befintligt bidragssystem kvarstår. Övergången till ett annat system, fastän det är bättre, måste mjukas upp så att ingen blir oförskyllt drabbad.

 

Fru talman. Jag ber finansutskottet överväga åtgärder i denna riktning.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Ltl Perämaa och flera skärgårdslagtingsledamöter från centern och liberalerna för nu bankfrågan om Lappobanken och Lappobankens problem till lagtinget och offentligheten. Ltl Perämaa säger att Lappobankens problem är samhällets skuld. Det är att skriva om verkligheten. Så är det inte. Nu är jag tyvärr bunden, anser jag, av tystnadsplikten från min tid i landskapsstyrelsen i den här sekreta frågan, men generellt vill jag säga att Lappobankens framtid är naturligtvis en regionalpolitisk intressant fråga för landskapet. Det vore värdefullt om vi kunde ha en liten livskraftig skärgårdsbank kvar, men det är märkligt att det skall behövas bankstöd i en tid när alla banker går väldigt bra. Det är märkligt om landskapsstyrelsen skall engagera sig och självstyrelsen som delägare i banksektorn för att hjälpa till med banköverlevnad.

 

Motionärerna föreslår huvudsakligen som åtgärd att man skall deponera medel i banken. Genom åren har det gjorts på det sättet, det har deponerats medel i alla åländska banker. Ju större likviditetsöverskottet har blivit desto tydligare har man begärt in offerter för att få de mest förmånliga placeringsalternativen och Lappobanken har klarat sig bra i konkurrensen åtminstone under den tid jag har varit med i landskapsstyrelsen. Personligen har jag sagt att den bästa lösningen är att landskapsstyrelsen, och därmed också sittande finansansvarig, skulle föreslå en lagändring så att garantier till bankens kundföretag kunde ges. Nuvarande lagstiftning möjliggör inte det, men på det sättet kunde man med en ganska enkel åtgärd, om lagtinget så vill, lösa de problem som banken har.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Det gläder mig på ett vis det som ltl Roger Jansson säger, att han tycker att bankverksamheten har en betydelse och att han på något sätt är beredd att stöda verksamheten. De diskussioner som han för fram om andra problem med banken får han stå för helt själv, det är inget som jag känner till. Tydligen känner han till det. Ltl Roger Jansson nämnde att stöd har betalats, det har deponerats medel i samtliga åländska banker, men mig veterligen har inte landskapsstyrelsen deponerat några pengar i Lappobanken förut.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Efter hand som likviditetsöverskottet i landskapets kassa har vuxit under 90-talet har jag med stort intresse följt med hur man får avkastning på de pengarna. Tyvärr har lagstiftningen omöjliggjort en maximal avkastningsplacering, men däremot har jag kunnat följa med den offertgivning som har varit mellan de åländska bankerna och de de facto placeringar som har gjorts. Ltl Perämaa vet inte vad han talar om när han säger att pengar inte har deponerats i Lappobanken. Huruvida nuvarande landskapsstyrelse har depositioner i Lappobanken får de själva svara för, men under den tid jag satt i landskapsstyrelsen har det varit på det sättet.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är frågan om en riskfri deponering av kapital, likvida medel, i Lappobanken. Pengarna blir tidsbundna efter ett visst system, men de är också garanterade av Centralandelsbankens solidariska system. Det är ingen risktagning. Samtidigt som man deponerar pengar och får ränta för sina pengar gör man en insats för att den här banken skall kunna fortsätta sin verksamhet i regionen. Jag ser egentligen inget problem i det här och därför är det viktigt att föra diskussionen i lagtinget så att var och en kan ta ställning till frågan.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag stöder gärna den här motionen som har undertecknats av samtliga skärgårdsledamöter i lagtinget. Som jag ser det är det uppenbarligen ett regionalpolitiskt ärende och inte fråga om ett bankstöd. Däremot är det alldeles uppenbart fråga om att hjälpa Lappobanken tillfälligt. ”Tillfälligt” betyder att pengarna inte är bortgivna och att det finns möjlighet att få dem tillbaka inom överskådlig tid. Jag tycker att det är en liten insats som lagtinget kan medverka till för att hjälpa upp situationen för Lappobanken, som livligt bidrar till ett näringsliv i skärgården. Någon kris har jag förstått att inte råder i Lappobanken, utan det är som det framgår av motionerna och delvis formella skäl som det här behövs.

 

TALMANNEN: Jag vill inför dagens diskussion påminna om replikreglerna. Enligt arbetsordningens regler får en replik innehålla endast förklaringar, rättelser med anledning av det huvudanförande det riktar sig mot eller bemötande av påstående i huvudanförandet inför den fortsatta debatten.

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

Jag skall komma med en förklaring i den här repliken om  momsåterkravet. En del kommuner drabbas av det här, precis som ltl Perämaa sade, och man har inte i kommunerna kunnat förutse förändringen, som i sig är positiv som helhet. Jag anser att landskapsstyrelsen skall gå efter principen att har kommunen planerat enligt ett visst system skall vi försöka utgå från att kommunen borde kunna gå vidare med sin investering. I vissa konkreta fall kan det leda till att investeringarna inte blir genomförbara. Övergångsfasen skall vi se över i förvaltningen och se vad vi kan göra med hänsyn till lagstiftningen, men vår målsättning är att kommunerna inte skall behöva förlora på att man hamnar i en olämplig fas. Det är alltså landskapsstyrelsens uppdrag och vi skall försöka göra vad vi kan för att kommunerna inte skall behöva få extra kostnader på grund av detta.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag har valt att i mitt remissanförande angripa några detaljer och också nämna några små tekniska fel och förslag till förbättringar.

 

Inkomsterna för radio- och TV-verksamheten är höjda, dvs licenserna. Det är bra.  Jämfört med omgivande regioner har vi en låg licensavgift. Min förhoppning är att vi skall hitta ett system där alla betalar TV-licens. Det är orättvist som det är idag att en del låter bli att betala utan att få några som helst följder för det. Ett enkelt sätt skulle vara att skicka ut giron till alla hushåll och införa en kännbar dröjsmålsavgift på licenserna, det finns säkert många andra sätt. Om vi skulle lyckas få uppbörden att fungera, som jag sade tidigare, skulle vi kunna få radioproduktionen att gå runt med licensmedel. Smedsböle, dvs.  distributionen föreslår vi fortfarande skulle bekostas med skattemedel. Det är viktigt att radion får fungera oberoende.

 

Kastelholms fornminnesområde. Målsättningen är att hålla intäkterna på minst samma nivå som de två tidigare åren. Jag skulle vilja att man lägger ribban högre än så. Man planerar kulturaftnar, sagostuder, teateruppsättningar och olika pedagogiska satsningar, för att nämna några.  Det är bra. Jag hoppas att hela området skulle få mera liv. Att man som familj skulle rekreera sig en hel dag här. Simma och paddla kanot i slottsmiljö, köpa picknickorg och äta på bryggan. Att  utveckla den pedagogiska verksamheten här finner inga gränser. Det finns inte så mycket som är så spännande som den här typen av platser. Jag hoppas att vi skall våga prova att både nyttja och vårda våra fornminnen i högre grad. Det ger dubbel glädje.

 

Ett badhus i Mariehamn prioriteras. Det är bra.  En anläggning som alla kommer att ha glädje av. Idrottare eller inte. Det är också en könsneutral satsning. Att idrottscentret i Godby inledningsvis får stöd för en ishall tycker jag också är bra. I Islandia i Mariehamn har man stora problem att få tid över till friåkning, framför allt friåkning utan klubba.

 

Inom kansliavdelningens allmänna förvaltning har jag när jag tagit del av målsättningarna reagerat på några punkter. Där sägs att alla i ledande ställning skall erbjudas kurser i ledarskap. Jag hoppas att det i den utbildningen även ingår jämställdhetskunskap. I stadens ledarskapsprogram ingår jämställdhet som en viktig del och de första föreläsningarna hölls i fredags. När anmälningstiden gått ut var det inte många anmälda men efter påtryckningar var det hygglig uppslutning. Många som tidigare trodde att de visste mycket om jämställdhet fick sig en tankeställare. Jag hoppas att landskapets ledare och gärna hela personalen skall få samma möjlighet och får mer kunskap och på så sätt bli berikade. Att hänga med i jämställdhetskunskap är lika viktigt som IT för framtiden. Allt fler kommer att inse att finns stora, även ekonomiska vinster att hämta. Ni har säkert noterat att ett stort IT-företag på Åland bjudit sina kunder på jämställdhetsföreläsning. Fundera på varför! Det är helt uppenbart att det finns vinster att hämta inom området.

 

Landskapsstyrelsen skall även utveckla bättre rutiner för att säkerställa en fungerande arbetarskyddsorganisation. Det är bra. Arbetarskyddet är ett område som har växt ofantligt under de senaste åren. För bara drygt tio år sedan så betydde arbetarskydd att förse arbetstagarna med skyddsutrstning, raster och skäliga arbetstider. Idag är detta fortfarande viktiga frågor, men minst lika viktig är den psykosociala sidan, missbruksfrågor, mobbing, stress och trivseln på jobbet. Alla tycker att det här är viktigt och alla är medvetna om att hela människans behov behöver tas tillvara om arbetet skall fungera bra, men skall man sköta de här frågorna på ett bra sätt så klarar man inte av att göra det vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter utan ersättning som ett hedersuppdrag.

 

Främjande av jämställdheten har ett eget budgetmoment men börjar även synas inom allt fler områden, precis enligt målsättningen.  Ämnet ligger mig varm om hjärtat. Ju fler som får kunskap i vilka fördomar och attityder vi går och bär på så desto starkare blir den. Arbetet för jämställdhet är ett arbete som kan jämföras med en snöboll i rullning. Men den rullar långsamt och man måste ha tålamod. Projektet Kvinnofrid fortsätter genom att få en bättre samordning bland de personalgrupper som kommer i kontakt med kvinnor som blivit utsatta för våld. Man uppmärksammas även på barnen som både direkt och indirekt på detta sätt misshandlas på ett ohyggligt sätt. Det här är mycket viktigt.Vilka andra farsoter dödar 20-30 kvinnor varje år i Finland och varför skulle det vara bättre här. Ju fler som nås av kunskapen om jämställdhet och som får inblick i vilka fördelar båda könen kan ha av jämställdhet desto bättre. Effektivast blir det om  männen kommer med och sprider vilka vinster samhället kunde göra.

 

Jämställdhetsdelegationen kommer i år bl. a annat att satsa extra på barnomsorg och skola för att man skall kunna beakta könsaspekten i det dagliga arbetet. Det är inte så enkelt som det låter, även de mest utbildade så erkänner att man rodnar ibland när fördomarna automatiskt dykt upp. De är så invanda att de sitter i ryggmärgen.

 

Landskapsstyrelsen skall följa med och bevaka olika satsningar inom direktdemokrati. Att på olika sätt via hemsidor vara med och ta ställning i olika frågor tilltalar många framför allt de unga. Att däremot gå så långt som att tillåta röstning hemifrån anser jag inte vara möjligt med tanke på valhemligheten. I en vallokal kan ingen tvinga en att rösta på ett visst sätt.

 

Studieserviceenheten håller på och byter datasystem. Förhoppning att det skall löpa bättre nästa år och att man skall kunna få sina studiestöd i tid. En liten tanke: Kunde man inte betala ut grunddelen först och sedan senare komplettera med den del som kräver mera utredningar. De studerande behöver få sina studiestöd i tid.

 

Inom utbildningabudgeten är det gymnasialstadiet som prioriteras i detta skede.

 

Folkhögskolan, står det,  skall ge inspiraton för fortsatt utbildning för nytt livsinnehåll eller nya vägval. En vägkost vill jag ge: Se över hur matematikundervisningen bedrivs idag. Jag har fått del av att det finns mycket begränsade möjligheter idag. Matematik är ofta ett ämne som kräver en viss mognad för att tillgodogöra sig och oftaa ett nödvändigt ämne om man skall få grunder för att söka sig vidare.

 

Yrkessträningsundervisningen vid yrkesskolan har väckt många känslor och även lett till ett flitigt motionerande. Läser man vad som står i budgeten så framgår att vårdinstitutet och yrkesskolan skall få nya byggnader. Vad som inte helt framgår är att det är för verkstad och multimedia. Verkstaden byggs ut norrut och multimedia flyttar och får nya utrymmen tillsammans med vårdinstitutet.  Det finns även funderingar på att multimedia kunde placeras i IT-byn. Multimedias nuvarande utrymme byggs om för yrkesträningsundervisningen. Så yrkesundervisningen är på så sätt tryggad. Precis så som den var planerad från början, utom att det blir inom husets väggar och ingen nybyggnad.

 

Yrkeshögskolan avses få ny lagstiftning. Min förhoppning inför budgetåret är att man i bokföringen skall försöka åtskilja yrkeshögskolan. Det känns inte bra att som idag inte ha vetskap om vad satsningen kostar.

 

Social- och hälsovårdsavdelningen skall göra en utredning över hur barn och ungdomar på Åland mår. Det är viktigt att gå till roten. Försöka hitta orsaken till eventuella problem. För att använda en liknelse så är det bra att plåstra på såren, men det är viktigt att hitta orsaken till blödningen.

 

Preventivmedelrådgivningen skall omorganiseras till en ungdoms- och en kvinnoklinik. Äntligen säger jag. Hoppas nu bara att det skall gå att få ihop en arbetsgrupp. Inom landskapsstyrelsen har vi under hösten försökt få igång en arbetsgrupp som skulle arbeta med dessa frågor. Det har dock stött på patrull eftersom det visats sig vara svårt att få fram män som vill arbeta med dessa frågor.

 

Vad gäller grundskolan så hade jag hoppats på att vi skulle hinna utvärdera vår läroplan. Många vittnar om stress i skolan, om mycket jobb med de skolvisa arbetsplanerna och om problemet att begränsa verksamheten inom skolan;  det finns ett ständigt tryck på utifrån av intressenter som vill in i skolan.

 

Det är bra att man poängterar att barnets bästa skall stå i första rummet vilket bl.a betyder hanterliga och ändamålsenliga undervisningsgrupper.

 

Landskapsstyrelsens mål är att 25 procent av den totala åkerarealen skall omfattas av ekologisk produktion 2006. Det är bra. Jag tror att man måste ta stegvis. Jag tror att man  på Åland har stora möjligheter att bli den gröna ön. Vet att det är många jordbrukare ogillar förändringen och känner sig anklagade. En stegvis övergång tror jag på. Det är mycket av en generationsfråga. Det finns flera jordbrukare som vittnar om att man har god lönsamhet och godare produkter.   

 

Vår mat är mer berest än vi själva. Vi borde alla anstränga oss och äta lokaltproducerade produkter. Det betyder inte att man behöver avstå från en massa. Nej, det vi inte kan odla här så kan man transportera. Agenda 21 har ett talande exempel på en berest frukost jämfört med en lokalproducerad.I

 

Vindenergi tror jag på som en framtida energiform, solenergin är en annan. Tyvärr är det svårt att få ekonomi i solenergin i dag. Vindenergin har däremot kommit långt i utvecklingen. Personligen tror jag på Nyhamnsprojektet. Vindkraft har sin källa i någonting som är outsinligt till skillnad från t.ex. oljan, som inte är, man kan säga förnybar, eftersom det är en så långsam process. Nyhamnsprojektet tilltalar mig även eftersom jag tror på att möllorna skall vara till sjöss.

 

Förutom jämställdhetsfrågor kommer miljöprojekt av olika slag att bli viktiga för våra företag och för allas vår framtid. Jag vill här väcka en tanke på om man borde föra samman näringsliv och offentlig sektor när det gäller miljöfrågor på ett liknande sätt som vi en gång gjorde med olika IT-projekt, något slags ”Eko-Wheelit”.

 

Till sist, fru talman, några små detaljer. Ett detaljunderstöd av politisk verksamhet på sidan 89 är antagligen en avskrivning från tidigare år. Man upprepar flera gånger ordet lagtingsman som borde vara lagtingsledamot.

 

Ett önskemål finns också om att budgeten kunde vara mer överskådlig. Skulle man använda sig av sidhuvuden, så att man på aktuell sida kunde se vad sidan behandlar, skulle det vara lättare att orientera sig. Det skulle även vara på sin plats med en rubrik som talar om när inkomstkapitlet övergår till utgifter.

 

Till allra sist ett tekniskt fel när det gäller tjänstetablån längst bak i budgeten, avlöningsklasserna för lagtingets personal är förskjuten.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl Lundberg säger att hon tycker att det är bra att licensen höjs. Man pratar om TV-avgift. Min fråga blir rent allmänt varför tycker man att det är bra att höja licensen, som i sig är en felaktig uppbörd, man kallar det för TV-avgift och den är knuten till innehav av TV-mottagare, men pengarna används till produktion av radio. Det är ett missförhållande som jag tidigare har påpekat. Det är märkligt att man vill höja den avgiften som man de facto borde omarbeta och helst ta bort. Man kan inte ta betalt för en sak och använda pengarna till en annan sak. Tänk om man t.ex., som jag har nämnt förut, skulle ta betalt för sophämtning, men så kommer man och röjer snö för pengarna istället. Vad anser ltl Lundberg om det?

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Några gör sig lustiga här med att plöja snö, men det tänker jag inte göra. Det var en bra fråga om radio- och TV-avgifter. Jag tycker själv att det är ett missvisande namn, men att ändra det till radioavgift ger ett annat problem, särskilt om man vill följa upp uppbörden. Det är helt omöjligt idag att kunna avgöra vem som har radio och vem som inte ha radio eftersom man kan ha radio i arbetshörlurar, i bilen, ja, överallt. Jag tror också att problemet tvingas få en lösning längre fram i och med att när vi får kraftigare datorer kommer vi också att via våra datorer ta del av TV-program. Vad vi sedan skall kalla avgiften är en mycket berättigad fråga. Vi håller på att diskutera det i kulturutskottet, vi kanske hittar en lösning, men än så länge har vi inte kommit på något bättre förslag än att det skall heta så här.

 

Jag tycker inte att det är bra att vi skall höja den för att jag önskar att alla skall betala mera, det är inte bra, men däremot har vi lägre licensavgifter än runt om i Norden. Åtminstone när det gäller avgifterna på musiken som vi köper in har vi haft problem att få rabatter. Musikerna vill inte subventionera för ålänningarna så att vi skulle komma i samma nivå. När vi försöker konkurrera om musiken har vi därför svårigheter för att vi har för låga licensavgifter. Jag hoppas också på att ekvationen skall gå ihop, om vi får uppbörden att fungera och med den höjda licensen får vi radioproduktionen att gå ihop utan att använda skattemedel. Det skulle vara bra för radions oberoende.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl Lundberg ser inte skogen för alla träden. Det felaktiga är inte namnet, man kan kalla det vad man vill. Det felaktiga är uppbörden, vad man knyter avgiften till. En innehavare av TV-mottagare tvingas betala för radioproduktion som en icke-innehavare kan lyssna på gratis. Det är det som är felet, man kan inte ha innehav av TV-mottagare som bas för den avgiften. Det är det stora felet, det måste man får bort. Innehar jag en TV-apparat och ser på TV skall jag betala för det och inte annat. Det är samma som för alla andra avgifter i samhället. Det är en utveckling som vi går mot att saker och ting skall nämnas vid sitt rätta namn och man skall betala avgifter för rätt saker och det skall inte heller döljas via skattemedel som t.ex. avfallstaxor osv.

 

Det är väldigt viktigt att man reder ut det här och jag hade hoppats, som jag också har sagt tidigare, att landskapsstyrelsen skulle ha rett ut detta i sitt budgetförslag och eliminerat den grova felaktigheten med TV-avgift som används för radioproduktion. Det hjälper inte att bara byta namn, det blir lite bättre, man talar om för medborgarna, men de kan fortsättningsvis inte välja. Är du innehavare av TV-mottagare tvingas du betala för radioproduktion. Radioproduktionen är någonting som vi tvingar på folk mer eller mindre, public service idén är sådan, man skall inte kunna välja bort. Man kan inte heller ha en radioavgift som man får betala frivilligt för då äventyras hela finansieringen. Det viktiga i det här är att det inte är hållbart för Ålands Radio att ha den här finansieringen som baserar sig på avgift för TV-mottagare. Det är viktigt att Ålands Radio får en trygg finansiering som inte baserar sig på något sådant här missförhållande.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Att det heter radio och TV-avgift är inte så fel, tycker jag, som ltl Sundman säger. Den bekostar visserligen vår radioproduktion, men vi får väldigt mycket TV. Vi har väldigt mycket TV för pengarna som till stora delar går till alla hushåll. Man borde lösa det här på ett sätt. Vi är i en övergångsperiod nu med licenser. Om licenserna skall vara kvar eller inte tror jag att kommer att avgöras när den digitala TVn kommer för då blir det väldigt mycket lättare, man betalar för det man tittar på. Annars skulle ett sätt vara att man skickar ut giron till alla. Det här är en fråga som man kunde lösa på förvaltningsrådsnivå. Man bestämmer sig för att det går ut giron till alla och man har en väldigt hög förseningsavgift på dem. Då avgör man själv om man har TV och radio och vill betala för det. Jag är ganska säker på att de är lätträknade de hushåll, som inte har både TV och radio idag.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Lundberg tog upp flera viktiga jämställdhetsfrågor i sitt anförande. Det är väldigt bra för det saknas inlägg av den typen i debatten. Hon tog bl.a. upp misshandel av kvinnor och barn. Det är en viktig fråga som har blivit synliggjord under många år, men man bör diskutera lite vidare och där skulle jag vilja få en förklaring, en liten fråga besvarad. Börjar man inte inom jämställdhetsdelegationen snart diskutera problemets upphov, dvs. att män fortfarande slår kvinnor och barn vilket i och för sig är olagligt. Om man nu skall vara lite politisk i det här sammanhanget skulle det vara bättre med en feministisk ideologi än att man bara håller på och betalar bort de skador samhällsolyckan resulterar i. Den bästa kostnadsinbesparingen här skulle vara att män helt enkelt skulle sluta upp att misshandla kvinnor och barn. Någon gång måste vi väl komma till den punkten att vi ställer det kravet på männen och att männen ställer det på sina manliga kamrater och vänner. Det är det som är problemet, inte kvinnorna och barnen. Där vill jag gärna ha ett förtydligande.

 

Vad gäller ishall och simhall. Ltl Lundberg tyckte att det var väldigt bra att vi får ett badhus i stan. Det känns neutralt på det viset att kvinnor och män i ungefär lika stor utsträckning väljer att utnyttja ett sådant hus, en ishockeyhall däremot är inte könsneutral. De fria tiderna har vi aldrig lyckats med i Mariehamn, de tider som skulle göra det mera jämställt. Är inte logiken då den att föreslå att man först skall satsa på en simhall i Godby? Det gör jag!

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

För att börja med det som kom sist, om ishall och simhall, är det visst så att simhallen är en suverän satsning, men jag har inte värderat de olika satsningarna i Godby på det sättet att det skulle vara bättre med en simhall eller bättre med en ishall. Däremot ser jag i dag ett skriande behov av mera friåkningsplatser i Islandia och ser att det här är en möjlighet att få dem. Jag har varit på Mariehamns stad otaliga gånger för att vi skall öka friåkningstiderna utan klubba, utan resultat. Det finns inte en vilja. Man säger att det inte går. Jag kan inte säga något annat än att det är bra om vi får möjlighet till flera ishallar så att ishockeyn också får flytta på sig från Mariehamn och så att vi får plats för både ishockey och friåkning och att vi förhoppningsvis kan satsa på konståkning på Åland.

 

När det gäller problemet med att män misshandlar kvinnor är det jättebra att man kan gå in och får det åtgärdat, men det är inte lätt och jag är väldigt tacksam för hjälp från alla håll och kanter med hur man kan arbeta med det här. Det finns en modell som man arbetar med vid Mans centrum i Sverige som man säkert skulle kunna använda sig av. Vi har också gjort ett försök, ett blygsamt försök visserligen, men vi har försökt komma i kontakt med olika män genom att ha män att föreläsa och vi har haft pappagrupper, för att också män skall börja tala med varandra. Det är jättesvårt. Att vi försöker få män att stiga upp för dessa frågor är jätteviktigt. Det är inte många män ännu som vågar gå med det vita bandet på rockslaget, men jag hoppas att det blir fler.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror att män alldeles väl fattar att man inte skall slå sin hustru eller andra kvinnor och barn. Jag tror att män som står upp för dessa värden och säger att vi skall ha nolltolerans mycket väl fattar. Om samhället klart markerar att det här inte tolereras och man börjar undersöka frågan, man ser hur många män det är som slår, varför de slår, hur många det är i Sund och hur många det är i Saltvik, då, ltl Lundberg, tror jag att det minskar fortare än om vi har en massa pappagrupper och på det sättet försöker övertala de här männen, vi kvinnor, att de skall sluta slå kvinnor och barn. Jag tror att män fattar det här alldeles bra själva, men den sociala kontrollen är för svag. Det är inte män som kontrollerar män nu, men så borde det vara. Jag hoppas att männen inför nolltolerans när det gäller misshandel av kvinnor och barn. Då blir det andra bullar.

 

Det är faktiskt så att simhall i Godby har man planerat länge, länge och det berör en mycket bredare grupp, bl.a. kvinnor och barn, än ishockey gör. Det var bl.a. det som sittande talman föreslog till förra finansutskottets betänkande, att man skulle förbereda byggandet av en simhall i Godby. Det är demokrati tycker jag. Om ltl Lundberg tror att hon får mera friåkningstider på det här sättet är jag rädd för att det är fel.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag hänger gärna med och uppmanar alla män att gå in för nolltolerans, det tror jag att är en mycket effektiv väg. Däremot tror jag att hela jämställdhetsarbetet blir effektivare om vi försöker hjälpas åt. Jag tror inte att vi kan säga att det vi gör inom jämställdhetsdelegationen är så väldigt dåligt, som jag tycker ltl Sundback vill framställa, att det här skulle vara den enda vägen. Jag tror att både och finns. Det som alla kan tillföra är väldigt bra.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

När vi är inne på jämställdhetsfrågor är jag intresserad av att veta hur jämställdhetsdelegationen nu har fungerat i arbetsvärderingsfrågorna. Det var väldigt aktuellt för några år sedan. Det flyttades sedan över till att mera bli en facklig fråga, men det handlar antagligen om både och. Det är svåra frågor och det gjordes många försök och min undring är närmast om man har gett upp tanken på ett arbetsvärderingssystem, eller jobbar man vidare med dem på något sätt. Jag är övertygad om att ju längre vi väntar så mera goda förslag kan man faktiskt låna både öster- och västerifrån eftersom det sker ganska mycket inom det här området.

 

När det gäller kvinnokliniken, som har diskuterats och gruppen som skall tillsättas osv., finns det nu en början till skrivning i årets budget och frågan är om den svårtillsatta gruppen är nödvändig. Det är ändå ÅHS som skall förverkliga detta och i deras plan redan för i år fanns det att man skulle komma med förslag till årets budget, den vi har nu framför oss. Nu har det gjorts en ansträngning i alla fall, det finns en början. Jag ifrågasätter nästan om det utanför ÅHS-organisationen också skall finnas en arbetsgrupp, utan man kan ge tydliga direktiv, vi har politiker, alla partier sitter snart i styrelsen. Det är därifrån det klart och tydligt måste framkomma att vi förväntar oss att ÅHS skall ta fram ett förslag till den kvinnoklinik som vi alla har frågat efter.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Det blir en väldig utvidgning, en ny taktik, man talar om jämställdhetsfrågor och sedan kan man i en replik ta upp vilket ämne som helst bara det är jämställdhet. Jag skall gärna svara så gott jag kan på arbetsvärderingsfrågorna. Vi arbetade väldigt mycket med dem i jämställdhetsdelegationen för ett halvår sedan tillbaka, men det har stött på patrull. I princip hade vi en färdig konsult väldigt långt kontaktad när det av olika orsaker visade sig att det kanske inte var det bästa valet. Nu har vi gått ut och varit i kontakt med olika både på svenska och finska sidan. Hur långt det arbetet har kommit nu vågar jag inte säga eftersom jag inte är uppdaterad.

 

Vad gäller enheten för reproduktiv hälsa, som jag envisas med att kalla det, är det så att mitt tålamod kräver att vi skall ta det här någon annanstans än inom ÅHS styrelse. Någonstans finns det någonting som bromsar och därför tror jag att det är bättre att det kommer ett förslag utifrån som ÅHS styrelse kan ta ställning till.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag förstår det här med tålamodet, för mitt tålamod for också flera gånger, och därför kom det i varje fall en skrivning i förra planen, men jag tycker ändå att vi har personer i styrelsen, vi måste då ta dem i nacken och säga att nu får ni jobba med det här. Vi har direktkanalen dit så varför skall man då ha en grupp på sidan om. Jag går gärna med i den om det blir aktuellt och jag har anmält intresse, det är inte det det är frågan om, men jag ifrågasätter det kloka i det.

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tänkte också på när ltl Lundberg talade om ungdoms- och kvinnomottagningen, att man då lämnar ÅHS styrelsen utanför och istället går in för att utse en grupp från landskapsstyrelsen. Det här är ett, som jag åtminstone kallar det ett extraordinärt förfarande, men det har visat sig att det har varit väldigt svårt inom ÅHS styrelsen att få det till stånd, så jag kan tänka mig att det här är en framkomlig väg för att nå ett resultat och det är det som är det viktigaste. Men jag ifrågasätter att man inte kan få en grupp som arbetar med det här. Man hänvisar till att det bara är kvinnor som är intresserade och det kan man förstå av naturliga skäl, men det har varit andra frågor som landskapsstyrelsen har tyckt att man kunde fixa på en eftermiddag som är av mycket svårare karaktär. Det här måste man kunna lösa, det är väl bara att gå tillbaka till gruppen och begära att man har manliga ledamöter då.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är inte alls något extraordinärt förfarande att man på landskapsnivå arbetar med ungdoms- och kvinnokliniken, eftersom det ett flertal gånger har skrivits om det här i finansutskottets betänkande. Det är helt naturligt att vi kan arbeta med det på den här nivån. Att vi inte får någon grupp tillsatt tror jag att frisinnad samverkan och obunden samling skall se sig i spegeln för. Vi har anhållit om att vi skall få namn så att jämställdhetslagen skall kunna följas och därifrån får vi endast ett enda namn och vi frågar på nytt och vi får bara ett kvinnonamn. Socialdemokraterna kom direkt med namn på både en kvinna och en man. Vi kan inte tillsätta grupper utan att ha möjlighet att följa jämställdhetslagen.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Det är visst ett extraordinärt förfarande eftersom man har en styrelse som är tillsatt för att sköta sjukvårds- och hälsovårdsfrågor. Det här sorterar helt direkt under det så visst borde det finnas där. Men jag måste ju säga att även om det har funnits liberala motioner i frågan och det har funnits skrivelser från frisinnade kvinnogrupper så har man inte i ÅHS styrelse drivit det här utan det är obundna som har drivit frågan, men ensam kan man inte göra någonting. Därför är det bra att man har fört det vidare för att få saken till stånd. Jag har inte åtminstone hört att man har kommit från ansvarig ledamot i landskapsstyrelsen med en förfrågan om ett förslag på en man, men kommer den frågan under dagens lopp skall vi naturligtvis komma med ett förslag på en man. (Från salen, ltl Sundback: socialdemokraterna kommer med namn på både man och kvinna, vi har råd med det vi!)

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Det står inte att ni skall komma med förslag på namn på en man, det står att ni skall ge ett förslag som uppfyller jämställdhetslagen. Det skall vara två namn. Har man gett ett namn förut har man fått en förfrågan tillbaka på nytt, man måste ge två namn för att uppfylla jämställdhetslagen. Tycker man att man kan komma med två kvinnor kan man prova med det.

 

En annan sak är att ltl Gun-Mari Lindholm måste vara en mycket svag politiker om hon har suttit snart sex år i ÅHS styrelse och inte fått det här till stånd desto mer. Det hjälper inte att bara sitta och säga att man är ensam, man måste jobba på det också. Man måste föra fram frågan aktivare än vad man har gjort.

 

 

 

 

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Också jag vill med anledning av den tidigare diskussionen ställa upp och kräva nolltolerans för varje form av våld mot kvinnor och barn. Må skam falla över varje man som nyttjar sin fysiska styrka mot andra människor, särskilt kvinnor och barn. Jag hoppas att alla i lagtinget och landskapsstyrelsen har tagit del av frisinnad samverkans ambitiösa projekt att för första gången skapa en fungerande och bred alternativ budget, ofta kallad skuggbugdet, för landskapet. Resultatet av våra vedermödor är en huvudmotion med positiva synpunkter på och vissa ändringsförslag till landskapsstyrelsens allmänna motivering, som i år är historiskt rekordlång. Denna åttasidors huvudmotion har vi sedan kompletterat med nio vidhängande finansmotioner. Vid hoppas att detta försök kan bli modell för oppositionspartierna i Ålands lagting och skapa en innehållsrik substansdebatt om de viktigaste politiska frågorna. De obundnas och socialdemokraternas motioner kompletterar bilden av synliga alternativ i politiken på ett utomordentligt sätt. Flera av förslagen är dessutom gemensamma, framtagna i skilda tankesmedjor. Vi hoppas att också landskapsstyrelsepartierna och finansutskottet skall uppskatta modellen och förslagen.

 

Jag skall i detta anförande hålla mig till tre politikområden:

1. Landskapsstyrelsens budgetberäkningar 2002-2004

2. Landskapsstyrelsens och Finlands sjöfartspolitik och

3. Framtiden för Ålands ekonomiska självbestämmande.

 

Det är nu 19 år sedan jag stod här i en remissdebatt som oppositionspolitiker. Det har varit 19 framgångsrika år för Åland -särskilt framgångsrika har de varit vad gäller de ekonomiska resultaten, sjöfartens utveckling och betydelse, vad gäller den höga sysselsättningen, ålänningarnas goda intjäning, vad gäller globalt sett en synnerligen hög nivå på välfärden inom våra politiska tyngdpunktsområden utbildning, vård och omsorg. Det blir därför som att vakna upp efter en dålig dröm när vi nu tar del av landskapsstyrelsens budgetförslag för år 2002 och framåt. Det är en underskottsbudget i en högkonjunktur framtagen av centern och liberalerna tillsammans. Det är en budget där mera än en tiondedel av utgifterna inte är finansierade och det är en budget med kalkyler för de kommande två åren där 22 procent av utgifterna är ofinansierade år 2003 och hela 27 procent inte är finansierat år 2004. Det är gigantiska underskott!

 

Jag vill här visa en bild, som massmedia inte har vågat visa, över budgetverkligheten som vi har oss förelagt i lagtinget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så här ser det ut enligt landskapsstyrelsens egna siffror och överskotten blir stora underskott. Jag kan för radiolyssnarna säga att jag visar en overheadbild över de positiva resultaten åren 1995-2000 och de synnerligen kraftiga underskott som nu är prognosticerade i landskapsstyrelsens budget. Det är ett gemensamt bekymmer för oss och vill vara med och hitta lösningar. På tre år går vi från ett av västvärldens bästa bokslut, för att använda en känd beteckning, toppen var år 1999, till Ålands genom tiderna sämsta resultat redan åren 2002-2003.

 

Överskotten åren 1998-2000 är lite större än bilden visar, genom att särskilda vinstfonderingar dessutom gjordes de åren före resultatraden. Tidigare års budgeter har också visat underskott, men de har varit så måttliga att de i första tilläggsbudget varje år har kunnat balanseras. Också treårsbudgeterna har tidigare visat rätt stora underskott, men då har det gällt bara 50-150 miljoner mark och inte som nu 320 och 470 miljoner mark i underskott för åren 2003 och 2004. Man kunde tro att underskotten beror på minskade skatteåterbetalningar i klumpsumman från staten, men det är inte så. Klumpsumman ligger ungefär lika med finansavdelningens kalkyler. De sjunker mycket lite.

 

Nog har vi frisinnade, när vi genom åren hört vissa inom centerns lagtingsgrupper och liberalernas hela ledning resonera om samhällsekonomins skötsel, tyckt att det låtit aningslöst och ibland litet ansvarslöst. Men de resultat som man nu visar upp är långt värre än vad vi någonsin kunnat tro. Om vi inte lyckas nu med det minsta av sparbeting när vi ännu är inne i en  högkonjunktur, hur skall vi då lyckas när tuffare tider stundar?

 

Centern har genom åren haft förmånen att få hjälp av frisinnad samverkan tillsammans med omväxlande socialdemokraterna eller obundna, för att någorlunda hålla i penningbörsen. Trots dessa bromsare har ändå budgeterna expanderat, genom krav på stora stöd till kommunala byggen, genom en tidvis vidlyftig näringspolitik osv. Nu när frisinnad samverkan, socialdemokraterna och obunden samling är borta så håller budgetsållet inte alls längre tätt. Det som är ansvarsfull finanspolitik verkar, det här är en gissning, att ha offrats på det altare som är kompromissernas smörgårdsbord: man undviker varje omröstning i budgetarbetet, som lantrådet framhöll, genom att avstå från att spara och i stort sett ge alla på tvågruppsmötena vad de kräver! Det var lite orättvist sagt, för jag vet att landskapsstyrelsen har försökt spara, jag vet det. Man har gett ut direktiv, jag sitter själv i ÅHS styrelse, men där såg jag inte några ansträngningar från regeringspartiernas sida. Det var faktiskt oppositionspartierna som kom med sparförslaget.

 

Nu ligger budgetärendet och budgetframtiden här i lagtinget och finansutskottet. Finansutskottet måste ytterst seriöst och analyserande ta sig an budgeten för att se hur den kan fås i acceptabel balans år 2002 och i en bättre balans än så här de följande åren. Frisinnad samverkan, i likhet med socialdemokraterna, ser nu ingen annan rimlig lösning än att landskapsstyrelsen snabbt, inom denna lagtingssession, inom december-januari,  återkommer till lagtinget med förslag till hur budgeten för 2002 kan bringas i balans och samtidigt hur prognoserna för 2003 och 2004 kan fås i någorlunda acceptabel balans, beaktande alla de löften som landskapsstyrelsen spritt runt sig om olika stödformer framöver. Då räcker det inte att spara in någon miljon här och där. Utan då gäller det att spara flera hundra miljoner på årsbasis. Detta allt helt enligt den verklighet som landskapsstyrelsens egna, här och nu presenterade kalkyler i budgeten och budgetbilagan nr 3 för de kommande tre åren, så klart ger besked om och som vi just såg på väggen här framför oss.

 

Den sparmedicin som nu måste till är särskilt viktig för att de ansvarsområden i samhället som vi högst prioriterar, alltså utbildningen, vården och omsorgen, nu framöver också behöver ökade resurser i enlighet med de planer och den lagstiftning som vi i lagtinget har slagit fast och de nya behov som uppkommer i samhället. För att värna om de mjuka värdena i samhällsservicen erfordras en tuff ekonomisk budgetpolitik. Hur tänker centern och liberalerna klara av att lösa de frågorna?

Vi inom Frisinnad Samverkan förklarar oss här och nu villiga att ställa upp och hjälpa till i detta svåra och tunga arbete. Nu som oppositionsparti, här i lagtingets arbete, i finansutskottet och senare framöver med ett eget direkt ansvar i landskapsstyrelsen. Tag gärna denna vår utsträckta hand.

 

Så, fru talman, till sjöfarten. Vi noterar att landskapsstyrelsen i sin budget nämner hotet om utflaggning, flyttning till utlandet av det som är huvudmotorn i den åländska ekonomin, färjsjöfarten. Vi noterar att landskapsstyrelsen säger sig vara medveten om konsekvenserna av en sådan hotbilds förverkligande, men vi noterar samtidigt att landskapsstyrelsen inte brytt sig om att analysera effekterna för samhällsekonomin, om något av det som kan hända under år 2002 verkligen skulle hända. Vi utgår ifrån att finansutskottet noggrant och seriöst denna gång tar sig an den analysen, så att lagtinget och Ålands folk får reda på vad den nu pågående politiken i Finlands riksdag och regering kan få för förödande konsekvenser för Åland. Klarar finansutskottet av den uppgiften? Vi hoppas verkligen det. Självstyrelsepolitiska nämnden har i sitt oktober-betänkande, under ledning av dåvarande talmannen Ragnar Erlandsson, till lagtinget visat finansutskottet och landskapsstyrelsen vägen vad gäller sjöfartspolitikens betydelse för Åland.

 

Jag var i landskapsstyrelsen aktivt med och fick fraktsjöfarten räddad kvar under finsk flagga för några år sedan. Det innebar för många andra och för mig långa och sena dagar och kvällar i Helsingfors, i mötesrum, i riksdagen hos riksdagspartierna, på ministerier, privat med flera riksdagsmän från de stora regeringspartierna och på andra ställen där beslutsfattarna tog sina egentliga beslut. Jag blev då imponerad av sjöfackens, särskilt sjömansunionens, skeppsbefälsföreningens och fraktfartygsföreningens styrka och klokskap i allt det arbetet. Vi som landskapsstyrelse insåg ofta att vi måste driva en annan linje än redarna, för att uppnå politiskt gångbara resultat. Resultatet blev gott. Finland gick in för den europeiska modellen för stöd till den delen av sjöfarten. Den delen, alltså frakttonnaget och småtonnaget, expanderar nu i finsk sjöfart.

 

Landskapsstyrelsen har i frågan om färjsjöfartens överlevnad valt samma linje som finansministeriet. Land skapsstyrelsen har trott och hoppats på framgång. Landskapsstyrelsen har också överlåtit huvuddelen av den politiska strategin till redarnas representanter. Vi från Frisinnad Samverkan har stött detta arbete, men samtidigt har vi sagt att landskapsstyrelsen bör jobba på flera spår samtidigt. Särskilt viktigt har vi sagt att det kontinentaleuropeiska spåret måste vara. Att alltså välja samma väg som Holland och Tyskland och några till, eftersom, och det är viktigt, den vägen troligen skulle vara politiskt gångbar i Finlands riksdag. Det här har landskapsstyrelsen inte gjort. Jag är rädd för att priset för Åland för denna underlåtenhet kommer att bli högt. Men också jag ber i mina aftonböner att inte så skall bli fallet. Vi hoppas alla att så inte skall bli fallet, men läget i riksdagen och i regeringen skrämmer. Ålands självstyrelselag kördes över i varje omgång i riksdagens behandling av lotterilagen. Det var sannerligen inga segrar. Nu är Ålands ekonomi på väg att ännu mera brutalt köras över när det gäller den för vår ekonomi helt avgörande huvudnäringen.

 

Vi tycker att de här två historiska bakslagen för Åland är dåliga bevis för att det verkligen finns en ny mjukare samarbetslinje mellan Åland och riket, nåväl, möjligen då bevis för att Ålands representanter ensamma står för mjukheten! Jag är fullt medveten om de insatser som lantrådet och vicelantrådet har gjort i Helsingfors för sjöfarten, men väljer man en svår och hopplös väg att vandra blir det svårt att nå resultat, även hur goda diskussioner man ändå har med statsminister Lipponen och andra. Där tror jag att vi har orsak, när vi ser resultatet av hela den här svåra frågan, att göra analyser, inte för att skälla på varandra utan för att se hur man kan klara av saker och ting bättre framöver.

 

Det finns ännu litet tid att rädda Ålands färjsjöfart. Klarar landskapsstyrelsen av att växla spår i den mån spår måste växlas, att jobba på bred front för en politisk-ekonomisk lösning som Finland riksdag orkar och vill genomföra? Det nuvarande spåret är uppenbarligen vid vägs ände. Vi ber er att handla nu! Också här erbjuder vi er vår samarbetsinvit. Tar finansutskottets majoritet den handen eller stöter man igen bort den, som så många gånger tidigare i sjöfartsfrågor? Vi får allt se.

 

Avslutningsvis, fru talman, några tankar om självstyrelsens framtida finansiering. Jag har en overhead på det ekonomiska systemet såsom det fungerar idag när det gäller skatteöverföringarna, våra skatteinbetalningar och statens skattekaka, som är cirkeln där uppe.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Procentsatserna gäller fortfarande, 28 procent ungefär till kommunalskatt som vi själva har hand om, 22 procent till statens direkta skatter och hälften av skatteskalan står de indirekta skatterna för. Ålands bruttonationalprodukt är ungefär fem miljarder mark per år. Av det produktionsvärdet står näringslivet för 80 procent och enbart sjöfarten för 40 procent. Självstyrelsens förvaltning baseras sedan år 1993 främst på den årliga klumpsumman, den s.k. 0,45 procentsekonomin, som ger cirka en miljard mark i skatteåterbäring.

 

Ålands andel av Finland befolkning är 0,50 procent. Ålands andel av till staten inbetalda skatter har de senaste årtiondena varit mellan 0,58 och 0,70 procent i utförda undersökningar. Åland är ett ekonomiskt självbärande och företagsamt samhälle med duktiga medborgare.

 

Finlands skattesystem, som också gäller på Åland, är uppbyggt genom årtiondena för en anpassning till landets industriella prägel. Ålands näringsstruktur är annorlunda med sjöfart och tjänsteproduktion som främsta näringar. Därför skulle Åland vara betjänt av en annorlunda beskattningsstruktur och en enklare beskattningsuppbyggnad. Det skulle kunna ge mera produktion och därmed mera skatter!

 

De åländska kommunernas ekonomi baserades år 2000 till 43 procent på egna uttaxerade löneskatter, till 14 procent på andelen av den av staten uttaxerade samfundsskatten, till 19 procent på landskapsandelar och till 24 procent på avgifter och andra egna inkomster. Det skiljer förstås från kommun till kommun, men sammanlagt. Inom staten planerar man nu att göra samfundsskatten till statsskatt i sin helhet. En utflaggning av passagerar- och färjefartyg skulle kraftigt minska kommunernas inkomster. Ett sådant bortfall kan inte kompenseras över landskapsbudgeten, som redan nu, som vi sett, utvecklas mot stora underskott. Tredje sektorn, inom idrott, kultur och omsorg, riskerar samtidigt att förlora två tredjedelar av sina inkomster via kraftigt minskade PAF-medel.

 

Vi bör i den här situationen fråga oss om klumpsummeekonomin nu börjar vara vid ett vägskäl efter nio feta år? Det är dags att med full uppmärksamhet och full utredningskapacitet börja diskutera den frågan.

 

Frisinnad samverkan föreslår att vår gamla allpartiöverenskommelse från 1995 om samfundsskatten nu kompletteras med kapitalskatten eftersom dessa bägge skatter numera, såsom vi erfarit här i lagtinget de senaste dagarna, är sammanhållna skatteformer av stor vikt för våra kommuner! Vi föreslår att vi enas om att begära att dessa skatteformer omedelbart övertas av självstyrelsen. Då kan vi hålla kommunerna skadelösa och vi kan bedriva en mera framgångsrik närings- och regionalpolitik för Åland. Jag hoppas att lantrådet överväger att i en särskild parlamentarisk kommitté eller via självstyrelsepolitiska nämnden nå en sådan överenskommelse.

 

Vi föreslår att därefter punktskatter, acciser och nya skatteformer överförs till självstyrelsen så att vi kunde befrämja en hållbar miljöpolitik via bensin- och bilskatterna och genom särskilda miljöskatter riktade mot tyngre belastare. I det tredje och fjärde steget bör vi sedan vara mogna att överta de direkta förvärsinkomstskatterna, som lagtinget beslöt om i budgetbehandlingen ifjol och som vi redan till huvuddelen har och administrerar, som vi ser på bilden, (på nästa sida)  genom kommunalskatterna.

 

Därefter kan tiden vara mogen för den stora statsskattekakan, de indirekta skatterna, mervärdesskatterna, som vi ser på bilden här att är två tredjedelar av statens skattebehörighet. Men för den operationen måste lagtinget och statsmakten först föreläggas tillräckliga utredningar av landskapsstyrelsen. De skatternas effekter för den gränsöverskridande handeln särskilt mellan Åland och Finland, måste näringslivets skatteexperter också ges chansen att begrunda.

 

Vi vill att självstyrelsens hela ekonomiska system på detta sätt skall vara omlagt till år 2015. Vi tror, nu tydligen och tyvärr till skillnad från lantrådet Roger Nordlund, på ålänningarnas förmåga att klara sig själva ekonomiskt och att styra sig själva inom självstyrelsens ständigt utvecklade ramar. Varför stanna nu när vi har hållit på och utvecklats i 80 år.

 

Vi hoppas, fru talman, på en konstruktiv och intressant diskussion i denna, den största och viktigaste frågan för självstyrelsens utveckling.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lantrådet:   

Fru talman!

Det är några saker som jag gärna vill kommentera när det gäller ltl Janssons anförande och framför allt och kanske det viktigaste att den bild man försöker sprida med bl.a. ltl Janssons tal, att den här landskapsstyrelsen på något sätt nu skulle ha öppnat slussarna för att nu skall pengarna flöda. Verkligheten är en annan ltl Jansson. Jag firar själv tioårsjubileum idag som ledamot i landskapsstyrelsen, jag har upplevt de första svåra åren på 90-talet, jag har upplevt tillväxtår från mitten av 90-talet och början av 2000-talet. Jag var finansansvarig i den landskapsstyrelse som ltl Jansson själv ledde, och resultatet i årets budget är de kostnadsstrukturer som vi gemensamt har byggt upp, Frisinnad Samverkan, Åländsk Center, Obunden Samling och även socialdemokraterna i början av nittiotalet (Från salen,ltla Sundback och Wiklöf: nej, nej, nej!) ja, något år var ni också med. Huvudparten av de kostnadsstrukturer vi nu har att handskas har vi byggt upp från andra halvan av 90-talet och verkligheten, som det är viktigt att vi för ut till åländska lyssnare, är den att det här är faktiskt den första budgeten där vi försöker bryta ner kostnadsstrukturerna och få en minskning i kostnadsökningen. Den bilden måste vi också ge ålänningarna. Det här budgetförslaget ökar enbart med 2,6 procent. Vi har minskat på trafikavdelningen, -0,2 procent, näringsavdelningen, - 4,8 procent, utbildningsavdelningen, - 1,7 procent. Den avdelning som fortsätter att öka är social- och miljöavdelningen och det är kort sagt ÅHS som har en kostnadsstruktur som är svår att överblicka för oss från landskapsstyrelsens sida, det måste jag medge, men det är ett område som har högsta prioritet. Samtidigt som vi måste bryta kostnadsutvecklingen måste vi också göra det på ett sådant sätt att de prioriterade områdena inte tar skada. Det är det arbete som våra nya samarbetspartner, liberalerna, har kommit med tillsammans med centern. Det gör lite ont i mig när man försöker sprida den falska bilden av att nu när liberalerna är med är det någon slags kostnadsoansvarighet. Under mina år i landskapsstyrelsen är det i det här budgetarbetet som man faktiskt har försökt ta sig an kostnadsstrukturerna i landskapsbudgeten. Därtill nödda och tvungna. Det underskott som vi nu har att hantera uppkommer inte för att vi har ökat på kostnaderna utan det har uppkommit därför att vi i motsats till alla tidigare år har vi inte en ökning på inkomstsidan. Det här är den korrekta bilden som jag vill att alla skall känna till.

 

Vi har ett gemensamt ansvar, vi som sitter i landskapsstyrelsen primärt, men också tillsammans med er i lagtinget, att nu diskutera och se var vi skall fortsätta med kostandsinbesparingarna, som vi har påbörjat i landskapsstyrelsearbetet. Vi kommer helt säkert att vara tvungna att göra ganska svåra prioriteringar under de kommande åren. Annars blir det som ltl Jansson visade på sin overhead att det kan bli väldigt stora underskott. Det finns också skäl att påpeka att staplarna för 2003 och 2004 blir så om man inte gör politiska prioriteringar. Två-treårsprognoserna är enbart de som kommit in från avdelningarna som önskemål. De är, precis som alla tidigare år, inte politiskt behandlade utan det är det som är vårt arbete i landskapsstyrelsen och vi är naturligtvis tacksamma för åsikter från lagtinget som helhet för att få vägledning också här. Vilka områden skall vara prioriterade och vilka områden är man beredd att minska på kostnaderna inom. Det här är den verklighet som vi har att hantera. Jag är också öppen och jag är tacksam för det ltl Jansson sade att man vill vara med och hjälpa till. Även om det i budgetdebatten hettar till ibland tror jag att ltl Jansson har en äkta känsla för Åland och det åländska samhället. Jag vet att ltl Jansson menar allvar med sina ord där.

 

När det gäller sjöfarten, som är vår huvudsakliga näring idag, är jag glad för det ltl Jansson sade att man hittills har stött landskapsstyrelsen i dess strävanden. Det betyder rimligtvis att de har tyckt att den linje landskapsstyrelsen har fört tillsammans med näringslivsrepresentanter har varit den enda riktiga hittills, men precis som ltl Jansson sade, kommer vi inte ända fram med den här linjen är vi i landskapsstyrelsen inte heller låsta. Vi vet att vi måste göra allt som står i vår makt för att försöka klara också färj- och kryssningstrafikens förutsättningar på sikt. Efter hand får vi naturligtvis göra nya ställningstaganden och vi kommer att diskutera i landskapsstyrelsen och vi kommer att diskutera med partierna och självstyrelsepolitiska nämnden om de frågeställningarna.

 

När det gäller beskattningen, herr talman, blev jag lite bekymrad när ltl Jansson sade att lantrådet inte tror på ålänningarnas förmåga. Det är en felaktig beskrivning, jag tror i allra högsta grad på ålänningarnas förmåga. Om ltl Jansson lyssnade på mitt anförande igår och läser stenografiska protokollet kommer det med all tydlighet att framgå. Det jag sade igår är att jag inte är säker på att vi i dag har skattekraft att klara den kostnadsstruktur som vi har byggt upp under 90-talet, det är en annan sak hur framtiden ser ut. Det är det som är min vision, jag är helt övertygad om att skulle vi ha större behörighet på beskattningsområdet och kunna anpassa beskattningssystemet enligt det åländska samhället och de behov som finns här skulle vi klara av att också bära våra egna kostnader, men dagssituationen är jag lite osäker på hur är. Vi har byggt upp en välfärd som är lite bättre, kanske vi förmår bära den för tillfället, men det är också så att man inte skall bedöma efter bara ett eller två år, man måste se det i ett längre sammanhang, naturligtvis.

 

Vi skall också fundera på tanken om det är skäl att ha en parlamentarisk kommitté när det gäller beskattningen. En av fördelarna med den här landskapsstyrelsen var det att liberalerna har kommit med i självstyrelsearbetet och också visat en progressivitet när det gäller beskattningsområdet. Det förvånade mig lite när vi fick kritik från frisinnad samverkan för det vi har fört fram i aftonskolan när det gäller samfundsbeskattningen och intresset för att, som ett alternativ, överta den indirekta beskattningen. Jag har upplevt att det ändå har legat också i frisinnad samverkans långsiktiga intresse. Vi borde gemensamt utnyttja den politiska situationen vi har nu att försöka skapa så breda baslösningar som möjligt för att föra även frågorna inom beskattningsområdet framåt. Jag tror att om vi sätter oss ner och lite glömmer bort våra känslomässiga låsningar finns det en bättre förutsättning att göra det idag än det har funnits tidigare. Jag tror att vi har en enighet kring samfundsskatten och jag hoppas att frisinnad samverkan funderar på den indirekta beskattningen och den nytta man kan ha av den i det åländska samhället och det åländska näringslivet. I vår argumentation med vår motpart, i det här fallet Finlands regering, är det viktigt att vi också har sakliga argument för varför vi behöver överta den. När det gäller indirekta beskattningen kan vi hitta en hel del goda sakskäl för varför vi på Åland skulle ha nytta av att ha behörighet till den indirekta beskattningen när det gäller att främja vårt eget näringsliv och dess framtida skattekraft.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det blir lite rumphugget när vi har den här replikordningen, men det får vi acceptera. Jag vill att lantråd et verkligen säger var jag har givit en falsk bild av ekonomin av landskapsstyrelsens budgetförslag. Varje summa jag har angett är plockad från budgeten, det var den korrekta bilden, jag vill inte att lantrådet beskyller mig för att ge en falsk bild av de ekonomiska realiteterna. Det är inte sant! Exakt varje siffra som jag angav, var plockad från landskapsstyrelsens eget budgetförslag.

 

När det gäller sparsamheten har jag under mitt långa liv lärt mig att rätta mun efter matsäcken. Det gjorde jag också när jag var lantråd åren 1995-1999. Vi visade kraftiga överskott eftersom vi ansåg att vi måste spara till sämre tider. Det är riktigt att inkomsterna ökade väldigt kraftigt då och därmed steg också utgifterna. Det finns många möjligheter att spara på grund av den politik som vi förde då, för att vi hade stora inkomster. Oppositionen stod här i lagtinget, särskilt liberalerna, och krävde att vi skulle skicka ut alla pengar i det åländska samhället, vi skulle inte spara någonting och ha någonting på kistbotten, utan allt skulle ut. Det sade vi nej till. Vi höll i pengarna trots att vi hade väldigt mycket av dem. Nu när matsäcken ser annorlunda ut, när den börjar sina, då måste man rätta mun efter den. Det är det jag talar om, inte talar jag om någon historisk verklighet och inte behöver lantrådet stå här och beskylla mig för att ha expanderat budgeten. Det har vi gjort tillsammans och det vet lantrådet självt att jag hörde till dem som försökte vara rätt försiktig med pengarna. Men jag vet också, eftersom jag har varit med så länge i landskapsstyrelsen, att det finns utrymme att spara. Det är det jag säger: Låt oss göra det tillsammans! Varför har ni inte gjort det mera utan låter faktiskt driftskostnaderna öka och låter underskottet bli stort.

TALMANNEN: Tiden är ute!

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När jag ser på min egen tid i landskapsstyrelsen måste jag själv medge att jag har anledning att vara lite självkritisk för jag har varit med och expanderat budgeten, både som finansansvarig och som ledamot i landskapsstyrelsen, på ett sätt, om man ser på situationen som vi har idag och framöver, som kanske borde ha varit lite mera återhållsam. Det får vi ta ett gemensam ansvar för, vi som har godkänt de tidigare budgeterna, men min kritik var att jag inte vill att man skulle ge en falsk bild av det landskapsstyrelsearbete som gjorts med det här budgetförslaget, för det har de facto varit en mycket ansvarsfull inställning från de partier som har arbetat fram budgeten. Det kan jag säga eftersom jag har erfarenhet av alla de tidigare årens arbete. När vi har behov av mera besparingar behöver vi hjälpas åt för att visa vilka områden vi ytterligare skall prioritera och fortsätta att hitta kostnadseffektivitet på. Vi har redan börjat med trafikavdelningen, näringsavdelningen och utbildningsavdelningen. Den avdelning som vi egentligen inte har gjort några egentliga inbesparingar på från landskapsstyrelsens sida är ÅHS, för att det är ett mycket känsligt och svårhanterat område. Där behöver vi hjälpas åt, både vi som sitter i landskapsstyrelsen och ÅHS-styrelsen. Vi kan inte heller där ha en utveckling som hela tiden ökar för då äter ÅHS-budgeten snart upp en alltför stor del av landskapets helhetsbudget och det blir heller inte en rimlig situation efter ett antal år.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Såsom lantrådet hörde väl sade jag att jag är medveten om att ni har jobbat för att spara. Det blev i alla fall en kostnadsökning, ni har i alltså inte nått ända fram, därför kommer kritiken här i lagtinget, ni nådde inte så långt som ni borde ha nått, med tanke på den budgetsituation vi har. I fjol minskade inkomsterna mera än vad de minskar i år, bästa lantråd. Jo, så är det, det är bara att läsa i budgeten, det står där. Nu har de inte minskat särskilt mycket, men kostnaderna fortsätter att öka och då måste man ta i på ett annat sätt. Lantrådet sade att ni nu jobbar med det. Det jobb ni borde ha gjort, som ni borde ha lyckats med bättre förrän ni lämnade budgeten till lagtinget fortsätter ni med. Vi säger då här i lagtinget att i finansutskottet måste man fortsätta processen och i en dialog med landskapsstyrelsen. Så säger vi och vi ber att landskapsstyrelsen kommer med sina nya sparförslag så att vi inte har den reella bilden som landskapsstyrelsen själv visar i sin budget för ekonomin de närmaste åren. Det är säkert bra att vara självkritisk bakåt också och det är jag i många frågor, men jag vägrar att ta på mig sådant som jag inte är skyldig till, men det jag är skyldig till skall jag gärna ta på mig felet.

 

När det gäller sjöfarten har vi alltså stött landskapsstyrelsens linje, eftersom vi har sett att vi från Åland måste vara starka tillsammans, men vi har rekommenderat alternativa vägar samtidigt. Det vet lantrådet. Det har landskapsstyrelsen valt att inte anamma utan man har tänkt att man kan köra bara ett spår i taget. Jag delar inte den åsikten, jag har alltid gentemot riksmyndigheterna försökt använda mig av flera vägar för att se vilken är mest framkomlig. Det var vår rekommendation till landskapsstyrelsen, men vi har stött er eftersom vi har tyckt att vi måste vara eniga i dessa frågor. Att det var den bästa vägen har vi inte sagt, men vi har stött er.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Problemet när det gäller sjöfarten är väl att det i praktiken inte har funnits någon annan väg inom det här tidsperspektivet som vi nu har jobbat med, i ett längre tidsperspektiv kan det möjligtvis finnas en annan väg. Om vi inte kommer fram nu på den här vägen måste vi naturligtvis fundera på alternativa lösningar. Från landskapsstyrelsens sida är vi inte låsta vid någon position alls, utan tvärtom. Vi har ett mycket stort intresse för att hitta framkomliga vägar tillsammans med lagtinget och tillsammans med näringen som sådan för det är väldigt många arbetsplatser som står på spel och det är mycket framtida ekonomi som det handlar om. Jag har ingen låsning i den här frågan utan jag är beredd att fortsätta diskussionen efterhand som vi får mera kunskap också i den här frågan vilka besluten sist och slutligen blir i Finlands riksdag, för det är där frågan ligger för tillfället.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det känns som om man har kommit in i ett äktenskapsgräl, smockan hänger i luften. Det är väl skilsmässan som ännu inte är avklarad. De nya parterna gullar med varandra och det är svårt att stå ut med och se allt detta.

 

Herr talman, jag ville bemöta lantrådets påstående att socialdemokraterna under modern tid har varit med och expanderat budgeten. Det stämmer inte. Med det nya klumpsummesystemet och budgeten är socialdemokraterna det enda parti som konsekvent har försökt hålla igen.  Vi kommer med nya förslag den här gången.

 

Vad gäller skattebehörigheten har jag stor förståelse för att man diskuterar detta, men nog börjar det bli olidligt tråkigt att det inte händer något. Att inte ens landskapsstyrelsen lyckas formulera vad det är man vill och kommer hit till lagtinget med ett konkret förslag. Nu har vi sedan 1979 hört hur allt skulle bli bra bara vi skulle få överta skattebehörigheten. Nu borde väl de, som så blint tror på det här, Ålands framtid och Ålands ungdom och allt vad man anför som skall garantera skattebasen, komma med ett konkret förslag som vi skulle kunna diskutera, vad är det man vill. Nu när liberalerna och centern, som absolut inte tidigare har kunnat samsats i den här frågan, sitter vid samma bord, önskar jag att ni kommer med ett gemensamt förslag till lagtinget så att vi får diskutera. På något vis förlorar majoriteten år efter år trovärdigheten i frågan. Det som man nu börjar se är att centern tvekar och att gamla trogna centerhjältar går ut och säger att de inte mera vill ha det här. Jag förstår dem i och för sig, men vad vill partierna och landskapsstyrelsen i den här frågan.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Det är riktigt. När det gäller socialdemokraterna har jag stor respekt för er ekonomiska politik. Ni har varit återhållsamma och tagit ert ansvar. Men jag blev lite besviken den senaste månaden när det gäller diskussionerna vi har haft om samfundsbeskattningen. Socialdemokraterna var där faktiskt inne för att ytterligare späda på underskottet med ca 20 miljoner mark, som skulle bli resultatet om man hade överfört hela kapitalskatten till kommunerna. De är en verklighet man inte kan komma ifrån.

 

När det gäller beskattningsfrågorna, herr talman, är det inte så svårt. Det har funnits en total enighet när det gäller samfundsbeskattningen och vi har också försökt få till stånd diskussioner med regeringen om den. Landskapsstyrelsen Roger Jansson försökte få med samfundsbeskattningen i det revisionsuppdrag som sattes igång i den s.k. Plamgren-gruppen, men där ströks det för staten var inte beredd att diskutera frågorna med oss. Jag gjorde som finansminister ett försök att få till stånd en diskussion om samfundsbeskattningen, men jag fick ett blankt nej från finansministeriet. Nu har vi på nytt gjort ett försök i samband med den s.k. aftonskolan och det är första gången som vi har fått en respons från regeringen som inte har varit helt negativ, de har sagt att de ekonomiska frågorna är så viktiga att det inte bara är en fråga för finansministeriet, som per definition säger nej till allting, utan frågorna skall diskuteras i hela regeringen.

 

På något sätt upplever jag att vi nu faktiskt har fått en viss rörelse i diskussionerna kring beskattningsfrågorna och det ser jag som ett steg framåt.

 

Precis som ltl Sundback börjar jag tycka att det tar ganska lång tid. Det var just den frustrationen som vi berättade om för regeringen i den s.k. aftonskolan. När vi har kommit med våra önskemål tidigare till regeringen så har de sagt: jo, jo kom tillbaka när ni är eniga på Åland! Vad gäller samfundsbeskattningen har vi varit eniga på Åland en längre tid, men vi har ändå fått nej från deras sida. Det var just det jag förklarade vid aftonskolan att sådana saker skapar en väldig frustration hemma på Åland och vi tycker att systemet inte fungerar mera. Det argumentet tog i varje fall statsministern till sig och lovade att ta upp en diskussion med hela regeringen i de här frågorna.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Samfundsskatten är väl i och för sig en fråga som lagtingets partier har tagit ställning till, men idag verkar det lite futtigt om man skall se till helheten. Om man har en sådan politisk övertygelse, som jag förstår att centern har att man skall ta över all beskattning för att trygga självstyrelsen, som man säger, och om liberalerna också har en uppfattning i samma stil, vilket jag förstår att är troligt eftersom man numera har så lika uppfattningar i saker och ting, skulle det vara viktigt att vi får ett förslag från landskapskapsstyrelsen på hur man långsiktigt tänker sig att lösa självstyrelsens finansiering. Då kanske man på hemmaplan kan diskutera och få ett litet större perspektiv där också samfundsskatten skulle ingå. Jag tror att det skulle vara till fördel för saken för annars blir det en väldig futtig debatt allmänt hur skattepolitiken skulle kunna utvecklas, om vi hade behörighet, om finansministeriet inte var emot. Åtminstone skulle jag vara tacksam för ett sådant dokument och jag tror också att det för väljarna skulle vara klargörande var de olika partierna står.

 

Vad gäller den senaste diskussionen om samfundsskatten och kapitalskatten är jag uppriktigt ledsen om det gjorde lantrådet besviken. Det var inte min mening att göra lantrådet besviket utan att få till stånd ett finansieringssystem som skulle trygga kommunernas utgifter. Egentligen spelar det inte så stor roll vad man kallar pengarna, nu har vi en skattekomplettering av landskapsandelsmodell, som gör att kommunerna i stort sett ändå får samma pengar. Vi tyckte det var viktigt i det sammanhanget att kommunerna skulle få tillbaka en del av de skattemedel som deras duktiga kommunmedborgare betalar in.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Jag kan lugna ltl Sundback med att jag har kommit över den besvikelsen. Det är ett passerat stadium och vi har nya problem framför oss. Den här historien slutade ändå ganska lyckligt. Jag håller med ltl Sundback när det gäller beskattningsfrågorna: vi har ett ansvar från landskapsstyrelsens sida att bereda frågorna och föra sådana diskussioner så att vi får en substans i debatten på ett annat sätt än vad vi hittills har gjort. Vi har kommit så långt nu och det åländska samhället håller på att komma in i ett sådant skede där de här frågeställningarna börjar bli, om inte akuta så väldigt viktiga, med tanke på de hotbilder vi har framför oss inte minst på sjöfartens område. Det är här som den indirekta beskattningen och kopplingen till skattundantaget och de möjligheter som det kan ge för vårt åländska näringsliv är viktig. Det är viktigt att vi kan lyfta fram det på ett tydligt sätt både här hemma på Åland så att ålänningarna inser nyttan av det och att det faktiskt skapar skattekraft och mervärde i vårt samhälle och också att vi har sakliga argument gentemot regeringen. Det är för att trygga Ålands skattekraft som vi behöver få mera behörighet så att Åland inte på sikt blir en ekonomisk börda för republiken Finland för Finland har nog med sina egna ekonomiska bekymmer.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Jag skall använda min taltur till att ge lite allmänna kommentarer kring budgetförslaget och också presentera de motioner som jag är första undertecknare för. Obunden samling har som bekant lämnat in 31 finansmotioner till denna budgetbehandling varav sju har undertecknats av mig först. I allmänhet kan man säga om denna budget att det helt överskuggande är den ekonomiska situationen, det stora underskottet som balanserar budgeten, finansieringslån på ca 120 miljoner mark. I sina motioner minskar obunden samling underskottet med ca 100 miljoner mark utan någon egentlig stor ansträngning, vilket visar på att om man från landskapsstyrelsens sida aktivare skulle gå in och styra kunde man också minskat underskottet. Vi har inte de resurser i ett oppositionsparti som man har i landskapsstyrelsen med den förvaltning man förfogar över. Det ligger en viss innebörd i den kritik som har framförts hittills, att man hade kunnat ansträngt sig lite till och rättat mun efter matsäcken. När det gäller de projekt och den politik som förs är det svårt att vara så starkt kritisk eftersom det i stor utsträckning är den politik som den förra landskapsstyrelsen initierade och bedrev. Som tidigare talare sagts är det väldigt få nya saker, väldigt få återställare. Personligen och många med mig hade nog väntat mera förändringar. Ltl Strand hade en bra uppräkning av exempel som hade utblivit från det nya regeringspartiets, liberalernas, sida.

 

Ser jag till det ansvarsområde som jag själv hade under min tid i landskapsregeringen finns det inte många nya visioner, utan det är gamla projekt som rullar på. Inom vissa områden har man t.o.m. slagit av på takten. Jag vill beröra ett av de områden jag hade, det är IT-politiken. Jag måste bara börja med en liten detalj, som jag tycker att är ack så förarglig, det är att man har börjat prata om IKT-politik istället för IT-politik. Syftet med det är, som jag tolkar det, att det skall verka som om man har börjat med något nytt, IKT är något nytt, man har lämnat IT-politiken och börjat med IKT-politik. Någon annan nytta kan jag inte se med att man har ändrat begreppet. Uttrycket IKT hänför sig i första hand från det nordiska samarbetet, där man pratar om IKT. Där kommer det från finansvärlden, där IT och Telekom två skilda områden, men när det gäller politik finns det ingen anledning att skilja på IKT och IT. I begreppet IT ingår informationsteknik, teknologi, alla tekniker för att lagra, behandla och utbyta information. Pratar man om IKT är det som att tala om gastronomi och köttbullstillverkning, istället för att bara säga gastronomi. Det var en detalj, men den är tydligen viktig för landskapsstyrelsen.

 

I övrigt är det bra att man går vidare med de projekt som vi har initierat, t.ex. IT-byn på Klinten. Man förverkligar den och också enligt det koncept som den förra landskapsstyrelsen föreslog vad gäller innehållet, man har ett nav i IT-byn som blir en central punkt där korspollineringen sker mellan utbildning och olika företag, både etablerade och starta-upp-företag. I övrigt kan jag också beklaga att det inte är några nya initiativ och projekt på gång inom IT-politiken. Den nya IT-ministern sade att ribban skulle höjas under den nya landskapsstyrelsens ledning, men tyvärr har ribban sänkts. Ribban sjunker dag för dag om man inte kommer med nya initiativ. När det gäller wheelit-processen är det ytterst beklagligt att den har tillåtits självdö eftersom den inte har drivits alls från landskapsstyrelsens sida. De resurser och arrangemang som man satsade i Wheelit-processen har till stor del runnit ut i sanden. Det fanns redan i våras ett stort behov att driva den vidare och nu har det gått över ett halvår och ingenting har hänt.

 

Vidare när det gäller IT-politiken kan man fråga sig var det IT-politiska programmet är. Med tanke på den iver liberalerna efterlyste programmet med undrar jag: när kommer det? När kommer IT-politiska programmet? Jag hoppas verkligen att programmet innehåller lite nyheter och inte bara en bekräftelse på vad man vid det här laget kan kalla ”gammal skåpmat”. Det väntar vi på med intresse.

 

Sedan till de motioner där jag är första undertecknare. Jag börjar med några mindre motioner, vi föreslår under moment 43.40.75 att man skall ytbelägga parkeringen utanför Eckeröhallen. Det är en väldigt viktig sak för hallens drift, det dammar mycket och det sliter också på hallen i onödan. Det borde ha blivit gjort när man byggde hallen, men det fanns inte medel då. Sedan har jag en motion om Eckerö post- och tullhus där landskapsstyrelsen skriver i budgeten att man avser fortsätta ansträngningarna att hyra ut Ecerkö post- och tullhus till privata intressenter och därigenom få en lämplig långsiktig användning. Det är bra och det skall man anstränga sig att göra. Processen måste påskyndas för att få det uthyrt så att det blir en vettig året runt-verksamhet i huset. I samband med det skall man utvärdera den nuvarande verksamhetsledarens roll i det förra försöket att hyra ut, med tanke på alla skrivelser som har figurerat i ärendet.

 

Från Eckerö in till Mariehamn, till det här huset. Under kapitel 42.40 föreslår vi ett tillägg i motiveringen som lyder: AÅlands författningssamling och Ålands lagsamling publiceras på internet och dessa uppdateras kontinuerligt så att informationen ständigt är aktuell och korrekt. För att enkelt möjliggöra sökning bland författningarna utvecklas ett söksystem under året@. Den här motionen är synnerligen aktuell, t.o.m. mer aktuell än när den skrevs för sedan dess har landskapsstyrelsens nätplats legat nere i två dagar. Det är ytterst allvarligt anser jag, när det är strömavbrott ett par timmar brukar man oja sig, men landskapsstyrelsens nätplats har legat nere i två dagar och det har drabbat många som har sökt information från landskapsstyrelsen. Jag ber landskapsstyrelsen fundera på om man inte borde höja tillgängligheten för sin webbserver så att man i alla lägen kunde ha en internetservice, särskilt om man ökar användningen av internetservice blir det här än viktigare så att man kan garantera att den alltid är uppe.

 

När det gäller själva sakfrågan med lagboken och författningssamlingen skall man se på det exempel som lagtinget har tagit fram med publicering av lagar och ärenden på internet, där man med enkel metodik kan följa hela ärendet från början, hela behandlingen och tills det slutförts. När det gäller författningssamlingarna och lagboken borde man därifrån kunna backa och se på förarbetena, det gör man ofta inom förvaltningen och de som har behov av att lära sig lagboken. Man läser dels det färdiga arbetet, men sedan vill man titta i förarbetet också, vad sade man i utskottet, vad sade man i debatten osv., vilka saker uppmärksammades. En grundstruktur finns till det här och man bör bygga vidare på den och man bör ta med lagberedningen i arbetet.

 

Under moment 39.10.92 har vi konstaterat två saker. Från landskapsstyrelsens sida konstaterar man att lotteriskatten kommer att höjas, men man har inte ett förhöjt anslag. Vad syftet med det är vet jag inte, är tanken att man skall finansiera en tilläggsbudget med det här kanske? Så har vi tänkt ut i katakomberna. Vi anser att man inte skall dölja detta utan man skall höja anslaget till dess rätta nivå och således blir det 1.520.000 istället för 760.000 euro. Dessutom sänker man anslaget till utdelningsbara Paf-medel samtidigt som man inlemmar en del av den förut Paf-finansierade verksamheten i budgeten. Det är olyckligt för vi vet att när det en gång har kommit in i budgeten och fler tas in i annan verksamhet kan det vara svårt att ha politisk kontroll på verksamheten. Därför är det bra att verksamheten är konjunkturkänslig, men den skall inte behöva drabbas av ett beslut som Finlands riksdag gör med anledning av höjning av lotteriskatten. Vi kan själva omfördela den summa vi får tillbaka i lotteriskatt, det fungerar så att den uppbärs av staten och den kommer tillbaka på ett bräde, det som Paf betalar. Vi föreslår också att hälften av lotteriskatten i framtiden skall delas ut direkt som Paf-medel, man skall hålla det här skilt, den tredje sektorns finansiering skall hållas skilt i budgeten.

 

Vidare till en av mina s.k. käpphästar, TV-licensen. Landskapsstyrelsen föreslår att avgiften för innehav av TV-mottagare höjs till 165 euro. Förhöjningen är inte i konformitet med inkomstutvecklingen i det åländska samhället och den är inte heller i konformitet med den strävan man har i hela Europa att minska offentliga utgifter och skattetryck för att bibehålla konkurrenskraften och trygga en tillväxt. Det värsta med avgiften, som jag sade i en replik, är att intäkterna från avgiften används till radioproduktion fastän det heter avgift för TV-mottagare. Det här tål att upprepas hur många gånger som helst, tills alla ser skogen bakom träden. Det är inte sunt att från samhällets sida ta upp en avgift för en sak och använda pengarna till något annat. Det är inte heller sunt för den verksamhet som finansieras på det här sättet. Det har alltid påpekats från lagtingets sida under debatter om radion att man behöver ha en långsiktig trygg finansiering för Ålands radio. Jag anser att TV-avgift inte är någon långsiktig, trygg finansiering. Man argumenterar från landskapsstyrelsens sida: ja, men vi skall vänta och se när digitalTV kommer, då kanske det finns en lösning på det här. För det första så är det så att digitalTV är ingenting som kommer, digitalTV finns absolut i dag. Det är ingenting konstigt, det är ingen science fiction med digitalTV. Det har vart och vartannat åländskt hem i dag. Det stämmer mycket riktigt att man genom digitalTV kan införa principen som man kallar pay per view, betala per titt, och det gör att man kan styra, vill man se en film, betalar man för en film. Videobutiken kommer hem i vardagsrummet. Men det löser inte det här problemet, det hjälper inte att vänta på det för problemet är att man använder en TV-mottagaravgift till finansiering av en radioproduktion, en radioproduktion som ingen kan välja bort och ingen heller skall välja bort. Det är public service som samhället skall stå för.

 

Som jag ser det, och som jag har sagt tidigare i debatten om det mediapolitiska programmet finns det bara i princip en lösning och det är att det här finansieras med skattemedel. Anser man sig inte ha råd att ta det från den befintliga skattekakan måste man ha någon sorts avgift som alla delar på, alla hushåll eller alla medborgare. Man kan inte ha det här missförhållandet kvar, jag hade verkligen hoppats på att landskapsstyrelsen i budgetförslaget hade löst det här. Det är någonting som retar allmänheten gruvligt. Vi såg i t.ex. Ålandstidningen när medborgarna hade möjlighet att ringa in och kommentera budgeten, att nästan alla hade kommenterat TV-avgiften. Som politiker måste man lyssna på medborgarna, det anser jag att vi har en skyldighet att göra. Så länge det här inte är löst föreslår vi att Ålands radio och TV-avgiften hålls på Ålands radios budget och TV-avgiften hålls på samma nivå som i fjol. Därmed denna motion under moment 33.05.60.

 

Sedan har jag en motion under moment 43.20.01 som i stort berör problemet som finns inom byggbranschen med vad man kallar fukt och lukt, eller mögelproblem. Som lagtinget känner till har landskapsstyrelsen avgett en ny plan- och bygglag, som kommer att komma upp i lagtinget kanske nästa vecka. Den kan träda i kraft under 2002, det är i sig en annan historia som vi återkommer till. I den här lagen hänvisas till någonting som heter Ålands byggbestämmelsesamling och det är ett av de viktigaste styrinstrumenten i byggandet. Som det är i dag gäller Finlands byggbestämmelsesamling i den lydelse den hade 31.12.1999 på Åland. Den blir mer och mer inaktuell för var dag som går. Dessutom finns endast myndighetskravet på svenska, medan så gott som alla tillämpningsanvisningar endast finns på finska.  Det är inte hållbart, för de åländska byggarna kan inte tillgodogöra sig tillämpningsanvisningarna, de kan läsa myndighetskraven, men det har väldigt lite att göra med det praktiska byggnadsarbetet.

 

Den förra landskapsstyrelsen tog därför ett initiativ, under min ledning, och utredde möjligheterna att införa svenska byggbestämmelser på Åland, alltså från Sveriges byggbestämmelsesamling. I verkligheten innebär det att man baserar Ålands byggbestämmelsesamling på Sveriges byggbestämmelsesamling, men skapar ett gränssnitt mot de åländska regelverken och också mot det att vi inte har full behörighet om t.ex. befolkningsskyddet, där måste finska regler gälla osv. Det här borde absolut slutföras och för att kunna slutföra detta måste landskapsstyrelsen ta till extra resurser. Det här är ingenting som låter sig göras vid sidan av den dagliga verksamheten, därför har vi föreslagit en ökning av anslaget.

 

I dessa bestämmelser är det också lämpligt att passa på att införa det som har diskuterats, bestämmelser för fuktdimensionering. Liksom man måste hållfastdimensionera kan man även fuktdimensionera, en extra koll att här uppstår inte några fuktproblem i framtiden enligt de här konstruktionerna. Vi har också föreslagit att man skall satsa mycket på att implementera den nya byggnadslagen och de nya byggbestämmelserna. Man skall i samarbete med byggbranschen framta ett kompetensutvecklingsprogram som innehåller utbildning om den nya byggnadslagen om byggbestämmelser och problemställningar kring fuktproblem i allmänhet. Det tror jag att byggbranschen gärna ställer upp på, för man vill inte att problemet skall fortgå, man vill gärna lösa det. Det är stora problem i samhället med fuktproblemen och det är inte bara det att det kostar miljoner, det handlar framför allt om människor som lider väldigt mycket av detta. För att lösa problemen krävs handlingskraft, tydliga regler och en handfast politik och där är vi beredda att stöda landskapsstyrelsens arbete.

Sist men inte minst har jag också motionerat om det som kallas Nyhamn-projektet, byggande av vindkraft på öarna vid Nyhamn i Lemlands skärgård. En av de största källorna till övergödning av Östersjön är energiproduktion i olika former. För Ålands del är det av största vikt att vara en föregångare vad gäller förnyelsebar energiproduktion. Vi vet alla vilken roll vinden alltid har spelat för ålänningarna när den har fört oss runt världen i segelfartyg och den har fortfarande mycket potential kvar, vinden, även om vi inte använder den till sjöfart idag i så stor utsträckning. I det här avseendet är satsningen på vindkraft väldigt viktig. Andelen vindkraft idag är ungefär sex procent och det finns alla förutsättningar att öka den andelen avsevärt. Landskapsstyrelsen arrangerade i våras ett seminarium om detta där kontentan blev att det egentligen inte finns tekniska begränsningar längre, man kan ha 50 procent, 100 procent eller 150 procent vindkraft bara man anpassar elnätet efter. Visserligen är det stora och dyra steg, men en avsevärd höjning är inte några som helst problem.

 

Tillgång till grön el blir allt viktigare p.g.a. efterfrågan och efterfrågan finns från både privata konsumenter och näringslivet. Den gröna el som finns idag är helt uppbokad, den används till fullo. Bl.a. används den just nu här i Ålands lagting och självstyrelsegården har avtal om grön el. Till den del ni blir upplysta här i lagtinget av elektricitet är det grön elektricitet. Från företag som håller hög miljöprofil behöver också ha tillgång till lokalt producerad miljövänlig energi.

 

Sedan har vindkraften en annan stor fördel och det är att produktionskostnaderna bestäms i huvudsak av investeringens storlek. De är sålunda stabila efter det att de har installerats. En hög andel vindkraft på den åländska elmarknaden innebär en trygg och långsiktig prisbild till den delen. Man är inte beroende av oljepris och sådana saker, vinden är alltid gratis.

 

Det planeras sedan länge ett vindkraftprojekt som kallas Nyhamns-projektet som skulle innebära att andelen vindkraft skulle bli 23 procent. D et är inte bara byggande av vindkraft utan det är ett stort utvecklingsprojekt, totalt finns det åtta aktörer med. Det speciella med projektet är att man utprovar nya tekniker för fundament bl.a. för vindkraftverk och också för de kringinstallationer som görs när man bygger vindkraft så att det blir en minimal påverkan på miljön när man förverkligar projektet. Därför har också EU visat intresse att stöda detta med tre miljoner euro, 18 miljoner mark, vilket är någonting som man inte kan bortse från utan det är väldigt viktigt att ta vara på. Det skulle sätta Åland på kartan, inte bara för den höga andelen vindkraft utan också för den nya teknik man provar ut.

 

Den totala anskaffningskostnaden beräknas till 15 miljoner euro, varav ungefär 4,4 behövs som stöd från landskapsstyrelsen. Anslaget kan delas jämnt mellan projektåren som är 2002, 2003 och 2004 och jag föreslår i min motion att man delar dem till 1,5 2002, 1,5 2003 och 1,4 2004. Det är tyvärr så att projektet har fördröjts, meningen var att man från början kunde montera vindkraften 2002, men bl.a. så tog det tre månader för landskapsstyrelsen att bara besluta om upphandling av konsulter för miljönkonsekvensbedömning och det var tre dyrbara månader. Det här försinkade inte projektet eftersom man kan förskjuta projekttiden lite och EU är också med på det. Däremot är det viktigt att det kommer igång och det förvånar mig storligen att landskapsstyrelsen inte har skrivit någonting i budgeten, eftersom man har varit medveten om att för att kunna ge garantier och för att kunna ge klartecken från landskapsstyrelsens sida vad avser de 4,4 miljoner, måste man ha lagtingets godkännande. Det tillfället har man inte tagit i budgeten så jag ber finansutskottet att fundera på hur man kan göra det här, att godkänna min motion är ett sätt, att skriva fullmakter till landskapsstyrelsen är ett annat sätt. Huvudsaken är att projektet förverkligas.

 

Som vi skriver i motionen föreslår vi ett tillägg i motiveringen: Landskapsstyrelsen kan ge landskapsgarantier för detta och eller återkomma i lagtinget med tilläggsbudget så att projektet kan komma igång som planerat och erhålla nämnda EU-stöd. Det här ser jag som en väldigt viktig satsning. Det är glädjande att landskapsstyrelsen nu starkt har gått ut och sagt att man stöder det. Det förekom mycket rykten om motsatsen förut så det glädjer mig att man gång på gång har understrukit att så är det inte utan man är positiv. Det finns ett ordspråk som säger: När förändringens vindar blåser bygger en del vindskydd men andra bygger väderkvarnar. Själv håller jag på och bygger väderkvarn hemma i Lemland, men jag ser också gärna att man bygger vindkraftverk.

 

Landskapsstyrelseledamot Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill göra en kommentar beträffande namnet TV-avgift, där jag mycket väl kan hålla med ltl Danne Sundman att namnet TV-avgift inte är bra. Jag tänker inte kommentera storleken på summan för det får finansutskottet fundera på. I landskapslagen om rundradioverksamhet, som är det som styr Ålands radio- och TV-verksamhet, säger man till först att lagen anger bestämmelser om de villkor som gäller för rundradiosändningar, sedan beskriver man i paragraferna om definitioner: Rundradiosändning är ljus, bild eller annat meddelande som sänds ut i rymden med hjälp av elektromagnetiska vågor och avsedda att mottagas direkt av allmänheten. Lagen fortsätter med att beskriva vad en mottagare är: Det är en anordning för mottagning av rundradiosändning. I ' 5 om avgifter säger man bl.a.: För innehav av mottagare, alltså inte TV-mottagare, betalas en årlig avgift i enlighet med vad landskapsstyrelsen närmare bestämmer. Med andra ord ltl Sundman, säger man ingenting i lagen om TV-mottagare, utan man talar om mottagare för rundradioverksamhet, som är både radio och TV, dvs. ljud och bild. Det här betyder att den här radio- och TV-avgift vi bär upp från landskapsstyrelsen är för både radio och TV. Det är felaktigt att gå ut med den här upplysningen om att det skulle vara en TV-avgift som egentligen är radioavgift. Det är vilseledande att gå ut med det. Jag hoppas att vi kommer ihåg hur lagen är beskriven. Däremot håller jag med om att namnet kan ändras.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Det är beklämmande att kulturministern inte känner till hur det ligger till. De formuleringar som lästes upp i lagen är helt riktiga, men sedan har landskapsstyrelsen i kraft av lagen beslutat att avgift skall uppbäras för TV-mottagare. Har man TV-mottagare betalar man TV-avgift, har man bara en radio hemma betalar man ingen TV-avgift. På räkningen står det TV-avgift, pengarna används till radioproduktion till 80 procent. Detta är fakta, det är beklämmande att man inte känner till detta från landskapsstyrelsens sida, vad det finns för beslut som styr detta. Eftersom man är tvungen att betala avgift med anledning av att man har TV-mottagare är det just därför man är tvungen. Har man också en radio hemma spelar det ingen roll. Har man både TV och radio betalar man samma avgift, har man bara TV betalar man samma avgift, men har man bara radio betalar man ingen avgift. Att det skall vara så svårt att ta reda på detta från landskapsstyrelsens sida är märkligt. Jag vidhåller det jag har sagt i tidigare repliker, namnet spelar ingen roll, det är bara att dölja verkligheten för medborgarna. Det är uppbörden och hur man använder medlen, vad man tar betalt för och vad man använder dem till, som är det felaktiga. Det här är inte bra för vare sig de som betalar eller de som erhåller finansieringen.

 

Landskapsstyrelseledamot Gun Carlsson, replik:

Herr talman! Jag känner mycket väl till beslutet och säger också nu igen en gång att det ger fel signaler, visst ger det det, men det är ändå lagen som är grunden till det. Enligt lagen är det precis som jag beskrev det, jag behöver inte upprepa det. Så snart lagtingets kulturutskott har behandlat etermediapolitiska programmet kommer landskapsstyrelsen att vidta de åtgärder som kan göras för att rätta till bl.a. den här frågan.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman! Det tar jag som ett löfte att det här skall redas upp, det missförhållande som finns. Jag hoppas att man inte har några sådana planer att man tänker börja ta betalt för innehav av radioapparat för det fungerar inte. Som jag har sagt kan man inte välja bort radiosändningarnna, man skall inte heller kunna göra det för public service är någonting som skall vara oberoende. Det ären service som samhället erbjuder och det skall inte vara beroende av TV-avgifter. Det är bra att det här reds upp efter att det mediapolitiska programmet har tagits upp i lagtinget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Talmannen konstaterar att även ltl Holmberg har begärt replik. Nästa replik går till ltl Sundback, som avstår.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Eftersom vindkraftbolaget genom ltl Sundman känner så starkt för vindkraft, men vi är många motståndare här på Åland, tycker jag att att de kan ansluta sig till Gävle-projektet.Gävle-projektet har ju gått ut med att söka aktörer både från Sverige, Åland och Finland. Jag utgår från att elen därifrån säkert är lika grön som den tänkta Nyhamns-elen. Lite krasst kan man säga att det renaste och miljövänligaste för Åland är att köpa el från Sverige. Då slipper vi både sprängningar i vår känsliga skärgårdsnatur samt alla former av utsläpp i vår egen natur. Tittar man i ltl Sundmans motion skriver han: Företag som håller hög miljöprofil behöver ha tillgång till lokalt producerad miljövänlig energi. Är det inte viktigaste att den är miljövänlig? Jag förstår inte vilken skillnaden är om vi producerar den på Nyhamn eller i Gävle. Ltl Sundman skriver också: Stora ekonomiska resurser kvarblir i landskapet istället för att föras utomlands. Det är precis tvärtom. Köper vi de sju vindkraftverken från Tyskland kommer större delen av dessa 90 miljoner mark att föras till Tyskland. Däremot om vi köper elström från Sverige betalar vi enbart ett kilowattpris och inte en sådan här stor kapitalinsats.

 

Jag skulle gärna också kommentera vindkraftens redundans, men jag vet inte vad det betyder. Polka, schottis och hambo känner jag till, men vad är redundans, ltl Sundman.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Bomans repliker är kanske inte till alla delar värda att kommenteras. Jag håller inte med den inskränkta inställningen att vi skall flytta miljöproblemen till Sverige och så är det löst. Vi har en gemensam miljö runt Östersjön, också globalt nu för tiden. Man kan inte ha den inställningen. När det gäller skillnad på producerad el från Sverige eller härifrån är problemet det att det inte finns tillgång till grön el, vi måste själva producera den och själva ha anläggningar för det. När det gäller att ekonomiska resurser kvarblir är det visst så att investeringen till stor del förs till Tyskland, eftersom vindkraftverken tillverkas där, men det är det långsiktiga man måste se, de många år som vindkraftverken står och producerar el som vi annars skulle ha köpt från Sverige eller den nordiska elbörsen.

 

Ordet ”redundans” betyder tillgänglighet. När det inte blåser är inte vindkraften tillgänglig. Det är det jag menar. Om det blåser och det blir ett långt strömavbrott kan vindkraftverken fungera som reservkraft och då kan de ersätta mycket dyr reservkraftskapacitet, men för den skull kan man inte lita på deras redundans, för det kan bli strömavbrott när det inte blåser. Det var det som menas med redundans som kanske är ett tekniskt begrepp, men härmed förklarat.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ja, skulle jag vara lika skamlös som ltl Sundman är när han säger att min åsikt inte är värd att beakta skulle jag också säga att det enda spår ltl Sundman lämnade efter sig i landskapsstyrelsen var några möbler. Är det på så att den gröna energin inte räcker till varför inte då ansluta sig till Gävle-projektet, för Gävle-projektet kommer att komma igång betydligt snabbare än Nyhamn. Är det just grön el man behöver ha kan inte placeringen vara den avgörande. Köp den gröna elkraften från Gävle, det är bäst för alla parter!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag ser det som viktigt att vi själva här på Åland sopar rent framför egen trappa och producerar vår egen gröna el. Man skall heller inte förringa betydelsen av den symbolik sju vindkraftverk vid Nyhamn kommer att innebära. Det är miljoner färjpassagerare som kommer att se hur Åland tar hand om sitt samhälle och bidrar till en hållbar utveckling när det gäller energiproduktion. De kommer att stå där och vinka åt alla förbipasserande färjpassagerare som kommer att se hur framåtsynta vi är på Åland. Köper vi energin från Gävle är det ingen som säger att Åland har 23 procent vindkraftel utan då har vi gett oss in i ett projekt där och det tycker jag inte att vi skall göra. Vi skall göra det här hemma och visa att vi är framåt på det här området.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman talade mycket varmt för sin finansmotion vad beträffar eventuella anslag för en vindkraftspark ute på Nyhamn. Jag drar mig till minnes, och jag skulle vilja begära en förklaring av ltl Sundman, att vid senaste års budgetdebatt, alltså vid detta tillfälle, talade vindkraftsanhängarna varmt för ett projekt i Krogstad, Lumparland. Nu säger ltl Sundman att Nyhamns-projektet har planerats länge. Jag vill få en förklaring från ltl Sundman hur man kastar så här hastigt om.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Det är så att det finns en långsiktig planering i vindkraftutbyggnaden som baserar sig på en utredning från 1999, där det sägs att  på sikt bör man också se på det här med off shore-teknik, som gör att man kan bygga ute i havsbandet. Projekt Krogstad var väldigt långt kommet och det var klart att sätta spaden i marken, men man valde att hålla en paus dels för att se på Nyhamns-projektet, som också ingick i den utredning som kom 1999. Det har egentligen planerats sedan 1999, men planeringen tog fart under det här året. Den största orsaken till att man ger sig ut till havsbandet är att vindförhållandena är bättre, det är stadigare vindar. Medelvinden är högre, det är väldigt viktigt. Med bara tio procents högre medelvind får man 30 procents högre produktion, vilket betyder att man tar tillvara resurserna mycket bättre än om man bygger ute i skärgården. Det berör inte heller naturen på samma sätt som Krogstad-projektet. Det fanns viss kritik mot att man där skulle röra helt orörd natur, men på Nyhamn är det rätt mycket etablering redan, det är snarare så att det reder upp miljön därute. Det har varit planerat sedan länge, men det tog fart efter att man tog den välbehövliga pausen.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ja, man kan konstatera av ltl Sundmans replik att motståndet var kraftigt också i Lumparland för att anlägga den vindkraftspark som var planerad där. Alternativet var, som ltl Sundman också framhåller, att söka sig ut till det yttre skärgårdshavsbandet. Miljön på båda tilltänkta platser, oberoende av i vilken form man lägger de eventuella vindkraftsparkerna, kommer att påverkas, skärgårdsbilden påverkas, framför allt för Nyhamnsprojektet, likaväl som det skulle ha gjort inom Krogstadsprojektet. Vi i Lemland har upplevt en vindpark med fyra vindkraftverk, som de närboende inte har sett så positivt på, så man skall nog tänka både en och två gånger förrän man konkret säger att: jo det här är nog det bästa alternativet.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman! När det gäller lemlänningarna har jag hört mest positivt, även av dem som bor nära. Det finns dock en närboende som är kritisk. Jag hoppas att inte ltl Holmberg är kritisk till projektet. Som ltl Holmberg sade, påverkas skärgårdsmiljön, men mkb:n kommer att visa hur det påverkar fågellivet osv. Det finns redan nu bilder där man har retuscherat in vindkraftverken och man ser att det inte är någon stor påverkan av silhuetten, snarare blir det landmärken som man kan navigera efter. Så är det med de vindkraftverk som finns i dag, man kan lätt se var Vårdö, Sottunga och Knutsboda är. Var och en har rätt till subjektivt tänkande när det gäller vindkraftverkens utseende och varande, men min uppfattning är att merparten av lemlänningarna och också ålänningarna är positiva. Det finns över 1.000 vindkraftsandelsägare på Åland. Det är en stor folkrörelse som vi politiker bör ta hand om.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Lantrådet Roger Nordlund och vicelantrådet Olof Erland presenterade igår landskapets budget för nästa år. Lagtinget skall nu besluta om en fördelning av 1,3 miljarder mark eller 239.562.000 euro. För oss socialdemokrater är det viktigt att fördelningen är rättvis, dvs. att alla ålänningar får ta del av den gemensamma kakan och att vi ser till att de som är mest utsatta säkert får sina grundbehov tillgodosedda.

 

Det är en god, traditionell, socialdemokratisk fördelningspolitik att garantera skola, vård och omsorg genom den offentliga sektorns försorg. Under 1990-talet utsattes den offentliga sektorn för många attacker av nyliberala krafter och många olyckskorpar förutspådde att den nordiska socialdemokratiska välfärdsmodellen var dömd att gå under vid ett EU-inträde. Från högerhåll påstod man att den skattefinansierade offentliga servicen inte var möjlig eftersom det höga skattetrycket skulle försämra de nordiska företagens förutsättningar att klara den internationella konkurrensen. Lyckligtvis visade det sig att dessa olyckskorpar hade fel och man kan konstatera att utvecklingen inom EU gått i en socialdemokratisk riktning samtidigt som socialdemokraterna har accepterat att det vid sidan av den offentliga sektorn kan finnas privata alternativ. Också i lagtinget kritiserades den offentliga sektorn, särskilt från frisinnad samverkans och de obundnas sida. Ironiskt nog blev de politiska resultaten under frisinnad samverkans, centerns samt de obundnas tid vid makten att den offentliga sektorn på Åland expanderade mer än någonsin. Den kritik man nu framför när man sitter i opposition kräver att man tittar sig, åtminstone för ett ögonblick, i backspegeln om oppositionspolitiken skall upplevas som trovärdig.

 

Socialdemokraterna anser att den solidariskt skattefinansierade välfärden är den bästa formen för att trygga alla ålänningarnas grundbehov. Däremot tycker vi att expansionen inom sektorer som inte har att göra med människors grundbehov varit alltför vidlyftig. De som har och har haft makten i landskapsstyrelsen och lagting de senaste perioderna har inte förmått styra utvecklingen, utan man har fortsatt expansionen utan att göra varken omstruktureringar av verksamheter eller förmått fatta beslut om nedläggningar av verksamheter eller fastslagit långsiktiga mål för verksamheterna för att man skulle kunna styra investeringar och personalrekryteringar. Man har sagt en sak, men i verkligheten har det rått en låt-gå-politik. Det är naturligtvis för att man är rädd för att förlora väljare, och därför vill säga ja till allt och alla för att slippa göra obekväma politiska prioriteringar, som behövs för att nå en hållbar ekonomisk politik både för människor och miljöer.

 

Nu oroar sig med rätta både lantrådet och vicelantrådet för den snabba kostnadsökningen och de vikande intäkterna. Man inser problemen och man förstår hur de har uppkommit, men man undviker att konsekvent fatta nödvändiga strategiska beslut i enlighet med sina bedömningar och balanserar budgeten med lån. Vi socialdemokrater varnar för den här bristen på politisk handlingskraft. Strukturella problem inom offentlig sektor minskar inte genom att man skjuter ifrån sig obehagliga men nödvändiga beslut.

 

I mitt anförande vill jag här fortsätta att koncentrera mig på utbildningssektorn och faktiskt komma med några förslag som jag tycker att är relevanta också med tanke på att hålla tillbaka kostnadsökningarna och effektivera verksamheten inom utbildningsområdet.

 

Det åländska utbildningssystemet är väl utbyggt och har goda resurser. Typiskt är småskalighet och många enheter. Grundskolan är viktig för att uppnå regional balans och många ser de små grundskolorna som en av de viktigaste elementen för att förhindra avfolkningen av skärgårds- och randkommunerna. Det råder också en stor politisk enighet om grundskolan. Det som vållar huvudbry både för landskapsstyrelsen och lagtinget är utbildningen efter grundskolan. Samhällsutvecklingen kräver ständig förnyelse av gymnasialutbildningen för att tillgodose näringslivets och det övriga samhällets behov av välutbildad arbetskraft. Tyvärr saknar landskapsstyrelsen en helhetsbild av utbildningens framtida mål. Landskapsstyrelsen saknar ett styrdokument som skulle innehålla målen för verksamheten. Det är investeringar som krävs för att nå målen samt en realistisk tidsplan för förverkligandet.

 

Tidigare i år presenterade landskapsstyrelsen en konsultutredning som kostade dyra pengar. Rätta mig om jag har fel, men jag har ett minne av att den kostade 400.000 kronor, 300.000 mark. På två personer är det 150.000 mark var, det var säkert en ganska bra månadslön för paret Mattsson. Rapporten mötte på kompakt motstånd från skolorna och har antagligen vid det här laget hamnat i papperskorgen på utbildningsavdelningen. Det här utgår jag ifrån eftersom det inte i budgeten finns några spår av konsultrapporten. Åtminstone inte i form av en ram eller en helhetsbild av investeringarna.

 

Landskapsstyrelsen har således inte ett helhetsgrepp över situationen utan investeringarna är mera partipolitiska än utbildningspolitiska för tillfället. Bäst syns detta i förslaget att investera tre miljoner i en lösdriftsladugård ute på naturbruksskolan. I motiveringarna sägs inte att lösdriftsladugården behövs för att öka antalet elever vid skolan eller för undervisningens skull. Nej, den skall byggas för att upprätthålla mjölkproduktionen på Åland. Dessutom vill man att ladugården skall främja det öppna landskapet och till sist så kastar man in att ladugården behövs för att göra en övergång till ekologisk produktion möjlig. Det ligger kanske någonting i dessa påståenden, men det som dock förvånar är att man inte talar om naturbruksskolans låga elevantal. En lösdriftsladugård skall bl.a. trygga tillgången på mjölk till ÅCA. De övriga argumenten, om öppna landskap och ekologisk produktion, ser jag som ett sätt att försöka beveka opinionen. Nej, fru talman, detta är inte utbildningspolitik utan jordbrukspolitik och tyvärr dålig jordbrukspolitik. Det är de privata bönderna som skall sörja för ÅCAs mjölkproduktion, inte naturbruksskolan. Mjölken på Åland är redan dyr och den blir ännu dyrare på det här sättet. Finansutskottet har här en viktig uppgift att skilja mellan utbildnings- och jordbrukspolitik. Tänker vi nu med oro på det stigande kostnadstrycket är det nog klokt att vänta med den här investeringen i varje fall.

 

I diskussionerna om de framtida investeringsbehoven inom utbildningssektorn framhålls behovet p.g.a. att antalet studieplatser måste utöka s eftersom elevantalet kommer att växa från 2004 och hålla sig på en rätt hög nivå åtminstone till 2011. Det här är ett reellt problem jämfört med det tidigare. Ett annat reellt problem är att vi ännu inte har beslutat om yrkeshögskolans framtid. Skall yrkeshögskolan ha egna byggnader eller skall den fortsätta som ett nätverk med sina olika utbildningar inom respektive moderskolor? Om vi bygger en ny skola för yrkeshögskolans och högskolans verksamheter samt förstorar övriga skolor med hänsyn till behovet av flera studieplatser, ökar säkert kostnadstrycket på offentlig sektor. Precis det som landskapsstyrelsen säger sig vilja undvika. Här krävs alltså strategiska beslut. Utgår vi från att det är nödvändigt att satsa på utbildning, oberoende av konjunkturerna, det tror jag att är en ganska klok politik, och tvingas investera ganska mycket inom utbildningen, måste vi göra inbesparing inom någon annan sektor, annars går ekvationen inte ihop. Tyvärr ger budgeten inte några klara riktlinjer för lagtinget i det här avseendet p.g.a. att helhetsgreppet om gymnasialstadiet och yrkeshögskolan saknas.

Trots detta föreslår landskapsstyrelsen att man skall fortsätta planera och projektera för bl.a. om- och tillbyggnad av Ålands lyceum. Kostnaderna är uppskattade till 20-25 miljoner, vi vet inte riktigt säkert ännu, men det är inte småpotatis det är frågan om. Man önskar bygga ut med en nettoyta på 1.300 m0, samtidigt nämner man i en sats i förbigående, om detta stadsbildsmässigt låter sig göras. Till det kan man konstatera att det låter sig inte göras. Lycéets tomt är enligt gällande stadsplan fullt utbyggd. Byggnadsrätten förbrukades i samband med handelsläroverkets tillkomst. Det här är inte bra planering. Det är inte bra när landskapsstyrelsen lägger ner tid och pengar och förväntningar i byggnadsprojekt utan att man först löst stadsplanefrågan. För att undvika konflikter borde man först anhålla om ändring av stadsplan och sedan planera och projektera, så får alla privata personer och andra aktörer göra.

 

I nästan alla sammanhang som rör planering står den ena lagtingsledamoten efter den andra upp här i salen och poängterar att planeringen är en kommunal angelägenhet. Det här är så viktigt för de flesta, ja det är så viktigt att det blockerar t.o.m. nödvändig satsning i Haddnäs för att klara avfallshanteringen. Ansvariga ministern Sune Eriksson vill inte ta i Haddnäs ens med tång, trots att landskapet äger marken, med motiveringen att det är en kommunal planeringsfråga och det finns svårigheter i Lemland eftersom man inte vill ha någon avfallshantering dit, men när det rör planeringen i staden då börjar man rita och projektera och göra rumsprogram fastän det strider mot fastställda planer. Sedan ringer man och frågar några tjänstemän, som naturligtvis ställer sig positiva, men besluten skall fattas i Mariehamns stads fullmäktige. Det här är ett sätt att köra över den kommunala demokratin helt och hållet och framför allt är det väldigt illa om man tänker på samarbetet mellan staden och landskapsstyrelsen. Här vill jag se en ändring i landskapsstyrelsens agerande. Det är inte första gången man driver projekt utan att stadsfullmäktige först avgjort stadsplanefrågorna. Det finns sakkunniga inom landskapsförvaltningen som kan läsa stadsplaner och jag utgår från att landskapsstyrelsen har den politiska kunskapen att man inte kan bygga mot gällande stadsplaner, inte ens om man sitter i landskapsstyrelsen.

 

När landskapsstyrelsen, herr talman, tillsatte en kommitté för att göra ett rumsprogram för Ålands lyceum beslöts att kommittén skulle presentera sitt förslag, nu under hösten före budgetbehandlingen, och jag citerar sista meningen i beslutet: AÄrendets fortsatta behandling upptas efter att rumsprogrammet presenterats och en helhetslösning nåtts för gymnasialstadiets utbyggnadsbehov@. Ett bra beslut, fru talman, men var är helhetslösningen. Det är precis det som behövs för att man skall kunna ta ställning till enskilda investeringsanslag som det här för Ålands lyceum. Vi socialdemokrater vill gärna se helhetslösningen innan vi säger ja och amen till Ålands lyceums utbyggnad.

 

Men fru talman, jag har ett alternativt förslag, som borde falla centern och liberaler på läppen för det handlar om regional politik. I början av 1990-talet diskuterades ivrigt i lagtinget möjligheterna att också bygga ett gymnasium utanför Mariehamn. Det gick t.o.m. så långt att vi ändrade lagstiftningen för att göra detta möjligt. Sedan hördes det inte så mycket, varken från center, liberaler eller några andra. Jag stödde tanken då och jag stöder den ännu. Vi socialdemokrater har försökt komma med utlokaliseringsförslag till centern många gånger, men det har inte heller lyckats, men nu kommer jag med ett nytt förslag: att ett nytt gymnasium skulle byggas i Godby. Ålands lyceum kommer att ha över 500 elever när toppen nås 2004, 2006. Utlokaliserar man en del av verksamheten eller helt enkelt bygger en ny gymnasieskola, skulle det vara klokt att placera den i Godby för att stärka Godby som ett andra centrum på Åland. Den förra landskapsstyrelsen kom med ett framtidsdokument där man ville öka befolkningsunderlaget på Åland och det förutsätter att den befolkningsökningen inte sker bara i Mariehamn, för där finns inte bostäder, det kommer inte att finnas utan den naturliga utvecklingen är då axeln Godby-Mariehamn och det här skulle i ett sådant perspektiv vara en framtidssatsning. Dessutom vet alla att det blir dåliga lösningar att bygga om och bygga till speciellt när det inte finns byggnadsrätt. Det blir dyra lösningar på sikt. Så, fru talman, utred åtminstone ett alternativt gymnasium i Godby.

När handelsläroverket byggdes hade vi oerhörda problem i staden med parkeringsfrågan. Om skolan ytterligare skall förstoras, blir parkeringsproblematiken ännu svårare, men med en utlokalisering till Godby finns inte dessa problem på samma sätt, plus att man då kan skapa utbyggnadsmöjligheter för gymnasiet i framtiden. Även om man mot alla stadsplanemässiga principer skulle pressa in detta i Mariehamn, har man igen en gång försatt sig i en situation att man är helt låst vid förändringar i utbildningen osv. Pröva gärna den tanken. Nu kommer säkert någon att säga att det blir mycket dyrare, ja det är det som man måste utreda, om det faktiskt blir det. Om utbyggnaden skall ske i staden krävs antagligen en underjordisk parkering och det blir dyrt.

 

Till sist, fru talman, skall jag säga vad jag tycker om yrkesträningsutbildning, dvs. yrkesutbildning för ungdomar med det vi i dagligt tal kallar utvecklingsstörning. En uppgiven förälder och ordförande för DUV, Mikael Holm, skriver i dagens Nya Åland: Varför kan inte barn, ungdomar och vuxna med särskilda behov få samma möjligheter till utbildning som alla andra? Jag förstår Mikael Holms uppgivenhet. Det är en lång, lång kamp som ligger bakom den yrkesträningsutbildning som nu, under väldigt tillfälliga förhållanden, bedrivs i yrkesskolan. Om man som jag har haft möjlighet att följa ärendet ser man hur hinder och problem hela tiden har funnits och nästan skapats på den väg som har lett fram till där vi finns i dag. Nu finns det t.o.m. dem som har jobbat med det här som känner att de vill ge upp för det känns så motigt. Det hägrande målet var att få egna, funktionella utrymmen för den här verksamheten. Landskapsstyrelsen har ju varit med och tagit fram ritningar på en separat tillbyggnad och nu ser den drömmen ut att gå i kras. Den separata byggnaden behövs också av undervisningsskäl.

 

Den integrering som de här ungdomarna skall vara med i förutsätter att de har en byggnad där de har sin plattform och sin utgångspunkt för att kunna integreras. Det vet man efter att den här verksamheten har fungerat drygt ett halvt år. Det man också glömmer i det här sammanhanget är att den planering man har tagit fram innehåller också en medialinje. Den är viktig, det behövs sådana människor som man gör ett sådant undervisningsprogram för. De behöver nya funktionella utrymmen. Landskapsstyrelsen föreslår istället en utbyggnad av verksamhetsutrymmen för den ordinarie utbildningen och sedan skall yrkesträningsutbildningens och medialinjens utrymmesbehov lösas via någon slags intern rockad. Det tror vi inte på utan jag hoppas att finansutskottet lyckas övertyga också majoritetsrepresentanterna om att det behövs en separat byggnad och att det är frågan om en svag grupps grundbehov, en rätt till utbildning på de villkor som behövs för att de skall kunna nå dit de vill. Det är en fråga om jämlikhet och allas lika rätt till utbildning.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är lite svårt att hinna svara i replik på alla frågor som ltl Sundback tog upp och egentligen hela mitt planerade anförande behandlar nästan samma frågor som ltl Sundback talar om, så tydligen tänker iv ganska lika, fastän vi kanske ser på problemen ur lite olika synvinklar. Jag kommer inte att kunna och hinna kommentera allting, men det är två saker jag skall försöka hinna svara på. Det ena gäller Mattsson&Mattsson-utredningen, som faktiskt visade på en helhetslösning. Den initierades för flera år sedan. Jag tror att det kanske rentav var medan ledamoten Harriet Lindeman var ansvarig, när man började se problemen med det ökande antalet grundskolelever som skulle behöva en gymnasialstadieplats. Den utredningen presenterade flera radikala förslag som skulle ha betytt kostnader på 160 miljoner fördelade på tio år. Jag tycker själv att det var ett ganska bra förslag, men det var alldeles klart för radikalt för Åland ännu och för våra skolor. Skolorna kunde inte acceptera en tanke på att man skulle flytta om väsentligt i deras skolor. Därför är det nu så att vi har föreslagit att lyceet får bygga till. De påstår redan att de har diskuterat med staden och fått förhandslöfte om utökad byggnadsrätt. Det första förslaget från lyceet slutade på 50 miljoner; då sade vi att nu måste vi nog följa Mattsson&Mattsson-utredningen, det blir alldeles för dyrt. Sedan kom Ålands lyceum med ett förslag som slutade på 18 miljoner mark, som nu ligger i budgeten.

 

Kort om yrkesträningen. Jag vill återigen be att läs sidan 25 i allmänna motiveringen! Där finns yrkesträningen tydligt beskriven och helhetslösningen såsom den ser ut i dag.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Den mattssonska utredningen innehöll en helhetslösning och det var väl det enda goda med den. Det tråkiga var att det kostade 300.000 mark och hamnade i papperskorgen. Någonstans gick det alltså fel. Den politiska styrningen av utredningen var tydligen inte den riktiga, eftersom det gick så galet. Det tror jag att är symptomatiskt för mycket av landskapsstyrelsens verksamhet – inte bara den här – att den politiska styrningen inte finns. Den är inte tillräckligt klar och tydlig. Det finns inom flera områden: ÅHS, radion osv. Man bygger först och tänker sedan – tyvärr ingen bra politik! Det är just det som jag kritiserar. Nu skall vi ta ställning till lösdriftsladugårdar, Ålands lyceums utbyggnad osv. Det funkar inte; då får vi ingen kostnadssänkning i offentlig sektor, utan då fortsätter den gamla expansionen: bygga till hela tiden, inte ta bort något gammalt, inte omstrukturera – det blir dyrt, jättedyrt! Förhandslöfte om fullmäktiges beslut finns inte. Om vi skall följa de demokratiska reglerna, vilket jag hoppas att landskapsstyrelsen gör, så skall man först anhålla om stadsplaneändring, och det är bara fullmäktige i Mariehamn som kan fatta beslut om det – ingen annan. Det är ett bra sätt att undvika konflikter att ha den frågan löst innan man börja planera och projektera.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Den omtalade utredningen kostade 400.000 kronor, alltså ungefär 250.000 mark. Den ligger inte alls i papperskorgen. Den utredningen visade på hur man kan få ut samordningseffekter, hur man kan skapa flexibla utrymmen för undervisning. Vi har varit vana vid att varje skola skall ha sin egen byggnad som de får bygga på sitt eget sätt, helt enligt egna planeringsarkitekter osv. Detta kommer att ändras i och med det förslag som ligger i budgeten, dvs. vi föreslår att man bygger ett nybygge mellan yrkesskolan och vårdinstitutet för multimedia, för vårdinstitutet, som verkligen behöver utrymmen – de behöver utrymmen nästan mest av alla men pratar inte så högljutt som man gör när det gäller träningsskolan och multimedia. Nybygget är planerat i huvudsak för multimedia; det finns lite planerade utrymmen för yrkesträningen, men det har hela tiden varit tänkt att yrkesträningen skall bli kvar i yrkesskolan, precis som vi också säger i budgeten. Det är inget nytt och det har aldrig varit tänkt att yrkesträningen skall ha någon större del av det tänkta nybygget. Det är fel information.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag ser fram emot ansvariga ministerns redovisning för helhetssynen, så vi får den klarlagd. Om nu rapporten fortfarande lever sitt liv, men landskapsstyrelsen på något vis har modifierat den är det väldigt viktigt att vi får veta vad man långsiktigt verkligen tänker.

 

Jag förstår ännu inte resonemanget med yrkesträningsskolans utrymmen. Menar ansvariga ministern att landskapsstyrelsen inte har någonting med detta att göra, att det är någonting som skolan har hittat på, att det är den gamla politiken där skolorna har för vana att själva planera och bygga? Rapporten talar om en separat byggnad.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!  Vi tycker att det behövs en utvecklingsplan och en helhetslösning för utbildningen inom de skolor som hör till Ålands yrkeshögskola. Den utredning som ltl Sundback talade om innehöll förslag om en ny pedagogisk modell för Åland, förutom det uppdrag som man önskade få fullföljt. Utredningen bör förfalla av det enkla skälet att den var direkt dålig.

 

När det gäller Ålands lyceum stöder vi i Frisinnad Samverkan verkligen att utbyggnaden genomförs fortast möjligt, för vi har bara tid till hösten 2004, då utrymmena bör finnas, när baby-boomen s.a.s. har sin inledning på lyceinivå. Den byggnadslösning som lyceets ledning har diskuterat med stadsplaneringsledningen i Mariehamn och delvis med den politiska ledningen i Mariehamn tycker vi faktiskt att är mycket bra. Det är dock alldeles riktigt att stadsplaneprocessen måste ha sin gång och jag tror inte att det i staden blir några problem att ge den byggnadsrätt, som s.a.s. är gömd inom ramen för det gamla huset. Det kommer åtminstone vi att med full kraft och stor glädje stöda därför att det är synnerligen viktigt att detta görs. Det skulle faktiskt vara väldigt dyrt att anlägga ett nytt gymnasium: nybyggnader, delvis ny lärarkår osv. 15 minuter från nuvarande lyceum!

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Under åren har jag lyssnat mycket till ltl Roger Janssons kostnadsberäkningar och dem ger jag inte mycket för! Nej, dom har inga stämmi mycket dom! 

 

Det andra jag efterlyser, fru talman, är en utredning, inte färdiga beslut av Roger Jansson. Ingen kan nämligen i dag säga vad det skulle innebära kostnadsmässigt. Tänker man långsiktigt har vi hela tiden hållit på och byggt till våra skolor. Det är en politik som vi har fört med ett för kortsiktigt perspektiv. Skulle man vara lite innovativ skulle man våga ta i frågan om att bygga i Godby. Det är verkligen infrastruktur jämfört med fritidsanläggningar. Man har byggt upp ett grundskolnät över hela Åland. Då är det ganska naturligt att man skulle placera ett andra gymnasium i Godby. Vi har också husmodersskolan, Tosarby hantverkarskola, folkhögskolan. Man var på sätt och vis mera regionalpolitisk förr än man är i dag. Nu skall allt till Mariehamn, och vi har faktiskt jättetrångt i Mariehamn.

 

När det gäller stadsplanefrågan har ltl Roger Jansson redan bestämt sig fastän han inte ens har sett ändringsförslagen! Men jag väntar åtminstone innan jag tar ställning att se det eventuella ändringsförslaget. Vi som har sysslat med stadspolitik vet att det antagligen kräver underjordiska parkeringar -  eller skall vi göra ett undantag för landskapsstyrelsen som inte skulle gälla för andra –sådan politik kan vi inte heller bedriva. Det borde åtminstone före detta stadsdirektören känna till.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Direktionen för Ålands lyceum och dess ledning har också för Frisinnad Samverkan presenterat sina planer. Jag har personligen sedan pratat med stadsarkitekten och fått information från honom ungefär hur skisserna kunde se ut till en lösning, sett ur hans synpunkt. Jag tyckte att det var väldigt kloka resonemang. Det överslag som vi gjorde när vi hade lyceet på besök var att byggnaden säkert kommer att kosta 25 miljoner, men man har väldigt mycket gemensamma utrymmen, huvuddelen av utrymmena finns redan i huset. Skall man bygga en ny skola någon annanstans skall det som nu byggs på innergården plus en massa av det övriga också byggas, så vi ligger säkert på ca 40 miljoner då. Dessutom har vi alla funktioner när det gäller lärarkrafter och personal i huset i dag. Det behöver just inte ökas annat än med några nya klasser. Skall vi ha en ny skola i Godby skall hela personalstaben byggas upp där. Jag har personligen en ganska bra ekonomi och har lite koll på ekonomi tack vare det, så jag tror inte att det är särskilt svårt att räkna ut vad en ny skola ungefär skulle kosta när det gäller både driftskostnader och investeirngar i förhållande till att utvidga Ålands lyceum.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Inte tror jag heller att det är svårt att utreda detta, men jag vill ha en neutral utredning, inte av Roger Jansson här på fem sekunder. Det är lite skillnad det si! Vi har nu fått två uppgifter om vad skolan skulle kosta. Jag tyckte att ansvariga ministern talade om 18 miljoner. Men ltl Roger Jansson har redan höjt det till 25 miljoner! Buden haglar! Auktionen pågår om hur kostnadsbilden skall se ut på Ålands lyceum! Jag hoppas en livlig diskussion också framöver om den här frågan.

 

TALMANNEN: Inför den fortsatta diskussionen vädjar jag till ledamöterna att respektera den av talmanskonferensen rekommenderade taltiden, som är 10 minuter för varje anförande.

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

I budgetförslaget nämns, inom kansliavdelningens förvaltningsområde, under rubriken Fastighetsförvaltning 43.40, Eckerö post- och tullhus. Där konstateras att landskapsstyrelsen år 2000 bjöd ut användningen av vad som kallas ”detta objekt”, vilket hittills inte gett önskvärt resultat. Förhandlingar om att arrendera ut detta för Åland enastående arkitektoniska komplex från tsartiden till ett konferens- och restaurangföretag ledde inte till avtal, uppenbarligen därför att detta är ett mycket krävande och kanske också osäkert projekt i den branschen.

 

Landskapsstyrelsen skriver i budgeten att ansträngningarna att hitta en lämplig, långsiktig användning av post- och tullhuset ska fortsätta. Den skrivningen öppnar för kreativitet och samverkan för ett mycket gott syfte, alldeles särskilt som byggnaderna under nästa år ska få ny takbeläggning, vilket gör att utarrendering av helheten under inga förhållanden inte är någon svårt brådskande fråga.

 

Fru talman!

Att Eckerö post- och tullhus någonsin skulle kunna ge landskapet reella intäkter, alltså större inkomster än utgifter för husets drift och underhåll, måste betecknas som osannolikt.

 

Däremot kan fastigheten bli av stort värde för besöksnäringen — inte bara i Eckerö utan på hela Åland — om det utnyttjas fullt ut som mäktigt monument vid postvägen mellan Sverige, Finland och Ryssland. Posthuset i Eckerö har en intressant position också i den europeiska posthistorien och kan därmed bli en viktig länk i en internationell kedja av postala sevärdheter.

 

Det finns också goda möjligheter att utveckla de kulturella aktiviteterna i huset, som nu består av Ålands konstmuseums ”Stenholmska samling” med ett drygt hundratal verk av kända finländska bildkonstnärer, Eckerö hembygdsförenings postrotemuseum, Postens galleri samt en årlig försäljningsutställning av åländskt konsthantverk och dessutom möjligheter till andra utställningar.

 

Man räknar med att posthuset per sommar lockar närmare 20 000 besökare, som i år betalade sammanlagt närmare 70 000 mk i entréavgifter, trots gratis inträde till Stenholmska samlingen.

 

Om man samlar krafterna och ordnar fler utställningar av olika slag — som telemuseum och tullmuseum — kan posthuset uppenbarligen locka betydligt fler besökare av olika kategorier. Ett allt-i-ett-inträde till ett sådant utställningsområde öppnar intressanta möjligheter för hela områdets besöksnäring.

Landskapets konstnämnd har pekat på att industriell design har vuxit sig till en stark del av åländskt konstliv, med internationellt kända namn som Stefan Lindfors och Chiqui Mattsson men också andra uppmärksammade företrädare.

 

Fru talman!

Med tanke på Eckerö post- och tullhus eget betydande värde — i sin klass i höjd med Kastelholms slott — är det första viktiga steget att landskapsstyrelsen definitivt beslutar att Eckerö post- och tullhus ska behandlas som ett byggnadsminne. Därmed restaureras byggnaden fortlöpande med den pietet och omsorg även om detaljer som tillkommer ett byggnadsminne.

Ett andra steg bör vara att se över den nuvarande förvaltningsmodellen med förankring dels hos kansliavdelningen och dess byggnadsbyrå — men ologiskt nog inte hos museibyrån, med dess kulturhistoriska ansvar — och med en direktion med förankring i utbildnings- och kulturavdelningen och så en viss men något oklar medverkan av landskapets konstnämnd. Så säger de alltså nu. Ytterst är det den politiska landskapsstyrelsen som tar alla avgörande beslut.

 

Att posthusets verksamhetsledare ska sköta alla sina sysslor på 12 timmar i månaden är i praktiken också en ogörlighet. Hittills har kulturarbetaren och eldsjälen Peter Winquist gjort storverk mot den bakgrunden. Här har landskapsstyrelsen avstamp för ett tredje steg för Eckerö post och tullhus.

 

Samlas ansvar och förpliktelser i en effektiv och kreativ organisation ser jag posthusets möjligheter som betydande inom landskapets turistnäring och kulturliv. Jag ser möjligheter till tämligen jämna intäkter genom entréavgifter och försäljning, som med gott samarbete kan stiga till jämförelsevis goda belopp — alltså förutom ringverkningar så kallade immateriella värden för inte minst Ålands konsthantverk.

 

En rymlig, permanent försäljningsutställning för åländskt konsthantverk ger draghjälp åt denna också ekonomiskt intressanta produktion. Man kan tänka sig internationella seminarier med utställningar. Och man kan tänka sig kulturella sommarmarknader på den stora gårdsplanen, sommarteater och annat.

 

Fru talman!

Landskapsstyrelsen har anledning att som upptakt till en kraftsamling ordna en konstruktiv, öppen diskussion med sakkunniga angående byggnadens framtid, med bland andra våra kulturorganisationer, Posten Åland, Ålands turistförbund, researrangörer, Eckerö kommun och projektet Postvägen.

 

Allt det här tar jag mig friheten att föreslå därför att landskapets kulturpolitiska program talar om att ta tillvara den resurs som Eckerö post- och tullhus utgör när det gäller att utveckla olika konstformer. I det gällande regeringsprogrammet betonas att landskapsstyrelsen vill befrämja en kreativ kulturmiljö och ett utbud som lockar olika intressen och ålderskategorier. Programmet betonar också vikten av att kulturlivet, utbudet och publiken, får tillgång till ändamålsenliga och stimulerande lokaler.

 

Kulturarbetare vittnar om de möjligheter Eckerö post- och tullhus ger. Jag hoppas att berörda kulturorganisationer också engagerar sig i en diskussion om Eckerö post- och tullhus möjligheter.

 

Vtm Christer Jansson:

Fru talman!

Jag hade i första hand tänkt ta upp vissa frågeställningar som rör Ålands penningautomatförenings verksamhet och speciellt internetverksamheten. Internetspelet har ju diskuterats i olika sammanhang på senare tid och det har också väckt kritik. Kritik har kommit från inrikesministeriet och från undervisningsministeriet, båda inflytelserika riksinstanser som vi vet, men kritik har även kommit från ltl Barbro Sundback, socialdemokraternas ordförande. Bl.a. fru talman, har jag  noterat att Sundback i olika sammanhang  påstått att PAF skulle vara ett företag i kris och att PAF-styrelsen genom internetverksamheten skulle bedriva något slag av politik som i sin tur skulle vara ägnad att på  något obestämt sätt skada relationerna till riksmyndigheterna.

 

Det är förståeligt, fru talman, om PAF-anställda och de som är verksamma i det stora antal organisationer, som är beroende av PAF-bidrag, börjar undra hur det förhåller sig med PAF:s verksamhet, när man från en lagtingsledamot som tillika är ordförande för ett av de etablerade partierna, ganska ofta får höra att det är något som inte är bra i PAF:s organisation.

Det finns alltså anledning, fru talman, att för en större allmänhet försöka klarlägga motivet för PAF:s internetsatsning, situationen i dag och verksamhetens framtidsutsikter. I det syftet har PAF:s t.f. VD Karl-Gustaf Pietilä i de åländska tidningarna berättat om internetverksamheten och vad man  kan förvänta sig av den i framtiden. Och det tycker jag han gjort på ett utmärkt sätt, det jag nu har att säga skall kanske uppfattas som ett slags komplettering av det som PAF:s t.f. VD redan framfört i media.

 

Först och främst vill jag säga, fru talman, att det är en klar missuppfattning, om man tror att PAF-styrelsen eller någon annan som verkar på PAF:s vägnar skulle bedriva politik. Verksamheten sker helt och hållet på affärsmässiga grunder. Något annat vore ju inte tänkbart med hänsyn till att verksamheten syftar till att tjäna in så mycket pengar som möjligt till allmännyttan på Åland.

 

Sedan är det en annan sak, fru talman, att Ålands landskapsstyrelse, när den beviljar tillstånd till de olika slag av spel och lotterier som PAF bedriver, i sin tillståndsgivning också kan ta olika slag av politiska hänsyn. Det är ju naturligt, eftersom landskapsstyrelsen är ett politiskt organ. PAF-styrelsen, däremot, ser alltså till frågan om en viss spelverksamhet kan tänkas ge några inkomster eller inte. Om verksamheten bedöms kunna ge ett överskott, anhåller man om tillstånd till den, annars inte.

 

När det gäller specifikt internetverksamheten så fanns det enligt min mening två grundläggande motiv för att inleda den. Dels ansågs det angeläget att PAF s.a.s. hänger med i den tekniska utveckling som sker inom spelområdet, dels framstår det som alltmer angeläget att PAF:s beroende av den fartygsbaserade monopolverksamheten minskar. Det ser vi minst i dag när hotet om utflaggning verkar att bli allt större. Faktum är att det har gjorts en del utredningar om vad det skulle betyda för PAF:s inkomster om det blev en utflaggning. Många bedömare anser att det skulle innebära att två tredjedelar av den nuvarande inkomstnivån skulle försvinna. Alltså inkomsterna skulle bli ungefär en tredjedel av den nuvarande nivån.

 

Nåväl, fru talman, mot bakgrunden av det här tog alltså PAF:styrelsen, som då leddes av ltl Lasse Wiklöf, till övervägande frågan om man skulle inleda spel på internet eller ej. Själv ställde jag mig positiv till detta, inte av några politiska motiv utan enbart på dom affärsmässiga grunder som jag nämnde. Också dåvarande styrelseordföranden Wiklöf ställde sig positiv till internetspelet. Vilka motiv han hade för detta får han väl själv berätta. I det här sammanhanget kan tilläggas att alla i PAF-styrelsen redan från första början var helt på det klara med att spelkunder måste sökas också utanför Åland. Avsikten var att i första hand rikta in sig på Norden, men i princip sågs hela världen som en marknad för PAF. Detta redovisades också för landskapsstyrelsen när tillstånd söktes. Landskapsstyrelsen var alltså mycket väl medveten om allt detta när man tog ställning till och beviljade PAF:s ansökan om rätt att sälja spel på internet.

 

Som vi vet dröjde det inte länge efter det PAF:s internetplaner blev kända förrän inrikesministeriet kontaktade landskapsstyrelsen och förde fram åsikten att PAF inte hade rätt att via internet sälja speltjänster till personer som befinner sig på rikets område. Det här var långt före de diskussioner som har rört marknadsföringen dök upp. Det förekom inte någon marknadsföring då eftersom det inte fanns något spel. Landskapsstyrelsen bestred inrikesministeriets tolkning och vad som sen hände känner vi redan till. Vid inte mindre än två tillfällen har högsta domstolen, på initiativ som tagits från rikshåll, prövat frågan om landskapsstyrelsen har rätt att ge PAF tillstånd att sälja speltjänster över internet också till personer i riket. Vid båda tillfällen har man besvarat frågan jakande.

 

Men det är klart, fru talman, ser man saken enbart från den synpunkten att det i alla väder gäller att hålla goda relationer till rikets myndigheter, så är det utan vidare befogat att omedelbart lägga ned PAF:s internetspel, oavsett hur lagligt det än är. För en sån åtgärd skulle säkert väcka stor glädje såväl på inrikesministeriet som på undervisningsministeriet. Samtidigt är det förstås så att om man väljer att lägga ned internetspelet enbart för glädja riksmyndigheterna, så är detta ett politiskt ställningstagande, som man inte kan förvänta sig att PAF-styrelsen skall göra på eget initiativ. Vill man lägga ned spelet på politisk grund, måste alltså initiativet tas av landskapsstyrelsen. Man kan i varje fall konstatera att när det gäller den affärsmässiga delen av internetverksamheten, dvs. den del som är på PAF-styrelsens bord, kan man konstatera att vi för närvarande har c:a 37.000 registrerade kunder, de allra flesta från finska fastlandet.

 

Tanken var att när spelet inleddes trodde man i PAF-styrelsen att det på relativt kort tid skulle gå att få ungefär lika många kunder från Sverige som från Finland. En viktig orsak till att så inte blev fallet var att det tog så lång tid för vår teknikleverantör, dvs. EGET, att skapa fungerande betalningslösningar från Sverige. Den frågan löstes först för några månader sedan och kunder från Sverige börjar nu droppa in i ökande takt.

 

Huvudorsaken till att internetspelet ännu inte nått upp i de förväntade volymerna är troligen ändå den att EGET inte ännu förmått leverera alla de olika spelapplikationer som PAF har beställt. Om jag inte minns fel är det fortfarande sex olika applikationer som icke är levererade, av dessa vissa viktiga casinospel. Men trots det räknar PAF-ledningen med att intäkterna av internetspelet under nästa år kommer att uppgå till c:a 20 miljoner mark, vilket innebär att spelet kanske redan då kommer att ge ett nettotillskott, men för säkerhets skull måste man reservera sig för att det kanske sker först 2003.

 

Enligt den bedömning som PAF-ledningen gör i dag kommer internetspelet under de närmaste åren att ge ett avsevärt tillskott till de medel som PAF kommer att ha att fördela till allmännyttan på Åland. Eftersom dessa förväntningar baserar sig på redan vunna erfarenheter, så är de enligt min mening trovärdiga. Med tanke på att risken för utflaggning verka ha ökat, så känns det tillfredsställande att veta att PAF:s beroende av fartygsspelet sannolikt kommer att minska framöver.

 

Ytterligare fru talman, ser jag att jag börjar närma mig de stipulerade tio minuterna,  men jag hoppas att jag kan fortsätta i fem minuter till, med tanke på att andra ledamöter har talat mycket, mycket längre än det. Ledamoten Sundback lär ha sagt att PAF:s nuvarande styrelse behöver bytas ut. Till detta kan man säga att det säkert är möjligt att få en styrelse med större kompetens än den nuvarande, om syftet är att skaffa större sakkunskap. Om syftet däremot har politisk grund så vinner man inget genom att byta ut styrelsen, eftersom styrelsen inte bedriver någon politisk verksamhet. För övrigt, fru talman, tror jag inte det har så stor betydelse för verksamhetens framgångsrika bedrivande vilka personer som råkar sitta i PAF-styrelsen. Det som i det här sammanhanget har mycket större betydelse är att vi har dugliga och duktiga personer i den operativa ledningen och att ledningen omger sig med medarbetare som har samma egenskaper. Styrelsens betydelse är alltså helt marginell.

 

Sammanfattningsvis, fru talman, vill jag, när det gäller den politiska aspekten på internetspelet, som ju inte PAF svarar för, ännu en gång påpeka att det är den omständigheten att kunder från riket deltar i spelet som, åtminstone kortsiktigt, kan påverka relationerna till riksmyndigheterna på ett negativt sätt. Det är inte den omständigheten att det görs det ena eller det andra marknadsföringsinitiativet. Det är klart att man säkert kan reta någon ibland att man tar sådant initiativ att marknadsföringen sker på ett sådant sätt som man inte gillar. Å andra sidan är det momentant, det är ganska kortvarigt och det upphör när man tycker att man inte skall lägga ner  mer pengar på det, men spelet fortgår hela tiden. Det är klart att man inte är nöjd med det, tillsvidare åtminstone. Man måste alltså göra ett val och det valet är politiskt så det är i sista hand landskapsstyrelsen och lagtinget som måste göra det. Antingen försöker man trygga tillgången till medel för den åländska allmännyttan genom bl.a. internetspelet och då tar den konflikt med riksmyndigheterna som uppkommer samtidigt som man givetvis hoppas att spelet småningom skall vinna acceptans också hos riksmyndigheterna på samma sätt som det har gjort hos en stor del av det finska folket. Eller också avstår man från internetspelet och trappar ner på PAF:s verksamhet, alltefter som underlaget för verksamheten försvinner genom bl.a. utflaggningar. I konsekvens med detta får också de organisationer som är beroende av PAF-medel trappa ner på sin verksamhet.

 

Fru talman, jag är lite förvånad över den kritik som har kommit. Jag tycker att man från socialdemokratiskt håll borde säga rent ut, vilket är syftet med kritiken. Är det så att man anser att relationerna till riksmyndigheterna är det viktigaste då tycker jag att man borde säga rakt ut att  man skall lägga ner spelet, är det så att man tycker att det viktigaste är att det finns pengar, att man på ett vettigt sätt får in pengar genom internet via PAF och att man förstår att riksmyndigheterna inte är glada åt det, men att man ändå accepterar ett visst missnöje från det hållet och räknar med att det småningom går över. Man har inte klart uppfattat hur ltl Sundback och socialdemokraterna ser på den här frågan.

 

Fru talman!

Jag ser nu att jag har gått fem minuter över min tid som jag har tillåtelse till, så jag slutar här. Jag har lite ytterligare saker att säga, men jag kanske återkommer senare i debatten.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är väldigt bra att ltl Christer Jansson höll detta anförande. Han gjorde nämligen så klart hur han ser på den här frågan. Det var alltså, enligt honom, ett val man måste göra: antingen skulle man trygga verksamheten – och det måste göras i konflikt med riksmyndigheterna, något annat sätt finns inte, konfrontation måste det vara om det skall bli någonting! – eller så måste man lägga ner verksamheten, om man skall ha goda relationer till riket. Snacka om affärer! Det är mest politik och minst affärer! Skall man vara affärsmässig måste man se till att den här frågan löser sig genom samarbete så att båda parter känner att man har förlorat eller vunnit ungefär lika mycket. Så gör man i affärer. Det andra är politik och just den här formen av advokatyr, där man helst skall hålla på i domstol och överföra skuld på varandra. Det är ju så, ltl Christer Jansson, att inte är frågan löst ännu på långt när och pengarna minskar i PAF:s kassa! Ltl Christer Jansson bär ansvaret för detta och ltl Christer Jansson är politiskt tillsatt, åtminstone inte i första hand på grund av sina affärsmässiga talanger, men dem skall vi inte heller undervärdera.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Tack för de relativt vänliga orden ändå, i vissa avseenden, ltl Sundback! Jag måste ändå säga det, fru talman, att jag håller inte med ltl Sundback när det gäller den konflikt som hon beskriver och att den skulle på något vis bero på PAF-styrelsen. Det är landskapsstyrelsen som bestämmer om man ger tillstånd till verksamhet eller icke, eller hur? Då är det landskapsstyrelsen som gör bedömningen huruvida detta leder till någon konflikt. Det insåg vi från PAF också naturligtvis, men jag hävdar fortfarande, att det är inte vårt bord. Vi kan inte sätta där och tänka i politiska termer. Då går det säkert mycket illa ekonomiskt sett utan det överlåter vi med mycket varm hand till landskapsstyrelsen. Sedan är det en annan sak att när det gäller att nå överenskommelse med riksmyndigheterna vet jag att det lades ner mycket arbete från den dåvarande landskapsstyrelsens sida, inte minst av dåvarande lantrådet Roger Jansson, för att få inrikesministeriets acceptans, men det gick helt enkelt inte.

 

När det gäller att pengarna har minskat finns det olika orsaker till detta. Jag skulle vilja påstå att det egentligen inte är Internetspelet så mycket, utan en viktig orsak att lotteriskatten har höjts, vilket innebär en merkostnad på fyra miljoner för enbart detta år. I år har vi dessutom också en engångsutgift på över 6 miljoner för euroanpassningen. De pengarna får vi s.a.s. ingenting för, men Internetspelet kan vi få mycket för. Jag beklagar naturligtvis att det har blivit en konflikt, men som jag ser det måste man från riksmyndigheterna acceptera att vi har samma behörighet som man har i riket, och det gör man småningom, tror jag.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att man utvecklar Internetspelet. Jag har kritiserat vissa sätt att förverkliga det, men det är historia. Om det här skall drivas som affärer, så tycker jag att vtm Christer Jansson skall fara till Helsingfors, diskutera och komma överens med Veikkaus och inte stå här i talarstolen och klaga på andra eller säga vad landskapsstyrelsen skall göra. Är det inte så att vtm Christer Jansson inte sitter på ett politiskt uppdrag eller gör politik, utan han vill göra affärer, han vill vara affärsmässig! Då måste det vara viktigt att åka till Helsingfors och lösa frågan med Veikkaus. Skulle det möjligen skada PAF:s verksamhet om vtm Christer Jansson var mera aktiv och osynlig i Helsingfors i affärer som gäller PAF:s framtid?

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Jag skulle så gärna resa till Helsingfors och diskutera med Veikkaus, om Veikkaus var den rätta avtalsparten. Men det är inte så. Det är myndighetsfunktionerna det är fråga om: vem som skall ge tillstånd till spelet, om spelet är lagligt eller inte. Det är en sak som landskapsstyrelsen skall diskutera. Sedan är det en annan sak att man kan ha affärsmässiga relationer till Veikkaus, och det har vi försökt vid olika tillfällen, men Veikkaus har inte velat prata med oss, om vi säger så. Jag måste säga att för min personliga del har jag svårt att se på vilket sätt man i Internetspelsammanhang skulle kunna samarbeta med Veikkaus därför att jag tror att Veikkaus har inte rätt att samarbeta med oss. I riket är reglerna så att det får finnas bara ett företag som sysslar med det här. Det tror jag att försvårar för dem. Här skulle det kanske vara lättare, men vi har ingenting att ge, vi har en liten marknad på Åland, det är i så fall de som har någonting att ge.

 

Jag kan inte själv blanda mig i den operativa verksamheten. Det är vår VD. Styrelseledamöterna är inte anställda av PAF, utan det är VD:n som gör sådana saker. Jag tänker inte blanda mig i det. Sedan är det en annan sak att VD:n kan rådfråga mig som ledamot och som ordföranden i styrelsen, vilket också sker många gånger.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Först vill jag säga att jag tycker att Internetsatsningen är en bra satsning. Det är en bra idé och jag hoppas att man kan lösa de problem som finns Åland kontra riket. Det kan långsiktigt säkra allmännyttan, så till den delen är det helt okej. Det som oroar mig att det initialt har gått på tok för mycket pengar och att man inte har direkt styrning på det. Om jag har förstått det rätt, har det gått 23-24 miljoner och det går fortfarande back, men jag hoppas att det skall svänga.

 

Jag begärde egentligen replik på vtm Christer Janssons uttalande att styrelsen inte är politisk. Jag anser att vtm Christer Jansson har fel. Den är synnerligen politisk. Man kastade ut den kompetens ur styrelsen som fanns tidigare, bl.a. finanschefen. Vi i Frisinnad Samverkan efterlyser just den affärsmässiga kompetensen i styrelsen. Vi nämner det också i vår huvudmotion att man bör tillföra affärsmässig kompetens och kanske bortse från det politiska, som vtm Christer Jansson säger att inte finns.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Det är den klassiska situationen: utgifterna följer budgeten, men inte inkomsterna! Jag försökte redan förklara att problemet är mycket det att vi har inte fått de tekniklösningar som är beställda, och som det har lovats att skulle levereras, men de har tyvärr inte levererats ännu. Det jag hörde senast var att i början på nästa år skulle det mesta vara på plats, men det där har man väl hört förut, tänkte jag säga, så man är väl lite luttrad, så vi får se! Faktum är ändå att vi har nu skapat en kundstock och vi ökar kunderna med 300-400 per vecka, har jag förstått, utan att vi egentligen har någon marknadsföring att tala om. Det går alltså åt rätt håll, men det är mycket kostnader förknippade med det här, så det tar sin tid innan det kommer att gå runt. Samtidigt är det så att när det en gång har kommit igång ligger det en sådan styrka i det; det finns en sådan potential, så då kan det bli mycket stora pengar, om det vill sig väl.

 

När det gäller frågan om styrelsen är politiskt tillsatt eller inte är det en fråga som inte skall ställas till mig utan det är landskapsstyrelsens bord, tycker jag. Jag vet bara att landskapsstyrelsen har tillsatt mig och vilka bedömningar man har gjort när man har utsett mig till ordförande måste man, som sagt, fråga landskapsstyrelsen om.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Det var vtm Christer Jansson som tog upp frågan om politiskt tillsatt i sitt anförande och påstod att det inte var det, men jag påstår att det är så. Sedan är det helt riktigt att landskapsstyrelsen tillsätter styrelsen.

 

Jag tog upp penningströmningen ut ur PAF därför att det är precis såsom vtm Christer Jansson säger. Jag har bara varit med politiskt i två år, men vi har diskuterat de här frågorna gång på gång och man har hela tiden hört det här: snart får vi ordning på tekniken, snart kostar det inte mer, snart säljer vi våra system, snart börjar det komma intäkter. Då tycker jag att ”snart” måste också styrelsen och ordföranden börja ta sitt ansvar för detta. Det är det jag menar.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

För att börja med det sista är det alldeles riktigt som ltl Strand säger att styrelsen har ett stort ansvar när det gäller att få det att gå runt. Faktum är det att vi har på sistone börjat inta en mycket hårdare linje, om vi säger så, mot vår avtalspart i det sammanhanget. Det pågår just nu förhandlingar, som jag inte desto mera kan gå in på.

 

När det gäller frågan om politisk tillsättning sade jag inte i mitt anförande att vi är politiskt tillsatta i PAF:s styrelse. Jag sade, att vi inte driver politik. Hur vi sedan är tillsatta är en helt annan fråga och den måste man, som sagt, ställa till landskapsstyrelsen.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tror att jag var med i 12 år i PAF:s styrelse och har en viss insikt i verksamheten där. Jag var också med och initierade Internetspelet eftersom jag, liksom flera andra, såg en klar risk i att vid en eventuell utflaggning måste PAF ha något ben till att stå på för att tillförsäkra förmånstagarna inom de ideella rörelserna de resurser de behöver för att driva sin verksamhet. Det tycker jag fortfarande. Sedan kan man naturligtvis, som politiker säga – jag kan ju inte få vara affärsman i PAF, eftersom jag inte är med där, men jag ändå få driva en politik som är bra för PAF:s affärer – när ltl Christer Jansson nu vänder sig så där starkt mot socialdemokraterna att vi har lanserat en modell, bl.a. inför statsministern, hur man kan lösa den här konflikten och för det fick vi så sent som i dag erkänsla från lantrådet Roger Nordlund. Han har förstått socialdemokraternas roll i de här affärerna.

 

Det som däremot oroar mig väldigt djupt är när vännen Christer Jansson säger att styrelsen i PAF har bara marginell betydelse. Jag upplever att styrelser i alla företagssammanhang har mycket stor betydelse och som jurist förstår naturligtvis Jansson att ansvaret är jättestort, särskilt som ordförande. Om det ändå är så att den kompetens som krävs där är närmast marginell, så förstår jag varför man dängde ut finanschefen Dan Eriksson och kompletterade det med affärsgeniet, vår vaktmästare Carl-Johan Wikström.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Vi uppskattar inom PAF ltl Wiklöfs insatser. Han har varit med i 12 år, sade han och jag har varit med i 18 år. Mandatet går ut snart, då vet man inte hur det går förstås! När det gäller konflikten, som ltl Wiklöf sade att man har tagit ett initiav till att lösa, så är det helt rätt att man vänder sig till lantrådet Nordlund i så fall, för det är en konflikt som skall lösas politiskt. Vi sysslar inte med sådant inom PAF, utan vi sysslar, som sagt, med affärer.

 

När det gäller styrelsen har den naturligtvis ett stort ansvar, men det följer av naturnödvändighet ändå att styrelsens insatser blir marginella, oavsett hur man ser det därför att styrelsen har inte några operativa befogenheter. Styrelsen fungerar vid sammanträdena, som sker varannan månad eller någonting sådant, så det säger sig självt att styrelsens betydelse i det stora hela inte kan bli alltför stor. Vi diskuterar inte med kunder, förhandlar om kontrakt, tömmer apparater osv., utan vi tar ställning till de viktiga principiella frågor som VD lägger framför oss. Redan det är naturligtvis ett stort ansvar, inte är det fråga om det, men vi litar på det som man säger från ledningens sida. Vi är tvungna att lita på den bedömning man gör många gånger beträffande vad som kan vara affärsmässigt, vad som kan vara klokt, helt enkelt därför att den operativa ledningen sitter inne med mycket mer kunskap i de här frågorna, vilket är helt naturligt. Å andra sidan tycker jag att man kan säga det som jag sade, att vi har en mycket duglig ledning, så det är ändå ganska få tillfällen som jag tycker att vi har haft anledning till kritik.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag börjar inse att åtminstone vtm Christer Jansson förstår styrelsens och styrelseordförandens roll i ett sådant här sammanhang, men med tanke på den marginalitetsroll som ändå styrelsen synes ha i PAF och också med tanke på den kompetens som synbarligen inte behövs, så tror jag nog att vi skall tacka vår himmelske skapare för att inte PAF:s styrelse också blandar sig i den operativa ledningens verksamhet, för då kommer inte resultatet att öka!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag kan inte låta bli att reagera när vtm Christer Jansson från lagtingets talarstol som ordförande i PAF:s styrelse uttalar ordet ”nedläggning” om PAF:s Internetsatsning PAF Online. När man säger en sådan sak noterar jag att dels har PAF Online ett varumärke som är väldigt etablerat och det lades ner många miljoner mark i marknadsföring på det och dels frågar jag om det är klokt att ens föreslå någonting sådant som att man skulle lägga ner den verksamheten!

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Jag beklagar verkligen om ltl Dennis Jansson tog så där illa vid sig att jag använde det där uttrycket! Det får jag be om ursäkt för. Min avsikt var definitivt inte att föreslå att vi skulle lägga ner verksamheten, utan tvärtom, jag föreställer mig att den kommer att utvecklas länge än. Jag tog upp uttrycket därför att jag var osäker på hur socialdemokraterna ställde sig. Jag uppfattade, som jag sade, att socialdemokraterna ansåg att man skadar relationerna genom verksamheten och då sade jag att det är möjligt att man gör det, men förhoppningsvis tillfälligt, att man senare accepterar det. Jag tycker att man inte skall lägga ner och jag har nu också förstått att socialdemokraterna, dessbättre, har samma uppfattning, och det tackar jag naturligtvis för!

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Tack för svaret och förtydligandet! Då kan jag säga att jag delar till den delen vtm Christer Janssons åsikt och det kan vara bra, med tanke på den direktsända budgetdebatten från lagtinget, att detta klargjordes så att personalen känner en trygghet att det åtminstone finns ett någorlunda stort stöd i lagtinget för denna verksamhet.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Jag tror väl att personalen och våra kunder samt de många föreningar och ideella organisationer som är beroende av PAF:s inkomster säkert kan känna sig övertygade om att det finns i den här salen, också i landskapsstyrelsen, ett mycket stort stöd för att Internetverksamheten skall fortsätta.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Fru talman!

I mitt anförande har jag valt att fördjupa mig i några för mig och partiet viktiga frågor inom social- och hälsovården. Jag kommer i ett skilt anförande ta upp utbildningsfrågor.

 

Att ta upp några viktiga frågor inom social- och hälsovården är att utmana ödet. Det finns alltför många områden som skulle kräva sin egen debatt. Och där kommer jag direkt in på en viktig fråga. Vi måste få tid och möjlighet att debattera ÅHS separat. Ett lämpligt tillfälle kan vara i samband med att utvärderingen av ÅHS  är klar.

 

Det finns många hotmoln i horisonten för hälso- och sjukvården på Åland Två hot vill jag lyfta fram idag.

 

Specialsjukvården har ändrat struktur de senaste åren och kommer säkert att fortsätta i samma riktning. Det vill säga specialkunskapen blir allt smalare. Subspecialister hör vi allt mer talas om.  Det är något som inte passar vårt Åländska samhälle särskilt bra. Det var betydligt bättre för oss då det behövdes några inre medicinare, kirurger barnläkare och gynekologer.  Öron- och ögonläkare  är också etablerade i dag.

 

Utgående från dagens situation måste vi snart ta ställning till vilken specialalsjukvård kan vi erbjuda på hemmaplan och vad är vi tvungna att skicka bort. Konsultverksamheten kan säkert byggas ut ytterligare. För att upprätthålla sina kunskaper inom respektive område måste det finnas ett visst underlag. Då är Åland med sina snart 26.000 invånare i farozonen.

 

En resurs som måste tas till vara i en större utsträckning än nu är fallet är våra kunniga specialsjukskötare. Genom att ge dem ytterligare utbildning inom olika områden kan många av de uppgifter som idag sköts av läkare skötas av sjukskötare. Det skulle också vara inspirerande för sjukskötarkåren att på så sätt få utvecklas och utöka sin kompetens. Dessa nya ansvarsområden måste naturligtvis synas också i lönekuvertet.

 

Ett nära samarbete med våra närregioner och universitetssjukhus är absolut nödvändigt. Telemedicinen har dykt upp som något nytt på social och miljöavdelningen. Så är det ingalunda. Redan 1996 startade ett telemedicinprojekt vid Ålands centralsjukhus.  De innefattade områden inom telepatologi patientkonsultationer inom neurologi, handledning inom psykoterapi, utbildning, videokonferenser mm.. Problemet är att hela frågan har somnat in i brist på intresse för dessa frågor. I och med att Anders Fagerlund lämnade Ålands centralsjukhus för att börja arbeta med just telemedicinfrågor inom Uppsala universitetssjukhus försvann också entusiasten förr dessa frågor. Det är alltid ett bekymmer i våra små förhållanden då allt för mycket blir beroende av en person.

 

Jag är övertygad om att det är nödvändigt att blåsa liv i denna för Åland så väl anpassade verksamhet. Jag har också förståelse för att det inte är så lätt för många, som redan idag känner sig stressade att också sätta sig in i dessa frågor. Det är inte bara kommunikationen mellan ÅCS och universitetssjukhus i öster och väst som skulle vara nödvändigt. Också våra hälsovårdare i skärgårdskommunerna kunde på det här sättet bli direkt uppkopplade till ÅCS och på så sätt få stöd och råd vid komplicerade fall.

 

Våra sjukvårdslöner är fortfarande ingenting att slå sig för bröstet för. Med läkarnas relativt stora löneförhöjning blir säkert kravet från övrig sjukvårdspersonal ännu större och ännu mer berättigat. I fjol motionerade såväl Raija-Lisa Eklöw som Ronald Boman om högre löner för sjukvårdspersonalen. I år när de finns med i regeringskoalitionen är det tyst på den fronten. Visst skulle jag varit frestad att nu i opposition göra precis på samma sätt. Nu är det en gång för alla så att löneavtalen görs upp på annan plats, därför har jag avstått att vara populist i den här frågan. Men jag vill i år lika väl som i fjol ge dem mitt fulla stöd. Efter förra förhandlingsomgången var det mycket tal om ett separat branschavtal för sjukvårdspersonalen. Jag vet inte hur aktuellt det är mera, men personligen tror jag att det kunde vara ett sätt att lägga tyngd vid sina lönekrav.

 

Lönen är viktig, men det finns också andra viktiga ingredienser för att man skall trivas på en arbetsplats. Vilka möjligheter finns det för vidareutbildning? Ser man sig som en del av ett team där alla är lika viktiga oberoende om man är sjukskötare, läkare sjukgymnast eller närvårdare.  Är allas åsikt lika mycket värd. Lyssnar man på mig? Är min åsikt som ung nyutbildad sjukskötare också värd att ta till vara? Det är många frågor man kan ställa sig, frågor som kräver tydliga svar, om det skall gå att skapa arbetstillfredsställelse och i förlängningen god vårdkvalitet. Jag kan säkert få kritik för att jag ställer frågor men inte ger svar Svaren finns hos dem som jobbar inom ÅHS om man är lyhörd för åsikter som finns på alla plan, och om på ett strukturellt sätt går igenom de olika frågeställningarna. Och kanske det viktigaste att all oberoende om man är läkare sjukskötare eller närvårdare accepterar de gemensamma spelreglerna. Det skapar osäkerhet bland personalen som i sin tur ger otydliga signaler till patienterna om det inte finns ett tydligt inre regelverk som alla arbetar utifrån.

 

ÅHS är också en del av vårdutbildningen idag. Alla som jobbar där måste ta sitt ansvar, så att praktiktider och möjligheten att göra olika forskningsprojekt skall bli så positiva upplevelser att de i sin tur leder till att de söker arbete inom ÅHS. Där finns det nog en hel del att förbättra. Överskötarna tillsammans med lärarna måste i det närmaste vara ett team, som tillsammans utvecklar utbildningen och vårdkvaliteten inom ÅHS.  Kanske en av översköterskorna  borde avdelas enbart för just dessa uppgifter. Nu går alltför mycket tid åt personalrekrytering arbetsscheman och andra rutinuppgifter.

 

Som sagt, runt de här frågorna finns det mycket att orda om och jag hävdade på den tiden jag hade ansvaret för social- och miljöavdelningen att det skulle vara nödvändigt med en översyn av vårdadministrationen, så att den motsvarar dagens krav  och de förväntningar som ställs av den nya generationen sjukskötare och närvårdare.

 

Språkfrågan är ett kärt ämne som nästan alltid debatteras om ÅHS är på tapeten.  Den här gången tänker jag lyfta fram en ny synvinkel som inte så många tänkt på. Det har varit patienten som varit i fokus och det är naturligtvis det viktigaste. Men hur går det idag med alla våra åländska ungdomar som kommer hem och får uppleva att det är svårt att klara sig utan finska? Kan det vara så att vi är så vana med att alla kan behjälpligt finska att man inte tänker på det. Jag har ett flertal gånger den senaste tiden fått höra att det kanske inte är värt att komma tillbaka till Åland för min finska är så usel. Då skär det i mitt hjärta.  Om bristen på kunskaper i finska skall göra att man tvekar att komma hem till enspråkiga Åland för att jobba inom ÅHS då är det illa.

 

Förtroenderådet har verkat i flera år nu, och under dessa år har det bevisat att det har ett berättigande. Jag tycker att det skulle vara dags att lagstadga om deras verksamhet. Som det nu är finns det bara ett landskapsstyrelsebeslut i frågan. Jag vet att de ibland känt att de inte fått gehör för sina frågor, och att arbetet tidvis har känts tungt. Senaste året har de arbetat en hel del med möjligheten att ge patienterna rätt till en s.k. ”second opinion”. I de flesta nordiska länder finns den möjligheten. Det innebär att patienten har rätt till ny läkarbedömning av en annan läkare. Detta skulle naturligtvis inte kunna ske hur som helst utan ett regelverk måste ligga till grund. Det måste till en lagstiftning om det skall förverkligas. Jag vet att frågan är rätt väl förberedd inom förtroenderådet Det var min avsikt att detta skulle förverkligas under den tiden jag var med i landskapsstyrelsen. Min förhoppning är att det arbetet fortskrider också i den nuvarande landskapsstyrelsen. Jag är övertygad om att det skulle vara till nytta både för patienten och läkaren i fråga.

 

Avslutningsvis, fru talman, vill jag ta upp min motion som jag inlämnat. Det berör den vårdpersonal som under många års tid fungerade som s.k. inhoppare inom sjukvården. När de nu går i pension (flera av dem har redan gjort det) blir de med förvåningens finger i häpnandes mun då de får reda på sin pension. Personer som man tycker ha funnit på Ålands centralsjukhus i tid och otid står där med en pension som om de skulle ha varit i arbete under mycket kort tid. Vad beror det på?

 

Tidigare räknades pensionen bara för längre sammanhängande anställningsförhållanden. Numera är det tillrättalagt och man får pension för den tid man arbetar. Det tidigare pensionssystemet kunde innebära att dessa räddande änglar kunde ha flera arbetstillfällen under samma vecka. Tar man en månad var det inte ovanligt att det rörde sig om ett tiotal arbetstillfällen. Naturligtvis kan man säga att de visste vad de gjorde och får nu stå sitt kast, men vi vet att pensionsfrågor är svåra, vi vet också att pensionen är något man skjuter framför sig.

 

Jag försökte lyfta fram de här frågorna i landskapsstyrelsen gång efter annan utan att få någon större respons. Jag kom så långt att ledamoten Olof Salmén lovade utreda frågan närmare. Men så gick det som det gick och nu är min sista utväg at gå motionsvägen. Finns det vilja kan lagtingen och landskapsstyrelsen ge dessa kvinnor en någorlunda anständig pension för allt arbete de utfört. Jag förstår svårigheterna med retroaktiviteten, men pensionstagarna måste naturligtvis själva visa en viss aktivitet, precis som de som fick sin frontmannapension retroaktivt.

 

Det finns säkert många olika alternativ hur den här frågan kunde lösas. Ett kunde vara att man skall ett visst antal arbetsdagar per månad för att räkna sig månaden tillgodo. Utan dessa kvinnor skulle sjukvården ha kollapsat, det måste vi komma ihåg. Jag har hört tongångar om att det är orättvist om det skulle gälla bara vårdpersonal. Det anser jag också, men vi vet at merparten finns inom vården. Finns det inom andra yrkesområden motsvarande orättvisa skall de naturligtvis behandlas på samma sätt. Jag ber finansutskottet noga ta sig an motionen och göra det på ett seriöst sätt.

 

Fru talman, det här var bara ett axplock av vad som jag vill lyfta fram. Gärna skulle jag också närmare gå in på ÅHS fastighetsplan,  äldreomsorgen m.m., men som jag ser det får vi fler tillfällen till debatt i lagtinget eftersom landskapsstyrelsen i budgeten lovar att komma med ett hälsopolitiskt program och med den utvärdering av ÅHS som skall slutföras under 2002 och där finns det möjlighet till fortsatt debatt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Lindeman höll ett entusiasmerande anförande och hon vet vad hon pratar om i den här frågan. Ett exempel som hon tog, på hur verksamheter uppkommer och hur de faller ihop, är väldigt belysande för hur ÅHS fungerar. Hon nämnde telemedicin och vi kommer alla ihåg hur det kom fram som en jättesak, det skulle vara bra och viktigt, man skulle spara pengar och det satsades på det, jag vet inte riktigt omfattningen, men det här var bra tyckte alla. Det var en enskild läkare som tyckte att det var bra och alla följde med. Sedan försvann han och då stoppade verksamheten upp. Detta exempel visar så tydligt, det finns säkert många andra, att det inte finns någon politisk styrning av verksamheten. Har vi en gång sagt att vi skall ha telemedicin skall vi naturligtvis ha det, oberoende av om den läkare som har initierat det har flyttat bort eller inte. Så här är det om och om igen. Jag vet inte hur många, kanske flera av er, har varit utsatta för den nuvarande specialiteten, snarkmaskinen. Alla skall prövas i snarkmaskin nu för tiden för att det har initierats en sådan verksamhet. Aldrig någonsin har vi politiker kunnat förstå omfattning av det, men det är en jättestor verksamhet just nu. Det finns en läkare som är intresserad av det och det är säkert bra, men vi har ingen koll på det hela. Det är därför som det håller på på det här sättet. Därför måste vi snart komma till den punkten att vi börjar diskutera vad vi skall ha för verksamheter, vilka vi inte skall ha och hur vi startar upp nya verksamheter.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman! Ja, vi är helt överens i den här frågan, men vi måste komma ihåg att ett bekymmer är just litenheten. När man på annat håll startar upp olika verksamheter finns det i allmänhet en grupp människor som sysslar med det här, försvinner en finns det ändå kontinuitet i frågan. Det är extra skört hos oss eftersom det är så få som sysslar med varje sak. En person försvinner och så dör projektet ut, som det nämndes här, och så borde det naturligtvis inte få vara. Jag håller med när det gäller snarkmaskinen. Problemet är att det ofta kommer beroende på läkarnas intressen, det dyker upp och så anammar man det och så blir det ett behov som man inte har haft före man skapar det. Man skapar ett behov. Det fanns ingen beställning, varken plan eller någonting. En beställning skulle knappast ha funnits idag ännu, om vi inte råkade få en läkare som var intresserad av dessa frågor. Jag håller med om att vi måste styra mera och göra tydligare politiska beställningar.

 

Jag kommer ihåg när ÅHS i tiden kom till, så var det lite tal om, men det var inte passligt att göra det då, att man mera skulle vara en utförarorganisation inom ÅHS och att den politiska beställningen skulle göras av landskapsstyrelsen och ÅHS:s styrelse, men fortfarande är det så att det kommer väldigt starka förslag från dem som jobbar med det. Vi måste lära oss att säga nej om vi inte tycker att förslagen är lämpliga och säga ja och utveckla dem om det är bra förslag.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ja, vi är överens om fenomenet att enskilda aktörer, skall vi kalla dem så, inom organisationer tar initiativ och utvecklar verksamheter som de själva är intresserade av. I många fall är det säkert bra, men det tokiga är att politikerna inte aktivt tar ställning till det, för det finns inte några klara mål för hur verksamheten skall utvecklas. Jag håller med om att vi måste fatta tydligare beslut, faktiskt uppdra åt ÅHS, men det behövs förändringar i reglementet och hela strukturen på beslutsfattandet. Nu som politiker i lagtinget har man ingen möjlighet att ta ställning till om vi skall ha snarkmaskiner eller inte, inte i landskapsstyrelsen heller och med den budget ÅHS har tror jag inte heller att ÅHS styrelse kan bena ut det. Det krävs helt nya beslutsrutiner.

 

En sak är jag inte överens om. Det kan inte vara så att det har med vår litenhet att göra ifall en verksamhet fortsätter eller inte. Antingen har vi en verksamhet och då måste man rekrytera personal, om man en gång har beslutat att vi skall ha så. Det kan inte vara så att när en läkare flyttare bort upphör verksamheten, BB skulle t.ex. inte fungera med det. Det har tydligen mer att göra med marginella verksamheter, som någon har initiera och som inte är så viktiga. Då visar det sig att vi har plöjt ner pengar i onödan, igen.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman! Det kan inte vara så att det försvinner när en person försvinner, det får absolut inte vara så, men jag sade också att det finns en större risk när vi är så få. Det är lättare när det är en större organisation och det är fyra-fem personer som är engagerade om en försvinner. Det är en större utmaning för ÅHS att hålla liv i särskilt smala områden, som få sysslar med. Det får inte försvinna, det är vi överens om.

 

Landskapsstyrelseledamot Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Lindeman tog upp olika saker inom bl.a. ÅHS. Utredningen, som har omtalats, kommer att starta vilken dag som helst. Landskapsstyrelsen har antagit en utredare. Att dessa frågor om ÅHS och specialiteterna där måste diskuteras framöver är alldeles klart. Vi kommer att initiera en debatt i lagtinget om frågorna, om ÅHS och dess framtid, men det finns också med i budgeten, i planen för ÅHS, som man mycket väl i det här sammanhanget kan diskutera. Jag vill faktiskt efterlysa en sådan diskussion för att få lagtingets synpunkter på det.

 

Beträffande telemedicinen är det såsom det beskrevs. Den gick ner som en pannkaka i och med en speciell person, men det är en verksamhet som vi har startat på nytt. Fanns det då ingen politisk styrning på det så vill jag hävda att vi nu håller på att skapa en politisk styrning för just telemedicin där ingredienserna som ltl Lindeman nämnde kommer fram, bl.a. uppkoppling till hälsovårdare och liknande. Det är en verksamhet som vi har diskuterat.

 

Jag vill också att ltl Lindeman, när hon säger att det finns olika alternativ att lösa frågan om pension för korttidsanställda, närmare beskriver vilka olika lösningar det finns. Jag har funderat på frågan och finner den rätt svår att lösa eftersom det inte finns några bakgrundsuppgifter överhuvudtaget annat än mycket fragmentariska, för vad man skall grunda den på, alltså tider, inkomster osv. och dessutom kanske göra den retroaktiv. Det är ingen lätt fråga och ltl Lindeman kanske inte har så många svar.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Nej, det är ingen lätt fråga när det gäller pensionsfrågorna, men jag vet att landskapsstyrelsen, om man har en verklig vilja, också kan lösa svåra frågor. Jag har inget klart förslag, men jag kommer gärna med i en arbetsgrupp, om det tillsätts en sådan, där vi diskuterar och försöker få fram förslag. Jag nämnde bara att man kanske kunde ta de olika arbetstillfällena i beaktande. Har man kommit upp till ett visst antal per månad som i dag ungefär motsvarar det man skall jobba på en månad, kunde den månaden räknas som bakgrund. Jag har inte gjort den utredningen. Vad jag speciellt begärde under den tid jag var i landskapsstyrelsen och som jag begär nu, är att det skall göras en grundlig genomgång för att se om det finns alternativ och komma med förslag. Det är för svårt för mig att på egen hand göra det, det erkänner jag öppet och ärligt, men jag är övertygad om att landskapsstyrelsen kan om man vill.

 

Landskapsstyrelseledamot Eriksson, replik:

Herr talman!

Det har faktiskt gjorts en rätt grundlig utredning över dessa frågor på senare tid i landskapsstyrelsen och det har inte uppenbarat sig någon lösning som kunde vara gångbar, tillsvidare åtminstone.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Det är viktigt hur man sätter målet för en utredning. Tillsätter man en arbetsgrupp som skall utreda en sak med målet att hitta en lösning för att dessa skall få sin pension, blir resultatet ett annat än om man ungefär tittar på det utgående från att det här är omöjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Lindeman tar upp lönefrågan för sjukvårdspersonalen och undrar förstås varför inte vi liberaler, eller jag egentligen som förra året motionerade om  lönerna för vårdpersonalen nu jobbar för detta.  Problemet är att förhandlingarna är inte nu öppnade. Ny omgång kommer i vår och då kommer säkert sjukvårdslönerna att tas upp igen. Men  här försöker ltl Lindeman flytta över ansvaret på oss liberaler och det kan vi bra ta, vi har hand om sjukvårdsministerposten. När ltl Lindeman var ansvarig diskuterade t.o.m. vi det här tillsammans och då sade jag till ltl Lindeman att hon skulle ta det politiska modet och lyfta upp lönerna inom vården, men då vågade hon inte.

 

Den andra saken som ltl Lindeman tog upp var branschavtal för vårdpersonalen. Jag vet att både Tehys och Supers styrelser, via TCÅ, har lämnat in ansökan till landskapsstyrelsen om att man i nästa avtalsförhandlingar skulle få ett eget branschavtal för vårdpersonalen.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag försökte säga att jag inte lägger ansvaret när det gäller lönepolitiken, varken på liberalerna i fjol eller i år. Avtalsrörelsen lever sitt eget liv. Det är det resultat man kommer till som kommer hit till lagtinget. Jag tänker inte nu, det skulle vara frestande i opposition att göra det, men jag valde att inte göra det eftersom jag inte tycker att det hör hemma på det här sättet. När avtalsrörelsen i fjol var öppen stödde vi våra avtalspersoner på olika sätt. Det kom också, om ltl Eklöw kommer ihåg, en extra miljon till vården. Visst gjordes det då och jag hoppas att det görs nu också, det behövs inte göras bara för att ett avtal är öppet, det kommer nya avtal ganska snart och då är det bra om det finns pengar avsatta.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag hävdar det som jag har hävdat i flera budgetbehandlingar att arbetsgivaren alltid har rätt att ge mera än vad fackföreningarna äskar, men mot det har jag fått mothugg. Det lär jag få så länge jag kämpar för det. Jag anser att arbetsgivaren alltid har rätt att föreslå mera.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ltl Lindeman framförde att jag inte mera agerar för högre lön till vårdpersonalen. Jag är naturligtvis så realistisk att när jag i fjol lyckades få 500 mark i Ålandstillägg till alla offentligt anställda insåg jag att jag inte skulle lyckas med det i år. Däremot nämnde jag igår i en replik när vi debatterade Ålandstillägget, en debatt som för övrigt ltl Lindeman deltog i, att jag gärna vill ge vårdpersonalen ännu högre lön, så jag har absolut inte svikit dem. Ltl Lindeman nämnde i sitt anförande i dag att hon gärna skulle ge specialsjuksköterskorna högre lön. Det tycker jag att verkar lite skenheligt. Vad gjorde ltl Lindeman när hon satt vid köttgrytorna som hälsominister? Gav ni högre lön åt vårdpersonalen?

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

I mitt anförande sade jag att det kanske finns möjligheter framåt att avlasta läkarna uppgifter som sjuksköterskor med ytterligare specialutbildning kan ta över, att man tar hand om nya ansvarsområden. Det har man delvis gjort inom olika områden, man har påbörjat processen. Tittar vi t.ex. på Sverige är den här sidan ännu mera utvecklad. Det var just dem jag menade, börjar man ta mera ansvar än vad man har gjort tidigare, tar sig nya ansvarsområden så att man får specialutbildning, måste det också synas i lönekuvertet. Det är också någonting som jag inte kan lova här, det är en förhandlingsfråga.

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Låt mig ta hand om frågan så ordnar det sig!

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Om man får skämta vid sådana här tillfällen, skulle jag säga som så att  skulle jag tro det skulle jag låta ltl Boman göra det, men tyvärr tror jag det inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var till många delar ett bra anförande som ltl Lindeman tog upp här. Jag vill speciellt ta upp en detalj som var bra att hon uppmärksammade. Jag är inte glad att det skär i hjärtat på Harriet Lindeman, men jag hoppades att det i den frågan som hon tog upp skulle skära för flera. Det gäller alltså dem som bara kan svenska när de kommer till Ålands centralsjukhus för att jobba och ibland får vissa svårigheter. Då är det någonting som inte står rätt till. Jag beundrar dem som kan båda språken, men det är tråkigt att situationen uppstår. Jag har själv en nära anhörig, som säger att det ibland händer fortfarande, att det kan vara svårigheter. Det kommer unga sjuksköterskor från Sverige för att jobba och får det svårt med språket. Det är tråkigt och det är en sak som vi måste råda bot på på vårt enspråkigt svenska Åland. Vi borde ha rätt att kräva att arbetsspråket inom en sådan institution som Ålands centralsjukhus skall vara på svenska. Det är självfallet bra att det finns de som kan finska, för ibland har vi patienter som kan finska och de har då förmånen att få service på sitt modersmål.

 

Ltl Eklöw:

Herr talman!

Allra först vill jag ta upp en sak som ltl Sundback tog upp, nu har hon tyvärr gått, men jag vill ändå beröra saken. Det gäller när hon på ett förlöjligande sätt diskuterade snarkmaskinerna. Jag förstår saken så att det är en ny verksamhet på sjukhuset som kanske inte har förankrats, men att på ett så beklämmande sätt förlöjliga dessa människor som lider av den här sjukdomen, sömnapné, som jag faktiskt själv hör till, och som har hjälp av den s.k. snarkapparaten. Jag hoppas att ltl Sundback faktiskt tar lärdom av att man inte skall förlöjliga de saker som har med sjukdomar att göra. Jag förstår att bakgrunden till hennes inlägg var att man inom sjukvården tar upp saker som inte är förankrade, men här har doktor Tammivaara gjort ett värdefullt arbete och rent av räddat livet på många människor på Åland p.g.a. sömnapnémaskinerna. Vi hoppas att hon får fortsätta med verksamheten. Hon har åtminstone vårt stöd, vi som lider av sjukdomen.

 

Så till saken, herr talman. Jag har några saker från liberalernas syn på ÅHS-budgeten och även dess verksamhet. Efter regeringsskiftet har ju liberalerna social- och hälsovårdsministerposten och även ordförandeskapet i ÅHS-styrelse. Dessa poster ökar möjligheten att påverka både verksamheten och politiken kring hälso- och sjukvårdsfrågor. Men det ökar också pressen på oss att göra ett gott arbete för sjukvårdens bästa på Åland. På grund av den ekonomiska situationen med allt ökande kostnader för alla offentliga verksamheter måste vi ändå kunna ta nya grepp och se var det går att göra ändringar som även har positiva ekonomiska effekter, även detta gäller sjukvården. Här kommer den aktuella ÅHS-organisationsutredningen väl till pass och kan leda till möjligheter till effektivering och vissa förslag till prioriteringar inom sjukvården.

 

Under alla år som oppositionsledamot här i lagtinget har jag fått höra att vi politiker inte skall beblanda oss med den verksamhet som förs på ÅHS, men jag har inte kunnat acceptera det påståendet för jag har tyckt att vi måste kunna diskutera även ÅHS här. Vi har haft åsikten att ÅHS-planen och verksamheten borde ha en egen debatt här i lagtinget redan förrän budgeten görs upp, så att ledningen kan göra sig en uppfattning om den politiska beställningen och den politiska viljan. Nu för även ltl Strand och Lindeman fram debattanken så vi tackar för stödet och hoppas att det blir en diskussion.

 

Det skrivs även i budgetförslaget att: ”Landskapsstyrelsen har konstaterat att budgetprocessen såväl inom ÅHS som i förhållande till landskapsstyrelsen och i förlängningen till lagtinget måste förbättras.” Även denna ambition förutsätter en debatt i lagtinget. Det som också nämndes av ltl Lindeman kommer en sådan möjlighet säkert när den aktuella ÅHS-utredningen är färdig och kommer att ställas till lagtinget som ett meddelande. Denna utredning kommer att ligga som grund när vi liberaler tar ställning till det fortsatta arbetet med att utveckla ÅHS och dess verksamhet. När den utredningen är klar kommer vi även att ta ställning till en ny genomgång av reglementet, som just nu är öppet och på remiss hos olika intressegrupper. De ändringar i reglementet som nu är på gång är inte så stora. Vid en senare genomgång förväntar vi oss mera organisatoriska och genomgripande ändringar för att bemöta de krav som en modern organisation av ÅHS= storlek både budget-, men även verksamhets- och personalmässigt har på sig. Det kommer att behövas nytänkande och kurage för att kunna bryta gamla organisationsstrukturer och hierarkier.

 

Herr talman!

I budgeten för 2002 finns skrivningar som jag redan ifjol tolkade som goda liberala initiativ från tidigare år. Vi har talat för en väl tilltagen grundbemanning som enda lösning för att få en kontinuitet i vården och i ÅHS-verksamheten överhuvudtaget. Nu fortsätter ÅHS att permanenta tjänster som länge varit besatta på tillfällig basis och det är bra. Fyra av Gullåsens primärskötartjänster blir heltidstjänster vilket vi hoppas kommer att hjälpa upp situationen där åtminstone en del.

 

Jag hoppas att den utvärdering över ÅHS organisation som är på gång även skulle innefatta en utvärdering av personalsituationen inom organisationen. Om det inte blir så måste vi kunna få till stånd en sådan undersökning. Frågor som: har vi tillräckligt med personal, har vi rätt personal på rätt plats, borde besvaras. Då skulle vi slippa den oro som nu har uppstått om t.ex. primärskötarnas och barnskötarnas existens på enheterna. Varje enhet borde klargöra sitt behov av personal med mottot: rätt vårdare på rätt plats.  Sedan är det arbetsgivarens sak att se till att det finns tillräckligt med all sorts personal så att inte patientsäkerheten eller arbetarskyddets bestämmelser åsidosätts.

 

ÅHS har mycket att göra förrän vi kan vara nöjda med personalsituationen. Att nu behöva ta in bemanningsföretag från Sverige med lönekrav på högt över det ordinarie personal får bör kunna beaktas som en tillfällighet. Det är inte bara fråga om pengar utan även fråga om en försvagning av den kompetens som finns på enheterna. Att tvingas ta in bemanningspersonal för att sköta vissa specialfall gör att vår ordinarie personal tappar rutiner och kunskap i dessa frågor. Det anser vi är mycket beklämmande. Anställ tillräckligt med personal. Det blir inte dyrare, det är brandkårsutryckningar och specialarrangemang som kostar.

 

Herr talman!

Planerna för fastighetsanvändning och byggande har kommit så långt att vi kan se en lösning i snar framtid på t.ex. mentalvårdens placeringsproblematik. Vi stöder varmt beslutet att Grelsbyverksamheten så småningom flyttas till närheten av Ålands centralsjukhus. Jag tänker inte orda mer om motiveringarna, det har förts fram i så många debatter tidigare.

 

En stor fråga som inte får glömmas bort i byggivern är vårdens innehåll och riktning på verksamheten. I budgeten talas om att utreda problematiken kring de s.k. klinikfärdiga patienter vilka enligt gällande bestämmelser debiteras kommunerna om de blir liggande på s jukhuset för länge. Detta har inte hjälpt upp situationen på vårdavdelningarna, alla kommuner har inte möjlighet att ta hem sina patienter. Trenden inom äldreomsorgen har varit att patienterna eller klienterna sköts så nära hemmet som möjligt, så länge som möjligt. Kommunerna har byggt omsorgshem för att kunna bemöta behoven. Ändå har bara hälften av åländska kommuner möjlighet att ta hem patienter som behöver dygnet runt service och omvårdnad. Många av dessa patienter måste ligga kvar på sjukhuset på specialsjukvårdsplatser, där de inte alls hör hemma och inte heller kan få den omvårdnad och sysselsättning de skulle behöva.

 

Vad är då lösningen till detta problem? Jag är inte alls så säker som många andra är att Gullåsens patientplatser kan minskas. Det är tvärtom. För att kunna bemöta det stora behovet av äldreomsorgsplatser i framtiden tror jag att det bästa skulle vara att utvidga Gullåsen både utrymmes- och personalmässigt. Kommunerna kommer inte att ha resurser i framtiden att öka sina omsorgsplatser till mera kvalificerade äldresjukvårdsplatser med hela dygnet runt service. Första och största problemet kommer att vara personalbehovet. Det kommer inte att finnas utbildad personal till alla dessa omsorgshem. Därför tror jag att en samlad kompetens och ökade resurser för Gullåsen skulle kunna vara en bra lösning och en positiv väg att gå.

 

En patient som inte är i akut behov av specialsjukvård eller som är färdigt undersökt, men som inte p.g.a. sitt hälsotillstånd ändå är färdig att åka hem skulle vårdas på Gullåsen. Detta avlastar specialsjukvården och lämnar plats till andra patienter på sjukhuset. Den som vill motargumentera säger säkert att vi då är tillbaka i centrerad anstaltsvård, som vi vill undvika, men jag vill påstå att det är viktigare med en god och trygg vård än vårdplatsens placering. Avstånden på Åland är inte så långa att detta skulle vara något problem. Kommunerna skulle förstås få ta sitt ansvar i ekonomiska hänseenden.

 

Den här idén har jag funderat länge på, men jag har inte förankrat den i mitt parti så jag kan likväl få mothugg från mina egna partikamrater. Ändå vill jag tala för idén och testar den bland sakkunniga. I mitt tycke skulle den vara ett led i diskussionen om rätt patient på rätt plats.

 

Herr talman!

Det finns liberala hjärtefrågor i budgetskrivningarna. Vi har talat för handledning av personalen, vi har talat för personalbokslut osv. Listan kunde jag fortsätta med, men jag väljer att ta ett exempel. Frisinnad samverkan var orolig att jag inte hade bevakat min motion från ifjol om bentäthetsmätare. Jag kan försäkra er att när det kvinnocenter som nu är under beredning kommer till stånd, så kommer jag också att försöka få dit en bentäthetsmätare. Likaså kommer jag att försöka få samlat all den kunskap som kan finnas om kvinnors hälsa och vad man kan göra för att förbättra den.

 

Varför är de t.ex. så att kvinnor på Åland inte går till den s.k. Papa-undersökningen de blir kallade till för att i tidigt stadie kunna konstatera livmoderhalscancer, när vi är så duktiga på att gå till mammografi för bröstundersökning. Ca 90 procent av kallade går på mammografi, men deltagandet i Papa-undersökningen är mycket lägre. Är det brist på information eller är det en organisationsfråga? Sådana problem hoppas vi att vi kommer att kunna lösa med att samla ihop all kunskap på en enhet.

 

Herr talman! Vi skulle kunna diskutera ÅHS-problematiken hela eftermiddagen, men här väljer jag att nämna några liberala hjärtefrågor.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

För det första vill jag på det bestämdaste tillbakavisa att ltl Sundback, som nu är på ett annat möte och därför tyvärr förhindrad att fortsätta här, skulle ha raljerat med människor som snarkar. Hon är själv patient på den apparat vi diskuterar. Därmed nog sagt om det. Vad hon raljerade om och vilket jag faktiskt har förståelse för, är att de specialiteter, de olika verksamhetsformer som upppstår, har vi politiker i lagtinget mycket ringa beställningsgrad kring. Det var det det handlade om, så att det inte så fort någon försvinner också försvinner, det var det som skedde med telemedicinen. Större stringens i målstyrningen. Ltl Lindeman var också inne på beställar- och utförarrollen. Det är riktig väg på sikt. Politikerna skall klarlägga vad de vill och ÅHS skall utföra det. Sedan måste det väl ändå vara en missuppfattning att vi inte kan diskutera ÅHS här. Hela hälso- och sjukvårdsplanen ligger ju i budgeten och jag upplever att vartenda moment i denna plan kan diskuteras av lagtinget och t.o.m. ändras om vi så finner för gott.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöw, det var just precis det jag sade, jag förstår ltl Sundbacks bakgrund här, att det är dessa verksamheter som har kommit till utan större förankring, men jag vände mig bestämt mot det sätt som hon förde fram det, skrattande om snarkmaskiner. Det är det förlöjligandet jag var negativ till. Jag sade två gånger att jag förstår hennes synpunkt i sak.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vi är således helt överens om att ltl Sundback inte raljerade med personer som har snarkbesvär.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Eftersom jag också var inblandad i debatten om snarkapparaten vill jag bara understryka att det åtminstone för mig, när jag svarade ltl Sundback, var ett exempel på hur det kan dyka upp olika former utan att man kanske har riktig styrning på det. Att det sedan kan vara väldigt bra former är en annan sak.

 

Jag vill också säga om debatten att man inte kan påverka ÅHS och inte får göra det, att här kan man mycket väl påverka och som det nyss sades så har vi en plan. När jag själv satt i landskapsstyrelsen var jag riktigt besviken många gånger att man talade så lite om planen, men å andra sidan förstår jag att det är tusen saker i en budgetdebatt och det är oftast tillfälligheeter som styr vad som kommer upp, mer eller mindre. Jag vill passa på nu och ta tillfället i akt och be att finansutskottet skulle skicka hälso- och sjukvårdsplanen till social- och miljöutskottet så att de där lite närmare kunde gå in och komma med förslag till ändringar, om man finner det nödvändigt. Sedan har vi möjligheter ännu att, förrän landskapsstyrelsen fastställer planen slutligen, det gör man först när den har varit via lagtinget, men det har sällan utnyttjats om man tittar retroaktivt, att göra förändringar i planen.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag fick höra så många gånger i förra debatten att det här sköter ÅHS själv, det skall vi inte alls ta upp här i lagtinget. Det är därför jag säger att det har varit påbud att inte diskutera här. Vi är helt överens ltl Lindeman och jag, om det här med snarkmaskinen, som den nu har döpts till. Vi hoppas att den verksamheten blir legaliserad så att de inte behöver känna att de är på några otidiga vägar.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ett sätt att förbättra ÅHS budgetbehandling är att ge alla lagtingspartier plats i ÅHS= styrelse. Då kan alla partier i god tid ta del av ÅHS-budgetförslag. Kan jag kanske räkna med liberalernas stöd i denna fråga?

 

Ytterligare vad gäller bentäthetsmätaren, är den enbart för damerna? Är det könsdiskriminerande att ha bentäthetsmätare enbart på det kommande kvinnocentret, eller är det något som vi karlar också skulle behöva mäta, om vi är täta i benen? Kanske jag kan få en förklaring på det.

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Det är tyvärr så att det mest är kvinnor som lider av benskörhet, men det finns några herrar också. Jag tror att om bentäthetsmätaren kommer att placeras på kvinnocentret kommer herrarna att beredas möjlighet att komma dit och mäta sig, men i och med att det kanske är frågan om någon sorts sållning anser jag att den är bäst placerad på en kvinnomottagning som kvinnor ändå besöker oftare än män.

 

Den andra saken som ltl Boman tog upp är platsen i ÅHS:s styrelse. Det kommer vi att behandla inom liberaler och inom regeringsblocket inom en snar framtid.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Det låter förtroendeingivande att vi herrar också skall få mäta vår bentäthet och jag lovar att om jag har problem med benen så skall jag med glädje uppsöka detta kvinnocenter.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Ltl Eklöw tog upp frågan om den speciella ändringen av ÅHS-lagen som gjordes för ett par år sedan och som ålägger kommunerna att betala för de patienter som är klinikfärdiga och som kommunerna är skyldiga att ta hand om. Som en förklaring och upplysning till att systemet är tämligen misslyckat kan jag hänvisa till att socialnämnden i Mariehamn har drabbats av ett antal fakturor för sådana här fall och när vi har undersökt vad det beror på, finns det olika förklaringar. I en del fall har det helt enkelt varit frågan om att patienten är klinikfärdig därför att patienten är döende. I ett annat fall är patienten så klinikfärdig och så dålig att familjen och släktingarna hemma vägrar att ta emot personen ifråga. Detta visar att systemet inte är hållbart. Kommunerna kan inte åläggas att börja fungera med vård som ligger i gråzonen mellan medicinsk och social verksamhet. Jag är av den bestämda uppfattningen att något behöver ÅHS göra för att ta hand om just dessa fall. Jag tror också, liksom ltl Eklöw, att det enda sättet är att bygga till Gullåsen för att ha beredskap att ta hand om den här typen av patienter.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Det är just problemet med att först veta vilka patienter som är klinikfärdiga och med vilka premisser och sedan kommunernas möjligheter att ta emot dessa. Det är därför jag faktiskt efter moget funderande kommit på att bästa lösningen skulle vara Gullåsen. Det är roligt att en i mitt eget parti stöder det, säkert kommer de andra också att stöda det. Det skulle vara roligt att höra vad ni andra tänker i ärendet, men ingen begärde replik så vi får väl vänta på reaktionerna när man har hunnit fundera på det lite.

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Det har varit upp en del intressanta frågor här och jag som är med i finansutskottet har all möjlighet att fördjupa mig i frågorna ytterligare. Med den här motionsfloran ser jag framför mig en hektisk och mycket arbetsdryg period fram till jul för finansutskottet. Däremot hoppas jag att vi skall försöka få allt klart till jul så att vi kan ta ledigt sedan.

 

När jag har läst budgeten har jag börjat bakifrån, för säkerhets skull, nästan alla börjar ju framifrån. Jag har läst hälso- och sjukvårdsplanen och planen för psykiatrin och jag stöder fullständigt flyttningen till Mariehamn. Det var en ganska trevlig läsning. När jag tittade på verksamhetsplanen för hälso- och sjukvården för 2002 tyckte jag att jag på något sätt kände igen allting, så jag måste söka upp fjolårets budget och i princip stod det precis samma sak i åtta-tio sidor, inte ett kommatecken ens var ändrat, förutom en väldigt viktig sak på sidan 10 i bilagan. I fjolårets budget stod det i svart text: AMålet för verksamheten är att Ålands hälso- och sjukvård skall framstå som en förebild genom vårdkvalitet, patientbemötande och en för samhället god totalekonomi samt som en arbetsplats där personalen känner sig motiverad i sina uppgifter@. Det där tror jag inte att någon människa skulle kunna säga emot. Men vad har hänt nu, år 2002? Jo, man har ändrat ordet Amålet@ till Avisioner@. Det är inte mera mål i planen utan det har blivit bara en vision. Då funderar man vad det beror på. Är det politikerna som har gjort det, är det bara för att det är roligt att ändra på ett ord eller vad är det?. Det är klart att man funderar när man inför en försämring, vilket jag faktiskt anser att det här ordet är, när man ändrar ordet mål till vision. Det måste funderas på.

 

Det finns också en hel del andra saker att säga om verksamheten, men jag kan förstå att det är lite knepigt att utveckla den så hemskt mycket, eftersom man måste fatta beslut om fastigheter och hur ÅHS skall se ut. En sak saknar jag ändå, det är den lite mera långsiktiga personalplaneringen. Det finns lite planering om ny personal i verksamhetsplanen för 2001 inför planperioden 2002 och 2003 och det är samma sak med den här planen som ligger. Det finns ett 20-tal nya tjänster, men jag tror att det är en eller två som finns för planen för 2003, inte flera. I planen 2001 tror jag att det fanns 45-46 tjänster. Landskapsstyrelsen säger i alla fall i sin egen motivering att tjänsterna inrättas från och med den 1.4, men i planen finns det ändå stor skillnad. Det är 1.1, 1.3, det är 1.4 och 1.9, så det är svårt att få ett grepp om planen.

 

Ombildningen av tjänster förefaller också att vara precis planlös. Det är inte personerna som blir personligt angripna nu utan det är planeringen, det är ledningen, den politiska styrningen som saknas. I 2001 års hälso- och sjukvårdsplan fanns det bl.a. en deltidstjänst som drogs in för att ombildas till en ny heltidstjänst. Det fanns dessutom ett par tjänster till på den avdelningen. Sedan inrättade man en ny deltidstjänst, som man redan har dragit in och ombildat till heltid. I årets plan på samma avdelning föreslår man att tjänsten, som man från början drog in och ombildade till en heltidstjänst, finns kvar men de två andra och den nya inrättade deltidstjänsten, en vakans som redan fanns, skall redan det här året bli heltid. Varför i herrans namn kunde man inte ha hållit deltidstjänsten, som man hade, och inrätta en alldeles ny tjänst för det som man behövde.

 

Planeringen sker mest på individnivå, också när det gäller personalen, inte bara apparater. Finns det någon med lämplig utbildning fixar man till det. Man behöver inte söka tjänsterna mera, de blir tydligen ordinarie tjänster om man har haft uppgifterna tillräckligt länge på vikarieanslag. Det är då en fortgående verksamhet och så behöver man den. Detta måste vi verkligen få ett grepp om, vad kommer personalbehovet inom hälso- och sjukvården de två-tre närmaste åren att vara. Nu kommer det bara budget för budget. Det är jätteviktigt, både för oss och för personalen att det finns en långsiktig planering på den här sidan.

 

Jag tittade på en annan sak, projektet Leva. Revisorerna har tittat på det två gånger, man har behandlat det mycket ingående inför revisionsberättelsen och fortfarande står det två rader i hälso- och sjukvårdsplanen. Trots att revisorerna anser att man skall beskriva det mycket tydligare i hälso- och sjukvårdsplanen och i verksamhetsberättelsen. Det är precis som om de inte alls går hand i hand, revisorerna säger en sak och när det är klubbat här slår man igen boken och gör någonting annat. Man har precis glömt vad som är sagt.

 

När det gäller preventivmedelsmottagningen, som är intagen i planen, håller jag med ltl Britt Lundberg, det här är väl någonting som mera skall heta reproduktiv hälsa. Det är väl det den kommer att syssla med också i framtiden.

 

Herr talman! Det skulle säkert finnas mycket att säga om det här, men vi får väl fördjupa oss i det i finansutskottet. Jag vill minnas att ltl Lindeman tyckte att social- och miljöutskottet skulle titta på det, det hoppas jag också att vi skall kunna få dem att göra. Vi bad dem göra det i fjol, tidsbristen var lika stor då som nu, men åtminstone kunde vi på social- och miljöutskottets inrådande få utvärderingen till stånd, som flera har pratat om här, genom en kläm till lagtinget.

 

Sedan har jag kommit till trafikavdelningen. Nu är inte trafikministern här, men det skulle vara intressant att veta för i fjolårets budget stod det om trafikbåtarna: m/s Tärnan säljs under året och linjen Hällö-Äppelö bjuds ut på totalentreprenad. Det där har inte hänt under året och när man tittar i årets budget står det uttryckligen att det här skall skötas i egen regi. Jag skulle vilja veta hur man kan kasta på det här sättet. Det är några människor som bor ute i den västra skärgården och de är naturligtvis mycket beroende av att trafiken löses, de måste få ett svar på vad landskapsstyrelsen tänker göra, man kan inte ändra från ett år till ett annat så här. Först driva i egen regi, sedan säger man i nästa budget att nu skall färjan säljas och linjen skall ut på totalentreprenad, följande år igen driver man den i egen regi. Det måste finnas också här en plan. Jag skulle faktiskt vilja veta hur det skall bli. Det här året utgår jag från att man gör som det står i budgeten, men vad tänker man göra nästa år. De här människorna har rätt att veta lite ett och annat för att klara sitt dagliga liv, likväl som alla andra skärgårdsbor.

 

Eftersom min tid börjar gå ut skall jag nu gå in på den motion, som jag är första undertecknare på. Jag brukar av gammal vana inte skriva många motioner för jag får behandla så många andras och risken är att man behandlar sin egen bättre än andras, därför är jag mycket försiktig med att skriva motioner. När jag tittade på "Allmän miljövård" blev jag lite fundersam över att den största miljösatsningen i landskapet Åland år 2002 är att inköpa en miljöbil av bästa val s.a.s. till landskapet. Bilen kostar 35 procent av den här verksamhetens utgifter. Det är faktiskt ganska mycket pengar, 42.000 euro för en bil, och man delfinansierar då också Agenda 21-kontoret och något samarbetsprojekt i skärgården för 51 euro och resten är sedan lite för inköp av tjänster, löner och lite annat smått, men större delen är nog ändå för att upprätthålla verksamheten inom Agenda 21-kontoret. Jag är faktiskt väldigt skeptisk till att man skall satsa på en miljöbil i landskapet. Inom hemsjukvården kör man bil 365 dagar i året, praktiskt taget dygnena runt. Borde inte det vara ett prioriterat område snarare än landskapets miljöförvaltning? Det finns många saker som man kan fundera på när det gäller bilen och jag tror inte på att det är bra att köpa bara en bil. Det finns platser på Åland där man har provat detta med elbil, och det har många gånger medfört nackdelar därför att det finns just bara en bil på Åland just då. Händer det någonting tar det två-fyra veckor innan det kommer reservdelar för att man inte håller något lager. Jag måste faktiskt säga att jag tycker att man skall göra en ordentlig inventering över hela sin bilpark och sedan komma med en ordentlig långsiktigt investeringsplan, som är hållbar men framför allt trovärdig. Man kan inte å ena sidan skaffa en miljöbil till allmänna miljöbyrån samtidigt som man ränner med flyg flera gånger i veckan till Helsingfors. För mig är inte det en trovärdig miljöpolitik. Även tjänstemännens och landskapsstyrelsens tjänsteresor skall då också granskas ur miljösynpunkt. Det finns många, många andra viktigare saker än att köpa en bil. Jag tycker att det är dålig miljöpolitik att satsa på en miljöbil som den stora miljösatsningen i landskapet år 2001!

 

Landskapsstyrelseledamot Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill kort kommentera det som ltl Sjöblom sade om tjänstetillsättningarna och ombildningarna inom ÅHS. Det här är en typisk grej som borde komma med reglementförändringen, hur man gör det här sakerna. Jag hoppas att de som jobbar med reglementet tänker på det. Du har helt rätt, det är lite problematiskt ibland.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Om det är det enda sättet lovar jag att så snabbt som möjligt framföra det till socialdemokraternas ledamot i styrelsen.

Vicelantrådet, replik:

Herr talman!

När det gäller frågan om trafik på Äppelö kan jag inte ge något konkret besked, det kunde trafikministern ha gjort. Jag kan bara säga att han har tagit upp frågan till överläggning i landskapsstyrelsen och presenterat ett förslag till lösning. Det har mycket att göra med småskaligheten och rent personliga förhållanden, vem som skall köra färjan osv. Själva beslutet kommer att presenteras i trafikplanen, men en lösning är på gång, så mycket kan jag säga.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ja, då får jag vänta med spänning på hur det blir nästa år. Det blir ettårslösningar, men vi får väl se vad trafikplanen säger. Jag vet att det är ganska besvärligt och det är känsligt, få människor som är inblandade, men det är inte heller bra när det skiftar från år till år. Det skapar också en osäkerhet för dem som är beroende av trafiken.

 

Vicelantrådet, replik:

Herr talman!

Jag har förstått att de människor som berörs av detta är med i diskussionen om hur man skall lösa det hela. Jag har för mig att en lösning är på gång, men själva lagtingspresentationen kommer i samband med planen.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Diskussionen avbryts nu och fortsätter vid lagtingets nästa plenum. De anmälda talarna kvarstår på talarlistan. Lagtingets nästa plenum är i morgon torsdag den 22 november kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 18.06).