PLENUM den 17 december 2001 kl. 13.00.

 

Talman Viveka Erikssons minnesord över Martin Isaksson vid plenum 17.12.2001

Bästa kamrater.

Vi har i den gångna helgen nåtts av budet om Martin Isakssons bortgång. Med Martin Isaksson har en av förgrundsgestalterna i Ålands moderna historia lämnat oss. Under sitt aktiva liv gjorde han många och tunga insatser för vårt samhälles utveckling, som landstingsman, lantråd, landshövding och ordförande i Ålandsdelegationen. Med sina gedigna kunskaper, sina erfarenheter från olika sektorer av samhället, sitt stora engagemang för samhällsutvecklingen och sina omfattande kontakter i olika politiska och samhälleliga kretsar utförde han ett tungt och omfattande livsverk utan att spara sig själv och verkade  som en brobyggare mellan Åland och omvärlden.

 

Under en senare period av hans synnerligen aktiva liv lärde vi känna Martin Isaksson också som forskare och författare. I denna egenskap bidrog han till ny kunskap om vår närhistoria och vår självstyrelses tillkomst och utveckling. Hans utnämning till Finlands första ambassadör på Island avslutade hans aktiva yrkesliv och blev en bekräftelse på den breda uppskattning hans insatser rönte.

 

Låt oss hedra Martin Isakssons minne med en stunds tystnad.

 

 

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Sune Mattsson och ltl Salmén).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Sune Mattsson på grund av privata angelägenheter. Beviljat.

 

Föredras från tilläggslista ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 1/2001-2002 angående budget för landskapet Åland år 2002. (FR nr 3/2001-2002 jämte finansmotionerna nr 1-56/2001-2002).

 

Ärendet bordläggs till plenum den 19.12.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Republikens presidents framställning till Ålands lagting om bifall till ikraftträdande av avtalet om ändringar av överenskommelsen med Sverige om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Finland och Sverige. (RP nr 1/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid dagens andra plenum.

 

 

Föredras ärende nr 1:

 

Val av fyra ordinarie landskapsrevisorer och personliga ersättare för dem för finansåret 2002.

 

Enligt bestämmelserna i 3och 4 §§ landskapslagen om landskapsrevisionen skall före finansårets ingång för finansåret 2002 väljas fyra landskapsrevisorer jämte två ersättare för dem. Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista för valet och listan upptar följande namn organisationschef Tuula Mattsson, Mariehamn, diplomekonom Magnus Lundberg, Sund, utbildningskoordinator Johan Ehn, Mariehamn samt företagare Pär Eriksson, Mariehamn. Listan upptar som ersättare banktjänsteman Marie Löfström, Eckerö och kommuntekniker Folke Karlsson, Sund.

 

Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Talmannen förklarar därför de på listan upptagna fyra kandidaterna valda till ordinarie landskapsrevisorer för finansåret 2002, nämligen Tuula Mattsson,  Magnus Lundberg,  Johan Ehn och Pär Eriksson. Till ersättare för dem förklaras de två följande på listan upptagna kandidaterna valda, nämligen Marie Löfström och Folke Karlsson.

Antecknas.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Ltl Lasse Wiklöfs förslag till hemställningskläm i anslutning till landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Lasse Wiklöfs m.fl. spörsmål angående öppenheten i landskapsstyrelsens ärendehandläggning. (S nr 1/2001-2002).

 

Ltl Wiklöf, understödd av ltl Roger Jansson, har under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 12.12, föreslagit antagande av en hemställan av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen att omedelbart ge offentlighet åt alla handlingar som berör inspektionen av Eko-Foder Ab:s kycklinguppfödning, emedan juridisk grund saknas för att inte lämna ut handlingarna.”

 

Detta kallas ltl Wiklöfs förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för antagande av förslaget till hemställan röstar ja; den som röstar för förkastande av förslaget röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej.

 

Majoritet för nej. Lagtinget har beslutat förkasta förslaget till hemställan.

 

Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Roger Janssons m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens åtgärder för att förhindra att lotsningsverksamhet flyttas från Åland. (S nr 2/2001-2002).

 

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

I spörsmålet frågar man efter vad landskapsstyrelsen har gjort för att bevara lotsverksamheten och lotsarbetsplatserna här på Åland. I vårt svar hänvisar vi till de talrika diskussioner som har förts mellan landskapsstyrelsen och berörda myndigheter inom statsförvaltningen om dessa saker. Jag vill säga att det är en väldigt aktuell frågeställning som spörsmålsställarna tar upp i den här frågan därför att den har varit aktuell ända sedan sommaren egentligen då de första kontakterna togs både från enskilda lotsar men också från vår sida i det här ärendet. Samtidigt har utvecklingen hela tiden pågått under hösten och också de senaste veckorna, så det har hållits olika möten. Det har också gjorts utredningar inom distriktet. Det har förekommit olika planer. Det senaste som vi känner till i den här frågan, fru talman, är att det finns förslag som går ut på att sex lotsar skall vara stationerade i Mariehamn i framtiden och att på det sättet skulle de åländska önskemålen, som vi ser det, relativt långt vara uppfyllda och de uppgifter vi har säger att då kommer också verksamheten att fungera rent praktiskt. Detta kommer att diskuteras på ett möte i början av januari inom distriktet och sedan kommer vi från landskapsstyrelsens sida att ha ett möte med distriktet den 11 januari Pärrnäs för att diskutera sakerna vidare.

 

Vi har under alla våra diskussioner med distriktet framhållit att självstyrelselagen har vissa stadganden som man bör följa i proceduren, också från deras sida. Vi ser också, i likhet med spörsmålsställarna att det är viktigt att vi kan bibehålla verksamheten så långt som möjligt här på Åland och vi gör vad vi kan i de pågående diskussioner, vill jag säga, eftersom det här är en process som inte har nått någon slutstation ännu, i det här skedet i varje fall. Samtidigt måste man också se den lagstiftning som har skett och förändringar i den samt också den tekniska utvecklingen gör att den här verksamheten, som alla andra verksamheter, undergår förändringar. Det är också en sak som man måste väga in i detta.

 

Summa summarum, fru talman, är vi från landskapsstyrelsens sida aktivt med i processen och gör vad vi kan för att lotsningsverksamheten utgående från Mariehamn skall kunna genomföras på ett tryggt och ändamålsenligt sätt också i fortsättningen.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!  

Den 8 november i år kontaktades jag av de åländska lotsarna som då fått veta att de resterande fyra  lotsarna på Mariehamnsstationen, från 1.1.2002 skulle flyttas till Åbo. I början av 2001 fanns i Mariehamn sex lotsar men redan i april-maj hade två av dem flyttats till Mäntyluoto,. Jag informerades också om att sjöfartsdistriktets chef Paavo Wihuri följande dag i Mariehamn skulle informera landskapsstyrelsen, i praktiken kanslichef Elisabeth Nauclér, om omläggningen.

 

Lotsarna bad om hjälp mot dessa planerade nyordningar, efter att de i kontakter med varken andra personer här på Åland, sin förtroendeman eller sina chefer i Åbo, fått något gehör för sina önskemål och dessutom också efter att de fått det slutliga beskedet att flyttningen är fastslagen till den 1 januari 2002.

 

Jag tog genast kontakt med lantrådet Roger Nordlund, för att informera honom. Frågan var, som jag förstod, för honom förhållandevis obekant, förutom att han kände till mötet som kanslichefen skulle ha med distrikschef Wihuri samma dag. Jag tog också kontakt med landshövding Peter Lindbäck, som, vet jag idag, började agera för att rädda den åländska lotsverksamheten.

 

För att lyfta upp ärendet till offentlig debatt skrev vi den 3 december detta spörsmål i frågan, efter att lotsarna också informerat och bett ltm Lasse Wiklöf hjälpa till i deras predikament. Jag bad vid samma tidpunkt massmedia på Åland att intressera sig för frågan.

 

Idag har vi landskapsstyrelsens svar på spörsmålet på våra bord för debatt.

 

Delvis ger landskapsstyrelsen en korrekt beskrivning av dagsläget och av sina insatser, delvis ger landskapsstyrelsen en oriktig eller ofullständig bild, vilket jag nu skall berätta om.

 

Flyttningen av två av sex åländska lotsar i april-maj 2001 till Mäntyluoto föregicks inte av något samråd mellan landskapsstyrelsen och rikets myndigheter. Det finns heller inga som helst planer i de skisser till lösning som nu föreligger att dessa två lotsar skall få tillbaks sin gamla stationeringsort Mariehamn. Dessa två åländsk lotsar skall fortsätta att vara stationerade vid Mäntyluoto lotsstation!

 

Landskapsstyrelsen hänvisar till självstyrelselagens stadgande om obligatorisk samråd vid ”indragning av statlig inrättning eller ett fast arbetsställe vid statens lokalförvaltning i landskapet”. Landskapsstyrelsen  meddelar i sitt svar: ”Då det i det här fallet inte är fråga om någon indragning är inte självstyrelselagen direkt tillämmplig, …” men nog väl självstyrelselagens anda och mening.                                                                                                      Detta är inte en helt korrekt beskrivning av vad som tidigare planerats och vad som nu planeras. Distriktschef Wihuri säger i tidningen Åland den 3 december, och detta har jag kontrollerat också efter direkt, att ”Vi vill ha lotsstationen kvar. Den bara byter namn från lotsstation till lotsuppassningsställe.”   I sydvästra distriktet finns idag två lotsuppassningsställen, på Lillmälö och på Utö i Åbolands sydvästra skärgård. Dessa lotsuppassningsställen är inte bemannade, lika lite som några andra lotsuppassningsställen i landet,  utan de används som tillfällig uppehållsplats några timmar för lotsarna, medan de efter en lotsning åt ena hållet väntar på ny lotsning för eventuellt inkommande mötande trafik. Så planeringen som nu är aktuell, jag återkommer till mera fakta i den frågan, innebär faktiskt att både en ”inrättning”, enligt självstyrelselagen,  försvinner och att ”ett fast arbetsställe” försvinner.

 

Landskapsstyrelsen skriver vidare i svaret att enligt det förslag som nu är aktuellt så skall sex lotsar, och lantrådet upprepade detta, vara placerade vid Ålands lotsstation, mot nuvarande fyra lotsar.                                                                         Verkligheten är följande: Av de sex åländska lotsarna är två flyttade till Mäntyluoto och där skall de fortsätta att vara som jag redan tidigare nämnde. I detta skede utbildas två Åbolotsar för certificering för de åländska vattnena och efter en i tiden näraliggande pensionering bland de åländska lotsarna utbildas ytterligare finska lotsar för Ålands farvatten. Dessa Åbolotsar kommer inte att ha Mariehamn som arbetsplats, men kommer ibland för några timmar att invänta nytt fartyg på lotsuppassningsstället i Mariehamn!                                                                  

 

De kvarvarande lotsarna i Mariehamn jobbar redan idag varannan vecka av sina pass med Åbo som stationeringsort och varannat skifte med Mariehamn som stationeringsort. Efter årsskiftet fortsätter det systemet för de således bara till hälften kvarvarande fyra åländska lotsarna, som nu snart på grund av åldersutvecklingen är bara tre!

 

Enligt sjöfartsdistriktets plan för lotsningsutvecklingen fram till 2005, så kommer distriktet då att ha endast 22 lotsar sammanlagt. Det betyder att i varje veckoskifte jobbar 11 lotsar. Och 11 lotsar anges vara minimum för en fungerande Åbostationering, varmed ingen Mariehamnsstationering då mera är aktuell. Detta blir tyvärr självklart eftersom alla åländska lotsar vid pensionering kommer att ersättas av Åbo-stationerade lotsar.

 

Fru talman!

Idealet för Mariehamns lotsstation och för att också i framtiden kunna ha ålänningar som lotsar i Ålands farvatten med stationering på Mariehamns lotsstation är att för Ålands farvatten ha två lotsar i varje vecka/vecka-skifte stationerade i Mariehamn och en i Åbo. För detta erfordas 4 åländska lotsar med stationeringsort Mariehamn. En sådan bemaning vore också anpassad till den nedgång i lotsningarna som skett efter den finska lagändringen 1998 för lotsverksamheten.

 

De åländska farvattnena är fortsatt en stor del av Finlands farvatten som erfordrar lotsning. Vår procentuella andel motiverar mycket väl att den åländska lotsstationen fortsatt skall vara bemannad av två lotsar i varje vecka/vecka-skifte.

 

Jag vill därför fråga om landskapsstyrelsen nu har,  med anledning av det jag här framfört, beredskap att svara på hur man själv avser att förhandla vidare och vilka krav och önskemål man avser ställa beträffande:

 

-Mäntyluotolotsarna

-Ändringen i Mariehamn från statusen som ”lotsstation” till ”lotsuppassningsställe”

-Åbolotsarnas successiva övertagande av jobben  inom Ålands lotsområde då de åländska lotsarna pensioneras

-Den långsiktiga bemanningen av Mariehamnsstationen

-Säkerställandet av att det allt framgent finns åländska lotsar, bosatta på Åland och med tillräckligt antal lotsningar

 

 

Jag hoppas att landskapsstyrelsen här idag skall kunna ge klara besked om sina målsättningar och kommande åtgärder i frågan, så att vi i lagtinget, ute i samhället och ålänningarna får veta och alldeles särskilt så att våra nuvarande och förhoppningsvis blivande lotsar får veta vilken strategi landskapsstyrelsen har i dessa frågor som jag har ställt och som inte finns besvarade i spörsmålet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag måste först konstatera att detta är ett ärende under beredning där det åtminstone vad landskapsstyrelsen känner till inte finns några beslut som har fattats från Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt i Åbo. Den bild som ltl Jansson målar upp stämmer inte med den bild som vi har fått beskriven för oss i våra kontakter med berörda personer om vad som är planerna för Mariehamns lotsstation. Det sannolika scenariot är att det kommer att vara sex personer som skall vara anställda vid Mariehamns lotsstation. Det är i varje fall den bild som har förmedlats till oss; om det sedan inte stämmer får vi förstås korrigera det, men den uppgiften har jag. Det är det här som kommer att diskuteras på ett stormöte i början på januari och innan det stormötet arrangeras har vi också begärt från landskapsstyrelsens sida att skriftligt få de förslag som man kommer att lägga fram från ledningen; därefter kommer vi som sagt att ha ett möte med distriktet i Pärnäs den 11 januari för att ytterligare diskutera dessa saker. Men landskapsstyrelsens målsättning är att Mariehamns lotsstation skall vara bemannad och att det bör vara sex lotsar här, för då klarar man alla situationer som kan uppstå. En bemanning med fyra lotsar, som det är i dag, kan gå när allting fungerar, men eftersom man jobbar vecka vecka inom den här verksamheten är det alltså två som är på arbete och är en på semester eller någon blir sjuk förstår man själv att systemet haltar. Därför har man från ledningens sida i varje fall här på Åland förordat en lösning med sex lotsar som sedan kan arbeta också utanför Mariehamns eget ansvarsområde för att på det sättet fylla arbetstiden och hela tiden hålla sig ajour med verksamheten.

 

Frågan som gällde de två enskilda lotsarna som har blivit förflyttade till Mäntyluoto kan jag tyvärr inte ge något korrekt svar på vad man kan göra. Man måste komma ihåg i det sammanhanget att alla lotsar när de blir anställda blir anställda vid Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt redan i dag formellt sett, så det är den formella status vi har. När det sedan gäller att placeringsorten har nämnts som Mariehamn vågar jag inte uttala mig om vilken formell status det har, men vi kan naturligtvis fortsätta att diskutera för det ligger naturligtvis i vårt intresse från landskapsstyrelsens sida att de åländska lotsarna skall jobba utgående från Mariehamn.  Det är den naturligaste lösningen i det här sammanhanget.

 

Vi kommer från landskapsstyrelsens sida se till att självstyrelselagens stadganden följs i detta ärende, men det är den formella sidan. Den praktiska sidan är ändå att vi har en välfungerande och trygg lotsningsverksamhet här på Åland. Diskussionerna har gått i olika riktningar under de senaste månaderna, så ärlig måste man vara,  och det har inte alla gånger varit så lätt att få en klar bild över vad som egentligen tänker göras, men de senaste uppgifterna vi har tyder ändå på att det kan bli en lösning som är tillfredsställande för Åland och för Mariehamns lotsstation.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker landskapsstyrelsen har något av dubbla budskap i sitt sätt att agera här. Å ena sidan konstaterar man att landskapsstyrelsens strategi är, om jag har uppfattat det riktigt, att Mariehamns lotsstation skall bestå och här skall det finnas sex lotsar.  Det oaktat konstaterar lantrådet att de här lotsarna är anställda av sjöfartsstyrelsen, icke med någon fast plats som utgångspunkt, och därför kunde två av dem flyttas till Mäntyluoto. Redan den omständigheten, menar jag, är av en sådan art att den borde ha föranlett landskapsstyrelsen att agera på tyngsta möjliga sätt. För redan här skedde någonting som avvek ganska så dramatiskt från den upplagda linje som gäller för Mariehamns lotsstation. Jag tolkar lantrådet så nu att han ger ett löfte att landskapsstyrelsen inte kommer att vika från att Mariehamns lotsstation vidblir sin status och att där skall ingå permanent sex lotsar, med anställning i Mariehamn.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Slutsatserna som ltl Wiklöf drar tycker jag är korrekta, att vi kommer att agera i den riktningen, men samtidigt måste vi komma ihåg att vi har inte beslutsfattarrollen i det här sammanhanget. Vi kan bara försöka använda våra stadganden i självstyrelselagen och våra politiska påtryckningsmöjligheter för att få det bästa möjliga slutresultatet i den här frågan. Som jag sade redan tidigare, har de senaste veckornas diskussioner gjort att frågan har utvecklat sig i en positivare riktning än vad frågan var på väg i för en tid sedan.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är väl riktigt att det är någon annan som i avgörande grad kan tänkas inneha beslutsfattarrollen i det här avseendet, men landskapsstyrelsens roll är oaktat det utomordentligt stor och dessutom i vetskapen nu om att den nya linjen bär i relationerna mot republiken skulle det väl förvåna mycket om inte åtminstone på det här området ett koncist och klart resultat kunde uppnås.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!  

Eftersom jag så ingående har följt med den här frågan ända sedan 8.11 vill jag också uttrycka min glädje för att det har börjat röra på sig i frågan i rätt riktning. Men det finns en hel del i den information som kommer landskapsstyrelsen till del från lotsmyndigheterna som man måste gå in i distriktets planer och se vad de egentligen säger och skriver och den verklighet som jag här har målat upp och som till delar var ny för landskapsstyrelsen är den information som de som är anställda på Åland av lotsverket har. Det är också de som visste vad som skulle hända från årsskiftet och som vi nu, med olika insatser, säkert också från landskapsstyrelsen och från landshövdingen och andra har fått en förändring på. Jag hoppas att landskapsstyrelsen skall lyckas få en långsiktig förändring, för just nu ser det inte bra ut när man, kan man säga, på lite oklara grunder, gör om lotsstationen till lotsuppassningsställe och säger att det skall vara sex lotsar på detta lotsuppassningsställe. Det är inte så, utan de är stationerade i Åbo och de åländska lotsar som går i pension ersätts av Åbolotsar; sådana är planerna fortfarande. Samtidigt som man säger i den alldeles sista veckans planer att man skall ha sex lotsar i Mariehamn, men landskapsstyrelsen måste ta reda på: hur tänker man göra det och är det här scenario, som personalen säger att föreligger, riktigt, då måste landskapsstyrelsen fördjupa och bredda sin förhandling med lotsverket. När det kommer att dras ner till 22 lotsar från en högre nivå som har varit hittills kommer de alla att vara anställda i distriktet ja, och kan sedan placeras på olika sätt, men det har ingen betydelse om lotsverket bestämmer sig för att ha en lotsstation i Mariehamn  som är bemannad.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är riktigt som ltl Roger Jansson säger att det kan säkert finnas olika uppgifter i det här ärendet beroende på lite vem man pratar med, men jag har så sent som för en timme sedan pratat med ledningen för verksamheten här i Mariehamn och det var genom den diskussionen som jag fick bekräftat det som jag har försökt bibringa lagtinget om den bild som nu arbetas med. Om det finns andra bilder i bakgrunden så känner inte jag till dem, men naturligtvis skall vi fortsätta att följa med ärendet och försöka ta fram allt i dagens ljus som går att få fram här därför att det är viktigt att vi skapar ett enigt tryck här från Ålands sida och visar på verksamhetens viktighet, för jag tror att det faktiskt har en betydelse i sammanhanget.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!  

Det är viktigt att kanslichefen, som hon har informerat mig om, för diskussionerna med ledningen i Helsingfors och med distriktsledningen i Åbo i viss utsträckning. Det är också bra att lantrådet talar med ledningen i Mariehamn, men nu är det så att ledningen i Mariehamn är lite oklar: vad är det? Det finns alltså en kontorist och sedan finns det en lotsålderman, och lotsåldermannen i Mariehamn är intresserad av kanske en annan lösning än vad landskapsstyrelsen har sagt sig vara intresserad av ursprungligen och den lösning som de övriga anställda i Mariehamn är intresserade av. Det är alltså bra om landskapsstyrelsen breddar diskussionen till att beröra flera av de anställda åländska lotsarna, så tror jag också att bilden kan bli lite tydligare av vad som har planerats, vad som fortfarande finns i distriktets plan fram till år 2005. Jag tror inte att landskapsstyrelsen har tagit del av den överhuvudtaget, så det är kanske skäl att göra det för att kunna lyckas på bästa möjliga sätt. Det är svårt när staten väljer att dra in skärgårdsarbetsplatser, vilket man gör här; jag tycker själv att det strider mot den finska skärgårdslagen, som är totalt tandlös i alla sammanhang, men åtminstone kunde den användas i det här sammanhanget och hänvisa till att det här är fråga om indragning av tjänster från skärgården och centralisering av dem till Åbo. Jag önskar alltså landskapsstyrelsen lycka till i det här arbetet och jag kommer att följa med hur det går.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2001-2002 angående anpassning av landskapsägd jordbruksmark till ekologisk odling. (HM nr 25/1999-2000).

 

Ärendet bordlades den 10 december. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl G-M Lindholm:

Fru talman!

Som det framgår av handlingarna och som ordföranden för näringsutskottet redan har nämnt fanns det olika åsikter i utskottet vad gäller motionen.

 

Jag skulle vilja inleda med att berätta en uppskattad sak som vi brukar göra om söndagkvällarna, ifall det är så att tiden tillåter brukar vi fira brasa och läsa eller gå igenom gamla klippböcker; det är ganska roligt att se tillbaka så där en 30-40 år. Häromsistens hade vi kommit till början av åttiotalet; då uppenbarade sig en bild i boken där det stod ett par och var väldigt entusiastiska över Odlarringens framgång vad gäller att expoertera ekologiska produkter till Sverige. Paret på bilden var Olof Erland och Viveka Eriksson, i dag båda aktiva liberaler och tongivande inom partiet.

 

Jag frågar mig nu vart tog entusiasmen vägen? Vart tog glöden för alternativ odling vägen? Var det så att den blåste bort i fartvinden när man började åka till stan? Åtminstone för mig är det väldigt svårt att begripa att liberalen i näringsutskottet går emot en egen motion, som man dessutom säger sig tala varmt för. Menar man en sak, då håller man på det hela vägen – eller är det så att man bara gör det när man är i opposition? När liberalerna var i opposition talade de varmt för ekologisk odling. Nu har man möjligheten att driva den här typen av politik, om det är så att man vill. Jag brukar åtminstone köra den linjen som jag har påbörjat, om jag inte blir bevisad motsatsen. Jag tycker inte att liberalerna åtminstone, inte någon av oss, skulle ha kunnat bli bevisad motsatsen i den här specifika frågan.

 

Det blir väldigt svårt för folk att att hänga med om man vid det ena tillfället säger ja men tydligen menar nej eller vid ett annat tillfälle säger nej men menar ja. Åtminstone blir det väldigt förvirrande för den som lyssnar vad det är man riktigt menar. Den här gången vill oppositionen godkänna motionen och motionens kläm. Det här är ett tillfälle där hela lagtinget skulle kunna enas i en fråga. Men icke! Det verkar som om det är meningen att man skall tycka olika bara för att man skall filibustra med varandra – eller vad är det fråga om? Annars skulle det vara väldigt lätt, eftersom alla säger sig vara för ekologisk odling, åtminstone en majoritet. Då kan vi väl gå in för det! Varför skall vi bråka om det vi säger att vi är ense om! Ja, det är svårt.

 

Åtminstone kan man konstatera att oppositionen tydligen är de enda som står upp för landskapsstyrelsens handlingsprogram just nu.

 

Majoritetspartierna säger att det här är redan på gång. Det är bra! Men för att försäkra oss oss om att man fortsätter på den linjen kan vi enas och säga, hela lagtinget tillsammans, okej, det är bra med den linjen man har startat upp, vi fortsätter på den. Då vet alla vad det är fråga om. Då vet framför allt jordbrukarna vad det är för jordbrukspolitik man driver i landskapet. Tjänstemännen som handlägger dessa ärenden vet också vad det är fråga om, vilken jordbruksodlartyp det är fråga om, vilken typ man prioriterar inom landskapet. Vi politiker vet vad vi gemensamt går ut och talar om och framför allt vet den stora allmänheten vad det är vi vill och vad det är för produkter man har att vänta i framtiden i butikerna.

 

Om inte landskapsstyrelsen, vad det verkar i alla fall, går in för att säga ett klart ja till ekologisk odling på landskapets egna marker, vad är det då landskapsstyrelsen har för planer för jordbruket på Åland? Hur skall de åländska jordbrukarna i framtiden kunna konkurrera med jordbrukare i Europa? Klimatet i Sydeuropa är ett helt annat än här. Det möjliggör tidigare, större och många gånger fler skördar än vad vi kan åstadkomma här uppe på våra breddgrader.

 

Det här skulle vara en sak i konkurrenssyfte. Det här skulle vara en nisch för Åland. Åland är geografiskt sett en egen region omfluten av vatten; vi skulle kunna vara en giftfri oas för att kunna konkurrera också, inte bara för oss själva, vi som bor här, för att vi skulle ha en bättre miljö, en mer hälsosam mat, utan också för att jordbrukarna skall kunna konkurrera. Det skulle vara intressant att höra landskapsstyrelsens och den näringsansvarigas åsikter i den här frågan: om man på den egna marken ligger på vågens framkant och vågar visa att man går i bräschen för jordbrukarna på Åland. Om inte vi själva vågar, då kan vi inte heller begära att någon annan skall göra det, vilket man säger i både handlingsprogram och i allmänna motiveringarna inför nästa års budget. Menar man inte någonting med det?

 

Jag vill också här och nu avisera att jag kommer att föreslå att motionen och motionens kläm skall godkännas i detaljbehandlingen.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Det är faktiskt skönt att få höra att vi i princip är överens i lagtinget, bl.a. när det gäller motionen som ligger till grund för behandlingen. Ltl Lindholm hade tittat i en klippbok för tio år sedan. Motionen är skriven är 1999-2000, där samma namn står under. Dessa två går alltså fortfarande i bräschen för ekologisk odling. Efter det har de varit med och skrivit ett handlingsprogram i landskapsstyrelsen, där de går i bräschen för ekologisk odling. De har alltså inte ändrat uppfattning, utan orsaken är att när den här motionen skrevs satt liberalerna i opposition; i dag sitter man redan på instrumentet, dvs. landskapsstyrelsens handlingsprogram, där man fortfarande driver politik för ekologisk odling. Det är alltså inte alls fråga om att någon skulle ha ändrat uppfattning utan det är en omändring i positionerna s.a.s. då liberalerna från opposition gått in i landskapsstyrelsen.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Det är just det här som är det paradoxala när man igen ställer sig upp och bedyrar, att jo, man är för det här! Men det är jättebra det! Då förväntar jag mig naturligtvis att ltl Leo Sjöstrand understöder mig när jag vill godkänna motionen, för då har hela lagtinget gått in för den här typen av odling och det måste vara väldigt bra för sittande landskapsstyrelse att man har hela lagtinget i ryggen!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Jag har ingenting emot att oppositionen godkänner klämmen. Det är exakt samma kläm som fanns i hemställningsmotionen från början. Som stödparti till landskapsstyrelsen anser inte jag att vi via motion skall tala om för landskapsstyrelsen vad man skall göra. Oppositionen får gärna godkänna reservationen, då är vi i princip överens i alla fall. Det är förfaringssättet som är det viktiga.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Vi kan konstatera att det här är en liberal motion. Det borde väl ändå ligga i liberalernas intresse att få igenom sina motioner, tycker jag. Det kommer och har kommit liberala motioner som vi har godkänt även om man sitter i landskapsstyrelsen.

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman! 

Det var väl lite av ett sidospår när ltl Lindholm hänvisade till 30-40-åriga tidningsklipp. För 20 år sedan var jag med och startade Odlarringen - med samma glöd för olika jordbruksformer då som nu. Det är bara det att positionerna är lite annorlunda. Vem kunde ha trott för 20 år sedan, när vi startade Odlarringen, att landskapsstyrelsen i dag har beslutat att Haga kungsgård skall vara ekologiskt odlad! Jag tycker det är ett stort framsteg. Vem kunde för 20 år sedan ha tänkt sig det stöd som i dag finns för ekologisk odling! Jag tycker att det är ett stort framsteg. Vem kunde tänka sig att landskapsstyrelsen  i dag föreslår en ladugård för produktion av ekologisk mjölk! Jag tycker att det är ett stort framsteg. Vi arbetar vidare på det. Det är också att under 20 år lär man sig väldigt mycket. Jag har bl.a. lärt mig hur svårt det är att marknadsföra ekologiska produkter, som ofta blir till ett högre pris, när volymerna är små. Det finns mycket att göra. Jag tror inte att Ålands framtid hänger på om man godkänner motionen eller förkastar den. Det är en positiv skrivning. Det är ett stöd till landskapsstyrelsen, som i sin helhet, varenda en, har gått in för principen i enlighet med handlingsprogrammet. Det är bara det att man kanske också lär sig med åren att det lönar sig inte att vara kategorisk och säga att får vi inte 100 hundra procent, får vi inte allt, så vill vi inte ha någonting. Vi har tagit dessa steg under 20 år och jag tycker att det är nog så mycket framgångar. Det kan bli mera och det bör bli mer och det arbetar vi på.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Motionens kläm lyder: att landskapsstyrelsen under en rimlig övergångstid anpassar den landskapsägda jordbruksmarken till ekologisk odling. Det pratas inte om någon hundra procent. Det är den egna marken som man under en rimlig övergångstid skall anpassa till ekologisk odling. Jag tycker att det är bra om finansansvariga i landskapet fortsättningsvis har ambitioner för den ekologiska odlingen, att använda sig av den möjlighet man har i den position och på den nivån man är och genomföra ännu mera, om man brinner för det här. Det måste vara ett stöd att vicelantrådet Erland i så fall stöder det arbetet.

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman! 

Det är alltid välgörande med stöd. Vi skulle också ha stött de obundna om de hade gjort samma sak i landskapsstyrelsen. Nu har vi fått möjlighet att vara i landskapsstyrelsen och genomföra det som står i motionen. För mig är det ingen större sak om man har ett positivt förkastande eller godkänner motionen. Landskapsstyrelsen har stakat ut en väg för att öka det ekologiska odlandet och det är det som är det viktiga, inte vad jag eventeullt sade för 20-40 år sedan. Det viktiga är att jordbrukarna vet att det finns stöd, att jordbrukarna vet att vi har lagt om principerna för landskapets gårdar, jordbrukarna vet att vi vill också säkra en produktion av ekologisk mjölk. Jag hoppas att allmänheten också vet om det. Om sedan lagtingsledamöterna vill stöda det här med stor eller lite mindre entusiasm spelar kanske inte en avgörande roll. Landskapsstyrelsen har sagt i sitt program vad vi avser göra och det skall vi förverkliga.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är märkligt att finansansvariga Olof Erland inte tycker att det är av någon betydelse om lagtinget helhjärtat bifaller en motion eller om det bara är landskapsstyrelsen som driver sin egen linje. Jag tycker det är en viktig demokratifråga om alla är med eller om det är bara några som är med. Vi vet i dag att det är en gård som har gått över. Vi vet ingenting om fortsättningen. Skulle vi godkänna motionens kläm skulle vi vara garanterade en fortsättning.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Fru talman!

Ltl Lindholm sade att vi i liberalerna har tappat fart vad gäller den ekologiska odlingen. Det vill jag inte hålla med om. Jag tror heller inte att det finns någon som kan säga att jag i alla fall skulle ha saknat entusiasm och vilja att arbeta för dessa frågor. Jag har gjort det i fem år i opposition och jag fortsätter i majoritet nu. Då jag satt i opposition fick jag inget stort stöd för tankegångarna, mina målsättningar och förslag om utredningar från det dåvarande regeringsblocket med center, Frisinnad Samverkan och obundna.  I dag finns det tydligen ett större stöd från de obundna och ltl Lindholm, och det är jag glad över. I övrigt skulle jag vilja säga att jag stöder åsikten att vi inte får låta blockpolitiken vara ett hinder för en effektiv miljöpolitik. Vill vi ha hållbara resultat måste vi alla, oberoende av vilken politisk position vi har, kunna godkänna bra förslag. Jag kommer att återkomma senare till kommentarer till själva motionen.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman! 

Jo, vi kan alla konstatera i denna församling att ltl Wickström-Johansson är ett undantag i liberalerna, eftersom hon offentligt går ut och stöder och vill t.o.m. gå ännu längre än de flesta vad gäller ekologisk odling. Det är fel att dra alla över samma kam; jag vill rätta mig, ifall det blev känsligt, att så är inte fallet vad gäller ltl Wickström-Johansson. Hon är ett undantag.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Jag tycker att det är mycket bra att höra det som nu har diskuterats i lagtinget om ekologisk odling. Jag vill poängtera att landskapsstyrelsen tänker hålla sig till handlingsprogrammet. Vi är för ekologisk odling och vi har också visat det rent konkret genom att vi vill också föregå med gott exempel när det gäller landskapets gårdar. Landskapets största gård, nämligen Haga kungsgård, utarrenderades nu på nytt i höstas, nästan 77 hektar och kontraktet innebär ekologisk odling samt att betande djur skall gå där. Det är en ytterst konkret åtgärd. I takt med att arrendena på landskapets gårdar skall förnyas kommer intentionerna att hållas, dvs. det som står i handlingsprogrammet: landskapets egna gårdar skall kunna vara föregångare i en ekologisk omställningsprocess.

 

Vi har också aviserat intresset för ladugården, om det är så att lagtinget beslutar om det i samband med budgeten, att där kunde man börja med en ekologisk mjölkproduktion.

 

Jag tycker också att det är väsentligt att på alla plan arbeta för ekologiska produkter och då menar jag hela ledet, dvs. från produktion till konsumtion. Där handlar det inte minst om förbättrade åtgärder när det gäller marknadsföring. Det är, som också ltl Lindholm har sagt här, inte de bästa klimatologiska förutsättningarna alla gånger här på Åland jämfört med Europa, och det har vi på andra områden också när det gäller odling: säsongen är inte så lång osv. Det behövs alltså mycket nytänkande här, mycket alternativ och landskapet går också in när det gäller rådgivning samt att hitta på alternativa lösningar s.a.s. vad gäller den ekologiska produktionen. Det här är ett långt arbete, men intentionerna står fast.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ansvarige Sarin Grufberg bedyrade att landskapsstyrelsen jobbar vidare, står fast vid handlingsprogrammet och då förutsätter jag att Sarin Grufberg kan berätta vilka konkreta åtgärder man kommer att lösa problemen med bristen på gödsel, arbetskraften vad gäller ogräsbekämpning samt att nuvarande storgårdar har investerat mycket pengar i maskiner för en rationell stordrift. Hur skall man lösa dessa tre problem eftersom man har helt klart för sig att man skall gå in för det ekologiska? Då måste man ha lösningarna på problemen och jag vill få en redogörelse för dem här i dag.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg föregår budgetdebatten genom att dra in ladugården och säger att det är en början på ekologisk mjölkproduktion. För att dra igång en ekologisk linje på det ledande företaget ÅCA krävs det betydligt större mängder. Hälften av dagens produktion skulle behöva vara ekologisk; enligt min mening kommer den ekologiska möjlken som produceras att gå in i den vanliga linjen och då är frågan: skall man bygga ladugården? Men den frågan får vi ta i samband med budgetdebatten. Men svara på de andra frågorna!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Ärendet som vi nu diskuterar gäller landskapets gårdar och ekologisk odling och där har jag redan sagt hur jag tänker gå vidare, dvs. i takt med att arrendekontrakten förnyas ser vi över detta, utgående från intentionerna i handlingsprogrammet.

 

När det gäller ekologisk odling nämnde jag också att man måste arbeta på många olika fronter och när det gäller annan mark än landskapets, som just den här motionen och betänkandet inte handlar, är det fråga om privata aktörer som jobbar, men vi skall ge dem de bästa förutsättningarna.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Detta var ett svar som inte innehöll något svar! Jag ställer frågorna igen: Vilka konkreta åtgärder kommer man att vidta från landskapsstyrelsen för att lösa problemen med bristen på gödsel, arbetskraften för ogräsbekämpningen samt hur skall man klara ut jordbrukarnas problem med de stora investeringarna man har gjort?   Sedan kan landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg prata runt det hur mycket hon vill, men de här tre frågorna måste man ha klart för sig från landskapsstyrelsens sida, även om det bara gäller landskapets gård.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Jag upprepar mina svar från tidigare. Jag kan inte gå in på de privata gårdarnas gödselproblem här och nu. Det hör heller inte till saken.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Från liberalt håll man att förslaget om Haga kungsgård är ett stort framsteg och man skall tolka det som att det är liksom liberalernas förtjänst, men enligt motionen initierades detta redan under den förra mandatperioden. Det är bra om man nu har lyckats förverkliga det. Motionens kläm går ut på att alla landskapsägda gårdar skall anpassas till ekologisk odling. Men i  motionen står det inte riktigt så. Om majoriteten i utskottet är samma som majoriteten blir lagtinget blir det svårt för landskapsstyrelsen att veta vad lagtingets majoritet vill. Här i betänkandet talas det om, att det är inte möjligt att ha ekologisk odling på alla marker. Det är väl i anslutning till just det som motionen gäller, landskapsägda gårdar, så jag undrar: vilka gårdar är det som inte skall övergå till ekologisk odling på grund av, som det står, att markområden inte är lämpliga för ekologisk odling i den form den nu bedrivs.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Därvidlag har jag inga färdiga svar, utan huvudspåret är ekologisk odling. Är det någonting som skulle visa sig omöjligt när man arrenderar ut får detta bedömas från fall till fall. Huvudspåret är  handlingsprogrammet.

 

Ltl Sundback, replik:

Men, fru talman, huvudspåret håller tydligen på att spåra ur eftersom näringsutskottet säger att det inte finns ett huvudspår utan att det finns sådana marker som inte är lämpliga för ekologisk odling när det gäller landskapets ägor. Om det blir lagtingets majoritets beslut, tycker jag inte att landskapsstyrelsen har riktigt någon klar grund i lagtinget för sitt huvudspår.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Det är väl ingenting som säger att vi inte skulle kunna fortsätta med huvudspåret.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Ansvariga ministern Ritva Sarin Grufberg säger att det här ordnar sig nog, det här har landskapsstyrelsen under kontroll. Man har det här på gång. Vi behöver inte vara förskräckta över det här. Hon nämner att man har olika alternativa lösningar. Då tycker jag att det är väldigt väsentligt att vi får ta del av de alternativa lösningar som står till buds för jordbrukarna och för de ägor som landskapet har så att vi ett senare skede av behandlingen kan avgöra hur vi skall rösta i frågan.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Det jag vill säga är att vi arbetar systematiskt på att landskapets egna gårdar skall kunna vara föregångare i ekologisk odling. I detalj har jag inte förslag till specifika arrendekontrakt för dem som skall förnyas i fortsättningen, utan det är arrendekontrakt som skall behandlas in casu. Men huvudmålsättningen är ekologisk odling.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag vill nog säga, att jag blir inte mera trygg av dessa svar vad gäller den ekologiska odlingens framtid. När man kommer till lagtinget från landskapsstyrelsen och vet att det blir debatt skulle man åtminstone kunna bemöda sig om att ge svar på de frågor som kommer i lagtinget. Det här är väsentliga frågor som kräver ordentliga svar så att man vet att vi sysslar med en hållbar utveckling och att lagtinget vet hur landskapsstyrelsen ser på detta, eftersom man säger att  man är för det och man har planer för det, men man kan inte redovisa för någonting.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Vi arbetar systematiskt med frågan om landskapets gårdar. Vad som skall odlas explicit på den och den gården och hur kontrakten kommer att se ut, är det det som ltl Lindholm vill att jag skall svara på?

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Debatten har tagit lite konstiga vändningar. För det första borde vi skilja på ekologisk odling överlag eller det som motionens förslag går ut på: ekologisk odling på landskapets marker. Jag sitter med i näringsutskottet som liberal representant. Jag har själv varit med och skrivit under motionen och i stort sett hela lagtingsgruppen har skrivit under motionen. Jag har varit med och förkastat motionen - vår egen motion -  (Från salen: det låter inte klokt) det låter väldigt märkligt, men som jag redan redogjorde för i repliken var förutsättningarna när vi skrev motionen att liberalerna satt i oppositionen. Jag tycker att det är väldigt roligt att se i dag att bl.a. de obundna, som har suttit i landskapsstyrelsen i många, många år, har haft möjlighet att genomdriva den ekologiska odlingen på landskapets gårdar och att man nu först vill stöda liberalerna i den vägen. Det är roligt att höra. Egentligen borde vi vara alla väldigt mycket överens.

 

Skillnaden är som sagt att nu sitter vi med i landskapsstyrelsen. Vi har gjort ett handlingsprogram där vi går in för ekologisk odling. När vi under behandlingen av motionen diskuterade med sakkännare framkom det tydligt och klart att ekologisk odling måste ske på lämpliga marker. Alla marker är inte lämpliga för ekologisk odling.  Jag tycker att det är ett ganska vägande skäl att landskapsstyrelsen i sitt handlingsprogram, när man beslöt om ekologisk odling, inte bara sade att den gården skall man bjuda ut för ekologisk odling;  man kan inte styra det på det sättet. Det höll man på med i Ryssland för 10-15 år sedan, när man lade upp planer att nu skall man harva den veckan, nu skall man plöja den veckan. Jag tycker att landskapsstyrelsen redan har den möjligheten att från fall till fall bedöma vad som är lämpligt för ekologisk odling.  Från fall till fall, varefter landskapets gårdar kommer till uthyrning kommer man att titta över från gård till gård och bjuda ut dem.

 

När det gäller privata jordbrukare utanför landskapets marker kan man inte lägga piskan på ryggen på dem och säga att nu skall ni övergå till ekologisk odling. En jordbrukare i dag står med bägge fötterna på marken och vet att det är inte så väldigt lätt att bara svänga om. Då kan man inte från lagtinget komma och säga att nu skall du eller du eller du gå över utan det är upp till dem själva att göra det.

 

Men i den liberala lagtingsgruppen driver vi frågan helt enligt näringsutskottets linje att vi kommer att se till att alla landskapets marker varefter de bjuds ut skall drivas enligt ekologisk odling, om det finns förutsättningar för det.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Först måste jag  konstatera att ltl Sjöstrand lite pratar emot den liberala linjen hur man agerar i lagtinget. När det gällde ltl Sjöstrands motion om returpapper, då gick det bra att godkänna den! Nu är det en annan liberal ledamot som motionerar och då skall man gå emot det.

 

Jag ställde tidigare några frågor till landskapsstyrelsen. Tyvärr har alla lämnat salen nu. Jag fick inget svar och det verkar nästan som att ansvariga ministern inte hade en aning om vad jag pratade om, så jag ställer nu frågorna till den liberala gruppledaren: Hur skall man hjälpa landskapsstyrelsen med den naturliga gödseln? Var skall man få den ifrån, arbetskraften för att rensa landen och hur skall man hjälpa jordbrukarna som har investerat för en rationell drift, hur skall man klara övergången där? Kanske gruppledaren kan redogöra när inte ansvariga ministern kunde det.

 

TALMANNEN: Jag vill påminna om att replikerna skall anknyta till huvudanförandet.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Jag uppfattade det precis på samma sak, att det här hade ingenting med mitt anförande att göra. Däremot tog ltl Strand fram att liberalerna kan vara med och godkänna vissa motioner. Mycket riktigt! Näringsutskottet godkände min motion om returpapper på grund av att man inte hittade någon orsak att förkasta den. Näringsutskottet försökte faktiskt att förkasta den, men vi satte våra kloka huvuden ihop och hittade faktiskt ingen orsak att förkasta den. Den var så väldigt bra!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag skall vara lite tjatig här och hålla mig till den ekologiska motionen på landskapets gårdar och det skulle vara intressant att höra gruppledarens åsikter i dessa frågeställningar, eftersom han menade att landskapsstyrelsen klarade av att fixa det här, men inte kunde svara på mina frågor. Kanske ltl Sjöstrand, tillika gruppledare, har svaren och kommer fram med dem?

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det börjar likna ekologisk odling, för det här ärendet har vi harvat igenom nu gång på gång på gång och jag ser inte att vi kommer längre! Det här ärendet påminner om ekologisk och där sk all man harva och plocka ogräs, men det finns inte några ogräs att plocka längre.

 

Ltl G-M Lindholm:

Fru talman!

Ltl Sjöstrand och jag sitter tillsammans i näringsutskottet. Han framför här i lagtinget de åsikter som också framfördes i utskottet. Vi kan också se de synpunkterna i utskottets betänkande, att inte alla markområden skulle vara lämpliga för ekologisk odling.  Jag vill komma med ett litet förtydligande, att inte för grönsaksodling, men det finns annan form av odling än grönsaksodling: spannmål, kött- och mjölkproduktion, som man kan ha på de här markerna om det är så att de inte är lämpliga för grönsaksodling. Men man har sökt de fel och brister som man har kunnat för att ha en orsak att förkasta motionen. Så är det.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Det är helt korrekt det ltl Lindholm säger. Det tycker jag är ganska bra, för i princip är det så att om landskapet har en gård och man hyr ut den till en odlare skall odlaren själv kunna bestämma lite vad han odlar, men med riktlinje på ekologisk odling. Det kan vara så att vissa delar inte passar för ekologisk odling; skall man driva ekologisk odling skall man ha en bra kvalitet på produkten. Det kan inte ett politiskt beslut bestämma, utan det är odlaren och marken som tillsammans kan få fram den och sådana saker tycker jag att landskapsstyrelsen från fall till fall när de arrenderar ut gårdar skall kunna ta ställning till.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Ltl Sjöstrand säger att det är upp till odlarna när man arrenderar ut gården hur den skall brukas. Det är bra att veta hur landskapsstyrelsen resonerar när det gäller entreprenad i andra sammanhang, för det måste väl vara så att det är  likaledes inom alla sektorer, att det är upp till var och en hur man s.a.s. bedriver och sköter det man har fått från landskapet!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Jag tycker nog att man kan vrida till saker och ting faktiskt! I det här fallet var det inte alls det jag sade. Jag sade att när landskapsstyrelsen arrenderar  ut en gård för ekologisk odling, så är det inte landskapsstyrelsen som odlar, utan det är odlaren och han skall odla på lämpliga marker, han skall bedriva sin ekologiska odling på lämpliga marker, om de finns. Det var det jag sade.

 

Ltl Sjöblom:

Fru talman!

Ltl Sjöstrand sade att alla marker inte är lämpliga för ekologisk odling. Men är alla marker då lämpliga för konventionell odling? Det tror inte jag! Vilka marker är det som inte är lämpliga för ekologisk odling och vilka sakkunniga har påstått det? Jag tror att det helt och hållet handlar om vilka produkter man väljer att odla. Då kan man odla all mark konventionellt. Det största hindret för dem som vill odla ekologiskt är de konventionella odlarna därför att de ekologiska markerna ligger emellan de konventionellt odlade. Då betraktas inte den ekologiska odlingen som ekologisk utan som konventionell; det är det största hindret för att få en ekologisk odling.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Ltl Sjöblom kanske är mera insatt i jordbruket än vad jag är, men i detta ärende måste man väl tro på de sakkunniga som man har hört i utskottet, som säger att det finns marker som inte är lämpliga för odling överhuvudtaget, medan andra är mera lämpade.  Nog måste det vara den som odlar som i princip odlar vad han vill. Men det viktigaste är att landskapet när man arrenderar ut sin mark gör det för ekologisk odling. Det är budskapet, det har landskapsstyrelsen sagt, det har näringsutskottet sagt och alla  har sagt det, så jag kan inte förstå var problemen ligger!

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag tror att problemen ligger i att nu blandar ltl Sjöstrand ihop alla odlare. Den här motionen handlar om landskapets egna gårdar. Landskapets egna gårdar har också ägor som ligger nära annan konventionell odling. Det är det största hindret för att utveckla den ekologiska odlingen.

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Jag tyckte att jag redogjorde för det från talarstolen att vi skulle skilja på övriga odlare och dem som vi pratar om i motionen, dvs. landskapets egna gårdar. Det är dem vi har diskuterat hela tiden. Man kan förstås lyssna och höra vad man vill, men för mig har det varit helt klart att vi har pratat om motionen. Den som pratar om något annat får väl prata för det då!

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Den 15 mars 2000 hade ltl Leo Sjöstrand åsikten att landskapsstyrelsen under en rimlig övergångsperiod anpassar den landskapsägda jordbruksmarken till ekologisk odling. Den 5 november 2002 anser han att hans egen kläm i motionen skall förkastas. Vad är det för trovärdighet från liberalernas sida att föra en sådan politik?  Om man trodde på handlingsprogrammet skulle man ha haft möjlighet att dra tillbaka motionen, så hade den inte behövt behandlas överhuvudtaget av lagtinget. Varför har man haft utskottet att arbeta med något som man inte själva tror på?  Man hade kunnat ta den tillbaka i och med att man själva var med och utarbetade handlingsprogrammet. Vad är det för trovärdighet från liberalerna att hålla på och uppehålla lagtinget med sådant som man föreslår i lagtinget och sedan säger man, att nej, det här skall ni absolut inte rösta för i lagtinget!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om vtm Häggblom var ute när vi pratade om det här förut. Faktum var att när motionen skrevs var liberalerna i opposition, där obunda sitter nu, och efter det har vi kommit med i landskapsstyrelsen och vi kan påverka landskapsstyrelsen direkt och göra det som vi skrev i motionen. (Från salen: men var är parlamentarismen?) Jag kan inte förstå vad det är för problem med det! Då anser inte jag att vi i dagens läge behöver komma till landskapsstyrelsen med en motion utan förkasta den och landskapsstyrelsen följer sitt handlingsprogram, så är allt okej. Då vet de att de har de obundnas stöd, socialdemokraternas stöd och FS:s stöd. Landskapsstyrelsen har ju lagtinget bakom sig; inte behöver jag stöda motionen.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag tog upp arbetsordningen här i lagtinget. Om liberalerna tror så mycket på landskapsstyrelsen, varför drog man inte tillbaka motionen samtidigt som man antog handlingsprogrammet?  Tidigare har liberalerna stått i talarstolen i detta parlament och sagt att det är lagtinget som bestämmer och landskapsstyrelsen föreslår bara olika saker. Man har alltid tidigare ansett att det är parlamentet som är det viktigaste. Nu föreslår man förkastande av sin egen motion, dvs. man antar att det handlingsprogram man antagit inte längre skall vara giltig: man föreslår alltså förkastande av motionens kläm. Någon trovärdighet kan inte finnas. Varför har liberalerna haft ett utskott att jobba med motionen i så fall? Någon konsekvens måste det väl finnas om man antar ett handlingsprogram; i samband med det borde man ha tagit tillbaka motionen, om det skulle vara någon trovärdighet från er sida. Röstar ni inte för godkännande av denna motion är ni emot ekologisk odling!

 

Ltl Sjöstrand,  replik:

Herr talman!

Harvningen fortsätter! Läser man näringsutskottets betänkande står det faktiskt: ”Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motionen förkastas, men att utskottets synpunkter bringas landskapsstyrelsen till kännedom.” Det är ett positivt förkastande. Jag tycker att det är bra att lagtinget får sätta sig in i de här frågorna och förstå hur bra landskapsstyrelsen har skrivit in det i sitt handlingsprogram. Som upplysning för lagtinget tycker jag att det är bra med en sådan här diskussion fast den kan bli lite onödigt lång.

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Onekligen uppstår trovärdighetsproblem. Man kan faktiskt inte komma ifrån det. Sanningens minut randas och det är faktiskt på det sättet att om man tar talman Viveka Erikssons motion och klämmen i dess helhet kan man möjligen garantera landskapsstyrelsens program för övergång till ekologisk odling på landskapsgårdarna. Tar man däremot det här betänkandet kan man inte det.

 

Jag hade förstått, herr talman, om utskottet hade avslagit detta med motiveringen att alla de i motionen förutsatta intentionerna nu är uppfyllda i landskapsstyrelsen där man med full frenesi arbetar för detta. Men så enkelt gjorde man inte det hela för sig i näringsutskottet, nej, man gjorde det jättemycket svårare, och så svårt, att jag har svårt att se hur näringsministern Sarin Grufberg skall kunna utveckla detta, enligt de intentioner hon har talat om i dag, utan att för den skull veta hur man skall klara gödning och annat.

 

Vad säger utskottet? ”Vid beredningen av motionen har utskottet vidare fått erfara att det råder osäkerhet om de metoder som nu finns är tillräckliga så att ekologisk odling medför väsentligt mindre miljöfarligt utsläpp än vanlig konventionell odling. Effekten av ekologisk odling bör därför noga undersökas och utvecklas.” Sedan ytterligare detta: att ”det har även framkommit att alla markområden inte är lämpliga för ekologisk odling i den form de nu drivs”. Man gör det jättesvårt för ministern att fullfölja sina intentioner, som jag ser det. Om hon läser detta och det här blir lagtingets beslut, så måste hon tänka både en och två gånger innan hon går in och iscensätter någon verksamhetsform som inte skall ge någon förbättring och som är osäker på alla möjliga sätt. Man gör åtminstone inte situationen lättare för näringsministern, absolut inte!

 

Jag tycker att den handlingsplan som man har när det gäller övergång till ekologisk odling är lite för försiktig och därför har vi i en annan motion yrkat på ökad takt i övergångsarbetet.

 

Man talar om att markerna inte heller är riktigt lämpliga på alla ställen. Men det förhåller sig så att ekologisk odling är inte bara grönsaker och rotfrukter utan det finns en mångfald grödor, och en gröda som jag väldigt gärna skulle vilja lyfta fram i ett sammanhang där man talar om att vi har så oförmånligt klimat är rypsen, ur vilken vi i dag framställer ekologisk rypsolja på Åland, en olja som på många sätt anses livsmedelssäker jämfört med den olivolja som i många stycken produceras i södra Europa och som innehåller oönskade ämnen i sådan grad att man bl.a. i Sverige har plockat bort hundratals sorter från hyllorna. Här finns det incitament för att aktivera ekologisk rypsodling på Åland. Jag önskar rypsoljan i den form den nu tappas verkligen lycka och framgång.

 

Jag har hört argumentet ”olämpliga marker” så många gånger när det har gällt landskapets gårdar. Jag drar mig själv till minnes en episod då jag var med i landskapsstyrelsen och vi ville arrendera ut Bergs gård till ekologiska odlare. Nej, nej, slå alla ifrån sig och sade, det är för mycket tunga leror, det blir ingenting. Men även på tunga leror kan man odla ekologiskt, blott man väljer sortimentet.

 

Jag tycker att talman Viveka Eriksson har skrivit en utomordentligt bra motion som åtminstone jag och min grupp vill biträda till fullo. Men eftersom det finns sådant motstånd mot hennes skrivningar från majoritetens sida vill jag i varje fall uttala mitt varma stöd för det klämförslag som finns i reservationen, författad av ltl Gun-Mari Lindholm. Det är nämligen identiskt samma formulering som finns i motionens kläm. Den är utmärkt, man skall inte förgäta någonting som är riktigt bra, så vi kommer att ge den vårt fulla stöd. Jag menar att om lagtinget samfällt skulle gå in för Viveka Erikssons motion och kläm, så betyder det i praktiken att Sarin Grufberg har lagtingets fullständiga gehör för det hon har slagit in på, även om det är lite försiktigt, fram om näringsutskottets betänkande, som bara kommer att skapa en massa orosmoment och mycket funderingar.

 

Vårt fulla stöd till talman Viveka Erikssons motion, men eftersom den synbarligen inte väcker majoritetens gillande, så vårt fulla stöd från socialdemokraterna till ltl Gun-Mari Lindholms reservation och till hennes klämförslag!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf säger att det handlar om trovärdighetsproblem när det gäller näringsutskottets betänkande. Jag skulle vilja påstå, att skulle vi rakt av ha gått med på att nu skall man övergå till ekologisk odling, kunde det ha varit för starka direktiv. I det här fallet har vi den möjligheten att landskapsstyrelsen själva får bedöma i vilken takt man kan övergå till ekologisk odling, hur forskningsresultat osv. visar möjligheterna till att odla ekologiskt. Det har talats om - och ltl Wiklöf pratar också om det - att det finns marker som inte är lämpade och det har frågats efter vad det finns för gödselmedel för ekologisk odling. Det är just sådana saker som är problemet. Det här är en process som pågår och där forskning fortfarande pågår för att hitta de rätta metoderna, de finns inte ännu och därför måste man låta processen gå vidare och växa fram under omsorgsfulla och ansvarsfulla försök där man kan ta fram de rätta metoderna. I mitt anförande när jag presenterade betänkandet nämnde jag bl.a. att när det gäller ekologisk odling minskar mullhalten i odlingarna med 20 procent under motsvarande tid som konventionell odling endast minskar med 5 procent. Det betyder att man utarmar jorden om man inte tillför de rätta sakerna; det kanske finns i  den gödsel man använder i konventionell odling i större grad än man tror och att skadeverkningarna är mindre än man tror. Det här är en process som måste fortgå och därför behöver också landskapsstyrelsen få tid och ansvar att göra detta i den takt som det är  möjligt.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det är så att landskapsstyrelsen håller på och kommer mer och mer på sidan om sin s.k. huvudfåra. Ltl Pehrsson gör inte heller situationen lättare för landskapsstyrelsen utan tvärtom. Vi odlar i dag ungefär 10 procent av arealen ekologiskt. Det finns inte metoder färdigt utvecklade, men vi köper grödor för fullt ekologiskt framställda, tack och lov för det! Och vi vill utöka den marknaden. Min fråga blir då: Har inte landskapsstyrelsen alls tänkt igenom vad man säger i sitt handlingsprogram när man skriver följande: ”Landskapsstyrelsen skall anpassa delar av lantbruksstödet så att IP-odling och ekologisk odling ytterligare kan utvecklas.” Vidare: ”Landskapets egna gårdar skall kunna vara föregångare i en ekologisk omställningsprocess.” Det här uppfattar jag att också ytterligare betonades av ministern. Är det inte så här man har tänkt sig? - Eller är det så att centern återigen försöker kväsa en utvecklingsmöjlighet som skulle var livgivande för det åländska lantbruket?

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

När det gäller centern och liberaler är det så att vi har ett ansvar för helheten när det gäller hela jordbrukssektorn. Det handlar om att hela jordbruket skall kunna drivas med lönsamhet. Vi vet att avsättningen många gånger är svårt när det gäller ekologiska produkter.  Jag diskuterade för någon dag sedan med en studerande vid Ultuna lantbruksuniversitet i Uppsala och i Sverige kör man ut hälften av den mjölk man köper in ekologisk och blandar i den konventionella mjölken för att överhuvudtaget få den såld. Vi har partihandlare här som säger att man har ekologiskt producerade grönsaker som inte går att sälja ekologiskt utan man får sälja dem till samma pris som konventionellt odlade. Lönsamhet och övergång till ekologisk odling måste gå  hand i hand. Dessutom vill jag påpeka, som tidigare sagts, att skillnaderna mellan ekologisk och konventionell odling är ganska små beroende på att den konventionella odlingen har stränga regler att följa som gör att den mer och mer närmar sig den ekologiska odlingen. Det är en märklig debatt när majoriteten bedyrar gång på gång att vi är för ekologisk odling och vi jobbar för att ta fram metoderna samt för att så mycket som möjligt övergå till ekologisk odling, medan oppositionen hela tiden försöker säga, att ni är emot ekologisk odling, ni är emot ekologisk odling. Det är inte alls det som det handlar om, men jag tycker att det är nästan en meningslös debatt eftersom vi vet att  90 procent av jordbrukarna odlar konventionellt och vi har också ett ansvar för dem. Det här kommer nog att lösa sig.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Ltl Pehrsson säger att vi måste ha ansvar för helheten, det måste vara lönsamhet. Har inte minister Sarin Grufberg ansvar för helheten? Har hon inte ansvar för att det går bra för jordbrukarna eller är det någon sorts utopi hon har skissat på tillsammans med majoritetsblocket när det gäller jordbrukspolitiken och acceleration för ekologisk odling? ”Det är en märklig debatt”, säger ltl Pehrsson, som påstår att hon är så starkt för, men vad hon pratar är precis tvärtemot! Undra på om man blir lite undrande och frågande, utan att ha någon som helst illvilja: Är ltl Pehrsson för en utveckling mot ekologisk odling eller är ltl Pehrsson mot en sådan utveckling och för att till varje pris bibehålla den konventionella odlingen? Det här borde bli klarlagt någon gång; annars är det faktiskt svårt att föra debatt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf har uppenbart ett intresse för ekologisk odling och det är bara för oss i landskapsstyrelsen att konstatera att man inte från socialdemokraterna pratar emot det som landskapsstyrelsen gör. Går vi till motionen framställs det som om det skulle vara av avgörande betydelse om man godkänner utskottets förslag eller om man godkänner minoritetens förslag till kläm. Jag ser egentligen inte någon skillnad därför att landskapsstyrelsen har sitt handlingsprogram att utgå från och där har vi stöd också till dem som vill odla rypsolja. Det finns ekologisk rypsolja. Det finns en plan för övergång av landskapets gårdar, där man förhandlar med dem som skall ha gårdarna. Det gäller djurhållningen, växtföljden och andra saker som kan vara av betydelse. Vi har också ett förslag på att stärka den ekologiska produktionen av mjölk, så om man godkänner näringsutskottets förslag måste vi arbeta vidare på den här linjen. Om minoriteten får gehör för sin kläm ser jag inte någon större skillnad, utan det är praktisk politik som vi har att ansvara för.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vicelantrådet Erland har alltid, i alla sammanhang, betonat vikten av parlamentarism och lagtingets hörande, hur oerhört viktigt detta är. I det här ärendet finns det verkligen en chans att totalt vinna lagtingets gillande. Men är det ändå inte så att vicelantrådet, om man tar näringsutskottets betänkande, inte ser att där finns problem invävda i texten som naturligtvis inte gör resan så där självklar, säker och lätt för näringsministern m.fl. Jag upplever att skrivningarna är betänkliga visavi en sådan här utveckling. Talman Viveka Erikssons motion var oerhört mycket entydigare och klarare. Det känns lite underligt att man här skall sitta och verkligen försöka jobba för en begåvad skrivning som är avfattad av en representant för liberalerna och inte ha en chans att kunna få liberalernas med på medarna. Herre, outrannsakliga är dina vägar!

 

Vicelantrådet, replik:

Herr talman! 

Min syn på vägarna…..???

Jag ser i utskottsbetänkandet en diskussion om de problem som finns och man kan ju säga att motionen var ytterst välformulerad och rätt i tiden och landskapsstyrelsen har då omsatt den i praktisk handling. Det är också det det handlar om, så jag tolkar det faktiskt som så att det finns ett huvudspår som alla står bakom och det är alltså att fortsätta med ekologisk odling. Vi kan säkert ha olika mening när kontrakten skall skrivas, men i dagsläget är det den här landskapsstyrelsen som har det som uppgift. Jag tycker inte att man kan gå in i sådana detaljer här i lagtinget och huvudvägen är ytterst rannsaklig: det är mera ekologisk odling och landskapet skall föregå med exemepl och på olika sätt stöda både rypsodling och annan odling. De jordbrukare som vill skall ha realistiska möjligheter att övergå.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Hur gärna jag än vill, så kan jag inte få för mig att vicelantrådet Erland och ledamoten, tillika näringsutskottets ordförande, Pehrsson talar samma språk. Det finns en klar divergens i uppfattningarna dem emellan. Nu återstår att se om det är liberalerna som är tongivande i landskapsstyrelsen eller om det är centern, att vi inte kommer tillbaka till någon pantfångemetodik, det vill vi inte vara med om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Herrens vägar till ekologisk odling verkar vara krokiga! Ltl Wiklöf ansåg i sitt anförande att den ansvariga landskapsstyrelseledamoten skulle få problem när hon läser betänkandet. Jag kan inte förstå var de problemen finns. Jag förstår inte var de problemen finns. Jag vet inte om ltl Wiklöf har ljuset tänt i den där ändan där han sitter, men i den här ändan står det: ”Utskottet anser dock att landskapsstyrelsen bör arbeta aktivt på att vara föregångare vad gäller omvandling av konventionell odling till ekologiskt hållbar odling.” Jag tycker att det är ganska klart och den landskapsstyrelseledamot som inte förstår det skall väl inte sitta i den här landskapsstyrelsen. Nu har vi faktiskt sådana som förstår vad det står i betänkandet.

 

Jag tycker att det är jättebra att ltl Wiklöf kommer med förslag om rypsolja. Jag kan inte heller se att utskottet någonstans skulle vara emot ekologiskt odlad rypsolja. Jag förstår inte var man har fått det från, utan man kan hitta på precis vad som helst, man kan odla margarin, man kan göra precis vad som helst, men det har vi inte behandlat i utskottet. Vi har behandlat en motion och kommit med ett betänkande.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det är nog bara ltl Sjöstrand som är kapabel att odla margarin i det här parlamentet. Några andra tror jag inte klarar av det.  Ltl Sjöstrand läser upp en sats, men om han hade läst upp föregående stycke, för han har själv varit med och skrivit det, så borde han förstå att där finns problemställningar inbyggda även för en minister som kan läsa innantill. Däremot dristar jag mig att tro att utarrenderingen visavi ekologiskt jordbruk kanske inte blir så lätt och enkel som det här förutspås. Någonting som vi inte har fått tid att diskutera och som skulle vara intressant att veta: hur klarar man trädotiderna på två-tre år och allt sådant? Det är ganska viktiga incitament om man alls skall få si na produkter godkända som ekologiskt odlade eller åtminstone om de skall vara Krav-märkta.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag tror att landskapsstyrelsen med hela näringsavdelningen klarar ut de frågorna. Jag är nästan säker på kör de fast så kommer de att fråga socialdemokraterna hur de skall bära sig åt, för så öppna är de nog i landskapsstyrelsen och tar tillvara den hjälpen. Men jag kan inte förstå att det här betänkandet skulle sätta stopp för de sakerna. När det gäller trädorna har vi faktiskt inte gått så långt i utskottet, men vi kan göra det nästa gång om det behövs!

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Per-Erik Eriksson:

Herr talman!

Att gå in i debatten om ekologisk eller konventionell odling är inte lätt, men det är så mycket mer intressant. Jag tänkte försöka förklara hur jag ser på saken och varför.

 

Jag började min jordbrukarbana i mitten av femtiotalet och höll på med den till 1995. När jag började min jordbrukarbana liknade nog jordbruket mera dagens ekologiska odling. Konstgödsel användes inte tillnärmelsevis alls i samma utsträckning som det gör i dag. Men i egenskap av kobonde hade jag tillgång till naturlig gödsel.

 

Jag markkarterade åkrarna för att få en uppfattning om vilka näringsämnen som eventuellt fanns eller som behövde tillföras. Det här arbetssättet var nog ändå ganska mycket en uppskattning. Man visste att t.ex. fosfor kunde det behövas lite mera av, men exakt hur mycket visste man inte riktigt. Så småningom utvecklades markkarteringstekniken och framför allt rådgivningen när det gällde gödslingen. Nu kunde man sända in sin odlingsplan till markkarteringstjänst där man antecknat vilka grödor man tänkte odla, vilken skördenivå som önskades, förutsatt at önskemålen var rimliga. Sedan fick man en odlingsplan där gödselgivan var exakt angiven för varje åkerskifte. Med hänsyn till jordart och markens näringstillstånd, slag av gröda och önskat skördeutfall, skulle den gödselmängden tillföras åkerskiftet. Här är också kombisåmaskinen en viktigt redskap som både sår utsädet och gödseln vid samma körning. Kombimaskinen placerar nämligen gödseln under utsädet och gödseln utnyttjas effektivast av grödan. Den här tekniken visade  sig fungera väldigt bra, då det prov efter prov vid markkartering visade sig att näringsbalansen i marken var konstant från prov till prov, om man följde sin gödslingsplan till punkt och pricka.

 

Herr talman!

Nu vet jag not alltför lite om ekologisk odling när vi har ett flertal experter här i salen på området. Men hänvisande till vad jag sade i början av mitt anförande, när också mitt odlande liknade ekologisk odling, så påminner jag mig att skördeutfallet kunde variera mycket från år till år. Ett gynnsamt år kunde det bli ganska bra, medan en ogynnsam odlingssäsong gav både dålig kvalitet och kvantitet. Om vi vid ett år med en ogynnsam odlingssäsong får så dåligt skördeutfall, både till kvantitet och kvalitet, att det inte räcker åt alla ålänningar, som ju förutses att inte konsumera annat än ekologiskt odlade livsmedel, vad gör vi då? Skall vi lita på att Finland eller Sverige inte drabbas av en lika ogynnsam odlingssäsong och har ekologiska livsmedel för export också till Åland? Eller skall vi importea från EU ekologiskt odlade livsmedel som innehåller högre halter av restvärden av miljögifter än den inhemska konventionellt odlade gör?

 

Herr talman!

Också vid ekologisk odling måste näringsämnen tillföras marken, för skörden som bärgas innehåller näring som på ett eller annat sätt bör återföras till marken. Och det gör nog ekoodlarna också på olika sätt. Använder man handelsgödsel är det relativt lätt att justera näringsämnesbalansen efter grödans krav, men hur löser man det med komposterat stallgödsel och dylikt? För det är stor risk att de näringsämnen som inte grödan tar upp eller som inte binds i marken försvinner ut i geografin med dräneringsvattnet.

 

Vid ekologisk odling får man inte heller använda kemisk bekämpning av ogräs och insekter. Ogräs och speciellt rotogräs kan väl bekämpas något så när med att ha en del av åkern i träda varje år, och därtill maskinell och manuell bekämpning. Mot insektangrepp är det nog svårare att värja sig. Möjligen kan man med en del välgenomtänkt växtföljd påverka resultatet till det bättre.

 

Till sist men inte minst vill jag önska ekoodlare och konventionella odlare en lysande framtid på Åland. Jag tror att vi behöver båda odlingsformerna inom överskådlig tid.

 

Herr talman!

Bonden är nog alltid realist

även när skördetiden verkar trist

Jag tror också ekoodlingen är relevant

men den måste bli ekonomiskt intressant

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Tvärtemot jordbruksministern tycker jag att ltl P-E Eriksson besitter mycken sakkunskap. Ltl P-E Eriksson ställer samma frågor om stallgödsel och liknande som jag ställde tidigare; trots att ltl P-E Eriksson är med i majoriteten har han inte heller fått dessa frågor utredda.  Om jag uppfattade ltl Eriksson rätt är han också för det konventionella jordbruket och då flera ledamöter uttalar sig för det måste man uppfatta det som så att röstar man för motionens förkastande är det en ändring av landskapsstyrelsens politik man vill ha, tvärtemot vad man skriver i programmet. Det förstår vi att vill en majoritet gå in för en annan linje är det demokratin som fungerar, det är helt okej.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl strand håller på och funderar om vi går emot eller inte. Jag pratade om ekologisk kontra konventionell odling. Om motionens kläm är så viktig som det sägs, så anser inte jag det, utan huvudsaken är att landskapsstyrelsen kommer till skott s.a.s. och får någonting uträttat i det här sammanhanget.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Vad är det landskapsstyrelsen skall ”komma till skott” med? Är det det program som man har skrivit eller är det som ltl P-E Eriksson och andra ledamöter uttalar sig om? För mig är det totalt oklart. Däremot håller jag helt med de problemställningar som ltl P-E Eriksson belyste och dem har jag försökt belysa i samband med att landskapsstyrelsens program antogs, men då var det ingen som ville lyssna på mig. Här i dag stiger dock en efter en upp och belyser dem och säger att man tänker gå emot landskapsstyrelsens program. Och det är okej, demokratin fungerar!

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman!

Vad svarar man på detta? Det finnns ett gammalt ordstäv som säger att bondförnuft är väldigt bra att ha, men det är väldigt sällsynt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet avslutat.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

I sitt anförande tog ltl P-E Eriksson i slutet fram den viktiga aspekten att den ekologiska odlingen måste bli ekonomiskt intressant. Då undrar jag vad han riktigt menar med det. Är det så att det skall vara bättre bidrag eller är det priset på varorna som måste förändras? Jag tycker att det är att göra det lite enkelt för sig om man säger så där med hänsyn till den ekologiska odlingen enbart. Den konventionella skulle ingen kunna leva på om den inte var skattesubventionerad till den grad som den är i dag. Vad menas med att den ekologiska odlingen skall bli ekonomiskt intressant?

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman!

Ekologiska odlingen i dagens form är mera äventyrlig såtillvida att kvalitet och kvantitet kan variera väldigt mycket från år till år. Då kan det bli problem  om man skall s.a.s. suga på ramarna en del år och en del år skall man ha en hyfsad skörd. Utslaget på en längre tidsperiod måste man nog ha ett högre pris. Dessutom är det så att det manuella arbetet blir också mycket mera på ekologisk odling genom att man inte kan använda kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och dylikt. Då får man också jobba mycket mera och då är det rimligt att man också får en bättre ersättning för sitt jobb. Bönder är i och för sig inte vana med sådant, men man måste förutsätta det på sikt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det kan låta cyniskt, men det betyder då att konventionellt jordbruk för bönderna innebär mindre jobb, mera bidrag, mera miljöförstöring. Det känns som en jordbrukspolitik som det måste vara svårt att vara stolt över. Här i salen sägs det ofta från visst håll att jordbrukarna skulle tacka nej till bidrag bara de fick betalt för sina produkter. Nu är det så att priserna är bättre på ekologiska produkter och om man skall vara fria företagare, så inte finns det för några andra företagare några garantier för att det varje år skall ramla in pengar oberoende av på vilket sätt man producerar sina varor eller vad man producerar. Finns det inte alls några allmänna moraliska omdömen som man kan anlägga på jordbruket och dess produktionsmetoder?

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker nog att ltl Sundback är ute och cyklar lite! Det är staten som i stort sett bestämmer priserna på odlingsprodukterna. Därför måste man i stället sätta in bidrag för att jämna ut det. Det är så det fungerar; annars hade vi inget jordbruk överhuvudtaget. Den konventionella odlingen ger en jämnare och som regel en större skörd, om man tar det i snitt, även om man tror att den ekologiska kan ha en bättre kvalitet, vilket ibland också kan vara ifrågasatt. Därför unnar jag gärna ekoodlarna att lyckas med sitt odlande, för jag tror att vi behöver det så småningom; ju längre debatten går desto mera vaken blir man för det ekologiskt odlade, så det är viktigt på det sättet. Men den är äventyrligare i odling genom att man inte kan bekämpa insekter och man har problem med att bekämpa ogräs genom att man kanske måste ha en tredjedel av arealen i träda varje år. Då har man bara två tredjedelar kvar att odla på. Det där har sina sidor och därför måste man ut med ett högre pris för att få det att gå runt.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Lindeman:

Herr talman!

Till allra först vill jag understöda ltl Lindholms klämförslag. Jag var själv borta från utskottet i samband med omröstningen på grund av ett misstag; annars skulle jag redan i utskottet ha stött frågan. Nu har vi diskuterat frågan redan i ett antal timmar och det har uttrycks många åsikter för samt många tvivlande under debatten. Själv hör jag faktiskt till den grupp som ser mycket bekymmer med ekologisk odling. Det har talats om gödslingen, om arbetskraften osv. Jag håller med om t.ex. arbetkraften – det är kanske det som är enklast eftersom jag själv har krupit i landen en hel del – och det kräver mycket arbetskraft; då talar jag om grönsaksodling, inte om vete och storskaliga odlingar.  Om man också betalar, så finns det inte ålänningar som kryper i landen mera, då skall det nog vara ordentliga löner, utan det handlar om att vi måste få hjälp utifrån. Likadant är det med gödsling, jag ids inte som sagt gå in på alla detaljer, men vi vet att vi har problem i dag att få tag i rätt gödsel, tillräcklig mängd och på rätt plats och allt det här. En odling som jag tycker att man på något sätt har glömt när det gäller grönsaksodlingen är den s.k. IP-odlingen, som har lyckats riktigt bra när det gäller äppelodling. Där har man en tradition och odlarna tycker själva att här har vi lyckats spara mycket besprutning och man besprutar inte alls sina äppelträd som man gjorde förr för säkerhets skull, utan nu gör man det bara när det är nödvändigt. Det tycker jag är någonting man mera borde lyfta fram, särskilt inom grönsaksodlingen, än vad man gör för att komma till mötes. Oberoende hur mycket man är för ekologisk odling vet jag att det kommer att ta tid innan allt det har lyckats. Jag skulle gärna för min del se att man lyfter fram IP-odlingen. Jag vet att det har diskuterats, men det finns ingen kontroll på IP-odlingen, utan man skall bara tro att det görs rätt; i den ekologiska odlingen finns det ett säkert kontrollsystem. Då är frågan: kanske landskapsstyrelsen skulle skapa ett kontrollsystem också när det gäller IP-odlingen för att den skall bli mera trovärdig. Då kan man fråga sig: varför stöder jag det här? Jo, det gör jag för att i klämmen står det att landskapsstyrelsen under en rimlig övergångstid anpassar den landskapsägda jordbruksmarken till ekologisk odling och eftersom det finns problem och svårigheter i det här, så var skall man testa om inte på landskapets egna marker, var skall vi våga göra försök och misstag om inte på landskapets egna marker. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att vi godkänner klämmen. Jag ifrågasätter om vi skall ha så här mycket mark i landskapets ägo i dag. Kanske de privata jordbrukarna i dag skulle ta hand om marken mycket bättre och kanske man borde sälja ut den? Sådana diskussioner har vi fört när Frisinnad Samverkan har varit med i landskapsstyrelsen, men vi har inte fått speciellt starkt gehör för det. Ett av motiven till att vi fortsättningsvis skall behålla så pass mycket jordbruksmark i landskapets ägo är att vi skall våga göra försök och misstag, vi skall våga vara på vågens framkant osv. Därför är det helt naturligt för mig att stöda klämmen och tankegångarna i motionen.

 

Än en gång: jag vill understöda klämförslaget.

 

Ltl Perhsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att vi hade en ganska bra diskussion i näringsutskottet och jag skulle vilja påstå att ltl Lindeman är den som har största insikterna inom oppositionen just när det gäller jordbruk. Jag vet att hon är född och uppvuxen s.a.s. i ett jordbruk och har även sysslat med odling, kanske mera i andra hand, men i alla fall. Jag tror att vi är ganska överens. Men att man skulle stöda klämmen för att landskapsgårdarna  skall syssla med försöken och ta bakslagen och misstagen är ändå inte riktigt rätt mot den som arrenderar marken. Då borde man arrendera ut den för en symbolisk summa i så fall att de skall bli försökskaniner. Det är i så fall på försöksstationen försöken skall göras samt på speciella försöksgårdar. Det är privatpersoner som betalar rätt så höga arrenden för gårdarna som man tvingar att bedriva ekologisk odling lite på vinst och förlust; precis som ltl P-E Eriksson redan sade är det mycket större osäkerhet från år till år när det gäller den ekologiska odlingen. Ltl Lindeman var också inne på att de får ta bakslagen, men jag tycker inte att det är rätt utan jag litar nog på att landskapsstyrelsen driver frågan vidare utan att vi säger att arrendatorerna av landskapets marker måste bedriva sådan här verksamhet.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

I samband med uppgörande av avtal och arrendekontrakt måste dessa frågor naturligtvis tas med i diskussionen och jag tycker att landskapsstyrelsen får vara beredd på att man inte får samma arrende utgående från att man har en ekologisk odling. Men eftersom man i programmet har gått in för att man vill stöda ekologisk odling och man tror på den tycker jag att trovärdigheten kräver att man tittar på sin egen mark och gör sådana avtal med den som skall ha hand om gårdarna att det går att t.o.m. göra försök och misstag. Det finns säkert många möjligheter i dag att göra sådana avtal, om landskapsstyrelsen är inne för det och vill göra det.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det är bra om man lägger till det, i så fall att man skall göra specialavtal, där det görs möjligt rent ekonomiskt att ha den formen av odling på landskapsgårdarna. Men jag tror nog att det här är någonting som landskapsstyrelsen ändå kommer att ta ansvar för och jag tycker att det är väldigt bra att man redan har en gård och jag hoppas innerligt att den som arrenderar gården skall ha möjligheter att klara av arrendet och få en lönsamhet i gården. Men jag tror nog inte att vi skall säga att de skall arrendera ut all mark så länge vi inte har fått en erfarenhet och en utvärdering på hur detta går, samtidigt som forskning bedrivs på de rätta metoderna just på den här sortens odling.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Om man talar om landskapets all mark är det ändå trots allt en ganska liten procent av landskapets totala areal som odlas. Det är inte några stora procenter som vi talar om egentligen. Jag vill återkomma till att så länge det står som det står i landskapsstyrelsens program tycker jag att det är en naturlig följd att klämmen är det enda riktiga. Jag blir lite förvånad när jag nu får en känsla av att kanske man ändå inte skall arrendera ut i fortsättningen när nästa gård blir föremål för förnyat arrende utan man skall ifrågasätta det lite; då tycker jag att om man går så långt börjar man nog tumma på de skrivningar som finns i programmet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lisbeth Eriksson:

Herr talman!

Det har varit en otrolig diskussion här. Mycket lite har rört sig om ekologisk odling och viljan att sköta ekologisk odling. Många har dokumenterat sin totala okunskap om vad jordbruk handlar om. Det var intressant att man började fråga efter dynga här – hur skall landskapsstyrelsen få dynga till sina marker!

 

Det var någon som var inne på historieskrivning förut här i debatten och jag vill också göra en. I slutet på sjuttiotalet, perioden mellan 1975 och 1979, tog liberalerna det första initiativet som jag tror överhuvudtaget har förekommit för, som det då kallades, biologisk odling, det kallades ibland biodynamisk odling och det kallades alternativ odling. När den diskussionen gick av stapeln i lagtinget vill jag säga att då var det en verklig diskussion som handlade om frågan, inte om att den ena tyckte si och den andra så och vilket parti som möjligen tycker lika och om oppositionen si och så, utan då handlade det om ekologisk odling. Det kan jag tala om att på den tiden var det nästan som att svära i kyrkan när man tog upp frågan om ekologisk odling. Då var man på jordbrukarhåll väldigt emot det därför att man förstod inte hur man skulle kunna återgå till ogräsplockande för hand, som jag förstod att ltl Lindeman är nästan den enda här i salen som har erfarenhet av. Samma var det med gödslingen därför att man skulle då sluta med handelsgödsel.

 

Jag var med i olika sammanhang där det var svårt att föra in den ekologisk odlingen i handlingsplaner osv. Men efter alla dessa år, efter många initiativ från liberalerna och också något från någon annan, så har vi kommit så här långt att nu står det i landskapsstyrelsens program och jag är jätteglad för att landskapsstyrelsen skall anpassa delar av lantbruksstödet  – här får man svar på att man också måste stöda extra för att den ekologiska odlingen skall kunna utvecklas; utom det att man har gått in för att arrendera ut landskapets mark till ekologisk odling måste det också till extra stöd för att de som odlar ekologiskt skall klara sig ekonomiskt. Lönsamhet är sannerligen nödvändigt också för dem som är jordbrukare; också de jordbrukare som går in för ekologisk odling måste ha sin utkomst. Det är inget fult att tänka på det, det gör vi alla andra sammanhang.

 

Nu har landskapsstyrelsen gjort precis exakt vad landskapsstyrelsen kan göra, dvs. gått in för att arrendera ut landskapets gårdar till ekologisk odling för att sedan vidare stöda dem som själva tar det beslutet. Det är faktiskt med jordbrukare precis som med andra företagare, att man kan inte stå här i lagtingets talarstol och säga vad de skall göra och hur de skall göra, men man kan stöda och man ger på det viset incitament för att driva utvecklingen i en viss riktning. Vi är eniga om att det vill vi göra och det kommer vi att fortsätta med. Den som vill sätta sin tid på ekologisk odling skall ha det stöd som behövs.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Med dynga menade jag förstås att man kan använda gödsel också. Jag är också medveten om att man kan ha växelbruk och på så sätt få det att växa. Själv är jag inte jordbrukare men har levt nära jordbruk i 20-25 år och just därför, för att jag vet att man på jordbrukarhåll ställer sig hemskt frågande till ekologiskt jordbruk, man har inte svaren på de frågeställningar som jag försökte belysa och som också ltl Lisbeth Eriksson nuddade vid, att hur löser man arbetskraften när man skall rensa alla betland, grönsaksland och liknande. Det är inte löst. Jordbrukspolitiken har varit sådan att jordbrukarna har investerarna stort för att ha en stordriftsfördel och den finns inte kvar om man skall krypa i landen igen, så därför tycker jag när ltl Pehrsson och ltl Lisbeth Eriksson också har varit inne på dessa frågeställningar att jag skulle vilja svar på dem. När jag får det kanske jag kan omfatta den diskussion som liberalerna har fört här.

 

Herr talman!

Jag hörde faktiskt inte vad ltl Strand vill ha svar på, men så mycket tycker jag att jag hörde att jag kan säga att det är onödigt att säga att nu skall vi lägga om all jord till ekologisk odling, för det går inte att genomföra. Men vi måste jobba på det hela tiden, precis som vi har gjort nu i 20 år. Det är så med mycket i politiken, särskilt när det rör enskilda, privata människors näringsfång, att man får komma fram med mindre steg än man annars skulle göra. Nu säger expertisen att det kanske inte är mindre utsläpp från den ekologiska odlingen, det vet jag inte vad jag skall tro om, utan jag tror på ekologisk odling, jag kommer att fortsätta att stötta den och jag vet att hela vår grupp stöder den.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Som jag tidigare sade håller jag delvis med ltl Lisbeth Eriksson om att man kan inte lägga om hela jordbruket i ett nafs, men här handlar det om landskapets gårdar. Som min kollega Lindeman sade borde de vara föregångare och mina frågeställningar gäller dem också, att hur skall man få detta lönsamt, om man skall rensa på gammalt traditionellt vis och betala en timpenning? Man får inte ut de priserna eftersom hela jordbrukspolitiken i EU går mot stora rationella jordbruk. Det är de frågorna jag vill ha svar på, men jag har inte fått det från jordbruksministern.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är synd att inte ltl Strand förstod vad näringsministern sade. Jag tyckte att hon uttryckte sig väldigt klart och koncist. Jag kan säga att i landskapsstyrelsens handlingsprogram står det just någonting som ltl Strand var inne på, nämligen att landskapets gårdar skall vara föregångare. Landskapet skall vara föregångare så att den ekologiska odlingen kan utvecklas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman! 

Ltl Lisbeth Eriksson inledde sitt anförande med en historik av liberalernas jordbrukspolitik och speciellt vad beträffar ekologisk odling. Då kan vi konstatera  att vi har kommit så långt inom jordbrukspolitiken i landskapet att det här skulle kunna vara en märkesdag, en glädjens dag, för oss alla, eftersom vi är väldigt eniga om att det är den här typen av odling man vill bedriva inom landskapet. Låt oss då göra det tillsammans och ids inte hålla på och gå emot de positiva uttalanden som finns i lagtinget här i dag!

 

Ltl Lisbeth Eriksson säger att man kan inte påtvinga odlarna vissa odlingsformer. Men nog är det väl underligt om inte vi själva, om vi har en vision, en vilja för någonting, skulle kunna välja den form vi vill att våra egna marker skall bedrivas på. Det tycker jag är väldigt naturligt.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Vi skall här i lagtinget ha visioner och driva på utvecklingen åt det håll vi tycker är riktigt. Det gör vi! Sedan kan vi odla själva precis hur mycket ekologiskt som helst. Det är bara bra. Men jag kan inte se att debatten som har pågått i två timmar har diskuterat så mycket ekologisk odling förrän ltl Lindeman kom upp här och sade precis som det är. Det är så hemskt intressant att försöka bevisa att liberalerna skulle ha ändrat riktning, att centern och liberalerna är i strid osv. Men håll på så då, om ni tror att Ålands folk vill ha en sådan debatt i lagtinget! Vi jobbar för ekologisk odling. Det står i landskapsstyrelsens program, tack och lov. Jag som har jobbat på detta i över 20 år är jättenöjd med skrivningarna i regeringsprogrammet och jag vet att i landskapsstyrelsen kommer de att jobba vidare på det.

 

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Ltl Eriksson talar om vad Ålands folk vill och hur man eventuellt uppfattar detta. Jag representerar också en del av Ålands folk och jag tror att det är väldigt, väldigt många som ställer sig konfunderade till detta: vad är det man egentligen vill och vad är det man egentligen håller på och talar om? Om man då menar en sak, säg det då! Om man menar en sak, kan man inte säga tvärtemot, det tycker jag är underligt. Är det så att man är för någonting, så säger man att jag är för det och då är man för det hela långa vägen tills klubban faller – svårare än så är det inte, ltl Lisbeth Eriksson!

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror att jag kanske tio gångar har sagt att jag är för ekologisk odling. Jag har sagt, att det går inte att driva fram företagare och jordbrukare, men att vi gör det på landskapets mark så att landskapet är en föregångare och det tycker jag är bra. Låt vara att det är ett väldigt litet resultat efter många års jobb, men vad Ålands folk säger när de har hört den här debatten i dag, det är ”vad menar oppositionen”?   

 

Ltl Wickström-Johansson:

Talman!

Jag hade inte möjlighet att delta i debatten när betänkandet presenterades, men jag är glad att frågan bordlades. Det är en viktig fråga och första gången på sex år är det en engagerad debatt här om ekologisk odling, vilket är mycket trevligt.

 

Personligen måste jag säga att jag är besviken på näringsutskottets resonemang och jag omfattar inte de slutsatser utskottet drar i sitt betänkande. Jag tycker att utskottet tydligt gör sig till tolk för den otydlighet och obeslutsamhet vad gäller landskapets målsättning i miljöfrågor som jag berörde i mitt budgetanförande. Dels anser utskottet att landskapet aktivt skall arbeta för att vara en föregångare vad gäller ekologisk odling. Dels anser utskottet att det inte finns skäl för landskapet självt att bruka sin mark ekologiskt. Då frågar jag mig, som andra också har gjort här i dag, var tydligen och trovärdigheten i miljö- och jordbrukspolitiken finns. Som bekant önskar jag själv att landskapet skulle gå in för en långsiktig målsättning om 100 procent. Jag är medveten om att jag inte får lagtinget med på den radikala linjen, även om jag vet att det finns många som har liknande tankar. Men redan landskapsstyrelsens kortsiktiga mål om 25 procent ekologiskt odlad areal om fem år, som är ett bra delmål, betyder att vi kontinuerligt skall öka vår ekologiskt odlade areal. Och om vi en gång har gått in för den linjen, måste vi i fortsättningen också ge rätta signaler till jordbrukarna, dvs. att en ökning av den ekologiska odlingen är vår linje och att det är någonting vi satsar på. Vi kan inte å ena sidan säga att landskapet vill att den ekologiska produktionen skall öka och å andra sidan säga att det inte finns skäl för oss själva att anpassa vår mark till ekologisk odling.

Det här är dubbla budskap som visar att vi inte själva riktigt tror på vår målsättning och att vi inte är så intresserade av att uppfylla den. När man samtidigt inom landskapsstyrelsen i samband med en mammaledighet har tagit bort tjänsten som ekologisk rådgivare åt jordbruket, så förstår jag att jordbrukarna i dag undrar vad det är som händer och vad vår/landskapets inställning riktigt är till den ekologiska odlingen.

 

Talman!

Det har ställts många frågor här i debatten i dag om ekologisk odling och det har ifrågasatts hur en alltmer utbredd ekologisk odling skall fungera med marker, stöd och odlingsmetoder m.m. Det har förekommit mycket tyckande. Jag har under åren, minst två gånger, kanske fler, motionerat om en stor utredning om förutsättningarna för att Åland skulle övergå till ekologisk odling mera utbrett. Den här utredningen skulle ge ett professionellt, sakkunnigt och genomgripande svar på alla dessa frågor, helt andra svar än vad vi kvasibönder här kan ge. Men stödet för förslaget har lyst med sin frånvaro från de flesta ledamöterna i salen. Därför föreslog jag i årets budgetdebatt en annan väg: att vi skulle ställa upp målet om 100 procent om 20 år. Det är vad jag själv tror att är möjligt, med de kreativa, arbetsamma bönder vi har, om de skulle få ett gediget stöd också från oss politiker.

 

Men efter att jag nu har hört allt det här tyckandet här i dag igen måste jag säga att jag kommer att återigen arbeta, ännu starkare, för en utredning av den typen jag sade och jag hoppas få hela lagtingets stöd för det. Det är verkligen positivt här eftersom både Frisinnad Samverkan, sossar och obundna, som tidigare inte har varit så positiva verkar stöda det  (Från salen: inte sossarna!), inte sossarna nej, förlåt, men ni är positiva i dag menade jag. Då skulle vi kunna klargöra våra förutsättningar och slippa stå här och tycka och jämföra våra erfarenheter som kanske inte är särskilt stora för någon av oss här vad gäller ekologisk odling i praktiken.

 

Talman!

Det har också sagts här att det inte är så viktigt vad lagtinget gör med motionen. Det förvånar mig att man säger så och det bestrider jag också starkt, för nog är det en skillnad vad lagtinget tycker och tänker och nog är det väl en styrka för landskapsstyrelsen att få ett starkt stöd för sin linje!

 

Talman!

Jag kommer självklart att stöda ett godkännande av den kläm som har föreslagits och som ursprungligen ingår i vår fina liberala motion.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag har en känsla av att hela debatten går ut på att försöka pådyvla andra vad de har för åsikter och det hjälper inte vad man säger själv, så får man ändå pådyvlat att det och det menar du, t.ex. nu att näringsutskottet är emot ekologisk odling. Jag vet inte hur många gånger vi har bedyrat från liberalt och centerhåll att vi inte är emot, men det kommer om och om igen; varje talare som försöker gå åt anledningen till att vi förkastar motionen säger helt kallt att ni är emot ekologisk odling. Men så är det inte, utan näringsutskottet och majoritet där, till skillnad från ltl Wickström-Johansson har ett förtroende för landskapsstyrelsen. Vi tror både på landskapsstyrelsens handlingsprogram och på våra egna intentioner. Vi sätter fast strävan att lära oss ekologisk odling och att småningom övergå. Jag kan säga att när jag var på producentförbundets höstmöte var SLC:s verksamhetsledare Tage Ginström där och han sade att målsättningen i Finland när det gäller ekologisk odling är att uppnå 15 procent av landets odlingsmarker år 2006. Det är ett ganska lågt mål om man jämför med vår målsättning i landskapet. Jag tycker alltså att vi gott kan säga att vi redan är föregångare med den målsättning som landskapsstyrelsen har i sitt program och åtminstone jag litar på att detta arbete kommer att bedrivas i fortsättningen.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Jag har läst betänkandet och jag kan läsa innantill och förstår vad där står. Jag står personligen för påståendet att det är dubbla budskap man för fram i betänkandet. Man säger dels att det är bra men att vi inte skall göra det själva. Jag tycker inte att det är riktigt trovärdigt. Jag tror på landskapsstyrelsen, men jag tror också så pass mycket på den här frågan att jag har kurage nog att säga att jag stöder förslaget.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det är så att den som har försörjt sig på jordbruk i kanske 20-40 år och vet vad det handlar om att livnära sig på odling, så har en sådan erfarenhet att han vet att verkligheten är inte så enkel att man bara kan säga att nu skall det läggas om till ekologisk odling. Det finns så många problem, precis som ltl Strand också har sagt här och många andra, att jag tror att det här är en process som måste fortsätta, men jag som litar på att landskapsstyrelsen med aktivt arbete också fortsätter utan att vi uppmanar dem att göra det. Det finns ingen i den här salen som jag tror att är emot ekologiskt jordbruk. Men jag tror att alla kanske inte ser verkligheten bakom.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Fru talman!

Det är ingen som har sagt att det här skulle vara någonting enkelt att genomföra. Det säger inte motionen heller. Här föreslår man ”under en rimlig övergångsperiod”,  det är ingenting som skall ske över en natt, det är ingen som skall få några kommandon här plötsligt. Det är en mycket vettig motion med en rimlig övergångsperiod. Har vi en process måste också processen få någon sorts drivkraft någonstans; man måste få en uppbackning och känna att politikerna verkligen tror på det här. Skulle jag vara jordbrukare i dag måste jag säga att vet man vad landskapsstyrelsen har sagt i budgeten och samtidigt läser det här, så det är nog svårt att riktigt veta vad landskapet som helhet står för.

 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Wickström-Johansson har senast i dag framhållit att hon anser att 100 procent av åkermarken på Åland borde odlas ekologiskt. Nu måste jag få ett klargörande: betyder det i praktiken, om man förverkligar det, att man skulle förbjuda konventionell odling? Annars förstår jag inte hur det här skulle överhuvudtaget vara möjligt att realisera.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Det har att göra med stödpolitiken; hela jordbruket får stöd i dag. Det är det man måste begränsa. Man får inget stöd om man driver ett konventionellt jordbruk.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Metoden skulle således vara att de som odlar konventionellt inte, enligt ltl Lotta Wickström-Johansson, skulle få några som helst samhällsstöd utan det skulle enbart tillfalla dem som odlar ekologiskt? Men om då de som odlar konventionellt framhärdar och odlar konventionellt, skall de ha rätt till det? Då uppnår man trots allt inte den 100-procentiga täckningen, som jag förstår att ltl Lotta Wickström-Johansson eftersträvar.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Fru talman!

Det är för det första en 20-årig process som jag pratar om. Stödpolitiken måste byggas upp så att det fungerar ekonomiskt att bedriva ekologisk odling. Sedan är det möjligt att man också måste ta in sådant som gränsvärden, som vi har med alla miljöbelastande verksamheter. Man får  helt enkelt inte bedriva det om man förorenar miljön på ett sådant sätt att det är förkastligt.

 

Ltl Wiklöf, replik: Avstår.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!  

Jag tycker att det centrala i debatten är om vi skall i lagtinget få ett beslut som tydligt och klart ger landskapsstyrelsen i uppdrag att under en rimlig övergångsperiod anpassa de landskapsägda jordbruken till ekologisk odling eller skall vi inte fatta ett sådant beslut? Det intressanta om vi inte fattar ett sådant beslut är att liberalerna går emot sitt eget förslag. Då kan man undra, att vad är det som gäller enligt handlingsprogrammet? Om man lite tänker på de politiska irrvägar som liberalerna har gått i den här frågan är det så att motionen skrevs när liberalerna var i opposition. Då tyckte man tydligen att det här var en bra sak, den var tydlig, den var principiell och den var klar. Man nämner också att Haga kungsgård enligt budgetbeslutet 2000 eventuellt skulle bli utarrenderad för ekologiskt projekt. Sedan föll den gamla regeringen och vi fick en ny med en skrivning i handlingsprogrammet som säger att landskapets egna gårdar skall kunna vara föregångare i en ekologisk omställningsprocess. Jag tror att för en normalt funtad människa betyder det i stora drag det som sägs i klämmen. För att stärka den skrivningen borde lagtinget godkänna just den motionen.

Att Haga kungsgård skulle vara ett bevis på att liberalerna har inflytande i frågan tror jag är att dra för snabba växlar på just den frågan, eftersom den tydligen var anhängiggjord tidigare.

 

När vi sedan här i debatten hör representanter för centern, speciellt ordföranden i näringsutskottet, ledamoten Pehrsson, framkommer det med all tydlighet att det är en stor skillnad mellan liberaler och center i fråga om ekologisk odling, och den är inte ny. Ltl Pehrsson är en mästare i dubbla budskap. Hon kan vara både för och emot på ett imponerande sätt. Hon har sagt att det finns inte riktiga och verkligt ekologiska metoder ännu. Man måste bedriva forskning. Hon har talat om att det finns stora problem vad gäller lönsamheten. Hon har nämnt att hon inte tycker att man skall tvinga dem som arrenderar landskapsgårdarna att odla ekologiskt; de kan innebära ekonomiska avbräck för dem. Hon har tydligt visat att hon inte omfattar klämmen i liberalernas motion. Nu kommer hon antagligen att säga att hon ändå är för ekologisk odling, men ltl Pehrsson, jag tror inte det! Man kan inte vara både för och emot år ut och år in, utan någon gång måste man klargöra vad man faktiskt tänker i en sådan här fråga. Jag tror att ltl Pehrsson – igen – har dragit det längsta strået i den här frågan! Den skrivning som näringsutskottet säger, att det finns inte några verkligt ekologiska metoder. Det kanske medför väsentligt mindre miljöfarligt utsläpp, men det är inte ekologisk odling vad jag förstår, utan då är det inga miljöfarliga utsläpp. Utskottet säger ju att det inte finns några verkligt hållbara ekologiska odlingsmetoder. Sedan får man lita hur mycket man vill på landskapsstyrelsen som ltl Leo Sjöstrand. Men med den här skrivningen har landskapsstyrelsen inga medel att förverkliga ekologisk odling på sina gårdar, eftersom det inte finns sådana metoder, säger näringsutskottet.

 

Fru talman!

Jag skulle säga att politiskt ligger det så till att liberalerna kanske gick ett steg fram när de var med och skrev handlingsprogrammet i den här frågan, men nu tar de två rejäla steg bakåt. Centern har fortfarande en dominerande inställning i detta. ”Inte är man emot om någon vill satsa på ekologisk odling”, men inte driver man frågan, inte ens på landskapets egna marker!

 

Det har varit en hel del historieskrivning här. Jag tror faktiskt att det var så att i en kommitté som utredde alternativ odling satt ltl Lisbeth Eriksson med och den rapporten använde vi socialdemokrater många gånger för att motionera, bl.a. om att landskapets gårdar skulle övergå till ekologisk odling. Det var ett av förslagen just i kommitténs rapport.

 

Det har sagts här att det måste få ta tid och att det här är en lång process. Nu har det, ltl Lisbeth Eriksson, inte gått bara 20 år utan det har just gått 30 år sedan liberalerna lade sin första motion. Jag tycker inte att det skulle vara så dramatiskt om man faktiskt kunde gå in för det som många gånger tidigare har sagts, att man skulle arrendera ut landskapets gårdar för ekologisk odling. Det är, som ltl Harriet Lindeman säger, att går landskapet ut och arrenderar ut gårdarna på de här villkoren är det de som är intresserade och villiga att ta utmaning som skall lämna anbuden, inte är det de konventionella odlarna som man är intresserade av för att förverkliga projektet. Jag tycker att det är att helt och hållet underkänna de människor som i så fall lämnar in anbud. Men om man, som de som odlar konventionellt på något vis alltid tänker, dvs. att samhället tydligen skall garantera utkomsten och man inte skall behöva ta några som helst risker, så upplever man naturligtvis dem som satsar på ekologisk odling som risktagare. Bl.a. därför tycker jag att det är viktigt att stödja en sådan utveckling, men framför allt för att konsumenterna behöver få säkra produkter och miljön måste skonas från det konventionella jordbruket. Ltl Pehrsson upprepar, faktiskt med en viss demagogisk framgång, hur problematiskt det är med det ekologiska odlandet. Men grunden är att det konventionella jordbruket är så problematiskt: ur miljöns synpunkt, ur arbetsskyddssynpunkt, med tanke på produkternas säkerhet och ekonomiskt. Det konventionella jordbruket skulle inte fungera en dag utan de omfattande stödsystem, som vi bl.a. via landskapsbudgeten förmedlar till jordbrukarna. Det är inte bara för själva odlandet, utan det är fråga om investeringar och det är allt, allt, subventioneras för den här yrkeskåren. Det är inte rätt att bara se problemen i den ekologiska odlingen utan överlag är jordbruket en näring som har svårigheter.

 

Men, fru talman, till det politiska, så visst vore det för landskapsstyrelsen en styrka att liberalernas motion godkändes. Så många gånger har vicelantrådet stått här och förklarat, att han kan inte göra si och han kan inte göra så därför att lagtinget har i budget bestämt det och inga ändringar har skett. Nu finns det olika bud i den här frågan; det är otydligt och det gör att det parlamentariska ansvaret är betydligt svårare för landskapsstyrelsen att uppfylla. Är det meningen att landskapsstyrelsen skall följa ltl Lisbeth Erikssons linje eller ltl Anne-May Pehrssons linje i de här frågorna?

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja säga att jag känner mig smickrad över alla de epitet ltl Sundback tillskrev mig när det gäller debattekniken och att hon redan tror att det är jag som har vunnit den här debatten. Men det är inte så att jag går fram med dubbla budskap, för jag tror att vi måste ha båda jordbruk kvar under en övergångstid som blir ganska lång och jag har inte sagt att det inte finns ekologiska odlingsmetoder. Visst finns det! Jag har pekat på forskningsresultat som har bedrivits både i Finland och i Sverige under 20 års tid, där man har kommit fram till att det är mycket små skillnader mellan ekologisk och konventionell odling när det gäller markens beskaffenhet och struktur. Utslagsgivande är odlingsmetoderna när det gäller hur man sprider ut olika medel, vilka maskiner man använder, om man använder tunga maskiner på blöta marker och packar till jorden så att den blir död s.a.s. Det är sådana saker som är utslagsgivande. Forskningsresultaten visar att själva skillnaderna när det gäller tillförande av olika näringsmedel är synnerligen liten. Det står i proportion till skörderesultatet. Ekologisk odling ger mycket mindre skördar, ibland upp till en fjärdedel av de konventionella skördarna och då blir utsläppen mindre förstås. Jag vill säga, att vi har inte från utskottets sida på något sätt förbjudit landskapsstyrelsen att bjuda ut gårdarna för ekologisk odling, utan vi lämnar det till deras avgörande och vi litar på att man tar reda på forskningsresultat, man har hela näringsavdelningen som är mycket kunniga, man vet säkert om det finns möjligheter på den och den gården att bedriva ekologisk odling och man måste anpassa arrendeavgifter efter det så att det skall kunna finnas möjligheter att få lönsamhet i jordbruket. Det är nog inte så enkelt att bedriva lönsamt jordbruk att man bara kan slå om, som socialdemokraterna förespråkar.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

För att få ltl Pehrssons åsikt i den här frågan skulle jag vilja att hon svarade helt kort om hon anser att landskapsstyrelsen skall hyra ut landskapsägda jordmarker till ekologisk odling, alltså all landskapsägd mark för ekologisk odling?

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Om jag ger min egen privata åsikt vill jag gärna se en utvärdering av den gård man redan har bjudit först och så vill jag också se resultat av nya metoder för att bedriva så pass stora arealer. Vi har säkert metoder när det gäller mindre grönsaksodlingar med manuellt arbete när det gäller ogräs osv., men det här handlar om stora gårdar på upp till 60-80 hektar och det är spannmålsodlingar och potatisodlingar. Där finns inte metoderna färdiga. Därför vill inte jag ta på mitt ansvar att tvinga någon ytterligare att använda den här tekniken och få det lönsamt förrän man har sett en utvärdering.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Jag uppfattar nog det där som ett nej! Ltl Pehrsson är inte intresserad av just det som man säger i motionen och det som liberalerna säger att är detsamma som står i handlingsplanen. För det andra är det ingen som tvingar någon att odla ekologiskt utan det bjuds ut och de som vill och är intresserade bjuder. Jo, ltl Pehrsson beskyllde socialdemokraterna för att vilja tvinga någon, och det är inte det som det är fråga om.

 

Ltl Per-Erik Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är lite lomhörd, så jag vet inte om jag hörde riktigt rätt när ltl Sundback höll sitt anförande, men hon pratade om näringsämnen som eventuellt rinner av från marken och att om det då skulle härröra från ekologisk odling skulle det inte göra någonting. Då får jag säga att ltl Sundback har en liten missuppfattning där, för det spelar nog ingen större roll för andra växter, för alger i vattnet och dylikt om näringsämnena kommer från en konstgödselsäck eller om de kommer från en komposthög. Det är precis samma näringsämnen som växterna, alger och dylikt tar upp. Jag snuddade lite vid problemet i mitt anförande när jag sade att hur löser man problemet med näringsbalansen i gödselmedel. Det ser jag som ett litet större problem. Därför ställde jag frågan bara, för jag har nämligen ingen lösning på den själv. Vid konstgödsling då man vet det exakta innehållet blandar man själv s.a.s., man ger den blandning som skall vara.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Såvitt mina kunskaper är riktiga i det här avseendet förutsätter ekologisk odling att man inte använder bekämpningsmedel. När det gäller kväve och fosfor finns naturligtvis den problematiken också att man övergöder, vad jag förstår, när man använder ekologiska odlingsmetoder. Men målet är väl ändå att uppnå ett kretsloppsjordbruk och det har inte dessa läckage på samma sätt som man när man specialodlar och hårt driver ett jordbruk. Det är dock inte det centrala i frågan, utan det är: skall motionen förverkligas och är det samma sak som står i handlingsprogrammet. Vad anser ltl Per-Erik Eriksson eftersom han hör till det parti som har skrivit handlingsprogrammet? Innebär det att landskapets egendomar skall odlas ekologiskt?

 

Ltl Per-Erik Eriksson, replik:

Fru talman!

Från ekologisk odling kan det rinna ut näringsämnen också, hur man än komposterar; om man tillför mer än vad växterna tar till sig och vad marken kan binda kommer det att lakas ut med vattnet. För övrigt tror jag att ekologisk odling är någonting som kommer, men det är också min uppfattning att vi kommer att behöva konventionell odling inom överskådlig tid.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Övergödningen är ett problem som gäller för båda odlingsformer. Det kan vi vara överens om. Tydligen håller också jag på och blir lomhörd, för jag hörde inte det sista som ltl P-E Eriksson sade. Men det är fortfarande oklart om det är bara ltl Pehrsson som inte tror på liberalernas motion eller om det är hela centern som är tveksam till den.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundbacks anförande kommer att bli ett intressant studieobjekt därför att det innehöll verkligen allt av försök att visa på skillnader men inte det minsta intresse för ekologisk odling. Nu håller vi alltså på och diskuterar; jag säger att jag är för ekologisk odling, jag tror inte att varenda människa som tar upp ett problem i samband med den ekologiska odlingen är emot den. Vi kommer aldrig att kunna genomföra ekologisk odling om vi inte ser problemen. Men eftersom jag har varit aktiv jordbrukare i 35 år vet jag att man får lov att försöka göra ändringar och förbättringar – förresten, precis som i alla politiska frågor – och det kan man inte göra om man inte ser problemen. Nu får man inte säga att det finns några problem i ekologisk odling, för då är man emot. Det är så ltl Sundback resonerar! Det gör inte jag. Det finns problem. Men att det nu står i landskapsstyrelsens handlingsprogram vad de skall göra för att främja den ekologiska odlingen kommer jag i alla fall att jaga på, och säkert många andra också. Ltl Sundback kan alltså vara alldeles lugn och nöjd!

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!  

Det är rörande att ltl Lisbeth Eriksson tycker att jag kan vara nöjd och lugn. Jag känner hennes moderliga omsorg stråla över salen! Men det är faktiskt inte ekologisk odling i allmänhet som vi diskuterar utan det är faktiskt en liberal motion som handlar om att landskapsstyrelsen skulle anpassa de landskapsägda jordbruksmarkerna till ekologisk odling. Man har från liberalt håll sagt att man kan förkasta motionen för att det sägs i handlingsprogrammet att det här skall förverkligas. Jag skulle gärna vilja att ltl Lisbeth Eriksson intygar vad hon tycker i den här frågan: Är det så att det för liberalerna är samma sak, att det som står i handlingsprogrammet är analogt med det som står i motionens kläm? 

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jo, det är på det sättet att jag diskuterar ekologisk odling. Jag är intresserad av det. Jag vill att den skall utvecklas. Ltl Sundback diskuterar bara ord, vad det står i en liberal motion; där står det naturligtvis vad liberalerna vill.

 

Vad jag begriper nu så ger jag replik på ltl Sundbacks anförande. Har jag inte rätt till det? Jag säger, att jag diskuterar fortfarande ekologisk produktion som jag vill att skall utvecklas. Ltl Sundback diskuterar en motion och ett betänkande samt två olika klämmar. Jag säger att jag kommer att jobba för ekologisk odling. I landskapsstyrelsens handlingsprogram står det vad jag realistiskt kan se att man kan genomföra, så jag är nöjd med det!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  Föreläggs betänkandets kläm.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!  Jag föreslår att motionens kläm godkännes.

 

Ltl Harriet Lindeman: Fru talman! Jag understöder ltl Lindholms förslag.

 

TALMANNEN:  Under diskussionen har ltl Lindholm, understödd av ltl Lindeman, föreslagit att motionens kläm skall antagas och som lyder: ”att landskapsstyrelsen under en rimlig övergångstid anpassar den landskapsägda jordbruksmarken till ekologisk odling”. Detta kallas ltl Lindemans förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas

 

Ltl Sundman: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Vtm Häggblom: Fru talman! Jag ber att få stöda ltl Sundmans förslag om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och vunnit understöd och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Eklöw och ltl Roger Jansson att biträda vid omröstningen. De som röstar för utskottets förslag röstar ja och de som röstar för ltl Lindemans ändringsförslag röstar nej. Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: ja, Eklöw: ja, Perämaa: ja, Andersson: ja, Englund: ja, Dennis Jansson borta, Roger Jansson: nej, Sjöblom: nej, Sundback: nej, Wiklöf: nej, Lindeman: nej, Strand: nej, P-E Eriksson: ja, Erlandsson: ja, Holmberg: ja, Sjölund: ja, Sune Mattsson borta, Lisbeth Eriksson: ja, Sjöstrand: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson: nej, vtm Christer Jansson: ja, J-E Mattsson: ja, Lundberg: ja, Pehrsson: ja, vtm Häggblom: nej, Lindholm: nej, Salmén borta, Sundman: nej, Boman borta.

 

Omröstningen har gett som resultat 16 ja-röster och 10 nej-röster.

 

Lagtinget har sålunda omfattat näringsutskottets förslag.

 

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 5:

 

Näringsutskottets betänkande nr 7 /2001-2002 angående upphandling av ekologiska produkter till landskapets bespisningar. (HM nr 16/2000-2001).

 

Ärendet bordlades den 10.12. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Pehrsson:

Fru talman!

Jag skulle vilja anföra en rättelse till betänkandet. Under Ärendets behandling står det ”Utskottet har i ärendet hört….” Den listan skall kompletteras med ”ekonomieföreståndaren Maj-Gun Sjöberg och kosthållerskan Greta Lindblom”.

 

TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas.

 

Ltl G-M Lindholm:

Fru talman! 

Det här är en socialdemokratisk motion där näringsutskottet i likhet med den föregående motionen, som vi har debatterat i flera timmar, inte har varit enigt. Det finns en reservation fogad till betänkandet. Utskottet har i den här frågan hört, precis som näringsutskottets ordförande tillade, den som är ansvarig för kosthållet i en skola i Mariehamn. Genom ett beslut i stadsfullmäktige har Mariehamn inköpt ekologiska produkter till sina bespisningar. Åtminstone av dem vi har hört i utskottet har det framgått att detta har varit väldigt positivt. Det är naturligtvis väldigt säsongbetonat eftersom det kan finnas svårigheter att lagra vissa av produkterna. Det är förstås också en sak som man inom bespisningarna måste ta tillvara, lägga in, förvälla och sådana saker som förstås är tids- och arbetskrävande. Det framkom också att man tycker att det smakar bättre.

 

Näringsutskottet säger i sitt betänkande att det har framkommit vissa kvalitetsproblem. Detta framkom inte av den vi hörde och som är den enda vi hörde som egentligen upphandlar ekologiska produkter i stor skala.

 

Det är samma sak här som i den föregående motionen att det finns dubbla budskap. Å ena sidan tar man upp ett flertal problemområden. Man nämner här också om marker som inte är lämpliga, man säger att det har funnits kvalitetsproblem och att det ibland i vissa fall är att föredra konventionellt odlade produkter. Å andra sidan är man positivt inställd och framhåller den goda intentionen i motionen.

 

Efterfrågan styr utbudet. Skulle det finnas en större efterfrågan på ekologiska produkter, att odlarna skulle veta att man har gått in för att upphandla ekologiska produkter till landskapets bespisningar, så skulle man stimulera den ekologiska odlingen. Detta ur ett jordbrukarperspektiv. Ur ett miljöperspektiv har vi diskuterat den här frågan många gånger, så det tror jag talar för sig självt. Det är betydligt bättre för miljön att odla ekologiskt. Ur ett hälsoperspektiv tror jag också att det är bättre. Vi vet att många i dag har problem med allergier som är relaterade till olika födor. Det här tror jag också att kunde hjälpa upp den situationen att man har mera rena produkter.

 

Jag vill också i den här motionen avisera att jag i detaljbehandlingen kommer att föreslå att motionens kläm skall godkännas.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Talman!

Mycket har sagts här under dagen i dessa frågor, så jag skall inte uppehålla mig så länge kring dem. Jag håller mycket med det som ltl Lindholm just sade. Jag är också i den här frågan besviken på utskottets resonemang och jag omfattar inte de slutsatser man kommer till. Jag tycker att man också här för fram dubbla budskap. Man tycker att det är bra med ekologiska produkter, men det finns inte skäl för landskapet att köpa dem. Jag undrar med vilken logik utskottet kan påstå att motionen skulle kunna vara förödande för det konventionella jordbruket. Det tycker jag verkar vara en obegriplig slutsats. Jag tycker att om landskapet som storkonsument kräver en större tillgång på ekologiska produkter ger vi tydliga signaler om att det är lönt att satsa på odlingen och det är lönt att öka tillgången på åländska ekologiska produkter. Då arbetar vi för vår egen målsättning att öka produktionen av ekologiska produkter.

 

Vad gäller frågan om kvalitén skulle jag vilja veta vilka undersökningar utskottet baserar sina uppgifter på och jag skulle också vilja veta vad utskottet menar med kvalité. För mig handlar kvalité mycket om att det jag äter är rent och hälsosamt och min uppfattning är att dagens konsumenter överlag är intresserade av vad de stoppar i sig och mer och mer kräver rena och hälsosamma produkter framom perfekta men kanske inte så hälsosamma och rena produkter. Man vill inte ha persilja som är så besprutad att den håller hur länge som helst i butiken och tomater och äpplen som aldrig blir dåliga.

 

Fru talman!

Det är inte upplyftande att läsa sådana här betänkanden. Jag tycker att det är en bra motion, fastän den inte ens är liberal. Man vill stöda ekologisk odling och man vill att landskapet skall se till att mat som serveras av landskapet är ren. Som ltl Lindholm sade har vi gjort det här i Mariehamn i många år och det har fungerat bra, det tycker vi i staden att barnen är värda. Men här kommer utskottet med en rad krystade argument för ett nej i stället för att godkänna och visa att man skulle var intresserad av att göra någonting vettigt och konkret för miljön.

 

Jag kan i övrigt hänvisa till det jag sade tidigare i debatten i förra motionen och jag kommer också självklart att stöda klämmen som har presenterats här.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Egentligen är det igen bäddat för en lika lång debatt om upphandling av ekologiska produkter för landskapets institutioner. Största skillnaden är här att vi tolkade klämmen i motionen som att man i första hand skall inhandla ekologiska produkter och vi tolkade det så att i den mån det inte finns det på Åland måste man importera. Vi höll för att närproducerat har lika god kvalité som i många fall importerat ekologiskt plus att vid import skall det också transporteras, ibland långa vägar och det innebär också en miljöbelastning. Man kan inte förbigå de konventionella produkterna när det gäller bespisningarna. Det framkom också under hörandet att det fanns uppfattningen att om man skall ha stora mängder till ett bespisningskök är det svårt att få allt samlat på ett ställe, det finns inte tillgång till det, utan då måste man ha flera ställen där man skall plocka lite härifrån och lite därifrån och det skulle komplicera hela upphandlingen av råvaror. Det måste alltså först finnas ett större utbud. Jag vet också att efterfrågan höjer utbudet, så det är en svår fråga och en kretsgång. Men just när det gäller att man i första hand skall ha ekologiska produkter tycker vi att närproducerat också borde ha funnits med.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar motionen så att man skall upphandla ekologiska produkter så långt det går. Det är klart att finns det inte produkter, så går det inte att upphandla dem. Inte är det så att man skulle vara utan mat då, utan det är så långt det bara är möjligt. Samtidigt är det ett litet konstigt resonemang när man säger att det finns inget utbud och då skall vi inte ha någon efterfrågan, men då har vi ingen efterfrågan och vad finns det då för orsak att skapa utbud!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Nej, jag sade inte att man skulle vara mat om det inte fanns ekologiskt odlat, utan jag sade att då hamnar man på att importera ekologiskt odlat och gå förbi de konventionellt odlade produkterna. Det var det som vi tycker är fel eftersom man i många fall har konstaterat genom provtagningar att importerade ekologiska produkter har större halter av gifter osv. än de närproducerade konventionellt odlade. Vi har en hög kvalité också på konventionellt odlat här. Det tyckte vi var viktigt och det har också ltl Wiklöf sagt här att han menar, att det skall vara närproducerat i första hand. Vi menar samma sak. Därför förkastar vi motionen.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Fru talman!

Det där sista var lite obegripligt! Jag har också förstått det så att motionen syftar till att vi skall upphandla åländska ekologiska produkter till våra bespisningar och jag kan inte förstå att det skulle finnas någon som helst orsak att säga nej till det.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Jag tycker att man för ett underligt resonemang. Man säger att utbudet av ekologiskt odlade produkter är begränsat på Åland och att det sannolikt skulle medföra stora brister i utbudet av ekologiskt odlade ”för en övrig kundkrets, om alla bespisningar inom landskapsförvaltningen skulle upphandla ekologiska råvaror”. Man säger att det är synd om den övriga marknaden om landskapet skall lägga embargo på allt det här. Samtidigt säger utskottet att intentionen i motionen är mycket god och att användningen av ekologiskt odlade råvaror i de flesta fall är av godo, både för vår hälsa och för den åländska miljön. Mycket tunga incitament!

 

Utskottet säger också, samtidigt som man avslår motionen: ”Man bör därför eftersträva att öka användningen av ekologiskt produkter, särskilt vid bespisningarna inom landskapets förvaltning.” Hur i herrans namn kan man komma till en sådan slutsats om man skriver som man gör tidigare! Ja, inte vill jag ge ltl Pehrsson en eloge för att hon även här har varit det dubbla budskapets mästare och kanske har vunnit debatten, utan jag tycker närmast att det är tragikomiskt! Det är utomordentligt ledsamt. Vad skall man säga! Å ena sidan är det nej från utskottet; å andra sidan gör man det som vi egentligen säger i motionen: man uppmanar till ökad användning av ekovaror inom förvaltningens institutioner.

 

Utskottet oroar sig för att ekoinköpen skulle ske på bekostnad av de närproducerade konventionellt odlade produkterna och man säger att konsekvenserna kunde bli förödande och man ser risk i en jätteimport utifrån av ekovaror! Man säger ingenting om vart man exporterar sina konventionellt odlade produkter. Min uppfattning är att risken är betydligt mera övervägande om man går på den linje som utskottet förespråkar för en import, om man inte får avsättning för produkterna på hemmaplan. Vi vill stimulera till att ytterligare odlare – jag inskärper det – på Åland skall övergå till en ekologisk linje och i den processen är det viktigt att vi inom landskapet också är aktivt med för att bygga upp en marknad. Det tror jag ger jordbrukare mod att övergå till ekologisk odling. Så var också fallet när staden gick in för att upphandla ekologiska råvaror till sina skolor. Det var en bra injektion, det vet vi från säkert håll.

 

Jag har tidigare talat om att det handlar inte bara om rotfrukter utan det finns ett otroligt rikt sortiment som kunde komma till användning och tillämpning när det gäller de alternativa odlingsformerna. Men det verkar hart när omöjligt att komma vidare, och för att vi nu i dag skall kunna få några förlösande ord från majoritetsblockets sida inbjuder jag ordföranden i Finlands Natur och Miljö Hasse Svensson att ta till orda i den här frågan. Jag har den senaste veckan roat mig med att läsa oerhört mycket av vad Finlands Natur och Miljö har skrivit kring ekologisk odling, hur kraftfullt de har agerat för att förmå den finländska statsmakten att här verkligen aktivt gå in och få någonting till stånd. Bästa vännen Hasse, här är det hög tid för dig att ta till orda och ge din syn till känna!

 

För övrigt är jag glad och tacksam mot ledamöterna Lindeman och Lindholm som så väl har förstått innebörden av motionens innehåll och därför reserverat sig mot utskottsmajoritetens ståndpunkt. Jag stöder naturligtvis det klämförslag som man här har yrkat på visavi reservationen, som är identiskt med motionens kläm.

 

Ltl Svensson, replik:

Talman!

Därtill inbjuden skall jag försöka yttra mig här. Jag är fullständigt inne på att det är en god sak att man köper in från samhällets sida ekoodlade ingredienser till mat. Jag har absolut ingenting emot det. Jag har också litet svårt att se att näringsutskottets betänkande skulle vara emot det. Jag tycker kanske att ltl Wiklöf tar i lite, skjuter myggor med kanon.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ja, någon myggjakt med större och tyngre pjäser är det inte fråga om här. Det var intressant att jag ändå förstod kvintessensen av det som ltl Svensson sade, att han var inte alls emot motionen, men sedan gjorde han naturligtvis det märkliga kastet han också genom att säga att när han läser näringsutskottets betänkande ser han inte att de skulle vara emot heller! Att vara liberal kan ibland vara att vara lite kluven, men på något sätt tycker jag att man i en så här tung och i en för liberalerna under årens lopp viktig fråga ändå kunde vara med och lite profilera sig klarare så att vi får lite fart på frågeställningarna och kommer någon vart.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Det är så att ltl Wiklöf med emfas anlägger oppositionens synpunkter på frågan och jag anlägger då en synpunkt som kommer från regeringskoalitionen. Logiskt behöver det inte betyda att det är Wiklöf som har rätt och jag som har fel; det kan precis lika gärna vara så att jag har rätt som anser att näringsutskottets betänkande leder till samma resultat i praktiken som ltl Wiklöfs. Men det är klart att om Wiklöf som oppositionsledamot vill dundra och smälla, så inte kan någon hindra det!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Svensson gör det så enkelt för sig: om Wiklöf vill driva oppositionspolitik, om Wiklöf vill dundra och smälla, så går det bra! Men jag vill att Hasse Svensson, som egentligen tycker – tror jag – lika som mig skulle vara med och stöda motionen så att den inte blir förkastad här i lagtinget. Det här är nämligen ingenting som man i regeringsprogram har sagt att liberaler och centerpartister skall förverkliga. Jag skulle vilja att lagtingets majoritetsgrupper, inte minst med Hasse Svensson, på samma sätt som liberalerna i tiden var med och stödde denna fråga i stadsfullmäktige, skulle kunna ta sitt ansvar för en positiv utveckling. Det skulle vara bra! Om det är oppositionspolitik, så är det åtminstone god oppositionspolitik med ett ärligt syfte och ett gott mål.

 

Ltl Lindeman:

Fru talman!

Som det framgår av reservationen var det ltl Gun-Mari Lindholm och jag som reserverade sig mot utskottets förslag. I utskottet tycker jag mig ha anat att vi var väldigt eniga, men så blev vi otroligt fast vid vad motionären egentligen menade med klämmen, att det är riskabelt om vi hamnar att importera ekologiskt odlade produkter långtifrån osv. som inte är renare än vad konventionellt odlade på Åland är. Jag har erfarenhet från Mariehamns stad och tycker att det visar att det var ett bra sätt som har fungerat väl, det finns en erfarenhet, vi hörde också om det att det är lyckat att göra på det här sättet. Jag tycker att motiveringen i motionen är så tydlig att motionären talar om åländska produkter, så utgående från mitt sätt att läsa motionen, liksom min medreservant, tolkar vi in så klart att det här handlar om närproducerade, i första hand naturligtvis ekologiskt odlade, men i andra närproducerade åländska produkter. Utgående från det var det ganska självklart och utgående från den erfarenhet vi har i Mariehamns stad att detta är en kläm och en reservation som vi gärna ser att förverkligas, i möjligaste mån, och det framgår också av klämmen, att detta är inget absolut diktat utan där det finns möjligheter. Det tycker jag inte var så svårt i det här fallet. Nu tycker jag när jag läser betänkandet att man har smugit in mycket andra svårigheter i det som jag inte tolkade som så negativt under diskussionerna i utskottet som man kan läsa i betänkandet.

 

Jag kommer, som sagt, att stöda förslaget om att motionens kläm godkänns.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Lindeman om att vi var rätt eniga. Det var just angående tolkningen av närproducerade produkter som vi liksom i den förra motionen kände ett ansvar för allt som produceras på Åland, att det närproducerade skulle komma i första hand före importerat ekologiskt. Det var den tolkningen som gjorde att vi gick skilda vägar när det gällde beslutet. Men vi skriver också i betänkandet: ”Användning av ekologiskt odlade råvaror är i de flesta fall av godo både för vår hälsa och för den åländska miljön. Man bör därför eftersträva att öka användningen av ekologiskt odlade produkter, särskilt vid bespisningarna inom landskapets förvaltning.” Man kan inte säga att vi har varit emot användandet av ekologiska produkter, utan här är det systemet som gör att skulle vi godkänna motionen hade oppositionen förstås kunnat ta hedern åt sig och säga att det är tack vare oss som vi har fått in det här, och nu kan vi säga att vi jobbar genom att vi tror på landskapsstyrelsen och att det skall gå den vägen, vi skall inte jobba genom motioner. Men jag förstår att oppositionen är angelägen om att få det den vägen, och det respekterar jag.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag blev nog lite förvånad över det sista uttalandet, att det handlar om något slags spel och regelverk i systemet osv. Jag levde faktiskt i den tron att vi hade olika åsikter om tolkningen av klämmen och att det var orsaken. Nu är jag faktiskt lite besviken.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Jag tycker att intentionerna i motionen är goda och jag har också erfarenhet från Mariehamns stad. De erfarenheterna är ganska långa vad gäller ekologisk föda i skolorna och det som ekonomieföreståndaren Maj-Gun Sjöberg har arbetat för har varit utomordentligt bra. Intentionerna i motionen gör också att man stimulerar den ekologiska produktionen plus att ren och hälsosam mat fås till våra elever, patienter och personalen. Jag skulle gärna se och försöka arbeta för att landskapsstyrelsen gör någon typ av rekommendation för upphandling. Däremot kan jag inte lova att tvinga skolköken, men jag kommer att arbeta för en rekommendation; hur den exakt är utformad har jag inte klart, men intentionerna i motionen tycker jag är mycket goda.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det var otroligt roligt att höra av minister Sarin Grufberg att hon har precis samma intentioner och att göra det så prestigelöst som hon gjorde. Det kändes verkligen befriande, medan övriga som uttalar sig från majoritetens sida talar på ett sätt som antyder att vi folkvalda sitter här mer eller mindre bara för att spela och vi har egentligen ingen roll eftersom om det går igenom blir det heder och ära åt oss och någonting sådant får man naturligtvis inte arbeta för. Men nu är situationen den, landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, att får du inte lagtingets stöd går det inte heller att förverkliga de intentioner som är ambitiösa och som jag tror att ministern uppriktigt har. Jag hoppas innerligt att lagtinget i denna sena timme skall kunna ändra sin uppfattning så att vi får ett verkligt bra och konstruktivt beslut som verkligen ger ministern råg i ryggen att gå vidare och inte så att hon får ett negativt besked och som därmed omintetgör allt som hon vill.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Också i den här frågan ser vi att det inom majoritetsblocket finns två, om inte tre, linjer. Ltl Pehrsson, som också är ordförande för utskottet, föreslår att motionen skall förkastas, dvs. att landskapets inrättningar inte skall använda ekologiska produkter utom om de gör det frivilligt, men här är det fråga om försöka styra och främja en utveckling av ekologiskt odlade produkter. Från liberalt håll, särskilt från näringsministern, är man däremot beredd att jobba på det här, men vilket är hennes uppdrag? Är det att förverkliga oppositionens intentioner eller näringsutskottets betänkande? Näringsutskottets betänkande är, som jag ser det, ett ensidigt försvar för den konventionella odlingen. Man har inte hört en enda representant för den kår som odlar ekologiskt. Man säger att en förstärkning av den ekologiska produktionen konkurrerar med de konventionellt odlade produkterna. Det minskar naturligtvis lönsamheten just för dem som odlar konventionellt och ökar dem för dem som odlar ekologiskt. Nu vet vi att ltl Pehrsson har sagt här att man måste försöka få lönsamhet i den ekologiska odlingen, men i sitt handlande är hon konsekvent. Hon stöder ensidigt den konventionella odlingen och bara med vissa klichéer den ekologiska odlingen. Skrivningarna är väldigt konstruerade: varor som vi måste ta utifrån, transporter osv. Man måste då vara konsekvent, ltl Pehrsson, när det gäller allting, inte bara i fråga om jordbruksprodukter, om man skall ha det som ett avgörande kriterium för att godkänna en motion. Det förstod jag att ltl Pehrsson gjorde; det var det som var det avgörande för henne: skulle man förverkliga detta, menar hon att det skulle leda till att man måste importera produkter. Jag håller inte med henne. Jag tycker inte att det finns något belägg för det här i motionen, men så förstod jag att hennes resonemang gick.

 

Men summa summarum, fru talman, är det nu så då att det finns inom majoriteten de motsättningar som fanns också när liberalerna var i opposition; liberalerna vill, t.o.m. ltl Hasse Svensson, jag menar att det måste vara pinsamt att vara ordförande för Finlands Natur och Miljö och rösta nej till någonting sådant här. Det måste framstå som oförklarligt. Om man sedan börjar att försöka förklara bort det med att detta är bara ett maktspel, att egentligen är man för, så tyder det mera på cynism än på en verklig politisk vilja att åstadkomma ett klart ställningstagande från lagtinget i den här frågan.

 

En intressant sak om detta med ekologiskt odlade produkter och matvaror, som ltl Lindholm tog upp, är kritiken som man ibland hör att produkterna i fråga om kvalitet inte når upp till de konventionellt odlade. På ett s.a.s. kosmetiskt plan stämmer detta säkert; vi ser alla huru de väldigt fina tomaterna som kommer från Holland, Spanien och olika ställen inte ruttnar, de skrumpnar, men de ruttnar inte, så man blir väldigt misstänksam över vad det egentligen är för sorts processer som pågår inne i tomaterna och andra grönsaker, medan de ekologiskt odlade produkterna och de produkter som man hade ännu för 30 år sedan ruttnade när de blev gamla. Ltl Lindholm tog upp frågan att för att man skall kunna bevara produkterna behöver man kanske ägna sig åt sådana ålderdomliga och tidskrävande samt arbetsdryga processer som att konservera grönsaker och rotfrukter. Det finns väldigt intressanta forskningsresultat från Baltikum som jag känner till som förklarar varför det inte fanns allergier bland barn i Baltikum och Sovjet före kommunismens fall. Det berodde säkert inte på kommunismen, utan tvärtom på dess negativa konsekvenser, dvs. att det fanns ont om mat och att människorna i mycket hög grad tvingades att konservera gurkor osv., som man också gjorde hos oss förut och så åt man dem under vinterhalvåret. När man sedan började importera livsmedel från väst tilltog allergierna med en enorm hastighet i skolorna. Den förklaring man hade är att det beror på att det finns ämnen i dessa besprutade livsmedel som gör, när man äter väldigt mycket av dem år ut och år in, att de påverkar människans känslighet för olika ämnen. Det som också har framkommit i undersökningarna är att själva konserveringstekniken och medlen faktiskt innehåller ämnen som är hälsosamma för människor, de är inte skadliga utan har, tvärtom, en god effekt på människans hälsa.

 

Det är klart att i dagens samhälle, med den stress och den snabbhet och speciellt när det skall gå snabbare och snabbare att laga mat, är det svårt att tala för just att återinföra sådana metoder som uppfattas som gamla. Det är samma problem egentligen som man har med ekologisk odling. Det kanske har fallit bort något av den argumentationen, men vi som på sjuttiotalet och i början på åttiotalet drev dessa frågor blev alltid kritiserade för att vi ville att jordbruket skulle tillbaka till stenåldern ungefär, på trettiotalet och före kriget och allt det nu var. Jag kan förstå att det kan kännas på det sättet, men frågan är mycket större än så. När vi lever i en tid när man börjar uppfatta att den mat som vi äter är farlig, då har på något vis det högt utvecklade och civiliserade samhället kommit till en gräns där man på något vis måste allvarligt fråga sig, att vad är det grundläggande felet i hela vår kultur därför att jordbruket är ändå en av de grundläggande näringarna för både samhällets och mänsklighetens fortbestånd.

 

Det här är ett sidospår i frågan om säkra och hälsosamma produkter, men det är alldeles klart att det är efterfrågan som avgör det ekologiska jordbrukets framtid, och det är hur man än gör ett politiskt val. Man kan inte främja båda näringarna på lika villkor. Det är fråga om ett val av folkhälsa, av miljö och många andra saker när man stödjer ekologisk odling framom konventionell odling. Jag tycker att det börjar bli mer och mer så att vi politiker har ett samhällsansvar när det gäller den mat som barnen får i sig i skolorna. I övrigt måste det ligga på deras föräldrar, och här hade jag nog väntat mig att ltl Britt Lundberg, som ofta brukar ta ansvar för verksamheten i skolan, skulle ha givit sitt stöd!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Eftersom jag är nämnd här är jag också tvungen att yttra mig. Jag sällar mig till den skaran som tycker att detta är ett mycket viktigt och bra förslag och jag skulle önska att vi skulle följa upp mera inom Mariehamns stad hur det har fallit ut samt att flera kommuner skulle gå in för upphandling av ekologiska produkter till sina skolor. Jag tror att det skulle vara bättre att föra frågan på en kommunal nivå än att vi härifrån skall besluta, dels för att vi har väldigt olika kök i skolorna, (Från salen: det är fråga om landskapet) förlåt, men då kommer jag in på köket på sjukhuset som inte så enkelt klarar av att ta emot kött från ekologiska producenter, särskilt i vissa fall om man måste ha mera styckning osv., framför allt väldigt stora mängder. Det är klart att i det långa loppet hoppas jag att det är väldigt bra. Det allra viktigaste för mig är nog att maten är lokalt producerad, berest mat säger jag nej tack till och jag har gjort samma tolkning som  näringsutskottet att det i första hand handlar om ekologisk odling, men att vi skulle önska att det i andra hand handlar om åländsk konventionellt odlad mat.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Men, ltl Britt Lundberg, det är också det som vi tycker! Om utskottet inte anser att motionen är så tydlig på den punkten är det fullt möjligt att sätta in det. Inte är det emot någon, det är tvärtom fråga om att just förstärka det som vi alla är överens om. Jag tror inte att det är på lagtingsnivå som vi skall ta ställning till styckningarna av köttet, utan det måste nog vara på landskapsstyrelsens uppdrag att förverkliga sådana saker. Här uttalar vi oss om de politiska målsättningarna och de beslut som krävs för att förverkliga dem. Egentligen tycker jag inte att ltl Lundberg kom med något riktigt bärande argument emot detta, utan det verkar nästan som om alla de facto är för det men måste konstruera olika argument för att gå emot det!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Är det formellt möjligt att göra en ändring i en kläm?

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är naturligtvis möjligt plus att det är önskvärt om det finns flera här som skulle kunna tänka sig att stödja  motionen ifall just det som ltl Lundberg tog upp kommer tydligare fram. Jag föreslår alltså att ärendet bordläggs till andra plenum i januari.

 

TALMANNEN: Jag ber att ltl Sundback begär anförande för bordläggning eftersom ärende icke kan bordläggas i replik.

 

Ltl Pehrsson:

Herr talman!

Jag tycker att det är oförklarligt hur ltl Sundback kan påstå att vi i utskottet skulle vara emot att man vill stöda inköp av ekologiskt odlade råvaror efter den skrivning vi har i betänkandet, som jag läste upp tidigare: ”att man bör eftersträva och öka användning av ekologiskt odlade produkter, särskilt vid bespisningarna inom landskapets förvaltning”. Vi kanske har olika åsikter när det gäller frågan om man skall ge direktiven härifrån. I gruppen diskuterade vi frågan och där framfördes det att varför skall vi ge direktiv, utan det måste ligga på det enskilda kosthållets ansvar. Jag tycker att det är lite att underkänna personalen på de olika kosthållen om man måste berätta för dem vad de skall köpa in. Det finns möjligheter för alla institutioner och deras arbetsgivare att budgetera medel för att köpa in ekologiskt odlade produkter. Det har man fritt att göra på varje ställe. Som här sades tidigare kom det fram att man t.ex. inom Ålands centralsjukhus skulle ha problem med att kunna få in råvaror i den mängd man behöver utan att man skulle vara tvungen att plocka från olika håll små mängder, vilket dels skulle göra det tungarbetat och dels skulle det inte finnas produkter kvar att ha i butiksdiskarna osv. Vi tyckte alltså att det här kan ske på frivillig basis. Det finns ingenting som förbjuder institutionerna att hålla sig med ekologiskt odlade råvaror. Jag håller med om att husmor Maj-Gun Sjöberg är en fantastisk kosthållerska och jag tror att det är svårt att hitta en likadan som tar vara på alla ekologiskt odlade färska produkter, konserverar och kokar in, fryser in och har för hela vinterns behov. Jag hoppas att det skall finnas flera sådana; det är nog mycket begärt att personalen i köken skall jobba på det sättet, men det skulle vara verkligt bra om det kunde vara så.

 

När det gäller kritiken om att vi inte har hört någon odlare som odlar ekologiskt vill jag bara informera om att vi hade kallat en odlare av ekologiska produkter och han ringde återbud i sista minuten på grund av förhinder; jag tror att han skulle ta upp morötter. Han hade också försökt få en ersättare för sig som vi skulle få höra, men han hade inte lyckats få någon som ville ställa upp, så vi gjorde nog faktiskt vad vi kunde för att få någon odlare dit, men vi räknade med att vi hade ändå expertis på området genom att vi hade t.ex. Soile Wartiainen från naturbruksskolan, som är rådgivare och expert på området, så det är klart att det är en brist att vi inte lyckades få någon odlare dit. Men att vi skulle vara emot ekologiskt odlade produkter och att man skulle köpa in dem vill jag nog motsätta mig. Jag kan tänka mig att det finns kommuner där man i skolorna skulle vara tveksam till att höja budgeten så mycket som behövs för att man skulle klara av att köpa in ekologiska produkter, men jag hoppas att jag har fel och att man skall kunna göra det på frivillig basis utan att vi behöver säga att så och så skall ni göra.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

När man förkastar en motion har jag uppfattat att man inte omfattar det som föreslås. Om man är emot eller för ekologisk odling är liksom en allmän sak det, men i det här fallet uppfattar jag att utskottet inte var för, för då hade man väl godkänt motionen! Jag uppfattar att hade man godkänt den är man inte bara för utan man skulle aktivt påverka förutsättningarna för avsättningen av ekologiskt odlade produkter. Jag skulle uppfatta det som att man är för att garantera dem som går i landskapets skolor och i andra inrättningar livsmedel av hög åländsk kvalitet. Ltl Pehrssons inställning förstår jag inte: man är inte mot men man förkastar, det är frivilligt, men ändå tror hon inte att det blir någonting därför att ingen kommer att höja på anslagen! Jag blir precis kollrig i huvet av att höra på dom här anförandena där det liksom hela tiden är först den ena åsikten, som är ja och sen är den andra nej! Det är tredubbla bud ibland om samma sak! 

 

Om det finns en majoritet här i lagtinget för just det som föreslås i motionen, blott det kommer ett förtydligande att det avser åländskt producerade ekologiska produkter, så är det klart att man kan kompromissa och komma fram till det.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

För det första skulle jag vilja fråga ltl Sundback om hon aldrig har hört talas om ett positivt förkastande av en motion. Det är det som vi har gjort i det här fallet. Vi har redan förklarat varför. Det var för att vi har tolkat klämmen så att det gäller till 100 procent ekologiska produkter och det gick vi inte med på därför att vi tycker att närproducerat skall gå före importerat ekologiskt. Jag skulle också vilja påstå, när ltl Sundback ofta talar om att man tillämpar härskartekniken när man inte har sakargument, att det är precis det som ltl Sundback nu sysslar med, nämligen att försöka förödmjuka, använda maktmedel, förlöjliga osv. Jag tycker inte om en sådan debatteknik. Jag tror att ltl Sundback vet hur det känns att bli utsatt för den. Jag har fört fram sakliga skäl och vi skriver i betänkandet varför vi har förkastat motionen. Vi har gjort det på ett positivt sätt, och det kan man göra.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Tack ltl Pehrsson! Jag förstår precis vad hon vill nu!

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

När ltl Pehrsson säger att skolorna själva kan bestämma är det så att skolorna måste följa vissa upphandlingsdirektiv och ta de billigaste priserna. Där går det inte att säga att de får göra som de vill och upphandla ekologiska produkter, utan man måste ta de billigaste produkterna. Så fungerar det i landskapets förvaltning. Inte kan kosthållspersonalen själv bestämma på något sätt om de skall ha ekologiska produkter eller inte, det kan jag bara säga. Själv har jag erfarenhet av hur det där går till och man får fuska sig till ekologiska produkter när det inte finns beslut.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag är medveten om det och det är just därför som vi säger att landskapsstyrelsen skall eftersträva att öka användningen av ekologiskt odlade produkter så att man kan budgetera vid landskapets skolor för dessa produkter.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Jag tycker ändå att jag kan förmärka att det finns en positiv ton;  trots att det finns starka motsättningar på visst håll upplever jag ändå att det finns någon sorts vilja till att vi skulle komma fram i det här som jag upplever som ett mycket viktigt ärende. I belysning av det lägger jag nu ett nytt klämförslag:

 

”att lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att alla möjliga råvaruinköp till bespisning inom hela landskapets förvaltning upphandlas av i första hand åländska producenter som använder ekologiska produktionsmetoder och i andra hand av åländska producenter som odlar konventionellt.”  Amen!

 

Ltl Sundback: Fru talman!  Jag ber att få stödja ltl Wiklöfs ändringsförslag till kläm, vilket jag tycker att gör att alla borde kunna omfatta den, eftersom den inte heller utesluter konventionellt odlade produkter men den prioriterar på Åland ekologiskt odlade produkter.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Fru talman!

Jag skulle vilja att vi skulle kunna bordlägga detta ärende och jag tror att vi kan enas kring en kläm. Jag tyckte att det var någonting som inte riktigt höll i klämmen, men jag tror absolut att viljan finns här i lagtinget att vi skulle kunna komma till ett enigt resultat. Det brukar vara till fördela att bordlägga och diskutera med lite mera tid än att nu hetsa fram ett förslag. Jag tycker att här verkar finnas en gemensam vilja, så månne vi inte skall kunna komma till ett gemensamt resultat också om vi bordlägger ärendet till måndagen den 7 januari.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Det har varit mycket debatt om ekologiskt odlande och upphandlande av ekologiska produkter. Tydligen börjar debatten komma in på det som saken faktiskt gäller. Det har också varit näringsutskottets intentioner att behandla de båda produktionsinriktningarna likvärdigt, även vid den upphandling som man gör. Vi kan konstatera att vilken institution som helst inom landskapets skolor och dess förvaltning egentligen kan budgetera för att köpa upp ekologiska produkter, och det hoppas man att slutligen kan bli godkänt. Många har talat om sina erfarenheter; själv är jag grönsaksodlare i Vårdö kommun och dess institutioner upphandlar i första hand ekologiska produkter, i andra hand lokalt producerade produkter och det har fungerat mycket bra.

 

Jag tror, som sagt, att vi här i lagtinget kan komma till ett positivt klämförslag och jag understöder bordläggningsförslaget och tidpunkten som ltl Wickström-Johansson föreslog. Sedan skall vi titta på ltl Wiklöfs klämförslag, men det verkade positivt; vi kan behandla produktionsinriktningarna likvärdigt om vi beslutar enligt det.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte ordet ”likvärdigt” passar in i det här systemet eftersom likvärdigt betyder att man köper antingen eller, beroende på vad som råkar finnas i handeln. Tanken med motionen är nog att i första hand är det fråga om ekologiskt odlade; om det inte finns är det i andra hand fråga om konventionellt odlade produkter. För att det inte skall bli några missförstånd vill jag påpeka att ordet ”likvärdigt” inte riktigt passar in.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Wickström-Johansson, understödd av ltl Englund, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 7.1.2002. Ärendet har tidigare varit bordlagt. Enligt 53 § LO kan ärendet bordläggas ytterligare en gång, om lagtinget så beslutar. Önskar någon yttra sig med anledning av bordläggningsförslaget eller bordläggningstiden? Kan lagtinget omfatta bordläggningsförslaget? Ärendet är bordlagt till plenum den 7 januari.

 

På talarlistan finns ännu ltl Britt Lundberg, som avstår. Ärendet är således bordlagt till den 7.1. 

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående omvandling av belopp till euro i vissa lagar om  garantier. (FR nr 7/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 19.12. Godkänt.

Landskapsstyrelsens framställning angående omvandling av markbelopp till euro i landskapslagen om fiske. (FR nr 8/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 19.12. Godkänt.

 

 

Landskapsstyrelsens framställning angående upphävande av landskapslagen om snabbare indrivning av vissa skogsförbättringslån. (FR nr 9/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 19.12. Godkänt.

 

 

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående omhändertagandet av problemavfall. (EF 5/2001-2002).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och att svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum hålls i dag kl. 17.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.24).