PLENUM den 22 november 2001 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Andersson och ltl Strand).

28 lagtingsledamöter är närvarande.

 

Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Bomans enkla fråga 1/2001-2002 och ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 2/2001-2002 kommer att avges vid plenum inkommande måndag den 26 november. Antecknas.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för pr 2002. (FR nr 3/2001-2002 jämte finansmotionerna nr 1-56/2001-2002).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Talman!

Vi talar i alla tänkbara sammanhang om en hållbar utveckling för Åland. Men vad menar vi egentligen med detta? Och hur skall vi uppnå en hållbar utveckling på riktigt och inte bara som en vacker formulering, bl.a. i vår budget? Jag tänkte ägna det här anförandet åt att diskutera de här frågorna. Miljöfrågorna har inte hittills belastat den här långa debatten, så jag skall ägna mig helt och hållet åt miljön.

 

Miljöpolitiken har gått framåt på Åland under de sex åren jag själv kan bedöma då jag har varit med i dagspolitiken. Budgeten för nästa år innehåller många bra saker för miljön; miljöbyrån på landskapsstyrelsen jobbar bra och det satsas en hel del resurser på att förbättra miljöns tillstånd.

 

Men det som ännu så påtagligt saknas på många områden i landskapets miljöpolitik, trots en god vilja, är konkreta målformuleringar och en uttalad avsikt att gå i täten för en effektiv miljöpolitik.

 

Jag deltog förra veckan i ett väldigt inspirerande framtidsseminarium med Karl-Henrik Robert. Tyvärr var vi bara tre politiker som deltog men i övrigt var i stort sett alla sektorer av samhället väl representerade. Diskussionen var livlig under dagen och det framgick tydligt att miljöfrågorna har blivit något man verkligen tar på allvar och inte längre hänför till något grönt och flummigt. Det kom också fram att man faktiskt väntar på att vi politiker skall bli beslutsammare och våga sätta upp radikala miljömål för Ålands framtid. För den enskilda människan och det enskilda företaget kan det kännas svårt att känna att den insats man kan göra för miljön har någon större betydelse om man inte känner att vi som sitter på makten engarerar oss på allvar.

 

Föreläsaren är grundare av något som heter Det naturliga steget. Det är en sammanslutning av forskare som verkar över hela världen och som bland annat har utarbetat en modell för att hantera och prioritera miljöfrågorna i näringslivet, i politiken, i samhället. Där poängterades  det viktiga i att vi har en klar attraktiv vision för vad vi vill åstadkomma med vårt miljöarbete och också att vi kan visa på en klar attraktiv väg till målet.

 

För det här krävs två viktiga saker, dels att man går till roten med problemen istället för att försöka fixa till effekterna och dels att vi sätter upp framtidsvisioner och sedan funderar över hur vi skall kunna komma dit från den situation vi befinner oss i.

 

Jag tror alla inser att det här ett klokt och väldigt självklart tänkande, men det är tyvärr inte ett tänkande som präglar vår miljöpolitik i någon stor utsträckning. Och det är förståeligt. Det är ju så mycket enklare att inte behöva tänka långsiktigt och fundera ut hur vi faktiskt skall få miljön att överleva, utan istället ta problemen då de kommer och sätta resurser på diverse behjärtansvärda men ganska okoordinerade projekt som främst riktar in sig på effekterna, inte grundproblemen.

 

Nu menar jag ändå inte alls att vi har någon usel situation på Åland. Som jag sade har miljöpolitiken utvecklats och fått en betydligt tyngre status. Miljöbyrån har utvecklats och fått mera resurser. Och landskapet gör mycket gott för miljön. Så det gör vi har ett bra utgångsläge. Men vi måste få en bättre helhetssynen och klara av att slå fast visioner och tidsmässiga mål, trots att det är svåra frågor.

 

Jag har funderat mycket på de här frågorna under åren och jag har varje år i samband med budgeten kommit med förslag på miljöåtgärder. Jag tycker det är vikigt att vi lagtinget diskuterar miljöfrågor och ger signaler till landskapsstyrelsen. Miljön är vårt gemensamma ansvar oavsett vilken politisk position vi har och det är vår skyldighet mot ålänningarna att vara konstruktiva och ansvarstagande i de här frågorna. Miljön är alltför dyrbar och viktigt för att dribblas bort i det politiska spelet.

 

Jag skall ta upp sex område som jag anser är av största betydelse för en hållbar utveckling och säga vart jag tycker vi borde vara på väg inom de områdena.

 

1) Lantbruket – Det är självklart att vi behöver ett ekologiskt hållbart lantbruk till 100 procent.

 

Jag har aldrig förstått hur man kan anse något annat och ändå tala för hållbar utveckling. Jag är inte så naiv att jag inte ser att det problem och motstånd mot det här. Men det är inga oöverstigliga hinder för att uppnå den väldiga miljövinst som ligger i det och dessutom den överlevnadsvinst som kommer på köpet som gör att vi kan bevara vårt jordbruk också i framtiden. Det här har jag argumeneterat för otaliga gånger i den här talarstolen så det tänker jag inte göra nu. Jag bara konstaterar att jag står stadig i min uppfattning.

 

Det är alldeles självklart att det här en process som kräver attitydförändringar. Som kräver tid, som kräver planering. Men framför allt är det en process som kräver politisk vilja för att kunna sättas igång. Jag tycker det är på tiden att vi börjar visa den viljan. Samhället förväntar sig det av oss. Jag har en motion om det här som anger en 15 årig tid för att uppnå 100 procent omvandling av lantbruket. Landskapsstyrelsen anger 25 procent ekologisk odling som mål för år 2006. Det är ett bra delmål tycker jag. Det ledamoten Wiklöf föreslår i en motion om 50 procent ekologisk odling år 2010 är också ett bra delmål. Men jag vill att vi löper linan ut och att lagtinget besluter om målet 100 procent och genom det visar vägen för det åländska lantbrukets framtid.

 

2) Fiskodling – Det är självklart att vi radikalt måste minska på föroreningen från fiskodlingarna.

 

Åtminstone den fiskodling som den vi har i dag fungerar inte. Jag har full respekt för näringen och för de åtgärder man gjort för att minska sin miljöbelastning. Jag är också fullt medveten om samhällets ansvar för att näringen blivit så pass omfattande som den är idag och för den betydelse näringen har i skärgården. Men jag är också övertygad om att det här en näring som inte är och troligen aldrig kan bli förenlig med en verkligt hållbar utveckling. Jag tror inte en ansvarsfull avveckling av fiskodlingen blir skärgårdens död, som min partibroder Perämaa sade här i debatten. Jag tror det motsatta, att ett bevarande av fiskodling kan bli skärgårdens död.

 

Näringen kan på olika sätt begränsa miljöeffekterna. Men för att använda en liknelse så räcker det inte med att mäta tröskelns höjd och torka upp på golvet om kökskranen är på och köksgolvet översvämmat. Vi måste stänga kranen för att uppnå ett hållbart resultat.

Jag har därför förenat mig med ledamoten Wiklöf i en motion som syftar till att först se vad man kan göra genom en radikal minskning eller sedan avveckla näringen under ca 15 år på ett från samhällets sida ansvarsfullt sätt. Jag anser det vara det enda raka i en ansvarsfull och långsiktig miljöpolitik.

 

3) Koldioxidutsläppen – Det är självklart att utsläppen måste minskas.

 

Luftmiljön är ett område som blivit mycket styvmoderligt behandlat i landskapet genom åren, mycket på grund av det inte finns resurser på miljöbyrån att ta i tu med frågorna. Men som den övriga världen måste också vi se på luftmiljön och besluta om hur mycket vi vill reducera våra koldioxidutsläpp.

 

Jag lade under våren en motion om en klimatstrategi för lagtinget där jag just vill att landskapet skall slå fast vår långsiktiga målsättning för hur mycket vi skall minska våra koldioxidutsläpp och hur vi skall kunna minska dem. Ålands koldioxidutsläpp kan tyckas som en droppe i havet i sammanhanget. Det är ändå viktigt att också vi tar vårt ansvar för att för att försöka hejda detta globala problem, särskilt med tanke på att Åland förbrukar en förhållandevis stor mängd fossila bränslen.

 

Positivt med tanke på luftmiljön är att det i årets budget görs en satsning på kollektivtrafiken. Biljettpriserna sänks och tidtabeller och matartrafiken förbättras. Det här är något jag motionerat om flera gånger och jag hoppas det har en effekt på bilåkandet. Men också här borde vi vara konkretare. Vad vill vi, vad är målet och när är vi nöjda. Det är väldigt svårt att utvärdera något, vilket självklart måste göras för att vi skall se om vi är på rätt väg med de medel vi satsar, om vi inte vet vad vi konkret vill uppnå.

 

I fjol motionerade jag om miljöstatistik. Just för sådant här behövs det för att kunna se effekterna av de åtgärder vi vidtar. Men jag vet att miljöbyrån helt enkelt inte har tillräckliga resurser för miljöstatistik i någon större skala idag.

 

4) Turistnäringen – Turismen måste utvecklas på våra och miljöns villkor.

 

Vi måste ha en långsiktig plan för vad vi vill erbjuda turisterna och inte bara bygga det vi tror de vill ha. Miljön är vårt trumfkort i konkurrensen om turisterna. Jag tror inte vi är på rätt väg om vi bygger hall efter hall på Åland för olika idrotter. Vi måste bygga på vår en egen profil och en hållbar sådan miljömässigt. Vi skall inte försöka skapa något vi inte har förutsättningar för och som varken är hållbart, långsiktigt eller ekonomiskt försvarbart som t.ex. en skidtunnel.

 

5) Avfallshanteringen – vår konsumtion, vår produktion av avfall och vår hantering av avfall måste förändras.

 

Det är minst lika viktigt att se på hur avfallet uppstår vilket ju är roten till problemen, som att se på en minimering av slutavfall genom olika metoder att ta hand om avfallet. Handeln har en central roll här för det är de som ganska långt bestämmer vad vi köper. Faktum är att slit och släng varor, förpackningsdryga varor, varor som produceras på ett miljöbelastande sätt mm. inte borde få förkomma i så stor utsträckning i ett samhälle som skall utvecklas på ett hållbart sätt. Nu förespråkar inte jag att vi skall stoppa samhällsutvecklingen och sänka levnadsstandarden men kanske att vi ändå måste ändra lite på vår livsstil idag. Men det är det väl värt med tanke på att vi med en total förstörd miljö inte har mycket till livskvalitet.

 

6) Energiförsörjningen - Vi måste bli så självförsörjande som möjligt vad gäller energi och satsa på förnyelsebar energi.

Det innebär en kraftig satsning på sol- och vindkraft. Projektet på Nyhamn har mitt fulla stöd och jag vill se det förverkligat. I revideringen av energiplanen bör vi höja andelen av miljövänlig energi.

 

Det är viktigt för Åland att vi tar itu på allvar med de här punkterna. För att uppnå de målsättningar jag förespråkar krävs politikernas vilja men också en attitydförändring i samhället av stora mått, för attitydförändringar är helt grundläggande i allt miljöarbete.

 

Miljöarbetet är som jag ser det  en massrörelse där varje del av samhället är engagerad till 100 % och där vi som sitter på den högsta beslutande makten går i täten och visar vägen.

 

Talman!

Jag hoppas på en positiv och konstruktiv behandling av de motioner jag är delaktig i men framför allt hoppas jag att Ålands lagting engagerar sig i miljöfrågorna och tar sitt ansvar för att leda in Åland på en väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle.

 

Jag hoppas vi kan göra det tillsammans på ett konstruktivt sätt så att miljön inte blir lidande av partimotsättningar och blockpolitik. Annars når vi aldrig några mål och aldrig någon hållbar utveckling på Åland.

 

Ltl Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Wickström-Johansson berörde framtidsdagen med Karl-Henrik Robert i förra veckan och sade att tyvärr bara tre politiker deltog. Tyvärr var det så att den framtidsdagen var precis planerad på plenumtiden, så det var omöjligt för många av oss andra att gå dit. Jag var själv faktiskt anmäld till seminariet, men på grund av viktiga saker kunde jag inte gå förrän precis till sista timmen. Det är väldigt viktigt när man planerar sådana här dagar och föreläsningar att man lite tittar på lagtingets arbetstider i och med att de är någorlunda fastslagna. Jag sitter själv i Agenda 21:s styrgrupp så jag borde kanske ha bevakat seminariet bättre.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det var ett fint anförande som ltl Wickström-Johansson höll och från socialdemokraternas sida kan jag intyga att hon i det stora hela har allt vårt stöd i allting som hon sade. Jag tycker att det hon poängterade var särskilt viktigt, att man måste gå till roten med det onda och inte bara driva miljövård som innebär att man korrigerar de skador som uppkommer på miljön på grund av det sätt vi lever på. Hon talade också om att hon tyckte trots allt att det ändå hade skett en utveckling och att det också i årets budget fanns en del saker som var bra för miljön, och visst finns det det, men jag skulle gärna se att ltl Wickström-Johansson konkretiserade vad hon tycker att är bra i årets budget, för jag måste säga att från socialdemokratisk sida har vi inte kunnat hitta något annat än miljöbilen, som kostar 250.000 mark. Vi hör gärna på ltl Wickström-Johanssons åsikter i den här frågan.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman! Jag kommer inte ihåg hela budgeten utantill, men det är tre saker som jag kan nämna. En är satsningen på kollektivtrafiken. Det finns nya tjänster på miljöprövningsnämnden och anläggningen där och någon ny tjänst på miljöbyrån för övervakningen och tillsynen. Det görs också en satsning inom vattenvården, där man beviljar medel för att enskilda samhällsmedborgare skall kunna få bidrag för det de gör till nytta för miljön.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

De satsningarna känner vi nog till, men frågan är om de har någon väsentlig betydelse för att förbättra miljön. Kollektivtrafiken har vi diskuterat förut; det är klart att om de som åker privatbil skulle övergå till att åka kollektivt skulle det innebära en miljövinst, men vi har inte några sådana uppgifter överhuvudtaget, utan tvärtom ökar allt åkande, både med privatbil och med buss. Om man alltså vill stöda kollektivtrafiken, vilket vi gärna gör, så är det bra, men att det skulle förbättra miljön är ifrågasatt. Tjänster löser inga miljöproblem. När det gäller det sista exemplet är det just ett sådant här anslag där man försöker dela ut pengar som folk kan söka för att kratta upp alger och försöka få vass, men allt det är just exempel på en städa-upp-miljöpolitik som inte har någonting att göra med ”roten till det onda”. Man kan naturligtvis se det som positivt, men att det skulle leda till någon förbättring av miljön tycker jag är ifrågasatt.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Då det gäller kollektivtrafiken har vi motionerat om den många gånger. Samtidigt har jag också uttryckt min skepsis i frågan, att det är osäkert om vi uppnår en miljöeffekt. . Därför tog jag också upp i mitt anförande att det är så väldigt viktigt att vi utvärderar det. Jag tycker att det är bra att man gör satsningen och jag hoppas att den skall få effekt, men det är självklart så att den måste utvärderas. Får man inte den effekt som man önskar sig, så är det ingenting som man skall fortsätta med för sakens skull. Visst tror jag att det framgick av mitt anförande att jag skulle vilja att man gick mycket längre i miljöfrågorna, men jag tycker som ltl Pehrsson sade att vi måste se positivt och jag tycker ändå att jag kan bedöma att under sex år har det hänt mycket i miljöpolitiken. Det måste man absolut säga. Att det sedan kunde hända mycket, mycket mer är också sant, men allt som händer är ändå positivt, tycker jag.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman! Jag tänker inte gå in i någon livlig debatt med min partikollega, men jag vill ändå ställa några enkla frågor angående innebörden i motionen. För det första anger motionen att landskapet har gett ett stöd åt näringen. Det skulle vara intressant att få reda på i vilken form och när, om det är fråga om reda pengar eller enbart ett uttalat stöd, men ett svar på i vilken form stödet har getts? För det andra skulle det vara intressant att få reda på vad en avveckling beräknas kosta? Det är ändå så att vi diskuterar en budget här och budgetärenden brukar vara fråga om kostnader ena eller andra vägen. Då skulle det också vara mycket intressant att få reda på hur man beräknar att detta skall uppfattas. ”Skadelösa” nämns också i motionen. Det skulle vara viktigt att vi får reda på vad ordet ”skadelösa” betyder eftersom motionärerna målar upp en hotbild över våra huvuden.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

För att börja med det sista uppmålar vi ingen hotbild. Det är ett faktum. Alla rapporter visar att fiskodlingen är en stor miljöbelastande källa. Jag har kommit till att vi måste våga säga, att det här funkar inte längre. Då tycker jag att det här är en mycket ansvarsfull motion. Det här är på intet sätt att rycka allting undan fötterna på näringen över en natt, utan först anger man en treårstid då man faktiskt får möjligheter att verkligen visa att kan man få ner belastningen. Är det så att man kan få ner den är det väldigt bra. Inte är det så, åtminstone inte från min sida, att det här skulle vara något slags hatkampanj mot fiskodlingen som sådan. Det är mot det de förorenar. Kan man klara av att minska belastningen är det bra, men klarar man inte det inom tre år tycker åtminstone jag att miljön är för dyrbar i förhållande till de inkomster näringen ger. Det är i så fall inte värt för Ålands miljö att upprätthålla näringen och tillåta den att belasta på det här sättet. Jag tycker att det är viktigt att vi politiker vågar säga, att är det så att man fortsätter med belastningen får det vara slut. Men jag har tagit upp alla näringar; jag försöker göra någonting åt hela spektrat. Samma är det med lantbruket. Där tycker jag också att där måste vi våga säga, att nu är det bra, nu måste vi göra om det här.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman! Jag uppfattade inget egentligt svar på mina frågor, endast en fortsättning på anförandet. Men jag vill nämna lite om dioxinerna i vildfisken, eftersom den saken var uppe här igår. Vi har i dag fått reda på i radion i dag att vi har fått en respit fram till 2006 att fiska våra vildfiskar i Östersjön. Vad händer sedan? Vilken fisk skall vi äta då?

TALMANNEN: Replik skall rikta sig till huvudanförandet.

Ltl Perämaa: För att återkomma till huvudanförandet anser vi ändå att det är så att det målas upp en hotbild över skärgårdsbornas huvuden. Jag tycker att det här är en så stor sak att frågan angående kostnaden för avvecklingen kunde man få besvarad här i lagtinget.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Det blir inga kostnader nu. Det här gäller tre år framåt som fiskodlingen har på sig att försöka själv minska sin belastning. Där kommer inte samhället in nu i alla fall. Det är först sedan om tre år, om man skall komma fram med en avvecklingsplan, som det blir fråga om kostnader, men det här är mycket mer seriöst än att jag skulle stå här och börja rycka fram några siffror.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Återigen hörde vi ett glädjande, klarsynt och engagerat miljöanförande från ltl Wickström-Johansson och i stort sett allting av det hon sade delar jag. Sedan är vi naturligtvis överens om att det är mycket svårt att nå resultaten. Nu är det så att ltl Wickström-Johansson hör till regeringskoalitionen och bör där få stöd för sina tankar. Liberalerna har själva både miljöminister, näringsminister och finansminister, så förutsättningarna är alldeles utomordentliga. Jag uppskattar också förhoppningen om enighet i miljöfrågorna. Läser man budgeten är det så att några nya kraftfulla tag framkommer inte av budgeten, men däremot finns det en del i motionsfloden som är positivt ur miljösynpunkt. Har ltl Wickström-Johansson någon uppfattning om hur vi i finansutskottets behandling nu skulle kunna nå någon bred enighet med regeringsblocket kring de förslag som motioneras om? Jag tänker särskilt här på fiskodlingens framtid, där man måste fortsätta att kämpa att få ner eutrofieringen. Vi har sophanteringsfrågan som verkar att ha gått nästan i stå i landskapsstyrelsen och vi har också trafikfrågorna, som ltl Wickström-Johansson tog upp här. I det sammanhanget undrar jag vad som egentligen föreslås i budgeten. Jag har sidan 330 uppslagen här om understöd för kollektivtrafik och ser alltså inte några nyheter, så vad var det för nytt som vi har att förvänta oss där?

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Vad gäller den konkreta satsningen på kollektivtrafiken kan säkert ansvariga ministern Runar Karlsson redogöra för den i detalj. Det kan inte jag. Vad gäller motioner har jag alltid under min tid som politiker haft den åsikten att goda förslag skall man alltid beakta varifrån de än kommer och jag tyckte att det var det jag försökte påpeka här. Jag har själv suttit i opposition så många år och varit så frustrerad, jag har tyckt att jag har haft så bra förslag och man har så fullkomligt strykt dem. Jag vet alltså hur det känns! Jag tycker att det är miljön som är det viktiga och det var precis det jag ville säga, att miljön är för dyrbar för att partimotsättningar och blockpolitik skall få stå i vägen. Åtminstone för mig personligen har det alltid varit så och kommer alltid att vara så att goda förslag beaktar jag varifrån de än kommer. Sedan tycker jag förstås att vi har många, många goda förslag.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Tack för det beskedet. Jag känner att vi talar exakt samma språk i de här frågorna och jag har nog lidit under mina år i landskapsstyrelsen ofta för att vi inte har kunnat komma överens om att ta till oss de många goda förslag som har kommit från oppositionen. Jag har under flera år samarbetat med den part som liberalerna nu samarbetar med och i miljöfrågor har det inte varit lätt, det har varit jättesvårt. Förhoppningarna inför finansutskottsbehandlingen av budgeten och motionerna är, särskilt när det gäller miljöfrågorna, att vi skall kunna se fram emot en bredare enighet än hittills genom att det nu finns en ny regeringskoalition och jag hoppas att liberalerna skall kunna vara betydligt starkare som regeringspartner än vad vi har lyckats vara i miljöfrågorna. Där vill jag villigt erkänna att vi har nästan aldrig nått fram.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är lite smärtsamt att alltid få höra kritiken mot fiskodlingarna. Vi vet alla vilken viktig näring det är för skärgården och vilket ekonomiskt uppsving det har gett för näringslivet i skärgården. Det ligger nog också i fiskodlarnas stora intresse att minska utsläppen, för det är så att varje näringsämne som går ut är också en förlust för fiskodlingarna också. Därför kommer de att med en förbättrad odlings- och utfodringsteknik att inom en viss göra avsevärda förbättringar. Samma är det med lantbruket. Där har det också gjorts mycket för att minska näringsutsläppen och man har kommit långt och arbetet går vidare med att minska utsläppen. Det är som bekant så att Rom byggdes inte heller på en dag och om tiden måste verka i stället för att vi nu skall försöka slå ihjäl ett viktigt näringsliv i skärgårdsregionerna.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

För mig är det mycket mer smärtsamt att höra alla de förtvivlade människor som på sina stugor, på sina strandtomter, har drabbats av fiskodlingens effekter utan att ha någon som helst ekonomisk vinning av det, än att höra på kritiken mot fiskodlingarna.

 

”Rom byggdes inte på en dag”, och det är just det jag säger, men jag tror nog att när man byggde Rom hade man en helt klar målsättning om att man skulle bygga Rom. Man visste vad man gjorde och det är det jag försöker säga, att jag tycker inte alltid att vi riktigt vet vad vi gör. Vi gör många goda saker, men vi koordinerar inte och vi har inte ett mål framför oss och säger att dit skall vi gå. Det är det jag vill göra; jag vill säga att dit skall vi gå, om vi skall få en hållbar utveckling måste vi gå till den här punkten. Jag vill inte gå i dimma.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ungefär samma som jag pratade om, att vi måste låta tiden jobba lite också, även om det kan vara bråttom, för alla parter naturligtvis. Det är som jag sade att varje näringsämne som släpps ut i vattnet är en förlust för den som odlar, det må sedan vara fisk eller lantbruk. Sedan är det också så att vi har andra problem som är minst lika stora som vi pratar väldigt lite om, nämligen alla oljeutsläpp i Östersjön.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Jag tycker att det är väldigt bra att låta tiden verka och göra det här långsamt. Det är också det jag talar för här. Det är fråga om långsamma och ansvarsfulla processer i vartdera fallet, men med en klar målsättning.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag håller med dem som har sagt att det var ett positivt anförande, till vissa delar åtminstone, och jag respekterar mycket den sidan hos ltl Wickström-Johansson när hon vill värna om miljön. Hon sade att det är hög tid att politikerna borde börja tänka på miljön, men till det vill jag säga att det har minsann tänkts på miljön. Jag tycker att vi är på god väg att få ett samarbete när det gäller miljöarbetet. Det sades också att man måste gå till roten med det onda; det är väl det man gör och det tar tid. Skall man hitta roten till det onda och åtgärda det tar det tyvärr tid, men nog måste man erkänna att hela budgeten genomsyras av miljötänkande till stora delar.

Jag är också glad över att ltl Wickström-Johansson har noterat mitt uttalande om positivt tänkande, för det är ett budskap som jag hoppas skall gå fram här i lagtinget. Jag tror att det är en väg som är mera framkomlig och som är fruktbarare när det gäller att nå resultat. Jag tänkte också påpeka om seminariet på Arkipelag om ”Det naturliga steget” att jag skulle hemskt gärna ha velat vara närvarande, men skulle alla politiker från lagtinget ha varit närvarande på seminariet skulle det ha varit tomt här i salen! Tyvärr kunde man inte vara närvarande och det var synd, för det var som sagt säkert ett bra tillfälle.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Jag tycker absolut att visst tänker vi politiker på miljön och det försökte jag också betona, att jag tycker att det har gått framåt och jag märker att det finns ett engagemang. Det märks också nu att det blev en debatt. Men jag märker ändå, bland de folk jag rör mig med, att folk förväntar sig att vi skall våga vara lite radikalare än vad vi är i dag och inte bara säga att det här är svårt, det tar tid, vi måste fundera, kanske. Vi kan faktiskt säga att det här vill vi uppnå nu, sedan tar det sin tid. Det tar tid, men man måste ändå våga ha visionen och det är det jag efterlyser. Man gör mycket bra, men jag ser inte riktigt att man har det här målet uppställt framför sig.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Det som gör det hela så svårt både när det gäller miljöarbete inom jordbruk, fiskodling osv. är att det faktiskt handlar om överlevnad och utkomstmöjligheter för en väldigt stor grupp människor. Det går inte att bara över en natt ändra på den konventionella stilen som man har haft i både jordbruk, fiskodling osv. hur gärna man än skulle vilja göra det. Dessutom är jag helt övertygad om att alla saker som vi gör t.ex. inom jordbruket kanske inte är riktigt de rätta sakerna. Vi vet att det har tagits prover på ekologiskt odlade produkter som har innehållit mera gifter än vad konventionellt odlade produkter har gjort och det betyder att det finns mycket ännu som man måste se på. Det finns mycket föroreningar som kommer från annat håll än direkt från jordbrukets konstgödsel och bekämpningsmedel, som man ofta vill påstå att det gör. Tänker vi på t.ex. flygtrafiken har vi en väldigt stor förorenare, men det är ingen som talar om det. Här är det också ett långsiktigt förfarande. Det gäller t.ex. bränslen osv., för jag tror inte heller på att man kan lägga ner flygtrafiken, men det är enklast att skylla på jordbruk och fiskodlare. Jag tror att vi måste se det i ett större perspektiv och det är bråttom, jag håller med om det. Det är viktiga frågor, så vi måste nog hjälpas åt.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Ltl Pehrsson sade, att det inte går att göra över en natt, och det är just det jag också säger. Det går inte att göra över en natt, men på en längre tid går nog det mesta att göra bara man verkligen vill. Det finns alltid forskarrapporter som säger det ena och det andra, och det var just en sak som togs upp under föreläsningen att det är ett klassiskt motiv att inte göra någonting att säga att forskarna strider, en del säger att det är det som är farligt, en del säger att det är det och en del säger att man skall göra si – då gör man alltså ingenting! Men det är också ett stort fel att inte göra någonting alls. Alla åtgärder är nog ändå bra som går i rätt riktning, även om forskarna sedan strider sinsemellan om vad som är det absolut bästa.

 

Jag vill också säga att jag verkligen har försökt se på helheten. Jag tycker inte alls att det är lätt på något vis att anklaga olika näringar. Jag tog upp sex områden och försökte vara konstruktiv och försökte se på helheten. Om inte det gick fram till ltl Pehrsson, så är det synd, men jag tycker faktiskt att jag försöker att inte peka ut någon enskild näringsgren utan jag försöker se på hela samhället. Jag tog också upp turismen, dit transportena hör. En ansvarsfull turistpolitik ser också på transporterna. Nu har vi en naturlig minskning här på flygtrafiken, så vi får kanske stöda det!

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

I allt väsentligt vill jag uttala mitt stöd för det anförande som ltl Wickström-Johansson höll. Sammanfattningsvis är det intressanta hon sade att egentligen alla restprodukter av de här verksamhetsområdena slutar i Östersjön. Vi har nu ett innanhav för 80 miljoner människor som faktiskt enligt alla forskare ligger i sin dödsryckning. En tredjedel av Östersjöns bottnar är döda och dessutom förhåller det sig så att nu dör också kustbottnarna, barnkamrarna för vår fiskreproduktion, vildfisken. Jag tycker att det är så att vi i väldigt stor utsträckning har pratat om symptom. Laxfiskets roll har minimerats, kvoterats. Varför? Synbarligen för att tillgången inte är lika stor.

TALMANNEN: Jag påminner om replikreglerna.

Ltl Wiklöf: Jag tycker alltså att det är väldigt viktigt att vi som ltl Wickström-Johansson sade faktiskt får konkreta mål: vad är det vi vill framdeles och att vi slår fast klara handlingsplaner som leder oss mot detta mål. Viktigt är också att man får tidspreciseringar så att man kan avstämma hur arbetet framskrider.

 

Ltl Dennis Jansson:

Fru talman! Bästa lagtingsledamöter!

Att sitta i opposition som jag och mitt parti FS Frisinnad Samverkan nu gör känns faktiskt riktigt bra. Men jag vill understyrka att jag och mina kolleger ser detta mer som en lite längre kafferast där vi får chansen att komma samman, och sedan komma tillbaka än en gång för att pumpa ut vattnet och navigera in skutan på rätt kurs.

 

För både företag och samhällen följs varje uppgång av en nedgång. Det viktiga är här, och tro mig trots mina 29 år så talar jag av min egen erfarenhet, att inte låta skutan ta in för mycket vatten i tidigt skede utan att utläsa faran i tid och åtgärda den. Riskera inte att skutan blir så rank att den kan sjunka.

 

Detta var mina allmänna ord om budgeten till regeringspartierna. Vänligen ta dem till er och regera!

 

Jag tänkte nu redogöra för finansmotion nr.47 som jag tillställt lagtinget i samband med budgetförslaget 2002. Det känns utomordentligt tryggt, efter att jag igår hörde lantrådet Roger Nordlund lova från talarstolen här i Lagtinget, att regeringskoalitionen i denna budgetdebatt skulle ha ett öppet sinnelag och ta till sig lagtingets åsikter. Jag känner mig mycket lättad att höra detta då jag som tidigare utlovat nu sår det frö till reform av den marknadsföring för varumärket Åland som idag visat sig vara mindre framgångsrik. Jag hoppas verklingen att lagtinget kan ta till sig detta förslag med ett öppet sinnelag, eftersom det är just det som krävs om man här skall lyckas med att få en så nödvändig förändring till stånd.

 

I mitt reformförslag som jag lämnat i form av en finansmotion i anslutning till budgeten önskar jag att lagtinget i motiveringen till budgetens kapitel 47.07 intar förslaget till omläggning av Ålands turismmarknadsföring enligt den modell som jag något mer utförligt tänker presentera nu.

 

Landskapsstyrelsen har sedan i slutet av åttiotalet delegerat helhetsansvaret för marknadsföringen av Åland till Ålands Turistförbund (ÅTF). ÅTF skall utifrån oklara formuleringar i landskapsstyrelsens kapitel, motiveringen (mom.47.07) försöka lyckas med att tillgodose alla olika turistgrenar. Turistförbundets styrelse består av representanter från hela branschen. ÅTF har genom åren kritiserats för att inte göra tillräckligt, de olika bra nscherna har alltid i tur och ordning känt att de fått för lite uppmärksamhet trots att de haft representanter i ÅTF:s styrelse.

Idag har ÅTF ansvar för allt. I beställningen från landskapsstyrelsen görs ingen skillnad på den marknadsföring som skall väcka intresse för Åland utomlands och den marknadsföring som skall finnas tillgänglig då någon utifrån bestämt sig för att åka till Åland och vill veta mera. Dessa två segment inom marknadsföringen måste särskiljas för att Åland skall få en resultatinriktad marknadsföring utåt. I den nya generationens ”Turist-Åland” med möjligheter till konsert- och kongresshus, badhus och nya golfbanor måste Åland bli mer professionell i sin marknadsföring utanför Åland. Det räcker inte längre med att delta i några mässor och trycka upp katalogen Ålands skärgård som översätts till en mängd olika språk och sedan distribueras till resebyråer och ett stort antal hushåll i kringregionen. Än mindre skall man tro att Ålands Turistförbunds varumärke skulle göra någon märkbar effekt i helsidesannons i någon svensk kvällstidning tillsammans med ett etablerat rederis varumärke. Rederinäringen  har redan åsamkat varumärket Åland negativ image genom sina 35 kronors picknickkryssningar till ”Åland” vilka givit den landbaserade turistnäringen en lågprisprofil.

 

Hur gör då Ålands konkurrenter för att lyckas? Med konkurrenter menas inte de andra kommunerna i Finland och Sverige utan de som idag har nära 9 miljoner resenärer årligen, en marknad som rederierna själva lyckats skapa på Östersjön.

 

Om vi föreställer oss Åland som en stor kryssningsfärja så har den väldigt mycket att erbjuda. Den har fiske, golf, nöjen, natur, butiker samt tax-free på resan. Om vi skall lyckas marknadsföra denna kryssnings ö måste vi tänka på samma sätt som våra konkurrenter. ÅTF kan producera all reklam som skall finnas till hands då resenären fattat intresset och vill besöka Åland. Men all reklam som skall väcka resenärens intresse måste göras av en professionell reklambyrå i respektive land som kan sin marknad. Det är reklambyrån på plats som vet hur man ”triggar” resenären. Motsvarande modell använder framgångsrikt kryssningsrederierna i Sverige och Finland.

 

Nyckeln till denna gåta, fru talman, är att dela marknadsföringen av Åland enligt följande.

 

Branschorganisationen Ålands Turistförbund r.f. tar fram och tillhandahåller det material som skall vara heltäckande över utbudet på Åland. Guider, info och Internet är de främsta produkter som ÅTF skall producera. Här kan branschen bevaka sina intressen över innehållet i dessa produkter. Anslaget som idag är avsett för marknadsföring enligt 50 procentsprincipen 655.000 euro bantas till 200.000 euro. Turistförbundet fortsätter med all utveckling av turistnäringen som tidigare med oförändrade anslag.

 

Ålands Turistråd, en enhet direkt under landskapsstyrelsen med förslagsvis tre anställda som jobar administrativt under rådets medlemmar. Rådets medlemmar skall ha ett resultatbaserat arvode och bestå av kunnigt och kreativt folk från reklambranschen i Sverige och Finland. Rådet får ett uppdrag att göra varumärket Åland känt samt direkt ansvara för att övernattningarna på Åland stiger från år till år. Rådet upprättar en 5-års plan som kan revideras varje år. Här lägger rådet in sitt veto och anpassar storsatsningarna efter konjunktur och trender. Observera: efter konjunktur och trender, trender ändrar sig hela tiden inom reklambranschen. Turistförbundets trender beträffande den offensiva marknadsföringen utåt med produkten Åland Skärgård-broschyren har varit densamma i tio år, om inte längre.  Rådet presenterar varje år sin plan tillsammans med reklambyrån för landskapsstyrelsen, som i sin tur beviljar erforderliga medel för rådet. Här kan medlen som krävs variera eftersom rådet exempelvis ena året satsar på TV-reklam, kanske andra året på luftballonger över Sverige, vem vet! Rådets uppgift är inte enbart att marknadsföra Åland gentemot turister utan även att förstärka medvetenheten om Åland i kringregionen, såsom språk, flagga, och självstyrelse. Hur många gånger har vi inte fått frågan från en svensk: Talar ni svenska på Åland?

 

Jag vill understryka att denna motion inte avser att minska penningpotten  för turismmarknadsföringen utan snarare på sikt höja den. Den avser ej heller att förstöra turistförbundet utan en uppdelning av marknadsföringen i två olika områden extern offensiv marknadsföring som skall höra till turistrådet och den lokala turistinformationen som skall höra till ÅTF.

 

Dessa nya pengar som skall spenderas skall heller inte ses som en ren kostand eftersom målet med dessa pengar är att det i framtiden skall kunna finnas underlag för kanske tio hotell till på Åland - tänk efter när det byggdes ett nytt hotell på Åland senast - samtidigt som dagens situation skall vända från att turisterna måste jagas till att det uppstår en efterfrågan  om att resa till Åland.

 

Så bästa kollegor! Öppna nu era sinnen som utlovat, se till att ni tar detta förslag till er och gör något av turismen på Åland!  En marknad som har enorm potential att utvecklas om vi använder oss av rätt metoder. Tänk även på att en ålänning som får se sitt landskap och flagga i ett TV-inslag eller i någon TV-reklam känner en enorm stolthet över Åland och självstyrelsen, samtidigt som våra kringregioner lär sig vad Åland är.

 

Till sist vill jag rikta en fråga till näringsansvariga Ritva Sarin Grufberg hur det står till med det centrala bokningssystemet. Det har talats om det en längre tid och jag önskar få reda på var det ligger i dag. Att tunga krafter i samhället motarbetar denna utveckling är fullt förståeligt. Därför är det väldigt viktigt att landskapsstyrelsen tar krafttag och driver på en sådan här fråga. Den är oerhört viktig.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag måste replikera till ltl Dennis Janssons inlägg i debatten. Jag tycker med tanke på vad lagtingets debatt handlar om när det gäller budgeten har han skjutit in sig på en sak som han tycks vara väldigt intresserad av, men hans framställning speglar en otroligt stor okunskap om Ålands turistförbunds verksamhet. Ålands turistförbund är en branschorganisation som i dag består av 316 medlemmar som gemensamt har betalat in 294.000 mark detta år. Jag har inte funnit Dennis Janssons namn eller någons i den frisinnade gruppen närstående bolag registrerat i ÅTF:s medlemskap. Det är där man påverkar ÅTF:s verksamhet. Den frisinnade gruppen har dessutom innehaft ordförandeskapet i ÅTF under ett flertal år, man har haft ett lantråd som har styrt verksamheten, man har suttit med i landskapsstyrelsen som medlemmar och ändå är den så fullständigt urusel i dag att man skall kapa bort den!

 

Detta leder mig till frågan: Vems intressen är det ltl Dennis Jansson företräder? Det är tydligen inte branschen på Åland.

 

När det slutligen gäller TV-kampanjer så har Ålands turistförbund sysslat med det. Det är det dyraste media vi någonsin överhuvudtaget kan använda oss av och då vill man ta bort pengarna från turistförbundet!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Bästa ltl J-E Mattsson! För det första vill jag om min okunskap om Ålands turistförbund säga följande. Det enda jag ser till är resultatet. Sedan 1985 har det inte hänt särskilt mycket på Åland. Jag skulle vilja tillägga att Anders Ingves gjorde 1989 ganska stora reformer för turistförbundet som faktiskt bör uppmärksammas. Men när du säger att min okunskap om turistförbundet grundar sig på okunskap. Jag tittar rakt av på resultatet: vad åstadkommer man i dag? Varför ökar inte övernattningarna, varför minskar de? Skall man sitta på styrelsemötena och fundera över hur de skall motivera en minskning! Var kommer de kreativa, nya marknadsföringsidéerna från? Är det så att branschen, som ltl J-E Mattsson skryter så om här i lagtinget, enbart sitter och bevakar sina intressen och glömmer bort att man kanske måste tänka kreativt och sticka ut för att kunna synas i det stora medelbrus som är runt om oss? En annan sak, bäste ltl J-E Mattsson, jag vill inte kapa pengarna till turismen, utan jag vill höja dem, ganska radikalt! Men jag vill frita den externa marknadsföringen från Ålands turistförbund och endast ha ledningen, t.ex. VD, som föredragande i detta råd som jag talar om.

Beträffande TV-kampanjer, ja, de är dyra! Definitivt blir de åt helvete – ursäkta mitt språk! – alldeles för dyra om man använder sig av fel kanaler. Det måste vara väldigt kunnigt och kompentent folk som kan sin marknad, jag säger det. Titta på våra rederier! Använder de sig av en lokal reklambyrå när de lanserar sig i Sverige!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är helt uppenbart att okunskapen om Ålands turistförbund är stor när man börjar ta in årtal i verksamheten och inte ens har reda på vem som har varit med och utvecklat den. Man nämner en VD som startade upp verksamheten. Det är ganska märkligt. När det gäller marknadsföringen av Åland tycker jag att det är ganska märkligt att ltl Dennis Jansson tycker att vi skall gå utanför Åland och börja marknadsföra. Vi skall ha externa krafter. Dessutom skall vi föra över en del av Åland till en myndighetsutövning, som man en gång i tiden gick från: Ålands turistråd.

 

Det skulle vara intressant om ltl Dennis Jansson också skulle sätta sig in i hur mycket vi i dag satsar på Åland per inresande i förhållande till vad t.ex. Stockholm gör per inresande och se vilken summa han skulle få sätta i budgeten för att motsvara det. Stockholm satsar betydligt mycket mera per turist än vad Åland gör. Gotland satsar mycket mera per inresande turist än vad Åland gör.

 

Till sist. Ltl Dennis Jansson vill faktiskt skära ner turistförbundets budget i sitt förslag till 200.000 euro i stället för 600.000. Säg inte att han inte vill dra ner i år sedan!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Bästa ltl J-E Mattsson! Jag vill inte kapa detta i år. Det framgår också om du läser motionens motivering. Det handlar om att i framtiden lägga om planerna för Ålands turistförbund och ingenting annat. Beträffande årtalet är jag inte fullt insatt i turistförbundets historia. Som jag nämnde i mitt anförande är jag faktiskt bara 29 år och jag ser framåt på sakerna och tittar inte på det gamla och förflutna. Jag struntar precis i det! När det gäller turistmarknadsföring gäller det att vara nytänkande och framåt, man kan inte älta det gamla i all evighet.

 

Jag föreslår aboslut inte att Ålands turistråd skulle vara någon myndighetsutövning! Jag pratar om en kreativ grupp med professionella människor som kan sin marknad, som i sin tur går ut och jagar en professionell reklambyrå och sedan presenterar denna kampanj för landskapsstyrelsen och t.ex.. turistförbundet samt där frikopplar den nu väldigt styrda marknadsföringen från branschen. Det måste finnas en koppling, men den är väldigt styrd, för att bevaka sina egna intressen och i stället fokusera pengarna på effektiva saker utanför Åland som verkligen ger effekt.

 

Beträffande summan per inresande vill jag faktiskt höja den. Jag vill höja den genom att jag lyfter bort de pengarna som i dag är avsedda till extern marknadsföring hos Ålands turistförbund till detta turistråd. Sedan kan de pengarna även höjas av landskapsstyrelsen, om det är så att reklambyrån och detta råd kommer med ett så bra förslag som landskapsstyrelsen verkligen tror på, t.ex. en TV-kampanj som även skapar identiteten för Åland utanför.

 

Nej, Jan-Erik Mattsson! Kreativt tänkande och nytänkande krävs i dagens turismmarknadsföring!

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Det saknades inte intressanta tongångar i det som ltl Dennis Jansson sade, men jag känner inte till det för att kunna säga att jag t.ex. stöder tankegångarna. Däremot undrar jag, på basen av den tidigare diskussionen, har ltl Dennis Jansson bedömt vilken enorm miljöbelastning en sådan här skiss av turistisk verksamhet kan leda till. Vi talar om att gå till roten, och det håller jag med om, men då är det bäst att börja i början.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Bästa ltl Lisbeth Eriksson! Jag måste säga att jag ärligt talat inte riktigt förstår din kommentar om miljöbelastningen. Däremot kändes det roligt att höra att mycket av det jag sade var intressant. Jag kan säga att mitt förslag är bara ett förslag; det är fullt möjligt att diskutera och förändra de punkter som jag har lagt fram. Jag har även nyligen talat med turistförbundets VD Gunilla Nordlund, som har kommit tillbaka och vi har haft mycket intressanta diskussioner kring turistförbundet och vad man kan göra i framtiden, så modellen behöver inte se om den jag har presenterat, men målet, nyckeln, det viktiga är att vi hittar en ny väg som sticker ut bland de andra regionerna runt omkring oss. Vi skall vara bäst! Vi måste vara lika bra som rederierna som har lyckats skapa en marknad för 9 miljoner på Östersjön. De har varit kanonduktiga. Varför har inte vi på Åland varit det? Vi måste analysera det och se vad vi kan göra och hur mycket pengar vi kan tjäna på turistmarknadsföring i framtiden.

TALMANNEN: Jag vill också påminna om den korrekta tituleringen ”lagtingsledamot”.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag ser fortfarande att det kan finnas intressanta tankegångar här. Vi behöver turismen och den behöver utvecklas. Men ltl Dennis Jansson tycker ju själv att detta med miljötänkandet är så viktigt. Turismen är en enorm miljöbelastare. Hur skall vi handskas med den? Man kan inte lämna bort de tankarna ena gången men ha dem den andra gången. Då blir det denna sneda debatt som vi nu har.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag instämmer fullständigt i miljöfrågan, men jag önskar helst av allt med min finansmotion ett gemensamt mål, även för ltl Lisbeth Eriksson. Jag önskar att Åland kunde få mycket mer övernattningar och åtminstone tio hotell till. När dessa hotell byggs skall man ha ett miljötänkande i grunden; det är väldigt viktigt.  När det gäller alla de turistsatsningar som görs: konsert- och kongresshus, golfbanor och allt, så måste man ha miljötanken i bakhuvudet. Det är väldigt viktigt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Det är intressant att höra om motionen och synpunkterna från ltl Dennis Jansson, som erkänt lyckats marknadsföra också sina egna projekt mycket bra. Kreativa synpunkter är intressanta. Jag menar dock att mycket av detta kan tas in i nuvarande organisation, dvs. turistförbundet. Man behöver inte gå in och omorganisera det utan man kan ta till sig en del av dessa synpunkter ändå. Vi understryker särskilt i budgeten turistförbundets roll explicit att arbeta med att profilera och marknadsföra Åland. När det gäller bokningssystemet kan jag säga att vi har ett förslag till ett stort bokningssystem, ett förslag som nu är ute på remiss till alla berörda branscher och intressenter. Vi har alltså anledning att återkomma till den frågan. Det är inte möjligt att säga något närmare om vi skall gå in för detta stora bokningssystem eller om det finns andra möjligheter för typ stuguthyrare och liknande.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Det är mycket intressant att höra att bokningssystemet är på gång. Men jag skulle vilja ha en mera klar bild av hur det skall igångsättas och när. Jag kan läsa i ett protokoll, nr 197, om utredning gällande förutsättningarna för att införa ett gemensamt bokningssystem för turistbranschen på Åland, där man har beslutat att hämta ett utlåtande om utredningen från flera instanser. Är avsikten med detta utlåtande för att finna en grund för hur systemet skall drivas eller är det fråga om att ge ut systemet till någon av dessa att driva det? Vad är målet med det?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Det är fråga om en utvärdering, dvs. det är inte alls säkert att det här kommer att genomföras.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Det var alltså såsom jag lite befarade, att det finns inget direkt mål än så länge från landskapsstyrelsens sida utan det är en utredning. Man kan notera att dem som man har begärt utlåtande av har konkurrerande system. Det vore ett bra sätt att i detta system göra att de blir så lite utsatta som möjligt, så inte deras intäktsmöjligheter försvinner i samband med ett sådant här system. Jag antar att utredningen ligger til grund. Jag ser fram emot landskapsstyrelsens förslag. Du har mitt fulla förtroende!

 

Ltl Sjölund:

Fru talman!

Jag skall i mitt anförande beröra två saker, dels budgetförslagets ekonomisk-politiska linje i ljuset av konjunkturutvecklingen, dels bostadspolitiken.

 

Jag tänkte börja med finanspolitiken. Det är viktigt att vi också i landskapet Åland för en aktiv budgetpolitik, som stöder den ekonomiska utvecklingen i landskapet på lång sikt. Därför måste vi i budgetuppläggningen ta hänsyn till hur konjunkturerna utvecklas, vi måste göra en bedömning av var i konjunkturcykeln vi befinner oss och anpassa budgeten efter detta.

 

Situationen just nu präglas av osäkerhet, ingen kan säga om den nedgång vi nu upplevt under det senaste halvåret är bestående, är av snabb övergående natur eller om tillväxttakten kommer att ytterligare avmattas. I en sådan situation är det klokt att genom budgeten skapa beredskap att från samhällets sida kunna vidta stimulansåtgärder med kort varsel om konjunkturen går ner ytterligare. Det är just det som landskapsstyrelsen nu föreslår att vi skall göra genom budgeten för år 2002.

 

Fru talman!

När nu oppositionen beskärmar sig över det stora budgetunderskottet, som dessutom i verkligheten inte är så stort som oppositionen vill ge sken av, så är det som om oppositionen inte hört talas om konjunkturpolitik och hur man genom finanspolitiska åtgärder jämnar ut konjunkturen (Från salen: Nu får vi börja lära oss).  Jag vill påpeka att ökningen av utgifterna i detta budgetförslag är 2,6 procent. För ett år sedan var tillväxten i den budget som herrarna Roger Jansson och Salmén var med och gjorde upp för detta år 3,6 procent, dvs. ca 35 procent högre(Från salen: Då hade vi pengar).

 

Den gamla klassiska regeln som redan nationalekonomen J.M. Keynes lärde ut på 1930-talet gäller fortfarande: man skall underbalansera budgeten i lågkonjunktur och överbalansera i högkonjunktur. Den samhällsekonomiska balansen kan inte bedömas på basen av ett enda år, det leder helt fel. Den bedömningen måste göras över en konjunkturcykel, dvs. 8-12 år. Det är bara med ett sådant tidsperspektiv vi kan bedöma om vår offentliga ekonomi är i balans eller inte. Det betyder också att vi skall vara beredda att låna i lågkonjunktur, men se till att betala tillbaka lånen under högkonjunktur. Nu är vi i den lyckliga situationen att vi inte ens behöver låna för att täcka det budgeterade underskottet år 2002. Jag vill för tydlighetens skull säga att det är helt förödande att sträva till att överbalansera budgeten i lågkonjunktur eller när konjunkturen håller på att vända ner, då skapar vi den verkliga obalansen i ekonomin.  Jag kan peka på situationen under första delen av nittiotalet när dåvarande finansansvariga landskapsstyrelseledamoten Wiklöf stoltserade med  ”Västeuropas bästa bokslut”;  då hade vi samtidigt den största arbetslösheten på Åland på 20 år! Vem betalade då för det goda bokslutet under den djupa långkonjukturen? För att upprepa slutsatsen av resonemanget: min bedömning är att landskapsstyrelsens budget är riktigt upplagd med tanke på de konjunkturutsikter vi nu har.

 

Fru talman, över till bostadspolitiken. I budgetförslaget finns en synnerligen betydande nyhet för att stimulera byggandet av hyres- och bostadsrättsbostäder i syfte att komma tillrätta med bristen på bostäder. Bostadsbristen verkar hämmande, dels på den ekonomiska utvecklingen genom att vi inte kan erbjuda bra bostäder åt mänskor som vill flytta hit och arbeta, ofta inom högkvalificerade yrken, dels på rekryteringen av elever till våra gymnasie- och yrkeshögskolelinjer eftersom det saknas studiebostäder. Det nya systemet med direktlån med tillräckligt lång återbetalningstid och till i princip fast ränta är det bästa instrumentet för att lösa problemen. Ett annat problem som det gäller att arbeta med är de alltför höga byggkostnaderna på Åland.

 

Jag är övertygad om att det nya finansieringssystemet snabbt kommer att ge resultat. Jag tror dessutom att efterfrågan på bostadsfinansiering för byggande av hyres- och bostadsrättshus kommer att stiga så att det kan vara ifrågasatt om de nu budgeterade medlen kommer att räcka till - men i så fall emotser jag tilläggsbudgetering.

 

Högeroppositionens kritik av det nya systemet är obegriplig. När frisinnad samverkan och obunden samling satt i landskapsstyrelsen tillämpades precis samma grundsystem med direktlån, enhetslån - även om de lånevillkoren inte var bra uppbyggda. Som ett resultat av det finns det fortfarande ca 246 miljoner mark i utestående bostadslån enligt bokslutet för år 2000. Så det som nu föreslås är att man nu uppnår samma lånegivning som tidigare har funnits.

 

Den direkta lånegivningen upphörde i praktiken under år 2000, vilket var ett stort misstag. Nu reparerar landskapsstyrelsen det misstaget och kommer dessutom med ett mycket bättre finansieringssystem. Samtidigt är det viktigt att de hyres- och bostadsrättsprojekt som finansierats med räntestödslån får samma villkor som de nya lånen innebär för nya projekt.

 

Jag skulle vilja uppmana alla att studera den åskådliga grafen i allmänna motiveringarna på sidan 19 och texten i anslutning till den. Där redogörs tydligt för vilka stora framtida kostnader landskapet drar på sig om ett räntestödssystem skulle genomföras konsekvent för all bostadslåneproduktion. Målet för landskapets bostadspolitik måste vara att erbjuda sådana villkor för bostadsbyggandet att alla skall kunna ha en egen bostad av god standard till rimligt pris.

 

Jag vill också, fru talman, kort kommentera socialdemokraternas motion om bidrag för 50 procent av byggnadskostnaderna för hyresfastigheter. Jag är illa rädd för att skulle det förslaget genomföras skulle det dessvärre fullständigt slå sönder hela fastighetsmarknaden. All bostadsfinansiering utgår från principen om att de bostadslån som beviljas skall betalas tillbaka via månadsvederlag. Detta gäller inte den som finansierar ägarbostäder på annat sätt. Om en fastighet har bostadslån på 20 miljoner mark som skall betalas tillbaka via hyrorna och en annan bidragssubventionerad likadan fastighet har 10 miljoner mark i lån säger det sig självt att fastigheterna hamnar i två helt skilda klasser - i ett läge där vi har tillräcklig tillgång på bostäder blir det omöjligt att hyra ut lägenheter i den osubventionerade fastigheten. Det skulle alltså dela in fastigheterna i två helt skilda klasser och då uppstår frågan: hur går det ekonomiskt med alla de fastigheter som nu finns och som inte fått produktionsbidrag. Jag har den uppfattningen att problemet med att det finns mänskor som inte klarar av att betala höga hyror skall skötas via bostadsbidragssystemet.

 

För att upprepa slutsatsen av mitt resonemang är min bedömning att landskapsstyrelsens budget är riktigt upplagd med tanke på konjunkturutsikter vi nu har.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Bevare mig väl för den nya landskapsstyrelsens nationalekonomiska syn! Sjölund följer Keynes-läran, alltså den socialistiska ekonomins lära, och det gör tydligen den här landskapsstyrelsen. Personligen är jag en stark anhängare av Milton Friedmans utbudsekonomi och den har hittills varit den åländska modellen, inte minst för centerpartiet på Åland genom åren. Det var ett helt nytänkande som nu presenterades av finansutskottets ordförande Folke Sjölund. Han talar om att vi skall skapa beredskap, och det gör nu landskapsstyrelsen för sämre tider och för behov av en Friedmans utbudsekonomi. Ja, det fanns tidigare en sådan beredskap för då hade vi överskott varje år. Det fanns utrymme för en sådan beredskap då och så sparade vi, fast Sjölund & Co stod här i lagtinget och sade att vi skulle låta pengarna komma ut i samhället, utan ut i samhället skulle pengarna! Nu redovisar den här landskapsstyrelsen ett underskott i högkonjunktur, Sjölund! Inte Keynes skulle ha förordat någonting sådant! Vad är det för ansvarig finanspolitik? Vi kan kanske räkna med att 2003 och 2004 kan bli lågkonjunktur, men enligt landskapsstyrelsens egna beräkningar i bilaga 3 är pengarna sedan länge slut då – de pengar som vi har sparat ihop nu under några år, mot liberalernas önskemål. Jag vill också fråga Sjölund hur han skall klara av den lågkonjunkturen då när den kommer: Skall han belasta våra barn och barnbarn med stora lån? Avslutningsvis vill jag ha reda på: Vilken är finansutskottets beredskap till att göra någonting? Sjölund kör här över sitt eget lantråd, som sade att majoriteten skulle vara beredd till att diskutera förslagen.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det är helt enkelt så att här finns en idelogisk skillnad mellan ltl Jansson och mig. Vi har olika syn på hur nationalekonomin ser ut och vi har helt enkelt olika bedömning av hur den ekonomiska framtiden ser ut. Jag har den bedömningen att vi nu är på väg in i en ekonomisk svacka som i värsta fall kan leda till en lågkonjunktur. Det vet ingen, inte jag och inte ltl Roger Jansson. Just genom att budgeten är underbalanserad skapas det reserver, det skapas beredskap att möta sämre tider. En annan sak är naturligtvis att behöver vi inte utnyttja reserverna är jag bara glad därför att då betyder det att vi inte är på väg in i en lågkonjunktur. Vi skall naturligtvis använda detta på ett vettigt sätt. Att påstå att Keynes nationalekonomiska läror skulle vara socialistiska är rent struntprat (Från salen, ltl Wiklöf: det där tycker jag om att höra!) av den enkla orsaken att Keynes var engelsman och Keynes läror tillämpades faktiskt av en amerikansk president vid namn Franklin D Roosevelt på fyrtiotalet. Att påstå att det ena är gångbart på ett ställe men inte på ett annat ställe är nog inte riktigt vettigt.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Vi får ta och reda ut det här med Keynes, Friedman och de andra kloka gubbarna vid ett annat tillfälle. Tiden medger inte det just nu. Jag har sagt vad jag sade och jag står för det. Åtminstone Göran Persson i Sverige håller med mig helt och hållet när det gäller Keynes.

 

Var är de reserver i budgeten, som Sjölund säger att den här landskapsstyrelsen nu skapar? Lantrådet stod här igår och sade till mig att detta är en sparbudget. Landskapsstyrelsen har försökt spara och man har kämpat på med det. Och Sjölund säger att det här är en budget som skapar reserver, det här ingen sparbudget, utan det här är en sådan budget som skapar reserver! Vad är det som gäller? Är det lantrådets ord eller är det Sjölunds ord?

 

Beträffande bostadspolitiken sade Sjölund att det var ett misstag som gjordes år 2000 när man lämnade Aravastödsystemets grunder - man har det visserligen kvar, men man minskade det betydligt. Jo, då blev det fart på byggandet! År 2000 och 2001 är rekordår när det gäller byggande av bostäder, det kan jämföras med början på nittiotalet. Det var det som hände. Och det säger Sjölund att var ett misstag, så nu måste man komma med en annan bostadspolitik, den som under hela nittiotalet visade sig vara misslyckad! Det där förstår inte jag. Grafen på sidan 19 hänvisar Sjölund till. Den är felaktig. Det har vi diskuterat med tjänstemännen i landskapsstyrelsen. De säger att de räknar med en minskande byggnation. Det är därför den streckade kurvan går som den går! Sedan har de glömt att ta med kostnaden för kapitalet som landskapet har när man lånar ut. Det har man inte räknat med, säger de! – men så säger de också, att de tar inte riktigt ansvar för den där kurvan, för det är någon politiker som har gjort den!

TALMANNEN: Jag vill igen påminna om korrekt titulering: ”lagtingsledamot Sjölund”.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det är fortfarande på det sättet att vi har olika bedömningar. När ltl Roger Jansson försöker uppamma något slags motsättning mellan det jag har sagt, det som lantrådet har sagt och det som står i landskapsstyrelsens budget, så finns det ingen sådan motstridighet. Det är så att eftersom budgeten är underbalanserad, trots att man har gjort en hel del besparingsåtgärder som är mera av strukturell karaktär, så är det ett arbete som man skall fortsätta på. Det betyder inte att det inte skulle finnas reserver. Vi har exempelvis hela investeringssidan, som alltså är en reserv. Vi har också de pengar som finns reserverade för att låna ut till bostäder. Det är också en reserv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Det är förstås tacksamt att hänvisa till diverse flummiga teorier när man presenterar en budget med ett så här stort underskott: man skall anpassa sig efter konjunkturcyklarna, man hänvisar till diverse kloka män som har funnits i historien. Att ”rätta mun efter matsäcken” är väl det vanliga bondförnuftet som borde råda i en sådan här situation. Det är som ltl Sjölund säger väldigt osäkert hur framtiden ser ut, men vi kan inte heller förlita oss på teorierna eftersom vi är bakbundna av ett klumpsummesystem som är helt beroende av Finlands budgets inkomststorlek. Under nittiotalet har det gått bra för Åland: vi har fått mycket pengar därför att Finland har mobiliserat mycket pengar till att t.ex. amortera av på statsskulden. Nu drar man ner på det och inkomsterna minskar och vi får inte del av en eventuell konjunkturpolitik som förs i Finland eftersom den förs på utkomstsidan. Det går inte att tänka så där när vi har ett sådant system som vi har.

 

Ltl Sjölund anser att kritiken är obegriplig från oppositionen vad gäller den nya socialiseringen av bostadslånesystemet. Anser inte ltl Sjölund att det på sikt är ohållbart att konkurrera med bankerna på det här viset? Vad är nästa steg? Skall vi börja med försäkringsverksamhet också, som kanske kunde passa åt landskapet? Han säger att det tillämpas lån igen och att det har tillämpats lån under den förra landskapsstyrelsens tid. Så är det inte utan vi försöker komma ur det systemet. Visserligen finns det ett par hundra miljoner kvar i utestående lån som betalas tillbaka. Jag anser inte att det är rätt att subventionera hyresbostäder mer än ägarbostäder. Alla bostäder bör subventioneras lika. Ltl Sjölund säger att det här systemet är mycket bättre än det gamla. Nå, det är några detaljer om hur man återbetalar lånen som skiljer. Grafen stämmer inte heller, som mycket riktigt påpekades i tidigare repliker.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag skulle kunna ge en liten elak kommentar till ltl Sundman, men jag skall avstå och bara konstatera att det skulle säkert vara väldigt klokt om ltl Sundman skulle sätta sig ner och försöka läsa grunderna i nationalekonomi.  När det gäller bostadspolitiken och att ltl Sundman pratar om att det är en socialisering att landskapet lånar ut av sina likvida medel för att finansiera bostäder är det naturligtvis en bedömning som får stå för ltl Sundman själv. Men för mig och för liberalerna och för landskapsstyrelsen är den väsentliga målsättningen med bostadspolitiken att skapa ett system där det klara målet är att alla som vill ha en egen bostad skall kunna få den och till rimligt pris. Det är den stora vinningen i det nya enhetslånesystemet därför att det här ger ett stabilt system som inte fluktuerar med räntan på marknaden, utan det är ett förutsebart stabilt system som alltså ger de boende en trygghet på ett helt sätt än de tidigare systemen. Det är en jättestor vinning, ltl Sundman!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Säkert är det bra att kunna vissa teorier, men min erfarenhet är att man kan bli ganska inskränkt av dem också. När ltl Sjölund säger att landskapet lånar ut av sina likvida medel, så stämmer det inte. I budgeten står det att man måste ha ett finansieringslån om 21,5 miljoner euro för att balansera budgeten, alltså lånar man pengar som man sedan lånar ut billigare. Så är fallet enligt budgeten. Grafen utgår från att man nästa år lånar ut 60 miljoner, följande år 40 miljoner och sedan går man ner till 20 miljoner per år; det är en stagnation i bostadspolitiken. Man räknar inte med att det skall byggas så mycket bostäder i framtiden och det är tvärtemot det som ltl Sjölund säger att alla skall kunna få en bostad till rimligt pris. Det rör för det första bara hyresbostäder. Jag vurmar starkt för att folk skall i mån av möjlighet kunna äga sin egen bostad. Det finns ingenting som gynnar ägarbostadsägarna i det här förslaget. Räntestödsystemet halkar efter därför att subventionen blir större till hyresbostäder. I stället borde man fundera på att ytterligare förbättra räntestödsystemet för ägarbostäder för att gynna också den delen av bostadsmarknaden, som jag anser att är väldigt viktig. Det skall också finnas hyresbostäder; det skall finnas alla typer av bostäder och man kanske bor en tid i hyresbostad, men huvudparten av sitt liv bor man i ägarbostad. Ägarbostadsformen är helt bortsett från i det här förslaget, den rullar på i samma former som förut och det tycker jag är synd.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Att det står i budgeten att man skall ta upp ett finansieringslån för att balansera budgeten är budgetteknik och ingenting annat. Vi vet att det finns samlade överskott från tidigare år, från högkonjunkturen, som man nu skall använda för att balansera upp underbalansen i det budgetförslag som nu ligger. Dessutom vill jag påminna om att jag också sade att det väsentliga är inte budgeten när man tittar på resultatet, utan det väsentliga är bokslutet. För att återgå till grafen kan man möjligen kritisera den för att inte vara hundraprocentigt exakt, men den visar i varje fall precis vad det handlar om, nämligen att räntestöd blir en belastning på landskapsbudgeten framåt. Det är naturligtvis också ett rent och skärt bidrag. När landskapet lånar ut egna pengar betyder det att landskapet också får en avkastning på pengarna, dvs. den ränta som uppbärs. Det betyder att det inte blir en långvarig kostnad som bara växer i landskapsbudgeten utan det blir en intäkt, även om procenten och intäkten är ganska låg men dock intäkt. Det är faktiskt en himmelsvid skillnad mellan dessa båda saker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Igår och idag har vi debatterat budgeten ganska mycket och jag kan hålla med mycket av det som har sagts. Både oppositionen och regeringspartierna har sagt många bra saker, det gäller att ta vara på de goda bitarna som har funnits. Allt är inte bara svart och vitt. Själv skall jag hålla mig till några områden, dels vill jag prata lite om sjukvården, som också nämndes igår, och dels lite om avfallshanteringen och även om svinavelsstationen, som det har talats om i repliker.

 

När det gäller ÅHS har det många gånger sagts att det tar en stor del av våra budgeterade medel. I föregående års budget, alltså för 2001, kunde man läsa ungefär samma sak när det gäller vården och språket i vården, som man också kan läsa i år. Tyvärr har inte det som står i budgeten och som man strävat efter uppnåtts, enligt min bedömning. I år kan man också läsa i bilaga 9 för ÅHS, sidan 22: ”De medicinska aspekterna skall vara avgörande men samtidigt bör man fästa uppmärksamhet på att patienterna har rätt till vård på svenska. ” Det är väldigt vackra och viktiga ord, för dem som inte kan annat än svenska är det en nödvändighet. Vidare kan man läsa: ”ÅHS skall tillse att patienterna erhåller information på sitt modersmål och att den skriftliga informationen, epikrisen, finns tillgänglig på svenska i patientjournalen.”. Varje gång jag tar upp det här blir jag efteråt, på ett eller annat sätt, benämnd som motståndare till finska språket. Det är jag inte, det vill jag klart tala om. Jag har inget emot det, däremot kräver jag att de som har svenska som modersmål, i synnerhet dem som bara kan svenska, skall ha rätt att få service på sitt modersmål. Egentligen borde det vara en självklarhet som man inte ens skulle behöva diskutera, men efter föregående års debatt kunde jag läsa, t.o.m. från högt uppsatta ÅHS-tjänstemän, att framför man krav på nolltolerans för dem som har svenska som sitt modersmål så försämrar man t.o.m. relationerna österut, försvårar för personal därifrån att komma hit. För mig är det helt obegripliga termer. Kan man båda språken, eller flera, det behöver inte vara direkt svenska, man kan kanske ryska och svenska, så har man alltid en fördel om man kommer hit. Därför hoppas jag att man inte kopplar ihop detta med något annat än vad det är, vår rätt till vård på vårt modersmål. Där, herr talman, förvånar det mig nästan att vi inte har en lag som säger att vi skall ha så. Nu sägs det att det skall vara så, men på något sätt känner jag att det är så självklart att vi inte har någon lag på att det skall vara så. I självstyrelselagen står det som sägs här, men det uppfylls inte. Någon har också sagt till mig att hur kan jag veta det, det är ju sekretessbelagt osv. Men jag vet det här p.g.a. att patienter har visat mig papper, de har fått handlingar osv. och även från personal som jag känner väldigt nära. Jag vill anknyta till det som ltl Lindeman sade, att det inte är någon lätt uppgift för den som bara kan svenska att jobba 20 år på Ålands centralsjukhus och varje gång det är något på finska måste man leta upp någon som hastigt kan översätta. Det kan t.o.m. vara situationer som gör att vården försämras, risken för patienterna ökar. Jag vet egentligen inte vem som har ansvar att övervaka detta, när det var den förra landskapsstyrelsen skyllde jag på dem, till den nuvarande vill jag säga samma sak. De måste se till att det fungerar. Vi har en landskapsläkare som också borde se till detta.

 

Sedan har vi det som har figurerat mycket i pressen, ombildning av tjänster. Det är säkerligen bra att tjänster ombildas, det medför ofta för den som får en högre tjänst en högre lön, men jag tycker att vissa kategorier inom ÅHS faktiskt inte har lika mycket uppbackning för att stiga i graderna som läkarna. Jag tror inte att någon pratar för dessa kategorier lika mycket. Jag hör sällan att det skall tillsättas, kanske det inte ens finns någon sådan titel, en biträdande primärskötare eller någon sådan, inte heller biträdande avdelningsskötare i samma takt som man utser biträdande läkare och överläkare. Det finns i dag många enheter på centralsjukhuset som har två överläkare och det finns många biträdande överläkare. Jag tror att man i högre grad ombildar tjänsterna för personernas skull än för vårdens skull. Man ser inte bara till vården; vi behöver en sådan administratör, vi behöver en sådan kunskap. Jag kan ta ett exempel: På akutavdelningen, som är en stor och viktig avdelning, har man inte på många herrans år haft en överläkartjänst, man har avdelningsläkartjänster. Nu såg jag i budgeten att man från 1.9.2002 skall ombilda en avdelningsläkartjänst till en biträdande överläkartjänst. Då anser jag att det inte är behovet på de andra avdelningarna som har styrt ombildningen, utan det är snarare personernas önskan att få en högre tjänst än vårdens behov. Det här är också riktat till dem som sitter i ÅHS-styrelse, både mina egna och andra. Man bör se till detta och bevaka.

 

Jag anser att Grelsby sjukhus lokalisering, som har diskuterats länge, måste lösas snarast. Lokalerna har länge ansetts undermåliga och där får patienterna och även personalen arbeta och vistas. Man skall också komma ihåg när man talar om en flyttning och lokaliseringen av Grelsby, nu säger man att det är vacker miljö osv, att den nuvarande placeringen för Grelsby faktiskt kom till i en tid då man talade om psykiatrin i helt andra termer än i dag. Man benämnde dem som vårdades med helt andra ord och vokabulär, man försökte egentligen hålla dem borta från andra människor. Det var länge sedan man sade så, nu anses det att man bör integrera och få dem nära den övriga vården. Det är min syn på psykiatrin. Man kan säga mycket mer, men tiden är begränsad och det har debatterats mycket.

 

Vad gäller avfallshanteringen är jag alldeles övertygad om att landskapsstyrelsen återigen måste försöka få ett övergripande ansvar på hur den skall utvecklas. Man har försökt en gång tidigare från landskapsstyrelsens sida genom att anlita konsulter och använda mycket pengar för att få en lösning på en soptipp i Haddnäs. Jag vet att alla inte delar den uppfattningen, men det är min uppfattning. Skulle man sätta lika mycket pengar på konsulter för att få en modern avfallslösning, då det gäller återvinning, transportering av det nu sorterade avfallet, fick vi kanske en bra lösning.

 

Jag har ibland pratat om förbränning av det utsorterade avfallet på Åland, det har nu visat sig att det inte skulle vara ekonomiskt lönsamt. Däremot är frågan om inte vissa konsulter har rätt när de skriver i tidningen att man bör hitta på en annan metod och flytta det utsorterade avfallet till förbränning någon annanstans än via lastbilar. Det kanske finns andra metoder, jag har inte själv kapacitet att få till stånd hur det skall gå till, men jag tror att med konsulter och undersökningar hittar man bättre lösningar. Jag tror inte att Ålands kommunförbund och miljöservice kommer att lösa den här frågan. Det är kanske negativt sagt mot dem, men som jag ser det idag har de inte lyckats komma särskilt långt. Inte heller tror jag att Ålands problemavfall kommer att lösa det här problemet. Jag tror på en annan utveckling.

 

Sedan har vi de små grisarna, svinavelsstationen. Det är viktigt att man också tänker på djuren i det här fallet och försöker, om man vill ha en sådan verksamhet, förädla, slakta och ta hand om dem. Att ge en massa pengar som man har gjort hittills för att transportera bort dem, kan inte anses rimligt. Det är rimligt om man får det att gå runt och själv få bukt med grisarna.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson tar upp en – som jag vet för honom – hjärtefråga: språket i vården. Den har diskuterats tidigare här i lagtinget och den har diskuterats mycket inom ÅHS-styrelsen. Språket är inte det enda allenarådande i vården, men det är dock en viktig faktor. I motsats till mycket annat som jag tycker att sorterar direkt under ÅHS-styrelsen och som kanske inte bör ligga på landskapsstyrelsens bord är detta en fråga som jag tycker att man från landskapsstyrelsen har en viktig roll att agera i. Det här är en fråga med självstyrelsepolitiska dimensioner. Jag undrar, eftersom lagtingsledamoten Sune Mattsson tillhör ett av landskapsstyrelsepartierna, hur man från landskapsstyrelsepartierna har agerat utifrån sin position och sina roller just i den här specifika frågan.

 

Ltl Sune Mattsson tog också upp frågan om ombildande av tjänster. Det har vi också diskuterat många gånger inom ÅHS:s styrelse. Jag vill bara påminna om att vi i oppositionen är endast tre av sju. Finns viljan att ombilda även andra tjänster från landskapsstyrelsepartierna är det fullt möjligt.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Som svar till ltl G-M Lindholms replik vill jag säga att eftersom jag tar upp det här är jag inte nöjd med hur det hittills har skött. Det gäller inte bara den nuvarande landskapsstyrelsen utan det gäller självfallet hela tiden som det här har pågått. Jag tycker inte att det har gått framåt som jag har velat, men det är helt klart att det har gått framåt. Jag vill också understryka det som ltl G-L Lindholm sade, att det är bara en del av vården, men jag anser det vara en viktig del av vården, precis som hon sade här.

 

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag vill åtminstone från vår sida säga att är det så att man har för avsikt från landskapsstyrelsepartiernas sida – jag tänker specifikt på liberalerna eftersom man dels har ordförandeskapet inom ÅHS och också hälso- och sjukvårdsansvaret inom landskapet – att börja lyfta upp även vårdpersonalen, så tar jag med varm hand emot sådana förslag och vi kan diskutera det, men jag tycker att det är dags att man också se över den övriga personalens möjlighet att avancera.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Personligen har jag för avsikt att få det genomfört som ltl Lindholm föreslår, dvs. att uppgradera alla tjänster i samma takt. Det är någonting som jag redan har försökt så gott det har gått på den korta tid som jag har varit i regeringsställning att få det igenom. Jag anser det alldeles riktigt att all vårdpersonal behandlas ungefär lika, att man företräder alla grupper inom vården. Vi får inte ha en styrelse som är ute och cyklar.  Med ”cyklar” menar jag i det här fallet en som kanske nickar uppåt och trampar neråt, utan det skall vara lika åt alla håll.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson berör en viktig fråga: språket i vården. Han säger i sitt anförande att vi inte har en lag som stadgar detta. Visst har vi en lag som stadgar detta – den heter  självstyrelselagen. I självstyrelselagens 36 § står det uttryckligen att Åland är enspråkigt svenskt. Detta gäller i synnerhet sjukvården och ålänningarna skall garanteras rätt till svenskspråkig sjukvård. Det är lite av en paradox när ltl Sune Mattsson är liberal och för fram de här frågorna. Liberalerna är ett parti som, som känt, har en närmast finlandssvensk inställning i språkfrågan och inte alls står upp för svenska språket annat än i fina skrivningar. Jag stöder ltl Sune Mattsson i de här frågorna. Jag vädjar till honom att försöka påverka landskapsstyrelsen, som ltl Mattsson stöder och i synnerhet sjukvårdsministern som är från samma parti, Sune Eriksson, t.o.m. samma förnamn och samma kommun som ltl Sune Mattsson. Det är där han skall lägga in stöten för att få detta förbättrat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Precis som ltl Sundman säger vet jag också att det står i självstyrelselagen, men eftersom det inte följs undrar jag om man inom ÅHS måste säga att det är förbjudet att ge handlingar till de svenskspråkiga på finska, att man alltså klargör det. Kanske styrelsen fattar ett sådant beslut att det skall vara på svenska – därmed jämt! Självstyrelselagen stöder självklart en sådan tanke.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Liksom ltl Lindholm sade i sin replikväxling med ltl Sune Mattsson vill jag också hävda att det är landskapsstyrelsens sak att tillse att lagen följs. Det gäller för ltl Sune Mattsson att med kraft påverka landskapsstyrelsen så att man tillser att de underliggande organisationerna följer självstyrelselagen i den här frågan. Så enkelt är det.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson återkommer till grisarna som skall föras till slakt till Österbotten och så här inför jul förstår jag att han oroar sig ännu mera än vanligt. Det är en svår tid för de stackars små grisarna, många funderar väl på ett liv efter julen. Det är nog en fråga som är väldigt aktuell. Jag stöder honom. Jag tycker att det är ett uttryck för civiliserat samhälle att djur behandlas på ett värdigt och respektfullt sätt. Det är inte bra om grisarna plågas under den sista färden, som det kanske är för många av dem.

 

Men en annan sak som ltl Sune Mattsson återkommer till är det här med ÅHS och tjänsterna. Det påminner mig om en diskussion som vi har fört där jag har sagt att ”huvudet är så hemskt mycket större än kroppen”. Att åtgärda det genom att ombilda tjänster på lägre nivån i hierarkin tror jag inte är rätta sättet, för det som ltl Sune Mattsson är ute efter är högre löner och det är inte enbart en fråga om ombildning av tjänster utan det skall man primärt göra för att man har ett behov av högre kompetens inom vården. Det skall inte vara ett sätt att primärt höja lönerna, även om man ibland nog nästan misstänker att det är det som är det primära syftet. Nu sker ombildningarna från fall till fall och det betyder bl.a. att ÅHS-politiker inte har något helhetsgrepp över situationen. I en institution med över 800 anställda är detta omöjligt. Därför måste verksamheten ledas på ett annat sätt. Man måste ha en långsiktig plan hur ombildningarna skall ske.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var bra ord från ltl Sundback. Jag sade också i mitt anförande att man tycks ombilda tjänster mera för personernas skull än för vårdens skull och det var egentligen det jag tänkte, att man skall inte ombilda bara för ombildandets skull utan det skall finnas ett behov, en kompetensförhöjning, en högre utbildning eller någonting som gör det berättigat. När man tittar på det bör man titta till alla personalkategoriers behov att få bättre utbildning, högre lön, högre status, inte bara vissa gruppers.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är ett tungt ansvar som vilar just på liberalerna i denna fråga. Man har den ansvariga landskapsstyrelseledamoten inom den här sektorn, man har ordförandeposten inom ÅHS och det finns massor med människor inom liberalerna som har kunskaper inom den här sektorn. Det som behövs, och jag hoppas verkligen att ltl Sune Mattsson driver på sitt parti, är att vi får en långsiktig målformulering för verksamheten. Vad skall ÅHS syssla med i framtiden? Hur skall vi politiker styra den utvecklingen att vi inte får en massa andra specialiteter som vi knappt vet om att man sysslar med inom ÅHS? Sedan skall naturligtvis personalrekryteringen justeras enligt det. Nu är det också så att de som har primär-, mentalvårdar- och de tjänsterna i dag känner sig oerhört hotade, för med hänvisning till ökad kompetens tar man bort deras tjänster. Vi från socialdemokraterna har poängterat att det ena inte utesluter det andra. Även om vi får mycket specialister inom både medicinen och vården kommer de som sysslar med grundvård att vara nödvändiga. Det är oerhört viktigt för patienterna att få den dagliga omsorgen som just den här kategorin sköter och sysslar med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det är bra att ltl Sune Mattsson har omtanke om både människor och djur, vilket han här har talat för. Om vi börjar med grisarna tycker jag att det skulle vara det allra bästa om man kunde ha förädlingen av svinkött lokalt här på Åland. Det skulle vara den allra bästa lösningen och det är säkert någonting som man jobbar på. Det är väl lönsamheten som sätter käppar i hjulet. Jag tror personligen inte att transporterna i sig och att djuren lider så mycket under transporterna är det största problemet. Som ltl Lundberg sade häromdagen körs maten hemskt mycket, kanske mer än vad människorna reser, så reser den mat vi äter och det är en stor miljöförstöring. Det kanske är den största biten, att vi kör bort alla råvaror och så skall de köras tillbaka förädlat för att vi skall kunna produkten sedan. Det är någonting som man också borde ta med i beräkningen.

 

När det gäller ombildandet av läkartjänsterna har detta att göra med läkarbristen. Vi vet alla att vi har haft stora rekryteringsproblem när det gäller läkarna och alla förstår nog att det är svårt att bedriva hälso- och sjukvård och sjukhusverksamhet utan läkare. Även på andra sjukhus har man ombildat tjänster till överläkartjänster. I Vasa har man ombildat alla läkartjänster till överläkartjänster. Det är alltså en rekryteringsåtgärd.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Pehrsson säger att det inte är så tokigt med transporten av grisarna och jämför med transport av annat. Jag vill påstå att om vi transporterar griskött är det en helt annan sak än om vi transporterar levande grisar. Om vi transporterar produkter från Kina hit, som är dött material, lider ingen. Miljön lider säkert av det och det är säkert inte klokt, men det är i alla fall inte levande djur som vi transporterar.

 

När det gäller frågan om att ombildning av tjänster också beror på läkarbristen, kan så vara, men jag tycker ändå att man från ÅHS:s sida bör titta på behovet av tjänster. Jag tog ett exempel,  akuten, som ingen har nämnt, där det är många anställda och de har att ta ställning till snabba beslut. Där har man inte på himla många år ansett att det behövs varken biträdande överläkare eller överläkare och man kan inte skylla på att det inte finns folk som inte är kompetenta nog att ha tjänsterna.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Angående transporterna av djur har vi i dag haft en ganska lång miljödebatt och jag skulle nog vilja påstå att miljöpåverkan, när det gäller transporter, både land- och flygtransporter, i förlängningen påverkar både människor och djur, kanske mycket mer än vad själva åkandet i sig utgör. Jag tror att man måste tänka lite längre när det gäller detta. Men, som sagt, det bästa är att kunna förädla på orten.

 

När det gäller ombildningen av tjänster hann jag inte i min förra replik komma till närvårdartjänster. Vi har i ÅHS-styrelsen en skrivelse från socialdemokraterna angående närvårdartjänsterna och rädslan för att man skall ombilda för mycket och slå ut den yrkesgruppen. Förvaltningschefen har gjort en utredning och det är i dagsläget inte så många tjänster som har ombildats till t.ex. sjukskötartjänster från närvårdare. Dessutom nybildas det mycket närvårdartjänster ute i kommunerna på omsorgshemmen osv., så i stort tror jag inte att de har minskat överhuvudtaget, men det är en sak som man bör ha ögonen på. Det var aktuellt redan när jag gick min utbildning på åttiotalet. Skrivelsen skall vi diskutera på nästa möte och vi skall höra vårdinstitutets rektor Helena Byfält i dessa frågor, så det är nog någonting som vi tar på allvar inom ÅHS.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Lisbeth Eriksson:

Fru talman!

Jag skall begränsa mig till några få saker eftersom talarlistan är lång. Först lite historia. Redan 1975 gick LoS-liberalerna ut med, kan man säga, en ny regionalpolitik. Det behöver inte offras många ord på det. Ingen konfrontation mellan regionerna, var det grundläggande för den regionalpolitiken. Man når inte resultat genom konfrontation utan genom diskussion och förståelse. Därför blev jag så glad när jag i vår gruppordförande Leo Sjöstrands e-postmeddelande såg följande: ”Förståelsen för olika regioners satsningar och olika behov kan ofta falla på oförstånd eller oförmåga att förstå andras behov.” Vi skall alltså fortsätta på den linjen. Jag tror den  är nästan rak sedan 1975, men vi måste fortsätta och det är just det som är problemet att det ofta är så svårt att förklara t.ex. en liten region, som skärgårdsregionens, behov för centralare regioner.

 

Vidare säger ltl Leo Sjöstrand att när man ser på de stora infrastrukturella satsningarna är skärgården en förlorare. Men initiativ i skärgården saknas; regionen är för splittrad geografiskt för att kunna tillgodogöra sig gemensamma större projekt. Det tror jag att vi alla kan vara eniga om. Däremot är litenheten och mångfalden i små satsningar i skärgården av betydelse. Då gäller det både näringsliv, kultur och social samvaro. Jag vädjar till lagtinget att komma ihåg att det är de små satsningarna som gäller i skärgården för det går inte att göra någon central eller gemensam storsatsning som skulle gynna hela skärgården.  Vi är för splittrade till det och det skulle i så fall leda till hemskt mycket mera trafik än vi har i dag.  Detta ber jag lagtinget tänka på.

 

Jag är naturligtvis glad att i budgetförslaget finna som ett av de viktiga målen regional balans. För att uppnå regional balans, så långt man kan komma, krävs det just många olika och små satsningar. Detta leder mig direkt till den motion som jag har skrivit på, den motion som vi från majoritetens sida kommit överens om att behöver göras, nämligen den för Lappobanken. Det innebär ingen stor satsning från landskapsstyrelsens sida. Men det är precis som ltl Leo Sjöstrand ville säga, att de små satsningarna är avgörande för skärgården. Lappobanken har varit av mycket stor och avgörande betydelse för mindre och större företag i skärgården, oftast mindre, genom sin aktiva hållning. När man lägger när en bank, ett företag, en skola, vad det vara må, ute i glesbygden, så blir det ett stort svart hål; det kommer att märkas väldigt länge, om inte lagtinget tar sitt ansvar och stöder denna verkligt lilla satsning för att uppehålla bankservicen. 

 

Jag vill också säga några ord om avgifterna på skärgårdsfärjorna. Alla vet att jag har engagerat mig mycket mot. Jag måste säga också det att avgiftsdiskussionen kom tillsammans med de nyliberala strävandena för ett antal år sedan när konkurrensutsättning och privatisering diskuterades. I en motion har Frisinnad Samverkan föreslagit att avgifterna skall höjas. När avgifterna kom var många i skärgården, för att inte säga skärgårdsborna, rädda för att det leder fram till ökade avgifter. Vi skall ingalunda tro att avgifterna till alla delar är betydelselösa. Skärgården har naturligtvis liksom andra regioner ett socialt liv. För många som besöker skärgården, pensionärer och ungdomar, kanske särskilt ungdomar är en av och an avgift betydelsefull. Särskilt är jag emot det faktum att man tar högre avgifter för de kommuner som ligger längre bort. Därför att de blir då ännu hårdare drabbare, det blir ännu högre tröskel för att resa dit, om det sedan gäller vanligt socialt umgänge eller turism.

 

Nu kan någon hoppa upp här och säga, att varför är inte avgifterna borta i årets budget. Jag är med om att detta lagting tog för ett år sedan ställning och avvisade tanken på att lyfta av dem. Det måste jag och andra med mig acceptera, men om inte förr så till nästa val uppfattar jag liberalernas inställning som sådan att vi kommer fram tanken.Först kommer den i trafikplanen som är under bearbetande.Det ligger en stor principfråga i botten på avgiftsfrågan, nämligen den om att landsvägsfärjorna är våra vägar.  Enligt min uppfattning är den principen fortfarande gällande; trots det avgiftsbelägger man färjorna. Vi har sagt också från skärgården många gånger att om man vill ta en trafikavgift över hela Åland för att hjälpa till och bekosta vägnätet och färjorna är vi naturligtvis helt nöjda att betala den trafikavgiften, som kunde tas upp t.ex. i samband med bilbesiktningen. Men det har inte kommit och jag har inte gjort något sådant förslag ännu. Det vore dock ett sätt att nå rättvisa. Skärgårdsregionen har inte samma förutsättningar som andra regioner och borde kunna kompenseras med en avgiftsfri färjlinje, men kommer ändå aldrig att kompenseras vad gäller tid och avstånd på våra färjpass. Betraktar man skärgården som en viktig del av Åland, så kan man inte avgiftsbelägga färjorna.

 

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det var en mycket god inledning i ltl Lisbeth Erikssons anförande och goda tankar. Hon kom då till regionalpolitiken och sade att hon är mycket glad för att det i budgeten står orden att det skall vara regional balans. Det är ju fint det att det står så! Men följdfrågan måste då bli: Vad sägs i budgeten om hur man skall åstadkomma den regionala balansen? Vi hittar nästan ingenting om någon ny regional eller skärgårdsfrämjande politik, utan det är nu det som finns som tidigare landskapsstyrelser har jobbat fram. Liberalerna har s.a.s. ansvaret för nästan all skärgårdspolitik  i sittande landskapsstyrelse, utom trafiken, alltså näringspolitiken och finanspolitiken. Varför finns det då ingenting konkret om vad man skall göra. I den förra landskapsstyrelsen var den nya skärgårdsnämnden väldigt aktiv och alla landskapsstyrelseledamöter, utom lantrådet som inte var med, så deltog aktivt varje månad i mötena för att hitta på nya möjligheter för skärgården. Nu får jag protokollen  från den nuvarande skärgårdsnämnden och där är det en eller ibland två i bästa fall aldrig någon liberal med och aldrig är finansministern med, han har inte varit med på ett enda möte! Näringsministern är däremot med; hon är ordförande. Ursäkta det var en liberal. Där sade jag fel, så jag korrigerar det omedelbart. Hur kommer det här sig?

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

När det t.ex. gäller den mycket diskuterade bostadsfrågan har vi i skärgården, märkligt nog, haft bostadskö. Vi väntar nu mycket av det nya bostadslånesystemet, som är graderat så att vi i skärgården har en lägre ränta. Det är för oss en väldigt viktig regionalpolitisk sak. Några nya saker frågades det efter; de finns överallt. Regional balans uppnås inte, som jag redan sade, genom tt vi lägger någon storsatsning i skärgården. Då skulle det märkas och diskuteras. Men det finns överallt: stöd till Företagsam Skärgård t.ex., en service till skärgårdsföretagarna osv.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tack så mycket för beskedet. Det var också den här gången väldigt klargörande: det finns ingen ny regional och skärgårdsfrämjande politik som den nya landskapsstyrelsen förslår. Fördelarna för bostadsbyggande har redan funnits i många år, att man har de skillnaderna. Det nya förslaget om lån innehåller inte några nya lagstiftningsförslag utan bara om amorteringstiden om förbättringar för byggande i skärgården. Det var tvärtom så att det var i den förra landskapsstyrelsen, i skärgårdsnämnden som vi lade ett förslag om att man skulle kunna finansiera t.o.m. tomma lägenheter i skärgården för att få fart på verksamheten där. Det var ltl Danne Sundman som fick på sina axlar att lägga fram det förslaget, och det gjorde han. Den nya landskapsstyrelsen har haft över ett halvt år på sig att vidareutveckla det förslaget och vi har inte sett någon sådan vidareutveckling ännu. Hur kommer det här sig?  Den förra landskapsstyrelsen höjde anslaget till Företagsam Skärgård från 150.000 mark 500.000 mark. Nu såg jag att den nya landskapsstyrelsen spädde på med 30.000 mark. Det blir ingenting nytt att komma med. Vi trodde verkligen, nu kommer liberalerna i regeringsställning, nu kommer det att synas i en aktiv skärgårdspolitik. Och den har nästan somnat in!

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Företagsam Skärgård har räddats. Det upprepar, att är en viktig service till pyttesmå företag i skärgården, som kanske inte kommer igång. Därför tycker jag att det är bra att de kan fortsätta. Jag kan inte gå in på alla tekniska grejer när det gäller bostadslånet, men vi har diskuterat det på ett samlat skärgårdsmöte och man är mycket glad för landskapsstyrelsens nya bostadslånepolitik. Vi räknar åtminstone med att kunna klara av bostadsbyggandet efter det här, som vi inte har gjort på många år.

 

Vill man göra något nytt och aktivt för skärgården går det att stöda motionen om Lappobanken, någonting som jag mycket förhoppningsfullt väntar mig av ltl Roger Jansson, som åtminstone tidigare gav ett väldigt bra stöd och jobbade bra för att den skulle kunna genomföras. Nu blir jag verkligen besviken om ltl Jansson sviker en viktig regionalpolitisk åtgärd.

(Från salen, ltl Strand: prata med finansministern!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!  

Jag vill också understryka vikten av skärgårdsnämnden, som det blåstes liv i i den tidigare landskapsstyrelsen. För mig, som hade möjlighet att delta i ett antal möten ute i skärgården, gav det både inspiration och förståelse för de olika aspekterna i kommunerna, så jag skulle rekommendera att hela landskapsstyrelsen fortsättningsvis försöker avsätta tid för den verksamheten. Det som jag också hörde att ltl Eriksson sade var just vikten av de små projekten. Jag minns att Norrbelius i sin utredning när han presenterade den lyfte fram den fråga, som vi kanske ibland slarvar med, att man måste skilja på de olika skärgårdskommunerna. Behoven är så olika mellan kommunerna beroende på var de geografiskt ligger och beroende på deras näringsstrukturer osv. När vi talar om skärgården och skärgårdens problem är vi kanske lite slarviga på det sättet, för varje kommun har sitt unika behov. Det tror jag är viktigt att ta fasta på när man vill jobba för skärgårdens utveckling.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag kan fortsätta direkt på det och säga att därför är det så viktigt att i nuvarande skärgårdsnämnd lägger skärgårdskommunerna, var och en för sig,  fram sina frågor och problem. Man kan säkert säga mycket positivt om Norrbelius utredningar, men skärgårdsnämnden fann ingenting i dem att gå vidare på när den nya skärgårdsnämnden inledde sitt arbete. (Från salen: helt otroligt!) Det var ingenting nytt med omvärldsanalyserna; varenda kommunstyrelse kände till omvärldsanalyserna. Men vi har tagit upp för skärgården specifika problem och bl.a. diskuterade skärgårdsnämnden saker som har förts fram på de informella skärgårdsmötena, dvs. där alla skärgårdskommuner träffas och diskuterar.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!  

Norrbelius förslag och utredning byggde till oerhört stora delar på det han har fått från respektive kommun. I informationen som vi fick framgick att han reste runt och träffade alla kommuner, hade diskussioner med dem och försökte efter det sammanställa så gott det gick utgående från hans perspektiv. Naturligtvis finns det säkert sådant som man inte kan genomföra. Att dock så här direkt avfärda den med att det inte finns någonting förvånar mig. Då tror jag nog att det kan vara skäl att ta den i sin hand och läsa en gång.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman! Om ltl Lindeman avser omvärldsanalysutredningen, vilket jag inte är säker på, så fanns där inte några förslag för framtiden; det är en beskrivning, men det finns inga förslag för framtiden. Därför konstaterade skärgårdsnämnden att vi måste gå vidare med konkreta förslag. Jag har haft alla och konstaterat att visst, det är en beskrivning av respektive kommuns situation, precis som kommunstyrelserna själva kunde ha gjort, men förslagen för framtiden skulle vi gärna ha sett.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! Först noterar jag det bristande intresset från majoritetspartierna. Det har varit en landskapsstyrelseledamot inne från och till; för det mesta har det varit helt tomt. I övrigt finns det fem lagtingsledamöter på plats.

Frisinnad Samverkan har föreslagit att avgifterna skall ökas. Vi har haft en tanke bakom det. Det är inte bara för att det skall vara avgifter utan vi har tänkt att här skall man få en resurs till skärgården, de pengar som kommer in skall användas i skärgården. Det har varit vår grundläggande tanke. Nu stiger ltl Lisbeth Eriksson upp och säger att hon kommer att motarbeta den nya resursen till skärgården!  Hon säger också, att nu jobbar man inte längre för att lyfta bort avgifterna därför att lagtinget tog i samband med budgeten år 2001 ett beslut för år 2001 att inte ha avgifter, men det står liberalerna  fritt fram att föra fram ett liknande förslag nu.

 

När det gäller förslaget om trafikavgift för övriga ålänningar kan jag konstatera att tittar man på befolkningen är 10 procent i skärgården och 90 procent på övriga Åland, och 90 procent av de övriga ålänningarna betalar de facto 90 procent av skärgårdstrafikens budget, varav utgifterna är på 70 miljoner, så vi övriga ålänningar har en trafikavgift på 63 miljoner.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Då är alltså inte ltl Strand med om att skärgården skall vara en levande del av Åland, för det bygger faktiskt på att vi har en trafik. Att föra den propagandan att övriga Åland betalar skärgårdens trafik är – för att använda ltl Perämaas ord i går – en typ av dödsstöt. Om inte lagtinget ser positivt på skärgårdstrafiken och de möjligheter trafiken ger för att vi skall få ha en befolkning i skärgården, ja, då är det klart att det går inte att bevara skärgården levande. Det är struntprat att börja tala om att man skall finansiera någon del av färjtrafiken med avgifter. Hittills har det varit så att det är ifrågasatt om det överhuvudtaget har kommit någonting till landskapets kassa. Det kostar så pass mycket att ta in avgifterna att det mesta antagligen går åt. Det som blir över är försumbart. Jag har dock inte fått någon absolut beräkning, fast jag har begärt det.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag vill påpeka, att det var inte jag som tog upp frågan om trafikavgifter utan det var ltl Lisbeth Eriksson själv. Jag ville bara exemplifiera hur mycket man betalar i dag. Vi är beredda att betala den summan. Det har vi gått med på. Däremot vill vi ha nya resurser till skärgården. Därför föreslår vi höjningen på avgifterna. Vi kan nämligen inte i dag börja låna ännu mera. Finansministern, som ltl Lisbeth Eriksson mycket väl känner till, har lagt ett förslag med 150 miljoner i underskott. Då kan vi inte börja låna ännu mera, utan därför kommer vi med konstruktiva förslag som ger intäkter som kan förstärka skärgårdsregionen.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Men då är det så att ltl Strand inte ser skärgården som en del av övriga Åland som skall ha samma fria väg som ltl Strand har när han sätter sig i bilen hemma. Det verkar faktiskt som att en del tror att skärgårdsborna bara åker på färjan från trappa till trappa, men ltl Per-Erik Eriksson kör 100 kilometer av och an, sitter en halv timme på färja, för vilket han då bör betala. Det är skillnaden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

I början av anförandet berättade ltl Lisbeth Eriksson om den gamla goda tiden när man hade en regionalpolitik från 1975 som man kunde säkerställa genom det gamla budgetsystemet; det var det som var framgången med den politiken!  Nu, när vi har en egen fördelningspolitik, är det ingenting annat än politiska prioriteringar som säkerställer skärgårdens överlevnadsmöjligheter. Då har liberalerna visat sig vara förespråkare för skärgårdens intressen. De senaste åren har det funnits stora klagomål i skärgården bl.a. vad gäller hälsovårdsservicen och polisservicen. Det blir tydligen allt svårare att rekrytera kommundirektörer och också andra tjänstemän till skärgården. Nu skulle jag vilja höra ltl Lisbeth Eriksson säga hur liberalerna skall förverkliga sin skärgårdspolitik. Man har tydligen redan givit upp sina krav på att införa avgiftsfrihet. Och politiskt är liberalerna lika stora som centern, så jag tycker att man redan har tappat en stor del av sin trovärdighet i skärgårdspolitiken. Men tala gärna om vilka prioriteringar liberalerna har och hur ni tänker genomföra dem! Vi är väldigt intresserade av att stödja radikala förslag för att trygga skärgårdens framtid.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback säger att hon är beredd att stöda radikala förslag, men jag säger att det finns en massa saker som måste göras om skärgården skall fortsätta att vara ett levande samhälle. Jag vet mycket att det är prioriteringar som gäller under nuvarande system. Jag bara efterhör om lagtinget överhuvudtaget är intresserat av att behålla en levande skärgård. Jag har under de gångna åren jobbat för hälsovårdsservicen, för polisservicen, för allt som behövs för att skärgården skall vara levande. Men grunden är trafiken. Så länge som lagtinget vill sätta en avgift på skärgårdstrafiken har man klassat ut skärgården till att vara något slags andraklass, och då kan inte vi åka på våra vägar under samma förhållanden som fasta Åland och centralkommunerna.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Lisbeth Eriksson vänder sig inte till rätt part när hon söker stöd för sin avgiftsfria skärgårdstrafiklinje! Det är med regeringspartierna, kumpanerna i regeringen -  ”kumpaner” som man inte får använda enligt ltl Svensson, men jag använder det i alla fall! – alltså, det är ni som skall se till att ni får centern med er. Det är väl därför som ni har valt att sitta i landskapsstyrelsen: för att bl.a. förverkliga avgiftsfrihet på skärgårdsfärjorna. Nu säger ltl Lisbeth Eriksson, att det tänker man inte alls göra utan den frågan skall man dra upp inför nästa val! Var är trovärdigheten? Var är den liberala linjen i skärgårdspolitiken?

 

Det finns några väldigt bra exempel i dag på initiativ från skärgården. Jag skall nämna två där åtminstone vi socialdemokrater känner oss väldigt stolta över hur våra medlemmar agerar i skärgården. Det är Företagsam Skärgård och organisationen Skunk. Det är ett väldigt bra exempel på ganska småskaliga projekt som är lokalt förankrade och som verkligen drivs från gräsrotsnivå. Det har varit jättesvårt att få finansiering för de här verksamheterna.   När det gäller Företagsam Skärgård var det inte särskilt lätt under förra perioden och inte har det varit så hemskt enkelt nu heller. Jag vet att man inom organisationen oroar sig väldigt mycket inför framtiden. Jag skulle alltså vara glad om ltl Lisbeth Eriksson som representant för landskapsstyrelsepartierna nu offentligen tryggar verksamheten för åtminstone fem år!

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att jag redan sade att inom landskapsstyrelsepartierna jobbar vi på en trafikplan, där avgifterna skall tas upp. Jag sade också att vi har fått lov att respektera det beslut som bl.a. ltl Sundback var med och fattade, att vi skulle ha avgifter. Ltl Sundback vill gärna rådda till diskussionerna men inte gärna ta ställning klart för någonting. Var nu glad att den nya landskapsstyrelsen har ett anslag för Företagsam Skärgård! Jag stöder också Skunk; den har gjort mycket bra i skärgårdens ungdomsarbete, både på kommunal och landskapsnivå stöder vi det. Det är bara två saker. Varken Skunk eller Företagsam Skärgård kan fungera om vi inte har en fungerande trafik, och det är jag inte så säker på från oppositionens sida.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Ltl Lisbeth Eriksson tar i sitt anförande upp regionalpolitikens betydelse. Hon nämner också att det blir ett stort hål om vissa servicedelar försvinner, såsom t.ex. skola och affärer osv. Då frågar jag ltl Eriksson: Varför har man inte i det nu liggande budgetförslaget ökat stödet till skärgårds- och landsbygdskommunernas butiker? Det har funnits motioner i lagtinget tidigare och man har rett ut frågan i näringsutskottet och jag vet att det fanns ett stort tryck från liberalerna och centern, och fortsättningsvis ser man ingen förändring. Det hade man hoppats och trott, ifall man ansåg att detta var av en väldigt stor betydelse för de båda partierna.

 

Angående färjtrafiken och avgifterna, som också ltl Lisbeth Eriksson tar upp, så kan man bara konstatera, att det är inte för människorna som åker det kostar utan det är för fortskaffningsmedlet som man har med sig, plåten som man har med sig ombord kostar. Liberalerna vill också profilera sig om ett miljövänligt parti; då borde kanske satsa ännu mera än vad man gör i den här budgeten på kollektivtrafiken för att också kunna motivera avgiften, som annars sägs vara en väldigt viktig politisk fråga för liberalerna.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Nu har vi nyligen kommit med i landskapsstyrelsearbetet, som vi ju sannerligen också märker. Då borde vi ha höjt alla budgetanslag! Samtidigt har det varit en evig klagan från oppositionen om budgetunderskott osv. 

 

När det gäller skärgårdsbutikerna kan jag säga att landskapsstyrelsen avser att göra borgensförbindelser med de hotade butikerna, så också det har vi tänkt på utan att det gör större avtryck i budgeten, om det behövs. Vi skall hoppas att nuvarande butiker har ett underlag så att de klarar sig. Det är i alla fall ett besked till ltl Lindholm.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om jag känner mig desto mera trygg av att kunna handla i den skärgårdsbutik som jag brukar anlita åtminstone två per år. Den har åtminstone varit hotad av nedläggning för att man inte har fått tillräckligt stöd från samhällets, som de ser det. Jag tycker förstås också att det skulle vara klokt av liberalerna att försöka driva sin politik, som man säger att är regionalpolitik.

 

Vad beträffar skärgårdsavgifterna tycker nog jag i alla fall att det är ett sätt att lura sina väljare om man hellre föredrar att sitta i landskapsstyrelsen än att passa på att driva sin politik som man har sagt att har varit det viktigaste av allt.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Lindholm är väldigt ledsen om hennes butik, där hon handlar två månader i året, inte skulle finnas kvar. Jag försäkrar att det finns ännu  ett par tusen skärgårdsbor som faktiskt behöver butik året runt, så nog bevakar vi den frågan utan att ltl Lindholm behöver oroa sig. Jag har redan svarat på den frågan, att landskapsstyrelsen kommer att borga för det, om det behövs.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 Plenum avbryts nu för lunch och fortsätter kl. 12.45. (Kl. 12.20).

 

                                            -------------------------------------

 

(Kl. 12.45).  Plenum fortsätter.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

I lördags var jag på ett seminarium på naturbruksskolan om jordbrukets framtid. Där var glädjande många deltagare och framför allt unga aktiva jordbrukare och företagare. En av föreläsarna, professorn i pedagogik Siv Teir, höll faktiskt ett bejublat föredrag om framtidsfrågor. Naturligt nog uppehöll hon sig rätt mycket vid utbildningsfrågor och hon visade på utvecklingen som vi känner till från jordbrukssamhället till industrisamhället till det vi kallar kunskapssamhället i dag. Hon visade också på tillväxtområdena i dag, som huvudsakligen är att bredda och fördjupa kunskaper. Hon konstaterade också, att det finns egentligen inga okvalificerade arbeten mera. Som en sammanfattning av hennes anförande kunde man kanske säga: bättre brödlös än rådlös, dvs. hon hävdar att har man bara kunskap och kompetens klarar man också utvägar också när det blir konjunkturnedgångar och sämre ekonomiska förhållanden.

 

Hon tryckte också hårt på behovet av samverkan mellan politiker, utbildningssystem, näringsliv och påpekade det som vi i landskapsstyrelsen alltid måste komma ihåg, dvs. att det är företagen, jordbruken, fiskodlingarna, nöjesindustrin, turismen, hantverket, som genererar pengar, framför allt nya pengar. Inom den offentliga sektorn genereras inga nya pengar. Vi använder pengarna bara: till välfärd osv. Därför är det så viktigt att landskapsstyrelsen ser till att för det första utbilda för företag, för arbetsliv och samhälle. Det är alltså min avdelnings uppgift. I övrigt måste landskapsstyrelsen se till att skapa system och regler som gör det möjligt att fungera som företagare inom olika sektorer.

 

Landskapsstyrelsens utbildningsavdelning försöker utbilda för det samhälle och för den tid vi lever i. Skolorna måste vara lyhörda för samhällsbehoven. Landskapsstyrelsen skall följa upp och medverka till att utveckla utbildningar som är samhällsekonomiskt försvarbara. Till detta krävs samverkan, samarbete mellan de olika avdelningarna inom landskapsstyrelsen och det känns bra att här i dag säga att samarbetet fungerar mycket bra mellan avdelningarna i dag, speciellt mellan näringsavdelningen och utbildningsavdelningen, som har mycket att hämta av varandra och har ett mycket gott samarbete.

 

Också jag vill betona vikten av att bromsa kostnadsutvecklingen. Många talare har här under debatten pratat om den darriga ribban, som anger nivån på landskapsstyrelsens ekonomi i dag. Efter gårdagens beslut om sjöfartsstödet i riksdagen darrar ribban än häftigare. Det gäller nog för oss alla att planera ansatserna med stor omsorg för att inte riva ribban och tvingas sänka nivån alltför mycket. Det är speciellt angeläget för mig som representerar utbildnings- och kulturavdelningen, en avdelning som tar 22 procent av landskapsstyrelsens totala budget. När man tittar tillbaka i statistiken kan man konstatera att på sjuttiotalet var procenten 16, 1980 var den 22,9 procent och 1990 20 procent och i dag alltså 22 procent. Procenten har förhållit sig förvånansvärt jämn. Kostnadsutvecklingen inom avdelningen har i alla fall varit högt stigande och det är viktigt här att notera att ökningen huvudsakligen beror på några faktorer som inte skolorna själva har påverkat utan kostnadshöjningen kommer sig av beslut som har tagits i landskapsstyrelse och lagting, t.ex. kan jag gott påstå att den generella kostnadshöjningen i skolorna förorsakas dels av en omläggning i utbildningsstrukturen, förändringar i utbildningslagstiftningen, förändringar i tjänstekollektivavtal och högre krav på lärarkompetenser m.m. Vi har förändrat yrkesutbildningen till gymnasienivå; det betyder att nu går alla tre år och det ökar naturligtvis både antal elever och kostnader. Vi har infört valbara kurser som höjer kostnaderna. År 1997 inledde yrkeshögskolan sin verksamhet som ett nätverk inom fem av landskapets skolor. På grund av systemet med samarbetsnätverk är inte kostnadsuppföljningen mellan yrkeshögskoleutbildning och gymnasialstadieutbildning verkställd och utbildningsavdelningen kan tyvärr inte särskilja kostnaderna mellan gymnasialstadiet och yrkeshögskolan ännu; den redovisningen skall förbättras. Datoriseringen och utökningen av datapersonal har höjt kostnaden, liksom den ständigt utökande gruppen av stödgrupper, speciallärare och studiehandledare.

 

Det här vill jag gärna klargöra nu så att folk inte i onödan skall klaga på de enskilda skolorna för att driva upp kostnaderna. Jag anser inte att jag överdriver heller när jag säger att skolorna försöker hålla sig inom gällande budget, och för det skall skolorna ha erkänsla. Samtidigt måste jag erkänna att skolornas önskemål, som vanligt, överstiger rambudgeten. Så också i denna budget; det betyder att önskemålen inte helt och hållet har kunnat uppföljas. Det skilde ungefär 30 miljoner mark. Ändå måste utbildningsavdelningen undersöka och utvärdera t.ex. rapporten om de höga gymnasialstadiekostnaderna, som ni kommer ihåg att var mycket högre i riket och i Sverige än hos oss. Vi vet att vi t.ex. har högre lärartäthet, många lärarledda lektioner, stora sociala förmåner, såsom gratis luncher, resor. Resekostnaderna utreds som bäst tillsammans med trafikavdelningen efter ett initiativ från yrkesskolan, som kanske bäst ser dessa problem. För närvarande planeras inga stora strukturella förändringar.Möjligen kommer vissa inriktningar att förändras efter behov som samhället ställer, t.ex. kommer plastindustriutbildningen att ingå som en del av verkstadsmekanikerutbildningen på yrkesskolan.

 

Det här som jag nu säger betyder att kostnadsutvecklingen beträffande driftsutgifterna borde plana ut och hålla sig på den här nivån.

Datoriseringens påverkan på undervisning och inverkan på kunskaper och färdigheter har kanske inte givit de resultat som man kunde vänta sig när man inledde datoriseringen. Vi har mycket hög PC-täthet per elev, närmare bestämt ungefär fem elever per dator i grundskolorna. Det är en hög siffra, eller låg – hur vi vill se det – runt omkring oss ligger elever per dator på ungefär tio-tolv. Ändå vill jag här uttrycka en försiktig pessimism när det gäller inlärningsresultaten. Det verkar vara som om inlärningsresultaten inte på något sätt har medfört några bättre kunskaper eller färdigheter i skolan. Men jag säger att det kan vara så. Barnen har nog lärt sig att hitta och söka i det stora världsbiblioteket som nätet är, hittar fakta, fantasi, reklam, spel, underhållning, men frågan som vi måste ställa oss är: huruvida barnen lär sig använda kunskapsbanken som också finns, dvs. lära sig använda och ta del av de undervisningsprogram som också finns. Hur distraherade blir barnen egentligen när de slipper in på nätet? Hur kan vi lära barnen att sovra, att välja, att bedöma vad som är sant eller falskt i det de hittar? Är det bra att alla barn i grundskolan har tillgång till hemsidor, egna e-postadresser? Finns det risk för att barnen utnyttjas av pedofiler, hamnar i någons register med namn, adress och foto? Är det så vi vill ha det? Jag har inga svar på detta.

 

Barnen i träningsundervisningen i Kyrkby har däremot enligt mitt förmenande lärt sig utnyttja många program i sin undervisning med mycket gott resultat. Det här är ett glädjande resultat av vår datorisering.

 

Yrkesträningen och multimediautbildningen har ventilerats, kanske tillräckligt. Det jag vill säga ytterligare är att jag tycker att det är synd och onödigt samt överdrivet att skrämma upp elever och föräldrar alltför mycket när det gäller den här frågan. Det är kanske lite ojust att skapa obefogad oro hos sådana som inte själva kan försvara sig. Visst är det behjärtansvärt och beundransvärt att kämpa för svaga delar i samhället, men jag tycker nog att man måste tolka landskapsstyrelsens avsikter här med god vilja.

 

Ladugården har diskuterats och jag vill ändå säga att med den helhetssyn på jordbruket på Åland, som jag anser att jag har, ger den möjlighet till bättre utbildning, bättre grundutbildning när det gäller djurhållning, djurskötsel i normal stor besättning, foderhantering, foderteknik, sjukdomar osv. Man kan använda det ekonomiska resultatet i ekonomiundervisningen. Jag har sagt redan att investeringen skall ge intäkter som täcker kapital- och driftstkostnader. Jag har också sagt att den skall producera ekologisk mjölk som i sin tur ger ekologiskt kött, som vi alla frågar efter. Utom att det är bra för utbildningen är det bra för näringen på Åland. Det är bra för våra kulturmiljöer. Vi kan allt det här om öppna landskap och vad därtill hör.

 

Utbildningsavdelningen kommer att föreslå nettobudgetering enligt 8 § i finansförvaltningslagen så att de beräknade inkomsterna kan gottskrivas motsvarande utgiftsmoment.

 

Jag kan inte låta bli att säga några saker om smågristransporterna, eftersom dessa har debatterats felaktigt helt och hållet. Det är så att det som transporteras till Österbotten är smågrisar, livdjur, som är 25 kilo, dvs. de är smågrisar. De skall uppfödas till slakt i Österbotten och detta gör man för att grisproduktionen på Åland ligger nere på grund av låga producentpriser osv. Grisarna är noga omskötta på vägen. Veterinär besiktigar bilen innan de sätts in i bilen; varje gris besiktigas och undersöks om de mår bra. De har vatten, värme och ventilation i bilen. Detta är helt enligt EU-regelverket och det är dessutom så att även om vi skulle vilja stoppa det här kan vi inte för man kan inte heller gå emot regelverk som gäller. Dessutom har det varit stor efterfrågan på smågrisarna därför att de håller så bra kvalitet. Det betyder att grisarna mår bra; det har inte förekommit dödsfall under transporterna.

 

Låt mig ännu säga några ord om gymnasialstadieutbildningen, som vi tydligt säger att vi prioriterar framom den högre utbildningen, dvs. vi vill först se till att våra 15-16-åringar har bra gymnasialstadieutbildning så att de inte behöver åka bort. I andra hand kommer ungdomarna som behöver yrkeshögskolutbildning, och det kommer de att få enligt samma riktlinjer som nu. När vi är färdiga med lagen om yrkeshögskola kommer vi att ha anledning att debattera och diskutera detta fortsättningsvis.

 

Jag vill också säga några ord om kultur och museer. PA-medelsanvändningen inser vi att får fundera på hur den skall räcka till; därför är vissa moment i årets budget flyttade till ordinarie budget, t.ex. Bild- och formskolan. Detta är angeläget eftersom nästa landskapskonstnär kommer att företräda bildkonsten. Museibyrån skall värna om och visa upp kulturarvet. Det är viktigt när man har någonting fint att man visar upp det. Det betyder m.a.o. att vi ökar tillgängligheterna till museet också för turisterna.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag skulle börja med det sista. När det gäller gristransporterna hävdar landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson att vi har felaktigt informerat om dem. Jag har hela tiden pratat om smågrisar. Jag har också varit i kontakt med den synnerligen kunniga veterinären Ketzia Karring, som jag har största respekt för. När ledamoten Carlson säger att de är noga omskötta på vägen vill jag säga, att det har aldrig varit någon representant från Åland med på dessa transporter. Ledamoten Carlson hävdar också att inga dödsfall har skett under transporten. Vad har ledamoten Carlson för bevis för det, eftersom ledamoten Carlson och ingen annan heller har varit med under transporten?

 

Det var också prat om ladugården. Har ni eldat upp den där förra? Det har ju funnits en ladugård där förut. Utnyttja den i stället så behöver ni inte ta tre miljoner av skattebetalarnas surt förvärvade pengar för en ny, totalt onödig lösdriftsladugård!

 

Det jag egentligen ville ha en förklaring på är varför är naturbruksskolans kostnader per elev så mycket högre än för alla andra skolor? Beror det på lärarna? Beror det på eleverna? Beror det på omtanke från det här huset eller vad är det? Det är fråga om verkligt stora summor. Under nästa år kommer naturbruksskolans kostnader per elev att vara i storleksordningen 125.000 mark. Det är en skrämmande hög siffra om man jämför med de andra skolorna på Åland.

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller den sista frågan erkänner jag gärna att där har jag samma fråga som ltl Ronald Boman och jag hoppas att jag under årets lopp kommer att kunna svara på den. Det är inte tillfredsställande att det är så höga kostnader. Vi är helt överens om det.

 

När det gäller de andra frågorna tycker jag att vi har diskuterat dem tillräckligt. Den nuvarande gamla ladugården kan inte användas för ekologisk produktion, och det är ju det som skulle vara en del i förtjänsten med att skapa en modern mjölkproduktion vid Åland naturbruksskola.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag såg fram emot landskapsstyrelseledamoten Gun Carlsons anförande, men nu känner jag mig nog verkligen dragen vid näsan och väldigt besviken. Jag hade hoppats att vi skulle ha fått en översyn och ett helhetsgrupp över utvecklingen inom gymnasialstadieområdet. Nu var det lite plock här och där om det ena och det andra och vad som är bra och vad som är dåligt. Jag känner inte att det här var ett anförande som präglas av visioner och långsiktighet utan det var kanske som ledamoten Gun Carlson sade, att man  ”utbildar för sin tid”. Men utbildningen måste väl ha ett litet längre perspektiv. På sidan 25 i allmänna motiveringen finns en tablå över om- och tillbyggnaden för utbildningens behov. Jag vill ha ett förtydligande här. Är detta som behövs och sedan skall det inte investeras något mera?  Är det klart sedan. Det andra är: Vad kostar dessa investeringar? Den tredje frågan är: Vad är det för utbildningspolitiska mål som styr investeringarna? Vilket helhetsgrepp har man?

 

Landskapsstyrelseledamoten Carlson, replik:

Fru talman!

Det är så att på tio minuter hinner man inte säga allt det man vill och jag hade gärna rett ut mera; jag överskred ändå den rekommenderade tiden. Det viktiga i utbildningspolitiken är naturligtvis att ange vad man vill ge för utbildning åt eleverna. Det har vi sagt; jag sade när jag avslutade mitt anförande att vi prioriterade gymnasialstadieutbildningen därför att vi anser att det är bättre att våra gymnasieungdomar - 15-16-åringar - får sin utbildning på Åland och inte behöver åka utanför Åland. Därför har vi också byggt upp ett system där vi försöker täcka de allra flesta utbildningsområdena när det gäller gymnasialstadieutbildningen. Det är en tydlig politik. Det andra jag sade var att vi ställer det här i första hand och i andra hand kommer utvecklingen av yrkeshögskolan, som är viktig men som inte kan tillåtas växa och i det här skedet anger vi inga nya byggnader specifikt för yrkeshögskolan, men vi säger att vi vill ha yrkeshögskoleverksamhet i åtminstone sjöfartsskolorna. Vi säger också att det inom vården är viktigt att vi utbildar sjuksköterskor som ingår i yrkeshögskoleprogrammet. Vi säger också att inom tekniska läroverket, där man utbildar maskiningenjörer och andra ingenjörer, är det också yrkeshögskolor och det ligger kvar  som det har gjort, medan vi sedan har anledning att fundera på olika frågor när det gäller ekonomiutbildningen. Detta syns i utbyggnadsplanerna som anges på sidan 25. Där är helheten i nybyggnadsplaneringen. Att vi inte kan ange exakta miljoner för det ena eller det andra anser jag att är lika bra att man inte gör det. Man kan aldrig säga i ett samhälle som utvecklas att någonting blir färdigt. Jag vet att ltl Barbro Sundback har ställt den frågan när vi debatterade ÅHS, men det är samma sak när det gäller skolorna: arbetet kan aldrig bli färdigt, det måste alltid utvecklas.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Vi fick inledningsvis höra att det gäller att se till att kostnaderna inte ökar inom offentlig sektor. Jag känner mig inte lugn efter att ha hört undervisningsministerns anförande - tvärtom! Jag tycker inte att ledamoten Carlson har grepp om situationen. Det är alldeles uppenbart att man inte vet vart yrkeshögskolan skall ta vägen i framtiden. Man har inga kostnadsbedömningar på de olika projekten. Det är klart att de inte kan vara exakta siffror. Men så är det alltid inom offentlig sektor att man bygger på ett visst kvadratmeterpris osv. Nog kan man göra uppskattningar. Jag konstaterar att den mattssonska utredningen på 300.000 mark var bortkastade pengar, både vad gäller helhetsgreppet över gymnasialstadieutbildningen och att landskapsstyrelsen inte i dag har grepp om situationen. Om inte något radikalt görs, kommer kostnadsökningarna i den här sektorn säkert att stiga. T.ex. när det gäller naturbruksskolan har ledamoten Carlson mage att säga att kostnaderna är hemskt höga och att hon skall ta reda på vad det beror på - det här är minsann ingen nyhet!

 

Landskapsstyrelseledamoten Carlson, replik:

Fru talman!

Det är uppenbart att vi tycker olika. Jag anser att vi inom yrkesutbildningsavdelningen har ett gott grepp om utbildningen och utbildningens framtidsfrågor. Jag anser också att vi har haft nytta av denna Mattsson&Mattsson-utredning, som man har riktat mycket kritik mot därför att den kom faktiskt med ett helhetsgrepp på hela utbildningen. Men, som jag sade redan igår, var det uppenbart för tidigt; den här frågan har man inte kunnat ta till sig, varken från politiskt håll eller från skolhåll, så man får erkänna att det gick inte att samordna. Det kunde ha blivit en bra lösning och nu försöker vi i stället att göra det nästbästa och det anser vi att utbyggnaden av Ålands lyceum är samt att sammanföra en del av utbildningsbehovsutrymmena i en nybyggnad för yrkesskolan och vårdinstitutet, som också tillgodoser det som träningsundervisningen behöver. Visst har vi alltså tagit del av det och visst har det varit till nytta och det finns mycket i det som vi fortfarande kommer att ha nytta av. Jag anser alltså att vi har ett bra grepp om utbildningen.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag kommer senare i mitt anförande att presentera min motion och då gå in på yrkesträningen. Jag vill i alla fall säga att det framkom här att vi gör folk oroliga osv., man kände sig nästan skyldig. Jag skulle vilja svänga på det, att det är folks oro som har gjort att jag har reagerat. Jag har inte sprungit runt och velat oroa folk, utan det är precis tvärtom, att det är därför jag har reagerat. En annan fråga som jag är lite nyfiken på är landskapskonstnären som nästa gång blir litteratur. Under den senare tiden har det varit ett nytt system och det skulle vara intressant att veta: kommer man att gå tillbaka till det sätt som var tidigare med en anställd landskapskonstnär eller kommer man att fortsätta på samma sätt som nu är fallet och kommer det, innan man bestämmer sig, att göras en utvärdering av det nya systemet?

 

Det jag saknade i anförandet var att inte ett ord sades om hantverksskolan i Sund, inte heller i budgeten sägs det någonting. Jag tror att många är frågande till det.

 

Landskapsstyrelseledamoten Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller ”Ordbruket” under nuvarande period, som hanterar litteraturen kommer vi alldeles, som ltl Lindeman sade, att utvärdera det. Jag är inte säker på vilket som är rätt. Jag tror att när det gäller bildkonsten skall det vara en konstnär, men det är ännu för tidigt att säga.

 

När det gäller hantverksskolan är det alldeles riktigt att vi inte föreslår någonting i årets budget. Det betyder att ingenting kommer att hända där under nästa år. Det är bättre eftersom det är svårt att nå en relativt ekonomiskt försvarbar lösning för den. Men alla anser att hantverksutbildningen är viktig; hantverksutbildningen skall naturligtvis fortsätta, och den kan fortsätta i nuvarande lokaliteter. Naturligtvis skulle det ha varit bättre om den hade fått nya lokaliteter för flera år sedan; redan på ledamoten Lindemans tid i landskapsstyrelsen var det aktuellt, så visst har det blivit utdraget, men verkligheten den att i dag föreslår vi ingen förändring alls.

 

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller hantverksskolan tycker jag att skolan skulle ha rätt att så småningom få veta vad som gäller. Man kan mycket väl vara där några år till. Jag är lite osäkrare på verkstadsbyggnaden, för den är faktiskt i ett oerhört dåligt skick. Men jag förstår lärarna som är där; om man också skall stanna kvar eller flytta, så är informationen och vetskapen om framtiden en trygghet i alla fall.

 

Landskapsstyrelseledamoten Carlson, replik:

Fru talman!

Den här diskussionen fördes i den förrförra landskapsstyrelsen när Harriet Lindeman var utbildningsansvarig; redan då var det precis samma frågeställningar och problemet ser likadant ut i dag.

 

Ltl Holmberg:

Fru talman!

Landskapsstyrelsen konstaterar i sitt budgetförslag att ett betydande budgetunderskott kommer att uppstå under de kommande åren. Det är säkert en riktig bedömning.

 

Budgetförslaget för år 2002 balanseras med ett upptagande av ett finansieringslån om 21,5 miljoner euro. Detta visar tydligt att en stram och återhållsam ekonomisk politik måste stå som ett mål för de närmaste åren framöver.

 

Sjöfarten och en eventuell utflaggning av passagerarfartygen kommer, som många redan nämnt, att starkt påverka landskapets ekonomi men framför allt kommunerna. Nu har vi fått riksdagens besked. Vi vet att det blev 166 miljoner för att stöda sjöfarten, så nu är det väl bara att följa upp och göra det bästa av situationen.

 

En faktor som är värd att nämna är Ålands penningautomatförening som har tillfört landskapet betydande medel i många års budgeter. I och med att monopolet kommer att naggas i kanten, om en utflaggning sker av våra passagerarfärjor, tror jag att det är en riktig bedömning som landskapsstyrelsen gör att vi får anpassa oss till mindre medel i framtida budgetförslag.

 

Fru talman!

Vindkraften tycks vara en stor fråga i den här budgetdebatten, fast inget anslag finns upptaget i budgetförslaget. När motvinden började blåsa för hårt mot Lumparlandsprojektet blev hastigt Nyhamnsprojektet aktuellt. Jag utgår från att vindkraftbolaget kan få samma finansiering som övriga aktiebolag;  olika finansieringsmodeller finns, men då bör alla erforderliga tillstånd vara klara och en slutlig finansieringsplan presenteras.

 

Ekologisk odling har framförts nästan som ett måste; tidsramar har nämnts, men jag tror att den åländska jordbrukarkåren är så kunnig att den ser när lönsamheten finns och då kommer en stegvis övergång att ske utan för starka politiska påtryckningar. Landsbygdscentret har funnit sina former, som jag ser det. Jordbrukarna och övriga företagare kan säkert få råd och information inom sina respektive områden.

 

Vad beträffar ÅHS-organisationen och den verksamheten var tanken vid bildandet av reformen att hålla kostnaderna nere men med tanke att för den skull hålla en hög nivå på sjukvården. Man kan bara konstatera att 34 procent av det framlagda budgetförslaget hänförs till social- och miljöavdelningen; där ingår givetvis anslaget för ÅHS:s drift om 55 miljoner euro. Landskapsstyrelsen skriver under momentet  45.70 i sina motiveringar att för styrelsen för ÅHS framhålla att åtgärder måste vidtas för att stävja kostnadsökningen. Här har nog ÅHS-styrelsen en uppgift att ta på allvar.

Fru talman! Vad övrigt beträffar budgetförslaget finns inte så mycket att ordna om. Samtliga avdelningar har väl i stort försökt följa de givna budgetramarna.

 

Avslutningsvis måste jag bara nämna vägarna, som alltid brukar nämnas i budgetdebatter. Jag tror dock att inte någon har nämnt någonting om väganslag och trafikavdelningen, men jag tänker avsluta med att ge en eloge till trafikavdelningen för prioritetsordningen på utbyggnaden av huvudväg 3, då med tanke på Långnäs hamn. Det står alltmer tydligt och klart att Långnäs hamn kommer att bli den godshamn framför allt som har den största utvecklingsmöjligheten i landskapet. Det förs underhandlingar kontinuerligt om att ytterligare utöka trafiken, så därför anser jag att det är av stor vikt att huvudväg 3, i enlighet med trafikavdelningens förslag, får en hög prioritet och jag kan bara konstatera att två vägplaner ligger under behandling, så det ser positivt ut.

 

Fru talman!

Jag måste nämna några ord  i och med att jag är medlem av finansutskottet hur finansutskottet ser på behandlingen av budgetförslaget. Jag tycker mig ha hört under den debatt som har varit och fortgår att finansutskottet borde göra vissa utredningar. Det borde stå klart för samtliga att finansutskottet har en sekreterare till sitt förfogande – jag  vill säga en kunnig och duktig sådan – men jag hänvisar till den tidsram som jag hoppas att samtliga ledamöter har tagit del av på anslagstavlan. Om vi skall hålla den målsättningen, så tror jag inte att tidsplanen ger oss så stora utrymmen för att utreda. Däremot skall jag vara den första att djupt och grundligt sätta mig in i behandlingen av hela budgeten i sin helhet i finansutskottet, men också samtliga inlämnade finansmotioner.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är sant som ltl Holmberg sade, att trafikavdelningen har gjort bra ifrån sig de senaste åren. Det är framför allt för att man har slutat att exploatera obruten mark för vägar och man har gått in för en policy som är mera miljövänlig. Det tycker jag är värt beröm. Däremot tycker vi inte att man skall riva Marsundsbron. Det är inte en klok återanvändningspolitik. Det hoppas jag att ltl Holmberg uppmärksammar i finansutskottets behandling.

 

En principiell fråga som jag gärna skulle höra ltl Holmbergs åsikt om gäller vem som sist och slutligen bär ansvaret för att ÅHS skall hålla sina budgetramar någorlunda. Är det inte ändå så att det är lagtinget och finansutskottet som skall sätta ribban? Sedan är det styrelsen som får prioritera och spara. Men som det är nu är det inga politiker som tar något ansvar. I ÅHS rullar det på, i landskapsstyrelsen rullar det på och så kommer det hit och så står vi och klagar på att det bara sker fortgående kostnadshöjningar. Här tycker jag att finansutskottet har ett stort ansvar att se: var skall budgetramen ligga. Lägg den då på den nivån så att ÅHS-styrelsen får göra besparingar. Men varför skulle den göra sig det politiska obehaget när det är så här det rullar på år efter år! Vad anser ltl Holmberg om detta, vilket ansvar har finansutskottet och lagtinget?

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Vad beträffar det första som ltl Sundback anförde om rivningen av Färjsundsbron (salen: Marsundsbron!) ursäkta mig: Marsundsbron, finns det beslut att det skall utföras, enligt vad jag känner till.

 

Vad beträffar ÅHS-verksamheten och den kostnadsram som de har att ta sig an är det givetvis landskapsstyrelsen som ger ramar och lagtinget som beslutar. Där har förstås finansutskottet en given position att kunna justera det, men jag tror inte att finansutskottet sitter inne med den kompetensen, utan nog är det i första hand ÅHS-styrelsen som skall se till kostnadsnedskärningar inom ÅHS-verksamheten, där det finns t.o.m. flera stycken lagtingsledamöter.

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Jag tycker att det här är en väldigt viktig ansvarsfråga. Det är så att för alla politiker är det svårt att säga nej till äskanden från ÅHS. Om vi inte tar ett kollektivt ansvar här kommer det inte att bli gjort, för då kommer man att göra populistiska utspel från olika grupper och partier. Om nu majoritetsblockets landskapsstyrelse har satt en ram, är det inte då politiskt logiskt att samma majoritet i lagtinget håller fast vid den? Är inte det att föra en konsekvent politik? Så tycker jag att man åtminstone måste resonera; om sedan inte byxorna håller hjälper det inte vilka majoriteter vi har i landskapsstyrelse och lagting.

 

Det var glädjande att ltl Holmberg tog tillbaka förslaget om rivningen av Färjsundsbron, för det skulle vi inte ha kunnat stöda från socialdemokraternas sida! Men när det gäller rivningen av Marsundsbron tror jag inte att det är riktigt väl eftertänkt i landskapsstyrelsen. Det är fråga om återvinning och jag börjar vid det här laget ha ganska goda erfarenheter av hur man skall återvinna också stora projekt. Det bästa är att egentligen inte göra så mycket, utan att använda den för den funktion som den tidigare har haft. Nu kostar det både att ta ner den, att göra sig av med massorna och framför allt utnyttjar man inte den resurs som bron har för t.ex. den lätta trafiken. Här behövs det inte några långa utredningar men nog lite eftertanke i finansutskottet; annars är det en kapitalförstöring och också ett miljöproblem, om man skall riva bron, som trafikavdelningen vill.

TALMANNEN: Jag vill än en gång påminna om replikreglerna. Enligt AO:s regler kan replik innehålla endast förklaringar, rättelser eller bemötanden.

Ltl Sundback: Gäller det bara mig! TALMANNEN: Jag har sagt det till många!

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Jag skall börja med en förklaring. I mitt anförande berörde jag inte frågan huruvida man skall riva eller bevara Marsundsbron. Det bör ltl Sundback ha klart för sig.

 

Vad beträffar ÅHS och dess verksamhet, där jag hade synpunkter på att kostnadsramarna börjar bli för stora, tror jag inte att jag är ensam om att ha den åsikten här i salen. Men hur man skall åtgärda detta är inte så lätt. Jag sade att med tanke på det landskapsstyrelsen har skrivit i budgetmotiveringen måste ÅHS-styrelsen angripa problemet.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Ltl Holmberg tar i sitt anförande upp jordbrukarnas situation och ekoodling. Landskapsstyrelsen har tagit beslut om att egna arrendegårdar skall odlas ekologiskt. Handlingsprogrammet talar om ekologisk odling. I den budget som vi nu diskuterar talar man om att 25 procent av jordbruket skall vara omställt till ekologisk odling 2006. Nu säger ltl Holmberg att det här är upp till de egna jordbrukarna. Då vill jag fråga centern genom ltl Holmberg: Är det så att centern är inne för en miljöpolitik och ekologisk odling eller är det inte så?

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman! Jag kan upplysa ltl Holmberg om att målsättningen från landskapsstyrelsens och jordbuksbyråns sida är att man skall i möjligaste mån gå in för ekologisk odling. Men som jag sade i mitt anförande tror jag ingen politiker, ingen tjänsteman, kan påtvinga en jordbrukare att slå om till ekologisk odling om han inte ser att han får lönsamhet i det. Det är samma som att en vanlig löntagare blir utan sin lön.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman! Eftersom centern är en av de två landskapsstyrelsepartierna är min fråga fortfarande hur centern ställer sig till detta, eftersom man har varit med och skrivit handlingsprogrammet och man har varit med och skrivit allmänna motiveringarna i föreliggande budget. Vilken är centerns politik, jordbrukspolitik och miljöpolitik?

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Centerns politik att värna om jordbruket och landsbygden står nog klar för de flesta. Det förvånar mig att det inte står klart för ltl Lindholm. Om någon har värnat om landsbygden och jordbruket, så har väl centern i alla fall gjort det under alla dessa år, och vi kommer fortsättningsvis att göra det. Om sedan inte centern kan övertyga varenda jordbrukare att gå över till ekologisk odling, så det tror jag är svårt oberoende vilket parti man hör till. Hoppas att de obundna skulle lyckas med det! Jag bara önskar dem lycka till!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Holmberg, som också är viceordförande i finansutskottet, gav ett klart besked om hur finansutskottet skulle ha möjlighet att behandla budgeten. Förstod jag honom rätt skulle man hinna läsa igenom den, man skulle hinna höra några sakkunniga och så skulle man avge ett betänkande – i stort sett enligt landskapsstyrelsens förslag – men man var beredd nog att lyssna på några enstaka förslag från oppositionen. Jag vill hänvisa till sammandraget i budgeten med förslag till treårsplan för åren 2002-2004. Det är ett fel i den enligt finanschefen år 2002 därför att förlusten på 21 miljoner euro, 150.000 miljoner mark, är inte med, men för övrigt stämmer den. Budgeter i fullständig obalans skall nu behandlas av lagtingets finansutskott. Då påstår ltl Holmberg att vi andra har begärt en massa utredningar. Den enda vi har hört som har begärt en utredning här i salen i finansutskottet är finansministern Olof Erland, som begärde en utredning i skattefrågorna av finansutskottet. Jag har inte hört någon annan begära några utredningar, utan vad finansutskottet behöver göra är att ta politiska beslut som är annorlunda än dem som landskapsstyrelsen har presenterat oss med budgeter i fullständig obalans! Det är det som finansutskottet nu politiskt måste justera och vi från Frisinnad Samverkan har en hel del förslag. Men vi kan inte ha alla förslag för att få budgeten i balans och därför har vi föreslagit att finansutskottet skall kräva att landskapsstyrelsen sätter dem i balans. Jag hoppas att ni som sitter i utskottet kan föra en sådan konstruktiv diskussion för att uppnå politiska beslut. Vi begär inga utredningar av finansutskottet, möjligen förklaring av några oklara punkter som landskapsstyrelsen har, men det är inte utredning. Ni skall ju höra sakkunniga i alla fall.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Jag avslutade  mitt anförande med att gå lite in på hur finansutskottet kommer att ta sig an budgeten. Det avviker inte från tidigare års principer, men vi har en kort tidsram. När man har följt debatten så långt vi nu har kommit har man fått det intrycket att ni begär nästan det omöjliga av finansutskottet. Som jag sade kommer vi att höra sakkunniga och försöka fördjupa oss i budgetförslaget, också samtliga finansmotioner, nämnde jag också, ifall inte ltl Jansson uppfattade det.  Jag ville bara upplysa lagtinget om vilken kärv tidsram vi har i finansutskottet, som tyvärr alla år har varit fallet. Jag vill återknyta till budgetarbetet för år 2001, då vi fick ett stort beröm för vårt betänkande; målsättningen skall vara densamma i år.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag förstår synpunkterna från ltl Holmberg väldigt väl. Jag har själv suttit åtta år i finansutskottet, varav fyra år som ordförande, så jag känner väl till arbetet. Det var dessutom före parlamentarismens tid då finansutskottet jobbade mycket mera med budgeten än vad man har gjort de senaste åren. Vi är alltså överens om att den här gången har finansutskottet en verkligt svår uppgift sig förelagd. Det är treårsbudgeter som presenteras av landskapsstyrelsen med ett sammanlagt underskott på nästan 1 miljard mark. Aldrig någonsin har man ens i närheten varit inne på en så problematisk situation i landskapet som vi nu har. Det är lagtinget som skall ansvara för resultatet och det är vårt finansutskott som skall presentera förslag för oss, så ni har jätteproblematiskt att klara av det här – det förstår jag – och vi är beredda från vår sida att verkligen komma med konstruktiva förslag så att man kan få någorlunda balans i landskapets ekonomi framöver.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Jag tackar för ltl Jansson för de sista orden. Jag tycker att vi har närmat oss varandra. Han har säkert större erfarenhet än vad jag har av finansutskottets arbete, men jag tror att ltl Jansson inte behöver vara orolig för att vi inte skall ta oss an den här svåra arbetsuppgiften som finansutskottet har framför sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Arbetet med budgetförslaget i landskapsstyrelsen har varit intensivt men det har uppgjorts i enig och konstruktiv anda. I stort sett har jag fått igenom mina önskemål i förslaget till trafikbudget och budget för byggnadsbyrån. Endast på några moment har jag fått kompromissat och det anser jag att är acceptabelt.

 

Trafikavdelningens budget visar en minusbudget, vilket skall läsas så att trafikavdelningen håller på att anpassa sig till det kostnadstryck som redan har uppstått och som förmodligen kommer att öka de närmaste åren. Minskningen i budgeten betyder inte mindre skärgårdstrafik, sämre vägunderhåll etc. Genom effektivisering kommer vi att klara en minskning i budgeten utan att ge avkall på nuvarande vägombyggnadsprogram, vägunderhåll, skärgårdstrafik och kollektivtrafik.

 

Effektivisering åstadskommes bl.a genom bra personalpolitik och god planering. Bra personalpolitik åstadskommer vi genom att  att stimulera och engagera personalen. Bra arbetslokaler och arbetsmiljö är viktigt i sammanhanget.

 

Bra planering åstadskommer vi genom den reviderade trafikplanen och den nya trafiksäkerhetsplanen som beräknas bli klara i början av nästa år. Trafikplanen och trafiksäkerhetsplanen kommer att vara ett viktigt instrument för en effektiv trafikpolitik.

Trafikplanen kommer att ges till lagtinget som ett särskilt meddelande.

 

Herr talman! Jag vill säga några ord om trafikbudgeten rent konkret. Busstrafikens turlistor har setts över och till en viss del justeras efter behovet. En del kvällsturer har införts i turlistan. Passagerarvolymen har ökat något detta år. Landskapsstyrelsen kommer att fortsätta ansträngningarna för en märkbar ökning av bussåkande. Landskapsstyrelsen håller för närvarande på att se över taxorna för skolorna, diskuterar införande av ungdomskort och ser även över övriga taxor. Personligen är jag lite besviken att jag inte ännu har åstadskommit rättvisa och bra taxor som medför betydligt bussåkande. Förhoppningsvis kommer landskapsstyrelsen att ta beslut i ärendet inom några månader om taxorna.

 

Ett oljeskyddslager planeras att uppföras i Möckelö för att tillsammans med årets budget märkbart förstärka oljeskyddet på Åland. Nämnas kan att landskapsstyrelsen erhåller 90 % från oljeskyddsfonden för dylika investeringar.

 

Skärgårdtrafikens volymer kommer i stort sett att vara oförändrade nästa år. Nämnas kan att lokaltrafiken till Jurmo permanentas. Landskapsstyrelsen anser att skärgårdstrafiken är en livsnerv som skall behållas och utvecklas. Byggande av en ny skärgårdsfärja måste börja aktualiseras. Tidsplan för en ny färja kommer att anges i den kommande trafikplanen.

 

Landskapsstyrelsen räknar med att även i fortsättningen skall en stor del av vägunderhållet utföras i egen regi. Därför är vissa investeringar i maskinparken nödvändiga för nästa år.

 

I budgetförslaget föreslås inköp av en ny lastbil då den älsta lastbilen är ca 20 år gammal.

 

Användning av vägsalt i halkbekämpningen upphör fr.o.m hösten 2002. Endast i undantagsfall kan vägsalt användas.

 

Grundförbättringen av glesbyggdsvägar fortsätter  enligt nuvarande modell d.v.s grundförstärkning och asfaltering med bibehållande av vägsträckningen både i höjd- och sidled.

 

På investeringssidan kan nämnas påbörjande av en kraftlig uppgradering av färjfästena Hummelvik, Kumlinge, Åva ( för Jurmotrafiken ), Harparnäs och Kyrkogårdsö. Ombyggnad av huvudvägen till Svinö kommer att prioriteras.

 

Även utbyggnad av gång- och cykelvägar kommer att prioriteras.

 

Trafiksäkerhetsinvesteringar kommer att i stort följa den kommande trafiksäkerhetsplanen.

 

Arbete med att långsiktigt trygga flygtrafiken till och från Åland pågår. Beroende på hur arbetet framskrider kan eventuellt landskapsstyrelsen måsta återkomma i detta ärendet till lagtinget.

 

Som grund för  bostadspolitiken finns landskapsstyrelsen handlingsprogram. Där finns angivet bl.a följande:

 

Landskapsstyrelsen skall i sin bostadspolitik verka för att alla kan få en bra bostad till en rimlig kostnad. Landskapsstyrelsen skall medverka till att förbättra bostadssituationen där det privata byggande inte är tillräckligt. Målet är ett regionalt spritt boende där landskapsstyrelsen undersöder bostadsproduktion i alla regioner. Principerna är så att kommunerna och privata bygger och att landskapsstyrelsen erbjuder förmånliga finansieringsformer. Landskapsstyrelsen erbjuder idag räntestödslån för ägobostäder. Byggande av ägobostäder kan anses vara av tillfredställande omfattning. För närvarande byggs det ca 100 ägobostäder på Åland både med räntestödslån och egen finansiering. För hyreslägenheter finns det för närvarande också räntestödslån, vilket inte har visat sig varit tillräckligt för att bota bostadsbristen. Därför har landskapsstyrelsen beslutat att införa ett s.k enhetslån. Landskapsstyrelsen har därför budgeterat 8.000.000 milj. euro vilket beräknas ge ca 100 nya bostäder. Landskapsstyrelsen räknar med att enhetslånet skall betyda en betydlig förstärkning av bostadsbeståndet i Ålands två tätorter d.v.s Mariehamn och Godby. Enhetslånen kommer också att betyda att byggnationen tar fart i glesbyggds och i skärgården.

 

Med detta vill landskapsstyrelsen visa att vi gör allt för att åtgärda bostadsbristen då bristen på bostad är en hopplös situation för den enskilde men också en  ”flaskhals” för utvecklingen av vårt näringsliv och hela vårt samhälle.

 

Landskapsstyrelsens bostadspolitik kommer att medföra att den akuta bostadsbristen är ett minne blott år 2003/2004.

 

En energiplan kommer att uppgöras under nästa år. I energiplanen skall målsättningar om energiförsörjningen anges. Målsättningen i energiplanen kommer att vara en kraftig ökning av vindkraften och bioenergin så att Åland på sikt skall vara så självförsörjande på egen energi som möjligt. Detta med tanke på både miljön, ekonomin och säkerheten i landskapet. Med dagens elpris och oljepris är både vindkraft och bioenergi konkurrenskrafig.Även som ett komplement till reservkraften torde vindkraften vara att räkna med. Ålands vindenergi andelsbolag och Ålands vindkraft Ab har planer att bygga  sju stycken vindkraftverk i Nyhamnsarkipelagen. Dessa vindkraftverk skulle märkbart öka vindproduktionen på Åland. En MKB har nu påbörjats. Denna MKB har inte fördröjts utan förberedelserna för inbegärande av anbud och andra formaliteter är betydligt mer komplicerande och arbetsdryga än vad utomstående kan tro. Därefter kan miljöprövningsnämnden behandla ärendet. Sen skall byggnadsnämnden i Lemland behandla ärendet. Om allt går som tåget och inga besvär lämnas in i något skede kan byggande av vindkraftsparken tidigast komma igång 2003. På grund av detta behöver medel för projektet äskas i budgeten 2003 och 2004. Om landskapsstyrelsen skall gå in och stöda projektet skall inte bara bidrag ges för projektet. I stället bör landskapsstyrelsen även teckna aktier och andelar i projektet för att på detta sätt vara med och förverkliga vindkraftsparken. Det är viktigt för landskapsstyrelsen att ärendet om vindkraft i Nyhamnsarkipelagen behandlas korrekt med tanke på att det handlar om stor insatts från landskapsstyrelsens sida. Även de berörda som är för eller emot måste komma till tals i något skede. Naturligtvis är det lagtinget som har sista ordet om vindkraftsprojektets vara eller inte vara.

 

Till sist fru talman kan nämnas att inom brand- och räddningsnämnden kommer en ny lagstiftning utarbetas under året. Målsättningen med lagstiftningen är att ge kommunerna en möjlighet att uppnå en effektiv verksamhet utan att ge avkall på säkerheten.

 

Allra sist fru talman är jag glad för att man tack vare landskapsbidrag nu äntligen kommer att bygga ett badhus i Mariehamn. I rättvisans namn måste man också ge en eloge för de som driver frågan i Mariehamn. Det är också mycket bra att landskapsstyrelsen gett startskott till idrottscentrumet i Ålands andra tätort, Godby. Idrottscentrummet i Godby kommer efter ett antal år att bestå av bla ishall och simhall. Jag hoppas att man nu snabbt kommer igång med driftsbolaget så att byggstart kan ske inom nästa år.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Det var synd att landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson inte nämnde de saker som han inte har fått igenom. Det skulle ha varit betydligt lättare för oss då! Det är nog inte lite som han har fått igenom. Han skall utöka verkstaden, han skall ha oljeskyddslager och han skall bygga en kaj till, trots att det finns flera privata varv och verkstäder som säkert vissa tider inte har så rysligt mycket att göra och som skulle kunna göra dessa arbeten och kanske få en utökning av den verksamheten. Dessutom fick jag klart för mig att vägentreprenörer så småningom kan packa ihop och fara ”för det här sköter vi själva!” Jag tycker därför att det skulle vara bra om landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson kan nämna vad han inte har fått igenom – för nu vet vi att det har inte rått någon brist på pengar här inte!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman! 

Jag får tacka för de fina berömmen av ltl Salmén. Jag har fått mycket mera verksamheter i budgeten, trots att budgeten visar en minusbudget. Det visar på effektivitet, så de berömmen får jag tacka ltl Salmén för. Det känns bra. För övrigt kan jag konstatera att investeringsbudgeten är oförändrad. Där skall samtliga vägbyggen bjudas ut och skötas av privata entreprenörer.

 

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman! 

Detta är intressant att höra, men jag lyssnade på vad landskapsstyrelseledamoten sade när han föredrog ärendet. Det var det jag gav replik på. Han sade att vi skall göra det i egen regi. Någonting annat hörde inte jag från talarstolen. Jag replikerade emot det anförande landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson hade, men det var väl samma sak med, så tydligen finns det bara den gamla axeln som har kommit upp igen och Runar Karlsson har anslutit sig till den – axeln Mariehamn – Godby skall ha det mesta!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Som jag sade tidigare här skall investeringsbudgeten bjudas ut och skötas av privata vad gäller vägbyggnadsarbete. Jag nämnde de egna grundförbättringsjobben, som görs som tidigare i egen regi och som också gjordes under den tid ledamoten Salmén satt med i landskapsstyrelsen.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Vi i Frisinnad Samverkan är glada för att landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson orkar stå emot och hålla fast vid den tidigare införda trafikpolitiken, som vi känner igen till huvuddelarna, man fortsätter att hålla färjlinjer driftsprivatiserade, man fortsätter att beställa av entreprenörer, man har i treårsplanen i budgeten oförändrade avgifter för skärgårdsfärjorna; trots att vi från den andra regeringsparten har hört att de skall bort efter valet är de fortfarande med i 2004 års kalkyl osv. Vi är glada för det! Men jag är orolig för en sak, landskapsstyrelseledamoten Karlsson, och det gäller hur vi skall ha de långsiktiga resurserna för att bl.a. klara skärgårdstrafiken med tanke på de enorma 100 miljoners underskott som landskapsstyrelsen redovisar för de kommande åren. Då vill jag undra hur det går med trafikplanen, som ledamoten Karlsson sade att vi skall få hit till lagtinget. Jag har från ett par skärgårdskommuner fått beskedet att det som nu är på remiss efter att landskapsstyrelsen har tillsatt en trafikplanegrupp är vår gamla trafikplan från 1999 eller 1998, alltså har man inga egna förslag utan nu, två-tre år försenat, skickar man ut en gammal plan på remiss och frågar vad tycker ni om det här i kommunerna! Den här landskapsstyrelsen har inte utarbetat något eget. Men det här måste väl vara en felaktig information. Jag har fått den från några skärgårdsbor som kanske inte är så där fullt informerade om det, så låt oss höra hur det är!

 

Jag hade en fråga till landskapsstyrelseledamoten Karlsson som han inte tog upp och som han är ansvarig för, nämligen IT-centret på Klinten. Kunde vi få höra lite om tidsplanen för det?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

När det först gäller trafikplanen vill jag informera att den är under beredning, så det är inte så stor idé att diskutera den här, utan vi återkommer när den är färdig. Jag kan försäkra ltl Roger Jansson att vi jobbar från början s.a.s. Det är inte något gammalt utan vi börjar från början och det som är bra i den gamla tar vi naturligtvis därifrån. En första förfrågan har nu gått ut till kommunerna om trafikplanen. Visserligen har man skickat med den gamla som bilaga, men det är också mycket nytänkande. Det där återkommer vi till den dagen den ligger på lagtingets bord.

 

När det gäller IT-byn på Klinten kan jag meddela att arkitekter är kontaktade, arkitektskissning pågår liksom  stadsplaneändring, ny VD är tillsatt inom Ålands Industri, som handhar. Finansministern Olof Erland är synnerligen engagerad i ärendet, ledamoten Gun Carlson är mycket engagerad i ärendet för sin del och hela landskapsstyrelsen engagerar sig i det. Proceduren tar sin tid, men så fort vi bara hinner kommer vi att jobba fram ett bra koncept.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!  Tack för svaret visavi IT-byn på Klinten! Det låter positivt och jag vet att det tar tid, och det kommer att ta tid. Det skall vara stadsplan också i det sammanhanget som man samtidigt måste jobba med.

 

När det gäller trafikplanen fick jag bekräftat det som skärgårdsborna hade berättat åt mig, att det är den gamla som är utskickad och som de skall åsikter om. Det var ett litet konstigt förfarande. Jag hade trott att den här landskapsstyrelsen skulle ha någon slags färdig politik som man ville i en remissomgång få skärgårdskommunernas synpunkter på, men det kanske blir en remissomgång senare när landskapsstyrelsen har tagit fram någonting.

 

Landskapsstyrelseledamoten Karlsson sade i sitt anförande att bara man får ett driftsbolag för Godbysatsningarna, leisure-centret, aktivitetsanläggningarna för sport. Bara man får ett driftsbolag kan man komma igång med byggnationen, men jag har för mig att man måste ha en byggherre, en huvudman, en som bygger, det är det viktiga; driftsbolaget är också viktigt när man har husen, att man har någon som sköter driften, om det inte är byggherren. Men vem skall vara byggherre för dessa fyra stora anläggningar i Godby?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman! 

Beträffande trafikplanen har vi fått hemskt mycket beröm för att vi i ett tidigt skede gick ut till kommunerna och frågade dem hur de vill ha det, så att de fick börja från noll och berätta. Sedan skickade vi med den gamla trafikplanen som mall för hur en trafikplan kan se ut. Visserligen finns det lite angett där också, men det är inte alls meningen att man skall följa den, så den där kritiken förstår jag inte riktigt, men säkert kan  man kritisera det också.

 

När det gäller Godbyprojektet är det viktigaste att man får ett driftsbolag. Byggherren blir antagligen de norra åländska kommunerna. Vem som sedan får driftsbolaget vet inte jag, men det viktigaste är att få ett driftsbolag. Får man det tror jag att projektet är i hamn.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Jag har under remissdebatten ganska hårt kritiserat bristen på politisk styrning av verksamheter, både inom hälso- och sjukvård och utbildning samt miljö. Men här vill jag göra ett undantag. Jag tycker att trafikavdelningen skulle vara en modell för övriga avdelningar för hur man politiskt styr verksamheten. Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson skall få beröm av mig för sin presentation där han talade om de olika styrdokument som man har; han visade också på att man genom god planering och personalpolitik mot bakgrund av de dokument som innehåller klara målformuleringar kan effektivera verksamheten och på det sättet göra inbesparingar. Å andra sidan visar detta att det inte har varit så effektivt skött förut. Men bättre sent än aldrig! Det här är just det tänkesätt som jag tycker att borde genomsyra alla politiska sektorer i vår budget. Tyvärr finns det riktigt utvecklat bara inom trafikavdelningen. Men det betyder inte att vi skulle ha samma åsikt i varenda en fråga och en sak som åtminstone vi socialdemokrater har svårt att acceptera är rivningen av Marsundsbron, som både kostar pengar och utgör ett miljöproblem när man skall göra sig av med massorna. Nu vill jag att landskapsstyrelseledamoten Karlsson motiverar rivningen ekonomiskt och miljöpolitiskt.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!  Marsundsbrons rivning är ett beslut som har tagits tidigare i och med att vägplanen antogs. Det är alltså ett gammalt beslut som inte jag har för avsikt att riva upp, utan detta borde man göra i demokratisk anda.

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Jag uppfattade det så att det är helt enkelt bara att följa order från lagtinget, så egentligen har man inte prövat om det i dag är ekonomiskt och miljöpolitiskt motiverat, utan om lagtinget här vill spara in pengar och också ta tillvara bron och de möjligheter det ger för cykel- och gångtrafiken, så förefaller inte landskapsstyrelsen att ha något emot det. Jag tackar för det!

 

Den andra saken jag vill få ett förtydligande om är kollektivtrafiken. Man ökar nu stödet till kollektivtrafiken till ungefär 4,8 miljoner, om jag har räknat rätt. Då är min fråga: Kan ansvariga ministern ge svar på den fråga som vi diskuterade tidigare i dag: Vilka miljöeffekter har detta? Kan man från trafikavdelningen säga någonting om det eller är det helt enkelt fråga om att ge utökad trafik och service till dem som åker buss? Det andra är en fråga som vi många, många gånger har tagit upp: Hur mycket av dessa pengar skall stadens kollektivtrafik få?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det är omöjligt att uttala sig om den totala miljöbelastningen av busstrafikåkandet jämfört med bilåkandet, kanske också omöjligt att utreda. Så mycket kan jag i alla fall säga att vi har tänkt på att även bussarna avger växthusgaser och andra föroreningar förstås, men vi dragit in en del av turerna, där det åker ett fåtal människor. Vi har sagt att vi vill gärna ha en hygglig beläggning på bussåkandet för att det skall vara ekonomiskt och miljömässigt försvarbart.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Trafikansvarige Runar Karlsson hade en omfattande presentation av hela sitt ansvarsområde. Det är alltid lika trevligt och lättsamt att höra det. Men det finns vissa saker som jag skulle vilja fråga när det gäller trafikavdelningen. I fjolårets budget ingår det en försäljning av en trafikbåt som heter Tärnan. Trafiken skulle ut på totalentreprenad. I årets budget finns inga planer på att färjan skall säljas utan den skall skötas i egen regi. Varför har man inte följt upp och förverkligat 2001 års budget?

 

Det var också fråga om inköp av en lastbil och projektering av en ny skärgårdfärja. Det skulle vara bra att veta vilken färja man skall projektera.

 

När det gäller allmän miljövård föreslår man att det skall köpas in en bil av bästa miljöval till den avdelningen. Jag undrar hur man för övrigt i förvaltningen skall göra ”bästa miljöval” när det gäller lastbilsköpet! Det står faktiskt i motiveringarna för ”Allmän miljövård” att miljön skall vara integrerad i alla samhällssektorer och att arbetet att miljöanpassa landskapsstyrelsens allmänna förvaltning fortsätter samt att ”målsättningen är att landskapsförvaltningen skall bli en föregångare och förebild, t.ex. göra bästa miljöval vid all slags upphandling”. För mig skulle det vara väldigt mycket intressantare att ha en miljövänlig lastbil framom en personbil på allmänna miljöbyrån. Jag skulle vilja veta hur det här skall gå till!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Trots att man inte kan ställa frågor i repliker, skall jag ändå försöka svara på de många frågorna, som jag i och för sig har svårt att svara på så här direkt. När det gäller Tärnan kan jag konstatera att vi har en och en halv månad kvar på detta år och vi jobbar på ärendet och vi har det nog på gång, så det tror jag att ordnar sig. Lastbilen skall naturligtvis köpas in enligt de EU-bestämmelser och miljökrav som ställs, största möjliga förstås, om kostnaderna är rimliga, men alla dieselbilar i dag håller en hög miljöklass. Färjan som jag nämnde i mitt anförande återkommer vi till i trafikplanen.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det blev något oklart. Det förefaller ännu som om man tänker sälja färjan men samtidigt sköta trafiken i egen regi. Då skall det tydligen något annat tonnage dit. Vilket tonnage skall man sätta på linjen? Säljs inte Tärnan vill jag bara påpeka att har man ändrat sig på den linjen, så undrar jag varför man inte har kunnat ändra sig när det gäller Marsundsbron?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Bankdirektör Karlsson berör i sitt anförande socialiseringen av bostadsfinaneringen och man ställer sig då frågan: Anser bankdirektör Karlsson att en ytterligare subvention till hyresboende nu borde innebära att man ökar och förbättrar subventionerna till ägarbostäder också för att jämställa dessa former och för att få rättvisa i de olika bostadsformerna och finansieringen? Centern brukar stå för en landsbygds- och skärgårdspolitik och försvara deras intressen, men de som bor där vill i första hand ha ägarbostäder; det är därför man bosätter i skärgården och på landsbygden. Jag får det inte att gå ihop med centerns ideologi att satsa så här hårt på hyresbostäder men helt negligera behovet av ägarbostäder.

 

När det gäller vindkraften säger energiminister Karlsson att projektet inte har fördröjts. Varför tog det då hela tre månader att bara besluta om en miljökonsekvensbedömning? Det är oförsvarligt lång tid. Det tog på dagen tre månader. Det är misstänksamt exakt! Man säger också från landskapsstyrelsen sida att man skall satsa i aktier och andelar i stället för bidrag. Om jag inte minns helt fel från den förra landskapsstyrelsens arbete ställer detta till ekonomiska problem för andelslag och aktiebolag vad avser avskrivningar och sådant. Jag kommer inte ihåg detaljerna, men jag kommer ihåg att det var svårt att få en sådan lösning. EU ställer också krav på en viss nationell finansiering och den kan inte göras på annat sätt än med bidrag. EU-reglerna tillåter 50 procents understöd av projekt som har att göra med miljövänlig energi, så det är inget problem att bevilja direkta bidrag. Varför har man inte skrivit med ett enda ord i budgeten om Nyhamnsprojektet nu när energiministern tar upp det. Det förvånar mig storligen att man nu när budgeten är avlämnad börjar prata om Nyhamnsprojektet, hur positiv man är, att det skall förverkligas osv. Nog borde man väl ha skrivit att man planerar det och att man får, som jag har sagt tidigare, en fullmakt av lagtinget att ge sig in i projektet och ge garantier för kommande års anslag. Varför har man inte gjort det?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Först till bostadsfrågan och regionalpolitiken. I de nya enhetslånen kommer det att införas ett betydande regionalpolitisk instrument. Det kommer att bli lägre ränta på enhetslånen ju längre ut i glesbygden man kommer, så där har vi en betydande injektion för byggande. Räntestödslånen för ägobostäder är i dag synnerligen förmånliga i och med att du kan bygga ett egnahemshus, erhålla räntestöd i 10-15 år, du kan sälja bostaden precis när du vill och ha räntestödet som förmån när du säljer. Du behöver alltså inte betala tillbaka räntestödslånet, utan det är ett direkt bidrag. Det är förmånligt att bygga ägobostäder i dag. Hyresbostäder får du inte sälja. Under hela lånetiden måste du äga hyreshuset. Har du en amorteringstid på 40 år måste du behålla den i 40 år, du får inte sälja den och göra vinst på den, så där bromsar det, om man säger så.

 

Ltl Sundman tyckte att miljökonsekvensbedömningen tog lång tid, tre månader, men det är klart att det tar tid. Det finns upphandlingsregler och annat som skall följas av tjänstemännen och landskapets tjänstemän är tyvärr överhopade med arbete i dag. Det stora högar på alla avdelningar som skall betas av, men ändå har man prioriterat Nyhamns MKB:n, man har tagit den före andra ärenden, så jag tycker inte att man har förhalat det, utan man har gjort så gott man kan.

 

Beträffande aktier och andelar kontra bidrag har jag senast i dag haft ett möte med bolagen och vi är tämligen överens om vilka konstruktioner vi kan göra. Lagtinget får i sista hand besluta om projektet.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

En regionalpolitisk ingrediens finns redan i räntestödssystemet, så det är ingen nyhet till den delen. Behovet av bostäder på landsbygden och i skärgården är i första hand ägarbostäder eftersom strukturen är sådan att man bor i ägarbostäder, i egnahemshus. Det behövs en viss del av genomgångsbostäder när kommunerna växer, men det är ingen framtid att bara satsa på hyresboende på landsbygd och i skärgården. I staden, däremot, behöver en stor del av bostäderna vara hyresbostäder. Räntestödssystemet halkar nu efter mer och mer därför att det har fasta inkomstgränser som har varit fasta i flera år och också stödbelopp per kvadratmeter. Beloppen är fasta fastän inkomsterna höjs och byggandet blir dyrare, så det innebär att systemet blir nedprioriterat vartefter; man borde fundera på att höja gränserna för att också öka subventionen till ägarbostäder i motsvarande mån som man har ökat subventionerna till hyresbostäder; annars jämställer man inte olika typer av boende, vilket jag tycker är tragiskt för just landsbygden och skärgården som behöver mycket ägarbostäder.

 

När det gäller fördröjningen av Nyhamnsprojektet är det ytterligare en ingrediens: kravet på fågelstudier i ett år, som man först krävde från landskapsstyrelsens sida och som man sedan backade från i ett annat beslut! Det är mycket märkligt. Man kan alltid ha sina funderingar vad det här beror på, men hur som helst är det positivt att man har förstått att man inte kan skjuta projeket i sank genom att fördröja det utan nu är man för ett förverkligande och faktum kvarstår att det står ingenting i budgeten och där har finansutskottet ett stort jobb att reda upp landskapsstyrelsens fadäs till den delen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det är tydligen så att lagtingsledamoten Sundman inte har samma insikter som jag har haft om miljökonsekvensbedömningen. Det står i upphandlingen att miljökonsekvensbedömningen skall göras och att fågelstudier skall göras under ett år, men det står också att befintliga utredningar får ligga till grund för detta. Det finns utredningar redan, så miljökonsekvensbedömningen kommer att ta bara tre-fyra månader. Jag upprepar: miljökonsekvensbedömningen kommer att ta bara tre-fyra månader. Jag hoppas att ltl Sundman hörde vad jag sade: tre-fyra månader! Nu upprepar jag inte flera gånger.

 

Beträffande ägobostäder kontra hyresbostäder i landsbygd och skärgård vet jag från mitt tidigare jobb att det är så att för att man skall få inflyttning till landsbygd och skärgård måste man ha hyresbostäder. Ingen flyttar in till en landsbygdskommun eller en kommun överhuvudtaget och bygger sig ett hus först; man vill först provbo i kommunen och sedan bygger man sig ett bostadshus. Det är den vägen vi vill gå. I dag har i stort sett alla kommuner kö av folk som vill flytta in till kommunerna. Det är därför vi vill bygga. Vi prioriterar givetvis också ägarbostäder, men vi vill slussa in folk via lägenheter i enlighet med vad de själva vill.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Jag skall börja med ombyggnaden av landsväg no 1 mellan Östanträsk och Näfsby eller som den kallas i dagligt tal Långträskvägen. Som bekant försökte jag under hösten få ta del av arbetsplatsprotokollen och andra uppgifter som hänförde sig till detta projekt. I vanlig ordning möttes jag av betydande svårigheter, man skyllde på att protokoll inte var justerade och andra problem. Nåväl, jag har nu studerat en massa handlingar i fråga om Långträskvägen och även handlingar gällande andra vägbyggen bland annat i Brändö och utgående från dessa olika vägbyggen kan jag slå fast att vägentreprenörerna inte behandlas  likvärdigt. Jag har full förståelse för att övriga vägentreprenörers förtroende för landskapsstyrelsens opartiskhet är lika med noll.  En annan förlorare är de bilister som drabbades av den extremt långa förseningen av vägbygget.

 

Det är mycket som verkar egendomligt i denna entreprenad. Ännu så sent som den 7 maj hävdar entreprenören att vägen skall vara klar den 9 juni.  Byggherren landskapsstyrelsen  har dock redan den 26 mars påpekat att bygget ligger ca 3 veckor efter tidsplan.  I detta skede borde entreprenören lagt in extra resurser.  I stället för att sätta in extra resurser i form av maskiner o manskap begärde entreprenören den 21 maj förlängning av tiden, vilket även beviljades av de samarbetsvilliga tjänstemännen på trafikavdelningen .  Till saken hör att byggherren landskapsstyrelsen redan vid kontraktsförhandlingarna  påpekade att ordentliga resurser bör sättas in på detta vägbygge eftersom vägsträckan är lång och byggtiden kort. Den 13 juli hölls slutsyn med Göran Holmberg som landskapsstyrelsens representant. Stig Jansson och Sven-Olof Lindfors som varit landskapsstyrelsens huvudansvariga tjänstemän i detta vägprojekt var inte närvarande. Olika seriösa bedömare anser att vägen var i sådant skick att den inte borde tagits emot. Även asfaltbeläggnings- entreprenören var kritisk till vägens skick. Trots detta godkände Göran Holmberg vägen. Vid slutuppgörelsen fick vägentreprenören 5 dagars förseningsböter, trots att bygget försenades med mer än en månad. Eftersom jag anser att revisorerna bör granska detta ärende vill jag inte i detta sammanhang orda dess mera utan måste än en gång konstatera att övriga entreprenörers förtroende för trafikavdelningens opartiskhet är rubbad. Ett bevis på detta är Norra Sundsvägen där endast ett anbud inlämnades.

 

Ett annat märkligt ärende där trafikansvarige Runar Karlsson  också spelar huvudrollen är Ålands Industrihus Ab:s uthyrande av lokal för dansskola. Ledamoten Runar Karlsson har fört in Ålands industrihus i en enorm expansionsspiral. Enbart under detta år har han köpt in lokaler för dryga 60 miljoner mark. Ett märkligt ärende gäller dansskolans placering i gamla Plasto. Eftersom en del  av styrelseledamöterna var tveksamma till att upplåta Ålands industrihus lokaler för dansskola beslöts att kalla till extra bolagsstämma. Enligt kallelsen till extra bolagsstämman den 29 denna månad skall stämman ta ställning till uthyrande av lokal för dansskolan.  Trots att det formella beslutet om dansskola i gamla Plasto kan tas först vid detta tillfälle, alltså den 29 november, har styrelsens ordförande Runar Karlsson personligen beordrat en omfattande renovering av fastigheten för att den skall passa dansskolans syfte.  Trots att renoveringen rör sig om ca 1,2 miljoner mark har ingen regelrätt upphandling gjorts utan man har givit en projektör fria händer att fullfölja ombyggnaden enligt devisen "kosta vad det kosta vill". På den kommande stämman kommer naturligtvis majoriteten att ta beslut om att underteckna kontraktet eftersom landskapsstyrelsen är huvudägare och i styrelsen sitter förutom ordförande Runar Karlsson även vicelantrådet Olof Erland som viceordförande. Kulturansvariga Gun Carlsson har  också sanktionerat projektet.

 

Det är tydligen på detta sätt centern och liberalerna värnar om demokratin.

 

Eftersom nu ledamoten Runar Karlsson fört Ålands industrihus så långt bort som möjligt från ursprungstanken som var att upplåta lokaler för idkande av näringsverksamhet så väntar jag med skräckblandad förtjusning på ledamot Karlssons nästa steg.

 

PAFs verksamhet har jag alltid betraktat med kritiska ögon. Främst för att i ett monopolbolag som sysslar med spelverksamhet får inga misstankar förekomma om oegentligheter, varken i moder eller dotterbolag.  Jag har också varit kritisk till ledningens och styrelsens hemlighetsmakeri. Det har varit omöjligt att som lagtingsman få reda på vad som försiggår i detta bolag. Därför rensade den nyligen avslutade rättegången luften något , vi fick åtminstone reda på hur stora förluster PAF Online lyckats prestera på något kortare tid än två år, nämligen 23.904.895 mk. Nu vill jag och säkert en stor del av Ålands befolkning ha reda på vart pengarna har tagit vägen: Har pengarna gått till  annonser, i så fall i vilka tidningar och till vilka priser? Ryktet går även om dyra sponsoravtal, jag vill veta hur mycket har det kostat och vem har man sponsorerat. Har man kanske rest upp pengarna, eller har man festat upp dem eller kan det vara så att lönekontot är enormt?? Det finns många frågetecken angående denna enorma förlust och eftersom majoriteten av den styrelse som sanktionerat dessa beslut sitter i denna sal så kräver jag att ni informerar Ålands folk om vart pengarna tagit vägen.

 

Vi hoppas alla att PAF online i fortsättningen skall visa vinst, detta fråntar dock icke den tidigare styrelsen skyldigheten att informera Ålands folk om vart dryga 23 miljoner mark tagit vägen.

Vicetalman Jansson, jag väntar med spänning på redogörelsen!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Om det är så här som ltl Boman säger om de åländska vägbyggena skall vi naturligtvis ta det på fullaste allvar och begära en revision av detta. Det är enda vägen för att se om ltl Bomans påstående stämmer.

 

När det gäller Ålands Industrihus och dansskolan tar jag personligen fulla ansvaret för att vi kommer att bygga en dansskola i Mariehamn. Jag märker till min bestörtning att tvärt det har att göra med flickidrott sätter etablissemanget käppar i hjulet så mycket som möjligt. Hade det här handlat om pojkidrott är jag övertygad om att ltl Boman hade varit tyst! Jag kommer fortsättningsvis att kämpa för flickidrotten på Åland  med oförminskad kraft. Det stämmer inte alls att Ålands Industrihus skulle ha köpt fastigheter för 60 miljoner. Jag vet inte var ltl Boman har fått detta ifrån. Snarare kanske det är tio miljoner. Det är sådana investeringar som kommer att ge en god avkastning. Vi kan förmodligen avyttra fastigheterna redan i dag med vinst. Det har varit goda affärer. Det är inte något problem för skattebetalarna eller någon annan. Beträffande byggandet av dansskolan har anbud inbegärts för de arbeten som man kan begära in anbud för.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag vill meddela landskapsstyrelseledamoten Karlsson att oavsett om det är flick- eller pojkidrotter som det gäller kommer jag alltid att protestera när man tar odemokratiska och, vill jag hävda, olagliga beslut. När landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson säger att han inte har köpt upp lokaler för mer än 10-12 miljoner undrar jag: vad betalade man för Klintens Trä? Nej, där har jag fel och ber att få säga att jag hade decimalkomman på fel ställe! Jag är inte sämre än att jag medger mina misstag, men i vilket fall som helst: när det gäller dansskolan har det inte gått lagligt till. Styrelsen och Runar Karlsson har inte enligt aktiebolagslagen rätt att hyra ut någonting och starta igång ett projekt som avser att hyra ut en skola eller lokal åt dansskolan. Jag har personligen varit där och tittat för några dagar sedan; det är långt gångna renoveringar och de är endast avsedda för dansskolan!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman! Jag  tror att ltl Boman har decimalkommat fel även vad gäller dansskolan! Jag vill påstå att vi har förfarit helt rätt beträffande dansskolan, vi har varit i kontakt med jurister och enligt dem är det ett korrekt förfarande.

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag har också haft förmånen att läsa samma advokats utlåtande om det juridiska i det hela. Där står klart, att styrelsen kan inte frångå sin verksamhetsidé så mycket som att hyra ut till dansskola. Däremot kan en bolagsstämma eventuellt göra det. I Ålands Industrihus stadgar står att det är för att man skall upplåta lokaler för idkande av näringsverksamhet, och jag hoppas att det inte är fråga om en sådan dansverksamhet som idkar någon form av näring som landskapsstyrelseledamoten Karlsson avser att starta!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det är allvarliga anklagelser som ltl Boman kommer med mot den regering som han så ivrigt stödde och pläderade för vid bildandet av densamma! Man frågar sig hur det riktigt ligger till med stödet? Är det så att regeringsbasen definitivt har minskat med en plats eller är det som det brukar vara förut att vinden vänder lite och ltl Boman med den!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag stöder fortsättningsvis den bättre landskapsstyrelsen – och det är den som sitter just nu. Däremot har jag den fulla rätten att kritisera landskapsstyrelsen när jag anser att de har gjort något fel. I ärendet dansskolan anser jag att de har gjort fel och då kritiserar jag dem. Men, som sagt, det är en betydligt bättre landskapsstyrelse vi har nu.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Ltl Rolle Boman, rotar, sin vana trogen, i gamla protokoll och handlingar, både när det gäller vägbyggnadsprojekt och när det gäller PAF:s verksamhet osv. Det är honom fullt tillåtet, det är inte riktigt framåtriktad politik och positivt tänkande, men det får han stå för själv! När det gäller PAF:s Internetspelsverksamhet stämmer det inte överens med verkligheten, så jag vet inte om det är decimalkommat som här också har hamnat på fel ställe! Det är inte en förlust. Det är budgeterade utgifter för att starta upp verksamheten och marknadsföringen. De är inriktade på en verksamhet som skall komma att inbringa inkomster. Det är klart att man måste marknadsföra och det har gått till olika annonser och marknadsföringsåtgärder som jag inte här kan säga exakt vilka tidningar och exakt på vilket sätt varje penni har använts. Jag kan hålla med om att det är dyra initialkostnader just för den här verksamheten, men det handlar inte om någon förlust.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag väntar gärna på redovisningen till ett senare skede och jag vill gärna ha den skriftligt. Men när sedan ltl Pehrsson säger att jag rotar i gamla protokoll vill jag säga, att det blir ingen förändring om inte ”Rolle Boman rotar i protokoll” i det här huset. Jag undrar var vi skulle ha varit om inte jag hade varit här de senaste sex åren! Vi kanske hade haft en budget som hade haft ett underskott på flera hundra miljoner! Jag gör detta för att jag vill att det skall fungera ännu bättre och det skall inte vara något hemlighetsmakeri. Inte äger varken Ann-May Pehrsson eller Christer Jansson PAF. Det är hela Ålands folk som äger den. Kom fram med papperen då!

 

Vad gäller mitt sarkastiska omnämnande om decimalkomman som var fel är det nu fråga om summan 23.904.895 mark och den har jag tagit från de på orten utkommande tidningarna; i dessa tidningar står det att det var hämtat ur rättegångsprotokollet. Jag tror mera på tidningarna och domstolen skriver än vad jag i det här fallet – tyvärr – tror på ltl Pehrsson!

 

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Eftersom ltl Boman erkänner att han rotar i protokoll och papper borde han inte behöva begära redovisningar, för han har säkert tagit reda på vad som finns att ta reda på! Det är också sant att det handlar om Ålands folk. Därför vill jag påstå att PAF:s styrelse tar sitt ansvar på allvar. Det är pengar som skall gå till välgörande ändamål. Det är många ideella organisationer som är beroende av dessa pengar. Vi gör allt för att hitta nya ben att stå på när det gäller PAF:s inkomster just på grund av de hotbilder som finns, t.ex. inom sjöfart osv.  Ltl Boman borde kunna lita på att inte sitter vi och gör av med pengarna för eget bruk utan Internetspelet är helt enkelt fråga om en ny form av spel, som man måste vara med på om man skall ha någon möjlighet att kunna leva kvar på marknaden. Internetspel finns i många länder och det är framtidens melodi s.a.s. Skall vi kunna hänga med och fortsätta att ta in pengar just för behjärtansvärda ändamål, så måste vi satsa. Som jag sade redan är det ingen förlust utan en budgeterad satsning på en verksamhet som vi tror att skall ge inkomster. 

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag måste tyvärr konstatera att jag inte får ut några papper från PAF. Detta år fick jag inte ens årsredovisningen för senaste år, utan finanschefen Dan E. Eriksson gav den åt mig för två dagar sedan. Man försöker undanhålla information. Den enda information jag får om PAF är via massmedia. Det anser jag att är fel. Jag skall ha rätt att komma in och titta på papperen och se vad ni rufflar. Jag har t.ex. frågat vad niodagarskryssningen i Medelhavet ifjol kostade. VD:n för PAF säger, att det har du inte något göra med! Jag anser att jag har göra med det. Jag vill ha reda på vad era kryssningar kostar. Men ni ser – de stänger alla vägar!  Jag tror att det bästa för Ålands penningautomatförening är att alla lagtingspartier blir representerade i dess styrelse. Då kanske det inte finns någon orsak att gömma undan papper och handlingar.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

De senaste årens budgetförslag har följt samma tendens. Luntan blir fylligare till sitt innehåll både i fråga om sidor och utgifter. I tiden ligger att budgetförslag skall innehålla programförklaringar och visioner. Den allmänna motiveringens skrivningar har därför blivit rekordlång och kretsar kring allt som skall planeras, påbörjas, pågå och slutföras. Inkomster och utgifter för framtiden visar ett annat språk. Här finns inte utrymme för utsvävningar.

 

Vi får nog alla ta skeden i vacker hand och konstatera att tider av återhållsamhet stundar i den offentliga förvaltningen hur motbjudande det än känns. Men vår uppgift är också att som goda förvaltare av allmänna medel verkställa indragning av serviceformer som av ekonomiska och andra orsaker inte längre kan upprätthållas. Ju fortare vi stramar åt den offentliga ekonomin dess bättre kan vi lotsa in Åland i en gynnsam utveckling. Den rätta tiden är inne för rannsakan av den offentliga sektorns tillväxt när vi har full sysselsättning inom det privata näringslivet. En överföring av arbetskraft från den offentliga sektorn till den privata påverkar inte heller bostadsbristen. Vi planerar dock fortsättningsvis byggen inom den offentliga sektorn för hundratals miljoner utan garanti för att verksamheten blir bättre eller effektivare i förhållande till insatserna.

 

I den här debatten har det inte kommit fram många förslag om inbesparingar. Ett budgetår kommer att gå utan att skutans expansionsfart avtar nämnvärt. Efter 15 år i landskapsstyrelsen tänker jag osökt på Dag Hammarskjölds visdomsord: ”Tiden rinner undan, anseendet växer, dugligheten sjunker”.  Vi går nu in i en brytningstid där det blir intressant att se om tidens gång leder utvecklingen eller om vi politiker förmår se den offentliga ekonomins sanning i vitögat. Den här debatten har redan gått till självstyrelsens historia som den längsta i tid, men om den givit signaler om ökad duglighet kan endast åhörarna uttala sig.

Fru talman! Vi borde koncentrera oss på att investera i nya aktiviteter som drar pengar till Åland framom offentliga skrytbyggen som kräver ytterligare utgifter i en aldrig sviktande kostnadsspiral. Det glädjande hittills i debatten är att fler upptäcker hur vi lever över våra kommande tillgångar. Med nuvarande inkomstsystem har vi små möjligheter att påverka. En förändring kräver för det första enighet på hemmaplan och statsmaktens godkännande vilket är mycket svårt även om landskapsstyrelsen har lirkat lite öppning i förståelsen för att även Åland kan drabbas av sämre tider. I dagens läge får vi hålla andan inför vad som sker inom färjnäringen och koncentrera oss på att hålla utgifterna i styr och investera i projekt som skapar självbärande arbetsplatser och nödvändig infrastruktur.

 

Landskapsstyrelsens förslag om golfbana på Grelsby kungsgårds marker är en bra satsning. En golfbana ger arbetsplatser och inkomster till samhället. Problemet är att en förstklassig bana behöver en viss banlängd och denna längd får man inte utan tillgång till en del arrendemark av Finströms församlings åkermark. Det har hittills tagit församlingen tre år av förhalning för att få fram ett arrendebesked i positiv riktning. Hur lång tid som återstår innan avtalet är i hamn bero på hur länge den tredskande församlingen förmår stå emot en bred folkopinion i kommunen. Tålamodet är redan slut. Finströms kommun har stått enig och drivit på frågan tillsammans med en majoritet inom församlingen.

 

Glädjande är att golfintresset växer snabbt. I Finland råder en verklig boom efter golftider. Banan i Kastelholm är fullsatt och ingen avmattning kan skönjas. 27.000 gäster i år talar sitt tydliga språk och många spelare måste avvisas. Ålands golfklubb har inte marknadsfört banan på flera år. På Åland finns 1.550 medlemmar i golfklubben. Flera golfbanor skulle dra in miljoner till det åländska samhället och skapa välsignade arbetsplatser för banans skötsel och drift.

 

Fru talman! Besöksnäringen, turism och vi ålänningar är beroende av goda kommunikationer per båt och flyg. Den åländska sommaren drar inte så mycket folk att vi kan räkna med goda kommunikationer året runt. Finströms kommun vill i samarbete med andra kommuner, företagare och allmänhet dra igång aktiviteter som likt golfen kan dra folk till Åland. Planerna på ett idrotts- och motionscentrum är goda initiativ som landskapsstyrelsen är beredd att stöda. Jag tackar för det. Jag hopppas att lagtinget ställer sig välvilligt till landskapsstyrelsens löften om finansiellt stöd. Infrastrukturen i form av fjärrvärme och övrig kommunalteknik finns redan indraget till området kring Godbyhallen. Det utlovade stödet om 80 procent ligger på den absoluta smärtgränsen för vad kommunen kan tåla. Landskapsstyrelsens avsikt att i inledningsskedet stöda ishallsbygget förvånar mig mot bakgrund av att simhallen har fått vänta i 25 år på att förverkligas. Jag tror att det blir svårt att skapa enighet i ett driftsbolag för bygge av ishall i första skedet. Kommunen kan i varje fall inte starta ishallsbygget utan klara garantier för att också en kommande simhall erhåller stöd i den fortsatta tågordningen. Budgetskrivningarna är inte glasklara hur det blir med simhallsfinansieringen. Kommunens avsikt har varit att bygga en simhall av enklare slag. Det mest extrema exemplet går att hämta från Föglö. Jag hoppas att hela lagtinget tar ett gemensamt åländskt ansvar inför förestående satsningar i glesbygden.

 

För övrigt, fru talman, motsätter jag mig en flyttning av Grelsby sjukhus innan det finns klara besked över vad som skall ske med de nuvarande byggnaderna. Budgetskrivningen i det avseendet är alltför svag. Landskapsstyrelsens uppgift är att ta ansvar för både livets utgång och ingång, utveckling och avveckling. Grelsby sjukhus nuvarande lokaler får inte bli ett tillskott bland museibyggnaderna Kastelholms slott, Bomarsund, post- och tullhuset samt kungsgårdarna.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!  

I huvuddrag tycker jag att ltl Erlandsson förenade sig ganska mycket i oppositionens kritik av budgeten, dvs. att den inte är i balans och att det är farligt i det ekonomiska läget vi nu befinner oss. Han var också kritisk till investeringarna och vill se sådana som verkligen genererar självbärande arbetsplatser. Det är vi också inne på. Dessutom påstod han att vi inte har kommit med förslag till inbesparingar, men vi kräver faktiskt att budgeten skall vara i balans och detta förutsätter stora inbesparingar samt, åtminstone i viss mån, att man senarelägger vissa investeringar. Men det som gjorde mig alldeles särskilt glad och som jag genast nu vill säga att jag stöder är att man satsar på en simhall i Godby. Det är alldeles uppenbart att det är den anläggningen som befolkningen på norra Åland prioriterar. Det är de breda folklagren, det är lite patetiskt att uttrycka sig så, men jag menar att det är unga, gamla, barn och det är sådana som har olika handikapp, det är män och det är kvinnor. Det är en demokratisk institution. På samma sätt som jag tycker att vi kan ha två gymnasier på Åland tycker jag att vi kan ha både badhus i Mariehamn och simhall i Godby. Vi är tillräckligt många som kommer att kunna utnyttja dem. Det tycker jag alltså var en fin sak som ltl Erlandsson kom med. Jag hoppas att han har stöd för detta i sin grupp.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!  Jag ber att få tacka ltl Sundback för recensionen. Det gläder mig att vi på många punkter är eniga. När det gäller att ha budgeten i balans har jag alltid krävt det; redan på den tiden när Lasse Wiklöf var finansminister hotade jag som lantråd att avgå om budgeten skulle visa på mer än 30 miljoner i balansen. Jag förvånar mig dock över att socialdemokraterna inte säger på vilket sätt man skall balansera budgeten. Man ställer sitt hopp till att landskapsstyrelsen skall göra det, men jag misstänker att om landskapsstyrelsen kommer med en budget i balans har de balanserat den på ett alldeles felaktigt sätt. Det är här jag skulle önska att talarna mera konkret skulle peka på vilket sätt man skall balansera den.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!  

Om vi går tillbaka till exemplet som nämndes när ltl Erlandsson var lantråd, så fanns det inte några specifikationer när man gav tillbaka bollen till landskapsstyrelsen och krävde besparingar. Vi i oppositionen kan inte sitta här och stryka lite och ta härifån och därifrån, utan det krävs att man har en beredning och en tjänstemannakår så att man verkligen grundligt kan titta på det. Vi har föreslagit vissa besparingar, bl.a. Marsundsbron, lösdriftsladugården och lite annat som vi tycker att är uppenbart att man inte skall göra i det här skedet. Men för att komma upp till dessa 125 miljoner krävs det naturligtvis ett mycket större arbete än vad vi har möjlighet att göra från oppositionen. Det skulle väl vara politiskt ganska uppseendeväckande om oppositionen skulle ha exakt samma uppfattning som majoriteten. Jag tror att det skulle vara ett nederlag närmast för parlamentarismen och demokratin! På den punkten kan man inte kräva att oppositionen skall säga vilka neddragningarna skall vara. Om förslaget godkänns och det kommer en tilläggsbudget från landskapsstyrelsen, kommer oppositionens åsikter fram. Med det ansvar som majoriteten förutsätts att en tilläggsbudget bereds av dem och inte av oppositionen.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det skulle vara mycket tacksamt för landskapsstyrelsen om man skulle få lite klarare riktlinjer för hur man vill balansera budgeten. Då räcker det inte bara med exemplet Marsundsbron och lösdriftsladugården, för det är – som vi brukar höra – lite ”peanuts” i detta sammanhang, eftersom det gäller att försöka få bort 125 miljoner. Det är klart att inte kan opposition och landskapsstyrelse  någonsin bli ense hur det skall gå till, och det är väl inte avsikten i vårt system heller.  Men lite närmare anvisningar om hur det skall ske skulle vara bra att få.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag måste sälla mig till ltl Sundback och säga att det var ett mycket balanserat anförande som visade ltl Erlandssons stora integritet. Det var dock några detaljfrågor som jag funderade på här; när ltl Erlandsson var inne på Godbysatsningen förutsätter de höga procenterna att alla projekt skall byggas och en sak som jag själv har funderat på är: Har Finströms kommun verkligen beredskap och ekonomi för att bygga alla dessa projekt. I min värld måste man prioritera ett eller två av dessa projekt. Detta har jag funderat på och kommer att återkomma i ett anförande.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Ltl Strands fråga kan besvaras av Finströms kommun helt utgående från hur stort stöd man får för bygget. Skulle man få 100 procent i stöd, finns det givetvis beredskap. Men jag sade att smärtgränsen ligger vid 80 procent. Hamnar man på 65 procent, som ltl Strand har argumenterat för i en finansmotion, då blir det ingenting av vare sig simhall eller ishall, åtminstone inte med Finströms kapacitet.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Erlandsson säger att det blir ingenting med 65 procent. Men tittar man på den totala kapitalinsatsen 20 procent av 60 miljoner utgör det 12 miljoner, så man måste ha beredskap att bygga någonting för 12 miljoner. Går man ner på bara simhallen och ishallen och låt säga att det kostar 30 miljoner och så skall man finansiera 35 procent själv, som vi föreslår, så blir det bara 10,5 miljoner. Har man beredskap för 12 miljoner på alla projekt måste samma 12 miljoner räcka till simhall och ishall!

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det är en ganska märkvärdig logik! Gör vi en ännu mindre satsning och får 12 miljoner, så kanske vi får pengar över. Detta gällde 12 miljoner för satsningen på tre olika projekt. Ett driftsbolag för idrotts- och motionscentret kräver att man kan genomföra samtliga tre projekt. Så har utgångsläget varit och en förändring i det avseendet kräver en ny diskussion med alla intressenter. Där har vi problemet.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Också jag uppfattade ltl Erlandssons inlägg som en närmast total enighet med landskapsstyrelsens utgångspunkt, där vi naturligtvis är väldigt angelägna om att också andra deltar i diskussionen om besparingar och prioriteringar.

 

Jag begärde en replik för att något förklara landskapsstyrelsens förslag på tre punkter. Det första när det gäller offentliga byggen har vi verkligen försökt avstå från vad man kallar för skrytbyggen. Vi har försökt se över alla byggen som är nödvändiga och se på den samhällsekonomiska effekten, införa byggnormer, kostnadstak och liknande. Det kommer vi naturligtvis att fortsätta med, så om något bygge uppfattas som skrytbygge har vi nog misslyckats med det. Jag tror det viktiga att påpeka här är att många av de skolbyggnader som nu skall renoveras eller byggas nya beror på mögelproblemet. Där har vi alltså en stor klump som vi inte kommer ifrån, det måste vi prioritera.

 

När det gäller ishallen och möjligheten att bygga simhall före har landskapsstyrelsen avvägt beslutet, men finns det en vilja i lagtinget att bygga simhall på norra Åland så blir det säkert ett populärt beslut. Men vi måste väga alla investeringar mot varandra och ishallen är en investering som har möjlighet att få EU-finansiering. Det är en av orsakerna. Vi har också ansett att badhuset i Mariehamn är så angeläget att vi nu satsar på att det skall komma igång och vi hoppas att man lyckas pussla ihop alla bitar i den frågan. Det är också så att i Godby är energilösningarna av de slaget att man kan bygga i den här ordningen. Det är en avvägning som landskapsstyrelsen har gjort.

 

När det gäller Grelsby sjukhus har vi landskapsstyrelsen haft ett svårt beslut. Vi har bestämt oss att vi skall säga vad vår åsikt är och föra fram den till lagtinget. Vi kan inte  dra ärendet i långbänk; andra åsikter är helt legitima.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag vill endast kommentera den tendens som har funnits på de senaste åren att man har varit väldigt snabb att döma ut äldre byggnader och varit snabb att ta upp pengar och ivra för nybyggnader som ofta har blivit alltför stora och oproportionerligt utrustade och dyra, medan den egentliga verksamheten till största delen är beroende av förhållandet mellan den som skall få service och den som ger service. Det här är många gånger inte alls beroende på om man har dyra fina lokaler, särskilt i skolans värld är förhållandet lärare-elever mycket viktigt och det skall vi inse. Mögelskadade och hälsofarliga hus skall vi givetvis åtgärda, men det betyder inte att man behöver gå in för att höja standarden tre-fyra-fallt för den skull!

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Erlandsson om detta och jag tror att dels har vi upplevt en brytpunkt i ekonomin, men jag tror också att vi kommer att få se mera av ett trendbrott när det gäller byggandet, för vi för resonemanget på det sättet i landskapsstyrelsen att gamla byggnader kan renoveras, de kan användas, vi skall prioritera innehållet i utbildningen och jag tycker att yrkesträningsskolan är ett exempel på där vi har hittat lösningar som är ändamålsenliga. I det fallet är det naturligtvis synd att det har blivit ett slagträ i en annan debatt, men när det gäller just skolbyggnader har vi anledning att fundera noga på just själva byggandet för att få en starkare markering på innehållet. Jag tror att det är en trend som vi kommer att få se mera av.

 

Ltl Sarin Grufberg:

Fru talman, bästa lagtingsledamöter och åhörare!

Näringspolitiken är ett komplext område. Näringarna är beroende av så många saker och områden. Ett fungerande, dynamiskt och lönsamt näringsliv är produkten av en god miljö, infrastruktur, bostäder, transporter och utbildning. Det är vad samhället kan bidra med. Det är hela den här bilden och hur regelsystemet, hur politiken fungerar, som är förutsättningar för ett lönsamt näringsliv. Men det viktigaste är att det finns idéer och entreprenörer.

 

Vi vill alla ha ett lönsamt och livskraftigt näringsliv. Vi behöver ett näringsliv som ger högsta möjliga sysselsättning och ekonomi. Vi behöver ett mera diversifierat näringsliv för att inte bli helt strandsatta om sjöfarten går över styr. Vi behöver också mera export för att få större lönsamhet. Vi vill inte bidra till ett stödberoende, men vi vill rikta stöd till de områden som har något nytt att komma med - produktutveckling, marknadsföring.

 

Vår uppgift är att ge näringslivet goda förutsättningar för utveckling av affärsidéer. Stöd skall kunna ges - men de skall koncentreras till strategiskt viktiga områden, som t.ex. IT-företag, maritim service, högteknologisk industri och andra exportföretag. Bredda näringslivet inom småindustrin och tjänstesektorn är viktig.

 

I budgeten finns därför också medel upptagna för rådgivning till näringslivet, dvs. medel för organisationer som exempelvis företagarföreningen och handelskammaren. ÅTC har en nyckelroll vad gäller prövning av idéer, råd och utveckling och kommer nu att föras över till näringsavdelningen för att näringslivet skall stärkas. Vi kommer att sluta avtal med TEKES och VINNOVA för att få hjälp med forskning och utveckling vad gäller företagsproduktidéer.

 

I budgeten aviserar vi också att vi skall göra en kartläggning av de faktorer som påverkar företagandet och en handlingsplan för detta. Vi kommer att se över våra egna bolag som arbetar för näringslivets främjande. Eventuellt kan vissa sammanslås.

 

En IT-by kommer att uppföras under året. Bemanningen kan kanske diskuteras. Men avsikten är att näringsavdelningen skall få ett stort inflytande vad gäller innehållet. IT-byn skall ju vara en mötesplats för företagen, innehålla företag som ger varandra synergieffekter.

 

Arbetsförmedlingens roll blir också mer offensiv med betoning på förmedling, dvs en kontakt mellan näringslivet och den arbetssökande. Vidare satsning görs också på att få hem arbetskraft i projektet Arbeta och bo på Åland. Vi vill därmed motverka kompetensflykt och arbeta för en ökad inflyttning av personer och företag som kan öka diversifieringen av näringslivet.

 

Målsättningen för lantbruket och den ekologiska produktionen är att 25 procent av åkerarealen skall omfattas. Jag är medveten om att i denna församling, som nu har diskuterat miljön ingående, kan detta mål kanske vara lågt satt. Men jag anser att det mål man sätter skall vara realistiskt. Jag var själv med på framtidsseminariet, det naturliga steget, och uttalade där en möjlig målsättning om ett 100 procent hållbart lantbruk år 2020. Det är det här scenariet som är viktigt, att det kan finnas lösningar som är hållbara utan att man stannar i definitionen ekologisk.

 

Vi arbetar nu för att uppnå det första målet 2006. Vi arbetar i olika projekt med jordbrukare och rådgivare. Vi skall arbeta aktivt för ett långsiktigt hållbart lantbruk Vi skall gå in i processen att låta jordbrukspolitiken övergå i en aktiv livsmedelspolitik. Vi skall initiera ett projekt med livsmedelsförädling här på Åland för att utnyttja primärprodukterna bättre. Projekt under landsbygdscentrum som kan genomföras är att utöka kontakten mellan producenter och konsumenter samt öka intresset hos konsumenten för lokalproducerat.

 

Svinavelsstationen har varit upp på tapeten flera gånger. Den finns kvar i budgeten, men den finns som ett nettobudgeteringsanslag och vi räknar med en större grad självfinansiering. År 2003 förutsätts stationen vara självbärande. Det är målsättningen och det innebär att vi måste få branschen att ta mer på sig. Om vi skulle lägga ner stationen nu finns stor risk att produktionen så småningom upphör. Däremot ska vi göra stationen effektivare och förhoppningen är att mer slaktsvin produceras här på Åland. Då skulle vi också minimera transporterna till Österbotten. Som det nu är importerar vi griskött till Åland och exporterar levande grisar. Visst kan det synas som att något är fel. Det skulle finnas utrymme och behov av en fördubblad produktion här på Åland när man ser på konsumtionen av griskött.

 

När det gäller fisket har EU kommit ut med en grön bok. Åland måste också delta i den gemensamma reformeringen. Det innebär bl.a. en långsiktig plan om ett hållbart fiske. Det är givetvis också en koppling till miljön därför att resurserna i havet, som vi vet, har minskat också av miljöskäl, eller kanske framför allt av miljöskäl. Det innebär att vi måste gå in för ökad förädling av den resurs som finns och också att det småskaliga kustfisket måste utvecklas.

 

Inom skogsnäringen är vi också inne på miljön för där pågår en miljöcertifiering. Vi har också en ny stödform, som har tagits upp i den här budgeten och det gäller ”Tillvaratagande av biobränsle”, bränsle som kommer upp i samband med avverkningen av skog.

 

I regionalpolitiken är vår målsättning att hela Åland skall kunna leva. Skärgårdsbefolkningen skall inte minska utan öka. Regionalpolitiken kräver insatser från många håll. Bl.a. bostadspolitiken är ett viktigt exempel, ett förslag som har bättre villkor för skärgården vad gäller låne- och räntevillkor. Om bostäder är outhyrda finns möjlighet att inte betala ränta eller amortering. Stödformerna är mer gynnsamma för skärgården. Vi vill uppmuntra till olika projekt - jämför Mål 2 - i skärgården. Vi har som nämnts skärgårdsnämnden, företagsam skärgård och Skunk.

 

Vi försöker också ge butikerna i skärgården garantier för lån så att de kan investera, utöver det driftsstöd som ges. Vi undersöker behovet av arbetsplatslokaler, bredbandsutbyggnaden har kommit igång.

 

Helst skulle man vilja ha en total aha-upplevelse när det gäller regionalpolitiken, något bestämt som löser avbefolkningen, som delvis har skett under många år och koncentrationen till centralorterna, som sker på många, många håll. Inte heller i den här budgeten finns den aha-upplevelsen utan det är hela tiden frågan om en fortsatt process, att jobba för att också skärgården kan leva året runt.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag har tidigare varit glad för att näringspolitiken är oförändrad, trots att liberalerna i opposition skällde fruktansvärt på den; samma gällde också regionalpolitiken, så jag upprepar det berömmet. Men mycket av det landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg räknade upp här var gammalt: IT-byn, Utvecklings Ab, arbetsförmedlingen, Arbeta och bo på Åland, livsmedelspolitik i stället för jordbrukspolitik, butiksstöden, bredband, skogscertifiering, biobränsle, allt är sådant som vi tidigare har beslutat om, så det var ingenting nytt. Det skulle vara intressant att veta vad det är för konkreta förändringar och nytänkande i näringspolitiken och regionalpolitiken som den här landskapsstyrelsen levererar och presenterar i samband med budgeten, för jag har inte kunnat hitta någonting, trots att man lovade att det var i budgeten för 2002 man skulle presentera det. Jag har ställt samma frågor tidigare. Vad är det för nya förslag i skärgårdsnäringspolitiken som man har?  Jag följer med Skärgårdsnämndens arbete och noterar att det har inte kommit fram någonting nytt där, trots att skärgårdskommunerna i olika grad har utarbetat näringsutvecklingsplaner. Skärgårdsnämndens uppgift var att försöka hjälpa skärgårdskommunerna att komma igång med de utvecklingsplanerna, där de själva skulle göra jobbet; Föglö hade den ideala planen redan färdig. Vad gör landskapsstyrelsen för det konkret? Vad har vi för resultat att vänta av Företagsam Skärgårds arbete? Finns det några sådana som ledamoten nu kan presentera?

 

Nya hot kräver nya idéer och i dag har riksdagen fattat beslut om att sjöfartsstödet i Finland inte höjs utan det blir en tredjedel av det som det är i Sverige. Det här kommer att bli jättefarligt för Åland. Vad har näringsministern för lösning i den här situationen?

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Tydligen har det varit bra intentioner tidigare också när det gäller näringslivet. Vi gör saker. Vi åstadkommer IT-byn. Vi åstadkommer bredband. Vi åstadkommer de olika processerna när det gäller olika näringslivssatsningar. Det är vad som händer. När det gäller Skärgårdsnämnden är det en bra plan som t.ex. Föglö kommun tagit fram och vi följer upp den. Mycket av arbetet i skärgården skall kommunerna delta i. Det håller vi med om och vi avbetar olika projekt helt enkelt när det gäller detta. Jag nämnde något när det gällde Skärgårdsnämnden; det är bl.a. arbetsplatslokaler osv.  När det gäller Företagsam Skärgård är intentionerna att flera arbetsplatser skall åstadkommas i skärgården, och det har åstadskommits en del.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det är bra att landskapsstyrelsen inte bromsar de tidigare goda initiativen som är tagna, men min fråga gällde faktiskt var det är för nytt? Har man några nya idéer alls? Landskapsstyrelsen har snart suttit ett år. Jag väntar febrilt på dessa nya idéer, alldeles särskilt när vi budgeten med enorma underskott, som landskapsstyrelsen själv presenterar på sidan 7, alltså det regimskifte som skedde 2001. Det är viktigt att fortsätta på den näringspolitik som har varit, men landskapsstyrelsen som politiskt organ, som ledare för näringspolitiken måste ha några idéer. Vi har mycket duktiga tjänstemän som jobbar med de här frågorna, och de fortsätter och jobba enligt de linjer som har varit. Hur följer ni t.ex. upp skärgårdskommunernas planer? På vilket sätt? Arbetsplatslokaler var ett förslag som jag hade för två ett halvt år sedan och som landskapsstyrelseledamoten hänvisade till att man försöker genomföra, men finns det ingenting nytt? Intentionerna i Företagsam Skärgård känner vi alla till, de står i avtalet med Företagsam Skärgård, men vilket blir resultatet? Kan vi få veta något konkret?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Som jag har sagt tidigare är utvecklingen en process och vi har prioriterade områden, där vi medvetet gått in och stöttat. Det gäller att fortsätta den processen. Vi har exempelvis också riktade stödåtgärder. Någonting som skulle ge en aha-upplevelse när det gäller exempelvis skärgårdspolitiken har jag inte upplevt hos tidigare landskapsstyrelse. Jag kan förstå att det är vissa problem att nu hitta ett genomgripande projekt som skulle lösa den problematiken. Jag har räknat upp de områden som vi har satsat på i näringspolitiken.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg  nämnde IT-byn på Klinten i sitt anförande och då undrar jag: Är avsikten att den skall bli självbärande, att alla kostnader, inklusive de gemensamma utrymmena, skall betalas av hyresgästerna? Med kostnader menar jag också avkastning på eget kapital, som Ålands Industrihus sätter in. Eller är det fråga om att bygga upp en ny bidragsnäring igen? Frågan är kommer de att bära sina egna kostnader?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Vissa utrymmen kommer att vara samhällsfinansierade. Vi har inte lagt upp en konkret plan ännu för finansieringen, men det kommer att vara både och.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag är något förvånad över den delvisa samhällsfinansieringen. Hur skall ni då bemöta andra företag med ungefär samma inriktning? Hur skall det bli med försäkringsbolagen, bankerna och liknande företag? Skall de också få samhällssubventionerade lokaler? Om jag fortsätter med min båthandel, skall landskapet köpa lokal, bygga upp åt mig och subventionera en del av hyran?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Reglerna är som sagt inte slutligt uppgjorda och jag har inget helt förslag. Avvägningar måste givetvis göras, så de utrymmen som kan vara samhällsfinansierade måste också ha en direkt koppling till samhället.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var ett mycket bra och inspirerande anförande som näringsminister Ritva Sarin Grufberg höll och jag kan mycket väl förstå att det är inte det lättaste att hitta och kunna genomföra nya revolutionerande metoder inom näringslivets område, så jag håller helt med om att det goda som har påbörjats naturligtvis skall fortsätta. Jag vet att när ltl Roger Jansson var näringsminister förekom det en massa gott arbete också, som jag helt håller med om att man skall fortsätta att bygga på.

 

Det som näringsministern sade om djurhållning är bra, dvs. jordbrukarnas problem just med att få lönsamhet i t.ex. djurhållning. Det är någonting som man naturligtvis borde jobba mycket med så att man helt enkelt kan ta hem förädlingen av olika köttprodukter osv. Det är just på förädlingsområdet som man kan hitta lönsamheten och då slipper man dels transporterna, som det har talats om, men man kan också öka lönsamheten. Jag tror att konsumenterna vill ha närproducerade produkter, i synnerhet om man kommer ännu längre med ekologisk produktion.

 

En sak som nämndes var butikstöden, som vi hade upp till diskussion i näringsutskottet när näringsministern var ledamot av utskottet. Det handlar om stödet till glesbygdsbutikerna. Jag tror att det fortfarande inte finns stöd till just butikerna i glesbygden, utan det är fortfarande enbart till skärgårdsbutikerna, men finns det någon öppning här? 

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

När det gäller glesbygdsbutikerna och skärgårdsbutikerna är förslaget i budgeten att stödet skulle gälla skärgårdsbutikerna. Skulle man avgränsa glesbygdsbutikerna kontra skärgårdsbutikerna skulle det bli en ganska svår avgränsning av glesbygdsbutikerna på fasta Åland. Därför har avgränsningen blivit skärgårdsbutikerna kontra alla andra.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag vet att gränsdragningen är svår. Kanske man kunde titta på omsättningsstorlek osv. när det gäller butikerna i glesbygdsområdena, för de är också mycket viktiga för lokalbefolkningen här ute. Vi gjorde ett studiebesök runt Åland när vi höll på med det näringspolitiska programmet för glesbygden och jag kom fram till att i glesbygdsbutikerna krävde man inte bidrag, utan någon form av lånemöjligheter var man mycket nöjd med. Om man skulle på något sätt kunna få billiga lån för investeringar just när det gäller t.ex. EU-krav, som har gjort att man måste investera ganska mycket i de små butikerna, som egentligen inte har en omsättning som räcker till att investera. Jag tycker att det vore bra om näringsministern kan fortsätta att jobba på så att lånemöjligheterna skulle kunna göras mera positiva just för glesbygden.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Vi skall se över de här möjligheterna också.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!  

Det var ett intressant anförande och det var framför med geist och patos. Näringsministern uppehöll sig i ett avsnitt om hur viktigt det var att vi skall utveckla vårt fiske och särskilt det kustnära fisket. Det som föranleder mig att begära lite kompletterande information är att när man i belysning av att strömmingen, som har varit en stor basfiskeprodukt på Åland, nu fram till år 2006 endast får fiskas av Finland och Sverige för sin inhemska konsumtion, icke längre exporteras och icke heller vi längre får fiska strömming som foder, då är min fråga: Hur skall man till den delen klara ut att utveckla fisket? Vi vet att EU har krävt av oss att vi dessutom måste informera våra konsumenter om hur mycket dioxin det är i strömmingen så att de inte går och äter för mycket. Det andra är: ”vi skall utveckla vårt kustnära fiske”, säger ministern. Det låter också väldigt bra, men bekymret där är att övergödningen håller på att ta livet av det kustnära fisket. Nu dör också bottnarna inomskärs, som är lekkamrar för våra kustnära fiskar. Vilken väg menar näringsministern att vi nu skall gå för att utveckla vårt fiske i allmänhet och vårt kustnära fiske i synnerhet?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

När det gäller havsfisket nämnde jag de begränsade resurserna och där menar jag att vi måste förädla produkterna  här på Åland. När det gäller det kustnära fisket handlar det om fjällfiske, dvs. gös, abborre, gädda, sik bl.a. och det är de fångsterna som skall tas fram.  Jag nämnde också att allt detta bygger på en förbättring av miljön. Miljön är oerhört viktig i det här fallet, precis som ltl Wiklöf säger. Det är där som vi måste arbeta mycket. Vi har en del utredning och forskning vad gäller just det området från fiskeribyråns sida, men där måste det tas krafttag.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!  

Jag är mycket glad och tacksam över att minister Sarin Grufberg talar om hur viktigt det är att vi också för in en miljödimension. Jag och många med mig tror nämligen att vi inte har så många år på oss att utveckla fiskesektorerna som vi nu talar om, om det här får fortsätta. Vi känner alla till, och det gör säkert ministern också, att flundran, som sommartid var ett mycket eftertraktat sommargästobjekt – rökta flundror – inte längre existerar. Det finns inga rökta flundror att sälja längre därför att bottnarna i Gullkronafjärden är förstörda. Det här pågår nu med accelererad takt inomskärs också på Ålands andel av Skärgårdshavet. Vad menar minister Grufberg att vi då skall göra för att stävja denna utveckling och för att vända den negativa tendens som finns i Östersjön. Vi är faktiskt på väg att ta livet av det som är Ålands mest lysande argument utåt för att ens besöka vårt samhälle, nämligen en ren natur och ett rent hav. Det är mycket allvarliga frågor.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Jag menar nog att vi måste gå ut på bred front, så det är inte bara näringsavdelningen. Ltl Wiklöf vet själv, som har propagerat för det, att det är en hel del insatser som behövs. Helst skulle man ha velat komma med många övergripande insatser vad gäller miljön, men vi måste alla ta vårt ansvar givetvis.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!  

Ltl Sarin Grufberg nämnde om landskapsstyrelsens mål att fram till 2006 försöka få jordbrukarna att gå över till ekologisk produktion så att 25 procent av arealen skulle bli odlad på ett miljövänligt sätt. Vi har försökt läsa motiveringarna på vilket sätt man skulle stimulera till övergången. Det framkommer inte riktigt tydligt i landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufbergs framförande, så på den här punkten skulle jag vilja få ett förtydligande vilka ”morötter” det är som skulle stimulera till övergången. Just nu säger odlarna, att det inte lönar sig ekologiskt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Vi har en del projekt som skall stimulera jordbrukarna att övergå till ekologisk produktion. Vi är med s.a.s. operationellt också. Jag nämnde dessutom några när det gäller livsmedelskedjan och också att närma producenterna till konsumenterna. Vi har föregått, och kommer att fortsätta att föregå, med gott exempel när det gäller våra egna gårdar, typ Haga kungsgård. Ladugården avses också, om det projektet genomförs, att ha en ekologisk produktion.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!  

Som jag förstår det kommer jordbrukarna inte att direkt ekonomiskt få några förhöjda stöd för att de övergår till ekologisk odling jämfört med det som vi har haft tidigare. Det är i och för sig berömvärt att landskapsstyrelsen vill att Haga kungsgård och kanske några till övergår till ekologisk odling, men är det verkligen realistiskt att med dessa projekt, vilka de sedan än är och lite förebilder, tro att det här skall lösa sig? Jag ställer mig faktiskt tvivlande till det. Det är en viktig tanke med att öka kontakten mellan konsumenter och producenter, men det är väl ändå inte det största problemet i det här sammanhanget. Det är väl så att efterfrågan på varor är större än utbudet, åtminstone vad gäller åländskt producerade ekologiska produkter? Lite besviken blev jag, om det inte är fråga om annat än de exempel som gavs här!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Jag tror däremot på att det här kommer att gå, just genom olika projekt. Dessutom finns miljöstöden kvar. Det kan komma nya som kan bruka jorden ekologiskt eller ha ekologisk djurproduktion eller liknande. Lammproduktionen kan utökas; det finns stor efterfrågan. Jag tror också att det är av stor betydelse vad konsumenterna efterfrågar.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg talar om regionalpolitik. Vi vet att tidigare landskapsstyrelser har utlokaliserat vissa arbeten utanför Mariehamn. Vi har t.ex. på Lappo en person som sköter uppgifter från finansavdelningen och en på Sottunga som sköter ÅHS:s ekonomi-avdelningsuppgifter. Jag undrar nu vilka olika arbeten som kommer att utlokaliseras från den här landskapsstyrelsen. Det skulle vara trevligt om landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg kunde delge lagtinget planerna på det.

 

Skogscertifieringen är väldigt viktig för dem som levererar virke. Skogscertifiering  är någonting som borde ha varit gjort för länge sedan och min fråga är: Varför är detta inte gjort och hur kommer man att intensifiera arbetet så att det blir gjort inom en rimlig tid?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Vi gör en översyn på landskapsstyrelsen över vilka tjänster eller funktioner som kan utlokaliseras. Dessvärre kan jag inte säga just nu vilka, men landskapsstyrelsen återkommer till lagtinget under året med förslag. När det gäller skogscertifieringen har den tagit tid; det är en omfattande certifiering, men den kommer att bli klar under året.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Per-Erik Eriksson:

Herr talman!

Att vara skärgårdsbo och inte säga några ord om trafiken skulle väl verka närmast konstigt! Kortrutt på Föglölinjen har varit aktuell vid ett flertal tillfällen och var det också för ett par år sedan. Kortare färjpass är något som vi föglöbor länge har önskat oss. Idag är det heller inte någon teknisk omöjlighet att bygga ut vägnätet så att det återstår ett ca 15 minuters färjpass. Detta skulle på ett avgörande sätt förbättra kommunikationerna för Föglös del. Näringslivet skulle få förbättrade möjligheter, allehanda servicefunktioner skulle bli snabbare och effektivare. Förkortningen av färjpasset innebär naturligtvis en hel del kostnader, men de kostnaderna skulle man ha igen på sikt på färjdriften. Ett kortare färjpass skulle naturligtvis också innebära ett bättre utnyttjande av befintlig färjkapacitet.

Det här är en stor och viktig fråga för föglöborna, dess näringsliv och framtid. I Föglö har detta ärende en hög prioritet och vi hoppas att ärendet också är högprioriterat i landskapsförvaltningen.

 

Lika regelbundet som skottåren diskuteras utlokalisering av arbetsplatser till skärgård och glesbygd. Men sen visar det sig att verkställigheten av denna behjärtansvärda ambition inte är så enkel i praktiken. Det är väl förståeligt, att om man vill flytta en etablerad arbetsplats bara för flyttandets egen skull, så blir det förmodligen motstånd och klagomål från ett flertal håll. Men när det gäller arbetsplatser som ändå skall flyttas eller nytillsättas; då kan dessa med fördel placeras exempelvis i en skärgårdskommun.

 

Med dagens kommunikationsteknik kan man arbeta med samma saker samtidigt från geografiskt olika arbetsplatser. Den här tekniken borde underlätta möjligheterna att sprida arbetsplatser till mer perifera områden på Åland.

 

Landskapet Åland kan här vara en föregångare när det gäller utlokalisering av arbetsplatser till skärgårds- och randkommunerna. Senare när det visat sig att utlokaliseringen är en fungerande och bra idé, då kanske också det privata näringslivet ser fördelar med utlokalisering av verksamheter till glesbygd och skärgård.

 

Jag kan väl försynt framhålla att det på Föglö finns lokaler med installationer färdiga bara för någon att komma och flytta in och jobba där.

 

Herr talman!

Golf och golfbanor är något som ligger i tiden. Så är är det också för Föglös del. Där har intresset för att anlägga en golfbana varit stort en längre tid. Man har studerat olika platser för en dylik anläggning och prioriterar nu ett förslag till placering av en 18-håls bana. Golfbanor sägs ju vara en bristvara i våra närregioner både öster- och västerut. Därför anser de sakkunniga att det finns ett stort intresse i våra närregioner för varje golfbana som byggs. Detta stora intresse anses vara en garant för att varje golfbana kommer att dra till sig många spelare. Det stora intresset för sporten är också en god garant för att anläggningen blir ekonomiskt lönsam. Dessutom blir den här banan förlagd i en för golf mycket unik miljö.

 

Att anlägga en golfbana innebär också rätt stora investeringar. Eftersom en bana till är under planering på Åland, vågar man väl tro att båda aktuella golfbaneprojekten stöds av landskapet på enahanda villkor.

 

Herr talman!

Eftersom det har pratats en del om vindkraften kan jag också meddela att jag är en förespråkare för vindkraft. Vindkraft är en energikälla som vi på Åland borde ha rätt mycket av. Den förorsakar heller inte föroreningar som andra energikällor många gånger gör. Däremot syns vindkraftverken rätt mycket i naturen, men inget är väl så bra att det inte medför vissa nackdelar. Denna nackdel är väl ändå mest estetisk, en del människor tycker t.o.m. att vindkraftverken är riktigt vackra. Ser vi lite historiskt på vindkraft har den använts rätt länge i vårt samhälle med framgång. I dag står dessa gamla vindkraftverk som prydnader och man tycker t.o.m. att gamla väderkvarnar är vackra.

 

Herr talman!

Det har också varit tal om bostadsbyggande i debatten. På  Föglö avser man att bygga hyresbostäder just med tanke på bl.a.inflyttning.

 

Den gode och välmenande ledamoten Wiklöf pratade om fisket och sade att det var dålig oroande tillgång. Jag har visserligen inte dragit upp mer än par-tre gäddor i sommar, men det är väl nog inte tillgångens fel, vill jag påskina. Ltl Wiklöf nämnde flundran; vissa sikfiskare får stundom så många av dem att de pratar med ett vokabulär som inte är lämpligt från denna plats. Sik och abborre får man rätt mycket, åtminstone i de vattnen jag vistas; med t.ex. två-tre spön i en båt en dag kommer de hem med 100 gäddor och säger att vi slutade sen!

 

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!  

För det första talar centerrepresentanten här mycket varmt för utlokalisering av arbetsplatser och jag förstår att det är till skärgården, en linje som vi från socialdemokraternas sida har uttalat vårt varma stöd för flera gånger, men det man förundrar sig över är: varför sker inte detta trots att centern har varit i regeringsställning i princip sedan självstyrelsens tillkomst! Nog är det någonstans det är fel. Politik är att vilja, men vill man inte, då blir det ingenting! Vad gäller fisket har jag uttalat min stora oro för de forskningsrapporter som nu indikerar att inte bara bottnarna ute i centrala Östersjön och djuphavsfickorna där dör utan att detta också sker i våra kustnära vatten. Därmed tar vi också livet av våra lekplatser för de vanligaste fiskarterna. Jag tycker att det är allvarligt. Om man från centerns sida vill bestrida den rapporten från forskningen, så må man göra det, men jag gör det inte. Jag ser med stort allvar på detta.

 

Ltl Per-Erik Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag har i och för sig inte förnekat föroreningen av våra havsvatten. Jag har konstaterat, att det kanske inte är riktigt så illa, åtminstone inte på alla ställen, som ltl Wiklöf vill framhålla, eftersom man kan lyckas rätt bra med fisket också än i denna dag.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Vi har arter på Åland som vi  fiskar och som vi aktivt planterar ut kontinuerligt. Man får hoppas att de åtminstone överlever ett tag så att de kan fångas. Från centerrepresentantens sida fick man ändå inte höra ett ord kring mina dubier om varför centern har haft makten ända sedan självstyrelsens begynnelse och utlokaliseringsfrågorna fortfarande stampar på stället. Vi är beredda att hjälpa till, men det kommer inga förslag! Är centern fullständigt handlingsförlamad när det gäller att verkligen få glesbygden att leva?

 

Ltl Per-Erik Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag kom med förslag hur man kunde göra för att eventuellt börja utlokalisera och påminna om att det börjar bli dags att göra något.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Per-Erik Eriksson tog upp frågan om golbana på Föglö. Det är faktiskt ett projekt som jag själv har lite närmare bekantat mig med och tycker att verkar intressant. Nu vet vi alla att pengarna skall räcka till hemskt mycket, men jag tycker nog att landskapsstyrelsen kunde ta åt sig och se på möjligheterna där. Jag tror också att skulle ltl Per-Erik Eriksson och några till hjälpa till på så vis att man kanske går in för 65 procenten för Godby skulle man frigöra 9 miljoner där på det totala projektet, så att det skulle finnas utrymme för ett projekt i någon annan region än Mariehamn och Godby. Jag ser alltså ganska positivt på detta. Man borde kanske lyssna på ltl Per-Erik Eriksson.

 

Ltl Per-Erik Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var verkligen roligt att ltl Strand också ville prata för någonting som händer i skärgården någon gång - det har inte hänt så ofta!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!  Ltl Strand är alltid öppen och resonabel för vettiga förslag.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

Jag kommer att uppehålla mig en stund vid ÅHS, egentligen inte med någonting som hänför sig till den budget som vi diskuterar, utan sådant som eventuellt kommer att komma. Igår diskuterade vi läkarnas löner. Det har funnits en otrolig förståelse för att höja läkarlönerna. Man har hänvisat till avtal både i Finland, Norge och Sverige. Det här är någonting som vi kommer att vara tvungna att inse också vad gäller sjukvårdspersonalens löner. Vi konkurrerar med Sverige och Norge. Många av våra studeranden studerar idag i Sverige och den som är lös och ledig blir ofta kvar på studieorten. Är lönerna och andra arbetsförhållanden bättre än hemma är det helt förståeligt. Till den delen det gäller lönebiten, eftersom avtalen kommer att komma i början av nästa år, kommer det förmodligen en tilläggsbudget från ÅHS. Det gäller inte bara själva lönebiten utan det är också viktigt att titta på själva innehållet för vårdpersonalen, själva avtalstexten. Idag vet vi att det är väldigt, väldigt ofta man jobbar helger, det är oftast kvinnor som jobbar inom den här branschen, också kvinnor med familjer. Det är ett ganska tufft jobb att vara ledig kanske var sjätte helg och kunna vara hemma med sin familj. Till den delen är det viktigt att man ser över det här, det har en stor betydelse för budgeten för det betyder att man måste ha mera personal. Nog om detta.

 

Fastän jag är med i ÅHS:s styrelse har jag ändå lagt två motioner som hänför sig till Ålands hälso- och sjukvård, det är motionerna nr 35 och nr 36. Motion nr 35 rör sig om en psykolog eller kurator till primärvården. Det här är en tjänst som har varit på tapeten under många års tid och jag tycker att det börjar bli dags att vi också på Åland kunde inse behovet. Det finns ett växande behov för just den här typen av resurs inom primärsjukvården. Det är tänkt att psykologen skulle jobba dels inom barn- och mödrarådgivningen och också som en handledare för personalen, vilket vi vet att är väldigt svårt att få tag på idag, och dels, som åtminstone centerkvinnorna har gått ut med tidigare och pratat om, med familjeutbildning. Jag tror att det här skulle vara en väldigt bra resurs just för den typen av frågor.

 

Motion nr 36 rör sig om de hörselskadades situation. Det gäller egentligen bara ett tillägg till motiveringarna under Ålands hälso- och sjukvård. Det är en situation som har uppstått efter det att budgeten är tagen inom styrelsen för ÅHS. Tjänsten som öron-, näs- och halsläkare har varit utannonserad, men tyvärr backade den personen som sökte så vi står helt utan läkare. Vi har en som kommer några dagar i månaden från Åbo som konsult, men annars är man hänvisad till vård i Åbo. En hörselvårdsassistent, som är en väldigt viktig person när det gäller att få hjälpmedel för den som är hörselskadad, finns inte heller på Åland. Kanske vi behöver specialsy någon form av utbildning för någon som redan finns inom organisationen. Det är någonting som man inom ÅHS och landskapet gemensamt behöver se till att bli löst.

 

Följande motion som jag vill lyfta fram är motion nr 38 och den handlar om hantverksskolan i Tosarby. Den har varit till diskussion redan många gånger och under flera års tid. Arbetsgrupper har blivit tillsatta, man har kommit med rapporter, man har kommit med nya rapporter och man väntar på ett svar från landskapsstyrelsen. Tillsammans med husmodersskolan, naturbruksskolan, folkhögskolan och Tosarby hantverksskola har man haft en gemensam grupp som har suttit och funderat på hur man bäst skulle kunna lösa det här. Man har också avlämnat rapport därifrån, men ingenting har hörts efter det. Man måste absolut säga någonting, man kan inte ha människor som sitter i tid och otid och reder ut saker och som sedan inte leder någonstans.

 

 

Sedan är det motion nr 40. Det är en motion som gäller en satsning på ungdomar, speciellt, vågar jag säga, för flickor. Det rör sig om ett ridhus som skulle vara placerat i Lemland. Man kan tycka att det är väldigt hemåt och det kan man väl få tycka om man vill, men jag ser det också som en viktig regionalpolitisk balans. Väldigt många av de projekt som finns i budgeten är till norra Åland så ur den synvinkeln skulle det här vara en viktig satsning. Ser vi också till de ridhus som idag finns på Åland är de på västra och norra Åland. Södra Åland har fortfarande inget. Vi vet också att det finns ett stort ridintresse i skärgårdskommunerna, speciellt i Föglö. Här finns också en närhet till Lemland. Det sades tidigare angående en motion som näringsutskottet behandlade, att vi inte hade hört ungdomar som hade initierat den motionen. Där gjorde vi fel från näringsutskottet, vi tänkte inte på det. Jag tycker att man kan lära sig av sina misstag så den här motionen är någonting som finansutskottet kunde höra ungdomarna ifråga, eftersom det här är ett ungdomsinitiativ.

 

Motion nr 27 berör barnombudsmannen. Den borde ha kommit till i landskapet från 1 juli i år efter en motion som lades av dåvarande oppositionen vid fjolårets budgetgenomgång. Det var precis som ltl Wickström-Johansson sade i dag att det var ett bra förslag, varifrån det än kommer skall man understöda det. Det tycker jag också och därför understödde jag den fast jag var i majoritet i den budgetomgången. Det var en bra motion och den fick majoritet här i salen och borde ha verkställts under året. Detta har inte gjorts, ingen lagstiftningen har heller kommit om verksamheten. Därför har jag som första undertecknare ånyo lagt en motion inom det här området.

 

Sedan har vi motion nr 28 som tar upp barnomsorgslagen. Tidigare fanns en arbetsgrupp som tillsattes för att gå igenom den nu rådande barnomsorgslagen för att få fram ett reviderat förslag. Efter att Harriet Lindeman och jag blev utsparkade ur den gruppen har inte jag i varje fall hört någonting om vad som har åstadkommits ifråga om barnomsorgslagen. Det nämns heller ingenting om frågan i budgeten. Den här biten borde vara mera prioriterad i budgeten. På ett par meningar nämner man det som rör familjepolitiken. Jag vill dra mig tillbaka och säga att ifjol, när vi diskuterade budgeten, var det väldigt många som visade sig aktiva i diskussionerna runt familjepolitiken. I år tror jag inte att det är någon som överhuvudtaget har nämnt den. Jag tror att det här är ett område som inte fungerar alldeles förträffligt och det är därför man inte har nämnt det. Det är inte intressant, det har inte någon tyngd i den politiska världen. Vi vet att barnomsorgen tar en stor del av den kommunala ekonomin, därför borde det här vara ett högt prioriterat område. Många kommuner väntar på ett svar från landskapsstyrelsen, dels vad gäller enskilda daghem, den subjektiva rätten till barnomsorg, man vill börja starta gruppfamiljedaghem som lagen i dag inte tillåter. Det här är ett måste för att föra barnomsorgen vidare, men det sägs inte ett ord om det i budgeten.

 

Också i samband med den här motionen passar jag ytterligare på att ta fram min, och jag vet flera med mig, hjärtefråga och det är angående pensionsmöjligheterna för dem som är hemma med sina barn under moderskapsledigheten och föräldraledigheten. Det är också någonting som social- och hälsovårdsavdelningen borde utreda. Det är en väldigt viktig barnomsorgsfråga för många människor. Man skulle veta att man i lugn och ro kunde vara hemma med sina små barn och veta att man har sin ålderdom tryggad, fastän man inte har varit ute i förvärvslivet.

 

TALMANNEN: Talmannen ber att ledamöterna respekterar den rekommenderade taltiden.

 

Vicelantrådet:

Herr talman!

Det har förvånat mig också att man har pratat så lite familjepolitik från oppositionens sida. Det är ändå ett av de mest prioriterade områdena när det gäller välfärden som vi har för avsikt att bevara. Jag vill peka på en sak. Det finns också daghem som skall byggas. Vi har faktiskt gett kommunerna handlingsutrymme för tio miljoner mark, så det finns alla möjligheter att i Lemland och på andra ställen, särskilt i Lemland som också får samfundsskatt, att föra en aktiv familjepolitik.

 

När det gäller lönerna i ÅHS har vi från landskapsstyrelsens sida naturligtvis fått anpassa oss till det faktum att det är konkurrens om personalen, men det som är illavarslande är kontrollen över lönerna, där vi har fått gå in och agera överrock för styrelsen. Om ledamoten för styrelsen i ÅHS ltl Lindholm vill vara aktiv i de här frågorna finns det faktiskt en plattform i styrelsen.

När det gäller öron, näsa, hals har jag själv varit med och beviljat löner för tre personer för att den här verksamheten skall fungera fram till årsskiftet, men då är det också styrelsens sak i ÅHS att se till att det blir en mera permanent lösning.

 

När det gäller ridintresset har vi också i landskapsstyrelsen noterat det och också understött det genom att inrätta en utbildning – fritidsridledare – och det är för att överhuvudtaget stimulera intresset.

 

När det gäller pensionsförmåner för familjer håller vi på med en utredning på finansavdelningen på den ekonomiska sidan, så det är någonting som pågår.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är intressant när vicelantrådet Erland säger att oppositionen inte har talat för familjepolitiska frågor. Åtminstone var det nu igen oppositionen som började tala om det. Jag tycker att det är väldigt fattigt i budgeten talat om familjepolitiska frågor. Finns den viljan i landskapsstyrelsepartierna och man tycker att det är en högt prioriterad fråga, så hade man väl också, antar jag, skrivit lite mera om de frågorna. Vad gäller det som vicelantrådet Erland sade om öron, näsa, hälsa, så tycker jag att vi tillsammans behöver lösa det på ett sådant sätt att det tillfredsställer den åländska befolkning som har hörselnedsättning. Därför tycker jag att det är viktigt att få in det inom den allmänna motiveringen för Ålands hälso- och sjukvård.

 

Vicelantrådet, replik:

Herr talman!

Det är alltid en avvägningsfråga hur mycket landskapsstyrelsen skall gå in i underlydande myndigheters verksamhet. Nu finns det ett reglemente under arbetande för ÅHS och jag skall inte gå in på sakfrågan, men jag utgår från att öron, näsa, hals skall vara en verksamhet som ingår i ÅHS och då är det styrelsens operativa uppgift att tillse att det finns personal. Däremot har vi fått gå in med extra ordinära åtgärder när det gäller lönesättningen. När det gäller familjepolitiken lägger vi fram ett förslag till budget där familjepolitiken finns med på många, många ställen, men det måste ändå vara någonting att tänka på att vi nästa gång skall mera av en läsanvisning till budgeten, att tala om var saker och ting står och vad som finns. På grundval av debatten verkar det vara helt nödvändigt; budgeten är tjock och det behövs kanske läsanvisningar, en mycket praktisk och enkel sak som vi skall fundera på!

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tror åtminstone att det är ett krav om man kommer in i Ålands lagting att man kan läsa, så jag tror inte att det är någon som har det problemet bland oss som sitter här, faktiskt inte. Den som läser budgeten ordentligt kan se att under målsättningarna för 2002 finns det inget nämnt om några familjepolitiska åtgärder. Varför man säger man det inte i så fall i målsättningarna!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var många frågor. Jag hinner knappast svara på dem på två minuter, men jag skall ta ett par stycken. Barnomsorgslagen, som efterlyses, är på kommande; det jobbas fortfarande med den, så det är inte något större problem. Beträffande barnombudsman är det riktigt att lagtinget har haft vissa ambitioner i den här frågan. Det har också landskapsstyrelsen. Men ett problem i sammanhanget är att till den delen som det går utanför socialvården har vi otroligt lite lagstiftningsbehörighet. All familjerätt, familjeförhållanden, barns rättsliga ställning sådant är riksbehörighet, så den kan vi inte stifta lag om. Vi kan möjligen tillsätta en tjänst som kan vara rådgivare och liknande och jag skall i ett senare anförande beskriva hur vi har tänkt oss att lösa den frågan. Men om man tror att det kan tillsättas en barnombudsmannatjänst som fungerar som en myndighet, så blir det otroligt smalt vad den personen kan utföra därför att vi inte har någon behörighet på det området.

 

Beträffande ridhuset i Lemland känner jag till det rätt väl. Det ärendet ligger väl i fritidsnämnden i kommunen i det här skedet, vilket borde vara bekant för ltl Lindholm också. Sedan kunde man fråga sig: vem skall äga, vem skall driva osv.?

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är intressant när landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson säger att lagtinget har vissa ambitioner vad gäller barnombudsmannen. Det är konstigt att man likställer beslut med ambitioner. Det fanns ett beslut från ifjol om barnombudsmannen. Den skulle inrättas fr.o.m. 1 juli 2001. Så är inte fallet. Vad gäller lagstiftningen är det mycket märkligt att den som var första undertecknare till motionen, lagutskottets ordförande ltl Wickström-Johansson, har svårt att hitta en lagstiftning runt det här!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag har undersökt frågan och kommit till precis det jag sade tidigare. Landskapsstyrelsen kan inte göra annat än följa den lagstiftning som finns. Sedan skulle jag vilja svara lite på detta med öron, näsa, hals. Det har varit på gång med att få en läkare; en hörselvårdsassistent är svårare, men detta är också ett ansvar för ÅHS-styrelsen. Jag har faktiskt varit engagerad rätt mycket i dessa frågor och också föreslagit att man möjligen kunde få en läroavtalsutbildning så att man kunde få fram en hörselvårdsassistent och till den delen har båda de nu pensionerade öronläkarna visat sig villiga att ställa upp och informera och undervisa på svenska, men det har tydligen inte hänt någonting. Jag är inte säker på att landskapsstyrelsen skall gå in i ÅHS.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är inte meningen att landskapsstyrelsen skall gå in i ÅHS. Det är tydligen endast när man själv tycker det s.a.s.! Det vi föreslår i motionen är ett tillägg till motiveringarna och de motiveringarna är redan skrivna en gång av ÅHS-styrelsen och kommer hit till lagtinget. Jag skulle vilja säga att det som är skrivet i motionen var ett förbiseende. Det var inte bekant inom ÅHS-styrelsen att behovet och problemet var så stort som det egentligen är. Därför är detta ett tillägg för att intensifiera just resurser på den här biten så att man löser den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ltl Lindholm tog upp frågan om läkarnas löner och att vi har så lätt att acceptera dem. Jag måste säga att jag har aldrig haft lätt att acceptera de lönerna! Jag har aldrig överhuvudtaget haft lätt att acceptera det offentliga lönesystemet, där man börjar med jättedålig lön och ju längre man är i organisationen desto mer tillägg får man. Det har jag aldrig förstått. Lönesystemet är kvar från tsartiden. När det gäller avtalsförhandlingarna som kommer att sätta igång i nästa år tror jag att det kommer att bli väldigt tuffa förhandlingar. Jag tror att det är en ganska svår tid vi har framför oss när det gäller vårdlönerna.

 

Ltl Lindholm tog också upp helgarbetet på ÅHS och sade att man kanske behöver mera personal för att man vill vara mera ledig, men man måste först och främst fundera på omstruktureringen inom verksamheten för att förverkliga detta. Man klarar detta i Sverige och man klarar det i Finland med att vara ledig varannan och var tredje helg. Vi måste också klara upp det här.

 

När det gäller barnombudsmannen förefaller det finnas något missförstånd. Det kom en motion i lagtinget ifjol om det här, men lagtingets slutliga beslut i frågan blev att ”landskapsstyrelsen förelägger under budgetåret lagtinget ett lagförslag om en barnombudsman, varefter verksamheten inleds på Åland”. Något datum för när det skulle ske finns inte.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Ltl Sjöblom och jag är nog helt överens om att man kan inte förstå alla gånger att läkarlönerna alltid höjs så lätt, men det är ett faktum. Det finns en väldig förståelse för det här bland de ledande tjänstemännen inom ÅHS-organisationen. Det beror förmodligen på att majoriteten av ledningsgruppen består av läkare. Det som ltl Sjöblom tog upp om att man jobbar fem helger och är ledig en helg på sex veckor är problemet. När man i en konkurrenssituation har helt andra förhållanden både i Sverige och Norge. Hur man sedan löser det praktiskt; förmodligen behövs det mera personal för att få detta att rulla, men det kanske går med omstruktureringar som ltl Sjöblom säger. Huvudsaken är att de anställda inte har det på det här viset.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det här sista tror jag alldeles säkert går att lösa. Man opererar inte på helger och har inte någon klinisk verksamhet på gång, utan det är betydligt färre patienter också på sjukhuset. När det gäller frågan om läkarlönerna tror jag att man t.o.m. skulle kunna godkänna ltl Lindholms motioner om man skulle ombilda så mycket biträdande överläkare till överläkare, avdelningsläkare och sådant. Det är där pengarna ligger; i stället för att satsa dem på den egentliga kliniska verksamheten som behövs går de just till ombildning av en massa tjänster. Ltl Sune Mattsson sade tidigare att på vissa enheter finns det t.o.m. två överläkare i stället för att satsa dem på en psykolog. Det är något fel i systemet. Det finns ingen politisk styrning över verksamheten.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är betryggande att vi äntligen har fått socialdemokraterna ånyo med i ÅHS:s styrelse, så kanske vi får ordning på det här efter det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Lindholm säger att ÅHS:s styrelse inte visste att behovet var så stort som det är på hörselvårdsassistens- och öronläkarsidan. Det är lite märkligt därför att redan i våras ställde jag en fråga här i lagtinget om hörselvårdsassistenten och försökte sätta ansvaret på den gamla landskapsstyrelsen, men då hette det att de kunde inte göra någonting. Då hade vi liberaler den åsikten att ÅHS:s styrelse borde satsa mera pengar på detta och verkligen bjuda den erfordrade lönen för den konsulterande hörselassistensen som var villig att ställa upp här. Där har vi också problemet att vi är villiga att betala konsultlöner för läkare men inte för den vårdpersonal, som det här skulle ha varit fråga om. Den andra saken som ltl Lindholm tar upp är lönerna. Faktum är att redan i år finns det ett överskott på flera miljoner på lönesidan. Det står också i budgeten att efter att bokslutet är gjort kommer landskapsstyrelsen att ta ställning till vad medlen kommer att användas till. Jag hoppas verkligen att när löneförhandlingarna kommer igång i vår och det egna branschavtalet för vårdpersonalen är igång kommer dessa missförhållanden att redas upp.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw säger att hon har talat för hörselvårdsassistenten tidigare. Det finns det många som har gjort. Det har också försökt lösas från landskapsstyrelsen tidigare. Däremot har vi då haft läkare på platsen. Nu har vi varken eller. Därför har situationen på det sättet försämrats ytterligare. Därför behöver man intensifiera just den här biten.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag vet också att den hörselvårdsassistent som hade jobbat på sjukhuset länge var villig att komma på privat basis från Helsingfors hit. Hon känner till sjukhuset, hon känner till de flesta patienter. Det är bara fråga om pengar.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker det var många bra saker som ltl Gun-Mari Lindholm tog upp i sitt anförande. Det var många frågor som berör familjen, berör sjukvården osv. När det gäller ÅHS-frågorna tänker jag inte nu kommentera dem, för det är sådant som vi diskuterar inom ÅHS-styrelsen, förutom, som jag sade, att läkarombildningarna har berott på att det har varit svårt att rekrytera läkare. Vad jag kan minnas har vi varit eniga. Det var endast förvaltningschefens lön som ltl Lindholm motsatte sig en höjning av. Annars har vi insett att enda sättet att kunna rekrytera tillräckligt med läkare har varit att vi har ombildat tjänster och det har inte i varje fall betytt någon större lönehöjning heller utan det är mera att man har höjt statusen. Som jag sade tidigare finns det sjukhus i riket där man har ombildat alla tjänster. Man har enbart överläkartjänster.

 

Men det var några andra saker som jag tyckte var intressanta, nämligen Tosarby hantverkscentrum. Det är någonting som ligger mig varmt om hjärtat och som jag har pratat för i många sammanhang och som jag till min glädje också har fått stöd för i den liberala gruppen, så jag hoppas och tror att det nu skall finnas en lösning på det. Huruvida man i det här skedet har möjligheter att ta upp pengar är dock en prioriteringsfråga. Det finns mycket som behövs inom skolområdet, mycket ombyggnader, tillbyggnader, mögelsaneringar och hela Mattsson&Mattssons planer, där vi måste, åtminstone för vårdutbildningen, se till att man får utrymmen i det här skedet, också träningsundervisningen. Det är möjligt att man måste vänta, men jag hoppas och tror att hantverkscentrets problem skall lösas och att man skall få bli kvar i Tosarby. Det stöder jag helt.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag måste säga att jag hade inte heller förväntat mig någonting annat än det sista uttalandet av ltl Pehrsson. Jag vet att hon har talat varmt för hantverksskolan i Tosarby och det gläder mig att hon fortfarande står fast vid det, fastän man från landskapsstyrelsens sida och också från den ansvariga Gun Carlson inte har kommit med egentligen någonting i budgeten, trots att man har gjort en utredning om skolorna och där man i utredningen föreslår att hantverksskolan skulle komma till folkhögskolan, om jag inte missminner mig – men det är glädjande att höra att ltl Perhsson står på sig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Lindholm talade varmt för sin finansmotion om uppförande av ett ridstall i Lemland. Vi råkar representera samma kommun bägge två och jag har inte mera kännedom om satsningen än att frågan borde ligga i fritidsnämnden, så jag skulle vilja be om en förklaring av ltl Lindholm: skall satsningen drivas i privat regi eller är det ett kommunalt projekt? Som jag ser det lutar det mera åt att det skulle vara ett privat projekt när man så här i detta stadium redan äskar om landskapsbidrag, om man säger så.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

För det första vil jag rätta ltl Lasse Holmberg. Det är inte fråga om ett ridstall utan det är fråga om ridhus och det är en väsentlig skillnad. I ett stall står det hästar och i ett ridhus rider man inomhus. Ltl Holmberg borde också känna till eftersom det finns protokoll från kommunen och det har varit i media att det har gjorts en uppvaktning från intresserade ungdomar i Lemland, där man har uppvaktat kommunstyrelsen. Kommunstyrelsen har fört detta vidare till fritidsnämnden. Jag hoppas att detta kommer att bli beaktat som alla andra idrottsanläggningar som diskuteras här i salen.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Jag tackar för klargörandet. Jag känner tydligen till det så långt som ltl Lindholm gör. Vad jag vet är det endast Mariehamns stad som har satsat på ett ridstall (salen ridhus), ridhus, ja, både och! Jag tror att ridhus och ridstall är i stort sett ganska samma projekt. För övrigt tror jag att det hade varit till fördel om man hade gått den normala vägen när man talar om ett kommunalt projekt, sökt landskapsandelar när man har projektet färdigt. Jag tror att det är en lång väg ännu innan man har kommit så långt inom kommunen.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är tydligen problem  med de olika benämningarna, men jag tror att det blir klart under tiden. Jag tror att det är bra att man redan i det här skedet har en viss summa upptagen, för jag tror inte att det här kommer att ta så väldigt lång tid, även om man inte har så väldigt många hästkrafter under de här hovarna!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

I sitt anförande påtalade ltl Lindholm bristen på familjepolitisk debatt. Jag ger henne rätt i det att det kanske inte har varit en så livlig debatt i år som ifjol. Det hade varit intressant om landskapsstyrelsen hade haft en formulerad familjepolitik, vilka målsättningar man har långsiktigt och vilka skydds- eller andra åtgärder som man vill vidta för att trygga familjernas liv. Men jag vill samtidigt påstå att vi från socialdemokratiskt håll har haft upp familjepolitiska frågor, även om de inte har benämnts så, men det som rör bostadsbidrag, utkomststöd och hyresboende är mycket viktigt för barnfamiljer och speciellt för sådana familjer som inte har så stora ekonomiska möjligheter och valfrihet. Vi borde alltså definiera vad familjepolitik är så att det inte bara blir en fråga om hur samhället skall överföra pengar till familjer som ändå har det förhållandevis bra.

 

Då kommer jag automatiskt in på ett annat ämne som ltl Lindholm och jag flera gånger har diskuterat. Nu tar hon upp det igen, dvs. att hon förväntar sig att samhället skall betala pension till den förälder – till kvinnorna – som stannar hemma med barn. Jag skulle vilja att ltl Lindholm närmare skulle klargöra hur pensionssystemet skall byggas upp. Vilka grunder skall gälla? Eftersom man talar om tid som man är hemma. Det normala är att man betalar pension på basen av ett arbete som man utför. Här behövs en diskussion för att vi skall veta vad det är som egentligen gäller.

 

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag hade faktiskt blivit besviken om inte ltl Sundback hade gått upp och ställt precis den här frågan! Precis som tidigare säger jag att jag tycker att detta är en väldigt viktig jämställdhets- och också demokratifråga. Det brukar ltl Barbro Sundback värna om, så jag hoppas att hon inte skiljer på vad som är frågor om demokrati och jämställdhet. Vad gäller pensionsbitens praktiska genomförande lämnar jag över den frågan till landskapsstyrelsen att utreda på vilket sätt detta är möjligt. Jag tror att det finns nog möjlighet om viljan finns. Det här är också någonting som inte är specifikt för det åländska parlamentet att diskutera. Det här tror jag att också blir en fråga som man kommer att diskutera i Finlands riksdag eftersom Akava har gjort påtryckningar till Finlands regering i precis samma fråga, att tiden för moderskaps- och föräldraledighet bör bli pensionsberättigad.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Om det är så att man från de obundnas sida enbart talar om den tid som benämns moderskapsledighet och föräldraledighet är det antagligen ganska enkelt. Där är arbetsmarknadens parter direkt inblandade. Men jag har tidigare förstått att ltl Lindholm har ett mycket friare begrepp, alltså alla som stannar hemma, ända upp till skolåldern och offrar mycket tid för att vara med sina barn skulle vara berättigade till pension. Då uppstår problemet: vad innebär denna tid att vara hemma med barnen? Är det bara mellan klockan sju och fyra eller är det hela dygnet. Det är nämligen så i praktiken att man är förälder hela dygnet, hela året om; skall man räkna in lediga dagar, semestrar, hur skall arbetet formuleras för att ge pension för tid som man är hemma med barnen? Det är inte tillräckligt konkret formulerat. Jag tycker att då måste man nog också ta in detta med tid som personer är hemma med någon handikappad, med äldre osv. Då blir detta kolossalt kostsamt. Det är nämligen de andra som är ute på arbetsmarknaden som skall betala pensionssystemet.

 

När det gäller jämställdhetsfrågan är min vision att papporna skall vara hemma lika mycket med barnen som mödrarna. Då får vi in en helt annan ekonomisk diskussion också. Det skulle vara den verkliga vinningen att männen skulle vara mera hemma med sina små barn.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag måste till min stora besvikelse börja med att säga att det är tydligen inte männen i den här salen som intresserar för familjpolitiska frågor eftersom man står och babblar här brevid! Vad gäller motionen är den inriktad på hemarbete: tiden för moderskapen; där är det svårare för papporna att vara hemma, åtminstone under en viss tid av moderskapsledigheten, men där ger också lagstiftningen möjlighet för männen att vara hemma. Men under föräldraledigheten kan båda vara hemma. Det är också det motionen går ut på, dvs. hemarbete under den här tiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa:

Herr talman!

Även jag skall som skärgårdsbo beröra trafikavdelningen till vissa delar.

 

Trafikavdelningen föreslår under moment 48.20.20 på sidan 334 att färjelinjen Åva-Jurmo skall bjudas ut på totalentreprenad. Åtminstone anger man detta i textdelen. Det saknas dock anslag för detta i reda pengar. I tabellen mitt på sidan 334 anges för varje färja, skilt ett driftsanslag. Förutom för de fartyg som upphandlats för trafik i ett totalentreprenadförhållande. Här dyker då det första frågetecknet upp. Varför lyckas man inte separera anslagen för dessa fartyg skilt, då det borde vara den enklaste sak att göra så, då fartygen trafikerar utgående från ett uppgjort kontrakt. Frågeställningen är intressant.

 

Nåväl, det finns alltså ett anslag för upphyrning av tonnage om 586000 Euro, eller omräknat ca 3,5 miljoner mark. Nu är det så att detta anslag precis räcker för linjerna Asterholma-Lappo-Torsholma  och Enklinge-Kumlinge, men inte för trafik på linjen Jurmo-Åva. Varför har man budgeterat på det här sättet?  

 

Återigen, eftersom man har erfarenheter från linjerna Asterholma-Lappo-Torsholma och Enklinge-Kumlinge så borde man på ett hyggligt sätt ha kunnat uppskatta kostnaderna för linjen Åva-Jurmo.

 

Vad gäller privatisering av skärgårdstrafiken så har vi nu i dagsläget möjligheter att bedöma hur det har utfallit. För närvarande trafikeras tre linjer i privat drift. Denna redogörelse gäller då de frigående linjerna som privatiserats. Två linjer, Asterholma-Lappo-Torsholma och Enklinge-Kumlinge, trafikeras i ett totalentreprenadförhållande av Spoven respektive Frida II. Medan den s.k. tvärgående linjen är driftsprivatiserad med fartyget Grisslan. 

 

Nu vill jag försöka beskriva det som jag kallar för rättsläget i den situation som nu råder. Detta skall jag göra utan att utforma någon egen tolkning eller kritik mot enskilt företag.

 

Herr talman!

Grisslan, där har vi en situation där ett Åbovarv har stämt Ålands landskapsstyrelse och företaget som driver Grisslan för kostnaderna efter ett varvsbesök i våras. Stämningsansökan torde röra sig om en summa i storleksordningen 250.000 mk. Kontraktstolkningar har ej kunnat göras i samförstånd mellan parterna utan ärendet torde avgöras så småningom i tingsrätten. Vill bara säga här, att skulle Ålands landskapsstyrelse förlora detta ärende så ser jag det som mycket graverande för vår trafikavdelning, att man ej kunnat sköta detta på ett annat sätt. Men detta är att föregå beslut.

 

Linjen Kumlinge-Enklinge har Ålands landskapsstyrelse nyligen tvingats bjuda ut på nytt eftersom konkurrensverket har gett Ålands landskapsstyrelse bakläxa för att trafikavdelningen ej har konkurrensutsatt upphandlingen av vintertrafiken överhuvudtaget. Nu har man då ett företag som driver linjen 8 månader medan man har bjudit ut resterande 4 månader på entreprenad.

 

Konkurrensläget är, som jag ser det, en fars.

 

Av en näringsidkare i servicebranschen har till Ålands landskapsstyrelse lämnats in ett skadeståndskrav på ca 65.000 mk för att trafik, mellan Kumlinge-Enklinge-Bärö enligt näringsidkaren ej har kunnat upprätthållas på ett sätt som beskrivs i turlistan. Känner ej till hur Ålands landskapsstyrelse ser på detta skadeståndskrav och vore därför tacksam ifall trafikansvarige landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson kunde beröra dessa frågeställningar här idag.

 

Ålands landskapsstyrelse är då alltså inkopplad i rättstvister med bägge de företag som trafikerar frigående färjor i skärgårdstrafiken i detta nu.

 

Vad kan  man då utläsa ur detta?

 

Enligt min åsikt så visar detta en oförmåga att sköta en upphandling på ett korrekt sätt. Detta kan inte heller vara någonting som gynnar  resenärerna och inte heller entreprenörerna då man måste sköta kontakterna med sin uppdragsgivare via jurister och samhällets rättsmaskineri.

Vad har man då för övrigt uppnått genom att privatisera delar av skärgårdstrafiken? Har man kanske kunnat erhålla ett modernt och tidsenligt tonnage genom privatiseringen? 

 

Grisslan, som är driftsprivatiserad, är landskapsflottans äldsta fartyg med sina 30 år och har därmed passerat våra fartygs beräknade livslängd. De fartyg som trafikerar i totalentreprenadsförhållande är det tyvärr betydligt värre ställt med ändå. Fartygen är från femtiotalet, alltså från en tidsepok där man övergav hästarna, för små traktorer. Från en tidsepok före skärgården elektrifierades. Det här kan man inte med bästa vilja kalla för utveckling. Det här är en gruvlig tillbakagång. 

 

Vad är nästa steg?  Ångbåtar! Eller kanske man skulle sätta in Pommern i trafik igen. Jag läste för en vecka sedan att den tagits på varv för upprustning och det är ingen skadereparation, så man blir något konfunderad!  Inget ont om Pommern som är ett underbart vackert fartyg, men hennes tid i aktiv handelstrafik är onekligen förbi.

 

Det sätt Ålands landskapsstyrelse  har skött privatiseringen av skärgårdstrafiken på  kanske ger kortsiktiga vinster för att tonnaget är uråldrigt, eller för att besättningarna arbetar med lite sämre villkor än personalen på landskapets färjor. Jag har inte för avsikt att ge mig in i en ideologisk debatt angående fördelar eller nackdelar med en skärgårdstrafik i privat regi. Jag låter det jag har sagt förut i mitt anförande tala för sig. Jag vill bara tillägga att i detta nu är varje skärgårdskommun emot en privatisering av skärgårdstrafiken. Jag ber finansutskottet stryka texten om privatisering av linjen Åva-Jurmo under moment 48.20.20 i budgetförslaget. Linjen kan fortsättningsvis trafikeras av landskapets egen färja Doppingen. Ett anslag i euro bör också tillföras.

 

I brist på tonnage kan landskapsstyrelsen hyra in en färja för sommarmånaderna till linjen Svinö-Degerby som parallellfärja till Knipan. Det torde vara mera kostnadseffektivt att utnyttja eget tonnage för en året runt trafik än tvärtom så att den egna färjan skall ligga oanvänd under vintern och kosta i underhåll.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Eftersom ltl Perämaa hade synpunkter visavi problemen med de totalentreprenadprivatiseringar som vi har gjort i skärgårdstrafiken, vill jag säga att jag försökte under min tid i landskapsstyrelsen att vi skulle ha hårda krav på det tonnage som skulle upphyras i sammanhanget, att man klart och tydligt skulle skriva in i regelverket om detta. Jag kommer inte ihåg vilken trafikminister det var, men de hörde i alla till centerpartiet. Det blev inte det på det sättet och jag tycker att vi måste lära oss av erfarenheterna till den delen. Det är väldigt bra service och bra skötsel i de privata företagen som sköter det och det kunde säkert bli ännu bättre om man skulle följa den frisinnade linjen att försöka få skärgårdsbolag att sköta om bolagen. De bolagen kunde sedan expandera i rederibranschen med småtonnageverksamhet och annat, så det är en mycket intressant fråga för skärgården att man kunde utveckla dessa företag och därför är totalprivatisering av linjer näringspolitiskt ytterst intressant för skärgården. Ltl Perämaa är ett exempel på det som har haft intressen i branschen; huruvida han har det nu vet jag inte. Som privatföretagare skall inte ltl Perämaa ge upp så lätt, men däremot skall man ställa kraven på tonnaget så att det faktiskt blir en utveckling av trafiken.

 

Ltl Perämaa berörde inte alls de stora politiska utvecklingsfrågorna när det gäller skärgårdstrafiken. Det hade varit intressant att få höra någonting om dem. För ganska många år sedan gjorde liberalerna ett program för utvecklingen med kortrutt och nya tonnageformer. Vi har också i Frisinnad Samverkan tagit fram ett sådant program om utveckling, särskilt mot kortrutter. Vad är åtminstone visavi Kumlinge ltl Perämaas förhoppningar därvidlag?

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag måste först konstatera att ltl Roger Jansson gick lite utanför mitt huvudanförande, så jag tänker därför inte vidröra dessa delar. Vad däremot gäller det som jag sade i mitt huvudanförande är det som så att lagtingsledamoten, dåvarande landskapsstyrelseledamoten, Roger Jansson var med och förde oss i den situation som vi har nu. Nu har vi då en situation som är osäker, speciellt för entreprenörerna; man vet inte hur man skall beakta och bemöta sin uppdragsgivare. Därför är jag övertygad om att man nu måste backa tillbaka till noll och reda upp det så att man har en ordentlig bas för hur verksamheten skall bli: samhällsdrift eller privat drift. Jag tänker, som sagt, inte gå in i den ideologiska debatten. Men läget är sådant att vi riskerar våra entreprenörer om vi fortsätter på det här sättet.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

 Den tolkning av lagtingsordningen som ltl Perämaa har må han stå för själv! Han berörde skärgårdstrafiken i sitt anförande och jag ställde en liten kompletterande undran huruvida han hade några synpunkter om det. Det fick jag då veta att han inte hade, ännu åtminstone, men det kanske kommer senare. Däremot bekymrar det mig att nu skall vi sluta med driftsprivatiseringarna och återgå till noll. När det var tal om fiskodlingen tidigare var ltl Perämaa mycket bestämd, att några angrepp på den här företagsgruppen kunde man överhuvudtaget inte acceptera trots att ltl Wiklöfs motion inte var något förslag om nedläggning av branschen, utan tvärtom en ordentlig miljösanering av den. Man skulle ge dem tre år för att nå ordentliga resultat. Här skall vi nu lägga ner ett antal företag i skärgården direkt, föreslår ltl Perämaa! Det rimmar inte med hans tidigare resonemang kring fiskodlingen. Skall inte de här företagarna ha någon trygghet och skall det inte finnas någon företagsutveckling inom rederinäringen i skärgården? Det behövs inte?

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag måste ytterligare upprepa att det var ltl Roger Jansson som själv sade, att jag inte berörde skärgårdstrafiken till övriga delar och då skall det inte heller ingå i ett replikskifte. I detta anförande berörde jag inte heller fiskodlingarna, så jag tänker inte heller diskutera den delen nu utan det har jag gjort förut. (Från salen: det var en parallell)  Som sagt, jag tänker inte diskutera ideologin bakom detta; rättsläget är sådant nu att vi inte kan riskera våra entreprenörer desto mera. Därför har jag föreslagit som jag gjorde, att linjen Åva – Jurmo inte skall privatiseras.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag skall medge att vi har haft och har problem med de privata linjerna som ltl Perämaa nämnde. Det är förstås beklagligt att trafiken skall regleras i domstol. Det vill vi inte och vi har två vägar att gå i framtiden: det ena är att bli bättre, att göra anbudshandlingar, upphandla och hålla kontakterna med privata, det andra är att köra allt i egen regi.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tyckte att ltl Perämaa hade en väldigt skarp analys av privatiseringsprocessen, dvs. att det har lett till väldiga komplikationer, rättsfall, det har blivit en försämring av tonnaget och upphandlingarna har inte fungerat. Dessutom har det inte blivit något billigare för landskapet. Det har vi redan fått utrett här flera gånger, eftersom privatiseringarna inte gjorde det möjligt att göra sig av med någon personal utan alla fanns kvar s.a.s. Visst är det en logisk och klar slutsats att detta inte fungerar bra. Frågan är sedan om det kan förbättras. Jag vet inte om det kan vara i snart tio år som vi från socialdemokraterna har krävt lagstiftning om upphandling. Vi har fått stöd från lagtinget många gånger. Det har t.o.m. lovats att – senast i höst, men det har lovats flera höstar – vi skulle få lagstiftning, men vi har inte det. Det hjälper inte det heller, men det skulle åtminstone innebära rättssäkerhet för entreprenörerna. Sedan är upphandling väldigt svårt. Det är inte någon lätt och inte heller någon billig process, så jag förstår att landskapsstyrelsen har problem här. När nu ltl Perämaa föreslår, som tydligen är en ny privatisering eller förslag,  att linjen mellan Åva och Brändö också skulle privatiseras, så har han åtminstone mitt och jag tror hela gruppens fulla stöd. Men varifrån kommer förslaget? Stöder liberalerna i landskapsstyrelsen detta förslag? Det förefaller vara så eftersom det är ett enigt förslag.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är kanske inte någon större idé att jag och ltl Sundback står här och berömmer varandra eftersom vi tydligen är rätt så ense om själva sakfrågan. Det kan möjligen vara så att det har funnits och finns ideologiska skillnader i den här saken, men som läget är nu tycker jag precis som ltl Sundback. Vad gäller textdelen i budgeten är det kanske så att vår trafikavdelning är s.a.s. en stat i staten, åtminstone vad gäller tjänstemannadelen. Det var en liten överraskning för liberala politiker i varje fall att texten fanns med i budgeten.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Politiskt kan jag bara tolka det som så att liberalerna i landskapsstyrelsen åtminstone nu är med och föreslår att vi skall ytterligare driftsprivatisera linjer inom skärgårdstrafiken. Det är i så fall en ideologisk kursändring från liberalernas sida. Det är det ena. Det andra är att man tydligen inte heller får någon bukt med sina regeringspartners när det gäller att bli av med avgiften på färjorna. Vari finns nu den liberala skärgårdspolitiken i fråga om skärgårdstrafiken? – det är inte mycket kvar tycker jag!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Skrivelsen i budgeten som här har refererats till kommer med all sannolikhet att skötas om ännu i finansutskottet så att den inte kommer att finnas med i den slutgiltiga budgeten. Det finns med här i förslaget, men vi får se sedan när budgeten är klar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Det är mer eller mindre omöjligt att sammanfatta debatten och det är också kanske för tidigt. Man kan säga så här långt, med anspelning på vädret, att det är fråga om spridda skurar och någon solstrimma någonstans!

 

Jag skall först ta upp några positiva saker. Jag noterade att ltl Pehrsson flera gånger har sagt att vi skall tänka positivt, men man måste också peka på problemen och jag skall peka på några problem som jag tycker att finns när det gäller självstyrelsens utveckling och partiernas ställningstagande i den frågan.

 

Först två motioner som gäller lotteriskatten. Det är en motion av ltl Roger Jansson, återbäring av lotteriskatt och den andra, motsvarande, är av ltl Sundman. Det föreligger tydligen ett missförstånd när det gäller lotteriskatten därför att den kommer med ett års försening i budgeteringen. Jag tror att finansutskottet lätt kan klara ut motionerna. Man kan teoretiskt budgetera på ett annat sätt, dvs. den skatt som härrör från ett visst år kan redovisas detta år, men då blir det väldigt osäkert, så jag tror att det är rationell budgetering att inte göra på det sättet.

 

Herr talman! Det andra positiva tänkandet tycker jag att finns ltl Dennis Janssons motion om Ålands turistförbund. Om jag kort sammanfattar den motionen gäller det första att man skall ha en mera professionell marknadsföring, en mera professionell marknadsanalys, marknadsstrategi och marknadsmedel. Där har ltl Dennis Jansson uppenbarligen en viss sakkännedom, så jag tycker att det är en positiv sak. Jag tycker också att det är ett positivt förslag när han föreslår ett Ålands turistråd, en övergripande organisation, och delvis måste jag erkänna att jag anser det positivt därför att jag fick mig på fingrarna av turistansvarige Rune Karlström en gång i tiden – juni 1988 – när jag föreslog detta, men då skulle turistförbundet ha hand om allting. Bortsett från denna historia, så tror jag att det finns ett behov av en övergripande turistorgansiation och jag tycker att finansutskottet skall allvarligt se på motionen, liksom andra motioner, men den här tyckte jag var mycket intressant. En annan sak som nämndes här var familjepolitiken och vi har inlett ett arbete i förvaltningen som vi kallar pensionspremie för barnår. Det är en ganska komplicerad fråga. Vi har alltså inte behörighet på området, men vi har ekonomi - hade kanske,  förhoppningsvis kommer att ha – för att kunna räkna tillgodo de år man tar hand om barn. Det här bygger på att man skulle ge en pensionspremie som blir fonderad och som man får ansöka om eller automatiskt får ut. Man skall då arbeta, enligt våra preliminära tankar, minst fem år, man skulle ge en premie för två år och varje förälder måste ta hand om barnen minst sex månader för att få lyfta premien och det är antingen den eller den andra och man skulle få den för ett barn i taget. Det här arbetar vi vidare med och kommer att göra en utredning och sedan när vi har de underlagen kommer vi naturligtvis till lagtinget.

 

Det har varit en diskussion i anledning av bl.a. ltl Roger Janssons figurer och flera av de staplar han visade stämmer faktiskt, men inte alla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                      OVERHEAD

 

 

 

 

 

Vi har en viss skillnad där uppe därför att det är fråga om tre olika komponenter, dvs. grundbudgeten har underskott; budgeten har i allmänhet något mindre underskott och sedan kommer bokslut som visar ett överskott. Går vi då fram till det år som vi är inne i nu har vi också där ett underskott, men pilen visar att här arbetar man fram ett bokslut som ger ett överskott, i det här fallet 8 miljoner euro.

 

Sedan har vi nästa år, där vi har ett större underskott i budgeten och där gäller det för oss att arbeta bort ett bättre bokslut som vi i det här skedet räknar med att är runt 50-60 miljoner. Det är den prognos vi kan göra i dag. Här kommer vi naturligtvis att arbeta mer för att få ett ännu bättre resultat. Här har vi önskemål från avdelningarna som naturligtvis är det som då i treårsplanen är satt som budget. Men den här budgeten är synnerligen fiktiv och här har vi för nästa år i det här skedet ett budgeterat underskott på runt 120 miljoner och där har vi också åtgärder på gång för att arbeta bort det.

 

När det gäller det som stod i tidningen och som var en diskussion om vill jag säga följande. Budgetunderskottet i år är 21.550.000 euro. I en affärsplan där man tar hänsyn till avskrivningar enligt bokföringslagen finns det faktiskt den siffra som ltl Roger Jansson nämnde, 24 miljoner euro, men den är s.a.s. en modellkonstruktion om man skulle ha affärsplan, så det har egentligen ingenting med budgeten att göra. När det gäller budgeteringen för nästa år är det, som många säkert har sagt från landskapsstyrelsens sida, att det inte är fråga om ny upplåning. Till den delen hoppas jag att har kunnat redogöra för budgetsituationen.

 

Sedan vill jag gå över till en sak som bekymrar mig när det gäller Frisinnad Samverkans politik och det gäller självstyrelsens utveckling. Jag uppfattar det som att Frisinnad Samverkan nu stiger av den gemenskap som ändå har funnits i självstyrelsepolitiken. Det har funntis en spännvidd från obunda och socialdemokraterna mellan liberaler och center. Det finns kvar nyansskillnader, men Frisinnad Samverkan går in för en linje som jag skulle vilja kalla för procentrörelsen, dvs. i ett förslag som har presenterats i massmedia, på hemsidan osv., säger man att det skall ske ett byte från klumpsummesystemet till egen beskattning. Där räknar man upp en massa behörighetsområden som steg för steg skall tas över. Man säger att samfundsskatten förs över utan dröjsmål, kapitalskatten förs samtidigt under självstyrelsen. Punktskatter som belastar varor och tjänster överförs utan dröjsmål. Nytillkomna skatteformer förs med automatik över, direkta inkomstskatter bör före år 2010 vara överförda och samtidigt behörigheten över de inre direkta skatterna. Det här ser jag som en symbol, en ritual, där man ser lagen som det viktiga, lagpaketen skall tas över an efter, så att man närmar sig det som man brukar kalla 99,9 procent och lite kvar till självständighet. Jag tycker att det är mycket rejälare att säga att Åland tar ansvar som en självständig stat. Då tar man ansvar för sina avtal, för sina lagar, för sina regler, för allt och då får man, med den diplomati man har, försöka förhandla sig fram till någonting. Att belasta både lagboken och befolkningen med område efter område, med utgift efter utgift, ser jag som ett avsteg från den självstyrelsepolitiska linjen. Många kanske förvånar sig över att jag pratar om självständighet, men jag säger att självständighet är ett alternativ om saker och ting råkar hamna på det sättet. Det perspektiv som man kan säga att skiljer sig åt när det gäller självständighetstanken är för det första det nationalistiska perspektivet, där man ser identiteten som viktig, man vill alltså att Åland skall vara ett rike för sig. Och det respekterar jag, men det är inte min och liberalernas linje; vi tror alltså inte att den målsättningen är den viktiga utan vi ser den huvudsakliga linjen för partierna, den tredje modellen, som jag kallar medborgarna först, dvs. det som är bra för ålänningarna, det skall vi försöka ordna. Det är alltså en pragmatisk realistisk linje som jag räknar att socialdemokraterna har, en del av de obundna säkert också, centern och liberalerna. Inom denna linje finns det en diskussion om självstyrelsen, hur man skall ordna samhället på ett sådant sätt att det är bra för medborgarna: vilka lagområden är viktiga? Då kan man säga att det kan vara pragmatiskt och realistiskt, om vi inte kommer någon vart med EU, om vi inte kommer någon vart med riksmyndigheterna, om vi inte kan hålla språket och identiteten och ekonomin, ja, då måste vi överväga någonting annat.

 

Herr talman!

Jag tror att en intressant utgångspunkt är, när det gäller den realistiska linjen som har stöd i lagtinget,  finns i självständighetsboken, där Kjell-Åke Nordqvist talar om ett suveränt samhälle vid sidan om en självständig stat och mellanstatliga organisationer. Ett sådant samhälle har god kontroll över sina angelägenheter men gör olika avtal med stater och mellanstatliga organisationer, såsom FN, EU, OSCE, så att man får en lämplig avvägning mellan autonomi och samverkan. Frisinnad Samverkan avviker nu från den gemensamma huvudlinjen i självstyrelsens utveckling där alla med olika infallsvinklar fört en dialog om vad som r bra för samhället, en dialog på det sätt som alla andra partier har gjort tidigare, då också Frisinnad Samverkan var med, i Lundberg-gruppen, i den parlamentariska kommittén för självstyrelselagsrevisionen osv. Jag tror inte heller att medborgarna kan tänka sig att vi skulle ta över område efter område och få en alltmer betungande förvaltning, en allt större byråkrati utan reell autonomi. Då är det rejälare, som de obundna säger, att självständighet, det tar tid, men det är ett rejälare spår i självstyrelsepolitiken.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka för bekräftelsen visavi mina siffror och den bild som jag visade på overhead tidigare om att de stora överskotten nu övergår i ännu mycket större underskott. Det är så att bokslut görs numera såsom resultatbudgeter. Det är de båda som är jämförbara, så man kan inte här börja blanda äppel och  päron. Det har visat sig att i min bild i bokslutet för 1999 var bara vinsten på 70-80 miljoner mark, men vi fonderade det året ytterligare 80 miljoner, så den skall vara på 160 miljoner, har det visat sig, så den korrigeringen måste jag göra. För övrigt stämmer bilden exakt och den är ganska likadan som den Olof Erland visade, så jag tackar för den bekräftelsen. Jag tackar också för att Olof Erland, till skillnad från förra gången, nu har läst vårt framtidsavtal. Det är mycket bra och det gläder mig. Det som han inte sade när det gällde framtidsavtalet är att vi nu inte bara säger vad som alla har sagt genom åren vad vi skall ta över, utan vi säger också hur och varför  är det viktiga i vårt förslag till framtidsavtal som vi har presenterat och som vi skickar ut till alla åländska hem.

 

När det gäller övertagandet av skatterna är det så att centern på sin hemsida har satt in häromveckan att de vill överta alla skatter, precis som Frisinnad Samverkan. Obunden Samling har det också, alltså har vi partimässigt en majoritet i lagtinget för det. Däremot föreslog Lundberg-kommittén inte alls det, utan Lundberg-kommittén föreslog 19.10.1994 att åtgärder vidtas för att införa differentierade indirekta skatter, vilka huvudsakligen innefattar tjänstemomsen samt avvikelser inom företagsbeskattningen, alltså samfundsskatten, ”avvikelser” som riksdagen uppenbarligen skulle besluta om. Det var inte överhuvudtaget fråga om något övertagande i Lundberg-kommittén. Här har Olof Erland tyvärr meddelat felaktiga uppgifter.

 

Vicelantrådet:

Herr talman!

Den stora skillnaden mellan mitt diagram och det här är att jag hade tre komponenter som ger en mycket mera rättvisande bild.

 

När det gäller övertagande av beskattningen är liberalernas utgångspunkt att vi skall låta ta fram den utredning som redan finns som visar att klumpsummesystemet är ett mycket starkt ekonomiskt system. Vi för diskussioner om de alternativa modeller som vi skall göra upp enligt regeringsprogrammet som lagtinget har godkänt, där vi skall visa fram vad det blir för konsekvenser av det hela. Frisinnad Samverkan har här i sin motion förundrat sig och talat om skattekupp här i debatten när det gäller indirekta skatter, men om man skall ta över indirekta skatter – om det sedan är enligt procent, tidtabell eller någonting sådant – måste man noga tänka igenom konsekvenserna. De direkta skatterna är inget bra styrinstrument därför att det finns statsrådsregler, uppförandekodsregler inom EU som gör att det är begränsat. Indirekta skatter kan vi använda som styrinstrument därför att vi har ett Ålandsprotokoll 2 som undantar oss från harmoniseringen. Dessutom skulle det vara så att vi själva kan kontrollera mera av handeln med omvärlden, så det är rent pragmatiska och realistiska bedömningar. När det gäller Frisinnad Samverkans framtidsavtal, ja, vem skall man avtala med, när man inte avtalar med någon är det fråga om testamente! Men vi har självstyrelselagen som är vårt avtal med riket. Det är inom ramen för självstyrelselagen som vi skall utveckla det åländska samhället. Och, som sagt, jag förlitar på ålänningarna, jag är övertygad om att de låter sig inte luras av glättiga broschyrer.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

I detta förslag som vi skickar ut är texten är det viktiga, det övriga är naturligtvis väldigt trevligt också, men det i texten som vi föreslår för Ålands folk hur man skall utveckla självstyrelsen. Där skriver på första sidan att det är dels inom Åland, alltså mellan ålänningarna, om hur Åland genom självstyrelsen skall utvecklas och dels är det innehållet i ett samhällskontrakt som varje landskapsstyrelsen gör upp med varje regering. Allt  bygger alltså på diskussioner med Ålands folk. Vi försöker vara så maximalt demokratiska som vi kan vara i det sammanhanget. Vi förespråkar inte någon självständighet i något skede utan vi menar att självstyrelsen skall utvecklas så långt som Finlands regering föreslog inför riksdagen år 1920, så långt det är möjligt utan att ett område blir en självständig stat. Vi har också då fört ett resonemang kring vilken tidtabell man ungefär kunde ha för det här och förelägger nu Ålands folk ett sådant förslag. Det är inte någon procentmodell utan det är en realistisk modell, om Ålands folk vill och om Finland och Åland kan komma överens sedan. Jag undrar hur man kan vara mera demokratisk än det som vi föreslår att vi nu skall vara, allihopa tillsammans.

 

När det gäller skattekuppen i landskapsstyrelsens förslag är det så att ifjol fattade lagtinget beslut om att de direkta skatterna skulle man förhandla om. Någon som helst överenskommelse om indirekta skatter tagen i detta parlament finns inte, aldrig någonsin! Men landskapsstyrelsen har ändå inlett det arbetet, skriver man, i budgeten, så visst är det väl en liten kupp! Vi har inte hemskt mycket emot den, men däremot borde man faktiskt diskutera med sitt parlament förrän man gör det! Men jag vet varför finansministern har gjort det. Han tror att man genom åtgärden kan skapa en enklare skattegräns, men så är det inte utan den blir mycket mera invecklad om man skulle göra så här genom att  det finns så få beskattare.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vicelantrådet:

Herr talman!

Det är väl höjden av bromskloss från Frisinnad Samverkans sida när vi i budgeten skriver att vi diskuterar behörighetsfrågorna i samband med indirekta skatter. Vi talar om för lagtinget; jag har sagt i finansutskottet, att titta noga på det här;  är det någon som är emot att vi diskuterar behörighetsfrågorna när det gäller indirekta skatter, så ta fram det i finansutskottet. Men vi har en pågående process. Jag har diskuterat detta med regeringsföreträdare och ministrar och diskuterat hela beskattningsproblematiken, skattegränsproblematiken och jag undrar: hur skulle det gå om man kommer dit och säger att nu skall vi utan dröjsmål ta över samfundsskatten. Jag måste säga att jag tycker att Frisinnad Samverkan i sitt sätt att tänka i den här kolorerade broschyren är en ytritual, självstyrelsen som en ritual – det är ändå ett samhälle med 26.000 medborgare, ett system, en lag, ett avtal med riket, där vi skall föra en dialog. Inte kan man då komma med en tidtabell och säga att nu skall vi ha det och nu skall vi ha det och nu skall vi ha det och målet är att komma till 99,9 procent utan att man egentligen vet vilka konsekvenser det får. Jag ger ett erkännande åt dem som står upp för självständighet. Det är ett rejält alternativ. Jag omfattar det inte och jag t.o.m. motarbetar det därför att det är inte realistiskt i dagens läge, men självstyrelsepolitiken måste vara på en realistisk grund. Det är det absolut avgörande för lagtinget.

 

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det var ljuv musik för förnuftiga öron att höra vicelantrådet komma med understödet för självständighet! Det var något nytt från liberalt håll och det är bra att vicelantrådet, som numera kan beteckna sig om lantråd utgående från debatt vi har haft här i dag, har insett efter den korta regeringstiden att vi behöver ha en självständighet på sikt. Den tidsram vi tidigare haft 1 januari 2049 förstod jag att vi fick ett mycket starkt understöd för, att man utreder under den här tiden. De som då sitter i lagtinget kanske kan fatta ett förnuftigt beslut den dagen vi kommer dit. Det var bra. Jag tycker att det var bra sagt att det fanns mycket löst i budgeten och att man skall arbeta bort underskotten som finns. Det är positivt att vi kan arbeta med det och från de obunda kommer vi att understöda alla förslag till den delen, att allt som går i lösdrift i budgeten, dvs. lösdriftsladugårdar och sådant, hamnar bort. Där kommer vi att stöda liberalerna gentemot centern. Jag märkte också att han i sitt anförande ansåg att centern längre driver någon självständighetspolitik och någonting för självstyrelsens utveckling. Det uppmärksammade jag också. Jag förstår de svårigheter vicelantrådet har i regeringssammansättningen.

 

Vicelantrådet:

Herr talman!

Jag måste först säga att jag tycker att samarbetet i landskapsstyrelsen är lätt och konstruktivt och så här långt har vi inga problem med de självstyrelsepolitiska frågorna. Vi har samma referensram, sedan har vi olika nyanser. Jag lägger mig inte i vad centern har för synpunkter på självständighet. Jag respekterar dem som talar för självständighet, men jag omfattar inte vtm Häggbloms syn på självständighet. Jag tycker dock att han mycket väl skall argumentera och föra fram det, men också där tycker jag att tidtabellsdiskussionen är lite väl onödig; om det är 2046 man räknar med självständighet är ändå det viktiga vad man kan göra i dag och vad man arbetar för. Vi arbetar för en stärkt självstyrelse och centern och liberalerna i landskapsstyrelsen har ett avtal där vi är överens om att vi ser på olika modeller och försöker ta steg framåt. När det gäller budgeten välkomnar jag vicetalman Häggblom därför att det är så att vi ser prognoserna, vi har redan sett dem, vi har tagit ner 12 miljoner under den tid vi har varit i landskapsstyrelsen och vi kommer att ta ner mer i budgeten. Målsättningen är naturligtvis att få den i balans, men det är ett tufft jobb och vi behöver allt stöd, så jag tackar de obundna för det. Jag tror att man måste fungera så i politiken, även om man är i olika läger, så det som är viktigt för medborgarna måste vi försöka hjälpas åt med.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det finns en samsyn här att vi inte skall ha något underskott och jag hoppas också att vi kan nå dithän att vi kommer överens om att något underskott inte skall finnas, utgående från de inkomster vi har. Och jag hoppas då att finansutskottet, utgående från vad vicelantrådet har anfört här, skall komma till en sådan slutsats.

 

Vicelantrådet:

Herr talman!

Det som vtm Häggblom säger rundar egentligen av det som jag började med i debatten, att det gäller att under de närmaste åren balansera välfärd och tillväxt. Ett underskott som vi kontrollerar kan vara tillåtet, om vi samtidigt skapar ny verksamhet, om vi får besöksnäringen under lågsäsong i tillväxt osv., så att det är den debatten som jag tycker är det viktiga här, att finansutskottet får vägkost: balansen mellan välfärd och tillväxt. Det låter enkelt, men det är det det handlar om.

 

TALMANNEN: Plenum avbryts nu för middagspaus och fortsätter kl. 18.30. (Kl. 17.25).

 

                                                                 ------------------

(Kl. 18.30). Plenum fortsätter.

 

Ltl Pehrsson:

Herr talman!

Jag vill i det här anförandet beröra två saker, för det första turism och anslaget för turistförbundets verksamhet samt för det andra några ord om placeringen av den psykiatriska vården. I mitt gruppanförande i tisdags denna vecka berörde jag en del investeringar som landskapsstyrelsen har föreslagit i budgeten för 2002, bl.a. golfbanan i Grelsby. I budgeten finns också pengar för att hjälpa till med finansieringen av ett badhus i Mariehamn. Båda dessa satsningar skall utgöra komplement till de aktiviteter som har stor betydelse för turistnäringen, men naturligtvis även för den fasta befolkningen. Vi har också Bomarsundsprojektet som man redan nu har en del projekteringspengar för. Det hör också till turistsatsningarna som är viktiga för besöksnäringen. Vi måste kunna erbjuda aktiviteter och attraktiva sysselsättningar för såväl enskilda som familjer för att öka inresandet och även locka besökarna att stanna längre tid.

 

Som vi vet och som det även nämnts i debatten visar inresandesiffrorna en vikande tendens och det är naturligtvis inte bra med tanke på turismens betydelse för vårt näringsliv och för våra inkomster. Eftersom det kommit till min kännedom att anslaget för turistförbundet av någon anledning har skurits ned med en betydande summa, det lär handla om över en miljon mark, på just momentet för marknadsföring, ber jag finansutskottet att titta på anslaget. Jag tror till och med att omdisponeringar kan göras här eftersom man enligt utsago har ökat anslaget för driftskostnader till en högre nivå än vad man äskat om och som man egentligen inte behöver för driften. Jag hoppas att utskottet hör turistförbundets VD i den här frågan.

 

När det gäller placeringen av den psykiatriska vården är jag medveten om att landskapsstyrelsen har föreslagit att den skall flyttas från Grelsby och placeras i anslutning till Ålands centralsjukhus. Jag är också medveten om att jag i det här skedet närmast slåss mot väderkvarnar, som man brukar säga, eftersom jag personligen inte har ändrat åsikt om att vården fortfarande bör bedrivas där den nu finns. Jag kan möjligen sträcka mig så långt att man kunde bygga upp en akut poliklinik och en korttidsvård invid sjukhuset, men jag anser fortfarande att man skulle hålla åtminstone rehabiliteringen ute i Grelsby.

 

Jag har tidigare i många olika sammanhang motiverat mitt ställningstagande så jag tänker inte i dag desto mera gå in på detta. Jag undrar helt försynt: Varför söker sig stadsbor och andra ut till landsbygden och skärgården, nära naturen och säger att det är så skönt och läkande både för kropp och själ att få njuta av lugnet, stillheten och naturupplevelserna ute vid sina fritidsbostäder. Om inte naturen och stillheten har någon betydelse kunde man lika gärna stanna kvar i tätortsmiljö under semestrar och lediga dagar. Jag är rädd för att ett misstag begås för bekvämlighets skull genom att flytta hela den psykiatriska vården till ett synnerligen begränsat område mellan sjukhuset och Gullåsen.

 

Jag kan knappast göra mer för att påverka flyttningen, eftersom jag tyvärr inte har tillräckligt stöd ens i min egen grupp, men det är faktiskt lagtinget som har sista ordet. Jag känner med alla de tusentals människor, både patienter, anhöriga, vårdpersonal, t.o.m. läkare ingår i den gruppen, men också politiker och allmänhet. Mellan 2.000-3.000 personer skrev på uppropet för att psykiatriska vården skulle bli kvar i Grelsby. Det är också många som har hört av sig per telefon och talat sig varma för att de anser att flyttningen är en tillbakagång och de försöker på olika sätt kämpa för och är övertygade om att Grelsby är den bästa placeringsorten.

 

Jag stöder ltl Ragnar Erlandssons åsikt i det han tidigare anförde. Jag kommer också att motsätta mig en flyttning av verksamheten om det inte finns seriösa och genomförbara planer på hur Grelsby sjukhusbyggnader ska användas.

 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag accepterar att ltl Pehrsson och jag har olika åsikter om den psykiska vårdens placering, men det är illa när hon börjar jämföra med varför stadsbor far ut i naturen. Det är klart att de mår bra av det, men inte far de väl dit bara för att de mår psykiskt dåligt. Vi måste komma ihåg en sak, Grelsby är placerat där det är enbart därför att man på den tiden man etablerade sjukhuset tyckte att de som var psykiskt sjuka, tidigare benämnde man dem med fulare ord, skulle få en placering där de inte skulle märkas för andra människor. Idag skall de integreras med andra människor och de skall vara tillsammans med oss andra. En psykisk sjukdom är inte ett sådant tillstånd att man till exempel inte skulle kunna ströva på samma områden som de friska, gå ihop med de friska. Det finns ingen orsak att de skall skiljas av från dem som mår bra. Lika väl som att man bryter foten av sig och går runt centralsjukhuset kan man gå om man har psykiska problem. Det är ett bra förslag av landskapsstyrelsen, jag stöder den helhjärtat. Jag stöder också att de byggnader som står kvar ska få en användning. Det är en viktig detalj i det som ltl Pehrsson sade när det gäller Grelsby.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Man kan naturligtvis misstolka allt som sägs om man vill det. Jag vet inte ens om jag behöver säga att jag naturligtvis inte nedvärderar den som är psykiskt sjuk, de är inte det det handlar om. Det är märkligt att, när man läser listorna, det finns så många människor som tycker att platsen är bra att vistas på om man lider av någon psykisk åkomma, utbrändhet kan också vara en orsak till att man mår psykiskt dåligt.

 

Om det med stadsborna misstolkas på något sätt tar jag det tillbaka, jag menar bara att det finns en skillnad mellan att bo tätt, som det här kommer att bli på sjukhusområdet. För dem som redan bor på landet är det kanske inte så vanligt att man behöver ha stugor, det finns säkert de som har det också, men jag har tolkat det så att bor man i tätområden och är hela tiden utsatt för mycket tätt umgänge med människor runt omkring sig, har man den uppfattningen att det är avstressande och lugnande för själen att komma ut nära naturen. Det är just av de orsakerna som de som jag har pratat med som anger att placeringen är bra. Jag tror inte att det har så mycket att göra med att de inte kan vistas tillsammans med andra människor på grund av att de har en sjukdom som de skall skämmas för, utan det är för att den sjukdomen ofta innebär att man kanske behöver få vara för sig själv. Man kanske behöver få rehabilitera sig och bearbeta sin sjukdom i lugn och ro.

 

Ltl Mattsson, replik:

Herr talman!

Listor i all ära, det var ett stort jobb de hade gjort och det var duktigt av dem som har samlat namnen, men det finns heller ingenting som säger att om någon annan hade ställt sig och samlat in namn att man kanske hade fått samma resultat tvärs emot. När man pratar om den här saken är det lite beroende på vem man talar med. En del tycker faktiskt som ltl Pehrsson, men jag anser att de flesta anser som jag. Det bara är så. Jag vidhåller att det inte i några utredningar som har gjorts står entydigt att en fortsatt etablering på nuvarande plats skulle vara den bästa utan all expertis pratar för en flyttning.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag kan bara konstatera att här har ltl Sune Mattsson och jag olika åsikter. Det händer ibland att man har det. Även om jag skulle vilja kan jag förmodligen inte ändra på den, vi har tydligen olika ståndpunkter här. När man ser hur många det är som stöder placeringen anser jag att man skall hålla vården kvar ute på Grelsby, det är värt att kämpa för det eftersom jag själv tror att placeringen gör gott för människan.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

All heder åt ltl Anne-May Pehrsson som står på sig trots att den egna gruppen, åtminstone majoriteten i den, är inne för en annan lösning än den som Anne-May Pehrsson förespråkar. Det är värt all heder. Det är intressant det hon tar upp, att man skulle föra in den akuta psykiatrin intill centralsjukhuset, det vet vi att dagens terapiformer ofta kräver. Den andra biten är att man skulle hålla kvar rehabiliteringen ute på Grelsbyområdet. Jag har då en fundering runt detta: Ser man det ur ett ekonomiskt perspektiv är det då försvarbart att dela upp psykiatrin på två olika regioner?

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det stöd jag fick av ledamot Gun-Mari Lindholm. Jag har själv inte kalkylerat eller räknat någonting på vad det kostar att dela verksamheten för i första hand är jag inne för att hela verksamheten skall finnas kvar ute på Grelsbyområdet. Jag har pratat med sådana som jobbar där och de säger att det inte är så många transporter, det tar tio minuter att köra till Mariehamn. Man har läkare där ute som har utbildning inom somatisk sjukvård, ofta bakjourer som har även annan utbildning än psykiater. Förresten har väl många av psykiatrerna också en medicinsk utbildning i botten, så det skulle inte behöva bli så väldigt många transporter emellan, även om man flyttar den akuta vården. Men som sagt, jag har inte räknat på det, för så långt som det är möjligt skulle jag vilja att hela verksamheten skulle vara kvar ute i Grelsby.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

…….

….

 

 

 

 

 

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det är just ett av argumenten att man behöver ha utrymmen. Förutom rehabiliteringen finns det säkert småningom ett behov av utrymmen för missbrukarvården. Jag vet att den öppna vården, mentalvårdsbyrån, gärna skulle vilja ha en lägenhet där man kunde ha familjen med i behandlingen av vissa ungdomspsykoser och så vidare. Där har man möjlighet att expandera och bygga ut hela den psykiatriska vårdens behov i närheten av varandra. Det jag är mest rädd för är att om man tränger in det mellan Gullåsen och sjukhuset finns inte den möjligheten att få de utrymmen som behövs för t.ex. missbrukarvården.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag blev nästan rörd när ltl Pehrsson talade om stadsbornas behov av orörd natur, stillhet och ro. Det föranleder mig att ställa en fråga till ltl Pehrsson: Borde inte det också gälla södra skärgården där Pehrsson uppenbarligen vill placera dessa groteska vindkraftverk, som förutom att de producerar el även producerar oljud och skrämmer fåglar.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag förstår egentligen inte jämförelsen. Jämför ltl Boman psykiskt sjuka människor med vindkraftverk kan jag inte svara på den repliken.

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Det var ltl Pehrsson som talade om att stadsborna uppenbarligen gillar orörd natur, stillhet och ro och det är därför de är på sina sommarstugor. Det inlägget som Pehrsson hade då berörde inte de psykiskt sjuka utan det berörde vanliga stadsbor utan psykiska sjukdomar. Jag tycker att ltl Pehrsson försöker slingra sig, kanske ltl Pehrsson borde läsa ur sitt manuskript.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag har naturligtvis ingen erfarenhet av att bo nära ett vindkraftverk, men jag har vistats i närheten av dem och jag förstår inte klagomålet på att de är så störande. Jag bor själv bara ett par kilometer från TV-masten som dygnet runt blinkar och strålar ut ljus, även inomhus hemma hos oss när man skall sova. Det tog inte länge förrän man vande sig vid det. Man vänjer sig fort vid ljud om man inte blir fixerad och tänker negativt, retar upp sig på ljuden. Ser man till nyttan med vindkraftverk får de gärna finnas, gärna i närheten av där jag bor. Alla stadsbor är också hjärtligt välkomna ut på landet.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Jag beklagar att inte lantrådet är här. Jag hade tänkt vända mig till honom med ett par frågor.

 

I debatten igår försökte lantrådet med devisen ”anfall är bästa försvar” att lägga över ansvaret på Frisinnad Samverkan när det gäller de enorma budgetunderskotten för de närmaste åren. Eftersom siffrorna vi har framfört är tagna rakt av från årets budget, lagd av liberale finansministern, men med lantrådet som högsta ansvarig, så vill jag framföra följande.

 

Att landskapsstyrelsen inte har anpassat utgifterna i budgeten till intäkterna är något man inte kan skylla oss i Frisinnad Samverkan för. Vi har noterat att den nya landskapsstyrelsen skriver att man skall föra en kostnadseffektiv politik. Det ställer vi gärna upp och stöder i lagtingsbehandlingen. Däremot ifrågasätter jag kraftigt vad landskapsstyrelsen menar, eftersom då jag läser budgettexterna har jag noterat, att man redan i år har lovat så mycket att man inte kommer att klara av en budget i balans nästa år, även om man verkligen skulle vilja. Det gäller här att lantrådet, vicelantrådet/finansministern är ”karl för sin hatt” och står för den budget och det löfte man har givit. Den elogen måste vicelantrådet/finansministern ha i dag, tvärtemot lantrådet, som säger att siffrorna stämmer. Det finns några små nyansskillnader, så den elogen skall vicelantrådet ha. Men, som sagt, om centern och liberalerna vill ha hjälp så ställer vi upp. Återkom med en tilläggsbudgeten som balanserar upp denna budget och ni får stöd från Frisinnad Samverkan! Handen är utsträckt.

 

Herr talman!

I budgetdebatten har också framförts olika synpunkter när det gäller övertagande av beskattning. Lantrådet framförde i sitt inledningsanförande att det kanske inte finns tillräcklig skattebas för egen beskattning, vilket man kan tolka på olika sätt. Antingen har lantrådet, tvärtemot vad centern tidigare sagt och vad man med stora bostäver framför på sin hemsida, ändrat åsikt eller så är det någonting annat som klämmer. Jag funderade en hel del på det här igår, vad som kunde göra att skattebasen inte skulle räcka till, om det är någonting som oroar lantrådet. I dag fick jag kanske lite svar på det. Det verkade nästan som om lantrådet mentalt hade ställt in sig på att sjöfarten kanske skulle försvinna från Åland – därav oron för skattebasen. Faktum är att försvinner sjöfarten, herr talman, blir det av olika orsaker svårt med skattebasen. Det skulle därför vara bra om lantrådet här inför lagtinget kunde informera om hur det verkligen står till. Vad innebar egentligen det genombrott för nya landskapsstyrelsen som man pratade om efter aftonskolan? Jag tänker då på sjöfartens framtid. På nyheterna i dag har vi fått information om att riksdagen går in för ett stöd på 166 miljoner. Det skulle ha varit intressant om lantrådet hade funnits på plats och kunnat redogöra för vilka åtgärder man nu tänker vidta.

 

I övrigt verkar inte samsynen när det gäller beskattningen finnas hos centern och liberalerna. Lantrådet tvekar, vicelantrådet pratar om indirekta skatter, liberalernas gruppledare om helt bevarad klumpsumma, medan vicetalman Christer Jansson på sidan om jobbar för självständighet, vilket innebär övertagande av all beskattning. Om jag som vicelantrådet ytterligare hänvisar till debatten i massmedia, så har jag även noterat att centerideologen på norra Åland är helt emot övertagande av beskattning.

 

I vårt parti, herr talman, har vi klara linjer i dessa frågor, vilket redovisas i vårt förslag till Framtidsavtal för självstyrelsens utveckling. Hos landskapsstyrelsepartierna, som enligt vår mening för att lyckas i externpolitiken i dessa frågor, borde ha en samsyn, så verkar det spreta åt alla möjliga håll. Vicelantrådet begärde t.o.m. här i debatten att finansutskottet skulle reda ut det åt dem. Ett klargörande från lantrådet hade varit på sin plats: Vad är landskapsstyrelsens linje i dessa beskattningsfrågor?

 

Herr talman!

Jag var tidigare inne på sjöfartspolitiken. För Ålands framtida välfärd hoppades vi i det längsta att landskapsstyrelsen tillsammans med Finlands regering och riksdag skulle ha hittat en lösning som tryggar färjsjöfarten. På längre sikt anser vi dock att vi måste överta lagstiftningsbehörigheten inom sjöfartsområdet. Detta för att vi själva skall kunna bestämma över utvecklingen på detta område. För även om man nu i den här prekära situationen skulle hitta någon form av kortsiktig lösning så kommer antagligen nya problem att uppstå, om inte annat så när baltstaterna skall in i EU. EU har tidigare försökt harmonisera sjöfarten utan att lyckas. Det är inte heller bra att vi skall bli beroende av bidrag från finska staten för sjöfartens framtid. Över en natt under en framtida lågkonjunktur kan ju stödet lyftas bort.

 

Herr talman!

När det gäller hanteringen av externpolitiken är vi Frisinnad Samverkan, och har alltid varit, på samma linje som landskapsstyrelsen, att det som gäller är god argumentation, öppenhet och ödmjukhet i förhandlingarna. Där har vi en samsyn. Det verkar också som om centern som parti – märk väl som parti – under Roger Nordlunds ledning kommit till insikt i denna fråga. Vi tycker också att det är bra att landskapsstyrelsen har varit på aftonskola, har varit värdar åt statsministrarna, pratat med presidenten, ordnat fisketurer och liknande. Det är ofta under sådana förhållanden som man kan lösa svåra frågor. Hittills har vi dock trots rosor i lokala massmedia inte sett något resultat. Vi väntar med spänning och kommer på alla sätt att stöda och hjälpa till när det gäller de svåra frågorna som sjöfart, beskattning och liknande.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag kan naturligtvis inte svara upp mot lantrådet, men jag kan försäkra ltl Strand att lantrådet Roger Nordlund verkligen har jobbat med sjöfartsfrågorna på alla möjliga sätt och iband också något omöjligt. Att alltså angripa lantrådet när han inte är här och kan försvara tycker jag inte är riktigt just. Från ltl Strand kommer det ena minuten skäll och anmärkningar och andra minuten är det en utsträckt hand! Det skulle vara bra att veta vilket det verkligen är: om man enligt hans utsago inbjuder till samarbete eller om det är någonting annat.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Det är både och. Det måste jag ärligt erkänna. Är det bra saker som vi kan diskutera finns det alltid en utsträckt hand hos Frisinnad Samverkan; är det mindre bra saker, måste man berätta det. Så ärlig måste man vara i politiken. Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson kan inte beskylla mig för att inte lantrådet är här. Om man är lantråd på Åland och har ansvaret för politiken, vi har en ödesfråga och man inte ids infinna sig på en budgetdebatt måste landskapsstyrelsen reda upp en sådan sak själv!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Ursäkta att jag i mitt gårdagsanförande höll på lite för länge, hela 20 minuter, men jag tyckte att eftersom det här i alla fall är en lagtingsdebatt och vicelantrådet hade i det skedet hållit på i 70 minuter, så kunde jag också kanske använda mer än 10 minuter, som ordförande för det tredje största partiet i landskapet, men jag ber om ursäkt för det. Sedermera har vicelantrådet höjt på 15 minuter på den tiden, så vi här i lagtinget måste ändå få ha den tid vi behöver för att diskutera de här viktiga frågorna, alldeles särskilt vi är i en situation med rusande budgetunderskott, som vi aldrig tidigare ens har varit i närheten av i självstyrelsens historia och samtidigt får vi beskedena från Helsingfors om dagens beslut i sjöfartsfrågan, som antagligen är det värsta som någonsin har drabbat Åland. Vi får hoppas att man på tisdag kan få en justering, men vi tror inte det utan det kommer att bli det här beslutet som slås fast och det har vi sagt hela tiden åt landskapsstyrelsen i våra diskussioner, att det här att jobba på bara ett spår när det gäller sjöfarten är inte särskilt klokt. Nu får vi tydligen faciten, och det har inte varit särskilt klokt. Jag hoppas att det ännu skall finnas tid att korrigera det.

 

Jag har i likhet med ltl Perämaa frågor till landskapsstyrelsen. Vi har inte fått mycket svar hittills. Man har tydligen använt den taktiken att man inte är i rummet och svarar på oppositionens frågor. Jag vet när jag satt i landskapsstyrelsen i fem och ett halvt år fick vi kritik, åtminstone några av oss – jag satt nog för det mesta i salen – för att vi var för lite här och inte deltog i debatten – och nu är det nog värre! Ledamoten Gun Carlson har varit väldigt duktig och suttit mycket här, men det är inte så många frågor som har gällt hennes fögderi, ännu åtminstone.

 

Jag kommer ikväll att vänta tills jag får svar på mina frågor. Sådan är en remissdebatt i Ålands lagting, sådan har den varit under mina 20 år och så måste det fortsätta att vara, att man kan föra en debatt och en diskussion, och då måste man vara på två parter eller flera parter. Och får jag inte svar, kommer inte lantrådet och vicelantrådet till lagtingets remissdebatt, så kräver jag att lagtinget samlas i morgon eller att vi fortsätter budgetdebatten på måndag. Det får inte vara så när vi är i en ödesmättad situation för landskapet, när det gäller sjöfarten och budgetunderskottet, att vi inte kan få föra en diskussion med landskapsstyrelsen. Jag sitter inte i finansutskottet, så jag kommer inte att få göra det där. Jag är i alla fall lagtingsman och ordförande i det största oppositionspartiet, så det är rimligt att man åtminstone på de tyngre frågorna kan föra en diskussion med de ansvariga. Jag har själv satt en ära i att man skall kunna göra det från oppositionens sida under de tidigare åren. Det är möjligt att Janke Mattsson kan ersätta lantrådet och vicelantrådet, inte det? Okej, tack för det!

 

Den analys vi gjorde av det ekonomiska läget, som vi skall se på bilden och som också finns på kanonen, som ni har sett flera gånger nu, gjorde uppenbarligen lantrådet alldeles överraskad, dvs. den noggranna analysen som vi hade gjort av landskapsstyrelsens eget förslag! När vi gjorde grafen blev vi alltså lite chockade. Vi trodde inte att det var sant, så vi ringde ner till finanschefen och frågade: Är det faktiskt så här? Vi fick bekräftat, att, jo, det är nog så här det skall ses. Jag håller med vicelantrådet att man får justera de fyra högra staplarna därför att det kommer att bli lite bättre resultat än vad budgetsiffrorna redovisar. Under de tidigare åren har det nämligen justerats med mellan 100 och 150 miljoner för att det har varit en god inkomstökning. Nu är det inte mera så och därför kommer justeringen att bli mindre, men några miljoner i alla fall, så blir staplarna lite kortare neråt, negativa, men det är en katastrof för landskapet. Nu är det naturligtvis så att budgeten för 2003 och 2004 kommer att se bättre ut än det här. Inte kan en landskapsstyrelse med självaktning lämna sådana budgeter. Men det här är ett enormt problem att klara av. Då vill jag återkomma till påståendet om expansionen under de tidigare åren och berätta lite om det. Klumpsumman har ökat
under de här åren. 1995 var den 700 miljoner och sedan steg den snabbt till 800 miljoner de två följande åren, då låg den stilla. Sedan steg den till 840 miljoner och 1999 var den strax under 900 miljoner. Den steg ytterligare under 2000 och 2001, men i budgeten kom den aldrig upp över en miljon, fast i verkligheten visade bokslutet för 2000 att den var 1 074 000 inklusive flitpengar och det är det mesta den någonsin har varit. I budgeten för i år beräknas den till 998 miljoner mark och i budgeten för nästa år, den som vi har att behandla nu, är den 5 miljoner mark lägre, så liten är den alltså. Året därpå, 2003, är den 15 miljoner lägre, inte mycket alltså och år 2004 är den beräknad till 9 miljoner lägre. Klumpsumman minskar inte mycket och ändå inträder dessa gigantiska budgetunderskott. Ja, det blir jobbigt i finansutskottet och det blir jobbigt i landskapsstyrelsen, men vi ska vara med och hjälpa till. Det här är alltså ett historiskt enormt problem som Åland har framför sig att klara ut. Det är bra att vi diskuterar det och därför hade jag hoppats att lantrådet, vid sidan av den ilska han visade mot mig igår, skulle kunna komma med någonting konstruktivt för problemets lösning. Jag återkommer till det han sade, att vi var ansvariga till att det ser ut så här. Inte ändras inkomsterna särskilt mycket nu, de är ungefär vid lag, men vi är skyldiga till de höga summorna så att det inte går att spara. Om vi räknar bort personalkostnaderna, vilka är svåra att spara på, kan man spara mellan 100 och 200 miljoner någorlunda enkelt i budgeten. Det är den erfarenhet jag har av de 1,4 miljarder som nu budgeteras.

 

Vilken expansion skedde i offentlig sektor under de goda åren, när det gick bra för Åland och när vi skapade överskott, alltså när vi inte använde alla pengar, vilket dåvarande opposition ville att vi skulle göra. Det var personal inom de sektorer som åtminstone vi inom Frisinnad Samverkan tycker att är sådana som man ska satsa på. Det var mera personal inom utbildningen, hälso- och sjukvården och inom omsorgen. Det var mycket lite personalökning inom administrationen, det enda som egentligen skedde under mina fyra år som lantråd var när vi skulle implementera EU-medlemskapet med 1.500 rättsakter. Det blev en expansion på det området, vi skulle ha personal som kunde göra det och det blev mest jurister faktiskt. För övrigt var det inom hälso- och sjukvård, omsorg och skola som det blev mera tjänster. Bl.a. socialdemokraterna skäller på oss för att vi har expanderat i offentlig sektor inom dessa sektorer. Jag skäms faktiskt inte för det, men nu när det blir hårdare tider är det svårt att spara på den sidan, vi har skapat nya tjänster där och vi har kanske Nordens bästa välfärd inom de sektorerna, det blir svårt. Därför är jag så glad att det inom resten av budgeten finns så utomordentligt goda möjligheter att spara. Vi sparade också pengar så att vi har ett par hundra miljoner fonderade, vi klarar åtminstone det här och följande år.

 

Jag antar att tiden börjar ta slut så då gör jag på det sättet, herr talman, att jag ber om ordet på nytt. Jag kommer att fortsätta med det tills jag får svar på mina frågor, för det kommer flera frågor här, om en stund.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Jag vill förena mig i den kritik som ltl Roger Jansson framför mot att vare sig lantråd, vicelantråd eller finansutskottets ordförande är på plats. Jag hade i mitt anförande tänkt ta upp frågor som direkt berör lantrådets ansvarsområde, kansliavdelningen, och också framföra lite vägkost åt finansutskottet, men nu är dess ordförande inte närvarande. Det här är ytterst beklagligt

 

Herr talman!

Jag sitter just nu som ordförande för en utredning som ska utreda huruvida systemet med parlamentarism som vi har kan utvecklas. En av de viktigaste sakerna som var föremål för att en utredning tillsattes så var lagtingets roll. När lantrådet Roger Nordlund tillsatte den här utredningen ville han öka lagtingets roll. Om inte vare sig lantrådet, vicelantrådet eller ställföreträdande andra vicelantråd Gun Carlson är på plats när lagtinget har budgetdebatt hur ska vi då kunna stärka lagtingets roll? Jag frågar mig, det är ytterst allvarligt.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det var skönt med lite middag, man kvicknade i igen och kan fortsätta debatten. Jag tänker ta upp ett moment som inte särskilt många har berört, men som är intressant på många sätt. Det är ett anslag som gäller penningautomatföreningens medel. Det är pengar som man föreslår att ska delas ut bl.a. till ett projekt som Folkhälsan på Åland och Samfundet Folkhälsan planerar att genomföra i Mariehamns stad. Innan dess skulle jag vilja gå tillbaka till fjolårets remissdebatt. Då koncentrerade jag mig på de föreningar som lever och verkar för att de kan få bidrag som kommer ur PAFs kassakista. Det var många som på olika sätt stödde det anförandet och det slutade med att finansutskottet behandlade det här. Min slutsats då var att om penningautomatmedlen minskar, hur ska det då gå för det omfattande föreningslivet och det ideella arbetet som förs inom ramarna för det här anslaget.

 

Man kan ibland undra vad som är ideellt arbete, det finns några organisationer som har en stab av personal, som är ganska stor och också tämligen välavlönad, om man jämför med övrig offentlig sektor. De är helt och hållet beroende av PAF-medlen för sin anställningstrygghet. I alla fall, herr talman, så resulterar den diskussionen i att finansutskottet gjorde en skrivning som lagtinget godkände. Det förde med sig att landskapsstyrelsen fick i uppdrag att inventera situationen och föreslå ett stödsystem som skulle garantera en rättvis och jämlik fördelning. Som så mycket annat så har det inte lett till någonting. Den situation som jag då befarade har redan nu infunnit sig och penningautomatmedlen minskar. Vi behöver inte gå in på varför, det finns flera olika skäl, men man kan konstatera att de minskar.

 

Man kan fråga sig om det är landskapet Ålands skyldighet att stöda ett bolag vars huvudintressenter finns i Helsingfors. Det är också de som har initierat allaktivitetshuset som man säger sig vilja bygga. Allaktivitetshuset har man själv planerat, det ska innehålla bostäder och olika omsorgsverksamheter. Landskapsstyrelsen lovar att stöda finansieringen på det här 75 miljoners projektet, åtminstone genom att ge ett bidrag på 10 miljoner mark. Man lovar också att man ska ge bostadslån, jag antar att det är de nya enhetslånen. Det i sig tycker jag att finansutskottet ska diskutera som en princip, för jag har inte, tror jag, någon som helst erfarenhet av att vi har givit bidrag åt föreningar utanför landskapets gränser tidigare för att de ska kunna uppföra byggnader och hålla sin verksamhet här på Åland.

 

Den verksamhet som förutom boendet ska förekomma, är lite oklar. Jag har haft tillfälle att höra en presentation av programmet och verksamheten, men det är inte någon kommun eller någon som har avtalat om att köpa tjänsterna. Man vet inte riktigt vem som ska driva det här, det ska vara något slags fritidshem och dagis osv., men så vitt jag vet så finns det ingen som har avtalat om att köpa tjänster av Samfundet Folkhälsan. Det skulle dock inte förvåna mig om man, som så många andra har gjort förut inom offentlig sektor, bygger först och sedan ska man ha någon som ska finansiera och vanligtvis är det skattemedel som ska till. Det här måste finansutskottet också ta reda på. Är det faktiskt tänkt att vi med skattemedel från Åland ska köpa tjänster, eller ska det drivas i privat regi, då är det en helt annan sak. Om vi både ska finansiera byggandet och sedan ännu förväntas finansiera åtminstone större delen av verksamheten, tycker jag att det börjar bli tveksamt. Är det inte bättre att vi då finansierar de kommunala satsningar som vi har, eller frivilliga organisationer eller t.o.m. stöttar privata åländska initiativ, som vill ta på sig ansvaret att producera omsorgstjänster.

 

En ledare i tidningen Åland angav mycket tydligt att Samfundet Folkhälsan i Finland har en helt annan funktion än man har på Åland. Det är att trygga service på svenska inom de sektorer där den kommunala servicen inte förmår uppfylla det kravet. Den problematiken finns överhuvudtaget inte på Åland. Det är lite paradoxalt att man kommer från Helsingfors och vill trygga utbudet på omsorgstjänster på Åland på svenska. Här finns det principiella problem som finansutskottet måste ta ställning till, i all synnerhet med tanke på att vi har mindre PAF-medel att fördela och att det ser ut som att penningmängden skulle minska ytterligare. Jag undrar om det här faktiskt är rätt prioritering utgående från vad som önskas från kommunen och andra åländska myndigheter och politiska instanser.

 

För mig är förslaget ytterligare intressant med tanke på en motion som socialdemokraterna har om finansiering av hyreshusproduktion. I exemplet med folkhälsan föreslår landskapet en kombination av bidrag och lån. Det är precis det vi föreslår för hyreshusbyggande, men då har man från landskapsstyrelsen sagt att man absolut inte vill gå in och rubba marknaden, som om det skulle vara något nytt för det här lagtinget eller landskapsstyrelsen. Jag tycker att vi går in och rubbar marknaden nästan inom alla sektorer. Att det skulle vara så allvarligt just om man gör en inbrytning på bostadsmarknaden på det sätt som vi föreslår, det kan jag inte se. I all synnerhet som man stöder folkhälsan med samma typ av finansiering, en del bidrag och en del enhetslån.

 

Förslaget som vi har för att finansiera hyreshusbyggandet bygger alltså på bidrag och lån. Det utgår från samma modell som man här föreslår för att finansiera fritidsanläggningar. Om vi tar 50 procent i lån och resten i annuitetslån, så skulle vi kunna bygga hyreshus där hyran blev 30-35 mark per månad. Det skulle verkligen skapa goda sociala villkor för de som måste bo i hyresbostäder.

 

Eftersom min tid redan har gått ut så ska jag göra som föregående talare och begära ordet på nytt. Jag tycker det är viktigt att åländska medborgare, som är i behov av hyresbostad, kan få bostäder som finansieras minst på samma sätt som Samfundet Folkhälsan erbjuds av landskapsstyrelsen.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag tycker det är en fel bild som ledamoten Sundback ger av projektet. Starten till allaktivitetshuset, som folkhälsan ämnar bygga, var från början helåländsk, idén var att bygga huset tillsammans med Röda Korset. I och med att Samfundet Folkhälsan kom in i projektet tog folkhälsan steget ut och sade att man inte kommer att bygga någonting tillsammans med Röda Korset, utan de tog den öppna handen från riket med en delfinansiering av bygget. Vi anser att det är bra att det är PAF-pengar som används på grund av de fördelningsprinciper som finns. Ideellt arbete är en grund, byggandet av allaktivitetshuset är förankrat i alla lokala folkhälsan-föreningar som finns här. Vi från landsbygden har varit väldigt måna om att se att all den verksamhet som bedrivs där är för hela Åland, såtillvida måste t.ex. daghemmet, som kommer att finnas där, kunna ta emot barn också från landet. Hyres- och ägobostäder kommer att finnas tillgängliga för alla ålänningar. Idag finns det redan en lista på 70 personer i kö. Jag förstår inte varifrån ltl Sundback har fått det ifrån att det här skulle vara någonting för människor utifrån. Ltl Sundback har efterlyst arbetsplatser, här är det ungefär ett tjugotal arbetsplatser som det gäller.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Samfundet Folkhälsan och Folkhälsan är välkomna att bygga det, men nu är det så att man kräver en ganska kraftig skattefinansiering för det här projektet. Jag tror faktiskt att det är mer skattemedel än ideellt arbete bakom. Det betyder att det är vi andra som ska betala en stor del av byggandet. Ledamot Raija-Liisa Eklöw verkar vara väl insatt, det är bra. Vem är det som ska betala tjänsterna som ska produceras? Kanske vi kan få veta det också meddetsamma. Det är klart att det är bra om det kommer ett allaktivitetshus, men man begär och redan nu lovas det ganska mycket pengar och det är ont om PAF-pengar. Det finns också åländska intressenter som är intresserade av de här pengarna.

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback talar om åländska intressen, men det här är absolut helåländskt, utom pengarna förstås som kommer från fastlandet och hit. Vi kan inte komma ifrån att vi kommer att få, nu vågar jag inte säga exakt, ungefär 40 miljoner mark från samfundet. Vem som ska driva och betala tjänsterna? Folkhälsan har skickat ut en förfrågan till alla kommuner om vad man har för intresse av de här olika verksamhetsplanerna. Man har fått svar från olika kommuner vad de är i behov av. Det är just de speciella barnomsorgsplatserna, det är också planerat att bygga en rehabiliteringsbassäng, som det också är väldigt stort behov av på Åland, i och med att ÅHS-rehabiliteringsbassängen är så upptagen. Folkpensionsanstalten är involverad såtillvida att om det kommer vårdfunktioner där så kommer det att bli i den formen att Folkpensionsanstalten ersätter för de vårdbitarna. Det är väldigt väl bearbetat så jag förstår inte riktigt motståndet. Jag kan förstå kritiken för penningsumman, den kan man alltid diskutera, men att såga ner hela projektet. Jag tror att ltl Sundback inte riktigt har satt sig in i vad det är frågan om.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

”Såga ner”har jag inte gjort. Jag har ifrågasatt om vi ska ha en sådan här fördelningspolitik till det här projektet och om vi ska dela ut PAF-pengar till ett fastighetsbolag där majoritetsägarna finns i Helsingfors. Jag tror att det är nya principer. Sedan har jag ifrågasatt, eller framförallt så vill jag veta, vem som ska betala de här omsorgstjänsterna som ska produceras. Brukarna (Från salen: ”brukarna”)  ja, det brukar vara kommunerna, som ledamot Raija-Liisa Eklöw nämnde, kommunerna, landskapet, ÅHS, det ska alltså drivas också med skattemedel. Då tycker jag att man kan ifrågasätta det hela. Det är väl lika bra att vi har allt inom ÅHS, sådana verksamheter inom Ålands omsorgsförbund, kommunerna driver daghemmen, om det är privat, så låt det vara privat då. Det är det liberala sättet att använda skattemedel ibland här och ibland där. Hur ska man då kunna stävja kostnadssättningen, det går inte ltl Eklöw.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Nu fick jag visserligen en del svar redan under föregående replikskiftet, men jag vill hänvisa till att vi har en finansmotion nr 26 här som jag hade tänkt presentera senare. Det behövs kanske inte nu, men där skriver vi, som jag vill påpeka, att vi tycker att det inte kan gå till så här. Vissa andra som söker den här typen av pengar körs förbi, men det är de som sedan ska betala driften, och ska nu köras förbi av en annan. Jag behöver inte fråga för jag fick nästan svar, men det var de här ifrågasättanden som jag tänkte ha då. Jag fick som sagt svar på en hel del som jag hade tänkt diskutera med ltl Sundback, men i det föregående så blev det nästan klarlagt.

 

Ltl Lindeman:

Herr talman!

Utbildnings- och kulturbudgeten är efter social- och miljöavdelningens budget den största.  De många skolorna och de olika momenten inom kultursektorn gör att det inte alla gånger är så lätt att få grepp om alla skrivningar och texter. Vi går mot tuffare tider rent ekonomiskt, har många redan sagt här i salen, samtidigt går vi mot en tid då vi får behov av fler studieplatser på gymnasialstadiet. Hösten 2004 måste vi ha skapat möjligheter för en större gymnasiekull än tidigare år. Det betyder naturligtvis att vi skall vara rustade då och då måste planeringen börja nu. Det finns ingen tid att förlora, särskilt då vi blir tvungna att bygga ut skolorna för att rent fysiskt bereda utrymme för fler studerande.

 

Från Frisinnad Samverkans sida är vi mycket nöjda idag, då vi kan konstatera att det inte blev något av planerna att låta Ålands lyceum ta över handelsläroverkets nybyggda skolhus, för att de på nytt skulle bli husvilla fram till nya utrymmen skulle byggas åt dem. Nu har handelsläroverket ändamålsenliga utrymmen. För mig verkar det inte särskilt klokt att låta Ålands lyceum ta över dessa utrymmen, som man högst antagligen skulle vara tvungen att bygga om rätt radikalt, för att tillgodose deras behov.

 

Nej, förslaget att låta uppföra en ny byggnad är klokt. Från vår sida reagerade vi omedelbart då vi blev medvetna om landskapsstyrelsens tidigare planer, som byggde på den s.k. Mattssonska rapporten. Igår sa utbildningsansvariga Gun Carlson att den gemensamma utrymmesbehovsutredningen härstammade från den tiden då jag var ansvarig. Det stämmer mycket riktigt. Jag ville ha en utredning där alla skolors utrymmesbehov skulle kartläggas gemensamt så att landskapsstyrelsen kunde få ett samlat grepp och också kunde göra upp en prioriteringslista utgående från den. Så långt är det helt rätt. Vad som hände var att Mattsson och Mattson förutom att kartlägga skolornas utrymmesbehov också gick in i den pedagogiska verksamheten. Det hade inte jag tänkt mig. När man utvidgade uppdraget att också gälla det borde det åtminstone ha funnits en referensgrupp tillsatt, som följde med utvecklingen. Då hade utredningen antagligen haft så pass mycket verklighetsförankring så att man mera än nu är fallet kunnat använda sig av och förverkligat rapporten.

 

Beträffande de större gymnasialstadiegrupperna har jag fått den uppfattningen att förutom Ålands lyceums nybyggnad kan Ålands yrkesskola med mycket små ombyggnader ta emot ett flertal elever. Det skulle göra att läget i det närmaste skulle vara under kontroll.

 

Ålands yrkeshögskola är ett kapitel för sig, som behöver sin egen debatt. Den utvärdering som har gjorts pekar på att någon form av campus måste till för att man ska kunna skapa sin egen identitet. Det är möjligt att det skulle förbättra identiteten. Jag tror att en möjlighet finns i att man delar upp lärarkåren så att de lärare som undervisar på yrkeshögskolenivå undervisar bara där. Ett tydligt lärarkollegium är kanske viktigare än ett gemensamt hus, men som sagt, den debatten kan lämpligen tas i samband med lagstiftningen om  yrkeshögskolan som då borde heta högskolan.

 

Förrän jag går över till mina motioner vill jag efterlysa landskapsstyrelsens planer för Ålands hantverksskola. Den har alltför länge väntat på sin verkstadsbyggnad. Eftersom diskussionen om placeringen av skolan också har börjat, hade jag väntat mig en skrivning om framtiden för skolan. Skolan har rätt att få besked om sin framtida placering och när de får sin verkstadsbyggnad förverkligad. Från frisinnades sida ser vi gärna ett framtida samarbete med husmodersskolan eller naturbruksskolan. Fördelen med husmoderskolan är att där finns flera byggnader som kunde användas för hantverksskolans del. En flyttning till naturbruksskolan skulle innebära att alla  utrymmesbehov för hantverksskolans del skulle, enligt utsago, kräva nybyggnader på området .

 

Beträffande naturbruksskolan har jag länge ställt mig tveksam till om det bästa för den skolan är att fortsätta med treårig utbildning. Jag skulle hellre se den som ett livskraftigt kurscentrum för olika landsbygdsnäringar. Idag finns det alltför få ungdomar som går ut grundskolan och som väljer naturbruksskolan för att de skall överta föräldragården. I ett senare skede i livet blir det kanske så, då är de motiverade och vill lära sig mera, men då i form av kortare kurser från några veckor till ett läsår. Vid ett sådant kurscentrum kanske hantverksskolan kunde få utrymmen utan att allt måste byggas på nytt.  Hur väl en ladugård passar in vid ett aktivt kurscentrum är jag lite osäker på. Dessa frågor vill jag gärna att finansutskottet grunnar på.

 

Nu till min motion om yrkesträningen. Redan nu har den frågan diskuterats här i salen ett flertal gånger så det känns lite tårta på tårta, men en god sak kan man upprepa många gånger. Vid dessa tillfällen har såväl vicelantrådet som landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson sagt att det är ett missförstånd beträffande yrkesträningsundervisningens utrymmen. Läs sidan 25 i allmänna motiveringen. Jag har läst och läst, förutom sidan 25 också sidorna 174 (fastighetsplanering) och sidan 237 där man föreslår att tidigare budgeterade medel för yrkesträningen flyttas över till uppförande av en verkstadsbyggnad.  Jag tror inte att det är något missförstånd på grund av skriverier i tidningspressen. Så länge har jag varit med i det politiska livet att jag inte bygger mina förslag på tidningsskriverier. Jag har seriöst försökt ta reda på fakta i den här frågan och kommit till att hela yrkesträningsverksamheten, som har tagit sina första staplande steg på ett mycket positivt sätt, nu riskeras.

 

Eftersom jag var ansvarig för utbildningen då verksamheten för yrkesträningen gjordes vet jag att det inte var någon lätt match att få den här utbildningen igång.  Efter många års påtryckningar där många drömde om i det närmaste total integrering, gjordes en uppvaktning från dem som arbetat med dessa barn och skolungdomar. De ville i sin rapport att träningsskolan skulle få en fortsättning på yrkesskolenivå. Det som gladde mig, och som gjorde att jag tog en ny kraftansträngning för att få en lösning på den långdragna frågan, var att man nu hade kommit till den insikten att det inte skulle vara möjligt med total integrering. Projektet drogs igång. Den tillfredsställelse jag kände då yrkesträningsundervisningen blev verklighet är bland de bästa minnen jag har från tiden på utbildningsavdelningen. Det har naturligtvis att göra med den tröghet som fanns. Övriga utbildningslinjer har varit betydligt lättare att få igång.

 

På grund av vad jag har försökt beskriva för er, blev jag bedrövad när jag i budgetförslaget fick läsa om att nu blir det ingen om och tillbyggnad av Ålands yrkesskola enligt den planering som uppgjordes så sent som i våras på uppdrag av landskapsstyrelsen. Uppdraget gällde förutom undervisningsutrymmen för träningsundervisningen också utrymmen för multimediautbildningen. Landskapsstyrelsen framhärdar med att säga att yrkesträningen inte skall bort från yrkesskolan. Nu har jag fått klarhet i att det är multimediautbildningen som skall få nya utrymmen tillsammans med vårdinstitutet, när då? Det är bråttom. För att få en bra lösning borde byggandet ha varit igång. Träningsundervisningens nuvarande utrymmen är redan i dag trånga och oändamålsenliga. Vid skolan jobbar man nu på ett sånt sätt att integreringen till den övriga skolan finns på en nivå som är tillfredsställande för alla parter.

 

Träningsundervisningen finns i en skolmiljö med egna undervisningsutrymmen. Inom vissa områden kan någon studerande också integreras i den direkta undervisningen. Det är olika från fall till fall.  En morot för lärarkåren har varit att det snart blir bättre då de får ändamålsenliga utrymmen. Om man nu tvingas vänta på att det skall planeras, projekteras och byggas nya utrymmen för multimedia för att sen bygga om multimedias nuvarande utrymmen för yrkesträningen, då är jag orolig för om det vid yrkesskolan finns någon livskraftig yrkesträningsutbildning kvar.

 

Vad tvisten egentligen handlar om är att landskapsstyrelsen vill förverkliga något av den Mattssonska utredningen med gemensamma utrymmen för flera skolor och slå ihop vårdinstitutets utrymmesbehov med multimediautbildningens behov.  En fortsatt intagning till såväl yrkesträningen som multimedia är också planerad och det kräver utrymmen.

 

Jag ber finansutskottet sätta sig in i den här problematiken mycket noggrant. När det gäller utrymmesbehoven vill landskapsstyrelsen och jag ungefär samma sak i kvadratmetrar. Skillnaden är att jag tycker att man skall följa den planering som finns färdig och kan startas ganska snart, medan landskapsstyrelsen vill att man bygger nya utrymmen tillsammans med vårdinstitutet. Låt inte de ändrade planerna förstöra yrkesträningsverksamheten. Det gäller inte bara att bygga nya utrymmen, det gäller också att hålla kvar entusiasmen i lärarkåren, den finns inte på beställning, den kan knappas beställas eller projekteras. För att lyckas med det måste landskapsstyrelsen visa både uppskattning och ge uppmuntran.

 

Herr talman! Helt kort om min andra motion om emigrantinstitutet, som enligt budgetförslaget har fått sitt moment struket. De får söka pengar som andra föreningar från kulturdelegationen, har jag fått information om. Lite förundrad är jag eftersom man gjort tvärtom i andra fall, dvs. fört så dan verksamhet som tidigare fått medel via kulturdelegationen  till ordinarie budgetmedel.

 

Om man stryker anslagen är jag mycket osäker om verksamheten fortsätter. Beträffande Amerikaemigrationen finns det ingen tid att förspilla om den historiska dokumentationen skall kunna fullföljas Dessa emigranter börjas bli gamla. Det har också blivit mycket populärt för barn och barnbarn att söka sina rötter, och då är emigrantinstitutet den naturliga platsen. Vi föreslår att momentet blir kvar och att 22.500 euro upptas för ändamålet. Under året bör frågan diskuteras med emigrantinstitutet så att en långsiktigare planering av verksamheten möjliggörs.

 

TALMANNEN: Jag vill ännu än gång be ledamöterna respektera de rekommenderade taltiderna.

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Det är en hel del som lagtingsledamöterna efterlyser att finansutskottet skall titta mycket noga på. För tillfället är bara oppositionens ledamöter i finansutskottet i salen och svar på frågor från landskapsstyrelseledamöterna får vi inte. Ett område i budgeten är hittills opresenterat och det är kanske där vi har de största enskilda utgifterna, nämligen social- och miljösidan. Jag ser inte heller att ansvarig minister står på talarlistan, eller står han på listan, jo, han står på listan, ursäkta mig. Det skall bli intressant i den här sena timmen, att ta del av detta.

 

Ltl Roger Jansson sade i ett anförande att socialdemokraterna kritiserar expansionen av offentlig sektor och det har vi säkert gjort många gånger. Jag tror att jag redan för två, kanske tre år sedan, i lagtingets remissdebatt sade att om det är någonting som kommer att kräva expansion och mer kostnader är det utbildning, vård och omsorg. Vi är överens om att det är där vi måste satsa, men vi måste också få politisk styrning. Vi måste våga göra omstruktureringar och inte bara fylla på gammalt.

 

Ltl Lindeman har under de här dagarna efterlyst arbetsvärderingen. Det kom svar på att den ligger nere för tillfället, men jag tror att den kommer att komma igång ganska långt eftersom man på den kommunala sidan redan från den 1.3 inför ett nytt lönesystem där det skall finnas en uppgiftsbaserad lön och en personlig lönedel. Till den delen är jag ganska övertygad om att landskapet måste hänga med. Speciellt inom hälso- och sjukvården eftersom hälso- och sjukvårdens löner baserar sig på den kommunala arbets- och tjänstekollektivavtalets lönebilaga. Däremot är det system som nu är aktuellt när det gäller arbetsvärdering inte något som ser ut som människorna har förväntat sig. Det bygger inte på att man skall jämföra äppel med köttbullar utan man skall jämföra äppel med äppel. Den uppgiftsbaserade lönen skall inte jämföras med någon annan än inom samma löneintervall som man finns, sedan kan man få en personlig lönedel som bygger på mera personliga bitar. Systemet utvecklas mera mot ett individuellt lönesystem där den sociala kunskapen och kompetensen också kommer att ha en jättestor betydelse. Vi får väl se hur det blir, men jag är övertygad om att landskapet inte kan bli på efterkälken. Nu tror jag inte för min del att man kommer att genomföra alla arbetsvärderingar på en gång i kommunerna utan det kommer säkert att ta en liten tid.

 

När det gäller folkhälsans allaktivitetshus, bästa lagtingsledamöter, säger jag bara Karis. Är det någon som har läst i rikspressen om Karis? Vad som hände där och hur det ser ut? Det finns en och annan som nickar.

 

Det har också varit en del om bostadsfinansieringarna. Det finns väl lite olika uppfattningar om systemet. Det man sällan berättar är att en person som köper en ägobostad och måste gå och låna pengar till ett låneinstitut får dra av en ganska stor procent, jag tror att det är 60-65 procent av räntorna, i sin skattedeklaration. Dessutom får man en sänkt skatteprocent, som baserar sig på den skuld man har vid årsskiftet. Vi skattefinansierar också ägobostäder på andra sätt än bara genom räntestöd, medan personer som bor på hyra och inte har så låg inkomst att man kan vara berättigad till bostadsstöd ingenting får. Man får betala full skatt för de har inte några skulder och de får inget bidrag för sin hyra. Hur vi skall göra det här med bostadsboendet riktigt rättvist tror jag inte att är så jättelätt att lösa.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Nu tror jag att förklaringen kom, varför socialdemokraterna är så emot folkhälsans projekt, om ni jämför folkhälsans allaktivitetshusbyggande på Åland med Karis och med Mjölbolstad sjukhus, där man har tagit hela sjukvården under folkhälsans tak. Det som det är frågan om på Åland är att bygga ett hus där det delvis finns ägobostäder. När människorna köper ägobostäder i det här huset finns deras aktier i åländska händer. Då har ålänningarna aktiemajoriteten. Huset kommer inte att innehålla andra vårdfunktioner än om det finns behov av en demensavdelning för seniorboendet. Jag vill då hellre att ni jämför med seniorhuset i Helsingfors och besöker det. Ni kan se vilken aktivitet det finns där, med äldre människor boende, både på egen bostad och hyra, det finns också en bassäng där det t.ex. finns babysim, som inte alls finns på Åland eftersom det inte finns passliga bassänger. Nu förstår jag, när ni jämför med Karis.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Inte vet jag om jag specifikt jämförde för huset existerar inte på Åland så det går inte att jämföra, men jag tycker att det som redan har hänt i Karis är en varningens klocka. Det var en sak som ltl Eklöw sade som förvånar mig, skall folkhälsan verkligen köpa ägobostäder och skall vi skattefinansiera det. Möjligen har jag missförstått någonting, men så uppfattade jag det i repliken. Folkhälsan bygger ett hus med ägobostäder och köper ägobostäder. Är det ett fastighetsbolag det är frågan om?

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Folkhälsan köper inte ägobostäder, kanske jag har sagt fel. Här erbjuds ålänningar att köpa en aktielägenhet eller så får de hyra. Det blir ungefär 30 lägenheter varav hälften blir ägobostäder och hälften blir hyresbostäder. Som jag förut sade finns det redan i dag, fastän spaden inte är i marken, en lista på ungefär 70 intresserade att hyra eller äga en bostad här. På det sättet blir ägandet eller hyrandet en form av boende. Sedan sade nog ltl Sjöblom att vi skulle se på Mjölbolstad, så då förstod jag att hon jämförde systemet med det.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

I Karis är det inte speciellt mycket ideellt arbete utan det är mera affärsverksamhet. Här har det talats ganska mycket om ideellt arbete, men det gör mig ännu mer betänksam om vi skall finansiera ägobostäder med bidrag ur Paf-medel. Det står faktiskt i budgeten att det skall vara både ägo- och hyresbostäder. Vi har en kö på 300 personer i bostadskön och att just specifikt det här projektet skulle få bidrag för både ägo- och hyresbostäder, medan alla andra som bygger hus får låna sina pengar och möjligen få räntestöd, verkar helt snedvriden konkurrens.

 

Ltl Englund:

Herr talman!

Kvällen börjar bli sen och det är inte många ledamöter kvar i plenisalen, så jag föreslår bordläggning till i morgon fredag den 23.11, förslagsvis kl 9.30. Jag hoppas att talmännen kan besluta att plenum slutar lite tidigare och att talarlistan kvarstår till i morgon.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Jag understöder ltl Englunds förslag och bordläggningstiden. Det är ju många borta från landskapsstyrelsen och vi vill gärna diskutera med både lantrådet och vicelantrådet också.

 

TALMANNEN: Bordläggning har föreslagits och vunnit understöd även beträffande tidpunkten. Bordläggning kommer att ske, men de som är på talarlistan har möjlighet att fortsätta.

 

Landskapsstyrelseledamot Sune Eriksson:

Herr talman!

Eftersom ltl Sjöblom inte har noterat min närvaro skall jag i varje fall äntra talarstolen nu. Först vill jag kommentera ltl Sundmans utfall mot dem, som inte är med nu från landskapsstyrelsens sida: Jag har i gott minne, ltl Sundman, att under senaste budgetdebatt var finansansvarige Olof Salmén en mycket sällsynt gäst här i lagtinget.

 

Herr talman!

Jag vill också klargöra att det inte finns några problem eller avvikande åsikter om miljöpolitikens innehåll och mål mellan landskapsstyrelsepartierna. Båda grupper inser vikten och värdet av en bra miljöpolitik och arbetar för att skapa framgång i det arbetet. Om det har varit problem tidigare känner jag inte till, men det brukar inte vara ens fel om två träter.

 

I debatten har tidigare efterlysts klarare mål för landskapsstyrelsens miljöpolitik och jag vill nu göra ett försök att berätta för lagtinget och den åländska allmänheten som lyssnar, hur vi i landskapsstyrelsen arbetar för att bibehålla och förbättra vår miljö för att en hållbar utveckling skall kunna uppnås och visa vilken målsättning vi har. Jag vill börja med att berätta att landskapsstyrelsen håller på att ta fram ett miljöledningssystem för Ålands landskapsstyrelse för att landskapsstyrelsen skall kunna vara föregångare i det interna miljöarbetet och i vissa lägen för andra och för att vi skall kunna kräva av andra att också arbeta för och anpassa sin verksamhet till miljöbevarande verksamhet. Gamla ordstäv gäller bra: Sopa först rent framför egen trappa sedan kan man börja kräva av andra. Det håller vi på med i landskapsstyrelsen.

 

Jag vill också berätta att miljöbyrån har gjort en kartläggning av fosfor- och kväveläckage från land till vatten där man har studerat bl.a. jordbruk, djurhållning, skogsbruk och avlopp för att få en bild av vilka åtgärder som behöver sättas in för att minimera utsläpp från de egentliga föroreningskällorna, där det anses vara mest ändamålsenligt att sätta in stöten för att förhindra fortsatt förorening. Det betyder att man har skaffat sig en grund för det fortsatta arbetet med att förbättra avloppssystem och likaså för det fortsatta arbetet att inom jordbruket utföra markkarteringar och använda sig av behovsgödsling inom det konventionella jordbruket och att på olika sätt kunna stimulera ekologisk odling.

 

I budgetförslaget finns det 2,8 miljoner euro eller 17 miljoner mark och skrivningar som beskriver hur anslagen skall användas för miljöförbättrande åtgärder och jag vill nämna ytterligare några. Ett årligt vattenövervakningsprogram genomförs med syfte att ge en sammanhängande och heltäckande översikt av vattenmiljöns tillstånd i det åländska havsområdet och de inre vikarna samt de viktigaste vattentäkterna. Arbetet kommer främst att utföras av Ålands miljölaboratorium, som föreslås i budgeten att bli en egen enhet för att klarare kunna identifieras som en fristående enhet och därmed kunna sköta sina uppgifter bättre. Om den åtgärden, att miljölaboratoriet blir en egen enhet, bifalls av lagtinget kan den vara till fördel med tanke på en kommande revidering av miljöhälsovårdens organisation.

 

Ett nytt projekt föreslås påbörjas under kommande år. Projektet går ut på att kartlägga tillrinningsområdena för ca 120 sjöar som är större än två hektar. Undersökningsmaterialet skall utgöra bl.a. underlag för eventuella direktiv för skydd av dricksvattentäkter. För grundvattnet kommer också att göras en första identifiering av grundvattenförekomsterna, om det finns något hot mot dem. Det betyder att man kan få en klarare bild av vilka behov det kan finnas för skyddsåtgärder för de mest skyddsvärda förekomsterna av grundvatten.

 

Landskapsstyrelsen arbetar också tillsammans med kommunerna Saltvik, Finström, Sund, Jomala och Mariehamn, på begäran av bl.a. Saltvik, om en gemensam lösning av avloppsvattenfrågan. Om man lyckas lösa den frågan tillsammans är det sannolikt en av de största miljöförbättrande åtgärder som har vidtagits på mycket länge för våra inre vikar och för Lumparn.

 

Ålands miljöprövningsnämnd har fått en förstärkning av resurserna för att klara av de ökade uppgifterna som den nya miljöskyddslagstiftningen pålagt nämnden. Det är angeläget att nämnden har tillräckliga resurser för att kunna utföra sina arbetsuppgifter så snabbt som möjligt. Jag är medveten om att det nu har funnits en viss kritik mot behandlingstakten, men det kan förklaras vad det beror på.

 

I budgeten har det också införts ett helt nytt anslag som heter Understöd för vattenmiljöförbättrande åtgärder. Visserligen inte så stort, 25.000 euro. Det här föreslås kunna beviljas för projekt som minskar belastningen på grundvatten av sjöar eller andra vattendrag, alltså för företag eller personer som gör en insats på området. Landskapsstyrelsen skall då kunna bidra med upp till 50 procent av kostnaderna.

 

Det här är några axplock ur miljösatsningarna som landskapsstyrelsen föreslår. Läser man motiveringarna i budgeten med eftertanke tror jag att man kan finna åtminstone vissa mål och riktlinjer för det arbete som utförs och som kommer att utföras. Jag vill hävda att landskapsstyrelsens ändå ganska nya miljöbyrå och de kunniga och ambitiösa tjänstemän som finns där, utför ett jättearbete för att förbättra miljön, många gånger i hård motvind från intressen som mera ser till den ekonomiska vinsten än till att förena den med hållbar utveckling och bevarandet av miljön. Jag vill påstå att det politiska stödet finns för den här verksamheten.

 

Sedan, herr talman, kan jag inte undgå att kommentera ltl Anne-Helena Sjöbloms uttalande från igår kväll där man fick den helt klara uppfattningen att den största miljösatsningen för landskapet Åland år 2002 är att inköpa en miljöbil av bästa miljöval till miljöbyrån. Jag förstår inte riktigt hur ltl Sjöblom har läst budgeten, det framgick alldeles klart, trots citatet Aallmän miljövård@, att ltl Sjöblom ansåg att det här är den enda och största satsningen, 250.000 mark eller 42.000 euro, som görs under året. Det finns totalt 17 miljoner mark eller 2,8 miljoner euro och då förefaller det som om ltl Sjöblom har missuppfattat någonting. Det går inte ihop med totalanslaget för miljövården och jag ställer mig frågande till påhoppet, som jag anser att det är. Stöder inte socialdemokraterna mera miljösatsningar, alltså till den del det gäller reduceringar av koldioxidutsläpp från trafiken. Det är det det här handlar om, att skaffa ett fordon som har ett minimum av utsläpp och det kan väl inte vara fel. Att komma här och påstå att det finns sådana som kör mycket mera, t.ex. inom hemsjukvården, men det är väl deras sak. De borde naturligtvis satsa likadant, på bästa miljöval när man skaffar en bil. Jag kan heller inte se att det har någonting att göra med meningen att man inte å ena sidan kan skaffa en miljöbil till allmänna miljöbyrån samtidigt som man ränner med flyg flera gånger i veckan till Helsingfors. Hur skall vi komma dit då, vi politiker eller andra? Det förefaller lite svårt. Jag tycker att allmänheten borde få veta att det blir en mycket liten del av miljösatsningen, som man kommer att satsa på en sådan här bil, om lagtinget godkänner förslaget.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Jag hade först inte tänkt att jag skulle besvara den första kängan, men sedan tänkte jag att jag skulle ge en liten replik till landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, eftersom han alltid har råkat vara en stor kritiker och tyckt att jag alltid har bestämt för mycket. Jag satt inte inne utan jag tyckte att det var bäst att lantrådet får svara och sedan gör jag en slutlig sammanfattning om det inför utskottet. Det var orsaken till att jag inte satt inne så mycket, men jag hörde det för jag var här i huset, jag var inte utanför.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson sade också i sitt anförande att man skall sopa rent framför egen tr appa, jag skulle vilja slänga fram ett annat ordspråk: Kasta inte sten när man sitter i glashus. Det har minsann bevisats nu. Då var det en ryslig kritik, men nu kritiserar man inte ens sitt eget vicelantråd utan nu får han t.o.m gå på hus!

 

Landskapsstyrelseledamot Eriksson, replik:

Herr talman!

Kort bara, det var ltl Sundman som sade dessa ord. Man kan förstås inte diskutera när inte vicelantrådet eller ansvariga för finanserna är här, men det kunde man inte heller i fjol. Jag ville bara jämföra det. Det med att kasta sten tycker jag att ltl Salmén skall säga till sin partikamrat Sundman.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Jag behöver inte säga det till ltl Sundman för han konstaterade säkert bara att i fjol var det hård kritik från Sune Eriksson, som alltid har varit min största belackare, men nu är det hur fint som helst att gå på hus!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Inte kan väl jag anklagas för att lantrådet, vicelantrådet och talmannen sitter på galej med Hollands ambassadör istället för att vara här i Ålands lagting och delta i budgetdebatten. Det är väl landskapsstyrelsens sak att reda ut. Jag påpekade det bara och det har jag i kraft av mitt ämbete som lagtingsledamot rätt att göra, synnerligen, och skall inte klandras för det. Jag gav exempel på att det finns krafter som vill stärka lagtingets roll. Är det här att stärka lagtingets roll, jag frågar mig?

 

För övrigt tycker jag att det är positivt att avloppsprojektet på norra Åland kommer igång. Det har vi obundna drivit starkt på i ett flertal år redan. Det är en bra satsning, som miljöministern sade, för de inre vikarna och Lumparn. Jag hade också väntat mig att miljöministern skulle redogöra för sin inställning till vindkraftprojektet på Nyhamn. Det saknar jag i anförandet eftersom det har varit mycket debatt i tidningarna och förekommit vissa uppfattningar, så det skulle vara bra om han redogjorde för det.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Visdomsorden haglar, en del skall sopa framför trappan och andra skall kasta sten i glashus och jag skulle föreslå att vi inte skall kasta pengar i sjön!  Det gör vi med anslaget som ledamoten Sune Eriksson är stolt över. Jag har samma uppfattning som Sune Erikssons partikollega Lotta Wickström-Johansson, att det har inget bestående värde för att skapa en hållbar utveckling. Det är att sopa lite utanför den egna dörren. Nå, det kan vara trevligt i och för sig. Sedan finns det en massa pengar i miljöbudgeten också, men vår slutsats är faktiskt att den enda konkreta effekten vi kan spåra är reduktionen av koldioxidutsläppen, som inköpet av bil föranleder och det är rätt marginellt, för att inte säga försumbart.

 

Jag skulle vilja veta vad som har hänt med Kårebring-Olssons utredning om fosfor och kväveutsläppen i våra utfallsdiken. Den kom redan tidigt i somras, jag läste den och den var jättebra. Den gav nästan direkt åt politiker i handen att fatta beslut, men man har bara antecknat den för kännedom för man skall komma till det senare. Det är det som är problemet. Det kommer inte konkreta åtgärder till stånd. Det utreds och utreds och det är bra att det utreds, man om det inte leder till någonting så är det bortkastade pengar.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag försökte berätta, tydligen alltför kortfattat, vad den kan ge anledning till och jag nämnde den här i mitt anförande. Visst är det på gång, man jobbar hela tiden med t.ex. markkartering och sådana frågor. Det förekommer inspektioner och undersökningar av avlopp och liknande. Det är klart att det är ett underlag för sådant arbete. Men jag tror inte att ltl Sundback från sin horisont ser så mycket av det. Jag kan säkert vid ett senare tillfälle presentera mera konkreta upplysningar om vad som har hänt. Jag håller med om att det är en jättebra utredning och den ger också anvisningar om vad man kan göra rent praktiskt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Markkartering, inspektion, undersökning av avlopp har vi hållit på med länge, men när vidtas åtgärder så att utsläppen minskar i våra vattendrag och sjöar? Det här arbetet har hållit på i 20 år och det kommer bättre och bättre utredningar, men fortfarande saknas de åtgärder som krävs för att minska utsläppen. Kårebring-Olssons utredning skulle enligt landskapsstyrelsens beslut tas upp på nytt för att man skulle konkretisera och besluta om åtgärder. Det är det som jag fortfarande saknar. Jag hade förväntat mig att man skulle ha beaktat den i budgeten. Jag tycker alltså inte att man kan skönja när vändningen skall komma för att man skall kunna tro att vi på Åland får en hållbar utveckling. Avfallshanteringen: klockan tickar. Ingenting sker med den slutliga deponeringen. Nej, landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson får nog visa musklerna lite mera för att vi skall tro att det faktiskt sker någonting som tryggar en hållbar utveckling inom miljövården.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Det som jag också nämnde i mitt anförande var samarbetet mellan kommunerna om lösning av avloppsvattenproblemen är en konkret fråga som jobbas med för att förbättra miljön. Beträffande avfallshanteringen är det sant att slutdeponifrågan inte är löst och jag hoppas att bolaget som bildades mellan kommunerna också jobbar med den frågan. Från landskapsstyrelsens sida är vi angelägna att kunna stöda en tunnelkompostanläggning som planeras och liknande företag för att få minimera avfallsmängderna och få dem till en sådan nivå att det överhuvudtaget blir försvarbart att diskutera slutdeponi.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson talar mycket om samarbete när det gäller avloppsfrågan, men nog vet vi alla vart vattnet skall – till Mariehamn. Alla utsläpp och all avfallshantering hamnar slutligt i Mariehamn, trots att Östersjön ligger runt oss. Det spelar ingen roll om man släpper ut det renade avloppsvattnet i Norrhavet eller i Västerhamn, så hamnar allting ut i Östersjön.

 

När det gällde ”min klara uppfattning” igår, så är det fortfarande min klara uppfattning att resultatet av alla dessa satsningar på 17 miljoner är att den stora satsningen blir inköp av en miljöbil av något slag, ”bästa miljökrav”, tror jag att det hette. För min del kan jag inte förstå varför man bara skall köpa en. Där det har funnits en miljöbil, om det nu har varit en elbil eller någonting annat, så visar det sig att det ofta blir driftsstopp och jag för min del hade uppskattat det mycket mera om det hade varit landskapets representationsbil, att man faktiskt hade haft någonting att visa upp både för ålänningar och för besökare.

 

När det gäller hur man skall resa till Helsingfors? Ja, man kan åka flyg eller man kan åka båt. Det lägger jag mig inte i. Det är nämligen så att all slags upphandling skall det ställas miljökrav på och då borde man också göra det på landskapets interna … TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Beträffande avloppsvattenprojektet har också Mariehamn varit med och diskuterat dessa frågor, så det borde inte vara främmande till den delen. Jag vill protestera mot att allmänheten bibringas den uppfattningen att anslaget på 250.000 mark, om  lagtinget godkänner bilköpet, av 17 miljoner mark skulle vara det enda synbara resultatet av miljösatsningarna. Dessutom är det så att man måste börja i någon ända. Jag tror att kritiken skulle ha varit betydligt hårdare om vi från landskapsstyrelsens sida skulle ha kommit med ett förslag där vi skulle köpa 15 bilar. Det skulle antagligen ha varit betydligt värre. Utgående från det jag började med om landskapsstyrelsens miljöpolicy tycker jag att det kunde vara värdefullt att våra tjänstemän vid miljöbyrån, när de far ut på sina inspektioner och runt, har en miljövänlig bil, med bästa möjliga miljöval, för att föregå med gott exempel och inte behöva få det sig påskrivet att de inte ens själva värnar om miljön.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Men det synliga resultatet är fortfarande inköp av en miljöbil. Det är det som kommer att synas. Jag skulle vilja ha flera konkreta, synliga förbättringar, men som jag har läst budgeten, så det som kommer att synas under år 2002 är en miljöbil. Det skulle vara bra att få konkreta förslag på någonting annat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson:

Talman,

Utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde är så omfattande, så brokigt och så viktigt att det nog borde delas upp på två politiskt ansvariga i landskapsstyrelsen. Det är en närmast orimlig uppgift kulturministern har, att försöka greppa alla delarna av det här området. Lite från sidan sett skulle utbildningsfrågorna räcka gott och väl till ett ansvarsområde medan det som kallas kulturarbete kunde sammanfogas till ett annat ansvarsområde.

 

Detta var en reflexion med anledning av att jag i ett kort anförande närmast vill ge några få glimtar från kulturarbetet med närmaste omnejd.

 

Men jag börjar med budgetens motivering till avdelningens allmänna förvaltning. Där anges bland annat att inte bara museibyråns organisation ska utvecklas, utan även den psykosociala arbetsmiljön ska utvecklas. Dessutom ska museibyrån arbeta mer tvärsektoriellt och med ökad inriktning på museipedagogiken. Det låter genomgripande. Lite förundrad blir man dock över att det framtida arbetet vid Kastelholms slott efter slutförd restaurering ska utredas först efter det att restaureringen för en tid sedan firades som avslutad.

 

Talman,

Ålänningarna lånar nu drygt en halv miljon böcker och andra medier från 18 bibliotek i landskapet, eller 20 lån per invånare. I skolbyggnadsprogrammet ingår flera bibliotek. Och nu följer en upprustning på IT-sidan. Detta är naturligtvis glädjande att konstatera och till stor fördel för bildning och kultur i landskapet.

Anslaget för understöd åt författare och översättare är i stort sett oförändrat, närmare 150 000 mk. Beloppet motsvarar 10 procent av det belopp som under föregående år användes för inköp av litteratur till de allmänna biblioteken. Jag har mottagit önskemål från flera kulturarbetare om konkreta regler för hur dessa pengar ska fördelas. I princip ska ju författare få ersättning för att deras böcker får lånas ut gratis av samhället, vilket i sig är en ovärderlig kulturgärning.

 

Landskapets kulturdelegationen får i stort oförändrat anslag, 10 000 mk i månaden för personal, inköp av tjänster, resor och representation. Delegationen utför en hel del arbete. Men vi får tyvärr inte höra mycket om hur delegationen resonerar och analyserar i olika frågor, principiella och andra. Utan öppen kulturdebatt råder risk för stagnation. Det finns en social beställning på mer information utåt från kulturdelegationens sida, också om hur den arbetar och fungerar i praktiken.

 

Talman,

Landskapsstyrelsen ökar anslaget för nordiskt kulturarbete, vilket betyder mer pengar för Nordens instituts kansliutgifter genom nya lokaler. Det är vällovligt men ökar också institutets ansvar och man får hoppas att ålänningarna nu ska hitta till de nya lokalerna vid Köpmansgatan och där finner vad de söker och kanske mer därtill. Vi får väl snart se vad den nya institutschefen, som snart tillsätts, för med sig till det arbetet.

 

När landskapsandelar ges ut till kommunerna för ungdoms-, idrotts- och kulturarbete är det intressant att notera att 11,84 euro per kommuninvånare går till idrott och motion, 5,92 till ungdomsarbete medan 4,70 euro eller 28 mk per kommuninvånare blir bidraget till den kommunala kulturverksamheten.

 

De ansvariga för Ålands emigrantinstitut, som är en registrerad förening, var enligt uppgift helt oförberedda på att anslaget i år stannade på Noll euro och vet inte riktigt vad de nu ska ta sig till med institutet. En motivering hade suttit bra.

 

En av de riktigt positiva satsningarna är anslaget på en kvarts miljon mk för Mediaverkstan, som engagerar unga filmare.

 

Av penningautomatmedel till föreningar och organisationer för kulturellt arbete samt projektmedel och stipendier anslås närmare 3,5 miljoner mk, ungefär samma summa som för i år. För dessa pengar ska det bli mycket och många slag av aktivitet.  Vilka som får och hur mycket är oklart. De olika föreningarna som kommer ifråga här har inte egna moment i budgeten. De hänvisas till senare överväganden. Det är känt att en del föreningar har det rätt knalt. När till exempel Ålands litteraturförening något år fått nöja sig med knappt 1 700 mk i månaden i landskapsstöd för att ordna författarbesök, seminarier och andra begivenheter så förstår  ju alla att det inte är mycket till svängrum.

 

Men kulturministern har inför lagtinget lovat att hon är redo att diskutera ökad praktisk service åt kulturlivet genom en kulturcentral, som bland annat kunde hjälpa föreningar och projekt med ansökningar till fonder hos EU och Norden och andra externa offentliga stödordningar för kulturprojekt där Åland kan vara med. Men det gäller att kulturföreningar hör av sig och visar ett konkret intresse för saken. Ett tips alltså!

 

Talman,

Till slut några ord om Ålands högskola, som ger ålänningarna möjligheter till studier på akademisk nivå och som nu kan öka stipendierna för vetenskaplig forskning. Det är bra att högskolan får påökt. Samtidigt förväntas intäkterna öka ännu mer. Nästa år ska högskolan med hjälp av högklassig vetenskaplig sakkunskap bland annat genomföra ett storprojekt med Ålands historia på CD-rom, med en teknik som tillåter nya upplagor och utvidgning till ett viktigt och historiskt möjligast korrekt uppslagsverk. Det behövs.

 

Förlåt, talman,

men jag vill gärna tillägga att Ålands musikinstitut säkert är värt sin höjning av anslaget till närmare 3,7 miljoner mk. Vi har väl alla i någon form kunnat avlyssna den glädjande musikaliska tillväxt som skett genom institutet, som i dag har 303 elever, av vilka 163 går i musikskola respektive institut.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Förstod jag ltl Svensson rätt, att han nu stöder att man skall ta bort emigrantinstitutet och inte ge dem något stöd eftersom landskapsstyrelsen inte ger några medel till den delen. Det är alltså något som ltl Svensson understöder, om jag uppfattade honom rätt?

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag hade bara den kommentaren att jag har blivit upplyst om att Ålands emigrantinstitut var oförberedd på det här och att det inte finns någon motivering i budgeten. Det var ungefär det jag sade.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag uppfattar det inte som annat än att ltl Svensson inte stöder att emigrantinstitutet skall vara kvar; i annat fall borde han ha understött som finns från ltl Harriet Lindeman i denna fråga!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag är naturligtvis mycket tacksam över de tips som vtm Häggblom vill ge mig om hur jag skall bete mig här i lagtinget, men jag har kommit fram till att jag tycker att det skulle ha varit bra med en motivering i budgeten.

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Vi börjar komma i ett rätt sent skede av debatten. Det har sagts tidigare att det är en rekorddebatt, och det kanske det är på många sätt. Eftersom jag inte hade tillfälle att vara med i debatten de två första dagarna har jag kommit så här sent i den och tänker därför inte kommentera själva budgetframställningen så mycket. Jag har däremot några åsikter som jag tycker att jag måste framföra med anledning av några av de finansmotioner som har lämnats in.

 

De första som jag vill kommentera är socialdemokraternas motion om att man inte skall riva Marsundsbron. En liknande motion har de obundna, så vi finner här ytterligare en kontaktpunkt där de obundna och socialdemokraterna står för samma åsikter. Det är tydligen så att ingen av medlemmarna i de båda partierna eller i lagtingsgrupperna har åkt båt norrifrån genom Marsund och sett hur den gamla bron ser ut. Jag tänkte ta mig friheten att jämföra  det med att jag tror att var och en av dessa ledamöter när man byter bil, i synnerhet om man har en gammal bil, kanske man hade en gammal Moskvitch, så lämnade man den inte kvar hemma på gården. Det är ungefär så som bron ser ut i dag från norra hållet. För mig är det en väldigt konstig fråga att man skulle lämna den kvar, i all välmening att den är användbar för någonting, det tror jag att man kanske kan hålla med om, men ändamålet att ha en skrotbil stå kvar på gården, såsom den gamla Marsundsbron ser, ut tycker jag inte helgar de medlen.

 

Det mest viktiga av alltihop: har man glömt bort att när den nya bron byggdes ställdes det krav på att man inte fick försämra vattengenomströmningen i Marsund. Det är en betydligt försämrad vattengenomströmning i Marsund så länge den gamla bron står kvar. Det här tycker jag att är en fråga som ständigt förs på tal av obundna men framför allt av socialdemokraterna. Det här nödiga, det har varit flera gånger på tal i dag, med att se till vattengenomströmningar och en god vattenvård. Bropelaren på den gamla bron som står mitt i är dessutom en trafikfara för båtar i mörker. Man har nämligen flyttat om bärpunkterna för den nya bron och där utgick man från att den gamla bron skulle rivas. När pelaren som går ner i vattnet har kommit under vattenlinjen är den faktiskt en formidabel ladvägg som står i vägen för vattengenomströmningen i Marsund. De nya bropelarna består däremot av runda rör som är betydligt mindre i area för vattengenomströmningen, så tar man bort den gamla bron kommer man att förbättra vattengenomströmningen genom Marsund, som är absolut nödvändigt. Jag bor nämligen själv vid stranden av Marsund och det är många som kan se hur det ser ut i sjön. Jag är mycket medveten om vattenmiljön och det är den som styr mig i frågan om att den gamla Marsundsbron måste bort. Det är ingalunda så att man kan ta bort pelaren och lämna den gamla bron, för då ramlar den ner.

 

Jag vill också ta upp Ålands turistförbunds verksamhet. Den togs upp i en av de första anförandena när ltl Dennis Jansson presenterade den frisinnade finansmotionen om att Ålands turistförbund skulle ”kapas av”, kan man väl säga. Jag har också hört sådana åsikter som att Ålands turistförbund borde sprängas i luften och börja om från början med någonting nytt! Jag var redan då inne på funderingen: varför skall man förstöra en mycket välfungerande intresseorganisation som Ålands turistförbund de facto är med sina 316 betalande medlemmar, varav samtliga åländska kommuner är med, även Mariehamn. Det är rätt märkligt att de frisinnade i staden stöder Ålands turistförbund där men inte i Ålands lagting.

 

En reflektion i sammanhanget är att man inte har noterat att landskapsstyrelsen redan i budgetframställningen har krympt verksamhetsbidraget, men man har inte noterat det i sin motion. Jag tycker att det är beklagligt att man tar bort pengar från en organisation som redan fungerar mycket bra och som borde utvecklas. Det är inte länge sedan det kom en utvärdering över turistförbundets verksamhet och den kanske man borde ha läst på innan man skrev så här mycket nytt.  Jag har nu varit med i Ålands turistförbund i fem år. Jag har inte någon gång under de senaste åren sett någon av dem som har så starka åsikter om turistförbundets verksamhet på årsmötena, i synnerhet inte vid senaste höstmöte när verksamhetsplanen för nästa år diskuterades. Varför var ingen närvarande och framförde synpunkter där, om man vill behålla Ålands turistförbund som någonting värt att ha? Men det är tydligen  praktiskt att stå på sidan och ha åsikter!

 

Jag skulle vilja kommentera ett par motioner som handlar om Postens inbetalning till landskapets kassa. Där har man nu gjort ett försök till att specificera en nivå för framtiden för Postens inbetalning. Den modell som finns i landskapsstyrelsens framställning är inte någonting som Posten har omfattat. Det är en ensidig konstruktion som inte har grund i postlagen. Därför bör nog finansutskottet – jag får väl mana till mig själv i finansutskottet – försöka se till att den här frågan kan få en lösning för framtiden. Det är nämligen så också att finansutskotten under ett flertal år har påtalat behovet av en inbetalningsmodell för Posten och det man nu har skrivit från landskapsstyrelsen överensstämmer inte med det som finansutskottet tidigare har sagt.

 

Jag skall gå över till det som kallas infrastrukturella satsningar. Det har tydligen dykt upp en ny infrastrukturell satsning: ridhus i Lemland. Jag tycker det verkar märkligt att man i det här sammanhanget från de obundna tänker gå in för en socialisering även här! Jag tycker att det är gansksa märkligt med tanke på att det finns ett offentligt finansierat ridhus i Mariehamn i dag, som har funnits länge, jag tror att det har funnits verksamhet på Ridklubben Sleipner i snart 30 år. Det har dock på övriga Åland byggts åtskilliga ridhus med privata medel och normal landskapsfinansiering, helt i privat regi. Nu kan jag inte säga exakt, men jag känner till två åtminstone och det ena av dem torde ha en ganska nära koppling till det obundna partiet och det är privatfinansierat i Hammarland. Det andra finns också i Hammarland: Stall Aftonsol. Där har man också ett stort fint ridhus, privatfinansierat med normala bidragsformer. Jag tycker att det också borde räcka för Lemland, men det kanske finns andra åsikter.

 

Därmed vill jag också komma till de infrastrukturella satsningarna och främst Godbyprojektet, där landskapsstyrelsen har gjort ett ställningstagande till projektens verkställighet i ordningsföljd och jag anser, med erfarenhet av allhallen i Eckerö och driftsbolaget där, att det måste ändå vara det driftsbolag som skall ansvara för driften som skall göra den slutliga prioriteringen när det gäller verkställande av projekten. Jag hoppas att vi kan få fram en grund för ett sådant ställningstagande i finansutskottet vid våra höranden där.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Mattsson nämnde om Marsundsbron i sitt anförande och han kom med några nya åsikter och synpunkter som inte tidigare har framkommit i debatten, nämligen att bron ser anskrämlig ut när man kommer norrifrån. Då vet jag inte om det är närmast en estetisk åsikt som framförs eller om den har några konsekvenser för säkerheten eller någonting annat, men estetiska omdömen har man naturligtvis också rätt att framföra. Vi har från vår sida framhållit att vi tycker att den är vacker, men då har vi inte varit i någon båt under och tittat på den. Att vattengenomströmningen skulle förbättras om man tar bort den gamla bron är säkert så, men man kan fråga sig om det är av väsentlig betydelse för vattenkvaliteten. Om det är ifrågasatt borde man ha något slags fakta och utlåtande av sakkunniga om detta. Det är nämligen också en miljöfråga att ta ner den, dvs. hela avfallsåteranvändningsproblematiken. Det är värdefulla synpunkter och man måste väga det ena mot det andra. Någon gång måste säkert bron tas bort. Frågan är om det skall göras nu eller om det ändå kan skjutas på framtiden.

 

Ltl J-E Mattsson, replk:

Herr talman!

Det är lite sent på året att bjuda ltl Sundback på en båttur på Marsund i dag för jag har min båt på land redan. (Från salen, ltl Sundback: jag är vinterbadare) Det är även kallt att vara vinterbadare. Det är inte det att man måste åka under bron för att se att den är ful, utan den är jätteful på avstånd. Åtskilliga av de turister som finns i området kommenterar den. Det är definitivt ett stort miljöproblem därför att det här är den plats i Marsund där den största vattengenomströmningen är och det är, som jag sade tidigare, en stor ladvägg. Om inte ltl Sundback vet vad en ladvägg är, så kan jag säga att det är en stor husvägg som står i vägen för vattengenomströmningen. Dessutom när det gäller tillståndet att bygga en ny bro har miljöprövningsnämnden redan fattat ett sådant beslut att den gamla bron skall rivas. Till den stora problematiken med att det skulle bli sådana miljöbelastningar med att skrota bron är det inte länge sedan vi hade en företagare i Ålandstidningen som berättade att man kunde tugga sönder betong till fyllningsmassor. Det torde inte vara några stora problem att tugga sönder den; den väger 320 ton. Det är faktiskt bara 32 lastbilslass.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag reagerade på att miljöprövningsnämnden skulle ha fattat beslut om bron skall rivas. Det kan väl ändå inte vara rätt. Miljöprövningsnämnden fattar inte några beslut, utan de ger utlåtanden som läggs till grund för andra organisationer och myndigheters beslut. Men att de har tyckt att man skall göra så eller inte har något emot det kan jag mycket väl tänka mig.

 

När det gäller återvinning är det klart att man kan ta ner bron, men det kostar ganska mycket pengar och frågan är om det är värt det just nu eftersom den kan återanvändas också på det viset att den används för den lätta trafiken. Jag tycker själv att det är otroligt där uppe på bron och den nya bron kommer ändå att vara ganska tungt trafikerad, så det är ingen säker och bra plats att uppehålla sig på den delen. Viktigare skulle då vara att man hade möjlighet att vara på den gamla bron. Vi har alltså sett att det finns förutsättningar att återanvända bron som den är i dag och att det inte är så brått med att riva den.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag säger inget mera om rivningen, för jag anser inte att det är något problem att riva bron. Att skjuta upp det gör det ingalunda billigare. I det skick bron befinner sig är den antagligen i ett sådant skick att den går att riva utan alltför stora åtgärder. Man sågar ner den i bitar, lyfter på bilar och kör bort dem. Väntar man däremot ett antal år hamnar vi på att också börja underhålla bron. Sedan har vi ansvarsfråganför säkerheten på bron. Det är intressanta frågor. Ltl Sundback har knappast sett det räcke som finns på den i dag. Man säger t.ex. att man skall ha ett café och barn där i de obundnas motion, men när det gäller att vistas där i rekreationssyfte och cykla är det faktiskt så att ett barn mycket enkelt kan trilla igenom räcket. Det är nämligen bara två barrar: en uppe och en på mitten. Det värsta av alltihopa är när man säger att man skall leda den lätta trafiken över den nya bron: det medför att man kommer att ha korsande cykeltrafik, lätt trafik, på en huvudväg med hög hastighet, på båda ändar av bron, när det ändå finns väldigt gott om rum på den nya bron!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson var kritisk mot Frisinnad Samverkans initiativ om turistförbundet. Tidigare i dag har vi hört en finansminister vara lyrisk över förslaget. Han tyckte att det var det bästa i hela budgetdebatten, att vi verkligen kom med någonting konstruktivt som han själv trodde på. Kanske centern också liberalerna borde prata ihop sig lite där!  Vi har inte på något sätt pratat om att spränga turistförbundet i luften och liknande utan vi vill komma med ett konstruktivt förslag. Hela gruppen har suttit på turistförbundet och diskuterat frågorna med förra VD:n och vi fick många goda tips av honom. Vi bryr oss inte om de 300 företagen, de får göra vad de vill med sina pengar. Vi bevakar landskapets andel, som är lite över 1 miljon euro, som vi också har noterat i budgeten. I det avtal som finns mellan landskapsstyrelsen och turistförbundet finns det målsättningar att övernattningarna skall ökas jämnt 10 procent över hela året. Om man misslyckas med detta åtagande, måste man våga diskutera och fundera vad är rätt och vad är fel? Det är det vi är ute efter. Det borde ligga i ltl J-E Mattssons intresse också att försöka att få mera övernattningar till Åland, eller hur?

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är mycket väl medveten om att den frisinnade gruppen har besökt Ålands turistförbund och skaffat sig någon form av information. Men det jag faktiskt saknar är att man tar avstånd från den medlemskår som finns och inte uppenbarar sig när den finns på plats och diskuterar frågorna. Det gör man vid olika tillfällen. Man bryr sig inte om medlemmarna, säger ltl Strand, de får sköta sitt!  När det gäller målsättningen att öka övernattningarna frågar jag ltl Strand om man gör det genom att dra ner verksamhetsbidraget till Ålands turistförbund i en finansmotion? Jag ser inte någonting konstruktivt i det. Men det är väl som jag sade tidigare, att man får ställa sig frågan: vad är målet och vem är målet!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! Om jag uttryckte mig så att ltl J-E Mattsson uppfattade att jag skulle vara emot företagen, så var det ett missförstånd. Målsättningen är ju att få mer övernattningar och när turistförbundet har åtagit sig detta genom ett avtal måste man försöka nå upp till det och når man inte upp till det, måste man ha så mycket självkritik att man börjar fundera: är det någon annan väg vi måste gå. I finansmotionens text säger vi att man skall omfördela pengarna och vi säger också att man skall satsa mer pengar om det behövs för att nå resultat, men i klämmen säger vi att landskapsstyrelsen skall se på det här. Jag tyckte att finansministern i dag förde ett mycket resonemang. Han förstod vad vi menade, han var inte så här kritisk, men antagligen är det för att han i dessa frågor inte själv är involverad, sitter i någon styrelse och känner sig påtrampad, utan han har den här helikoptersynen för Åland. Det är den vi saknar i turistförbundets organisation i dag. Därför lägger vi det här förslaget.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag missförstod ingenting. De ord som ltl Strand var att han struntar i de 300 medlemmar turistförbundet har. Han sade klart och tydligt; det var inget missförstånd. Om vi skall spekulera i nedgångar eller uppgångar i övernattningar på Åland, så tror jag att vi får fundera efter ordentligt vad som gör att vi har fluktuationer i inresandeströmmen. Det finns statistik på den sedan ganska många år tillbaka och vi har haft fluktuationer med jämna mellanrum; den svenska kronan senaste sommar rasade ner till en nivå som är lägre än den var i fyra-fem år. Vi har ett ökat utbud som resmål från Sverige och Finland till t.ex. Estland. Vi vet att finnarna turistar mycket mera hemma, vi har olika orsaker på Åland som har hänt som har registrerats i Finland och som har förändrat resandeströmmen. Sedan måste jag säga än en gång, att jag beklagar att man i den frisinnade gruppen tror sig kunna styra en ökning av övernattningarna genom att nedvärdera Ålands turistförbunds verksamhet.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Jag skall börja med att nämna någonting om Marsundsbron till ltl J-E Mattsson. Där instämmer jag instämmer med dig till hundra procent och tycker att det du sade var riktigt, riktigt sant. Men sedan spårade du totalt ur när du kom till turismen igen. Ursäkta att jag sade du, ltl J-E Mattsson. Du påstår att jag vill förstöra en välfungerande organisation. Det är svårt det här när man inte är van att hålla så mycket anföranden! Vi tar det på nytt!  Ltl J-E Mattsson säger att jag vill förstöra en välfungerande organisation. Det vill jag absolut inte. Absolut inte! Jag önskar att Åland skall få en ökad inresandestatistik på riktiga inresanderesenärer som verkligen stiger av på Åland. Jag vill att vi skall bygga. Det står uttryckligen så här i mitt anförande: ”Dessa nya pengar som skall spenderas skall heller inte ses som en ren kostnad, eftersom målet med dessa pengar är att det i framtiden skall kunna finnas underlag för tio hotell till på Åland.” Jag ser ingen möjlighet, med tanke på den utveckling som varit de fem senaste åren då ltl J-E Mattsson har suttit i turistförbudets styrelse, att detta skulle kunna ske, eftersom på de senaste 10-15 åren har inte ett enda hotell byggts till, t.ex. i Mariehamn. Någonting måste alltså göras. Att ltl J-E Mattsson sedan säger att inget annat kontruktivt än att dra ner anslagen finns i mitt förslag finner jag vara fulkomligt vansinnigt. Jag skall återkomma i nästa replik.

 

Ltl J-E Mattsson

Herr talman!

Om det är så att ltl Dennis Jansson de facto inte vill dra ner turistförbundets verksamhetsanslag med de 400.000 euro som det de facto står i finansmotionen, så borde han säga det och ta tillbaka den delen. Det står ordagrant i hans finansmotion att anslaget skall sänkas från dryga 600.000 euro till 200.000 euro! Så mycket kan jag läsa! När det gäller förslaget om tio hotell till på Åland, så inte mig emot, om det är någon som lyckas finansiera dem och dra in folk i dem. Men vårt största problem när det gäller att dra hit mera människor under året är att vi måste ha mera att göra åt dem. Det är det vi borde sikta på. Det har vi försökt. Allhallen i Eckerö är ett sådant projekt som  i dag syns i fjolårets resandesiffror under vissa perioder. Det är att beklaga sådana saker som har hänt, t.ex. efter Nordic Fotboll Cup som var i allhallen, att vi här på hemmaplan i tidningsskriverier har skapat en sådan sak så att Djurgårdens styrelse fattar belsut om att till Åland vill de inte komma på grund av de negativa skriverier de fick utstå – på förhand innan de kom till Åland. Kanske det är där vi borde börja titta på vad vi sysslar med.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson! Jag och Frisinnad Samverkan presenterar ett förslag som vi själva i alla fall tycker att är rätt kreativt och har ett litet nytt tänkande i turistfrågan. Vi vill bibehålla turistförbundet som det är i dag i det stora hela, men vi särskilja den externa marknadsföringen. Förstå det här nu, ltl J-E Mattsson! Vi vill se en skillnad på den reklam som görs för dem som redan har bestämt sig att komma till Åland och sedan göra en skild reklam och en större budget för den externa, där vi skulle kunna möjliggöra TV-kampanjer, möjliggöra nya kreativa idéer som följer trender och konjunkturer och dessutom ha möjlighet att anpassa reklamen för den marknad som man riktar in sig till. I det stora hela gör det att turismmarknadsföringen på Åland får möjlighet att få loss mera pengar till marknadspengar, helt enkelt, från skattemedel. Men det skall också vara en avkastning. Det skall också bevisas att siffrorna stiger. Man kan inte presentera nedåtgående siffror och skylla på en massa orsaker, sitta på möten och fundera ut vad man skall skylla på, det går inte! Mycket viktigt!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är synd att Ålands turistförbund inte har fått ta del av dessa guruåsikter, som tydligen finns på Åland. Om man vill lämna turistförbundet i fred borde man väl ha börjat med att man ville bilda någonting nytt och man hade anslagit mera pengar till det i stället för att börja med att dra ner verksamhetsbidraget till en befintlig organisation!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag måste få säga gudbevare turistförbundet och dess företag med en sådan talesman! Det var magstarkt av ltl J-E Mattsson att påstå att Frisinnad Samverkan är emot intresseföreningen. Ltl Mattsson sitter med i styrelsen för turistförbundet, han sitter med i finansutskottet, han vet inte att vi nu behandlar budgeten och det är marknadsföringsanslag som finns i budgeten för turismmarknadsföringen på Åland, inte anslaget för Ålands turistförbund. Ltl J-E Mattsson talar om att detta marknadsföringsanslag skulle vara ett verksamhetsanslag för turistförbundet. Är det så, ltl  Mattsson, att ltl Mattsson tror att det är på det sättet att 6 miljoner mark här som jag själv har varit med och skrivit avtal och gjort om avtalet med turistförbundet om hur det skall användas, hur man skall redovisa osv. är ett verksamhetsbidrag för Ålands turistförbund! Jo, det finns delar där när det gäller guideverksamheten, när det gäller produktutvecklingen, när det gäller aktivitetscentralen osv. som är den typen av verksamhetsbidrag för specifika ändamål. Men marknadsföringsanslaget går sedan till andra firmor och det är det som vi föreslår: för att turistförbundets medlemmar skall få en bättre ekonomi måste man ha en bättre beläggning i sina anläggningar, alltså måste varumärket Åland säljas bättre. Det är en mycket klok idé som ltl Dennis Jansson har föreslagit för vår grupp som verkligen är insatt i de här frågorna och som nu, glädjande nog, vicelantrådet Olof Erland höjde till skyarna. Borde inte ltl Mattsson förstå det här, med den lilla erfarenhet han har från turistbranschen.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var nog att ta i att be gud att bevara turistförbundets medlemmar för mig!  Ltl Roger Jansson brukar bli ganska känslosam ibland. Jag hör inte till den falangen som faller i känslosamhet över det här. Jag är ingalunda den som har påverkat turistförbundets verksamhet så pass mycket att den har gått dit den har gjort. Däremot tror jag att ltl Roger Jansson, under den korta tid han var näringsminister och den tid han satt lantråd, betydligt mera var med och påverkade utvecklingen av Ålands turistförbund där det finns i dag! Men nu har han gjort helt om, nu skall det bli någonting nytt! Jag vill verkligen ställa frågan: Är det faktiskt så, att vi diskuterar en budget som skall vara i balans, säger de frisinnade och flera andra, vi måste komma dit, så det skall inte mera pengar ut, utan jag förstod här att man ville ha det här också som en del att banta i budgeten. Men enligt de signaler som har kommit är man beredd att ösa på betydligt mer på ett annat håll, till en ny sak, som vi inte vet vad är, det är ganska intressant!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är så att jag har skrivit Ålands turistförenings 50 års historia för många, många år sedan och då lärde jag mig ordentligt hur turismen hade utvecklats från 1920-talet och framåt. Man kan säga att den här modellen för marknadsföringen av Åland har vi åtminstone använt sedan slutet på 1940-talet med Ålandsbroschyren och ungefär samma modell. För 12-13 år sedan när Anders Ingves tog över, när Ålands turistförbund bildades, så gjordes en stor sak som var mycket bra, man tog fram tydliga produkter som man särskilt ville marknadsföra och därmed försökte man skapa varumärket Åland. Det har man lyckats väldigt bra med under flera år, men nu har det gått 12-13 år, vi lever i en ny värld och nu börjar siffrorna går ner när det gäller beläggningen och inga nya investeringar görs inom turistbranschen när det gäller övernattningsanläggningar, alltså måste man fundera: borde vi göra någonting nytt? Borde vi göra någonting annorlunda? Borde vi bli lite bättre? Det är ett fantastiskt fint resonemang som ltl Dennis Jansson har haft här: jämför med hur de har lyckats på färjrederierna! Använd samma metod! Det är det som står här i vår kläm: att lagtinget i motiveringen till budgetens kapitel 47.07, marknadsföringsanslaget, intar förslaget till omläggning av Ålands turismmarknadsföring enligt ovan angivna riktlinjer, till nytta för Ålands turistförbunds medlemmar.” Det skulle vara intressant att föra en saklig diskussion om huruvida detta är ett bra förslag som man kanske kunde utveckla på något sätt och inte gräva ner sig i dessa skyttegravar, som ltl J-E Mattsson nu tyvärr gör!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är ingalunda någon skyttegrav, utan jag för en öppen och ärlig debatt och huruvida den frisinnade gruppen har erfarenhet från turistisk verksamhet låter jag vara osagt, men personligen har jag i alla fall en erfarenhet från när övernattnings/härbärgeringsrörelsen började på mitt företag. Det var 1963! Jo, det var min far, det var ett släktföretag och jag har övertagit det i dag, men jag var med redan på den tiden och jag har mycket god erfarenhet av hur övernattningslogiverksamheten har utvecklats. Jag tycker att det är väldigt intressant att se att den frisinnade gruppen, med det tidigare lantrådet i spetsen egentligen, som jag upplever det, vill ta ett avsteg från den utveckling som turistförbundet har genomgått. I Ålands turistförbund har man skapat två, tre fina nya produkter som fortfarande är under utveckling. En av de finaste som har förlängt säsongen just i övernattningsstugor i skärgården och på övriga ställen är fiskeprodukter. Sedan har man sådana produkter som sport, golf. Det finns fortfarande jättemycket att göra där. Men jag vill säga en sak ytterligare en gång då, att eftersom man inte vill stå för det man har skrivit, så står det att 50 procents principen att 655.000 euro bantas till 200.000 euro! Om inte det är fråga om verksamhet i turistförbundet, så är jag helt övertygad om att flera stycken av de anställda inom Ålands turistförbund kommer att få söka sig nya jobb innan nästa år är till ända!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson tog upp vår motion om Marsundsbron. Jag har åkt under Marsundsbron många gånger norrifrån och då har det sett ganska vackert ut före den nya bron kom dit. Men jag har faktiskt inte heller norrifrån och sett hur det nu ser ut. Det är säkert så att en del kan uppfatta det som fult. När det gäller de nya bropelarna är det säkert så att det är en sådan konstruktion att de skall förbättra vattenströmningen. Men jag tycker ändå att man i det här skedet inte skall riva bron när man inte vet hur avfallet skall återanvändas eller deponeras. Ltl J-E Mattsson hade snabbt räknat ut hur mycket betong det fanns i bron och hur många lass det var, men jag undrar då hur mycket koldioxid det släpps ut när man skall köra betonglassen. Det är kanske så att om betong blir en bristvara – man skall antagligen använda betongen till vägfyllnadsmaterial, vilket är ganska vanligt – borde man flytta fram rivningen, om den är nödvändig, så att man inte behöver betala för den utan får betalt för betongen. Det skulle ändå vara den bästa återvinningen!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Att vi skulle hamna i en sådan brist på fyllningsmassor på Åland att någn skulle köpa en bro och betala för den för att få tag i fyllningsmassa tror jag inte på! Det har ännu inte framkommit här att man vid besiktning av bron har konstaterat stora sprickor i betongen. Den är alltså gjuten med saltvatten när man tillverkade betongen vid bygget 1959. Det har också angripit armeringen, täckskiktet har varit för tunt, så det är någonting som säkert ltl Sjöblom har iakttagit när hon åkte under bron, att rosten har slagit igenom betongskiktet! Här har vi stora problem med säkerheten på sikt.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag är ändå övertygad om att det inte är så akut att det måste göras i år eller nästa år, utan att man faktiskt enligt landskapsstyrelsens egen skrivning när det gäller allmän miljövård om målsättningen att landskapsförvaltningen skall bli en föregångare och förebild så att man vet vilka miljökrav man ställer samt att kriterierna är klara för upphandlingen, så att det inte bara kommer någon och river bron och man inte vet vart massorna hamnar. Kriterierna för upphandlingen av rivningen av Marsundsbron skall vara tydliga och klara. Jag tror nog, herr talman, att vi skall vänta något år med rivningen ännu.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Kriterierna för rivningen är viktiga. Det är helt riktigt som ltl Sjöblom säger, att där måste det vara klargjort vad som gäller. Man får inte ställa till någonting i miljön, men jag tycker att det är ganska märkligt att ltl Sjöblom helt har tappat bort vattenmiljön i Marsund i sitt tänkande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Vi vet alla här att centerledamoten J-E Mattsson är intresserad av hästkrafter. Det kanske inte är hästkrafter som är att räkna med ur ett miljöperspektiv men dock hästkrafter. Ltl J-E Mattsson var förvånad över ett ridhus i Lemland, som enligt hans sätt att se det skulle vara någonting socialistiskt! Då undrar jag vad det är för skillnad mellan ridhusanläggning i Lemland och andra idrottsanläggningar som man har satsat på från landskapsstyrelsen tidigare och fortsättningsvis är intresserad av att satsa på. Är det ett socialistiskt drag därför att det är ungdomar som är intresserade av att vara med och initiera vissa idrottsanläggningar? Den här gången råkar det också vara ett typiskt flickintresse. Är det socialistiskt mer än annat? Jag tycker att om ltl J-E Mattsson har en så traditionell syn på politik, att hästkrafter skulle vara socialistiskt, så tycker jag att det är nog mera ett agrart element som centerpolitiker som Jan-Erik Mattson borde värna om!

 

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte varför jag skulle vara känd för att jag skulle gilla så mycket hästkrafter. Jag äger ingenting med mycket hästkrafter i eller använder mig inte av någonting med mycket hästkrafter i. Det tror jag ltl Lindholms partikollega Danne Sundman känner till mycket mera om. Det stora frågetecknet här är att man i den obundna motionen har motionerat om att samhället skulle finansiera ett ridhus utan att ange vem som skall äga det och vem som skall använda det. Det måste finnas ett driftsbolag även här, om man skall jämföra det med någonting annat och om det skall vara hundraprocentigt finansierat av samhället. I annat fall måste det jämföras med Ridklubben Sleipners ridhus i Mariehamn, där kommunen är med. Jag är ingalunda emot att skapa förutsättningar för hästsporten på Åland. Jag har starkt stött utbyggnaden av travbanan och den ekonomiska satsning samhället gör där. Det har en infrastrukturell betydelse för hela Åland och för hästsporten på Åland. Men ett ridhus i Lemland ser jag inte att är jämförbart med någon annan sportanläggning hittills. Det har inte presenterats på det viset.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag anser inte att det är någon skillnad på idrottsanläggningar. Man kan då fråga i stället: Är det något fel på att det ligger just i den södra regionen på Åland? Är det fel axel vi satsar på? Det ligger inte på västra eller norra Åland? Jag tycker att det är viktigt ur ett regionalpolitiskt perspektiv att man också satsar på södra Åland i idrottsanläggningar för den regionala balansen.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller regional balans vill jag påminna ltl Lindholm om att vi har redan varit med om att finansiera Lemlands kommuns satsning på fotbollsplan och idrottsplats, enligt samma normer som man gör det i andra kommuner. Det finns ingalunda några regionala skillnader. Jag är absolut inte på något vis emot att det byggs ett ridhus i Lemland. Tvärtom kan jag mycket väl förstå att den regionen behöver det. Men det som saknas är ett initiativ från någon som för frågan. Man kan inte lösa en sådan fråga med att säga att lagtinget bestämmer att nu skall ni bygga ett ridhus i Lemland och finansiera det till 100 procent!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

För det första vill jag tacka ltl J-E Mattsson för att han stöder motionen beträffande mindre inbetalning från Posten till landskapets kassa, eftersom han ansåg att det som landskapsstyrelsen föreslagit inte alls är i linje med den åsikt han förfäktar och inte heller i linje med det som postlagen säger, dvs. helt i linje med det som tidigare finansutskott har uttalat sig om i denna fråga. Det stödet gläder mig och det är bara att konstatera att centern till den delen inte har någon talan i landskapsstyrelsen eftersom man uppenbarligen inte har kunnat påverka detta.

 

Beträffande kritiken om motionen om Marsundsbron kan man säga att i fråga om vattenmiljön skall vi inte glömma bort att det var ett brospann som blev på  botten och som ligger kvar ännu, mig veterligen. Jag tror att det också förstör vattenmiljön. Men den frågan har man inte tagit upp. Beträffande miljöprövningsnämnden och om man har den åsikt som förs fram här finns det alltid möjligheter att ompröva. Eftersom bron finns kvar finns det s.k. strömningsundersökningar om genomströmningen som kan göras och miljöhänsyn som kan tas. Det finns speciella som gör dessa undersökningar. Det har också skett förändringar under de senaste åren i den här regionen beträffande fiskodlingar som miljöprövningsnämnden har förbjudit att inte får finnas i detta område. Jag tror inte att faran  och den negativa påverkan är av den betydelse som påstås här från ltl J-E Mattsson.

 

När det gäller ridhuset bör man också se på Eckeröhallen som totalfinansierades med landskapsmedel. I det läget var inte allting klart.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var inte min mening att vara kritisk mot motionen, utan jag ville bara tillföra de argument som jag har för att jag ville ha bron riven, borttagen. Jag vill upplysa vtm Häggblom om att det brospann som man tappade i sjön ligger i sjön utanför Jakobstad och jag tror inte att det påverkar genomströmningen i Marsund!

 

När det gäller det sista om allhallen i Eckerö fanns samtliga saker på plats när beslut om bygget i Eckerö togs. Det fanns ett driftsbolag med aktiekapital, alltihopa var klart, så där är vi inte riktigt överens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

Det blir säkert en lång kväll i kväll fastän vi har beslutat att vi kanske skall fortsätta nästa vecka, så jag kan kanske bara ta en bit i kväll. Jag hade tänkt presentera de motioner där jag är första undertecknare, men först vill jag komma med några synpunkter. Jag kunde inte låta bli att dra på munnen när jag hörde förra talaren, ltl J-E Mattsson, när han sade att, ja, han har hittat en gemensam punkt mellan socialdemokraterna och de obundna! Ja, ja, herr Mattsson, jag tror att herr Mattsson också har hittat vissa punkter med sådana som verkade omöjligt att hitta punkter med förut! Men nu har han hittat total enighet! Det är så här i världen, och framför allt i politiken tror jag nog att man skall vara lite försiktig att slänga omkring sig alltför mycket. Det andra är samma sak med socialisering. Ltl J-E Mattsson sitter med i turistförbundets styrelse som sysslar med socialisering av guideverksamheten! Detta har påpekats många gånger, men fortfarande håller man på och vi ger pengar från landskapet för att man skall kunna subventionera guiderna och konkurrera ut företagare.

 

Några ord också om Eckeröbron. När man skall riva sjöspänd betong skall man nog ha klart för sig vad man sysslar med och för det andra skall man åtminstone göra det när det inte är på gränsen till överhettning, utan det ger man när det inte finns någon sysselsättning. Då kan man göra det och ta bort det. Vi får se vad det blir den dagen.

 

Jag kunde inte heller låta bli när jag hörde viceordföranden i centerns lagtingsgrupp, ltl Pehrsson, diskutera om Grelsby. Vi har en liten motion där från de obundnas sida, men vi har sagt att vi anser att en fastighetsplan bör vara grunden för beslut och vi försöker få det att hänga ihop så att det verkligen finns beslut om att det skall byggas en golfbana i Grelsbyområdet, så att man inte behöver träsa med marken som man har gjort under flera år utan att komma till resultat. Om det går så att det inte går att bygga banan, som det kan gå, då kanhända att viss verksamhet kan vara kvar i Grelsby för att inte slänga bort så mycket pengar som det har satts ner där, men det här får man ju se. Då skulle jag ha funnit det verkligt lyckat att ltl Pehrsson i styrelsen för ÅHS skulle ha röstat för att sådana som begriper sig på att göra sådana här planer skulle ha gjort den i stället för att sätta några läkare att göra en fastighetsplan. Vad jag förstår är deras kompetens att bota folk!  Vad jag har förstått finns det för lite läkare, så det hade varit bra att inte anstränga dem med saker som de normalt inte sysslar med.

 

Jag vill ta upp några motioner. Motion nr 7 gäller att försöka få in lite inkomster till landskapet. Kastelholms gård har länge stått tom och jag skulle föreslå att man nu, när det finns sådana som har erbjudit sig att hyra den och t.o.m. jobbat med att rusta upp den, hyr ut den, så den frågan hoppas jag att finansutskottet verkligen noga tittar på och inte bara säga, att det där går inte. Som det ser ut nu tror jag att många av oss skäms, framför allt om jag skulle vara sundskarl, skulle jag skämmas att det är inom mina gränser.

 

Finansmotion nr 26 gäller Folkhälsan. Det har varit intressant att höra den tidigare diskussionen och jag är nu ännu mer övertygad än förut om att vi kan inte låta någonting sådant här passera snabbt med en speciell gräddfil. Och en sak till: nu börjar vi bli oroliga för att PAF-pengarna till föreningar börjar tryta. Skall vi då släppa in en sådan här vildvuxen fågel och nypa pengarna av andra, ja, då skulle det ha varit så då förstås att Folkhälsan säger, att okej, vi avslutar allt annat behov av landskapsmedel och i stället satsar vi allt på det här speciella huset! Då kan jag förstå det, men att man ytterligare kommer och vill ha mycket mera pengar och springa förbi en hel del kommuner, det hoppas jag verkligen att utskottet tittar noga på, för så där kan det inte gå till, speciellt när man etiskt har varit så högt stående tidigare.

 

I finansmotion nr 33 uppmanar vi landskapsstyrelsen att utreda om avtalet om ambulansflygningar fortfarande gäller.

 

Herr talman!

I dag har jag fått mig till handa en kopia där man från Föglö skriver till lagtingsgrupperna: ”Allmänt kan konstateras att tryggheten med hälsovårdsservicen har försämrats då ambulanshelikoptern på Åland inte får trafikera i mörker över öppet hav. Detta medför att en större räddningshelikopter från Åbo i stället måste anlitas för dessa flygningar. I praktiken har tillgången till snabb hälsovårdsservice försämrats, då det visat sig att tröskeln är högre för att beställa helikoptern från Åbo, då en hälsovårdare eller läkare skall ge sitt tillstånd för det. Läkarhelikoptern är i dagens läge inte heller något säkert kort att räkna med. Situationen fordrar att förfarandet klarläggs och att räddningshelikoptern Super Puma får beställas och av vem.”  Jag tyckte att det var synd att finansutskottet skall reda ut det här, men det är väl utskottet som får ta sig an det när de som borde ha gjort det inte har brytt sig om det.

 

I följande motion nr 45 tänkte jag komma med en ordentlig besparing, där vi talar om det här stora fina och högst 1,2 miljoner euros museimagasinet. Jag kommer ihåg att när jag själv satt med i landskapsstyrelsen diskuterade vi att det finns enkla hallbyggnader som till mycket, mycket lägre kostnader är möjliga att ha och jag hoppas att finansutskottet noga tittar igenom detta ärende. Jag kan berätta den historien att när vi tog in en specialist på konservering av museiföremål som man har tagit upp ur jorden visade det sig att han hade gjort en fantastisk massa misstag, men det som var utrymmeskrävande var de 8 ton ben som han hade placerat i ett stort magasin, som var dyrt också, i Kastelholm. När jag frågade konservatorn hur man skulle bära sig åt och varför man måste samla på sig så mycket, sade hon att ”dom där kan ni använda till vägfyllning, för det har gått mögel på dom och dom går inte att tidsbestämma mera”, så jag tänkte för mig själv, att ja, jag kommer ihåg att jag var och titta på en musical som hette Kristina från Duvemåla där man sjöng, att ”Kristina, Kristina, guldet blev till sand!” – i det här fallet blev det så att dyra ben blev till vägfyllning. Det här är någonting för finansutskottet att fundera på.

 

Sedan gäller det den regionala balansen i Östra Saltvik. Vi finns inte på den här fantastiska axeln som har kommit tillbaka, Mariehamn-Godby, dit allt skall, utan vi tänkte att om nu finströmarna skall ha isbana i stället för simhall är det väl sin sak, men det kanske inte vill ha när det går så trögt där med markanvändningen med golfbanan, så då skulle vi ha det här och därför tycker vi att det här skulle kunna vara bättre för här är ingen ”körka” riktigt nära i alla fall utan det borde gå att undvika det problemet!

Tyvärr är trafikministern inte här, så jag får väl spara diskussionen om lastbilsinköpen, som jag hade tänkt ta upp med honom. Han har en hel del lastbilar som han inte har lyckats sälja ännu som vi i den tidigare landskapsstyrelsen var överens om att nu är det slutköpt med nya lastbilar och de som finns skall säljas, men nu kommer det en lastbil, antagligen är det någon som har hittat något trevligare.

 

Jag återkommer till finansmotion nr 55 angående verkstaden och en utökning på den eftersom det skall bli en fortsättning av debatten. Jag tror alltså att jag återkommer och tar den diskussionen när jag har min vän landskapsstyrelseledamoten Karlsson är här, så att vi kan få ett svar på det.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Utan att förlänga debatten måste jag rätta ltl Salmén lite grann. Det är så att Marsundsbron ligger i Hammarland i sin helhet. Det är inte ”Eckeröbron”. När det gäller tidpunkten för rivningen har inte landskapsstyrelsen ännu fastställt den utan man skall de facto ta fram underlag för hur rivningen skall gå till och dessutom skall man också begära in anbud. Det är väl då först när de anbuden kommer in som man kan konstatera huruvida det föreligger överhettning i ”rivningsbranschen” eller inte.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Jag tackar för bestämningen av platsen. Det är skönt för annars brukar många kommuner vilja försöka kapa åt sig, men i det här fallet förstår jag ltl J-E Mattsson inte vill ta någon bit av Hammarland, och det accepterar jag!

 

På grund av av resa och antagligen inte några förhandsdiskussioner har ltl J-E Mattsson tydligen inte haft möjlighet att sätta sig in i budgeten och läsa den. Där är nog 100.000 euro upptaget det här året.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var tänkt så att rivningen skulle kunna inledas på det här året. Så mycket har jag läst och den skulle slutföras under år 2003. Med ”det här året” menar jag budgetåret 2002. Däremot är det helt klarlagt att den obundna gruppen överhuvudtaget inte ville riva överhuvudtaget.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Nej, så självsäkra som ltl J-E Mattsson, dit har vi inte växt ännu!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Om jag börjar med Grelsbyflytten och fastighetsplanen skulle jag vilja säga att i ÅHS-styrelsen hade det redan före jag blev medlem där tagits ett beslut om att verksamheten vid Grelsby skulle flyttas till centralsjukhusområdet. Vi har egentligen inte haft det på så sätt till behandling utan vi har enbart begärt att landskapsstyrelsen via lagtinget, om man så tycker, skulle bestämma sig för var verksamheten skall bedrivas.

 

När det gäller fastighetsplanen och där vi beslutade om att vi skulle utgå från Carlstedts plan så tyckte jag att medlemmen i ÅHS.s styrelse och ltl Roger Janssons förslag var mycket bra, så bra att jag kunde stöda det, dvs. att inte bara läkarna utan även ledningsgruppen skulle få komma med sina önskemål, utgående från planen. Det är ingalunda meningen att läkarna skall göra upp någon fastighetsplan, utan nog är det en arkitekt som småningom skall anlitas för det arbetet. Det var ett missförstånd i så fall.

 

När det gäller Kastelholms kungsgård är jag glad om det finns någon intressent som jag faktiskt inte känner till, men jag vet att det har funnits någon tidigare som skulle vara intresserade av att hyra eller köpa gården. Det tycker jag är bra, men om jag skulle veta vem det är kan man hänvisa den intressenten direkt till landskapsstyrelsen och göra upp om köp och jag hoppas att man där skall kunna komma överens. Jag har ingen anledning att skämmas för att det ser ut som det gör och ingen annan ”sundskarl” heller skulle jag vilja beskylla för det, för jag är ganska överens i Sund om att vi skulle vilja ha en verksamhet på Kastelholms kungsgård.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Med Grelsby har vi det så att jag ser att landskapsstyrelsen har tagit upp pengar för arkitektarvode för att göra en plan. Det känns bra på det viset, så jag förstår att så småningom kommer också ltl Pehrsson att följa upp dem. Sitter man i styrelsen vet man säkert vem som sitter i ledningsgruppen! Åtminstone borde bra många av dem vara läkare! Dessutom borde ltl Pehrsson veta att flera av dem absolut motsätter sig att det skall vara kvar i Grelsby och skulle man då ha varit verkligt ärligt för Grelsby, att det skulle vara kvar där, så skulle man åtminstone se till att planen skulle tas först innan man bestämmer var det skall vara!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det är klart att jag är medveten om att det finns läkare i ledningsgruppen. Jag tycker dock att det är en demokratisk fråga att personal, även läkare, skall få ha sitt ord med i laget när man planerar en fastighetsplan, vad som skall finnas där, vilka husbyggnader osv. Det måste få säga hur de vill att verksamheten skall planeras helt enkelt; de måste få vara med i den demokratiska processen när det gäller att göra upp fastighetsplanen.

 

När det gäller golfbanan i Grelsby skulle jag verkligen unna ltl Olof Salmén att få en golfbana i Grelsby om inte planerna redan skulle ha kommit så långt i Finström som de är därför att jag måste erkänna att vi kan nog tacka ltl Salmén för den golfbana som vi har i Sund. Det var inte heller någon lätt match när det gällde att få loss mark för den!

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Jag glömde bort att säga – det behövs ingen motreplik på det – att hos museibyrån finns det sådana som har anmält sig och inte fått svar om att hyra och göra saker här, men det är trögt ibland. Det andra var detta med Grelsby. Skall man vara så otroligt demokratisk, som jag nu förstår att ltl Pehrsson är, tror jag nog att under vår levnadstid kommer icke Grelsby att flytta, för det blir inget beslut om någonting om alla skall vara med och bestämma om det. Vi har vissa städerskor och någon chaufför som också vill ha åsikt om hur det skall vara!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Salmén för fram de obundnas tankar om Folkhälsans byggande och jag vill ännu en gång föra fram lite fakta som argument mot deras negativa inställning. Bygger vi Folkhälsans hus och om det får landskapsbidrag, får vi 30 stycken servicebostäder för äldre, bostäder som avlastar de offentliga anstalterna. Vi får daghem för hela Ålands behov, vi får bassäng för babysim och övrig rehabiliteringssimning, vi får övriga rehabiliteringsutrymmen, vi får arbetsplatser för ca 20 personer inom vård och omsorg. Har vi råd att inte ta emot den utsträckta handen från Samfundet Folkhälsans sida?  Ltl Salmén menar också att nu måste kommunerna betala in någonting igen. Det är klart att om det finns behov i kommunerna för vård och service som inte den offentliga sektorn kan erbjuda, så finns det här ett privat alternativ, och det förstår jag nog att de obundna är för, så därför tycker jag att det är lite märkligt att man är främmande för tanken att också landskapet med PAF-medel skulle stöda projektet, som väl fyller kriterierna.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Tar vi arbetsplatserna först, så om jag har förstått rätt finns det inte så rysligt många lediga personer som skulle söka de här tjänsterna. Jag tror inte att det finns många sådana, om de i så fall inte skulle bli lovade högre lön på grund av att här är det samhällets pengar som kommer att användas. Det finns socialvårdsplanen: en hel del i Saltvik skulle vilja bygga barndaghem, men vi kommer utan vidare att braka iväg längre framåt. Det är egendomligt att inte ordföranden i Folkhälsan kommer fram, men det är väl av den orsaken att hon inte har varit med i budgetbehandlingen av detta ärende i landskapsstyrelsen.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Om man får PAF-medel, så inte kommer de att gå före de normala servicefunktionerna. Ltl Salmén undrar varifrån vi skall ta personerna. T.ex. just nu pågår en diskussion om primärskötarnas arbetsplatser, de är rädda att de blir av med sina arbetsplatser, det är fråga om barnskötarnas arbetsplatser och det är just den här typen av arbetare som vi utbildar på Åland. Vi utbildar närvårdare och inom en snar framtid kommer ungdomarnas antal att öka. Jag är säker på att det finns många goda utbildade personer som är villiga att ta dessa arbetsplatser. Jag vill också påpeka att Folkhälsan lyder under samma avtalssystem som landskapet. Det finns inte några bestämmelser om löner på chefsnivå, men alla avtal följer landskapets avtal – sen får ltl Sundback ropa vad hon vill!

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Jag tänkte försöka klara av att svara på det sista här. Som det har sagts här förut, har ingen människa något emot projektet. Det enda vi har emot är att man hoppar in och kapar åt sig tio miljoner av pengar som en massa föreningar har byggt upp, inklusive Folkhälsan. Jag säger det igen, att om Folkhälsans ledning på Åland lämnar alla sina nuvarande verksamhetsformer och i stället övergår till det här, är det säkert helt okej, det är inga problem alls, men att ta av andra ideella föreningar och köra den här linjen ifrågasätter jag och jag hoppas att finansutskottet, trots att de skall göra vissa speciella ändringar hur som helst i budgeten, verkligen här kan göra någonting tack vare att det finns en motion som gör att utskottet kan ta bort det. Låt Folkhälsan som normal förening finansiera sitt med de pengar som i dag redan får, mest av alla ideella föreningar! Det tror jag inte är något problem alls. På tal om arbetsplatser än en gång: vi har brist på kompetent folk inom vården!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Det är väl ingen tidsbegränsning numera. Jag noterar att fortfarande är både lantrådet och vicelantrådet frånvarande och så har det varit i stort sett hela dagen. Precis som den tidigare oppositionen så väldigt vältaligt ofta berättade för tidigare landskapsstyrelser, så är det här oppositionens enda plats för debatt om väsentliga politiska frågor; den kanske viktigaste debatten vi har per år är remissdebatten, samtidigt en allmänpolitisk debatt som talmanskonferensen har beslutat om – och ledningen för landskapsstyrelsen väljer att vara frånvarande. Jag avsierade till lantrådet när vi gick på middag att jag hade många frågor till honom, hoppades att jag skulle få se honom här, och han sade inte emot på den punkten.

 

Jag har varit mycket i Helsingfors och träffat många ministrar och det har varit genomgående samma sak, om det så har gällt Lipponen, Niinistö, Sasi, Enestam, Heinonen eller Hemilä, så har alla prioriterat riksdagen. De har haft utländska besök, de har haft besök från Åland och från andra håll; de har sagt, men, nu måste jag faktiskt tyvärr till riksdagen fram och tillbaka  (Från salen:”fram och tillbaka”), för vi har en debatt där jag är minister, ansvarig.

 

Oppositionen, särskilt liberalerna, har ofta talat om parlamentarismens funktioner, inre väsen och betydelse av mogenhet i det åländska parlamentet. Jag är mycket besviken, mycket besviken. Vad betyder egentligen det som har sagts under flera år här? Vad betyder det? Betyder det faktiskt bara det att makt är rätt?  Kanske ledamoten Svensson, som är vältalig i sådana här sammanhang, skulle kunna ha en åsikt om det! Det vore trevligt att få höra, kanske det t.o.m. skulle komma några värmande ord av omtanke och medhåll.

 

Jag hade tänkt säga och fråga en hel del till lantrådet och möjligen också vicelantrådet om skattefrågorna, som vi har diskuterat här, där han inte har givit några klara besked; kapitalskattebehörigheten är tydligen helt ointressant för centern. Det är väl så att ålänningarna inte heller klarar av att betala kapitalskatten, fastän vi är Finlands överlägset bästa kapitalskattebetalare per capita. Jag återkommer till de frågorna. Jag skulle vilja veta av lantrådet hur ”kuppen” med övertagande av de indirekta skatterna har gått till i praktiken och vad som är bakgrunden till det, hur det skulle minska skattegränsproblemen för våra företag, vilken modell landskapsstyrelsen har färdig, eftersom man har skrivit till statsministern inför aftonskolan. Man fick ett svidande svar från finansministeriet i det sammanhanget. Jag skall ta del av det också; jag har tyvärr inte sett det ännu. Jag återkommer till den frågan.

 

Jag hade med anledning av kanske bland de största negativa saker som har hänt i riksdagen för Ålands del på år och dag i dag, genom det negativa sjöfartsbeslutet, velat ha en diskussion med landskapets regering om den frågan, den kanske värsta politiska frågan som kan dyka upp nu i och med dagens beslut i riksdagen, åtminstone för kommunerna. Jag återkommer också till den frågan. Det blev något kvar på min lista som jag kan ha, eftersom det gläder mig storligen att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson och landskapsstyrelseledamoten Ritva Sarin Grufberg, så jag hade faktiskt någon fråga som berör dem också, även om den fråga som berör landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson huvudsakligen berör finansministern.

 

Det är så att inom ÅHS:s styrelse har vi på oppositionens förslag – mitt – beslutat att genomföra en prioriteringsgenomgång av ÅHS:s hela verksamhet för att se hur vi kan ha råd med nya utvecklingar som kostar när pengarna inte ökar mera. I anledning av detta har vi skrivit en finansmotion om allmänna motiveringen, där vi skriver så här:  ”Lagtinget understryker att ÅHS:s styrelsens ansvar för att vidmakthålla den höga nivån inom primärvården och specialsjukvården erfordrar att beslutet om verksamhetsgenomgång för att göra prioriteringar inom befintlig budgetram måste följas upp och resultera i nödvändiga omprioriteringar.” –alltså det beslut som ÅHS-styrelsen redan har tagit.

 

Vidare: ”Lagtinget förutsätter att ÅHS:s investeringsplaner utformas utgående från en kostnadseffektiv och patientcentrerad planering.” Också detta beslöt – efter att vi hade skrivit motionen – ÅHS-styrelsen om; de hördes på mitt förslag, nog med också av alla andra, men vi hade lite små differenser i formuleringarna när det gällde de obunda. Vidare: ”Flyttningen av psykiatrin från Grelsby till ÅCS-området bör följa en småskalig lösning och befintliga byggnader i Grelsby bör bör få en ändamålsenlig användning efter avyttring. Nya köksutrymmen vid ÅCS bör prioriteras. Beslut om hälsocentralbyggnaden vid Norragatan bör tas snabbt för att undvika löpande dubbelkostnader.”

 

Det här låter väl som ett klokt förslag. Jag hoppas att finansutskottet kan anta det som sådant.

 

Min fråga till både vicelantrådet – i morgon förhoppningsvis – och till sjukvårdsansvariga Sune Eriksson gäller den skrivning som finns i budgeten visavi ÅHS och behovet av besparingar och det som sades här, att det är egentligen den enda avdelning där man inte har lyckats få besparingar till stånd, trots att regeringen har majoritet i ÅHS-styrelsen, men ändå gick det så lustigt att de flesta besparingsförslagen kom från oppositionen. Vad menar landskapsstyrelsen med den skrivning man har, att man skall tillse att det blir besparingar inom ÅHS? Vilken metod skall man använda? Är det den som ÅHS-styrelsen på vårt förslag har beslutat om? Är det som vi skriver i vår finansmotion eller – det skulle vara intressant att veta – är det någonting annat? Har landskapsstyrelsen tänkt färdigt när man skrev detta? Det här är en högprioriterad sektor för oss alla. Vi vill inte göra kraftiga nedskärningar i verksamheten om den är prioriterad. Vilka områden är det då som är mindre prioriterade enligt landskapsstyrelsens uppfattning när man nu kommer med denna ukas via budgeten till ÅHS? Det var den frågan.

 

Den andra och faktiskt nästsista frågan har vi också skrivit om i vår huvudmotion nr 3. Det gäller de samhällsekonomiska projekten, där vi konstaterar att den förteckning som finns på sidan 13 i budgeten, herr talman, ”Bedömning av samhällsekonomiska projekt i Mariehamn och Godby”, där det är badhus i Mariehamn i ena kolumnen och idrotts- och motionscentrum i Godby. Vi har checkat upp i förvaltningen om tjänstemännen har ordentligt tänkt igenom när de har tagit fram detta och vi har frågat lite om motiveringarna, varför det står som det står, särskilt när det gäller idrotts- och motionscentret i Godby, eftersom det kan bli att man inte bygger alla fyra delar i det. Svaret vi har fått är, att ”det vet vi inte, det är inte vi som har skrivit det, det är producerat på politisk nivå.” Då har jag fått reda på att det är den konsult som gjorde utredningen för Finström och fick betalt för den, den har skrivit det här på sidan 13 i budgeten och föredragit det för landskapsstyrelsen! Jag undrar om de två närvarande landskapsstyrelseledamöterna kan verifiera om uppgiften från förvaltningen är felaktig. Jag har sagt tidigare att när det gäller stadens bidrag för badhuset i Mariehamn, utgående från sidan 13 nu och tidigare utgående från den jävsdiskussion vi hade, så utgår vi från att vicelantrådet, som var konsulten, inte behandlar, inte bereder, inte beslutar om badhuset i Mariehamn. Vi menar med bestämdhet att det strider mot landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse 16 § 5 punkten: ”annan omständighet” i domarjävet. Jag tror att alla jurister håller med oss.

 

I dag har det kommit upp en ny jävsfråga som kanske fru Sarin Grufberg kan svara på och det gäller folkhälsoprojektet. I Folkhälsan är Ritva Sarin Grufberg ordförande, Gun Carlson är medlem och Raija-Liisa Eklöw är också medlem. Raija-Liisa Eklöw kan omöjligt vara jävig. Däremot kan landskapsstyrelseledamöterna vara det, om regelverket om beslutet om Folkhälsan-projektet skiljer sig på något sätt från det regelverk som gäller alla andra. Om man fattar några in casu-beslut för folkhälsoprojektet föreligger jäv, åtminstone enligt 16 § 5 punkten. Däremot tycker vi faktiskt att folkhälosprojektet är ett jättefint projekt. Det är 15 ägobostäder som man säljer ut; det är 15 hyresbostäder som man hyr och för det får man en vanlig bostadsfinansiering från landskapet, alltså inte detta med bidrag som har sagts här. Sedan har man en servicedel som är stor. Vi har i frisinnade gruppen varit där och gått igenom projektet och fått en väldigt fin information. För servicedelen får man bidrag på det sätt som andra föreningar får som bygger motsvarande i landskapet. Så har vi förstått det. Om Salmén och andra har uppgifter att det är på något annat sätt, så inträder jävssituationen. Så uppfattar jag det, som lite så här på fritiden praktiserande förvaltningsjurist utan arvode!

Vi är lite bekymrade över ägandet på 60 procent från Helsingfors i den del av fastighetsbolaget som inte säljs ut som lägenheter. Där kan det möjligen finnas några frågetecken. Men det är å andra sidan bra att det kommer kapital från Helsingfors hit och satsas i en investering som resulterar i den här typen av service. Kanske landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg kan berätta hur det står till med den eventuella jävsfrågan. Hon är själv också jurist.

 

Jag skall avsluta kort, herr talman. Jag sade att jag skulle gå lite över tiden, fast jag är av manligt kön… Det gäller reservkraften. Jag sitter med i styrelsen för Mariehamns stads del i nätbolaget och där är vårt stora bekymmer reservkraftskostnaden. Det är reservkraftskostnaden tillsammans med exportkostnaden för leveranserna från Sverige som gör att vi på Åland har ett alltför högt elpris. Det är på samhällets ansvar att få ner det och landskapsstyrelsen har inte ännu givit besked, men man skriver i budgeten att man inhämtar lagtingets åsikt och därför är denna fråga väldigt viktig för behandlingen i finansutskottet, att man får det politiska ställningstagandet: är man beredd att sänka elpriset på Åland. Det är nämligen så att just nu kostar den lokalt producerade resersvkraften, som vi har dieslar och gasturbiner, 2,9 p/kWh. Gör vi en långsiktig lösning av den medelbilliga arten med att skaffa mera gasturbiner kommer den att stiga till 5 p/kWh, medan den extra överföringskostnaden från Sverige, exportavgiften som är helt orimlig i förhållande till Finland,  Danmark och Norge, är ytterligare 2,1 p/kWh. Här kan vi alltså inom några år ha 7-8 pennis skillnad jämfört med andra regioner och de andra regionerna har inte den här kostnaden överhuvudtaget. Då måste landskapsstyrelsen lämna besked: är man beredd att ge sådana stöd för reservkraften och annat i överföringen så att man får ner elpriset på Åland? Därför har vi skrivit i vår motion nr 3 på sidan 8 om detta.

 

Jag hoppas att finansutskottet tar detta till sig med största allvar. Den här frågan är mycket viktigare för ålänningarna än vad vindkraftsfrågan är. Vi skriver också att vindkraften skall åtgärdas, men den här frågan om priset för alla oss ålänningar men särskilt för våra producerande företag och våra exporterande företag som är varvproducerande är av yttersta vikt. Den är också viktigare än skattegränsproblematiken faktiskt när det gäller kostnaderna för de åländska företagen och deras konkurrenskraft, så jag att hoppas att finansutskottet, som här och nu och respresenteras av Ann-Helena Sjöblom, oppositionen, kan se till att detta på något sätt finner sin lösning. Vi har nästan inte alls sett regeringsmedlemmarna från finansutskottet här i kväll och i dag, så den parlamentariska respekten från liberaler och center, den saknas nästan helt och hållet.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson beställde några värmande ord av mig och jag skall försöka att åstadkomma dem. Jag uppskattar ltl Roger Janssons omsorger om det parlamentariska systemet och jag kan hålla med honom om att det är olyckligt när man vill diskutera med ministrar att de inte är på plats; å andra sidan lade jag märke till att en del av de frågor som ltl Jansson vill ställa till ledamöterna av landskapsstyrelsen har han också ställt tidigare och diskuterat tidigare – och nu blev jag räddad av gonggongen, för nu dök faktiskt lantrådet upp här!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för de ytterst kortfattade värmande orden! Lantrådet dök upp här nu, men talmannen har meddelat att de som står på talarlistan får tala i dag, sedan kommer ärendet att bordläggas till i morgon, så de frågeställningar jag hade kommer inte att kunna ställas till lantrådet – dessvärre. Men lantrådet skall känna sig hjärtligt välkommen hit i alla fall i denna sena timme! Det är inte riktigt det som ltl Svensson förstod, att de frågor jag tänkte ställa har jag ställt förut. Jag har varit med rätt länge i den politiska svängen och förstår sådana saker, att det räcker om man frågar en gång, om man får svar. Men, ltl Svensson, om man inte får svar kan man tänkas ställa frågan en eller två eller sju gånger till. Nästan ingen av de frågor jag tänkte ställa till de frånvarande var upprepningsfrågor, men det kommer ltl Svensson att få höra om i morgon, om vi har hälsan och lever.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag är faktiskt inte alls orolig för att inte ltl Jansson skall upprepa sina frågor. Men åtminstone har jag själv hört under den här remissdebatten att en del av de frågor som ltl Jansson just räknade upp i talarstolen har han ställt förut. Sedan är det klart att jag tycker att han nog har fått svar på en del av de frågorna, men om sedan ltl Jansson inte tycker att han har fått svar på dem, så är det klart att då ställer han dem på nytt. Men det kan av sådana som åhör en sådan diskussion, där man ställer samma fråga gång på gång, upplevas som att det blir lite nötigt faktiskt!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är så att av det som jag tänkte fråga om har vi fört en diskussion i de ärendena. Ltl Svensson missförstår situationen på det sättet. Vi har fört en diskussion i de ärendena och frågeställningarna har varit uppe, men jag har inte berättat här vilka frågor jag skulle säga, utan jag har bara berättat om vilka ämnesområden jag skulle ställa frågor om. Så det där får ltl Svensson höra i morgon hur det är med den saken.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson ställde frågor om ÅHS. I debatten har det framkommit olika synpunkter och landskapsstyrelsen anser i budgeten att kostnadsökningen måste stoppas. Vi har också i planen för de kommande åren lagt nivån för ÅHS på i stort sett samma nivå som för 2002. Det är alldeles klart att man måste ta en diskussion om vilka verksamheter som skall prioriteras och behållas, utvecklas eller kan man avstå från någonting i verksamheten. Men det kan inte jag svara på nu och här. Det är en sak som man måste diskutera noggrant för att bilda sig en uppfattning om hur verkamheten skall fortgå och det kräver naturligtvis också medverkan från ÅHS. I huvudsak borde det vara styrelsens för ÅHS uppgift att också ha synpunkter på de frågorna. Det beslut man har tagit i ÅHS-styrelsen sammanfaller rätt väl med den diskussion vi har haft i landskapsstyrelsen.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Låt mig förtydliga frågeställningen! Det beslut vi har tagit i ÅHS-styrelsen gjorde vi före landskapsstyrelsen skrev detta i sin budget. Landskapsstyrelsen har anpassat kostnadsnivåerna till det resonemang vi förde i ÅHS-styrelsen. Vad landskapsstyrelsen sedan har skrivit så kan inte uppfattas på annat sätt än att landskapsstyrelsen skall komma med synpunkter på var och hur man kan spara. Eller skall det inte uppfattas på det sättet, utan att man överlåter åt ÅHS-styrelsen att göra de prioriteringarna? I så fall var det kanske en litet onödig skrivning i budgeten eftersom ÅHS-styrelsen redan har gått i författning om en sådan åtgärd. Kunde vi få en precisering på den här punkten huruvida landskapsstyrelsen kommer att ha några synpunkter på tårtbitar, omflyttning av tårtbitar, när det gäller besparingar eller om det är osthyvelmetoden; ÅHS är väl den enda organisation där man har använt sig av osthyvelmetoden så pass mycket, så det blir nästan skavsår om man använder sig ytterligare av den!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är väl rätt klart att landskapsstyrelsen och i sista hand lagtinget kommer att få ta ställning till och prioritera de verksamheter som skall vara där. Åtminstone kommer jag att försöka få till en debatt i lagtinget för att få riktlinjer eller indikationer på vad man där anser att är nödvändigt.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tack för det svaret. Jag förstår då att landskapsstyrelsen särskilt kommer att inhämta lagtingets synpunkter på om det skall synliga omprioriteringar i verksamheten, men då måste man ha ett underlag från landskapsstyrelsen. Det går inte att vi här i några särskilt ärende plötsligt har åsikter om det, utan det måste finnas ett underlag och det är uppenbarligen utvärderingen som skall komma någon gång under 2002 och ett eventeullt hälsopolitiskt program, eller? Ledamoten Eriksson har inte mera repliker så jag skall inte ställa ytterligare frågor.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson ställde frågor till mig om jag kände till Folkhälsan någonting mera eftersom  vi har en motion. Jag kan ge det klargörandet att jag vet att man hade upp frågan i fördelningsrådet. Jag har möjlighet att ha lite ”insidesinformation” därifrån. Där är man verkligt bekymrad över att det dyker upp sådana här nya stora grejer, när det ändå är svårt att få det att pasa ihop med dem som redan i dag lyfter alla bidrag. Skall någon ny komma in då med en stor sak och framför allt den som redan är största bidragstagaren av alla åländska ideella föreningar skall ha ytterligare en sådan här stor grej, som mycket väl kan föra med sig administrativa kostnader i framtiden. Det är man bekymrad för. Därför sade man att det här vill vi titta på och då fick man den upplysningen: ”det behöver ni inte göra, beslutet är redan taget i landskapsstyrelsen”!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag var beredd att konstatera att uppenbarligen föreligger inget jäv i den här frågan för landskapsstyrelseledamöterna när ltl Salmén berättade om inside-informationen från fördelningsrådet att man uppenbarligen skulle följa samma regelverk när det gäller det här bidraget som för motsvarande föreningar. Men det där sista blev så allvarligt att jag får lov att korrigera den uppfattningen och ser med stort intresse fram emot det svar som landskapsstyrelseledamoten Ritva Sarin Grufberg har aviserat i begäran om replik!

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Nu när det då blir en bordläggning tills i morgon skall jag precis ta reda på den ordväxling som har varit i rådet. Saken är allvarlig; jag har aldrig haft någonting emot projektet som sådant eller den speciella förening som har det, men när det kommer in nytt och jag vet att det har varit diskussioner i fördelningsrådet därför att man är bekymrad över en eventuellt minskad tilldelning och så kommer det nya saker in. Det slår sönder den befintliga organsiationen som lever på bidrag i dag, och på stora bidrag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Det var fråga om ett påstående om jäv i landskapsstyrelsen när bugeten behandlades med anledning av att jag är ordförande i Landskapsföreningen  Folkhälsans styrelse och även att ledamoten Gun Carlson är med i samma styrelse. Vi diskuterade frågan i landskapsstyrelsen och fann att vi inte var jäviga. Men nu när ltl Salmén tar upp ett förfarande som han har hört om i fördelningsrådet måste jag säga att just det känner jag inte till utan har utgått från att det har varit ett normalt förfarande och allaktivitetshuset har aviserats under en lång även i fördelningsrådet, så det kan inte komma som något nytt där heller. Men jag var inte med på mötet i fördelningsrådet.

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tack för det klargörande svaret. Kan vi då landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg vara överens om att utifall att om det här ärendes beredning och beslut skiljer sig från vad som skulle gälla för andra stödtagare i samma situation i landskapet, så var ledamöterna Sarin Grufberg och Carlson jäv när beslutet togs?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Jag kan inte säga nu att det skulle föreligga jäv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Det finns inga flera talare på listan. Ärendet bordläggs till plenum i morgon fredag den 23 november kl. 9.30.

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ny plan- och bygglag för landskapet Åland. (FR nr 6/2001-2002).

 

Tidpunkten för när ärendet tas upp till behandling meddelas senare.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon fredag kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 22.22).