PLENUM den 9 januari 2008 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

 

Näringsutskottets betänkande nr 1/2007-2008 angående offentlig upphandling. (FR 8/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum fredagen den 11 januari. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändrade utkomstskyddsbestämmelser. (FR 9/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Landskapsregeringens framställning om ändrade utkomstskyddsbestämmelser är ett arv från den tidigare landskapsregeringen och är i sak inte desto mera politik. Däremot är behovet av en förändring av blankettlagen synnerligen nödvändigt eftersom den i riket har ändrats 30 gånger sedan den sist ändrades här.

 

Jag tänkte börja mitt anförande med att berätta lite om situationen när det gäller arbetslöshetssituationen på Åland. Jag har fått ett statistikmeddelande där det framgår att arbetslöshetsgraden i december var 2,1 procent. Den har sjunkit med 0,6 procentenheter sedan motsvarande tid i december 2006. Det är värt att notera att de lagändringar som man har gjort i riket har utgått från en helt annan situation på arbetsmarknaden med väsentligt högre arbetslöshetsgrad. Det finns ändå skäl att notera att antalet arbetslösa personer yngre än 25 år var senaste december 49 personer, alltså 4 procent, väsentligt högre än medeltalet, men det var ändock en stor minskning i antal från året tidigare, en minskning med 28 personer jämfört med december 2006. Även äldre, personer över 55 år, har en högre arbetslöshet än den arbetsföra befolkningen i sig.

 

Landskapsregeringen föreslår att blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa anpassas till de senaste ändringarna i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa och förslaget berör även landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. De förändringar som landskapsregeringen föreslår kan i huvudsak beskrivas som tekniska och gäller främst avvikande bestämmelser i fråga om avvecklande av det sammansatta stödet och förändrade finansieringsmodeller. Krav på ökad aktivitet från den arbetslösa/arbetssökande i ett tidigare skede av arbetslösheten införs i fråga om den specificerade handlingsplanen och sysselsättningsplanen och samtidigt kompletteras bestämmelserna om beloppet för sysselsättningsstöd för arbetspraktik med ett barnförhöjningsbelopp för dem som försörjer barn under 18 år.

 

Det som är av vikt och synnerligen nödvändigt, som landskapsregeringen tycker att är en positiv sak, den har haft väldigt positiva effekter på arbetslösheten i riket och förhoppningsvis skall den också ha en positiv effekt på de arbetssökandes tid i arbetslöst tillstånd s.a.s., är kravet på den arbetssökandes skyldigheter. Det har tidigare varit så att man har haft en karenstid på 5 månader och därefter hade man kunnat få en tid på 60 dagar utan ersättning. Nu kan denna 60 dagars tid inträffa väldigt mycket snabbare, om man inte tar del i de sysselsättningsåtgärder som man skall åläggas att delta i. Det är den främsta orsaken till att planen behöver komma till stånd.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Minister Jan-Erik Mattsson ansåg att det inte är så mycket politik i framställningen. Det beror på hur man ser på det. Jag tycker att den blir lite tuffare. Minister Mattsson nämnde själv att man nu ställer mera krav på den sökande. Jag vet inte vem som sätter namn på lagarna, om det är lagberedningen eller hur det är, men jag återkommer till det.

 

Arbetslöshetsdagpenningen räcker ofta inte till utan man hamnar att få hjälp med socialt utkomststöd för att komma upp i den inkomstgräns man skall ligga. Därför kommer det nu också att göras en handlingsplan och det tycker jag är bra för det blir ett redskap som man gör tillsammans med en arbetssökande. Men det är viktigt att man också får en dialog med kommunens socialkanslier. Arbetet blir ofta så att även de sociala myndigheterna kommer att kunna jobba med ett åtgärdsprogram, samtidigt som det måste bli hanterbart för den arbetssökande, så att den har en handlingsplan och inte två olika som korsar varandra. Det är viktigt med en enhetlig linje som strävar åt samma håll och att sättet att komma fram till målet för den arbetssökande är lika.

 

Viktigt att komma ihåg är också att lagen inte skall vara till för arbetsmyndigheten eller för kommunens sociala myndigheter utan den skall vara till för de arbetssökande och hur man skall komma ut i arbetslivet. Det får inte bli så, som jag läser lagen, att den blir emot den arbetssökande. Man skriver i 30 § om den arbetssökandes skyldigheter. Vinklingen blir ganska hård mot den arbetssökande. Jag tror att ingen väljer att vara arbetssökande.

 

Det finns ofta en orsak till varför personen har varit arbetslös länge och som sagt bör det finnas en samverkan mellan myndigheterna just för att hjälpa den arbetssökande. Vi har i dag på Åland jättebra resurser: Emmaus byggretur, Fixtjänst osv. som gör att man snabbt kan komma i sysselsättningsarbete. Då är det viktigt att man ger den arbetssökande förutsättningar att få ett sysselsättningsjobb för att få krafter att sedan komma på fötter igen. Men för det krävs det samverkan mellan både arbetsmyndigheten och de sociala myndigheterna.

 

En annan fundering jag har gäller konsekvenserna om man bryter mot handlingsplanen och det var alltså 60 dagar som gäller. Är det upp till tjänstemannen som beslutar?  Det blir lite subjektivt: Är det brist på dialog mellan arbetsmarknadsbyrån och den arbetssökande? Vad händer? Det är jätteviktigt att det funkar där, men det där tror jag att de klarar av att fixa, det är mera en arbetssak som de får lösa på enheten. Men det är en sak som behöver ses över.

 

Som jag redan nämnde fäste jag mig vid benämningen på 30 §: ”Den arbetslösa arbetssökandes skyldigheter.” Det är i alla fall ingen psykolog som  har satt den rubriken! Uppgör man en plan med det namnet, så försöker man motivera den arbetssökande och presenterar lagen där 30 § heter ”Den arbetslösas arbetssökandes skyldigheter” så känns det lite så där… Det är viktigt att man säljer saker rätt för många av de arbetssökande är ändå sådana som mår dåligt. Då är det viktigt att det finns möjligheter och att man har en bra argumentation för lagen.

 

Herr talman!

Jag har också funderat på 51 § om stödets belopp och varaktighet. Det borde vara så att man är i sysselsättning och den sysselsättningspenningen borde vara lite högre än grunddagpenningen; då skulle det vara lättare för myndigheterna att motivera den arbetssökande till praktik. Visst är väl målet att vi skall få så många som möjligt i sysselsättning och har vi då en möjlighet att kunna erbjuda en litet större penning är det lättare att få den arbetssökande motiverad. Grunddagpenningen får arbetslösa är 23,9 euro per dag, kanske sysselsättningsstödet borde vara 30 euro per dag. Det borde i alla fall vara en bra bit högre så att man blir motiverad att ta det. Det här är någonting som jag hoppas att näringsutskottet kommer att se på när de jobbar med framställningen i utskottet. Om man höjer sysselsättningsstödet per praktikdag kommer man att vinna på det i längden.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är viktiga frågor som ltl Göte Winé tar upp. En av de viktigaste är att lagen skall ses som en positiv åtgärd för de arbetssökande. Avsikten är också att genom att aktivera den arbetssökande ge honom en positiv inställning till att komma tillbaka till arbetslivet så fort som möjligt. Så en sak som ltl Göte Winé framförde men som jag tycker att han borde vara informerad om, nämligen att det råder tystnadsplikt mellan kommunens sociala myndighet och AMS i det här fallet. Det är enbart med klientens medgivande som en dialog kan komma i fråga, så det är en väsentlig sak att man inte blandar ihop det här. Enligt lagen är det tystnadsplikt som gäller. Det är viktigt att näringsutskottet tittar på detta.Vill man föreslå en förhöjning av stödet måste man ta reda på grunderna för uträkningen av det stöd som nu finns med eftersom det är uträknat med en cents noggrannhet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag måste tyvärr informera landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson att dialogen fungerar ganska bra mellan socialarbetare och arbetsförmedlingen, ena vägen. Det funkar otroligt bra när socialkansliet ringer och frågar om den personen söker jobb. Skriver man i handlingsplanen att den sökande medger och tillåter att man har kontakt med kommunens socialkansli, så upphäver man tystandsplikten. Vi skall inte gömma oss bakom tystnadsplikten och den skall vara till för den arbetssökande. Det viktiga är att vi använder den på rätt sätt och inte som ett redskap för att försvåra för de arbetssökande och de som vill hjälp. Vi måste se skillnaden där. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag känner till det fungerande systemet. Men vi kan inte skriva in i lagen att man skall bryta mot en annan lag. Jag ville bara poängtera att enligt lagen råder tystnadsplikt från socialnämndens handläggning av ärendet, däremot inte den andra vägen, alltså socialnämnden i kommunen har rätt att inhämta uppgifter från AMS. Tystnadsplikten råder den andra vägen, men med klientens medgivande är det självklart en öppen dialog och det är ett jättebra instrument om man kan använda det.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson nämnde att man inte kan skriva in i lagen att man skall bryta mot tystnadsplikten. Det håller jag helt med om! Jag tog också upp frågan om benämningen på 30 §. Man kan också ha en uppmuntran. Ni har så pass mycket lagberedare inom regeringen så att nog har de lösningar på det, bara viljan finns, ledamoten Mattsson! Vi måste börja titta på det hela och få det att fungera och inte hela tiden försöka göra det här på det sättet. Jag försökte vara konstruktiv och se hur vi kan göra förbättringar. Då måste vi också våga titta på det för landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson och jag har egentligen samma målsättning: att få så många som möjligt ut i arbetslivet. Då måste vi göra det tillsammans i stället för att söka konfrontation.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

I sin presentation berörde minister Mattsson arbetsmarknads- och sysselsättningssituationen och det är väl känt att vi inte har arbetslöshet egentligen på Åland utan vi har arbetskraftsbrist. Lagstiftningen känns ur det perspektivet lite överflödig och kanske inte den som man skulle ge första prioritet om man vill öka arbetskraften. Men den bottnar egentligen i rätten till ett utkomstskydd vid arbetslöshet. Det handlar alltså om individens sociala rättigheter och eftersom vi har den tekniken på det här området som på så mången annan sociallagstiftning så följer man rikets lagstiftning, och det har man inte gjort i de 30 fall när man har ändrat rikslagen, men nu kommer det ett förslag till ändring, så jag ser det närmast som att man skapar lika förutsättningar för utkomstskydd för dem som trots allt är arbetslösa på Åland och att de skall ha samma rättigheter och skyldigheter som i riket. Det är egentligen syftet med lagen.

 

Men när nu minister Mattsson var inne på frågan om arbetsmarknadssituationen och konstaterade att det är de yngsta och de äldsta på arbetsmarknaden som är arbetslösa så är det ett mönster som gäller nästan i alla situationer på arbetsmarknaden. Man skulle gärna ha sett en lite närmare analys av just de här grupperna, vad det beror på; det är välkänt faktum och ingen nyhet för någon som sitter här i salen.

 

Det som däremot tydligen inte alls beaktas i den här framställningen är att vi i allt högre grad ser en inflyttning av arbetskraft från länder utom Norden, personer som har ganska speciella förutsättningar att finnas på vår arbetsmarknad. Det nämns i blankettlagsbestämmelserna att man avvikande från riket inte skall beakta bestämmelserna i fråga om aktiverings- och integrationsplan. Jag antar att det betyder att den till Åland inflyttade arbetskraften inte har samma förutsättningar som motsvarande grupper i riket eftersom vi inte har motsvarande integrationslag som man har i riket och en följd av det är att också deras rättigheter i samband med att vi reviderar lagen inte kommer att beaktas på samma sätt som i riket. Även om vi nu gör förändringen kommer vi inte att vara på samma nivå som i riket med lagstiftningen och det är lite besvärande eftersom det hos oss är på så sätt att den här delen av arbetskraften växer mest och vi borde vara i fronten för den här lagstiftningen. Det visar kanske ändå att näringsavdelningen inte är särskilt väl insatt i arbetsmarknaden på Åland utan det är inom primärnäringarna som resurserna läggs när det gäller vår näringspolitik, det övriga är ganska så marginaliserat.

 

Herr talman!

Jag tycker att lagstiftningen är intressant på många sätt och skulle önska att ytterligare fördjupamig i den. Vi har en diskussion i gruppen om vissa bestämmelser här, så jag föreslår att ärendet bordläggs till inkommande måndag den 14 januari.

 

Ltl Carina Aaltonen: Herr talman! Jag understöder förslaget om bordläggning och bordläggningstid.

 

TALMANNEN: Ltl Barbro Sundback, understödd av ltl Carina Aaltonen, har föreslagit att ärendet skall bordläggas till inkommande måndag den 14 januari. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum måndagen den 14 januari.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning angående ny blankettlag om byggnaders energiprestanda. (FR 10/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson:

Herr talman!

Det här är ett förslag om blankettlagstiftning angående byggnaders energiprestanda. En liten historisk bakgrund till ärendet är att ett EU-ramdirektiv ligger i botten och det är också så illa att det för ett år sedan fanns ett motiverat yttrande, så vi har lite bråttom härifrån Ålands sida att få lagstiftningen i skick. Det är bara att konstatera att detta är ett direktiv som vi måste implementera och jag kan inledningsvis konstatera att den föreslagna lagtexten är det som man kan få ut ur rådets direktiv, det är ett minimimått att det här måste vi göra. Det här ärendet har säkert också den tidigare regeringen haft på sitt bord.

 

Grundtanken här är en s.k. energicertificering av byggnader och bostäder. Den kommer som sagt från EU där grundtanken är man skall minska och påverka användningen av uppvärmningskostnader och energi för att kunna leva upp till Kyotoprotokollet. Man vill med detta uppnå en energimedvetenhet hos befolkningen. Man skall titta på vad det kostar att uppvärma ett hus. Det berör också luftkonditionering, men det är kanske mera aktuellt för sydligare breddgrader. Det är en mycket energislukande form av nedkylning av bostäder; här uppe i Norden är det oftast fråga om uppvärmning. Man skall, som sagt, utöka medvetenheten hos befolkningen  och byggherrar, projektörer och dylika skall i ett tidigt skede fästa uppmärksamheten vid energianvändningen och hoppeligen vidta åtgärder för att minska dem. Man har också märkt i EU-direktivet att det är just byggindustrin som är en stor energiförbrukare i unionen.

 

Som jag inledningsvis nämnde är det fråga om en blankettlagstiftning därför att det innehåller en mängd tekniska detaljer som är mycket svårgreppade om man tittar på en förordning och för att få det att fungera smidigt har vi gått in för den här lösningen.

 

Det skall utfärdas ett energicertifikat och det innebär skyldighet för en ägare att ha ett sådant när en byggnad säljs eller hyrs ut. Det skall finnas en skala på den mängd energi som behövs för att uppvärma byggnaden. En kommande hyresgäst eller en presumtiv köpare skall kunna jämföra två byggnader, vilken som är billigast att köpa eller värma upp. Tanken är att man skall skrida til åtgärder för att minska uppvärmningskostnader. Det kan vara småsaker som att ändra fönster, tätningar eller vad som helst. Grundtanken är, som sagt att man skall bli medveten om de här sakerna.

 

Det finns en lista i lagen på undantag: museer, kyrkor, bostäder som används för tillfälligt ändamålsenligt etc.etc.

 

Det finns också närmare behörighetskrav för dem som skall utfärda certifikaten. Jag har i förhandlingarna fått reda på att det på Åland finns företag och personer, byggmästare, byggnadsingenjörer, som redan har den här kompetensen och man kan även bortbilda sig. Det finns kurser och utbildningar på fastlandet på svenska och i Sverige. Det är ett EU-direktiv i botten, så får vi folk som kan det här skall vi kunna uppfylla minimikravet i direktivet.

 

Landskapsregeringen avser själv att energicertificera våra egna fastigheter. Läser man noggrant framkommer det att tanken är att plan- och byggnadslagen ligger s.a.s. i röret och sedan skall det hänvisas till den; tittar man i lagtexten hänvisar vi till plan- och byggnadslagens 3 §. På tidsaxeln ligger den före och den här kommer efter, så hänvisningen är riktig.

 

Som jag inledningsvis nämnde, herr talman, är detta ett EU-direktiv och så här måste vi göra enligt medlemskapet och detta är det snabbaste sättet. Det är ett år sedan vi hade ett motiverat yttrande, så det brådskar om det ändå inte brinner i knutarna.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Det är som sagt en både viktig och nyttig lagstiftning på många sätt och den ligger i tiden med tanke på alla de farhågor som vi känner till med anledning av växthuseffekten och de stora koldioxidutsläppen, så den är välmotiverad. Men implementeringen är kanske inte bara en formalitet utan den har ganska så konkreta konsekvenser både för offentlig sektor men också för den privata sektorn. Jag noterade att ministern hoppade över t.ex. kostnaderna för enskilda hushåll, vilket är ändå ganska mycket pengar – det beror förstås på vad man tjänar – men vi vet att ungefär 13 procent av hushållen lever under den relativa fattigdomsgränsen. Det har t.ex. varit mycket diskussion om att den privata avloppshanteringen blir för dyr för bl.a. de här grupperna. Det blir en kostnad förstås för alla, men särskilt betungande för dem som lever på marginalerna. Nu kommer småningom en till utgift och det förs inga resonemang om hur den skulle skötas.

 

Det andra är att detta har konsekvenser för miljön och då tycker man nog att det hade varit nödvändigt att göra någon slags uppskattning av på vilket sätt man kunde med den här lagstiftningen nedbringa koldioxidutsläppen på Åland. När minister Roger Eriksson var i opposition så hade han och hans parti många synpunkter på kravet på effektiva åtgärder för att minska koldioxidutsläppen på Åland och nu tycker jag att man släpper den frågan alldeles för lätt. Det kanske har att göra med den allmänna brådskan, men det verkar nog mera vara en avskrivning av tidigare dokument än att lagstiftningen alls har prövats enligt åländska förhållanden, så jag saknar nog ett litet mera djupgående och exakt resonemang om utsläppsmängderna.

 

Herr talman!

Så vill jag ta upp frågan om lagstiftningssättet. Också den frågan hade den förra oppositionen mycket synpunkter på. Man såg brister i rättssäkerheten titt som tätt, man beklagade sig över att medborgarna inte hade blivit hörda eller hur lagstiftningsförslagen hade blivit förankrade hos dem det berörde. Nu tycker jag nog att blankettlagstiftningen faktiskt inte har någon sådan rättssäkerhet alls ur medborgarnas synvinkel. Den som läser den här sidan förstår ingenting av vad som kommer att ske, ingenting! Det betyder att man måste söka upp ett EU-direktiv, som jag befarar att majoriteten av befolkningen inte klarar av eller så skall man söka en rikslagstiftnig, vilket inte heller är så lätt.

 

Därför tycker jag, herr talman, att man borde ha använts sig av åtminstone det förfarande som vi under förra perioden försökte utveckla, dvs. att man lägger in rikslagen och anpassar den sedan till åländska förhållanden. Det här är rena rama latinet, inte ens det! Det har ingen som helst relevans för medborgarna att läsa en sådan här lagstiftning på Åland för den säger ingenting. Det blir däremot antagligen en kalldusch för de flesta när de sedan får veta att nu berör det här också er och ni kommer också att bli tvungna att betala och iaktta det som står i lagen. Det här tycker jag är ännu mer graverande med tanke på att man tydligen inte heller har hört någon, åtminstone vid en första genomläsning föll inte mina ögon på någonting sådant.

 

Det känns som om det nu uppifrån kommer direktiv och bestämmelser som man inte själv kan läsa om någonstans i den åländska författningssamlingen men som man småningom då skall iaktta och också betala för.

 

Herr talman!

Jag hoppas att utskottet återförvisar framställningen eller förkastar den och att man begär att landskapsregeringen kommer med en annan framställning så att medborgarna kan ta del av vilka skyldigheter de åläggs i och med att det här direktivet skall implementeras.

 

Jag vill också föreslå att framställningen bordläggs till den 14 januari.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var mycket som ltl Barbro Sundback framförde i sitt anförande. Jag skall försöka att i min korta replik bemöta dem. För det första var det fråga om kostnaderna. Det är så att kostnaderna har uppskattats till ca 150 euro per certifikat för ett vanligt hushåll. Tanken är den att det skall bli aktuellt först vid hyra eller försäljning av fastighet, inte är det någonting som påförs ovanifrån direkt till alla hushållsägare, det skall man vara medveten om. Det kan eventuellt leda till att försäljningspriset ökar med 150 euro, men det må väl vara väl använda pengar när syftet är att minska koldioxidutsläppen här på Åland. Vårt parti har drivit den politiken och detta är ett steg i den riktningen.

 

Så framfördes kritik om tillvägagångssättet för lagstiftningen. Jag nämnde inledningsvis att det är ganska brått, det är ett år sedan, då när ltl Barbro Sundbacks parti var med i regeringen, som det kom ett motiverat yttrande och ingenting har skett och därför måste vi nu använda den här tekniken.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker faktiskt ändå inte att man skall använda den tekniken för den bryter mot rättssäkerheten som vi alla månar om. Det är i stort sett fråga om att skriva av lagen och att införa de bestämmelser som finns i blankettframställningen, så det där är jag inte villig att acceptera utan jag tycker att man skall göra lagarna på det sättet att medborgarna kan läsa vad det egentligen är som man reglerar i dem. Visst är det så att kostnaden utfaller först när man hyr ut eller säljer. Men det kan ju infalla morgondag det!  Man kan inte utgå från sin egen livssituation att man just inte står i beråd att vare sig hyra ut eller sälja sitt hus och därför är det där en framtidsfråga!

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Själva tanken bakom lagstiftningspaketet är att det leder till att man sparar energi och på det viset minskar energiåtgången och kostnaderna som tillhör detta. Det är det som är själva grundtanken med hela EU-direktivet. När det gäller blankettlagstiftning är det så att rikslagen innehåller bara tio paragrafer; det är bakomliggande tekniska saker som är mycket omfattande. Vad jag kan påminna mig har också ltl Barbro Sundbacks parti många gånger tagit till blankettlagstiftning och ansett att det är viktigt. Det är väl viktigare att vi har en lagstiftning i gång än att det under ett år inte har hänt någonting!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

I fråga om blankettlagstiftning har både jag och mitt parti gått in för den tredje vägen som vi tycker att är tillfredsställande ur rättssäkerhetssynvinkel. Det finns inte fog att lagstifta på så sätt att vi skulle ha helt egna lagar i frågor där det inte har någon självstyrelsepolitisk betydelse. Men ur rättssäkerhetssynvinkel är den blankettlag som här föreslås inte tillfredsställande och då hade det varit bättre att man hade utgått från rikslagen och byggt på med de åländska bestämmelserna. Om tekniken finns i direktiven så borde de ha följt med; vi vet de facto inte nu vad vi lagstiftar om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 Förslag om bordläggning till plenum den 14.1 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Kvar på talarlistan finns ltl Danne Sundman som får tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag vill börja med att delvis stämma in i ltl Barbro Sundbacks kritik, även om min stämma är lite hovsammare än att jag skulle vilja förkasta framställningen.

 

När det gäller vilken typ av lagframställning man skall komma med i olika sammanhang så är det en diskussion som vi har fört flera tillfällen och vi har aldrig riktigt kommit till någon gemensam ståndpunkt. Ltl Barbro Sundback sade att socialdemokraterna förespråkar en och det finns flera sätt att välja. Enkelt förklarat kan man göra så här: ta en lag som vi kallar för blankettlag som rakt av sätter en rikslag i kraft utan något undantag. Sedan kan man ta ett mellanting, man kan ha en blankettlag som sätter en rikslag i kraft med de och de undantagen. Ytterligare en variant är att man skriver en åländsk lag som är till alla delar komplett och som också innehåller bestämmelser av riksbehörighetsnatur, s.k. 19:3, efter 19 § 3 mom. i självstyrelselagen för vinnande av överskådlighet, som det står i självstyrelselagen. Vilken typ av lag man skall välja beror på de politiska behoven. Det har nog hänt att vi har valt fel någon gång när vi har lagstiftat. I det här sammanhanget tror  jag att vi har valt rätt; jag vill till den delen ta landskapsregeringen i försvar. Däremot är det svårt – för en vanlig medborgare är det rentav omöjligt – för en lagtingsledamot att veta vad lagtinget har att ta ställning till, dels i remiss och dels i beslut, om man inte läser igenom den rikslagstiftning som vi sätter i bruk. Eftersom direktivet är ett ramdirektiv finns det ganska mycket rörelseutrymme i det och frågan är att tycker vi precis lika som Finlands riksdag eller har vi högre ställda klimatmål, vill vi gå lägre ner i gafflarna som finns i ramdirektivet?  Det vet vi inte därför att vi har inte läst rikslagstiftningen, om man inte på eget initiativ har sökt upp den och begärt ut den på Internet eller per papper. Det som man åtminstone borde göra i sådana här fall är att man sätter Finlands författningssamlingsnummer som bilaga till framställningen så att man enkelt kan läsa att det här sätts i kraft. Sedan skall en sådan bilaga läsas med de ögonen att det finns vissa undantag. I det här fallet är undantagen minimala, det handlar bara om att förvaltningen sköts av självstyrelsemyndigheterna. Det är någonting som vi absolut i alla fall borde komma till att man bifogar Finlands författningssamling. Om inte annat, så som ett löst papper till lagtingsledamöterna så att de har en aning om vad som görs. Utskottet bör hur som helst titta på den lag som man skall sätta i kraft.

 

Rent sakpolitiskt understöder jag, som sagt, framställningen. För Obunden Samling är det här ett behjärtansvärt område och ändamål att nedbringa energiförbrukningen och medvetandegöra fastighetsägarna på energiförbrukningen. Utan att ha läst rikslagstiftningen hoppas jag den uppfyller målsättningarna, så att man inte ligger i övre kant på gaffeln i alla de här ramfallen som finns i olika artiklar. Jag kan också hålla med ltl Barbro Sundback att man hänvisar till artikel 3, 5, 6, 7, 8, 9 osv., men det skulle också vara intressant att läsa dem, också direktivet borde biläggas. Det är förstås lätt att leta upp det. Det står precis här; om man kan googla så är man där på några minuter, men det är bättre om det biläggs till lagtingets behandling. Där bör också utskottet noggrant bekanta sig med direktivet förstås.

 

När det gäller undantagen som direktivet medger är frågan att skall vi här på Åland undanta alla bostadshus som är avsedda för användning i mindre än fyra månader per år? Det betyder konkret att vi undantar alla fritidsbostäder som torde gå under den definitionen. Vi har ett väldigt stort bestånd av fritidsbostäder på Åland som har ett generellt uppvärmningssystem som är strukturellt felaktig, dels för att det använder direkt el; många sommarstugor har vinterbonats genom att installera direkt elvärme, vilket inte är att föredra för miljön, utan el skall användas på effektivare sätt. I sig är kanske sommarstugor lite dåligt isolerade osv., så beträffande det bostadsbeståndet borde man framför allt uppmärksamma folk på att energieffektiviteten borde förbättras.

I övrigt finns det skalfrågor. Skall vi samma gränser som Finland? Vi skall komma ihåg att vi utgör en tvåhundradedel i förhållande till landet Finland, som har mycket mera och större bostäder, även om man har lite samma bekymmer i perifera områden; jag tänker på frågan som jag nämnde.

 

Det här borde alltså utskottet titta på och jag ber att också få återkomma. Jag skall själv granska ärendet; eftersom det blir bordlagt hinner jag kika på den lag som vi borde ha fått på bordet.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Det är en intressant synpunkt att bifoga olika dokument till de här lagframställningarna, men frågan är i så fall vilka. Nu nämnde ltl Danne Sundman här Finlands författningssamling. Det förvånar mig lite. Jag brukar själv titta också på andra länders författningssamlingar, Sveriges är enkelt språkmässigt, framför allt i så fall direktivet. Men å andra sidan, skall man införa de här dokumenten blir det kanske ganska långa framställningar och jag tycker att det skulle räcka om man har en direkt hänvisning till var man plockar ner dokumenten på olika hemsidor. I utskottsarbetet tar man in dokumenten i allmänhet, såvitt jag har kunnat erfara. Men frågan är hur mycket bilagor det skall finnas i en framställning och skall alla förväntas sätta sig in i dem i lagtingsdebatten.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är en intressant frågeställning och om man skulle få begära någonting så skulle det väl vara att vi formulerar en policy för hur det här skall gå till. När man sätter i kraft en blankettlag läser inte lagtingsledamöterna kanske någonsin, vare sig före remiss till utskott eller efter utskottsbehandlingen, just den lagtext som vi verkligen sätter i kraft. Det måste anses vara en brist. De paragrafer, de ord, de bokstäver som vi stiftar att skall gälla som lag så läser vi aldrig! Då blir det fel. Däremot kan man ifrågasätta om vi skall ha direktivet med. I vissa fall kanske det är så pass invecklat att det är motiverat, men kanske i det här fallet så kan den som är intresserad själv söka upp direktivet, det behöver inte bifogas, men de lagparagrafer som vi de facto tänker sätta i kraft på Åland borde vi åtminstone ha chans att läsa på ett smidig sätt. För min skull behöver vi inte ha papper alls, det kan komma ett mail med en länk till alla dokument, så kan vi titta på en dataskärm. Om ltl Olof Erland är med på det så kan vi kanske driva den förändringen här i lagtinget!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tackar ltl Danne Sundman för stödet för val av lagstiftningsteknik. Som jag anförde är det ganska bråttom och man har i ett år väntat på svar, så vi såg oss nödda och tvungna att komma till ett så här snabbt beslut. När det gäller vilka handlingar som skall ingå i lagförslaget kan man ha en skild diskussion om det. Jag kan bara upplysa om att i det här landskapslagsförslaget ingår rådets direktiv och nummer samt var man får tag i det. Om vi fortsättningsvis skall ha med också Finlands författningssamling kan förstås diskuteras, men jag utgår från att i utskottsarbetet har man alla dessa tre dokument bredvid varandra.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Vi kommer lite in på diskussionen om ryska tiden som jag förde i samband med snusärendet: nu är det jättebråttom, då måste vi hastigt skriva en lag som vi hastigt stiftar och… så slapp vi böter, vilken tur!! Men så skall vi inte arbeta här i Ålands lagting utan oavsett hur brått vi har skall vi göra vårt yttersta för att upprätthålla en hög kvalitet på de författningar som vi sätter i kraft här och vi skall framför allt inte lagstifta fast vi har bråttom sådana paragrafer som vi aldrig har sett och nu kommer det att bli så att utskottet kommer att tillgodogöra sig informationen osv., visserligen under tidspress. Med enkla medel, genom att bifoga de paragrafer vi sätter ikraft från Finlands författningssamling, skulle ju flera ögon titta på bestämmelserna och kunna se: är det här den energipolitik som vi vill föra här på Åland eller vill vi vara progressivare eller vill vi vara mindre progressiva än vad man är i Finland? Det är därför vi har självstyrelsen. Vi måste komma ihåg att vi har alltid det tillfället att trots att vi sätter i kraft en blankettlag kan vi införa vissa undantag och strängera vissa saker och kanske lätta upp andra saker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är lite förvånande att ltl Danne Sundman redan kan ta ställning till att det här var det bästa lagstiftningssättet samtidigt som han konstaterar att han inte överhuvudtaget vet vad det står i författningssamlingarna och direktivet samt dessutom politiserar frågan så att han tycker att det är viktigt att man vet vad det står i författningssamlingarna för att eventuellt skulle han, vad jag förstår, kunna t.o.m. strängera vissa villkor för att Åland skall ha en progressiv miljöpolitik. Det är nog verkligen att tala med kluven tunga. Jag uppskattar ändå att ltl Danne Sundman tycker att utskottet skall ta del av författningssamlingarna och direktivet. Det kan ju hända att det då kommer andra förslag.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag sade att jag tror att den lagstiftning vi kommer att komma fram till är så pass lika att det är ett korrekt val av lagstiftningsmetod, men man vet ju aldrig! Jag vet inte exakt för jag har inte läst Finlands författningssamling, riksdagens beslut och det är en brist som jag är enig med ltl Barbro Sundback om att så skall man inte förfara. Men jag kommer att göra min läxa till den 14 januari då ärendet kommer upp på nytt. Vem vet, kanske tro övergår i vetskap om att det är helt på tok som man har gjort i riksdagen, men jag tror att Finland har en ganska progressiv miljöpolitik och har tagit ett ganska bra beslut! Men man vet aldrig förrän man läser!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det tycker jag låter bra. Det centrala är ändå själva sakfrågan: bidrar det här till att minska koldioxidutsläppen på Åland eller skall vi göra ännu mera? Om Finland har en bra miljöpolitik är jag faktiskt inte kapabel att bedöma, men jag har inte lagt märke till att den internationellt skulle vara något särskilt framstående. Det kan kanske utskottet också granska, för det här med koldioxidutsläppen är verkligen någonting som vi måste ta på allvar. Vi kan inte sedan när lagstiftning som berör detta kommer tycka att, ja, vi behöver inte ens ta reda på vad som ingår i den underliggande lagtexten utan det är bara en teknikfråga att få direktivet implementerat!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Nog tror jag att man direkt kan säga om Finlands miljöpolitik att den uppfyller åtminstone kraven på någon slags politisk hygien och är fullödig på det viset att man har undertecknat Kyotoprotokollet osv. Det finns andra länder som inte har gjort det ännu osv. Men däremot är Åland betydligt progressivare; när det gäller energipolitiken har vi nu en fjärdedel av vår elproduktion täckt med vindkraft i Finland, det är ännu inte en halv procent. Det kanske är så att vi har anledning att vara betydligt mer progressiva också i det här fallet, t.ex. när det gäller sommarstugor, som enligt förslaget kommer att undantas, vad jag kan förstå, men jag skall undersöka det till nästa gång. Det är mycket väl så att fast ursprungslagstiftningen är bra och enligt finska förhållanden, så kanske åländska förhållanden kräver mer. Ålänningarna kräver att vi skall vara ytterligare progressiva och jobba för miljön.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman!

Jag hyser sympati för kollegan Sundmans sätt att resonera. Det illustrerar den klassiska indelningen i lagstiftningsteknik mellan monistiskt system och dualistiskt system, men utmärkande för de bägge är att man nog skall ha tillgång till de författningar man avser att implementera, antingen just på det sättet att man inför det i framställningen eller också, om man följer den dualistiska principen, vilket i och för sig inom folkrätten i Norden är det vanligaste systemet, så har man tillgång till de författningar man avser att skall implementeras. Detta säger jag inte bara av respekt för kollegerna här och i utskottet utan kanske än mer sedan när produkten av lagtingets mödor skall publiceras och medborgarna skall ta del av dem på det sätt kollegan Sundback sade. Det här måste nog redas upp. Jag är en varm tillskyndare till det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Som jag sade är det varken för ltl Barbro Sundback, vtm Gunnar Jansson eller för mig någon konst att leta upp lagtexterna, direktiven osv., men för den vanliga medborgaren som på eget initiativ en kväll hemma vid datorn vill surfa in och läsa sig till vad är det som gäller nu när jag skall sälja mitt hur, det var något med något certifikat, så kan det bli krångligt om man inte direkt hittar. Det finns inte heller en länk när man sitter framför datorn till lagstiftningen utan vi måste gå in på en annan sida och söka på nytt på den författningsnummer som nämns. Rättssäkerhetsmässigt är det väldigt viktigt att man publicerar dem på ett sådant sätt att det går att få tag i bestämmelserna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till plenum den 14 januari.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning  angående ny blankettlag om barnskydd. (FR 11/2007-2008).

 

Ärendet upptas för remiss vid lagtingets plenum den 14 januari.

 

 

Landskapsregeringens framställning angående stöd till näringslivet. (FR 12/2007-2008).

 

Ärendet upptas för remiss vid lagtingets plenum den 14 januari.

 

 

Landskapsregeringens framställning med förslag till tredje tilläggsbudget för år 2007. (FR 13/2007-2008).

 

Ärendet upptas för remiss vid lagtingets plenum den 11 januari.

 

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga om åtgärdsförslag för pensionärer. (EF 4/2007-2008).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte avges. Antecknas.

 

Lagtingets nästa plenum är fredagen den 11 januari kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.02).