Remissdebatt

Avfallsdirektivet FR 12/2010-2011

  • Utdrag ur protokollet

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?

    Diskussion.

    Minister Katrin Sjögren

    Herr talman! Bästa lagting, det är dags igen att implementera ytterligare ett EU-direktiv på miljöområdet. Landskapsregeringen förslår att lagtinget antar ändringar av landskapslagen om renhållning samt ändringar av landskapslagen om miljöskydd. Lagändringarna innebär att det s.k. avfallsdirektivet implementeras i den åländska lagstiftningen. Önskvärt är att förslagen träder i kraft så snart som möjligt. Implementeringstiden för direktivet utgick i december. Varje dag produceras stora mängder avfall. EU har regler för att minska avfallsmängden och för att se till att avfallet återanvänds och återvinns på ett miljövänligt sätt. Avfallet ska ses och utnyttjas som en resurs. EU:s regelverk, direktiven för avfall handlar, om att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga eller minska avfallets negativa följder. Hela Europa ska bli ett återvinningssamhälle och utnyttja avfallet som en resurs. EU har ett ramdirektiv som gäller alla typer av avfall. Direktivet anger vad avfall är och innehåller allmänna principer för hur det ska hanteras.

    I avfallsdirektivet fastställs åtgärder som syftar till att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga eller minska de negativa följderna av att avfall produceras och hanteras. En annan viktig faktor är att minska och effektivera resursanvändningen.

    Det nya avfallsdirektivet gör att vissa andra direktiv upphävs och infogas i det nya direktivet. Från avfallsdirektivets tillämpningsområde undantas bland annat utsläpp till luften, radioaktivt avfall, explosiva varor, naturligt material från jord- eller skogsbruk och avloppsvatten.

    EU:s regler bygger till stor del på internationella överenskommelser. Avfallsexport för slutligt omhändertagande till andra länder utanför EU är förbjuden, liksom export av farligt avfall för återvinning. Vissa undantag gäller export till de länder som anslutit sig till de internationella reglerna. Man kan förmoda att det finns en del undantag från de afrikanska länderna. Vi har alla sett skräckbilder på hur man bränner elektronikskrot. Där får igen tredje världen betala för vår ohållbara konsumtion.

    Motsvarande regler gäller för import av avfall till EU. Transporter av radioaktivt avfall är underkastade ännu striktare regler och medlemsländerna kan, likt för annat avfall, förbjuda import av radioaktivt avfall för slutförvaring.

    Centrala begrepp som används i avfallsdirektivet definieras, specifika villkor uppställs när ett ämne som uppkommer i en produktionsprocess ska anses vara biprodukt och inte avfall och dessutom definieras när avfall ska upphöra att vara avfall.

    Framställningen föreslår att landskapsregeringen kan ge närmare bestämmelser om ett ämne eller föremål upphör att vara avfall i enligt med Europeiska gemenskapens rättsregler. Det här är också en välkommen förändring och den går in linje med att vi ska återanvända så mycket som möjligt, t.ex. flottyroljor i kök kan bli energi. Har man en gång lämnat in en cykel så kan man ta den i bruk igen. Vi kommer alla ihåg det åländska exemplet.

    Mycket intressant är den avfallshierarki som införs och som ska gälla som prioritetsordning. I första hand ska avfall förebyggas genom minskning av avfallsmängden. För avfall som ändå uppkommer gäller att avfallet ska återanvändas. Om inte det går ska det materialåtervinnas, om inte det går så ska det återvinnas på annat sätt t.ex. genom förbränning. Om inte det går så är sista ledet i hierarkin att bortskaffa eller deponera avfallet. Det här är prioriteringsordningen som gäller.

    Hierarkin är mycket viktig för att få till stånd ett hållbarare samhälle men den är hellre inte absolut. Avvikelser kan krävas för att främja de alternativ som ger bäst resultat för miljön som helhet.

    Avfallsplaner ska fastställas och ge stöd i arbetet, där avfallshierarkin styr hela avfallshanteringen; återanvändning, materialåtervinning, återvinning och bortskaffande av avfall.

    Senast i december 2013 ska avfallsförebyggande program upprättas som ska ingå antingen i avfallsplaner eller i andra miljöpolitiska program.

    Avfallsplaner och de avfallsförebyggande programmen ska utvärderas åtminstone vart sjätte år och revideras vid behov. Så många som möjligt bör ges tillfälle att delta i utarbetandet av planer och program. Även kommissionen ska informeras.

    Situation i dagsläget på Åland är att vi 2010 fastställde en ny avfallsplan för hela Åland. Den togs fram i samarbete mellan kommunerna på fasta Åland och också skärgårdskommunerna, MISE-kommuner och kommuner som inte tillhör MISE.

    Avfallsplanen var också på en bred remissrunda, 4 månader, till många kommuner och organisationer. Därefter gjorde landskapsregeringen vissa förändringar och förtydliganden i avfallsplanen och fastställde den.

    Konkreta mål som vi har på Åland när det gäller avfallet; före 2020 ska minst 60 procent av viktprocenten av avfallet återvinnas som material. Minst 30 procent av avfallet ska återvinnas som energi. Högst 10 procent av avfallet får deponeras och 70 procent av icke farligt byggnads- och rivningsavfall, med undantag för rena jord- och stenmassor, ska återanvändas eller återvinnas.

    Avfallsplanen innehåller också förslag på hur man kan komma åt de specifika miljömålen. Ett viktigt krav är att man ställer miljökrav vid offentliga upphandlingar, grön upphandling. Kontinuerligt ska det ges information om hållbar konsumtion för att minska avfallets mängd och farlighet. Information behöver också ges till allmänheten om långsiktiga risker och effekter av diffusa utsläpp av farliga ämnen, för att t.ex. förhindra privat eldning av sopor.

    Bestämmelser behöver utfärdas för sortering av avfall vid byggarbetsplatser. Man behöver också titta på möjligheten att materialåtervinna blandade plastförpackningar.

    Energiproduktion ska främjas bl.a. genom rötning av matavfall och annat avfall.

    Producentansvaret behöver utökas till att omfatta däck och returpapper samt också ev. farligt avfall.

    Det är mycket viktigt att kommunerna samarbetar när det gäller avfallsfrågorna. Det är lättare att styra utvecklingen på avfallsområde och det kan också minska kostnaderna om man gör gemensamma upphandlingar.

    Landskapsregeringen har också uttalat i sin avfallsplan att man ska eftersträva låga grundavgifter för att få allmänhetens acceptans för renhållningsavgifterna. Landskapsregeringen har också sett vinster i att ha ett mer enhetligt system.

    Herr talman! Dessutom ska verksamhetsutövare som behandlar, samlar in, och transporterar avfall samt verksamhetsutövare som producerar farligt avfall med jämna mellanrum inspekteras, tillsynas. Tillståndspliktiga verksamhetsutövare, producenter av farligt avfall och verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar farligt avfall ska föra ett register över avfallets mängd, typ, ursprung och vid behov destination, insamlingsfrekvens, transportsätt och behandlingsmetod samt på begäran ställa denna information till de behöriga myndigheternas förfogande, i vårt fall ÅMHM.

    Kommissionen ska regelbundet, vart tredje år, underrättas om genomförandet av avfallsdirektivet i form av en rapport. Kommissionen biträds av en kommitté som bland annat får ändra i bilagorna till avfallsdirektivet mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen som på avfallshanteringsområdet är rasande snabb.

    Lagförslagen har indirekta konsekvenser för miljön. Mängden avfall och arten av avfall i samhället påverkas inte direkt och renhållningslagens bestämmelser tar främst fasta på vad som ska ske när avfall har uppkommit. På sikt får bestämmelsen om den allmänna skyldigheten att iaktta den prioriterade avfallshierarkin betydelse för miljön eftersom hierarkin ska gälla för all verksamhet som behöver tillstånd eller som miljögranskas och det alternativ i avfallshierarkin ska väljs som ger bästa resultat för miljön som helhet.

    Skyldigheten att föra eget register för verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar farligt avfall, för de företagare som sysslar med sådan verksamhet ökar i viss mån uppgifterna.

    Skyldigheten att med jämna mellanrum inspektera vissa verksamhetsutövare är en ny skyldighet för tillsynsmyndigheten ÅMHM. Bedömningen är att det inte krävs några extra personella eller andra resurser vid tillsynsmyndigheten.

    Förslaget har varit på remiss till Ålands Näringsliv, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet samt Ålands kommunförbund k.f. Tack.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! I detta skede har jag två frågeställningar. Implementeringstiden för det här EU-direktivet utgick för tre månader sedan. Jag kanske var ouppmärksam men varför får vi detta så här sent? Det är ju inte frågan om några stora förändringar.

    Den andra frågan gäller verkningarna som i framställningen sägs inte ha några direkta konsekvenser för miljön. Men på sikt genom de prioriterade avfallshierarkiska förändringarna kan det få betydelse för miljön. Man säger att det alternativet i avfallshierarki som väljs ska ge bästa resultat för miljön som helhet. Betyder detta att lagtinget nu i behandlingen av det här ärendet ska ägna sig åt den åländska avfallshierarki och dess lösning? Eller kommer landskapsregeringen i annat sammanhang att redogöra för den delen?

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! När det gäller tiden har jag inget annat svar att ge lagtinget än att jag beklagar. Vi har haft väldigt många direktiv på miljöområdet. Vi har betat av efter bästa förmåga.

    När det gäller avfallshierarkin, på samma vis som vattenåtgärdsprogrammet där vi utarbetade ett massivt vattenåtgärdsprogram som vi lagfäste i vår vattenlagstiftning, vi har gjort på samma vis nu. Nu lagfäster vi den nya avfallsplanen, där det står om konkreta miljöåtgärder som ska gälla på avfallsområdet för Åland.

    Man kan säkert i lagtinget debattera hierarkin och ha åsikter om det, men den fastställs nu i lagstiftningen enligt avfallsdirektivet.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Svaret om tiden för implementeringen känns inte riktigt tillfredsställande, att det bara blev så för att man också har mycket annat. Det går naturligtvis att svara så i alla sammanhang. Frågan är om landskapsregeringen började det här arbetet för sent? Man har låtit det ligga under det gröna klädet för länge så att det inte har kommit i gång i tid. Det är lite alarmerande när man har en implementeringstid som går ut och då har man inte ens ett lagförslag färdigt. Vi vet att det tar länge för oss att få igenom lagstiftningen.

    När det sedan gäller den andra frågan så förstod jag svaret som att det gäller att i just detta ärende för lagtinget att gå igenom avfallshierarkin eftersom det inte kommer att finnas något kommande ärende för lagtingets del. Det är i det här sammanhanget som det skall göras i den mån man önskar göra det. Det blir en fråga för utskottet att diskutera i så fall.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! När det gäller implementeringen av direktiven på miljöområdet så har vi jobbat efter bästa förmåga med de resurser som vi har haft. Det har lugnat ner sig lite på det området. Vi har fortfarande några direktiv kvar men inte med den massiva arbetsinsatsen som har krävts. I princip nästan alla lagberedare på lagberedningen har varit sysselsatta med att implementera miljödirektiv. Jag vill också påstå att vi är bättre rustade och har nya system. Jag vill understryka att det är också delvis gamla synder.

    Jag kan inte se att man skulle ha så mycket invändningar mot den hierarkin som vi nu slår fast i lagstiftningen; förebyggande, återanvändning, materialåtervinning och deponering. Sedan ankommer det på kommunerna och på företagen att uppfylla avfallshierarkin.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Lagändringarna är av byråkratisk och administrativ natur. Man måste väl bara efterfölja dem. Jag tycker ändå att det skulle vara väsentligt att veta vad det har för sorts effekter på dem som jobbar med de här sakerna. Vad innebär registreringsförfarandet i praktiken? Jag ser att detta har varit på remiss till Ålands Näringsliv. Vad säger de om det här? Jag skulle vara glad om ministern kan redovisa det lite närmare.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Nu har jag inte remissvaren här, men jag kan dra mig till minnes att Åland Näringsliv uttalade ett stort missnöje angående behörigheten över avfallshanteringen, producentansvaret och man hade inga direkta åsikter om registreringen. Det som man är missnöjd med är producentansvaret och att vi har haft avvikande lagstiftning från riket. Det påpekade man igen.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Den andra frågan som jag vill höra lite mera om är detta med planer och program. Det ska uppgöras ett sorts avfallsförebyggande program före den 12 december 2013. Ministern nämnde om att det var viktigt att många skulle vara med om det här, vilket det kanske är. Men den behöriga myndigheten, dvs landskapsregeringen, måste väl ändå veta vad man vill med det här programmet så att det inte igen blir ett miljöpapper som ligger på hyllan. Här nämndens avfallsplanens mål. Skall programmet harmoniera med målen? Så att vi inte får så hemskt många disparata olika dokument och ingen vet egentligen vad det är som man ska följa. 

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Det är just detta som är det fina i kråksången. Det här som lagtinget kritiserar landskapsregeringen för att vi inte har varit tillräckligt snabba med att implementera direktivet. Men vi har en modern framåtsyftande avfallsplan där kommunerna har varit med. Det har varit på remissrunda och planen innehåller redan implementeringar av direktivet. Vi har förebyggande verksamhet. Vi har inkluderat det programmet i avfallsplanen för Åland. Den här är heltäckande. Det här utgör det som landskapsregeringen meddelar till kommissionen och händer det ingenting då måste ju landskapsregeringen peka med hela handen. Vi har progressiva miljömål i avfallsplanen. Så det har vi gjort redan.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Jag hade förväntat mig en lång talarlista idag i det här ärendet. Det här är någonting som engagerar partier, politiker och framförallt medborgarna. Ytterst kommer avfallspolitiken ur avfallsdirektivet. Därför är det ett jätteviktigt ärende. Jag antar att lagtingsledamöterna inte riktigt har hunnit läsa på. Jag vill börja med att föreslå att det här ärendet bordläggs till plenum nästa måndag. Talmannen kan under tiden räkna ut datumet, 14 mars. Då hinner ledamöterna bekanta sig med denna viktiga framställning. Blev det fel? Då tar vi onsdag den 16 mars.

    EU:s avfallsdirektiv är centralt för avfallshanteringen eftersom det sätter de ursprungliga spelreglerna för det. Om man ser på hela EU och de problem som EU står inför så är sopor inte någonting som bara vi här på Åland har lite bekymmer med. Det finns betydligt större bekymmer runtom i Europa där man har vår problematik i både kvadrat och kubik. Det här är en jätteviktig sak för EU att få ordning på.

    För hela världssamfundet är soporna ett jättestort gissel, särskilt när utvecklingen alltmer accelererar. Det blir mera och mer sopor. Först blir det mera och mera människor på jorden och så blir det mera och mera sopor per enskild människa. Därför måste man ta tag i den här utvecklingen.

    Jag är absolut inte någon expert men jag är en intresserad lekman när det gäller EU:s avfallsdirektiv. Jag bor i en kommun som är väldigt framsynt när det gäller avfallshanteringen. Det som är nytt här är att man i avfallshierarkin, som i sig inte är ny, inför detta med förebyggande verksamhet. Hierarkin är sedan gammalt känd och den är satt att följas tidigare. Just att förebygga avfall är jätteviktigt. Vilka samhällsproblem man än jämför med så om man inte satsar på förebyggande verksamhet så kan man inte sedan till slut handa alla problem som uppstår. Man kan jämföra med brandsäkerhet. Om man inte alls satsar på brandsäkerhet så skulle det brinna hela tiden. Men vi har satsat på brandsäkerhet så det brinner väldigt sällan. Om man inte satsar på förebyggande verksamhet och får ner sopmängden så kan man inte hantera tillväxten av samhället och världssamfundet i stort som vi står inför. Det här kanske inte är så stort problem för Europa som det är för resten av världen. Det är också ett problem för Europa med den otroliga tillväxten i mängden avfall per person som vi tydligt också ser i kommunerna. Man förvånas varje år över den statistik som vi får ta del av, hur mycket mera sopor det har blivit. Varifrån kommer de? Ja, varje enskild människa producerar mera sopor hela tiden. Det är inte bara samhällets tillväxt. Det kanske är pudelns kärna i direktivändringen.

    Sedan är det som det sades här, en massa byråkratiska ändringar och uppdatering av begrepp, vilket jag finner lite märkligt. Ordet bortskaffande, det kan hända att man vänjer sig, som är känd hyresvärd sade när en hyresgäst klagade på hyreshöjningen. Jag tycker att ordet bortskaffande inte riktigt är det språk som jag skulle använda. Om jag förstått det så ersätter det begreppet deponi som kanske inte heller är så rättvisande. Man kan bortskaffa på annat sätt än att deponera. Om man tar del av parallelltexterna så ser man att det egentligen inte är så mycket ändringar i sak. Man förfinar det byråkratiska nätet kring avfallshanteringen och inför lite stramare kontroll. Det har man problem med ute i Europa. Man har inte ifrån samhällets sida kontroll på vad som görs med soporna. Här har vi ju den kontrollen. Vi har inte samma problem att sopor försvinner utanför EU, att sopor förs bort och dumpas på någon strand i Afrika. Det görs inte med åländska sopor. Det kanske finns någon fraktion som vi inte har kontroll över i förlängningen när det försvinner från Åland. Det är ju mycket som återvinns på annat håll.

    Jag trodde att talarlista skulle vara lång och man skulle diskutera om avfallshierarkin och hur vi ska förverkliga avfallsdirektivet. Jag ber att få återkomma till det. Jag hoppas att lagtingsledamöterna tar det tillfället i akt så att vi har lite avfallsdebatt här i lagtinget. Det tror jag att folket förväntar sig. Jag återkommer efter bordläggningen.

    Talmannen

    Talmannen önskar informera att vi idag på talmanskonferensen har diskuterat att vi inom de kommande debatterna ska försöka hålla oss till agendan så långt det går och inte utvidga debatten över själva ärendet. Jag vill säga det som allmän information.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Det var bra att ltl Sundman ändrade sitt förslag, att det debatterats på onsdag istället för på måndag. Jag deltar naturligtvis väldigt gärna i debatten. På måndag är jag på tjänsteresa. Jag ska på miljöministermötet i Bryssel och där ska bl.a. dumpning av sopor utanför EU diskuteras. Vi kan inte vara säkra på var gamla åländska mobiltelefoner, datorer och TV apparater hamnar. I dagsläget vet vi inte det.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Som jag sade, efter några teaterviskningar här i salen, så visst kan det finnas fraktioner som vi inte riktigt har kontroll på, t.ex. det som minister nu nämnde. Det är viktigt att vi känner att det finns kontroll över våra sopor.

    Det här direktivet handlar dels om hur vi ska implementera lagstiftningen men också hur det ska förverkligas i praktiken. Det är viktigt att man i samband med en sådan här framställning kan diskutera också det. Det måste vara att hålla sig innanför agendan, vilket jag tror att ministern håller med om.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Visst gör jag det. Jag upplever att ltl Sundman försöker lyfta blicken och ha lite framåtsyftande debatt när det gäller avfallshanteringen. Det är jag absolut med på.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Jag tror att det finns plats för lite mer kreativitet. Från obunden samlings sida har vi sedan 2003 haft ett konkret program på hur man skulle lösa avfallsproblematiken. Politiska program brukar ju bli inaktuella med tiden. Det har visat sig att vårt avfallsprogram blir mer och mer aktuellt. Alternativen trillar bort vartefter. Snart är det vår politik som är det enda vettiga alternativet när det framförallt gäller den brännbara fraktionen. Det återkommer vi gärna till den 16 mars.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Kollegan Sundman försöker här göra sken av att andra partier inte har visat ett tillräckligt intresse för ärendet och därför inte är på talarlistan och att det borde vara en bred debatt kring detta. I slutet av sitt anförande konstaterade kollegan Sundman att den här lagframställningen inte innehåller i sak så mycket. Det är ett konstaterande som också vi har gjort. Det här är alltså inte någon särskild förbättring av miljölagstiftningen på Åland. Det är en uppföljning av de byråkratiska system som EU vill vara med och styra samt en anpassning av de åländska systemen till det. Utan att ha avfallsplanen och det avfallsförebyggande programmet på bordet så tycker jag faktiskt att det är svårt att föra en diskussion kring det här. Jag räknar med att den informationen som behövs för en saklig debatt får vi möjligen i social- och miljöutskottet oss till dels.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Talman! Till stora delar handlar det om byråkratiska processer. Det handlar också framförallt om det nya elementet i hierarkin, nämligen förebyggandet. Sedan handlar det om att sätta krav på att planerna och programmen ska finnas och man sätter slutdatum för när de ska finnas. Delvis har de här kraven funnits förut, men det kommer nya ingredienser och nya gränsvärden på vad de ska innehålla. Därför tycker jag att det är viktigt att lagtinget tar tillfället i akt att diskutera var man vill sätta den åländska ribban. Det här är ett så kallat minimidirektiv. Man behöver inte vara så här undfallen mot miljön, man får vara progressivare om man vill, men man får inte gå under de här gränserna. Där har Åland vissa behov och problem medan EU har helt andra problem.

    Slutligen vill jag säga att det var absolut inte någon kritik mot någon att bordlägga det här ärendet. Jag tror att det finns ett behov att vi debatterar det här. Det här ärendet en jättebra kontext för den debatten.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! När minister Sjögren var uppe och redogjorde för den här framställningen såg jag att hon viftade med ett papper som uppenbarligen var någon form av en plan. Där skulle de förebyggande åtgärderna, som man förhoppningsvis nu också kräver i förslaget, ingå. Det känns hemskt omotiverat att hålla en avfallshanteringsdebatt utan att ha det underlagsmaterialet, åtminstone för mig. Jag vill nog först läsa det före jag går in i en sådan här debatt. Den här framställningen i sig innehåller tyvärr ingenting nytt eller framåtsyftande till den delen när det gäller konkreta svar på de frågor som vi kan ha.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Den här landskapsomfattande avfallsplanen finns att få hos registratorn. Ministern kanske kunde ordna så att lagtinget får en kopia av den, eller åtminstone information om länk till den. Där finns flera av de här frågorna belysta. Dessutom finns det rätt så konkreta planer på att förverkliga dem. Till alla delar kanske det inte går ihop. Eftersom det här är ett minimidirektiv och det finns möjlighet att prioritera problemen så handlar det också om att lagtinget bör ge vägkost vad som är viktigast i det fortsatta arbetet. Jag tycker att det är ett parlaments övergripande roll. Jag hoppas att lagtingsledamöterna har möjlighet att bekanta sig med avfallsplanen under bordläggningstiden som nu blev lite mer tilltagen, tio dagar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Under diskussionen har ltl Danne Sundman föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 16 mars. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till den 16 mars. De som finns kvar på talarlistan bereds möjlighet att uttala sig.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Jag ber också att få understöda bordläggningen. Jag hade själv tänkt bordlägga ärendet i fall inte någon skulle ha gjort det. Nu är ärendet bordlagt, vilket jag tycker att är bra. I likhet med ltl Danne Sundman tycker jag att det här är en av de viktigaste frågorna för samhället att långsiktigt få kontroll över och att komma med lösningar som medborgarna kan ge sin acceptans till. Avfallshantering och sortering är frågor som de flesta har någon sorts erfarenhet av och framförallt synpunkter på. Jag tror, precis på samma sätt som ltl Sundman, att en sådan här debatt tas väl emot av medborgarna.

    Minister Katrin Sjögren var inne på att näringslivet hade varit kritiskt till det här. Hon nämnde producentansvaret. Det är på något sätt belysande att man ifrån näringslivet tar varje tillfälle i akt att lyfta fram den frågan, även om den inte direkt berörs av det här direktivet. Det är för att den frågan är så illa skött på Åland. Den frågan är antagligen den del av renhållningen som man först av allt borde koncentrera sig på.

    Många av de åländska konsumenterna idag betalar en trefaldig producentansvarsavgift. Det är i sista hand konsumenterna som får ta på sig den kostnaden. Om minister Katrin Sjögren vill få lägre avfallsavgifter så skulle jag rekommendera henne att titta på den frågan. Det kan inte vara hushållens sak att sköta den.

    Diskussionen om hierarkin har funnits länge, sedan EU-direktivet kom till. Jag uppfattar ändå att det är ett av de centrala elementen i den här lagstiftningen, att det nu detaljbestäms vad de olika momenten innebär. I stort sett har Åland gått in för en sådan här modell. Hela MISE-projektet bygger just på att man ska återanvända, återvinna, sedan bortskaffa, som det står i lagstiftningen, och till sist deponera.

    Jag tror att det är väldigt bra att detta blir konkretiserat och detaljerat. Då vet kommunerna och entreprenörerna vad som gäller. Förut har det varit ganska allmänna termer och målsättningar.

    Jag blev lite konfunderad över att man ska göra avfallsförebyggande program, att det ska vara redovisat för kommissionen före den 12 december 2013 och att det skulle vara en bred förankring runt detta. Men sedan sade ministern att det inte skulle behövas, det var redan tillgodosett via avfallsplanen. Jag förstår inte riktigt nu vad som gäller? Kanske vi kan få det klarlagt eller att utskottet titta närmare på det.

    Avfallsplanen kan vara ett väsentligt styrdokument i sammanhanget. Jag har själv varit med i stadsstyrelse i Mariehamn och behandlat den här. Men vi har inte samma uppfattning som landskapsregeringen om hur det här ska skötas. Från stadens sida har vi tyckt att landskapsregeringen ger sig in och detaljstyr kommunernas avfallshantering och inte håller sig på den övergripande nivå som åtminstone vi har förväntat oss.

    Jag tycker inte att situationen är den allra bästa just nu rent politiskt för att förverkliga de här goda ambitionerna. På många sätt kanske det här har blivit den här regeringens akilleshäl. Vi har hört om MISE-avgifter som är olagliga, om att det ska läggas ner osv. Sedan i andra minuten kommer det helt andra direktiv om att vi ska göra avfallsplan tillsammans med landskapsregeringen, men de lyssnar inte på oss osv.

    Direktiven är bra i och för sig. I de här frågorna finns nog problemen mera på hemmaplan än i EU.

    Det står i lagstiftningen, i paragraf 8a, om dumpning, att avfall inte får dumpas. Ministern ska åka till Bryssel och diskutera dumpning i tredje världen. Det är säkert en mycket, mycket viktig fråga. Jag undrar om det är ett bekymmer för de åländska konsumenterna? Eventuellt finns det rederier som kanske inte har iakttagit det som man skulle förvänta sig. Jag tror inte att det är något stort åländskt problem. Däremot tycker jag nog att det är ganska betydande problem att det finns så mycket gamla jordbruksredskap, gamla bilar och allt möjligt i skog och mark på Åland. Betyder den här bestämmelsen nu att de här avfallet kommer att samlas upp och bortskaffas? För det finns oerhört mycket gammalt avfall om man rör sig i skog och mark på Åland. Om detta är en konsekvens av att man för in ordet dumpa så tycker jag att det är ett väldigt stort framsteg och jag gratulerar regeringen. Jag hoppas också att man har resurser att följa upp att det faktiskt sker.

    I likhet med ltl Danne Sundman reagerade jag på uttrycket bortskaffande. I mina öron låter det som en finlandism. Jag ska inte översätta det. Jag undrar om det skulle användas i rikssvensk lagstiftningstext. Man ska väl transportera bort soporna eller transportera dem för deponering eller någonting sådant. Jag tror att det skulle vara viktigt att utskottet tittar på uttrycket. Det känns inte riktigt som bra svenska. Jag har tyvärr inte heller något att komma med. Utskottet är ju kreativt, vilket vi har sett många gånger tidigare.

    Herr talman! Till sist, detta med förebyggande är nog väldigt viktigt som många säger. Det går på tvärs med en övergripande ekonomisk teori som är förhärskande idag, att vi behöver ekonomisk tillväxt. Hittills har det hela tiden bara fört med sig mera sopor. Att vi skulle bibehålla den ekonomiska tillväxttakten och t.o.m. höja den för att öka och förbättra vår levnadsstandard samtidigt som det skulle kombineras med att förebygga att det uppkommer sopor. Jag har svårt att föreställa mig hur det ska gå till i praktiken. Om det är något annat än fromma önskningar så är jag intresserad av att höra om sådana förslag. Visst är det nödvändigt. Jag minns när MISE inledde sin verksamhet, det var då aktuellt att Svinryggens deponi skulle läggas ner. Den skulle inte behövas mera för våra sopor skulle minska så mycket. Jag kommer ihåg att vi helt och hållet ifrågasatte detta. Man trodde från sakkunnigt håll att det faktiskt var möjligt. Till dags dato har väl soporna ökat hela tiden, även om det kanske har minskat något och inte accelererat såsom tidigare. Det där är en mycket komplicerad sak. Tack, herr talman.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! När det gäller benämningen bortskaffande, så ersätter det slutligt omhändertagande av avfall. Där har landskapsregeringen följt direktivstexten. Texten är klumpig. Vi har följt den definition och den vokabulär som finns i direktivet.

    För att nå genomslag och resultat i miljöarbetet så måste man jobba på flera områden; på europeisk nivå, på nationell nivå, på landskapsnivå och på individplan. Att diskutera dumpning utanför EU betyder heller inte att man slår sig till ro med den dumpningen som sker på Åland. Där har också landskapsregeringen och kommunerna ett ansvar.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Min direkta fråga var om 8a paragrafens uttryckliga bestämmelse innebär att man inte får dumpa avfall? Att det sker en förändring, att det här avfallet som finns överallt ska bortskaffas?

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Att införa dumpning i den här lagstiftningen är ett förtydligande. Det har aldrig någonsin överhuvudtaget varit tillåtet att dumpa avfall om man ser bakåt i miljölagstiftningens historia. Inte är det tillåtet att dumpa något som helst avfall, vare sig i skog och mark eller att elda upp det. Det var förbjudet också i tidigare lagstiftning.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det är nog infört i alla fall nu då, även om det också tidigare har varit förbjudet. Något skäl måste det väl finnas till det? Man vill ytterligare trycka på att avfall inte får dumpas. Det är ju ännu mera graverande att det här skräpet ligger omkring i skog och mark på Åland utan att det sker någonting. Man ser ju att skräpet ligger där år efter år. Det är bara att gå en promenad på Prästö, till våra fina fornminneslämningar och sevärdheter, där har det säkert legat skräp i 15 år. Det är nog en stor sak att få bort järnskrotet och allt möjligt annat som läggs i naturen. Det är många som har gått ut ur MISE för att de tycker att det är för dyrt. Man är ju rädd för att avfallet hamnar i skog och mark istället. Det gör det faktiskt inte i stan mera.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! Den här debatten idag är en värdefull upplysning till lagtinget, särskilt mot bakgrund av vad talmanskonferensen diskuterade i morse, som talmannen nämnde. När valet närmar sig så borde man hålla sig strikt till ärendet. Om man ska vara riktigt strikt så handlar det här ärendet om att hierarkibegreppen blir bindande. Tidigare har de varit en del av planeringen. Det finns massor med miljödirektiv som ministern här sade. Ska vi ha en allmänpolitisk debatt om avfallshanteringen i alla direktiv så blir det långt.

    Nu är fördämningen släppt, debatten har börjat och det här kommer att handla om avfallsfrågorna i allmänhet. Precis som man har sagt så är frågorna oerhört viktiga. Vi har verkligen i det åländska samhället klarat av samhällsutvecklingen, som inom många områden, och hittat system som fungerar. Men på det här området har vi misslyckats kapitalt. Vi har haft ett monster, MISE, som nu faller samman i bitar och ger möjlighet att bygga upp någonting nytt. Det är det som vi ska debattera.

    MISE är inte ett heltäckande system längre. Kommunerna väljer egna lösningar. Det kan lyckas mer eller mindre beroende på. Engagemanget i kommunerna ökar med utträdet ur MISE, det har jag sett på många håll. Om man gör beräkning på kostnaden för vårt avfallssystem så betalar många hushåll 140 euro, andra betalar 80 euro och kanske mindre. De åländska hushållen betalar 50 euro för mycket per år i avfallsavgifter. Den avgiften är dessutom sned fördelad. De som har det dåligt ställt betalar lika mycket som de som har det bra ställt. Är inte detta ett monster så säg!

    Vi behöver komma fram med nya samarbetsformer när det gäller avfallshanteringen. Avfallsplanen säger ganska tydligt att det finns möjligheter att använda skatteinstrumentet. Det finns möjligheter till olika avtalslösningar. Det finns möjligheter till olika teknologiutvecklingar när det gäller förbränning, malning och kompostering osv. Som man brukar säga i konsultsammanhang; vi har en idealsituation. Vi har ett så dåligt system så det borde vara enkelt att gå in och göra förbättringar. Det måste finnas möjligheter att få ner avgiften från 140 euro till kanske 80 euro. Vi får säga som man gör om man har ett lärande samhälle; av misstagen ska man lära sig. Det blir tvunget att komma till en annan infrastruktur, ett annat regelverk inför nästa mandatperiod. På lokalplanet har vi egentligen fungerande logistiska system. Vi har bilar som kommer, vi har stationer, vi har förvaring och vi har transporter. Men detta kan utvecklas, inte att landskapet tar över men att landskapet samordnar. Men vi måste gå in i lagstiftningen och se över fördelningen mellan kommunernas operativa ansvar och landskapets övergripande tillsyn och ansvar.

    Den här debatten är nu öppnad att vara så vid som möjligt med det här direktivet som är specifikt och förvaltningsmässigt som förevändning. Det här är bra. När sådana här debatter ska föras kan man avisera dem och ta fram underlag. Avfallsplanen finns ju på nätet. MISES årsberättelse och bokslut finns på nätet. Det är väl en bra idé att miljöministern får i uppdrag att se till att de här dokumenten finns tillgängliga. Hon viftade här med ett exemplar, det bör ju vara möjligt för alla att kunna förbereda sig för debatten den 16 mars. Lagtinget kommer då att ha en allmänpolitisk miljödebatt där detta direktiv, som idag är ärendet, är en bisak. Tack. 

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Ltl Olof Erland öppnade upp den här debatten helt i detalj, som det sades att vi inte skulle diskutera här. Därför väljer jag också att fortsätta den detaljdebatten, vilket i och för sig är intressant.

     Jag håller med ltl Olof Erland i mångt och mycket om att det håller på att bli en nystart med avfallshanteringen på Åland tack vare att en efter en kommun lämnar MISE. Man kanske hittar nya former och man kanske kommer in på andra finansieringsformer som är mer rättvisa än idag. Det tror jag också.

    Det allra största problemet med sophanteringen på Åland är konkurrenssituationen. Det finns inte någon konkurrens på Åland i sophanteringsfrågan. Det är den största orsaken till varför det är så dyrt på Åland.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Jag har inte förespråkat att man ska ha någon allmänpolitisk debatt. Utvecklingen blev ju sådan, när det här ärendet bordlades med de motiven, att man skulle ha en allmänpolitisk debatt. Det går ju inte att ha ett par personer som debatterar. Jag tänker också delta. Därför är jag tacksam för att den här debatten har aviserats så att jag kan förbereda mig. Det är väl ändå en möjlighet för en diskussion den 16 mars.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Talman! Jag tycker egentligen att det är bra att man har en allmän avfallspolitisk debatt. Det är egentligen det som ålänningarna är intresserade av. Ålänningarna är inte speciellt mycket intresserade av direktivet som presenterades. Man förstår inte och inte vi här heller alla gånger. Man är mera intresserad av hur man ska lösa avfallet på Åland på bästa sätt. Jag välkomnar den här debatten, att debatten blir mera i detalj och kommer mera in i folkets vardagsrum och kök.

    Ltl Olof Erland, replik

    Med utgångspunkt av det som ltl Runar Karlsson sade så är risken alltid att debatten blir så allmän.

    Jag tycker också att detta med konkurrens är viktigt. Runar Karlsson och jag ska nästa onsdag diskutera. Vi ska ha en duell med detta om hur man uppnår konkurrens trots att aktörerna är få, så att man faktiskt kan lösa vissa specifika problem.

    Ska alla här i lagtinget tycka fram till nästa val om alla frågor och hur brett som helst så blir det långa dagar. Dagarna kommer inte att räcka till.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Katrin Sjögren

    Herr talman! Jag vill komma med några klargöranden när det gäller planer och program. Om vi tar t.ex. vattenåtgärdsprogrammet, det är ett omfattande program och innehåller praktiska åtgärder och målsättningar. Det programmet var på en omfattande remissrunda och diskuterades och sedan lagfäste vi det i miljö- och vattenlagstiftningen. Vi har lagfäst att vi är ålagda att förbättra vattenmiljön. Vi har också klassificerat de åländska vattnen. Vi har haft samma metod med avfallsplanen. Den innehåller praktiska åtgärder och målsättningar för avfallshanteringen på Åland. Som en del i avfallsplanen finns ett avfallsförebyggande program för att minska avfallet mängd och farlighet. Det finns ett tiotal punkter som man behöver jobba med och vem som har det ansvaret. Ansvaret delas mellan landskapsregeringen, kommunernas avfallsentreprenörer, skolorna och näringslivet. Tanken är också att man kan ha ett mera detaljerat program så fort som EU också har kommit med sina riktlinjer, precis som det har varit i tidigare lagstiftning. Det här är ett levande dokument. I avfallsplanen för 2010 finns ett femtontal exempel på hur man ska jobba förebyggande.

    Det är lite oklart vad min uppgift är nu. Avfallsplanen finns på landskapsregeringens hemsida. Den har varit ut till alla kommuner, den har behandlats i kommunstyrelser och vi har fått remissvar. Om det är någon som vill att miljöbyrån ska ordna fram en papperskopia så får ni höra av er via mail till mig, annars finns hela avfallsplanen på landskapsregeringens hemsida.

    Talmannen

    Diskussionen är avslutad. Ärendet är bordlagt till den 16 mars. Debatten rör uttryckligen avfallsdirektivet. När debatten fortsätter den 16 mars ska vi hålla oss till den frågan.