Remissdebatt

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussionen i ärendet kommer att hållas i enlighet med den struktur som talmanskonferensen fattat beslut om och som tidigare har delats ut på ledamöternas bord.

Först hålls en inledande allmän diskussion om bl.a. den ekonomiska politiken och självstyrelsepolitiken utgående från budgetförslagets allmänna motivering.

Ordet ges först till lantrådet, sedan till finansministern och lagtingsgruppernas företrädare. Lantrådet har ordet. Begärs ytterligare ordet?

Lantrådet Viveka Eriksson

Talman! Bästa lagting, ett mått på hur väl det politiska systemet fungerar är hur väl vi tar hand om våra barn, sjuka och äldre.

Så här långt har vi anledning att känna oss tillfreds, vi har med självstyrelsen som grund byggt ett väl väldigt fungerande samhälle. Människor kan känna trygghet i sin vardag och man kan känna sig trygg att samhället står för grundtryggheten.

Inom den offentliga sektorn utförs ett helt fantastiskt arbete, i kommunerna och i landskapet. Vi politiker borde oftare berömma och uppmuntra alla dem som sköter om att vi från vaggan till graven får en god samhällsservice, alla de samhällsanställda som ser till att kvalitén inom servicen hålls på en hög nivå.

Låt oss nu när vi går in i budgetbehandlingen komma ihåg vårt politiska uppdrag, att med gemensamma resurser och krafter, sörja för en fortsatt kvalitet i välfärdsservicen och låt oss också minnas alla de människor som är beroende av den servicen och de som med sig själv som redskap bär upp hela välfärdssektorn.

Budgeten är vårt politiska redskap att trygga välfärden, den som påstår att budgeten inte innehåller politik lever långt från verkligheten. I varje budget görs noggranna politiska avväganden, särskilt när ekonomin är svag är kravet på prioriteringar extra hård. Det överskuggande politiska budskapet i den här budgeten är att välfärdsservicen fortsättningsvis är tryggad och att den ska tryggas på sikt.

Under vår regeringstid har inkomsterna sjunkit drastiskt och det tillsammans med insikten om att kostnadsutvecklingen inte kan tillåtas att öka ohämmat har föranlett oss att under våra år sätta hårdare ramar på verksamheter. Vi har fått lov att använda osthyvelprincipen inom alla områden och också i vissa falla lyfta bort viss verksamhet eller delar av verksamheter.  Det har inkommit protester från alla håll, kommuner, olika delar i vår organisation, anställda och enskilda personer som har påverkats av inbesparingskrav har helt förståeligt protesterat. Samtidigt har oppositionen sagt att vi gjort alldeles för lite. En del har påstått att vi gjort för mycket och det har funnits invändningar mot att det som genomförts varit fel att genomföra. Men så är det i den politiska debatten.

Att gå in i verksamheter och göra strukturförändringar tar tid. Det måste få ta tid, för människor blir berörda, stabiliteten blir lidande och därmed också människornas service. Våra förhållandevis korta mandatperioder gynnar inte ett långsiktigt arbete. Det är därför till fördel om vi politiker som är beredda att byta sida i enlighet med väljarnas vilja, också har beredskap att ta till vara och utnyttja det grundarbete som tidigare regeringar gjort.

Två stora reformer har diskuterats ingående i valet, en samhällsservicereform och en kortrutt.  Vi vet alla att något nu måste göras, löftet från flera partier i valet var att arbetet ska sätta igång omedelbart. Båda frågor har beretts av vår regering. Det finns underlag för att fortsatt jobb.

När det gäller strukturändring av samhällsservicen finns ÅSUB:s utredning och socialvårdsbyråns utredning om socialservicen som underlag. Det här båda dokumenten är goda underlag för ett fortsatt arbete med samhällsservicen. Resultatet är entydigt, vi måste göra något och särskilt den sociala servicen bör genomgå en strukturförändring. I socialvårdsutredningen finns en grund att gå vidare från och den processen borde igång så fort som möjligt.

Som jag ser det bör också andra delar av samhällets service samordnas på en samlad servicenivå och då kan modellen från socialvårdsutredningen tillämpas också på andra serviceområden.

Vi har inte i regeringen tagit ställning till hur reformen ska genomföras eftersom det självfallet är den nya regeringen som måste beskriva sin modell i sitt handlingsprogram. Däremot finns det pengar i budget så att arbetet kan komma igång omedelbart och att den tillträdande regeringen inte behöver avvakta till sin första tilläggsbudget.

Det har ju funnits olika syn hos de tilltänkta regeringspartierna hur en reform ska genomföras och också huruvida en reform egentligen behövs. Jag hoppas verkligen att den mer nytänkande falangen i kommande regering vinner över den konservativa falangen, för min åsikt är att det konkreta arbetet måste inledas omedelbart för att ålänningarna ska ha, också på sikt, en tryggad service var än man bor i landskapet och för att vi inte ska behöva se flera kommuner gå på knä.

När det gäller kortrutt är arbetet igångsatt men måste nu påskyndas. En del pengar finns i budgeten men vart efter trafikavdelningen presenterar kalkyler för driftinbesparingar måste lagtinget ha beredskap att skjuta till mera investeringspengar också i kommande tilläggsbudgetar.  Vi vill från landskapsregeringens sida se lösningar med extern finansiering, möjligen extra anslag eller annan finansiering, men oberoende av hur finansieringen ordnas är en utbyggnad av kortrutt en väl motiverad investering om man kan få ner de årliga driftsanslagen och samtidigt trygga en fortsatt livskraftig skärgårdsregion.

Fyra år i regeringen går fort, politiskt arbete är som sagt långsiktigt och allt som inletts har vi inte hunnit slutföra. Vi har lagt en grund för en hel del lagframställningar som vi hoppas att nya regeringen tar till vara. Vi har tagit fram en strategi för demilitariseringen och hoppas att den snart kommer till lagtinget för en parlamentarisk behandling. Förverkligandet av finansförvaltningslagen och det nya systemet för intern kontroll och uppföljning hoppas vi går vidare liksom också planerna på att förnya budgetsystemet och revisionen.

I det externpolitiska arbetet har också grunder lagts för fortsatt arbete. Vi har lyckats få till stånd goda formuleringar om självstyrelsens utveckling, språket, sjöfarten och vindkraften i Finlands regerings program. De skrivningarna utgör en bra plattform att stå på i de fortsatta förhandlingarna med regeringen i Helsingfors.

Det parlamentariska betänkandet om självstyrelsens utveckling har presenterats för den nya regeringen och det finns beredskap från justitieministerns sida att gå vidare med frågan.

Ett grundarbete är gjort när det gäller att övertyga om behovet av att avräkningsgrunderna ska förändras. Här hoppas vi också på att finansministern i Helsingfors ska föra frågan vidare.

Sjöfartsfrågorna har lyfts upp med nya statsministern, finansministern och Ålandsministern. Här finns all anledning att, med hänvisning till skrivningarna i regeringsprogrammet om sjöfartens konkurrensförutsättningar, med kraft motverka neddragningar av restitutionen som kan komma att ske när sjöfarten i kommande budgetar genomför sina inbesparingskrav på 20 miljoner. Näst år är ännu inte något hot, men i kommande budgetar finns en risk. Det är också viktigt att föra i hamn tonnageskattesystemet som har varit en snårig och krånglig väg p.g.a. EU bland annat.

I diskussionerna om vindkraften känns det som att vi tagit två steg fram och ett tillbaks under hela den här tiden som det varit aktuell. Vi ser nu fram emot att de politiska diskussionerna som är utlovade att ska föras inom Finlands regering ska leda fram till att våra företag, våra vindkraftsbolag, liksom andra företag i övriga landet ska kunna ta del av stödsystemet.

Under vår regeringstid har många arbetstimmar lagts ned på olika EU-frågor. Ett resultat är regeringens principdokument om hur Ålands ärenden ska skötas i förhållande till EU. I dokumentet samlas alla de för Åland viktiga inflytandefrågorna. Möjligheten för lantrådet att föra förhandlingar med statsministern, om vi har olika åsikt i någon EU fråga, är ett viktigt nytt inslag som visserligen ännu inte tillämpats under den här perioden men som ska utnyttjas så fort vi har en avvikande syn i en för Åland viktig fråga.

Min uppfattning när det gäller EU-arbetet är att genom att tydliggöra våra prioriteringar samt genom våra och justitieministeriets aktiviteter mot de olika ministerierna för att de ska känna till hur de ska hantera frågor som berör Åland så har vi faktiskt förbättrat arbetet med EU-frågorna, prioritering och bättre kunskap till ministerierna. Man försöker verkligen från ministerierna att komma oss tillmötes. Vi har klagat mycket att här finns problem. Det finns också problem när det handlar om hanteringen på svenska, men man försöker verkligen komma till mötes.

 Också vårt eget systematiska arbete med att utforma positioner har förbättrat möjligheterna att i ett tidigt skede vara med och föra fram våra ståndpunkter. 

Språket i relationerna med riket har varit ständigt på agendan. Svårigheterna är kända och av olika karaktär. De drabbar enskilda ålänningar direkt i deras kontakter till finska myndigheter och det försvårar kontakterna mellan åländska och rikets myndigheter. Vi kan konstatera att Finland får allt svårare att leva upp till sitt åtagande att sköta självstyrelsen på svenska när kunskaperna i svenska blir allt sämre inom ministerier och myndigheter.

Skrivningarna i Finlands regeringsprogram är dock starka och vi kan använda oss av dem i kommande förhandlingar. En liten arbetsgrupp tillsatt av justitieministern, där vår förvaltningschef har ingått har tagit fram nya riktlinjer för ministerierna när det handlar om Ålands hörande vid framtagande av propositioner. Vidare har en arbetsgrupp som ska utarbeta strategi för landets tvåspråkighet tillsatts under ledning av statsministern och i den arbetsgruppen ingår också lantrådet.

Som vanligt alltså, många svåra frågor på gång i kontakterna till Helsingfors. Också det externpolitiska arbetet är långsiktigt och tidvis tålamodsprövande. Ändå finns ingen annan väg framåt än att systematiskt bygga relationer och att med diplomati och goda argument övertyga representanter för regering och riksdag. Det är knappast en framkomlig väg att blåsa till strid och bygga upp konflikter till vår samarbetspart i Helsingfors. Jag hoppas verkligen att kommande regering fortsätter bygga relationer med diplomati som redskap och inte river ner genom att föra en konfrontationspolitik.

Det är i sanning ett mycket märkligt läge som vi befinner oss i när vi som avgående regering lägger fram den nya regeringens första budget. Självfallet är vi försiktiga med att måla upp stora politiska visioner och den tilltänkta regeringen tappar direkt fart när de inte kan formulera det första årets politik i sin budget. Fyra års mandatperiod är kort och en tillträdande regering tappar direkt flera månader för verkställande av den egna politiken. Det har sagts så många gånger förr, vi borde ändra på systemet. Den parlamentariska kommitté som hade uppgift att se över vallagen föreslog ingen ändring när det gäller tidpunkten för val vilket vi i regeringen respekterade. Men frågan är: borde inte detta tas till omprövning?

Jag önskar det nyvalda lagtinget lycka till både med budgetbehandlingen och i arbetet de kommande åren. 

Oberoende av politisk tillhörighet har vi fått ett gemensamt uppdrag av befolkningen. Förväntningarna på oss är att vi ska arbeta för ett framgångsrikt Åland och också med begränsade resurser sörja för en fortsatt god välfärd.  Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Lantrådet Viveka Eriksson berörde Finlands regeringsprogram och de skrivningar som finns där om det svenska språket. Jag tänkte först och främst på skrivningen om vårt önskemål om ett nytt självstyrelsesystem och en ny självstyrelselag. Personligen tycker jag inte att formuleringarna är särskilt starka. Jag tycker att formuleringarna är rätt blygsamma och delvis också rätt oklara. I sitt anförande sade lantrådet att det fanns beredskap hos justitieministern att gå vidare med den här reformen på basen av de här skrivningarna. Vi hade besök av justitieminister för cirka tre månader sedan. Jag undrar om det har hänt någonting sedan dess? För vid det tillfället verkade hon ganska oklar över vad hon skulle vidta för åtgärder på basen av de där skrivningarna.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! De skrivningarna som finns i Finlands regeringsprogram är en bra plattform att hänvisa till i de fortsatta förhandlingarna. Justitieministern lovade, när hon var här och också i andra kontakter som vi har haft, att de kommer att gå igenom de här frågorna i regeringen så att hon har regeringen med på det här arbetet. Det är väldigt viktigt att också den parten är inne på samma spår. Sedan har hon också talat om att man i första hand går vidare med en sakkunniggrupp, som får uppdraget att utmejsla frågeställningarna. Nu blir det upp till den nya landskapsregeringen att mera i detalj gå in i hur man ser det från den sidan. Nog hade justitieministern en väldigt stark ambition om att det här arbetet ska föras vidare. Dessutom har vi också förankrat det parlamentariska betänkandet hos alla partier i riksdagen, vi har pratat med statsministern om det, så det finns nog väldigt starkt förankrat. Men, det är aldrig lätt när man är två parter att få exakt som man vill. Det krävs mycket arbete förrän man är i mål.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Redogörelsen för justitieministerns ambitioner var tydliga och klara. Jag såg väldigt lite av vad regeringen här i Mariehamn har tillfört själva processen. Om justitieministern vill förankra frågeställningarna i regeringen må vara fallet om hon dessutom vill tillsätta en sakkunnig kommitté så gör hon det. Men jag tycker att Åland politiskt kommer in i ett för sent skede. Då är problemställningarna säkert ganska låsta redan, speciellt om de har varit i Finlands regering. Jag tycker inte att upplägget bådar gott för ett genomförande av kommitténs betänkande. Min uppfattning är att det från första början borde vara en politisk kommitté som har representation från Åland och från Finland.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag tycker faktiskt att ltl Sundback låter väldigt negativ. Landskapsregeringen har gjort otroligt mycket jobb för att få den här processen vidare. För det första tillsatte landskapsregeringen den parlamentariska kommittén som tog fram det här betänkandet just för att vi ska komma vidare. Sedan jobbade vi mot förra regeringen innan den avgick och sedan har vi jobbat mot den regering som sitter nu trots att den regeringen bara har suttit några månader. Jag tycker att ltl Sundback låter väldigt negativ. Nu har ltl Sundback möjlighet att delta i den här processen. När man är två parter så får man inte alltid exakt precis som man vill. Det gäller att övertyga med goda argument. Jag bara önskar ltl Sundback lycka till i den uppgiften.  

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa

Herr talman! Bilden som ni ser på väggen ska jag återkomma till senare. Innan vi går in på själva ämnet måste jag säga något om det som lantrådet redan var inne på, den konstiga situation som vi har här. Att en regering och en finansminister presenterar en budget i en situation där en annan majoritet ska förverkliga det som vi ska diskutera. Jag, ltl Johan Ehn och trafikminister Veronica Thörnroos var några av dem som ganska ljudligt, i samband med behandlingen av betänkandet och ändringen av vallagstiftningen, sade att den här saken borde vi korrigera. Vi fick inte gehör då, jag hoppas att vi får gehör i framtiden så att vi inte igen om fyra år ska vara i den situationen att en sittande regering och en finansminister, möjligen på väg mot oppositionsrollen, presenterar en budget för följande lagting.

Till själva ämnet. En internationell ekonomisk översikt först. Vad kommer att hända med Europa? Det känns som att marknaden i Europa som bäst byter regering efter regering. I Grekland har det varit en oerhört politisk turbulens, likadant i Italien med en ny regering där. Samma sak har nu skett i Spanien i och med senaste val. Vad ska komma därefter? Marknaden har tappat förtroende för dessa länder och vill inte till överkomliga räntor låna ut pengar till dessa länder längre. Marknaden byter ut politikerna till dem som de vill ha, på gott och ont. Hur har vi kommit dit att politikerna inte längre har makten över den verklighet som de europeiska invånarna lever i dag för dag? Situationen är oerhört turbulent, osäker och svår att förutspå. Vi får alla hoppas att saker och ting reder upp sig så att politikerna i Europa får kontroll över ekonomin igen.

När vi gick in i finanskrisen sade den här landskapsregeringen redan från början, med bifall från lagtinget givetvis, att vi måste börja skära i våra utgifter för att ta hand om vår egen ekonomi på ett ansvarsfullt sätt. Ute i Europa pratade man mest om behovet av stimulansåtgärder för att hantera den finanskris som vi hade då. Det hade säkert goda effekter men vi ser också resultatet av det nu, budgetunderskotten i länderna har vuxit och det har lett till nuvarande situation.

Det som kanske bekymrar allra mest är att marknaden och människorna ute i världen tycks ha glömt bort situationen i USA, nu när man har kunnat peka finger åt ett antal europeiska länder och EU. Faktum kvarstår, det stora hotet mot den globala ekonomin torde fortfarande vara det massiva underskott som hela tiden växer i USA:s ekonomi. Jag är rätt säker på att marknaden så småningom kommer att vända blickarna tillbaka mot situationen i USA.

Kopplat till den finska ekonomin och kopplat till den åländska ekonomin ser situationen betydligt besvärligare ut just nu än vad situationen gjorde när landskapsregeringen presenterade den senaste tilläggsbudgeten under våren detta år. Det här kommer förstås att synas på våra inkomster.

Under senaste vår räknade man i Finland med en tillväxttakt, en ganska positiv sådan för 2011 och också en motsvarande positiv tillväxttakt för åren därefter, 2012 och 2013. Första halvåret 2011 gick bra i den finländska ekonomin, men nu ser vi att utvecklingen bromsas upp. Många förutspår att vi i Finland snart är i den situationen att tillväxttakten går mot noll och kanske bli negativ vid årsskiftet och under de närmast följande kvartalen.

Finansministeriet har inte velat ge sådana prognoser. Men man kan inte se det som ett helt osannolikt scenario att så kan bli fallet.

Jag vill säga något kort om självstyrelsepolitiken innan jag går in mera detaljerat på landskapets budgetekonomi.

Avräkningsbeloppet, avräkningsgrunden och behovet av att ändra den har hela tiden under den här mandatperioden funnits som ett viktigt moment, något som vi har arbetat för. Men såsom vi har redovisat för lagtinget så ville vi få frågan om finansieringen av Finlandskabeln klar innan vi mera formellt i detalj skulle gå in för förhandlingar med regeringen i Helsingfors. Nuvarande statsminister, dåvarande finansminister, Jyrki Katainen har fått informationen. Det är alltid svårt att uttala sig om hur någon annan person har ställt sig i en fråga, men vi har inte uppfattat det från hans sida som ett fullständigt nekande till att föra den diskussionen. Samma situation uppfattar jag att vi har nu med sittande finansminister Jutta Urpilainen.

Därmed har landskapsregeringen, som resultat av förhandlingar med sittande finansminister, formellt skickat över en begäran och material till henne för att åstadkomma en situation där mera detaljerade förhandlingar kunde startas upp i form av en partsammansatt arbetsgrupp. Den här landskapsregeringen får lämna över det här arvet till nästa landskapsregering att förvalta efter bästa förmåga.

Helt klart är att det finns grunder för att få avräkningsgrunden korrigerad, dels finns det ett antal budgetbeslutet i statsbudgeten där man har ändrat på den statliga finansieringen som, med de skrivningar som finns i självstyrelselagen, utgör en tydlig grund för att man bör se över beräkningen av avräkningsbeloppet. Och sedan det faktum att befolkningsutvecklingen har varit positiv här på Åland i förhållande till den finländska befolkningsutvecklingen.  När självstyrelselagen antogs 1991 förekom ett befolkningsförhållande så att den åländska befolkningen utgjorde 0,49 procent av den finländska befolkningen. Nu som bäst är relationstalet 0,52.

Herr talman! Sedan till landskapets budgetekonomi och närmast de siffror som finns i den allmänna motiveringen i budgetboken på sidan 5-7. I stort följer landskapet nu i detta budgetförslag det antagandet som gjordes när tilläggsbudgeten lades senaste vår. Där fanns en motsvarande tabell.

Gällande konsumtionsutgifterna hade vi en prognos på lite drygt 187 miljoner, nu är summan 188,5 miljoner avrundat. Vi har hållit nivån på konsumtionsutgifterna förutom en viss ökning på ÅHS och en viss ökning på sjötrafiksidan. Men vi har hållit i stort sett det som lagtinget gick in för, åtminstone det som lagtinget fick information om under den behandlingen.

De stora förändringarna i detta förslag jämfört med ramen ligger närmast i att vi nu kan kalkylera att vi kan budgetera för ett utdelningsbart netto gällande PAF-medel på 20 miljoner euro, vilket vi inte kunde veta då.  Via den här budgeten med statens hjälp är vi inne för att finansiera Finlandskabeln med 10 miljoner euro. Till de här båda delarna finns det ökade inkomster och ökade utgifter också.

Budgetförslaget för 2012 är knappast särdeles dramatiskt i förhållande till den ram som presenterades under våren. Underskottet ligger isolerat för året ungefär på samma nivå. Däremot kan vi se att situationen för innevarande år siffermässigt i varje fall är något bättre i form av ett något högre avräkningsbelopp och i form av en tillfällig temporär inkomst som hör ihop med kommissionens behandling av i IT-byn och de stöd som kommissionen har kommit fram till att gavs till projektet. Det här ger en tilläggsinkomst, åtminstone bokföringsmässigt vid det här skedet, eftersom en faktura har skickats ut som medför att läget förbättras ganska radikalt budgetmässigt för 2011 mot den planering som vi hade tidigare. Den här temporära inkomsten medför att vi väljer att behålla ungefär motsvarande belopp av utjämningsfonden kvar till år 2013.

Ackumulerat i enlighet med budgetförslaget ska det föreligga ett underskott totalt sett på 76-77 miljoner euro i slutet på år 2012, om verkligheten utvecklas såsom vi nu tror och prognostiserar.

Det här är en siffra som jag tar ur mitt minne, men då när finanskrisen utvecklade sig som allra mest negativt hade vi en farhåga när vi såg det som mest nattsvart att situationen skulle ha varit minus 116 miljoner i slutet av 2012. Det har gått något bättre, delvis tack vare att vi har sparat lite mera pengar och delvis tack vare högre inkomster.

Jag kanske kan säga något mera om PAF-medlen. Landskapsregeringen föreslår att vi ska använda oss av PAF-medel för att förverkliga ombyggnaden, renoveringen av den geriatriska kliniken på ÅHS-området. Vi gör den bedömningen att ett sjukhusbygge för äldre faller in inom den ram som PAF-medel är tänkta att användas för. Såsom budgetförslaget säger så vill vi använda det överskott som nu genereras med början från 2011. PAF har hela tiden genererat överskottet. Under de två föregående åren var vinsterna betydligt lägre, nu har vinsterna ökat igen så att vi ser att det kan finnas ett utrymme att använda cirka 10 miljoner euro för den utbyggnad som säkert kommer att beslutas om ganska snart. Därför berör PAF-intäkterna vår ordinarie verksamhet och vår budget, vilket är något avvikande från det normala.

Ännu något om prognoserna för 2013. Jag och landskapsregeringen har sagt många gånger att målet är att vi ska kunna ha budgeten i balans 2013. De här siffrorna pekar dessvärre inte på detta. Här finns prognostiserat ett stort isolerat underskott för 2013, 24 miljoner lite drygt, om man bortser från att det finns lite pengar kvar i utjämningsfonden. Man ska komma ihåg att prognoserna för avräkningen var satta förra våren innan finanskrisen, och den lilla tillväxt som fanns, övergick i skuldkrisen. Det visar sig att prognoserna på avräkningsbeloppet är betydligt lägre än vad de var då. Här finns ett glapp på cirka 10 miljoner i vad vi förväntar oss i avräkning för 2013 och i vad vi förväntar oss nu i förhållande till det som vi förväntade oss förra våren. Sedan finns här också en utgiftspost gällande kapitaliseringen av Kraftnät Åland som landskapsregeringen och lagtinget tog ställning till i samband med att beslutet om garantier för lån som upptas av Kraftnät Åland för Finlandskabeln togs här för bara någon månad sedan.

Till stora delar beror det här stora underskott på sämre utveckling av avräkningen men också på grund av temporära kostnader. Sedan finns det också förstås ett antal förklaringar till som jag kanske inte ska gå in på här.

Jag återkommer till detaljer under övriga avdelningar och finansavdelningen under fortsatt debatt.

Jag vill säga något om det förslag som ligger på finansavdelningen, gällande att vi ska fasa ut kompensationen för vissa avdrag som finns i kommunalbeskattningen. Det här berör i första hand resekostnadsavdraget och sjukdomskostnadsavdraget. De är de tunga avdragsposterna i lagstiftningen och i den här budgeten.

Som stöd för den här åtgärden skulle jag vilja visa den bild som jag har på väggen här och föra ett resonemang kring den bilden.

 

 

De här siffrorna indexjusterade. Det som vi ser framför oss visas i ett penningvärde av idag, 2011, så att siffrorna är jämförbara med varandra.

Åren 2007-2012 där 2012 och delvis 2011 är prognoser och budgetförslag. År 2007 hade landskapet en sammanlagd inkomst från avräkningsbeloppet och flitpengen totalt sett på de här huvudkällorna på 254 miljoner euro. Den övre grafen visar landskapets inkomster och den nedre visar kommunernas inkomster. Sedan dalade inkomsterna mycket och var nere i 186 miljoner år 2010 för att nu ha stigit till 220 miljoner. Vi ligger fortfarande, indexjusterat, med 34 miljoner lägre inkomster nu än 2007. År 2007 var ett toppår, inkomsterna var förstås lägre före det. Det här visar lite av dramatiken i finanskrisens verkningar på Åland.

Här finns en sammanställningen av huvudinkomstkällorna från kommunerna. Det är hela landskapsandelar och kommunalskatter. Kommunerna hade en inkomst år 2007 på 123 miljoner euro. Nu prognostiseras inkomsterna för 2012 på 130 miljoner euro. Man ska komma ihåg att i 2007 års siffror finns landskapsandelar för anläggningsprojekt om 10 miljoner euro också inräknade. Därför torde de här siffrorna ändå vara hyfsat jämförbara. Man kan inte säga att kommunernas inkomster har ökat dramatiskt under åren 2007-2012, men de har ökat något och åtminstone legat ganska plant jämfört med landskapets motsvarande.

Därför menar landskapsregeringen att det finns anledning att nu på allvar sätta igång med det som ibland kallas kommunreform och ibland samhällsreform. Vi måste hitta ett sätt att hållbart finansiera offentlig serviceproduktion inom axel kommunerna och landskapet så att ekonomierna för båda parterna kan vara hållbara på sikt. De här siffrorna visar att landskapet själv har svårt att ta på sig hela bördan av behovet av inbesparingar.

Vi föreslår att de avdrag som tillsammans har kostat cirka 1,6 miljoner euro per år ska fasas ut så att kommunerna tar kostnadsbördan av de avdragen framöver. Sedan måste det säkert föras en diskussion om huruvida avdragen ska finnas kvar. Den här landskapsregeringen bedömer i det här skedet att det inte finns någon anledning att ändra på det.

De avdrag som föreslås i rikslagstiftning för att sänka skatterna för invånare i Finland föreslår vi att också ska genomföras på Åland i motsvarande grad, så att det sker en skattesänkning till den delen, åtminstone för vissa kommuninnevånare, beroende på hur avdraget utformas. Också det här bedömer vi att är en kostnad som kommunerna ska kunna ta i den här situationen.

Som morot i stället föreslår vi en ökning under momentet samarbetsunderstöd för att med drivkraften av en piska och den andra sidan med en morot försöka förmå kommunerna till att utöka och förbättra samarbetet med målet att produktionen ska bli ännu effektivare. Lagstiftningen gällande samarbetsunderstöd behöver skrivas om. Det blir något som den kommande regeringen får ta ställning till mera exakt, beroende på hur diskussionerna förs nu här i salen i samband med budgeten. Sedan får man se hur väl vi kan utforma ett sådant instrument. Det är nödvändigt att vi gör något med kostnaderna i offentlig serviceproduktion, kostnaderna behöver minskas ytterligare.

Förutom frågan om samhällsreformen för att minska på kostnaderna på sikt så har också frågan om kortrutt i skärgårdstrafiken diskuterats livligt. Man har nämnt de här två sakerna som möjliga inbesparingsåtgärder.

Landskapsregeringen föreslår ett ganska stort och radikalt ingrepp i den kommunala finansieringen för att komma framåt i samhällsreformen. Vi föreslår också att vi nu på allvar ska komma i gång med utbyggnaden av kortrutt genom att avsätta pengar och under 2012 starta upp ett konkret projekt, linfärja mellan är Jurmo och Åva.

Därmed, herr talman, avslutar jag den allmänna delen och återkommer senare.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Först vill jag rikta ett tack till finansminister Perämaa för en mycket god överblick av det budgetförslag som nu ligger. Jag fäste mig speciellt vid beskrivningen om orsakerna till underskotten 2012 och 2013. Finansministern lyfte fram inkomstminskningarna vad gäller avräkningsbeloppet som det stora problemet. Samtidigt ser vi nog att de totala inkomsterna stiger mellan åren 2010 och fram till 2012 med nästan 15 procent, medan utgifterna ändå inte har stigit i motsvarande grad, men någon budget i balans ser men inte i sikte 2013.

Kan man ändå inte se det på det sättet att strävandena att sänka framförallt kostnaderna på överföringsutgiftssidan inte riktigt har gett det resultat som man trodde från landskapsregeringens sida när man prognostiserade en möjlighet till budget i balans 2013?

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Mats Perämaa, replik

Jag håller inte riktigt med om detta, herr talman. Däremot finns det vissa element i överföringsutgifterna som var svåra att prognostisera, kanske det till och med var omöjligt att riktigt få en kontroll över dem i samband med att ramen lades för 2013 senaste vår. Det finns bland annat en detalj gällande LBU-programmet där man då inte från det materialet kunde klä det i siffror att en större del måste finansieras direkt nationellt och en mindre del via en kombinerad finansiering med EU och landskapet. Sedan har det också skett en förskjutning som är teknisk, kostnaden förs på år 2013 i stället för år 2012 gällande samma program. Det finns sammantaget ett antal godtagbara förklaringar till att kostnaderna för 2013 ger en negativ bild.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag förstår även den typen av förklaringar och kan följa med i resonemanget. Man får ändå konstatera att den målsättning som landskapsregeringen hade, en budget i balans 2013, den kan man inte i första hand skylla på att vi har en utveckling på inkomstsidan. Det finns att jobba med ytterligare förändringar av kostnadsstrukturerna, såsom ministern själv lyfte fram. Jag ville få en bekräftelse på att det kanske finns minst lika mycket arbete att göra vad gäller kostnadsstrukturen som att diskutera inkomsterna.

Om vi går tillbaka till de förslag som minister Perämaa har lagt tidigare så har det visat på att man ska sänka kostnaderna ytterligare. Det kanske inte syns direkt i siffrorna för 2012 och 2013. Vi hade en skillnad mellan 2010 och 2011 som var ganska betydlig vad gäller utgifterna. Men sedan från 2012 och 2013 har utgifterna en tendens att stiga på nytt.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Prognosen senaste vår för budgetläget 2013 var ett minus på 3 miljoner. Det betraktar vi i princip som i balans. Nu finns här ett 10 miljoners glapp i minskning av avräkningsbeloppet, 9,5 tror jag att det var men vi avrundade summan till 10. I förhållande till prognosen då och prognosen nu är 5 miljoner åtminstone kapitaltillskott till Kraftnät Åland, det är cirka 15 miljoner. Förslaget ligger på 24 miljoner, så då ligger skillnaden på under 10 miljoner, och vi hade 3 miljoner. Det är ett spel på 5-8 miljoner. Jag håller med om att det är i fel riktning.

Som svar på frågan är mitt uttalande att man absolut måste fortsätta med arbetet att få ner utgifterna. Vi ska inte bara ha budgeten i balans, vi ska börja spara pengar inför kommande kriser igen också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Den avgående regeringen har ju haft ambitioner och också gjort inbesparingar. De inbesparingar som jag tycker att har varit väldigt omotiverade eller kanske inte riktigt bra skött är neddragningarna som man har gjort på kommunerna. Under den här perioden från 2008-2011 så har man via olika åtgärder minskat kommunernas intäkter med nästan 6 miljoner. Nu föreslår man också i nästa års budget att man ska höja både grundavdraget och arbetsinkomstavdraget men inte kompensera kommunerna, vilket man gör i riket för att kommunerna ska kunna bära kostnaderna för sina sociala verksamheter.

Minister Perämaa säger att man har gjort bedömningen att kommunerna kan ta den här kostnaden. Vilka grunder har man för den bedömningen?

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! I det här förslaget såsom det är lagt så kompenseras inte kommunerna för de nyss nämnda avdragen, det är sant. Men när det framställts som om man på rikshåll enbart skulle gå in för att positivt nog sänka skatterna, kompensera kommunerna för det och inte göra någonting annat så är det en helt felaktig bild. På rikshåll sänker man också statsandelarna, vilket omräknat enligt befolkningstal skulle leda till ett bortfall här på Åland i landskapsandelssystemet mellan 3,2–3,3 miljoner euro. Det betyder att de åtgärder som föreslås i vår landskapsbudget för nästa år där är åtstramningen gällande kommunerna betydligt mindre än vad de är på rikshåll.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker att klargörandet lite missar målet. Ministern säger att han har bedömt att kommunerna kan ta den här kostnaden. Vilka är de grunderna? Jag har svårt att se att Sottunga, Kökar och kanske också vissa andra kommuner kan ta den här kostnaden. Jag tror inte heller att det är någon kompensation att man uppmuntrar till samarbete. Att genomföra sådana processer går ju inte på ett år för att finansiera sociala kostnader. Vilken nytta gör det här med tanke på inbesparingarna i landskapets budget? Som jag förstår så gör det ingen nytta alls.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Bedömningen från landskapregeringen sida är den att vi måste komma vidare med frågan om samhällsreformen. Det är lite förvånande att socialdemokraterna nästan ifrågasätter det. Det är nästan häpnadsväckande. Vi får se vad som står i handlingsprogrammet så småningom. Vi måste komma till inbesparingar och vi måste jämna upp kostnadsfördelningen mellan landskapet och kommunerna. Bilden visar ganska klart att det måste finnas en fördelning.

Situationen i Sottunga, på Kökar och kanske i andra små kommuner löser man kanske inte genom den här åtgärden. Men i det här skedet måste vi också se kommunerna som en helhet medan vi samtidigt kan hjälpa dem som är mest utsatta. Vi måste komma till samarbete på ett eller annat sätt för att spara pengar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag tycker att det var en god presentation som finansministern gav. Jag fäste mig också lite vid resonemanget kring kommunernas ekonomi. Om vi tittar på kurvorna och tar fasta på de avdrag som ministern själv nämnde, kompensation för förlust av skatteintäkter, så om jag kommer ihåg rätt så försvinner cirka 1,8 miljoner under en treårsperiod. Staten höjer grundavdraget, båda de avdragen innebär ytterligare samma summa 1,6 miljoner, tror jag. Kurvan kommer inte att stämma om man beaktar det. Jag tror inte att det här är rätt väg att gå för att hållbart finansiera samhällsekonomin som minister Perämaa sade. De mellansmå kommunerna är ju oerhört kostnadseffektiva om man jämför med landskapets egen verksamhet eller med Mariehamn stads verksamhet. Jag är lite orolig för att det här är något som är på väg att slå sönder kommunstrukturen vid ekonomiskt hänseende. Jag förstår inte riktigt det här resonemanget.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Diskussionen måste föras dels på ett plan för hur man ska säkerställa sig om att invånarna ute i våra randkommuner, invånarna, inte nödvändigtvis kommunerna, ska kunna få ta del av den offentliga serviceproduktionen på bästa tänkbara sätt. Samtidigt måste vi på ett större plan föra diskussionen hur vi ska finansiera all den här verksamheten, vad som ska finansieras av landskapet och vad som ska finansieras av kommunerna. Det är skäligt att visa och redovisa intäktssidan för hur kommunsektorn respektive landskapssektorn har sett ut under de år som har gått. Landskapet har tappat oerhört mycket inkomster och kommunernas inkomster har planat ut och vuxit något. Då kan man inte låta bli att föra diskussionen om hur man fördelar finansieringen av den här verksamheten inom hela det här området.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag håller i grund och botten med om rätt mycket av det som finansministerns säger. Jag håller med om att diskussionen måste föras. Men jag tycker att man borde föra diskussionen om vem som ska göra vad och hur den framtida kommunstrukturen ska se ut innan man börjar åderlåta kommunernas ekonomi. Det är jag lite tveksam till. När det gäller det här ärendet så tycker jag att man lite kommer med fel ända först. Ta en ordentlig diskussion först, se hur vi ska ha det framöver och sedan gör man de ekonomiska justeringarna. Jag noterade att finansminister Perämaa sade att man måste komma vidare med samhällsreformen. Om det är detta som är huvudsyfte bakom de här ändringarna då kan jag förstå det, för det leder obönhörligen till att man måste komma vidare. Men jag är inte alls säker på att det är det bästa för samhällsekonomin.

Minister Mats Perämaa, replik

Herr talman! Vi har en lagstiftning som säger att vi kan ge samarbetsunderstöd för de kommuner som vill samarbeta. Vi har haft ett mindre belopp, knappa 200 000 euro för det ändamålet. Några få mindre projekt har förverkligats under den här mandatperioden. Redan det säger att det verktyget har varit väldigt trubbigt. Det har inte räckt till för att skapa mera samarbete. Den enda åtgärden med en delvis minskad finansiering vad gäller kompensation för avdrag där vi för över pengar för samarbetsunderstöd och istället säger att vi vill skriva om den lagstiftningen så att den kanske sporrar ytterligare och leder till samarbete. Jag har svårt att se de åtgärderna och ett utvecklat samarbete på något sätt skulle kunna skada den kommunala strukturen så som den är idag. Det är ju det som vi alla egentligen pratar om att behöver genomföras. Det låter på ltl Anders Eriksson som om vi skulle gå tillbaka fyra år i tiden.  

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Herr talman! Europa och stora delar av världens länder upplever en skuldkris som är oöverblickbar för vår ekonomiska framtid. Helt klart är att krisen kommer att dra ut på tiden i många år, kanske upp till 10 år. För ingen har ännu hittat på en enkel formel att få bort eller minska skulderna.

Det är precis som när vi människor skuldsätter oss, vi måste amortera och betala ränta för skulden och det måste även dessa skuldtyngda länder.

Skuldsättningen ute i Europa är mycket alarmerade. Vi har hört om Grekland och Italiens skuldsättning som är ca 150 procent av BNP.

Herr talman! Men vad det inte talas så mycket om är att de stora ekonomiska länderna i Europa såsom Tyskland, Frankrike och Storbritannien har en skuldsättning på ca 80 procent av BNP. Det här är antagligen än värre.

Vi vet att långivarna till länderna fungerar likadant som långivarna till oss människor. Ju högre skuldsättning vi har och ju sämre säkerhet vi har desto högre ränta kräver långivarna. Det är exakt det som nu händer med Grekland, Italien och andra överskuldsatta länder. En ränta på 7 procent och däröver är inte någon ovanlighet längre.

Om vi tänker oss att Åland skulle ha samma skuldsättning som de tre största ekonomierna i Europa, dvs. 80 procent av BNP så skulle landskapet Åland ha 800 miljoner euro i skuld.

Om vi antar att vår medelränta på denna skuld skulle vara 5 procent så skulle våra ränteutgifter vara 40 miljoner per år att lägga på till våra andra utgifter. Det här skulle betyda att vi skulle behöva spara 40 miljoner till per år. Det här är mycket stora siffror. Det här är en av anledningarna till varför vi på Åland har det bättre än många andra länder runt omkring oss.

Man kan konstatera att det egentligen finns bara två länder eller självstyrande regioner som är skuldfria i Europa; Norge och Åland.

Landskapets skuld i förhållande till BNP är under 1 procent. I praktiken är den noll. I och med att landskapet Åland transfererar vissa lånesummor så kan man säga att den ligger på 0,5-0,6 procent av BNP, i praktiken ingenting.

Kommunernas skuld i förhållande till hela Ålands BNP är 5 procent. Vissa kommuner har en hyfsad god likviditet. I praktiken ligger den på 3 procent. Summa summarum, det offentliga skulderna på Åland är egentligen noll procent av BNP, totalt sett.

Varför Åland hittills har klarat sig bra beror en stor del på de besparingar som gjordes under åren 1995-2007 och dels att nuvarande landskapsregering har hållit en stram budgetering. Under åren 1998-2007 lades 150 miljoner euro på hög på finanschefens bord. Detta till trots så ökade den åländska offentliga välfärden markant under samma period.

Herr talman! Nu kommer jag in på ett diagram.

Här ser vi besparingarna, som jag just nämnde. Vi ser att besparingarna ökade varje år fram till år 2008 då vi låg på cirka 150 miljoner i kassan. Sedan dess har det sjunkit ganska dramatiskt. Utgående från det här budgetförslaget skulle det ligga nere på 40 miljoner i sparade pengar.

Herr talman! I och med att vi måste ha en viss likviditet, kanske på 20 miljoner, betyder att man kanske år 2013, 2014 måste låna upp pengar om man inte får hejd på utgifterna.

Vi kan också titta på ett diagram som gäller skatteinkomsterna, som finansministern också visade. De här siffrorna är inte inflationsjusterade, men de är ganska lika ändå i och med att inflationen har varit marginell under de här åren.

Våra skatteinkomster de senaste fyra åren är något lägre än de fyra föregående åren. Men vi börjar närma oss toppåren 2007-2008. Om det stagnerar på 2012 eller 2011 års nivå så ser det ändå ganska hyggligt ut.

Man kan fråga sig vad det beror på att våra sparade pengar minskar när inkomsterna ser hyggliga ut? Det ser vi svaret på här. Det är konsumtionsutgifterna som har farit iväg ganska mycket, de stiger varje år.

 

Det ska observeras att till och med 2010 är det ett bokslut, år 2011 är inklusive andra tilläggsbudgeten och år 2012 är den liggande budgeten. Det kan vara så att konsumtionsutgifterna blir något lägre år 2012, vilket vi ska hoppas innan bokslutet kommer.

Konsumtionsutgifterna har stigit markant. Överföringsutgifterna har gått ner ganska mycket från 2008 och nu stiger de igen, mycket på grund av överföringen för kabeln och att PAF ger mera pengar att spendera på överföringsutgifter.

Vi ser också att investeringarna har gått ner ganska mycket de senaste 4-5 åren och börjar nu nå en botten, om vi ska ha en så pass hög reinvestering så att vi håller nuvarande byggnader, vägar, broar och färjor i dagens skick. Om vi kommer för lågt betyder det att vi kör ner kapitalet för mycket.

Min bedömning är att investeringarna måste ligga helst på 20 miljoner och kanske lite över. Det är inte så lätt när man ska strama åt. Det är alltid lättare att ta av investeringar, men det är lite att skjuta problemen framför sig.

Herr talman! Vad bör nu göras för att råda bot och förändra trenden så att de sparade pengarna behålls på ungefär nuvarande nivå och kanske trappas upp i sakta mak för att ta till i kommande lågkonjunktur? Vi vet inte ens när nästa högkonjunktur kommer. Vi kanske får leva ännu många år i en lågkonjunktur. Målsättningen måste i alla fall vara att vi ska försöka bygga på de sparade pengarna för att man ska kunna ta fram dem när krisen fördjupas igen.

Herr talman! Som jag sade tidigare så tycker jag och centerpartiet att vi har ett bra utgångsläge. Vi är i princip skuldfria och har ännu en viss besparingsvolym.

Observera att samtliga partier gick ut i valet med att vi inte skulle låna pengar. Jag hoppas att det vallöftet kan stå fast. Men för att hejda utgiftsökningen så måste den nya regeringen komma med en tilläggsbudget i mars för att där visa hur man ska få budgeten i balans inom ett antal år.

Min bedömning är att konsumtionsutgifterna, överföringsutgifterna och inkomstökningarna måste tillsammans medföra en minskad nettokostnadsbelastning på landskapets budget med 15 miljoner euro utgående från det liggande budgetförslaget. Kanske det inte kan uppnås den första tiden men tilläggsbudgeten måste visa att senast år 2015 ska budgeten vara i balans. Om vi inte lyckas med detta kommer vi antagligen att hamna i en lånespiral som kommande generationer kommer att vara tvungen att båda amortera och betala ränta på.

Herr talman! Hur ser då lösningen ut i praktiken? Vad kan vi göra för att minska våra utgifter och kanske öka våra inkomster utan att det ska bli svårigheter ute i samhället och hos folket? Man har ofta nämnt orden samhällsreform, effektivare verksamhet och kortrutt och man tror att de med ett trollslag ska fixa vår ekonomi. Ingen har riktigt kunna visa ännu vad det innebär i siffror och hur mycket det skulle spara. I den här talarstolen har det nämnts att en samhällsreform skulle spara 20 miljoner, sedan satte man punkt för det uttalandet utan att närmare kunna visa vad det skulle betyda och medföra.

Det finns bara en praktisk lösning på problemet; lite mindre offentlig service, högre avgifter för offentlig service och ca 2 procent högre kommunalskatt. Det är antagligen detta som måste till. Det har också den här budgeten delvis visat i och med att man tar bort kompensationerna för vissa Ålandsavdrag till kommunerna, vilket antagligen betyder att kommunerna måste höja skatten.

Min egen kommun Saltvik har idag 16,25 procent i skatt brutto, efter avdrag ligger procenten på 10,7. Med 10 procent skatt i kommunerna finansierar man åldringsvård, skolor och barndagvård tillsammans med landskapsandelar förstås. Det är ingen hög skatt för invånarna. Jag tror att man är beredd att betala något mera skatt för att man ska kunna behålla välfärden och att vi får ekonomin i balans. Det finns inte någon annan trollformel. Man kan stå här uppe och prata hur mycket som helst om samhällsreform och effektivare verksamhet, de orden hjälper inte, det måste vara konkreta handlingar.

Sedan är jag och centerpartiet absolut inte främmande för förändringar som kan visa att vi kan ha en billigare verksamhet med bibehållen service och att hela Åland kan leva. Samhällsreform får inte betyda en centralisering, vilket man kan tro ibland.

Herr talman! Försämringar och förändringar får inte drabba de svagaste i samhället. Då tänker jag på att sjukvården måste få resurser som garanterar den nuvarande vården. Dock kan man höja de enskilda avgifterna med bibehållet högkostnadsskydd. Det är ett sätt.

Vård av de äldre måste också prioriteras i det här sammanhanget. Det är de som en gång med svett och möda byggde upp det fina samhället och vi måste garantera dem minst nuvarande vård.  Det är vår generations absoluta skyldighet. Det får inte sparas på sjukvård och äldreomsorg. Det andra måste vi titta på och där måste det dras ner lite.

Till sist, herr talman, kan vi konstatera att om vi får behålla nuvarande nivå på skatteinkomsterna, om vi får behålla full sysselsättning som vi har idag så ska det inte vara omöjligt att uppnå balans i budgeten år 2015 med bibehållen välfärd.  Tack, herr talman.

Ltl Roger Jansson, replik

Tack, herr talman! Tack kollegan Karlsson för en god analys av situationen, den korrekta bilden av de europeiska bekymren och de risker som det kan innebära för oss.

När det gäller skuldsättningen blev det en liten glansbild för Ålands del och den skulle jag gärna vilja ha en kommentar på.

Enligt det här budgetförslaget kommer också Finland att visa när året är slut en skuldsättning på 89 miljarder euro, vilket blir 450 miljoner euro utslaget på Åland. Sedan har vi den kommunala skuldsättning som ska läggas på så då blir det 80 miljoner till, alltså 530 miljoner euro. Det är inte någon bra siffra för Ålands del, särskilt i jämförelse med de nordiska länderna ligger vi relativt risigt till. Skulle vi dessutom behöva låna i landskapet så skulle situationen närmast bli katastrofal för våra medborgare.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Man kan diskutera ganska mycket runt omkring finska statens skuldsättning i förhållande till oss. Det är klart att det berör oss på ett vis. Men det betyder att finska staten måste ta in mera inkomster, vilket betyder att vi får högre avräkningsbelopp. Jag tycker inte att det finns så där stark koppling rent ekonomiskt. Däremot har kommunerna en skuldsättning som ligger på 50-60 miljoner euro. Vi vet också att likviditeten ligger på 25 miljoner. Nettoskuldsättningen för kommunerna ligger på 25 miljoner euro. Man ser också att kurvan planar ut. Om kommunerna skulle börja syssla enbart med sin kärnverksamhet och inte med uppvärmda fotbollsplan, simhallar och alla möjliga hus med tinnar och torn så tror jag att man skulle komma ner i kostnader ganska mycket.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Skuldsättning i förhållande till BNP när det gäller de europeiska siffrorna så talar man inte om någon nettobelåning, utan det är frågan om en bruttoskuldsättning. Det är den skuldsättningen som man betalar räntor och amorteringar på.

När det gäller den finska skulden på snart 89 miljarder euro så är alla medborgare i landet med och betalar lånekostnaderna, innehållande räntor och amorteringar, via sina skatter, vare sig det är direkta skatter, löneskatter eller konsumtionsskatter. Det spelar ingen roll var vi bor i landet, vi är alla med och betalar dem. Det påståendet kan man inte kullkasta med resonemanget om att vi får tillbaka ju mer staten tar in för kommande kapitalkostnader.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag håller fortfarande inte helt med ltl Jansson, med det kanske man inte ska göra.

I finska statens budgetbok finns det en ränteutgift på lånet. Men i vår budget finns det inte några ränteutgifter på något lån. Det är skillnaden. Vi pratar om budgeten nu ja. Till den delen får de finska medborgarna sämre service än de åländska medborgarna om man ska ha budgeten i balans. Det är otvivelaktigt så.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag gillar när ltl Runar Karlsson säger att vi har det mycket bättre än många andra länder. Jag håller med om skuldsättningen, jag hade också samma reflektion som kom upp i det tidigare replikskiftet. Finland har nästan hälften av sin BNP i skuldsättning och det ansvar vi solidariskt har här på Åland så länge som Åland hör till Finland. När man pratar om noll procent skuldsättning så stämmer det inte. Det stämmer inte heller om man beaktar pensionsskulden som också är en typ av skuldsättning.

Däremot när det gäller problemen med de ökade konsumtionsutgifterna så har jag pekat på det i tre år. Jag tycker att det är bra att man nu också från centerns sida inser att det här ett stort bekymmer.

Står centern bakom nedskärningarna till kommunerna och de effekter som de kommer att ha på kommunstrukturen?

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Centern har varit med och lagt fram det här förslaget. Det finns ingen i regeringen från centerns sida som haft någonting emot det. Därmed står centern bakom det. Jag tror att kommunerna tål det här. Vi vet att det finns fyra kommuner på Åland som har en jätte effektiv verksamhet. Det är Hammarland, Jomala, Lemland och Saltvik. Skulle de andra kommunerna ha samma effektiva verksamhet så skulle det inte alls vara problem med den kommunala ekonomin på Åland. Det är helt klart. Det kanske rör sig om att kommunerna måste höja skatten med under en procent för att kompensera de här avdragen. Som jag sade tidigare så ligger nettokommunalskatten på Åland på ca 10-12 procent. Man är nog beredd att betala lite mera för den service som man får.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Orsaken till att jag frågade är för att de i centern ibland kan vara lite finurliga. Fast man är med i regeringen så är man opposition, därför vill jag höra hur det här förhåller sig. Nu tycker jag att ltl Karlsson kanske lite lutar åt det när man pratar om att man eventuellt kanske får kompensera det. Det blir lite otydligt för mig. Jag delar inte ltl Karlssons uppfattning när han tror att kommunerna klarar av det här. Vissa av de åländska kommunerna ligger redan så pass tight till så jag tror inte att de klarar av en sådan här sak. Därmed inte sagt att vi ifrån Ålands Framtids sida inte tycker att man ska göra någonting. Vi ska ta en diskussion, vi ska se till vem som ska göra vad och vi måste styra upp det här. Jag tror att det är fel väg att gå att skynda på kommunsammanslagningar genom att skära ner den ekonomiska kompensationen till kommunerna. Vi har synbarligen olika åsikter där.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det finns två kommuner på Åland som har det dåligt ställt. Det är klart att till den delen måste landskapsandelarna förändras så att de få lite mera pengar eller om det redan finns i systemet att man kan ge enligt särskild prövning. Man kan inte låta dem vara. För övrigt har kommunerna det hyggligt ställt så länge man håller sig till kärnverksamheterna och inte håller på med så mycket annat. Man klarar gott och väl vård, skola och omsorg för de pengar som man får in idag, men håll inte på med så mycket annat! Det är klart att man får problem om man blir överskuldsatt. Vård, skola och omsorg är kommunernas primära skyldighet, det är detta som man ska syssla med och inte så mycket annat. Jag är fullständigt övertygad om att man klarar av det med nuvarande verksamhet och det har de här kommunerna visat. Det finns två kommuner som har en måttlig befolkningsökning som klarar det bra. Jomala och Lemland som har en dramatisk befolkningsutveckling klarar det också bra. Man klarar det bra bara man har vård, skola och omsorg som sin huvudsakliga uppgift.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Ltl Karlsson visade statistik på att inkomsterna steg igen och att de stabiliserades sig på en hög nivå. Kan ltl Runar Karlsson utveckla resonemanget om varför inkomsterna skulle stanna på den nivån? Jag är lite orolig för att inkomsterna kommer att bära i väg nedåt igen. Jag önskar ett förtydligande.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag sade att jag hoppas att inkomsterna stannar på den här nivån. Och om de stannar på den här nivån, 2011 och 2012, så ser jag inte att det kan vara så svårt att driva Åland på ett sådant sätt att man kan behålla ungefär dagens välfärd. Sedan kan inte någon garantera att inkomsterna är på den här nivån. Vi vet inte vad som händer i Europa. Det finns ingen trollformel för de europeiska länderna som har över 100 procent skuld av BNP. Skulderna måste bort med ränta. Skulle vi ha sådana där skulder så skulle vi behöva gå ner ganska mycket.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Jag stöder ltl Runar Karlssons förhoppning om att vi ska ha inkomster på den nivån. Orosmolnen ute i Europa är tecken på någonting annat, kanske vi till och med kommer in i en recession. Det beror egentligen på hur det går för Finland som nation, de bestämmer hur mycket vi har i inkomster. Det beror inte ofta på hur mycket vi tjänar här. Går det dåligt för Finland så går det också dåligt för klumpsumman och våra inkomster. Jag hoppas att ltl Karlsson får rätt att vi stannar på den höga nivån.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Vi ska nog vara glada och lyckliga att landskapet Åland gick så bra åren 1998-2008 att man kunde spara 150 miljoner. Skulle vi redan då ha haft en skuld såsom de andra länderna hade så hade vi haft över 100 miljoner i skuld idag. Tack vare att man har samlat på hög, man har sparat och tack vare att landskapet Åland och näringslivet gick bra så kunde man spara. Den bufferten fanns. Vi hoppas nu att vi kan plana ut den med sparade pengar och kanske höja bufferten lite så att man har till nästa svacka. Ingen vet vad som händer i Europa. Det kommer nog ännu att komma ganska mycket problem innan det här är löst.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Brage Eklund, replik

Herr talman! Det grafer som ltl Runar Karlsson visade så pekade på att utgifterna har ökat från 2004 till 2012. Inkomsterna har följt med i takt med dem ungefär fram till 2008-2009, men sedan har det rasat. Det är alltid lätt att öka på utgifterna i proportion till när inkomsterna stiger. Varför har inte landskapsregeringen reagerat snabbare? Prognoserna visar väl ändå att inkomsterna börjar falla. Här har man inte gjort någonting i strukturen på hela den offentliga sektorn så att man skulle ha tappat lite utgifter. Kurvan stiger fortfarande.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det är inte så lätt att gå in och göra så stora saker när det berör den enskilde ganska mycket. Nog upplever jag att det har gjorts en del. Jag vet att ÅHS-styrelse på landskapets uppdrag faktiskt har sparat ganska mycket och effektiverat sin verksamhet ganska dramatiskt, kanske mer än någonsin. De ska ha en eloge för att det har gjorts.

Det har också dragits ner turer i skärgårdstrafiken fast kostnaderna ökar mycket för att bränslet stiger.

Man hade även permitteringar i förvaltningen ett år. Man vill behålla kärnverksamheterna vård, skola och omsorg. Men det är tyvärr så att lönerna stiger med ett par miljoner per år, energin stiger med ett par miljoner och pensionsutgifterna stiger med ett par tre miljoner. Det är inte lätt att få ner utgifterna.

Brage Eklund, replik

Herr talman! Det är precis som i privatekonomin, om inte inkomsterna täcker utgifterna så går det bara en väg. Antingen lånar man eller så tar man ur reserven och när reserven är slut så behöver man låna igen. Så är det här i landskapets budget också. Reaktionen från landskapsregeringen har varit trög. Man har inte kommit till skott. Det har gått i princip tre år och ingenting har hänt.

Runar Karlsson nämner skärgårdstrafiken här, inte har vi sett några direkta resultat på inbesparingar ännu. Vi har konflikter och rättsfall som ligger under skärgårdstrafiken som kan sluta ännu dyrare. Det är lite för mycket tröghet i det här systemet, det är för långsam handling.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Ja, det är en tröghet i det här systemet. Man måste ändå vara ytterst optimistiskt i alla fall med tanke på att jag påstår att vi inte har någon skuldsättning. Vi har trots allt en del besparingar kvar. Man kan märka det sista året när man ser på landskapets likviditet. Man kan säga att likviditetsminskningen har stannat upp och planat ut.

Om man nu kommer med en tilläggsbudget i mars 2012 som visar att man gör ännu mera åt det här problemet så tror jag att man kommer att klara upp den här situationen, om det inte händer någonting annat i Europa som vi inte kan veta. Som jag sade tidigare så krävs det lite mindre offentlig verksamhet, högre avgifter och lite mer kommunalskatt. Det finns inte några andra trollspön.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Tony Asumaa

Herr talman! Bästa lagtingskollegor, som vi alla vet är Ålands ekonomi direkt beroende av den finländska ekonomin. Vi kan inte styra Finlands ekonomi utan den styr i hög grad vår ekonomi, genom avräkningsbeloppet och genom skattegottgörelsen.

De enda väsentliga inkomstkällorna i förslaget till landskapsbudget 2012, uppräknat i storleksordning, som ni ser på bilden här, är: Avräkningsbelopp från finska staten på 203,7 miljoner, verksamhetsinkomster på 58,5 miljoner, PAF-medel är 20 miljoner och skattegottgörelsen är 16,5 miljoner euro.

Av dessa fyra kan landskapet endast påverka sina egna verksamhetsinkomster, som utgör blygsamma 19 procent av landskapet Ålands totala inkomster.

De övriga inkomstkällorna är helt marknadsberoende. Detta har lett till de svängningar som marknadsstörningar alltid gett oss tidigare, ger oss idag och kommer att ge oss i framtiden.

För att parera dessa svängningar har landskapet ett verktyg som kallas utjämningsfonden. Utjämningsfonden är ett verktyg som måste användas och underhållas. Detta betyder att då det går bra måste pengar sättas in och då det går sämre måste pengar tas ut för att jämna ut groparna i välfärdens väg på Åland.

År 2001 fanns det 13,5 miljoner euro i utjämningsfonden. I slutet av år 2011 kommer det att finnas 11,8 miljoner kvar. På tio år har vi i princip kommit tillbaka till ruta ett vad gäller utjämningsfondens belopp. Därför är det av yttersta vikt att landskapet inom den kommande lagtingsperioden anpassar verksamheten till den rådande marknaden och omfattar de realiteter som finanserna beskriver.

Herr talman! Vi bör komma ihåg att det inte är vi politiker på Åland som kan påverka landets offentliga ekonomi, det görs av de fria marknadskrafterna.

I budgetförslaget anger landskapsregeringen att den finländska ekonomin beräknas växa med 3,5 procent år 2011.

Fakta är, enligt Statistikbyrån 15.11.2011, att den finländska ekonomins tillväxt beräknas stanna på blygsamma 1,6 procent år 2011. Med normal tillväxt brukar man ange talet 2 procent.

Risken för recession har härmed ökat betydligt efter att detta budgetförslag uppgjordes.

Det är med ökad ekonomisk tillväxt som vi skapat vår välfärds Åland av idag. Växer inte landets ekonomi på ett normalt sätt betyder det ett mindre avräkningsbelopp, vilket leder till mindre pengar i landskapets kassa.

Som vi alla kan se från figuren ovan har avräkningsbeloppet i medeltal över de senaste 11 år legat på 180 miljoner euro. I årets budget är avräkningsbeloppet budgeterat till 203,7 miljoner euro, vilket är det näst högsta beloppet de senast 11 åren. Trenden visar dock att beloppet kommer att sjunka. Därför är det absolut viktigaste politiska uppdraget för den kommande regeringen att, med alla medel, se till att avräkningsbeloppets procentsats höjs för att vi ska ha en realistisk möjlighet att få landskapsbudgeten i balans de närmaste fyra åren och behålla den servicenivå vi har idag.

Men samtidigt måste den kommande regeringen koncentrera sig på att driva landskapet Åland med det nu gällande avräkningsbeloppet och rätta munnen efter magsäcken.

Ingen annan trollformel finns här att tillgå och därför finns det i nuläget inget utrymme för politiskt poängplockeri i den nu föreslagna budgeten eller i de kommande tilläggsbudgeterna.

Herr talman! Som vi redan har konstaterat så är budgetförslaget för år 2012 inte i balans. Den nu framlagda förslaget visar ett underskott om 17 miljoner euro.  

Om vi läser budgetförslaget kan vi se att underskottet lyckligtvis inte beror på minskade intäkter, utan på två större utgiftsposter, nämligen ökade överföringsutgifter och lån- och finansieringsutgifter. Dessa två poster utgör en ökning på kostnadssidan om totalt 28 miljoner euro. De består till största delen av det extra anslaget på 10 miljoner euro för elkabeln som kanaliseras till Kraftnät Åland samt 10 miljoner euro i PAF överskott som har bokförts som lån.

Trots snålblåsten i världsekonomin visar landskapet Åland mod genom att också under rådande ekonomiska hotbilder investera i framtiden för ett bättre Åland.

Då Vera i Knutsboda läste de lokala tidningarna för en tid sedan och på första sidan kunde se att landskapets budgetförslag för 2012 visar ett underskott på 17 miljoner euro blev hon givetvis mycket orolig. Känslan hon fick, och som så många andra ålänningar, var att landskapet Åland håller på att gå i konkurs.

I budgetförslaget för 2012 kan vi inte direkt utläsa huruvida pengarna i landskapets kassa räcker till eller inte. Därför har den liberala lagtingsgruppen uppgjort en kassaflödesanalys för att belysa för gemene man varifrån pengarna kommer, vart de går och huruvida pengarna räcker till eller inte.

Den kassaflödesanalys som ni ser här ovan har vi baserat på resultaträkningen och balansposternas förändringar. För enkelhetens skull hanterar vi endast resultaträkningens operativa och finansiella poster samt investeringar.

Med de siffror som här ovan presenteras, visar landskapets löpande verksamhet ett positivt kassaflöde på 9,9 miljoner euro före investeringar i budgetförslaget för 2012.

Investeringarna för år 2012 uppgår till totalt 17,9 miljoner euro. Dessa inräknade ger oss i handen ett negativt kassaflöde på 8 miljoner euro för landskapet Åland år 2012.

Vi kan dock, efter att ha gjort upp denna förenklade kassaflödesanalys, ge ett lugnande besked till Vera i Knutsboda. Åland går inte i konkurs och hon kommer fortfarande att få sin pension utbetald varje månad, för landskapet Åland har nämligen 21,4 miljoner euro i kassan. Utöver det har landskapet kortfristiga likvida placeringar på 56 miljoner euro. Landskapet har en kassa per den sista oktober på 77 miljoner euro. Därför om landskapet så vill kan landskapet betala alla de föreslagna investeringarna på 17,9 miljoner euro direkt ur sin kassa med egna pengar. 

Herr talman! Skulle landskapet Ålands budget redovisas enligt affärsmässiga bokföringsprinciper skulle budgetförslaget för 2012 visa ett överskott på drygt 2 miljoner euro.

Men även med de nuvarande principerna för budgetredovisning kan budgeten visa ett överskott om lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att för budgetens förverkligande uppta erforderliga lån, så som regeringen skriver på sidan 24 i förslaget till budget 2012. Då skulle också kassaflödesanalysen för 2012 visat ett positivt förtecken efter investeringarna.

Herr talman! Landskapet Åland sysselsätter idag 1800 personer. Av dessa är 45 procent tjänster inom ÅHS. 1800 tjänster är lika mycket som det bor människor i Lemlands kommun. Genom att landskapet är en av de största arbetsgivarna på Åland, är det inte marginellt hur landskapets personal sköts och leds.

Landskapets kostnader är konsumtionsutgifter vars motprestation i grova drag är dessa 1800 anställdas arbetsinsats och 108 miljoner euro i personalkostnader, samt överföringsposter utan motprestation, dvs. fördelning av medel.

För att höja motprestationen vad gäller personalen är det skäl att anställningspolitiken ses över och organisationsstrukturen inom landskapet effektiveras och moderniseras.

Genom modernt och tydligt ledarskap och naturliga avgångar ser vi inom den liberala lagtingsgruppen det som fullt möjligt att landskapet inom de kommande åren sysselsätter i runda tal 1600 personer.

Dessa personer inom organisationen är välmotiverade, har en positivare arbetsmiljö, har en högre produktivitet, mår bättre både psykiskt som fysiskt än idag och har en äkta arbetsglädje.

Denna moderniserade och motiverade organisation inom landskapet kan ge en effektiveringsvinst på 10-12 miljoner euro på årsbasis.

En annan stor utgiftspost för landskapet är överföringsposterna. En av den största frågan under kommande mandatperiod är därför hur vår samhällsstruktur ska se ut och hur den ska vara uppbyggd.

Det vi alla har som utgångspunkt i denna struktur är att ålänningen ska sättas i centrum, där en hållbar, jämställd och högkvalitativ service ska tryggas för var och en av oss som bor på Åland.

För att få till stånd en förändring i samhällsstrukturen och öka produktiviteten och därmed motprestationen på detta område gentemot landskapet Åland behövs både morot och piska.

Enligt det liggande budgetförslaget är det meningen att kompensationen för förlust av skatteintäkter som orsakas av avdrag fasas ut under en treårsperiod räknat från 2012. År 2012 är kompensationen 67 procent, år 2013 är den 34 procent för att helt försvinna år 2014. Piskan i denna budget symboliseras av just detta kompensationsbortfall.

Moroten i den föreslagna budgeten är samarbetsstödet som landskapet avser betala ut till kommuner som på frivillig väg utökar eller söker nya samarbetsformer med andra kommuner. Samarbetsstödet ska ha en stimulerande och uppmuntrande effekt för ett utökat samarbete kommunerna emellan.

I dessa tider av samhällsreformer kan denna överföringsmekanism fungera som ett instrument för att frivilligt leda kommuner mot gemensamma samhällseffektiva helheter.

Herr talman! Liberala lagtingsgruppen ser fram emot att den kommande regeringen tar in landskapet Åland i matchen från första minut vad gäller utveckling av sin organisation och struktur för att matcha den tid vi nu lever i samt att med mod, vilja och fast grepp leda samhället genom de strukturändringar som behöver göras för att vi ålänningar även i fortsättningen kan leva på ett tryggt, säkert och välmående Åland. Tack.

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack, herr talman! Det var ett intressant och bra ekonomiskt anförande som ltl Asumaa höll. Om jag kommer ihåg siffrorna så var det 19 procent som härrörde sig från egen verksamhet, resten var marknadsstyrd av de fria marknadskrafterna. Den biten kanske jag inte riktigt håller med om, för 67 procent kommer från klumpsumman och den är inte, som jag ser det, styrd av de fria marknadskrafterna utan den är styrd politiskt, men tyvärr inte av detta parlament. Skulle vi ta över beskattningen så skulle vi i detta parlament påverka 86 procent av våra intäkter i stället för 19 procent. Det är något som jag tycker är väldigt bra som marknadsliberal. Hur ser ltl Asumaa på det resonemanget?

Ltl Tony Asumaa, replik

Herr talman! Ltl Eriksson har rätt, 203 miljoner utgör helt korrekt 67 procent.

Som jag sade så styr inte vi politiker världsekonomin, utan det gör den fria marknaden. Om vi skulle ha allt detta för oss själva så kanske vi skulle ha det, men vi skulle inte själv kunna styra det så jag tror inte att läget alls skulle vara annorlunda.

Ltl Anders Eriksson, replik

Givetvis är det så, oavsett vilket ekonomiskt system eller vilken konstitutionen som vi har här på Åland så är vi ändå beroende av omvärlden. Vi är helt eniga om det resonemanget.

Men om man har möjlighet att påverka 86 procent av sin intäktssida istället för 19 procent så har man ju ett helt annat handlingsutrymme. Jag tror faktiskt att situationen skulle kunna se mycket bättre ut. Men det krävs förstås ett helt annat politiskt arbete än vad vi är vana vid i dagens läge.

Ltl Tony Asumaa, replik

Jag kan inte annat än att hålla med. 87 procent är mer än 19 procent.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Talman! Jag har tre saker att säga. Nämnda Vera har lämnat jordelivet, men det är möjligt att hon ändå medverkar och kan fungera som exempel. Någon pension får hon däremot inte längre eftersom vi inte befinner oss i Grekland.

Den andra saken är att det är precis så här som ltl Asumaa redovisade budgeten som den borde redovisas och som jag och många med mig ville att den nya finansförvaltningslagen skulle utformas, där det skulle krävas en sådan här budgetuppställning. Men dit nådde vi inte tyvärr. Det skulle komma i en förordning som vi ännu inte har sett.

Det tredje är att jag tycker att ltl Asumaa i övrigt hade ett mycket bra resonemang. Jag ser fram emot stöd för den nya regeringens handlingsprogram och tillfället att ge det finns på fredag.

Ltl Tony Asumaa, replik

Jag får tacka ltl Danne Sundman. Vad gällde Vera så kände jag inte till att hon har tagit ner skylten.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Om man får skoja om så allvarliga saker så tror jag att Vera inte har någonting emot att fungera som exempel. Hon har aldrig sett den här korta tiden som vi vandrar här på jorden som någon begränsning. Hon har haft mycket åsikter om de som har avslutat sin vandring och huruvida man har blivit kvar eller kommit vidare. Man kan mycket väl använda henne som exempel också i fortsättningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Även jag vill tacka för ett gott ekonomiskt tänkande. Från moderat håll har vi länge talat om behovet av övergång till affärsbokföring. Det skulle ge helt nya kalkyler och helt nya förutsättningar för vår ekonomiska planering. Därför är jag säker på att det mycket snart nu kommer att genomföras. Då kan vi resonera på ett annat sätt.

Jag vill höra om synpunkten om att vi relativt snart skulle komma ner till 1600 anställda i landskapsförvaltningen. I budgeten redovisas att vi har 1804 personer sysselsatt i huvudsyssla. Vad är tidtabellen och vilka grupper har man från liberalt håll tänkt sig att förändringen ska gälla? Jag kan hålla med om att det kan vara behövligt, men vi måste ju ha detaljerade planer för det och veta var vi ska göra förändringar och hur de ska se ut.

Ltl Tony Asumaa, replik

Vad gäller 1600 personer så är det mera ett resonemang för att påvisa vad 200 personer kan ge i inbesparingar, 10-12 miljoner euro. Vi säger ingenting om en tidpunkt utan vi pratar om att det är fullt möjligt med naturliga avgångar och att med prestationshöjande medel kunna göra samma jobb effektivare. Den liberala lagtingsgruppen har inte spekulerat i någon tidtabell. Från utgångspunkt har vi haft inkommande fyraårsperiod.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det här är naturligtvis svåra frågor att ge sig in på, särskilt om man är ny i det här sammanhanget så blir det ännu svårare.

Ålands hälso- och sjukvård kommer antagligen att gå åt andra hållet. Det kan behövas ytterligare resurser där. Utbildningen som landskapet har hand om, gymnasialstadiet och högskolan kan möjligen till någon del påverkas. Polisen och skärgårdstrafiken är de andra stora områdena. När man säger sådant här måste man i alla fall ha en uppfattning om vad man menar för att inte skapa oro i onödan.

Vi får vår del har tänkt oss att genom att man tillsammans med kommunerna inom vissa sektorer bildar gemensamma organ så minskar man landskapet besättning på det sättet. Sedan kan man absolut inom vissa förvaltningsenheter göra effektiveringar. Men det vore intressant att från liberalerna höra vad som ligger bakom den där siffran.

Ltl Tony Asumaa, replik

Som jag tidigare nämnde för vtm Jansson så är det fullt möjligt att göra det. När man är ny så tänker man i nya banor. När man är gammal så vill man hålla på det gamla.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Landskapets budget är en prognos för det kommande året. Budgetförslaget innehåller en rad antaganden om vad som kan tänkas ske under år 2012 och hur dessa händelser eventuellt påverkar den åländska ekonomin. Dessutom innehåller budgetförslaget hundratals anslag och penningbelopp som regeringen föreslår att lagtinget ska godkänna. Budgetering är ingen exakt vetenskap brukar man säga. Det är fråga om en förutsägelse om framtiden och hur regeringen tänker sig finansiera sina åtaganden nästa år och längre in i framtiden.

Landskapets budget innehåller utgifter för mer än 300 miljoner euro. Landskapet är med andra ord en viktig ekonomisk faktor i den åländska ekonomin som också består förutom av den offentliga ekonomin av privata företag, löntagare, pensionärer och tredje sektorns aktörer. Hur landskapet använder sina pengar har med andra ord stor betydelse för alla på Åland inte bara landskapets egna verksamheter och anställda.

Man kan också vända på steken och säga att de åländska företagen, löntagarna, pensionärerna och tredje sektorn har stor betydelse för landskapets ekonomi. Är tillväxten god dvs. företagen går bra, sysselsättningen är hög och köpkraften stark så märks detta i goda skatteintäkter som via klumpsumman och flitpengen kanaliseras tillbaka via Finlands budget till landskapets budget.

Utöver detta påverkas landskapets budget och hela Åland av omvärlden och den globala ekonomin. I det sammanhanget svindlar perspektivet och det är inte lätt att förutse den åländska ekonomins utveckling år 2012. Det enda experterna kan säga är att situationen är osäker. Det inser de flesta oberoende av all världens expertis.

Grunden till all osäkerhet bottnar i en enorm skuldsättning. Under många år har stater, företag, kommuner och enskilda levt över sina tillgångar. Bankerna bär ett stort ansvar för den uppkomna situationen. Lån har beviljats utan tillräckliga säkerheter. Bakom detta ligger kortsiktiga ekonomiska och politiska intressen. Bankdirektörerna har tagit alltför stora risker också för egen vinnings skull och politiker på inflytelserika poster har inte tagit sitt ansvar utan agerat kortsiktigt med tanke på nästa val. Givetvis spelar en massa andra faktorer in men det uppkomna krisläget inom EU var inte oförutsägbart. Nu är goda råd dyra och EU:s komplexa politiska struktur gör beslutsfattandet svårt och inte tillräckligt effektivt. Osäkerhet och svag ekonomi kommer att fortsatt råda inom EU.

Den läxa vi kan lära av detta är varken ny eller särskilt överraskande. Vi kan inte leva över våra tillgångar och vi kan inte låna oss till trygghet. Tyskland framstår än en gång som ett föredöme. Många gör narr över tyskarna som nation, deras krav på ordning och reda, deras sparsamhet och noggrannhet. Wir mussen sparen har än en gång visat sig vara ett säkert sätt att långsiktigt trygga ekonomin. Men det räcker inte att bara spara. Ett samhälle måste utvecklas och företagen måste visa tillväxt för att skapa ett hållbart samhälle. Utveckling och tillväxt måste dessutom ske på ett sätt som skonar miljön och tryggar kommande generationers rätt till naturens och världens rikedomar och skönhet.

Så, herr talman, budgeten för 2012 är inte bara en sifferexercis. Det är ett dokument som ska staka ut färdriktningen för det åländska samhällets utveckling in i framtiden. Allt hänger ihop och det är enbart genom en skicklig och ansvarsfull politik som budgeten kan fungera optimalt och med det menar jag; säkra välfärden, öka den ekonomiska tillväxten, skapa en hållbar utveckling samt trygga samhällets demokratiska institutioner och stabiliteten i våra närregioner.

Landskapet Ålands utgångsläge är trots allt relativt hyggligt jämfört med stora delar av övriga EU. Landskapet har inte lån och sysselsättningsläget är gott. Tack vare besparingar under de goda åren 2005 till 2007 har det funnits pengar för att finansiera landskapets budget när ekonomin störtdök åren 2009 och framförallt 2010. Trots detta är landskapets driftskostnader fortsättningsvis för höga. När inkomsterna är för små för att täcka utgifterna måste man göra något för att få ekonomin i balans. Man kan försöka öka inkomsterna eller minska utgifterna. Helst bör man göra både och. Då behöver man inte ta lån. Istället får man i bästa fall pengar över för att investera vilket stimulerar ekonomin och t o m sådana investeringar som minskar landskapsbudgetens driftskostnader.

Den nuvarande regeringen togs mer eller mindre på säng när finanskrisen slog till med full kraft och sänkte landskapets intäkter med nästan 30 procent. De åtgärder som vidtogs har inte tillräckligt långverkande effekt på landskapets kostnader vilka fortfarande är för höga i relation till de prognosticerade intäkterna. Effekterna av recessionen märktes också i den privata ekonomin. Den åländska ekonomins BNP sjönk till minus 11,9 procent år 2008 redan och har ännu inte hämtat sig. Nu ser läget något ljusare ut och en försiktig återhämtning syns både i högre klumpsumma och flitpeng för landskapet. Situationen i fråga om de ekonomiska svängningarnas rytm är snarlik det som hände i början av 1990-talet under den s.k. laman. Ekonomin rasade i Finland från och med 1991 och arbetslösheten steg snabbt och dramatiskt. Detta slog fullt ut på Åland 1992-1993. Den åländska BNP sjönk med en viss eftersläpning. Landskapets intäkter minskade också då drastiskt och ungdomsarbetslösheten sköt snabbt i höjden. Företagens tillväxt stannade upp. Bara ett år senare inträdde en viss återhämtning och år 1995 gick landskapets och Ålands ekonomi rätt bra igen.

Den här rytmen har vi sett på bilderna som har visats här. Nu ser vi en liknande rytm. Nedgången i ekonomin i Finland drabbar Åland med en viss fördröjning och återhämtningen sker snabbt när Finlands ekonomi återhämtar sig. Om detta bygger på mera strukturellt underliggande samband mellan Ålands och Finlands ekonomier borde vi närmare ta reda på. Föreligger ett verkligt orsakssammanhang borde vi använda den erfarenheten för att bättre skydda den offentliga ekonomin vid framtida konjunktursvängningar.

Herr talman! Jag har medvetet hållit mitt anförande på en övergripande plan. Vi står inför ett regeringsskifte och den kommande regeringen har ambitioner att lägga sin prägel på landskapets ekonomi redan under år 2012. I det arbetet ingår mera detaljerade ställningstaganden som jag inte önskar föregå i detta skede. Men en sak vill jag beröra. En sak som jag anser att regeringen Eriksson inte har hanterat på ett riktigt sätt.

Landskapsregeringen och lagtinget har det yttersta ansvaret också för medborgarnas kommunala service, dels ålägger landskapet kommunerna uppgifter och ansvar för att trygga den sociala servicen i kommunerna och dels påverkar regeringen och lagtinget kommunernas ekonomiska förutsättningar att sköta dessa uppgifter genom systemet med landskapsandelar och avdrag i kommunalbeskattningen.

Landskapsregeringen och Ålands kommunförbund för årligen diskussioner om hur det ekonomiska ansvaret ska fördelas.

Kommunernas skatteuttag påverkas också av riksdagen som ofta har beslutat om skattelindringar för att öka köpkraften, avdrag som också införts på Åland. För att inte detta ska leda till minskade skatteintäkter för kommunerna har staten kompenserat kommunerna genom höjda statsandelar för kommunernas sociala verksamhet i rikt. Den av liberalerna ledda åländska regeringen har handlat på ett egenmäktigt sätt i motsvarande fall. Man har infört motsvarande skatteavdrag som i riket men inte kompenserat de åländska kommunerna på motsvarande sätt som i riket. Inte heller indexjusterades landskapsandelarna till kommunerna år 2008 som man hade kommit överens om mellan Ålands kommunförbund och regeringen. Från år 2008 till 2011 har regeringen inte varit lojal med kommunerna utan kommunerna har fått betala 5,68 miljoner euro i utebliven kompensation för riksavdrag och indexering av landskapsandelarna.

I budgeten för 2012 föreslås att de föreslagna höjningarna av riksavdragen, dvs. grundbidraget och arbetsinkomstavdraget införs också på Åland. Det betyder 1,6 miljoner mindre skatteintäkter för de åländska kommunerna. Regeringen Eriksson föreslår ingen kompensation för att bibehålla skattebasen i kommunerna. Det betyder, herr talman, i rena ordalag att regeringen Eriksson ensidigt beslutar sänka kommunernas intäkter med 1,6 miljoner. Detta förfarande är illojalt mot kommunerna och tvingar kommunerna att öka sin upplåning, försämra sin service eller öka det kommunala skatteuttaget.

Det är svårt att förstå vad regeringen vill åstadkomma med en sådan skattepolitik. Åtgärden bidrar givetvis till att försämra kommunernas ekonomi. Den förbättrar inte landskapets ekonomi på något sätt. Man frågar sig varför regeringen beter sig på detta sätt? Det kan väl inte ligga i någons intresse att försvaga kommunernas ekonomi. Alldeles särskilt inte när vi ser att allt fler kommuner har svårt att ekonomiskt klara sina åtaganden. Regeringen Eriksson kan väl ändå inte vara så cynisk att man medvetet försöker att utarma kommunerna för att tvinga fram en samhällsreform.

En omstrukturering av den kommunala indelningen på Åland underlättas inte av att kommunernas ekonomi körs i botten.

Herr talman! Den kommande regeringen måste ta ett större ansvar för kommunerna, skapa förtroende mellan kommunerna och regeringen samt hålla ingångna överenskommelser. Det är endast genom samarbete och ömsesidig respekt som en samhällsreform med hela Ålands bästa för ögonen kan uppnås. Nu krävs nya tag, nu krävs en helhetssyn för att åstadkomma en hållbar utveckling av den offentliga ekonomin på Åland. Det är lagtingets ansvar att se till allas, både enskildas och kommunernas bästa. Tack.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Vi har nu ett val bakom oss och budgetdebatten brukar även innehålla reflexioner över det resultat som vi har haft. Jag ska vara väldigt kortfattad och säga att valet var historiskt den här gången. Det blev ovanligt stora förändringar. Förändringarna var huvudsakligen mellan socialdemokraternas och liberalernas balans sinsemellan. För övrigt var det som det brukade, det var inte så stora kast. Redan den här förändringen mellan socialdemokraterna och liberalerna, som man naturligtvis kunde filosofera mycket om, gör att den politiska situationen i lagtinget och landskapet är betydligt annorlunda än vad den var före valet.

Därmed ska jag gå över till budgeten. Jag vill framföra ett tack till den avgående regeringen för ett fyraårigt gott samarbete. Vi har suttit i oppositionen men vi har ändå kunnat föra en hel del konstruktiva diskussioner med den tidigare majoriteten, särskilt i ekonomiska utvecklingsfrågor.

Den förra landskapsregeringen hade en väldig otur. På tre år har våra inkomster, huvudsakligen via klumpsumman, gått ner med 27 procent. Det är väldigt mycket. Att administrera en sådan situation är det mycket svårt. Regeringen har till delar visat ansvar åtminstone när det gäller det man har sagt att man avser att göra. Sedan hör det till saken att man inte har lyckats nå fram med väldigt mycket med det som man har avsett att göra. År 2009-2010 hade vi i affärsbokslutet en sammanlagd förlust på 50 miljoner euro. Det är mycket pengar. I stort sett hela den nedgången som vi har fått i inkomsterna har visats i förluster. Man har alltså inte lyckats göra så stora förändringar. Men tack i alla fall för de ansträngningar som är gjorda och tack för det här budgetförslaget som är en bas för den fortsatta politiken.

Europa befinner sig i ett mycket bekymmersamt läge, vilket har talats om här tidigare. Skuldsättningen i förhållande till bruttonationalprodukten, som är det vanligaste värdet när man mäter skuldsättningen i länderna, är i hela EU 82,5 procent och lite högre i euroländerna, 88 procent. De som ska stå i skamvrån mest är naturligtvis Grekland med 163 procent, Italien med 121 procent, Irland med 108 procent och Portugal med 102 procent. Men, som också här tidigare sades, det verkligt bekymmersamma i den här tabellen är Frankrike, Storbritannien och Tyskland, alltså även Tyskland. Tyskland har 82 procent, Storbritannien har 84 procent och Frankrike har 85 procent. Bäst i klassen är Estland, ett av våra grannländer, som ligger på 5,8 procent. Finland ligger relativt högt på 49 procent medan Sverige har en god situation på 36 procent. Tidigare talade man om att man borde ha ett tak på 40 procent. Sedan har man halkat över i de här diskussionerna, när Europa har hamnat i den här situationen och särskilt de stora länderna, att man idag talar om 60 procent. Då ligger de tre stora ekonomierna i Europa på minus 80-85 procent. Det här är mycket allvarligt. Som ltl Runar Karlsson här sade, så kommer detta att ta många, många år före vi finner lösningar på problemet.

Hur det här ska påverka Åland är en intressant fråga. Den här budgeten bygger på att Finland inte påverkas särskilt alls. Påverkas Finland, vilket säkert kommer att ske, så blir vår situation sämre än vad som redovisas i budgeten. Vi var tidigare här inne på att Finland skuldsättning är 450 miljoner för Ålands del, 80 miljoner har vi på kommunerna. Det betyder 19 000 euro per år ålänning i skuld. ”Vi är inte fria, vi är i skuld”, sade Göran Persson. Då säger några att detta får vi tillbaka i klumpsumman eftersom staten måste amortera på det här beloppet. Det har jag nu hört i 5-6 år och inte har det skett någon sådan amortering ännu. Finland skuld har ökat från år till år i ganska rasande takt. När vi började den här diskussionen om att vi skulle få tillbaka det via klumpsumman då låg Finlands skuld på 40 miljoner, nu när nästa år är slut ligger skulden på nästan 90 miljoner.

Den viktiga frågan till dem som säger att vi kommer att få tillbaka det i klumpsumman så är; när och till och med om? Det är osäkert om vi kommer att få det tillbaka. Vi är svårt satta i skuld kära vänner.

Budgetförslaget för 2012 visar på ett underskott på 17 miljoner euro, att läggas på de tidigare affärsbokslutsförlusterna på 50 miljoner euro. För 2013 är kalkylen 25 miljoner euro och för de två följande åren finns det kalkyler på ytterligare 15 miljoner euro back på två år. Situationen ser bedrövlig ut och detta utan att man har intecknat en sämre utveckling i Europa.

Till den enskilt stora förlusten som man har kalkylerat för 2013 finns det enskilda förklaringar som vi har hört här på finansministern. Men, vi talar om att vi måste ha strukturförändringar för att klara av den situation när Finland har dragit ner sin konsumtionskostym så att klumpsumman på längre sikt därmed kommer att vara lägre. Här har talats om att vi har ett strukturellt underskott på 15 miljoner euro och det är riktigt, det är kanske t.o.m. större än det, så måste vi minska på konsumtionsutgifterna och det har inte skett under de senaste åren. Från 2011 till 2012 ökade konsumtionsutgifterna med 3,7 procent. Konsumtionsutgifterna är planerade att öka 2013 med 2,1 procent, 2014 med 1,5 procent och 2015 med 2,1 procent i det underlagsmaterial som ligger till grund för den här budgeten. Det finns inte effekter av någon samhällsreform och det finns inte effekter av några strukturförändringar i vår egen verksamhet. Man kan inte kalla det här annat än ett misslyckande i den ekonomiska politiken, som vi nu måste ta i.

Därmed måste vi få en budget i balans så fort som möjligt. Med budget i balans måste vi vara överens om att det innebär att våra inkomster ska täcka våra utgifter på årsbasis. De ska också täcka den normala investeringsnivån på upp mot 20 miljoner euro per år. Vi har långt fram till det och det fodras stora insatser, särskilt om hotbilden från Europa börjar visa sig i vår ekonomi, vilket vi inte kan undvika. Nästa prognos från finansministeriet kommer ungefär om en månad. Vi kan alla vara förvissade om att kalkylerna för Finlands statsekonomi kommer att dras ner, som också kommer att innebära att överföring av medel till Åland kommer att gå ner jämfört med det som är underlag för den här budgeten.

Under många år har det diskuterats om behovet av en kommunreform som när den här regeringen tillträdde för fyra år sedan ändrades till samhällsreform och som har diskuterats intensivt i valrörelsen och det senaste året. Vi får väl se resultatet i regeringsbildningen och hur diskussionerna har fortsatt. Såsom moderaterna hela tiden har sagt så är det frågan om hur servicen i landskapet ska ordnas så effektivt som möjligt. Vi har sagt att det ska ordnas effektivast i Norden. Då behöver man få kunskap utifrån för att kunna ordna det effektivast i Norden. En sådan här förändring måste naturligtvis göras över tid. Vi har tankar om att man inom den sociala sektorn särskilt när det gäller barnskydd, missbrukarvård, handikappservice och specialomsorg snabbt måste göra någonting. Vi har också en tanke på att man inom den tekniska sektorn rätt snabbt kan göra samordningsvinster mellan landskapet och de 16 kommunerna. Det är en ganska lätt förändring även om det kan jämföras med ÅHS-reformen på det viset att det måste ges tillräckligt med tid. Det finns även behov av samarbete med kommuner mycket mer intensivt än idag, särskilt när det gäller ledningsnivåerna i kommunerna. Man kan inte ha specialister för olika ledningsfunktionerna när man har bara något hundratal invånare. Man måste kunna samarbeta mellan kommunerna långt mera än vad man gör idag. Resultatet kan bli att vi har kommunerna kvar men vi skapar en helt ny servicestruktur.

Herr talman! Vi anser att de nödvändiga förändringar som behöver göras i den här budgeten nu måste skisseras i finansutskottets betänkande. Vi måste tillsammans diskutera hur den skissen ska se ut. Åtskilligt av det som behöver göras måste ju beredas av vår förvaltning. Den beredningsrätten ska vi inte ta oss i lagtinget. Vi får ge våra synpunkter till landskapregeringen som sedan så fort som möjligt ska komma med ett förändringsförslag till lagtinget så att vi har en chans till 2014-2015 att ha en ekonomi i balans. Tack.

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Jag håller med om en hel del av det som ltl Jansson sade här om förändring i servicen. Man pratar alltid om samhällsreformen men ofta glömmer man bort att det är inte bara kommunerna som behöver reformeras. Jag tycker personligen att det är landskapets förvaltning som borde vara den viktigaste. Om man ser på effektiviteten så anser jag att kommunerna ligger nog steget före. Det var bara ett påpekande som inte var motsägelsefullt.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Tack för den synpunkten. Vi är helt överens. Delvis måste man hålla de isär. När det gäller servicen till medborgarna inom de områden som huvudsakligen kommunerna har hand om så är det en servicereform som utgår ifrån de förutsättningarna. Sedan finns det de serviceformer som landskapet har hand om, särskilt stora är Ålands hälso-och sjukvård, gymnasialstadiet och högskolan i det sammanhanget. Sedan finns andra delar både hos landskapet och hos kommunerna och dit hör trafikverksamhet och teknisk sektor. Om man kallar det som sker inom landskapet för förvaltningsreformer och det som sker i samhället i stort för servicereformer så ska de här gripa in i varandra. Det är delvis samma sak också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mika Nordberg

Talman! Jag ska i mitt gruppanförande från obunden samling hålla mig till en mer övergripande analys av budgeten för 2012.

Jag upplever situationen lite konstig när det gäller budgetframställningen. Den kan kännas lite herrelös när den läggs av en finansminister och en regering som snart kommer att avgå och en regering kommer att bildas där även obunden samling kommer att ingå, som det ser ut idag. Vi har fortfarande en tidigare regeringspart, centern, som har varit med och tagit fram det här.

Under regeringsbildningen har vi diskuterat många saker som också har haft en viss relevans när det gäller budgeten. Det kommer att komma fram i presentationen av regeringsprogrammet på onsdag.

Generellt sett kommer obundnas bidrag till ekonomin när det gäller de fyra kommande åren att inrikta sig på att föra en ansvarstagande ekonomisk politik. Det kommer vi att ha som vår utgångspunkt när det gäller ekonomiska frågor.

Om jag nu kort nämner någonting angående den budget som nu är framställd så är det självklart att i den budgeten finns flera saker som man kanske vill ta upp och rätta till. Men som har framkommit tidigare så har vi möjlighet att göra det i själva tilläggsbudgeten som kommer framåt våren.

En av de saker som vi ändå vill påpeka principiellt är fredsinstitutet. Man har valt att kostnadsfritt överlåta egendomen till en förening. Man behöver hitta andra sätt att tillmötesgå de institutioner som man från landskapsregeringens sida tycker att utför ett väldigt viktigt och bra arbete. Man kan tillgodogöra de medel via budgeten på annat sätt. Ur ett rättviseperspektiv, när det gäller att alla föreningar bör behandlas på ett likvärdigt sätt, så kan det framstå vissa problem i ett sådant här förfarande.

Talman! Det har framkommit från liberalerna att vi har 77 miljoner plus i landskapet. Det är liksom inte någon fara. Denna politiska inställning kan bli väldigt farlig om man fortsätter att säga att det inte är någon fara.

Åland påverkas av Europas ekonomi. Den kris som Europa nu står inför är mycket värre än den kris som Lehman brothers orsakade 2008. Det var en kris som finanssektorn upplevde. Medlemsländerna och de nationella länderna åtgärdade den krisen genom olika stimulansåtgärder för att ekonomin skulle räddas. Nu ser vi att de som kom till räddning förra gången nu själv står inför problem och nya räddningsfonder diskuteras. Om det inte går att rädda vissa saker, vad är det då som återstår? Det tror jag att ingen av oss vill tänka på idag.

Faktum är att de åtgärder som nu presenteras till största delen bidrar till att skjuta fram de problem som Europa står inför.

Hur man än räknar när det gäller en budget i balans och var underskottet ska komma när det gäller investeringar, om de ska räknas över en längre tid med avskrivningar eller om de ska tas över året, så är fortfarande verkligheten att pengarna i landskapets kassa kommer att ta slut runt 2014. Vi står vid ett plus minus där, lite beroende på hur man bollar med siffrorna.

Obunden samling gick i sitt valprogram ut med, precis ltl Runar Karlsson nämnde, att vi inte ska låna till driften. Det är någonting som vi kommer att måna om under hela den här mandatperioden. Vi vill inte uppta lån till driften. Däremot kan vi tänka oss för investeringar som sänker de faktiska driftkostnaderna och kan finansieras via sänkta driftskostnader.

Om vi inte tar den här situationen på allvar och ser till att vi inte skuldsätter oss så lägger vi ris på våra barns ryggar för framtiden. Om vi inte idag kan reda ut den ekonomiska situationen, när den är i sin linda och vi ännu inte är skuldsatta utan vi går samma väg till mötes som många länder som tidigare har nämnts här idag, så försätter vi oss en skuldsituation för landskapet Åland. Då har vi inte några reella tillgångar som vi kan sälja bort för att reda upp det här. Ett underskott kommer att bidra till att vi kommer att få ytterligare utgifter att lägga till i form av räntor etc.

En ansvarstagande politisk framtid är de viktigaste som Åland behöver de kommande fyra åren. Tack.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Jag tycker lite synd om de nya lagtingsledamöterna. Det här är en av de segaste remissdebatterna som jag har varit med om. Jag återkommer i ett senare anförande om ekonomin, om inte hela debatten har dött till dess.

Inledningsvis vill jag be om ursäkt för att jag kommer att överskrida tiden lite. Jag vill prata om är det som vi finner under rubriken självstyrelseutveckling. Där det står så här; ”landskapsregeringen avser att verka för en utveckling av självstyrelsesystemet i enlighet med det parlamentariska betänkandet. Arbetet ska ske i en gemensam arbetsgrupp med rikets regering”. Det här är väldigt tunt. Det finns inte några tankar om hur Åland tänker driva det här.

Mats Dreijer skrev en gång; ”ett folks identitet formas i väsentlig grad av kännedom hos gemene man om folkets egen historia” och det ligger väldigt mycket i det. Vi har ett nyvalt lagting. I den mån det kan vara intressant tänkte jag göra en självstyrelsehistorisk tillbakablick.

Den första självstyrelselagen var otvivelaktigt ett hastverk, tillkommen 1919, då Finland med kniven på strupen hade tvingats att bli ett föregångsland, som Johannes Salminen har uttryckt saken. Finland stod inför valet att antingen ge Åland någon form av autonoma rättigheter eller mista Åland. Kommittén som lade fram förslaget till lag om självstyrelse för Åland torde inneha hastighetsrekord i lagarbete. De hade inte några förebilder att gå efter, eftersom det var tunnsått med autonomier 1919. De hade fått svävande direktiv beträffande omfånget av den självförvaltning som landskapet Åland skulle erhålla. De hade inte ens haft tid att sätta sig in i alla de problem som var förknippade med autonoma rättigheter. Det lagförslag som lades fram var dåligt förberett och illa genomtänkt. Hela arbetet med lagen hade tagit 12 arbetsveckor, inklusive jul- och nyårshelgen. Det kan vara intressant att notera idag att hela kommittéarbetet, regeringsprocessen och arbetet i riksdagen fram till färdig lag tog 12 arbetsveckor. Då gick det snabbt, när Finland var nödd och tvungen.

Det blev ju snabbt problem. Redan år 1923 lade Finlands president in veto, på inrådan från högsta domstolen, inte mindre än i 32 av de landskapslagar som det åländska landstinget hade tagit, trots att veto inte förelåg i någon av dessa 32 fall. Det här ledde till stor irritation. Man lämnade 1931 en skrivelse från landstinget till den finska regeringen och pekade på problemen. Det ledde inte till några åtgärder överhuvudtaget. Man stånkade på ytterligare tio år. Sedan tillsatte man en egen kommitté som började arbeta med att utforma en ny självstyrelselag, som blev klar 1952. Det tog alltså 21 år.

Jag vill fästa lite uppmärksamhet på den prekära situation som Åland befann sig i hösten 1945. Den åländska neutraliteten har visat sig vila på en bräcklig grund. Revideringen av självstyrelselagen hade helt stannat upp och garanten för de åländska särrättigheterna, Nationernas Förbund, hade upplösts. Den 11 september väljs bonden Johannes Holmberg, torde vara Igge Holmbergs farfars bror, till ny talman efter Julius Sundblom. Utgående ifrån strategin anfall är bästa försvar enades landstinget om att vända sig till regeringen med de problem som äro förknippade med landskapet Åland. Landstinget konstaterar dels att den lagstiftning som genomförs för att trygga ålänningarnas svenska nationalitet icke fungera såsom förutsätts, dels genom att den nu gällande nationalitetsskyddet icke är tillfyllest. Man nämner också att det är ständiga meningsskiljaktigheter mellan rikets och landskapets myndigheter på Åland och det har vidmakthållit en irritation och en osäkerhetskänsla som inte äro förenliga med begreppen frihet och trygghet. Man undrar om det känns igen?

Föga anade väl ålänningarna då hur väl i tiden landstingets skrivelse låg. Tre månader tidigare, den 22 juni 1945, gör dåvarande statsminister Paasikivi följande reflektion i sin dagbok: ”I Skandinavien har inställningen till oss förändrats, där talar man om de tre skandinaviska länderna och om samarbete mellan dem. Finland anses inte mera höra till Norden. För att kunna så mycket som möjligt hålla fast vid Norden bör vi sluta fred med det svenskspråkiga och ordna upp alla orsaker till klagomål. Ty den svenskspråkiga befolkningens existens i Finland utgör det viktigaste starkaste band som upprätthåller förbindelser med Sverige och därmed även med övriga Norden”. I september skriver han i dagboken; ”enligt Ålands landshövding Koroleff så är det på Åland alltjämt en orolig stämning och där bedrivs en våldsam agitation för Ålands återförening med Sverige och att det borde göras något för att göra slut på propagandan.” När man konstaterar att något måste göras så tillsätter man en kommitté. Det tog sedan ytterligare sju år innan lagen var klar.

När den lagen debatterades, inte i denna sal men i föregångarnas sal, så var alla bänkar fyllda till sista plats. På den tiden var det ett intresse för självstyrelsen, 19 november 1951. Landstingsman Karl Holmqvist pekade på att Färöarna av en vidsynt dansk regering redan på ett tidigt stadium utrustats med en god självstyrelse. Jag trodde att vi skulle bli lika lyckligt lottade, men därav blev intet, sade lagtingsman Karl Holmqvist. Man bara undrar om detta känns igen?

Den här lagen trädde i kraft den 1 januari 1952. Den viktigaste förändringen i den nya lagen var införandet av begreppet hembygdsrätt. Tillkomsten av ett åländskt medborgarskap betydde mycket för den åländska självkänslan. Ålänningarna hade därmed erhållit en juridisk status som skilde dem från övriga finländare. Hembygdsrätten innebär ungefär att man anses vara ålänning, heter det i den åländska historieboken för årskurs 3-6, noterar jag.

Rätten till egen flagga fick man i samband med den här lagändringen. Det tog 32 år innan ålänningarna kunde hissa den egna flaggan. Det var typiskt för den politiska verkligheten de hade att leva i och kämpa mot. Rätten till egen flagga föregicks av mångårig strid med riket, som hade många poänger som man kunde tala länge om men tiden medger inte det.

Följande fråga som jag vill beröra är parlamentshuset. Nyckelsymbolen för alla nyblivna nationer, flaggan, hade hissats 1954. Sedan kom nästa etapp i nationsbygget; parlamentshuset. Hösten 1962 fick landstinget sitt förslag till självstyrelsegård ekonomisk godkänd av Ålandsdelegationen. Med finansministeriet, våra vänner, lät emellertid ärendet ligga i över två år. Frågan om ålänningarna skulle få ett eget parlamentshus hade nämligen hunnit bli ordentligt politiskt inflammerad.

Vid lagtingets öppnande 1964 tog talman Torvald Eriksson bladet från munnen. Han yttrade bland annat så här: ”Det beklämmande i dagens relationer mellan Åland och riket är att vi i nästan alla sammanhang på ett chockerande sätt fått erfara hur centrala myndigheter i Helsingfors allmänt saknar känsla för vad Ålands självstyrelse egentligen innebär. Ungefär lika chockerande som jag antar att de själva skulle känna sig om centrala myndigheter i ett stort grannland inte skulle veta att Finland är en självständig stat".

Herr talman! I landstingets remissdebatt den 19 november samma år sade vtm Evald Häggblom, som torde vara lantrådets morfar, så här: ”Jag tror att det vore mycket nyttigt om ifrån självstyrelsemyndigheternas sida tog kontakt direkt med republikens president för att lägga fram allt som förekommit och lägga fram våra synpunkter. Jag kan för min del inte tro annat än att en statsledning som sköter relationerna till sitt stora östra grannland, och gör det så skickligt att det kan framstå som ett mönster för andra, även mycket väl skulle komma tillrätta med grannen i väster som dessutom befinner sig inom republikens gränser.” Det var tuffa gubbar på den tiden.

År 1967 gjorde landstinget en framställning till Finlands regering om att tillförsäkra medlemskap i Nordiska Rådet. Danmark var samtidigt villig att ge Färöarna representationen men i Finland ansåg man att Åland borde nöja sig med observatörsstatus. Tidningen Åland skrev bland annat året senare att Finlands regering försöker på alla sätt sätta käppar i hjulet. Också det var en lång kamp, men det var en lång kamp som ålänningarna vann och det tycker jag att var bra.

De egna frimärkena blev 1980-talets etapp i nationsbyggandet. Efter mer än 30 års målmedveten strävan får Åland idag egentligen egna frimärken, skrev nya Åland i sin ledare den 11 mars 1984.

Till sist TV-frågan när det gäller tillbakablicken. Kampen för språket ställdes på sin spets i samband med införandet av TV på Åland. TV kom att bli en stor språk- och självstyrelsepolitisk stridsfråga. År 1957 då Sveriges TV hade inlett regelbundna sändningar anhöll landskapsstyrelsen hos kommunikationsministeriet om att få sätta upp en reläsändare i vattentornet i Mariehamn för de svenska TV-programmen. Men ministeriet avslog och hänvisade till tekniska och ekonomiska hinder. De hindren var inte så stora för julen 1964 byggde köpman Anton Kalmer en piratsändare på Mariehamns vattentorn för att visa att man med enkla anordningar kunde få rätt bra sebarhet för TV från Sverige. Under 24 dagar kunde lyckliga ålänningar följa de svenska TV-programmen innan polisen på order av kommunikationsministeriet i Helsingfors plomberade sändaren. Pirat sändarens uppsättare dömdes till 150 dagsböter. År 1964 anhöll landskapsstyrelsen om tillstånd att på Ålands egen bekostnad få finansiera en sändare. Men inte heller det gick. Ännu 1985 kunde man inte i östra skärgården se Sveriges TV. Den här processen med TV, som är aktuell och om vi pratar om idag tack vare den nya tekniken, tog det också 30 år att lösa.

Herr talman! Om man ska sammanfatta det här. Vad kan vi lära oss av detta? Som känt är det enbart med kunskap om historien som man kan vara med och påverka framtiden.

Det är fyra slutsatser jag vill understryka: För det första; det kan gå fort ibland att utveckla självstyrelsen, men enbart när det ligger i Finlands intresse.

För det andra; det har varit en ständig kamp under årens lopp och vad oerhört flata vi är idag. Här pratas det om konfrontationspolitik så fort vi överhuvudtaget höjer rösten lite. Det tog många gånger 20-30 år men det gav resultat för man gav aldrig upp. Hade våra företrädare gett upp så hade vi inte haft någon flagga, inte något parlamentshus, inte någon representation i Nordiska rådet, inte några frimärken och vi hade inte haft svenskspråkig TV. Vi hade egentligen haft just det, ingenting, av det vi tar för givet idag.

Tror ni att våra företrädare skulle gått med på att införa EU-böterna i självstyrelselagen? Tror ni att de hade gått med på Lissabonfördraget utan att få något i gengäld? Inte en chans.

Det tredje punkten; det måste till internationell uppmärksamhet om Finland skall komma Åland till mötes när det gäller annat än kosmetiska frågor. Det visar Paasikivis dagböcker och Enckells memoarer. Det visar historien helt enkelt. Det måste vi även nuförtiden våga ta vara på.

Till sist, den fjärde punkten; det behövs åländska ledare som kan självstyrelsen, som brinner för den och som är beredd att i alla sammanhang kämpa ihärdigt för dess utveckling. Kommer vi att få det nu? Planerna tyder kanske inte på det, men det får framtiden utvisa.

Herr talman! Allt behöver näring för att växa. Det gäller också självstyrelsen. Det behöver tillföras något nytt, det behöver tillföras näring annars förtvinar självstyrelsen sakta men säkert.

Yvonne de Geer-Hancock skrev i en bok, som jag verkligen vill rekommendera som heter Nationsbygget på Fredens öar, så här: ”Nationsbygget kan ses som det övergripande strategiska målet, i takt med dess utbyggnad markeras den åländska profilen utåt. Byggarna får härigenom gehör för ytterligare utbyggnadskrav. Förloppet kan liknas vid en spiral. Ju fler byggstenar som läggs desto starkare växer sig åländskheten. Ju mer åländskheten växer och förtätas desto fler byggstenar kan läggas. När väl fenomenet uppstått kan nationsspiralen fortsatta accelererande förlopp svårligen hejdas”.

Då kan man avslutningsvis fundera på om det finns ett accelererande förlopp nuförtiden? Nej, enligt mitt förmenande har det stannat upp. Det har blivit ett olyckligt politiskt vakuum. Kampen för Åland har mera bytts ut mot stundtals tragikomisk kamp för egna positioner. Om det går åt vänster eller om det går att höger har ingen betydelse bara man är med.

Det är nu snart 19 år sedan den nuvarande självstyrelselagen trädde ikraft. Vi var alla partier eniga i den parlamentariska kommittén att man ska driva självstyrelsen vidare. Det sluter vi ifrån Ålands Framtid också upp bakom absolut. Jag inväntar det nya regeringsprogrammet så får vi se hur den kommande regeringen har tänkt driva på de här frågorna. För mitt vidkommande är det jätteviktigt att vi kommer vidare med det åländska nationsbygget, som man kallade det förr i världen. Det var inte någonting märkvärdigt med det.

Herr talman! När det gäller motioner och ekonomin så återkommer jag i senare anförande.

Ltl Axel Jonsson

Tack, herr talman! Det verkar inte vara så stort fokus på den här budgeten i år kan man lugnt konstatera. Jag trodde att det här skulle vara ett fint tillfälle att hålla mitt jungfrutal. Men jag hade fel, det är bara att titta runt sig här i salen.

De stora framtida ekonomiska prioriteringar får vi kanske se i en tilläggsbudget under 2012. Det finns stora hål i vårt åländska badkar som vi behöver svetsa fast, för vi ser att det läcker. Vi har fått flera goda presentationer på det idag. Vi har ett isolerat underskott i år på 17 miljoner och underskottet beräknas uppgå till 25 miljoner nästa år. Vi behöver börja svetsa nu om vi ska få fast det här läckandet.

När jag tittade på budgeten i allmänhet som ny lagtingsledamot så reagerade jag på att det var ganska svårt att utläsa detaljer. Vad kostar egentligen saker och ting? Tittar man på skärgårdstrafiken på ett moment som heter upphandlingar av sjötrafik, så går det upp till 17 miljoner. Det är ändå ganska mycket pengar. Sedan kan vi läsa under momentet hur många personer som åker, hur många som har åkt med bil och andra fordon, men vi kan absolut inte utläsa vad en enskild tur eller linje kostar. Det är lite märkligt att 17 miljoner bara beskrivs på ett så övergripande sätt.

Vi kan titta på Ålands gymnasium år 2010. Om man räknar ihop alla de skolor som idag är Ålands gymnasium så ser vi att det kostar ungefär 13,1 miljoner euro. Tittar vi på Ålands gymnasium idag som är förslaget i budgeten så kostar Ålands gymnasium 16,7 miljoner. En liten motivering hittar man där det står att det nya kollektivavtalet föranleder inledningsvis ökade lönekostnader. Men varför utgifterna ökar med 3,6 miljoner hittar man inte. Det här är ett litet bevis på hur svårt det kan vara att få fram detaljer och orsaker. Det finns bristande motiveringar i vissa moment.

Det är klart att det finns en gräns för hur långt man ska gå ner på detaljnivå i en budget. Det måste finnas lite rim och reson i arbetet. Det blir ganska svårt för oppositionen och för de partier som inte har tillgång till all information som regeringspartierna har att komma med konstruktiva och framåtsyftande förslag när man saknar den här informationen.

Två saker vill jag lägga fokus på i mitt anförande; integration och miljö.

Vi lider i viss mån även idag av arbetskraftsbrist på Åland. Tittar vi dessutom på den framtida demografiska utveckling är det bara konstatera att vi behöver bli fler ålänningar, om vi ska ha lika mycket arbetskraft som vi har idag och om vi ska få våra åländska företag att rulla på samma sätt som de gör idag och förhoppningsvis ännu bättre.

Det är inte mer än schysst att vi tar emot våra inflyttare på ett värdigt sätt, att vi ger dem hjälp och information om vårt samhälle och framförallt det lilla leendet och det varma välkomnande som man kan behöva när man flyttar till ett nytt land. Jag tror att det är mycket viktigt för att locka flera inflyttare till Åland på sikt.

I de allmänna motiveringarna skriver man lite om integration med betoning på lite. Man vill utarbeta ett fyraårigt ramprogram för integration. Det låter faktisk ganska intressant. Men jag har svårt att se vad man konkret vill komma till. Det finns absolut ingenting där. Därför föreslår vi i Ålands Framtid ett par åtgärder i vår budgetmotion 2/2010-2011.

1) Vi vill inrätta ett kontaktcenter i nära samarbete med AMS dit inflyttade kan vända sig för att få information, råd och hjälp med alla praktiska frågor som berör inflyttning och integration. Jag tror att det är viktigt att man har ett ställe som att man kan gå till där det finns kunskap om de viktiga frågorna som man tvingas bemöta och tackla när man kommer hit. Det skulle hjälpa mycket, tror jag.

2) Vi vill att särskilda utbildningsplatser för inflyttade med extra utbildning i svenska skapas inom de yrkesområden och branscher där det förväntade nyrekryteringsbehovet är som störst. Det här är en ganska taktisk åtgärd. När vi vill tackla den rådande arbetskraftsbristen och den växande så måste vi titta på var det behövs arbetskraft och på vilket sätt som vi kan lotsa in våra inflyttare och sådana som är beredda att jobba på ett bra sätt.

3) Att inflyttade kvinnor ska inkluderas i landskapsregeringens jämställdhetsarbete. Det är ganska självklart egentligen. En sådan skrivning om jämställdhet har vi därför föreslagit att vi ska komplettera de allmänna motiveringarna med.

Sist, men inte minst, kanske det mest självklara men också ack så viktiga, att landskapsregeringen inom alla delar av sitt ansvarsområde aktivt verkar mot rasism, främlingsfientlighet och utanförskap. Det är en sådan självklar skrivning som en budget kan ha när man pratar om integration och om allmänna värderingar och attityder.  

Angående miljöpolitiken, typiskt för debatten om hållbar utveckling är att vi alla är överens om att något måste göras, framförallt med tanke på Östersjön. Sedan pratar vi lite om vindkraft, sedan pratar vi lite om energieffektivisering och sedan är den debatten ganska död. Då är vi nöjda, då har vi klarat av det kapitlet tycker vi. Det här syns ganska tydligt också i rubriken om energiutveckling i de allmänna motiveringarna. Tror vi på allvar att det räcker för att göra Åland till det miljöföredöme som allt fler efterfrågar? Mitt svar på den frågan är i alla fall definitivt nej. Man måste sätta sig ner och ta fram en hållbar långsiktig strategi för hur vi ska kunna göra Åland neutralt ur miljöbelastningssynpunkt.

Därför har vi i Ålands Framtid föreslagit att man tillsätter en parlamentarisk kommitté med uppdraget att fastställa ramar för hur Åland ska använda sina resurser för att motsvara Ålands andel av den totala miljöbelastning som jorden klarar av på lång sikt, inklusive en tidsplan med kritiska delmål samt åtgärder för att komma dit. Vi måste helt enkelt sätta oss ner och ställa oss själva frågorna; vart ville komma, hur ska vi komma dit och är vi faktiskt beredda att ta till de åtgärder som krävs? Det här kräver en stor bred förankring bland alla partier. I och med att det är en utveckling och ett arbete som ska ske på åtminstone 40 års sikt så vi behöver vara överens.

Sammanfattningsvis behöver vi börja svetsa fast våra hål i vårt läckande badkar. Vi behöver öppna nya kranar i form av en aktiv näringspolitik. En viktig kran för att öka tillväxten är förstås integrationspolitiken och marknadsföringen av Åland så att vi blir fler ålänningar, flera som kan jobba och se till att näringslivet rullar.

Vill vi dessutom ha rent vatten i badkaret ska vi också ta tag i miljöfrågorna på allvar och ta fram en hållbar strategi på lång sikt. Jag vill åtminstone fortsättningsvis bada varmt här på Åland och leva ett bra liv också i fortsättningen. Då krävs det eventuellt, men förhoppningsvis inte, en riktig kalldusch som många här har presenterat tidigare idag, men det återstår att se. Tack.

 Lantrådet Viveka Eriksson

Herr talman! Det är lite synd om de nya lagtingsledamöterna som kommer in i ett skede när budgetremissdiskussion står mitt emellan en avgående regering och en kommande regering. Jag tycker i alla fall att ltl Jonsson hade ett mycket bra jungfruanförande. Jag vill också ge beröm till ltl Jonsson för det arbete som jag är övertygad om att särskilt ltl Jonsson har fört in väldigt starkt i sitt parti; integrationsfrågor. Det är frågor som alla partier månar väldigt mycket om. Jag vill också påstå att vi från landskapsregeringen har haft den viljan att under den här mandatperioden ta kliv framåt i integrationspolitiken. Vi har numera en integrationssamordnare. Vi har en lagstiftningsåtgärd på gång som jag hoppas att man hittar politisk samsyn kring och skickar till lagtinget. Då ska vi ha en intressant integrationsdebatt. Det har antagits ett program och vi har för avsikt att man skulle gå vidare med det med en konkretiserad plan.

Att ha en ruta dit man kan gå är en väldigt bra idé, att man inte ska bollas mellan olika myndigheter. Den tanken tycker jag att är mycket god, man får sedan se hur man ska lösa den. Vi har i landskapsregeringen funderat på om man kunde bygga vidare från Medis och därifrån få det systemet. Medis skulle vara spindeln i nätet. Det har varit ett resonemang. Jag vill i alla fall tacka för det här inlägget.

Angående att läsa budgeten, i ett lagstiftande parlament ska vi självfallet inte syssla så mycket med detaljer. Vi ska stifta lagar, vi ska diskutera budgeten och sedan ska vi kontrollera att makten sköter sig. Jag hoppas vi går vidare och får ett förnyat budgetsystem så att det blir mera av en ramlag, att det är de stora svepen som vi diskuterar i lagtinget. Då blir det ännu mindre av detaljgranskning från lagtingets sida. Balansen är jättesvår. Jag tycker att det är jätteviktigt att lagtinget ska ägna sig åt de stora övergripande frågorna. Vi är ändå ett lagstiftande parlament.

Jag vill nog säga att vår miljöminister har jobbat otroligt mycket med miljöfrågorna under den här mandatperioden. Miljöfrågorna är oändliga, det finns väldigt många saker och det har tagits ett helhetsgrepp om frågorna. För att få miljöarbetet att fungera är ambitionen att man måste ha människor med. Man kan inte bara stå här i lagtinget på barrikaderna och ropa om hur det ska vara, utan man måste få människorna att jobba för saken. Då måste människorna ha en viss acceptans för politiken och det är såsom miljöministern och miljöbyrån tillsammans med jordbruksbyrån och fiskeribyrån har jobbat med näringslivet. Ett bra exempel är AICIS-projektet som genomfördes tillsammans med näringslivet. Tack.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag håller givetvis med om att det skulle vara roligt om vi kunde diskutera mer övergripande frågor här i lagtinget. Det är relevant att vi får nödvändig information om vad som finns i budgeten så att man kan se vad en ökning med 3,6 miljoner i Ålands gymnasium beror på, mer än de luddigt formulerade meningarna om ökade lönekostnader. Det, om något, är väl att kunna övervaka vad som händer och sker. Delar inte lantrådet den uppfattningen?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! Ja, särskilt när vi går in och granskar bokslutet mera i detalj. Då har man mera möjlighet att gå in i detalj i efterhandsgranskning när revisionen och bokslutet behandlas. Det är en svår balans. Min uppfattning är att lagtinget många gånger fastnar i små detaljer, som är mera på förvaltningsnivå och inte ens på landskapsregeringsnivå. Rollerna mellan lagtingsledamöterna, ministrar och tjänstemännen måste vi få mera tydliggjorda, de måste renodlas.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag är tacksam för att vi överens om det i alla fall. Det håller jag absolut med om.

När vi går in på miljöfrågorna så pratade du om att miljöminister Katrin Sjögren har tagit ett samlat grepp om det här. Jag vet inte riktigt om jag är beredd att hålla med om det. Jag tror nog att vi måste börja titta och göra upp en långsiktig plan för hur vi vill att Åland ska se ut om 50 år. Det finns mycket forskning som visar på att Europa skulle kunna bli ett samhälle som nästan till hundra procent bygger på förnyelsebara energikällor år 2050. På det blåsiga Åland har vi absolut inte sämre förutsättningar för det här. Det finns mycket som vi behöver göra, både inom energiområde och inom andra områden. I näringslivet har vi en tjänstesektor som möjliggör i mycket större grad än på finska sidan att vi anpassar näringslivet efter miljön och att vi kan bli ett klimatneutralt samhälle. Där tror jag nog att vi har mycket kvar att göra.

Talmannen

Titeln du brukar vi undvika här i lagtinget.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Det finns oändligt mycket att göra inom området miljön. Landskapsregeringen har haft ett hållbarhetsråd som lite innebar samma tanke som ltl Jonsson pekade på, att man borde få ett mera övergripande grepp. Hållbarhetsrådet var uppbyggt med representanter från alla avdelningar. Det hjälper inte att miljöbyrån jobbar, utan det är alla andra som måste jobba med miljöfrågorna och hållbarhetsfrågorna. I begreppet ingår också att vi i framtiden ska ha ett hållbart samhälle även ekonomiskt. Hållbarhetsrådet bjöd in till flera olika offentliga sammankomster, vi bjöd in lagtingsgrupperna och försökte den vägen får den här breddningen. Det här är ett sätt att jobba.

Jag är mera tveksam till parlamentariska kommittéer. Det brukar inte alltid leda till väldigt konkreta saker, utan man samlas kring ganska runda skrivningar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Ytterligare talare inom den första delen av budgetdebatten, inledande allmän diskussion, finns inte anmälda. Begärs ordet under den rubriken?

Därmed är den inledande debatten avslutad. Vi övergår till diskussionerna om landskapsregeringen och kansliavdelningens förvaltningsområde.

Minister Roger Eriksson

Tack, herr talman! Mitt anförande kommer närmast att beröra kansliavdelningen. Jag kan som en liten kort reflektion konstatera att det har varit intressanta och duktiga jungfrutal här av de nya medlemmarna. Jag tycker att det känns tryggt och skönt att kunskapen finns här i lagtinget. I framtiden kommer det att bli mycket intressanta diskussioner att följa med. Det bådar gott för framtiden.

Det ekonomiska läget har analyserats både av lantrådet, finansansvariga och även av andra talare. Vi har en stram budget. Det ekonomiska läget är fortsättningsvis mycket osäkert och svårt. Kommande regeringar och ni kollegor här i lagtinget har stora utmaningar framför er.

Lite kort om vad som finns specificerat på kansliavdelningens ansvarsområde. Jag lyfter upp vissa huvudfrågor här.

Redan i föregående anförande nämndes hur viktig integrationen är. Jag är glad att den här frågan har spridit ut sig till alla partier inom lagtinget och att alla ser den här frågan som mycket viktig. Om man inte löser den här frågan så har man mycket stora problem ute i det åländska samhället. Det är egentligen ett annat uttryck som man ska diskutera; inkludering. Inkludering är det moderna sättet att behandla de här frågorna. Det omfattar många positiva saker. Bland annat att de nya människorna som flyttar hit ska inkluderas i det åländska samhället.

Alla vill vi att Åland ska växa, ekonomin ska bli dynamisk och utökas. Vi har hittills lyckats ganska bra. Åland har under de senaste åren haft en befolkningsökning på ungefär en medelstor landskommun, vilket är väldigt tacksamt och positiv. Om vi ser på många andra regioner omkring oss så har man problem med avfolkning. Inkludering är en väldigt bra och viktig sak. Om jag minns rätt, herr talman, så har vi 50 språk och nationaliteter som har valt att bo och arbeta här på Åland. I den här budgeten finns det en väldigt bra skrivning, ett ställningstagande där vi vill att man ska slutföra lagstiftningen om integration. Ärendet har varit ute på remiss, ärendet är nu under beredning och jag hoppas och tror att den nya landskapsregeringen fortsätter det här viktiga arbetet. Förutom den här lagstiftningsåtgärden, som bör slutföras, bör även andra åtgärder vidtas. Vi har tillsatt en integrationssamordnare. Det finns skrivningar på ett ramprogram, referensgrupp och statistik som ska vara nödvändigt för att kunna utveckla det här området. Allt detta finns i ramprogrammet som ska uppdateras vart fjärde år. Det här är en väldigt viktig och stor fråga för det framtida politiska arbetet på Åland.

Herr talman! Sedan kan jag nämna lite om energi. I början av den här lagtingsperioden fick vi meddelandet om Ålands energiförsörjning. Här kan man komma ihåg att landskapsregeringen avser att öka användningen av förnyelsebara och lokala energikällor för att uppnå målsättningarna inom EU om att minst 20 procent av energiförbrukningen ska komma från förnyelsebara energikällor. För Finlands del är det upp till 38 procent.

Lite om diskussionen om Finlandskabel som vi har haft. Kabeln är till för att trygga reservkraftförsörjningen. Det finns också en möjlighet, jag har en vision här, att man kan ha gårdsbaserade vindturbiner och olika sorter av energitillförsel på elnätet. Det skrivs om intelligenta nätverk. Det här skulle vara alldeles utmärkt för det åländska lokalsamhället. Det här är förstås visionen. Man kan också diskutera ett utökade av elfordon, speciellt om man tänker på att det på Åland blåser mest i landet och vi har korta avstånd. Det här skulle vara en väldigt fin vision, lite det som diskuterades tidigare här angående miljövänlig energi.

Angående diskussionen om systemet med inmatningstariffen så anser jag fortsättningsvis att Åland skulle kunna komma med i det här systemet. Jag hoppas att den nya regeringen och det nya lagtinget fortsätter att arbeta med det här. Vi måste så småningom få ett beslut från rikssidan på hur det ska vara med den här frågan; ja eller nej, så att man kan diskutera sedan hur man ska gå vidare. Fortsättningsvis ska vi försöka komma med i alla fall. Det här är en vin-vin situation, som det heter på nysvenska.

I det här sammanhanget måste jag diskutera en skrivning inom momentet att vi ska kompensera åländska aktörer för inkomstbortfallet. Det finns ett anslag om 500 000 euro. Som ni känner till så var det accisersättningen som har fallit bort i och med att vi i dagsläget inte kom med i det finska inmatningssystemet. Det är en viktig fråga att de åländska aktörerna ska kunna känna förtroende för stödordningen och att man får försöka ha samma konkurrenssituation här som på rikssidan. Det här vill vi fortsättningsvis arbeta med tillsvidare.

Herr talman! Jag kan också påpeka skrivningen om att man behöver en energikommission, som hoppeligen kommer att få stort mandat. Där måste vi kalla in sakkunniga experter för hur man ska kunna se hela Åland som ett energiområde, hur man ska kunna ha olika former för energi för Åland och vad som skulle vara bäst. Hittills är huvudspåret vindkraft.

Jag kan också nämna att det finns en viktig skrivning och ett politiskt ställningstagande om en tillsynsmyndighet. De flesta lagtingsledamöter känner till hur det gick med diskussionen om polisstyrelsen. Fast det blev back på den frågan så anser jag att den här frågan fortsättningsvis måste arbetas på. Vi har tillsynsmyndigheten för att förbättra tillsynen av bland annat lotterier. Det är en stor fråga för oss. Den kommande regeringen kan också fundera på hur man vill ha det, om man vill övervaka verksamheten vid polismyndigheten. Man kan även fundera på man ska ta in datainspektionen, diskrimineringsombudsmannen och övriga myndigheter för att få synergieffekter. Det här är ett viktigt ställningstagande i budgetförslaget. Jag hoppas att den nya regeringen kommer att jobba vidare med de här målen.

Herr talman! Avslutningsvis ska jag också säga några ord om polisverksamheten. Kärnverksamheten är att trygga lagstadgade rätt- och samhällsutvecklingen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet, förebygga och utreda brott och en god service. Det viktigaste arbete är framförallt att förebygga brott och att utreda är det näst viktigaste. För att det här ska lyckas så finns det skrivelser om IT. Det heter forensiker och vi har inte hittat något bra svenskt ord. Det gäller en specialutbildning som vi måste köpa in från Sverige, vilket handlar om att konstaplar som ska kunna gå in i datorer och titta på all brottslighet som tyvärr förekommer på Internet. Det handlar ganska ofta om barnpornografi och sådana saker. Det här måste man ha specialutbildning på och det är sådan kunskap som vi måste köpa.

Polisens lokaliteter har diskuterats mycket tidigare här. Här anser vi fortsättningsvis att alarmcentralen och polisen ska vara i samma lokaler. Vi har en plan på hur man ska kunna lösa polisens behov av lokaliteter. Det är i praktiken så att man med en privat aktör skulle kunna bygga till polishuset norrut. Vi skulle kunna vara en bra hyresgäst. Det finns redan en grupp som tittar på det här för att försöka täcka polismyndighetens behov.

Herr talman! Temaåret för Ålands polismyndighet är barn och ungdom. Med tanke på händelserna i samhället i dagsläget så är det viktigt att från samhällets sida sätta in stöten här. Det ska vara förebyggande verksamhet. Fokus ska vara bl.a. på skolpoliser, dagis och på narkotikaövervakning. 

Inriktningsmålen ska vara; synlig övervakning på allmänna platser, en tydlig synlig närvaro i skärgården och framförallt bekämpningen av drogproblematiken. Det här är de stora utmaningarna. Tack.

Ltl Jan Salmén replik

Herr talman! Först vill jag konstatera här angående fastigheter som berör minister Erikssons område, att staten nu äntligen har bestämt sig för att överlämna fem fastigheter som man inte har användning för. Sedan när man tittar på överlämnandet av fastigheter så står att man ska lämna över Hamnsundets sjöbevakningsfastighet till Ålands sjöräddningssällskap. Det är lite förvånande att man inte har kontaktat kommunen och försökt få en helhetslösning på det här området. Om man minns så har landskapet en liten hamn som är riktigt trångbodd, det går knappt att parkera där. Kommunen har försökt att få fart på det här området i norra skärgården. Jag undrar om jag kan få ett klarläggande på den proceduren?

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Inledningsvis när frågan kom från statens sida om vi vill ta över de här olika fastigheterna så hade vi en principiell inställning till att detta ville vi göra. Sedan visade det sig också under diskussionens gång att lokaliteterna i Hamnsundet, bryggorna och ett båthus, skulle vara en väldigt bra tillgång för Ålands sjöräddningssällskap. De driver en verksamhet som är väldigt samhällsnyttig. De här lokaliteterna skulle utgöra ett bra komplement. Annars skulle de troligtvis se sig skyldiga att i framtiden behöva bygga upp motsvarande byggnader.

Angående kommunens deltagande så har jag kontrollerat upp det. I något skede har kommunen diskuterat det här. Men hur det har gått till och hur det borde ha varit känner jag tyvärr inte till.

Ltl Jan Salmén replik

Talman! På grund av att det är så svår terräng där så finns det inte mycket utrymme för att utveckla någon verksamhet i gästhamnen. Vi har försökt hålla i gång hamnen så att man ska kunna köpa bränsle. Vi har ingenting emot sjöräddningen, de är redan nu på området. De använder ett stort båthus. Det kunde ha varit en samverkan, kommunen har kontakter med samma människa inom brandkåren. Jag skulle gärna ha sett att man skulle ha haft en gemensam lösning för alltihop. Med gemensamma krafter skulle hela området ha fått en större utvecklingspotential.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Beredningsskedet av det här arbetet föregicks av en arbetsgrupp som tittade på frågorna. Ålands sjöräddningssällskap visade ett aktivt intresse.

Som jag ser det borde det inte vara för sent för tankarna som ltl Salmén framför. Inte finns det någonting som hindrar att Ålands sjöräddningssällskap och kommunen sitter runt samma bord och gemensamt tittar på vad man skulle kunna göra med det här området.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Minister Roger Eriksson inledde sitt anförande med att tala om integration och nämnde om att det finns minst 50 olika språk företrädda på Åland. Enligt ÅSUB:s senaste statistik är det t.o.m. 52 olika språk. Informationen om befolkningsstatistik år 2010 är intressant. För första gången utgörs den största gruppen inflyttade av personer som har annat språk än svenska eller finska som modersmål. Det betyder att samhället måste börja bereda sig alltmera på hur man ska integrera dem. Nu står det i budgeten; ”för ett öppet och integrerat åländskt samhälle krävs gemensamma referensramar, rättsnormer, gemensamma mötesplatser och ett gemensamt språk”. Hur kommer man fram till det?

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Just de här frågorna och det här som ltl Sundman nämnde har vår integrationssamordnare tagit fram texten på och har kontrollerat med lagförslaget att detta är punkterna som bör ingå i det kommande integrationsarbetet. Man ska kunna suga upp alla människor som flyttar hit och få en enhetlig integrationspolitik.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tycker att det låter som en ganska förenklad process, om det är samordnaren som har kommit fram till det här och det är klart med det. Hur ska man åstadkomma gemensamma referensramar, rättsnormer, gemensamma mötesplatser och ett gemensamt språk? Det måste ju till resurser. Det måste ju till något annat än att bara samordnaren har kommit fram till att det här är det som man behöver ta itu med.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Alla utredningar som vi har tagit del i, och som jag själv har läst, visar att för att en inkludering ska lyckas fullt ut så är grundförutsättningen att alla som väljer att flytta hit kommer ut på arbetsmarknaden. För att man ska komma ut på arbetsmarknaden så behöver man ett gemensamt språk, i det här fallet svenska. Det här är nyckeln till att integrationsarbetet ska lyckas. Dessa nämnda punkter som ltl Sundback tog upp är ett medel för att komma fram till målet. Det här är inte uteslutande, det finns många andra åtgärder också. Det här kanske är det viktigaste. Många av de här sakerna framkommer ur lagförslaget om integration, som nu finns i förvaltningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Min replik gäller initiativet från den parlamentariska gruppen som var tillsatt och jobbade med narkotika då under tre år. Vi begärde att man inför budgeten skulle beakta narkotikasituationen i landskapet. Vi begärde att man skulle avdela medel för polisen. Vi kanske skickade det lite sent med tanke på budgetbehandlingen, det var först i juni som vi vidarebefordrade initiativet. Jag ser inte ett spår av det här i budgeten. Det är ungefär samma skrivningar om narkotika som det har varit tidigare. Man tycker att man inte har någon egentlig operativ ledning vid polisens narkotikagrupp och man har minskat på gruppen. År 1982 jobbade fyra poliser och sedan har det varit till och från. Nu är vi nere på en relativt låg prioriteringsnivå. Vart tog skrivningen från den parlamentariska gruppen vägen?

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Med de här skrivningarna i budgetförslaget vill vi ifrån regeringens sida lyfta upp bl.a. narkotikapolitiken och narkotikaövervakningen. Såsom jag just nämnde i mitt anförande så ska man övervaka och man ska försöka förebygga. Det är grundtankarna. Från politisk sida ska man inte gå in i själva operativa delen. Jag vet att de är tre personer i en grupp. Det står polisledningen fritt att själva disponera sina styrkor och hur många de vill ha som ska arbeta med drogförebyggande åtgärder. Med de här skrivningarna vill vi poängtera det. Budskapet ska vara kristallklart till polismyndigheterna att det här är prioriterat område. De här frågorna går också in i varandra i temaåret barn och ungdom.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag upplever inte att man har prioriterat de här skrivningarna. Man vill uttryckligen också från polisen sida att man skulle göra en politisk markering. Det var frågan om en specialinsats som man skulle myndighetsövergripande mellan tull, gränsbevakning och sjöbevakning och att polisen eventuellt skulle hålla i det. Driver man en sådan här fråga så behöver man ha tilläggsmedel och lyfta upp att man nu är villig att prioritera det här. Polisen har erfarit att vi här har en helt annan typ av langare som är professionella. Man verkar politiskt tro många gånger att det är Jönssonligan som springer omkring här. Vi har betydligt mer avancerade langare idag. Därför måste man ha resurser och göra tillfälliga specialinsatser. Jag ser inte något spår av att man skulle vara intresserad från regeringens sida att genomföra de specialinsatserna.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! I det där fallet håller jag inte med ltl Mattsson. Landskapsregeringen ser mycket allvarligt på den här problematiken med droger och det drogförebyggande arbetet. Skrivningarna som vi har här poängterar att de här frågorna verkligen lyfts upp. Polismyndigheten själv har ganska stor rättighet att disponera sina styrkor och hur man vill arbeta med det här. De politiska signalerna är klara. Sedan är det också viktigt att man kan samarbeta med andra myndigheter bland annat med gränsbevakningen och tullen. Det finns ingenting i det här som hindrar det. Tvärtom, vi förutsätter att man arbetar med de frågorna.

Frågan om tilläggsresurser har diskuterats tidigare här i lagtinget under enkla frågor och andra diskussioner. Vi har konstaterat att Ålands polismyndighet har det väldigt bra när det gäller antalet anställda konstaplar jämfört med andra delar av landet. Det beror sedan på hur man disponerar och organiserar sitt eget interna arbete. Det kanske finns rum för förbättringar inom polismyndigheten.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Gunnar Jansson

Tack, värderade herr talman! Med det perspektiv som en före detta kanslichef i landskapsstyrelsen har skaffat sig innan jag fick parlamentarisk erfarenhet ska jag anlägga tre synpunkter på budgetförslaget, inom landskapsregeringens och kansliavdelningens huvudtitlar, vilka nu är föremål för behandling. Jag ska beröra finansförvaltningen som sådan, jag ska nämna några ord om fenomenet ombildning av tjänster och för det tredje notera att vi 2012 går in i 90 år med självstyrelse.

För det första, finansförvaltning eller landskapets hushållning befinner sig vid ett vägskäl. Självstyrelsesystemet har varit i kraft i snart 90 år, omnämnandet av landskapets hushållning eller finanser har varit gällande i den grundläggande landskapslagstiftningen blott under tre veckor. Ända fram till den nya lagtingsordningen trädde ikraft i år, den 1 november, för tre veckor sedan, saknar tidigare lagtingsordningen regler för skötseln av landskapets offentliga finanser. Det var ett förhållande som jag redan som kanslichef i tiden förundrade mig över, men dessvärre inte hade tid att åtgärda på grund av att mera akuta och vardagliga problem pockade på uppmärksamhet och omedelbara åtgärder.

Den nya lagtingsordningen innehåller ett kapitel om finanserna, kapitel 7 som följs av kapitel 8, med paragrafer och regler för skatter och avgifter, för upplåning och säkerheter, budgeten, tilläggsbudget, budgetens innehåll, anslag i budgeten, fonder utanför budgeten, övervakning och revision av finanserna samt Ålands egendom.

Lagtingsordningen kompletteras med en synnerligen efterlängtad finansförvaltningslag som dock träder i kraft först 2013. Vid detta vägskäl har vi säkert alla noterat att mycket lite av det som kommer har kunnat beaktas i budgetförslaget. Det som den nya lagtingsordningen och den nya finansförvaltningslagen främst syftar till är att öka respekten för de främsta budgetprinciperna. Jag nämner bara två av de fem klassiska; årsbundenhetsprincipen och fullständighetsprincipen. Finansåret är, lika som kalenderåret, slutet. Budgetens rättsverkningar ska begränsa sig till det finansår som budgeten gäller. Fullständighetsprincipen kräver att alla förutsägbara utgifter och inkomster ska in i sin helhet och beaktas i budgeten, sålunda inkluderas i budgetförslaget och budgeten. Det betyder till exempel att det som nu kallas tvååriga verksamhetsanslag (VR) inte hör hemma i en årsbunden budget. Och att använda reservationsanslag på det sätt som har förekommit, dvs. per den sista december i fjol anges oanvända reservationsanslag till ett belopp av över 66 miljoner, tyder på det som man kunde kalla överbudgetering som går utanför det som fullständighetsprincipen bygger på och som lämnar mycket övrigt att önska i fråga om budgetuppföljning och om kontroll av den offentliga medelsanvändningen.

Min önskan är därför att finans- och näringsutskottet beaktar det nya procedurerna och principerna som följer av lagtingsordningen och finansförvaltningslagen när utskottet bereder budgetförslaget.

Likt Immanuel Kant gör man klokt i att handla, i det här fallet, som om den kommande normen redan var gällande eftersom den är allmänt känd och omfattad.

För det andra, inom både landskapsregeringens och kansliavdelningens huvudtitlar föreslås ombildning av ett antal tjänster. Att anställa en person är nödvändigt för att tjänsteuppgifter ska kunna fullgöras. Samtidigt är varje anställning en human upphandling av mycket större omfattning än någon realupphandling. I anställningen leder ju, som vi det, ofta till ett livslångt förhållande. Det måste alltid finnas en objektiv orsak till att en tjänst ombildas, dvs. att arbetsuppgifterna har förändrats antingen de jure eller de facto eller bägge. Det är inte tillräckligt att innehavaren av tjänsten i frågan upplever att uppgifterna har förändrats. För sådana syften har vi gropjusteringsinstrumentet. En tumregel har länge varit; om en ombildning leder till större förändring i avlöningen än två löneklasser neråt eller uppåt så rör det sig egentligen om en ny tjänst och det kräver upphandling, dvs. lediganslåendet och allt vad som därav följer enligt tjänstemannalagstiftningen. Denna fråga har betydande fackliga beröringspunkter och riskerar att skapa tryck på motsvarande åtgärder i andra förvaltningsenheter. Också denna omständighet ber jag utskottet att titta på, i all synnerhet som budgetförslaget berör evighetsfrågan t.ex. på sid 11 om lönesättning baserad på arbetsvärdering, ibland kallad prestationsavlöning. Dessa två fenomen bör gå hand i hand. Jag ber som sagt utskottet att titta närmare på det.

För det tredje, herr talman, i korthet, nämner jag bara att Mariehamns stad går nu ur sitt 150-års jubileum år 2011. Landskapet går in i självstyrelsens 90-års jubileum år 2012 såsom också nämns på flera platser i budgeten och det med rätta.

Självstyrelsesystemet för Åland är en så pass remarkabel uthållig konstruktion som vi med demokratisk tradition och hållbara institutioner försöker att värna. En koordinering mellan det att staden går ur sitt firande och landskapet går in i självstyrelsens firande ser jag som naturlig. Tack, herr talman.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Under kansliavdelningen finns jämställdhetspolitiken. Den här budgeten innehåller en innovation. Det är en bra innovation. Budgeten innehåller en bilaga allra längst bak om skillnader mellan kvinnors och mäns ekonomiska situation.

Det senaste lagtingsvalet var en besvikelse i fråga om jämställd representation. Bland de ny invalda fanns det inte en enda kvinna. Lagtinget blir ännu mera mansdominerat än det antagligen har varit tidigare också. Vi ligger ganska lågt i jämförelse med de övriga nordiska parlamenten. Efter sådana här backslag i jämställdheten så blir det en viss diskussion i media främst av kvinnliga journalister, de manliga kanske sträcker sig till en gäspning. Det visar sig om och om igen att det på något vis är kvinnornas sak att lösa den här frågan. Då kan man fråga sig varför kvinnorna inte löser den här frågan? Ett bra svar, mina herrar och damer, hittar ni här i bilagan. Den visar att kvinnor jobbar mera både i förvärvslivet och hemma än vad män gör. Kvinnor tjänar mindre, de har sämre pension, de äger mindre och de har högre utbildning. Men det hjälper inte kvinnorna det minsta i fråga om ekonomisk jämställdhet. Det är ganska naturligt, om man måste bära en så stor försörjningsbörda, att man kanske tycker att man inte har tid med politik också.

Många manliga politiker klagar över att det är så svårt att övertyga kvinnor att ställa upp. Det kanske har att göra med att kvinnor inte har lika mycket tid som män att hålla på med politik. Dessutom har de blivit lärda att det är så märkvärdigt med politik och att det på något vis passar bättre för män än för kvinnor. Alldeles tydligt märker de att kvinnliga politiker blir mycket, mycket mera kritiserade i media och ska svara på frågor vem som tar hand om deras barn när de är på möten och om familjen, medan de manliga politikerna förutsätts ha detta ordnat helt av naturen.

Vi har en helt segregerad arbetsmarknad. Vi har ett könsstereotypt utbildningssystem. Allt detta pekar åt ett håll vad gäller mäns och kvinnors ekonomiska förmåner och förutsättningar. Kvinnor är konsekvent förlorare rent ekonomiskt. Jag tror att de flesta kvinnor inte sörjer över detta, utan de kan nog se att det liv som de lever är lika värdefullt som männens i alla fall. På något vis är det ändå orättvist, om man inte är en man så är man är dömd till sämre lön och sämre pension. Det framgår väldigt tydligt av det här dokumentet.

Vi har ibland här i lagtinget diskussioner om hemvårdsstöd och olika löneförmåner som män och kvinnor kan få när kvinnor föder barn. Ofta finns det män som försvarar förhöjda förmåner. Motivet är ofta att män kommer nu, när det blir bättre betalt, att överta ett ansvar för barnen. Den statistik som vi har här visar att ingenting tyder på det.

För att kvinnor föder barn och tar hand om dem i högre grad än män så blir de ekonomiskt diskriminerade. Det här är en ytterst viktigt demokratisk fråga.

För att återkomma till det som jag började med, varför det inte finns tillräckligt med kvinnor här, så bygger det i första hand på partiernas ansvar att rekrytera kvinnliga kandidater. Socialdemokraterna har nästan alltid haft en god representation här i lagtinget. Min erfarenhet är att om man ställer upp 60 kvinnliga kandidater och 20 manliga så är resultatet 50 procent. Å andra sidan så hjälper kanske inte enbart det. För att kvinnor i högre ska känna vilja och lust att också stanna i politiken så måste arbetsrätten och det som de har att säga tas på allvar. Det kan inte heller vara så här i lagtinget att när det blir diskussion om barnomsorg så går männen ut. När det sedan blir tal om tekniska frågor så kommer männen in igen. Kvinnorna sitter vanligtvis kvar och hör på allting.

Det nya lagtinget och den nya regeringen har en viktig uppgift att jobba vidare med de här frågorna. På 2000-talet har vi inte sett några större framgångar i jämställdhetsarbetet på Åland. Tack, herr talman!

Lantrådet Viveka Eriksson

Talman! Mycket bra, ltl Sundback, att lyfta upp jämställdhetsbilagan. Den hade jag tänkt lyfta upp i mitt inledningsanförande för jag det är en väldigt viktig del i budgeten.

Vi har under fyra år jobbat för att få in mera jämställdhetstänkande i budgetarbetet. Det tar tid att ändra på system. När man tittar i budgeten som helhet kan man också se att under momenten finns genderperspektivet mycket mera beaktat. Det finns mycket mera statistik som är könsuppdelad. När budgeten togs fram fanns det väldigt klara direktiv till alla budgetberedare att man skulle ha jämställdhetsperspektivet med när man kom med sina äskanden.

Det här är som att vända ett framrusande tåg. Det är en gammal tradition, det finns system och man har arbetat på ett visst sätt. Att vända på det systemet kräver väldigt mycket långsiktigt arbete.

Vi har jobbat på ett sådant sätt att vi har integrerat jämställdhetsperspektivet i det dagliga arbetet. Vi har haft många olika kurser med olika personalgrupper för att man ska börja se på det här med nya jämställdhetsglasögon. Det gör att man så småningom också börjar anamma det här arbetssättet. Bilagan är väldigt bra. För att kunna förstå och se mönstren så måste man ha kunskap.

I den här bilagan kan man läsa väldigt mycket saker. Här får man väldigt mycket kunskap om hur det verkligen är det särskilt gäller kvinnors ekonomiska situation. Den här bilagan visar mer en allmänt övergripande bild. Tanken är att man ska gå vidare med det här arbetet och också fördjupa sig inom olika områden.  

Jag tror att den här demokratiaspekten är väldigt viktig i framtiden. Att man tittar på vad det är som gör att det är så svårt att få in fler kvinnor i politiken. Jag tycker nog att de flesta partier försöker på olika sätt. Man ställer upp kvinnliga kandidater. Tyvärr gick det såsom det gick i det här valet. Vi behöver verkligen inom partierna gemensamt fundera på vad vi kan göra till nästa val för att se till att ändra på den här trenden.

Den här bilagan är mycket intressant att läsa, den lär oss mycket och kunskap ger möjlighet att också förbättra situationen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Det är inte gåtfullt att det gick som det gick. Det fanns för få kvinnor som ställde upp i valet. Den frågan som är svår att klara av är att kvinnor inte vill kandidera och den frågan är inte heller obegriplig. Det beror på att de jobbar så otroligt mycket. De utför åtminstone 2/3 av allt hemarbete plus att kvinnorna har högre sysselsättningsgrad än männen på Åland. Man ser det också på sjukdagpenningen, de har för tungt.

Det beror på två saker; arbetet måste fördelas jämnare och även lönerna och sedan måste man ställa upp tillräckligt med kandidater. Men det saknas en sak; det oavlönade arbetet på Åland, vilket vi beslöt senast när vi hade ramprogrammet att det skulle göras. Det finns inte med här och det skulle vara väldigt viktigt.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! Om jag kommer ihåg rätt så ett av partierna som representeras av fyra män hade lika många kvinnor och män som ställde upp i valet. Så det ju stämmer inte, det är inte hela sanningen, det är förstås en del av sanningen. Det måste finnas många kvinnliga kandidater att välja på, men det är inte hela sanningen. Det finns olika delar i det här kvar. Visst drar sig kvinnor att ställa upp, det är en del i det, därför att kvinnor har mycket annat. Men män drar sig också ifrån att ställa upp. Jag tycker också att jag har mött väldigt många män inför valet som av olika orsaker inte ville ställa upp.

Hur kvinnor bevakas i det offentliga tror jag också är en del av att kvinnor inte vill bli offentliga och råka ut för den hårda granskningen. Så det finns olika delar. Partierna har möjlighet att föra fram sina kvinnor. Jag tror att vi alla måste ta till oss det, jobba internt och ta allvarligt på den här situationen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Först till den intressanta diskussion som utspann sig nyss med kvinnligt och manligt i val. Vi hade inte en hundraprocentigt jämställd lista, jag tror att vår lista utgjorde 54-46 i procent. När man tittar på valstatistiken så fick kvinnorna betydligt mera röster i detta val än vad de har fått tidigare. Men rösterna koncentrerades i stället till några kvinnor som blev riktiga röstmagneter. Det är också en av förklaringarna till att lagtinget ser ut som det gör. De kvinnor som fick röster fick mycket röster, men rösterna spred sig inte på flera kvinnor. Jag är benägen att hålla med det som lantrådet var inne på, vi har ett ganska stort arbete att göra i partierna för att bredda det här arbetet. Vi kommer att göra vår del av det hela.  Jag utgår ifrån att övriga partier också gör sin del.

Herr talman! Det som jag tänker koncentrera mitt anförande på den här gången handlar om ett område som har legat mig varmt om hjärtat under en väldigt lång tid. Det handlar om säkerhetsarbetet i samhället. Det gäller allt från brand och räddning till polis och övrigt planerande för eventuella farosituationer.

Under föregående period motionerade jag också i det här ärendet. Tyvärr gick det som i många andra motioner, den hann inte behandlas. Jag tycker att det skulle vara viktigt för landskapsregeringen att koppla ett grepp kring hur man ska agera i allvarliga situationer och sådana situationer som inte övergår i en befolkningsskyddssituation. Det kan handla om olika typer av naturfenomen, allt från stora översvämningar till större stormar som kan skapa problem. Det kan också handla om den typ av vansinnesdåd som vi har sett runtom i världen och också i vårt östra grannland Finland.

Vi har överlag en väldigt god beredskap på Åland. Jag har under mina år upplevt när jag har jobbat med de här frågorna att samordningen och ledningen inte är hundraprocentig klar.

Det lagting som satt här på två perioder sedan fattade det beslutet att samordna brand- och räddningsväsendet det till en myndighet, vilket vi inte har lyckats med dagsläget. Det finns nu skrivningar om att landskapsregeringen ska driva det vidare. Det är en väldigt liten grej som skulle behöva göras, men kommunerna emellan får den inte gjord och det är ganska tragiskt. För genom att göra det skulle man ha kommit en stor bit på vägen genom att samordna det som ligger på den kommunala nivån.

När det gäller samordning är det inte bara det som behövs, det gäller också landskapet som har polisen under sina vingar och även sjukvården ska finnas med i en sådan här planering. Sedan har vi också staten som har sina myndigheter.

Jag vet att samrådsdelegationen för befolkningsskyddsärenden som finns mellan staten och landskapet har jobbat med den här typen av frågor. Jag anser att det är lite fel ställe att göra det på, för samrådsdelegationen ska jobba med frågor som handlar om befolkningsskyddsärenden. Befolkningsskyddet inträder inte före en situation är väldigt allvarlig. Det förutsätter dessutom att statsrådet fattar beslut om att förklara undantagstillstånd innan befolkningsskyddet träder in.

Här skulle det finnas ett behov. Jag ser att landskapsregeringen egentligen redan har möjlighet, via sina organ, att göra det här arbetet. Tyvärr har man inte kommit vidare med det. Det finns en räddningsdelegation som borde ha haft en aktiv roll i det här arbetet. Under den senaste perioden tror jag att den ha sammanträtt en eller två gånger. Det är i och för sig inte något ovanligt, förra perioden tror jag att räddningsdelegationen sammanträdde en enda gång för att då inom sig utse poster.

Här har vi någonting att ta tag i. Jag tror faktiskt att vi skulle vinna väldigt mycket på att göra det här. Ett första steg är att gå vidare med samarbetet inom brand- och räddningsväsendet, men det har inte blivit så mycket gjort.

Herr talman! Jag vill avsluta med en sak som jag tycker är viktigt att lyfta fram; fastighetsförvaltningen. Jag tycker nu att man går åt rätt håll. Man samlar fastighetsförvaltningen, man försöker göra sig av med fastigheter som inte är kärnverksamhet. Jag tror att man skulle kunna göra ytterligare en hel del där, men man är åtminstone på väg åt rätt håll. Den stora biten som man har gjort är de första stapplande stegen när det gäller internhyressystemet. Det kommer att få en positiv effekt på hur man ser på vilken typ av fastigheter man behöver och hur mycket lokaler som man behöver. Jag hoppas på att man ska kunna ta det här systemet vidare så att man inte bara visar i budgeten nu vad respektive fastighet kostar, utan att man också för över de bitarna på respektive område. Det är på väg åt rätt håll, men det finns rätt mycket kvar att göra även där. Tack, herr talman.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag är intresserad av frågan om jämställd representation. Det är sant att rösterna i viss mån koncentrerades på ett fåtal kvinnor. Det beror ju delvis på att väljarna ofta röstar på dem som redan har varit invalda och det är ytterst få kvinnor. Sedan 2003 har det inte kommit in en enda ny kvinna i lagtinget. När partierna ställer upp kandidater och kvinnor så är det viktigt att kandidaterna har fått visa upp sig i partiarbetet och i offentligheten. Där har män som grupp större möjligheter, de har tid att skriva, gå på möten och allt detta. Det är två skilda världar måste man komma ihåg.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag delar långt den här beskrivningen av det. Inom respektive partier har vi ett väldigt stort ansvar att se till att ge möjligheter för nya kvinnor att komma fram. Det är ett enormt arbete att göra. Vi har försökt dra vårt strå till stacken. Vi lyckades inte till belåtenhet i det här valet. Vi sitter nu fyra män i den lagtingsgruppen som jag representerar. Vi har en läxa att gå hem och lära oss för de kommande valen. Jag tror att det handlar väldigt mycket om att hitta sätt att faktiskt bredda vårt arbete med att också kvinnor ska finnas med i partiarbetet på ett ännu bättre sätt än vad vi har kunnat göra idag.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är ganska intressant att jämföra moderaternas lagtingsgrupp och socialdemokraternas lagtingsgrupp i det här avseendet. Under förra perioden var det tre moderata män och tre socialdemokratiska kvinnor. De som ställde upp i val kom ju alla in. Man upprepar ett könsmönster ganska mycket om man inte lyckas expandera mellan valen så att man får fram flera kvinnor som också är kända i offentligheten.

Om vi ska lyckas få kvinnor och unga kvinnor med så måste man nog beakta det i ungdomsparlamentet. Hur det var upplagt förra gången var nog kan ska avskräckande. Det var helt styrt av en handfull unga män. Det märktes också i diskussionerna.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Ltl Sundback och jag delar långt åsikterna när det gäller arbetet att i partierna föra fram kvinnor på ett annorlunda sätt.

När det gäller ungdomsparlamentet så känner jag igen den här kritiken från socialdemokraternas sida från den tiden när jag var ungdomspolitiker. Det är fel att angripa de ungdomar som är med och jobbar och vill göra det här arbetet. Man måste i stället försöka hitta sätt att engagera unga kvinnor på. Däremot kan man inte beskylla dessa unga killar som nu har tagit initiativet och faktiskt vill engagera sig, för vi har ett lika stort problem att få ungdomar engagerade som vi har att få kvinnor engagerade. Man ska inte försöka trycka ner de ungdomar som visar att de vill delta i det här engagemanget. Jag vet hur tungt det var när jag satt i den situationen och det tänker inte jag vara med och göra mot dem som nu engagerar sig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Christian Beijar, replik

Herr talman! Ltl Johan Ehn, som vi känner som en aktiv person inom räddningsverksamheten, sade i sitt anförande att man inte har lyckats bilda en gemensam räddningsmyndighet här på Åland.

Då när den här lagen togs sades att inom tre år skulle man ha en gemensam räddningsmyndighet. Min fråga är då till ltl Johan Ehn; varför har inte det skett?

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Det är svårt att kunna svara definitivt på den frågan. Jag har nog min uppfattning ändå ganska klar. Lagen blev helt tandlös vad gällde det uppdrag som man gav till kommunerna. Man sade att det här skulle ske men man hade inga sanktioner vad som händer om man inte gör det. I ett läge där man har väldigt olika åsikter mellan kommunerna om hur det här ska göras lägger man från landskapet över ansvaret helt och hållet på kommunerna att lösa den här problematiken, då blir det heller inte gjort. Jag hörde till dem som fick kompromissa i det här sammanhanget från att skriva in att om det var på det viset att man inte lyckades så skulle landskapet bestämma hur det skulle bli. I stället blev det en tandlös formulering om att man skulle gå in och hjälpa till och försöka skapa samförstånd. Jag tror inte att det är en möjlig väg, ärligt talat, i de här frågorna. Är man inte överens så lär man inte bli mera överens bara för en tredje part går in och försöker medla, så länge det inte finns ett medel att trycka på.

Christian Beijar, replik

Herr talman! Ltl Johan Ehn svarade egentligen på den fråga som jag hade tänkt ställa, att han också var med när lagen togs. Han sade själv att han måste kompromissa bort det här.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag tror att ltl Christian Beijer också var med i det samarbetet. Vi tvingades båda två att kompromissa bort de här bitarna. Vi stödde båda lagen när den klubbades i lagtinget den gången. Vi satt nämligen i underlaget för samma regering.

Jag har ändå gott hopp att det här är något som nu ska kunna lösa sig i den diskussion som man för om en framtida samhällsreform. Det här skulle vara ett utmärkt område att trycka igenom en samhällsreform. Här finns en hel del att spara i effektivitet. Vi ska vare sig favorisera den frivilliga rörelsen eller den ordinarie rörelsen. Vi behöver båda två. Vi ska se till att vi får ut bästa möjliga av det här. Jag är helt övertygad om att det går att göra för jag har varit med i sammanhang där man ha lyckats med det. Det handlar bara om politisk vilja att driva igenom de här frågorna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Tack, herr talman! När det gäller tidpunkten för regeringsbildning, tidpunkten för val och tidpunkten för avlämnade av budget så håller jag med det som många har sagt, att det blir en olycklig sammanblandning. Det blir en herrelös budget och en herrelös budgetdebatt.

Vi hade en parlamentarisk grupp tillsatt för att titta på den här problematiken. Den gruppen tillsattes vad jag tror enbart av en orsak, att man hade sett över vallagstiftningen på finska sidan och då skulle vi göra det här också. Det fanns inte desto mera tankar bakom och därför blev det ingenting av det arbetet heller.

Jag kan hålla med det som lantrådet sade tidigare om parlamentariska grupper och kommittéer. Det blir ganska runda skrivningar som man inte kommer så väldigt långt med. Vi borde på allvar ta en ordentlig diskussion om man inte skulle flytta valtidpunkten till våren för att komma ifrån den här problematiken.

I ett tidigare replikskifte sade ltl Barbro Sundback, apropå jämställdhet, att det blir lätt att man upprepar ett könsmönster i partierna. Det är vi från Ålands Framtid tyvärr också beredd att hålla med om. Det kanske hänger ihop med att de etablerade har ett försprång i valet, alla tecken tyder på det. Kanske man borde tänka på det som en avhoppad centersympatisör sade i dagens tidning, att det skulle vara max tre perioder, sedan skulle man få sluta. Kanske det skulle vara någonting att tänka på?

Herr talman! Jag tänker ta upp två saker. För det första tänkte jag anföra rättelse som berör budgetmotion nr 6. Längst ner i klämmen står det så här: ”Överlåtelse av fastigheter” höjs med 1 000 000 euro till 1 290 000 euro”.

Det rätta momentet ska vara 33.40.88. Det var ltl Slotte som hade vänligheten att upplysa mig om att det var fel där. Det är alltid roligt när man ser att någon har läst de motioner som man har lämnat. Den rättelsen önskar jag framföra. Motionen i sig handlar om överlåtelse av fastigheter. Jag noterar att det inte händer någonting med golfbaneplanerna. Det verkar inte finnas dess mera nyskapande tankar eller strategier bakom landskapet stora fastighetsinnehav. Förslaget i budgetmotion nr 6 syftar till att påskynda en renodling av landskapets ägande och verksamheter så att landskapet i snabbare takt ser över sitt behov av ägande i alla sammanhang och koncentrerar sig på den primära verksamheten som är till för ålänningarnas behov av fundamental service och tjänster.

För att reducera landskapets stora fastighetsbestånd och minska kostnaderna för skötsel och underhåll för dessa, samt för att kapitalisera tillgångar som kan användas på ett mera ändamålsenligt sätt till större nytta för samhället så bör landskapsregeringen under året efter en noggrann genomgång yttra delar av eller som helhet avyttra stora delar av landskapets större markinnehav.

Vi skriver så här i klämmen; "Landskapsregeringen erhåller fullmakt att under året eller då respektive ikraftvarande arrendeavtal förfaller, avyttra Grelsby kungsgård, Haga kungsgård, det som återstår av Persberg i Godby, de marker som finns kvar på Berg, och Västergårds i Tosarby samt delar av Bomarsund och Kastelholm kungsgårdar”. Det här tror vi att skulle kunna tillföra 1 miljon till landskapskassan.

Vid genomgången måste de kulturhistoriska aspekterna på ifrågavarande områden beaktas.

Herr talman! Den andra motion jag önskar ta upp är budgetmotion nr 1 som handlar om det svenska språket. Det är många som säkert ruskar på huvudet och tänker att det här jag tagit upp hundra gånger tidigare och det är sant.

Utvecklingen för eller rättare sagt avvecklingen av det svenska språket i Finland går i en rasande takt. Sannfinländarnas stora valframgångar visar att det är ett fundamentalt fel i det finska samhället när det gäller synen på det svenska språket. Åland kan inte stillatigande avvakta och se vart situationen tar vägen.

Redan den 30 september 2004 tillsatte landskapsregeringen en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta ett språkpolitiskt program med konkreta förslag till åtgärder.

Jag hoppas att finansutskottet nu kan lägga prestigen åt sidan och förverkliga någonting som faktiskt alla partier, utom socialdemokraterna, var eniga om. Därför har vi skrivit ner de tre åtgärdsförslag som partierna var eniga om i klämmen som lyder: ”Att det under rubriken ”SJÄLVSSTYRELSEUTVECKLING”-underrubriken ”Språket” i de allmänna motiveringarna fogas ett nytt stycke enligt följande: ”För att möta den allvarliga situationen för vårt svenska språk kommer landskapsregeringen att fråga Finlands regering vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att självstyrelselagen framdeles skall följas. Vidare skall ÅSUB utreda vilka merkostnader som Finlands frångående av sina ursprungliga förpliktelser när det gäller svenska språket, har kostat, och kostar det åländska samhället. Landskapsregeringen informerar Sveriges regering om förhållandet samtidigt som landskapsregeringen begär hjälp för att vidmakthålla Åland svenskspråkigt framdeles.”

Jag vill avslutningsvis understryka att det här är någonting som nästan hela lagtinget var eniga om, ändå händer det ingenting. Kanske det börjar bli dags nu?

Talmannen

Rättelsen antecknas.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! I en bisats nämns ordet kulturhistoria. Om jag kommer ihåg rätt så ligger kungsgårdarna i kategori två. I kategori ett ligger Kastelholm slott. Det finns betydligt flera andra saker som landskapet borde avyttra före man sälja bort silvret. Det är som om man skulle sälja bort naturreservaten. Det finns andra sätt som man skulle kunna ta till vara kungsgårdarna och göra dem beboliga. Man skulle reinvestera arrende som landskapet tar upp och göra en renovering och sedan långtidsarrendera ut Kungsgårdarna.

Jag tycker att det är helt fel att nu sälja ut det här värdet som vi har i kungsgårdarna. Det är väldigt, väldigt kortsiktigt.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag respekterar absolut vad minister Sjögren sade. Jag noterade att ltl Roger Jansson tittade upp på mig när jag presenterade den här motionen. Till saken hör att dåvarande FS gruppledare, Max Siren, drev den här frågan stenhårt när jag var näringsminister. Jag stod emot just på grund av att jag hänvisade till de historiska aspekterna. Kanske det var därför som ltl Roger Jansson höjde ögonbrynen.

Jag har noterat att det inte finns något nytänkande, det finns inte några direkta strategier för vad man ska göra. Kastelholm har vi mer eller mindre vind för våg. Bomarsund och Grelsby hyrs mer eller mindre ut som privatbostäder. Ska man ha dem kvar så måste man ta ett kulturhistoriskt helhetsgrepp för de här områdena. Lyckas man inte med det så kan man lika gärna avyttra dem. Man ska se de här förslagen mot den bakgrunden. Jag är trött på situationen. Det här förslaget ska ses mot den bakgrunden.  

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Ett av problemen har varit att förvaltningen av kungsgårdarna är uppstyckade på olika avdelningar; kansliavdelningen, näringsavdelningen och museibyrån. Det finns kreativa idéer på museibyrån. Jag tror att man skulle kunna använda arrendet till vissa investeringar och sedan arrendera ut kungsgårdarna som helhet.

Det finns andra fastigheter som vi borde avyttra före t.ex. Allhallen och Travbanan. Kungsgårdarna är historia. Det här är också, ltl Anders Eriksson, självstyrelsepolitik.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är säkert förekommit mycket självstyrelsepolitik på de här olika platserna och det tror jag säkert att det kan göra i framtiden oavsett vem som äger dem. Kulturhistorien vill jag inte på något sätt förringa, absolut inte minister Sjögren. Jag är väldigt historiskt intresserad själv. Men, jag har svårt att se vad landskapet ska göra med dessa områden. Jag håller med om att det säkert är en olycklig situation att det är uppstyckat mellan olika avdelningar inom förvaltningen. Jag är inte så där alldeles övertygad om att det skulle bli väldigt mycket mera kreativt om det överfördes på museibyrån. Flera av de problem som jag har uppdagat runt de här områdena härrör sig just till museibyrån. Problemet är att man ifrån den politiska landskapsregeringens sida inte har tagit ett helhetsgrepp på den här frågan, utan man låter tjänstemännen sköta dem som det skulle vara deras egna egendomar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! I motionen om svenska språket finns en uppmaning till landskapsregeringen som jag vill fråga om.

Jag vill först säga att det är helt korrekt historieskrivning som ltl Anders Eriksson har gjort. Det språkpolitiska programmet omfattade inte vi socialdemokrater till alla delar. Vi tyckte att det var helt orealistiskt och det visar just bl.a. den här motionen.

Angående det sista franska strecket; ”att landskapsregeringen informerar Sveriges regering om förhållandet samtidigt som landskapsregeringen begär hjälp för att vidmakthålla Åland svenskspråkigt framdeles.” Vilka politiska uttryck förväntar sig ltl Anders Eriksson att Sveriges regering ska visa i ett sådant här sammanhang?

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag förväntar mig de politiska uttryck som man har använt sig av många gånger. Man har hänvisat till Ålandsöverenskommelsen och vilket ansvar Sverige har för att se till att man ska kunna vidmakthålla Åland svenskspråkigt även framöver. Det har man använt sig många gånger när det gäller möjlighet att komma in och ha högskoleutbildning i Sverige.

När det gäller TV-problematiken, som jag nämnde i mitt huvudanförande, så använder man sig också av Ålandsöverenskommelsen. Frågan om Ålandsöverenskommelsen har någon relevans längre eller inte har flera gånger varit upp i Sveriges Riksdag där man har konstaterat att man anser att man fortfarande har ett ansvar. Det är mot den bakgrunden som man ska föra resonemanget med Sveriges regering. Jag har själv personligen pratat med Sveriges utrikesminister Carl Bildt om den här frågan. Han föreföll inte ha någon större inblick i vilket ansvar Sverige hade. Han menar att det är Ålands ansvar, landskapsregeringens, att informera om det här. Det håller jag med om.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tror inte att ltl Anders Eriksson riktigt kan redovisa för något fall där den svenska regeringen skulle ha kommit Åland till hjälp gentemot riket. Det är ju detta som det här handlar om, att Finland inte har uppfyllt sina förpliktelser och då skulle Åland be om hjälp så att Sverige på något sätt skulle straffa eller politiskt visa sitt ogillande gentemot Finlands regering. Jag skulle i så fall vilja ha exempel på det. De exemplen som togs upp här, högskolefrågan, är ju en fråga mellan landskapsregeringen och Sveriges regering och TV-frågan avgjordes i tiden av Kalevi Sorsa och Olof Palme och sedan har det byggt vidare på det. Det är klart att vi använder den här överenskommelsen i vissa sammanhang, men det här är ju en helt annan sak. Det är ju att be Sverige om hjälp att på något sätt banna Finland för att de inte sköter sig.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tycker inte att det finns någon anledning att bli upprörd över det här. Det är ju ingenting som Ålands Framtid har hittat på. Alla politiska partier, utom socialdemokraterna, var överens om att så här ska man driva frågan. Med tanke på att allt tyder på att en socialdemokrat blir lantråd och kommer att ha huvudansvar för de här frågorna framöver så hoppas jag att man i finansutskottet och i övriga partier nu i rask takt ser till att man faktiskt förverkligar det som en överväldigande majoritet i lagtinget en gång har varit överens om. Jag hoppas att socialdemokraterna inte får bestämma också detta utan jag hoppas att majoriteten i lagtinget kan göra det.

Sedan den direkta frågan om det finns några konkreta exempel. Ja, TV-frågan som jag nämnde. När Anton Kalmer bötfälldes på det sätt som han gjorde så blev det en stor uppmärksamhet både från politiskt håll och från media i Sverige. Man tog till och med upp det i Nordiska Rådet, man bannade och sade att så här kan man inte bära sig åt. Det ledde till en lösning. Det hoppas jag att vi kan göra också när det gäller svenska språket, annars är det kört.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson

Tack, herr talman! Jag konstaterar när jag läste budgetskrivningarna om Åland polismyndighet att det har varit varierande skrivningar. Det är nytänkande och en ganska stor förändring. Vi har tidigare tagit del av det här i polisdelegationen. Jag vill ge en stor eloge till myndigheten om skrivningarna och vad man har förändrat just nu, man har slutat jaga polis-bov jakten. Man har istället börja tänka preventivt, tänka framåt, man kommer att försöka ingripa före brotten inträffar och göra insatser i miljöer och bland problemungdomar. Man kommer också at försöka bygga upp en bra relation i ett tidigt skede mellan polisen och ungdomar och allmänheten. Man tänker ha verksamheter redan på lekis och sedan fortsätta i skolorna osv. Jag tycker att man ska ha en stor eloge för det.

 Det är en poliskonstapel som har varit Norge och utbildat sig i de här frågorna och som driver det ganska bra. Han har lyckats utomordentligt i myndigheten.

Angående polisbyrå och polisstyrelse, som jag tidigare har motionerat om, så är det frågor som jag har drivit ganska bestämt. Vi behöver ha något som styr den organisationen, som man har för banker, skolor och på alla andra områden. Polismästaren borde ha ett bollplank och någon som har lite mera påveringningsmöjligheter än vad polisdelegationen har. Jag upplever också att polisdelegationen har en svaghet i sin sammansättning i.o.m att den inte är tillsatt av landskapsregeringen. Redan det att landskapsregeringen skulle tillsätta personerna i polisdelegationen skulle vara en viss förbättring, tror jag. Just nu är de flesta överens om att polisdelegationen inte fungerar speciellt bra.

När man tittar på budgeten så har man helt gått ifrån detta med polisstyrelse. Man tänker uppenbarligen istället ha en tillsynsmyndighet där lotteriinspektionen och datainspektionen kommer att ingå. Enligt mig är inte detta det mest ändamålsenliga sättet att komma framåt. Jag ifrågasätter det.

Vi har också pratat om en polisbyrå, vilket poliserna frågar efter väldigt mycket. Man skulle få hjälp när man tillämpar lagstiftning, direktiv och annat. Och man skulle få en klar tolkning vilka av inrikesministeriets direktiv som överhuvudtaget ges för polisen som gäller för polisen på Åland. Man skulle t.ex. ge instruktioner på hur böter ska skrivas ut vid olika brott. Det finns en hel del som polisbyrån kunde göra. Från polisens sida efterlyser man mest en byrå och det skulle underlätta deras arbete oerhört mycket.

Den tidigare s.k. polisbyrån har förvunnit och nu har man slagit ihop det till en rättserviceenhet. Man har ytterligare vattnat ur den här biten. Det är kanske inte heller vad man hade förväntat sig från polisens sida. Man vill ha något som är mera skräddarsytt. Ska vi ha en egen polis på Åland så tycker jag att man borde försöka göra det lite tydligare och lite ge bättre stödfunktioner än vad detta är.

Den typen av skrivningar som vi gjorde i alkohol- och narkotika politiska gruppen så i.o.m att det är budgeten som ska styra polisens verksamhet så syns de initiativ och direktiv som man tar väldigt dåligt. Därför borde man via en polisstyrelse fånga upp de tydliga politiska signalerna som finns. Är det så att man är fullständigt eniga från alla partier i en grupp så borde det ge lite tydligare efterverkningar i den myndigheten som man riktar sig till.

Framförallt vill jag ytterligare en gång ge en eloge till den nya budget formuleringen. Det kommer att underlätta för samtliga här på Åland. Det stoppar brottsligheten före den uppkommer. Tack.     

Ltl Göte Winé

Tack, herr talman! Under kansliavdelningens område så kommer jag nu att fokusera mig på Ålands polismyndighet. Det blev det efter att jag hörde en replikväxling mellan ltl Åke Mattson och minister Roger Eriksson. Jag blev lite fundersam och en hel del besviken.

Under sin presentation informerade minister Roger Eriksson att det nästa år är temaår barn och ungdomar, vilket också framkommer i budgeten och att det skall fokusera sig på förebyggande verksamhet. Det håller jag, lika som ltl Mattsson, med om att är riktigt bra.

Då är min fråga till minister Eriksson; vad händer nu 2012? Om man har ett temaår så borde man ju planera och förbereda det på förhand. Vad har då Ålands polismyndighet tillsammans med det politiska gjort för prioriteringar inför 2012 för att uppfylla temaåret barn och ungdomar?

I ett replikskifte sade ministern att det är upp till polisen att prioritera sina egna resurser och personalstyrkor. Jag pratade med en polis för cirka ett år sedan, polisen saknade nu en politisk styrning. Vart vill politikerna att Ålands polismyndighet ska rikta in sig på? Och efter att ha hört Minister Roger Erikssons presentation så blir jag mer övertygad om att det stämmer. Säger man att narkotikafrågor ska prioriteras men i följande mening säger att de fritt kan välja de tjänster de redan har och prioritera där emellan så då säger man egentligen inte vad man vill att polisen ska satsa på. Det behöver vara mera styrning.

Bästa landskapsregering, ni borde kunna styra polisen bättre att jobba med narkotikafrågorna än ministerns vaga formulering i replikskiftet.

Liberalerna lovade inför valet 2007 om nytt ledarskap men tyvärr uteblev det även för polisen.

Jag tycker det är synd att man inte vågar se nytt här. Tänk om man inför ett år med tema barn och ungdom skulle gå inför ett brottsförebyggande program. Det här är ju egentligen lite av hemmaplan för minister Roger Eriksson och därför är jag lite besviken på att det inte kommer något nytt under en sådan här viktig fråga som brottsförebyggande och framförallt när vi pratar om kriminalitet. Det är en jätteviktig fråga.

Varför har man inte t.ex. kunnat se på möjligheten med ett brottsförebyggande program under 2012? Där skulle man tillsammans polis och det sociala jobba hårt med ett brottsförebyggande program.

Samma sak med narkotikafrågan så hade jag hoppats på mer. Ledamot Åke Mattsson nämnde tidigare om den alkohol- och narkotiska politiska gruppens skrivelse om att prioritera narkotika frågorna mer. Men de finns ingenstans, inte i budgeten. Polisen får prioritera själv efter sin egen förmåga.

Nu skall jag inte bara risa utan även rosa lite. Under den här perioden så har trafikövervakningen förbättrats så mycket så att man reagerar på parkerade bilar längs vägarna, vilket är bra.

Det är ett bra störande exempel för nu är man försiktigare på de åländska vägarna. Man pratar i hemmen om polisens satsning mot bl.a. fortkörningen på de åländska vägarna. Tänk om det skulle kunna vara så också med alkohol och narkotika frågor att man skulle prata om det med respekt. Tyvärr pratar inte personal och människor i de åländska hemmen så idag, tvärtom. Tack.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Ltl Göte Winé efterlyser styrning av polisverksamheten. Landskapet, lagtinget och landskapsregeringen har två huvudsakliga styrinstrument; budgetskrivningar och lagstiftningsåtgärder. Operativa verksamheter ska alltid utföras av myndigheterna internt, den myndigheten som lyder under landskapet. Det är inte så att politikerna ska gå in och säga vem som ska göra det och hur man ska göra det. I budgetskrivningarna har vi lyft upp temat barn och ungdom, det förebyggande arbetet och narkotikabekämpningen. Det är de viktigaste politiska signalerna.

 Sedan efterlystes också mera skrivningar om att man ska titta framåt. Vi har en skrivning här under allmänna motiveringarna om en ny tillsynsmyndighet. Varför jag har valt den här skrivningen är för att vi gjorde nästan två års arbete med polisstyrelse för landskapet Åland som sedan förkastades här i lagtinget. Nu skriver vi en lite annorlunda formulering och hoppas att den nya regeringen fortsätter och själva gör sina bedömningar på hur man skulle kunna gå vidare med det här arbetet.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Minister Eriksson nämner att man som politiker har två saker som man kan styra med; budget och lagstiftning. Men nog finns det väl en viss sorts ledarskap också. Nog finns det väl en politisk styrning som man också ska ha. Man behöver inte gå in och peta operativt, det håller jag helt med minister Eriksson om. Jag vet att polisen till och med har varit och begärt att gå in mera, om man kan lyfta upp ett rensa Åland eller någonting. Polisen har sagt att de behöver få mera politisk styrning. De vill att det ska börja hända mera. Polisen har inte fått något svar. Det har varit som att prata med en nymålad vägg, det bara rinner lite.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Jag protesterar å det kraftigaste emot Winés beskrivning av verkligheten. Jag vågar påstå att den här regeringen har haft täta kontakter med polisen, både med polismän på fältet och med ledningen. Vi har haft regelbundna möten, vi har diskuterat i ledningsgrupperna och vi har gjort allt. Vi har även diskuterat med personalen och personalenheten har varit inkopplad. Problemet har varit att polismyndigheten inte alltid har kunnat ha den interna styrningen i skick, vilket har varit ett stort problem tyvärr. Därför gjorde vi ett väldigt gediget arbete med polisstyrelsen för att även kunna ha en styrning av verksamheten. Tyvärr förföll det arbetet, som vi lade ner nästan två på, i lagtinget.

Med de här skrivningarna hoppas jag att den nya kommande landskapsregeringen fortsätter det här arbetet. Arbetet ska inte på något vis förringas.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Minister Roger Eriksson sade att han reagerade starkt mot min uppfattning av det hela. Det här är inte min uppfattning utan det här har jag fått av en polistjänsteman. Jag säger egentligen bara vad jag har hört. Man upplever så ifrån fältet, jag har inte jobbat inom den här branschen just nu så jag vet inte. När man pratar med polisen och frågar vad det är så får man höra det här. Man nämner att den interna styrningen inte fungerar. Vem ansvarar för den? Igen, minister Eriksson, det är den politiska ledningen som behöver ta sitt ansvar.

Sedan håller jag helt med det som minister Eriksson sade i sin första replik; det är budgeten som styr. Man kan också styra i en dialog. Men då behöver man visa ledarskap, gå in och agera och det tycker jag att har saknats de här fyra åren, tyvärr.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag tänkte ta en replik angående något som både Winé och jag missade i sammanhanget när man läste igenom budgeten. Det gäller fokuseringen på unga personer. ”Insatser mot ungdomsfylleri i samband med storhelger och olika evenemang ska intensifieras”. Ltl Winé och jag kan vara överens om att det här inte är något som ska göras i samband med storhelger utan det gäller alla dagar, hela tiden. Det är ingenting som ska speciellt prioriteras vid speciella tillfällen.

Ltl Göte Winé, replik

Jag håller med ltl Åke Mattsson. Jag har inte missat det, jag har sett det. Jag tyckte att det var bra, men man skriver om det här det år som man går ur regeringen. Den här skrivningen borde kanske ha varit med lite tidigare. Jag har också hört från ministerhåll där man lite har försvarat polisen, att polisen inte ska vara där och fostra så mycket, det är så mycket fylleri på stan och det går inte att hålla på så. Det här behöver tas i med krafttag och inte bara under storhelger. Man behöver också göra det under storhelger. Jag kan hålla med om texten att man behöver intensifiera arbetet under storhelger. Däremot behöver man gå in rejält mot allt ungdomsfylleri, inte bara slå ifrån sig och säga att det är föräldrarnas roll. Det är också föräldrarnas roll, men vi har också lagar vilka vi ska följa och då är det polisen som ska vara med och styra dem.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! För att det ska vara klart så menade jag att ordet storhelger ska bort. Fylleriet ska alltid övervakas från polisens sida.

Ltl Göte Winé, replik

Som alltid, ltl Mattsson, bara vi har fått ha lite replikskiften så är vi helt överens. Vi är helt eniga.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Torsten Sundblom

Tack, herr talman! Jag har skrivit en budgetmotion som berör landskapets fastighetsinnehav. Jag tittade på hur mycket landskapet betalar i fastighetsskatt för de fastigheter som landskapet äger och vad dessa fastigheter används till.

De är tre fastigheter som överstiger 10 000 euro per år. Av dessa fastigheter är en utbjuden till försäljning och en fastighet tillhör ÅHS och behövs för deras verksamhet och den tredje fastigheten är Allhallen i Eckerö.

Fastighetsskatten för Allhallen i Eckerö är överlägsen högst 52 29509 euro per år, hyresvederlaget är 610 euro per månad och det betyder ett minus på cirka 45 000 euro per år.

När Allhallen byggdes var det bra att landskapet stod för finansieringen. När Mariebad och simhallen i Godby skulle byggas var bidragsprocenten 50 respektive 80 och kommunerna har ägaransvaret.

Allhallen har nu använts några år. Jag anser att det är på tiden att Allhallen, som står på ofri grund, byter ägare.

Jag ser det som fullt möjligt att överlåta hallen till Eckerö kommun för en symbolisk summa. Då blir ansvaret för fastigheten där det hör hemma, på kommunal nivå.

Det är för landskapets ekonomi önskvärt att fastigheter som inte behövs för den egna verksamheten och årligen belastar budgeten avyttras. Allhallen i Eckerö kostar årligen mera i fastighetsskatt till Eckerö kommun än vad arrendet för hallen inbringar vilket betyder att den är en tärande del av landskapets fastighetsinnehav och bör avyttras.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag att det till detaljmotiveringen under momentet 33.40.88, Överlåtelse av fastigheter, fogas ett nytt stycke med följande lydelse: ”Landskapsregeringen befullmäktigas att även sälja Allhallen i Eckerö”. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Allhallen är favorit i repris. Det är en intressant och heller inte helt ny tanke att landskapet inte ska äga Allhallen. Jag undrar om ltl Sundblom inte har fått gehör för det här i den nuvarande regeringen eftersom det kommer en motion?

Det är ju inte så hemskt länge sedan som lagtinget och regeringen som ytterst ansvarar, bytte ut mattan där. Det var väl också en förlustaffär för landskapet. Hur kommer det sig att det här förslaget inte är med i budgeten?

 Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Ltl Sundback, alla kan nog räkna ut att regeringen är delad i den frågan också. De som har varit med mig i finansutskottet under de här åren har hört att jag har uttalat mig i den riktningen att Allhallen borde säljas till Eckerö kommun så får de sköta den.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det där lät lite buskpolitiskt. Jag vet inte riktigt vad det betyder. Vad jag vet så har väl liberalerna ändå majoritet i regeringen. Är det inte så? Eller har det ändrats under den senaste tiden? Nog borde det väl ha varit politiskt fullt möjligt för ltl Sundblom att få in detta i budgeten?

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Buskpolitiken får ltl Sundback stå för själv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det här var faktiskt en motion som undertecknad skrev i budgetdebatten 2010. Jag föreslog att istället för att köpa en ny matta så skulle man sälja ut Eckeröhallen till någon privat entreprenör. Det är intressant att ltl Torsten Sundblom tar tag i den här frågan igen och skriver en motion om Allhallen.

Jag håller däremot inte med om att den ska säljas till någon sorts symbolisk summa till Eckerö kommun. Om hallen ska säljas så ska den bjudas ut så att alla privata entreprenörer också kan få vara med och bjuda på den. Det är det helt naturliga och självklara för min del. Jag har ingenting emot om landskapet vill sälja hallen. Jag anser att det finns många privata entreprenörer som säkert kan hitta nya användningsändamål för hallen. Jag anser också att det inte tillhör landskapet kärnuppgift att ha en sådan hall. Men att sälja hallen billigt till Eckerö kommun köper jag inte.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Till vem man säljer och för vilken summa det får framtiden utvisa, om den här motionen skulle blir godkänd.

När ltl Karlström och jag satt mittemot varandra i finansutskottet så var vi ganska eniga om att Allhallen borde avyttras. Därför har jag skrivit den kläm som jag föreslår på det viset som jag har gjort. Det är öppet, nu får den kommande regeringen ta tag i frågan. Frågan är nog inte lätt att lösa, men det skulle vara bra om frågan blev löst.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Jan Salmén

Herr talman! Efter att jag har hört ansvariga ministern tala om överlåtelser av fastigheter så måste jag uppmana finans- och näringsutskottet att titta på texten; ”i enlighet med föreningens anhållan; överlåtelse av sjöbevakningsstationen i Hamnsundet i Saltvik avgiftsfritt till Ålands sjöräddningssällskap” angående 33.40.88, överlåtelser av fastigheter Jag önskar att man kan konstatera att Saltviks kommun ska vara inblandad. Den som känner till området i Hamnsundet vet att landskapet har en stor kaj där, som nästan upptar hela området och som kommunerna sköter om och har tillsyn över. Det finns också en gästhamn som är trångbodd och har svårt att klara några verksamheter. Det här är bara ett stenkast ifrån fiskebryggan och gästhamnen. Det skulle vara ett bra komplement om man vill utveckla verksamheten och kunna behålla verksamheten med bränsle och försäljning.

Jag önskar att finansutskottet tittar på den här frågan och ser om man kan göra en ändring i texten så det finns möjligheter att diskutera med kommunen. Vi har ingenting emot sjöräddningen, de gör ett jättebra arbete och är där redan nu. Det finns en stor kaj med båthus som Ålands sjöräddningssällskap använder gemensamt med sjöbevakningen och det kan de säkert fortsätta med. Det är mera för att man skulle säkerställa verksamheten i området.

Herr talman! När jag ändå är här så ska jag kommentera kungsgårdarna. Jag hoppas att den nya landskapsregeringen inte överlämnar kungsgårdarna till museibyrån att sköta kungsgårdarna. Vi har ett bra exempel på det i Kastelholm och hur det ser ut där när de sysslar med kulturverksamhet eller turistverksamhet. Museibyrån borde hålla sig till sin verksamhet och lämna turist- och näringsverksamhet till näringsavdelningen.

När det gäller uppdelningen av gårdarna om man tänker på Haga kungsgård så vet jag att det finns intresse för att starta upp verksamhet med besökscentrum. Det skulle vara jättefint, det är ju rena museet från början, det är hus från 17-, 18- och 1900-talet som egentligen inte är passliga för lantbruksverksamhet. Jag hoppas att det skulle kunna bli någon annan verksamhet där, så att det skulle bli lite liv i kojorna och man kanske skulle få något museum.

Det var bara en extra kommentar med anledning av att jag hade ordet. Tack, herr talman.

Talmannen

På talarlistan finns inte flera när det gäller landskapsregeringens och kansliavdelningen förvaltningsområde. Begärs ordet? Diskussionen om landskapsregeringens och kansliavdelningens förvaltningsområde är avslutad.

Vi övergår till social- och miljöavdelningens förvaltningsområde.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Social och miljöavdelningens budgetförslag för 2012 präglas, som vanligt, av ett hårt och omfattande arbete. De stora lagpaket som antagits barnomsorgslag, handikappservicelag ÅHS-lag, vattendirektiv och vattenåtgärdsprogram kräver fortsatt mycket arbete.

Flera stora linjedragningar och strategier inom socialpolitiken ska göras under året. Den stora utredningen om socialvårdens utveckling visar att en samhällsreform brådskar om vi politiker tillsammans med medborgarna ska styra utvecklingen eller om vi ska låta ekonomin och den demografiska utvecklingen styra oss. Det är egalt om vi kallar det för en samhällsreform, en samhällsservicereform eller en kommunreform. För att komma vidare snabbt finns det utvecklingspengar i budgetförslaget för 2012. Ledorden för den åländska socialvården är att den ska vara på lika villkor och den ska utföras med hög kompetens.

Det krävs en långsiktig och sammanhållen politik för välfärdens finansiering. Efterfrågan på välfärdstjänster ökar mer än vad skattefinansieringen beräknas klara. På sikt uppstår ett ansenligt finansieringsgap. Nordiska studier visar att det blir särskilt påtagligt inom sjukvården och äldreomsorgen en bit in på 2020-talet. Långsiktighet i ekonomin är bästa sättet att säkra grundtryggheten men vi behöver också nytänkande. Att spara, renodla verksamheten, skala bort men att inte vara dumsnål är inte helt lätt. Det centrala är att ta ansvar för att trygga kärnverksamheten i ett långsiktigt perspektiv, både på landskaps- och kommunalnivå.

Den nya barnomsorgslagen innebär att direktiv till kommunerna ska utformas och nya grunder för förundervisningen ska tas fram.

En viktig del i barns och ungdomars integration är språkundervisningen. Där fortsätter landskapsregeringen att ge stöd till kommunerna. När det gäller integrationen är språkundervisningen även för vuxna betydelsefull men också sysselsättning och möjligheter till försörjning och jobb.

Ungdomsarbetslösheten är skrämmande hög i nästan hela Europa men fortfarande låg hos oss. Stödinsatser behöver fortsättningsvis riktas till ungdomar som saknar studieplats eller arbete för att förhindra marginalisering. Där gör ungdomslotsarna en viktig insats som måste fortsätta.

En utvärdering av kvalitetsrekommendationerna "Tjänster för äldre" ska göras för att sedan kunna utmynna i en lag om äldres rättigheter, en äldreomsorgslag. Debatten om hur de äldre tas om hand rasar i vårt västra grannland. En viktig del i att säkra servicen för de äldre är lagstiftning och tillsyn.

Den tredje sektorn är en mycket viktig del av samhället inte minst på den sociala sidan. Vid utdelningen av PAF-medlen för 2012 kommer bl.a. aktiviteter som direkt eller indirekt stöder ett aktivt åldrande att prioriteras i syfte att uppmärksamma EU:s äldreår 2012.

Ett nytt alkohol- och drogpolitiskt program ska tas fram. Där har en utvärdering av det gamla programmet gjorts. Det nya programmet bör ha både långsiktiga och kortsiktiga mål. Det bör också vara konkret och kanske inte fyra år som nu. Det blir lite väl långt och kanske inte tillräckligt flexibelt. Samarbetet med den tredje sektorn, t.ex. föreningen fri från narkotika och Power club, är viktigt och har utvecklats. Föreningen fri från narkotika hade ett mycket välbesökt och högkvalitativt seminarium senaste vecka. Det var mycket uppskattat.

Även ett nytt handikappolitiskt program ska tas fram med konkreta förslag, tidsplan, ansvar och finansiering. De handikappolitiska programmen tenderar att vara välformulerade, bra på många sätt men blir sedan lätt hyllvärmare. Syftet med det nya handikappolitiska programmet är att det ska vara väldigt konkret och det ska pekas ut vem som har ansvar.

Under våren planeras också en egen åländsk vanvårdsutredning. 

Hälso- och sjukvården är fortsatt högprioriterad. En av de elementära framgångsfaktorerna är en rationell personalrekrytering, en av grundförutsättningarna för den åländska hälso- och sjukvårdens existens.

Den nya ÅHS-lagen är inte fullständig före vi har de förordningar som behövs på plats. Förordningarna ska reglera bl.a. studerandehälsovård, mödrarådgivning, rehabilitering, screening och tandvård.

Under kommande år behöver lagstiftningen med att implementera patientrörlighetsdirektivet inledas. Direktivet ska vara implementerat under 2013 och det är en stor utmaning för Åland.

Några ord om tandvården, en investering i en tandvårdsvagn kommer att göras. Den förbättrar tandvårdens rörlighet. Det kommer att innebära att förutsättningarna att serva skärgården förbättras betydligt men det innebär också att det finns möjlighet att kunna ge äldre personer på olika serviceboenden tandvård.

Man pratar om tandvårdsparadoxen, dvs. att vi har nått framåt med det förebyggande arbetet, vilket innebär att allt fler äldre har egna permanenta tänder. Det här är ett fokusområde som jag tycker att man ska ha när man diskuterar tandvård, att också fokusera på de äldre som har sina permanenta tänder kvar.

Inom ÅHS inrättas nya tjänster. Inrättande av vissa tjänster medför rationalisering genom att flera patienter än tidigare kan få sin vård helt eller delvis på hemmaplan. Dit hör t.ex. unga patienter med ätstörningar. Att få vård på hemmaplan innebär att det är medicinskt, ekonomiskt och medmänskligt motiverat. Att satsa på en hälsofrämjande hälso- och sjukvård med fokus på livsstilssjukdomar, psykisk hälsa och rehabilitering innebär en möjlighet att öka livskvaliteten för befolkningen och plana ut kostnadsutvecklingen inom vården.

I budgetförslaget finns några skrivningar om den planerade avgiftningen just inom psykiatrin. Det har varit upp till diskussion i ÅHS-styrelse och i dagsläget finns det en plan, en utvecklingspotential, men budgetförslaget för 2012 innehåller inte de närvårdartjänster som verksamhet bedömer att man behöver för att kunna få en fullgod avgiftning. Frågan måste behandlas på nytt i ÅHS-styrelse.

Investeringstakten inom ÅHS har varit och är fortsatt hög. De senaste åren har en ny enhet för primärvården tagits i bruk och för några veckor sedan invigdes det nya Psykiatrins hus.

Nu står Gullåsen på tur. Äntligen! Vill man uttrycka så här i stundande nobeltider.

När den geriatriska kliniken till fullo har utvecklats och blivit en del av den specialiserade sjukvården från och med 2013, så beräknas ÅHS kostnader öka med ca 3 miljoner euro. Den utvecklingen förutsätter förändringar i landskapsandelarna till kommunerna.

Miljölagstiftningen har varit väldigt inriktad på att implementera EU-direktiv. Här finns utrymme att förbättra vår egen miljölagstiftning.

Vattenåtgärdsprogrammets implementering och åtgärder fortsätter. Där är vi fem före att kunna införa ett fosfatförbud, riktad rådgivning till jordbrukarna pågår och fiskodlingsförordningen kan förändras genom att ställa krav på miljöfoder.

 Den tredje generationens miljöpolitik handlar om ett helhetsperspektiv. Vi måste veta var vi står. Där är hållbarhetsredovisningen central. Vi har för andra gången tagit fram nyckeltal för hur hållbart Åland är. Det finns tre viktiga aktörer när det gäller att få ett mera hållbart Åland.

För det första landskapsregeringen med sitt interna arbete, sin stora organisation som genom lagframställningar som därmed involverar lagtinget.

För det andra kommunerna och kommuninvånarna som kan få kompetent få draghjälp av Agenda 21.

Och för det tredje näringslivet som spelar en alldeles central roll för att förverkliga "en grön ö." Där har Ålands näringsliv en central roll, där går man också vidare genom att underlätta för företagen att bli mera miljövänliga.

Arbetet med att systematisera en grön upphandling inom förvaltningen fortgår och där börjar vi få rutiner som fungerar. Tack.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Jag vill också tacka minister Katrin Sjögren. Det gläder mig att höra att landskapsregeringen är beredd att gå in för fortsatt satsning på ungdomslotsarna. Det är ett mycket bra projekt som den här regeringen har varit med och tagit initiativ till och som startades som ett ESF-projekt, framförallt syftet, att förebygga marginalisering genom att hitta dem som bara hemma och att jobba uppsökande. Sedan augusti 2008 har ungdomslotsarna jobbat med lite över 100 ungdomar, 27 av dem har man fört över till AMS. Det är sådana ungdomar som antingen har hoppat av studier eller sådana som inte har varit inskrivna hos AMS och bara varit hemma. Det är ett jätteviktigt projekt som startades med Emmaus som projektägare. Det gläder mig att regeringen väljer att fortsätta projektet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Angående programmet så är jag lite intresserad av att man inte skulle ha det så långsiktigt och att narkotikapolitiska handlingsprogrammet ska vara konkret. Jag är lite fundersam. Borde det inte snarare vara tvärtom? När man jobbar med de här frågorna så anser jag att programmet åtminstone borde vara tioårigt, sedan tar man delar därifrån och sedan måste man kanske revidera programmet varje år, titta över det att ha olika målsättningar när saker och ting ska vara genomförda. Det har kanske varit en brist idag. Hur ser minister Sjögren på det?

Hur är det med huvudmannaskapet för missbrukarvården? Det är någonting som har varit på tapeten i princip hela den här perioden. Har man tagit ställning eller ska man avvakta i vidare diskussioner?

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tror ltl Åke Mattsson och jag menar samma sak. Man ska ha långsiktiga målsättningar när det gäller alkohol- och drogpolitiken. Man ska minska berusningsdrickandet, skjuta upp alkoholdebuten, ha en nollvision när det gäller narkotika och sedan också de här väldigt handfasta strategierna. Antingen kan man välja att man har långsiktiga målsättningar men man har också tvååriga kompletta program eller så har man ett tioårigt program och uppdaterar strategierna varje år. Men det blir upp till den nya landskapsregeringen att besluta om.

När det gäller huvudmannaskapet för missbrukarvården så har det ett eget kapitel i socialvårdsutredningen. Huvudmannaskapet väntar på vidare beslut för hur lagtinget bestämmer om en samhällsservicereform.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det skulle vara intressant att veta hur minister Sjögren, som har satt sig in i de här frågorna och jobbat med dem, ser på det från landskapregeringen sida. Är det bättre att man låter det vara som det är, delat mellan kommunerna och landskapregeringen, eller kan det på sikt vara bättre att man behöver föra över lite mera till förslagsvis ÅHS. Då kommer vi också in på tillnyktringsenheten, att man får en helhet där, man kan bygga upp något och gå vidare från det. Jag har förstått att man kanske väntar på ÅHS-styrelse, men lokalerna används som lager och man har inte kommit längre där. Det är ju lite olyckligt. Det kanske löser sig om vi fattar beslut i det här.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Förlåt, jag sade i fel. Jag pratade om avgiftningen, jag menade förstås tillnyktringsenheten. Det var fel av mig, det heter tillnyktringsenheten. Det finns utrymmen för en tillnyktringsenhet. Den är helt planerad, det finns utrymmen men personal saknas och det står ganska tydligt i budgeten. Man måste komma överens politiskt i styrelsen om hur man ska göra med tillnyktringsenheten. Enheten kräver mera personal eftersom man i princip övertar uppgifter från polisen.

När det gäller huvudmannaskapet för missbrukarvården så hör jag till dem som ser bekymret. Det finns alltid två delar i missbrukarvården. Det handlar just om avgiftning, det handlar om mediciner men det handlar också om hela den sociala biten med bostäder, studieplatser och sysselsättning.  Vi måste gå vidare i den här frågan och vi måste bestämma oss för hur vi ska ha det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! I budgeten under momentet anskaffningar finns den mobila tandvårdsenheten som minister Sjögren redan nämnde om. Det står så här; "mobil tandvårdsenhet för att kunna ge service till skärgårdens befolkning, framförallt de äldre och rörelsehindrade som har särskilt svårt att ta sig till Mariehamn, 100 000 euro”. Rent språkligt betyder det här att det bara skulle gälla de äldre och rörelsehindrade i skärgården. Men det är väl inte såsom det är menat? Dels ska den serva skärgårdens befolkning och, som nämndes här, äldre och rörelsehindrade, särskilt dem som bor ute i serviceenheterna.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det är helt korrekt som ltl Sundback konstaterade. Om det är otydligt formulerat så är det precis på det viset att den mobila tandvårdsenheten, om det sedan är en vagn eller utrustning, så är det meningen att den ska serva skärgården. Enheten ska också finnas för att serva den äldre delen av ålänningarna som bor på olika former av serviceboenden.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tackar för det förtydligandet, för så läser åtminstone inte jag den här texten. Om det är detta som är meningen så bör nog finansutskottet göra ett förtydligande i sitt betänkande just på den här punkten.

Det andra förtydligandet som jag önskar få besked om gäller service till skärgårdens befolkning, betyder det service till alla som bor i skärgården? Eller ska samma prioriteringslista, som ÅHS-styrelse har tagit, gälla också i skärgården? Att det bara är skolbarn, befolkning upp till 26 år och sedan vissa grupper, havande kvinnor och ÅHS-anställda, som ska ha tillgång till den här servicen? Eller gäller den mobila enheten allmän tandvård i skärgården?

Minister Katrin Sjögren, replik

Talman! Utgångspunkten har gällt, precis som det har varit tidigare när den gamla tandvårdsvagnen fungerade, de grupperna som man har servat. Det har till stor utsträckning varit barn och ungdomar. Hit kommer också den äldre delen av befolkningen. För att man ska kunna erbjuda allmän tandvård också till skärgårdsbefolkningen så krävs det betydligt mera budgetmedel. Utgångspunkten, såsom det är planerat i dagsläget och som det finns medel till, är att serva barn, ungdomar och de äldre.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Brage Eklund, replik

Herr talman! Jag vill fråga lite angående investeringarna i etapp två och tre. Det stod i en skrivning att lagtinget beslöt 2006 att kostnadstaket skulle vara 20 miljoner för etapp två och tre. Senare kom landskapregeringen med ett meddelande i april 2007 om det ev. skulle bli 24 miljoner, alltså 6 miljoner på fyra år. I investeringsplanen för 2007 informerade styrelsen lagtingsledamöterna och landskapregeringen om de här planerna, då var taket 29,5 miljoner för etapp två och tre. Vad är rätta summan, vad har summan egentligen slutat på eller är den inte färdigt verkställd ännu?

Minister Katrin Sjögren, replik

Talman! Det som man förutsatte sig då har verkställts. Man har primärvårdens utrymmen, en ny hälsocentral och också psykiatrins hus. Det finns fortsatt investeringsbehov på ÅHS-området och det är hela Gullåsen. Investeringsbehovet fortsätter. Om jag kommer ihåg rätt nu så tror att man har hållit sig inom budgetmedlen som man har fått. Det har också fungerat väldigt bra, man har haft ett flöde när det gäller investeringar. ÅHS har i runda tal haft 6 miljoner euro per år i investeringar.

Brage Eklund, replik

Det är bra att ha ett jämnt flöde för investeringar. För oss som ska läsa vad den slutliga kostnaden blir så är det väldigt svårt. Vi får aldrig i budgetsammanhangen en redovisning på vad det slutligen kostar. Det är ju väldigt svårt. Det skulle vara intressant, åtminstone för mig, att få reda på hur de här ramarna har hållits. Man behöver också veta det inför framtida investeringar.

Minister Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag har inte de exakta siffrorna här, men de siffrorna kan säkert finansutskottets få om man begär det från ÅHS. Det finns förstås exakta kostnadsuppgifter på vad det har kostat och om det har hållit ramen osv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Rauli Lehtinen

Herr talman! Om jag får lov att korrigera ett fel i budgetmotion nr 16, i klämmen har det blivit fel siffra i momentet. Det ska vara 35.60.20. Texten ska vara Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, verksamhetsinkomster och hänvisningen är sidan 104. Också på tredje raden ska det vara samma moment.

Herr talman! Social- och hälsovård slukar största delen av landskapets budget. Det är naturligt, ty alla vi prioriterar omsorg och vård. Alla politiska grupperingar är beredda att satsa resurser här på ett eller annat sätt, trots de dåliga tiderna. Basservicen får inte äventyras fast ekonomiska medel just nu är knappa.

Jag ämnar dock i mitt anförande ta upp en annorlunda liten verksamhet. Den lyder under samma minister, är ekonomiskt en liten del av social- och hälsovårdens budget, 1,3 miljoner euro, men den väcker ofta starka känslor, debatteras häftigt och genererar proportionellt sett många frågor, kommentarer och motioner i lagtinget.

Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, ÅMHM, är en pinfärsk organisation, ihopsatt av valda delar från landskapets miljöavdelning, miljöprövningsnämnden och hälsoinspektionen inklusive veterinärvården. Också tillhörande laboratorieverksamheter har fusionerats; försöksstationens laboratorium och livsmedelslaboratorium. Enheterna kom från helt skilda förvaltningskulturer: Ålands hälso- och sjukvård, Ålands landskapsregering och den självständiga, men turbulenta, miljöprövningsnämnden. Den nya organisationen är framförallt ett erkänt kunskapskluster, tillstånds- och kontrollmyndighet med en hel del praktiska uppgifter samt en viktig samarbetskumpan med många kommunala- och landskapsorganisationer och internationella organisationer. Att föra ihop alla dessa olika förvaltningsrutiner med egenartade arbetssätt har varit ett gigantiskt uppdrag.

Dessvärre drabbades detta arbete av oresonliga sparkrav i sitt känsligaste initialskede. Fokus på arbetet blev på ekonomi och resurserna riktades till att backa från ädlare mål, god förvaltning: kundernas delaktighet, rättvisa och lika behandling, information och rådgivning. Detta har gett upphov till misstro, missförstånd och ryckighet. Vi minns alla incidenten, som döptes till ”en pinne och en sten”. Senare visade det sig att handläggningen av ärendet var korrekt, trots den massiva, negativa massmediala uppvaktningen och många spydiga kommentarer från oss politiker.

Härvidlag kan vi i denna samling, som lagstiftande organ, försöka bli mera konsekventa framöver. Vi ska undvika lagstiftning med dubbla budskap, med orimliga krav på resurser och onödig byråkrati. Det är en paradox att härifrån, från denna talarstol, uppmana tjänstemännen att se mellan fingrarna gällande bestämmelserna i lagar och förordningar.

Sanningen är dock den, att vi här på Åland har ständigt minskande makt att påverka utvecklingen på miljö- och hälsoskyddsområden. EU-lagstiftningen och särskilt de direkt bestämmande instrumenten, EU-förordningarna på miljö- och livsmedelsområdena, är idag omfattande och ingen nedtrappning finns i sikte. I landskapet pågår idag en utredning för att ge stora delar av behörigheten till riket gällande miljö- och livsmedels- samt veterinärärenden. Ett talande exempel år vår livsmedelslag som stipulerar, som första av sitt slag, att ändringar i rikets motsvarande lag, träder direkt i kraft också hos oss. I en motion i lagtinget föreslås att tillstånd för livsmedelsföretagen slopas på Åland, för att avbyråkratisera proceduren för våra företagare. Det har dock redan verkställts, i och med att denna ändring har gjorts i finska livsmedelslagen. EU är ju måna om att alla medlemsländer och helst också regioner har likartade bestämmelser för att hindra snedvridningen av den kommersiella konkurrensen.

En landskapsutredning som just i dagarna är aktuell gäller granskning av ÅMHM-verksamhet. Undertecknad har inte fått några förhandsbesked av den något försenade utredningen, dess analyser, resultat eller förslag. Vi får se vad domen kommer att bli: övernitiska tjänstemän eller hjälp och stöd till näringslivet och enskilda medborgare.

Herr Talman!  Det som är säkert att vi lagtingsmännen kommer fortsättningsvis vara intresserade av pinnar och stenar, bullerövervakning, alkoholservering, tobaksrökande, torghandeln, kattkastreringar, allt mellan himmel och jord, allt vad ÅMHM har gjort.

Minister Katrin Sjögren, replik 

Herr talman! Det var ett belysande anförande om ÅMHM:s mångsidiga verksamhet. Problematiken med en pinne och en sten torde vara utraderad eftersom tjänstemännen i ÅMHM följde gällande lagstiftning och den ändrade vi i samband med det här. Det är precis som ltl Lehtinen säger; man pekar finger som politiker men det är också vi som har ansvaret att ändra lagstiftningen om den inte fungerar på ett bra sätt.

 Ltl Rauli Lehtinen, replik

Herr talman! Alldeles riktigt, det ville jag framföra en gång till här. Det är en viktig princip att man härifrån lagtinget tar sitt ansvar och inte lägger skulden på dem som verkställer. Det är en viktig princip, speciellt i arbetslivet men kanske också i militären.

Talmannen

Den anföra rättelsen noteras. Replikskiftet är avslutat.

Ltl Christian Beijar

Herr talman! Vi socialdemokrater kommer inte att överge den nordiska välfärdsmodellen där allas rätt till vård, omsorg och utbildning och trygghet för alla är det viktigaste. Alla måste ha rätt till en utkomst som det går att leva på och behandlas utgående från sina förutsättningar.

Redan för fem år sedan då jag höll socialdemokraternas gruppanförande sade jag att en del av våra kommuner kommer att få det allt svårare att upprätthålla den lagstadgade verksamheten inom skola, vård och omsorg. Situationen nu har inte förbättrats utan försämrats, så behov av en service- och samhällsreform är nu akut. Landskapsregeringen nämner samhällsreformen, men vad det innebär får man nog inte någon riktig klarhet i.

Den avgående regeringens budgetförslag för 2012 kan betraktas som ett grundmaterial för justeringar i samband med tilläggsbudget som den nya regeringen avlåter under våren.

Landskapsregeringen skriver i budgetförslaget att det långsiktiga målet för socialpolitiken är att på ett hållbart sätt trygga den grundläggande välfärden med tillräckliga resurser för vård och omsorg samt att verka för social rättvisa och för minskade ekonomiska och sociala klyftor i det åländska samhället. Min uppfattning är att de ekonomiska klyftorna ökat i vårt samhälle. ÅSUB:s rapport ”Ekonomisk utsatthet och social trygghet” från 2007 konstaterade att 13,1  procent av alla åländska hushåll låg under den relativa fattigdomsgränsen. Någon uppföljning av den rapporten har inte gjorts av landskapsregeringen. Det är en är en svaghet. Där krävs krafttag.

På min korta taltid ska jag nämna några områden inom social- och hälsovården.

Äldreomsorgen: Här nämner landskapsregeringen om att utvärdera behovet av lagstiftning om de äldres rätt till tjänster. Vi socialdemokrater har klart sagt i många år att det behövs en äldreomsorgslag för att kunna garantera de äldres rätt till tjänster. Behovet av en sådan lag bekräftas hela tiden från olika håll. Nu senast genom en artikel i dagens lokalpress där Finlands seniorrörelse med Ålandskoppling utger en bok under titeln ”Äldre idag”. Där målet med det arbetet är att få till stånd en lag om äldreomsorg i Finland och på Åland där kvalitetskraven definieras och där det finns sanktionsmöjligheter då vården brister.

Idag på Åland ansvarar kommunerna för äldreomsorgen, vilket är bra. Erfarenheterna från äldreomsorgens privatisering i både Sverige och Finland visar att det är något som inte Åland skall syssla med. Privatiseringen har medfört att vinstintresset fått råda. Det medför att insynen minimeras, begränsad kontroll och oklart ansvar. Personalen vågar inte påtala brister på grund av att risken för anställningstryggheten då hotas. Att se till människans bästa blir inte det primära och viktiga.  

Hälsovårdarberedskapen i skärgården: Där framgår av hälso- och sjukvårdsplanen, bilagd i årets budget, att den är på samma nivå som 2011 och det tycker inte jag att är tillfredsställande. Vi måste få en hälsovårdarberedskap i skärgården som garanterar skärgårdsbornas trygghet.

Funktionshindrade: Arbetet för att jämställa de funktionshindrades villkor med andra måste hela tiden fortsätta på alla plan. I det sammanhanget är landskapsregeringens bidrag till Ålands handikappförbund för upprätthållande av skyddad arbetsverksamhet viktig och måste prioriteras. Men i det sammanhanget vet jag från erfarenheter, från det som man brukar kalla fältet, att kommunerna som ersätter hälften av kostnaderna måste öka sina budgeterade medel för den här verksamheten för att kunna garantera sina invånare som är i behov av Fixtjänst och dess tjänster.

Överlag bör sysselsättning av funktionshindrade ses som en arbetsmarknadspolitisk fråga och inte en social fråga.

Den offentliga miljön för de funktionshindrade är i många stycken inte handikappanpassad och där krävs ett samlat grepp för att komma tillrätta där landskapsregeringen, kommunerna och intresseföreningarna bör vara involverade.

Herr talman! Tredje sektorn: Tredje sektorns aktivitet inom olika områden bl.a. det sociala är och blir allt viktigare och bör på allt sätt stödas. Olika projekt, ofta i kombination med EU-stöd, utvecklar den sociala verksamheten dels genom det personliga engagemanget, men framförallt röjer ny mark för viktiga nödvändiga verksamheter. Själv är jag engagerad i ett EU-projekt som finansieras fifty-fifty av europeiska socialfonden och landskapsregeringen. Projektet är Ålands fountainhouse klubbhus Pelaren som är till för personer som har eller haft psykisk ohälsa. Verksamheten har visat sig motiverad och viktig och måste efter projekttidens utgång år 2012 nödvändigt få en garanterad finansiering.

Allmänt när det gäller EU-finansiering borde det finnas resurser för att hjälpa de frivilliga organisationerna i arbetet att uppgöra ansökningarna, då det är ett avsevärt arbete som medför att de ideella organisationerna många gånger avstår att uppgöra och inlämna EU-ansökningar. På grund av det går Åland miste om en mängd EU-stöd. Hur man skall lösa det har jag för dagen inte något svar på men jag tycker ändå det är viktigt att i det här sammanhanget nämna det.

Herr talman! Slutligen vill jag uttrycka min tillfredsställelse att den psykiatriska verksamheten flyttat till nybyggda utrymmen i anslutning till sjukhusområdet i Mariehamn. Det är min förhoppning att den psykiatriska verksamhetens därmed utvecklas och samordnas.

Minister Katrin Sjögren, replik 

Herr talman! När det gäller att kartlägga ekonomisk utsatthet på Åland så har den här landskapsregeringen inte gjort en ny utredning. Det är kanske rimligt att man gör en utredning vart femte år.

Däremot har vi jobbat väldigt aktivt att ge mera i plånboken till dem som har minst. Vi har tagit fram en ny utkomststödslagstiftning som jag förutsätter att den nya landskapsregeringen ser till att syftet behålls i den lagen. En ensamförsörjare med två barn kan få upp till 170 euro mera i månaden. Vi har förbyggande utkomststöd för pensionärer tills garantipensionen träder i kraft. Vi har infört sjukpensionärer i ÅHS-högkostnadstak, där de inte var med tidigare. Vi har sänkt högkostnadstaket för barn, ungdomar och pensionärer.

I barnomsorgslagen reglerar vi avgifterna på det sättet att det gagnar de familjer som har de minsta inkomsterna och de kan få avgiftsfri barnomsorg. Det är helt felaktigt att den här landskapsregeringen inte skulle ha gjort någonting. Jag utgår ifrån att nästa landskapsregering fortsätter.

Ltl Christian Beijar, replik

Herr talman! Det är säkert korrekt som minister Katrin Sjögren säger, och alla åtgärder som har vidtagits. Men vad jag avser är också en uppföljning av den här rapporten. Ministern säger ju klart och tydligt att man inte har följt upp själva rapporten, men hon säger samtidigt att det är nödvändigt att man gör en ny utredning.

Minister Katrin Sjögren, replik 

Talman! Utredning och utredning, vi har faktiskt gjort väldigt många åtgärder. Jag hoppas att det står om en ny utredning i den kommande landskapsregeringens handlingsprogram. Jag välkomnar verkligen en sådan utredning.

Några ord om en samhällsreform, även fast alla i hela lagtinget skulle vara eniga så är det ett omfattande arbete. Det handlar om dialog, strategier och lagstiftning. Det är ett jätte mammutarbete att göra en samhällsreform. Jag önskar den nya landskapsregeringen lycka till.

Angående hälsovårdsberedskapen så var jag så sent som förra veckan och diskuterade just hälsovårdberedskapen med ÅHS-ledningsgrupp. Nästa steg är att chefläkaren ska sammankalla primärvården, akuten och alarmcentralen för att se hur man kan komma framåt i den här frågan. Men frågan är inte helt lätt att lösa, ja om man har obegränsat med resurser, men så ser inte verkligheten ut i dagsläget.

Ltl Christian Beijar, replik

Herr talman! Både diskussionen om samhällsreformen och hälsovårdsberedskapen är ju inte nya påfund och idéer. Det här har ju pågått under många år. Under den här fyra årsperioden borde landskapsregeringen ha hittat lösningar för hälsovårdarberedskapen i skärgården. De borde även ha konkretiserat mera och kommit med förslag till hur samhällsreformen ska genomföras.  

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Margaret Lundberg, replik

Tack, herr talman! Jag hade också samma funderingar om hälsovårdarberedskapen. Har ltl Beijar några funderingar på hur man ska trygga det här? Ska det vara lika i alla skärgårdskommuner? Problemet är att skärgårdskommunerna till sin uppbyggnad, struktur och avstånd från Mariehamn ger väldigt olika förutsättningar. Jag har många år konstaterat att när man klumpar ihop skärgården till ett och samma område så kommer man ingen vart. Jag undrar vad ltl Beijar har för funderingar om det här?

Ltl Christian Beijar, replik

Herr talman! Ltl Margaret Lundberg känner mycket väl till att hälsovårdarberedskapen har diskuterats under många år, även när jag satt i ÅHS-styrelse och ledamoten själv var aktiv som hälsovårdare i Brändö. Då pågick också den här diskussionen. Avsikten och ändamålet är att skärgårdsborna skall erbjudas motsvarande service som man har på fasta Åland. Det är ju till den lösningen som vi måste komma.

Ltl Margaret Lundberg, replik

Det är ju väldigt tacknämligt om det är på det viset. Precis som jag sade så finns det väldigt olika förutsättningar i skärgårdskommunerna. Om man tänker på Sottunga med 100 personer, om man ska ha en heltäckande beredskap dygnet runt så kräver det flera personer som har möjlighet att utföra det. Det strandar oftast på att kommunerna ändå är ganska olika och har ganska olika förutsättningar. Därför är det inte alldeles enkelt att hitta en lösning. Vi har haft förslag och vi har försökt på alla sätt och vis, men det är inte enkelt att ha hälsovårdarberedskap för alla och lika för alla. Det är nästan en utopi att utgå från det.

Ltl Christian Beijar, replik

Herr talman! Jag tycker att Margaret Lundberg som är skärgårdsbo också måste utgå ifrån att alla skärgårdsbor på olika sätt ändå ska erbjudas samma service. Det måste också gälla hälsovårdarberedskapen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg

Herr talman, ledamöter och andra åhörare! Jag börjar mitt anförande med ungdomsfrågor och specifikt om ungdomsrådet och ungdomsparlamentet.

Jag var med i den parlamentariska gruppen som tog fram det ungdomspolitiska programmet och jag vill tacka alla övriga som var med och framförallt Lotta Angergård som med van hand lotsade oss runt alla de vanliga grynnorna i sådana här program.

Från detta program utkristalliserade sig ett ungdomsparlament. I slutet av augusti satt jag här och besökte deras plenum. Att se ungdomarna ta plats här i talarstolen var nästan mäktigare än att få stå här själv idag, men bara nästan.

Den 27 augusti fanns här ungdomar från nästan alla partier och även från socialdemokraternas samarbetsgrupp Röd Ungdom.

Parlamentet visade på en verklig uppryckning hos de politiska ungdomarna på Åland, och jag har sett enorma förändringar i självförtroendet hos de ungdomar som då tog plats här.

Jag har förstås mest umgåtts med ungdomarna i Röd Ungdom, men jag menar inte enbart dem. Jag tror att alla som var här fick ett lite bättre självförtroende den dagen. Samtidigt vet jag också att det var det hårda arbetet hos Röd Ungdom som till stor del såg till att mitt personliga men även socialdemokraternas val gick så bra. Det arbetet byggde delvis på ett självförtroende som de fick i den här salen.

Men för att komma till saken, jag satte mig ner med några ungdomar och frågade dem vad de ville få ut av ungdomsrådet, ungdomsparlamentet och vad det tyckte om skrivningarna i budgeten. De var alla nöjda med att parlamentet skall ordnas varje år, vissa ville till och med ha det lite oftare. Men de var väldigt klara med att det viktigaste är att den nya regeringen så fort som möjligt ger rådet ett officiellt mandat. För det är nu, i kölvattnet av valrörelsen, som det fortfarande finns ett momentum att ta till vara. Vi måste utnyttja energin hos de unga i samhället och smida medan järnet är varmt. Så jag vill tacka den avgående regeringen för dess jobb med den här frågan. Men jag vill samtidigt påminna oss som ska fortsätta med arbetet att om vi vill att ungdomsparlamentet ska ha en mångsidighet och ett kunnande så måste vi också ge ungdomsrådet resurser att hitta alla intresserade och intressanta ungdomar. För i mitt sinne har vi bara att vinna på att ge ungdomar en röst på deras egna villkor.

Avslutningsvis vill jag ta upp en sak angående målen i den sociala delen av budgeten. Det står så vackert att förebyggande arbete för att hindra psykisk ohälsa och ungdomars missbruk av droger skall ha stor betydelse. Då förstår jag uppriktigt sagt inte varför man i konsekvensens namn inte beviljat Karateklubben Ogawa hyresfrihet under nästa år. Det handlar om småsummor i budgeten, speciellt om man ser till samhällsnyttan och det faktum att klubben ställts inför en hyreshöjning på flera tusen procent utan egen förskyllan. Denna fritidssysselsättning är precis vad vi politiker konstant efterlyser. Den är drogförebyggande, ger social träning för unga, stimulerar fysisk och mental träning och den håller ungdomar borta från att bara driva på gatorna. Vi pratar om en rätt så stor grupp ungdomar. Det är 60-70 barn mellan sju och tolv år gamla som får det förebyggandet arbete från oavlönade ungdomsledare. Skulle vi kunna driva igenom hyresfriheten så får vi ledamöter nöjet att kunna prata med landskapets innevånare utan att behöva skämmas.

Det är det dags att visa att vi menar allvar med alla vackra ord om ungdomars framtid. Tack.

Minister Katrin Sjögren, replik 

Talman! Jag vill ändå påstå att vi tar barn och ungdomars väl och ve på väldigt stort allvar. Det har varit en röd tråd i hela social- och miljöavdelningens arbete under den här mandatperioden. Vi har bl.a. gjort en kraftsamling för barn och ungdomars hälsa, vi har kartlagt behov, vi har kartlagt resurser, vi har lagt fram barnomsorgslag och vi har lagt fram en ÅHS-lag med ett barn- och ungdomsperspektiv. I mitt personliga arbete är barn och ungdomars behov väldigt centralt. Att det finns fortsatt arbete att göra är helt självklart.

Ltl Igge Holmberg, replik

Jag tvivlar inte alls på att barn och ungdomar är prioriterade hos de flesta av oss. Det här skulle just nu vara en sådan enkel lösning på en stor grupp människors problem En hyreshöjning, från 2 500 euro till 17 000 euro, är relativt svår för en ideell förening att få det att gå ihop.

Minister Katrin Sjögren, replik 

Talman! När det gäller hyressättningen i Bergsskyddet så är det en fråga för kansliavdelningen. Kansliministern får väl återkomma i morgondagens debatt i så fall.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag vill egentligen tala om avfallshanteringen. Innan jag går in på det vill jag åter ta upp frågan om den mobila tandvårdsenheten och särskilt dess uppgifter i skärgården. Av ministerns klargörande fick jag det intrycket att när tandvårdsenheten kommer till skärgården så ska den serva precis samma grupper som prioriteras inom ÅHS i övrigt, dvs. barn och unga och i viss mån äldre personer.

Den information jag har är att den mobila tandvårdsenheten som finns förut var tillgänglig för alla skärgårdsbor. Om så var fallet så innebär det här en ny inriktning på verksamheten. Jag tycker nog att det vore viktigt att alla i skärgården hade tillgång till den här enheten. Det måste ju för människor som är i arbetsför ålder också vara en stor uppoffring att ägna en hel dag åt att fara till tandläkaren i staden för att kanske inte ens behandla utan gå en årlig tandkontroll. Jag anser att man i skärgården, med den mobila tandvårdsenheten, nog kan gå in för allmän tandvård.

Herr talman! Avfallshanteringen har varit en fråga som har diskuterats mycket under den gångna perioden. Som aktiv på årsstämman för Ålands miljöservice, MISE, har jag haft tillfälle och ansvaret att diskutera de här frågorna under många år. Det har varit många svåra beslut som har fattats både av årsstämmorna och även styrelsen har haft ett tufft uppdrag under många år. Senast idag avslutades en årsstämma. Jag tycker ändå att MISE är på rätt väg. Ett stort problem i det här sammanhanget är att ytterst få kan hålla reda på de olika ansvarsområdena och vem som gör vad inom avfallshanteringen. Från kommunal nivå är det mycket oklart vilket ansvar landskapsregeringen egentligen tar i den här frågan. Hela MISE har under den här perioden varit en mycket politisk fråga för regeringen, vilket på många sätt har förhindrat att MISE och kommunerna skulle ha haft ett gemensamt och framgångsrikt arbete med den avgående regeringen. Vi får hoppas på bättre tag när den nya regeringen kommer.

MISE är ursprungligen och fortfarande en myndighet. Det är inte något bolag. MISE är en myndighet istället för att varje kommun ska ansvara att sköta om avfallshanteringen, dvs. hushållens avfall i kommunerna. Den myndigheten är gemensam för flera kommuner. Eftersom kommunerna, som ingår i MISE, har olika behov av en sådan här infrastruktur så har det inte varit så lätt att sammanlänka alla intressen. Det har återspeglat sig i att man har försökt rationalisera system och hitta nya effektiva system, vilket i sin tur har kostat en hel del pengar både för MISE, brukarna och för dem som bor i de kommunerna. Nu finns det ett mycket avancerat sorteringssystem, vilket är bra om man tänker på regeringens politik, att man ska förebygga uppkomsten av avfall och minska mängderna. Sortering är då nödvändigt. Det är många som drömmer om att vi kunde ha förbränningsanordningar på Åland, men Åland kommer aldrig att ha så mycket avfall att det ekonomiskt kommer att vara försvarbart.

Den enda vägen för oss är att minska på avfallet, sortera det och återvinna och återanvända så mycket som möjligt.

Det har nyligen kommit ut avfallsstatistik som utgår ifrån hur det såg ut 2008, så det är lite gammalt. Man jämför 2004, 2006 och 2008. År 2004 fanns ännu det berömda Ödanböle, som sedan stängdes någon gång under 2005-2006. Avfallsmängderna har inte minskat i någon större omfattning. Uppenbart är att det s.k. farliga avfallet är väldigt litet. Det utgör ungefär 5 procent av den totala mängden avfall som samlas in. Det är ungefär 30 000 ton. Av det avfallet förs hela 60 procent bort och resten behandlas här på Åland på olika sätt. Det är möjligt att den här statistiken kunde förändras. Vi skulle behöva minimera soporna ännu mera. Den största sopmängden ansvar producentorganisationerna för och inte hushållen.

Alla ni som läser tidningar vet att man från näringslivet på Åland är ytterst missnöjd med den lagstiftning som vi har och också i MISE är vi ytterst missnöjda med de rådande förhållandena. Det måste en gång för alla redas ut vem som ska ansvara för tillsynen, för producentansvaret och vilken lagstiftning vi ska ha för att det ska fungera i framtiden. Nu övervältras faktiskt en hel del av ansvaret vad gäller producentansvaret på hushållen. Det är var och en av oss som sköter om att en stor del av avfallet från producenterna kommer till återvinningsstationerna. Hur det ska lösas är inte någon lätt fråga. Man kan i alla fall inte göra som den nuvarande regeringen att man bara skyfflar detta ifrån sig och säger att det är någon annan som ska sköta det. Dessutom har landskapet ett register för företag. Företagen kan anmäla sitt producentavfall och att de är en producentorganisation. Men då befrias de från skyldigheten att ta hand om sitt avfall. Jag har varit en av motståndarna och sagt att vi inte ska ta på oss det här ansvaret, men man har gjort det i alla fall. Nu har man försökt mer eller mindre tvinga in företagen i PROANS. Det är inte heller någon bra situation. Det måste vara regeringen och den övergripande myndigheten som reder ut det här. Det kan inte vara MISES ansvar. Alla andra kommuner som har stuckit från MISE slipper hela det här problemet.

Herr talman! Här finns det mycket ännu att göra. Jag vill samtidigt säga att vi har ett mycket, mycket avancerat sorterings- och uppsamlingssystem åtminstone inom MISE. I de kommuner som har lämnat MISE vet jag inte hur det fungerar.

Det är en jättebra start, men frågan om producentansvar måste lösas av den kommande regeringen. Tack.

Ltl Margaret Lundberg, replik

Tack, herr talman! Angående det som ltl Sundback sade om allmän tandvård för skärgårdsborna. Jag har för mig att det tidigare har fungerat så att man har tagit de prioriterade grupperna, barn, ungdomar och gravida m.fl. först, och sedan har man i mån av utrymme och möjligheter tagit emot personer som har velat komma till tand vården. Det har varierat under årens lopp. Den grupp som vi nu har sett att definitivt behöver tandvård är de äldre som helt enkelt inte orkar fara från Brändö fram och tillbaka till tandläkaren. Det har också visat sig att av den övriga befolkningen så är det väldigt få som egentligen har velat ha tandvård. Man byter ogärna tandläkare om man har en tandläkare redan någon annanstans.

Ltl Barbro Sundback, replik

Så tycker jag att det ska vara, de prioriterade grupperna ska naturligtvis komma först också om man har allmän tandvård. Den resurs som finns över får användas av dem som vill ha den. Naturligtvis, om man vill sitta på färjan och åka till tandläkaren i Mariehamn, vi lever ett fritt land, så får man göra det.

De äldre, enligt den här skrivningen som finns här, ska ju på fasta Åland tydligen ha den möjligheten med den mobila tandvårdsenheten. Då måste det ju vara givet att det ska vara så i skärgården också. Här behöver man göra en tydligare skrivning. Det ska väl inte vara ÅHS-tandenhet som ska bestämma vem som ska ha tillgång till den här servicen. Det är ett politiskt beslut som måste fattas.

Ltl Margaret Lundberg, replik

Tack, herr talman! Den här ståndpunkten har varit att just de äldre har varit eftersatta. De har inte haft den här rättigheten. Varför skulle man inte ha det på fasta Åland också? Den här enheten blir ju mera mobil. Man behöver ändå ha ett utrymme där man kan ha det, så det har ju begränsningar. Att det behöver finnas ett utrymme fick jag åtminstone information om när vi hade skärgårdsnämndens möte och det här diskuterades, vilket samtliga skärgårdskommuner som då var närvarande lovade att ordna, om hon ordnade mobila enheter.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik 

Herr talman! När det gäller den mobila tandvårdsenheten så utgår jag ifrån att det inte är färdigt diskuterat. Det har fungerat på ett bra sätt tidigare. Precis på samma vis som när läkare kommer ut i skärgården så har man prioriterat barn, unga och äldre först och sedan har man fyllt på vid behov. Det kommer säkert att fungera på samma vis inom tandvården nu.

När det gäller avfallshanteringen så stämmer det inte att landskapsregeringen inte skulle ha haft några diskussioner. Vi har haft en intensiv dialog med alla parter i avfallshanteringen. Det som saknas är kanske en tvingande lagstiftning och där behöver vi revidera avfallslagstiftningen.

Meningen med producentansvaret var att producenterna skulle bilda sin egen organisation, men man vägrade och då bildades PROANS. Alla är missnöjda när det gäller producentansvar för förpackningar, både kommunerna, medborgarna och företagen på andra sidan. Vi behöver renodla lagstiftningen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, ministern beskriver hur dålig situationen är med producentansvaret. Min uppfattning är att det har legat på ministerns ansvar. Men det är onödigt att diskutera det mera. Det är någon annan som måste göra något radikalt på den fronten.

Vad gäller jämförelsen hälso- och sjukvården och tandvården i skärgården så gör ministern ett radikalt fel. Vi har allmän hälso- och sjukvård på Åland. Finns det hälso- och sjukvård i skärgården så är den tillgänglig för alla. Sedan kanske man gör vissa prioriteringar eftersom resurserna är begränsade, men dit har alla rätt att gå. Däremot har inte alla rätt att gå till tandvården. Med den här mobila enheten blir det i så fall ett undantag och det stämmer inte överens med den lagstiftning som majoriteten i det förra lagtinget tog.

Minister Katrin Sjögren, replik 

Talman! Lite mer om producentansvaret för förpackningar. När det gäller avfallshanteringen så tar kommunerna en väldigt, väldigt stor uppgift. Landskapsregeringens uppgift är lagstiftning och budget, fast det står i den gamla renhållningslagen att man ska handha den högsta ledningen, samtidigt som lagstiftningen inte är tvingande.

När det gäller PROANS och förpackningsansvaret så är det inte så konstigt att det har varit ett större problem för MISE-kommunerna eftersom största delen av företagen i dagsläget finns i MISE-kommunerna. De kommuner som är utanför MISE och PROANS är små kommuner. Det är en stor fråga för de stora kommunerna och MISE-kommunerna.

Ltl Barbro Sundback, replik

Lagstiftningen måste gälla lika, oberoende om det är små eller stora kommuner. Regeringen har inte klarat av den här frågan. Det är bara att konstatera att nästa regering måste ta itu med det här om vi ska få någon reda i det hela.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Rauli Lehtinen, replik

Herr talman! När man startade MISE, under ledning av Lasse Wiklöf, så var det första och nästan det enda målet att man skulle få samordningsvinster. Det är därifrån som det har uppstått många tolkningar, när man försöker spara i personal och i ledning. Numera har styrelsen klargjort penningströmmarna och det börjar klarna vilka delar som är en myndighet och vilka delar som är verkställande.

Detta med förpackningar försökte MISE-styrelsen också göra på det viset synligt att man visade vilka grundavgifterna var. Då kom det fram att det var olagligt att visa förpackningarna och grundavgiften skilt. Vi själva i styrelsen kanske framkallade den här stora proteststormen.

Jag håller med ltl Barbro Sundback att det här måste redas ut. Situationen har varit så konstig att handelskammaren, som den hette förr, var med och grundade PROANS. Sedan när man bytte namn så dög inte PROANS längre.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet?

Diskussionen avlutas när det gäller social- och miljöavdelningens förvaltningsområde. Diskussionen avbryts här och återupptas vid plenum i morgon tisdagen den 22 november 2011 klockan 09.30.