För kännedom
Budget för landskapet Åland 2013 BF 1/2012-2013
Utdrag ur protokollet
1 Val av 2 medlemmar och ersättare för dem i Nordiska rådet 2012-2013
2 Godkännande av avtalet med Brunei om utbyte av upplysningar i fråga om skatteärenden
Republikens presidents framställning (RP 3/2012-2013)
Republikens presidents framställning (RP 4/2012-2013)
Landskapsregeringens yttrande (RP 4/2012-2012-s)
4 Sjukdomskostnadsavdaget m.m.
Landskapsregeringens lagförslag (LF 1/2012-2013)
5 Godkännande av avtalet med Guatemala om upplysningar i fråga om skatteärenden
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 22/2011-2012)
Republikens presidents framställning (RP 14/2011-2012)
6 Planer och projekt vid Natura 2000-områden
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2011-2012)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 21/2011-2012)
7 Landskapsregeringens arbete för att förhindra gränshinder
Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SjpN 3/2011-2012)
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2011-2012)
8 Förändrade studiestödsförmåner
Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2012-2013)
10 Budget för landskapet Åland 2013
Landskapsregeringens budgetförslag (BF 1/2012-2013)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.
Lagtingsledamoten Harry Jansson anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter. Lagtingsledamoten Jörgen Pettersson anhåller om ledighet från plenum 12.11.2012 på grund av deltagande i möte med BSPC:s Standing Committe i Hamburg. Beviljas.
Meddelande
Talmanskonferensen har diskuterat tidtabellen för budgeten. Budgetbehandlingen inleds måndagen den 19 november klockan 13.00 och debatten pågår denna dag till klockan 17.00. Tisdagen den 20 november fortsätter debatten klockan 9.30 fram till klockan 17.00. Onsdagen den 21 november inleds debatten klockan 9.30 och fortsätter tills diskussionen är klar. Syftet är att finans- och näringsutskottet ska få inleda sitt arbete torsdagen den 22 november. Antecknas.
Föredras
1 Val av 2 medlemmar och ersättare för dem i Nordiska rådet 2012-2013
(V 2/2012-2013)
Enligt 2 § i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet utser lagtinget två av lagtingets ledamöter till medlemmar av Nordiska rådet samt två ledamöter till ersättare. Valet ska förrättas inom sju dagar från lagtingets öppnande.
Endast en kandidatlista har inom föreskriven tid och i behörig ordning lämnats in till kansliet. Listan upptar följande namn: Ordinarie medlemmar: Lagtingsledamoten Wille Valve och lagtingsledamoten Anders Eriksson. Ersättare: Lagtingsledamoten Harry Jansson och lagtingsledamoten Katrin Sjögren.
Enligt 86 § i arbetsordningen tillåts ingen annan diskussion än om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Begärs ordet? Ingen begär ordet.
Eftersom endast en kandidatlista lämnats in verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen valförrättning, utan förklaras de på listan upptagna kandidaterna valda, nämligen ordinarie medlemmar: Lagtingsledamoten Wille Valve och lagtingsledamoten Anders Eriksson och ersättare: Lagtingsledamoten Harry Jansson och lagtingsledamoten Katrin Sjögren.
Valet gäller för den i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet föreskrivna mandatperioden. Antecknas.
Remiss
2 Godkännande av avtalet med Brunei om utbyte av upplysningar i fråga om skatteärenden
Republikens presidents framställning (RP 3/2012-2013)
Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.
Diskussion. Ingen diskussion. Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.
Remiss
3 Godkännande av det fakultativa protokollet till internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
Republikens presidents framställning (RP 4/2012-2013)
Landskapsregeringens yttrande (RP 4/2012-2012-s)
Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Diskussion.
Minister Gun-Mari Lindholm
Talman! Det här är egentligen en gammal historia som går tillbaka till 1975 då den här konventionen trädde ikraft i Finland. Den handlar om att trygga vissa sociala rättigheter exempelvis; rätten till social trygghet, rätten till skydd för mödrar och barn såsom skydd och bistånd i samband med familjens bildande. Man kan tänka sig att det här var frågor som var ganska aktuella 1975.
Det råder ingen tvekan om att Ålands lagting bör ge sitt bifall till konventionen. Det är rätt att man ger sitt bifall.
Talmanskonferensen anser att lag- och kulturutskottet ska ta sig an den här frågan. Men jag hoppas också att självstyrelsepolitiska nämnden ska ta sig an denna fråga för det är också en självstyrelsepolitisk viktig fråga. Ni undrar säkert varför. Det som står här är kanske inte världens mest upphetsande läsning. Men tänk på hur den här konventionen har kommit till och vilka följder den kan ge. Konventionen antogs på förordningsnivå 1975, vilket enligt regeringsformen vid den tidpunkten var möjligt för man gjorde en bedömning på vilken nivå man skulle göra det. Efter att grundlagens bestämmelser kom vilken anger att om det är någonting som rör människors grundlagsenliga rättigheter så ska det vara på lagnivå. Det kunde man också ha gjort 1975 men man valde att göra det på förordningsnivå. Den här frågan kom då inte till Ålands lagting för bifall. Man kan tänka sig att det berodde på att det var på förordningsnivå. Man hade rätten i Finland att anta konventionen på förordningsnivå, vilket gjorde att man inte förde den till Ålands lagting.
Man kan också föra ett sådant resonemang att även om man förde den på förordningsnivå så till den delen det rör området för åländsk behörighet så hade den ändå behövt komma till Åland för bifall. Fortsätter man det tankespåret så skulle man kunna säga att den här konventionen i sig idag har inneburit att den inte har gällt Åland då lagtinget inte har gett sitt bifall. Där kommer det intressanta resonemanget. Nu antar jag att lagtinget kommer att ge sitt bifall och den kommer också att gälla på Åland. Men vi har så här långt levt i ett vakuum vad beträffar det här rättsområdet på Åland.
Det finns en tvilling konvention till den här konventionen som har varit område för tillämpning på Åland. Det handlar om civila och politiska rättigheter som man har använt sig av i fallet Oinas. Man har hävdat att den konventionen och språkskyddet inte har gällt på Åland. Drar man den parallellen så skulle inte heller det här har varit gällande på Åland fram till man nu har möjlighet att ge sitt bifall.
På grund av det resonemanget så tycker jag att det finns anledning för självstyrelsepolitiska nämnden att också fundera på den här frågan. Det är alltid viktigt att Finland reagerar när det är något som rör rättsområdena på Åland, att grundlagsutskottet alltid reagerar om det här är någonting som är föremål för Ålands lagting att ge sitt bifall till eller ska det här ändå inlemmas under finsk behörighet och vi kan i deras ställe göra det? I det här fallet anser jag att det finns vissa tvetydigheter i det särskilt med beaktande av den andra tvilling konventionen, den andra globala konventionen som reglerar mänskliga rättigheter.
Vi anser att det är hög tid att göra det, vilket vi nu också säger i vårt yttrande till lagtinget. Tack, fru talman.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Minister Lindholms resonemang var alltigenom korrekt och välgrundat som jag ser det. Det här var ett problem på 70-talet. Man kunde kanske tillägga att det också i rättslitteraturen har funnits ett resonemang om det rent av kan ha varit så att man i Finland använder sig av förordning just för att inte behöva gå till det dåvarande Ålands landsting? Ingen vill väl tro att det förhåller sig på det sättet, men tyvärr uppvisar 70-talet en lång rad med exempel på mycket tveksam handläggning av den här typen av ärenden.
Ministern hänvisade till grundlagen av år 2000 och det är ju riktigt, men man bör gå till självstyrelselagen 1993 där den ordning som nu gäller infördes och som i allt väsentligt undanröjde de svårigheter vi hade fram till 1993.
Om självstyrelsepolitiska nämnden ska granska detta så kunde man göra det. Egentligen borde det vara en forskningsuppgift för ett lärosäte någonstans.
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Jag är glad att ltl Gunnar Jansson valde att begära replik. Jag hoppades för stöd för det här resonemanget. Jag är också glad för att han uttryckte det. Tack för det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Wille Valve
Fru talman! Jag vill inleda med att tacka minister Gun-Mari Lindholm för resonemanget kring bruket av förordningar vid införlivande av konventioner på 70-talet. Det finns, såsom ltl Jansson just antydde, en del skrivet i det ämnet och det är inte helt klart. Sedan är frågan hur mycket vi ska gräva i den här frågan. En viss betydelse har frågan nog, för flera av bestämmelserna, som finns både i den så kallade MP-konventionen och i ESK-konventionen, är saker som egentligen borde regleras i lag. Det finns anledning för utskottet att fundera på det.
Fru talman! De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i folkrätten har en rik och färgstark historia. Under åren efter andra världskriget var världen polariserad i ett kapitalistiskt och ett kommunistiskt läger. Bägge läger hade sina uppfattningar om hur världen borde se ut. Det utkristalliserade sig i att USA var stolta över sina medborgerliga och politiska rättigheter medan de kommunistiska staterna, med Sovjetunionen i spetsen, hellre framhöll sina sociala rättigheter och sina ekonomiska och kulturella rättigheter – rätt till mat, hälsovård och arbete.
De diplomatiska sammandrabbningarna i FN under åren efter andra världskriget ledde fram till två kända tvilling konventioner – en om medborgerliga och politiska rättigheter och en om ekonomiska, sociala och kulturella.
Efter Berlinmurens fall fortsatte MP-konventionen att utvecklas och vitalisera genom två tilläggsprotokoll, medan ESK-rättigheterna på sätt och vis lades i malpåse under några år några år. Nu är de tillbaka med det första fakultativa protokollet till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Idag är skiljelinjen inte lika skarp både MP-rättigheter och ESK-rättigheter är närmare än någonsin och upplevs idag som mänskliga rättigheter som en gemensam kategori. Men skiljelinjen är inte irrelevant. Än idag har vi stater i vår näromgivning som gärna framhåller sociala rättigheter, samtidigt som man ser till att misshandla de presidentkandidater som dristar sig till att förespråka fria val.
Fru talman! Med tanke på de människor som kämpar för en friare värld i förtryckta länder, är skyddsåtgärderna i artikel 13 av synnerligen stor vikt.
Ur ett åländskt medborgarperspektiv är artikel 2 den centrala, där det öppnas upp en möjlighet för medborgare eller ”grupper av personer” som utsatts för kränkningar av de rättigheter som anges i ”moderkonventionen”. Klagomålet kan enligt artikel 3 inte anföras anonymt och definitivt inte som anonymt mess, vilket är sunt förnuft i internationella sammanhang. I övrigt består det fakultativa protokollet till stor del av gentlemannaregler för hur signatärmakternas utrikesministerier förutsätts bete sig mot varandra.
För Finland och Åland är det intressant att notera att det finns ett undantag till huvudregeln om att nationella rättsmedel bör vara uttömda: Då nationella rättsmedel har dröjt oskäligt kan man ändå vända sig till kommittén, trots att de inhemska rättsmedlen inte är uttömda. Trots gott renommé inom mänskliga rättigheter är det just detta som Finland och Åland brukar kritiseras för i internationella utvärderingar och senast på Åland av barnombudsmannen.
Fru talman! Vi i den moderata lagtingsgruppen instämmer i landskapsregeringens analys av bestämmelserna. Vi ser dessutom möjligheter till ett stärkt rättsskydd för ålänningar i artikel 2 och möjligheter till ökad, konstruktiv internationell interaktion i samband med artikel 10 om mellanstatliga klagomål.
Fru talman! Det förslås att man ska remittera det fakultativa protokollet till lag- och kulturutskottet vilket understöds.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag skulle vilja ha ett klargörande av ltl Valve. Jag vet inte om jag missuppfattade något? Ledamoten sade att det kan finnas skäl för lagändringar också på Åland, samtidigt har landskapsregeringen konstatera att det inte föranleder några lagstiftningsåtgärder.
Ltl Wille Valve, replik
Det är bra att ltl Sjögren tog upp den saken i en replik. Den diskussionen, som ltl Jansson hänvisade till, handlar, så vitt jag uppfattar det, om moderkonventionerna, dvs. de riktiga konventionerna; MP-konventionen och ES-konventionen. Vad gäller de fakultativa tilläggsprotokollen, inklusive detta som vi behandlar idag, föranleder de inte några lagändringarbeten, vare sig så vitt landskapsregeringen eller jag kan se heller. Men vad gäller de konventioner som sattes ikraft genom förordningar på 70-talet så där finns det fortfarande en viss tvetydighet som kommer till uttryck i vissa akademiskas lärdas skrifter, i juridiska tidningar och liknande, så där kan man gräva om man vill.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Jag ska inte bli långrandig. Jag vill bara säga att sådana här konventioner passerar ofta ganska snabbt i lagtinget. Vi har varit med om sådana exempel tidigare. Därför är den nya bestämmelsen bra att landskapsregeringen ska ge yttrande, åtminstone ska man överväga det och man kan gå förbi det aktivt och man vet att det inte behövs. Det kan vara en viktig väckarklocka för oss för här i lagtinget.
Den är konventionen är ju behjärtansvärd. Det viktiga med det här protokollet är att inte det bästa blir de godas fiende, att den kan användas emot självstyrelsen. Därför bör man alltid vara uppmärksam på sådant.
Här finns en klar självstyrelsepolitisk intressant princip; nivån på vilken den ursprungliga författningen är antagen och huruvida den är tillämplig och också blir relevant nu med det här protokollet. Jag tycker att vi ska ta fasta på den rekommendation som ministern gav, att självstyrelsepolitiska nämnden ska titta på det här.
Man kunde också pröva ett annat instrument i den nya lagtingsordningen, 44 § 3 mom. som säger att lagtinget kan samtidigt besluta, som man beslutar om remiss, att ett eller flera utskott ska lämna utlåtande om ärendet. Det torde också vara tillämpligt på självstyrelsepolitiska nämnden.
Fru talman! Jag föreslår att lagtinget, i enlighet med 44 § 3 mom. lagtingsordningen, beslutar att självstyrelsepolitiska nämnden ska ge ett yttrande över detta till lag- och kulturutskottet.
Ltl Barbro Sundback
Jag vill bara ge mitt stöd till ltl Danne Sundmans förslag.
Talmannen
Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget omfattas att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet men ett yttrande begärs av självstyrelsepolitiska nämnden? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Remiss
4 Sjukdomskostnadsavdaget m.m.
Landskapsregeringens lagförslag (LF 1/2012-2013)
Enligt arbetsordningen beslutar lagtinget till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.
Diskussion.
Vicelantrådet Roger Nordlund
Fru talman, ärade ledamöter! Föreliggande framställning innehåller tre huvudsakliga förändringar; sjukkostnadsavdraget, resekostnadsavdragets självrisk och grundavdragets maximibelopp.
Vi står nu inför att förverkliga det som finns i den så kallade omställningsbudgeten och även i budgetförslaget för 2013, allt i syfte att få offentlig sektors ekonomi i balans fram till 2015.
De förslag som vi förelägger har alla ekonomiska konsekvenserna för både landskapets ekonomi, kommunerna och de enskilda medborgarna.
Fru talman! Jag börjar med sjukkostnadsavdraget. I samband med omställningsbudgeten föreslog landskapsregeringen att ta bort sjukdomskostnadsavdrag helt och hållet. Det skulle ha inneburit en inbesparing för landskapet med ungefär 1,5 miljoner euro. Vi hade på andra sätt tänkt kompensera dem som skulle drabba hårdast, låginkomsttagare och andra svaga grupper. Vi sökte möjligheter till detta tiden efter att vi hade antagit omställningsbudgeten men vi såg att det fanns svårigheter samtidigt som vi också fick mera information från Åland statistik- och utredningsbyrån vilka som skulle drabbas hårdast om vi helt hållet skulle slopa sjukdomskostnadsavdraget i kommunalbeskattningen.
Därför valde landskapsregeringen istället, som ett första steg, att halvera sjukdomskostnadsavdraget storleksmässigt. Vi tar ner inbesparingar från 1 1/2 miljon till cirka 750 000 euro. På det sättet kan vi behålla avdraget för låginkomsttagarna som har en inkomst på cirka 15 000 euro. Vi behåller sjukdomskostnadsavdraget för dem såsom det är idag, oförändrat. Medan de som förtjänar 15 000 euro och mera får göra ett 50-procentigt avdrag.
Vi uppnår inte hela inbesparingen som vi eftersträvar, men vi får istället ett förslag som bättre beaktar låginkomsttagarna och de svaga gruppernas situation i vårt samhälle. I det ekonomiska läget och i den situation som landskapet är i sin helhet tycker vi att det här ett förslag som passar bättre in just nu.
Vi säger också i framställningen att det här är en tillfällig lösning som vi föreslår för 2013. Vår avsikt under året är gå vidare och se hur man kan åstadkomma förändringar som gör att sjukdomskostnadsavdraget på ett bättre sätt hjälper dem som verkligen behöver ha avdraget och att det också träffar mera rätt när det gäller vilka saker man får dra av och inte får dra av.
Fru talman! Det återstår ännu mycket arbete med det här. Det här är ett första steg som medför en viss inbesparing i landskapets ekonomi.
Till saken hör att det här avdraget som helhet försvann redan 1993 i Finland. Det här är en förmån som vi ger till våra medborgare utöver vad andra får i Finland.
Fru talman! Det andra som ingår här är det så kallade resekostnadsavdragets självrisk som vi ökar från 340 till 600 euro. Sett ur landskapets ekonomi påverkar inte det här. Det är ett nollsummespel och det påverkar inte alls. Det påverkar kommunerna och de enskilda medborgarna. Kommunerna får på det här sättet ungefär 220 000 mera pengar i kassan att sköta sina ansvarsområden; skola och barnomsorg osv. De enskilda medborgarna får en högre självrisk. Vi gjorde ett räkneexempel när vi jobbade med det här: En person som gör fullt resekostnadsavdrag får betala ungefär 52 euro mera på hela året. Det handlar om mindre än fem euro per månad i praktiken, tre liter bensin.
För den enskilda kommunen och framförallt för randkommunerna där det görs ganska stora avdrag så kan den här inkomsten i kassan ha en viss betydelse, tror vi i alla fall.
Det här är också en uppföljning av det som vi skriver både i regeringens handlingsprogram och i omställningsbudgeten, vi eftersträvar också en miljöanpassning av resekostnadsavdraget. Vi hoppas att det här ska hjälpa till och styra lite grann så att vi mera börjar utnyttja kollektivtrafiken på Åland. I sammanhanget kan man nämna och marknadsföra att om man åker kollektivt på Åland så är det inte någon självrisk utan då får man dra av beloppet i sin helhet. Det är en bättre förmån än att köra själv.
Vi har också konstaterat att resekostnadsavdraget som sådant har betydelse för dem som bor i glesbygden och runt om på Åland, så att vi på ett likvärdigt sätt ska kunna fungera här i samhället. Man ska kunna ha en spridd bosättning också i fortsättningen. Det gäller att i framtiden hitta en bra balans mellan resekostnadsavdraget och satsningar på kollektivtrafiken. Målsättningen bör vara att vi ska försöka få en sådan miljöanpassad politik som möjligt.
Fru talman! Den tredje saken gäller en liten nytta för låginkomsttagare, höjningen av grundavdragets maximibelopp från 2 850 till 2 880 euro per år.
Därmed, fru talman, överlämnar jag ärendet till lagtinget och utskottet för behandling. Detta ingår också i budgetförslaget för 2013 för att landskapets ekonomi så småningom ska komma i balans. Tack.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, fru talman! Landskapsregeringen kommer att begränsa avdragsrätten vid 15 000 euro. Detta torde innebära att en del av de här pengarna som man sparar genom att begränsa avdragsrätten för sjukdomskostnaderna för ålänningar kommer att gå till skattestyrelsen i Finland för att anpassa vårt system för att de ska kunna utföra den här transaktionen. Kan vicelantrådet klargöra hur mycket av inbesparingarna av sjukdomskostnadsavdraget som går direkt till skattestyrelsen i Finland för systemanpassning?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Det är relevant fråga som vi också har ställt oss när vi har berett det här ärendet. Det preliminära svar som vi har fått på den frågan är att man ska klara det här inom ramen för det avtal vi har. Det ska inte innebära en merkostnad. Det är ändå en minskning om vi jämför med hur det har varit hittills, för vi har ju ett sjukdomskostnadsavdrag och ett arbete som man gör nu. På det här sättet tillför man ingenting nytt.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, fru talman! Tack för svaret. Vad gäller kostnadstäckning så skriver landskapsregeringen i budgeten att skatteförvaltningen förväntar sig en förhandling om de här kostnaderna. Går förhandlingarna ut på att hålla kostnaderna inom samma nivå? Normalt brukar man vilja ha mera pengarna när man ska förhandla.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Ju flera avvikelser vi har desto mera vill man ha betalt från skattestyrelsen. Men de facto är det inte bara vi som jobbar med en digital agenda och förenklingar, man jobbar också med detta på skattestyrelsen, kanske man t.o.m. ligger före oss. Vår förhoppning och tro, med de kommande förhandlingarna med skattestyrelsen, är att vi ska betala mindre pengar, för det kommer att skötas mera automatisk i framtiden. Man strävar också hela tiden till att förenkla deklarationen och hela det här arbetet så att det ska bli mindre arbete och mindre byråkrati. De enskilda medborgarna ska kunna sköta allt mycket mera själva. Det är en av de poster som vi faktiskt vågar tro att ska sjunka framöver.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Först två konstateranden, nummer ett; den åländska avdragspolitiken gällande kommunalskatten börjar alltmer likna den finländska. Man hänvisar mycket till det som sker i Finland.
Nummer två; förslaget om kompensation av halva sjukdomskostnadsavdraget är ofinansierat i den röda boken, vilket vi torde vara ense om. Det ska budgeteras för 2013, det står landskapet klart och tydligt. Förslaget är inte finansierat i budgeten ännu.
Sedan till frågeställningen. Landskapsregeringen skriver att man inte har hunnit skicka ut förslaget på remiss för det har varit brådskande. Men vicelantrådet säger här att detta tog man ställning till redan i samband med omställningsbudgeten och det var i april. Nu gör man samma misstag som tidigare, man hör inte patientorganisationer, man hör inte heller pendlingskommuner som Vårdö, Eckerö och Föglö angående effekterna på höjningen av resekostnadsavdragets självrisk. Varför gör man på det här viset? Man pratar inte längre med människor.
Talmannen
Tiden är ute!
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Angående att det är ofinansierat, ja det kan man naturligtvis säga eftersom vi har en budget som fortsättningsvis visar minussiffror. Det som ändå försvarar detta är att det är till medborgarnas fördel. Skulle vi ha fullföljt det här helt och hållet så skulle pengar ytterligare tas bort från medborgarna. Jag tycker att det här är ett klokare förslag.
Vi har fört diskussioner med kommunförbundet om hela det här ekonomiska paketet. I förhållandet till kommunerna så är det här ett nollsummespel. I motsats till den regering och den politik som Perämaa företrädde, där ni tänkte sluta med kompensationerna helt och hållet, har vi från landskapsregeringen sagt att vi kompenserar sjukdomskostnadsavdraget till kommunerna. Det här berör inte kommunernas ekonomi.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! På sidan 72 i budgeten står under moment 44.05.36: ”Anslag för kompensation för det ändrade sjukdomskostnadsavdraget för skatteåret 2013 avses upptas i budgetförslaget för år 2014. Se även allmänna motiveringen”. År 2014 ska man ta upp anslag för kompensation på 750 000 euro och det bör man komma ihåg när man diskuterar hela budgetåret 2013:s sammanlagda underskott.
Att höja självrisken för resekostnadsavdraget gynnar givetvis kommunernas ekonomi så där direkt, men de facto är det en nackdel för pendlingskommunernas invånare som pendlar till jobbet, att de inte kan göra avdrag. Avdraget kom till för att man skulle jämna upp att vissa människor bor ute i glesbygden och andra närmare centralorten. Detta försämras nu.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Därför behåller vi resekostnadsavdraget som sådant. Vi har höjt självriskandelen. Som jag sade så om det slår fullt ut så blir det ungefär strax under fem euro per månad. Det handlar om är tre liter bensin. Jag tror inte att någon människa på Åland väljer bostadsort utifrån detta. Det finns andra saker som väger mycket tyngre, bl.a. att man i kommunerna kan erbjuda en god barnomsorg och skola som de här pengarna är med och hjälper till att erbjuda.
Fru talman! Det är bra att ltl Perämaa påminde om att kompensationen till kommunerna sker 2014. Vi har en motsvarande stor kompensation som den här regeringen ger till kommunerna 2013, alltså det som man inte tänkte kompensera för 2012 enligt den förra regeringens förslag, men vi fullföljer det de facto. Sett ur kommunernas synvinkel så är det här nästan en bingovinst. Kommunerna får i alla fall 750 000 euro mera med den här regeringens politik.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Ålands Framtid var kritisk till att skrota sjukdomskostnadsavdraget när det var upp i omställningsbudgeten. Vi tyckte att förslaget var väldigt dåligt underbyggt. Det fanns inga konsekvensanalyser hur det skulle slå för den enskilda och kommunerna. Man får en känsla av att det är lite panik över det här, att man ska tillgodose en viss grupp som blev väldigt illa berörd och som det slog väldigt hårt emot när man lade fram det förra förslaget. Men det här förslaget verkar vara lika dåligt underbyggt. Man skriver att det ska vara tillfälligt och att avsikten är att man närmare avgränsar vilka sjukdomskostnader som ska vara avdragsgilla i framtiden. Nu kastar man igen fram ytterligare ett förslag där man inte har klart för sig hur det kommer att slå, utan man ska utreda och titta efter det att man har kastat fram det här förslaget. Det tycker jag att är ett väldigt fel sätt att gå fram när man gör ändringar i avdrag.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Till den delen vill jag ge ltl Eklund delvis rätt. När vi tog fram omställningsbudgeten så hade vi inte hunnit analysera alla konsekvenser, det är riktigt. Men man får inte vara sämre än att man kan ändra sig när man ser att vissa konsekvenser inte är sådana som man vill stå för eller som är bra för det åländska samhället.
När det gäller förslaget som ligger nu så vill jag säga emot ltl Eklund. Upp till 15 000 euro, för låginkomsttagare, så är det exakt samma som idag, så konsekvenserna är samma som hittills för den gruppen. För gruppen som tjänar mer än 15 000 euro är avdraget 50 procent och det är ganska enkelt att förstå de konsekvenserna. Vi tycker ändå att det här är ett balanserat sätt att göra det på i dagsläget. Samtidigt säger vi att det här är ett område som vi behöver diskutera och vi diskuterar gärna med lagtinget.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Ytterligare påpekas i debatten när det här ärendet var upp i omställningsbudgeten att man skulle tjäna via transaktionerna och bekymren för skattestyrelsen att ta upp och gå igenom de här avdragen på 200 000-250 000 euro. Nu säger finansministern att här är ett nollsummespel. Men man har ju förlorat den utgiftsposten i och med att man återinför det här avdraget på ett visst sätt. Det kanske förorsakar mer jobb för nu ska man dela upp personer som har över 15 000 euro och under 15 000 euro.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! På det sättet har vi inte nått ända fram nu. Målsättningen har varit, och var redan i den föregående regeringen, att vi ska försöka renodla så att landskapet sköter sitt och kommunerna sitt. Därför skulle vi inte ha de här transaktionerna och kompensationerna mellan landskapet och kommunerna. Men vi är inte där ännu, det ska vi erkänna. Det här är ett exempel på att när man gör den här typen av förändringar så behöver man också ha tid att kunna göra konsekvensanalyser. Samtidigt är det här ett exempel på när man börjar fundera på skattepolitik och större behörighet. Man behöver också både tid, resurser och kompetens är för att kunna fatta välgrundade beslut, det är jag den första att medge.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Replikskiftena hittills har väl redan visat att det är ganska mycket som fortfarande är oklart när det gäller avdragens eventuella slopande.
När det gäller sjukdomskostnadsavdraget noterade jag att finansminister Nordlund sade att man redan i omställningsbudgeten på andra sätt tänkte kompensera dem som behövde det. Min fråga är; på vilka sätt? För det låter lite som en efterhandskonstruktion. Vi vet att socialdemokraterna i det skedet ansåg att det här var ett lyxavdrag, det här var något som kunde tas bort, man har kommit till annan insikt nu. Det är klart att då måste man prata om att man ska kompensera. På vilket sätt tänkte man kompensera då?
Finansminister Nordlund säger också att man nu ska gå vidare med att hjälpa dem som verkligen behöver. Hur definierar finansminister Nordlund vem som verkligen behöver?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Det finns redan nu i beskattningen en möjlighet att göra avdrag för dem som har speciella behov och speciellt stora sjukdomskostnader. Den punkten var en sak som man kunde ha utnyttjat om det här avdraget skulle ha försvunnit helt och hållet. Ett annat sätt kunde vara att jobba med olika högkostnadsskydd och tak. Men nu valde vi den här vägen att gå fram. Vi tycker att det här är ett enklare och tydligare sätt att hantera saken på.
Ltl Anders Eriksson, replik
Så är det säkert. Det blir annars lätt att lappa och laga för att försöka kompensera de nackdelar som det här förslaget hade från första början. Jag tycker att det är intressant när man säger att man nu ska gå vidare och analysera och se vem som verkligen behöver den här hjälpen. Enligt mitt synsätt behöver de flesta behöver hjälp när man blir sjuk oavsett inkomster. Jag ska i mitt anförande återkomma mera i detalj till det här. Jag är lite förvånad över gränsdragningen som man har gjort. Jag förstår socialdemokraterna och jag vet att socialdemokraterna sätter agendan. Men oavsett om man tjänar 15 000 euro eller inte så har man ett stort behov av det här avdraget. Jag återkommer till det.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Det är helt riktigt som ltl Eriksson säger; när man är sjuk så behöver man hjälp av alla olika slag. Sjukdomskostnadsavdaget är ett sätt. Ett annat sätt är att se till att vi har råd att ha en bra hälso- och sjukvård på Åland och se till att vi får adekvat vård på rätt nivå när vi behöver. I den bästa av världar, om vi hade resurser hur mycket som helst, så skulle man naturligtvis vilja fortsätta med alla goda system som vi har. Men som ltl Eriksson kanske har noterat, och ofta påminner oss om, så har vi ett underskott i vår budget och då måste vi vidta olika former av besparingsförslag. När det gäller direkta sjukdomar och de som behöver avdraget så tycker vi att de fortfarande ska ha sjukdomskostnadsavdraget. Det finns också olika sätt att utnyttja detta på, som man kanske kunde ändra på och som de facto inte har direkt med sjukdomar att göra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, fru talman! Jag läser förslagets verkningar på sidan 7: "Höjningen av resekostnadsavdragets självriskbelopp bedöms kunna ha positiva miljömässiga effekter, eftersom den leder till att det blir mer fördelaktigt att använda ett allmänt fortskaffningsmedel i stället för egen bil.” Kollektivtrafiken är inte likvärdig för alla när man bor långt ut i periferin. Hur har regeringen resonerat i det här läget? Den som har skiftarbete har svårigheter att använda kollektivtrafiken.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Därför har vi resekostnadsavdraget kvar har regeringen resonerat. Den enda förändringen som vi har gjort är att vi har höjt självrisken från 240 euro till 600 euro, vilket maximalt betyder 52 euro för en pendlare per år, lite under fem euro, tre liter bensin. Jag tror inte att man väljer boningsort utgående från så små belopp. Jag tror att det kan ha betydelse för de små randkommunerna att man får lite mera pengar i kassan så att man kan ge medborgarna den service som de har rätt att kräva även om de bor i glesbygden och i skärgården.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Den förklaringen köper jag inte riktigt helt och hållet. Skulle man ha velat driva lite regionalpolitik i den här framställningen så skulle det ha varit mycket lämpligt, t.ex. av miljömässiga skäl, att ha speciella regler för elbilar. Då hade vi gjort en bra insats.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Om man tänker i ett litet större sammanhang så tror jag det är väldigt viktig att alla kommuner, även randkommuner och skärgårdskommuner kan visa att man får mycket av sina inkomster från den egna beskattningen så att inte allt ska komma från landskapsandelarna. Det här är ett sätt att de facto ge kommunerna möjligheter att få pengar direkt från sina medborgare och kommunerna kan känna att de står mera på egna ben. Det är viktigt för mig i den fortsatta ekonomiska diskussionen.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Viveka Eriksson
Fru talman! Med den här framställningen tar regeringen ett steg fram kan man säga. Men vad hjälper det när man tog två steg tillbaka i samband med tilläggsbudgeten, den så kallade omställningsbudgeten, eftersom man därmed backar ett steg i frågan om sjukkostnadsavdraget.
Liberalerna tyckte då, i samband med behandlingen av tilläggsbudgeten i lagtinget, att det inte var en bra åtgärd att ta bort sjukkostnadsavdraget. För det har en väldig stor betydelse för människor som är mycket sjuka, för pensionärer och för dem som har ett funktionshinder eller kanske till och med flera.
Liberalerna och tycker inte att sjukkostnadsavdraget är ett lyxavdrag. Däremot är vi är beredda att gå in och titta på det här avdraget och göra vissa ändringar i utformningen av avdraget, sådana olika åtgärder och ingrepp som inte har medicinsk bakgrund, t.ex. skönhetsoperationer. Vi välkomnar att landskapsregeringen under 2013 tittar över det här avdraget, det tycker vi att är helt okej. Men att i det här skedet, för ett år, göra en ny åtgärd och ändra på strukturen för sjukkostnadsavdraget det kommer vi knappast att stöda i den här utformningen.
Dessutom finns det andra invändningar mot tillvägagångssättet att ta fram denna framställning. Det har redan nämnts, den har inte varit på remiss och man har inte hört viktiga organisationer. Vi vet att handikappförbundet har riktat skrivelser till oss alla därför att avdraget har så stor betydelse.
Vi tycker också att gränsen för inkomsterna på 15 000 euro är tagen utan att man har gjort några konsekvensanalyser, visserligen den här fattigdomsgränsen som finns i landet i övrigt. Den som tjänar 17 250 euro, är väldigt ofta sjuk och har dyra mediciner så det är också en person som har låga inkomster och det här avdraget har stor betydelse.
Vi tycker att man nu borde gå in i den här tillämpningen, titta på den och låta detta vara kvar ett år till.
Vi är dessutom kritiska till att det här fördes fram i samband med tilläggsbudgeten utan att det fanns ett ordentligt underlag i det sammanhanget. Det här har väckt väldigt mycket oro ute i det åländska samhället. Det har skapat stor onödig upprördhet. Nu har man också från landskapsregeringens sida tagit till sig det här och backat. Man kanske ändå borde ha avvaktat de här utredningarna innan man lade fram det här förslaget.
Kollegan Tony Asumaa var inne på administrationskostnaderna. Hur kommer de här administrationskostnaderna att förändras? Vi har tittat på budgeten och vi ser att där finns en viss oklarhet. Genom att man får en ny avgränsningsproblematik kan jag tänka mig att det blir mer administration. Jag tycker att det är viktigt att utskottet granskar administrationskostnaderna noga och hör dem som hanterar avdragen.
Vicelantrådet sade också att det här avdraget försvann i Finland 1993 och så var det. Man hade där en reform när man fasade om pengarna till tandvård. Vi vet att sjukkostnadsavdraget också har betydelse för alla oss som sköter våra tänder, vi har också möjlighet att dra av och det har också betydelse.
I valrörelsen kom dessutom förslaget från socialdemokraterna upp att vi alla skulle få allmän tandvård. Men genom att minska på det här avdraget så försämrar vi för väldigt många människor även när det gäller tandvården.
Jag noterade att vicelantrådet sade att man hade diskussioner med kommunförbundet om de olika avdragen. När det gäller resekostnadsavdraget så kan man knappast ändå säga att det har förts diskussioner. Jag sitter i kommunförbundets styrelse och jag fick höra det efter att landskapsregeringen hade gått ut och sagt att man höjer taket. Från liberalernas sida är vi lite fundersamma på vilka regionalpolitiska konsekvenser detta får. Resekostnadsavdraget är viktigt för spritt boende. Det stämmer att man inte kan åka kollektivt från alla delar av landskapet. Till den delen så ifrågasätter jag också skrivningen som finns under konsekvenserna, att man faktiskt skulle nå väldigt stora miljömässiga konsekvenser genom att människor skulle börja åka buss och allmänna kommunikationsmedel på grund av det här. Liberalerna har diskuterat den saken, går man in och ändrar i resekostnadsavdraget då borde man faktiskt göra en miljöväxling så att man skulle gynna miljötransporter, elbilar eller miljöbilar.
Detta är en budgetlag, vi ska vi förstås inte gå in på budgetdiskussionerna idag. Vi har haft en dag att titta på budgeten. Vi skulle gärna ha flera dagar på oss innan vi remitterat det här ärendet.
Fru talman! Jag föreslår att vi bordlägger ärendet till måndagen så att vi har möjlighet att gå in mera i budgeten och titta på konsekvenserna. Det finns också det ökade grundavdraget och både resekostnadsavdraget och sjukdomskostnadsavdraget. Tack.
Minister Carina Aaltonen, replik
Tack, fru talman! För det första vill jag absolut säga emot att socialdemokraterna har kallat sjukdomskostnadsavdraget för ett lyxavdrag. Det stämmer verkligen inte, det har förvanskats i media och oppositionen för nu fram det gång på gång. Det som socialdemokraternas partiordförande och lantrådet har sagt är att det är en lyx att vi på Åland har kunnat ha kvar det här avdraget så länge. I riket tog bort man bort avdraget redan i början av 90-talet. Att vi har kunnat ha avdraget kvar så länge är en lyx. Men däremot är det minsann inget lyxavdrag att kunna dra av sjukdomskostnader, det vill jag absolut att vi ska få fram här. Jag vill inte längre höra talas om att det är något lyxavdrag!
Jag undrar hur vtm Erikssons förra politik skulle ha slagit mot de sjuka och fattiga?
Talmannen
Tiden är ute!
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Vi har ju läst att det är en lyx. Vi tycker inte att det är en lyx. En person som har inkomster på 17 000 euro, är mycket sjuk, har dyra mediciner och bör sköta sina tänder, att den personen skulle få dra av det här i sin beskattning tycker vi inte är en lyx.
När man ändrade det här systemet i riket så var det just för att man flyttade om pengar till tandvårdsreformen. Med det här förslaget försämrar landskapsregeringen, med socialdemokraterna i spetsen, möjligheter för människor att få stöd för sin skötsel av tänderna.
Minister Carina Aaltonen, replik
Liberalernas politik i den förra regeringen gick ut på att man skulle föra över kostnaderna för sjukdomskostnadsavdraget helt och hållet på kommunerna, 1,5 miljoner euro. Det hade väl varit att föra på kommunerna kostnader som de överhuvudtaget inte skulle ha haft någon kontroll över, eftersom det inte har funnits något tak på sjukdomskostnadsavdraget. Det hade också inneburit pengar bort från vård, skola och omsorg och det skulle ha drabbat kommuninvånarna. Att vi nu från landskapsregeringen kompenserar det här helt hållet för personer som har låga inkomster och till 50 procent för medel- och höginkomsttagare är ju ett bättre sätt att använda det här avdraget på.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Från vår sida fanns det en långsiktig strategi att fasa om pengar så att man skulle ge pengar till kommunerna för att man skulle samarbeta mera. Det fanns alltså en tanke bakom det.
När man har sett lite av budgeten så tycker jag också att den nuvarande regeringen lägger ännu mera kostnader på kommunerna genom att ta bort väldigt mycket av landskapsandelarna. Till den delen är sjukdomskostnadsavdraget en väldigt liten del i förhållande till det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, fru talman! Ja, det var en soppa för utan like som vi fick höra. Jag vill ha lite klargöranden av vtm Viveka Eriksson. Hon säger att liberalerna vill se över sjukdomskostnadsavdraget men inte ännu. Man vill inte förändra strukturen. Tycker man fortfarande att det är kommunerna som ska finansiera avdraget? Eller vad är det som man inte vill ändra på? För det är ju en förändring nu, också av finansieringen av avdraget. Det skulle vara viktigt med klargörande på den här punkten. Eller står man fast vid det som står i budgeten 2012? Då måste man ju komma in med en finansmotion och sänka kostnaderna för kommunerna.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag diskuterar det här lagförslaget om sjukdomskostnadsavdraget, vilket ligger till grund för den här debatten. I det här förslaget finns ingenting om hur man skulle förändra systemet för vilka som får dra av sjukdomskostnader, alltså att man tittar på de olika grupperna. Det finns inte några konsekvensanalyser på hur det t.ex. slår för grupper som är väldigt mycket sjuka. Det finns inte någon konsekvensanalys på vad det här betyder för tandvården i landskapet. Vi talar bl.a. om sådana avdrag som man får göra t.ex. för skönhetsoperationer. Det är sådant som man kan gallra bort ur systemet. Därför är vi beredda att göra ändringar men inte på det här sättet.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag blev inte något klokare, men vi får väl höra mera nästa vecka.
Frågan om man har 17 000 euro i inkomster, nu står det nettoförvärvsinkomst. Det kan betyda att de som förtjänar 17 000 också kan bli delaktiga i att helt kunna dra av sina sjukdomskostnader. Det är kanske värt att notera.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det där. Man har dragit till med en gräns på 15 000 euro och de ska kunna göra avdrag för alla sina sjukdomskostnader. Men om man tjänar 17 500 netto så får man inte göra avdrag eller hur? Man har dragit till en gräns och hur har man gjort den gränsen? Ja, på grund av fattigdom, men finns det andra avvägande? Vilka konsekvenser får det för andra grupper? Det finns inte någon sådan utredning gjord. Det här har man bara tillyxat.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Runar Karlsson
Fru talman! Lagtinget har beslutat att landskapets budget ska vara balans senast år 2015. Därför har landskapsregeringen lagt fram olika förslag till besparingar främst i den kommande budget som vi snart ska behandla men också i det här förslaget om sjukdomskostnadsavdraget. Genom att begränsa avdragsrätten gör man en besparing på cirka 750 00 euro.
Det är alltid svårt att göra gränsdragningar så att de som behöver avdragen rent ekonomiskt också får den största nyttan. Förslagen som nu finns måste för stunden anses vara det mest rättvisa, speciellt under den korta tiden som man har haft på sig att göra det här förslaget.
Man säger också att man längre fram kommer att se på avdragsmöjligheten. Det här förslaget ska gälla endast ett år. Jag tycker att det är bra att man gör det så att man kanske får ett mera permanent system som blir mera rättvist för dem som behöver det mest, de sjuka.
Det har sagts här att skönhetsoperationer och annat, vissa mediciner, ska man inte kunna göra avdrag för, vilket jag kan hålla med om. Skönhetsoperationer kan man till och med göra själv och bli tio år yngre.
Fru talman! Förhoppningsvis kommer man till ett ännu bättre förslag vad gäller sjukdomskostnadsavdraget. Jag hoppas att man också tittar på hur avdragen kan missgynna eller gynna även den privata sektorn inom sjukvården. Vi vet att den sektorn blir allt viktigare för att upprätthålla sjukvården. Man får inte ha ett sådant system som missgynnar den privata sektorn, för den är ett viktigt komplement till den offentliga sjukvården. Landskapsregeringen återkommer med all säkerhet till detta under nästa år och då får vi ta tag i den frågan.
Fru talman! I lagförslaget angående resekostnadsavdraget finns en begränsning angående resekostnadsavdraget, dock i mindre omfattning enligt finansministern och det har han säkert alldeles rätt i. Det är endast 52 euro mindre för den som kan dra av maximalt.
Det här förslaget ger kommunerna en ekonomisk vinning på cirka 220 000 euro i skatteinkomster. Problemet är att de som pendlar till jobbet får mindre avdragsmöjligheter. Det här är en signal som jag inte föredrar. Det finnas en risk att landsbygdskommunerna och kanske också vissa skärgårdskommuner förlorar mer än man vinner på det här.
Ser man selektivt till just den här biten så vinner man 220 000 euro. Men det kan också betyda att en del anser att det här är droppen, att det blir för dyrt att bo på landsbygden och man väljer att flytta till centralorten. Någonstans går gränsen. Det är en signal som man inte ska sträva efter.
Åka buss kan man visserligen göra men åtminstone sommartid är det inget alternativ. Till Saltvik från Mariehamn går det t.ex. en tur om dagen och en tur från Saltvik till Mariehamn och det fungerar inte. På det sättet är detta inte ett alternativ.
Sedan finns det många ensamstående föräldrar som lämnar sina barn på daghem, de använder sedan bilen vidare till sitt jobb och de har också problem att åka kollektivtrafik.
Om man börjar strypa avdragsrätten för bilkörning så måste man se till att det finns tillräckligt med busstrafik. Alternativt, som man sade i tilläggsbudgeten, borde man samåka istället och ge det en större belöning genom att kanske ta bort självrisken för det. Det skulle fungera. Men att göra detta så här selektivt tycker jag inte riktigt är den bästa lösningen. Visserligen kommer det in 220 000 euro i kommunalskatt. Om jag tittar på min egen kommun så utgör det bortfallet under 0,1 procent i skatt. Om vi skulle höja skatten med 0,06 procent så skulle vi få in samma skatt som vi skulle få in om man höjde avdraget här. Som kommunstyrelseordförande i Saltvik så skulle jag gärna göra den skatteväxlingen. Jag skulle hellre höja inkomsten för alla för att behålla avdraget eller kanske till och med göra avdraget ännu mer förmånligt för att kunna åka bil. För det är ju den specifika kommunen som blir ”drabbad”, inte landskapet. Därför kan det vara ett alternativ.
Ser vi på statistiken på bussåkandet så kan vi se vad folk väljer. År 2008 åkte 321 000 personer buss och ifjol åkte 289 000 personer. Det är svårt, fru talman, att få ålänningarna att åka buss. Det beror mycket på att det är korta sträckor på Åland. Vi har byggt vägarna för bilar, inte för busstrafik. Bussen kör alla möjliga krokvägar innan den kommer till stan. Med buss tar det 45 minuter från Saltvik till stan och raka spåret med bil tar det 25 minuter.
Mariehamns stad har sådana krav med parkeringar att man vill att folk ska köra in till stan. Man har gett tillräckligt mycket parkeringsplatser. Vi gör allt vad vi kan för att folk ska köra bil. Men sedan med andra handen säger vi; "snälla ni, åk buss istället ". Det här är tänkvärt.
Jag är också övertygad om att min egen kommun, och de flesta kommunerna, faktiskt skulle föredra att avdraget var oförändrat eller att man gjorde avdraget ännu mer förmånligt. Annars finns det risk att det blir en inflyttning till tätorterna och det kan jag inte skriva under på.
Fru talman! Nu ska utskottet behandla det här, vi får se vad man kommer till. Jag hoppas och ber att utskottet tittar på just den här biten noga. Om jag har fel så får man övertyga mig om det och naturligtvis rättar jag mig efter det. Jag tycker att man ska utreda det noga och också höra de mest berörda kommunerna vad de specifikt väljer. Kanske de väljer det här och då borde vi höra på dem. Det här berör ju inte landskapets ekonomi det minsta utan det rör ju endast kommunernas ekonomi. Om det blir plus eller minus totalt sett är det ingen som vet, vi kan bara spekulera. Tack, fru talman.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Ltl Karlsson hade ett långt inlägg när det gäller resekostnadsavdraget. Det var lite förvånande för mig när jag läste den här lagframställningen att centern har accepterat det här. För centern har alltid värnat om den levande landsbygden och möjligheten att runt om på Åland bo och leva ute i randkommuner under samma förhållanden som man har i centralorterna. Här har man ökat kostnaderna för den enskilda skattebetalaren. Kommunerna får lite mera inkomster. Men valet för den enskilda var man vill bosätta sig kanske blir allt lättare. Man väljer att etablera sig inne i centralorterna. Det är förvånansvärt att centern har stått bakom den här förändringen av självrisken i resekostnadsavdraget.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Systemet är ju så att det här inte är skrivet i sten ännu. Ärendet ska utskottsbehandlas och sedan vidare till lagtinget. Så fungerar systemet. I det stora hela så stöder vi lagförslaget. Men just den här biten är viktig att utskottet tittar på, det är ju utskottets roll och det är inte någon mer dramatik i det.
Ltl Brage Eklund, replik
Fru talman! Man blir lite osäker på vad centern egentligen vill. Man står ju bakom en framställning eftersom den kommer från landskapsregeringen. När man lyssnar på ltl Karlsson så får man nästan den uppfattningen att centern inte backar upp framställningen. Det skulle vara roligt att veta hur ni vill ha det? Jag måste ju få lite intryck när jag sitter i finansutskottet, det kan vara skäl att veta hur centern tycker.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag hänvisar till mitt anförande här för några minuter sedan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Det är bra att grupperna analyserar de lagframställningar som kommer från landskapsregeringen. Det är givetvis vår skyldighet. Nu har det igen visat sig att landskapsregeringen inte har gjort analyser, vilket har framgått tydligt. Lagförslaget har inte remitteras på grund av brådska. Då måste vi göra analysen här. Det fanns mycket analytiskt i ltl Karlssons anförande. Sjukdomskostnadsavdaget ändring ska bara vara för ett år, sedan önskar man att man skulle komma till något bättre och det tycks vi alla vara överens om. Det känns som en väldigt temporär åtgärd med brister.
Angående resekostnadsavdraget så är det alltid roligt här i lagtinget när någon ur majoritetsblocket går emot sin egen framställning. Centern har finansministerposten.
Ifall detta var centergruppens åsikt om resekostnadsavdraget så vet jag att tillsammans med utskottsordförande Jörgen Pettersson kommer oppositionen att få en majoritet i finansutskottet och då kanske vi kan lösa det här.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Det är alltid svåra frågor när man begränsar invånarnas ekonomi och gör det sämre på olika sätt och så gör också det här lagförslaget. Det är vår roll i den här talarstolen att till utskottet föra fram dubier som man är lite fundersam och osäker på, oberoende om man hör till regeringsblocket eller inte. Det kan och får inte vara det systemet att ett utskott är en stämpel på allting och så är det så. Man måste få ifrågasätta. Vi lever trots allt till i en demokrati oberoende av gamla strukturer eller hur det har varit. I så fall är de gamla strukturerna fel. Vi måste få ha åsikter och via utskottet få uttrycka dem. Det är precis därför som vi är invalda. Jag vägrar sitta tyst och bara nicka och det har jag alltid gjort.
Ltl Mats Perämaa, replik
Ltl Karlsson har rätt i det. Vi har det uppdraget att vi ska analysera allt. Men ltl Karlsson är ändå gruppledare för centerpartiet, det största partiet här i lagtinget. Det som ltl Karlsson säger har en lite bredare betydelse än bara den personliga. Nog om detta.
Efter att ha lyssnat på ltl Karlsson kommer jag för min del att begära att utskottet ska få analysera de här frågorna. Jag har mycket liknande tankar som ltl Karlsson, och uppenbarligen centergruppen, om resekostnadsavdraget.
Ltl Runar Karlsson, replik
Ja, i och med att jag är gruppordförande så har förstås mitt anförande en viss tyngd och det måste det få ha. Det återstår sedan att se hur tungt det blir och vad som går igenom.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Jag har en fråga som jag inte riktigt förstår. Det gäller argumentationen kring samåkandet, att man då skulle få dra av hela beloppet. När jag har talat med skatteverket har det varit ett jätteproblem att det idag finns människor som samåker men ändå gör alla de här avdragen. Det är jättesvårt att bevisa. Det har också visat sig att ekonomiskt är resekostnadsavdraget ett av de största avdragen. Jämfört med sjukkostnadsavdraget är resekostnadsavdraget hemskt mycket större. Hur resonerar ledamoten kring samåkandet? Ser ledamoten några lösningar? Varför skulle man på något sätt främja detta i och med att det är så svårt att bevisa?
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag hänvisar till tilläggsbudgeten som vi tog här i början på året. Där hade vi skrivit att resekostnadsavdraget ska göras mera miljöinriktat och uppmuntra till samåkning och användandet av kollektivtrafiken. Om det inte går att använda kollektivtrafiken, vilket det inte går för jättemånga, då måste man se om man kan uppmuntra till samåkning istället. Där kan se om man kan göra det på ett annat sätt.
Det är så, som med alla avdrag, att det är på heder och samvete man tecknar under deklarationen. Det är mycket svårt och omständigt för skattebyrån att kontrollera alla avdrag. Därför gör man ju bara vissa stickprov och så är det ju med alla avdrag.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det låter mycket klokt ltl Karlsson. Det här går bra ihop med den hållbara utvecklingstanken som ministern också framförde i sitt anförande. Det är något som jag åtminstone stöder.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Jag ska strax här i ett anförande redogöra för moderaternas synpunkter när det gäller landskapsregeringens framställning av sjukdomskostnadsavdraget m.m. och ange varför vi stöder de olika punkterna.
Jag har i min hand ett papper från november 2011, det står att originalet finns bevarat hos centerns lagtingskansli i självstyrelsegården. Med anledning av detta vill jag veta om det här anförandet var centerns gruppanförande med anledning av den här framställningen och särskilt avseende resekostnadsavdraget? Jag har som gruppledare för moderaterna deltagit i överläggningar där vi har kommit överens om hur vi gör. Jag förbehåller mig rätten att i samband med det bli informerad om när någon grupp avser att avvika från de överenskommelser som vi har gjort.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag hade som sagt, som sig bör, ett anförande. Om det var gruppanförande eller inte vet jag knappast själv. Man har inte utsett mig att hålla något gruppledaranförande. Jag har själv valt att hålla det här anförandet. Om jag eller någon annan går mot det här, det har jag inte sagt. Jag har lite dubier, lite frågor och jag ber utskottet att titta på det här. Det är många, många i regeringsblocket som har sagt exakt samma sak som jag utan att någon har reagerat. Jag måste också få säga det.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Anders Eriksson
Fru talman! För att det inte ska bli något missförstånd så vill jag säga att jag talar för Ålands Framtids lagtingsgrupps vägnar i det här ärendet.
Den här framställningen visar igen på den strävan som regeringen har att minska köpkraften hos ålänningarna. Den strävan går vidare.
Vi har å ena sidan den finska staten som höjer skatterna, som applåderas från vår regering, och vi har å andra sidan den åländska regeringen som minska avdragen.
Det allmänna avdraget har redan tidigare tagits bort. Nu är det sjukdomskostnadsavdraget och resekostnadsavdraget som står på tur. Detta sammantaget leder till att köpkraften hos ålänningarna onekligen minskar. Sedan kan man alltid hitta motiv att det är så små summor som det handlar om, men sammantaget minskar detta köpkraften hos ålänningarna och det är olyckligt.
Tittar vi på sjukdomskostnadsavdraget så ska man få använda det såsom tidigare om man har en nettoinkomst upp till 15 000 euro och över det så är det bara halva avdraget som ska gälla. Självriskbeloppet höjs också för resekostnadsavdraget. Det står; "slutligen föreslår landskapsregeringen att grundavdragets maximibelopp liksom i riket höjs från 2 850 till 2 880 euro samt att avdragsrätten för vissa pensionsförsäkringspremier justeras på samma sätt som i riket.” Det här är något som har tagit en oerhörd fart under den här regeringen, att allt snart ska likriktas med de beslut som tas i Finland. Jag säger inte att det behöver vara fel om man gör en noggrann analys på konsekvenserna. Är det viktigt för Åland? Är det viktigt att vi kan hjälpa dem som är sjuka? Är det viktigt att vi har en spridd bosättning? Men om man bara tar de åtgärder som vidtas på rikssidan, utan desto mera analyser, så blir det inte bra.
Den här framställningen slår mot de sjuka och det slår mot dem som bor i periferin. Är det en god fördelningspolitik? Är det en god regionalpolitik? Enligt mitt förmenande, absolut inte!
Tittar vi först på sjukdomskostnadsavdraget så slopades det i riket, som flera redan har sagt. Jag tror mig veta att man ifrån socialdemokratiskt håll tyckte att man per automatik också skulle slopa avdraget här på Åland samt att man faktiskt, oavsett vad som sägs idag, titulerade sjukdomskostnadsavdraget som ett lyxavdrag.
Jag håller med vtm Eriksson när hon säger att ibland är det ett steg fram och två steg tillbaka. Om det den här gången var två steg fram och ett steg tillbaka låter jag vara osagt, men det knycker fram och tillbaka. Man skulle som sagt slopa hela avdraget från första början. Man konstaterar nu att ett slopat sjukdomskostnadsavdrag påverkar låginkomsttagare ekonomiskt i en utsträckning som inte kan anses vara acceptabel.
Socialdemokraterna sade, när vi debatterade omställningsbudgeten, att det här mest var ett avdrag som kom höginkomsttagarnas till godo, medan vi hävdade att så var det de facto inte.
Det är tre principiella invändningar som jag har. Gränsen på 15 000 euro, har man hittat någon typ av definition på vem som är låginkomsttagare i landskapet Åland? Det finns inte definitioner och då hänvisar man till EU-statistik. Enligt mig är 15 000 euro en väldigt låg nettoinkomst. Om man tjänar 15 100 euro så har man bara halva avdragsrätten kvar.
Jag har också blivit uppmärksamgjord på att om man drabbas av så allvarlig sjukdom som t.ex. cancer så slår det ganska snabbt sönder ekonomin för en hel familj vid inkomstgränser som är betydligt, betydligt högre än dessa. Jag hoppas att man kan titta på detta i utskottet.
Min tredje invändning gäller att i min värld och i teorin så är Åland fortfarande ett starkt borgerligt samhälle. Jag tycker att det är bra att man ser till att de som har de lägsta inkomsterna kan göra de här avdragen. Men vi har en progressiv beskattning som leder till att ju mer man jobbar och ju mer man försöker bygga upp det här samhället så desto mer får man betala skatt. Det tror jag att de flesta av oss som är borgerliga på riktigt också omfattar. Men å andra sidan, snart all samhällsservice såsom barndagvård, åldringsvård eller någonting annat, är också progressiv. Man blir som hårt arbetande ålänning klämd från två håll. Nu har vi så småningom snart alla avdrag borta för dem som jobbar hårt och det bekymrar mig.
I Sverige pratar man om jobblinjen. Där har man en borgerlig regering på riktigt. Där pratar man om jobblinjen, men här på Åland är det socialdemokraternas linje som gäller överallt och det känns inte bra.
Fru talman! När det gäller resekostnadsavdraget så finns det kvar i riket, annars hade det rykt helt och hållet. Men skillnaden är; en skatteskyldige i riket har i motsvarande situation rätt att dra av ett belopp som motsvarar kostnaderna för att åka buss, även om han eller hon väljer att köra bil. Det är säkert där som irritationen mot det här avdraget ligger. Varför har vi det på det här sättet? Ja, det har vi för att det inte finns en fungerande kollektivtrafik på stora delar av Åland. Det finns definitivt inte gratis buss över stora delar av Åland. Därför är vårt resekostnadsavdrag uppbyggt på vårt sätt.
Mariehamns stad har valt att ha gratis buss. Jag, som inte är kommunalpolitiker där, ska inte säga så mycket om det. Det har förvånat mig att man ifrån Mariehamn stads sida har sökt understöd, samma typ av understöd som man har för busstrafiken på landsbygden, trots att man har gått in för att ha gratis buss. Det känns väldigt, väldigt konstigt. Man måste ställa sig frågan; varför finns olika typer av stöd och varför finns det olika typer av avdrag? Ja, det finns för att utjämna skillnaderna och orättvisorna i det här landskapet.
När det gäller att utjämna skillnaderna så pratar man också konkurrenskraften. Men här handlar det om att utjämna när det gäller de perifera nackdelarna att bo var man så önskar på Åland.
”Hela Åland så kan leva” börjar klinga allt tommare. Jag noterade att centerns gruppledare Runar Karlsson var tveksam till detta. Det är klädsamt, jag tycker att det är något som man inte bör göra sig rolig eller irriterad över. Jag tycker att det är klädsamt att vi politiker faktiskt kan stanna upp och fundera på vad vi riktigt håller med.
Det ska bli intressant att se om det är Runar Karlssons falang eller om det är Torggats-centern som drar det längsta strået när det gäller den här saken.
Från Ålands Framtid har vi inte en valslogan att hela Åland ska leva. Vi har inte heller valslogan att vi ska värna de svaga och vi ska värna de sjuka, utan vi vill följa upp de här frågorna. Därför kommer vi inte att omfatta den här lagstiftningen.
Innan någon begär replik och vill att jag ska hänvisa till finansiering, vilket jag absolut tycker att vi ska göra, så vill jag säga att jag kommer att återkomma till det i budgetbehandlingen. Men det finns inte så mycket andra alternativ än att spara inom landskapsförvaltningen. Om man vill välja spår så ettdera slimmar man den åländska landskapsförvaltningen eller annars stryper man köpkraften.
På, i teorin, det borgerliga Åland tycker jag att det är tråkigt att man har valt spåret att strypa köpkraften. Tack, fru talman.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag delar ltl Anders Erikssons uppfattning. Inkomstgränsen på 15 000 kan vara väl snålt tilltagen. Vi har ingen egen definition på Åland.
När vi gjorde reformeringen av utkomststödet så valde vi att ha ett högre utkomststöd på Åland just på grund av att vi har högre mat- och boendekostnader på Åland.
Sedan var det lite humor detta om Torggats-centern. Fast ltl Anders Eriksson klagade på socialdemokraterna så tror jag faktiskt att vi får tacka moderaterna, obundna och centern till en halv vändning i alla fall i den här frågan.
Ltl Anders Eriksson, replik
När det gäller det sistnämnda så är jag inte helt säker på att analysen är riktig. Min analys är att man från socialdemokratiskt håll kom fram till att det här faktiskt inte var något lyxavdrag. Det här var ett avdrag som kunde vara väldigt, väldigt viktigt för stora delar av deras stödtrupper. Därför ändrade man spår och satte agendan i den här framställningen på det här sättet. Jag vet förstås inte vad som är orsak eller verkan. Men min uppfattning är att socialdemokraterna har kommit fram till att det här slår på ett helt annat sätt än vad man trodde i våras.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! I vissa tidigare replikskiften har det kanske varit mera koncentration på socialdemokraterna än på partiet uppe i talarstolen.
Ltl Eriksson nämner att socialdemokraterna har sagt att det här bara drabbar höginkomsttagare och att det är ett lyxavdrag. Men det stämmer ju inte. Snälla, ltl Eriksson, ta reda på fakta om vad som har sagts. Vi har sagt att det är en bra sak att vi har sjukdomskostnadsavdraget kvar på Åland.
Däremot ansåg vi att man faktiskt ibland får dra av mera än de verkliga sjukdomskostnadsavdragen. (Det är lite svårt att hålla repliker här eftersom det pratas så mycket på sidan om). Vi såg också på vem som skulle få bära kostnaderna. Ja, kommunerna.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Den här repliken var faktiskt lite tråkig. Enligt mitt förmenande så är det ganska viktiga saker som vi debatterar. Vi debatterar hur vi kan hjälpa sjuka människor och vi debatterar hur vi kan se till att vi har en spridd bosättning på hela Åland. Det är två saker som är oerhört viktiga för oss i Ålands Framtid. Då tror jag att det är viktigt att vi alla är seriösa.
När det gäller detta med lyxavdraget så ska jag ge socialdemokraternas ordförande Camilla Gunell rätt på en punkt. I talarstolen i debatten om omställningsbudgeten så bad hon om ursäkt, det var fel att använda uttrycket lyxavdrag. Men det var den uppfattningen man hade inledningsvis ifrån socialdemokratiskt håll och den uppfattningen hade man också ganska starkt i våras. Att man nu har blivit klokare och kommit till insikt tycker jag förstås att är bra. Men, ltl Winé, det går inte att skriva om historien. Det som är sagt är sagt och det som är skrivet är skrivet.
Ltl Göte Winé, replik
Tack talman! Ltl Eriksson säger att jag är tråkig, det får stå för ltl Eriksson. Jag står inte här och försöker plocka poäng med skratt. Det här är allvarliga saker. Jag tycker också att vi måste hålla oss till fakta.
Vi ville att man skulle få dra av de verkliga sjukdomskostnaderna. Vi var också oerhört kritiska till att det blev kommunerna som skulle ta det ekonomiska ansvaret för kompensationen av sjukdomskostnadsavdraget.
Jag vill också citera vad vicelantrådet sade här tidigare och som också stämmer. Man försökte kompensera de svaga och sjuka på andra sätt, men det var inte så lätt som vi kanske trodde. Det finns ju här en enighet att sjukdomskostnadsavdraget ännu behöver förbättras och förändras. Vi är på rätt väg men vi måste titta på det.
Ltl Anders Eriksson, replik
Med den här typen av avdrag, som med de flesta typer av avdrag, så finns det säkert missbruk, får jag tyvärr lov att säga. Jag tror att det är väldigt viktigt att man försöker stävja de missbruken istället för att ta bort en rättighet för dem som är sjuka och svaga och har det svårt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Ltl Eriksson har redan flera gånger här i svepande ordalag sagt att det ska vara lika som Finland och att det är socialdemokraterna som bestämmer i den här regeringen. Jag hoppas att ltl Eriksson så småningom ska bli så klok att han förstår att när han gör den typen av uttalanden så säger mera om hans egen politiska stil att än vad det säger om den här regeringens politik.
Fru talman! När det gäller progressiviteten och att de som jobbar och betalar mycket skatt också ska ha nytta av det så delar jag den uppfattningen väldigt långt. Därför har vi också valt att behålla det här systemet på det sättet att det är 100 procent upp till 15 000 euro i nettoinkomst och sedan 50 procent för dem som har en nettoinkomst över 15 000 euro. Om man räknar lite så kommer man ganska snabbt fram till att en höginkomsttagare i vårt samhälle de facto kan göra ett större avdrag och ha en större nytta av det här avdraget än en låginkomsttagare.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag kände inte riktigt igen finansminister Nordlund i början av den här repliken. Jag har konstaterat att de flesta framställningarna som har kommit inom miljö- och socialvårdsområdet, integrationslagstiftning och något annat, har i stort sett varit rikslagstiftning.
Det finns överhuvudtaget inte några motiveringar till varför man inför de förändringar som man har gjort på rikssidan, annat än att ändringar har gjorts. Till och med rubriken är ändringar i rikets lagstiftning, men inte dess mera motiveringar varför.
Sedan, vicelantrådet Nordlund, är vi ett borgerligt samhälle? Visst, i ett borgerligt samhälle ska vi också värna om de som är svaga. Men ska vi ha progressivitet för dem som jobbar hårt och för dem som tjänar mycket, i från båda håll, så stryper vi köpkraften i det här samhället och det är jag orolig för.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Det fina med den här regeringen är att vi har funnit ett samförstånd mellan dessa fyra partierna; centern, socialdemokraterna, obunden samling och moderaterna, att vi ska sätta landskapets ekonomi i skick fram till den här mandatperioden är slut. Det kommer att kräva uppoffringar, ltl Eriksson. Då är det förstås väldigt lätt att vara i opposition och stå och kritisera, skjuta sönder allting och komma med känslomässiga argument om det ena, det andra och det tredje. Det kommer vi att få leva med och det kommer vi att ta. Vi kommer målmedvetet att genomföra den politik som vi har föresatt oss. Alternativet är inte bra. Det är framförallt inte en bra borgerlig politik det som ltl Eriksson nu står och förespråkar genom att försöka skjuta in pilar, försöka slå sönder och splittra och därigenom försöka få till att vi inte kan verkställa omställningsbudgeten. Det är det sämsta för det borgerliga Åland, ltl Eriksson.
Vi ska vara glada att vi har socialdemokraterna med och jobbar för att få ekonomin i skick.
Ltl Anders Eriksson, replik
När det gäller att splittra så är det nog bra om finansminister Nordlund håller sig inom sitt eget parti först innan han börjar kritisera andra.
Finansministern Nordlund sade att det är lätt att vara i opposition. Vill finansministern byta så är vi absolut beredda. Jag tror att vi är överens om att vi ska ha landskapets ekonomi i skick. Vi har varit kritiska till att den här regeringen jobbar med att få landskapets ekonomi i skick genom att rulla över allt mera kostnader på medborgarna och på de åländska kommunerna.
Vi hade en debatt i Jomala fullmäktige igår där vi var ganska bekymrade över den linje som den här regeringen har visavi kommunerna.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Katrin Sjögren
Fru talman! Mycket är sagt i ärendet redan. Vad liberalerna tycker om att inskränka sjukdomskostnadsavdraget torde vara klart vid det här laget.
Landskapsregeringen konstaterar i sitt budgetförslag, som vi ska debatterar här så småningom, att köpkraften hos ålänningarna minskar. Samtidigt vet vi att momsen kommer att höjas. Landskapsregeringen aviserar också höjningar av ÅHS-avgifterna, upp till 1 miljon, 30 procent. Vi vet också att folkpensionsanstalten kommer att dra ner på ersättningarna för mediciner.
Det är mycket viktigt att finans- och näringsutskottet tittar på vilka eventuella systemkostnaderna blir så att man inte tar pengar från sjuka och sätter på byråkrati. Det är en väldigt viktig fråga för finans- och näringsutskottet, att byråkratin inte äter upp inbesparingarna.
Landskapsregeringen konstaterar i sitt paket med lagförslag att när det gäller sjukdomskostnadsavdraget så har det konsekvenser för jämställdheten. Fler kvinnor än män gör sjukdomskostnadsavdraget. Inkomstgränsen 15 000 euro är svår att bedöma, men flera kvinnor än män är låginkomsttagare. Det här är ett konkret förslag som drabbar jämställdheten.
Man har försökt titta på andra möjligheter att kompensera dem som lever på marginalen. Det finns sådana utredningar, vilket vi försökte säga redan i våras. Det finns en utredning där man tittade på att försöka kompensera ekonomiskt utsatta pensionärer. Det finns en utredning om ekonomisk utsatthet, där står det att sjukdomskostnadsavdraget är mycket viktigt. Det står även i tilläggsutredningen, som handlar om hur man ska stöda funktionshindrade på Åland, att sjukdomskostnadsavdraget är viktigt. Så det är inte några nyheter. Jag är samtidigt glad att man delvis backar i det här förslaget.
Det har varit prat om vad förra landskapsregeringen gjorde, att man ville sätta hela avdraget på kommunerna, 1,5 miljoner. Nu tar man 4 miljoner av kommunerna, vilket vi också får återkomma till i budgetdebatten.
Hur ska man göra med Sottunga? Man gett lån åt Sottunga, nu minskar man landskapsandelarna. Ska man då ge ytterligare lån för att Sottunga ska kunna betala avgiften till landskapet? Jag vet att sjukdomskostnadsavdraget var mycket mindre än inskränkningen i landskapsandelssystemet.
Till sist några ord om resekostnadsavdraget. Igår hölls en intressant fortbildning för lagtingsledamöterna om hållbar utveckling. Det är min fasta övertygelse att det är en framgångsfaktor att förena ekonomi och miljö. Därför blev jag förvånad och lite besviken när jag studerade delvis det fantasilösa förslaget när det gäller resekostnadsavdraget. Jag vet att moderaterna har pratat om samåkning. Jag vet att för att få en bra miljöpolitik så måste det genomsyra alla delar av landskapsförvaltningen. Det kunde ha varit mycket mera kreativt och framåtsyftande, även fast man skulle ha gjort begränsningar. Man kunde ha funderat på att stimulera samåkning. Man kanske kunde ha noll självriskbelopp för elbilar och miljöbilar. Ingenting av dessa möjligheter har man tagit vara på i det här lagförslaget och det tycker jag är lite synd. Tack.
Jag understöder bordläggningstiden.
Talmannen
Ärendet kommer att bordläggas eftersom vtm Eriksson, understödd av ltl Katrin Sjögren, har föreslagit ärendet ska bordläggas till måndagen den 12 november. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet till plenum den 12 november.
Vtm Roger Jansson
Tack, fru talman! Från den moderata lagtingsgruppen är den här framställningen en del i det budgetarbete som den här landskapsregeringskoalitionen synligt inledde i samband med tilläggsbudget nr 1, den så kallade omställningsbudgeten.
Den här budgetlagen ska läsas i samband med tabellen på sidan 12 i budgeten. Om man inte gör det så blir debatten naturligtvis väldigt märklig. Om man inte har förstått det som står där så blir debatten väldigt märklig när det kastas ut även från kommundirektörer att nu tar landskapet bruttobelopp från kommunerna. Samtidigt tillför man betydande belopp till kommunerna. Man måste nämna båda sakerna samtidigt. Man kan inte säga att landskapet tar 4 miljoner från kommunerna, utan att samtidigt säga att landskapet tillför 3 miljoner till kommunerna. Det är oärlig politik om man gör på det sättet. Jag är förvånad över att kloka personer väljer att uttrycka sig så politiskt tendensiöst.
Vi moderater blev lite överraskade, eftersom det inte var vårt förslag, när förslaget kom, i samband med behandlingen av omställningsbudgeten, att nu slopar vi helt och hållet sjukdomskostnadsavdraget. Men när förslaget kom så satte vi oss in i det så långt det gick. Det resulterade bl.a. i att man i finans- och näringsutskott ställde sig frågan huruvida det slog rätt. Vi gjorde det också och hade gärna sett i det sammanhanget, och sade det också, att vi gärna ser att man reder ut olika stödformer för dem som drabbas av detta.
Under mellantiden har landskapsregeringen hunnit bereda det här ärendet någorlunda ordentligt, såsom tiden medger när man har mycket att göra. Landskapsregeringen har ändrat sig på goda grunder och det är bra. Det följer rätt långt finans- och näringsutskottets behandling av omställningsbudgeten. Det har sagts att det här skulle vara en tillfällig lösning. Vi skulle ogärna vilja kalla det så. Vi vill hellre kalla det för steg ett i en reformering av användningen av kommunskatteavdrag i landskapet. Det är en fortsättning av sökande av nya vägar för att använda oss av det mycket trubbiga beskattningsinstrumentet som finns i självstyrelsens hand; att alla skattepolitiska åtgärder ska gå via kommunerna, via en tredje part mellan landskapet självstyrelsen och medborgarna. Det är ett synnerligen olyckligt system. Att dessutom använda det systemet via den kommunala plattskatten gör att det blir ännu mera invecklat och därför blir också diskussionen ofta halvt förvirrad. Vi har en verkligt olycklig situation med att hantera skattepolitiken när vi har det självstyrelsesystem vi har.
I praktiken innebär den här framställningen att vi gör en skattehöjning till medborgarna på ungefär 750 000 euro. De pengarna går både till landskapsregeringen och till kommunerna. Analysera den tabellen som står på sidan 12 i budgeten så ser ni det.
Vi är intresserade av mera riktade lösningar och därmed mera rättvisande lösningar. Men det är något som erfordrar mera tid för utredningar och det får sedan bli följande steg av reformeringen av politiken för kommunskatteavdragen i landskapet, som inte ska vara en kopia av rikets, för det behöver inte vara av det skälet att i riket använder de sig av andra metoder. Riket har statsskatten i sitt bruk i de här frågorna och behöver ha detta invecklade och olyckliga system som vi har att vi ska använda bidragspolitiken för att kunna driva skattepolitik. Det är faktiskt nästan lite halvt förnedrande att syssla med sådant.
Samma gäller resekostnadsavdraget som innebär en effekt på 220 000 euro per år och de små konsekvenser som vicelantrådet här redogjorde för när det gäller enskilda personer. Vi moderater menar att det behöver också mera tid. Vi har fört resonemang inom regeringen och offentligt om att det där måste man gå in för ett mera differentierat system så att samåkning befrämjas, ensam samåkning befrämjas icke annat än vid special fall. Höjningen av självrisk beloppet är steg ett i den processen. Följande steg kommer sedan förhoppningsvis till nästa år när det har hunnit redas ut mera.
Vi får vänta på att kunna bedriva en egen skattepolitik som är värd namnet. Fram till dess skriver också landskapsregeringen i budgeten att man ska fortsatta att reda ut hur vi nu kan använda oss bättre av den behörighet vi har. Den frågan skrev också den föregående regeringen i sina budgetar att man avsåg att gå vidare med. Det är mycket viktigt att vi fortsätter det och att den egna politiken också inkluderar skattepolitiken, där visserligen våra händer bakbundna på ryggen och vi är hänvisade till mycket begränsade och ofta olyckliga insatser. Men vi måste ändå försöka använda det på ett rimligt sätt. Det har ju blivit bättre under 2000-talet. Tidigare gjorde man alltid som i riket, särskilt under det gamla ekonomiska systemet var vi tvingade att göra såsom i riket. Då utvecklades naturligtvis en sådan kultur i den åländska politiken, att man fortsatte att göra såsom i riket.
Lagframställningen av sjukdomskostnadsavdraget med det mera är en byggkloss i det förändringsarbete som görs när det gäller skattelagstiftning, när det gäller processen att använda vår egen behörighet på ett mera anpassat sätt och sannerligen när det gäller att få budget i balans. Tack.
Ltl Carita Nylund
Tack, fru talman! Att göra inbesparingar ju aldrig roligt. Vi vet alla här i salen att vi är i en sådan situation att vi är illa tvungna nu att ta sådana beslut som kanske inte är alldeles roliga.
Det här ärendet heter sjukdomskostnadsavdrag med mera. Med mera är bland annat resekostnadsavdraget och justering av grundavdraget och lite annat.
Jag vill vara tydlig med att obundna står bakom förslaget.
Jag ber finans- och näringsutskottet att titta särskilt på sjukdomskostnadsavdraget. Det finns ett talesätt som säger: ”Den friska önskar sig tusen saker och den sjuka har endast en önskan”. Det är av största vikt att man inte försämrar situationen för den som både är sjuk och har små inkomster. Det här förslaget tar hänsyn till det. Här har man försäkrat att de som tjänar allra minst har kvar avdraget i sin helhet och det är väldigt viktigt.
I utskottet kan man möjligtvis titta på om inkomstgränsen på 15 000 euro är rimlig.
Fru talman! Det är av största vikt att man genomför översynen av avdraget, vilket nämns i den allmänna motiveringen, att utreda och eventuellt avgränsa vilka kostnader som täcks av det här avdraget.
Utskottet kanske också bör efterhöra ambitionen att göra detta inom 2013, vilket står i den allmänna motiveringen. Det skulle vara ytterst viktigt att man gör det.
ÅHS-styrelse har godkänt ett antal prioriteringsgrupper. Man prioriterar vilka sjukdomsgrupper som ska garanteras hälso- och sjukvård. Dessa prioriteringsgrupper kunde kanske också ligga till grund för sjukdomskostnadsavdraget, så att de som mest behöver det här avdraget; t.ex. kroniskt sjuka och handikappade, är garanterade det här avdraget.
Skönhetsoperationerna, som nämndes här tidigare, kanske inte ska vara med.
Obundna står bakom lagförslaget och remitteringen av förslaget till finans- och näringsutskottet.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag håller med ltl Nylund om att utskottet behöver titta väldigt noggrant på skönhetsoperationer och eventuellt annat.
Jag uppfattade att ltl Nylund nu talade på den obundna gruppens vägnar. Hon sade; vi står bakom det här förslaget. Obunden samling var tidigare väldigt starkt borgerligt. Ålands Framtid och obunden samling hade ofta samma åsikter. Vi värnar köpkraften, vi vill inte klämma åt de som jobbar hårt. Har man från obunden sida ändra sig? Eller hur ska jag förstå den här scenförändringen? Märkväl, jag är inte bitter eller sur eller något som jag brukar bli beskylld för. Jag bara undrar helt försynt.
Ltl Carita Nylund, replik
Tack, fru talman! Om ledamoten menar reseavdraget så kan jag tala för egen del. Jag bor själv på landet, med det gamla systemet skulle avdraget för det här året vara ungefär 2 400 euro. Med det nya förslaget kommer avdraget att sänkas till 2 040 euro. Det är inte något som jag flyttar till stan för. Vi anser att de som kommer att drabbas mest av detta är de som har två-tre kilometer till jobbet, de kommer helt att mista det här avdraget. Jag svarar nej på den frågan.
Ltl Anders Eriksson, replik
När det gäller reseavdraget så oavsett euro och cent så har det också en väldigt stor psykologisk effekt, det är min absoluta uppfattning, om vi vill ha en spridd bosättning runt om på hela Åland.
När det sedan gäller sjukdomskostnadsavdraget så även om man har 16 000, 20 000 eller 30 000 euro i inkomster så kan hela ekonomin för en familj slås sönder om man drabbas av väldigt allvarlig sjukdom. Den frågan som ltl Nylund inte svarade på är den som jag uppfattade att obunden samling tidigare drev starkt, att man ville värna köpkraften i det åländska samhället. Är det viktigt vill man värna köpkraften eller har man ändrat sig?
Ltl Carita Nylund, replik
Nej, vi har inte ändrat oss. Vi värnar fortfarande om köpkraften.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter
Tack, fru talman! I samband med omställningsbudgeten stod jag, som socialdemokrat, här och skulle försvara att vi skulle slopa sjukdomskostnadsavdraget. Det var en tung dag för mig. Den argumentationen som jag använde, och fortfarande står fast vid, varför jag kunde acceptera detta då, var att det skulle överföras på kommunerna. För min egen kommun skulle det innebära 600 000. Vi har alla läst i tidningarna hur det går för Mariehamns stad. En nedskärning på 600 000 euro skulle ha varit katastrofal, enligt mig.
Därför är det med glädje att jag, som socialdemokrat, idag kan säga att åtminstone en del av det här avdraget har införts igen, vilket jag tycker är en stor vinst. Den stora kritiken som kom från oppositionen, men också inom våra egna led, var att låginkomsttagare och sjuka drabbas av det här lagförslaget. Det har man nu insett i regeringen och därför just satsat på dessa, därför inkomsten på 15 000 euro. Det är faktiskt en förbättring med tanke på att det är nettoförvärvsinkomsten som räknas. Det betyder att man ändå kan förtjäna ganska mycket. Alla har vi olika skatteprocenter, så det beräknas faktiskt på nettoförvärvsinkomsten. Det här tycker jag är mycket bra.
Resekostnadsavdraget diskuterats mycket idag. Vi socialdemokrater ser det här som en stor miljösatsning. Det är ett steg i rätt riktning mot en hållbar utveckling. Det är en framtidssatsning och en miljöanpassad politik, vilket vi också fick höra i finansministerns tal.
Vi lagtingsledamöter hade glädjen att få delta i en fortbildning igår; ”Det naturliga steget”, där fyra hållbarhetsprinciper lyftes fram.
Den första hållbarhetsprincipen är att allt gruvdrivet material ska sluta öka. Det betyder att vi inte längre ska använda olja, metaller osv. Det som vi har tagit upp får vi använda men vi ska inte lyfta upp mera.
Den andra hållbarhetsprincipen är att kemikalier som inte bryts ner naturligt ska vi försöka sluta använda.
Enligt den tredje principen ska vi fysiskt sluta att tränga undan naturen med att bygga upp asfalt, vägar och annat. Vi ska försöka använda det som var vi har.
Den fjärde hållbarhetsprincipen talade om att man skulle skapa tillit mot politiker och beslutsfattare och försöka motverka korruption och segregation.
Jag är personligen inte en stor grön förespråkare, men det var ett mycket klokt resonemang som föreläsare. Mina tankar gick till resekostnadsavdraget i och med att jag höll på att läsa det parallellt.
Nu satsas det på kollektivtrafik. Vi ska utöka kollektivtrafiken. Vi i Mariehamn har åtminstone i dagsläget en fantastisk kollektivtrafik. Men vi har inte en lika bra kollektivtrafik på övriga Åland och det är något som vi kunde jobba vidare med.
När det gäller att minska oljan togs även fiskrensdiesel upp. Det kunde man också ha på bussarna som går på landsbygden. Om vi alla åkte buss, eller samåkte vilket resekostnadsavdraget gynnar, man belönas om man samåker eller åker kollektivt, så då använder vi också färre bilar och det går åt mindre metaller och mindre kemikalier osv.
Det har också kommit kritik bl.a. från Ålands Framtid kring den avgiftsfria bussen. Men den avgiftsfria bussen, som Mariehamn faktiskt har haft i tio år, följer dessa hållbarhetsprinciper. Det är ett nytt sätt att tänka. Det gäller för oss att tänka om och hitta det rätta steget på en hållbar väg. Tack.
Ltl Anders Englund
Fru talman! Det har sagts mycket i den här debatten om det här ärendet redan, särskilt mycket om sjukkostnadsavdraget. Jag tänker inte nämna det desto mera.
Jag tycker att finansutskottet borde ta en ordentlig diskussion om resekostnadsavdraget och om man verkligen ska gå in för det här. Av finansministern fick vi höra att det här egentligen är ett nollsummespel från landskapsregeringens sida. Det borde ju kunna ligga till grund för en bra diskussion i utskottet. Det här kan ju inte bara vara en symbolfråga ifrån landskapets sida. Det här påverkar faktiskt många ute i vår bygd.
Olika kommunerna har nämnts här. En ledamot nämnde här idag att Jomala har lika mycket utpendling som inpendling. Det här är intressanta siffror. I min egen hemkommun Vårdö pendlar över 55 procent av den arbetsföra befolkningen ut. Det är en siffra som är årsgammal, det är kanske ännu mera idag och då har vi också en inpendling kanske även från Mariehamn, Jomala osv. Det här betyder också att det drabbar många på fasta Åland som jobbar i Godby och pendlar från andra kommuner.
Jag tycker att man borde lägga det här bakom örat till finansutskottet och att finansutskottet hör många personer i den här fråga. Jag skulle gärna vilja att man hör Vårdös kommundirektör och styrelseordförande tillsammans i det här ärendet. Vi har framfört detta på olika kommunala möten och alla har varit eniga om att behålla resekostnadsavdraget. Med tanke på dagens bensinpriser så borde avdraget vara ännu högre. Tack.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Kollegan Englund har ju länge varit fullmäktigeordförande i Vårdö och därmed en av de höga ansvariga för Vårdös ekonomi. För en tid sedan berättade er partikollega, Runar Karlsson, offentligt att Saltvik har en skatteprocent på 17 procent, men de facto är skatteprocenten 10 procent. Avdragen gör så stor skillnad; nästan 7 procentenheter. Hur ser kollegan Englund på den här problematiken för landsbygdskommunerna, att avdragen idag är så stora att man egentligen inte får in mer än drygt hälften av den inkomst man räknar med?
Ltl Anders Englund, replik
Det här är en mycket bra ställd fråga. Jag och många med mig har gjort den bedömningen att om man tar bort de här avdragen så minskar också befolkningen. Tyvärr kan vi tydligt se detta även inkommande år. Vi har en osäkerhet, vi har många reformer som gör att man flyttar närmare befolkningscentrum. Man vill ha nära till allt i landskapet. I det här fallet gräver vi också ur den kommunala ekonomin ännu mera.
Precis som ltl Runar Karlsson nämnde så har kanske just det här avdraget inte har så stor betydelse i Saltviks totala kommunbudget som han nämnde som exempel. Det här kommer absolut att försämra förutsättningarna för ett spritt boende på landsbygden och inte bara i Vårdö kommun.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Betyder detta två saker, dels att kollegan Englund tycker att det är okej att när man har en skatteprocent på 17 procent så räcker det om man får in 10 eller 11 procentenheter? Det är den ena reflektionen jag gör. Det andra är; ska vi inte heller ta de andra stegen när det gäller resekostnadsavdraget, att försöka differentiera det så att samåkning prefereras och kollektivtrafikåkning refereras osv? Är det samma linje där i det politiska resonemanget?
Ltl Anders Englund, replik
Vad gäller samåkning så är det mycket svårt att få det att fungera. För det första ska ett antal personer fara till samma plats, annars blir det dubbelkörningar till olika arbetsplatser. Vi har personer som jobbar på helger och jobbar halvtid osv. Det här är mycket svårt. Man kanske ska åka via dagis eller någon annan arbetsplats. Jag tror faktiskt inte så mycket på samåkning. Det skulle fungera jättebra om vi var två från Vårdö som åker hit. Men annars tror jag inte att samåkning fungerar så bra. Min slutsats är; det får inte vara så att behovet att platta till resandet är större än det ekonomiska läget för landskapsregeringen i det här fallet. Det här är egentligen en fråga som mest rör kommunerna.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Liberalerna har redan ganska klart sagt att vi vill föra den här diskussionen i finansutskottet. Med kraft av två representanter där så kommer vi att begära det. Precis som ltl Englund sade så är det här en fråga om ett nollsummespel, sett ur landskapets synvinkel. Det här berör kommunernas ekonomi och närmast pendlingskommunernas ekonomi. Därför blir det konstigt att inte landskapsregeringen har hunnit föra en diskussion med de kommunerna överhuvudtaget. Landskapsregeringen har nu avgjort att det är bättre för Vårdö, Saltvik eller Jomala att det här avdraget förändras på det här sättet. Självklart bör diskussionen föras med dem vars ekonomi påverkas och vars invånare påverkas. Därför blir det säkert lämpligt att föra diskussioner med representanter från Vårdö kommun.
Ltl Anders Englund, replik
Jag är helt överens med ltl Perämaa när det gäller detta. Min uppfattning är majoritetspartierna, som är med i landskapsregeringen, har antagit detta i vår samlade vishet. Men jag tror inte att den här visheten har varit riktigt på topp. Då kanske man kan ändra på detta i finansutskottet. Genom hörande i utskottet tror jag att man kan få ett bra försvar och ett bra underbyggt beslut.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Jag kommer i mitt anförande huvudsakligen att beröra resekostnadsavdraget. Det har redan utspunnit sig en intressant diskussion här.
Men före det vill jag delta i den här ideologiska diskussionen som ltl Anders Eriksson startade och pådyvlade flera av oss regeringspartier.
Det är intressant på det viset att inte är det någon som vill ha den här framställningen och som vill ändra på sjukkostnadsavdraget, reseavdraget eller något annat avdraget. Vi skulle helst vilja höja dem. Alla skulle vilja kasta den här framställningen i papperskorgen. Men vi har gett oss den på att tillsammans se till att landskapets ekonomi kommer i balans den här mandatperioden. Socialdemokrater, moderater, centerpartister och obunden samling har detta som ett gemensamt mål, då måste man vidta några åtgärder och det är det som vi gör. Översätt det här till ideologi så alla ideologier, från vänster till höger, vill ha balans ekonomin. Det är framförallt borgerligt att säga att vi inte ska leva över våra tillgångar. Men det är också socialdemokratiskt att säga att vi inte ska leva över våra tillgångar. Man kan inte sätta en ideologisk färg på att man vill att samhällets pengar ska räcka till. Sedan kan vi ha lite olika åsikter om fördelningen och vilka grupper som ska gynnas framom andra.
Däremot finns det en etikett på det som Ålands Framtid försöker göra, nämligen, att ha allting kvar och ändå få ekonomin i balans, det kallas populism. Räkningen går inte ihop. Man kommer inte heller med några andra förslag. Kanske vi ska vänta till budgetbehandlingen så att vi får ta emot finansmotioner med förslag där man kommer med andra inbesparingar, då blir man trovärdig. Man ska inte sväva på moln utan det ska vara konkreta inbesparingar som motsvarar de här pengarna. Då kan vi erkänna att Ålands Framtid har en politik som duger. En borgerlig politik för mig, är att ta ansvar för att vi inte skuldsätter oss och skuldsätter Åland för våra ungdomar, så att de får en framtid i famnen som är ett skuldsatt landskap när de kommer hem från sina studier utomlands. Där är vi nog alla överens. Jag hoppas verkligen att Ålands Framtid står bakom det, så att man inte kommer att driva en sådan politik som minskar friheten. Det är en frihetsfråga att vara skuldfri. Jag skulle gärna vara skuldfri privat också och gärna även mina företag. Den som är satt i skuld är inte fri. Men man kanske måste skuldsätta sig för att investera. Men när det gäller samhällets ekonomi så ska den vara i balans.
I vårt valprogram säger vi att vår politik bygger på frihet och trygghet för den enskilda människan. Det kommer i uttryck några sidor senare; hur ansträngd landskapets ekonomi än blir det kommande året så säger obunden samling absolut nej till att täcka underskott till driftskostnaderna med lån. Och nu är vi där, nu tar vi de sista sparade medlen i utjämningsfonden så att nästa år och 2015 ska vi vara balans. Det är precis så att vi hinner innan vi måste gå till någon annan och låna pengar. Vi kan ta av vårt överskott ännu. Det om den ideologiska diskussionen.
Jag betackar mig för att bli beskylld för att ha lämnat några principer. Tvärtom, jag försvarar de principer som jag hade, också när jag var opposition, när det kom inbesparingsförslag. Jag säger samma sak om jag är regeringsställning eller i opposition. Jag står för min politik och obunden samling gör det också.
När det gäller resekostnadsavdraget så är det intressant att se vem det egentligen gynnar och vem det har en verkan för. Man kan generalisera så att de flesta som lyfter resekostnadsavdraget pendlar till jobbet mellan bostaden och arbetsplatsen. Riktningarna går lite olika men en stor grupp pendlar till Mariehamn från någonstans på Åland, förutom till de offentliga arbetsplatser som finns i kommunerna där man pendlar åt andra hållet och sedan finns det en uppsjö av undantag. Man pendlar en viss sträcka. De allra flesta pendlar varje vardag, ungefär 220 dagar i året om man har ett normalt heltidsjobb med normal semester och helgdagar.
Om man räknar på en sådan person så ger det här 2,72 cent per arbetsdag i skattelättnad. Med nuvarande självrisk kan avdraget lyftas för personer som har ungefär 3 kilometer tur och retur till jobbet. Nu blir det 6 kilometer i stället om man ska lyfta det 220 dagar.
Sedan finns det också ett tak i det här avdraget, vilket kanske är ännu intressantare. Om man översätter det så ligger taket idag på en 30 kilometers radie till och från Mariehamn, Jomala eller någon annanstans.
Om vi jämför en Getabo med en Godbybo så får inte Getabon fullt avdrag, utan han kommer redan att nå taket någonstans i skogarna vid Västanträsk. En person från Västanträsk och Geta har samma avdrag eftersom Getabon når taket eftersom radien är 30 kilometer. Även Vårdöborna och de flesta av Eckeröborna hamnar på taket och får inte fullt avdrag. Det finns redan idag en avtappning för dem som bor allra längst bort.
Sedan kan man fråga sig vad syftet med resekostnadsavdraget är. Det är ett utjämna de regionala skillnaderna när vi råkar ha vår tätort i ena ändan på ön, i södra ändan. Det skulle vara annorlunda om alla hade lika lång till tätorten, förutom de som bor i tätorterna. Om man ser det på det viset så tror inte att höjningen av självrisken är så allvarlig att man för den skull bryter ihop och flyttar närmare Mariehamn eller närmare sin arbetsplats åt andra hållet, eftersom det är så väldigt liten skillnad på självriskbeloppet. Däremot är kanske ganska många Jomalabor och Mariehamnare som tidigare har kommit i åtnjutande av avdraget som nu inte kommer i åtnjutande av det. Då kan man ställa frågan; jag som bor i Söderby, en Godbybo, en Kattbybo och de som bor 10-15 kilometer från tätorten, behöver vi avdraget? Eller skulle man kunna höja självrisken ytterligare? Det är en delikat frågeställning. Jag vill åtminstone möta diskussionen att man inte alls borde höja avdraget med frågan att det kanske är taket som man ska värna. Det är taket som är viktigt för dem som verkligen har långt och de som verkligen bor perifert. För en Getabo kostar det, beroende lite på hur man räknar, nästan 9000 euro i året att ta sig till Mariehamn på jobb varje dag. Om Getabon köper årskort på bussen kostar det 810 euro. Det är ju en väldig fördel att åka buss och sedan är det också fullt avdragsgillt.
Det är så här som man måste se på skattepolitik och framförallt på resekostnadsavdraget. Jag är också enig med dem som säger att i nästa steg behöver man också fundera på andra saker att gynna om möjligt samåkning. Det finns också mycket problem och frågeställningar när det gäller samåkning men det borde man försöka understöda. Om man står vid rondellen en morgon och tittar på den ändlösa kön av bilar som kommer från alla håll så är det en person i de allra flesta bilar, kanske 90 procent. Visst finns det orsaker till att det inte passar att samåka. Största felet är att man inte har något incitament för det, utan det är en större frihet att köra egen bil. Friheten förstärks ytterligare av det här avdraget. Det finns en uppfattning att avdraget per kilometer ändå är så högt och så räknar man inte riktigt med alla kostnader. Man tjänar på att köra bil, man får nästan betalt för att köra bil, nå så är det ju inte. Nivån på avdraget är ju så att det är inkomst som man drar bort, sedan har man inte hundra procent i skatt, det är kanske som folk räknar mellan tummen och pekfingret.
Om man kan gynna samåkning så får det verkligen miljöeffekter. Jag tror att en stor del av bilarna kunde ha flera personer med sig.
Jag har tidigare haft en motion om att erbjuda en teknisk plattform för att samverka och samåka. Man skulle erbjuda sin bil som bokningsbar, se var och när man kan åka med en bil och samåka. Jag var lite före min tid. Jag hade den idén före Facebook kom. Nu är det uppenbart att man borde göra en Facebook-app. Det kunde bli något väldigt nydanande, men det hör inte hit.
I reseavdraget borde man också ge en indirekt miljöbilspremie. Man kanske kunde ta bort självrisken helt för dem som har miljöbil. Då skulle också sådana som har en kortare resa, i Mariehamn och Jomala, komma i åtnjutande av reseavdraget igen. Man skulle verkligen styra bilåkandet till miljövänligt. Kanske man kunde få bort självrisken bara man hade gått en kurs i ekodriving och man skulle kör miljövänligare? Det finns mycket idéer som man kan sätta på bordet när man funderar på nästa steg.
Nu måste vi komma ihåg varför det är så brått med de här avdragen. Det är landskapets ekonomi som till varje pris ska vara i balans. Sedan får vi ta vara på de goda idéerna och att ta nästa steg i lugn och ro.
Ingen skulle vilja ha den här framställningen. Men vi står bakom den gemensamma målbilden att ha landskapets ekonomi i balans och då måste alla vara med och dra sitt strå till stacken, även de som missgynnas av detta.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Ltl Sundmans sätt att debattera tyder på att det som jag sade tog ont någonstans. Jag tänker inte sjunka till den nivån, utan helt sakligt diskutera vidare.
Jag tycker ändå att det är en intressant ideologisk diskussion. Ska vi ha en stor offentlig sektor, klassisk vänsterpolitik eller ska vi ha en slimmad förvaltning, en slimmad offentlig sektor med stark köpkraft, klassisk höger profil? Det är onekligen en ganska intressant diskussion.
Ltl Sundman säger att ingen vill ha den här framställningen men vi måste ha ekonomin i skick.
Jag har redan sagt att vi kommer att presentera alternativ, vi vill också ha ekonomin i skick, det står vi bakom och vi kommer inte att lägga några motioner som späder på kostnaderna. Om vi pekar på alternativ och vi kan hålla avdragen kvar, låt mig då fråga ltl Sundman; med tanke på att hålla köpkraften kvar kan vi då räkna med stöd från de obundna eller är det hugget i sten som en tidigare talare sade?
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Kommer det kloka förslag på saker som vi överhuvudtaget inte har kommit att tänka på och som är fullt genomförbara så finns det alla möjligheter att man i finansutskottet kan diskutera bra inbesparingsförslag. Men jag vill påstå att det har vänts på alla stenar så det är svårt att hitta stenar som det inte har vänts på. Jag känner till den här diskussionen tidigare ifrån Ålands Framtid sida. Man har lovat att komma med konkreta förslag, men har ändå inte gjort det. Man har svepande formuleringar som att man borde titta igenom alla avdelningar en gång till. Det har tittats igenom förvaltningen, kan jag säga. I det här budgetförslaget sparas 47 tjänster in och ännu fler tjänster ska sparas in innan ekonomin är i balans. Det pågår nog stora förändringar.
Jag läste häromdagen i ett mail att landskapsförvaltningen är som ett tåg både när det ska bromsas och gasas och nu hänger vi i nödbromsen.
Ltl Anders Eriksson, replik
Ltl Sundman, slingra sig inte nu. Om vi kommer med kloka förslag, vilket är självklart när det kommer från vår sida så min fråga var, om vi lägger bra förslag och alternativ och man kan hålla de här avdragen kvar, kan vi då räkna med stöd ifrån obunden samling?
Jag kastade en liten blick på obunden samlings valprogram. Där står det t.ex. att man ska jobba för att höja reseavdragen för elbilar. Det är ju en unik möjlighet att göra något åt det. Jag var inte med på den här debatten igår men jag förstod att valprogram var en sak och förd politik var en annan sak.
Men igen, om det läggs bra förslag, kan man då tänka sig stöd ifrån obunden samling eller är det hugget i sten?
Ltl Danne Sundman, replik
Den här framställningen visar att efter en stor diskussion här i lagtinget, där det har kommit input från regeringspartier och från oppositionen, också från Ålands Framtid, så har vi inom regeringen delvis tänkt om och har sjukdomskostnadsavdraget kvar. Visst är det så att om det kommer goda förslag så kan man använda dem i kommande års budgeterna. Det är fullt möjligt och så ska parlamentarism fungera. Jag tycker att alla som har blandat sig i den här frågan ska ta åt sig av det att vi nu har fått en ännu bättre produkt än hur tanken var från början när man inte hade hela bilden klar för sig.
Svaret är absolut ja på den frågan och det tror jag att alla andra partier också svarar ja på.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Jag tänkte i mitt anförande tala om tre saker; ideologin, själva framställningen och det så kallade lyxavdraget.
Ltl Anders Eriksson har ju hållit igång debatten med ganska stora svingar åt vänster. I något slags provokativt syfte har han trott att han antagligen skulle få möjlighet att splittra regeringen och kanske i ett längre perspektiv att alla inom det borgerliga blocket skulle sluta upp bakom honom. Hela syftet känns lite förfelat, antagligen leder det till att regeringspartiernas sluter sig ännu starkare samman.
Diskussionen om budget i balans och det som ltl Danne Sundman sade tyckte jag var mycket initierat och intressant, att det inte är en ideologisk fråga.
Ltl Anders Eriksson vill däremot ofta framställa socialdemokraterna som väldigt slösaktiga och obegränsade i sin vilja att expandera offentlig sektor. Om man har lite historiska insikter bara i nutid så kan man se att de största saneringarna av både Sveriges och Finlands ekonomier gjordes av socialdemokratiska regeringar. Man kan också se att högerregeringar i Finland och i Sverige har haft de största underskotten när högern har haft makten. Det beror inte på att man kanske inte har samma ambitioner, men man för olika politik. Den socialdemokratiska ekonomiska politiken bygger just på gasa och bromsa och den kantianska modellen. Hittills har det visat sig att det fortfarande fungerar tämligen bra. Någonting annat har man inte riktigt hittat på.
Jag läste, för inte så hemskt länge sedan, att den största skaparen av budgetunderskott i någon ekonomi någon gång någonstans var Ronald Reagan. Han har framställts som marknadsliberalismens stora beskyddare och som en väldigt framgångsrik politiker. Ja, det var han, men ekonomiskt var han en katastrof. Det finns många synpunkter på detta. Jag tror, precis som ltl Danne Sundman, att i fråga om att få landskapets ekonomi i balans 2015 så har den här regeringen goda förutsättningar. Det visar inte minst förslaget på sjukdomskostnadsavdraget.
Socialdemokraterna var i samband med omställningsbudgeten öppna, egentligen av två skäl, för en diskussion om att slopa sjukdomskostnadsavdraget. För det första gynnade avdraget dem som har mest pengar att sätta på sjukvård, friskvård och alla möjliga sådana tjänster som man idag kan köpa inom den här sektorn. Det obegränsade uttaget av det här avdraget är ju en katastrof för vilken ekonomi som helst. Man hade ingen kontroll över det här avdraget.
När liberalerna och centern i den förra regeringen föreslå att avdraget skulle föras över på kommunerna så var det ett rent riskspel som man gav sig in på. Det är klart att om någon annan ska ta kostnaderna och det är stora risker så då kan man ju nog skydda landskapets ekonomi. Den modellen kunde vi inte acceptera.
För det andra sade man på skattemyndigheten att man aldrig fick några anvisningar från förvaltningen om vad som skulle vara sjukdomskostnader, utan statens ämbetsmän skulle sitta och försöka hitta på vad som var sjukdomskostnader och inte. Så kan ju inte en förvaltning och en lagstiftande församling bete sig.
När det gällde slopandet av sjukdomskostnadsavdraget så reagerade allmänheten, och många organisationer som värnar om de svaga grupperna i samhället, mycket starkt emot det här avdraget. De skrev inlagor, de informerade oss och det var en mycket öppen debatt.
Jag tycker att man i efterhand kan konstatera att i och med att det inte fanns något tak för sjukdomskostnadsavdraget, att det var stötande för så gott som alla som deltog i den här debatten. Man skulle ha en oändligt stor avdragsmöjlighet. Jag tror inte att det någonsin har funnits någonting liknande. Många undrade varför vi inte inkomstanpassade det här avdraget.
Det förslag som nu har kommit uppfyller delvis den här kritiken som vi från socialdemokraterna hade. Men inte är det klappat och klart ännu. Vi fortsätter att diskutera det här avdraget med våra regeringspartner också år under 2013.
Gränsen på 15 000 euro i nettoförvärvsinkomster, för att fortsättningsvis få göra fulla avdrag, är ju också vald på grund av att upp till den inkomstnivån gäller grundavdraget. Det finns en progressivitet på det viset också i kommunalbeskattningen. Att man har valt nettoförvärvsinkomsterna medför att även personer som har något över detta i bruttoinkomster fortsättningsvis kommer att kunna göra fulla avdrag för sjukdomskostnader. På det viset har det här avdraget inkomstanpassats. De som har inkomster över det här beloppet får göra avdrag på 50 procent. Det ser vi ändå som ett framsteg, en bättre fördelningspolitik och det är också mera rättvist.
Herr talman! Det har alltför många gånger påståtts att lantrådet skulle ha sagt att det här är ett lyxavdrag. Den som är mest ihärdigt har påstått detta är ltl Anders Eriksson. Det hela går tillbaka till ett uttalande i Nya Åland den 11 april 2012 där lantrådet sade; ”det har varit en extra lyx, en extra åtgärd, som funnits på Åland.” Alltså det har varit en extra förmån som lagtinget och landskapet har kunnat bevilja ålänningarna.
Samma dag som det här citatet förekom i Nya Åland tog ltl Anders Eriksson här i lagtinget upp frågan om lyxavdrag i en replik till lantrådet. Han sade så här; ”av alla konstiga anföranden och kommentarer som har varit runt den s.k. omställningsbudgeten är det som har förvånat mig mest hur lantrådet kan anse att sjukdomskostnadsavdraget är ett lyxavdrag”. Till detta svarade lantrådet: ”Lyxavdrag är fel ord att använda, det håller jag helt med om. Det här är ett avdrag som vi har kunnat ha på Åland som inte har funnits på rikssidan sedan 1992. Där tog man bort det av olika skäl. Orsaken var inte att försämra för dem som har det svårt, tvärtom. Nu ska vi titta på vilka åtgärder som finns för att se till att vi har en fortsatt god skattefinansierad hälso- och sjukvård som alla ska få efter behov. Vi har ett effektivt högkostnadsskydd och vi har också ett tak på inköp av mediciner.”
Ltl Anders Eriksson svarar: ”Det är bra att lantrådet säger att det var ett misstag att kalla det för ett lyxavdrag”. Men, det misstaget beaktar inte ltl Anders Eriksson. Han upprepar om och om igen att lantrådet har sagt att det här är ett lyxavdrag. Samma debatt, bara några repliker senare säger ltl Katrin Sjögren: ”Det kan ha varit en olycklig formulering av lantrådet och socialminister att kalla det för lyx.”
Ända sedan den här debatten har ltl Anders Erikssons sagt att lantrådet har pratat om att sjukdomskostnadsavdraget är ett lyxavdrag trots att hon har dementerat det vid flera tillfällen. Hon har också i partiet sagt att så inte är fallet.
Även flera ledande liberala lagtingsledamöter har anklagat lantrådet för att kalla sjukdomskostnadsavdraget för ett lyxavdrag, senast till och med idag av vtm Viveka Eriksson.
Enligt 14 § lagtingsordningen ska en lagtingsledamot i sitt uppdrag uppträda sakligt och värdigt och utan att kränka eller förolämpa andra. Jag tycker nu att det här börjar likna kränkning för att inte säga mobbning. Det är inte värdigt och inte sakligt att fortsätta med det här förtalet av vårt lantråd. Om det inte blir ett slut på det så är åtminstone jag beredd att ta upp den här frågan i lagtinget. Det måste räcka att man dementerar ett påstående som är felaktigt och att man därefter ska kunna få lagtingets respekt. Tack, herr talman.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Jag har ingenting att invända mot det händelseförlopp som ltl Sundback beskrev. Jag tittade senast i morse på det stenografiska protokollet. Jag sade också tidigare under debatten här idag att jag noterade att lantrådet tog tillbaka det uttalandet och det var bra.
Det som är intressant med den här debatten, den första budgetlagen som vi har att ta ställning till, är vilka otroliga spänningar det finns inom regeringsblocket och vilken irritation det finns hos partierna över vad den ena eller den andra säger. Jag tror att det kommer att bli en mycket, mycket intressant budgetdebatt i år.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det är bra om ltl Anders Eriksson håller med det händelseförlopp jag beskrev här. Men jag har idag hört honom tre gånger tala om att lantrådet har kallat sjukdomskostnadsavdraget för lyxavdrag eller att socialdemokraterna har gjort det. Nu hoppas jag att det var sista gången.
Att han sedan försöker föra in den här debatten i budgetdebatten och att det ska bli spänningar och konflikter, det tycks höra till ltl Anders Erikssons livsstil, att leva med att splittra och härska. Men hittills har det inte varit särskilt framgångsrikt. Ltl Anders Eriksson är ju en intelligent människa. Varför hålla på med sådan här bypolitik?
Ltl Anders Eriksson, replik
Som jag sade redan i ett tidigare replikskifte; lantrådet kallade det här för ett lyxavdrag men hon tog tillbaka uttalandet och det tyckte jag var bra.
Med kännedom om människans sätt att agera så nog finns det otroliga spänningar och irritationer hos regeringspartierna.
”Man splittrar och härskar” och det ska man få höra från ltl Sundback, av alla. Jag bli beskylld av populism från andra ledamöter.
Den här i budgetdebatten ska onekligen bli spännande.
Ltl Barbro Sundback, replik
Nu när jag hör ltl Anders Eriksson en gång till så hör jag att han faktiskt inte håller med mig. Lantrådet har inte tagit tillbaka någonting, för hon har inte sagt det som ltl Anders Erikssons påstår, att sjukdomskostnadsavdraget skulle vara ett lyxavdrag. Hon har sagt; ”det har varit en extra lyx, en extra åtgärd som funnits på Åland” och det har ltl Anders Eriksson försökt få till att hon har sagt lyxavdrag. Lantråd har sagt att det som ltl Anders Eriksson för fram är fel uttryck.
Talmannen
Dagens diskussion i ärendet är avslutad. Ärendet bordläggs till plenum 12.11.2012.
Första behandling
5 Godkännande av avtalet med Guatemala om upplysningar i fråga om skatteärenden
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 22/2011-2012)
Republikens presidents framställning (RP 14/2011-2012)
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.
Diskussion. Ingen diskussion.
Detaljbehandlingen börjar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med finans- och näringsutskottets betänkande. Lagförslaget är bifallet i första behandling. Ärendets första behandling är avslutad.
Första behandling
6 Planer och projekt vid Natura 2000-områden
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2011-2012)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 21/2011-2012)
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet. Beslut om motiveringen fattas i samband med ärendets andra behandling.
Diskussion.
Ltl Christian Beijar
Fru talman! Social- och miljöutskottet föreslår att lagtinget godkänner landskapsregeringens lagförslag till planer och projekt vid Natura 2000-områden. Lagförslaget innebär att till landskapslagen om naturvård fogas bestämmelser om naturvård.
Bestämmelserna innebär att en plan eller ett projekt inte får genomföras om det visar sig att genomförandet i betydlig utsträckning försämrar de naturvärden för vilkas skydd ett område upptagits såsom ett Natura 2000-område.
Det rör sig om ett EU-direktiv och viktigt att påpeka att tiden för implementering av direktivet redan gått ut och därför brådskar det att få lagstiftningen i skick. Som landskapsregeringen konstaterat har habitatdirektivet endast delvis genomförts. Genom förslaget fogas en ny 24b § där det framgår att planer eller projekt inte får genomföras om ett Natura 2000-områdes naturvärden i betydlig utsträckning försämras.
Under remissdebatten i ärendet framfördes frågeställningar om retroaktiviteten det talades om när lagändringen träder ikraft, om den gäller rakt av för av för anhängiga icke avgjorda ärenden, dvs. ärenden under beredning? Där har utskottet hört landskapsregeringen och fått klart för sig att det inte finns anhängiga ärenden som skulle beröras.
Herr talman! Likaså ställdes frågor under remissen om omfattningen på de områden som berörs i framställningen och ev. inskränkningar i äganderätten. Men det är de facto så att Natura 2000-områdena är ju redan beslutade av lagtinget år 1998 och notifierade av EU år 2005. Så det råder inga tvivel om var områdena finns. Skyddet av Natura 2000-områdena är av stort allmänintresse. Om en fastighetsägare med mark intill ett sådant område vill bedriva verksamhet som skulle förstöra de värden som ska skyddas genom Natura 2000-beslutet så kan verksamheten inte, enligt huvudregeln, tillåtas.
I det här skedet är det inte möjligt att räkna upp alla typer av verksamheter som skulle ha sådana effekter som sträcker sig utanför det område där markägare vill bedriva verksamheten. Det måste naturligtvis prövas i varje enskilt fall där även verksamhetsidkarens extra försiktighetsåtgärder ska vägas in i miljötillståndsprövningen.
Av bestämmelsen framgår dessutom att om ett projekt är av väsentligt allmän intresse och av tvingande skäl bör genomföras och om det inte finns någon alternativ lösning så får en plan fastställas eller ett projekt godkännas och genomföras trots att det som ska skyddas genom Natura 2000-området därigenom hotas eller förstörs. I sådana fall skall EU-kommissionens utlåtande inhämtas först.
I remissen ifrågasattes slutligen begränsningen av ersättning för en kommun eller ett kommunalförbund. Som jag tidigare sade så är Natura 2000- områden kända. I kommunernas planering ska dessa områdens skyddsstatus beaktas. Det skulle leda till orimliga resultat om kommunerna kunde strunta i detta när de planerade för att i nästa skede begära full ersättning.
Herr talman! Social- och miljöutskottet har inte varit helt enigt i sitt betänkande. Utskottsmedlemmarna Anders Eriksson och Torsten Sundblom har till betänkandet fogat en reservation som de själva får presentera.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Det var en uttömmande redovisning av social- och miljöutskottets betänkande.
Jag tänker nu på praktisk tillämpning av denna lag som kan komma att beröra olika regioner och olika markägare. Det skrivna betänkande är ytterst knapphändigt. Det som ordförande anförde var ett förtydligande. Hur kan det komma sig att man i betänkande inte skriver ner den typen av tankar som uppenbart är god vägledning för dem som ska försöka förstå den här lagstiftningen så småningom? Det var inte direkta nyheter som ordförande kom med, men det är ovanligt att det är en sådan här uppenbar skillnad mellan det skrivna och den muntliga presentationen.
Ltl Christian Beijar, replik
Herr talman! När vi behandlade det här betänkandet i social- och miljöutskottet så var det alldeles uppenbart att vi inte kom överens om det här. Det blev då en diskussion kring olika frågeställningar. Det uppkom även en diskussion som innebar att man till betänkande bifogade en reservation. Därmed uppfattade jag att diskussionen var avslutad.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag reagerade på samma sak som ltl Gunnar Jansson. Det var en väldigt kortfattad sammanfattning av utskottets behandling och vad utskottet anser om framställningen. Det var en ganska omfattande diskussion i samband med presentationen här. Då ifrågasattes påståenden om att det också kunde begränsa de närliggande markområdena till Natura 2000-områden och hur man kunde exploatera dem. Jag trodde att utskottet lite skulle bena i detta och titta på vad det innebar och om det är på det viset att man också är begränsad i sin möjlighet att använda markområden som angränsar till Natura2000-områden.
Ltl Christian Beijar, replik
Herr talman! Jag framhöll nu också i mitt anförande att det är omöjligt att räkna upp alla de typer av verksamheter som skulle ha sådana effekter som sträcker sig utanför de områden där markägaren kan bedriva verksamhet. Det är omöjligt att i lagstiftning säga vilka förutsättningar som möjliggör eventuella inskränkningar eller icke inskränkningar.
Ltl Brage Eklund, replik
Jag har inte räknat med att man skulle behöva räkna upp vilka områden och vilka aktiviteter som får göras på områden som gränsar till Naturen 2000-områden. Frågan är; kan man bedriva normal verksamhet i ett angränsande område om man vill exploatera, bygga eller vad som helst, utan att man får restriktioner bara för att det är ett gränsområde mot ett Natura 2000-område? Det här har inte klargjorts.
När det presenterades av ministern så har jag ett minne av att hon sade att det eventuellt kan få följder för de områden som angränsar och hur man exploaterar marken.
Ltl Christian Beijar, replik
Herr talman! Om ltl Brage Eklund läser § 24b så framgår det klart och tydligt att det inte går att definiera den frågeställning som han ställer, utan det måste man bedöma från fall till fall.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson
Tack, herr talman! Det här är igen en av de oklara framställningar som denna regering har lämnat.
När vi började behandlingen i utskottet och när vi hörde sakkunniga så hade man den uppfattningen att det här handlade om Natura 2000-områden. Men ganska snabbt kom man fram till att det gör det inte alls, utan precis som rubriken säger; Planer och projekt vid Natura 2000-områden. Det handlar alltså uteslutande om områden invid Natura 2000.
Vid behandlingen visade det sig också svårt att reda ut omfattningen på de områden som berördes och omfattningen av eventuella inskränkningar. Vad kunde inskränkningen och äganderätt vara? Det kunde vi inte reda ut.
Vid behandlingen i utskottet framkom också vikten av att det måste finnas en rimlighetsbedömning av storleken på skyddsområdet och åtföljande begränsningar i nyttjanderätten. Vad är rimligt?
Med tanke på det replikskiftet som utskottsordförande Beijer och ltl Eklund hade här så vill jag återge en fråga som jag ställde, utan att jag på något sätt bryter mot lagtingsordningen och säger vad någon annan sade. Jag ställde en direkt fråga till en av de sakkunniga; kan det här i praktiken innebära att om man vill ha ett torrläggningsprojekt så långt som tre kilometer bort ifrån ett Natura 2000-område, och det på något sätt kan påvisas att torrläggningen kan påverka ett Natura 2000-område, får man i så fall inte genomföra det? Svaret på den frågan var; ” ja, rent teoretiskt kan det vara så”. Jag gick vidare och sade att teori och praktik måste hänga ihop. Vi har relativt små åtgärder upp till tre kilometer ifrån ett Natura 2000-område där vi inte riktigt vet vilka begränsningarna är, enligt det svar jag fick.
Jag tyckte att utskottet i betänkandets motiveringar borde ha beskrivit den här problematiken och tillställt landskapsregeringen betänkandet till kännedom. Men tyvärr valde utskottsmajoriteten att sopa den här problematiken under mattan och ta korta formuläret utan dess mera motiveringar, vilket jag beklagar. Framställningen var från första början oklar. Enligt mig gjorde utskottsbehandlingen tyvärr inte det här ärendet klarare.
Klämmen som vi har i reservationen lyder: ”Utskottet har funnit det svårt att utröna omfattningen på de områden som berörs av framställningen och vilken omfattningen av de eventuella inskränkningarna i äganderätten kunde vara. Utskottet uppmanar därför landskapsregeringen noggrant att tillse att en rimlighetsbedömning görs innan begränsningar och inskränkningar med anledning av lagen genomförs”. Den här klämmen önskade vi reservanter att skulle tillfogas betänkandet.
När det gäller inskränkningarna i äganderätten så finns det personer här i parlamentet som är klokare än jag när det gäller konflikten med grundlagen. Personligen tror jag att det kan komma synpunkter den dag den här lagstiftningen ska träda ikraft, men det får vi se då. Tack.
Talmannen
Kan vi klargöra, ltl Eriksson, att det är frågan om en komplettering till betänkandets motivering och inte en kläm?
Ltl Anders Eriksson
Det är riktigt.
Minister Carina Aaltonen, replik
Ltl Eriksson undrar idag vad som är rimligt och vilka områden som inskränks när det gäller områden som ansluter till ett Natura 2000-område. Alla Natura 2000-områden på Åland är idag kända. Områdena är redan 1998 fastställda av Ålands lagting och de är notifierade i Bryssel. Varje område är unikt och specifikt. Om det ska anläggas planer eller projekt i anslutning till ett Natura 2000-område så måste det göras prövningar i varje enskilt fall.
Genom den här lagstiftningen får vi ett mer uttryckligt skydd, tydligare regler och en mer förutsägbar lagstiftning än tidigare. Man vet idag mycket bättre hur vi ska skydda ett Natura 2000-område för framtiden.
Ltl Anders Eriksson, replik
När det gäller det sistnämnda så vet jag åtminstone det inte, trots att jag har jobbat med de här frågorna ganska länge och trots att jag i utskottsbehandlingen har försökt sätta mig in i detta så noggrant jag bara kunde.
Det som minister Aaltonen säger är sant att Natura 2000-områdena är kända. Men det som fortfarande inte är känt, efter att den här lagen träder ikraft, är hur stora skyddsområdena är runtomkring och vilka begränsningar det kan röra sig om. Det vet man inte överhuvudtaget. Det är faktiskt en ny dimension i den här problematiken.
Minister Carina Aaltonen, replik
Det beror helt och hållet på vilket område som man menar. Om det är ett Natura 2000-område där man ska skydda en växt, t.ex. en orkidé, en Guckusko, då kan man mycket väl anlägga en turistanläggning på anslutande område utan problem, så länge en här lilla Guckuskons livsförutsättningar inte försämras.
Om man vill bygga en väg i anslutning till området som medför att man måste fälla en massa träd och som kanske gör att Guckuskon livsbetingelser förändras så då är det en annan frågeställning. Det här måste prövas i varje enskilt fall, för varje enskilt Natura 2000-område. Vi har 87 områden på Åland. Det är omöjligt idag att exakt säga vad som kommer att hända vid varje enskilt område.
Ltl Anders Eriksson, replik
Vi har ett EU-direktiv i botten och det EU-direktivet ska vi följa. Det som har bekymrat mig i utskottsbehandlingen är på vilket sätt vi kan uppfylla det här EU-direktivet på ett rimligt sätt så att berörda markägare runt dessa 87 Natura 2000-områden vet vad de kan göra med sina områden. Kan de bygga vägar, kan de ha en torrläggning? Det handlar mest om skogsbruk runt dessa områden. Skogsbruk är en näring som är viktigt för många om vi ska ha en bosättning på landsbygden. Det är detta som är det olyckliga, man vet inte vilka konsekvenserna av den här framställningen är. Vi får igen en sådan här oklar situation som vi har på många andra områden, bl.a. när det gäller fornminnen. Jag är rädd för att vi håller på att bygga in stora bekymmer i framtiden.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom
Tack, fru talman! Först ska jag ge stöd för ltl Erikssons förslag om att reservationens kläm ska fogas till betänkandets motivering.
Jag konstaterar att i ett tidigare ärende sade någon att utskottet inte får bli en gummistämpel. Men i det här fallet blev det minoriteten i utskottet som lyssnade på vad som framkom i hörandet och är beredda att ge betänkande färg av det som framkommit.
Det blev för mig mycket tydligt att det finns två stora frågetecken och bägge tas upp i reservationen som lämnats till betänkandet. Dels är det svårt att reda ut omfattningen av de områden som berörs och vilken omfattningen kunde vara av den eventuella inskränkningen i äganderätten samt den här rimlighetsbedömningen.
Vad gäller rimlighetsbedömningen så är det svårt att veta vad som gäller för mark som angränsar till Natura 2000-områden. Vilken bedömning ska man göra? Det är viktigt att det görs en bedömning av vad som gäller och det lyfte speciellt röster som kom från jordbrukets närstående kretsar fram i hörandet. Det har också gett avtryck i vår kläm i reservationen.
Jag stöder att lagen antas, men betänkandets motivering bör kompletteras med det som reservationen säger. Tack.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! I remissdebatten hade jag en rad frågeställningar, om den här framställningen, som på sätt och vis också anknyter till det tidigare framförda från reservanterna. Men jag har inte fått svar på mina frågor och det skulle jag gärna vilja ha. Nu måste jag själv söka fram svaren och därför önskar jag få lite tid att ta mig an det här ärendet. Vi vet att det är mycket på gång nu. Jag föreslår att ärendet bordläggs till 26 november, måndagen efter budgetveckan. Det är den tidigaste punktpunkten som jag kan allokera tillräckligt mycket tid för att få svar på de frågor som jag vill ha svar på. Jag föreslår bordläggning till den 26 november.
Ltl Runar Karlsson
Fru talman! Jag understöder ltl Sundmans förslag till bordläggning och bordläggningstid.
Talmannen
Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Danne Sundman, understödd av ltl Runar Karlsson, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 26 november. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?
På talarlistan finns ännu ltl Anders Englund som får tillfälle att yttra sig.
Ltl Anders Englund
Fru talman! Jag tror att jag hörde till dem som väckte den här diskussionen när ärendet presenterades här i lagtinget i remissen. Jag frågade då ansvarig ministern vad det kunde betyda för de områden som angränsar till Natura 2000-områden, om man vill ha någon aktivitet, bygga något eller göra någonting på de områdena. Jag fick precis det svaret som jag förstod att man skulle ge; att det kan finnas vissa saker som kommer att påverka, men att det inte var klart hur man ska gå tillväga.
Jag tycker också att utskottet kunde ha skrivit något mera om hur man har resonerat. Jag är glad att det finns två i utskottet som har reserverat sig. Jag kommer att stöda ledamöterna ltl Anders Eriksson och Torsten Sundblom i den här frågan.
Det är ju mycket som kan påverka det här. Jag har ingenting emot att man inrättar Natura 2000-områden och det har vi redan beslutat om. När dessa områden fastställdes en gång i tiden hade nog alla den uppfattningen att det är det område som är innanför gränserna som är Natura 2000-områden. Men med tiden har egentligen det här luckrats upp på många olika sätt. Det har varit diskussion i EU-kommissionen att ändra den här lagstiftningen. Till och med sådana som har gjort avtal när man har gett marker till detta har varit lite oroliga för att jakträtten skulle strypas.
Det är intressant om man t.ex. vill bygga vindkraftverk invid ett område. Den som har mark intill kan ha väldigt goda vindförhållanden. Sätter man ett vindkraftverk här så vet vi att det är ett vindupptagningsområde. ÅMHM begär utlåtande av markägarna, man ska få ge svar när man anlägger dessa parker. Det kan i normala fall vara 600 meter - 800 meter. Hur är det då vid Natura 2000-områden? Kommer detta att störa fågellivet eller det som man vill skydda inom det här området?
Vi har också mycket turismanläggningar och vi kan ha industrier och sådant. Det nämndes också här om att dika ut någon myr som kanske behöver gå igenom ett Natura 2000-område och det är ganska krångligt på ren åländska att behöva gå till kommissionen för att få svar på de här frågorna. Det kan ju inte hjälpas.
Det här är nog något som man behöver diskutera och få klart för sig hur det påverkar rågrannarna till Natura 2000-områdena. Vi har så pass mycket frågor som i lagstiftningen kommer att beröra det enskilda ägandet på Åland i framtiden. Vi har diskussion om allemansrätten, vattenskyddet, Finlandskabeln och grundvattnet. Alla dessa frågor behöver man nog lyfta upp på bordet för här kommer det att bli mycket diskussioner. Det här är det första som man behöver ta en liten fördjupad diskussion i. Tack.
Minister Carina Aaltonen, replik
Fru talman! Det är tuffa tider för Ålands producentförbund och deras företrädare just nu när tiderna förändras.
Beträffande Natura 2000-områdena så finns de ju redan och har beslutats om i Ålands lagting. Är det så att det finns skyddsvärda områden i närheten så har vi också en naturvårdslag som skyddar biotoperna och arterna.
Dessutom har man på Åland, olikt många andra ställen i Europa, gått in för att ha ganska generösa intrångsersättningar. Det betyder att de jordbrukare och skogsbrukare som drabbas av en olägenhet kan av landskapet få full ersättning för att man får sina äganderätter begränsade. Hur mycket mera begär ltl Anders Englund?
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Englund, replik
För det första vill jag säga att det här har ingenting med Ålands producentförbund att göra. Det här är förstås en sak som vi brukar ge utlåtande i och det är vi mycket glada för att vi får göra. Men vi har många privata markägare på Åland som berörs, inte bara jordbrukare.
För det andra, vad är full ersättning? Det finns mycket lagstiftningar i Finland, alltifrån försvarsändamål till gruvlagen vad beträffar ersättningen.
I Sverige tillämpas på många olika områden en 25 procentig höjning om man ställer upp för samhället. Det här är en sak som man kanske också behöver diskutera när det gäller olika vägbyggen. Det kan inte vara så att den enskilde ska ställa upp med sin egendom eller mark för samhället och inte få en fullvärdig ersättning.
Minister Carina Aaltonen, replik
Fru talman! Det är faktiskt så att som markägare, jordägare och skogsägare har man en skyldighet. Man får faktiskt inte göra precis vad som helst på sina marker och ägor. Man måste ta hänsyn till naturvärden, särskilda skyddsvärda biotoper och arter, oberoende om vi har den här lagstiftningen eller inte. Man kan inte komma springande till landskapsregeringen för den skull, utan som markägare har man faktiskt också skyldigheter.
Ltl Anders Englund, replik
Vi som är markägare och skogsägare vet alla att vi har skyldigheter genom olika lagstiftningar. Det finns mycket lagstiftning som sköter om detta. Men det här är ju en skild lagstiftning att man är rågranne till ett Natura 2000-område och här ligger oklarheten. Hur påverkas rågrannen av detta? Här finns det oklarheter. All annan lagstiftning vet vi hur fungerar.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Ärendet bordläggs till plenum den 26 november.
Enda behandling
7 Landskapsregeringens arbete för att förhindra gränshinder
Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SjpN 3/2011-2012)
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2011-2012)
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Åland ligger bra till. Den geografiska placeringen av Ålandsöarna är lyckosam. Vi ligger på en axel som har sitt gångjärn i Stockholm och tar sin ände i Åbo och Helsingfors och numera också Tallinn. Det gäller att greppa momentet från den här axeln och utnyttja det och använda våra vattenvägar och se havet som en länk så når vi framgång. Det gör vi ålänningar. Åland är därför ett välmående samhälle och det har mycket att göra med den geografiska placeringen.
Vi har omfattande gränsmöjligheter, eftersom vi har nära till flera metropoler och flera viktiga långt utvecklade, på flera sätt, länder och närregioner. Vi har mycket stor nytta av våra grannar och vi är rätt placerade.
Men tyvärr har vi också gränshinder, problem när vi ska använda tjänster på andra sidan dessa gränser. Det här är något som ålänningarna genom alla tider har upplevt i olika omfattningar. Redan på 1500-talet fanns det handelsbegränsningar som man måste rätta sig efter. Sedan dess känner alla till historien om hur gränserna har ändrat och hur nya gränser och nya gränshinder har uppstått.
Det har aldrig hindrat ålänningen från att på mer eller mindre kreativt sätt ta sig runt hindren eller se till att de påtalas och att det kommer en lösning. Lyckosamt nog har man jobbat mycket med det här även på nordisk nivå. Vi har varit med i Nordiska rådet en längre och Nordiska rådet firar 60 år i år. Snart fyller Ålands EU-medlemskap 20 år. Båda dessa organisationer finns i stor utsträckning till för att eliminera gränshinder och för att öka friheten och rörligheten.
Ändå har vi en rad gränshinder kvar. Det är kanske för att vi vet att vi kan bli utan dem som vi vet att vi har dem. Vi tror oss leva i en fri värld och då snubblar vi på gränshindren. Därför uppmärksammar vi gränshindren. Vi kanske inte heller tänker på att alternativet till den fria öppna världen vi lever i skulle innebära ännu fler gränshinder. Man kan titta på gränshinder som vi har mot Ryssland, och i viss mån också mot Baltstaterna där det nu har ändrat i och med EU-medlemskapet, och hur fjärran Sankt Petersburg känns fast det är en storstad, med 5 miljoner invånare, som är närmare än Göteborg.
Beroende på vilket perspektiv man sätter våra gränshinder så är de överkomliga. Vi får glädja oss åt att det pågår en ständig process med att uppmärksamma gränshinder och undvika nya.
Det har det gjorts också i det här ärendet. Landskapsregeringen har lämnat ett meddelande. Det var en gränshinderdebatt den 20 april 2012. Debatten var omfattande som nämnden konstaterade. Det är ett stort engagemang från lagtingets sida i de här frågorna.
Självstyrelsepolitiska nämnden välkomnar också fler samnordiska initiativ där frågor av gemensamt nordiskt intresse även debatteras i de nationella parlamenten. Det är ju så som man bäst uppmärksammar det här. Vi vet att gränshinder finns, men man måste också veta det i de stora nordiska parlamenten.
Fru talman! I betänkande säger självstyrelsepolitiska nämnden: ” I likhet med Ålands delegation i Nordiska rådet och landskapsregeringen konstaterar självstyrelsepolitiska nämnden att gränshinder kostar för hela samhället, för konsumenter och inte minst för den som drabbas. Målsättningen måste vara att det ska gå att flytta, arbetspendla, studera och bedriva näringsverksamhet över gränserna i Norden utan att man ska behöva riskera att drabbas negativt eller hindras av oklara lagar och regler. Källskatteregelverket och skattegränsregelverket är exempel på regelverk som kan utgöra hinder eller en omotiverad tröskel för detta. Ett öppet Norden gagnar alla parter och ökar produktiviteten samt konkurrenskraften för Norden som region”. Jag valde att citera det stycket ur betänkandet för det säger väldigt mycket. Ingen vill ha gränshinder och det gynnar ingen. Det är ingens nackdel om man tar bort dem. Därför ska man arbeta med att ta bort gränshinder.
Nämnden uppmanar också fortsatt engagemang i deltagande av gränshinderforum, och att man från landskapsregeringens sida dels försöker lösa gränshinder av nordisk nivå men också bilateralt när det passar. Det är viktigt att ha rätt nyckel när man ska hitta till rätt lås. Det kan vara kontraproduktivt att ta upp ett gränshinder på fel nivå i fel forum. Det krävs politisk fingerfärdighet för att veta var och när man ska prata om vilka gränshinder, så att man inte väcker en björn som sover.
Nämnden understöder också att det bör införas en gränshindersprövning så att man aktivt ser till att man inte med flit skapar nya gränshinder när man lagstiftar i de nordiska parlamenten.
Fru talman! Nämnden har, under fru talmans ledning, valt att särskilt granska tre gränshinder av den palett eller det smörgåsbordet som lades fram under debatten om meddelandet och dessa kommenteras i betänkandet. Gränshinder nummer ett, skattegränsen, som har gett oss allra störst huvudbry, har också följdverkningar för den enskilde företagaren som hamnar på byråkrati, men det har också följder för samhället som helhet. Man riktar sig onormalt mycket åt ett visst väderstreck på grund av hinder åt ett annat väderstreck. Åland handlar mera med Finland än vad Finland handlar med sig självt och det är inte bara skattegränsens fel eller förtjänst utan det ligger också andra faktorer bakom. Det är framförallt ett hinder från att rikta sig mera västerut där den språkliga naturliga marknaden finns. Självstyrelsepolitiska nämnden påtalar att man givetvis bör fortsätta jobba med det här.
Man bör också försöka uttömma de möjligheter som den förenklade tullagstiftningen, tullcodexen inom EU erbjuder. Men om man inte kommer fram där så bör man också överväga andra åtgärder. Jag citerar vad nämnden skriver: "Nämnden betonar vikten av att landskapsregeringen särskilt fokuserar på att förenkla handelsrutinerna med Sverige i likhet med det system som gäller i förhållande till Finland. Landskapsregeringen bör i strävan gällande detta dels se över vad som kan göras i stöd av befintligt respektive kommande EU regelverk samt undersöka på vilket sätt t.ex. Posten Åland Ab kunde bidra till förenklade rutiner”. Vi kan använda Posten på något sätt för att skapa ett gränssnitt som eliminerar de problem vi har med skattegränsen och de här idéerna ventilerades i självstyrelsepolitiska nämnden. Vi har erfarit att det finns också tankar om detta i landskapsregeringen.
Det andra gränshindret, som vi väljer att ta upp, är vad man kunde kalla ett kulturellt gränshinder. Det rör sig på det viset nära självstyrelsens kärna eftersom vi har fått självstyrelsen för ett visst syfte, för bl.a. vår kultur. Då är det väldigt viktigt att kunna ta del av framförallt svensk TV. Det finns en historia bakom ålänningarnas tillgång till svensk TV. Nu är ju problemet mycket större än på Anton Kalmers tid då det fanns bara en eller två Tv-kanaler att längta efter. Nu längtar vi efter mycket mera. Här nämns SVT PLAY som public service kanalens play kanal, men det finns också kommersiella kanaler, en uppsjö av play kanaler, som det här gäller.
Det finns också andra liknande gränshinder i form av tillgång till spotify, andra musik- och filmtjänster och boktjänster. Det senaste som jag har råkat ut för att jag bor i fel land gäller en mycket populär boktjänst, e-boktjänst. Det här löser ålänningarna idag väldigt kreativt. Det är heller inte någon hemlighet, jag brukar inte heller göra någon hemlighet av det, att kreativiteten är enorm. Man har TV-kort via någon bekant i Sverige. Man har VPN-anslutning och kan se alla play kanaler osv. Men ska det vara så att medborgarna måste vara mer eller mindre kriminella? Nu påstår jag att det här inte är kriminellt, för det här har man egentligen rätt till. Men om man hårdrar det så bryter man säkert mot någon lag. Nej, det ska inte vara så, det här måste vi lösa för medborgarna så att det inte varje dag ska uppstå någon ny Anton Kalmer, det ska väl räcka med dem som redan finns.
Det tredje gränshindret som vi berör är källskatten vid sommarjobb. Källskatten på 35 procent har varit på tal i flera sammanhang, en plattskatt för t.ex. ett typiskt sommarjobb för ungdomar särskilt. Tvärtom, gynnar källskatten höginkomsttagare och specialister, men man tänkte inte på den här viktiga gruppen för åländskt näringsliv när man utformade det här regelverket. Det har också förts på tal i Finlands riksdag av Ålands riksdagsledamot. Där får man jobba på flera fronter och försöka få en lösning på det gränshindret som har en tydlig effekt mot arbetsmarknadens utbyte med Sverige.
Fru talman! Det finns ett stort engagemang, en stor kunskap och det finns en vilja att lösa de här gränshinderproblemen. Jag sätter stor tillförlit till att vi kommer vidare med flera av de nämnda gränshindren. Jag hoppas att man försöker undvika att det uppkommer nya gränshinder. Det är en vision att man en vacker dag skulle vara helt utan gränshinder. Det återstår att se om vi kommer dit. Tack.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Jag noterar att man i utskottets betänkande talar om en nordisk gränshindersprövning i samband med beredning av ny lagstiftning inom Norden, såtillvida att vi i samband med lagstiftning inte ska skapa nya gränshinder.
Därför vill jag passa på att informera lagtinget om att i samband med Nordiska rådets konferens i Helsingfors hade de nordiska samarbetsministrarna ett möte. Vi har nu gett uppdrag till Nordiska ministerrådet för ett lagsamarbete. Den ämbetsmannakommittén har fått i uppdrag att fundera kring riktlinjer och principer för hur man kan hantera lagstiftningsarbetet inom de nordiska länderna och inom de självstyrande områdena. Vi försöker i mån av möjlighet förhindra nya gränshinder.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Jag tackar för den informationen. Det är ju ett bra exempel på att Ålands roll i Nordiska rådet är väldigt viktig. Här har man samspelat mellan Ålands delegation i Nordiska rådet och den del som kommer åt ministerrådet, där det ofta är mera ”hands on”. Det här kan mycket väl vara ett initiativ som får långtgående följder om man implementera det här sedan hos de tjänstemän som håller i pennan när lagar skrivs. Mycket bra!
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Tack för anförandet. Jag noterar att ingen moderat har varit med om det här betänkandet i avgörande behandling. Därför vill jag ställa en fråga till viceordförande eftersom jag inte har kunnat få information om detta i vår grupp. Påståendet att källskattenivån är ett faktiskt hinder för många sommarjobbare inom olika säsongsyrken och hos personer med låga månadslöner. Har man tittar på det här ordentligt? Det finns ju grundavdrag som också borde påverka källskatten och det medför att det inte blir 35 procent för låginkomsttagare. För studerande, många ungdomar, finns det möjligheter att använda skatteprocenten progressivt, om det utgör minst 75 procent av den totala årsinkomsten, vilket det utgör för många sommarjobbare.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! I nämnden har vi inte fördjupat oss i minsta detalj. Men generellt övergripande så upplevs detta som ett problem. Sedan finns det ju undantag. Men generellt så upplevs det som ett problem. Det är också en sak som man kanske inte tänkte på ifrån början. Från början skulle det här vara någonting positivt för en annan typ av arbetstagare. Det kanske i alla fall inte behövs så stora ändringar för att lösa det här problemet, men man måste åtminstone föra det på tal.
Ltl Petri Carlsson, replik
Det är i alla fall viktigt att man känner till fakta i det här. Jag delar uppfattningen att källskatten är ett hinder. Vi får hoppas att det finns möjligheter att förbättra det. Det finns faktiskt möjligheter idag inom EU att dra av det här, särskilt för sommarjobbare i Finland. Om det är minst 75 procent av den totala inkomsten så kan man välja att använda den progressiva beskattningen i stället, även om det kommer efterhand. På det sättet tycker jag ändå att det fortfarande är ett hinder.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Nämndordförande Sundman uppehöll sig huvudsakligen vid offentligrättsliga lagtekniska administrativa hinder och det var riktigt. Det var en helt kompetent presentation.
Men jag vill ändå berätta att nämnden inte har försummat de mera inofficiella, kommersiella hinder som de facto förekommer ganska mycket. De är till många fall ett gissel för vanliga människor. Där erfor vi emellertid att generalagenturavtalen och de problem som följder av dem har blivit bättre. Hinder finns kvar, utvecklingen är god, trenden är förmånlig men där finns det också att göra. Jag ville bara meddela det.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det är sant som ltl Gunnar Jansson säger. Vi förde också en diskussion om andra saker. Jag valde i min presentation att nämna det som var med i betänkandet.
Eftersom vi förväntar oss att leva i en fri värld utan de här hindren så finns det fortsättningsvis många hinder kvar. På sätt och vis går det förvånansvärt trögt, t.ex. detta med agenturer, den indelningen av marknaden förbjöds redan i Romfördraget. Ännu i denna dag måste man med jämna mellanrum påminna om de bestämmelserna, det får inte vara en sådan här uppdelning av marknaden. Ett konkret exempel som drabbar enskilda människor är de som kanske vill handla från Sverige, men som hänvisas till ett ställe där man inte förstår språket. Det är något som också möts med information. Det gäller att upprepa den här informationen och att alla informerar om hur det ska vara och hur det inte får vara.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Wille Valve
Fru talman! Vi behandlar idag självstyrelsepolitiska nämndens betänkande om Nordiska rådets delegations utlåtande kring arbetet för att förhindra gränshinder. Såsom delaktig i bägge behandlingar vill jag ge några reflektioner.
I den här salen har vi tidigare konstaterat att de gränshinder som direkt beror på vår egen lagstiftning är få. Däremot finns det flera gränshinder som beror på Sveriges och framförallt Finlands lagstiftningar. Några exempel på dem är; förenklat förtullningsförfarande för åländska företagare gentemot Sverige och källskattereglerna som betydligt höjer tröskeln för t.ex. en svensk journalist att ta ett sommarjobb på Tidningen Åland.
Landskapregeringen konstaterar att många hinder hör till området för skatter och socialförsäkring och det är rikets område.
Den logiska slutsatsen blir därför att vi, dvs. landskapregeringen och lagtinget, bör arbeta för att lyfta upp gränshinder på den mellanstatliga nivån. Här krävs det, precis som ltl Sundman var inne på, fingertoppskänsla för rätt sammanhang när man lyfter upp det.
I det här sammanhanget är det ändå viktigt att Åland fortsätter att vara aktivt i gränshindersforum. Åland har nu dessutom fått sällskap av Färöarna och vi kan hoppas att vi som autonoma länder kan stöda varandra också i detta forum.
En annan väg framåt är nordiskt samarbete lagberedare emellan som strävar till att undanröja gränshinder i ett tidigare skede. Jag välkomnar minister Thörnroos initiativ om ökat samarbete lagberedare emellan på nordisk nivå. Det är värt att pröva. Kan vi minska antalet gränshinder med det så är det bra.
Här som i andra sammanhang har vi ett stort intresse av att vara med och lyfta våra frågor upp på den samnordiska agendan. Tack.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Jag tycker att det här är ett synnerligen koncist och bra dokument. Det har varit intressant att vara med i självstyrelsepolitiska nämnden och få fördjupa mig i de frågor som vi har lyft upp.
Vi är alla överens om att gränshinder ska motarbetas och att vi ska jobba aktivt för att lösa dem. Den viktigaste frågan är varför vi gör detta. Dels handlar de kostnader som självstyrelsepolitiska nämnden skriver i sitt betänkande. Det är mycket riktigt att det innebär stora kostnader för både företag, privatpersoner och samhället i stort.
En annan aspekt som jag vill lyfta fram här idag är inflyttningen. Vi vet att vi har ungefär 70 procent av våra studerande i Sverige. ÅSUB har konstaterat att det här är den grupp som vi lättast kan locka till Åland. Vi har alla en gemensam målsättning att öka den åländska befolkningen. Vi vet också att nyckeln till inflyttning är att kunna erbjuda jobb. De allra flesta som flyttar någonstans flyttar för att de kan få ett arbete. 90 procent av dem som flyttar till Åland säger att arbete är en mycket viktig faktor. Hur ska vi göra för att locka de 70 procenten av de studerande i Sverige hit till Åland? Vi ska givetvis motarbeta gränshinder och försök avlägsna dem.
Gränshindren ligger i allra största grad på de områden där Åland inte har behörighet, som självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar. Det leder fram till att gränshinder inte finns mellan Åland och Finland. Mellan Åland och Finland fungerar det mesta som det ska. De gränshinder som vi har att ta tag i handlar om gränshinder som i första hand ligger mellan Åland och Sverige. Lyckas vi lösa de här gränshindren och komma framåt så öppnar det också för det åländska näringslivet att orientera sig i större grad mot Sverige. Det öppnar för flera svenskspråkiga jobb som är nyckeln till en ökad inflyttning.
Varför ska vi motarbeta gränshindren? Dels för att det är onödiga kostnader men också för att det bidrar till en ökad inflyttning till Åland. På kort sikt ska vi arbeta med detta genom att lyfta upp gränshindren på den samnordiska nivån, precis som ltl Valve redogjorde för.
Vi i Ålands Framtid är inte rädda för att tänka framåt och fundera över hur vi i framtiden kan lösa det här på ett betydligt enklare sätt. Vi tror att ramlagen är det absolut viktigaste verktyget som vi måste ta fram för att vi själva ska kunna lösa gränshindren och slippa gå till Helsingfors när vi har gränshinderproblem som vi vill ta tag i och som vi t.ex. lyfter upp idag. Då kan vi också, på ett helt annat sätt, se till att nya gränshinder inte skapas, vilket självstyrelsepolitiska nämnden efterfrågar.
Vi får förhoppningsvis också möjligheten att styra över våra egna skatter och styra över den lagstiftning som reglerar skattegränsen, momslagstiftningen, vilket är ett av de områden som självstyrelsepolitiska nämnden lyfter upp.
Vi får också möjligheten att bestämma över källskatten. Vi kan göra om den utan att gå till Helsingfors.
Visst ska vi jobba på kort sikt för att diskutera det här på en samnordisk nivå, men vi måste komma ihåg att det är ramlagsarbetet som är den absolut viktigaste hörnpelaren för att lösa framtidens gränshinder. Tack.
Ltl Barbro Sundback
Fru talman! När den här frågan blev aktuell i lagtinget så läste jag ett uttalande av Ole Norrback som leder det här arbetet. Han är ordförande för gränshindersforum. Han sade så här; "gränshinder skapas i snabbare takt än vi hinner lösa dem”. Då tyckte jag att det här arbetet minst sagt verkar lite tröstlöst, sisyfosaktigt, dvs. personen som skuffar upp en sten för en höjd och varje gång han kommer upp så rullar stenen ner igen.
Min enda åstundan i det här arbetet var att få till stånd den skrivning som finns på sidan 2, andra stycket: ”Det borde införas en nordisk gränshindersprövning i samband med beredning av ny lagstiftning i Norden”, och det lyckades väl. Det var mycket uppmuntrande att höra nordiska samarbetsministern här informera om att detta har gått vidare från de här diskussionerna i de nordiska parlamenten. Jag antar att det är flera som har kommit på den här idén, för annars känns det här nog ganska meningslöst.
Fru talman! Jag var lite lat i den här debatten. Jag tyckte att utskottet och nämnden kanske inte riktigt talade om nordiska gränshinder. Det var med ungdomlig entusiasm som man tog sig an det ena och det andra och det är säkert bra. Men skattegränsproblematiken och hur man minskar kostnaderna på grund av skattegränsen är ju en EU-fråga. Dessutom tycker jag att det kanske är litet enkelriktat att säga att alla gränser bara kostar och är till besvär. Vad vore Åland utan skattegränsen? Vi har nästan alltid levt på gränser och det har gett oss ganska stora möjligheter under årens lopp. Vi ligger geopolitiskt där vi ligger och vi har en gräns som vi kan dra nytta av. Kanske den där analysen är lite enkelspårig.
Däremot kostar det säkert. Tidigare utredningar har visat på att vi tjänar mera på skattegränsen än vad vi förlorar. Vissa tjänar mera och andra förlorar mera. Men där har företagen, och kanske andra också, varit med och hittat praktiska lösningar.
De exempel som man har gett här om rent bilaterala lösningar, TV-kort och SVT PLAY, så om man vill betala så får vi det där. Det handlar om upphovsrätter. Nu tror man, åtminstone har man gjort det tidigare, att Sveriges Radio och TV av någon anledning ska ge ålänningarna detta avgiftsfritt. Jag önskar lycka till. Jag tror inte att tiden är sådan i den här branschen att man kanske kan få det. Jag tittar gärna på SVT PLAY på min dator.
Källskatten är ju en finsk fråga helt och hållet. Det finns lite olika meningar om hur besvärligt detta är. Jag var med i nämnden när vi hörde representanter från Posten och de tyckte inte att det var något problem överhuvudtaget. Sedan finns det säkert andra som tycker att det är problematiskt och skulle se att det förändras.
Norden har varit föregångare när det gäller en gemensam arbetsmarknad. I och med i EU-inträdet har arbetsmarknaden vidgats ytterligare. Men trots att vi haft en gemensam arbetsmarknad, och det är allt flera i Norden som pendlar mellan de olika grannländerna, så är arbetsskyddet svagt harmoniserat, t.ex. om man blir arbetslös eller sjuk och behöver rehabilitering och ersättningar av olika slag för att klara sin försörjning. Jag ångrar lite att jag inte var så aktiv i den frågan. Den frågan är generell och den gäller hela Europa. Ska ålänningar kunna jobba överallt i Norden och tvärtom att nordbor ska kunna jobba på Åland så borde de här frågorna lösas. Tack, fru talman.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det är precis såsom ltl Sundbacks säger. Som jag sade i mitt anförande så har det också uppstått många gränsmöjligheter. Ålänningarna har varit duktiga att ta till vara de gränsmöjligheterna. Det gäller allt från skatteundantagets möjligheter att sälja taxfree, Postens verksamhet till tidigare handel över gränserna där man har utnyttjat att man är en anhalt på vägen. Det är viktigt att påpeka. Men för den skull ska vi försöka undvika det negativa och de hinder som fortfarande finns kvar.
Jag ser inte den här avgränsningen så att det uttryckligen måste vara nordiska gränshinder. Meddelandet som ligger till grund tar också upp typiska bilaterala gränshinder. Det kan t.o.m. vara gränshinder mot Finland för självstyrelsen har också en gräns. Det är däremot viktigt att veta i vilket forum man tar upp de här gränshindren och hur man försöker få dem lösta, vilket jag också tog upp i mitt anförande.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Inte är det väl något hinder att man diskuterar vilka hinder som helst. Men för mig känns det lite fladdrigt att vi plockar de frågor som vi av någon anledning tycker att är viktiga, antagligen ganska mycket av personliga skäl. Det är ju de gränshindren som har kommit med här. Men nog är det i första hand med anledning av någon slags jubileum inom det nordiska samarbete som den här frågan kom till alla parlament samtidigt och man skulle visa sin nordism genom att hålla sådana här diskussioner. Det är väl bara att konstatera att inte ett enda av dessa konkreta exempel, som nämnden lyfter fram, är ett rent nordiskt ärende. Men för den skull behöver det inte vara något fel på det.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det här är exempel på tre av gränshindren. Ofta finns gränshinder över den närmaste gränsen, mot Finland eller Sverige. I betänkandet konstateras också att det inte är vår egen lagstiftning som är ett hinder utan det är någon annans regelverk och därför måste man välja i vilket sammanhang man tar upp det här gränshindret. Ministern redogjorde för ett bra exempel, på en ganska abstrakt nivå i Nordiska rådet talar man om det och samtidigt gör man det konkret i ministerrådsarbetet. Då är en styrka hur vi väljer rätt arena, vi samverkar och så får man ämbetsmännen i lagministerrådet att ta åt sig. Med små resurser och konkreta arbetsinsatser får man en lösning på just det problemet. Genom att uppmärksamma gränshinder i de nordiska parlamenten kan det få stora följder när det gäller att undvika framtida gränshinder.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Man kan säkert resonera så, det är väl inte något större fel. Fokus för vilka hinder som man tycker att är viktiga är sådant som har att göra med den bofasta befolkningen på Åland, inte den nordiska arbetsmarknaden där alla, löntagare och företagare, ska ha möjlighet att röra sig. Perspektivet kanske är lite väl lokalt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Wille Valve, replik
Lagtinget Sundback nämner ord som tröstlöst, meningslöst och drar paralleller till den grekiska mytologin med Sisyfos som knuffar upp en sten för berget och kommer tillbaka. När jag hörde det fick jag lust att utbrista: ”Yes, we can”. Visserligen är det här en stor fråga med anekdotiska element, men jag vill inte utdöma det här arbetet på något sätt. När jag tittar på gränshinder så ser jag gränshinder som hämmar tillväxt och krånglar till det för medborgare i Norden. Jag ser att vi kan bygga ett bättre Norden med att riva gränshinder, ett föredöme inom Europa. Om det sedan är ett uttryck för ungdomlig entusiasm eller annan försvårande omständighet låter jag vara osagt.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag tror inte att jag sade meningslöst. Jag sade att det var tröstlöst att Ole Norrback som leder det här arbete uppfattar att det tillkommer fler hinder än vad man kan avvärja. Då måste man ju fråga sig om man jobbar på rätt sätt. Man ska riva hindren där de har uppkommit istället för att förhindra att de överhuvudtaget uppkommer. Det är det som har varit min tanke i det här arbetet och det har tydligen flera tänkt på. Jag tycker inte att det är så otroligt genialiskt. Det är väl ganska enkelt att komma fram till den slutsatsen att det inte bara räcker att försöka riva hinder utan det gäller att se till att gränshindren inte uppkommer.
Wille Valve, replik
I sak håller jag med ltl Sundback till delen att det är viktigt att stärka det lagberedande arbetet i Norden och därigenom riva gränshinder. När man tittar närmare på gränshinder så ser man att det handlar mycket om nationella särdrag, man tänker mycket på att så här har vi alltid gjort och vi kan inte tänka om. Här finns otvetydigt en ideologisk utmaning också.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det är en intressant fråga varför de nordiska länderna beter sig så här? Är det omedvetet, okunskap eller är det avsiktligt? Är avsikten att på något vis skydda sina egna marknader eller något sådant?
Jag tror nog att problemet ligger i att den nordiska gemensamma politiken har försvagats eftersom alla är så inriktade på EU och det är där som de stora pengarna finns, åtminstone tillsvidare. Jag vill inte att det ska vara så här. Jag tror att man måste vara lite mera analytisk i den här diskussionen än att det här är ett hinderlopp som vi ska igenom och sedan har vi rivit allt och gått i mål. Det handlar både om politik och om strukturer som borde ses över.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson
Fru talman! I denna debatts flämtande sista sekunder vill jag ändå glädja både landskapsregeringen och lagtinget att det hinder, som vi diskuterar här och som landskapsregeringen också har nämnt, är mindre än den information vi har fått och är mindre än den kunskap vi har om hindret.
Landskapsregeringen skriver på sista sidan i bilagan; ”källskatten innebär en skattesats på 35 % för inkomsttagare från utlandet som tillfälligt arbetar på Åland, under högst sex månader”.
Självstyrelsepolitiska nämnden har tagit upp den kastade handsken och skriver för sin del att; ”källskatten är 35 % och därmed relativt hög, särskilt om den månadslön som erhålls för det utförda arbetet är låg.”
I finans- och näringsutskottet, som jag hade nöjet att delta i igår, behandlades en motion i detta ärende av ltl Axel Jonsson med flera. Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har ställt en skriftlig fråga i riksdagen i anledning av den här problematiken. Det är inte riktigt så här som verkligheten är. Bruttoskatteprocenten är 35 procent, helt korrekt. Men effekterna i lagstiftningen är minskade. Därför skulle det vara skäl att vi och våra arbetsgivare inte skulle försvåra möjligheterna för alla att komma hit och ta korttidsjobb. Särskilt under sommaren är det viktigt, men året runt har ÅHS behov av korttidsjobbare. Då är det illa att vi inte ger fullständig information om detta, som vare sig landskapsregeringen eller lagtinget nu har gjort här.
Det visade sig igår när vi inledde behandlingen av motionen att sanningen är den att man från månadsinkomsten får dra av 510 euro som grundbelopp. Det betyder att om man har 2 500 euro i månadslön, vilket är en bra lön för korta jobb, så hamnar man på en källskatteprocent som är 27 procent. Är man studerande och har betydligt sämre lön på 1 500 euro så hamnar man under 20 procent i skatt. När det gäller skatten på 2 500 så är det normalt att betala 27 procent i skatt för en vanlig arbetstagare. Det är till och med lite smått förmånligt, kan man säga. Skatten på 1 500 euro är däremot hög och då har man möjlighet att använda sig av studerande korrigeringen, som ltl Petri Carlsson tog upp här i en replik. Men nackdelen med detta är att det är en efterhandsjustering som görs följande år, därför är det inte så intressant.
Jag tror att det är viktigt att man är medveten om att effekten av 35 procenten är klart lägre och därför bör vi informera på ett rätt sätt så att vi ger möjlighet till att få arbetskraften hit och jobba enklare.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Som en komplettering till det som vtm Jansson sade har jag bra information till både lagtinget och allmänheten. Eftersom det finns ett överträdelseförfarande från kommissionen gentemot Finland när det gäller källskattelagstiftningen så pågår det en genomgång och översyn. En förändring kommer högst troligen att ske till år 2014. Det kan också ge öppningar för förbättringar när det gäller korttidsarbete. Man kan få en mer normal beskattning än vad som nu föreligger. Det finns hopp också här.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Tack för den informationen. Vi fick också höra om det igår i utskottsbehandlingen. Det är värdefullt att det görs. Personligen tycker jag att det viktigaste vore att se över gruppen som är de riktiga låginkomsttagarna, ofta de studerande, om de är bosatta på Åland eller i vårt land så är de egentligen nolltaxerarare normalt på grund av sina låga löner och att de är studerande. Årsinkomsten blir så låg så det inte blir någon skatt på deras löner. Det borde vara samma princip som skulle gälla för dem som kommer in och jobbar utifrån. Det kommer många till jordbruket, hälso- och sjukvården och turismbranschen och då borde man eftersträva det.
Det är rikslagstiftning och vi kan bara indirekt försöka påverka det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
För kännedom
8 Förändrade studiestödsförmåner
Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2012-2013)
Ärendet upptas till behandling vid plenum 12.11.2012.
9 Ny polislag
Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2012-2013)
Ärendet upptas till behandling vid plenum 12.11.2012.
10 Budget för landskapet Åland 2013
Landskapsregeringens budgetförslag (BF 1/2012-2013)
Ärendet upptas till behandling vid plenum 19.11.2012.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 12.11.2012 klockan 13.00. Plenum är avslutat.