Remissdebatt

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Vid dagens plenum hålls en inledande allmän diskussion om den ekonomiska politiken, självstyrelsepolitiken och liknande övergripande frågor. Lantrådet inleder och därefter talar finansministern åtföljd av lagtingsgruppernas representanter.

Debatten fortsätter vid morgondagens plenum klockan 09.30 då trafikavdelningens samt utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområden diskuteras. Vid torsdagens plenum debatteras näringsavdelningens, social- och miljöavdelningens, landskapsregeringens samt kansliavdelningens förvaltningsområden.

Talmanskonferensen rekommenderar följande tidsbegränsningar: Gruppanföranden: 15 minuter, ministrarnas presentationer: 7 minuter och enskilda ledamöters anföranden: 5 minuter. Observera att endast en replik kommer att tillåtas.

Diskussion.

Lantrådet Camilla Gunell

Fru talman, bästa lagting och åhörare! Jubileumsåret 2012 går mot sitt slut och med det lägger vi de första 90 åren av självstyrelsehistoria bakom oss. Idag tar vi det första steget mot nästa era av förhoppningsvis framgångsrika år för landskapet och självstyrelsen genom landskapets budget för 2013.

Budgeten för 2013 är också det första steget i att förverkliga fyrklöverregeringens förändringspolitik så som den beskrivits i regeringsprogrammet och i den omställningsbudget som överlämnades till lagtinget i april.

Även om vi nu lämnar det historiska firandet bakom oss upplever jag ändå starkt att det är en historiskt avgörande period vi stiger in i. Det är de stora reformernas tid och 2013 är året då arbetet går i gång på allvar.

Det är en strävsam och målmedveten arbetsbudget som landskapsregeringen idag presenterar. Vi har kavlat upp ärmarna och är beredda på hårt arbete även det kommande året.

Vi med stort allvar tagit oss an uppgiften att sätta landskapets ekonomi i balans.  Vi tar det svåraste först: Att långsiktigt hitta den kostnadskostym som landskapet kan klara av att finansiera trots upp- och nedgångar på inkomstsidan. Ekonomisk stabilitet ger samhället och ålänningarna tryggheten att långsiktigt upprätthålla en god servicenivå i den välfärd som är så viktig för oss alla.

För att få ner kostnaderna krävs många omställningar inom den egna verksamheten. Det innebär förstås uppoffringar och ett hårt arbete i många led. I de fall det blir färre anställningar, vilket det blir inom många områden, är det vårt mål att i första hand klara en omställning som sker i samband med att stora generationer landskapsanställda går i pension. Jag vill redan nu tacka personalen inom förvaltningen för deras arbete med budgeten och deras tålmodighet och kreativitet med att finna nya lösningar inom mindre ramar.

Vi arbetar oss fram till en nyvunnen stabilitet i finanserna så att vi år 2015 är på fast mark igen, det är regeringens mål.

Ekonomi i balans ska också stå i samklang med ett välmående, attraktivt samhälle där människor vill bo och arbeta. Ekonomi i balans ska också fungera tillsammans med ett socialt ansvar där vi tar väl hand om varandra och där lösningarna inte blir kortsiktiga och dumsnåla. Skolan, vården och omsorgerna är vår högsta prioritering.

I tider av lågkonjunktur är det också samhällets uppgift att stimulera ekonomin.

Tillväxt i näringslivet och på arbetsmarknaden, tillväxt i antalet ålänningar och nya jobb, tillväxt i kompetens och diversitet är också ett bärande tema för regeringen. Vi storsatsar på integration för vi inser nödvändigheten och glädjen i att den åländska familjen växer. Vi växer i styrka och mångfald. En mångfald vi ska värna och ta till vara i en ömsesidig process mellan ålänningar och inflyttade nya ålänningar.

Vi vill ha 1 000 nya kor för att utveckla livsmedelsexporten, vi vill ha 1 000 nya hotellsängar för att lyfta turismen. Vi vill ha konkreta mål och vi vill vara med och förverkliga dem. Vi vill garantera de unga arbeten, praktik eller studier. Alla måste med i samhällsbygget. Helt enkelt för att vi måste positionera oss för framtiden om vi ska behålla den goda välfärd vi så gärna vill ge den åländska befolkningen.

Tillväxt ska stå i balans med hållbarhet för miljön. Hållbar utveckling är en utnött kliché i många sammanhang och hela klimatarbetet tappade fart efter Klimatmötet i Köpenhamn 2009.

Faktum är att vi måste göra hållbar omställning till verklighet – inte för att det är snällt, som hållbarhetsstrateg Ylva Lindberg sade på landskapets jubileumsseminarium, utan för att det är smart affärsutveckling. Det är också en smart och nödvändig politisk utveckling. Det betyder att efter den här julen är det gröna stimulanspaket som gäller.

Öar har av hävd erfarenhet av självhushållning och har därför i sin litenhet och överskådlighet goda möjligheter att utvecklas till hållbara samhällen. Jag ser framför mig en utveckling där ö efter ö i Östersjön blir grön, så som vi lyfter temat som ordförande för de sju öarnas i Östersjön, Baltic Seven-samarbetet år 2013.

Hållbarhet och vägen dit ska inte vara ett dokument i en byrålåda på miljöbyrån – utan en tanke som genomsyrar all politik, särskilt inom trafik- och näring. Det enorma oljeberoende som Åland har idag, dels beroende av det intensiva bilkörandet och genom sjöfarten, måste vi successivt söka ny tekniker, alternativa metoder och övergå till drivmedel som är mer skonsamma mot haven. Det här är också en bärande idé i arbetet med skärgårdstrafiken, framtidens tonnage och kortrutter.

Det är grönt ljus. Så nu kör vi.

I den kontexten kommer också frågan om PAF-medlens användning. Jag vill att vi ska använda den PAF-resurs som redan finns till att stimulera kommuner, föreningar och andra aktörer till grön omställning och innovation. Jag hoppas att årets budgetdebatt kan bidra med en konstruktiv diskussion kring PAF-medlens användning kommande år och framöver.

Arbetet med samhällsservicereformen och den digitala agendan är storsatsningar som nu måste göras. Målet är att skapa gemensamma lösningar inom den offentliga sektorn som ger smidighet för användarna och som effektiverar arbetsprocesserna – sparar tid och pengar – samtidigt som man via IT-tjänster utvecklar servicen för medborgarna.

Det är också viktigt att känna att den åländska klockan tickar modern tid, särskilt gällande den digitala utvecklingen. Vi vet att det här måste göras, vi vet också att det kommer att kosta – men det är en kostnad vi måste ta – alternativen är nämligen dyrare.

Vårt arbete under 2013 fokuserar på att med kraft driva de stora reformerna framåt och att göra det välgenomtänkt och bra. Det viktigaste är att forma vårt samhälle så att vi långsiktigt har förmåga att möta medborgarna i deras behov av välfärd och social trygghet och att regionerna hålls livskraftiga. I det här arbetet måste vi också tala om värderingar, om vad som är viktigt för oss ålänningar och vilket samhälle vi eftersträvar, hur det goda åländska samhället ska se ut och fungera.

Åland ska kunna fortsätta att kombinera småskalighetens fördelar som samhörighet och lokalt engagemang med stark konkurrenskraft utåt – och vara ett samhälle som känns modernt och uppkopplat mot omvärlden. Jag hoppas att ålänningarna ska kunna samlas kring ett projekt som ska visa på vårt samhälles förmåga till modernisering och anpassning, teknisk utveckling och innovationer.

Alltså, förändrade strukturer – för förbättrade mål. Där offentliga tjänster fungerar på medborgarnas villkor och efter deras behov. Vårt mål är att bli verkligt konkreta i det arbete redan under 2013 genom att omforma den sociala sektorn, särskilt inom de smala sektorerna missbrukarvård, handikappservice, specialomsorg och barnskydd. Ett motsvarande arbete görs inom infrastruktur, dvs. en gemensam kommunal skötsel av vägar, mark, park osv. Tanken är att så snart arbetsgrupperna ger sina förslag gå igång med verkställandet av dessa omorganiseringar.

Landskapsregeringen betraktar samhällsreformen som mandatperiodens viktigaste omställningsarbete.

Vi har valt att gå den demokratiska vägen genom ett brett upplägg med många involverade. Samhällsreformen är minsann ingen One Man Show – utan uttryckligen ett lagarbete. Delaktighet är viktigt för en framgångsrik process och vi hoppas förnyelsearbetet ska upplevas positivt och inspirerande. Det kräver också engagemang, vilja och mognad från många parter om vi ska lyckas att vara intelligenta och drivande tillsammans. Det kräver också att se helheten framom de enskilda delarna. Det blir en nyttig övning för oss alla.

 

Det som är mycket glädjande i samband med samhällsreformen är att behovet av en ökad samhällsplanering vaknat. Här finns mycket att göra. Den nya plan- och bygglagen ger oss möjligheter till planering för infrastruktur, kommunikation och energiproduktion – och i samarbete med kommunerna för näringsliv, rekreation och fritid, naturskydd samt landskaps- och byggnadsvård. De här möjligheterna har legat i träda sedan 2008 vilket varit olyckligt och mycket värdefull planeringstid gått oss om intet. Särskilt kring skärgårdsregionens utveckling krävs ett särskilt utvecklingsarbete för planläggningen i samband med nya trafikupplägg och näringar.

Vi har arbetet intensivt för att få fram ett positivt besked från Finlands regering gällande vindkraften för Åland. Vi har sagt att sanden i timglaset runnit ut för Ålands del, vi kan inte vänta längre. Åland måste få ett politiskt besked. Om det beskedet inte kan ges senast på aftonskolan den 13.2 så måste vi söka alternativa lösningar.  

Bästa lagting! Trots att en budget handlar om pengar, så är trots allt pengar bara ett medel för olika mål vi strävar till. Vi som valdes till lagting av folket i oktober i fjol har ett stort ansvar att förvalta och ett förtroende att förtjäna. Vi är här för att förbättra vardagen för vår befolkning, kunna samarbeta och vara goda ledare. Vi ska hjälpa till att få samhället att växa och utvecklas – kulturellt, i goda värderingar och i omsorg om varandra så att ålänningarna kan fortsätta att känna stolthet över sitt samhälle, värna naturen, närheten – språket och självstyrelsen.

Självstyrelsen är den ram som gör oss unika. Det unika ska man alltid värna och utveckla. Där någon kanske ser särregleringar och hinder, kan man också se exklusivitet och särprägel.  

Mycket arbete väntar. Vi ser vägen framåt. Vi hoppas att lagtinget delar visionerna och möjligheterna. Jag hoppas också att medborgarna, näringslivet och tredje sektorn delar våra mål och vill gå med oss framåt sida vid sida.

Jag vill tacka ministrarna i regeringen som kommer att beskriva närmare politiken på sina respektive områden. Jag vill även tacka gruppledarna och partierna bakom regeringen för konstruktivitet och framåtanda i vårt regeringssamarbete. Tack!

Ltl Anders Eriksson, replik

Det låter bra när lantrådet säger att vi har tagit det svåraste först, vi har sett till att vi får en budget i balans. När man tittar i boken med röda pärmar så ser man att sjukkostnadsavdraget och resekostnadsavdraget försvinner. Vi ser de ökade kostnaderna som kommunerna får, också något som drabbar ålänningarna i slutändan. Tittar man på landskapsregeringens egen verksamhet, konsumtionsutgifterna, så ökar de faktiskt med 1,1 procent. När lantrådet säger att vi har tagit det svåraste först så tycker jag ändå att man har gjort det lite väl enkelt för sig när man rullar över sparbetinget på tredje part.

Sedan får jag konstatera att det har sina fördelar att skicka ut motionerna på förhand. För en gångs skull ska vi väl få igenom motionen när det gäller de 1 000 nya bäddarna som lantrådet uttalade stöd för, det tackar vi för redan nu.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Det är väldigt lätt att säga så som ltl Eriksson eftersom ett långt och i diket arbete med budgeten. Jag tror att om vi är uppriktiga så ser också ltl Eriksson att kursen är lagd åt rätt håll och vi är på rätt väg.

Ser man långsiktigt, vilket finansministern närmare kommer att presentera, så är det just det svåraste som vi har tagit tag i först, nämligen de egna konsumtionsutgifterna. Men det är sagt, vi är fortfarande inte i mål förrän budgeten är i balans. Vi har ett tufft arbete framför oss. Från första stund har vi sagt att vi ska vara på fast mark igen 2015 och dit är vi på väg.

Vad gäller de 1 000 bäddplatserna tycker jag att ltl Eriksson ska vara uppriktig och säga att det är ett initiativ som regeringen redan har tagit och vi är på gång att bilda en arbetsgrupp.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Det var många fina ord och formuleringar i lantrådet visionära tal. Lantrådet sade att det ska bli konkretiseringar 2013. Alla ska med i landskapsregeringens konkreta arbete.

I den här budgeten efterlyser vi de konkreta linjerna, de politiska linjerna. Ja, man tillsätter många arbetsgrupper, man har många utredningar men var är den politiska riktlinjen t.ex. för samhällsreformen? Hur ska man i sista ändan, i verkligheten, sköta det åländska samhället i framtiden? Ska man låta arbetsgrupperna jobba fram detta utan politiska riktlinjer? Det är mer administration och förvaltning.

Övergripande planering ska nu äntligen till stånd. Jag hoppas att landskapsregeringspartierna faktiskt har enats kring en heltäckande planering.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Jag får tacka för vtm Erikssons beröm om talet. Jag hoppas att det kändes visionärt och klart.

Vad gäller arbetsgrupperna så är det inte sant att de inte skulle ha politiska riktlinjer. Tvärtom, det är mycket starka grupper inom både infrastruktur och social service. Grupperna består både tjänstemän och politiker både från kommunalt håll och från lagtinget. Jag har fullt förtroende för att de här arbetsgrupperna kommer att leda fram till konkreta modeller. Den politiska beställningen är ju väldigt tydlig. Nu är det dags för en omstrukturering på det kommunala planet inom de här områdena och den ska sjösättas så fort det är klart.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! De stora reformernas tid sade lantrådet. Lantrådet har haft ansvaret som regeringschef i ganska precis ett år. Man blir bekymrad när man hör att lantrådet säger att vårt mål är att bli väldigt konkreta i reformarbetet under 2013. Det är gått ett år för att komma fram till att man ska bli konkret under det kommande året, då blir man faktiskt bekymrad. Den bilden som man får av den här budgeten är att det mesta är olöst ännu. Det mesta ska ännu vara föremål för politiskt beslutsfattande i framtiden. Därför blir väldigt många människor, inklusive vi liberaler, oroliga för om lantrådet verkligen har de politiska krafterna för att föra de här reformerna i mål. Under ett år borde man ha kunnat konkretisera arbetet och inte ha det som mål för följande år.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Jag är inte alls orolig för vare sig styrkan eller förmågan att driva det här arbetet framåt. Så länge vi hjälps åt så kommer det att gå riktigt bra. Jag är mera orolig för att det finns sådana som inte kommer att jobba med oss utan snarare i motsatt riktning och då tjänar man inte det åländska samhället och framtiden. Jag hoppas att vi faktiskt kan hitta ett sätt här att jobba framåt på ett konstruktivt sätt. Det är snarare så att vi lite får hålla emot för att inte för tidigt komma fram till lösningar och konkreta besked som pressas fram från olika håll. Man ska faktiskt lägga fram förslagen när de är mogna, tillräckligt bearbetade och vi har en gemensam syn på hur vi går vidare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Lantrådet nämner ett ökat behov av samhällsplanering. Vad är tanken bakom det här? Ska man centralisera planeringen av samhället genom att ta bort möjligheten för kommunerna? Idag har kommunerna monopol på planeringen. Är det tänkt att man ska ta bort planeringen från kommunerna och lyfta planeringen till någon centraliserad verksamhet eller vad är tanken?

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för den frågan. Jag tror att det bästa just nu är att aktivera de möjligheter som landskapet redan har genom 11 § i plan- och bygglagen som har funnits redan 2008, men som ingen har använt. Det är att aktivera sådana instrument som redan finns i vår verktygsbox. Det här är tyvärr ett område som man politiskt inte har prioriterat tillräckligt mycket under den förra perioden, anser jag. Nu tar vi tag i det och jobbar tillsvidare i samarbete med kommunerna när det gäller den här frågan.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vicelantrådet Roger Nordlund

Fru talman! Ärade ledamöter, bästa lyssnare, det budgetförslag som vi nu har att ta ställning till och debattera i flera dagar är ett första steg i förverkligandet av den omställningsbudget som den här landskapsregeringen antog under våren. Målet är klart och tydligt; vi vill ha en budget i balans senast 2015. Det här betyder att den kostnadsstruktur som landskapet har måste minska med cirka 10 miljoner euro och det är väldigt mycket pengar i en budget som till väldigt stor del består av konsumtionsutgifter. För att det här ska lyckas krävs det nytänkande. Vi måste genomföra de reformer som lantrådet redan har nämnt. Det kommer också att krävas mycket vilja till samarbete och förmåga till långsiktigt tänkande för att kunna möta de utmaningar som vi har framför oss. Vi får inte förlora oss i detaljer utan vi måste se helheten och nyttan för hela Åland.

Samtidigt som vi måste vidta alla de här åtgärderna så måste vi också beakta konjunkturen, verkligheten som vi lever i. Vi har idag ett behov av att stimulera och upprätthålla sysselsättningen. Samtidigt har vi ett behov av att skapa en kostnadskostym, i landskapets offentliga förvaltning och i hela den offentliga förvaltningen på Åland, som de facto är lite mindre än vad den är idag, om vi ska kunna få balans i ekonomin långsiktigt.

Fru talman! Den föreliggande budgeten innehåller cirka 331 miljoner. Det är en omsättningsökning på cirka 2,4 procent. Den här ökningen beror bl.a. på ökade investeringar.

Man kan indela landskapsbudgeten i tre eller fyra huvudsakliga områden. Det ena området är konsumtionsutgifter, löner huvudsakligen. Av dessa 331 miljoner är cirka 191 miljoner just konsumtionsutgifter. De ökar också lite grann, med 1,1 procent, men det är de facto lägre än vad den allmänna löneutvecklingen är.

Det andra området är överföringsutgifterna som är cirka 113 miljoner euro. Där finns överföringar mellan landskapet och kommunerna, EU-program osv. De ökar med ungefär 8,9 procent.

Sedan har vi investeringar i budgeten, cirka 20 miljoner. Där ökade vi med 20,7 procent. Vi ökar landskapets investeringar med 20,7 procent med syftet att försöka stimulera och hålla igång det åländska samhället.

För att sedan få matematiken att gå ihop, för den som har räknat, så har vi i budgeten också lån och övriga utgifter på cirka 7 miljoner euro. Tillsammans blir detta ungefär 331 miljoner euro som vi ska använda för att hålla ”Ab Åland” igång under 2013.

Om vi tittar på konsumtionsutgifterna så är det där som vi har de största behoven att göra de strukturella inbesparingarna.

Man kan först glädjas åt att vi ser effekterna av reformen med Ålands gymnasium. Det syns i budgeten för 2013. Jag har gott hopp om att det ska synas ännu mera de följande åren.

Det som är väldigt viktigt att tänka på när man säger att vi ska spara, spara och spara framförallt på konsumtionsutgifter, att 41 procent av konsumtionsutgifterna härrör sig från Ålands hälso- och sjukvård. Nästan hälften tillhör det område som vi alla ålänningar prioritera högst av allt. Vi måste därför under det kommande året ha en diskussion kring vårdnivåer. Vi har sagt att vi kommer till lagtinget med ett meddelande under nästa år om de här sakerna. Det är väldigt svåra saker, men den diskussionen tas i alla samhällen och den diskussionen måste också tas i vårt samhälle. Man måste se över organisationen för ÅHS. Vilken nivå ska vi ha på avgifterna? Allt det här är en stor utmaning för det är ett väldigt känsligt område. Men det är samtidigt den största utgiftsposten i vår gemensamma budget. Hur högt prioriterat vården än är så måste vi alla ta ansvar för att den bedrivs så kostnadseffektivt och klokt som möjligt.

I den här budgeten står trafikavdelningen för de största förändringarna. Ni har alla läst, och kanske också varit med och debatterat, om turlisteförändringar och också den kommande planerade driftsprivatiseringen samt kortruttsarbetet. I det här budgetförslaget är den absolut största förändringen det som har med turlistorna att göra. Det är en nödvändig förändring, dels för att vi ska kunna få skärgårdstrafiken så kostnadseffektiv som möjligt, men också för att kunna möta de ökade kostnader som finns på bränslesidan. Det kan inte vara så att trafikavdelningen och skärgårdstrafiken äter upp en större och större del av den gemensamma kakan. Vi måste försöka hitta lösningar tillsammans som medför att man håller sin proportionella del av vår gemensamma budget.

Sammantaget gör trafikavdelningen och ett antal smärre förändringar inom de olika avdelningarna att antalet tjänster de facto minskar med 47 under det kommande budgetåret. 47 tjänster ska bort ur den egna verksamheten och då har vi inte räknat med driftsprivatiseringen av Skarven. Kommer driftsprivatiseringen att verkställas, beroende på i vilken form, så kan det innebära ytterligare 17-18 färre tjänster. Det är antagligen den största förändringen, som de facto har reell betydelse, som någonsin har gjorts i en åländsk budget.

Målsättningen är att vi ska klara det här med så kallade naturliga avgångar och olika former av omplaceringar. Jag vågar inte lova att vi kommer att klara det till hundra procent, men vi ligger mycket nära. Driftsprivatiseringen av Skarven ligger utanför det här paketet. Det måste ha sin speciella diskussion och skola. Men sammantaget sparar vi 2,5 miljoner på effekterna av de här åtgärderna på konsumtionsutgifterna. Det är ett bra första steg i riktning mot att uppnå inbesparingar på 10 miljoner, som jag nämnde tidigare, vilket vi har behov av när det gäller den strukturella kostnadsbiten.

Fru talman! Nästa fas som vi går in i är det som lantrådet redan nämnde; samhällsservicereformen. Ett planeringsarbete är gjort under det här året 2012. Nu jobbar arbetsgrupperna intensivt till början av 2013. För att kunna uppnå våra mål måste vi sedan se konkreta resultat, också på kostnadssidan, i slutet på 2013 och framförallt i budgeten för 2014. Då ska vi se effekter som ska vara till fördel för skattebetalarna, både i landskapets budget och i den kommunala sektorns budgeter.

Jag upplevde själv att den debatt som har förekommit kring samhällsservicereformen har först varit lite avvaktande. Allt förändringsarbete möts ofta avvaktande och med viss rädsla. Men när man väl har kommit över den fasen så ser man också vilka fantastiska möjligheter det finns i vårt småskaliga åländska samhället. Vi kan de facto åstadkomma olika former av naturliga samarbeten, rationaliseringar och därmed också kostnadseffektiviseringar. Jag tror att de här konkreta projekten, som lantrådet redan nämnde, samt det generella nytänkandet, som jag upplever både inom landskapsförvaltningen och inom den kommunala sektorn, kommer också att ge pluseffekter som vi ännu idag inte kan överskåda. Men vi behöver också dessa pluseffekter.

Det tredje stora området när det gäller kostnaderna är de så kallade överföringsutgifterna. Dit hör det kommunala paketet. Summan av det kommunala paketet är att landskapet minskar överföringarna med cirka 1 miljon. De huvudsakliga ingredienserna i det här kommunala paketet är att Gullåsenavgiften slopas, enligt den gällande lagen, med 3 miljoner som är till den kommunala sektorns fördel. Vi justerar överföringarna till kommunerna med 4 miljoner som vi minskar

Sedan har vi den andra stora biten, kompensationen av sjukdomskostnadsavdraget. Det är ett avdrag som man får göra i den kommunala beskattningen och som landskapet kompenserar. Sedan finns det också några smärre andra justeringar. Sammantaget medför detta att nettot mellan landskapet och kommunsektorn blir 1 miljon minus. Det är helt riktigt att vi sätter ett kostnadstryck också på den kommunala sektorn. På samma sätt som våra egna verksamheter så måste också kommunerna vara med och se till att vi får helheten att fungera och ta ett solidariskt ansvar. Även medborgarna är med och deltar i det här arbetet, 925 000 euro blir nettoeffekten för de enskilda medborgarna genom de minskade avdragen som vi gör.

Sedan har vi investeringarna. Här ser siffrorna bra ut i budgeten, som jag sade så är ökningen 20,7 procent. Men de facto känner jag ändå en viss oro för hela investeringsnivån när det gäller offentlig sektor. Många av de stora projekten, framförallt i Mariehamns stad, har blivit eller håller på att bli färdiga och vi ser inte så många nya projekt på marknaden just nu. Detta medför att vi kan anta att det kommer att bli en viss nedgång. Jag har sagt det tidigare och jag upprepar; det finns ett behov av att vi gör någon form av samhällskontrakt mellan landskapet och kommunerna och ser vad vi tillsammans kan göra genom att använda pengarna i vår egen investeringsbudget och PAF-pengarna som vi har i budgeten. Vi måste se om vi kan göra något gemensamt bra som håller igång sysselsättningen i det åländska samhället. Många små projekt kan tillsammans göra en ganska stor å i det här sammanhanget.

Vi ska inte heller glömma att vi har det största projektet genom tiderna, nämligen byggandet och förverkligandet av Finlandskabeln som går igång under 2013. Det är ett projekt på ungefär 125 miljoner euro som finansieras av abonnenterna, aktiekapital från landskapet och extra anslag från Finland. Jag har sett någonstans i debatten att man pratar om PAF- pengar här, men det rör sig nog om ett missförstånd.

På den privata sidan har vi Viking Lines som kommer med ett nytt stort fantastiskt fartyg. Eckerölinjen kommer också med ett nytt fartyg snart. Visst finns det positiva saker och en framtidstro i vårt samhälle. Vi ska försöka medverka till att hålla igång samhället så gott det går.

Fru talman! Sammantaget för 2013, trots dessa åtgärder som vi har initierat och vidtar, så blir det ändå ett underskott på 5,9 miljoner. Då har vi också utnyttjat det sista som finns kvar i den så kallade utjämningsfonden. Tyvärr så måste man medge att underskottet är 1 miljon högre än vad vi i omställningsbudgeten hade tänkt oss. Det visar bara på de svårigheter som har vuxit under resans gång i och med att vi fick 3-4 miljoner lägre inkomster än vad vi trodde för ungefär ett år sedan.

För år 2014 är prognosen att vi ska ett underskott på cirka 7 miljoner. För år 2015 är prognosen att vi ska ha ett överskott på cirka 2 miljoner euro. Det här bygger på att utvecklingen fortsätter ungefär som den är idag när det gäller inkomstutvecklingen och att ingenting dramatiskt händer i världen, Europa eller i Finland, eftersom vi till väldigt stor del är beroende av klumpsumman och de intäkter vi får därifrån. Samtidigt måste vi också se till att vi håller i gång näringslivet så bra som möjligt eftersom skattegottgörelsen är en stor del av vår inkomst.

Klumpsumman står ungefär för 212 miljoner euro. I stora drag består 2/3 av våra inkomster av klumpsumman. Skattegottgörelsen beräknas vara 9,5 miljoner, återbäringen av lotteriskatten 11,5 miljoner och resten är avgifter och olika överföringar. Avgifterna är ganska stor del av vår finansiering av budgeten.

Förutom de kostnadsinbesparingar som vi har initierat så har vi också behov av att se hur vi i framtiden ska kunna utnyttja de resurser som finns på bästa möjliga sätt. Jag tänker på pensionsfonden, en fond som idag förvaltar cirka 340 miljoner euro fördelade på olika fonder runt om i Norden och Europa. Vi föreslår i samband med budgeten att pensionsfonden ska kunna vara med och förverkliga och bygga det så kallade polishuset. På det sättet behöver man inte belasta vår investeringsbudget, i stället får man en driftkostnad under ett antal år framåt i budgeten.

Fru talman! Vi har också överskottet inom PAF. Tidigare regeringar och den här regeringen har redan börjat använda PAF-medel och prövat sig fram utöver de ordinarie ändamålen. Vi föreslår i det här budgetförslaget att man ska kunna använda sig av PAF-medel, dels på det traditionella sättet att de verksamheterna ska tryggas, men också när det gäller omställning till grön energi och den typen av verksamheter som är bra för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. Vi hör gärna synpunkter kring det här. Vi vill ha så kloka skrivningar som möjligt i det betänkandet som kommer så småningom från finans- och näringsutskottet. Det här är en viktig diskussion och innehåller väldigt många olika dimensioner. Vi från landskapsregeringen vill vara helt öppna med hur vi tänker och vilka åtgärder vi föreslår. Vi tycker också att det är väldigt viktigt att när det gäller allt vi gör med PAF, hur PAF arbetar och hur vi använder PAF-medlem, så ska det finnas en allmän acceptans i det åländska samhället.

Fru talman! Vi kallar den föreliggande budgeten för en arbetsbudget som sparar, förändrar och hoppeligen också stimulerar till tillväxt. Det är tillväxt som vi behöver på många olika sätt.

Budgeten är viktig men viktigast är ändå att vårda och förkovra det humankapital vi har här på Åland, de enskilda människorna. Där människorna växer, där växer också samhällena. Tack, fru talman.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag vill givetvis passa på att gratulera finansministern på födelsedagen.

I sak håller jag med när finansministern säger att man borde få bort 10 miljoner från konsumtionsutgifterna för att vi ska få budgeten i balans 2015. Det är just detta som vi har vänt oss emot, istället för att se till att man får bort dessa 10 miljoner så ökar de facto konsumtionsutgifterna med 2 miljoner. Därför har vi lagt våra alternativa förslag.

Även när man pratar om en budget i balans så är det intressant att försöka utreda om vi pratar om samma sak. Jag tror att finansminister Nordlund menar att en budget i balans innebär ett isolerat år för sig, medan jag menar att man också borde få bort det ackumulerade underskottet för att budgeten verkligen ska kunna kallas för att vara balans.

Sedan tycker jag att finansminister Nordlund lite förenklar när han beskriver nettoeffekterna mellan kommunerna och landskapet. Han glömmer bl.a. kostnaderna som kommunerna får för ändringen när det gäller ändringen av Gullåsen, Grelsby och han glömmer att understöden för kommunala vägar, vatten och avlopp försvinner, så nettoeffekten är de facto betydligt större.

Talmannen

Tiden är ute!

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Tack!

När det gäller en budget i balans så har jag ett långsiktigt perspektiv på det. Avsikten är att vi ska uppnå balanspunkten 2015. Sedan kommer det säkert att variera lite år för år, kanske vi någon gång är vi lite under, hoppeligen är vi flera år över budget så att vi också kan bygga upp en liten reserv. Det är de facto tack vare den utjämningsfond som vi byggde upp här under den första halvan av 2000-talet som vi har kunnat leva och kan leva som vi gör här på Åland idag, utan att behöva gå till banken. Vi måste först nu försöka få den här kostnadskostymen på rätt och sedan också skapa möjligheter att bygga upp lite reserver så att vi kan känna en trygghet inför framtiden. Det är det som jag menar med en budget i balans.

Ser man bakåt så verkar det som om vi ligger ungefär på den inkomstnivå som man kan förvänta sig långsiktigt att ha för Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Landskapsregeringen anser att kommunerna har skyldighet att ersätta landskapet för kostnaderna för att bygga upp den nya geriatriska kliniken, den nya Gullåsen. Men kommunerna har faktiskt tagit hem sina äldre och därmed tagit ansvaret och kostnaderna. Jag tycker att det brister i landskapsregeringens logik. Vi får fler och fler äldre. Nu när landskapsregeringen och lagtinget ska ta sitt ansvar i äldreomsorgen så ska kommunerna också betala. Det brister i landskapsregeringens logik.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det är ju beklagligt om det brister i landskapsregeringens logik för då brister det de facto också hela i lagtingets logik, eftersom allt det här bygger på en lagstiftning som har antagits av lagtinget för några år sedan. När kostnadsansvaret tas bort ska det egentligen justeras i samband med landskapsandelarna. Det är klart och tydligt i den landskapslagstiftning som vi har. En läxa som man kan lära sig i av det här är att man borde ha rett upp detta när den här landskapslagstiftningen var aktuell och inte i efterhand. Tyvärr blir det här en diskussion som antagligen kan pågå i oändlighet om vem som har rätt och fel.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag har en fortsättning på det som diskuterades i förra replikväxlingen. Det som lagtinget tog ställning till då var det som stod i en allmän motivering till en landskapslag om ÅHS verksamhet. Det stod uttryckligen att det fanns en kostnad på 3 miljoner för kommunerna för att ha de äldre vid ÅHS. Men den saken skulle man se på i samband med en utvärdering av landskapsandelssystemet och i så fall ändra i lagstiftningen om landskapsandelar. Redan till den delen så har landskapsregeringen fullständigt avvikit, man har tagit sig friheten att föreslå en annan variant, avgift för kommunerna. Att hävda att man följer lagtingets beslut är att hävda för mycket.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Om jag kommer ihåg rätt så står det i framställningen; ”skall beaktas i samband med”. Så långt ger jag ltl Perämaa rätt att det borde ha varit inne i landskapsandelarna. Men det var väldigt svårt att hitta en konsensus kring det, framförallt mellan centralkommunerna och de perifera landsbygdskommunerna. Därför valde vi, efter långa och många diskussioner, den här modellen där vi tar per person. På det sättet fick vi en fördelning som på ett sätt kan anses vara rättvis.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Samma tema från en annan vinkel. Vi har nu en remissdebatt över nästa års budgetförslag. Det framgår att landskapet räknar med en inkomst på grund av en justering av överföringar mellan landskapet och kommunerna. Det bör rimligtvis regleras i lag om man avser att driva in pengar av kommunerna. Vi har ingen lag och vi befinner oss nu i en remissdebatt. Hur ska man hantera den frågan överhuvudtaget? Kommer det en lag och i så fall en hurdan lag?

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag har ett kort svar; ja, det kommer en lagstiftning. Tyvärr är vi lite försenade med det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag fortsätter på Gullåsen. Det har varit en medveten åtgärd från landskapets sida att ha höga avgifter på Gullåsen för att sporra kommunerna att bygga upp sin socialvård hemmavid. Nu har kommunerna gjort det och då ska man ändå fortsätta att betala på samma sätt till landskapet, trots att man nu sköter de äldre i enlighet med den plan som man funnits. Det är därför som landskapsregeringens resonemang haltar. Man kan inte lägga på kommunerna en gång till att betala när man redan betalar för de äldre när de bor hemma i kommunerna eller på De Gamlas Hem. Landskapsregeringen för en problematisk argumentation.

Avsikten med att man ska gå in och titta över landskapsandelarna har varit att man ska se på strömningen mellan kommunerna och landskapet och då måste man beakta alla faktorer.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Man kan kort säga att från och med nästa år lever vi enligt en ansvarsfördelning och den kostnadsfördelning som egentligen är den korrekta. Det har varit ett special läge under ett antal år, där kommunerna har haft ett antal personer på Gullåsen och sedan har man betalat för det. Men det har inte varit tanken, utan tanken är att det ska vara precis som det är. När man gjorde den här lagstiftningen för några år sedan då sades det klart och tydligt att det här skulle beaktas i landskapsandelarna när det här avslutades den sista december 2012 och det är detta som vi gör nu. Vi har tyvärr inte lyckats få in det i landskapsandelarna eftersom det finns så väldigt många olika parametrar som påverkar det här så att de kan slå snett. Därför valde vi den här modellen att ta det per person runt hela Åland. Man kan ha olika åsikter om det är rätt eller fel, men det är i varje fall ett sätt att räkna ut det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Vicelantrådet sade att investeringssidan ser bra ut. Jag kan hålla med om att det är investeringar på 20 miljoner i budgeten och att det plus 20 procent jämfört med året innan. Vi behöver komma ihåg att år 2008 investerades det 30 miljoner och år 2010 investerades det 23 miljoner. Om man jämför med de siffrorna så har investeringsdelen gått ner med 35 procent kontra 14 procent. Man börjar mera komma upp till en normal nivå som man tidigare har haft.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag försökte säga att investeringen ökar med 20,7 procent. Jag ser det samtidigt som ett av våra absoluta arbetsprojekt, både för landskapsregeringen men också regeringen tillsammans med kommunerna och näringslivet, att försöka hålla igång de här investeringarna. Jag har tagit initiativ till att inleda en sådan diskussion med kommunförbundet och ltl Tony Asumaa. Jag hoppas att vi ska kunna fortsätta, för vi har ett gemensamt intresse att hålla igång sysselsättningen här på Åland, framförallt för att kommunernas inkomster ska kunna hållas på en bra nivå. Det finns en direkt korrelation mellan skatteintäkter och sysselsättning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tycker att det är intressant att vicelantrådet tar upp detta med att kommunerna slutar investera. I bilaga 3 i budgetförslaget finns en uppställning av kommunernas och landskapets sammanlagda investeringar. Man kan notera att år 2012 investerade vi tillsammans 40,5 miljoner och år 2014 uppskattar man att vi kommer att investera 23,1 miljoner. Är detta verkligen att hålla hjulen igång i samhället? Jag tycker att det är lite dubbelmoral att bekymra sig över att kommunerna slutar investera när man samtidigt faktiskt minskar deras ekonomiska handlingsutrymme. Som finansminister kan man inte vara särskilt förvånad att kommunerna slutar att investera när man bedriver en sådan ekonomisk politik.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag tycker att investeringsdiskussionen är väldigt viktig och att vi håller igång investeringarna. Samtidigt ska man också komma ihåg att det finns en viss fördel med att offentlig sektor drar ner på sitt byggande lite grann för det ger det privata näringslivet utrymme att bygga och att bygga till relativt goda priser. Det gäller också att hitta den här balansen i samhället. Jag tror att vi är på väg åt rätt riktning.

Ltl Jonsson nämnde år 2014 och kommunerna. Jag har också lärt mig av erfarenhet att år 2014 kan det se annorlunda ut på den kommunala investeringsplanen än vad det gör idag. Det brukar traditionellt komma nya projekt. Jag är relativt övertygad om att nya projekt också kommer år 2014.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Den övergripande delen för budgeten 2013 är presenterad. Vi går nu över till gruppanföranden. Talmanskonferensens rekommenderade taltid för gruppanförande är 15 minuter. Tiden kommer att synas här på skärmarna här i salen.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Landskapsregeringen har på ett förnuftigt och ekonomiskt sätt lagt fram ett budgetförslag med sikte på att budgeten ska vara i balans senast år 2015. Det är nu viktigt, fru talman, att försiktighet och återhållsamhet råder i ekonomin då mycket stor osäkerhet råder i Finland, Europa och i hela världen. Stora delar av Europa och världen upplever för närvarande skuldkris av ganska stora mått. Det har vi sett och upplevt till leda under ett antal år. Tyvärr så kommer skuldkrisen att påverka alla oss i minst fem år till.

Ser vi på värdens länders skulder så ligger Japan och Island i topp med över 200 procent i skuld av bruttonationalprodukten, BNP. Fler Europeiska länder ligger över 100 procent.

Finland som har den högsta statskuld av de Nordiska länderna, utom Island, har en skuld på cirka 50 procent av BNP. Finlands statskuld är nu uppe i hisnande 90 000 miljoner euro och skulden växer för närvarande med 7 000 miljoner per år. Det här är naturligtvis ohållbart, något måste göras.

Ändå anser ekonomerna att Finland har en hygglig ekonomi om man med jämför med många andra länders ekonomi.  Alla inser att det här inte är hållbart. Dessutom tillkommer i Finland och i andra länder den andra offentliga skuldsättningen, den kommunala skuldsättningen, landstingens skuldsättning osv.

Skulle landskapet Åland ha en skuld på 50 procent av BNP så skulle vi ha 550 miljoner euro i lån. Om vi jämför med den ränta man har Finland på 2,5 procent så skulle vår budget belastas av ett utgiftsmoment på 14 miljoner i räntekostnader. 14 miljoner motsvarar nästan hela gymnasialstadiet på Åland, så mycket till skulle vi behöva spara för att få budgeten i balans.

Skulle vi ha 100procent i skuld av BNP och dessutom vilja börja amortera på lånet så inser alla att vi skulle vara i en hopplös situation.

Fru talman!  Nå, nu är vi så lyckligt lottade på Åland att de som kämpade för självstyrelsen en gång i tiden har gett oss verktyg att ganska långtgående bestämma över vår egen ekonomi, särrättigheter och välfärd.

Med dessa verktyg i hand så sparades det ungefär 160 miljoner euro under de goda åren 1995–2007. Dessa sparade pengar har nu varit guld värda under den rådande lågkonjunkturen.  Idag återstår50 miljoner euro av dessa sparade pengar på 160 miljoner. 30 miljoner bör finnas som likviditet så vi är nära gränsen att börja låna pengar.

Jag har i helgen roat mig med att titta på samtliga partiers valprogram. Alla lovade att vi inte skulle uppta lån. Upp till bevis, kära kollegor.

Fru talman! Ändå har vi ett bättre läge än många andra, vi är skuldfria.

Ser på den andra offentliga sektorn, kommunerna, så är skuldbördan ganska låg vad gäller genomsnittet, men en del kommuner har för hög upplåning. Ålands kommuner har en skuldbörda som motsvarar ca 6 procent av BNP vilket måste vara acceptabelt. Kommunerna har egentligen skött sig ganska bra. Man kan också konstatera att kommunernas lånebörda har varit stabil de senaste åren och tendensen är nu en minskning.

Som jag tidigare sade, fru talman, så är vårt välstånd, både ekonomiskt och livskvalitetsmässigt, mycket beroende på vår självstyrelse. Vår självstyrelse ger oss rätt att bestämma över de viktigaste områdena vad gäller kommunerna, hälsovård, skola och barndagvård osv.

Vi har också för Åland de helt avgörande frågorna i vår hand såsom näringsrätt, jordförvärvsrätt och hembygdsrätt som i sig garanterar att de bosatta ålänningarna har råd att köpa sej jordegendomar, en tomt eller andra fasta egendomar. Vår självstyrelse garanterar också vårt svenska språk.

Självstyrelsen ger oss också rätt att bestämma över den för Åland så viktiga kommunala självstyrelsen. En kommunal självstyrelse garanterar en stark centralort, levande landsbygd och skärgård. Ja, man kan nog säga att det är i självstyrelsens anda och mening att ”Hela Åland skall leva”.

Därför anser centern att kommunerna även i fortsättningen ska ges verksamhetsförutsättningar att fortsätta som självständiga kommuner. Centern kommer inte att medverka till någon form av tvångssammanslagningar. En helt avgörande del att hela Åland skall leva är att behålla nuvarande kommunstruktur så länge kommunerna själva vill det.

Fru talman! Varför påstår centern detta? Vi kan ta ett exempel: Skulle Norra Ålands kommuner, dvs. Finström, Saltvik, Sund, Geta, Vårdö, Kumlinge och Brändö, slås ihop till en kommun så skulle den kommunen bestå av 7 100 innevånare. Om dess fullmäktige skulle bestå av 20 personer så skulle det statistiskt efter folkmängd bli så att Brändö, Kumlinge, Vårdö och Geta regioner skulle få en plats vardera. Sundsregionen skulle få 3 platser, Saltvik 5 och Finström 7. Således, fru talman, skulle Saltviks och Finströms regioner få egen majoritet i denna stora norra Ålands kommun. Ganska snabbt efter valet, när fullmäktige intar sina platser, så uppstår det förstås ärenden som betyder besparingar. Nu uppstår det självklara i en demokrati och det är att majoriteten bestämmer. Majoriteten har förstås, för att få så många röster som möjligt, lovat att gynna sin hemort dvs. i detta exempel Saltvik och Finström. Finns det nu någon som tror att majoriteten skulle gå emot sina väljare och välja att placera skolor, daghem och äldreomsorg i Brändö, Kumlinge, Vårdö, Geta eller Sund? Nej knappast, fru talman, det allra mesta skulle bli i Saltvik och Finström på de andra regionernas bekostnad. Som sagt majoriteten skulle i det här exemplet ha funnits i Saltvik och Finström och i demokrati bestämmer majoriteten.

Exakt på samma sätt skulle det ske inom de andra regionerna på Åland. Glesbygden skulle utarmas och centralorter skulle stärkas.

Nej, fru talman, vi har många bevis på att lokalpolitiker och det lokala näringslivet agerar motor tillsammans, för sin egen skull, för sin egen kommuns skull och därmed i praktiken för hela Ålands skull. Detta oberoende om de finns i skärgården, landsbygden eller centralorten.

Se bara på Chips tillkomst i Saltvik, liksom fiskodlingen och förädlingen på Föglö, växthusodlingen på Simskäla, Allhallen och Curlingbanan i Eckerö, Havsvidden i Geta, Godbycentrum, Maxingeområdet i Jomala, Alandica och nya Sjöfartsmuséet i Mariehamn och många fler. Dessa projekt har tillkommit tack vare lokala politikers arbete tillsammans med näringslivet. Var och en politiker och var och en i näringslivet har jobbat för sin region och för sig.

Fru talman! Hela Åland skall leva i symbios med varandra så att hela Åland kan vara levande till lika gagn för alla.

Säkert, fru talman, skulle ett fåtal gynnas av en centralisering av makten och samhällsservicereformen men det stora flertalet skulle förlora. Det skulle bli ett fåtals Väl men mångas Ve.

Centerns fullständiga övertygelse är att ålänningarna vill ha ett eller flera starka centralorter samt en levande och livskraftig landsbygd och skärgård. Det kan vi endast uppnå om bestämmanderätten finns kvar i de kommunerna.

Fru talman! Om det är någon eller några kommuner som inte lägre vill eller förmår vara självständiga så kommer centern naturligtvis att arbeta för denna vilja.

Centern anser dock att vissa förändringar måste göras för att det ska vara möjligt att behålla självständiga kommuner.

För det första gäller det att få till stånd en digital agenda för så många områden inom samhällsservicen som det är praktiskt och ekonomiskt möjligt. Kort sagt att använda nätet mera.

Det andra är att se över möjligheterna att få den tekniska sektorn inom landskapet och kommunerna mera konkurrensutsatt vilket åtminstone för Mariehamn och landskapet skulle medföra stora besparingar.

Det tredje är att sammanföra barnskyddet, missbrukarvården, specialomsorgen och handikappservicen under en eller några kommunala hattar där bl.a. finansieringen skulle göras mera solidariskt över kommungränserna.

Med dessa åsikter så stöder centern det strama budgetförslaget för år 2013 så att balans uppnås senast år 2015, precis som alla partier lovade i senaste valrörelse.

Då det inte finns några genvägar till en budget i balans så kommer denna budget, när den har klubbats, att medföra något sämre service, något dyrare allmän service och något högre skatt. Men något umbärande för oss alla som bor i ett av värdens rikaste hörn kommer denna och kommande budgetar inte att medföra.

När lagtinget antar denna budget så återstår ett hårt arbete för regeringen att infria lagtingets beslut som åtminstone vi i regeringsblocket måste stöda. Tack, fru talman.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Kollegan Runar Karlssons ekonomiska analys var mycket intressant och riktig, vad jag kan förstå. De 50 miljoner euro som nu finns är alltså huvudsakligen outnyttjade reserveringsanslag från tidigare år, så det är gott och väl.

Också vad gäller upplåning är det säkert precis som kollegan Karlsson säger, vilket alla partier säger, definitivt liberalerna.

Jag går till sidan 35 i budgetförslaget där vicelantrådet och lantrådet säger; ”med hänvisning till ovanstående får landskapsregeringen vördsamt föreslå att lagtinget antar följande förslag till budget för landskapet Åland under 2013 samt bemyndigar landskapsregeringen att uppta för budgetens förverkligande erforderliga lån”. Budgeten innehåller inte några anslag för lån, men nog fullmakt. Jag ville bara påpeka hur det ligger till.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Enligt min ekonomiska analys så ska vi inte behöva uppta några lån i och med att det finns cirka 50 miljoner i kassan. Jag kan inte riktigt svara på varför man ändå har skrivit så där. Kanske finansministern kan svara på det vid tillfälle.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ltl Runar Karlssons anförande var intressant, särskilt när det gäller samhällsreformen. Vi hörde nyss både lantrådet och vicelantrådet som stod i talarstolen och sade att nu är det de stora reformernas tid. Vi ska genomföra stora reformer 2013.

 Vi har efterlyst politiska riktlinjer. Nu kom det väldigt tydliga politiska riktlinjer från centern. Jag tackar för det. Men det visar, som vi också har påtalat, att det finns väldigt olika syn mellan de olika regeringspartierna på samhällsreformen. Det ska bli mycket, mycket spännande att se var arbetsgrupperna landar i april och vilka konkreta förslag som kommer ut ur detta.

Hela Åland ska leva säger centern, hur ska alla kommuner leva när den ekonomiska basen dras undan?

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det som de här partierna har beslutat gemensamt är det som måste göras. Det gäller den digitala agendan, att använda nätet och få mera service oberoende av arbetstider. Det gäller den tekniska sektorn som måste konkurrensutsättas för att få ned kostnaderna. Det gäller också specialområden inom kommunerna; barnskydd, missbrukarvård osv. där måste man få en mer solidarisk ekonomisk hatt för att inte vissa kommuner ska bli oskäligt drabbade. Alla är väl mer eller mindre medvetna om att detta inte medför så oerhört stora besparingar, utan man måste göra det ändå för strukturens skull där det finns en del besparingar. Det kommer att betyda lite sämre service, lite högre avgifter och lite högre skatt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Redan nu spelas det svälta räv med kommunerna. Det är flera kommuner som har det mycket, mycket svårt. Kanske den största drivkraften att få in i reformarbetet är att inte enskilda kommuninnevånare ska komma i kläm.

Det finns bestämda uppfattningar hos dem som behärskar IT och i digitala agendor, att före man kan bestämma sig för något system så måste man ha klara och rediga strukturer. Det lönar sig inte att lägga ner massor med pengar före man vet hur strukturerna ska se ut.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag förstår inte riktigt exakt vad ltl Sjögren menar med strukturer, om hon menar kommunala strukturer eller vilka strukturer? Det är klart att man måste ha klart för sig vad man vill innan man kan börja ett utredningsjobb.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det här blir ju intressant. Vi diskuterar den röda boken, i den anges det inte att landskapsregeringen ska gå in för kommunsammanslagningar. Centern har kännedom om diskussionerna som har lett till det som man har enats om i den här boken. Då blir det spännande att centern markerar så starkt; hit men inte längre, vi går inte med på några kommunsammanslagningar. Då frågar man sig varför centern måste markera så hårt i den frågan i det här skedet?

Lantrådet sade att det var de stora reformernas tid. Centern sade att det inte kommer att bli så stora förändringar och man kommer inte att kunna spara så mycket pengar. De två stora partierna i landskapsregeringen för nu fram två vitt skilda bilder av den här processen. Vi i oppositionen har sagt hela tiden att det spretar väldigt mycket i den här frågan. Det betyder inte att jag menar att centern säger någonting som är enbart fel. Vi kan konstatera hurdan situationen är.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Visst är det stora reformer som är påbörjade i och med den digitala agendan, den tekniska sektorn och den sociala sidan. Det är jättestora saker som kan bli hur stora som helst, om det faller på plats och blir bra.

Vi från centern vill markera, i och med att det pågår en debatt i samhället både före valet och efter valet om hur många kommuner man ska ha, 1,5 eller 16. Vi vill visa att man inte sparar pengar genom att slå ihop kommunerna, utan då centraliseras servicen och detta tror vi är dyrare i längden. Vi kan se i statistiken att Mariehamn, som är den största kommunen, har högre nettodriftskostnader än landsbygden. Så det talar emot att det finns stordriftsfördelar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det var ett intressant anförande som ltl Karlsson höll. Jag kan konstatera att Ålands Framtid och centern är överens när det handlar om kommunernas situation. Karlsson sade att centern inte kommer att medverka till tvångssammanslagningar av kommunerna och det är bra. Men i verkligheten minskar understöden, samarbetsreformer börjar vittra sönder och nya lagar och nya påbud påförs hela tiden. Den kommunala strukturen undergrävs ju faktiskt sakta men säkert hela tiden, även detta tror jag att vi är överens om. Men skillnaden är att Ålands Framtid tyvärr är i opposition och centern är ett regeringsparti. Vad tänker centern riktigt göra åt detta? För det krävs nog faktiskt lite aktivitet nu.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! I de allmänna besparingarna så måste ju också kommunerna spara precis som alla andra. Vi har naturligtvis diskuterat och förhandlat oss till en lösning, precis som finansminister sade. Det är en absolut bra lösning tycker vi.

Vi kan också se att kommunerna överlag på Åland egentligen har ganska bra ekonomi. Det finns några kommuner som har lite problem. Av dessa 36 miljoner som ges sammanlagt till kommunerna så måste det kanske omfördelas lite så att de svagaste kommunerna får lite mera på de starkaste kommunernas bekostnad. Det går att lösa. Det handlar heller inte om några stora operationer att förmå de svagaste, som har problem, att få lite mera pengar. Jag tror att de starkaste kommunerna faktisk kan ge ifrån sig lite. Det är en lösning, det kanske också finns andra lösningar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Ltl Runar Karlsson sade för centerns del en hel del om ekonomin och talade om makrosiffror ute i världen. Han pratade mycket om skuldsättningen i USA och Europa. Jag väljer att inte upprepa för vi liberaler håller med om den grundläggande analys som centern förde fram. Det är sådana siffror och verkligheter som också påverkar oss i förlängningen.

Skuldkrisen är inte löst ännu. Den kräver fortfarande väldigt många åtgärder i många europeiska länder, även USA. Vi ser också hur skuldkrisen i Europa nu sätter sina politiska spår. Situationen i Grekland är allt annat än avundsvärd där hundratals tusen människor protesterar mot åtgärderna. De protesterar mot kraftiga försämringar i deras välfärd. En ekonomisk härdsmälta kan leda till ytterst stora politiska problem och i värsta fall till och med krig i förlängningen, så har skett historiskt. Nu säger jag inte att det är det som kommer att ske just nu, men så har skett tidigare.

Eftersom skuldkrisen fortsättningsvis härjar i vår världsdel så kan vi konstatera att det sätter det sina spår allt tydligare på den ekonomiska verkligheten i Finland, i vårt närområde Sverige och i förlängningen i den åländska ekonomin.

Den del av näringslivet som är exportberoende så deras verksamhet hackar betänkligt i både Finland och Sverige. Europa köper inte längre varor på samma sätt som tidigare. Detta medför att de ekonomiska siffror för dessa länder inte alls är lika positiva som de var bara för ett halvår sedan.

Därför ifrågasätter vi liberaler trovärdigheten i de prognoser som landskapsregeringen presenterar för oss, speciellt gällande åren 2014 år 2015. Landskapsregeringen tror att avräkningen ska stiga med 20 miljoner från 2013 till 2015. Sedan kan vi inte heller vara helt säkra på att avräkningsprognosen för 2013 kommer att hålla, 20 miljoner ökning på ett belopp som är lite över 20 miljoner. En ökning med 10 miljoner per år blir procentuellt en ganska stor ökning. Det torde vara ungefär fyra procent per år. Samtidigt ser vi nu och att man skriver ner tillväxtsiffrorna i Finland från att tidigare ha legat på några procent så nu tror man rätt allmänt på att tillväxten kanske kommer att vara ganska nära noll under 2013, möjligen stiga något litet. Men i verkligheten, just idag, torde man ligga på en minustillväxt.

Det är enkel matematik, kommer verkligen avräkningen att stiga så kraftigt som landskapsregeringen här föreslår? Vi får ändå vara rätt säkra på att landskapsregeringen utgår ifrån finansministeriets prognoser och siffror som finns i grunden. I Finland gör ju finansministeriet motsvarande prognoser. Men frågan är om dessa prognoser verkligen har skrivits ner till den nivå som kunde tyckas vara reell i förhållande till det som verkligen sker i vår omvärld just nu? Den som lever får se. Ingen kan avgöra det på förhand.

Vi ser att hela möjligheten till att få en landskapsekonomi balans till 2015 ligger i det faktum att den 20 miljoners ökning av avräkningen från 2013 till 2015 ska ske, annars kommer det här inte att lyckas.

Detta säger jag eftersom vi inte kan se i detta budgetförslag att det finns så särdeles många verkliga inbesparingsåtgärder för 2014 och 2015. Det som sker 2013 återkommer jag till.

Landskapsregeringen säger att man möjligen kan se vissa effekter av åtgärderna av samhällsservicereformen 2014 och 2015. Det här är ju väldigt vagt. Det är bra om det är så men det vet vi inte ännu.

Som motvikt till detta ska man lägga det som centern just framförde här via ltl Runar Karlsson. Uppenbarligen finns det i landskapsregeringen väldigt olika åsikter i den här frågan. Den som lever får se.

De konkreta målsättningarna, som lantrådet sade att vi ska uppnå till 2013, är inte särdeles konkreta ännu. Budgetboken handlar om 2013 och där finns en del inbesparingsåtgärder som finansministern var inne på. Man skär lite i skärgårdstrafiken och man gör vissa andra saker också. Det här leder uppenbarligen också till en viss personalminskning.

I huvudsak har vi den bilden att mycket av det som har lett till att underskottet är något lägre än vad det skulle ha varit annars beror på att man för över kostnader på dem som kallades för tredje part här tidigare. Man tar 4 miljoner euro av kommunerna. Det är så som vi ser det eftersom det finns mycket att diskutera gällande landskapsregeringens principiella hållning när man tar dessa pengar från kommunerna.  750 000 euro är en ren skattehöjning till invånarna, närmast för dem som har drabbats av sjukdomar. Det finns fortfarande 750 000 euro i kompensation till kommunerna, för andra halvan av sjukdomskostnadsavdraget, som inte ens är finansierat i den här budgeten. Det finns en minskning av diverse bidrag och produktionsstöd till företag bl.a. internationella investeringsbidrag där man minskar på anslagen. Man har inte längre produktionsstöd för förnyelsebara energiformer med i budgetförslaget för 2013.

Sammantaget vid en hastig genomgång så ser man att stöden och bidragen till företagen minskar med upp mot ungefär 1 miljon euro. Därutöver tänker man finansiera en del av de löpande verksamheterna med spelpengar, PAF-pengar.

Vi ser att kärnan i den här omställningen är att man överför kostnader på någon annan. Det är inte fullt lika mycket en verklig genomgång och ett verkligt resultat i strukturella förändringar av den egna verksamheten. Det ska komma senare sägs det. Den som lever får se hur det går med detta.

Sedan har vi ytterligare ett stort problem. Det tycks som om ÅHS är underfinansierat i det förslag som ligger på bordet. ÅHS verksamhet torde gå mot ett underskott på cirka 2,5 miljoner euro för 2012, detta år. Då går vi in i år 2013 med verksamheter som redan tidigare år har varit underfinansierade. Då frågar man sig om inte denna underfinansiering följer med till 2013? Det här är en viktig fråga, ÅHS är kanske vår viktigaste verksamhet. Finansministern borde redogöra för om faktiskt ÅHS går mot ett rejält underskott för år 2012 och hur detta kommer att påverka 2013.

De inbesparingar som föreslås för ÅHS täcker inte på något sätt det stora underskottet, såsom vi ser det.

Vi liberaler har lämnat ett stort antal budgetmotioner. Flera av dem innebär inbesparingar. Många av budgetmotionerna innebär ställningstaganden om hur man kunde förverkliga olika saker, strukturreformer, på ett annat sätt. Vår målsättning har varit att vi ska ta ansvar för ekonomin. Vi ska vara med och se till att vi kan balansera ekonomin på sikt. Vi pekar på att vi vill göra det på ett annat sätt. När man pratar strukturreformer så kan man inte alltid göra de åtgärderna enbart på ett år, det kan inte landskapsregeringen göra heller. I grunden finns vår absoluta målsättning om att vi ska balansera ekonomin. Vi ska undvika att ta lån för driften i landskapets verksamhet.

Vad gäller kommunreformen så presenterar vi ett tydligt alternativ. Redan i budgeten för 2012 föreslog vi att visst skulle vi ta pengar från kommunerna med ena handen, men lägga över pengar till samarbetsunderstöd med andra handen. Under en övergångsperiod, med en ändrad lagstiftning, kunde vi ha hjälpt kommunerna att komma till ett närmare samarbete. Vi tror att den modellen skulle ha varit framgångsrik. Det är lättare att få kommunerna att samarbeta om man med smörjmedel, pengar, kan vara med och hjälpa till. Givetvis är det här spekulation men kanske frågan om att utvidga bussverksamheten i Mariehamn till att också gälla åtminstone vissa delar av Jomala kunde ha åtgärdats med hjälp av ett samarbetsunderstöd för att hantera övergångskostnaderna. Jag bara spekulerar. Det är en ganska viktig fråga för invånarna i gränsdragningen mellan Mariehamn och Jomala.

Kanske Sottunga, Kökar och Föglö kunde ha hittat ett sätt att enas om en gemensam kommundirektör, som ett exempel. Just nu har Sottunga bara en byråsekreterare på deltid. Det kunde ha behövts en kompetent och god beredning också i Sottunga nu när man ska hitta sätt att finansiera den avgift som ska åläggas dem via den kommande lagen, nu när landskapsregeringen ska ta en del pengar av kommunerna igen. Detta var några exempel.

De flesta samarbeten brukar kosta pengar på något sätt. Om man kunde ha hjälpt till med detta under en övergångsperiod, 2012-2015, så kanske vi hade uppnått reella samarbeten med reell substans fram till 2015. Det är ett konkret sätt att jobba med en samhällsreform. Det är vårt alternativ.

Kortrutten i skärgården är en annan stor fråga. Jag hävdar bestämt att liberalerna skulle kunna ha marscherat betydligt snabbare fram med att förverkliga delar av kortrutten, åtminstone under delar av året, redan under 2013. Vi motionerar också i den saken, vi återkommer till de frågorna sedan.

Vi skulle ha varit betydligt snabbare att göra de första investeringarna i t.ex. ett färjfäste på östra Föglö. Vi vill på det här sättet presentera att vi utgör ett politiskt alternativ till det som kommer att införas sannolikt, ett system med dubbla färjor på de långa rutterna.

En tredje fråga av principiell betydelse, spelvinster. Vi är alla politiker här i den situationen att frågan om hur stor vinsten blir på PAF påverkar oss. Det är ingenting att hymla om. Vi har byggt upp sjöfartsmuseum som är jättefint med penningautomat vinstmedel. Vi har stött den tredje sektorn. Många personer är anställda i tredje sektorn och gör ett mycket bra arbete. Vi vill ändå att man ska vara försiktig med ett utvidga detta ytterligare. Investeringar är en sak för där kan man alltid se om PAF har genererat vinstmedel just den dagen som man ska besluta om att använda pengar till investeringar. Man vet om det finns vinstmedel. Om man gör investeringar som kan betraktas som allmännyttiga så tycker vi att det är skäligt. Det är inte så mycket att säga om det. Men att däremot börja finansiera lagstadgade löpande driftskostnader, vilket föreslås av landskapsregeringen, är vi inte beredda att göra i det här skedet. Vi skulle vilja föra en diskussion i lagtinget om det här ämnet uttryckligen innan vi kan tänka oss att gå med på ett sådant tåg.

Vi har uppgifter om att man på rikshåll i riksdagen, i samband med den stora ekonomiska krisen i början på 90-talet, förde samma diskussion som vi säkert delvis kommer att föra här idag. Det fanns en oro för att utvidga verksamheter som skulle finansieras med spelmedel, men man valde ändå att göra det ungefär av samma skäl som nu. Det fanns stora hål i statsbudgeten och då tog man till spelpengar. Efteråt har man kunnat konstatera att vissa områden aldrig har gått tillbaka till att finansieras med vanliga budgetmedel eller statsbudgeten, man sitter fortfarande fast i det faktum att det ska finansieras med spelmedel. Det har blivit allt mer viktigt för riksdagsledamöterna att man alltid måste generera dessa spelvinster, för flera riksdagsledamöter är personligen berörda av de serviceområden som man finansierar med spelmedel. Går detta för långt hävdar vi att man kommer till det som vi liberaler har myntat; man kan hamna i situationer att man står inför en offentligt spelberoende.

Vi kommer längre fram att föreslå att delar av det som man föreslår att finansiera med spelmedel skulle fortsättningsvis finansieras med landskapsmedel fram till att vi har fört den här diskussionen i det här ämnet uttryckligen.

Avslutningsvis, fru talman, vill vi rikta en synnerligen allvarlig kritik mot landskapsregeringen. Vi konstaterar det faktum att vi inte har framför oss en lagframställning gällande avgiften på 4 miljoner som ska tas av kommunerna. Budgetlagar är bra som instrument men för att budgetbehandlingen ska bli komplett, speciellt när det gäller så här stora summor och speciellt när man ska ta en avgift utan motprestation från kommunerna, så då måste vi ha en lagframställning för att kunna ta ställning till frågan.

Jag aviserar här och nu att om vi inte har den här lagframställningen inkommande onsdag framför oss under budgetbehandlingen så kommer vi att föreslå att budgetremissen bordläggs till vi ser lagen. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Nuvarande finansminister sade just att vi måste spara 10 miljoner i vår budget. Förra finansministern säger nu är att vi också kanske kan räkna med lägre inkomster än det som är budgeterat. Det innebär att det kan behöva sparas ännu mera. I den besparingen skulle kommunerna stå för 1-2 miljoner drygt och medborgarna för 1 miljon. Det här framgår ur tabellen på sidan 12 i budgeten. Kollegan Perämaa vet att finansavdelningen har räknat rätt på de olika siffrorna när det gäller den tidigare Gullåsenavgiften osv. Det betyder att landskapet själv ska stå för 7-8 miljoner av detta. Kan vi inte se detta som en rimlig fördelning av ansvaret för den här strukturella förändringen på 10 miljoner euro?

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Kanske man kunde se det på det sättet också. Vi menar ändå att man nu verkligen konkretiserar att man för över utgiftsbördor på landskapet, människor och företag. Det gör man konkret i den här budgeten. Men vad gäller landskapets egen budgetsanering pekar mycket på att arbetet står framför landskapsregeringen ännu, det finns mycket kvar att göra. Jag uppfattade att finansministern sade att landskapet framöver ska åstadkomma den strukturella inbesparingen i landskapets egen verksamhet. Därför blir det skäligt för oss att hävda att man nu genomför det som berör andra väldigt mycket, men man tar inte så mycket tag i de saker som berör landskapets egen verksamhet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ltl Perämaa sade att det görs smärre förändringar i budgetförslaget för 2013 när vi minskar personalstaten med cirka 47 tjänster, eventuellt ännu flera beroende på hur driftprivatiseringen avslutas. Jag tycker nog att det är ett märkligt sätt att uttrycka sig på med tanke på alla de människor som drabbas av de här förändringarna. Vi gör en stor förändring. Det är ett första steg i målsättningen att uppnå den här kostnadskostymen som gör att vi har en långsiktig hållbarhet. Men man måste göra det med respekt för alla de människor som berörs.

Fru talman! Ltl Perämaa har myntat uttrycket spelberoende. Jag instämmer väldigt mycket i den diskussion som finns bakom det här. Vi ska alla ta det på allvar. Men jag tycker att det är lite allvarligt att ltl Perämaa, som de facto själv har gett den största ”PAF-dosen” in i budgeten med 20 miljoner, ska mynta det här uttrycket.

Vi föreslår de facto en rehabilitering genom att vi föreslår principer i föreliggande budgetförslag.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Till det sista, där är det en avsevärd skillnad, regeringar under liberal ledning har varit med om att sätta PAF-pengar i investeringar, inte i löpande drift, såsom den här landskapsregeringen föreslår. Det är en avsevärd skillnad i detta. Löpande drift binder upp kommande spelvinster för framtiden. Man har människor anställda som är beroende av att vinsterna rullar in. När det gäller investeringspengar så ser man att de finns för ögonblicket och då kan man använda sig av dem. Skillnaden är väsentlig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag förstår att man i oppositionen söker effekter. Beträffande ordval så förväntar man sig lite mer åtminstone av en tidigare finansminister. När ltl Perämaa säger att man tar 4 miljoner från kommunerna så handlar det budgettekniskt om att man minskar på ett bidrag. Det är stor skillnad. Jag har suttit i samma regering där ltl Perämaa var finansminister och han var ytterst noggrann med att visa nettot. Hur är nettot för kommunerna? Jag tycker att man bör göra så.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Helt rätt och riktigt, det ska ju föras fram om det sker överföringar som är positiva eller negativa. Just i frågan gällande Gullåsenavgiften så finns det ett grovt tankefel i botten. Landskapsregeringen menar nu att eftersom kommunerna inte längre betalar Gullåsenavgifter till landskapet så blir det på något sätt som en inkomst för kommunerna. Men man glömmer då människorna bakom, kommunerna har fortfarande sina invånare som de ska vårda och ha omsorg om på bästa möjliga sätt. Kostnaderna för kommunerna försvinner inte, man kommer bara att betala de här pengarna för att hantera och sköta om sina äldre någon annanstans. Därför är det fel att hävda att Gullåsenavgiften på något vis blir en vinst för kommunerna. Kostnaderna finns kvar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Fru talman! Jag vill tacka liberalernas gruppledare Mats Perämaa för ett intressant anförande.

Jag konstaterar att det finns ett starkt stöd för det arbete som landskapsregeringen bedriver. Jag tänker närmast på kortrutten där jag vet ledamoten och jag har en samsyn. I landskapsregeringen anser vi att det här arbetet har påbörjats. Vi har börjat bygga kortrutt. Men, till skillnad från tidigare försök så bygger vi kortrutten nu på laglig grund i demokratisk process som tar lite tid. Vi bygger kortrutten i samverkan, i dialog med berörda på miljöns villkor.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det där låter jättebra. Men eftersom vi är ute efter att åstadkomma förändringar, med skattebetalarnas pengar, så fort det bara är möjligt för att kunna balansera vår ekonomi, så då räcker det inte längre med vackert prat om det här. Vi får konstatera att landskapsregeringen nog har börjat, man har anlitat åtminstone tre olika konsultföretag och man säger att man kanske ska anlita någon till. Det ska ta åtminstone till april nästa år med en möjlig fortsättning på ett år. Då ska det klarna huruvida man bygger ett eller två färjfästen på östra Föglö. Vi menar att under vår ledning kunde frågan ha hanterats något mera skyndsamt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ledamoten pratar om offentligt spelberoende. Nu föreslås att PAF-medel inte bara ska fördelas till investeringar utan också till vissa löpande driftsutgifter. Det handlar om fritidsutbildning, icke direkt kärnverksamhet. Kan inte ledamoten se att det är rimligt att man också kan använda det till sådana löpande verksamhetskostnader? Man har nu konstaterat att det långsiktigt är en högre nivå på de här pengarna i förhållande till de traditionella utdelningarna som har skett. Samtidigt kan man också sannolikt fondera medel framöver. Kan inte detta också innebära att man ser en mindre risk för det här bekymret som ledamoten lyfte fram?

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det här var intressanta nyheter. Vi hörde nu moderaterna säga att vi kan konstatera att vi kommer att kunna ha en högre vinstutdelning framöver. Det är intressant att man på förhand kan konstatera vilken vinst PAF kan generera. Jag menar nog på att det alltid finns en viss osäkerhet i all global verksamhet där man är utsatt för konkurrens. Det här blir en del av diskussionen om spelberoende, om man ska försöka tänja på gränserna och säga att det går att finansiera sådant som inte är kärnverksamhet t.ex. miljöarbetet vid Husö biologiska station. Men ju mera man tänjer på gränserna desto mera utsätter man sig för risken att bli fast i ett spelberoende.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Tack, fru talman! Regeringen Gunell tar i sitt budgetförslag för år 2013 ett stadigt grepp om den offentliga ekonomin och samhällsutvecklingen. I budgetens allmänna motiveringar slår regeringen fast färdriktningen och skriver följande: ”Målet är att bibehålla välfärden och utveckla det åländska samhället på lång sikt samtidigt som man skapar finansiellt utrymme för att trygga vård, skola och omsorg samt för nödvändiga framtidssatsningar”.

Det gemensamma ekonomiska målet för majoritetsblocket är att uppnå en budget i balans senast år 2015. Budget i balans behövs för att uppnå säkerhet och trygghet för alla medborgare i det åländska samhället och för kommunerna, arbetsmarknaden och näringslivet.

Vår värld och vår tid kännetecknas inte av säkerhet och trygghet. Arbetslöshetssiffrorna skenar i höjden i många EU-länder och USA. Sammanhållningen inom EU hotas av dålig tillväxt och social oro. Den svaga ekonomiska utvecklingen i vår del av världen biter sig fast. De offentliga inbesparingarna tenderar att ätas upp av höga oljepriser och osäkerheten inför framtiden hämmar efterfrågan. Medborgarna sparar och tänker sig noga för innan man investerar i dyrare konsumtionsvaror som t.ex. bilar.

Bristen på tilltro inför framtiden kan påverkas av en klok och trovärdig politik. Regeringen Gunell gör ett allvarligt försök att visa på en väg mot bättre offentliga finanser och en ökad tilltro till Åland och ålänningarnas förmåga att våga satsa på framtiden.

Utgångspunkten är bättre än för de flesta regioner och länder i vår omvärld. Landskapet har inte några skulder, arbetslösheten är fortsättningsvis låg, inflyttningen och befolkningsökningen är positiv och sammanhållningen i det åländska samhället är god. Vi har med andra ord de bästa förutsättningarna att klara upp situationen om vi samarbetar och ser möjligheter istället för bara problem och hinder och om vi tillåter varandra framgångar istället för att uttrycka avund och misstro.

Regeringen Gunells strategi är att kortsiktigt spara på de offentliga utgifterna, långsiktigt omstrukturera den offentliga förvaltningen samt stimulera den åländska ekonomin för att förbättra arbetsmarknadsläget och företagens konkurrenskraft.

Det svåraste är att göra inbesparingar i de offentliga utgifterna. De flesta inbesparingar som föreslås möter stort motstånd bland de berörda. Sådana reaktioner är helt begripliga. Förändringar skapar lätt osäkerhet och otrygghet. Det är därför mycket viktigt att alla inbesparingar som leder till förändringar är väl förankrade och att de som berörs informeras och har möjlighet att aktivt delta i förändringsarbetet. Regeringen Gunell visar i detta avseende prov på nytänkande. Den s.k. samhällsservicereformen är ett intressant exempel på ett sätt att arbeta där de berörda kommunerna är med i förändringsarbetet på bred bas. Av otåliga ledarskribenter har detta avsiktligt eller kanske bara av ren okunskap tolkats som oförmåga att fatta beslut och som ett sätt att förhala en reform av den kommunala strukturen på Åland. För oss som är aktivt med i förändringsarbetet kan jag intyga att arbetet går framåt på flera fronter och att så gott som alla som är involverade är på gott humör och viljan att göra något är klart skönjbar.

Det förändringsarbete som utlovades i den s.k. omställningsbudgeten förverkligas i budgetförslaget steg för steg. Den hets och misstro som ibland förekommer i media och som oppositionen gärna gör sig till tolk för känns ofta både överdriven och kontraproduktiv.

Att enbart spara och skära i de offentliga utgifterna är inte tillräckliga åtgärder för att få ekonomin och tillväxten att ta fart. Den offentliga ekonomin kan och bör stimulera det privata näringslivet genom investeringar och andra åtgärder. Under sämre tider är det bra att se över sitt hus och renovera.  Att energiförbättra är smarta åtgärder som minskar driftsutgifterna och sparar miljön på sikt. I detta syfte föreslår regeringen en utvidgning av användningen av PAF-medlen både i kommande budget och långsiktigt. PAF tjänar bra med pengar och utsikterna är goda för en stabil och växande avkastning. Socialdemokraterna ser inte några hinder för den kursändring som regeringen föreslår i detta avseende. Det är bra om PAF:s ökande avkastning kan användas för att förbättra sysselsättningsläget inom byggbranschen. Alldeles särskilt gläder vi oss socialdemokrater över att regeringen föreslår att PAF- pengarna ska finansiera projekt som har miljöförbättrande och energieffektiverande konsekvenser.

Regeringens klara ställningstagande för en hållbar ekonomisk tillväxt är utmanande och löftesrikt. Vi socialdemokrater vill vara med och skapa ett Åland som utvecklas i harmoni med sina ekologiska villkor. Vi är beredda att satsa stort på ett hållbart Åland som vi stolta kan visa upp för omvärlden och med gott samvete överlämna till kommande generationer.

Nyligen uppmärksammades Ålands nittioåriga självstyrelse med ett framtidsseminarium. Som en del av programmet på seminariet ingick en intervjufilm med ålänningar som fick uttala sig om Åland och självstyrelsen. Så gott som alla intygade att de vara mer än nöjda med livet på Åland. En del närmast tvingade sig till att säga något kritiskt eller negativt. Mot bakgrund av dessa uttalanden kan man fundera över vad som är viktigt och vad vi som bär ansvar för samhällsutvecklingen bör prioritera.

Ålands vackra natur, en allmän välfärd och en god social sammanhållning förefaller vara en gemensam värdegrund för de flesta som bor och lever på Åland. Politiken bör därför inriktas på att långsiktigt slå vakt om dessa värderingar. Att använda enbart BNP dvs. bruttonationalprodukten som mått på Ålands vackra natur, allmänna välfärd och den sociala sammanhållningen är inte rättvisande. Inom samhällsforskningen har man därför utvecklat andra sätt att mäta olika samhällens egenskaper och underlydande orsakssammanhang. I flera länder diskuterar man numera införande av ett s.k. lyckoindex som en komplettering av BNP. Förslaget är ytterst relevant. Sedan andra världskriget har levnadsstandarden hos oss ökat flera gånger om. Men vi har knappast blivit flera gånger lyckligare. Dagens mänskor fäster stor vikt vid god hälsa, gott om tid med familj och vänner, ett arbete som är intressant och skänker arbetsgemenskap samt orörd natur och social trygghet. För oss politiker är det därför viktigt att inte bara tänka på ekonomisk tillväxt i snäv bemärkelse utan tillväxten bör harmoniera med det som mänskorna värderar mest i en värld där hoten mot naturen är överhängande och den globala ekonomiska tillväxten till stora delar saknar politisk styrning. Ansvaret för den ekonomiska utvecklingen ligger många gånger i händerna på personer som står utanför all demokratisk kontroll och saknar vilja att dela med sig.

Förutom detta lyckoindex har forskarna utvecklat en s.k. gini-koefficient som mäter jämlikheten i olika samhällen i relation till samhällsföreteelser som hälsa, förväntad livslängd, kriminalitet, utbildning, tonårsgraviditeter m.m. Så gott som alla utredningar där man använder sig av gini-koefficienten visar att de nordiska länderna ligger i topp dvs. i jämlika samhällen är mänskorna friskare, lever längre, har bättre utbildning och kriminaliteten är låg etc. Slutsatsen är väldigt tydlig. Den nordiska samhällsmodellen är överlägsen i fråga om att fördela välfärden, tryggheten och den demokratiska delaktigheten.

Från och med 1980-talet dvs. i och med nyliberalismens genomslag har den nordiska modellen utsatts för starka påfrestningar. Mest märks detta i ökade inkomstklyftor, privatiseringar av betydande delar av den offentliga sektorn och stora skattesänkningar. Resultat av detta ser vi i växande inkomstklyftor. Det beror i första hand på att de personer som har stora inkomster har fått allt större kapitalinkomster i form av avkastning på aktier och fastigheter samt genom att många löntagare kan ta ut en del av sina inkomster som kapitalinkomster.

Den offentliga sektorn på Åland har inte alls privatiserats i samma omfattning som t.ex. i Sverige där effekterna inom vård och skola i viss mån är avskräckande. Segregeringen i de nordiska länderna har minskat den nationella sammanhållningen och intolerans och främlingsfientlighet har ökat på ett sätt som känns främmande och ovälkommet för de flesta av oss.

För oss på Åland är det viktigt att ta lärdom av de negativa följderna av nyliberalismens påverkan på den nordiska välfärdsmodellen. Vi socialdemokrater ser det inte bara som ett värde i sig att den ekonomiska jämlikheten mellan ålänningarna och den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män är stor, utan vi konstaterar att de bästa samhällen är de samhällen där alla har det ekonomiskt tryggt och bra. Köpkraften är störst bland dem som har minst, inte bland dem som redan har mycket och får ännu mera. En god fördelningspolitik är med andra ord också bra för den ekonomiska tillväxten. Jag citerar filosofen och parlamentarikern Francis Bacon: ”Pengar är som gödsel. De gör nytta endast om de sprids.”

Fru talman! Socialdemokraterna stöder regeringens budget. Den innehåller ekonomiska och politiska åtgärder som säkrar stabilitet och bibehållen välfärd. Vi vill att regeringen så fort som möjligt utvecklar själva budgetupplägget. Vi hoppas att nästa års budget har ett mera affärsmässigt upplägg. Vi vill att regeringen överväger att ta i bruk nya kriterier för kommande budgetars inverka på inkomstfördelningen bland ålänningarna och funderar över att införa ett lyckoindex för att göra det möjligt för lagtinget att bedöma vilka åtgärder som är relevanta i en bredare diskussion om ekonomins och samhällsutvecklingens långsiktiga mål.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Detta gruppanförande som ltl Barbro Sundback nu föredrog för oss på socialdemokratins vägnar innehöll överraskande lite av det ofta inspirerande och färgstarka bildspråk som brukar känneteckna kollegan Sundbacks framställning. Det var i och för sig visa tankar och värda att begrunda.

Jag tycker ändå att en punkt var onödigt pessimistisk, dvs. insikten om behovet av förändringar. Jag vill nog påstå att krismedvetenheten i vårt samhälle till följd av det inflytande och den influensen var under vi alla lever är god. Jag har varit med så länge att jag kan jämföra med andra motsvarande passager i vår historia. Krismedvetenheten på Åland är på inget sätt dålig, enligt min mening.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag kan inte påminna mig att jag överhuvudtaget skulle ha nämnt ordet krismedvetenhet. Jag är ledsen om jag har gjort ltl Gunnar Jansson besviken, men det pratade jag faktiskt inte om. 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Ltl Sundback pratade om köpkraften och att de som lever på marginalerna och har små inkomster faktiskt utgör den största köpkraften. Den uppfattningen delar jag. Landskapsregeringen och majoriteten skriver i budgeten att ålänningarnas köpkraft minskar. En sak som gör att det minskar är faktiskt det som man tänker göra med sjukdomskostnadsavdraget.

Det var ett mycket ideologiskt anförande. Jag skulle gärna vilja höra hur socialdemokraterna ser på privatiseringen av skärgårdstrafiken?

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Vi brukar säga att vi varken ska avstå eller motivera privatisering av ideologiska skäl. Det måste finnas väsentliga ekonomiska argument för det. Vad gäller just skärgårdstrafiken så är ju de ekonomiska argumenten de främsta. Däremot tror jag nog att uppfattningen är väldigt stark att samhället ska bära det avgörande ansvaret när det gäller vård, skola och omsorg, just för att se till att tilldelningen är rättvis och att man har ett politiskt inflytande ansvar över de sektorerna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Roger Jansson

Tack, fru talman! Bästa kollegor, nuvarande chefdirektören för Finlands Bank, dåvarande finansminister, Lipponen nummer ett i rikspolitiken, föreslog på 1990-talet att budgetanföranden och gärna också andra anförande skulle genomföras utan koncept, på fritt huvud. Jag tog tidigt mått på honom i den frågan och har försökt göra det så ofta som möjligt. I fjol gjorde jag det inte av någon anledning, då hade jag skrivet anförande. Men nu ska jag igen försöka utgående ifrån fyra ämnesområden. Det första är ekonomi i balans, det andra är behovet av strukturförändringar i vårt samhälle, det tredje är hur välfärden på Åland mår och det fjärde är vilka de viktigaste instrumenten är för att lösa de medellånga och långa problem Åland står inför.

Först ekonomi i balans. Jag har gått igenom årsboksluten för de senaste fyra åren. Jag konstaterar att bokslutet för 2009 visar ett minus på 17,3 miljoner, för 2010 ett minus på 32,3 miljoner och för 2011 ett minus på 17,5 miljoner. På dessa tre år har vi alltså visat minus på 67,1 miljoner i våra bokslut. Hur har då inkomsterna utvecklats under samma tid? Ja, sedan 2008 har överföringen från staten i tre olika moment i vår budget minskat med ungefär 77 miljoner. Hur har vi alltså lyckats anpassa kostymen efter mat intaget? Man kan säga att vi har sparat ungefär mellan 5 och 10 miljoner på 300 miljoner under dessa tre år. Det betyder sammantaget 2-3 procent på en budget på 300 miljoner. Det är inte mycket.

Varför har det gått så här när vi har talat om att vi har haft sparbudgeter sedan 2008? Förklaringen måste vara den att vi har sparat här och där och ibland ganska kraftigt också, samtidigt som vi har utökat våra kostnader på annat håll och ibland på samma håll. När det gäller ÅHS så är det ett exempel där vi har gjort betydande besparingar flera år eller under delar av året och samtidigt har vi ökat kostnaderna på grund av det ökade behovet av service. Vi har inte gjorts tillräckligt och vi kan vara överens om att vi har ett svårt beting framför oss. Vi lever i ett samhälle där alla förändringar, små och stora kritiseras såsom att samhället skulle vara på väg att gå under eller att servicen skulle vara på väg att slopas. Det är många aktörer, även politiska, ute i samhället som reagerar och agerar på det sättet. Det gör att det blir svårt att göra den här förändringen.

Den här landskapsregeringen föreslår nu ganska kraftfulla förändringar inom trafikområdet, särskilt inom skärgårdstrafiken som vicelantrådet här redogjorde för tidigare. Så där lite försiktigt sker det också en ganska kraftig förändring inom utbildningsområdet, inom utbildnings-, kultur- och museiverksamheten.

Den här landskapsregeringen säger att man ännu ska spara 10 miljoner inom de närmaste åren, under det kommande året 2013 och de därpå följande åren. Av det lägger man 1 miljon på kommunerna och 1 miljon på medborgarna enligt tabellen på sidan 12. Lyckas nu landskapsregeringen visa hur man lägger 8 miljoner på sig själv? Inte fullt ut, men till stora delar lyckas man visa det och det måste oppositionen och debattörerna ta till sig att det är så. För det är ett jätteproblem att spara 1 miljon på kommunerna, det är ett jätteproblem att ta 1 miljon av medborgarna och det är ett ännu större problem att ta 7-8 miljoner av landskapsverksamhetens löpande kostnader.

Vi moderater har kommit fram till att det finns goda möjligheter, med den politik som vi är med och för tillsammans, att redan till år 2014 göra de nödvändiga besparingarna så att vi med den kunskap vi har idag, om inkomstbildningen framöver för självstyrelsen, når ett resultat i bokslutet för 2014 som är i balans och visar ett litet överskott. Men med det rådande debattklimatet på Åland, så fort det ska göras något litet eller stort, i allmänhet är det litet vi pratar om vi det stora hela, så försvåras den här resan. Det är nödvändigt att vi gör den här resan och det som har gjort under den föregående regeringen är bra, det ska de ha kredit för, och det som görs under den här regeringen är nödvändigt och bra och det ska de sedan ha kredit för. Mindre pajkastning när det gäller ansträngningarna att nå en hållbar ekonomi för Åland som samhälle.

Fru talman! Över till behovet av strukturförändringar. Strukturförändringar finns det av många slag. Många strukturförändringar är att betrakta som kosmetiska. Men med tanke på hur länge jag har varit med i den åländska politiken, 40 år, så ser jag att väldigt mycket har fastnat i sina former, väldigt mycket är oförändrat. Samtidigt har mycket hänt. Kanske den största samhällsomdaningen gjordes när två kommunala hälso- och sjukvårdsorganisationer slogs ihop med en landskapsorganisation i början på 90-talet och på det sättet skapas ÅHS och kommunernas förutsättningar för att klara sina ekonomier förbättrades som genom ett folkslag. Hur hade det varit om kommunerna hade varit huvudman för ÅHS? Det förslaget förlorade med inte alltför stor majoritet i den politiska kampen. Då hade kommunerna sannerligen haft ännu större problem idag.

För moderaternas del är det alltså inte klart om det ska finnas 16 kommuner eller något annat antal när det gäller strukturförändringar visavi kommunerna. Det beror helt och hållet på hur vi ordnar servicen i landskapet. Kommunerna kan väl vara huvudman för mycket stora serviceområden. Landskapet ska inte utöka sitt huvudmannaskap för stora serviceområden. Vi har inom stora delar av den kommunala verksamheten möjlighet till ett betydligt större samarbete. Men vi har samtidigt ett problem i att kommuner har så olika kraft, så olika storlek. Är det rimligt att Sottunga har samma uppgifter som har Mariehamns stad eller Jomala kommun? Inte är det ju väldigt rimligt, men så har vi det av gammalt och så tänker vi fortsättningsvis, men vi borde inte tänka på det sättet. Vi borde lite titta på vilka resurser man har för att göra det ena och det andra. Den här samhällsservicereformen som nu är på gång kan därför inte målas med enkla penseldrag. Man måste gå in på djupet och fundera, helst gärna från ett tomt bord. Men eftersom vi inte har ett tomt bord, vi har 16 kommuner och vi har den organisation vi har så måste man naturligtvis ta det i beaktande och se vad slutresultatet kan bli.

Vi har från början talat om så kallade servicekommuner och det är detta som är på gång nu. Vilka serviceformer kan hanteras gemensamt? Vilken blir kommunernas roll i detta? När vi har kommit längre med det arbetet låt oss sedan tala om hur kommunstrukturen ska se ut och vilka kommunalförbund vi ska ha. Ska vi alls ha några kommunalförbund? Och vilka kommunala bolag ska vi ha? Ska vi ha de som vi har idag och vilka nya ska vi ha?

När det gäller landskapets egen organisation och förändringar så innehåller det många delar. När det gäller påverkan på kommunerna så är det kommunandelarna som är viktiga. Där är det viktigt att man korrigerar de misstag som gjordes i den föregående reformen och gör förändringar och omstruktureringar. För vissa kommuner kan det innebära mindre pengar och för andra kommunerna mera pengar. Men det ska sedan kombineras med den andra delen av som också påverkar landskapet, samhällsservicereformen. Den uppdelning som landskapsregeringen nu har gjort är att man tar meddetsamma tag inom tre områden och försöker göra en förändring. När man sedan har det genomgånget och utrett så ser man hur den stora förändringen ska se ut.

Jag har redan fått ett särskilt ansvar för infrastruktursektorn och den tekniska sektorn. Där finns det sådana väldigt stora områden som väghållning, parker och marker som ska redas ut hur de ska organiseras framöver. Jag såg att det nu finns en motion angående detta, som vi redan har inlett arbetet med. Vi har hela planeringen. Ska den övergripande planeringen vara gemensam så som vi har resonerat i regeringsprogrammet? Eller ska man också inkludera detaljplaneringen? Hur ska detaljplaneringen anpassas till den övriga planeringen? Hur ska det kommunala monopolet för planering förändras?

Vi har vatten och avlopp som gäller alla kommuner på Åland. Vi har el, energi och datavägar. Vi har verkstäder som ett mindre område. Vi har kollektivtrafiken som ett relativt litet område. Vi har byggnationen inkluderande bygglov. Vi har brand- och räddningsväsendet. Vad är då vitsen med det här? Det måste ju rimligen vara att få bort dubbelarbetet. Att få bort ineffektivitet på grund av att man har det organiserat på ett felaktigt sätt och i alltför många delar. Och, som någon nämnde här, att konkurrensutsättningens förutsättningar bör bli bättre.

Skärgårdstrafiken är ett annat område som landskapet redan har kommit väl igång med. Där är det viktigt att man nu inom relativt kort framtid får en masterplan för hur skärgårdstrafiken ska se ut. Det som är mest lönsamt bör man åtgärda redan 2014. I budgeten för 2014, nästa höst, så ska spaden i marken för flera av de projekt som är en del av masterplanen och som ger mest minskade driftskostnader.

Inom landskapet måste alla avdelningar vara med och förändra även Ålands hälso- och sjukvård. Ålands hälso- och sjukvård består inte av 41 procent av landskapets budget utan mellan 25 och 30 procent. Men av konsumtionsutgifterna, vår egen verksamhet, så är det alltså 41 procent. Vissa verksamheter inom ÅHS ökar i volym på grund av utvecklingen inom dels sjukdomsbilden hos ålänningarna men dels också på grund av den tekniska utvecklingen och förmågan att hantera sjukdomar. De båda är kostnadsdrivande. Då gäller det att i andra ändan effektivera, spara och prioritera, vilket kanske är det allra svåraste.

Här har idag och tidigare förekommit en diskussion om Gullåsenavgifterna. Det tycks finnas ett jätte missförstånd i den frågan. Gullåsen sysslade i huvudsak med långvård plus geriatrisk sjukvård, äldresjukvård och rehabiliteringsvård. Från 2011 ska man inte längre syssla med långvård, utan man ska syssla med ren geriatri och rehabilitering. De patienter som är inom den rena geriatrin och rehabiliteringsverksamheten till den delen det gäller äldre, så om inte avgifterna skulle tas bort på Gullåsen 2013 så skulle kommunerna få betala mellan 2,5 och 3 miljoner för detta, vilket framgår av sidan 12 i budgeten. Det är alltså en kostnad som kommunerna fortsatt skulle ha för geriatriska patienter och i viss mån vid rehabiliteringens sängliggande patienter, de som man tidigare har betalat för på Gullåsen.

Det var aldrig meningen att långvård skulle vara kvar på ÅHS efter att avgifterna avlyfts. Men ett betydande antal kommuninnevånare är kvar inom geriatrin, och som kommunerna till 31.12.2012 har betalat för och avlyfts nu då. Det är en missuppfattning av dessa medborgare inte finns eller att dessa medborgare är hem tagna till kommunerna, det är de inte alls. Däremot finns det ett betydande antal medborgare som är hem tagna till kommunerna för att de är utskrivna ifrån sjukhusvård och de har kommunerna tagit hand om. Men de ingår inte i denna summa på 2,5 -3 miljoner som kommunerna skulle få fortsätta att betala. Där jag efterlyser jag lite balans i retoriken.

Fru talman! Det är inte mycket tid kvar. Jag ska bara kort ta upp välfärden. Jag såg i det senaste Skavlan programmet att man hade tagit fram ett internationellt lyckoindex, som kollegan Sundback här talade om. Norge ledde i världen, Danmark och Sverige var tvåa. Vi tänkte naturligtvis alla; var Åland ligger i det lyckoindexet? Antagligen med all säkerhet ligger vi där tillsammans med Norge, Danmark och Sverige. Alla utredningar att visar på det. Vi har inom socialvården, skolan, hälso- och sjukvården, bildningsväsendet och inom infrastruktursektorn en fantastisk hög nivå på vår service. Gör vi några förändringar, skär vi lite i guldkanten här och där så är det faktiskt inte hela världen. Vi ligger fortfarande i topp i världen när det gäller välfärden.

De här justeringarna som vi gör i våra budgeter innebär till viss del försämringar men vi har fortsatt en hög trygghet kvar.

Men en sak som vi måste ta på allvar är det så kallade fattigdomsproblemet. Vi har äldre personer som är väldigt fattiga. Vi har barnfamiljer, kanske särskilt ensamstående, som är fattiga och de måste vi hjälpa. Det far illa i vårt samhälle. Det är, som många har sagt, ett tecken på ett utvecklat samhälle om man kan sköta de frågorna. Medan huvuddelen av pensionärerna är rika människor idag, 70 procent är rika människor idag. Vi kan inte fortsätta med den här fördelningspolitiken till alla bara för att vi har några som behöver vår hjälp.

Fru talman! Jag ska avsluta den fjärde punkten väldigt kort. Vicelantrådet sade att vår uppgift är nu att odla humankapitalet på Åland, det är den viktigaste uppgiften vi har, och det är så sant som det är sagt. Hur ska vi få fortsatt framgång på Åland när näringslivet drabbas av det de gör när vi inte längre kan skapa nya arbetsplatser inom offentlig sektor? Det sker en viss ökning men vi måste minska på andra sidan. Svaret på detta är; mera arbeten, mera arbeten, mera arbeten och det klarar vi bara genom att odla humankapitalet. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Vtm Roger Jansson sade att det förekom många missförstånd kring Gullåsenavgiften och avlyftande av den. Det kan så vara. Jag tillhör de okunniga tyvärr. Jag vill fortsätta med att efterlysa det regelverk enligt det här i så fall skulle regleras. Om och om får vi läsa samma text här i olika dokument, men var det ska landa saknar jag ännu.

Sedan nämnde vicetalmannen också att vi nog får vänja oss med att skära i guldkanten i tillvaron. Så är det ju, livet går upp och ner så det är ingen stor dramatik i det. Men däremot skulle jag önska att regeringen inte skulle syssla med ettåriga skattelagar. Det bådar illa för framtiden, allra helst som vi nu jobbar för att utveckla vår egen behörighet och utvidga den ekonomiska självstyrelsen. Ettåriga skattelagar är av ondo, det ska vi inte ha.

 Vtm Roger Jansson, replik

Till den delen är vi helt överens, det ska vara i yttersta undantagsfall som man ska syssla med sådan politik. Ibland kan tidsfaktorn göra att man tvingas till det och då ska det vara undantag.

Jag försökte i mitt anförande redogöra för om inte Gullåsenavgiften hade slopats nu och varför kommunerna då 2013 skulle få fortsätta att betala 2,5 -3 miljoner euro för de människor vi faktiskt talar om som är under geriatrisk vård och på rehabs bäddavdelning. Det är så. Men i debatten framförs det såsom den avgiften skulle ha försvunnit eftersom kommunerna har tagit hem de patienterna. De patienterna är inte hem tagna, det är andra patienter som är hem tagna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mika Nordberg

Fru talman! Obunden Samling är nöjd med att få vara med och presentera en budget för 2013 med följande ingredienser: På stadig väg mot en budget i balans 2015. Inga driftskostnader som täcks med lån. Åtstramningar som hindrar Åland att hamna i skuldfällan. Driftprivatiseringar inom skärgårdstrafiken. Samhällsservicereformen med ledningsgruppen samt två arbetsgrupper. Stärkning av den åländska profilen hos polisen. Nytänkande inom näringspolitiken som t.ex. bidragspolitiken, tillväxtrådet, Tekes, mjölksatsningen 1 000 kor, Ålandsbilden.

Det mesta av det tidigare nämnda är sådant som man hittar i obunden samlings valprogram för perioden 2011-2015. Ytterligare punkter från vårt valprogram som man hittar i budgeten är: Kortruttutredningarna har kommit igång. Integrationssatsning på 800 000 euro. Digitala agendan på 500 000 euro. Att sälja fastigheter som t.ex. Grelsby, småbåtshamnen, Kastelholm, Jan-Karlsgården, Jomala Gård samt fördubblat stöd för anläggningar av våtmarker.

Budgeten för 2013 påverkas visserligen av den internationella ekonomiska utvecklingen. Närmast gäller det inkomsterna som vi vet att kan ändras beroende på utvecklingen.

Däremot är det väldigt lite, om inte rent utav inget, vi kan gör något åt vad gäller den globala ekonomiska utveckling, annat än följa med den.

Utgiftssidan är området där vi kan och bör göra någonting, vilket också görs i denna budget. Det viktiga är att se till helhetsbilden vad gäller arbetsmarknaden när man minskar på arbetstillfällen inom det offentliga.

Herr talman! Den ekonomisk konsekvensanalys som görs när lagförslag tas fram kanske också borde beakta tillväxthämmande faktorer. Det är kanske något som i fortsättningen alltid bör göras i samband med ny lagstiftning. Detta för att hålla koll på de fasta lagstiftade kostnadsökningar som påförs redan existerande offentliga åtagande samt hindrar företagens expansion.

Befolkningsökningen förväntas fortsätta i landskapet Åland vilket innebär fler personer som betalar skatt och är med och finansierar den offentliga infrastruktur som redan klarar av att serva fler än den gör idag.

Befolkningsökningen bidrar till att aktualisera avräkningsgrunden för klumpsumman. Det är bra att detta görs vid aftonskolan i februari. I finska riksdagens budget framkommer bara en utgiftspost för klumpsumman till Åland. Däremot framkommer inte de influtna skatter som ålänningarna betalar. Detta snedvrider synen på Åland i Finland.

Det är bättre att få till en korrigering av klumpsumman i stället för en ännu större andel PAF-medel i kommande budgetar. Principiellt borde vi klara oss på den klumpsumma som vi återfår från Finland.

Sjöfartsnäringen är fortfarande den enskilt största näringen på Åland. Frågan är om det alltid kommer att vara så? En allt mer ökande konkurrens från en internationell marknad påverkar även de åländska rederiernas strävan till effektivisering samt kostnadsinbesparingsåtgärder. Kommer detta i sin tur att leda till minskade kringeffekter för övrigt näringsliv?

Herr talman! Obunden samling anser att den ansvarsfulla inställning landskapsregeringen har gällande kostnadsinbesparingar i rådande arbetsmarknadsläge ändå måste anses vara väl övervägda. Stabilitet för hela Åland är något som är av yttersta vikt i tider av turbulens på världsmarknaden.

Den nu samlande regeringen med 21 ledamöter i lagtinget, som står bakom denna budget, är en god grund att arbeta vidare ifrån med den ekonomiska verklighet vi står inför. Tack, herr talman.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, herr talman! Kollegan Nordberg sade att de skatter och avgifter som ålänningarna betalar inte syns i statsbudgeten, det är ett misstag. De syns mycket väl där. Alla statens inkomster såväl indirekta som direkta skatter, avgifter och acciser etc. redovisas såsom inkomster i budgeten. Dessutom vet man hyggligt nivån på det eftersom den åländska skattebetalningsförmågan avspeglar sig i skattegottgörelsen. Vill man läsa budgeten så ser man med ganska enkla medel detta. Det är ingalunda öronmärkta pengar men summorna.

Ltl Mika Nordberg, replik

Herr talman! Orsaken till att jag tog upp den här frågan var ett möte med representanter från Finlands riksdag. Just de här frågeställningarna bekymrade dessa representanter. De hade en fråga till oss på Åland om hur det kommer sig att bilden i Finland är sådan att informationen inte framkommer. Det är fullt möjligt att läsa ut, bara man känner till hur man ska göra det. Jag tror att kunskapen i riksdagen, hur man ska hitta informationen, inte är tillräckligt stor.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Tack, herr talman! Budgetförslaget är tunt och med röda pärmar som sig bör. I övrigt är det en ovanligt opolitisk budget i avsaknad av visioner och framtidsidéer. I informationshänseende blir det allt svårare att utröna vad som döljer sig bakom anslagen. Kanske främst beroende på att enbart anslag som uppgår till minst 5 miljoner euro redovisas skilt medan anslag under 5 miljoner euro buntas ihop i posten övrigt. Detta gör det näst intill omöjligt för en utomstående att kunna lägga väl underbyggda motförslag.

När resultaten försämras för de åländska företagen och den ekonomiska tillväxten i övrigt stannar upp är det viktigt att stimulera köpkraften i det åländska samhället i stället för att försvaga den, som nu blir en direkt följd av regeringens föreslagna ekonomiska politik.

Den ekonomiska situationen med flera år av budgetunderskott kräver krafttag för att minska landskapets verksamhetsutgifter.

Att minska kostnaderna för landskapets verksamhet är det enda sättet att få ekonomin i balans, ifall man inte vill fortsätta på den inslagna vägen att rulla över det ekonomiska ansvaret på medborgarna och kommunerna.

Menar regeringen något med sitt mål att få budgeten i balans år 2015 bör verksamhetsutgifterna minskas med fem procent. Detta är den röda tråden i Ålands Framtids alternativ när det gäller den ekonomiska politiken. Vi föreslår inbesparingar på fem procent i verksamhetsutgifterna på de olika avdelningarna, utom på näringsavdelningen där vi inte föreslår någon sänkning alls. För ÅHS föreslår vi enbart en procent i inbesparing. Våra sparförslag är inte heltäckande, men vi vill visa på ett alternativ.

I sammanställningen av budgeten framgår att regeringens konsumtionsutgifter ökar med över en procent och uppgår till hela 191 miljoner euro. Detta är inte hållbart.

 Med regeringens förslag är det främst de sjuka, de som bor på landsbygden, de åländska kommunerna och i slutändan ålänningarna i gemen som får bära sparbetingen.

Människornas ekonomiska rörelseutrymme blir allt snävare, bl.a. för att riksdagen höjer statsskatterna nästa år. Istället för att använda de åländska avdragen i kommunalbeskattningen för att kompensera det ökade skattetrycket vill landskapsregeringen tvärtom avskaffa dem. Dessutom höjer man bland annat avgifterna inom hälso- och sjukvård.

Regeringens strategi att minska understöden till kommunerna och påföra dem allt mer ansvar leder till att kommunerna på sikt tvingas höja kommunalskatten och konsekvensen blir mindre pengar i plånboken för varje ålänning. Det är enkel matematik.

För att förhindra ett växande skattetryck och behålla det åländska samhällets konkurrenskraft borde landskapsregeringens istället ha utvidgar de åländska avdragen snarare än att reducera dem.

Herr talman! Vårt svenska språk är utsatt för korstryck, vi får det allt svårare att klara kontakterna med Finland på svenska. Det är ett fall framåt att språkrådet får ett förtydligat politiskt mandat och att det ska ledas av lantrådet. Trots att det är bättre än tidigare blir det ändå ett lite märkligt upplägg att regeringschefen leder ett tjänstemannaorgan. Tillsätt nu språkrådet parlamentariskt, så som det var tänkt från början, för att få ett ordentligt politiskt tryck på dessa för oss ålänningar så viktiga frågor.

Det står så här: ”Landskapsregeringen intensifierar under år 2013 arbetet med samhällsservicereformen”. Står det lite roande att läsa i budget förslaget. Det som gjorts hittills på ett år är att ta fram utredningar som det inte är händer eller fötter på. Att vi t.ex. skulle börja ha en tredje beslutsnivå, någon sorts regionkommuner är ju helt befängt om vi vill spara pengar.

Samhällsekonomin är satt under stor press. Landskapsregeringen måste sluta leka nu. De flesta ålänningar som är tilltalade av kommunsammanslagningar tror att det skulle spara stora pengar. Det är den biten landskapsregeringen måste utreda. Vad vi kan vinna ekonomiskt på eventuella kommunsammanslagningar måste tydligt framgå.

Alla stora reformer som har gjorts på Åland har genomförts utan att ha de ekonomiska aspekterna med. Det har alltid blivit mångdubbelt dyrare i slutändan. Därför blev sju skolor, varav en lades ner, 3 miljoner dyrare inom ramen för Ålands Gymnasium.

De små kommunerna är otroligt ekonomiska om vi jämför med t.ex. landskapsförvaltningen eller Mariehamns stad. Ta vara på det istället för att rasera kommunalt samarbetet. Det stora problemet är att de har för få skattebetalare för att klara t.ex. den kostsamma socialvården. Hjälp dem med det istället för att utreda i det oändliga. För tyvärr, samhällsekonomiskt blir det mångdubbelt dyrare att tappa det lokala engagemanget och skapa stora ineffektiva kolosser. Regeringen måste nu bestämma vad man vill. Dagens vankelmod skapar ett olyckligt vakuum som gör att inget händer.

Herr talman! I det nyss avslutade presidentvalet i USA häpnade jag över att miljön inte var någon valfråga alls. Men det är inte bara i USA miljön är satt på undantag nu. Det gäller i nästan lika hög grad EU. Är då situationen för miljön så mycket bättre idag än vad den var för 20 år sedan när miljödebatten var som intensivast? Nej, tvärtom, men av någon anledning har inte miljön sin rättmätiga plats på de politiska agendorna längre. Istället för att peka finger åt någon annan kom jag på mig själv att jag hade fallit i samma grop när jag hade förmånen att lyssna till klimatföreläsaren, tidigare TV meteorologen Pär Holmgren. Pär talade om befolkningsökningen, kopplat till att vi därmed också utnyttjar mer och mer av jordens resurser. Han talade om att vi behöver "tuffare" politiska beslut, teknikutveckling och beteendeförändringar. Dessa tre faktorer går ofta hand i hand och påverkar varandra. Beteendeförändringar leder till efterfrågan på ny teknik och vice versa. Till sist nämnde han det som vi alla innerst inne vet, att ju längre vi väntar desto svårare kommer det att bli för våra barn och barnbarn att lösa problemen.

Den här föreläsningen gjorde ett mycket starkt intryck på mig och jag är jätteglad att Ålands Framtid har lyckats få Pär Holmgren hit och hålla sin inspirerande föreläsning, vilket han håller faktiskt just ikväll klockan19.00 en våning när här i lagtinget. Jag vill passa på att bjuda in lagtingsledamöterna till detta, det är också öppet för allmänheten och jag lovar det blir intressant.

Ett annat område det snackas mycket om vart fjärde år, dvs. säga valåren, är narkotikaproblematiken. Seminarier och föreläsningar i all ära är bra. Men vad händer i regeringen egentligen? Vi har fortfarande lika stora problem med narkotikamissbruk på Åland som före valet. Något konkret måste ske. Gör en snabbutredning över hur många missbrukare det finns i vård och hur många som inte är i vård och vilka åtgärder och förbättringar man kan göra. Ålands Framtid anser att en samordning mellan arbetsmarknadsmyndigheterna, de sociala myndigheterna och missbrukarvården är ett måste. Alla tre instanser måste ha ett nära samarbete när en missbrukare söker vård. Det bör också utarbetas en handlingsplan för det förebyggande arbetet i skolorna, t.ex. genom föreläsningar och information.

Herr talman!  I senaste budget beklagade jag näringsavdelningens kräftgång när det gäller anslagen och den fortsätter. Anslagen minskar igen och därför har inte Ålands Framtid heller lagt några sparförslag där. För vi tror nämligen att varje satsad euro på näringsutveckling ger mångfalt tillbaka. Vi blev glada när vi såg skrivningen: ”Landskapsregeringen inrättar en websida där företag kan beskriva sina problem med bestämmelser och byråkrati och ett regelråd som får i uppgift att åtgärda problemen. Det ska vara enkelt att starta och driva företag på Åland”. Trevligt, det ställer vi upp på. Nu visade det sig att detta var något som EU har hittat på i sin satsning på förenkling för företag. Det gör mig lite orolig, varje gång EU har pratat om förenklingar så har det blivit mångdubbelt mera byråkrati i slutändan, men vi får hoppas på det bästa.

Näringsminister Karlström brukar ha mycket utspel om 1 000 nya kor m.m. Men under näringspolitiken återfinns inte så mycket av det. Utspel och visioner är bra, men de måste också följas upp av finansiering, personal och vad som nu kan behövas för förverkligandet. När det gäller de 1 000 nya korna så blir det istället inga nya pengar utan en skrivning om att investeringsstöden ska gå till mjölkproduktion. Men potatisodlingen, lökodlingen, äppelodlingen m.m. är lika viktiga. Hur ska de finansieras? Är det inte viktigt för landskapsregeringen att den viktiga livsmedelsindustrin har råvara?

Men inspirerad av dessa 1 000 kor vill jag göra ett utspel om 1 000 nya högkvalitativa bäddplatser. Turismen är en av de åländska näringar som bedöms ha de starkaste utvecklingsmöjligheterna. Den åländska naturen och landskapets läge mitt i Östersjön utgör en stor konkurrensfördel samtidigt som de geografiska avstånden till omkringliggande regioner är förhållandevis korta. Ändå tappar vi marknadsandelar hela tiden. Senaste statistik visar att hotellövernattningarna minskade med 14 procent senaste månad. På årsbasis har Åland tappat 18 000 övernattningar vilket är otroligt mycket.

För att förverkliga Ålands potential som attraktivt turistmål krävs att Åland satsar konsekvent och målmedvetet på att erbjuda våra besökare kvalitet. Idag utgör den undermåliga standarden på boende, det finns givetvis undantag, och de dåliga flygförbindelserna de främsta hindren för att utveckla Åland till en högkvalitativ semester- och konferensort.

 Ett utvecklingsprojekt bör startas upp under nästa år vars mål är att åstadkomma 1 000 nya bäddplatser av hög kvalitet samt skapa förutsättningar för en hållbar lösning som tryggar flygförbindelser till och från Åland.

Satsningen på kvalitetsanläggningar som Silverskär och Havsvidden höjer Ålands attraktionskraft men volymerna är fortfarande för små för att lyfta Åland som en självklar destination. Dessa anläggningar är helt unika. Jag bodde själv på Hilton på en konferens förra veckan, deras burriga bruna heltäckningsmattor och övrig standard går inte jämföra med de genuina anläggningar vi har här, det borde vi ta vara på. Men volymen är som sagt för liten för att vi ska få goda flygförbindelser och då tänker jag inte bara på Helsingfors och Stockholm, utan också på direktflyg till t.ex. Berlin.

En fråga som många i resebranschen ställer sig är varför inte Alandica nya konferenscenter har bidragit dess mer till förbättrade flygförbindelser och varför det inte blivit så många företagkonferenser. Ett svar på den frågan kan vara att driftsbolaget inte behöver sälja så aktivt för att få ihop till den ursprungliga hyran på 2500 euro per månaden, hyran är indexbunden men ändå. Det finns nog ingen annan firma än Ålands landskapsregering som gör sådana affärer att man bygger ett konferenscenter för nästan 17 miljoner euro och hyr ut det för småpengar.

Herr talman! Situationen för skärgårdstrafiken har varit kaotisk under året. Det har lagts fram förslag på turlistor som har skapat stor oro i skärgården. Förslag som sedan tagits tillbaks när de mött kritik. Denna ”fram- och tillbakapolitik” naggar allvarligt framtidstron i skärgården i kanten. När det gäller ödesfrågan om kortrutt så har det gått två miljoner euro bara i utredningar de sista åren. Det senaste vi hört i ärendet är att nya utredningar ska startas upp som beräknas vara färdiga om ett år. Igen bästa regering, detta evinnerliga utredande bara för att få tiden att gå måste få ett stopp. Ålands Framtid vill ha en levande skärgård och vill regeringen det också så är det hög tid att göra något konkret.

Till sist vill jag avrunda med fyra förslag, som jag har hittat i budgeten, som vi från Ålands Framtids sida har lagt och jag tycker att det är trevligt.

Det första gäller en mötes- och informationspunkt för dem som flyttar in till Åland. I valrörelsen kallade vi det för kontaktcenter. Jag tror att det är väldigt viktigt att de som flyttar in till Åland, vill jobba här och vill hitta en plats i det här samhället vet vart de ska vända sig istället för att springa från den ena instansen till den andra. Det är mycket bra att den frågan äntligen får en lösning.

Vi har också motionerat om att man skulle samordna olika ombudsmannaskap; konsumentombudsman, diskrimineringsombudsman osv. Jag noterade att även detta är på gång och det vill jag tacka för.

Jag noterade även att man ifrån landskapsregeringens sida är beredd att gå vidare med tankarna på en undervattensnationalpark. Jag tror faktiskt att vi i turistiskt- men också i miljömässigt hänseende skulle kunna skapa någonting nytt här på Åland. Jag är väldigt tacksam över att regeringen också har tagit sig an den idén.

Det sista förslaget som vi har lagt och som jag har hittat, det finns eventuellt flera, är att man får till stånd flexibla utbildningsformer i svenska för dem som flyttar till Åland.

Jag vill rikta ett speciellt tack till regeringen för de här fyra punkterna.

Minister Johan Ehn, replik

Herr talman! Ltl Anders Eriksson inledde med att Ålands Framtid vill göra lite större inbesparingar än vad regeringen har gjort och pratar om inbesparingar på 5 procent. Jag tycker att det är ett sunt tankesätt. Men samtidigt presenterar man själv nettoinbesparingar på 0,3 procent så det är rätt intressant.

När det gäller landskapsregeringens övriga sätt att föra politik på så får vi höra att vi för en politik som drabbar unga, sjuka och gamla. Av de här inbesparingarna som Ålands Framtid föreslår så ligger 782 000 på ÅHS och 839 000 på Ålands gymnasium. Det ska alltså sparas 1,6 miljoner på unga och sjuka.

När det gäller Ålands gymnasium så vill jag poängtera att år 2012 kostar en plats på Ålands gymnasium 11 885 euro och år 2013 är en plats beräknad till 11 650 euro, en minskning med cirka två procent.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det sistnämnda så hoppas jag att man i finansutskottet, en gång för alla, kan reda ut frågan om hur mycket dyrare Ålands gymnasium blev på grund av reformen. Vi gick igenom boksluten och tittade på vad de sju olika skolorna kostade åren tidigare och vi jämförde med budgeten för Ålands gymnasium det första året. Vi konstaterade då en ökning på 3 miljoner, trots att Ålands naturbruksskola har lagts ner. Om vi har fel siffror så är jag den första att be om ursäkt. Men vi är någorlunda räknekunniga och vi får inte riktigt de siffror som utbildningsminister Ehn presenterade att gå ihop med det som står i budgeten. Men jag hoppas att finansutskottet kan titta på det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carita Nylund, replik

Jag är glad att ltl Eriksson lyfte frågan om narkotika. Jag kommer att återkomma till narkotikafrågan i ett anförande senare.

Angående inbesparingen i ÅHS budget på en procent, man vill spara 782 000 euro, men jag saknar specificeringar. Vad vill man spara på? Det här är en organisation vars största tillgång är personalen. I styrelsen har vi inte hittat 782 000 euro att spara in. Det skulle vara intressant att höra hur man har tänkt? Vad ska man spara in på?

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag hör till dem som vill ha så mycket fakta som möjligt för att man ska kunna ge välunderbyggda förslag. Som jag sade inledningsvis i mitt anförande så konstaterade jag att det bara blir svårare och svårare att veta vad dessa belopp används till.

Jag som lagtingsledamot har inga möjligheter att gå in, och ska kanske heller inte gå in, i ÅHS löpande verksamhet, i och med att vi har skild styrelse. Men när det gäller ett annat exempel som t.ex. utgifterna på social- och miljöavdelningen så kan man inte ens utläsa vad respektive personer gör där. Det är oerhört svårt att lägga välunderbyggda förslag. Med det här förslaget vill vi ändå visa på att vi tror att om man ska få en budget i balans så måste man spara överallt, även där de stora pengarna finns. Skulle vi vara sanna populister, som jag blev beskylld av en partikollega till Nylund förra veckan, så skulle vi förstås inte lägga sparförslag på ÅHS. Men vi tror att det också är nödvändigt om man ska få budgeten i balans.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Herr talman! Ltl Eriksson föreslår mera avdrag. På något sätt visar det att ltl Eriksson inte riktigt är i takt med tiden längre.

Medeltalet är 17 procent i kommunerna. Tack vare alla avdrag så är de verkliga kostnaderna för medborgarna 12 procent som man betalar. Sedan ska man komma ihåg att om vi inför mera avdrag så krymper man ytterligare kommunernas handlingsutrymme och deras förmåga att bedriva den lagstadgade verksamheten som de är satta att ansvara för. Ltl Eriksson menar väl inte att de här avdragen ska kompenseras via landskapets budget? För då blir det ju väldigt kontraproduktivt mot den övriga politiken som Eriksson föreslår för att vi ska försöka få budgeten i balans.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ja, finansminister Nordlund, vi menar att det här ska kompenseras fullt ut. Därför har vi pekat på andra alternativa sparförslag. Vi har hela tiden sagt att om man vill hålla köpkraften, om man vill hålla hjulen snurrade i det åländska samhället så är det inom landskapsförvaltningen som man måste spara, istället för alla transaktioner till medborgarna, till kommunerna och till näringslivsorganisationer och strypa ner på investeringar. Det är fel väg att gå om man ska stimulera köpkraften. Jag tror väldigt mycket på den idén.

Det pratades om arbetsbudget. Tyvärr, enligt mitt förmenande har man sparat för lite när det gäller den egna verksamheten. Men det ligger i människans natur, det är alltid lättare att spara på sådant som är längre bort ifrån en själv, men konsekvenserna blir inte bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ltl Anders Eriksson inleder sitt anförande, egentligen genomgående, och kritiserar den nu förda politiken och budgetförslaget och bland annat det som är skrivet om samhällsreformen. Sluta leka, uppmanar ltl Eriksson landskapsregeringen.

Vad vill Ålands Framtid beträffande samhällsservicen på Åland i framtiden? Vill man bara konservera, bevara eller vill man vara med och utveckla Åland? Jag hade gärna tagit del av Ålands Framtids framtidsvisioner, men tyvärr så uteblev de.

Åtminstone i min tilläggslista från Ålands lagting så ser jag ingen motion i det här nämnda ärendet heller. Jag kan väl konstatera att det är mest tomma tunnor utan egentligen några reella förslag.

 Ltl Anders Eriksson, replik

Jag kan försäkra minister Lindholm att de här tunnorna är nog relativt välfyllda när det handlar om samhällsreformen. Vi från Ålands Framtids sida har många gånger sagt att vi ser ett stort värde i de 16 kommunerna vi har. Som jag sade i det här anförande; när det handlar om de små åländska kommunerna, titta t.ex. på vilken kommunal service lilla Sottunga producerar. De är oerhört ekonomiska jämfört med de här stora kolosserna.  Men, det är ju inte modernt och man blir beskylld för att man ska konservera och bevara någonting. Allt ska göras nytt och allt gammalt ska slängas överbord nuförtiden. Men jag ser inte något negativt i det om man vill bevara de åländska kommunerna för de har ett stort värde i sig.

Däremot är jag livrädd för det här utredandet som landskapsregeringen håller på med, när de inte själv vet vad de vill. Man kan inte tillsätta tjänstemannagrupp och säga att de ska sätta igång att utreda det här, då blir det precis som det blev i den här sista utredningen, att vi ska regionkommuner och allt mellan himmel och jord. Bestäm er nu i regeringen vad ni vill en gång för alla och ödsla inte mera tid på det här skådespelet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Tack, ltl Anders Eriksson för ett intressant anförande. Han hade många idéer om hur vi ska förverkliga olika saker som ett stöd för regeringens arbete.

Angående retoriken, man hör ofta att man övervältrar på skattebetalarna eller på tredje part osv. Det här är ju ett sätt att försöka skrämma folk med att landskapsregeringen är den stora fula draken. I ett samhälle så betalar vi ju allting med skattepengar, frågan är bara varifrån de kommer? Skattepengarna kommer över statsbudgeten via klumpsumman och de kommer via kommunerna osv. Här handlar det om hur man fördelar de här olika skatteinstrumenten.

Vi har ju gjort rätt mycket. 47 tjänster sparar vi nu in i den här budgeten, strukturella förändringar. Ltl Eriksson pratar om fem procent här och fem procent där ytterligare, men var? Berätta! Ge åtminstone ett exempel!

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Visst är det som ltl Eliasson säger att det är flera olika skattekällor. Men såsom jag ser det, som företrädare för Ålands folk, så är situationen för dem att om finska statsskatterna höjs, vilket de kommer att göra nästa år, så höjs också skatterna för ålänningarna. Man får alltså ett högre skattetryck. Då är den intressanta frågan; vad har vi för instrumentet i vår hand här på Åland? Kan vi göra någonting åt statsskatterna? Nej, det kan vi inte. Vi kan istället använda kommunalskatteverktyget, öka avdragen och på det sättet minska skattebördan för ålänningarna. Det borde man försöka använda sig av, istället för att bara konstatera att man ingenting kan göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Först till detta med regelrådet, det kommer att komma mer information på onsdag i mitt allmänna anförande om detta.

Satsningar på 1 000 kor går vidare, där är regeringen rysligt intresserade av att hjälpa unga jordbrukare att satsa mjölkproduktionsyrket. Vi vet att mjölk är en framtidsnäring och att det finns en stor efterfrågan på de produkterna. Sålunda har vi också i budgeten skrivit att det är ett prioriterat område. Av de 1 miljoner euro som vi satsar på investeringsstöd till jordbruket, så är det här ett av de prioriterade områdena. Det kommer också att finnas pengar för chips, potatis och lök med mera. Men de 1 000 korna är prioriterade.

Sedan till initiativet om 1 000 bäddar. Jag kan bara konstatera att tyvärr får jag ge ltl Eriksson lite dåliga nyheter, för han skriver i sin finansmotion om att man ska sätta igång ett utvecklingsprojekt nästa år och det projektet är redan igång. Projektet kommer att förverkligas före det. Initiativet är bra, det är bra att man är med på tåget, när lokföraren sitter på ministerposten.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag vet inte varför det skulle vara dåliga nyheter? Om man lägger förslag så vill man ju gärna få förslagen genomförda. Om förslaget redan är på gång samma dag som det lanseras så då är det ju faktiskt lysande. Det ser jag inte som några dåliga nyheter, utan goda nyheter.  Jag har ju ofta kritiserat regeringen för att man är för senfärdig bl.a. när det gäller samhällsreformen. Så det här tycker jag att är bra.

Sedan dessa 1 000 nya kor, jag stöder det fullt ut definitivt, minister Karlström. Jag tror att det är en bra satsning. Men min erfarenhet är att har man visioner och tankar så behöver man också följa upp dem budgetmässigt, att man har skrivningar och att man på något sätt som utomstående kan se hur det här kommer att gå till. Det enda som jag hittat, och jag har lusläst den här budgeten, så är att man prioriterar mjölkproduktionen när det gäller investeringsstöden. Jag noterade med tillfredsställelse det löftet som gavs att pengarna också kommer att räcka till för övrig produktion, det är bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Jag får också tacka för ett intressant huvudanförande. Jag tar fasta på det som ltl Anders Eriksson sade om skärgårdstrafiken, att landskapsregeringen skulle ha backat eller att man har förändrat sig när det gäller turlistearbetet. När landskapsregeringen lade fram sitt första turlisteförslag så var det i vetskap om och med viljan att föra en dialog med de berörda. Vi visste att det här är den största reformen vad gäller skärgårdstrafiken och turlistorna, både för brukarna och för de anställda ombord. Vi visste att det förslag som vi lade fram skulle processas och det var hela tiden vår avsikt.

Jag skulle avslutningsvis vilja jag säga; ”förmågan att idag tänka olikt från igår skiljer den vise från den envise”. Vill man ha en dialog med invånarna så ska man också vara beredd att lyssna, två öron - en mun.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Det sista, minister Thörnroos, håller jag helt och hållet med om, det är viktigt. Jag uppfattade det aldrig på det sättet. Det är mycket möjligt, minister Thörnroos, att jag uppfattade det fel. Jag uppfattade aldrig det första turlisteförslaget som någon sorts diskussionsunderlag. Jag uppfattade det som ett förslag som landskapsregeringen faktiskt kommunicerade ut att så här kommer vi att göra. Det var det som skapade en oerhörd oro ute i skärgården, bl.a. att den tvärgående linjen skulle försvinna.

Vi pekade på andra sparförslag och ville att den tvärgående linjen skulle vara kvar. Nu ska jag inte alls på något sätt stå här och ta äran åt oss, men jag tycker att det är bra att landskapsregeringen lyssnade på det vi och även många från skärgården sade.

Om man faktiskt vill föra en dialog och om man vill ha en process så tror jag att det är viktigt att man då säger att det är en process och inte kommer med ett färdigt förslag såsom det uppfattades.

Talmannen

Gruppanföranden är över i den inledande allmänna diskussionen. Nu fortsätter vi med:

Tidsrekommendationen är begränsad till 5 minuter per anförande.

Ltl Roger Slotte

Tack, herr talman! Jag kommer i mitt anförande att prata om personalpolitik. Senare under dagen eller i morgon kommer jag att prata om samhällsreform och ekonomi.

Många av våra anställda går inom en snar framtid i pension. Samtidigt står landskapsregeringen inför flera utmaningar när det gäller att tillgodose det långsiktiga personal- och kompetensbehovet.

Herr talman! Detta är en svår problematik. Självstyrelsen behöver kunniga tjänstemän för att förverkliga självstyrelsen samtidigt som det är svårt att rekrytera. Särskilt specialister inom olika områden är svåra att få tag på.

Det är viktigt med en god personalpolitik. I dag blir det allt vanligare att arbetsgivare lockar kompetent personal genom att erbjuda flexibla arbetstider, möjligheter till distansarbete och deltidsarbete. Det blir även allt viktigare att sådana arbetsvillkor erbjuds som gör det möjligt att kombinera arbete och familj. Det här stärker regeringens varumärke som arbetsgivare vilket även framkommer i budgetförslaget.

Herr talman! För att kunna konkurrera om arbetskraften behöver även landskapsregeringen anpassa sig till de krav som dagens arbetskraft ställer. Jag tror också att det är viktigt att på ett naturligt sätt kunna avancera inom förvaltningen. Om en tjänsteman blir anställd med allmänna kunskaper inom sitt ämnesområde kan hon eller han kanske senare bli inskolad i olika specialinriktningar. Men för att kunna avancera krävs många gånger erfarenhet av ledarskap. Det här blir ett slags moment 22 dvs. erfarenhet av ledarskap kan man inte få utan att först ha fått vara ledare. Arbetstagaren borde därför ges möjlighet till en prövotid på arbetsplatser som fordrar ledarskap. Den som blir anställd bör ha den grundutbildning, som tjänsten förutsätter. Vid utlysande av högre tjänster brukar det oftast krävas fyra års heltidsstudier vid högskola eller universitet. Är det en ekonomtjänst så ska den anställda vara ekonom.

Herr talman! Jag anser att dispens inte borde ges om inte synnerliga skäl föreligger. I annat fall tar vi bort de ungas drivkraft för studier. Tack.

Vtm Viveka Eriksson

Herr talman! Poeten John Donne sade på 1600-talet; människan är ingen ö allena utan man är en del av ett större sammanhang, precis så är det med landskapets budget. Den är ingen isolerad ö. Landskapets budget är en helhet när man tittar på hela samhällets ekonomi. Jag tycker att det väldigt mycket har blivit ett mantra i debatten, vilket vi alla är med skyldiga till. Budgeten ska vara i balans.

Men, vi måste se till att vi politiskt jobbar på ett sådant sätt att inkomsterna täcker de utgifter som vi fördelar. Samtidigt måste landskapregeringen och lagtinget se till att hela samhällsekonomin balanserar. Man har ett jättestort ansvar för helheten. Till den delen tycker vi liberaler att man från landskapsregeringens sida alltför mycket bollar över saker på kommunerna och på enskilda medborgare.

Vi ska förstås jobba för att göra de viktiga strukturförändringarna och det ska landskapet och kommunerna göra tillsammans. Då är det också viktigt att från landskapets sida se till att vi motiverar och uppmuntrar kommunerna att faktiskt också arbeta i den här riktningen.

Men när landskapsregeringen nu väljer att föra över 4 miljoner på kommunerna så kommer det att dra ner på engagemanget och intresset att söka olika samarbetsformer. Man kommer att börja titta på sitt eget hus.

Vi har dessutom fört ett resonemang om Gullåsenavgifterna, såsom regeringen redogjorde för i sin tabell så haltar det resonemanget. Landskapet sköter sjukvården och kommunerna sköter socialvården. Under många år har Gullåsen fått ta på sig alltför mycket ansvar också för den sociala delen. Därför gjorde man ett medvetet val, i början på 2000-talet, när man införde höga avgifter för Gullåsen på kommunerna. Man gjorde till och med två ändringar i lagen. Man gick in i lagen en gång till och sade att särskilt klinikfärdiga patienters skulle få höga avgifter, alltså kommunerna skulle få betala höga avgifter för de patienter som var färdigbehandlade medicinskt. Det här var en medveten piska på kommunerna för att de skulle ta hem sina äldre och bygga upp sina äldreboenden. Nu har vi nått till det resultatet. Alla kommuner har byggt ut sina äldreboenden. Vi har i ÅHS-lagen bestämt att man skiljer på sjukvård och socialvård.

Vi tycker att det blir en kullerbytta i resonemanget. Vi tycker att kommunerna skulle slippa 4 miljoner, för det slipper man inte. Jag kan ta min hemkommun som ett mycket klart exempel, cirka 400 000 euro ska vi betala i avgifter tillbaka till landskapregeringen. Men de facto så har vi nu senast i september tagit hem de patienter som har bott på Gullåsen. Jag tror att vi har en patient kvar som också så småningom kommer att flytta hem. Kommunerna upplever det som att de får betala avgifter för något som de egentligen inte får något för. Kommunerna har svårt att förstå det här resonemanget.

Liberalerna ser att det behöver göras en fördelning och en reform mellan kommunerna och landskapet. Vi motsätter oss inte det. Men vi menar att man måste göra det på längre sikt och inte komma så här i en budget och ta bort så mycket pengar på ett bräde. Kommunerna har inte ens kunnat bygga upp en beredskap, för de fick veta först på hösten hur det kommer att bli. Varför då inte gå in i landskapsandelssystemet och utvärdera det under året? Det var faktiskt meningen att det skulle ha gjorts under 2012, enligt budgeten 2012, men det har man då inte gjort. Nu måste man gå in och titta på landskapsandelarna och se hur överföringarna har gått.

Vi ville också att man går in i den här landskapslagen och tittar särskilt på samarbetsunderstöd.

När det gäller samhällsservicereformen tror vi att det behövs både morot och lite piska för att man ska gå samman och börja samarbeta. Vi behöver då ha en sådan lagstiftning som underlättar samarbetsformer mellan kommunerna. Man behöver också morot i form av pengar. Liberalerna tycker att man under några års tid ska göra ett helt paket och inte på ett bräde komma och ta bort 4 miljoner euro samt andra överföringar som man också tar bort, vilket har redovisats här idag.

Förutom detta med kommunerna så vill liberalerna inte heller att man ändrar sjukkostnadsavdraget och resekostnadsavdraget. Vi är beredda att ge landskapsregeringen mandat att gå igenom lagstiftningen. Men före man har gjort det så borde man inte komma med en ettårig lag för sjukkostnadsavdraget som sedan ska ändras efter ett år igen. Som redan har sagts här, ettåriga skattelagar är inte bra. Det är inte långsiktighet, medborgare och kommuner måste kunna ha en framförhållning och man måste kunna få besked i ett mycket tidigare skede. Tack.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, herr talman! När man lyssnar på liberalernas parti ordförande så får man en känsla av att vi har pengar att hämta i den åländska skattekistan. Men, bästa vtm Viveka Eriksson, faktum är att vi har ett strukturellt underskott. Vi saknar 10 miljoner i en normal ekonomi där vi inte skulle ha något i kvar i utjämningsfonden, så var tar vi pengarna? Landskapsregeringen har valt att fördela de här bördorna någorlunda jämlikt; på landskapet, på kommunerna och på medborgarna. Sist och slutligen, allt vi gör faller ju tillbaka på den enskilda ålänningen som är med och bidrar till samhällsekonomin. Någonstans ska pengarna tas. Det finns ingen mirakelmedicin.

Vad jag saknar i den liberala argumentationen är att peka på någon form av alternativ till de åtgärder som landskapsregeringen har presenterat. Här är det någonting som fattas i den liberala argumentationen.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När det gäller samhällsekonomin så har vi en gemensam börs och det blir inte bättre för samhället om vi skickar ut underskottet till kommunerna. Det är ingen bra fördelning. Man måste ju faktiskt titta på strukturerna och se på hur man jämnar ut, under några års sikt. Men att nu i september skicka ut en nota till kommunerna när kommunerna redan på våren har dragit upp sina ramar. Alla kommunerna har nu fått pröva om sina budgetar. Man har fått dra ner på socialvård osv. Det drabbar alltså enskilda ålänningar ganska abrupt.

Vår modell är att man under några års sikt går igenom landskapsandelarna. Man ändrar lagen om samarbetsunderstöd och man verkligen uppmuntrar kommunerna till ett samarbete i syfte att effektivisera verksamheterna för att den gemensamma ekonomin ska bli i balans.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Herr talman! Vtm Eriksson säger att man ska dra ut detta på flera år. Det låter jättebra, men konsekvenserna av detta är att vi istället ökar på landskapets underskott. Den här regeringen har övertagit ett budgetläge som var väldigt besvärligt och farligt för Åland. Vi måste nu vidta ganska många åtgärder för att vi igen ska komma upp på fast mark. Det här är en av de åtgärder som vi måste vidta för att vi ska kunna få budgeten i balans.

Liberalerna upprepar detta med samarbetsunderstöd. Det var det facto en politik som vi försökte föra under den förra perioden men vi ingen egentlig respons på samarbete, och pengar finns fortfarande kvar för samarbete. Jag välkomnar alla kommuner att komma in till finansavdelningen, vi kommer att ta hand om er och försöker göra vårt bästa för att skapa samarbete. Det är inte på pengarna det hänger. Däremot har vi gått vidare i samhällsservicereformen och försöker vara konkreta med den tekniska sektorn och på den sociala sidan så att det ska hända någonting. Vi har inte råd att fortsätta så här för då blir det en katastrof för dem som är i behov av den samhälleliga servicen och i förlängningen skattebetalarna.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! När det gäller samarbetsunderstöd så står i den gula boken, årets budget, att landskapsregeringen ska gå in i lagen för att rätta till det, för att man ska öppna upp mera möjligheter för kommunerna att samarbeta. Lagen sätter alltså hinder och därför har det varit problem. Det är en sak.

Den andra saken är; när vicelantrådet var här uppe tidigare så pratade han om ett långsiktigt arbete för att få budgeten i balans och det köper jag. Jag tycker att man måste jobba långsiktigt. Det arbetet ska också riktas till kommunerna. De är också betjänta av att man har ett långsiktigt arbete där man under några års tid går in i systemet och tittar på det system som faktiskt finns. Landskapsandelssystemet är det system som vi har byggt upp, det är där man ska gå in och inte abrupt på två månader komma med nya avgiftslagar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Vtm Viveka Eriksson menar att kommunerna inte har känt till att man borde bygga ut sin äldreomsorg och sina serviceboende och att det kom som en överraskning. Men detta har man nog känt till sedan slutrapporten om äldreomsorgen kom 2006. Man haft tid på sig att förbereda sig på att Gullåsens verksamhet kommer att förändras.

Beträffande de klinikfärdiga patienterna från Gullåsen så ska ju de erbjudas omsorg i sin hemkommun; i sina egna hem, på serviceboenden eller i institutioner. Bor man då i sitt eget hem eller på ett serviceboende så är det klienten själv som betalar kostnaderna för bostad, mat och de stödtjänster som man behöver. Så jag förstår inte hur det här skulle drabba kommunerna dubbelt?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är ju exakt precis det som jag säger. Det är det som kommunerna har gjort. Man har byggt ut sin socialvård hemma i kommunerna. Man har byggt upp äldreboenden i kommunerna. Man har tagit hem de äldre som faller under socialvård. Det är exakt det jobbet som man har gjort. Det har varit ett krav från landskapets sida att man ska göra så. Landskapet sköter sjukvården och kommunerna sköter socialvården. Nu har landskapet ansvar för sjukvården på Gullåsen och kommunerna har ansvar för socialvården. Men ändå förväntas kommunerna också betala till landskapet för den sjukvård som man sköter i ÅHS regi på Gullåsen. Det är där som resonemanget haltar, som vi ser det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Karl-Johan Fogelström

Herr talman! Den övergripande målsättningen för denna regering är att landskapets ekonomi ska vara i balans senast år 2015. Siffrorna jag laborerar med grundar sig på det affärsbokföringsmässiga underlag som redovisas i landskapets bokslut och budgeter.

Budgeten för 2013 visar ett underskott på 4 miljoner euro. Intäkterna är budgeterade till 233,4 miljoner euro. Det finns många indikationer på tuffare tider ekonomiskt men de allra senaste prognoserna och bedömningarna visar dock trots allt på en svagt positiv ekonomisk utveckling de närmaste åren, senast ett uttalande av Olli Rehn.

Jag kommer att kort beröra tre frågor i mitt anförande; klumpsummesystemet, personalkostnaderna och skärgårdstrafiken.

Tittar vi i backspegeln ser vi att det stora raset i intäkterna skedde år 2008 ett minus 41,3 miljoner euro och år 2009 ett minus 11,9 miljoner euro. Den förra regeringen lyckades minska verksamhetskostnaderna år 2009 och 2010 med totalt 13,7 miljoner euro. Sedan kom en kraftig ökning år 2011 med 10,2 procent och ytterligare en budgeterad ökning på 9,1 procent för år 2012.

Den förra regeringen har alltså med facit i hand inte varit särskilt framgångsrik att minska kostnaderna genom rationaliseringar och strukturförändringar.

Det ska medges att vi har haft en ganska så ohanterlig situation med dessa våldsamma fluktuationer på intäktssidan. Vi bör med fog fråga oss om det nuvarande systemet med klumpsumma verkligen är något vi ska leva med i all framtid.

Det finns förslag, tankar och idéer om att de åländska skattepengarna borde stanna kvar på Åland och föras i sin helhet in i landskapets budget. Ett sådant upplägg skulle, tror jag, vara mer förutsägbart och framförallt skulle vi finansiera vårt självstyrda landskap med egna ihoptjänade pengar. Det är dags att föra in lite gammalt nytänk nu då vi försöker få förändringar till stånd beträffande Ålands behörighet att ordna vår tillvaro enligt våra egna önskningar och ambitioner. Jag tänker här på Barbro Sundbacks tankeväckande skrift ”Egna pengar i börsen” som hon skrev 2009. Läs den på nytt!

Nu tillbaka till budgeten. Verksamhetskostnaderna för 2013 är budgeterade till 189,5 miljoner euro. Det är en ökning på 1,7 procent. I och med detta bryts den starka kostnadsökningen då ökningen nu är lägre än inflationen. Målsättningen för hela perioden fram till och med år 2015 bör vara att landskapet omstrukturerar och rationaliserar sin verksamhet så att man kan minska på kostnadskostymen.

Det finns konkreta tecken på att kostnaderna t.o.m. kan börja sjunka då det på personalkostnadssidan aviseras ett trendbrott i och med att antalet anställda planeras minska från 1804 till 1750 i slutet av år 2013. Detta betyder färre anställda än landskapet hade år 2006 då man hade 1783 anställda. Dessa åtgärder kommer säkert att leda till lägre personalkostnader från 2014 och framåt. Det är ju så att personalkostnaderna är den kostnadsmassa som man har största möjligheterna att påverka och rationalisera för att minska på kostnaderna. Det är förstås inte så enkelt som att bara låta bli att nyanställa då någon går i pension. Man måste se på alla de funktioner och delar av organisationen som berörs, se hur man kan förenkla, omorganisera och rationalisera berörda funktioner. Detta är ett nyckelområde då det gäller potential att spara in kostnader och det bör ges hög prioritet. Det finns inte så många andra områden där man minska på kostnadsvolymen i samma utsträckning.

Ett annat område där vi på ett bestående sätt kan bringa ner kostnaderna är skärgårdstrafiken. För få ner kostnaderna måste vi fortsätta att renodla och förenkla upplägget av trafiken. Den kommande helhetsplanen bör enligt min mening resultera i att Långnäs blir enda ändhamn för trafiken fasta Åland - Kumlinge - Brändö - Osnäs. Hummelvik upphör som ändhamn. En eventuell fast broförbindelse till Vårdö förverkligas endast om det är ekonomiskt försvarbart för trafiken mellan fasta Åland och Vårdö.

Det skulle vara mest ekonomiskt med ett gemensamt färjfäste på Föglö för Kökartrafiken och för den tvärgående trafiken.

Slutligen skulle trafik mellan Kökar och Galtby upprätthålls endast under turistsäsongen. Radikalt, kanske det, men kostnaderna skulle med all säkerhet bli betydligt lägre med en helhetslösning enligt dessa linjer.

Alltså, ersätt systemet med klumpsumma med ett upplägg som baserar sig på våra egna hoptjänade pengar.

Betydande inbesparningar på personalsidan kan göras genom att rationalisera och effektivisera olika funktioner inom landskapsförvaltningen. Detta kan göras på ett varsamt sätt i samband med naturliga avgångar som vid pensionering.

För att få ner kostnaderna för skärgårdstrafiken måste vi våga renodla och förenkla upplägget av trafiken. Tack.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Bästa ltl Karl-Johan Fogelström, Ålands politik har blivit oerhört mycket mindre intressant i och med att vi har parkerat och paketerat självstyrelseutvecklingen i två Janssonkommittéer. Det är verkligen trevligt att ledamoten aktualiserar frågan om åländsk beskattningen i det här sammanhanget. Det välkomnar jag.

Men när det gäller de ständiga pratat om att skära i den offentliga sektorn så måste vi alla komma ihåg att den lilla kärna av spetskunskap som vi har är oerhört liten redan nu, den så kallade centralförvaltningen. Vi ska inte tro att vi kan skära när det gäller centralförvaltningen. Det är trots allt ett oerhört litet antal tjänstemän som bär hela självstyrelsesystemet i vardagen.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Jag talade ju inte direkt om att skära, utan om att rationalisera och effektivisera. I organisationer finns det alltid möjlighet att göra saker lite bättre och med lite mindre resurser än tidigare. Det jobbet är inte så enkelt, men det är möjligt. Det är inte bara förvaltningar som sysslar med sådant. Stora företag sysslar med sådant, vi läser om det dagligen. Vi är i en situation där vi måste anpassa kostnadskostymen till intäktssidan. Vi ska komma ihåg att intäktssidan, som det nu är upplagt, kan vara lite osäker, det har vi ju sett.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ltl Fogelströms resonemang om skärgårdstrafiken var intressant. Liberalerna hävdar väldigt envist att vi nu måste börja prioritera. En väldigt viktig del är just detta med Kökartrafiken över Föglö. Det gläder mig att ltl Fogelström också tar upp det. Jag hoppas verkligen också att ledamoten bidrar till att se till att landskapsregeringen prioriterar ett sådant projekt som faktiskt kommer att ha stor effekt. Man måste gå in där de största inbesparingarna och största behoven finns.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Jag upprepar att vi måste våga renodla och förenkla uppläggen av trafiken om vi ska spara pengar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Fru talman! Tack för ett väldigt intressant anförande. Det är alltid roligt att ta del av ltl Fogelströms tankegångar, speciellt kring ekonomi och skärgårdstrafik.

Jag önskar ett förtydligande eftersom ledamoten nu anser att det ska finnas en ändhamn; Långnäs. Var det meningen att Föglötrafiken ska angöra fasta Åland?

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Jag talade om ändhamn för trafiken fasta Åland - Kumlinge – Brändö - Osnäs. Jag talade inte om Föglö - Degerby - Svinö. Den frågan får vi hanteras under hand.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! Det är bra att landskapsregeringen går in för att finansiera särskilda anläggningsprojekt och att man vill använda PAF-medel för ett på samhället ändamålsenligt sätt. Vi kunde utnyttja detta mer precis som landskapsregeringen skriver, särskilt nu när det verkar som att medlen långsiktigt överskrider det som medlen traditionellt använts till. Det är också bra att vi nu ska överväga hur medlen kan fonderas. Vi kunde ha en fond i likhet med den så kallade norska oljefonden SPU som nuförtiden är världens största statliga investeringsfond. Den har som uppgift att förvalta de pengar som kommer från norska oljeindustrin. En del av den norska oljefondens pengar används varje år för att täcka utgifter i Norges statsbudget. De har en gräns som reglerar hur mycket som får användas. Gränsen där är att beloppet som tas till statsbudgetens utgifter högst får utgöra fyra procent av oljefondens värde. Att ha PAF-medlen fonderade gör att vi kan få en helt annan långsiktig stabilitet för alla parter. Det så viktiga föreningslivet och tredje sektorn får mer trygghet och vi kan använda pengar till saker som kommer också samhället till gagn på bästa möjliga sätt.

På tal om fonder så tänker jag beröra pensionsfonden också. Nästa år kommer vi att ha ett värde kring 340 miljoner euro i landskapets pensionsfond. Det är mycket pengar. Vi borde kunna diskutera också fondens placeringar. Varför kunde inte pensionsfonden köpa in sig i Ålandsbanken med, låt säga, 20 miljoner euro? Det kunde hjälpa till att behålla vår alldeles egen nationalbank i åländska händer. Det vore väl bra? Jag lyfter ändå främst tanken för att man kunde överväga att åtminstone en viss del av kapitalet placeras lokalt på Åland. Det här kunde generera positiva effekter för vårt samhälle som också kommer pensionstagarna till nytta. Det borde inte vara orimligt med placeringar i det åländska näringslivet. Vi har nog bolag som går lika bra eller bättre än de internationella bolag som fonden nu har placeringar i.

Fru talman! Vad gäller den digitala agendan så är det riktigt bra att det föreslås ett anslag om en halv miljon inom ramen för den digitala agendan. Vi behöver modernisera oss och det behövs riktigt mycket. Vi ligger hopplöst långt efter. Det är också synnerligen föredömligt att vi på landskapsnivå står för fiolerna i det här inledningsskedet av samarbetet mellan landskapet, kommunerna och ÅHS. Annars skulle det nog ha varit svårt att få alla parter med på tåget så snabbt. Nu har landskapsregeringen presenterat ett övergripande styrdokument med mål, visioner och fokusområden.

 Det är ett bra första steg och dokumentet behöver nu processas i styrelser hos de deltagande parterna. Sen blir det viktigt att de gemensamma handlingsplanerna som aviserats tas fram och att de är konkreta så att vi alla ser och känner att det händer saker på området.

I sammanhanget ser jag att finansavdelningen nu har till uppgift att samordna förvaltningens IKT-utveckling, drift och kommunikation. IKT står för informations- och kommunikationsteknik enligt vad jag minns från mitt yrkesliv inom IT. IKT var då den del av IT som hade att göra med kommunikationen mellan människor. Samtidigt står det att finansavdelningen ska samordna landskapets allmänna e-förvaltning. Digitala agendans samordning är alltså till i princip alla delar under finansavdelningen när det gäller landskapet om jag förstått saken rätt. Jag vill därför återigen lyfta upp vikten av att vi har rätt beställarkompetens. Här finns mycket att spara, eller snarare mindre att slösa, med rätt kompetens. Jag hoppas att anslaget för IKT-utveckling om 275 000 euro som tagits upp i förslaget ska användas till det också.

Avslutningsvis vill jag igen påminna om att ett enigt finans- och näringsutskott i betänkandet gällande omställningsbudgeten och nu senast i samband med landskapsrevisorernas berättelse uppmanat landskapsregeringen till att ha med nyckeltal. Flera lagtingsledamöter och revisorerna har också påpekat detta. Det måste beaktas framöver.

Jag vill också återigen påpeka vikten av att vi, så fort det bara är möjligt, får en moderniserad redovisning, budgetering och bokslut. Kommunerna ligger före oss i det här. Ett särskilt bekymmersamt problem med nuvarande system är VR-anslagen. Det är helt omöjligt för en lekman att jämföra mellan till exempel budget och bokslut. Hur ska man enkelt kunna utläsa på vilket sätt reservationsanslagen påverkar? Mångmiljonbelopp flyttas mellan åren i det som många kallar ”vågen”. Det är riktigt krångligt. Vi nyblivna drunknar i vågen. Åtminstone drunknar vi i information som är svår att förstå. Det kan väl inte vara meningen att ha det så här svårt om man vill ha öppenhet som ju vi vill ha, eller hur? Vi måste få ett modernare budgeteringssystem som baserar sig på likadana principer som affärsbokföringen. Jag och säkert många andra med mig skulle ha lättare att förstå landskapets ekonomi om vi hade affärsbokslut. Vi måste få det mer lättöverskådligt och lättare att förstå. Tack.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Ltl Carlsson talade om pensionsfonden och att man skulle investera hemma på Åland. Man skulle mycket väl kunna tänka sig att pensionsfonden kunde investera i infrastrukturer. Kommer man överens om en lämplig avkastning så skulle det väl kunna vara helt möjligt. Hur ser ledamoten på det?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Nu förstod jag att vi skulle investera i infrastruktur. Om ledamoten menar samhällsinfrastruktur så har jag faktiskt inte tänkt den tanken, tyvärr.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Idag tänkte jag prata om alternativ. Jag ser det lite som oppositionens roll att komma med konstruktiva alternativ i en sådan här debatt. Det är precis det jag menar att hela den här debatten borde handla om. Vilka alternativ finns det till texten och siffrorna i den röda boken? Vad är alternativet till att på fyra år bränna 22,5 miljoner euro mer än vi har råd med? Vad är alternativet till att blunda för problemet och istället lyfta över mera pengar från medborgarnas, kommunernas och näringslivets plånböcker för att få det att gå ihop? Vad är alternativet till att fortsätta som förut och hoppas att ekonomin svänger av sig självt så snabbt som möjligt?

Jag tänkte börja med en liten analys över de övergripande siffrorna på budgetens sida 9.

Trots att vi enligt förslaget går back både nu och nästa år, visar förslaget ett överskott 2015. Vad är det då som gör att intäkterna plötsligt visar 2 miljoner på plus? Konsumtionsutgifterna fortsätter i vanlig ordning att stiga med 1-2 procent per år, så förklaringen finns definitivt inte där. Överföringsutgifterna stiger med 10 miljoner 2013 och hålls på samma nivå 2014 för att plötsligt rasa med 20 miljoner 2015. 10+20+20 miljoner=50 miljoner. Ringer det några klockor? Vad är det som kostar 50 miljoner? Det är förstås Finlandskabeln som har rullat ut sig elegant i sifferstaten. År 2015 när Finlandskabeln är avbetad försvinner alltså 20 miljoner ur budgeten. Skulle man sluta där skulle budgeten ungefär gå på plus minus noll.

Sedan minskar landskapsregeringen investeringarna med 2 miljoner och vips är budgeten 2 miljoner på plus. Och detta kallar man arbetsbudget? Som nybliven lagtingsledamot blir man lite fundersam.

Man kan undra vem det är som kavla upp ärmarna för inte är det ju landskapet i alla fall.

När de egna konsumtionsutgifterna bara fortsätter att öka, den huvudsakliga omställningen ligger i att sluta betala för Finlandskabeln och när resterande del av budgeten finansieras genom att investeringarna minskas lite, ja då är det nog lätt att använda vackra ord som arbetsbudget och krafttag. Men i verkligheten svävar nog den ekonomiska retoriken hängandes i en uppblåst ballong.

Mitt råd är således: Sök markkontakt och gör det snabbt! Och när fötterna står stadigt förankrade på jorden och man har insett att det är den egna verksamheten som borde nagelfaras istället för att skjuta kostnadsbördan på medborgare, kommuner och näringsliv, för att i de egna husen fortsätta oförändrat. Då, fru talman, ska man ta till sig Ålands Framtids alternativ som också ligger presenterade på våra bord.

Vi vill börja med det absolut enklaste och mest konkreta sättet; att minska ministertruppen med en minister. Det sparar 115 000 euro i ett svep, men ger framförallt en tydlig signal till hela förvaltningen att deras högsta chefer organiserar om sitt arbete så att man klarar sig med en person mindre.

Ta sedan till er Ålands Framtids förslag om en målsättning att spara 5 procent av verksamhetsutgifterna. Det är trots allt detta som är den egna verksamheten.

Vi har listat några exempel som vi under den här budgetbehandlingen kan börja med, sedan kan regeringen komplettera listan med resterande delar i en tilläggsbudget under våren.

Budgetförslaget presenterar numera endast de stora ramarna och allt fler detaljer faller bort för varje år. Oberoende om man tycker denna utveckling är positiv eller negativ så kan man konstatera att så har skett. Därför ger vi heller inga närmare specificeringar i våra sparförslag. För nog vore det väl konstigt om lagtinget ska diskutera specificeringar som inte ens finns med i budgeten? Nej, vi anpassar oss till det system som ligger och därför har vi gett förslag som är lika konkreta som regeringens budget.

Antar vi gemensamt en målsättning att minska verksamhetsutgifterna med totalt 5 procent så har vi råd att faktiskt utnyttja de åländska avdragen, istället för att slopa dem, och därigenom stärka den åländska köpkraften. Vi har råd att hjälpa de kommuner som idag mer eller mindre håller på att gå under istället för att utreda och utreda och vänta på att de sjunker.

Således vill jag avrunda och trygga fru talman i vetskapen om att regeringens politik har alternativ. Det kräver bara lite mera mod, betydligt högre ambitioner och framförallt avsevärt större krafttag.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det blev lite tokigt med ltl Jonssons fabulerande kring Finlandskabeln och dess inverkan på budgeten. Det är de facto ett extra anslag. Det är plus minus noll, det påverkar inte budgeten vare sig positivt eller negativt. Det kommer in lika mycket som det går ut. Den här regeringen försöker absolut inte på något sätt förbättra budgetläge med det. Jag hoppas att ltl Jonsson kan ta till sig det och läser budgeten lite bättre nästa gång före man försöker skapa en sådan bild ute i samhället.

Jag upprepar det som jag sade tidigare; vi minskar med 47 tjänster i det här budgetförslaget. Peka på någon annan budget under de här 90 åren som någonting liknande har gjorts, ltl Jonsson.

Ltl Axel Jonsson, replik

Vad gäller Finlandskabeln kan det mycket väl vara så, men pengarna ska ju tas någonstans ifrån. Finlandskabeln har en kostnad på 50 miljoner.

Angående att man sparar 47 tjänster, så kan det mycket väl vara så, men då tycker jag att finansministern har ett ansvar att visa var de siffrorna syns. Varför ökar då konsumtionsutgifterna med 1-2 procent per år? Man borde väl ha målsättningen att minska konsumtionsutgifterna och inte öka dem. För det är ju trots allt de siffror som man presenterar i det lagda budgetförslaget. Det skulle vara intressant att veta var de här tjänsterna finns och vad det är som ökar istället?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Wille Valve, replik

Jag läste Ålands Framtids initiativ om att ta bort en minister. Enligt uppgift från Ålands radio så är det kansliministern som skulle komma i fråga. Om vi tar den här idén fullkomligt hundra procent på allvar och tänker oss att kansliministern skulle tas bort och vi omfördelar ansvarsområdena på de övriga kvarvarande ministrarna. Ser ltl Jonsson ingen risk för att stora projekt som samhällsservicereformen inte får den politiska uppmärksamheten då som den skulle förtjäna i ett sådant läge?

Ltl Axel Jonsson, replik

Med tanke på vad som har hänt hittills i frågan om samhällsreformen så kan man verkligen fundera ett varv till. Behöver vi en minister till att sitta och utreda samhällsservicereformer? Nja, kanske inte. Jag vill inte desto mera gå in på vilken minister som ska tas bort. Det är någonting som regeringen själva får fundera över och hur man kan omfördela ansvarsområdena. Givetvis är kansliministern en sådan post som säkert skulle kunna diskuteras med tanke på de områden som presenterades i samband med regeringsprogrammet och arbetsfördelningen för ministrarna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

I och med att kollegan Wille Valve kanske lite pratade i egen sak här så vill jag säga att jag sannerligen håller med honom. Jag upplever att det är lite väl populistiskt av ltl Axel Jonsson och hans parti att föreslå indragningar av en minister när vi vet att ministergänget har fullt upp. Den arbetsfördelning som finns idag är trots allt rationell.

Skulle däremot Ålands Framtid ha lagt fram en motion där man yrkade på kompletterande resurser, politiska assistenter eller annat till ministrarna, då hade jag förstått att Ålands Framtid lever i år 2012. Bland annat EU-medlemskapet ställer helt nya krav på vår förvaltning.

När det sedan gäller Finlandskabeln påverkan på Ålands budget så är det som vicelantrådet säger. Det är ju ett nollsummespel. Det är inget trixande överhuvudtaget. Här kan sägas att det behövs en komplettering av lagtingets utbildningspaket.

Ltl Axel Jonsson, replik

Vad gäller ministrarna så under 90-talet har jag förstått att man klarade sig på fem ministrar. Om EU-medlemskapet har gjort att vi behöver två ministrar till så förvånar det åtminstone mig. Jag tycker att det här är ett jättebra sätt att visa förvaltningen att regeringen faktiskt är beredd att ta sitt eget ansvar. Sedan får man givetvis kallade det populism om man så önskar. Men det här är ett konkret förslag från vår sida och ett sätt att komma framåt i arbetet med att minska våra verksamhetsutgifter. För det är våra verksamhetsutgifter som vi borde ha fokus på. Från Ålands framtids sida upplever vi att landskapsregeringen inte har fokus.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Jörgen Pettersson

Fru talman! Man kan ju alltid se tillbaka i backspegeln och konstatera att vi har klarat oss med färre ministrar förr. Då vill jag påminna om att 1922, när vi lade grunden till den verklighet som vi idag lever i, så hade vi till en början exakt noll ministrar och det gick bra det också. Det var möjligen utanför mitt anförande.

Till skillnad mot i stort sett alla stater och regioner inom dagens Europa är Åland än så länge skuldfritt. Vi har tack vare tidigare framsynthet, sparsamhet och en välfylld utjämningsfond lyckats med bedriften att inte behöva gå till bankerna för att finansiera välfärden. Det är naturligtvis nödvändigt eftersom skulder aldrig är en bra början i samhällsbyggen. I synnerhet våra barn håller nog med om det resonemanget. För att över tid balansera utgifterna mot inkomsterna gäller för oss alla att arbeta konstruktivt och långsiktigt. Det har landskapsregeringen gjort i sin omställningsbudget som rätt hanterad kommer att innebära en mindre kostym med i stort sett samma innehåll som idag. En mindre kropp kan också vara snabbare.

Man ska komma ihåg att Åland är ett välmående samhälle där vi på det stora hela saknar de utmaningar som andra och större länder kämpar hårt mot idag. Vår arbetslöshet är än så länge obefintlig. Men vi är också en liten ö och vår verklighet kan ändra blixtsnabbt. Det behövs inte så mycket för att den spröda balans vi idag åtnjuter snabbt ska ruckas. Det är något vi måste hålla i minnet i våra fortsatta diskussioner. Vi kan tyvärr inte göra mycket åt våra inkomster och måste därför hålla ett extra öga på utgifterna.

Den åländska utmaningen är att få klumpsumman och skattegottgörelsen från Finland att tillsammans med våra egna avgifter finansiera den offentliga sektorn. Svårare än så är det inte att driva Åland. Tyvärr inte enklare heller.

Det är ett faktum att vi i parlamentarismen har byggt ett system som går ut på att regeringen ska styra och oppositionen ska kritisera. I den bästa av världar är detta möjligen klokt. I verkligheten blir jag ibland tveksam. Jag har suttit och lyssnat på debatten idag och kan inte riktigt se vare sig sanning eller konsekvens i anförandena från kritikerna. Man vill såväl men gör i stort sett inte mer än kastar nya utgifter i potten. Eller så citerar man 1600-talspoeter vilka med all respekt verkade för 400 år sedan då ekonomiska system såg annorlunda ut än idag. Det är möjligen elokvent men inte tidsenligt.

Vi landar i ett sammelsurium kring Gullåsenavgifter, avdrag, hemkommuner, samarbeten, kossor, åldringsvård, skolor, tvärgående linjer, kommuner och vad det nu är. Med hjälp av en bombmatta av detaljer bildas ett effektivt skydd mot den viktigaste frågan av dem alla: Vad ska hela Åland leva av i framtiden? Hur ska vi fortsättningsvis uppmuntra till inflyttning? Var ska morgondagens exportintäkter komma från? Med vilka pengar ska vi betala lärare som ger våra ungdomar en nödvändig och stabil grund att stå på i sitt sökande efter sin egen framtid?

Ska man tro debatten här idag är det omöjligt att förändra något. Det är naturligtvis rappakalja. Vi måste förändra, vi ska förändra och vi behöver ställa om. För om vi inte gör det måste vi inom en snar framtid förklara för våra barn varför pengarna tyvärr är slut. Detta kommer att kännas, det är tyvärr oundvikligt. Hade detta arbete inletts några år tidigare hade det varit mindre kännbart idag. Vi har alla ett ansvar för att göra detta så konstruktivt som någonsin är möjligt, trots parlamentarismen.

Kommunerna är möjligen något besvärade över detta ekonomiska faktum, konstigt vore det väl annars. Men jag är övertygad om att de medborgare som de facto utgör kommunernas innehåll begriper bättre än så. Det är i allas vårt intresse att bringa ekonomin i balans. Jag är övertygad om att medelålänningen knappt kommer att märka av de förändringar som nu aviseras. Striderna sker som vanligt i en stratosfär som bara nätt och jämnt förmår se den verklighet hela debatten handlar om eller möjligen i gruvgångar dit dagsljuset aldrig når.

Det finns några skilda och specificerade områden som jag kort vill beröra.

När det gäller skärgårdstrafiken är landskapsregeringen på rätt spår. Det handlar om mer än att införa kortrutt eller långrutt någonstans på östra Föglö. Det handlar om hur vi ska rädda en region som i allt väsentligt gått tillbaka under det senaste decenniet och seklet. Det är bra. Hellre väntar jag ett år idag än betalar dyra pengar som vi inte har för hamnar som ingen vill använda. Vår uppgift är att göra det bättre för alla på Åland. Inte bara några.

Jag vill också kort beröra användandet av PAF-medlen i den offentliga sektorn. Jag kan inte riktigt se problemet med att använda vinster som kommer från laglig verksamhet för att bygga bättre samhällen. Det är en strålande idé att fondera överskottet och hantera det på ett uthålligt och hållbart sätt. Kan man dessutom använda pengarna till en omställning från svart till grön energi är det något hela Europa applåderar.

EU dras i dag med ett svårt oljeberoende som på sikt kommer att ta en ända i förskräckelse. Den som först knäcker koden till en hållbar framtid vinner. Om de åländska spelvinsterna kan användas till det tror jag ingen protesterar. Och lyckas vi utveckla vindkraften rejält kommer den nu planerade Finlandskabeln till synnerligen värdefull användning i framtiden. Tack, fru talman.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det var ett intressant anförande. Jag håller med ltl Pettersson på en punkt och det är när han säger att ändringsförslagen som läggs i den här röda boken kommer ålänningarna knappast inte att se. Jag håller med om det. Då är den naturliga följdfrågan, när man lägger sparförslagen så pass försiktigt, varför gör man inte mera? Eller menar ltl Pettersson, trots att sparförslagen har så liten verkan att de inte ens kommer att ses, att man ändå inte kan göra mera? Jag får inte riktigt det där att gå ihop.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Jag tror möjligen att det där ligger i betraktarens ögon. Ingen kan tvinga någon att förstå det man läser, om man verkligen inte vill förstå det.

Min uppfattning är att sparbudgeten är rätt kraftigt. Det finns ändå gränser för hur mycket man kan spela med ett samhälle. Den här är regeringens omställningsbudget är ett viktigt första steg. Det är knappast tillräckligt, det behövs sannolikt mera, men man måste börja någonstans. Detta är ett samhälle, detta är inte ett aktiebolag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack för ett inspirerande anförande kollegan Pettersson, som är ordförande i det handläggande utskottet finans- och näringsutskottet. Det är både en maktpåliggande och möjligt position. Nu återföljs budgetförslaget av en lång rad budgetmotioner och de kommer att debatteras här framöver under dagarna. Då finns det ju alla möjligheter att också bygga ut de här goda intentionerna som kollegan Pettersson har under behandlingen i finansskottet. Jag önska lycka till.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för de vänliga orden. När det gäller finansmotionerna så bugar jag mig för den tilltro som man möjligen fäster vid min förmåga att läsa in 45 motioner så snabbt. Jag måste dessvärre göra ltl Jansson besviken. Jag har inte mäktat med det. Det som jag baserar mitt inlägg på hade kort och gott att göra med vad som har sagts i debatten. Jag är övertygad om att det bland motionerna finns synnerligen goda idéer som vi i utskottet så klart ska behandlar i vederbörlig ordning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa

Tack, fru talman! Landskapsregeringens mantra är att ha en budget i balans år 2015. Syftet är säkert att stilla sinnet för oss ålänningar genom att upprepa orden ”budget i balans” i olika sammanhang.

Men en budget i balans i sig är inget mått på hur landskapets ekonomi eller verksamhet utvecklas eller sköts. Det vi kan mäta landskapets ekonomiska utveckling och verksamhet med är med centrala ekonomiska nyckeltal eller finansieringsanalyser.

Landskapsregeringen skrev i sin tilläggsbudget för 2012: ”Med beaktande av de bättre inkomstutsikterna rörande avräkningsbeloppet och landskapsregeringens planerade inbesparingsåtgärder, att landskapets budget i stort kommer att vara i balans redan år 2014 för att uppvisa ett visst överskott år 2015”.

Landskapet räknar i dessa ekonomiskt mycket osäkra tider optimistiskt med att avräkningsbeloppet och skattegottgörelsen ska öka med drygt 20 miljoner euro från år 2012 till år 2015. Samtidigt tillåter man konsumtionsutgifterna stiga med 8,5 miljoner under samma period.  Det skulle vara intressant att veta både för oppositionen och för gemene man vad regeringens plan B är ifall inte inkomsterna ökar i den takt man kallt räknar med då man samtidigt inte stävjar kostnadsutvecklingen.

Ekonomiska nyckeltal borde därför vara en självklarhet inom landskapets ekonomiförvaltning för att värdera landskapsregeringen och dess verksamhet. Det räcker inte alltid med att uttrycka resultatet i euro och cent eller att sträva efter en budget i balans med optimistiska inkomstkalkyler för att avgöra om ekonomin är bra eller dåligt skött. Där har liberalerna och jag som första undertecknare skrivet en budgetmotion om detta.

Fru talman! Om vi läser vidare i budgeten för år 2013 så kan vi notera att budgeten är mera i obalans år 2015 än vad den någonsin varit. Det ackumulerade underskottet i budgeten kommer att stiga från bokslutet år 2011 på -15,7 miljoner till att vara -37,6 miljoner år 2015, dvs., det ackumulerande underskottet ökar med drygt 22 miljoner euro fyra år.

Däremot är den isolerade budgeten i balans för år 2015, det kan vi alla se i boken, cirka +2 miljoner euro.

För att tydligt visa på hur pengarna används och hur de räcker till brukar man i de flesta företag uppgöra en kassaflödesanalys eller andra finansieringsanalyser. Någon kassaflödesanalys finns inte i landskapets budget och därför har jag roat mig själv med att göra en sådan för landskapet.

Vad säger då kassaflödesanalysen för landskapet Åland? Ja, kassaflödesanalysen för 2012 års budget visar ett överskott på 9,9 miljoner euro efter löpande verksamhet och ett underskott på 7 miljoner euro efter investeringar. För 2013 visar analysen ett underskott på 17,3 miljoner euro efter löpande verksamhet och ett underskott på 37,6 miljoner euro efter investeringar.

I landskapets bokslut för 2011 konstateras att de likvida medlen uppgår till drygt 50 miljoner euro. Räknar vi ihop vad kassaflödesanalysen ger i handen för åren 2012 och 2013 så betyder det att landskapets likvida medel är slut efter 2013.

Fru talman! Vad gäller den digitala agendan så har liberalerna skrivit en budgetmotion. Det är ett område där vi faktiskt kan spara pengar genom att investera i den digitala agendan, men då behöver vi också investera, lika väl som vi behöver investera i skärgårdstrafiken, för att vi genom effektivitetsökningar ska kunna minska kostnaderna på sikt.  Om vi vill ge medborgarna tillgång till 24-7 tjänster, automatisera manuella tidskrävande processer osv. så måste man ha en strategi, bygga kompetens och sedan målmedvetet jobba mot målet.

Den nuvarande organisationen inom landskapsregeringens IT-enhet innefattar 4,5 tjänster. Landskapsregeringens IT-system körs idag på sex olika plattformar. Med andra ord har landskapsregeringen flera tekniska plattformar att sköta sin IT-enhet på än vad man har anställda. En satsning på att serva medborgarna måste därför starta inifrån, dvs. från landskapsregeringens IT-enhet. Därför måste man börja med att titta på den egna IT-miljön. Om man har flera tekniska plattformar än anställda på IT-avdelningen så har landskapsregeringen inte en realistisk chans att få igång den digitala agendan Tack, fru talman.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag tror att det blev ett misstag här igen i kassaflödesanalysen av samma art som det blev i än tidigare omgång beträffande kabelfinansieringen. Ltl Asumaa har tydligen bortsett från de reservationsanslag vi har i budgeten och som under de senaste år har vuxit kraftigt. Det togs ner i senaste bokslutet. Men den så kallade vågen är fortfarande stor, den är ungefär på 30 miljoner. Det är inte exakt samma som likviditeten, men det har förstärkt likviditeten varje år när man har haft en den typen av reservationsanslag som man inte har använt sig av. Det betyder att det vi har i kassan idag täcker två investeringar. Det måste man ta med när man gör en kassaflödesanalys. Nu har inte jag sett ltl Asumaas analys i detalj, med det måste vara så att den väsentliga siffran saknas.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Vtm Jansson påstår att kassaflödesanalysen skulle vara fel gjord. Jag vågar påstå till den är rätt gjord. Den är gjord på basen av boksluten och på basen av affärsbokföring. Vill vtm Jansson ha mina uträkningar så finns pappret här, varsågod.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ltl Asumaa lyfte fram behovet av mera nyckeltal. Jag kan försäkra att vi från finansavdelningen varje år försöker förbättra läsligheten och förståelsen av budgeten, vilket den här debatten idag har gett uttryck för att det finns behov av. Vi har gjort vissa steg i det här budgetförslaget för 2013. Vi kommer att ta ytterligare steg nästa år för att gå i rätt riktning.

När det gäller likviditeten så delar vi inte riktigt samma uppfattning som ltl Asumaa. Finansavdelningens uppfattning, som jag baserar mig på nu, är den att klarar vi av att genomföra omställningsbudgeten enligt nuvarande förutsättningar, och om inkomsterna inte radikalt förändras i någon negativ riktning, så ska vi klara likviditeten. Men det är ett ansträngt läge och det förutsätter att vi genomför alla de åtgärder som vi ar föreslagit lagtinget, annars får vi bekymmer 2015.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Det gläder mig stort att landskapsregeringen ser på de här nyckeltalen. Vi vet att man exempelvis i landsting och kommuner i Sverige har över 2000 nyckeltal. Det är ju förstås för många, men vi ska se den här nyckeln som ett instrument för ålänningar att också förstå landskapets ekonomi bättre samt att göra den transparant.

Ltl Petri Carlsson sade här tidigare att det för oss nybörjare ibland kan vara svårt att veta hur allt menas. Hur svårt är det då inte för gemene man ute på gatan? Jag tror att de i princip inte fattar någonting. Vi ser alla fram emot affärsbokföring och att vi kan börja läsa landskapets ekonomi och lite analysera ekonomin bättre än vad vi kan idag.

Talmannen

 Diskussionen avbryts här och fortsätter vid morgondagens plenum.