Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    Diskussionen avbröts vid gårdagens plenum då debatten om utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde avslutades. Idag inleds diskussionen med:

    Minister Fredrik Karlström

    Fru talman! Jag har inte riktigt så bra track record när det gäller att hålla tiden på budgetanföranden de senaste åren. Ibland brukar det överskrida 3-4 gånger. Jag ska försöka hålla den relativt kort den här gången även om jag inte kan garantera att jag kommer att hålla mig inom den rekommenderade tidsrymden. Jag tänkte dela upp mitt anförande i tre delar. Först lite om framgångsfaktorerna som jag är väldigt stolt över, sen allmänt om näringslivspolitiken och näringsavdelningens budgetförslag för att avsluta med lite konkreta åtgärder som vi arbetar med.

    Vi har som ni vet ett betydligt bättre utgångsläge än de flesta andra länder och nationer i världen. Vi har den offentliga ekonomin som är relativt under kontroll och fullföljer vi den inslagna linjen är vi i balans till 2015. Landskapet Ålands balansräkning är oerhört stark med alla tunga institutionella byggnader, färjor, vägar, och infrastruktur som är i bra skick och faktiskt betalda. Vi har en fantastisk service inom de flesta områden och vi är i princip skuldfria. Vi måste vara stolta över vad ålänningarna har åstadkommit och skapat de senaste 50-60-70 åren. Någonting som vi absolut inte får acceptera är att jantelagen får fäste på Åland, den kan gott hålla sig väster om oss.

    Åland har större befolkningsökning än både Finland och Sverige, vi ligger på ungefär 1,2 procent per år. Vi har ett litet födelsenetto men en ordentlig inflyttning. Vi haft en kontinuerlig inflyttning i över 40 års tid till skillnad från andra öar i Östersjön som Gotland, Öland och Bornholm, där folk flyttar ifrån.

    Vi vet att det pratas över 50 språk och det finns 80 nationer representerade på ön och att 40 procent av arbetskraften är inflyttade samt att 30 procent av alla som bor på Åland är födda någon annanstans. Vi har haft en rekordlåg arbetslöshet sedan lågkonjunkturen i början på 90-talet, senaste 15 åren har den sällan överstigit tre procent.

    Vi är unika i arbetslivet där sysselsättningsgraden är högre för kvinnor, 77 procent, än män för män, 73 procent. Det hittar man inte heller på så många andra ställen. Vi skapar också ca 2 000 fler jobb än vad det finns arbetskraft. De här siffrorna tillsammans gör att vi är på femte plats i välståndsligan, det är bara fem länder som ligger före oss, Luxemburg, Norge, Schweiz och USA. Sedan kommer Åland med BNP per capita på femte plats.

    Det är utgångspunkten när vi tittar på näringspolitiken och näringsavdelningens budgetförslag. Näringsavdelningens handlingsutrymme är begränsat, de flesta moment är knutna till EUs-strukturfonder, andra till avtal som tidigare regeringar ingått och den tredje kategorin oftast knutna till lag. Det finns väldigt få moment som näringsavdelningen kan ändra från år till år, men trots det har vi givetvis gjort vår läxa, dragit vårt strå till stacken för att minska utgifterna och nå målet om en budget i balans 2015.

    2013 är också som ni vet, sista året i den sjuårsperiod som varit basen i stödet till näringslivet och jordbruket i enlighet med de EU-program som vi administrerar. Man kan säga att näringsavdelningens budget 2013 har en viss form av städarbudget för den gångna perioden. Däremot fortsätter arbetet med omstruktureringen ifrån omställningsbudgeten med bland annat att förändra bidragssystemen och avbytarsystemet samt styra in näringspolitiken på en ny bana för framtiden.

    2013 kommer att bli ett intensivt år för hela avdelningen och dess tjänstemän. Arbetet med det nya programmet skall slutföras för de kommande sju åren. Fokus utgår ifrån EUs 2020 strategi, vilken lägger tyngdpunkten vid ett innovativt, konkurrenskraftigt, hållbart och inkluderande Europa. Vi kommer att utforma programmet med fokus på en smart tillväxt där ekonomin utvecklas på basen av kunskap och innovation samt att Åland ska vara ett konkurrenskraftigt och hållbart samhälle.

    Arbetet ska utrymma i ett partnerskapsavtal med EU-kommissionen samt vara ett färdigt utarbetat programdokument under 2013. Alla partier har representanter i den övergripande strategigruppen som kommer att inleda sitt arbete om några veckor, men trots det så kommer regeringen att föra programmet som ett meddelande till lagtinget under året.

    En genomgående trend som landskapsregeringen kommer att fortsätta arbeta för är att successivt förändra stödprinciperna mot lägre stödnivåer och nya finansieringsformer för att bredare grupper av företag ska främjas. Vi vill reformera bidragspolitiken från många olika åtgärder riktade till enskilda företag till breda generella insatser som förbättrar det åländska företagsklimatet i stort.

    Nya finansieringsmöjligheter, som mer riskkapital, lån och garantier ska återinföras istället för direkta bidrag, även om de också kommer att finnas kvar till en viss del. Jag vet att riskkapital i sig har en negativ klang i tider som det här, så jag vill hellre använda ord som resolverande kapital. Alltså att våra gemensamma pengar skall kunna återanvändas till nya projekt och idéer efter några år. Jag är övertygad om att den här nedgången i ekonomin, som vi ser, kommer att skapa konkurrenskraftiga företag för framtiden, de som anpassar sig, tänker nytt, utvecklas och jobbar hårt och smartare kommer att överleva. De som inte gör det kommer förmodligen att få det tuffare och svårare. Är det något ålänningarna varit duktiga på så är det att hitta lösningar till nya problem, utnyttjat små udda egenskaper inom självstyrelsen och erbjudit snabba lösningar som inte alla andra sett eller kunnat göra.

    Ett område som vi dock måste bli betydligt mycket bättre på är att samarbeta. Samarbeta mellan olika företag men även vi politiker och myndigheter måste börja ro åt samma håll som företagen och näringslivet. Vi sitter alla i samma båt. Onödiga konflikter som själ energi, kraft och tid måste upphöra, vi måste sluta sätta krokben och anmäla varandra och se Åland som en helhet där vi alla är med och påverkar vår gemensamma framtid. Tillsammans är vi starka, starkare än de flesta andra.

    Något jag skulle vilja uppmuntra både er här i salen, men även ålänningen i allmänhet, är att i särskilt tuffare tider som det är just nu är att handla hemåt. Det är oerhört viktigt att vi alla handlar så mycket vi kan i tuffare tider av åländska köpmän, vi behöver tänka på varandra och tillsammans kan vi hålla hjulen rullande. Handlar du av din lokala köpman låter du dina pengar arbeta på Åland. Pengar som i sin tur skapar arbetstillfällen och med det välfärd för oss alla.

    Att ändra attityder tar tid. Att skapa ett förtroende och ett välfungerande företagsklimat görs inte på några månader. Att skapa ett bra företagsklimat är inte ett enmansjobb, politikområden som bidrar till att skapa gynnsamma omständigheter för företagen är utbildning, kommunikationer, bostadsförsörjning, integration och arbetsmarknadspolitiken. Dessutom är jag övertygad om att en huvudingrediens för fortsatt ökad tillväxt på Åland är ökad inflyttning, både återflyttning av ålänningar men även nya ålänningar med olika bakgrunder och kompetenser. Ett arbete som den här regeringen verkligen prioriterar.

    Vad gör vi då på näringsavdelningen på dagarna? Vi är delaktiga i och vi finansierar en hel del olika projekt som branschorganisationerna, alltså Visit Åland, Ålands näringsliv och Företagarna på Åland tror på. Vi driver även några egna projekt, bl.a. inom ÅTC kommer vi att fortsätta driva det treåriga ERUF-projektet inom tillväxt och affärsutveckling, som inleddes år 2012. Det är i linje med ÅTCs nya smalare och vassare inriktning som utvecklingsenhet för innovation och tillväxt, där fokus läggs på grön tillväxt inom många olika områden.

    ÅTC inleder också ett samarbete med Företagarna på Åland som går ut på att ge tillväxtföretag tillgång till kunskap och nätverk utanför Åland för att kunna utvecklas och nå en internationell konkurrenskraft, ett projekt som vill öka exporten och synliggöra Åland som ett testområde för utomåländska företag och organisationer. Det första konkreta exemplet att ge åländska företag tillgång till expertorgan utanför Åland är att landskapsregeringen innan det här året är slut, kommer att teckna ett samarbetsavtal med Tekes för att innovativa åländska företag ska kunna ta del av expertkunskap och hitta samarbetspartner i forsknings- och innovationsprojekt. Motsvarande skall göras med flera andra institutioner i både Sverige och Finland i det projekt som Företagarna på Åland och ÅTC dragit igång.

    Ålands landsbygdscentrum avser under år 2013 att bedriva två delfinansierade projekt av EU. Det ena projektet har som mål att öka tillväxten i mikroföretag på landsbygden och i skärgården, en fortsättning på projektet Tillväxt Åland, som ni kunde läsa om i tidningen för några dagar sedan. Det andra projektet ska bidra till att Åland blir en mat destination genom arbetet inom Ny Nordisk Mat.

    Sedan kan jag nämna två korta exempel, jag ser att klockan har gått över nio minuter redan. Ett projekt som vi kommer att dra igång tillsammans med Ålands näringsliv möjliggör konceptet sommarlovsentreprenörer, som går ut på att personer mellan 15-19 år skall kunna starta och driva egna företagsidéer under sommarmånaderna som ett komplement till vanliga sommarjobb. Det här är en motion som Axel Jonsson skrev i förra årets budgetdebatt. Den var riktigt bra och kommer nu till sommaren att förverkligas.

    Näringsavdelningen kommer att utveckla den externa kommunikationen via fler hemsidor och Facebook under 2013. Vi skall vara tillgängliga för medborgaren och företagen på Åland. Ett av de viktigaste områden vi kommer att fortsätta arbeta med är att handläggningstiderna skall förkortas under 2013.

    Det här är exempel som inte medför extra kostnader i budgeten utan kan göras inom befintlig ram. 2013 är ett år där näringsavdelningen kommer att göra mycket med väldigt lite resurser.

    Vi kommet återuppta arbetet med att samordna landskapets, kommunernas och statens olika enheter som administrerar jordbruksstöd särskilt inom ramen för samhällsreformen. Projektet 1 000 kor fortsätter där landskapsregeringen avser att via investeringsstöden prioritera lantbrukare som satsar på mjölkproduktion under 2013, förutom att regeringen vill se mjölkkor på Haga kungsgård 2013 så kommer regeringen att prioritera mjölkbönder som vill satsa på framtidsnäringen mjölk och ökar antalet mjölkkor i sin besättning.

    1 000 bäddar är ett projekt som vi hörde talas om tidigare i debatten. Det är ett projekt som kommer att sättas igång redan under det här året. Målet är givetvis att hitta entreprenören, investeraren, människan bakom företagen som skall göra investeringen. Det är det viktigaste, men där vi har skyldighet att hjälpa till med infrastruktur, markfråga, tillstånd och eventuellt investeringsstöd. Vi måste helt enkelt göra det mer attraktivt att investera på Åland. 2013 kommer vi också att hålla en uppföljning till den lyckade konferensen ”Att välja sin väg”, som handlar om kvinnors företagande

    Turismen kommer att få se en annan sida av 2013. Vi kommer att förända uppdraget gällande destinationsmarknadsföringen som idag sköts av Visit Åland till att även gälla att bilden om Åland förändras. Vi vill stärka varumärket och synliggöra Åland för besökare, bosättare och affärspartners så att attraktionen hos Åland som plats att arbeta och bo på, besöka och att göra affärer med, framhålls. Det är dags att alla missuppfattningar om Åland förändras. Vi skall lyfta fram de positiva framgångsfaktorerna jag nämnde i början och vi ska vara stolta över dem.

    Jag ska avsluta med att säga att det ska vara enkelt att starta och driva företag på Åland. Då är det viktigt att de regler som finns är enkla, lättförståeliga och ändamålsenliga. Att förenkla för företag handlar om att minska företagens kostnader till följd av regler och underlätta dess vardag. Företag kan då i stället ägna mer tid och resurser till att driva sin verksamhet. Förenkla för företag är en av regeringens insatser för att främja fler jobb i fler och växande företag. Alla säger vi att vi vill minska byråkratin, nu lanserar vi ett verktyg för att synliggöra de problem som företagare på Åland uppfattar.

    Här vill jag passa på, avslutningsvis, att lansera den nya hemsidan som ni kan gå in på era surfplattar och datorer som heter www.enklareregler.ax. Där kan man skicka in förslag, tips, idéer på saker och ting som kan göras enklare och förenklas och som sedan tas hand om från näringsavdelningens sida och driver dem vidare.

    Jag har faktiskt, fru talman, en, två, tre, fyra, fem sidor till i mitt papper, men klockan är 13 minuter här så jag tar och avslutar.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Det är roligt att näringsministern har tagit till sig idén om sommarlovsentreprenörer. Vi ser redan hur andra lyckade ungdomsprojekt som Ung företagsamhet t.ex. har gett goda resultat, bl.a. när Ålands framtid var med på Godbymässan i helgen såg vi resultat av de projekten. Det är roligt. Lite frågor dock kring sommarlovsentreprenörerna och de tankar som näringsministern har. Det skulle vara bra att få höra lite detaljer kring finansiering av projektet och lite hur man tänkt förverkliga det.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Det kommer att fungera under paraplyet Ung företagsamhet, som Ålands näringsliv redan administrerar. Det är ett treårigt projekt som vi är med och finansierar. Tanken är att det ungefär ska vara ett startkapital till varje ung person som startar företaget på sommaren. Det handlar om ungefär 150 euro per person och sommar och man räknar med att till nästa sommar är det 15-20 ungdomar som gör det här. Det handlar om väldigt lite pengar, men tack vare projektet Ung företagsamhet, som drivs via Ålands näringslivs organisation, så går det att göra det kostnadseffektivt. Det är små pengar som kan göra stor nytta.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det var ett ordrikt och intressant anförande. Jag skulle vilja ha några klargöranden. En viktig del av näringsavdelningens verksamhet är också att revidera lagstiftningen och där släpar man efter väldigt mycket. Hur går det med att revidera arbetsmarknadspolitiska verksamheten och sysselsättningsfrämjande utbildningar? Det är sådana saker som saknas för att integrationslagen ska kunna verka fullt ut. Det brådskar ganska mycket med den lagstiftningen. Hur långt har man kommit på den biten? Sedan ett sista klargörande. Blir det som det är nu med avbytarverksamheten? Inga mera reformer där?

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Först till lagstiftningen. Jag håller med om att det finns en hel del lagar som är gamla och behöver tittas över på näringsavdelningen. Fiskerilagen är från 1950 t.ex. I det lagstiftningsprogram som regeringen nu jobbar efter har vi faktiskt prioriterat upp arbetet med arbetsmarknadslagstiftningen. Den går genom både näringsavdelningen och utbildningsavdelningens kompetensområden. Vi har slagit ihop våra kompetenser, minister Johan Ehn och jag, för att förverkliga förändringen av arbetsmarknadslagstiftningarna så snabbt det bara går. Arbetet är i gång så i början av året hoppas jag att vi kan se ett resultat här i lagtinget.

    Vad gäller avbytarsystemet är det precis som jag sagt i omställningsbudgeten att 2012-2013-2014 sker egentligen inga förändringar utan vi ger näringen möjlighet att anpassa sig till det rådande läget. Från 2015 ska vi finansiera akuta sjukdomsfall via landskapsbudgeten, men avbytarsystemet ska privatiseras från 2015, som det hela tiden har varit sagt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Det här var ett av det klokaste, kanske det mest klokaste och det mest framtidsinriktade näringspolitiska talet jag har hört i den här salen. Då ska man beakta att jag själv har varit näringsansvarig i två år. Det hade varit bra om totalbilden hade funnits också relaterad i budgettexten. Det ser vi inte så mycket av. Min fråga gäller skärgårdens framtid där näringspolitiken är det allra viktigaste för att skapa nya arbetsplatser och få tillväxt. Har näringsministern några kloka ord att säga om den framtiden?

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Ja, det har näringsministern. Däremot är jag inte helt säker på att alla kommer att dela den vision och det mål som jag själv strävar efter. Jag tror däremot att vtm Jansson kommer att göra det. Till det kommande strukturprogrammet, alltså 2014-2020 så anser jag att vi ska använda de pengarna som vi har där på det mest optimala och kloka sätt. Då ser jag exempelvis Leader, som är ett måste för att ta del av jordbruksprogrammen, fem procent ska avsättas till Leader, jag anser att dessa pengar ska kanaliseras och egentligen bara gälla skärgårdskommunerna. Det gör att det helt plötsligt kommer in 2,5-3 miljoner euro som kan användas till konkreta, lite större projekt och gynna skärgårdskommunerna som helhet. Det blir på bekostnad av frivilliga organisationer och hembygdsföreningar som inte får samma möjlighet att utveckla sina lokaler och områden på fasta Åland. Det behövs inte på samma sätt, det behövs en insats i skärgården.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Näringsministern nämnde att det skulle bli enklare regler för företagarna. De är tacknämligt att det blir någon åtgärd för dem. Jag nämnde i mitt anförande igår om fördröjningen av svar på ansökningar. Det skulle vara roligt att veta vad näringsministern tänker sig för åtgärder där. Tänker han ta tag i dessa bekymmer. Det är lite oansvarigt från landskapsregeringen och tjänstemännen att företag ska vänta upp mot 7-8 månader på ett svar om man får ett stöd eller inte. Oberoende om det är nej eller ja så borde man få ett snabbare svar. Jag tror att ministern har nämnt det tidigare, att det borde vara snabbare ansökan, att det inte skulle få ta mer än tre månader, men vi står fortfarande på samma nivå.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Det har faktiskt blivit bättre, men det är långtifrån bra, det håller jag med om. Orsaken till att det är så långa handläggningstider på näringsavdelningen är Leader, det är ofrånkomligt att säga det. Laglighetsgranskningen och de överklaganden som sker, det är olika småprojekt som förs ut. Det är många små projekt som görs ute på vår landsbygd och tar oerhört mycket tid från näringsavdelningen, som enligt det system som nu har byggts upp enligt det strukturprogram vi har, måste göras på detta sätt. Jag säger att vi ska minska antalet stöd via Leader framöver, den kommande sjuårsperioden, rikta in dem till några få större satsningar i skärgården. Det gör att det blir mindre byråkrati och mindre administration och pengarna kommer till mer konkret nytta. Det kommer också att gynna vanliga företagare på Åland som kommer att få kortare handläggningstider. Jag delar helt den tanken att det är bättre att få ett snabbt ja eller nej än att gå 7-8-9 månader och vänta på ett besked.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, fru talman! Tack näringsminister Karlström för ett i sedvanlig ordning inspirerat anförande. Jag ska försöka dra ner lite på tempot och också längden på anförandet. När näringsminister Karlström för ett drygt år sedan steg in i sitt nya residens, säkert under renovering redan då, konstaterade han att var finns politiken, var är det tänkt att jag som politiker ska göra skillnad. Jag tror att minister Karlström tänkte, att nog var det väl tusan, vart har allting försvunnit av det som är traditionell näringspolitik. Som tidigare näringschef kan jag bara hålla med, det är en dramatisk förändring som har skett när det gäller de näringspolitiska förutsättningarna. Detta beroende naturligtvis på EU-medlemskapet.

    Allting i dag är paketerat i program och som det redan igår sades här i salen är det svårt att utgående från budgeten ha någon insikt i den praktiska näringspolitiken. Ministrar kommer och går men i det här fallet är det EU-programmen som består. Nu vill jag inte förutse att näringsministern inte ska kvarstå efter nästa val, men det är ändå så att det är nu och fram till 2014, som minister Karlström har möjlighet att sätta sina bestående avtryck i åländsk näringspolitik, i den mån som EU-regelverket kommer att tillåta det.

    När det gäller arbetsplatserna på Åland vet vi alla att vi är oerhört sårbara, både vad gäller att skapa nytt och framför allt att behålla vår egen befolkning kvar på öarna om vi inte kan erbjuda bra arbetsplatser. I mångt och mycket har arbetslöshetssiffrorna för Ålands del varit alltför smickrande i tider av ekonomisk nedgång. Det är utflyttning som snabbt gör att en del söker sig till andra orter ifall vi inte själva kan erbjuda arbetsplatser.

    När det gäller speciella förutsättningar på Åland kan jag inte låta bli att konstatera att som ett ö-samhälle behöver man någon form av fördel för att kompensera den geografiska olägenheten. Det var det som var vägledande för EU-förhandlingarna för snart 20 år sedan. Vi vet att vi har skatteundantaget med oss och det lever och är en viktig del för oss. Vi börjar märka att det kanske inte bara är det som räcker till längre i och med att bunkerkostnader och annat ändå hotar trafiken på längre sikt.

    Vi har en fördel fortfarande genom att våra tidigare lagstiftare och självstyrelsekämpare hade den insikten att lotterilagstiftningen skulle höra till åländsk behörighet. Tack vare det är PAF idag en viktig sysselsättning och ekonomisk källa för den åländska ekonomin.

    Posten, tack och lov har också där kreativa personer tagit vara på det faktum att skatteundantaget ger speciella förutsättningar för Åland. Vi har vissa speciella förutsättningar som vi har tagit tillvara.

    Frågan är var det här nya ska komma och hur vi ska kunna bevara det som vi redan har uppnått. Skärgårdsfrågan har redan varit på tapeten och jag kan ta tillfället i akt att väcka en liten förundran av personlig natur, varför skärgårdens representanter i detta parlament aldrig tar chansen att anordna speciella seminarier, möten för oss andra icke-skärgårdsbor. Det är något jag har saknat under alla mina år i parlamentet, hittills bara fem år, men ändå. Varför inte utnyttja möjligheterna att rikta in fokus för oss andra politiker på skärgårdens speciella problematik?

    De som representerar skärgården skulle ta tillvara det faktum att de trots allt representerar en mycket speciell region. När det gäller den speciella regionens särskilda förutsättningar är det så att vi behöver flera Havsvidden och Silverskär och då är skärgården med sin unika miljö och natur den bästa platsen för den typen av etableringar. Här tror jag att det enbart är genom en någorlunda balanserad planering som vi kan uppnå en sådan framgång. De som vill satsa ska också veta att de har möjligheter att göra den typen av ganska dyra investeringar.

    Näringsministern svarade i en replik när det gäller avbytarverksamheten på lantbrukssidan. Där kan vi från centergruppens vägnar konstatera att vi inte för centerns del signalerat grönt ljus för att tillfullo verkställa omställningsbudgeten till den här delen. Det är tvärtom så att i likhet med den insikt som regeringen fick när det gäller sjukdomskostnadsavdraget så måste vi i ljuset av en ganska färsk utredning konstatera att en neddragning av avbytarverksamheten, dvs. den offentliga insatsen till fullo som landskapsregeringen aviserade i omställningsbudgeten, kunde ha konsekvenser för särskilt mejeriet, ÅCA, som är förödande på kort sikt, dvs. att man får en minskning i mjölkmängden som hotar lönsamheten etc.

    Vi ska nog ägna de kommande två åren, åtminstone det nästa året, till att också fundera på hur avbyteriet kan utvecklas i den riktning som landskapsregeringen anger i budgeten, dvs. att man i samförstånd med näringen diskuterar hur det ska utvecklas och så får vi se var det finns en vettig nivå. Visserligen ska den reformeras, vi kan minska anslaget, men inte på det sätt som landskapsregeringen aviserade i omställningsbudgeten. Tack, fru talman! 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Asumaa

    Fru talman! Landskapsregeringen föreslår i budgeten under finansavdelningens att bidrag ur penningautomatmedel ska delas ut till ideella föreningar och organisationer på 950 000 euro mot normala 800 000 euro. Vackert så. Vidare under momentet skriver landskapsregeringen att ökningen på 150 000 euro ska möjliggöras genom PAF-bidrag till utplantering av fiskyngel samt stöda en profilsatsning på integrationsarbete och destinationsmarknadsföring inom elitfotboll.

    Enligt gällande förordning har landskapsregeringen överfört all fördelning av PAF-medel till idrotten på Ålands Idrottsförbund, likväl som man har överfört fördelningen av destinationsmarknadsföringsmedel till Visit Åland. Därför torde den här skrivningen göra det lite bökigare för finansavdelningen att ur PAF-medel själv bestämma vem man ska dela medel till inom idrotten. Min bestämda åsikt är att idrotten fortfarande ska vara politiskt obunden och att inte landskapsregeringen ska börja bestämma hur idrottsmedel specifikt fördelas på Åland och inom den åländska idrotten. Vi vet fall ute i Europa, exempelvis Polen, där landets regering gått in och försökt påverka verksamheten inom fotbollsförbundet. Detta ledde till att Europeiska fotbollsförbundet, UEFA, hotade att utestänga Polen och alla deras lag från allt spel i Europa.

    Fru talman! Personligen tycker jag att ett elitstöd till elitidrott för att marknadsföra Åland skulle vara bra, så länge alla elitidrottare eller elitidrottslag kan få del av det. Det går alltid att hitta idrottsspecifika lösningar där man t.ex. skulle kunna säga att stödet endast tilldelas lagidrotter som spelar i den högsta nationella serien, som ett reseutjämningsstöd på grund av Ålands geografiska läge. Ett sådant upplägg utesluter inte någon och ställer rätt höga krav på dem som vill vara med.

    Vad gäller integrationsarbete, som också nämns i samband med profilsatsningen och destinationsmarknadsföringen, så är det en av de viktigaste sakerna som Ålands fotbollsförbund jobbar med tillsammans med sina 12 medlemsklubbar och alla 55 fotbollslag som finns på Åland. Ålands fotbollsförbund skriver i sin verksamhetsplan för 2013 som en av sina viktigaste punkter: ”Fotbollen ska vara den sport som integrerar barn och ungdomar till det åländska samhället”. Landskapsregeringens skrivelse om profilsatsning på integrationsarbete gör tyvärr att bara två av Ålands fotbollsförbunds 55 lag och även alla andra lag inom idrotts-Åland, inte kan bli delaktiga av de medel som regeringen riktar till idrotten och dess mycket värdefulla integrationsarbete i vårt samhälle.

    Fru talman! Största delen av finansieringen för att främja besöksnäringen på Åland avsätts till destinationsmarknadsföring. Denna marknadsföring genomförs av Visit Åland för landskapets räkning. Medel för turismens främjande finns upptaget under moment 47.03.41 Turismens främjande i landskapets budget. Om landskapsregeringen vill fördela bidrag för destinationsmarknadsföringsarbete till elitfotbollen så anser jag att det åtminstone bör ligga under rätt moment i budgeten dvs. moment 47.03.41 Turismens främjande under näringsavdelningen och inte som nu under finansavdelningen.

    Idrottsturismen är och förblir en viktig del av turist-Åland. Jag är säker på att våra två elitlag inom fotbollen på dam och herrsidan, kan hjälpa till att ytterligare marknadsföra Åland som idrottsdestination. De och många andra inom idrotten gör de redan idag på ett mycket förtjänstfullt sätt.

    Slutligen vill jag bara säga att jag har svårt att förstå hur landskapsregeringen har fått utplantering av fiskyngel att platsa under PAF-medel för idrotten. Fast jag är liberal så är det en omöjlighet för mej att tänka så här liberalt om just fiskyngel.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack fru talman! Det var ett lite annorlunda ämne, det är trevligt att det finns variation i debatten så att det inte bara är några få ämnen som debatteras. Det är dock inte helt oproblematiskt för oss politiker, som har ansvar för idrott och motion för alla, inte bara för dem som är engagerade i föreningar inom Ålands idrottsförbund. Det vill lätt leda till att t.ex. ungdomar och de som är intresserade av idrott i skärgården får svårt att få resurser. Det har också sociala konsekvenser. Vissa personer kanske med funktionshinder av olika slag kommer inte i åtnjutande av de här pengarna. Man måste se på båda sidorna av myntet, inte bara på den ena i den här frågan.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Fru talman! Alla vet väl att jag är någorlunda fotbollsintresserad, men ändå försöker jag tänka på hela idrotts-Åland. Vi vet att jag har arrangerat skolgrupper i fotboll. Där hade vi inte ett enda lag från skärgården med, vilket var lite ledsamt. Åtminstone inom Ålands fotbollsförbund försöker vi jobba för hela Åland och för alla regioner. Det är också viktigt att landskapet har en sådan neutral roll och därför överlåter fördelningen av medel till Ålands idrott för att också själv försöka stå på neutral grund. Det borde vara det viktigaste att inte börja blanda in politik i fördelningsprinciper av idrottsmedel specifikt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Ledamot Asumaa tog upp i sitt anförande frågan om elitidrottare och hur anslaget ska fördelas mellan dem. Det är väldigt viktigt att man fördelar det till dem som verkligen behöver det. Jag förstod nu på ledamot Asumaa att hans idé skulle vara främst för lagidrottare, men det vill jag gärna ha förtydligat. Jag ser också att enskilda idrottare på elitnivå såsom ryttare, seglare, skyttar och säkert många andra enskilda idrottare behöver ha stöd om man har kommit på den nivån. Så gärna ett förtydligande från ledamot Asumaas sida.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Talman! Jag ger mer än gärna ett förtydligande till minister Lindholm. I mitt anförande sade jag framför allt att personligen tycker jag att ett elitstöd är berättigat till elitidrott för att marknadsföra Åland, framför allt att alla elitidrottare ska få ta del av det, inte bara ett enskilt idrottslag eller idrottsförening. Vi är helt eniga i frågan. Totalt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! För det första vill jag påpeka att det står ökningen av anslaget, så de pengarna som vi nu tar upp här drabbar inte någon av den ordinarie verksamheten. Tanken är att vi behöver framgångsbilder och elitfotbollen har blivit något av en framgångsbild både på herrsidan och på damsidan. För ett år sedan gav vi ett ganska väsentligt stöd till damfotbollen på Åland. Vi ser resultatet av det, de blev tvåa i ligan. Det finns ingenting som har skrivit så positivt om Åland och gett Åland så bra PR som både herrfotboll och damfotboll. De här sakerna är värda att få sitt stöd så att de kan fortsätta så att vi inte står utan framgångsfaktorerna. Det skulle försämra Ålandsbilden betydligt. När det gäller utplantering av fisk så är det en satsning på sportfisket via Ålands turistförbund. Tyvärr ingenting nytt, vi har satsat PAF-pengar i många turistiska projekt och det här är ett sätt att göra det för att förbättra sportfisket långsiktigt.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack fru talman! Vicelantrådet nämner att elitidrottspengar är viktiga satsningar och jag kan inte annat än att hålla med. Som jag sade i mitt anförande så ser jag det som problematiskt att man från politiskt håll dikterar vem som ska ta del av pengarna. Tidigare sade jag också att det är värdefullt att man har ett förbund som Ålands idrottsförbund, där man neutralt kan fördela pengarna så att alla får ta del av dem, inte bara enskilda föreningar.

    Vad gäller fördelning av idrottsmedel ska det gå till ideella föreningar och organisationer. Där har vi ett dilemma till som jag inte har nämnt i mitt anförande, men som jag är illa tvungen att nämna nu. Ni kommer ihåg att Åland United är en registrerad förening och IFK Mariehamn är ett aktiebolag. Det kan t.o.m. bli kontraproduktivt i längden för fotbollen på Åland där man gynnar ett aktiebolag framom föreningar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack fru talman! Jag kan lugna ledamot Asumaa att det inte finns någon risk att fotbollen blir utan pengar. Det ser Ålands politiker till på de flesta håll. Däremot kan vi börja se på enskilda idrottare. Det var inte därför jag bad om en replik, utan repliken är väl mera att ledamot Asumaa var lite bekymrad för elitidrottspengarna, som riktar sig till två lag. Vi har väl bara två elitlag i fotboll, men sedan får Ålands fotbollsförbund otroligt med pengar och fördelar till de andra 53 fotbollslagen. Glöm inte bort det. Däremot har vi säkert 20 ideella idrottare som gör jättebra PR för idrotten.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack fru talman! Om ledamot Winé noga skulle ha lyssnat på vad jag sade tidigare så skulle han se att vi i princip är av samma åsikt. Det jag försökte hävda att nu specificerad för en viss gren inom idrotten, som jag sade till minister Lindholm att jag gärna vill se till att det skulle ges möjligheter så att alla elitidrottare och alla idrottslag oberoende om de spelar fotboll eller volleyboll eller vad som helst får sitt bidrag. Jag vet att fotbollen får 167 000 euro från landskapet, det kan jag upplysa om. Fotbollen blir inte utan pengar, men det är många andra som får det också.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Petri Carlsson

    Fru talman! Näringspolitik är egentligen ett mycket brett ämne som berör det mesta och inte bara näringsavdelningen. Alla avdelningar har ju något som är viktigt för näringslivets utveckling. Vissa mer andra mindre. Tänket att prioritera näringslivet måste genomsyra alla ministerportföljer och även ligga högt på lantrådets agenda. Det är jobben och därmed näringslivet som bakar kakan som vi vill äta. Att vi har så bra välfärd beror på framgångsrikt näringsliv under lång tid här på vårt fantastiska Åland. Tack för det!

    Men vi har utmaningar framför oss och kan bli bättre. Det gäller att stimulera näringslivet brett och på flera olika sätt. Vi behöver också en attitydförändring inom förvaltningen till ett mer kundorienterat och mer lösningsinriktat bemötande. Vi måste svänga på det traditionella resonemanget och först fråga näringsidkare vad som önskas och inte börja med att tala om vad som inte går att göra.

    För lite mer än ett år sedan var jag på en konferens som hette ”Ölikheter och Olikheter” där studien ESPON presenterades av en grekisk professor som i sammandrag. Därefter fick vi höra en mycket välrenommerad professor från Kanada via Skype. Han sägs vara den främsta inom ö-forskning. De hade studerat Europas öar, varav Kökar fanns med som detaljstudie.

    Jag tänkte lyfta upp några viktiga aspekter som framkom i studien.  Man menade att stora företag inte var rimligt i ö-samhällen på grund av dålig tillgänglighet, litet befolkningsunderlag och för lite kringservice med mera.

    Jag vill ta upp några riskfaktorer också som var värda att nämna. Monoaktivitet var en sådan, d.v.s. att bara ha enstaka grenar inom näringslivet och att förlita sig bara på det var inte bra. Man behöver fler ben att stå på. Offentliga stöd var inte heller bra då det skapar bidragsberoende.

    Småföretagande var däremot mycket viktigt och gav multipla positiva effekter. Transport mellan öar var också viktigt och en aktiv befolkning betonades. Man borde ha fokus på kvalitativa produkter och service som använder lokala resurser. Dessa aspekter var synnerligen viktiga för att få framgång och ha livskraft. Mycket av det här gäller förstås Åland som helhet eftersom vi är ett ö-samhälle och ganska små när vi jämför oss med andra, men synnerligen viktigt är det också förstås för skärgården.

    Skärgårdstrafiken är således viktig, men man måste sluta att bara tänka på trafiken, man måste minska bidragsberoendet och mer än idag tänka på näringslivsutveckling och hur befolkningen ska bli mer aktiv i dessa frågor.

    Utredningens slutsatser ligger mycket i linje med moderaternas politik. Samarbetet mellan det offentliga och näringslivet är viktigt. Vi ska primärt inte dela ut pengar i form av bidrag utan istället ska vi skapa förutsättningar som befrämjar näringslivet på andra sätt. I vissa fall är det förstås okej med stödformer, men helst då bara i början varefter man bör gå över till mer förutsättningsskapande.

    När det gäller turismen så måste vi satsa på kapitalstarka turister och högre kvalitet i landturismen. Det måste också jobbas mer på att få investerare att satsa kapital i turismen och så måste turisterna kunna välja produkter, produktpaket och även kunna paketera individuellt. För att detta ska vara möjligt och bli framgångsrikt måste vi få rederierna och landturismen att dra åt samma håll. Här har vi alla en stor utmaning.

    Sen måste vi få marker planerade för turism och övrig näringsverksamhet. Lösningarna finns till största del i jordförvärvskommitténs betänkande. Här är det tyvärr en smärre skandal att vi inte har sett lagförslag i lagtinget än. Det går för långsamt. Det måste hända något här snart.

    För inte så länge sedan åkte vi med lagtinget på rundtur i näringslivet och fick höra från flera företag bland annat att livsmedelsförädlingen ville ha mer åländsk råvara. Grönsaker, potatis, frukt, kött, mjölk och så vidare. I princip alla vill och kan sälja mera. Vi måste därför få ett mer produktivt jordbruk. Vi kan inte fortsätta att ha åkrarna till lågvärdesproduktion. Vi måste få mer högvärdesproduktion.

    Mycket av det den här typen av tankar finns med i näringsminister Fredrik Karlströms och landskapsregeringens politik i budgeten. Det är bra! I sammanhanget är det omöjligt att inte nämna sjöfarten och dess klusternäringar som tillsammans utgör en enorm andel av vår BNP. Sjöfarten har just nu en svacka, men vi ska komma ihåg att vi har kunskapen här i absolut världsklass. Här gäller det för oss att vara med och stimulera till att vi bibehåller den kunskapen och utvecklar den ytterligare. Samma sak gäller sjöfartsklustret. Vi kunde få en enorm vinning av att utveckla det.

    Fru talman, slutligen vill jag också sälla mig in i kören som predikar hur viktigt det är att vi får fler entreprenörer. Vi får ofta höra att vi bara utbildar folk till anställda och att vi därmed i längden kommer att få problem när ingen vågar satsa och riskera. Visst, men vi får inte glömma att vi har många företag och offentlig sektor som behöver anställda.

    Vi får inte glömma att vi också måste fortsätta att utveckla det befintliga näringslivet. Så därför behöver vi också mer lyfta begreppet intraprenör. En intraprenör är en sorts entreprenör, men som verkar inom ett större företag eller i en offentlig förvaltning och där kommer med nya idéer och förnyar verksamheten.  Jag läste någonstans att intraprenören är den bortglömda hjälten. Jag kan inte annat än hålla med.

    Framgångsrika intraprenörer är något som vi behöver. Både inom den offentliga förvaltningen och i näringslivet. Därför måste vi se till att vi utbildar både entreprenörer och intraprenörer. Att vara intraprenör och driva igenom stora förändringar i gamla organisationer och strukturer kräver mod. Man måste också ha ett brinnande intresse. En hel del av energin hos en intraprenör går åt till att lägga kraft på att övertyga chefer och kollegor om att den egna idén är bra. Vi bör därför ha utbildning, processer, strukturer och ledarskap som möjliggör också för intraprenörer att verka och påverka. Tack!

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Fru talman! Som vanligt ett bra anförande som ledamot Carlsson höll Jag noterade med tillfredsställelse att han har insett vikten av att vi har en livskraftig livsmedelsindustri här på Åland. Det var vi överens om. Däremot var det ett uttalande som jag till 100 procent inte förstod när han sade att en hel del av de åländska åkrarna används för lågvärdesproduktion. Vi borde få dem i högvärdesproduktion. Jag tror mig kunna gissa mig till vad ledamot Carlsson tänker på och i så fall är vi överens, men på vilket sätt vill ledamot Carlsson att vi i så fall ska stimulera så att vi får en förflyttning från, om vi använder de termerna, lågvärdesproduktion till högvärdesproduktion. Hur ska vi bära oss åt när det gäller det?

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! En sak är att vi måste frigöra mer mark till högvärdesproduktion. Jag tror att det som står i budgeten om de nya stöden, som är på gång, kommer att rikta in sig mer på produktiv odling. Det är bra. Ju mindre vi stöder improduktiv odling, desto mer mark får vi till produktiv odling.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag vill tacka ledamoten Petri Carlsson. Det var mycket bra att ledamoten nämnde sjöfarten. Jag har lite saknat den i debatten så här långt. Sjöfarten är vår absolut viktigast och största näring med hela det kluster som sjöfarten innebär för åländskt näringsliv. Vi har utbildningsfrågan. Så här långt har man inte så mycket ordat om det, varken i budgeten eller från regeringspartierna. Tack för det! Det är ett mycket viktigt poängterande, också den fortsatta sjöfartsnäringens möjligheter i ett internationellt perspektiv, med tanke på att man måste fortsätta trycka på i Helsingfors för en fortsatt framgångsrik sjöfart.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Brage Eklund

    Fru talman! Som många har sagt är näringspolitiken ganska omfattande och bred och jag tänker delvis beröra min motion som gäller ökat ansvar samt några ord om den allmänna näringspolitiken. På första sidan om näringspolitik står det och som näringsministern berörde, att stödprinciperna ska förändras. Ministern kommenterade också på vilket sätt, det ska vara mera riskkapital, det ska inte kallas riskkapital utan revolverande kapital. Jag ville inte begära replik från minister Karlström angående revolverande kapital och vad det innebär utan jag tar det nu. Är det normala lån eller är det räntestöd eller på vilket sätt är det? Jag fick ingen utveckling av det.

    Det skulle vara intressant att veta om landskapet tänker börja driva bankverksamhet. Är det riskkapital så kan vi i och för sig gå till banken. Med det ränteläge som vi har nu så får vi lika förmånliga lån, som om vi skulle gå till landskapet tror jag.

    Många ondgör sig över bidragen och jag sällar mig till dem jag också. Jag är ingen vän av bidrag, men jag har inte varit med och byggt systemet. Jag har inte varit med och skapat bidragssystemet, det är andra ytter om mig, större politiker och organisationer och framför allt EU, som har skapat ett system där vi ska leva på bidrag.

    Det är många gånger som jag som yrkesman inom jordbruket får på mig att jag lever på bidrag och det känns inte alldeles tillfredsställande när jag hör det. Jag märker inte att sjöfarten eller de som bedriver färjerederier tar åt sig om de får bidrag. Det är legaliserat, det är helt okey. Det är inte många som pratar om det, då är det viktigt med arbetskraft och då ska man vidhålla sjöfartsnäringen.

    Det är en viktig sak, visst, så länge de i runt omkringliggande regioner har samma principer så kan vi inte ställa oss utanför. Det är viktigt. Så är det för jordbruket också. Ska vi börja bedriva någon annan sorts stödpolitik för åländskt jordbruk än vad vi har i konkurrerande områden runt om oss? Det går åt ett håll, det är bara att avveckla jordbruket då.

    Vi kan inte vara uppfinnare av ett nytt stödsystem. Jag är inte emot att det jobbas mot ett nytt stödsystem, men jag hoppas att det är förknippat med vad de andra områdena runt omkring oss har. Då är vi i samma konkurrensläge.

    1 000 bäddar nämndes tidigare och jag är helt inne på att någonting måste göras när det gäller turistnäringen. Vi har idag två olika system och den som har blivit hyllade idag som produktiv och kreativ är framför allt Havsvidden. Där bygger man upp ett system med att sälja ut anläggningen tillbaka till kunden.

    Sedan finns det andra systemet där man bygger upp hyresstugor och hyr ut och det ska finansieras med hyra. Det är inte lika lätt, det är lättare att ha en köpare som står färdigt, som sätter in kapitalet och förhoppningsvis får man ta hem lite vinst. Skillnaden är att jag äger marken och jag vill fortfarande äga den och jag vill äga stugorna, jag vill inte sälja ut min anläggning.

    Det här är två helt olika system och det är inte lika lätt att finansiera en utbyggnad av turistnäringen på det system som jag sysslar med. Det är skillnaden. Ni ska vara medvetna om att det är två helt olika system. Jag är inte emot varken det ena eller det andra, men som information vill jag säga att så här fungerar det.

    Ska vi bygga upp 1 000 bäddar snabbt så är det precis som minister Karlström sade att vi måste få in riskkapital. Vi måste också få in möjligheten att få hit nya kunder snabbt. Flygförbindelsen måste fungera, vi måste ha attraktiva hotellrum. Vi har idag en konferensanläggning som har kostat närmare 20 miljoner om man tar från första planering till slutet och den är väldigt outnyttjad. Som nämndes tidigare får landskapet 2 500 euro i månaden i hyra, varför är den inte mera produktiv. Det är klart, hyran är så låg så inte behöver man prestera någonting. Så blir det. Det är bland den sämsta affären som landskapet har gjort när man sålde bort allting. Man borde syna sina egna affärer ibland.

    Satsningen på skärgården, nya ökade Leaderstöd för att få igång skärgården. Fru talman, jag kanske går över någon minut men jag tänker inte gå upp flera gånger sedan. Det kan kännas lite fel mot de föreningar som kanske har stått sist i kön och trott att man kan få Leaderstöd för att utveckla hembygdsvård eller vad det må vara och så lyfter man över hela summan till skärgården. Rättvisetänkande?

    Sedan kan man inte lyfta pengar till ett projekt bara för att skapa någonting, det ska ge någon avkastning också. Min tanke är att jag alltid har förundrat mig över att skärgårdsborna inte satsar på köttdjur. Så stora möjligheter tycker jag, om jag skulle vara skärgårdsbo, att utveckla köttdjursproduktion. Holmarna finns där, stängsel behövs inte, frigående köttdjur och öppet naturbete, varför utvecklar man det inte? Det kanske är något som minister Karlström kunde utveckla. Utveckla den delen som inte kräver så stora insatser. På det viset håller man landskapet öppet ute i skärgården. Nu resulterar det i att allt växer fast och skärgården blir en enda ö med en massa sly.

    Tiden har gått, men jag har alltid förundrat mig över att man har varit så snar i sin marknadsföring att man bara har hållit sig till intresseområden för rederierna. Som exempel kan jag säga att när jag startade min turistnäring 1992 så lyfte man lite marknadsföring mot Tyskland och Norge och det märktes direkt, åren 1993-1994, att det kom tyskar och norrmän. Sedan lade man ner marknadsföringen och då slutade också folk att komma. Då begränsade man det till närområdena Sverige och Finland.

    Jag hoppas nu att när man ska förändra marknadsföringen och digitalisera den på ett annat sätt att man breder ut sig i Europa idag. Det finns bra exempel på dem som har styrt över sin marknadsföring via andra länkar att man har fått turister från Italien, Frankrike och överallt ifrån, Japan. Jag hoppas att man breder ut sig i sin marknadsföring.

    Jag har gått över tiden, men jag vill nämna min motion, det är en anslagsförhöjning på investeringssidan under moment 47.03.44 så att man har anslaget tillbaka till 500 000. Om man går ut och säger att man ska satsa på 1 000 bäddar och vill att turistnäringen och anläggningarna ska fylla bättre krav så borde man också visa det i budgeten och inte dra ner den. Man borde återställa anslaget som har varit tidigare. Det är egentligen alldeles, alldeles för lite, men i de här tiderna så kan jag acceptera det. Jag hoppas att jag kan få förståelse för det här i finansutskottet och i det slutliga betänkandet, i annat fall kommer jag att reservera mig mot det här.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Talman! Det var flera saker så jag hinner inte med allting på en minut. Tanken med riskkapital, som jag hellre kallar revolverande kapital, eller revolverande insatser, är att vi kan använda pengarna flera gånger istället för att vi delar ut ett visst antal euro till en företagare, som får behålla dem. Oavsett vad han gör med investeringen om några år så kan vi få möjligheter att få tillbaka pengarna efter 3-7 år när vi tar en del i risken i det företaget eller den investeringen som företagaren startar. Sålunda är vi med på uppsidan om det går bra.

    Det är trots allt våra gemensamma skattemedel som vi fördelar och om man är ärlig med bidragssystemet så fungerar det så att någon annan företagare måste stiga upp någon timme tidigare på morgonen och jobba några timmar hårdare för att sedan betala skatt som sedan ska fördelas av minister Karlström som minister i landskapsregeringen. Det är ett bättre system att vi ser till att det finns möjligheter att investera i de projekt man tror på så att det också lättar upp problemen.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Jag förstår minister Karlströms resonemang exakt, det är nästan som att gå och låna till banken. Frågan blir då om landskapsregeringen tänker ta större risker än banken när man lånar ut pengar. Med det ränteläge som är idag så kan man gå till banken lika bra istället för att man ska svänga sig till landskapsregeringen. Vi har stödprinciperna för bidrag idag som vi har haft och som jag sade i mitt anförande, jag säger inte att det är bra, men om vi ska bedriva verksamheter som konkurrerar omkring oss och som får stöd måste vi stå i samma konkurrensläge. I annat fall hamnar vi på baksidan. Är det så att landskapsregeringen tänker ta större risker och inte kräva så stora säkerheter är det ert ställningstagande.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack fru talman! Det var ett fräscht inlägg och jag sympatiserar med mycket. Precis som ledamot Brage Eklund tycker jag att det här med Alandica måste vara en av de sämsta affärerna i världshistorien, åtminstone på Åland.

    Det andra är analysen av Havsvidden och uthyrningsstugor. Jag förstår att det är så med Havsvidden att man har en inlösningsklausul för varje hus. De är inte på öppna marknaden, de är inte föremål för spekulation, vilket är väldigt stilfullt.

    Det tredje, det här med bidrag, är ett trauma för alla tydligen. Kan vi inte en gång för alla konstatera att det europeiska jordbruket, det åländska och det finländska aldrig kommer att fungera på en ren marknad. De åländska jordbrukarna får ännu mer än i riket, för man får också åländska pengar, inte bara det som är fifty-fifty.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Jag måste börja med det sista, jag hinner väl inte svara på så mycket mer än det. Som jag sade i mitt anförande så vi från jordbrukarkåren har aldrig ropat efter bidragssystem inom jordbruket. Vi har ropat efter att vi ska få betalt för våra produkter. Det är det som ska finansieras. Som jag sade tidigare är det egentligen ett konsumentstöd, det skapades för att hålla kostnaderna på jordbruksprodukterna nere så att maten skulle vara billig ute för konsumenterna. Det var lättare att kanalisera det här via jordbruket och lättare att kritisera än att man kritiserar några miljarder konsumenter.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Vtm Viveka Eriksson

    Fru talman! Näringsministern förde fram många idéer, intressanta tankar. Det är inte så lätt att vara näringsminister, men säkert ganska roligt. Det är företagarna, människorna, aktivitet och kreativitet som gör näringslivet, medan samhällets roll mer är att se till att strukturer uppmuntrar och inte förhindrar att det finns en infrastruktur. Det är mycket reglerat. Det var så att när näringsministern klev in i rollen klev han in i gamla strukturer och mycket hårt reglerat system. Inte minst alla EU-program är väldigt hårt reglerade och mycket snurrar runtom.

    Om man går tillbaka några år så ställdes det väldigt mycket krav på att man ska göra omstruktureringar av näringsavdelningen. Jag tror att ministern själv i lagtinget i opposition många gånger tog upp frågan, det är alltför mycket fokus på primärnäring och alltför lite annat näringsliv. Det är intressant att nu följa med vad som händer med omstruktureringstankarna när det gäller näringsavdelningen.

    Vi har sett att ÅTC struktureras om. Det är säkert bra, vi har hört ministern tala om förändringar i stödsystem, men i övrigt, vad tänker ministern och regeringen när det gäller hela näringsavdelningen och strukturerna? Det har vi inte fått någon bild av, varken i budgeten eller i presentationen.

    Med det här menar inte liberalerna och jag att man ska peka finger åt landsbygds- och primärnäringarna för de är fortsatt viktiga för hela Ålands framtid. Det är särskilt den regionala aspekten som är viktig här.

    Liberalerna har en motion, visserligen under allmänna motiveringen och egentligen under kansli, men den berör näring, där vi föreslår att primärnäringarna skulle samlas på naturbruksskolans område för att därmed skapa en kreativ miljö för landsbygdsnäringarnas utveckling. Samtidigt slår man också med en sådan flytt, två flugor i en smäll genom att man också får ner kostnaderna för hyresutgifter för landskapsregeringen. Det här vill vi att landskapsregeringen ska fundera vidare på. Man måste göra någonting med naturbruksskolan och det här skulle vara en injektion till det här området. Redan idag finns lantbrukscentrum med alla sina stödfunktioner där.

    1 000 kor är målet. Intressant. Bra. Det är så att kor genererar mjölk för ÅCAs räkning. ÅCA är ett av våra viktigaste företag, som tar hand om råvaror och förädlar dem. Hur ska man gå till väga? Nu fick vi veta genom anförande att det är genom investeringsstöd. Då är min fråga till näringsministern om det är de åtgärderna eller har man fortsättningsvis kvar andra tankar?

    Det blev väldigt mycket upprörda känslor på norra Åland när näringsministern gick ut och sade att Norra Ålands industrihus skulle göras om till ett riskkapitalbolag. Den diskussionen är på gång och den är inte slutförd, men min fråga är om dessa tankar finns kvar, att göra om det till ett riskkapitalbolag?

    Avbytarverksamheten. Ministern säger att jo, här ska det reformeras. I princip ska det fasas ut till 2015 så att det blir riktat till dem som är sjuka. Nej, säger centern. Centern säger att det här ännu inte är klarerat. Det är lite intressant igen. Vart är man på väg när det gäller avbytarverksamheten? Det var en väldigt tydlig riktning i tilläggsbudgeten och i budgeten nu så står, om jag kommer ihåg rätt, tillsammans med näringen, fundera på frågan. Vad är riktningen? Samtidigt som jag ser ett problem om man tar bort avbytarverksamheten helt.

    1 000 kor måste också bygga på olika insatser. Det måste också bygga på små och medelstora gårdar så att de finns kvar, att förutsättningarna finns kvar. De små och medelstora gårdarna är särskilt beroende av avbytarverksamhet för att klara av sin verksamhet eftersom de är småföretagare. Här är ett dilemma. Om man ska nå målet 1 000 kor måste man fundera på olika åtgärder.

    Slutligen, talman, lite om kvinnligt företagande. Vi har där också en motion under allmänna motiveringen, under jämställdhet. Vi uppmanar regeringen att fortsätta arbetet för kvinnors företagande. Det var ett framgångsrikt projekt, som drevs under förra perioden om kvinnligt företagande. Det var bra på gång. Se till att ta till vara de erfarenheter, som man vann från det projektet, för projektet vidare i någon form och framför allt en sak som var ett väldigt tydligt besked, nämligen stödregel och regelverk gynnar inte kvinnligt företagande. Kvinnor är ofta involverade i tjänstebranschen och då måste man också ha stödsystem som särskilt gynnar kvinnligt företagande. Kvinnor är färre än män när det gäller företagande. Jobba med det!

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! En sak som näringsministern har lärt sig under det här året är att det är betydligt mycket enklare i opposition. Det är säkert något som vtm Eriksson märker när hon är tillbaka i den rollen. Däremot är det väldigt mycket som jag vill ta upp gällande naturbruksskolan, tankarna om Norra Ålands industrihus, 1 000 kor kontra avbytare och kvinnligt företagande. Det här med kvinnligt företagande, kvinnorna är färre, men jag anser att kvinnor oftare är 30 procent bättre. Jag kan fortsätta resonemanget i mitt anförande som jag har begärt. En minut är alldeles för kort konstaterar jag.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag förstod det genom att jag ställde så många frågor att ministern måste gå upp en gång till. Jag ser fram emot det. Visst, kvinnor är så mycket bättre, men varför inte då också se till att man verkligen tar tillvara den bättre förmågan, som kvinnor har så att man får fler kvinnliga företagare. Jag vill igen understryka att det inte bara handlar om stöd utan det handlar om regelverk, lån, allting tenderar att missgynna kvinnligt företagande. Jag är inte bara ute efter att man ska få stöd utan vårt regelverk.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Vtm Viveka Eriksson tog upp avbytarservicen i sitt anförande och det är visst och sant att de små bönderna som har färre kor är mera beroende av det här än de större. Om man jämför med andra företagare så kan man konstatera att det varken finns ett system eller pengar för att stöda någon slags avbytarverksamhet inom handel, där många kvinnor jobbar, som är ensamföretagare osv. Om man ser det ur det perspektivet, tycker vtm Viveka Eriksson att det faktiskt är ett rättvist system det här?

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det här är ett system som har tillkommit för att man som t.ex. mjölkproducent är bunden varje dag, två gånger per dag, man har aldrig egentligen möjlighet att vara ledig, att ha semester. Det är en viss skillnad. Jag har varit med och dragit ner på pengarna till avbytarverksamheten, men jag har också sett att man på en viss nivå måste upprätthålla det här just för att kunna upprätthålla mjölkproduktionen i landskapet. Den är en väldigt viktig del av matproduktionen i landskapet och ger också möjligheter till förädling och exportindustrin.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Fru talman! Vtm Eriksson lyfter fram tre frågor och det är tacknämligt att vi kan säga några ord till om dem. Som jag sade i mitt anförande tidigare idag så har centergruppen inte sagt ja till att faktiskt verkställa det som sades från landskapsregeringens sida och i samband med omställningsbudgeten.

    I likhet med sjukdomskostnadsavdragets utveckling, där landskapsregeringen ändrade sin utgångspunkt efter att det hade kommit fram nya fakta, kommer vi från centerns sida att man i ljuset av den nya utredningen som presenterades här i somras, tittar på det här igen. Om konsekvenserna redan hade en nivå som nu har satts i 2012 års budget, är det ju negativ för ÅCA. Från centerns sida kan vi inte acceptera att vårt mejeri ÅCA och indirekt Dahlmans etc. får problem med råvaran till följd av landskapsregeringens åtgärder.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det är lite intressant för det är ganska uppenbart, det blev det redan efter tilläggsbudgeten, som behandlades här i lagtinget. Det blev en ganska stor skiljelinje inom regeringsblocket på just den här frågan. Å andra sidan säger inte budgeten heller att det här ska göras, utan man ska ta fram. Under 2013 händer ingenting. Vi kommer också att följa det här, för det ska ju balanseras. Precis som sades i föregående replikskifte måste man också balansera det mot andra företagare och deras möjlighet att lyfta den här typen av stöd. Vi ser att det finns ett motiv att just mjölkproducenter, som är så bundna, ska kunna ha verksamhetsförutsättningar fast de är småföretag. I de större företagen finns det en annan bäraktighet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson

    Tack fru talman! Jag har med spänning sett fram emot näringsminister Karlströms första linjetal och i likhet med vtm Roger Jansson tycker jag att det var ett bra anförande. Jag håller också med vtm Roger Jansson när han säger att det inte riktigt följs upp i näringsavdelningens budget. Där blir det lätt lite haltande.

    T.ex. när det gäller Leader, som det var ett replikskifte om, är jag helt enig med den åsikt som minister Karlström har, men på sidan 58 i budgeten står det att det är ett viktigt verktyg i det regionalpolitiska arbetet. Det blir lite märkligt. Det är som om ministern inte har varit riktigt med när motiveringarna under näringsavdelningen har skrivits. Som jag sade i mitt huvudanförande, utspel, visioner, även bloggar är säkert bra, men det måste följas upp i den praktiska politiken annars blir det lite haltande.

    Minister Karlström och jag är överens om mycket. Vi är också överens om att Åland har ett mycket bättre utgångsläge än många andra regioner. Det finns mycket positivt, det visar statistiken och det ska vi vara glada över och värna om, men vi ska inte slå oss till ro med det.

    En sak som jag inte håller med näringsministern om är när han sade att om vi följer den inslagna vägen så kommer vi att ha en budget i balans 2015. Siffrorna visar de facto att så är det inte, men jag vet att minister Karlström är en person som håller vad han lovar, det försöker jag också göra. Vi får se 2015, jag kommer att vara den första att säga att jag hade fel om det visar sig så. Ingen skulle vara gladare än jag om vi hade en budget i balans. De siffror som regeringen presenterar pekar inte på att vi kommer att ha en budget i balans.

    Jag håller inte med när minister Karlström säger att det är väldigt få moment i näringsavdelningens budget som man kan ändra från år till år. Tittar man på t.ex. de nationella investeringsstöden dras de ned från 500 000 till 300 000, tittar vi på stöden för produkt- och teknologiutveckling dras de ned från 100 000 till enbart 15 000. Jag kan räkna upp en lång lista med företag och företagsidéer, som faktiskt har fötts på basen av möjligheten att få produkt- och teknologiutvecklingsstöd. Det är oerhört viktiga stöd om man ska få till stånd innovationer. Också stöden för företagens internationalisering dras ner från 150 000 till 100 000. Det gäller marknadsbearbetning mm. Turismens främjande minskar. Jag kan hålla med minister Karlström att det finns en hel del att göra, dessa pengar kan användas bättre.

    Som jag sade i mitt huvudanförande så är vår utgångspunkt från Ålands framtid att varje satsad euro på näringslivsutveckling ger mångfald tillbaka. Dessa moment kan man enligt mitt förmenande definitivt förändra från år till år bara den politiska viljan finns. Minister Karlström säger att man ska satsa bredare istället för stöd till enskilda. Det blir lite som att skjuta med hagelbössa istället för att skjuta prick. Det är viktigt att man faktiskt försöker stimulera också enskilda företagare.

    Däremot, ministern, är vi överens till 100 procent om vikten att handla hemma. Att få konsumenterna att köpa åländsk mjölk, att använda ÅMT, oavsett vilka varor, tjänster det är här på Åland. Jag noterar att landskapsregeringen i många sammanhang har drivit ganska bra kampanjer mot rattfylleri, för miljön. Det är bra. Frågan till minister Karlström är om man inte skulle dra igång en kampanj och få allmänheten att förstå hur mycket pengar det åländska samhället vinner på ju mera vi handlar hemma?

    Minister Karlström sade vad näringsavdelningen gör hela dagarna. Han nämnde samarbete med Ålands näringsliv, Ålands teknologicenter. Tekes Kera har det funnits samarbete med länge, länge förut. Han nämnde också två projekt på Ålands landsbygdscenter. Små projekt som är viktiga, visst är det så, men samtidigt håller hela landsbygdscentret sakta men säkert på att förtvina. Det här är också någonting som man från näringsavdelningens sida borde ta tag i. Givetvis stöder jag till 100 procent projektet om sommarlovsentreprenörer. Det är storsint att man också kan ta goda idéer oavsett varifrån de kommer.

    Det jag saknar under frågan vad man gör på näringsavdelningen hela dagarna är vikten av utvecklingsprojekt tillsammans med olika näringsgrenar samt att man coachar och stöder enskilda företagare. Det gör man förhoppningsvis fast det inte framkom i anförandet. Det är viktigt.

    Det nämndes att arbetet med 1 000 nya kor fortsätter. Vi kan inte läsa oss till i budgeten på vilket sätt det fortsätter. Ministern nämnde Haga kungsgård och man får lite uppfattningen att mycket av arbetet är litet öronmärkt för den. Jag har ingenting emot det, det är en väldigt duktig entreprenör som jag stöder på alla sätt och vis. Ska man få till stånd 1 000 åländska kor, är det bra om man har förstått vikten av avbytarverksamheten, det håller jag med flera talare om. Man bör arbeta betydligt bredare än vad man har gjort i den här budgeten om man ska lyckas med den visionen.

    Ministern säger att det ska vara mera attraktivt att investera på Åland. Jag tog inte del i drevet som var när ministern lanserade idén om grönt kort för företagare och investerare. Jag vet hur det är, lanserar man nya idéer blir det alltid ett oherrans liv. Jag tog inte del i den debatten, det är bra att försöka tänka nytt. Det jag inte riktigt förstod är att det borde vara ett grönt kort för samtliga företagare och investerare oavsett om man är på Åland eller utifrån.

    Jag har ett par saker som jag skulle vilja återkomma till så med tanke på vad jag vill säga så begär jag ordet till ett nytt anförande.

    Det är några få punkter som jag vill sluta med i det här anförandet. Det sägs att det ska vara enkelt att driva företag samt, och det är vi helt eniga om, det borde det vara. Då är det viktigt att alla lagframställningar som kommer från den här regeringen går i den riktningen. Så har det inte varit om det har varit produktsäkerhetslagstiftning, ÅMHM-lagstiftning eller vad det har varit. Ska man lyckas med den här visionen måste alla ministrar jobba tillsammans.

    Sedan hoppades jag på en lite mer uttömmande förklaring om de 1 000 nya bäddarna. Jag fick uppfattningen att det blev lite panik i regeringsbänken första budgetdagen då jag tog upp frågan. Näringsminister Karlström sade t.o.m. att han har dåliga nyheter för det här jobbar vi med. Jag sade då och jag säger det nu att det är synnerligen goda nyheter om regeringen jobbar med saker samma dag som det kommer upp på bordet. Det är väldigt bra. Jag har noterat att ministern är på väg upp igen så jag hoppas att det kommer lite mera kommentarer runt de 1 000 nya bäddarna. Jag ber att få återkomma i ett följande anförande.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Som sagt jag kommer att återkomma i ett nytt anförande. Jag har fyra lappar till så ni kan förbereda er på en 15-20 minuter i det kommande. Till det här med att man inte kan röra vissa moment i budgeten, så är det ju. Titta på de moment som är rörda, det är just de som ledamot Eriksson nämner, det är investeringsstöd till övriga näringslivet, nerdragning på ÅTC, internationaliseringsstöd, de momenten kan vi ändra och det har vi gjort. Vi har alltså dragit ner. Vi måste nå målet om en budget i balans 2015. Vi kan inte göra som vi har gjort i den övriga budgeten, vi har låtit jordbruket, fisket och skärgården vara oförändrat. De är fastlåsta i avtal och EU-program, så vi kan inte röra dem, men fortsättningsvis så vill vi få en budget i balans och vi vill inte göra som i Finland att man lånar pengar till driften.

    Jag kommer att återkomma till de andra punkterna i mitt anförande. Visst kan man ändra och det har vi gjort, men tyvärr kan vi inte ändra inom allting, däremot från 2014 så kommer det att se helt annorlunda ut, det kan jag lova.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Fru talman! Det var bra att vi fick det klarlagt. I sitt första anförande sade minister Karlström att det är få moment som man kan ändra. De moment som jag räknade upp är egentligen de moment som är direkt riktade till utveckling av det åländska näringslivet. Det har ingenting att göra med primärnäringarna som det oftast spottas på. De här anslagen är oerhört viktiga om vi ska få tillstånd utveckling, om vi ska få tillstånd innovation. Därför ville jag lyfta upp frågan. Man kan mycket väl höja anslagen om den politiska viljan finns, om man tror att det ger någonting tillbaka, vilket jag är helt övertygad om att det gör. Det finns det en väldigt god track record på, om jag får använda ministerns ord.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Ledamot Eriksson säger att siffrorna pekar mot att budgeten inte är i balans 2015. Det måste vara någon felläsning i det. Siffrorna pekar de facto på att budgeten ska vara i balans år 2015, men det förutsätter att vi har en omvärld som utvecklas ungefär som vi tror och att det sätts så lite krokben som möjligt, politiskt, mot de åtgärder som finns i omställningsbudgeten och den politik vi försöker verkställa. Då kommer ekonomin att vara i balans. Det kräver samarbete och uppoffring från oss allihopa. Man kan inte spara utan att det märks någonstans.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Fru talman! Nej, det är sant. Med absolut största respekt, finansminister Nordlund, det blir mycket antaganden, både från ministerns sida och också från min sida. Det är absolut sant. Det som jag är mest kritisk till är att sparåtgärderna riktar sig ut i samhället istället för att man sparar inom förvaltningen. Det tror jag att har framgått med tydlig klarhet vid det här laget. Jag anser också att klumpsummans utveckling är mycket, mycket baserat på önsketänkande, mera än realistiska prognoser. Därför har jag den här uppfattningen, ska man lyckas få en budget i balans borde man ta fem procent av landskapsregeringens verksamhetsutgifter. Tyvärr, minister Nordlund, tror jag att jag kommer att få rätt.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Jag känner mig faktiskt som en entreprenör, men en entreprenör inom tredje sektorn, inte den här stereotypa bilden av en entreprenör som är en ung, lite slarvig kille som växer upp och är bråkig i skolan och sedan blir miljonär. Den stereotypa bilden präglar en hel del av diskussionerna om hur man ska få hjulen att snurra i samhället.

    Man kan vara entreprenör på andra sätt än det här lite stereotypa mönstret. Jag har tillsammans med bl.a. minister Carina Aaltonen startat verksamhet som anställer och försörjer bra många fler än många bolag här på Åland. Därför tycker jag inte om de åsikter, som näringsministern framför om hur han vill förändra Leader-projektet. Jag tycker inte heller om de föraktfulla omdömena hembygdsföreningar, byalag och andra organisationer, som i gott samarbete producerar olika typer av varor och tjänster och jobbar inom en social gemenskap för att skapa förutsättningar för olika verksamheter. Leader är ett projekt just för små förhållanden och för att skapa social sammanhållning. Jag tror inte att man ska jämföra det med t.ex. de andra fonderna.

    Leaders problem på Åland är landskapsförvaltningens tjänstemän. Man följer inte, som jag ser det, den struktur som finns för det projektet. Leader har själv en organisation som bedömer projekten och som sedan borde passera ganska smärtfritt genom landskapets förvaltning, men på något vis är de här tjänstemännen överdrivet nitiska. Här skulle man ta möjligheterna i akt och se hur man gör på andra ställen. Överhuvudtaget vad gäller Interreg-pengar och andra av de här pengarna så fungerar inte den offentliga förvaltningen på ett sätt som skulle gynna dem som har möjlighet att nyttja dessa medel.

    Landskapsregeringen har tillsammans med Mariehamns stad nyligen tagit fram en utmärkt rapport, en utredning om tredje sektorns betydelse på Åland. Det visar att de medel som man satsar från det offentliga har en god avkastning inom tredje sektorn. Utredningen borde följas upp och visa hur man kan förbättra tredje sektorns möjligheter att utnyttja pengarna som finns i olika europeiska fonder. Man borde också utveckla betydligt bättre verktyg för att följa upp och se effekterna av de PAF-medel som man satsar inom tredje sektorn.

    Herr talman! Jag är mycket skeptisk till resonemanget att genom att ändra fördelningen av Leader-medel skulle det leda till en tjänst i skärgården, man gör istället en stor björntjänst åt andra.

    I övrigt tyckte jag att näringsministerns tal var både entusiasmerande och roligt och därför vill jag komma upp och diskutera också de här frågorna. Som jag redan sade tycker jag att Alandica och dess obefintliga utveckling både inom turistnäringen och för kulturlivet är någonting som man inte mera kan blunda för. Ledamot Brage Eklund nämnde redan om den här satsningens omfattning och påstod att hyran är 2 500 och det utan moms. Det är lite mera. I alla fall så är det småpengar, däremot kostar det naturligtvis otroligt i drift att ha det här huset i gång. Med andra ord är det någonting som inte har blivit såsom vi har tänkt oss. Det här måste regeringen nu börja fundera på.

    Det är klart att om vi hade 1 000 nya bäddar och att hotellnäringen utvecklades skulle det finnas andra förutsättningar för t.ex. konferensturism. Den har närmaste varit obefintlig i den här anläggningen. Det åländska kulturlivet har stora svårigheter att utnyttja speciellt de större lokalerna eftersom hyrorna är så groteskt höga ur de här föreningarnas perspektiv. Det är nästan sorgligt att se det här stora, tunga huset stå tomt och mörkt kväll efter kväll. Vi kan som jag sade inte mera blunda utan det gäller att fundera på hur huset kan får liv.

    En sak som jag tyckte att var mycket välfunnen i ledamot Brage Eklunds tal var det här med skärgården och köttdjur. Det kanske måste vara om inte 1 000 köttdjur så kanske 500 till skärgården. Det är ganska enkelt att se att förutsättningarna är bra, att det dessutom har en ekologisk funktion genom att hålla skärgårdslandskapet i skick och att det inte förfaller.

    Redan för 20 år sedan tryckte jag på att man skulle marknadsföra Åland i norra Tyskland. Den förra regeringen för Visit Åland var nästan immun för det. Lite mera pliktskyldigast förde man in det i en verksamhetsplan på något höstmöte, men i övrigt har man inte gjort något av det. Det är i Hamburg- och Berlin-området som de stora målgrupperna finns. Tyskarna betalar, men de kräver kvalitet. Lurar man en tysk en gång så kan man vara säker på att han eller hon inte kommer flera gånger. Det var ”Ordnung muss sein” också på turistanläggningarna. Det är en penningstark grupp, de har samma syn på naturen, de har mycket liknande värderingar för oss, det är alltså inte ett ur kulturell synvinkel något problem att ha dem som turister utan de kommer att sköta sig och ta hänsyn till det som vi också värderar högt. Det är en viktig sak att börja med på nytt.

    Det förutsätter också det som sades här, flygtrafik. Det är ett stort projekt. Det tar flera år att bygga upp. Nu är den här branschen i stor oro och det förekommer många små uppstickare i branschen som man borde försöka locka till ett sådant här projekt. Tack, herr talman!

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Det var ett mycket intressant anförande som ltl Sundback hade. Jag känner mig också som en entreprenör. Man har bilden av att det är en man som pratar med stora ord och skapar rubriker. Det som kanske är en annan benämning än entreprenör är en intraprenör. Då är man modig, tålmodig, lågmäld, passionerad, då går man inte bara till jobbet utan man vill också vara med och skapa förändring. Om man skulle hitta den här nyckeln att få fatt i alla intraprenörer, som finns i hela landskapsförvaltningen skulle det kunna börja hända saker, både inom ÅHS, förvaltningen och inom kommunerna. Det var väldigt intressant och jag har funderat precis i samma banor som ledamot Sundback.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Man kan kanske se på saken så, men jag tycker nog att man ska utvidga entreprenörsbegreppet, att det inte är så stereotypt, en lite grabbig typ, som är självsäker och svänger sig med stora siffror, miljoner och gör intryck på varandra på det här sättet. Det utesluter i stort sett alla andra, speciellt kvinnor från den diskussionen. Man blir överhuvudtaget inte beaktad utan det är välvilligt att vi ska ha kvinnoprojekt. Jag skulle hellre vilja ha en mainstreamstrategi och göra kvinnor delaktiga i begreppet och att man såg över de lite mera.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Leader är, precis som ledamot Sundback säger, tänkt att skapa sociala sammanhållningar på landsbygden, i områden med svårigheter och utmaningar. Jag anser att Åland som ligger på femte plats i världen i välståndsligan, med ett BNP strax under Luxemburg, Schweiz, Norge och USA, inte har behov av de pengarna. Däremot kommer pengarna att göra stor skillnad om de kanaliseras ut i skärgården. Vi måste också komma ihåg att vi betalar ut ungefär tio miljoner euro eller kanske till och med lite mer till föreningar och ideella organisationer på Åland via PAF. De pengarna kan räcka till fasta Åland med sitt höga BNP och välstånd och den fantastiska sammanhållningen vi har på fasta Åland, men skärgården har behov av insatser och här kan Leader-pengarna göra stor skillnad. Vi ska också se till att vi använder dem i tillväxttänkande syfte, att de inte bara är till för socialt sammanhang utan också är tänkta till att företag i skärgården ska ta del av dessa pengar för att utveckla skärgården vidare.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Talman! Jag delar som sagt var inte den tankegången. Om man vill få till stånd verkligt seriösa och hållbara och ekonomiskt långsiktiga satsningar tror jag mera på den här köttdjurslinjen. Leader-pengarna är inte tänkta för det som minister Fredrik Karlström är ute efter. Om de pengarna finns tillgängliga på Åland är det möjligt, enligt den ordning som EU har, att alla kan söka dem. Finns det efterfrågan så borde den marknaden avgöra vilka som får pengarna. Det finns många andra pengar som kan användas för att verkligen skapa näringar i skärgården. Det här är annan typ av pengar, men se över byråkratin och skapa bättre system för att få ut pengarna, det kan jag hålla med om.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Det är mycket som jag håller med om i ledamot Sundbacks anförande den här gången och jag håller också med om att tredje sektorn är viktig. När det gäller Leader så har åtminstone inte jag vanvördigt fnyst åt det. Jag kan bara dra filmen tillbaka till när vi blev medlemmar i EU, då var jag politiskt ansvarig för detta och vi blev tvungna att prioritera vilka program som vi skulle ha, var skulle vi lägga resurserna. Mycket var nytt. Primärnäringarna var det klart att vi skulle stöda, vi skulle stöda företagsinvesteringarna, vi hade ett 5b-program som också vissa nuvarande Leader-inslag rymdes inom, men Leader bedömde vi som att var en enorm byråkrati i förhållande till de ganska små pengar som vi fick från EU och det var också ett enormt programarbete. Jag säger inte att pengarna har varit bortkastade på något sätt, men det handlar om att prioritera. Nu är jag inte till 100 procent insats i hur det fungerar just nu, men det var orsaken till att man inte valde Leader då. För mycket arbete i förhållande till kapitalet.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jo, jag kommer ihåg diskussionen och jag ansåg redan då att Leader borde vi ha. Nu har man byggt upp en organisation på Åland och den fungerar. Problemet ligger inte i Leader-organisationen utan den ligger på förvaltningen här. Det är något fel på den när det gäller både Leader-pengar och Interreg-pengar. Jag har varit med i fredsinstitutet i ett stort Interreg-projekt och det höll närmaste på att driva hela vår organisation i konkurs för att utbetalningarna var så långsamma. Det berodde på att det tjatades enormt i förvaltningen och höll på månad efter månad och så åkte någon på semester och så drog det igen ut på tiden. Dessutom så borde de offentliga förvaltningarna vara mera med i redovisningssystemet. Så gör man i Sverige och man kammar hem en massa EU-pengar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Herr talman! Ledamot Sundback och jag tycks ha en hel del överensstämmande åsikter, men jag tänkte närmaste gå in på Leader jag också. Jag vill inte på något vis anklaga de som jobbar inom Leader-projektet för jag uppfattar dem som väldigt duktiga och kreativa. Pratar man med dem så får man alltid respons och de svarar, de kommer och informerar om hur projektet fungerar och de hjälper också till med ansökningar. Det är precis exakt som ledamot Sundback säger, det stannar här och varför måste man ha ett kontrollsystem till, det förstår jag inte, men antagligen har det att göra med EU-pengarna och det ansvaret. Det är lite som i Ryssland, man litar inte på den som gör första kontrollen utan man ska ha ytterligare en. Det är ett ofantligt tungt system.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Ja i den här förvaltningen och kontrollen här måste finnas, men den är oändamålsenlig, det är någonting allvarligt fel på den här. Det gäller också Interreg-pengar och det gäller regionalfondens pengar också. Det är någon som har missuppfattat sin uppgift definitivt eller så är det för lite resurser eller så måste man jobba på ett annat sätt. Vi måste få ut mera av samma pengar och inte att det går till byråkrati så mycket. Jag föreslår att finansutskottet besöker Leader-projektet. Det finns alltför mycket okunskap om det här. Det är bara schabloner, det är för mycket byråkrati och för lite pengar och den här idén att det bara är pengar som är väsentligt och det är bara det som gör skillnad. Så är det faktiskt inte, om man är entreprenör.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack herr talman! Ltl Barbro Sundback inledde med att säga att hon är en entreprenör. Lite kuriosa i sammanhanget är att det i medeltidens Frankrike lejde man ut krigföringen på entreprenad och där var benämningen på befälhavaren just entreprenör. Han hade befälet över legosoldaterna. Intraprenör berörde jag i mitt anförande och socialentreprenör finns det som icke-vinstdrivande, men ska jobba på affärsmässiga grunder. Sedan finns det samhällsentreprenör som är kreativ och vill bidra till något gott i samhället. Kanske det var det som ledamoten Barbro Sundback menade.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Nej, jag menar att jag är en entreprenör, jag har varit med och skapat många arbetsplatser i det åländska samhället och inte i medvind alla gånger kan jag intyga mina herrar. Det beror på kön, politisk tillhörighet och kanske att projekten inte just har kunnat utlova miljoner eller tusen det ena eller det andra, men verksamheterna har pågått och växer, antalet anställda ökar hela tiden. Jag vill inte kallas socialentreprenör utan jag tycker att jag är lika mycket entreprenör som många företagare. Det ligger nämligen enligt ltl Petri Carlsson en sorts hierarki i det här, att de riktiga killarna, typ Anders Wiklöf, det är saker det, men alla andra som kanske inte sysslar med en vinstdrivande verksamhet ligger längre ner på skalan. Det är inte lika viktigt och lika märkvärdigt och det är historia och kultur. Kanske vi ska ändra på det.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Jörgen Pettersson

    Tack herr talman, kolleger! Jag blir fylld av tillförsikt av den geist som näringsminister Fredrik Karlström delade med sig av tidigare i debatten. Skälet är enkelt. Jag tror att en av politikens allra viktigaste uppgifter vid sidan av att bygga vård, skola och omsorg är att uppmuntra och entusiasmera de aktiva i näringslivet och att hitta pragmatiska lösningar som gör det enklare att vara företagare. Vi måste i stort sett dagligen ställa oss frågan om vad vi kan göra för att sätta fart på affärerna på Åland, till exempel genom att handla hemma. Vi måste också sluta fästa fokus på vad vi inte kan göra och istället fråga oss vad vi kan göra. Det är nämligen det privata näringslivet som gör det möjligt för oss här i salen att fortsätta med samhällsbygget.

    Vårt utgångsläge är gott men utmanande. I den färska utgåvan av Nordisk statistisk årsbok utmålas Åland som ett av de få mönstersamhällen i Norden, och därmed i världen. Statistiskt sett kommer vi nämligen att vara 34 000 ålänningar år 2030, det är en ökning med imponerande 21 procent jämfört med i dag. Det är inget annat än en befolkningsexplosion som egentligen bara överträffas av vad som har hänt i Norge. De andra nordiska länderna är inte ens i närheten. Island, som i dag igen utmålas som ett sjudande samhälle, förväntas växa med 18 procent under samma tidsperiod.

    Förklaringen är en stark nettoinflyttning. Folk vill komma till Åland för att bygga sin egen lycka. Det är ett framgångskvitto, som många andra länder har skäl att vara avundsjuka på. Men det är också extremt utmanande. Vi måste på precis alla nivåer se till att vårt samhälle står redo för detta. Här kommer den tredje sektorn in synnerligen starkt. Kultur, idrott och andra ideella organisationer är instrumentella i arbetet med att integrera nya ålänningar.

    Det finns fler faktorer som talar för vårt Åland. Utvecklingen har under de senaste femtio åren inneburit enorma förändringar i Norden. Statistiken visar att vi inte längre i lika hög grad som tidigare flyttar runt i Norden. Vi dricker tyvärr dubbelt så mycket alkohol i dag och vi äter mer kött. Konsekvensen av det är att vi borde intensifiera satsningarna på närproducerade livsmedel. Vi har en stark historia att berätta och kan vi koppla den historien till Nordens bästa livsmedel bör även efterfrågan växa och priserna stiga.

    Det finns också en nyfikenhet och ett bildningssug i dagens nordiska samhälle visar statistiken. Antalet studerande vid universitet är i dag fem gånger fler än förr. Numera är det också mest kvinnor som studerar vilket över tid kommer att korrigera missförhållandena vad beträffar jämställdheten. En välutbildad kvinna kommer varje dag i veckan att utklassa en outbildad man.

    Denna vilja till förkovran kan vara goda nyheter för till exempel Högskolan på Åland där vi har spetskompetens inom såväl vård som turism och sjöfart. Jag vet att det är en annan avdelning än den vi diskuterar, men från det jag har hört i debatten blir jag stärkt av möjligheten att bortse från konstruerade hinder som exempelvis skilda administrationer. Goda affärer börjar med en bra utbildning. I ett självstyrt örike ska vi använda våra gemensamma krafter och resurser på ett förutsättningslöst vis.

    Även arbetsmarknaden har förändrats dramatiskt. I stort sett alla i Norden jobbar i dag inom serviceyrken. Tillverkningsindustrin är närmast marginell. Där är också Åland idag och det borde vi bli ännu bättre på. Jag hör till dem som tror att en kombination mellan välgödda köttdjur uppvuxna på holmar, beskrivna på ett mustigt skärgårdsspråk mycket väl kunde bli en anrättning som skulle slå an även på lyxkrogarna i storstäderna. Den ständigt pågående förädlingen av livet vi lever gör att en köttbit eller en fiskfilé som sådan inte räcker till. Med anrättningen ska också följa en bra historia. Det borde vi dra nytta av.

    Jag vill också komma med en reflektion kring alla de kommentarer kring Alandica som surrar i denna sal. Som bekant står huset där det står. Vi vet alla att det borde vara mer aktivitet där. Men på vilket sätt bidrar en debatt om det borde byggts eller inte till det? Jag tycker det är direkt kontraproduktivt att stå här och gnälla om vad som gjorts eller inte gjorts. Ibland, mina vänner, måste vi göra som man gör i det privata näringslivet. Man måste gilla läget, kavla upp ärmarna och jobba för att det man har används och blir bra

    Framtiden kallas för framtiden eftersom den ligger framför oss. Det som varit har varit och är bara något man måste förhålla sig till. Vi måste alltså gemensamt jobba för att det som är verklighet blir bra. Det här är exakt det jag inledde med och är viktigare än allt annat. I den här salen ska vi inspirera och skapa förutsättningar. Inte i ord och mening problematisera allt som går att problematisera. I denna sal bör framtidstro uppmuntras för att det härifrån ska sippra ut i samhället och bli till kraft som skapar nya exportintäkter.

    Jag anser att förslagen från näringsavdelningen innehåller redskap som bidrar till en utveckling av det åländska näringslivet. Men det är bara ett första steg. Det är långt kvar tills vi är framme, om någonsin. Man måste våga vara resultatinriktad och inte låta mossiga strukturer bestämma vad vi kan göra och vad vi inte kan göra. Självstyrelse innebär att man ska styra själv. Tack!

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack herr talman! Ledamot Pettersson nämnde om inflyttning och att vi statistiskt ska vara 34 000 personer år 2030. Det är inte så mycket om hur vi ska skapa arbetsplatser till dessa 34 000 personerna, det har jag saknat i debatten. Inflyttning får vi automatiskt om vi har arbetsplatser, men ingen diskuterar hur vi ska bilda arbetsplatser.

    När det gäller Alandica, jag berörde Alandica som en dålig satsning på det viset att den inte utnyttjas. Jag håller med ledamot Pettersson att den står där den står och det är ingenting att orda om. Den finns där, men varför utnyttjas den inte mer. Det är inte bevis på en dålig satsning att den inte utnyttjas. Därför ska vi förstås hjälpas åt att aktivera den mer. Jag hoppas att landskapsregeringen kan göra någonting så att man aktiverar Alandica-huset lite mer.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack herr talman! Jag börjar från den bakre änden. Det är inte bara landskapsregeringen som ska se till att Alandica fylls. Det är vi alla som sitter här som ska se till att den fylls, det är näringslivet som finns ute på Åland som ska se till att den fylls. Det är vi alla som ska berätta historien om Åland varför folk ska komma hit och lära sig att bli ännu lite klokare. Detta är ett ansvar som vi bär gemensamt. Det är fel att lägga allt på en landskapsregering.

    När det handlar om inflyttning till Åland är det en klassisk hönan-ägget-diskussion. Har vi folk uppstår arbeten, har vi arbeten kommer folk. Det är inte alltid så lätt att säga vad som kommer först, men så länge statistiken visar att folk vill komma hit för att bygga sin egen lycka ska vi vara väldigt glada för det och uppmuntra det. Där har vi stor nytta av den tredje sektorn, som drar in folk och ger dem ett sammanhang och gör dem viktiga.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack herr talman! Det var ett retoriskt, fint formulerat tal, men jag vet inte om det var en missuppfattning, åtminstone har varken jag eller ledamot Brage Eklund sagt att Alandica inte skulle ha byggts. Däremot håller jag med om att det är en av de sämsta affärer som landskapsregeringen har gjort. Det är en affär idag som man har gjort, det är privatiserat helt och hållet och den enda möjligheten man har att påverka är via avtal som finns med den privata entreprenören. Jag ser ingen möjlighet för någon att göra någonting. Ledamot Jörgen Pettersson skulle kavla upp ärmarna och det var karlatag som skulle tas nu. Det skulle vara skönt att höra vad det i praktiken innebär som skulle förändra situationen så att vi fick liv i huset.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Herr talman! Den som har lärt mig att kavla upp ärmarna och jobba hårdare är min mor. Jag tror igen att för var gång som vi upprepar att Alandica är en dålig affär så kommer det att sprida ringar på vattnet så folk till sist börjar tycka att det är så. Det vi glömmer bort är att Alandica är ett formidabelt konferenscenter. Det är en jättefin konsertlokal, där har dragits in kultur som har gjort oss alla lite klokare, i vart fall de flesta av oss. Det är ett område som kan användas till både idrott, kultur och konferenser. Det är ett fantastiskt hus och vi borde jobba för att det blir så bra som det var meningen från början. Det kommer det att bli om vi bestämmer oss för det här. Om vi bestämmer oss för att det inte ska bli bra här så vet vi alla svaret.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Vicelantrådet Roger Nordlund

    Herr talman! Jag tänkte prata om ett område där landskapet saknar behörighet, det står väldigt lite om det i budgeten, men samtidigt är det ett område som är det viktigaste för det åländska samhället, vårt näringsliv och vår välfärd, nämligen sjöfarten. Sjöfarten står för ungefär 2 500 arbetsplatser i det åländska samhället, det s.k. sjöfartsklustret. Tar man klustret som helhet står sjöfarten för mellan 10 000-11 000 arbetsplatser, utanför Åland också. Omsättningsmässigt på Åland skapar sjöfarten ungefär 300 miljoner, den enskilda näringen. Därför är det också värt att diskutera dess förutsättningar.

    Ekonomie doktor Agneta Karlsson brukar beskriva det åländska näringslivet som ett träd där stammen är sjöfarten och det övriga näringslivet är grenarna. Alla vet säkert att om ett träd via sitt rotsystem inte får rätt näring så är det först grenarna, de som är högst upp, som börjar vissna och så småningom försvinna och förtvina och stammen försvinner sist. Så är det också i vårt åländska samhälle. Vi måste med alla medel försöka ge sjöfarten den bästa näring, som vi kan ge utgående från de förutsättningar som vi har på Åland så att stammen hålls frisk och att det kommer nya grenar som kan växa ut och bli stora och fylliga. Sjöfarten kan man säga är i en både och situation. Det finns stora svårigheter och utmaningar att övervinna, men det finns också fantastiska möjligheter.

    Jag väljer att börja med möjligheterna i det här anförandet. Som en liten parentes kan vi säga att vår budget som vi diskuterar idag, har en omslutning på 334 miljoner. Två av våra rederier, Viking Line och Eckerölinjen, har idag fartyg beställda som levereras mot en totalsumma om 330 miljoner euro. Då förstår man den näringens betydelse i förhållande till vårt övriga samhälle. Samtidigt talas det här om 1 000 bäddar för den landbaserade turistnäringen. Bara Viking Grace tillför 2 800 bäddar när fartyget levereras i trafiken mellan Sverige, Åland och Finland. Vi kan vara stolta här på Åland. Vi har ett rederi som tar fram ett nytt koncept och inom kort har jungfrutur med ett fartyg som är världens modernaste miljöfartyg. Åländska fartyg går i bräschen för miljöteknisk utvecklingen inom sjöfarten. Det är modigt, framsynt och lite vågat. Vi har all anledning från samhällets sida att göra vad vi kan för att stöda det.

    Herr talman! Över till utmaningarna som vi har. Den främsta utmaningen som just nu föreligger är det s.k. svaveldirektivet som kommer att införas från och med 2015. Det kommer att fördyra för rederierna, både passagerarfartygen och lastfartygen. I statens budget har man tagit upp ca 30 miljoner för miljöförbättrande investeringar för att kunna installera scrubbers. Det här är en liten summa i förhållande till det stora behov som de facto finns. Dessutom är den här s.k. scrubbers-tekniken ganska outvecklad ännu så det finns en väldigt stor försiktighet från rederiernas sida. Man vill vänta och se lite. Dessutom är fartygen inte alltid anpassade, de passar inte alltid. Det kommer att bli svårt under en övergångsperiod och vi får räkna med att det blir dyrare både att frakta gods och att frakta passagerare.

    Samtidigt kan man också se det här som en möjlighet, en förnyelse av tonnaget, både inom passagerartrafiken och inom fraktsidan, som i förlängningen kan bli en fördel också för våra åländska rederier. Det finns flera olika saker som det jobbas med nu för att kunna förbättra situationen för rederierna och för anpassningen. De här 30 miljonerna som är avsatta för investeringarna kan kanske till viss del användas också för driften. Många rederier kommer inte att göra investeringar i scrubbers utan man kommer istället att byta bränsle och det kommer att vara dyrare. Då behöver man ett ekonomiskt stöd för det. Det är en av de saker som vi från regeringen försöker påverka att det ska bli förändring på.

    Det s.k. bemanningsstödet kan man ytterligare göra vissa justeringar i. Det finns vissa förhoppningar att det kan bli framgångsrikt. Det gör att våra rederier kan behålla konkurrenskraften. Sedan finns det också ett arbete när det gäller fartygsfinansiering. I Sverige finns det verk som har till sin speciella uppgift att finansiera fartyg. Det är någonting som vi också här i Finland och på Åland ska börja fundera på. Hur kan vi vara med och hjälpa till med att finansiera nyanskaffningar av fartyg? Det är det som vi de facto är i stort behov av nu, i och med att de nya miljökraven kräver ny teknik. Då är det bra att istället för många tillfälliga kortare investeringar, göra en stor investering och skaffa ett tonnage som är direkt anpassat till det. Här ser jag möjligheten där vi hoppeligen skulle kunna hitta en win-win-situation mellan rederinäringen och varven inom landet och på det sättet få dubbla positiva effekter.

    Vad kan vi då göra från åländsk sida? Som sjöfartsansvarig är jag tillsammans med rederinäringen och försöker påverka regeringen i att man ska vidta de här åtgärderna. På något sätt känns det som om det har varit en islossning när det gäller sjöfarten i Finland. För tio år sedan låg vi sämst till i Norden. Nu har Ålands och Finlands flaggor blivit intressanta och det sker de facto en inflaggning. De nya fartygen som byggs sätts oftast under vår egen regim. Det här har möjliggjorts med den s.k. tonnagebeskattningen, men också att det finns en öppnare inställning ifrån arbetsmarknadens parter att kunna bemanna fartygen på ett sådant sätt att de är konkurrenskraftiga. Från åländsk sida är det väldigt viktigt att vi ser till att vi har ett utbildningssystem som är på topp och att sjöfarten marknadsförs som en framtidsnäring, någonting som våra ungdomar kan satsa på och att våra rederier har en rekryteringsbas här. Det här är den säkraste branschen om man vill ha ett säkert jobb i framtiden, antingen på ett åländskt fartyg eller om man vill arbeta worldwide. Inom den här branschen kommer det alltid att finnas jobb.

    Sedan, herr talman, det som minister Karlström var inne på, näringslivet generellt gäller också sjöfarten. Jag hoppades att vi skulle komma till en sådan situation när vi ser att vi borde samarbeta mera också här på Åland, kanske mellan våra egna rederier. Vi ser att konkurrenten har en annan flagga än våra fartyg och det är den som vi borde försöka möta med gemensamma krafter och vi borde ge varandra energi istället för att ta ifrån varandra.

    Herr talman! Jag vill avsluta med en annan sak, det är arbetsmarknadspolitiken. Jag är inte huvudansvarig för det, men jag kommer in på det i och med att jag har hand om avtalen och löneförhandlingar inom landskapsregeringen. Det finns ett stort behov i det åländska samhället eftersom vi nu genomgår en förändrings- och anpassningsprocess inom offentlig sektor, men också inom det privata näringslivet att vi skulle få en mer dynamisk arbetsmarknadspolitik och arbetssätt här på Åland. Traditionellt har vi ett förhandlingsförfarande där vi sitter och förhandlar om löner och de ska stiga lite varje år osv. Vi är inte i den situationen nu, nu handlar det de facto om att kunna behålla så många arbetsplatser som möjligt och att vi skulle kunna behålla konkurrenskraft i det åländska samhället. Då har vi ett gemensamt intresse mellan arbetsgivare och arbetstagarparten. Här hoppas jag att vi under det kommande året kan medverka till att vi får till stånd sådana diskussioner som kan skapa en utvecklingsmiljö som gör att vi kan vara långsiktigt konkurrenskraftiga och också trygga sysselsättningen så långt som möjligt.

    Här är skärgårdstrafiken ett skolexempel. Vi föreslår vissa åtgärder i samband med budgeten för 2013 och då skulle det kanske vara skäl för arbetstagarparten att fundera på vad de kan komma till mötes med, som gör att vi kan ha en kostnadskostym i skärgårdstrafiken som på lång sikt är hållbar och kan trygga så många arbetsplatser som möjligt. Jag hoppas att det här ska vara en liten väckarklocka så att vi kan börja arbeta på ett nytt sätt tillsammans. Tack, herr talman!

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Ålands politiker har under decennier jobbat väldigt aktivt för att främja sjöfarten på Åland av goda skäl. Många har arbetat hårt, vi har uppnått ett skatteundantag som befrämjar sjöfarten och hela Åland i förlängningen. Vi fick ett bemanningsstöd för passagerarsjöfarten och nu senast tonnageskattesystemet, som kommer att gynna fraktrederier den dagen de genererar vinst igen. Det blir inkallning på grund av det.

    Svaveldirektivet är ett oerhört stort problem och det besked vi vill ge till vicelantrådet är att vi ställer krav på att vicelantrådet jobbar lika aktivt som tidigare politiker i att lösa den frågan så att den goda traditionen fortsätter där åländska politiker verkligen har kunnat göra en skillnad. Vi förutsätter att så sker, vi har ingenting som säger att vi inte tror att så sker, men det kravet har vi att det fortsätter.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Herr talman! När det gäller svaveldirektivet så har det gjorts och det behöver göras mycket mer. Tyvärr har vi kommit in i den fasen nu att det gäller att skapa så goda omställningsmöjligheter som möjligt för våra rederier. Att få en ändring när det gäller svaveldirektivet, den har varit minimal tidigare, men nu är den obefintlig. Om det finns en chans ska vi absolut vara med och försöka ta den. Sedan är det som ledamot Perämaa sade, det är skatteundantaget, sjöfarten och klumpsumman som gör att vi har det välstånd vi har på Åland idag. Utan det skulle vi inte klara oss. Det är tack vare skatteundantaget som sjöfartens bas har kunnat bevaras.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Herr talman! Jag understöder vicelantrådets åsikter när det gäller sjöfarten och hur viktig den är med färjerederierna och dess sysselsättningshänseende. Det jag begärde replik för var att om det blir några missuppfattningar när jag i mitt anförande jämförde stöden till jordbrukspolitiken med de stöd som går till färjerederierna. Det var aldrig någon som kommenterade det. Jag är inte emot de stöd som går, jag bara vill bevisa att samhället är uppbyggt så att det är en stödpolitik idag som är omfattande globalt. Ska vi bryta den blir vi helt isolerade. Jag hoppas att vicelantrådet delar den åsikten med mig.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Herr talman! Jag delar helt och hållet ledamot Eklunds åsikt i den frågan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Det är intressanta tankar som finansminister Nordlund för fram, men tyvärr igen, i den röda boken finns det bara allmänna skrivningar. Sjöfarten är viktig, den är oerhört viktig för Åland, men i politiken blir det mest prat. Jag vill inte vara en dysterkvist, men om man tittar på utvecklingen som har varit med utflaggningar på Eckerö Birka, man pratar om utflaggningar på Viking XPRS. Jag förstår arbetsmarknaderna. Vi ser att Ålands rederiförening inte finns kvar mer, det är Rederierna i Finland. Det som ansvarig sjöminister gör är att man lobbar tillsammans med branschorganisationerna mot den finska regeringen. Det är den s.k. politik vi driver idag. Ser man igen på Färöarna, det är klart de har en helt annan behörighet, men de bygger upp egna sjöfartsregister. Många fartyg flaggar in i deras sjöfartsregister. Vi som har ett annat kunnande än vad Färöarna har blir allt mer akterseglade. Det är en jättetråkig utveckling.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Herr talman! Sjöfarten har stora utmaningar, det är helt klart, men samtidigt är det den politiken som har förts, äntligen får vi säga, i det här landet som gör att det finns en positiv inflaggning när det gäller lastfartygen. Det finns tendenser som kan tyda på att det också kan bli det när det gäller annans sjöfart. Det skulle vara väldigt viktigt om man ser det ur vår egen lokala synpunkt, nämligen för att öka vår skattekraft. Jag har själv studerat Färöarna ett antal gånger och jag håller med om att de har en positiv utveckling, men det är också i samverkan med näringen som de har gjort det. Det har visat sig hittills när det gäller den åländska rederinäringen, att det har varit svårt att riktigt tända på ett eget åländskt register. Man känner sig tryggare i en större helhet. Ledamot Eriksson har helt rätt. När det gäller sjöfarten, som jag sade inledningsvis, är vår behörighet nästan obefintlig på området, men vi har alla möjligheter att lobba för en så bra politik som möjligt och det ska vi göra. Det gör jag nu och det har jag alltid gjort när jag har varit i landskapsregeringen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack herr talman! Jag är synnerligen glad för att det är vicelantrådet som har sjöfartsfrågorna på sitt bord. Jag vill tacka för ett mycket bra anförande. Det var bra att man lyfte fram sjöfarten, som jag också gjorde i mitt anförande. Vicelantrådet nämnde de 2 800 bäddarna som kommer med nya Grace och det är viktigt att vi försöker få fler att stiga upp ur bäddarna och också komma i land. Det är synnerligen viktigt för staden, men kanske ännu viktigare för hela Åland. Vi måste få rederier och landsturism och samhälle att dra åt samma håll. I det begreppet gäller det att få fler att förstå att ett blomstrande samhälle också gagnar rederierna och den kunskap som byggs upp här kring sjöfarten, dvs. sjöfartsklustret. Det är oerhört viktigt och ger den kunskap på nära håll som rederierna behöver. Här hoppas jag att finansministern har beredskap att arbeta för dessa frågor också.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Herr talman! Ja, det lovar jag att jag har beredskap för och jag ska göra det sida vid sida med minister Karlström.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Roger Slotte

    Herr talman! Först lite siffror om primärnäringen och livsmedelsindustrin som sysselsätter ca 1 300 personer och har en total omsättning på 130 miljoner. Livsmedelsindustrin står för hela 44 procent av hela tillverkningsindustrins omsättning på Åland. Primärnäringarna och livsmedelsindustrin har 4,5 procent av Ålands BNP. 80 procent av produkterna exporteras, dvs. 90 miljoner euro.

    Herr talman! Primärproducenternas nettoinkomster har sjunkit kraftigt under de senaste tio åren på grund av högre kostnader för gödsel, olja och andra förnödenheter. Samtidigt har konsumentpriset skjutit i höjden. Efter vad jag hört är producentpriset högre i Sverige och konsumentpriset lägre än vad det är i Finland. Den troliga förklaringen till detta är att Finland har två stora aktörer på marknaden utan större konkurrensbenägenhet. Skillnaden mellan konsument- och producentpris på matvaror har i vårt land blivit allt för stort.

    Herr talman! I Finland anordnades senaste vecka på flera platser, tillfällen där bönder sålde matvaror direkt till kunderna för producentpris. Köttet blev då ca 80 procent billigare än detaljhandelns genomsnittspris. Detta gör att både konsumenter och producenter är missnöjda med de nuvarande priserna. Samtidigt som produktionskostnader har stigit, har jordbrukarens andel av konsumentpriserna minskat. Mellanskillnaden har stannat hos handeln och industrin. De som utför största delen av arbetet får den minsta delen av kakan.

    Herr talman! Vi måste vara rädda om vårt jordbruk och livsmedelskluster. I dag produceras en mängd olika varor och produkter. Tack vare sin mångfald bidrar denna sektor även till andra näraliggande näringar inom t.ex. turism-, bygg- och servicesektorn. Gårds- och matturismen är något vi bör utveckla på Åland. Det finns många exempel på hur jordbruk, livsmedelssektor och turism samverkar. Den nya Smakbyn är ett exempel på detta.

    Herr talman! Det är inte bara viktigt för jordbrukarna utan för hela det åländska samhället att jordbrukets villkor på Åland blir så gynnsam som möjligt. Åland borde satsa ännu mer på exporten av förädlade produkter till omkringliggande regioner. Tack!

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack herr talman! Jag delar ledamot Slottes åsikter om vikten av livsmedelsklustrets betydelse för ålänningarna överhuvudtaget. Jag delar det mesta i hans anförande. Man kan ställa sig frågan om centern jobbar i den här riktningen att man försöker värdesätta livsmedelsklustret och dess penningflöde och hur viktigt det är för det åländska samhället. Man får inte riktigt den uppfattningen om man tittar i röda boken. Tidigare var det ett kämpande med avbytarsystemet och nu fick vi höra av gruppledaren att det ska bli kvar, men det är osäkert efter 2014. Hur är det egentligen med centerns ställningstagande i det?

    Ltl Roger Slotte, replik

    Tack herr talman! Visst jobbar centern för livsmedelsklustret. Det är väldigt viktigt att livsmedelsklustret som har 80 procent av sin produktion på export, går framåt. Vi vet att det finns produkter som är efterfrågade och som Åland inte kan leverera, t.ex. ostar från ÅCA. Det är också därför som man nu pratar om 1 000 nya kor. Det får vi hoppas att vi kan realisera. Det är på många sätt, men visst centern står bakom att det ska bli en förbättring på branschen som helhet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé

    Herr talman! Först några reflektioner på tidigare repliker. En tanke som jag funderade på och som vi har hört mycket om idag. Vi har pratat mycket om entreprenörer och det kvinnliga företagandet. Jag kan väl tycka att även när man pratar om entreprenörer ingår det väl kvinnor där, eller borde vara så. När det gäller Alandica så är det så, visst är det, det står där, det är där och det är en fantastisk byggnad som ger förutsättningar. Före det så behöver minister Karlström komma igång med 1 000 bäddplatser. Jag var själv ombedd att få hit en större konferens där man skulle diskutera hur man skulle få bort utanförskapet i Finland, de olika föreningarna som jobbade där, men det var lite bekymmer att få bäddplatser. Utrymme hade vi för vi hade fått rum i Alandica, men däremot att få alla bäddplatser, det var värre. Det är en sak, flyg så att man kan komma och ha en konferens. Själva konferensutrymmet hade vi, men inte för att få hit dem på rätt sätt för de skulle komma med flyg och sedan skulle vi få dem att övernatta.

    Mitt anförande, herr talman, kommer att handla om arbetsmarknadspolitik. Jag saknade det lite i minister Karlströms anförande, men jag förstod att det var fem sidor som han inte hann med så det kanske fanns där. Vi måste se hur vi kan höja sysselsättningsgraden, framför allt bland de unga. Vi har en total arbetslöshet som är 3,7 procent och vi skryter om den och vi berömmer den och den är jättebra. Jag håller med om det, men är inte lika stolt och glad över ungdomsarbetslöshet på 7,7 procent, 0,9 procentenheter högre än vad den var i oktober förra året. Trenden går åt fel håll.

    Vad är 7,7 procent av ungdomar under 25 år? Det är inte så många. Det är det inte, vi pratar om 100 personer. I den tidigare debatten har vi pratat om 1 000 kor och 1 000 bäddplatser. Det är bra, det är satsningar som behövs, men nu minister Karlström, här är en del till. Det ska vara siffror med och därför tycker jag att det ska vara 100 nya jobb.

    En inventering först och främst av AMS. De 100 arbetslösa ungdomarna som vi har, vad har de för behov, vad krävs för att få ut dem i sysselsättning. Vad kan det leda till? Som jag ser det ger det att de skulle komma in i en sysselsättning, det ger ökade skatteinkomster och framför allt minskade kostnader inom ÅHS, för många av de här ungdomarna mår dåligt av att vara hemma och behöver få hjälp åt rätt håll.

    Tidigare nämndes om sommarlovsentreprenörer. Det är säkert bra, men våga istället göra en satsning för att främja ungdomsarbetslösheten istället för att vi ger en genväg för en viss grupp ungdomar. Låt EU vara med och finansiera en satsning så att vi blir överlägset bäst i sysselsättningsgraden, att vi verkligen har våra ungdomar med.

    Det var suckande tidigare över näringspolitikens bidragssystem, visst, skulle vi få det här kommer det mer bidragspengar, sedan är det att hitta en samarbetspartner för att kunna göra det här. Det tror jag att finns. Kanske man ska börja göra så att vi ser vad det krävs för insatser för dessa unga som vi har. Kan vissa täta kontakter hjälpa, coachande samtal, arbetspraktik, kanske arbetsmarknadsutbildning, förberedande insatser, rehabiliterande insatser, arbetsförlagd kartläggning och studier.

    Talman! Det här skulle erbjuda en känsla av sammanhang. Vi hjälper dem och få bidrag, vi bidrar till att de får en bättre hälsa. För en sysselsättning känner man också en meningsfullhet. Tack!

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Tack herr talman! Visst är det så att vi har en viss ungdomsarbetslöshet, ändå är den betydligt lägre än på många andra ställen, men för varje ungdom är det en katastrof. Visst har AMS ett ansvar, visst har företagen ett ansvar, men det är också så att ett stort ansvar faller på ungdomarna själva också att lyfta sin situation. Vi satsar på ungdomslotsar, Katapult, vi har mer utbildningsplatser än vad det finns ungdomar som vill gå i skola. Vi erbjuder praktikplatser, men vi får heller inte dalta alltför mycket. Man måste också ställa krav på ungdomar idag. Det får inte bli ett alternativ att man blir omhändertagen alltför länge. Däremot ska vi se till att vi hjälper till allt vi kan. Det är helt självklart, men vi har också sett många gånger i vår lagstiftning där vi lagstiftar bort möjligheten för ungdomar att ta ett jobb, t.ex. i en kiosk där man måste vara 18 år för att få sälja tobaksprodukter. Man måste vara över 18 år för att få klippa en gräsklippare. Vi måste titta på många olika insatser, men vi måste också komma ihåg att sätta ett visst ansvar på ungdomen själv. Sök 100 jobb så lovar jag att man får ett jobb.

    Ltl Göte Winé, replik

    Herr talman! Visst är det så, inte ska man dalta med ungdomar, inte alla, men tydligen med vissa. Vi är jättesnabba på att skaffa projekt, engagemang och entreprenörskap och då brinner vi. Om vi pratar med någon som behöver lite mer stöd då är det daltande och det tycker jag inte om. Det gör mig rent ut sagt ledsen. Här är det många unga som kan behöva få lite mer stöd och vägledning. Det tar inte så mycket, kan vi från AMS sida göra en liten inventering, vad krävs där och vad krävs det från samhällets sida att göra det här. Då lovar jag att de börjar må mycket bättre och behöver mindre daltande.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det här är något av ltl Winés specialkunskapsområden. Winé har varit väldigt mycket engagerad. Lite förvånad blir jag ändå över det här anförandet. En viktig sak i landskapsregeringens budget är den här ungdomsgarantin och den har vi hört förvånansvärt lite om. Har man ingen tanke bakom den, har man ingen idé hur man tänker driva den vidare. Den ska garantera studieplatser eller jobb för ungdomar och vad finns det bakom skrivningarna. Är det bara bokstäver, finns det ingen handlingskraft?

    Ltl Göte Winé, replik

    Herr talman! Jag tror att ledamot Sjögren blev mer förvånad över en skrivning i budgeten än över mitt anförande. Anförandet är kanske mer för vad jag jobbar för och vad jag brinner för. Ungdomsgarantin ska lova att man ska få ett jobb eller en utbildning, visst, men det jag kom med är ett komplement till det. Att man gör en inventering och tittar på det, hur går man vidare. Det är där som vi behöver prioritera så att det blir en möjlighet för AMS och dess duktiga handläggare, så att de känner att de får en klapp på ryggen, nu kör vi på det här. Det kanske är startskottet i alla fall.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade. Plenum avbryts nu och återupptas kl. 12.30.

    Ltl Anders Englund

    Fru talman! På näringsavdelningen finns det säkert många moment som man kan diskutera, det är en vidsträckt avdelning som representerar hela det åländska näringslivet. Jag tänkte ändå i det här korta anförandet inrikta mig på det mera jordnära. Framtidens mat och råvaror rör sig alltmer över de nationella gränserna. Som motvikt till en växande import måste Åland kunna erbjuda exportprodukter med högt förädlingsvärde och konkurrenskraft. Det här är livsvillkor för den åländska livsmedelsproduktionen och vår livsmedelsindustri. Det innebär bl.a. att förmågan att svara mot konsumenternas behov och önskemål med högklassiga och trygga produkter till rätt pris. Det kräver också en grundlig kännedom om marknaden, både här och i exportländerna.

    För att Åland ska kunna vara konkurrenskraftig måste hela vår livsmedelskedja och produktionskedja fungera på samma konkurrensvillkor som på våra omgivande regioner, på marknaden. Vi vet också att Åland och EU förbereder sig som bäst på att reformera jordbrukspolitiken inför nästa finansieringsperiod. Det är ett program som man jobbar med i förvaltningen och som engagerar många. Här gäller det att man kommer till skott med sådant som är viktigt för landskapet. Livsmedelsindustrin och våra livsmedel är någonting som vi alla berörs av.

    Under vår förra period, 2010, fanns det en motion om livsmedelsstrategi från bl.a. ledamoten i landskapsregeringen, nuvarande minister Carina Aaltonen, att man skulle utarbeta en livsmedelsstrategi. Fast minister Carina Aaltonen då var i opposition godkände näringsutskottet, där jag var ordförande, den här motionen och där utskottet också skrev: ”Vi har erfarit att det fortsättningsvis pågår en strukturomvandling inom jordbrukssektorn och för att få lönsamhet förutsätts ombildande av alltmer rationella produktionsenheter. Investeringsstöden är viktiga för denna process, om processerna avstannar finns det här risk för att råvarutillgången för t.ex. ÅCA blir för liten i förhållande till de volymer som krävs för lönsamhet. Utskottet finner vidare att en övergripande åländsk livsmedelsstrategi skulle kunna utgöra en god grund för en långsiktig näringspolitik inom denna sektor. Utskottet föreslår därför att landskapsregeringen överväger utarbetande av livsmedelsstrategi för Åland, som inkluderar primärnäringen, livsmedelsindustrin, restaurangnäringen och ekologisk livsmedelsproduktion.” Det beslöt också ett enhälligt lagting under år 2010. Det här är en sak som den nuvarande landskapsregeringen skulle behöva ta upp. Maten ligger i fokus, det ser vi på den nybildade Smakbyn som driver detta. Det är någonting som ligger i tiden.

    Sedan lite över till investeringsstöden. Det är bra att det finns samma summa som tidigare. Jag är nog skeptisk till att summan kommer att räcka till. I och med att vi har stora projekt inom mjölksektorn, vi har stora projekt inom bl.a. de näringar som hör till trädgårdsbranschen, som tar fram nya produkter som behöver det här investeringsstödet. Det här är en sak som man längre fram kan diskutera i kommande tilläggsbudgeter om det dyker upp. Under det här innevarande året så var det slut redan på vårvintern, efter att budgeten hade klubbats.

    En sak som vi också hade i omställningsbudgeten var hur avbytarsystemet skulle reformeras. Här skriver man att under året kommer den framtida organisationen för avbytarverksamheten att utformas i samarbete med näringen. Det här bör också finansutskottet ta i beaktande och höra representanter för näringen, hur man kan lösa det här. Vi har samma summa i förslaget till år 2013 budget som i 2012 och det är bra, men jag kommer i alla fall inte att gå med på att det här ska strykas i framtiden, som det har varit skrivningar om tidigare. Det är många som har fått upp ögonen för hur det verkligen fungerar med avbytarverksamheten. Det är trots allt annat när man har djur.

    En sak som vi alla vet är att det har varit ett mycket svårt år skördemässigt. Det har blivit många produkter i marken och det är många som har meddelat om skördeskadorna till de berörda myndigheterna som har hand om det. Landskapsregeringen skriver under moment 47.15.46 Utgifter för räntestödslån vid skördeskador: ”Landskapsregeringen avser att följa upp skördeskadeläget under 2012 för att kunna ta ställning till behovet av åtgärder”. Nu vet vi att det här inte är klarlagt ännu, vilka åtgärder man behöver ta. Vi har också tidigare gått in för att använda bara det här räntestödslånet. Den gamla lagstiftningen finns kvar angående lagen om skördeskadeersättningar och det momentet finns inte av förklarliga orsaker med här. Det hoppas jag också att finansutskottet kan titta på, om man menar att behovet av åtgärder inkluderar det. Det är en sak som man borde titta på i finansutskottet. Jag kanske inte i det här skedet ska vara mer långrandig.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack fru talman! Jag är glad över att ledamot Anders Englund lyfter upp en motion som jag skrev 2010 och som godkändes av ett enigt lagting. Den tar fasta på att vi behöver en strategi för en småskalig livsmedelsproduktion också med tanke på de ekologiska livsmedlen. Nu finns skrivningarna med i regeringsprogrammet. Man ska ta fram en livsmedelsstrategi där man lyfter vikten av lokalt producerade produkter och livsmedel. Det är en stor tillgång för turismen och besöksnäringen här på Åland. Dessutom ska möjligheten att öka produktiviteten och lönsamheten i ekologiskt jordbruk utredas och dess förädlingsgrad. Det här är någonting som näringsavdelningen får börja ta tag i så småningom, när man har kommit igång med arbetet och de nya strukturerna.

    Ltl Anders Englund, replik

    Fru talman! Det här är vi mycket överens om, det var en mycket bra beskrivning som vi nämnde om de olika produktionsinriktningarna och även livsmedelsindustrin. Man kan lite som kuriosa säga att jag var ordförande i utskottet, vi hade ltl Mika Nordberg och ltl Roger Slotte med samt nuvarande minister Carina Aaltonen när vi tog beslutet så det borde generera att det kommer framåt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack fru talman! Några ord om avbytarverksamheten. När lagtingsledamöterna besökte en av våra moderna mjölkgårdar med en besättning på 80 mjölkkor frågade jag ägarna huruvida de hade behov av landskapets avbytarverksamhet. Svaret blev att de inte hade det. De hade sådan storlek på sin verksamhet och ville arrangera det på ett mera kvalitativt och kommersiellt sätt. Därför är min frågeställning när man talar i svepande ordalag om att alla mjölkgårdar behöver ha det gamla fungerande avbytarsystemet, är det inte huvudsakligen de mindre mjölkgårdarna som vi talar om då, som inte drivs företagsmässigt och industriellt som de större mjölkgårdarna gör, eller ska vi inte göra en sådan differentiering?

    Ltl Anders Englund, replik

    Fru talman! Det finns säkert olika åsikter ute bland de enskilda mjölkproducenterna. Det är väl riktigt så att det är de mindre som har det största behovet, men det kan variera. Även de som sköter det på privat basis utan landskapsanställda avbytare blir utan ersättning också med det här systemet som nu är föreslaget. Avbyteriet är speciellt viktigt med tanke på sjukdomar och ledigheter. Det kan man nog inte jämföra med andra verksamheter. Det borde finnas kvar, sedan är det alltid hur stor summan borde vara.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack fru talman! Jag tänkte också beröra avbytarsystemet lite. I samband med omställningsbudgeten var det en reservation i finansutskottets betänkande där jag önskade att landskapsregeringen innan man tar strategin att skrota avbytarsystemet, skulle göra en konsekvensanalys vad det innebär för jordbruket och mjölkproduktionen innan man tar och förevigar detta. I samband med klubbningen och efteråt delades det ut lappar från centerledningen, att nog ska vi göra en konsekvensanalys och gruppordförande bedyrande att det ska göras en konsekvensanalys innan det klubbas. Hur vill centern ha det, det vill jag veta nu? Ska avbytarverksamheten vara kvar och är det ett enhälligt centerparti som står bakom eller är det bara vissa ledamöter?

    Ltl Anders Englund, replik

    Fru talman! Jag ansvarar för mig själv och den reservation och förändring som fanns med röstade ledamot Englund för här i plenum. När jag själv var ordförande i utskottet reserverade mig själv en gång till och då fick jag stöd också av oppositionen den gången. Jag har drivit de här frågorna helt klockrent och vad övriga ledamöter har gjort ska jag inte uttala mig om, men centern är nog för att det här systemet ska finnas kvar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Fredrik Karlström

    Fru talman! Jag har skrivit upp några franska streck här, både till ltl Brage Eklund, vtm Viveka Eriksson, ltl Anders Eriksson och lite andra tankar som har kommit upp under debatten. Om jag börjar med ltl Brage Eklunds frågor gällande riskkapital och om inte möjligheten finns att låna pengar på banken istället. Visst finns möjlighet för den som har säkerhet att gå till banken och låna pengar. Det är inte några problem och idag har man också ganska låga räntor om man har säkerheter och vill låna pengar. Problem uppstår om man har verksamheter som man vill göra, som exempelvis har dålig säkerhetsklass eller att du inte har säkerhet för din affärsidé. Idag kommer man till landskapet och söker om bidrag istället. Då blir frågan om landskapet tar större risk med att gå in i ett system med riskkapital. Svaret på det är förstås nej.

    Idag är risken lika stor med tanke på att vi delar ut pengarna direkt och aldrig ser dem igen ifall de inte kommer tillbaka via skatteintäkter osv. Tanken att kunna styra in stödsystemet mera mot riskkapital och kanske via ett av våra investeringsbolag, med att ställa upp med säkerhet kan man ge initiativet på risktagningen mer till entreprenören, företagaren, istället för att skattebetalarna ska stå för dem.

    Sedan finns det alltid en risk om man går in som delägare under en kort tid, under en uppstartningsfas. Visst är det så, men den är inte större än om man fortsätter systemet vi har idag, där man kan få 10-20-30-40 upp till 50 procents stöd, som man får idag på vissa investeringar.

    Problemet som uppstår med dagens system är att politiker på något sätt måste titta på framtiden, vad ska företagen satsa på, vad är framtidsutmaningarna, var finns tillväxten för framtiden. Där anser jag att företagen är bättre att bedöma det än politikerna och tjänstemännen i det här huset. Vem kunde tro att Angry Birds skulle laddas ner en och en halv miljard gånger under de senaste åren, under samma tid som Nokia tappade 90 procent av sitt värde på aktiemarknaden. Det kunde knappast någon politiker förutspå.

    Med det här försöker jag säga att det inte är politikers roll att försöka styra näringslivet åt det hållet utan vi ska hjälpa till att de som har idéer och kanske vill satsa på lite galna inriktningar kan få en del finansierat via vårt riskkapitalbolag. Går det bra så får vi tillbaka pengarna och då kan vår kommande näringsminister om 57 år använda de pengarna för att investera i den tidens utmaningar som kommer då. Det här är bara ett sätt som jag anser att vi ska börja arbeta efter framöver. Det här kommer inte att ske direkt 2014 med det nya strukturprogrammet. Framför allt inom regionalfonden, men jag skulle gärna se att man kunde använda verktyget inom landsbygdsutvecklingssidan.

    Sedan säger ledamot Eklund att han inte tycker om stöd. Det är ett påstående som jag får höra dagligen, jag tycker inte om stöd, men det ska vara likadant som överallt annars. Ska det vara likadant som överallt, om man ska ha exakt samma förutsättningar som i Sverige och Finland, ja då ska Ålands landskapsregering gå till banken och låna pengar. Finland har 90 miljarder i statsskuld. De betalar alltså 2,5 miljard euro i året i ränta. Alltså 12 gånger Ålands klumpsumma betalar de i ränta till banken för att de lever över sina tillgångar. Jag anser inte att Åland ska göra samma sak. Då kommer vi kanske inte att kunna ha exakt samma förmåner som man har i Finland och Sverige, men vi kan istället lämna över skutan till våra ungdomar och deras barn och förhoppningsvis, fortsättningsvis vara skuldfria. Jag anser att den som är i skuld är inte fri. På Åland är vi än så länge fria. Det värdesätter jag oerhört mycket.

    Vad gäller köttdjur till skärgården köper jag det också. Det är ett jättebra mål, en jättebra vision. Jag har själv drivit på den tanken, vi har ett system som fungerar idag så att man har högre stöd och högre möjligheter om man bedriver djurproduktion i skärgården. Problemet är att djuren inte har kommit dit. Varför har de inte gjort? Jo, för att entreprenören och företagaren inte finns där. Handlar det då om att få ännu mer stöd för att producera köttdjur i skärgården, eller handlar det om någonting annat? Vi har pratat om 1 000 kor, vi har pratat om 1 000 bäddar. Jag har drivit en fråga som jag har försökt bolla med vissa skärgårdsbor under en längre tid, som jag kallar 1 000 får. Det finns en stor efterfrågan på åländska får och kött från får i Finland. Tillgången räcker inte till efterfrågan, det kommer inte tillräckligt med fårkött fram.

    Vad skulle vara bättre än att man hade 1 000 får i skärgården. Man kunde ha ett gårdsslakteri där djur inte behöver transporteras in till Mariehamn och därifrån vidare till den finska marknaden utan kunde slaktas i skärgården för att åka vidare. Möjligheterna finns bara det finns personer bakom som är villiga att ta tag i den facklan och springa vidare. System finns, men det är brist på personer som vill satsa.

    Ledamot Eklund säger också att i den röda boken prioriteras inte livsmedelsklustret och lyfter upp det gång på gång. Jag säger tvärtom, det som prioriteras från näringsavdelningens sida är de facto det jag har sagt, livsmedelsklustret rör sig inte, anslagen minskas inte på något av de moment som rör livsmedelsklustret, jordbruket, fisket eller skärgården.

    De som drabbas av budgeten är ÅTC och internationaliseringsstöden, det är de bitarna som många kanske tycker att är framtidssektorn. Det drar vi ner. Det gör vi för att ha en budget i balans. Alla avdelningar i landskapsregeringen ska spara och då ska näringsavdelningen göra det också och då rör vi det vi kan röra. Det andra sitter fast i stödsystemen, i EUs strukturprogram, lagar och de sitter fast i avtal som tidigare landskapsregeringar har skrivit. Då kan vi om vi ska minska näringsavdelningens budget göra det vi gör. Jag försöker också hitta sätt att göra mer med mindre resurser vilket jag har visat på att man kan göra. Det här var lite av frågorna som ledamot Brage Eklund tog upp.

    Nu går jag vidare till det som vtm Viveka Eriksson funderade kring, bl.a. naturbruksskolan. Man tycker att näringsavdelningen ska utlokaliseras till Jomala. Det har varit ett mål och det har varit en mening med den politik som har drivits senaste åren, de senaste regeringarna, som har gjort att man vill särskilja på myndighetsfunktion och rådgivning. Jag anser att näringsavdelningen i Ålands självstyrelse har en central roll som har att göra med finansavdelningen, lagberedningen, EU-enheten, miljöbyrån, utbildningsbyrån, musei- och kulturbyrån. Det finns inget som helst självändamål att flytta på den myndighetsfunktionen och splittra förvaltningen för att utlokalisera näringsavdelningen till en lokal som är 1 800 m2 stor, som kräver dubbla funktioner i vaktmästeri, reception, registratur, städning, kök, IT-support. Konkret blir det en ineffektivitet och en dyrare drift. Jag ser inte att fördelarna där skulle överväga nackdelarna.

    Det är klokare att ha kärnan i självstyrelsen samlade under ett och samma tak och idag får alla rum i självstyrelsegården. För mig är det helt naturligt och det finns inget självändamål eller någon politisk fjäder i hatten och säga titta vad duktig näringsministern var som flyttade ut näringsavdelningen, när det medför ökade kostnader och mindre effektivitet och skapar en sämre produkt.

    Tankarna om Norra Ålands industrihus visar under det senaste året hur lite förändringar kan ställa till med en otroligt stor skandal, otrolig omställning, när man ändrar på en liten detalj så rör det grundvalarna på norra Åland. Landskapsregeringen äger 80 procent i bolaget och har en av sex i styrelsen och det anser man att är förkastligt. Näringsministern anser att man hade kunnat göra mer av bolaget än vad man har gjort. Vi ser nu på en möjlig lösning, vi är helt överens om, både de norråländska kommunerna och landskapsregeringen, att vi inte vill äventyra befintliga företag. Gång på gång påtalar näringsministern att dessa arbetsplatser är oerhört viktiga och vi ska göra allt vi kan och lite mer därtill för att företagen ska kunna utvecklas och växa vidare där de är. De facto finns det mer kapital än fastigheterna.

    Det skulle kunna göras mera med de 1,3 miljoner som landskapet Ålands skattebetalare en gång i tiden har betalat in. Det är det som näringsministern vill göra. Vi ska titta på en lösning i den här frågan och nästa träff är på måndag, om några dagar bara. Min tanke finns fortsättningsvis kvar att vi också ska kunna utveckla mjölkproduktionen på Åland via det här bolaget om styrelsen så finner det intressant och ser affärsmöjligheter i det.

    Kvinnligt företagande, håller jag med om att är viktigt. Jag anser att en kvinna tänker annorlunda än en man. Där uppstår också nya affärsområden eftersom männen är lite trögtänkta överlag. Jag anser också att en kvinna producerar mer än vad en man gör. Jag har alltid levt efter den devisen själv att anställer du en kvinna får du 30 procent mera gjort. Det gäller i alla fall i de företag som jag har haft. Vi kommer alltså att hålla en konferens om att synliggöra och lyfta upp kvinnliga företagare och positiva exempel i slutet av det här året.

    Sedan till frågan om 1 000 kor och avbytare. Är det bara den gamla politiken som skapar de 1 000 korna. Svaret är nej. För det första har jag hela tiden sagt att skaffa 1 000 kor till på Åland tar åtminstone tio år. Jag hoppas att kunna göra det på åtta år. Det sker inte på ett eller två år. 2013 görs det innanför ramen av nuvarande struktur, alltså investeringsstöd, och där säger regeringen klart och tydligt i budgeten att man prioriterar satsningar på mjölkgårdar. Haga är ett exempel, men finns det flera mjölkproducenter som vill utöka antalet bås i sin ladugård, ska landskapsregeringen vara med och se till att investeringarna kan göras.

    Det är de facto så att det hänger ihop, behovet av avbytare och antalet kor per gård. Har man under 20 kor som ett antal gårdar har idag, säger det sig självt att ekonomin kanske inte blir den mest optimala. Ökar man upp antalet kor till 40-50 så får man en större driftseffektivitet på det och det finns också möjlighet att anställa folk på deltid, som vissa gårdar har gjort. Man anställer två personer på deltid, en på morgonen och en på kvällen så får man en större frihet och kanske sundare företag som genererar mer vinst för att täcka de ökade kostnaderna.

    Sedan är det också otroligt viktigt att mjölkbönderna får bättre betalt för sin produkt. Det handlar bara om någon cent till per liter så kan man täcka upp de kostnaderna som landskapet och skattebetalarna på Åland idag finansierar som avbytare. Det kan man göra tack vare att ÅCA, som är ett fantastiskt bolag på Åland och som har 90 års erfarenhet och starka varumärken och fantastiska produkter som säljer på export, har ett begränsat område där mjölken produceras, alltså Åland. Det bolaget kommer aldrig att importera mjölk, hoppas jag i alla fall, för att producera sina produkter. Man kommer att jobba för att få mer mjölk från åländska kossor. Det är en stor och viktig konkurrensfördel när man ser det globalt. Jag har alltid sett det så att mjölkpriset på Åland inte är direkt kopplat till världsmarknadspriset på mjölk som det är på andra ställen. Vi kan få mer betalat för mjölken här med de förutsättningar vi har än vad man får på andra ställen, tack vare att man har kedjan hela vägen med försäljningsorganisationer i Sverige och Finland. Det är starka varumärken. Jag tror att det var de tre sakerna som vtm Viveka Eriksson funderade på.

    Sedan går vi över till ltl Anders Eriksson från Ålands framtid, som hade en hel del synpunkter där han bl.a. påpekade att Leader är ett viktigt regionalpolitiskt verktyg. Ja, precis, det är vad det är. Precis som jag sade i ett replikskifte till ltl Barbro Sundback, är det gjort för att stärka den sociala samhörigheten i regioner som har större problem och större utmaningar än vi har här på fasta Åland. Därför anser jag att dessa pengar gör större nytta, särskilt med tillväxtfokus i skärgårdskommunerna. Det handlar om 2,5-3 miljoner ungefär. Vi ska också komma ihåg att vi betalar ca tio miljoner euro till ideella organisationer, föreningar via PAF-medel. Det är inte så att man blir utan social samverkan på fasta Åland heller.

    Precis det jag sade till ledamot Eklund blir momenten för jordbruk, fiske och skärgård oförändrade. Vi drar ner på de andra områdena för att få en budget i balans. När det gäller kampanjen handla-hemåt är det väldigt viktigt att vi i tider som är lite tuffare försöker tänka på att pengarna ska jobba för hela Åland. Det gör det om vi handlar av varandra i större utsträckning istället för att vi åker över havet eller via nätet.

    Det var fel av ledamot Eriksson att säga att landsbygdscentret nedmonteras. Det har i stort sett samma pengar att röra sig med som under de senaste åren. Lena Brenner, som är chef därute, gör ett fantastiskt jobb. Senaste projektet som ni kunde läsa om i tidningen var Tillväxt Åland, ett projekt där massvis nya arbetsplatser har skapats och man har just gjort det som ltl Eriksson efterfrågade. Man coachar företag på plats och hjälper dem med vad det behöver hjälp med, kanske ibland också sparkar på dem och berättar lite sanningar som de behöver höra. Ett väldigt framgångsrikt projekt i samband med näringslivet som har drivits och ägts av landsbygdscentret. Vi fortsätter med mikroföretag och skärgårdsföretag de kommande åren. Landsbygdscentret är också den som har drivit öppna gårdar. Det är helt fel av ledamot Eriksson att säga att det nedmonteras. Det gör det absolut inte.

    När det gäller avtalen med Tekes, som ledamot Eriksson säger har funnits under många, många år, så har det aldrig funnits ett avtal med Tekes. Det har funnits intentioner att man har kunnat använda Tekes från åländsk företags sida sett. Vad jag vet så har vi inte använt det en enda gång. Nu kommer vi att konkretisera det och verkligen se till att deras 200 experter inom 16 olika områden kommer att kunna hjälpa åländska företag att utvecklas vidare.

    Går vi vidare till 1 000 bäddar och gröna kortet så hänger det lite ihop. Jag anser att när vi har jordförvärvsreglerna, hembygdsrättsreglerna och näringsrättsreglerna som hindrar utomstående att komma till Åland gäller det för oss att visa exempel och komma med förslag, idéer och koncept som öppnar upp och möjliggör sådana här satsningar på Åland. Det ena går hand i hand med det andra. Alternativet till det är att man upphör med dessa särrättigheter, men det är det ingen i den här salen som är intresserad av ännu. Själv kommer jag att jobba vidare med tanken på att vi måste förändra näringsrätten, men det behöver vi inte ta nu för då blir det 20 minuter till.

    Det var väl ungefär, fru talman, det jag ville säga. Jag sade att det skulle ta ungefär 20 minuter och det gjorde det nästan det. Jag skulle kunna prata lite till, men jag avslutar nu så kanske jag får begära ordet om allt inte var riktigt klarlagt.

    Talmannen

    Talmannen vill också påminna om respekt för de rekommenderade fem minuterna. Det här var ett anförande som skulle räcka till nästan fyra anföranden.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Ministern säger att en liten förändring väcker stort liv när det gäller Norra Ålands industrihus. Jag efterlyser mer lyhördhet från ministerns sida när det gäller olika regioners intressen. Det är viktigt. Regionalpolitiken ligger också på ministerns bord. Till den delen saknas det både i budgeten och i ministerns anförande tidigare, den regionalpolitiska aspekten. Skärgården har man lyft, men regionerna i övrigt saknas. Jag hade hoppats att man från regeringens sida skulle komma med ett regionalpolitiskt program där man anger hur man skulle jobba. En regionalpolitisk åtgärd är också att man skulle ta tillvara naturbruksskolan och området där. Man kunde bygga upp en kreativ miljö, men det vill man inte göra, trots att man har skrivit det i regeringsprogrammet.

    Kvinnorna får en klapp på huvudet. Vi är duktiga.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! För det första så principiellt ser jag ingen skillnad på män och kvinnor med möjligheter att bli entreprenörer eller starta företag. De har samma möjligheter båda könen i min syn att se. Jag försöker lyfta upp och synliggöra att det behövs fler kvinnliga företagare. Det kan vi göra genom att lyfta upp positiva exempel och anordna konferenser som synliggör detta.

    Till naturbruksskolan som en kreativ miljö, som jag sade i mitt anförande satsas det oerhört mycket från landskapsregeringen på primärsektorn, livsmedelsklustret och livsmedelsproduktionen. När jag pratar med företagen som är i den branschen ute på Åland är det ingen som efterlyser att landskapet ska sätta igång en kreativ miljö och starta ett kluster runt livsmedelsfrågor runt naturbruksskolan. De säger att vi ska se till att det finns produktiva marker så att de får mer råvaror. Det är vad företagen behöver och det är vad jag jobbar mot.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Talman! Jag tror att näringsminister Karlström missförstår mig eller eventuellt inte ser helheten, när jag säger att landsbygdscentrum nedmonteras. Med det menar jag skolan som var en av de absolut viktigaste beståndsdelarna där, allt hyrs ut, allt arrenderas ut, försöksstationen dras ned. Det är det jag menar med att landsbygdscentret nedmonteras. Det är bara en liten del som Lena Brenner och landsbygdskonsult gör. Det är ett mycket gott jobb, det är vi helt eniga om, men ministern måste se helheten.

    När han säger att det är svårt att få lönsamhet i 20 kor behöver det inte vara så. Det kan vara att man är helt skuldfri, man har 8-10 år man tänker fortsätta. Jag kan försäkra att man kan ha mera på sista raden än vad en som kanske har investerat en miljon i en ny ladugård har. Det intressanta är att man får lönsamhet i den verksamhet man har. Dessa 15-20 kor, minister Karlström, behövs för att mejeriet ska få sina råvaror under en ganska lång övergångstid. Jag tror att ministern börjar inse det och det är bra.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Alla kor behövs för att skapa tio miljoner liter mjölk till. Man måste också se till framtiden. Är 20 kor i en betald gård framtiden eller måste vi se till att vi möjliggör investeringar så att man kan skapa 40-50 nya koplatser så att man får en driftsekonomi som fungerar också på 5-10-20 års sikt.

    När det gäller naturbruksskolans nedläggning så tror jag att det är en av de bästa sakerna som har hänt för det åländska jordbruket. Nu åker åländska ungdomar bort från sina gårdar och ser hur saker och ting sköts på andra ställen och så kommer de tillbaka och startar upp eget. Det finns otaliga exempel på de ungdomar som jag har pratat med som har en framtidstro inom livsmedelsklustret idag, som inte fanns för 15 år sedan när naturbruksskolan fanns. Försöksstationen finns fortsättningsvis, landskapsregeringen finansierar den fem år. Det satsas på landsbygdscentrum, det gör det.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Anders Eriksson

    Talman! Det är en intressant debatt och det är intressant att lyssna på jordbruksminister Karlström. Däremot är det med lite sorg jag lyssnar på honom när det gäller att flytta ut hela eller delar av näringsavdelningen till landsbygdscentret. Alla motiv som minister Karlström räknar upp har jag själv hört hundratals gånger av tjänstemännen. Det är synd att man så snabbt blir fånge i systemet. Det finns alla möjligheter att utnyttja Ålands landsbygdscentrum till det här, bara den politiska viljan finns.

    När det gäller sjöfarten, finansminister Nordlund, så är jag givetvis glad över att det har lossnat på den finska sidan. Det är jag den första att glädjas över, det är inte frågan om annat, men det jag känner en sorg över är att vi inte har möjligheter att driva en egen åländsk sjöfartspolitik. Vi blir nedgraderade till en lobbyorganisation sida vid sida med redarorganisationerna.

    Näringen har en väldigt negativ inställning till Åland och de åländska möjligheterna. Det är som finansminister Nordlund säger att man är negativ till ett eget register. Det här kan jag ha en viss förståelse för. Vi har ingen central behörighet, vi har tyvärr ingen kompetens i förvaltningen när det gäller de här frågorna. Visst finansminister Nordlund, Färöarna har näringen med, men där finns också en helt annan inställning, där finns också en helt annan attityd till vad det egna samhället kan ge. Det här är en lite trist utveckling minst sagt. Jag har ändå 25 års perspektiv på det och ser att man inte jobbar alls sida vid sida med sjöfartsnäringen. Det är väldigt tråkigt.

    Det som jag ville säga tidigare ska jag ta nu istället innan tiden går ut. Livsmedelsindustrin, som flera har varit inne på, är en av de viktigaste industrigrenar vi har. AB Chips är ett företag som hyllas många gånger och ett företag som är värt att hyllas. Där har de odlare som har odlat chipspotatis haft katastrofala skördar två-tre år i rad. I år hade man en väldigt fin skörd på gång, men på grund av det eländiga vädret gick den inte att skörda. Det ledde till att vissa odlare har 50-60 procent oskördat.

    Kostnadsutvecklingen inom jordbruksnäringen har varit helt alarmerande. Kostnaden för diesel och gödning har stigit med 100 procent bara på ett par år, medan priserna på produkterna stampar på stället. När det gäller potatisodlingen är det enorma insatskostnader och min uppfattning är att många är i akut likviditetskris nu. Till exempel i Österbotten, där man har haft större bekymmer än vad vi har haft, har jag noterat att man kommer att ta upp olika stödåtgärder, jag använder detta fula ord, för att hjälpa odlarna så att de inte helt och hållet ska behöva lämna sina gårdar.

    I samma veva som många odlare håller på och kämpar här på Åland kom det en annons att man kunde söka räntestöd för skördeskador. Det togs som ett hån mer eller mindre. Det går inte att börja yra om hur det är med olika turistföretagare utan förutsättningarna är så oerhört annorlunda. Det går inte att jämföra på samma århundrade. Som de flesta säkert vet och det som gör den här situationen så pass allvarlig, ifall någon i regeringsbänken hör vad jag säger, är att Orkla äger Ab Chips, som de flesta vet. Jag har inte siffror på det för det är siffror som man inte får ut, men min tro är att kanske 60 procent av det som processas ute i Haraldsby odlas på Åland idag. Börjar vi komma ned mot 50 procent är frågan ganska naturlig vid huvudkontoret, varför ska vi frakta råvara till Åland, processa den där och sedan frakta produkterna därifrån. Det är många som håller på att ledsna på grund av de dåliga skördar som har varit, jag tror att vi har tappat 700 hektar, kanske 110 hektar till det här året, om jag är någorlunda på rätt.

    Det är det här som gör det ganska allvarligt. Det är de här mekanismerna, som jag hoppas att näringsminister Karlström förstår. Det går inte att få igång en industri som Ab Chips genom blogg eller på annat sätt utan det är ett väldigt, väldigt långsiktigt utvecklingsarbete och det har oerhörda effekter för hela, inte bara det åländska jordbruket, utan för hela Åland om Ab Chips skulle försvinna härifrån.

    Sedan blev jag väldigt inspirerad av det som ledamot Sundback var inne på i sitt anförande. Vi har olika uppfattningar när det gäller Leaders vara eller icke vara. Så är det i politiken. Man prioriterar olika. Det är intressant när ledamot Sundback, som representant för tredje sektorn, kommer i kontakt med de mekanismer som de flesta företagare kommer i kontakt med nu för tiden, dvs. när hon säger att det måste vara något fel på förvaltningen när man inte kan få något besked. Det håller jag med om. Jag hade själv förmånen att få diskutera med jordbrukskommissionär Cioloş för en och en halv vecka sedan. Då förde jag fram hur oerhört svårt det är för ett sådant lite område som Åland att klara av EUs regelverk, EUs byråkrati. Han sade att man inte bara kan skylla på EU-kommissionen utan det är också hur man implementerar reglerna, hur man använder reglerna. Det ligger ganska mycket i det. Det finns mycket, mycket att göra när det gäller näringsavdelningen fortsättningsvis. Det är intressant att ledamoten Sundback också har kommit i kontakt med problematiken. Det är sant, det är någonting som inte fungerar som det ska.

    När det gäller Alandica tog jag upp det i mitt huvudanförande. En investering på 17 250 000, tror jag det var. Tittar man i hyresavtalet så var den ursprungliga kostnaden 2 500 euro i månaden, men det är indexbundet så jag vet inte exakt vad det är idag plus moms. Avtalet gör att man inte aktivt behöver sälja för att klara av hyran. Det är ett av de största misstagen där.

    Sedan när det gäller 1 000 bäddar så hade också där ledamoten Sundback och jag samma åsikter. Jag pekade på möjligheten att ha direktflyg till Berlin. Det är ingen omöjlighet bara vi skulle lyfta oss lite. Jag har själv också hyrt ut stugor och hyrde ut åt tyska turister, som kom uteslutande på grund av den åländska naturen. Väldigt goda gäster, jag har inget ont alls att säga om det. Jag har förstått att turismen från Tyskland har minskat en hel del och de som tänker i nya banor går alltmera ut på internationella bokningssajter för att få upp kontakterna igen.

    Avslutningsvis, fru talman, det här med köttdjur i skärgården som ledamoten Sundback med flera har varit inne på. Man måste kunna säga det öppet att det finns alla förutsättningar, alla fördelar att ha köttproduktion i skärgården. Stöden är högre, stängselkostnaderna obefintliga osv. Jag vet, minister Karlström, hur det är att försöka få någon sorts respons, problemet är att ingen ute i skärgården vill pyssla med den här typen av verksamhet annars skulle det ha varit i gång för länge, länge sedan. Det är ett bekymmer i sig.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Talman! Jag tror inte att det är så dåligt intresse. Jag träffade för en tid sedan en ung dam som ville starta fårskötsel. Hon anhöll om alla tänkbara stöd men fick till svar att nej, det är för lite, hon får inte några pengar under den här periodens gång. Punkt slut! Vad det berodde på att man hade en så totalt negativ inställning förstår jag inte, men det skulle inte förvåna mig om det också fanns könsfrågor inblandade i det.

    Konstaterandet att det är intressant att jag har kommit i kontakt med byråkratin, uppfattar jag som lite nedsättande. Vad är det för intressant med det? Det centrala är väl att vi har ett problem som gäller både tredje sektorn och företagarna. Det finns lösningar på andra håll, men förvaltningen här är inte intresserad och inte heller politikerna, de tycker att det är jobbigt. Det är jobbigt.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Talman! Om jag börjar bakifrån, det var inte alls meningen att vara nedsättande på något sätt. Många gånger när ledamoten Sundback och jag har debatterat byråkratins var eller icke vara har vi haft helt olika uppfattningar, men däremot konstaterar jag att vi nu har samma uppfattning för att vi från olika håll har kommit i kontakt med problematiken. Jag håller med om att det är väldigt illa att man inte får in någon sorts effektivitet i landskapsförvaltningen, att en tjänsteman faktiskt kan sitta på en ansökan i ett halvår utan att man överhuvudtaget ger ett svar. Jag vet inte hur öppen jag ska vara, men i FPA mäter man väldigt noga hur lång tid det har gått innan man har gett ett besked och varför har den och den inte tagit tillräckligt många beslut. Den typen av effektivitetstänkande finns inte alls inom landskapsförvaltningen och det är ett bekymmer.

    Sedan till sist när det gäller djurhållningen tror jag att jag i brådskan sade att ingen vill satsa på det här. Det var definitivt fel, väldigt få ska vara det korrekta.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Vtm Roger Jansson

    Fru talman! Det har varit intressant att lyssna på den här näringspolitiska debatten eftersom jag har varit med i så många sådana debatter genom decennierna och kan göra jämförelser. Det är lite jobbigt dock för en marknadsliberal som jag att höra hur koncentrerat diskussionen är kring stöd när det gäller att befrämja näringslivsutveckling. Stöden bör bli en mindre och mindre del av de direkta stöden, alltså en mindre och mindre del av samhällets insatser, så har det med stormsteg utvecklats i Sverige och så har det med stormsteg utvecklats i Finland.

    På Åland lever vi mera kvar i att det egentligen bara är bidrag som gäller om man ska främja någonting. Det är många talare som har sagt att det är mycket annat och den som mest och tydligaste gjorde det förutom det moderata gruppanförande, var naturligtvis vår näringsminister Fredrik Karlström, som på ett väldigt tydligt sätt signalerade, tyvärr till skillnad från budgettexterna, att här är ett regimskifte på gång.

    När jag jämför med 70–80-talens diskussioner om näringspolitiken är det mera koncentrerat på stöd idag. Det beror naturligtvis på att primärnäringarna undergick en total revolutionär förändring 1995 när vi blev medlemmar i unionen. Där blev det till primärnäringarna mera stöd för att klara sig ute på den internationella marknaden eller för att motverka en överstor importandel och därmed en skrotning av den nordliga primärproduktionen. Det är klart att vi borde diskutera mera de övriga formerna för att befrämja näringslivet.

    När det gäller pengar är det naturligtvis mera riskkapital vi måste diskutera. Här är inte privata riskkapitalister beredda att ta några risker. Banker tar överhuvudtaget inte några risker mera, vilket de gjorde på 60–70-talen och ännu in på 80-talet. Det är slut med det. Samhällen både i Finland och i Sverige är de enda stora riskkapitalisterna som vågar satsa, beredda på att även förlora och satsa på nytt. Därför gjordes Ålands Utvecklings Ab i tiderna om för att stå för den här delen av kapitalet. Det har inte skett någon kapitalisering av Ålands Utvecklings Ab under de senaste 6-7 åren. Det är olyckligt eftersom det inte finns tillräckligt med högriskkapital i landskapet.

    Ålands Investerings Ab är ett resultat av Chips-försäljningen och är ett normalt riskkapitalbolag där man är beredd att satsa, om man är rätt säker på att man får tillbaka pengarna inom en rimlig tid. Där har man också kortare exit-tider än vad man har i de här samhällsriskkapitalbolagen. Man får ofta vänta upp till tio år förrän man är beredd att gå ur.

    Starthjälp är viktigt, att man använder sig av det när det gäller samhällets insatser och därmed naturligt också utvidgningshjälp till verksamheter som är lönsamma.

    Sjöfarten ska jag säga några ord om. Det var bra att ansvarig minister, vicelantrådet, gjorde det på ett förtjänstfullt sätt. Informationen i det sammanhanget var att 2 500 jobb skapas direkt inom den åländska sjöfarten, men sammantaget på Åland och utanför Åland inom det kluster som den åländska sjöfarten genererar är det 10 000 arbetstillfällen. En mycket viktig information och jag har många gånger sagt det med tanke på den enorma utvecklingspotential som finns i sjöfarten, som alltid har gått upp och ned och nu är vi nere i en svacka internationellt. Antalet nybeställningar har en tid varit alltför stort, men det kommer att ändra.

    Det går som sagt upp och ner, men här har vi kunskapen. Nu har vi levt en tid under 2000-talet där kunskapen har förflyktigats inom sjöfarten. Delvis har den förstärkts, men i det stora hela har den förflyktigats från Åland och det är en bedrövlig utveckling om den får fortsätta. Här hör vi alltså till de världsbästa och därför måste vi fortsätta använda oss av den potential som finns inom branschen.

    Jag gläder mig åt en bättre förståelse som har visat sig i den åländska interna debatten när det gäller sjöfarten. Bromsklossarna för en utveckling av sjöfarten har huvudsakligen funnits inom det politiska ledarskapet genom de år som jag har jobbat med de här frågorna. Både naturligtvis i Finland alldeles enormt och på Åland definitivt. Idag 2012 är det flera som talar för sjöfarten och har insett dess centrala roll idag och framöver.

    Då är det synnerligen viktigt det som ledamot Anders Eriksson var inne på att sjöfartsregisterfrågan är en synnerligen viktig framtidsfråga för oss. Jag tror att de flesta som säger nej till ett åländskt sjöfartsregister inte har satt sig in i den frågan. I Storbritannien har man som sagt två register som fungerar väl, ett i London och ett på Isle of Man. Man har ett på Kanalöarna också men jag räknar bort dem eftersom det är ett traditionellt skatteparadis. I Portugal och Spanien är det samma sak. Man har ute på öarna skilda register, som har andra regler än det nationella registret. I Danmark samma sak och i Finland och på Åland borde det vara på samma sätt. Ett alternativregister skulle inte innehålla tekniskt den stödform som finns i det finska eller svenska registret. Det är väl bara de två som har den här modellen. Det skulle vara mer ett register av europeisk art, med de konkurrensmöjligheter som ges.

    Här syns inte vad tiden är, men jag tänkte säga lite om skärgården, jag får göra det snabbt. Idén som framfördes i en tidigare debatt om att det skulle vara bra med mera uthamnsverksamhet, alltså att bygga en kaj till i Långnäs, är en förödande tanke för turismen och näringslivsutveckling. Det är klart att det är viktigt att vi kan fortsätta att ha anlöp till centralorten, där huvuddelen av infrastrukturen finns och som resulterar i en ordentlig landturismutveckling också. Alla åtgärder som skulle förflyktiga är målet, negativa för Åland.

    Långnäs hamn, som jag var med och byggde och tog initiativ till, resulterar i viss mån i en strukturell förbättring av turismens förutsättningar, men det är huvudsakligen en hamn man passerar, helt enkelt, nattetid som det har varit. Det är ingen hamn som är en del av den övriga turistiska och infrastrukturen i landskapet. Det är en mycket fientlig tanke mot det åländska näringslivet om man skulle förorda en sådan utveckling.

    Fru talman! Jag måste tyvärr återkomma till det som kanske var det viktigaste i mitt anförande som jag inte hinner med, det gäller skärgårdspolitiken som huvudsakligen idag måste vara ett näringspolitiskt område.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Talman! Tack för ett intressant anförande, vtm Roger Jansson. Vad gäller frågan om ett åländskt sjöfartsregister, vi politiker som vågar och vill tro på vår egen förmåga, har alltid haft intresse för frågan. Med den minnesbild och den roll som vtm Jansson spelade i samband med den allvarliga satsning som gjordes i början av 2000-talet med att skaffa ett underlag för ett eget register, var det faktum att vi inte hade alla instrument i vår egen arsenal av politikområden, som gjorde att hela processen bromsade upp. Det var nog egentligen det som låg bakom oviljan att verkställa det, som då togs fram med hjälp av norsk advokatbyrå.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Min fullständigt klara bild av varför det inte blev någon fortsättning var att andra politiker kom in i ledande ställning som inte överhuvudtaget var intresserade av frågan. Man satte helt enkelt 2001 stopp för hela projektet. Så enkel är förklaringen. Under resten av 2000-talet har det inte funnits någon beredskap att driva frågan. Det är dags att lyfta den igen och i det klusterarbete som flera av oss är inblandade i när det gäller sjöfartens utveckling i landskapet, så måste det här bli igen en del av det projekt som vi ska arbeta fram.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Veronica Thörnroos

    Talman! Jag ser några förvånade blickar i salen när jag närmar mig talarstolen. Varför går hon upp, ska hon prata sjöfart eller ska hon prata näringspolitik. Bästa ledamöter! Vi lägger ett genusperspektiv på det här, ett genusspan som ledamot Katrin Sjögren brukar säga.

    Nu till mitt egentliga ärende. ÅSUB har gjort en sammanfattning angående klusterkartläggningen när det gäller sjöfart och man säger att sjöfarten fortsättningsvis är av avgörande betydelse för den åländska ekonomin. Jag tror att vi alla som sitter här kan stöda det påståendet. Vidare säger man att den på Åland baserade sjöfarten är en tung aktör inom den maritima sektorn i norra Östersjörummet med betydande ekonomiska och sysselsättningsmässiga kringeffekter. Det är också ett påstående som vi alla kan stå bakom.

    Nå, vart vill jag egentligen komma. Jo, jag vill komma till London. Det är nämligen i London som IMO, International Maritime Organisation, har sitt huvudsäte. IMO är FNs internationella sjöfartsorganisation med 170 medlemsländer. Den viktigaste, tyngsta aktören, nästan, vågar jag säga, enda rådande för internationellt samarbete vad gäller sjösäkerhet och för att förhindra fartygsbaserade föroreningar.

    IMO fattar övergripande beslut, men också detaljbeslut, som rör sjöfarten vad gäller utbildningen. Ni har säkert hört talas om STCW-konventionen, Standard of Training, Certification and Watchkeeping som är det tyngsta styrdokumentet för sjöfartsutbildning. Ni har hört talas om hamnarna och deras utbyggnad och säkerheten kring dem. Allt styrs från IMO. All säkerhetsutrustning ombord på fartygen är direkt styrt från IMO och det är där i IMO som vi borde finnas med. Vi borde finnas med där därför att sjöfarten är så oerhört viktig för Åland. Har varit viktig, är viktig och kommer fortsättningsvis att vara en oerhört tung aktör.

    Jag har via mitt kontaktnät fått en inbjudan till IMOs konferens som börjar nästa vecka på måndag. Min plan, som jag hoppas att också ska verkställas, är att jag kommer att finnas på plats i två dagar för att försöka kratta manegen för ett åländskt deltagande, inte som fullvärdig medlemsstat inledningsvis, men i alla fall en plats med observatörsstatus. Tack!

    Ltl Brage Eklund

    Fru talman! Jag sade tidigare i mitt anförande när jag gick över tiden att jag inte skulle komma upp i talarstolen mera idag när det gäller näringspolitiken, men tyvärr måste jag ändå äntra den i och med att jag inte kunde replikera i näringsministerns anförande de frågor som jag hade tänkt ställa. Därför är jag tvungen att gå upp.

    Det har varit prat om stödpolitik, grannen i bänken, vtm Roger Jansson, räknade antalet gånger som det har nämnts, men det har jag glömt. På något vis har stöden fått en negativ effekt i debatten. Bidrag eller stöd eller vad man vill kalla dem, om det är jordbruket eller vad det vara må. Jag är lite förvånad ändå att det är den här attityden gentemot det här. Jag funderade på vad som skulle ha hänt med ÅTH, ÅCA, Chips, Ålands skogsägarförbund, Carl Rundbergs, Chipsters alla som förädlar råvaror från våra produkter på Åland om inte stöden skulle ha funnits. Då hade det inte funnits någonting. Då hade dessa satsningar inte gjorts, vi hade inte haft den arbetskraften som de representerar idag.

    Inte kan man bara säga att det är negativt eftersom det är den inställningen, det ger en negativ effekt. Stöden till de enskilda jordbrukarna som har satsat i mjölkladugårdar som har kostat miljoner och mer. Skulle de ha varit kvar? Fråga alla äppelodlare som har satsat. Skulle de ha satsat? Jag frågade och nästan alla säger att vi aldrig skulle ha gjort den här satsningen om inte stöden hade funnits. Ingen av dem har blivit rik för att de har lyft stöd.

    Vad har de gjort? Jo, de har sysselsatt folk och man har utvecklat näringen. Ett bra exempel är äppelodlingen på land idag. Det finns inte dess like i Finland. Vilka pengar den drar in till landskapet? Allt exporteras, några få lådor delas ut till vänner och bekanta, men allt exporteras. Man ska komma ihåg det när man kritiserar den här typen av verksamheter och stöd, det är inte bara negativt som följer med det här. Det är en sådan politik som vi egentligen inte har skapat utan vi har anpassat oss till omgivningen, för att hänga med så måste vi ha den här politiken. När omvärlden ändrar sig kanske vi också måste ändra oss. Vi kan inte fortsätta på samma system då, det är självklart. Bidragen till jordbruken är anpassade till våra förhållanden. Vi har ett speciellt förhållande när vi bor på en ö, det kostar mera för våra produkter och därför har vi anpassat våra jordbruksstöd så att vi kan ha en levande landsbygd och ett jordbruk.

    Sedan nämnde näringsministern köttdjur, kanske det var jag som från början tog upp köttdjuren i debatten och sedan hakade andra på. Hur kan man göra för att få det aktiverat? Min kollega, ltl Anders Eriksson, nämnde att det beror många gånger på att det måste finnas någon som är intresserad. Man måste få lokalbefolkningen intresserad. Här har landskapsregeringens näringsavdelning en stor roll med att gå ut och informera. Inte kan man bidra så mycket mer, man måste få folk intresserade, man måste dra rollen för att informera och försöka att få folk aktiverade så att man inser att det går att bedriva en verksamhet i skärgården. Det är det man måste få.

    Sedan kommer jag in på riskkapitalen och bidrag. Jag tycker att när man ger riskkapital måste man alltid göra en riskbedömning, oberoende. Inte kan man bara dela ut bidrag. Åtminstone har jag fått den uppfattningen att när man ansöker om stöd, eller om man ska kalla det bidrag, så görs det riskbedömningar. Så har jag uppfattat det. Man gör en kalkyl, är den genomförbar, finns det en möjlighet att den kommer att finansiera sig själv med tiden? Det hoppas jag, annars är det som någon annan sade att man kastar ut pengar till ingen nytta.

    Utlokaliseringen till naturbruksskolan har jag ringat in. Jag kommer ihåg debatten och det står i omställningsbudgeten och i den gula budgetboken. Jag kommer ihåg näringsministerns tal när det skulle utlokaliseras någon till naturbruksskolan och andra har också påpekat det här. Nu är det en skrivning som är direkt anpassad efter finansutskottets betänkande till omställningsbudgeten. Det är bra, man ska inte satsa en cent där förrän man har klargjort från landskapsregeringen vad man vill och vad man ska göra med det här. Det är helt okey.

    Det som inte är okey är att man inte kommer till beslut, vad ska göras och vem ska flyttas dit? Lokalen står där och kostar, underhållet är väl detsamma och man har väl reducerad värme på, men ändå. Det är lite beklagligt att handlingskraften inte finns så att man gör något med naturbruksskolan. Nu är det en förvaringsplats för gamla möbler, sedan ombyggnaden startade i Självstyrelsegården. Det är en funktion också förstås, men inte är det kreativt. Tack, fru talman!

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Det är inget självändamål att betala ut bidrag, det är någonting som är självklart. För varje euro som vi betalar ut i stöd så är det någon annan företagare som har betalat in den i skatt. Det måste man också komma ihåg, man måste också komma ihåg att det finns 2 350 företag på Åland, 2 100 av dem har färre än fyra anställda och de flesta av dem har aldrig tagit ett stöd överhuvudtaget på något sätt. De har skapat arbetsplatser, sysselsättning och tillväxt på Åland. Det måste man också komma ihåg. Det är de som har betalat in euron som vi sedan fördelar vidare i stöd till livsmedelsklustret. Så är det bara.

    När det gäller naturbruksskolan så står det i omställningsbudgeten att man ska överväga. Jag var den första som trodde att det skulle vara klokt att flytta ut näringsavdelningen, men när jag ser hur det fungerar och vad det kommer att kosta och hur ineffektivt det kommer att bli och vilken investering som måste göras, så kan jag inte med ärligt uppsåt säga att det är klokt och bra. Det är betydligt mycket bättre att effektivisera organisationen i befintliga lokaler eller göra något annat av den. Att flytta ut för att få en politisk fjäder i hatten har jag ingen som helst anledning att göra.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack fru talman! Man får en uppfattning när man hör på retoriken hos näringsministern att när jag inte får stöd så ska ingen annan få stöd. Det är det som ligger i bakgrunden. Det är det mantrat han jobbar efter. En som börjar med en enmansbyggfirma har inte de investeringar som den som ska satsa på en mjölkgård. Det handlar om en miljon och kanske lite mera. I bästa fall, om man köper begagnat, så klarar man sig med 50 000 med verktyg och allt när man börjar med en byggfirma eller något annat liknande. En mjölkgård är värdelös den dag produktionen upphör. Har du en industrihall på ett industriområde så har den sitt andrahandsvärde, men det har inte en mjölkgård. Därför är det en skillnad i bidragssystemet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack fru talman! Alla de företag som nämndes, Chips osv., kan man nog lite svänga på och fråga hur många av de företagen har fått bidrag i starten. Jag tror knappast att det är någon av dem. Man kan också fokusera och inte bara prata om bidrag. Det är viktigt att man inte gör det, offentliga stöd skapar bidragsberoende. Den fokus och den energi som ltl Brage Eklund lade på att prata om bidrag borde läggas på hur vi ska befrämja näringslivet. Sedan ska vi självklart komma ihåg att det ska finnas, det kommer att behövas en del stöd, och det ska vi acceptera så klart.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack fru talman! Ledamot Petri Carlsson, det är så att ÅCA började för 90 år sedan, Carl Rundberg är 60 år. Det har växt fram undan för undan, det är ingenting som man har skapat i dagsläget utan det är en lång process innan man har kommit dit. Chips är väl 30-40 år och under hela den här uppbyggnadsprocessen fick man kanske stöd. Carl Rundberg, Skogen och ÅCA har inte fått stöd i begynnelsen, man har byggt upp ett eget kapital. Sedan är det helt och hållet som ltl Carlsson säger att vi ska sätt fokus på nya företag. Det håller jag med om.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack fru talman! Ledamot Eklund nämnde två saker som jag tyckte att var väldigt bra och som jag vill ge mitt stöd för. Det är när det gäller skärgården, jag tror på bär- och fruktodling och jag tror också på det här med djuren. Vi har naturliga förutsättningar så jag tror att de bitarna är värda att satsa på även i skärgården.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Talman! Ja, det är roligt att ledamot Sundblom har samma åsikt som jag. Jag hoppas att han kan bidra med att få tio personer att satsa i skärgården.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Det här är en stimulerande diskussion, den går lite utöver ramarna över den stela offentliga förvaltningen och ekonomi och byråkrati som vi ofta diskuterar i samband med olika lagframställningar. Jag tänkte haka på två resonemang, som jag tror att tyngs av alltför mycket tradition och stereotypa mönster, högrisk och lågrisk. Det finns en hel del utredningar om företag som drivs av män och företag som drivs av kvinnor. Då är det inte alls förvånansvärt att de företag, som startas och drivs av män är de som är högriskprojekt jämfört med dem som drivs av kvinnor.

    Det är också så i det privata livet. Små pojkar är tränade till att ta betydligt större risker och unga män är den grupp i samhället som råkar mest illa ut, nästan i alla avseenden. De skadar sig, de gör sig illa på olika sätt, de skadar andra när det inte går bra osv. Flickor är tränade till att vara nätta och söta, att vara till lags, vara försiktiga och inte förhäva sig. Det här återspeglar sig också i manligt och kvinnligt företagande. Nå, vem lyckas bäst? Ja, enligt rapporterna som finns är det de företag som kvinnor startat som blir kvar, men de är inte de stora företagen. De är kanske inte de som gör de största vinsterna och tar de största marknadsandelarna och det är inte de företagen och företagsledarna som har den största makten i samhället, utan det är företag som drivs av män och där man har tagit stora risker. Samtidigt är det också de företag som i högre grad går i konkurs, som misslyckas och där skadorna är betydande, både på marknader och kapital och enskilda människor.

    Det här med högrisk och lågrisk återspeglar ganska tydligt ett traditionellt könsrollsmönster. På något sätt finns det också värderingar med det här, den som vågar ta höga risker är tuff och orädd och det är bra inom ekonomin. Den som är försiktig och inte tar så höga risker är en som är duktig och sköter sig, men det är inte någon som imponerar. Jag tror att man ska vara uppmärksam på dessa faktorer. Det hänger ihop med nästa resonemang, det här med bidrag och stöd. Det tycks vara väldigt traumatiserande i den här diskussionen om näringslivet.

    Vi borde inse att nästan alla företag som bara har marknaden på Åland, som har lite större ekonomisk omsättning, är ganska beroende av olika typer av stöd, i högre eller lägre grad. Ska man ha ett företag som lever riktigt på marknaden måste det nog vara ett exportföretag av det enda skälet att den åländska marknaden är så begränsad och så liten.

    Man borde sluta upp och gnälla om bidrag och stöd, istället borde man utveckla instrumenten så att de samhällsstöd som ges ger optimalt tillbaka till samhället. Det kräver förstås analyser och en viss styrning, hur vill vi att det här åländska samhället ska utvecklas? Vad är det vi vill satsa på? Det är de som vi då borde stöda på olika sätt för att utveckla näringslivet och samhället i en viss riktning.

    Nu talas det mycket om hållbar utveckling. Det står också i budgeten att det är någonting som landskapet ska satsa på. Det är väl där som samhällsnyttan borde komma tillbaka. När vi satsar skattepengar så ska samhället få något tillbaka, inte enbart sysselsättning utan också ett mervärde i att vi kan utveckla samhället i en hållbar riktning.

    Vad gäller jordbruket så har det väldigt lite med marknadsekonomi att göra. Det är nästan en ren samhällspolitiskfråga och ett ansvar. I alla länder i Europa vill man ha ett levande jordbruk. Det är en sorts kulturhistoria och det är någonting som idag har blivit angeläget med tanke på livsmedelsindustrins excessade produkter som man inte vad de innehåller. Då har det närproducerade fått ett extra kvalitetsvärde som kunderna efterfrågar.

    Att hålla på med att jordbrukarna inte vill ha bidrag och att de vill få betalt för vad det kostar lönar sig inte. Skulle vi sätta ut produkterna på marknaden utan stöd och bönderna skulle vara tvungna att ta betalt för vad det kostar så skulle ingen köpa produkterna utan man skulle köpa billiga importvaror.

    Fru talman! Om man får bidrag, som vi har lärt oss i Emmaus, så förr eller senare måste den som beviljar bidraget ställa krav på mottagaren, man kan inte både ha frihet och få pengar av andra och göra vad man vill. Det är det som vi ska diskutera. Vad vill vi med bidragen och stöden? Låt oss hellre prata om det än att det skulle vara något fult och på något vis kontroversiellt att man uppbär bidrag när man är företagare eller bedriver jordbruk. Tack, fru talman!

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! Anledningen till att jag begärde replik var kvinnligt och manligt företagande. Man förutsätter ganska mycket vad som är livskvalitet och vilka förändringar som gör det. Socialdemokraterna går ofta in på kvinnligt och manligt. Det är frågan om hur det är med kvinnorna om inte männen börjar bli mera som kvinnorna. Det är ganska svårt att få ungdomar och män att ställa upp som företagare. Man jobbar 18 timmars dagar, man jobbar helger, man tar knappast ut någon semester om man driver ett företag stenhårt och man är företagsledare. Det kanske är det som är livskvaliteten, männen börjar också se att det finns en livskvalitet, man jobbar fem dagar i veckan och slutar lite tidigare på fredagar och ägnar tiden åt familjen och att vara hemma och må bra. Det är kanske livskvalitet, förutsättningen att man ska tjäna mycket pengar och vara företagsledare och vara i toppen är kanske inte det som är det högsta alternativet heller. Det är kanske en svängning som är på gång. Det är inte till gagn för samhället heller, vi kanske tappar en del företagare. Det är lite fult och smutsigt att vara en man som vill någonting och som vill driva sina egna frågor, men snart måste man stå tillbaka, man får inte vara på det sättet.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Socialdemokraterna menar med jämställdhet att alla oberoende om man är man eller kvinna att man ska ha samma möjligheter och samma skyldigheter. Samhället och framför allt människors tankar och värderingar och andra traditioner gör att samhället inte är jämställt idag. Kvinnor och män kan inte välja så fritt. Det kommer förr eller senare ofta emot något sorts glastak. Det är helt sant att det finns många välutbildade och på många sätt välkvalificerade män som idag väljer familj och vänner och mera fritid istället för att ha en massa pengar och vara en företagsledare, som kanske aldrig har tid med något annat än att jobba med företaget. Det stämmer.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Stöden är en debatt som är återkommande i nästan varje remissdebatt. Framför allt dem som är inom jordbruksnäringen känner sig lite påtrampade i diskussionen. Jag har försökt lämna ett bidrag i det här årets budgetförslag, ändra fram till 2012 heter 47.15 Främjande av lantbruket, i budgeten för 2013 har vi döpt om det till Främjande av livsmedelsproduktion. Det är nästan uteslutande det som det handlar om. Stöden som diskuteras och som finns i budgeten, har funnits i tidigare budgeter och finns i den här budgeten. Det handlar om att ge det småskaliga åländska näringslivet möjligheter att producera livsmedelsprodukter för vår egen lokala marknad, men också för export på ett sådant sätt att det prismässigt kan konkurrera med de stora drakarna som kommer utifrån. Det är det som är verkligheten. 

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Vicelantrådet gör bra i att utveckla terminologin och koncepten. Vad jag vände mig emot är det som är dubbelmoral för företrädare för primärnäringar. Man har sådana klichéer, egentligen vill vi inte alls ha stöd, egentligen vill vi bara ha betalt för vårt arbete. Ja, men det vill väl alla, men för en privatföretagare inom vilket område som helst gäller att om man inte kan sälja sina produkter så får man lägga ner. Det är inte därför vi har jordbruket utan vi har känslomässiga värderingar, vi vill ha jordbruk, vi vill se kossor och söta grisar med knorr på svansen och sådana saker. Vi konsumenter gillar det. De kan inte förbjuda oss att ha synpunkter på stöden. Är de verkligen motiverade? Det är löntagarna i första hand som finansierar dessa stöd.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Anders Englund

    Fru talman! Det var ett mycket bra påpekande om bidrag till debatten och skrivningarna i budgeten som vicelantrådet nämnde. Man kan också diskutera rubriksättningen. Nog är det så här i salen att man ibland undrar om det är någon som har sovit när vi har godkänt EU-fördragen. Vi vet alla att lantbruket är en reglerad näring inom EU. Där har alla stöden uppkommit som man talar och strider om. Det finns ingen annan sektor inom EU som är så reglerad som jordbrukspolitiken och de stöd som man betalar ut därifrån, även om det finns många andra stöd till annan företagsverksamhet. Det är bara att stiga upp och ta planet till Bryssel och säga att vi tar bort alla stöd. Få parlamentet och kommissionen med på det, få EU med på det här, att få importvaror som översvallar hela EU när man tar BTO-avtalet i beaktande och diskuterar det här. Då får man se hur det fungerar.

    Jordbruket i våra västländer har den största andelen i USA på 18 procent. I Storbritannien är det bara sex procent. Livsmedelsandelen i landsjämförelsen är ganska jämn i våra västländer, ca 25 procent. Ett undantag utgör Tyskland, där andelen år 2009 var 40 procent. Tyskland är ett land som är inom EU, man har egentligen en ganska småskalig produktion i Tyskland, man har många enheter, man har en produktion på gårdarna och kanske också nära till befolkningscentrum för att kunna sälja råvarorna och kunna göra förarbetet som behövs. Det är viktigt att ta i beaktande.

    Efter vårt EU-medlemskap har de största förändringarna skett i Norden och också i Frankrike. I de här länderna har det ändrat otroligt sedan vi gick med i EU 1995. Importlivsmedelsandelen har vuxit kraftigt i alla de här länderna. När vi talar om självförsörjning vet vi att Sverige har varit ett land som inte har velat betala ut så mycket stöd. Vi har snart en 50 procents självförsörjningsgrad i butiken i Sverige på de flesta varor. Man är mycket orolig över mjölkproduktionen. De har det svårt. Över all annan jordbruksnäring är man också orolig i Sverige. Hur ska man få tillbaka det? Och en regering som i viss mån försöker underlätta det här. Sedan det kom en högerregering med regelverk har man försökt hjälpa till med att få det smidigare. Det hoppas jag också att man kan göra här.

    På grund av de här stora utmaningarna och osäkerhetsfaktorerna kring livsmedelsförsörjningen i världen måste man lägga vikt vid försörjningsberedskapen när vi är inom samma livsmedelspolitik inom hela EU. Man bör krydda tillgången på mat i EU, det måste vara vårt mål. Därför måste vi som är inom EU satsa på en systematisk beredskap för att hela livsmedelssektorn ska fungera vid olika allvarliga störningar. Olika allvarliga störningar har vi sett också på klimatet i år hur det är. Idag kommer Finland att få importera potatis särskilt till storkök, skolor med våra barn och ålderdomshem, institutioner kommer att få äta importerad potatis kanske polsk, kanske dansk, till ett mycket högre pris. Man betalar mer för importpotatisen redan från Danmark som man köper in till åländska Chips än vad man betalar till de åländska odlarna. Det här är marknad, så här fungerar det.

    Vi borde vara överens om att utveckla näringen, både för producenter och för livsmedelsindustrin på Åland till att vi kan förädla så mycket produkter som möjligt och ha högkvalitativa produkter som vi kan exportera. Det är precis som många talare har sagt, vi är en mycket liten befolkning, vi kan inte konsumera allt, men vi har arbetsplatser och vi kan ha den här produktionen. Vi har också en viss fördel med vårt varma klimat på hösten för att kunna odla sådana grödor när det är lite frost på marken längre norrut. Samma sak är det omvänt på våren. Då ligger vi kanske risigare till när man exporterar från Skåne, man har redan nypotatis där, när vi inte kan ha det här. Det här är en sak som man borde ta tag i, men kom ihåg att jordbruket är en reglerad näring inom EU.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack fru talman! Ja, så är det visst, att jordbruket är en reglerad näring. Det betyder för att driva jordbruk på våra breddgrader så krävs det bidrag av olika slag. Det som man ändå måste tillstå är att det inte är EUs pengar till 100 procent utan det är vanligtvis 50 procent och den nationella delen är 50 procent. På Åland har den nationella delen varit hela 70 procent. Tilldelningen har varit god. Den här 70-procentiga andelen är i första hand konsumenternas egna skattepengar. Därför har vi socialdemokrater haft synpunkter på odlingen, dvs. man föredrar så mycket ekologiska och närodlade produkter som möjligt. Det kommer vi att fortsätta att hävda. Det är helt klart att förädling som sker nu med goda åländska råvaror är det bästa tänkbara för alla.

    Ltl Anders Englund, replik

    Fru talman! Det är helt klart att det inte är förbjudet att diskutera de olika procenten när man betalar ut stöd, men det här använder man inom hela EU för att ha ett konkurrenskraftigt lantbruk. Det här varierar förstås mellan alla de olika länderna hur man ser på det här. Jag hävdar fortfarande att det här är någonting som man bör satsa på för att se på helheten för Åland, hur vi kan främja näringen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! För det första vill jag säga att jordbruket inte är den enda reglerade näringen i EU. Bank, försäkring, media, det går att räkna upp flera som har oerhörda krav på sig att leverera och följa de direktiv som skapas nere i Bryssel. Jag vill också säga att vi är överens om att EUs jordbrukspolitik inte är klok. Idag är det faktiskt så att hälften av allt som produceras på jordbruket i EU slängs bort, det är mat som kunder måste betala för som slängs bort. Det är mat som går 14 varv runt jorden med långtradare varje år som slängs bort. Hälften. Någonstans är det inte klokt. Däremot har livsmedelsproduktionen på Åland absolut en framtid för här vet vi att allt som produceras äts upp av människor och djur. Det är oerhört viktigt. Jag vill också säga att vi satsar enorma pengar på Åland på den här sektorn, tio miljoner euro per år. Det är inte så att det är brist på pengar på offentliga medel som går in i livsmedelsklustret. Tio miljoner euro på det här området.

    Ltl Anders Englund, replik

    Fru talman! Det är säkert helt riktigt som minister Karlström säger, men det är ju det att vi alltid måste jämföra oss med de omkringliggande regionerna. Här får vi inte på något sätt aktivt missgynna den lokala produktionen i våra ställningstaganden. Nog är det ofta fel när man ser globalt på det här inom EU, när Tyskland har en överproduktion med fullvärdiga stöd och lättare regler och sedan dessutom tillåts exportera som fryst vara köttprodukter som tinas upp och sedan säljs som färskt här. Så var det under krisen för ett år sedan, när man hade kris inom den tyska produktionen. Då kom de här varorna till Finland.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Vtm Roger Jansson

    Fru talman! Jag vill börja med att helt och hållet understöda kollegan Anders Englund när det gäller primärnäringarnas absoluta beroende av det stödsystem som har byggts upp inom EU, en förutsättning för att vi ska kunna ha primärnäringar inom EU, men alldeles särskilt inom de nordliga områdena och andra klimatologiskt mera utsatta områden. Det är någonting som vi alla har varit överens om och gått in för att de här strukturstöden ska utformas så som de är gjorda.

    Vad vi från moderaternas sida i den här debatten vänder oss emot är att också andra näringar ska underställas samma resonemang. Så fort man talar om näringspolitiska insatser från samhällets sida ska det vara bidrag. Så får det alltså inte vara och så får det inte fortgå. I de sammanhangen kan man alltså inte hänvisa till europeiska unionen och de öppna gränserna. Det finns också där naturligtvis behov av att bibehålla konkurrenskraften och stärka den. Att man har ungefär samma system som på konkurrerande marknader. Det är en annan sak.

    Inom jordbruket finns det också delar som kan diskuteras som inte är bundna till strukturstöden. En sådan är avbytarservicen i landskapet. Jag är något förvånad över den diskussion som har utspunnit sig här, det var en reminiscens tydligen från omställningsbudgeten. I bokslutet för 2011 kostade verksamheten 645 000 euro. I nästa års budget tar vi upp 638 000, alltså lika mycket pengar. Sedan skriver landskapsregeringen att möjligheten till en organiserad ledighet har konstaterats vara viktigt för djurhållningens fortbestånd och utveckling och särskilt gällande unga företagares intresse för djurhållning. Tillgången till avbytare har också en viktig djurskyddsfunktion genom vikariehjälpen som ger möjligheten att erbjuda sjukvikarie till lantbrukare vid sjukdom. Enligt omställningsbudgeten ska avbytarsystemet reformeras. Under året kommer den framtida organisationen för avbytarverksamheten att utformas i samarbete med näringen. Igen har det här målats upp en svartvit bild, det är antingen eller. Antingen ska det slopas eller så ska det finnas kvar oförändrat. Nå, landskapsregeringen skriver själv att det ska finnas kvar, men att det ska reformeras och utformas så att det anpassas till näringen. Vad är det vi strider om egentligen.

    Fru talman! Orsaken till att jag begärde ordet en gång till var att jag ville säga någonting som jag upplever som viktigt i skärgårdsdebatten. Det är som jag nämnde redan att den i huvudsak borde koncentreras ifrån näringspolitik. Trafiken är en viktig del i sammanhanget för att få det att fungera. Det är ett medel för att få skärgården att leva, men arbetsplatserna är a och o. Att få yngre människor att bosätta sig i skärgården är a och o. Det hoppas jag att vi alla koncentrerar oss på, alldeles särskilt de ledamöter som är valda från skärgårdskommunerna. Här har vi i salen ledamöterna Englund, Perämaa och Sundblom. Ja, sedan har vi någon minister också.

    Vi är för en stark koncentration på trafikpolitik. Det är en viktig ingrediens som sagt, men när vissa kommuner börjar komma till att 50 procent av befolkningen är 65+ så är framtidsutsikterna synnerligen dystra. När antalet medborgare går ner hela tiden är bilden lite mörk. Jag vill nämna inom primärnäringen är det biffdjur, mjölkkor, får, odlad fisk. Det sista med ett nödvändigt krav på minskade fosforutsläpp. Det kustnära fisket är relativt litet, som någon talare här tidigare sade. Idealiska för skärgården att satsa på, bara det finns entreprenörer som vågar.

    Finansieringen kan hjälpas via det system som Havsvidden har använt sig av, delfinansiering från kundernas sida. Det man har i skärgården är alltså den enormt vackra miljön, men också den tuffa miljön. Tuffa miljön ger upplevelser utöver det vanliga. Därför är all turism och all Lapplandsturism lätta att exploatera. Det är en ruff miljö helt enkelt som intresserar folk. IT ger möjligheter till att man sköter jobb i skärgården för andra. Sjöfartsanställning är av tradition en mycket stor fördel för skärgården. Vissa av våra skärgårdskommuner, jag tänker särskilt på Kökar, lever huvudsakligen på att folk jobbar inom sjöfarten, inte skärgårdstrafiken utan den övriga sjöfarten. Listan kan göras längre.

    Det är det här som vi måste diskutera för skärgårdens framtid. Jag blev djupt imponerad i slutet av 90-talet när Föglö tog fram ett näringspolitiskt program där alla förslag för en gångs skull inte var riktade mot att landskapsregeringen ska göra någonting. Där skrev de både vem som skulle göra vad och när och hur det skulle göras. Nästan alla förslag som fanns där var att de skulle göra det själva. Det här bör skärgårdskommunerna fortsätta att göra, ta fram den här typen av program.

    Det är klart att det är viktigt att skärgårdstrafiken är tillräcklig och skapar förutsättningar för att näringspolitiken ska utvecklas. Det är också viktigt att stödformerna av olika slag till den här företagsutvecklingen i skärgården och arbetsplatsutvecklingen ska fortsätta. Där behöver vi lägga om vår diskussion och fokusera mera på näringspolitiken om vi vill att skärgården ska leva. Det är det viktiga ordet för skärgården, det är inflyttningen som är a och o, men även att de barn och ungdomar som växer upp i skärgården kan försörja sig därute och leva och bo kvar. Det är mycket lättare än att skapa inflyttning. Tack!

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Skärgårdstrafik ska vi inte diskutera, men vi kan ändå vara eniga om att det krävs en trovärdig infrastruktur för att få någon näringsverksamhet överhuvudtaget. Tillfälliga åtgärder som ska leda mot något annat eventuellt är ett dåligt incitament för att man ska satsa på ett företag i skärgården. Vi skärgårdsbor ska givetvis diskutera näringspolitik i skärgården vi också, men vi kan inte enbart från lagtinget skjuta över det på att det är bara dem, nog måste landskapsregeringen hålla den näringspolitiken också i sina händer, precis som när man för fram förslag om näringspolitiska åtgärder för hela landskapet Åland. Det får inte bara skjutas över på oss, men vi måste också titta givetvis.

    Jag menar nog att många skärgårdskommuner gör mycket för att själva åstadkomma en bra basstruktur. Då tänker jag på Brändö och Kumlinges gemensamma projekt med att ta fiberkabel till de kommunerna. Ett oerhört stort projekt för två små skärgårdskommuner att planera och förverkliga vilket ger en bas för att bedriva tjänsteverksamhet via nätet ute i de kommunerna.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Mycket av de som görs och många av de initiativ som har tagits är ytterst väsentliga och de ska applåderas. Alldeles uppenbart är det inte tillräckligt. Man lägger ner så väldigt mycket kraft på bidragstänket, som tyvärr har rotat sig väldigt start och sedan på trafiken, att vara missnöjd på trafiken, att vara missnöjd på förändringar i trafiken istället för att koncentrera sig stenhårt på det allra viktigaste, entreprenörskap, intraprenörskap, nya företag, hur ska offentlig sektor skötas. Hur kan en företagare på Kumlinge sköta verksamheten också för Föglöbornas och Kökarbornas behov så att de inte varje gång måste ta arbetskraft från fasta Åland när de vill ha någonting gjort.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Vtm Roger Jansson började sitt inlägg med att pensionärernas andel av den åländska skärgårdsbefolkningen börjar närma sig 50 procent. Det är väl kanske lite att dra till. Man har ännu inte nått 40, det är inte så hemskt långt därifrån, men det är ändå en stor skillnad mellan 36 och 50 procent så det kanske man måste korrigera. Annars håller jag med om att fokus är väldigt mycket lagd på trafiken och inte på särskilt många andra aspekter för att öka skärgårdsbefolkningen i antal. Jag undrar hur vtm Roger Jansson ser på vikten av att man har fått till stånd en sorts övergripande markplanering i skärgården för att få fart på företagandet. Om det ska komma utifrån företagare är ett av de ständiga problemen att få mark för företaget och för fint boende.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag hoppas att alla uppfattade det som jag tror att jag sade när det i vissa kommuner börjar närma sig 50 procent för andelen 65+ år så är situationen krisartad. Jag kan nämna någon av de kommuner där vi börjar få en sådan situation. För skärgården som helhet är det inte alls så eftersom Föglö, Vårdö och Brändö har en helt annan åldersstruktur som drar medeltalet åt andra hållet. När det gäller frågan om markplaneringen löstes också den frågan på ett bra sätt i den parlamentariska kommittén när det gäller jordförvärvs- och näringsrättsfrågor. Där finns resonemang kring det också för skärgårdens del, hur man med nuvarande plan- och bygglag och vissa andra åtgärder kunde åtgärda den situationen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Tack vtm Jansson! Jag delar helt synen på att näringslivets potential i skärgården borde diskuteras närmare inte bara i den här salen utan i en aktivare dialog med skärgårdsborna, men det oaktat måste man komma ihåg att allt liv, allt, är helt beroende av trafiken. Om det sedan gäller skola, dagis, hälsovård, färskvarutransport, posten, vad det än må vara är det livsbetingelsen. Det är det som allt kretsar kring, trafiken. Sedan må man tycka att det tar för stor plats i förhållande till näringslivsdiskussion. Sant, så kan man tycka, men det oaktat är det detta som berör varje människa i den vanliga vardagen och det är därför som det finns engagemang och glöd. Det engagemanget och glöden ska vi nu, när turlistorna är tagna, föra över i en näringslivspolitisk diskussion.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag vill tvärtom säga att allt liv i skärgården inte är beroende av de sista 30 procentens, 20 procentens, 10 procentens kostnad för dagens skärgårdstrafik utan allt liv i skärgården är beroende av en god bastrafik och därför bör fokuseringen på smärre förändringar i skärgårdstrafiksystemet överflyttas till den näringspolitiska diskussionen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Mycket kan vi ändra på, men inte geografi, är ett klassiskt uttalande. Nu och sedan tidernas begynnelse har den kommunala strukturen följt de geografiska verkligheterna. Det här är enligt min mening konkurrenshämmande, försvårar att uppnå synergieffekter. Det här är också troligen förklaringen till varför kommunerna enbart för sig vänder sig till landskapet och hoppas på stöd och bistånd i svåra situationen. Utmaningen är att få skärgårdskommunerna att verka mera som en och tillsammans än mot varandra.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag delar den uppfattningen helt och hållet. Lite måste jag få korrigera. Geografin kan man inte ändra på. Vi har byggt många vägar, bankar och broar i skärgården där vi har ändrat på geografin. Det betyder att tillgängligheten och närheten mellan olika öar ökar. Hela kortruttsprojektet går ut på att ändra lite på geografin för att skapa ett effektivare och tur tätare skärgårdstrafiknät. Lite kan även människan göra till den delen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Tack för ett jättefint tal, vtm Jansson. Vtm Jansson sätter fingret på den svagaste punkten i vår samhällsutveckling. Jag upplever det själv som ett misslyckande med den befolkningsutveckling vi har i skärgården. Självstyrelsen och det åländska samhället har vuxit och vi kan vara stolta över det mesta, men inte utvecklingen när det gäller skärgårdens befolkning. Det finns säkert naturliga orsaker, med urbanisering osv. Det som skrämmer mig är att vi inte har klarat av att under goda tider, när vi de facto har haft ganska bra ekonomi, att svänga utvecklingen. Nu står vi inför en fas när vi har tuffare tider, vilket ställer ännu större krav på oss. Genom EU-programmen måste vi fokusera på skärgårdspolitiken och sedan tror jag också att samhällsservicereformen är väldigt viktig. Ska människor våga bosätta sig i skärgården måste de känna trygghet i att det finns service.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! När jag ser i min backspegel de många åren och decennierna bakåt är det två misslyckanden som jag vill visa på. Det ena är att vi fortfarande idag har tio procent av befolkningen som lever under fattigdomsgränsen. Det är svagt, det är en misslyckad politik. Det andra är som vicelantrådet säger, skärgårdspolitiken. För min del är det på grund av fel fokusering. Det har varit fel fokuserat. Vi måste ändra fokuseringen till arbetsplatser, med den förändrad trafik vi har, med de andra ekonomiska förutsättningarna vi har, med de människor vi har, med det humankapitalet vi har måste vi ändra fokuseringen.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Karl-Johan Fogelström

    Fru talman! Det är en illusion att tro att det ska finnas en fri marknad. Sanningen är att det vi har är mer eller mindre marknader. Vad som är viktigt är att vi i våra olika näringar spelar på samma plan som våra konkurrenter, enligt någorlunda samma regler, på engelska ”a level playing field”.

    Jag ska säga några ord om skärgården och jag kan konstatera att det vtm Roger Jansson sade håller jag med om. Jag hade skrivit det före han pratade faktiskt. Jag vill tala om skärgården. Skärgården är unik, frågan är hur vi ska kunna dra nytta av det unika. Tittar vi på ett livsmedelskluster så har man utvecklat produkter som är unika i sitt slag och det har skapat marknader. Vi ska utveckla sådant som vi kan vara unika på. Landskapets roll är att skapa förutsättningar, stimulera och vara katalysator. Det är det viktiga.

    De näringar som kan utvecklas och som har framtiden för sig i skärgården kretsar väldigt mycket kring besöksnäringen, men också det som har nämnts tidigare, nischad biffkoproduktion, får osv. sådant som är unikt. När folk köper ett stycke kött idag köper de hela paketet av miljö där köttet har producerats och man kan skapa ett unikum kring det.

    Vi måste öppna upp Åland på ett kontrollerat sätt. Planeringen är viktig. Planering som ger tillgång för entreprenörer, lokala såväl som entreprenörer utifrån. Skärgårdskommunerna är för små för att var och en för sig ska driva på en sådan utveckling. Det fungerar inte, vi måste hitta på ett helt annat samlat grepp på hur planering ska ske. En planering som ger tillgång till attraktiv mark för olika typer, koncept för turistanläggningar, för olika målgrupper, i Norden, Tyskland. Jag tror mycket på att om vi utvecklar unika produkter har vi ett mycket större upptagningsområde för våra gäster som är beredda att betala vad det kostar om de får kvalitet och det de vill ha. Att folk utifrån får möjligheter att hyra, köpa, få tillgång till fiskevatten, unik natur, tystnad osv. På det sättet så kan vi generera arbetsplatser i skärgården och på så sätt kan vi få tillväxt och hållbar utveckling. Genom att öppna dörrar kan vi också få tillgång till finansiering utifrån, inte bara lokal finansiering.

    När det gäller trafiken är min åsikt den att det inte är trafiken som är det absolut primära, den är viktig, men det primära är hur folk ska få sin utkomst. Det är det som är avgörande om vi får en positiv eller negativ utveckling i skärgården. Tack, herr talman!

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Herr talman! Ledamot Fogelström pratar om biffkor i skärgården och jag gläder mig också åt att han kommer ihåg biffkorna. Det verkar som om vi bara kommer ihåg mjölkkor i den här salen. 70 procent av nötköttet är inhemskt producerat, 30 procent importeras från Brasilien och Argentina. Här finns en stor potential att också satsa på biffkor. Landskapsregeringen prioriterar bara mjölkkor, men kanske vi också kan hålla biffkor. Vi har fina gårdar på Åland som redan producerar biffkött. Lite fokus på dem skulle kunna vara på sin plats. Tack.

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Herr talman! Ja, jag har ingenting att invända mot ledamot Tony Asumaas inlägg. Tack!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Englund

    Herr talman! Ofta nämner man, när man diskuterar skärgården, att trafiken inte är det primära. Är inte trafiken för Åland det primära heller? Det är många företag, när man diskuterar flygtrafiken, som säger att finns inte den kvar och det har vi också sett i massmedia, så funderar de på att ha en annan ort för sin verksamhet. Man kan helt enkelt inte existera om man inte har en fullgod trafik. För skärgården behövs trafiken för näringslivet, för dem som bor där. Jag tror inte att det är någon företagare som är villig att satsa flera 100 000 euro kanske miljoner på ett företag, i byggnader, maskiner m.m. och bygga upp det om man inte vet om trafiken fungerar från en månad till en annan. Det är omöjligt. Leveranserna för det man producerar måste också fungera. Har man kommit överens om en leverans till ett centrallager i Helsingfors till exempel och är borta en gång kan det gå bra, men är man borta flera gånger säger de att de ringer till en annan kund. Då är det kört.

    Trafiken är oerhört viktig för skärgården. Det kommer man inte ifrån, men jag är ändå glad att man tar upp det här för att diskutera näringslivet i skärgården. Där tror jag att vi behöver göra en större insats än vad vi tidigare har gjort. Visst är det så att det skulle kunna vara mera företag i skärgården. Man borde få yngre intresserade av att starta företag där. Det tror jag att det finns jordmån för.

    Vtm Jansson nämnde om Långnästrafiken och var lite förundrad över att man skulle lägga mer trafik till Långnäs. För skärgården kanske det skulle vara bra med en tur som skulle gå till riket, lite närmare, särskilt för Föglö, Sottunga och Kumlinge kan det vara, även för Vårdö om man får ringvägen. Då har man nära till flera färjturer som det också går att skicka varor från näringslivet. Det finns en god möjlighet att bygga upp en bra infrastruktur i det här området också. Det finns parkeringsplatser, det är det lite ont om när man kommer ner till Västra hamnen och vill ställa bilen, svårt att hitta. Inte har man en kaffe heller om man vill ta nattbåten härifrån när man sitter och väntar. Det borde kanske gå att lösa.

    Vi behöver säkert diskutera näringslivet på hela Åland hur man ska få fart på det. När debatten slutar här kl. 5 på dagarna och vi går ut på Torggatan, inte är det mycket rörelse. Nog är det så att rörelsen är när företagen är igång och arbetarna kan gå ut och äta lunch osv., men sedan är det dött, det är kanske något kafé som är öppet. Nog har vi en hel del att tänka på.

    Samma sak är det med de arbetsplatser man diskuterar i skärgården. Vi behöver ha företag som har hela dagen som sitt arbete ute i skärgården, att det genererar arbetsplatser, då har man också underlag för butik, post, bank och serviceställen. Det tror jag att är mycket viktigt.

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Herr talman! Vad som är viktigare, trafik eller att man får utkomst är väl en akademisk fråga kanske. Har man inte råd att köpa flygbiljett behöver man inget flyg heller.

    Ltl Anders Englund, replik

    Herr talman! Ja, jag vet inte om de företag som är verksamma på Åland tycker att det var en bra komplimang. Flygförbindelser behövs och det utnyttjar företagen även om priserna är lite dyra. Det kan man säga, på de här rutterna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag måste säga att jag blev lite oklar över inläggets syfte, men det kom väl någon sorts känga till Mariehamn att det inte är liv på gatorna efter kl. 5. Det är det ingenstans i Norden eftersom det är mörkt och kallt. Det är annat under sommartid. Vi har också en tradition i Norden att vi äter middag kl. 5 vilket gör att folk skyndar hem och sedan kommer de inte ur sockorna och blir framför TV-apparaterna. Det är inte någonting som bara belastar Mariehamn. Det andra, det här med kafé i terminalen, ja med bidrag går det, men inte om vi ska följa marknadsprinciperna. Parkeringsplatser finns det, det kan jag berätta om, man kör lite längre bort än precis utanför terminalen.

    Ltl Anders Englund, replik

    Herr talman! Det här med rörelse och liv efter kl. 5 har varit ett problem länge. Vi har många gånger diskuterat turismen här, det nämndes av många talare att turismen är lösningen på det här. Turismen är jättebra, men vi har en mycket kort säsong. Under sommarmånaderna har vi rörelse i skärgården, det är mycket, mycket människor på Torggatan också på sommarmånaderna, men sedan när turisterna är borta då är det ganska lugnt över hela landskapet. Det måste man diskutera, här är det arbetsplatser som behöver snurra hela året helt enkelt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack herr talman! Ledamoten Englund tog upp det som för mig står ganska klart. Trafiken är en av de viktigaste förutsättningarna för att man också ska kunna ha företag. Det som händer när man skickar ut sådana här pessimistiska signaler, att nu ska det dras in så mycket på trafiken och det är dåliga tider, är att de unga som är skärgårdens framtida företagare får en negativ syn på att bo kvar i skärgården. De ser att våra möjligheter att komma tillbaka och t.ex. starta ett företag hotas. Då gör de något annat istället. Det är det som är det farliga, signalerna om neddragning av trafik skapar en negativ tendens bland våra ungdomar som ska vara våra framtida företagare och arbetare och bära samhället vidare.

    Ltl Anders Englund, replik

    Herr talman! I stort sett är jag helt överens med ltl Sundblom i de här frågorna. Det är den negativa bild som ges av skärgården som just representeras av det här, den osäkerheten att bosätta sig här och starta någonting. Vi kommer att få se vid årsskiftets utgång kanske den största utflyttningen som har varit på länge i skärgården. Det är inte bara trafiken utan det här är också, egentligen berör det alla avdelningar i landskapets budget, hur man kan diskutera att få det här på en annan bog helt enkelt, att befolkningen ökar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Wille Valve

    Herr talman! För att citera ltl Eklund kände jag mig tvungen att mala detta. I denna sal har vi debatterat skärgårdskommunerna mycket idag och också om dess roll i det framtida Åland, med rätta. Vi kommer antagligen att ta särskild hänsyn till skärgården i samhällsservicereformen, men omöjligt kan det inte vara om vi har en population på 28 000 människor utspridda på 50 öar, att hitta en fungerande samhällsmodell, kan Grönland så kan vi.

    Det är idag inte några större problem att pendla från Saltvik till Mariehamn och jag känner många som pendlar i motsats riktning, från Jomala norrut. Därför borde det inte heller logiskt sett att vara något problem att ha en avgränsad del av förvaltningen i Godby eller Saltvik, må så vara en lokal myndighet eller en landskapsmyndighet. För Godby och Saltvik är tillgängliga härifrån sett, tack vare broar och vägar.

    Den tillgängligheten saknas när vi ser på skärgården härifrån sett. En sak jag lärde mig på ABS’ 30 årsjubileum var att aldrig ordna möten som man inte själv vill gå på, men som man tycker att andra skulle ha behållning av att gå på. Det finns en risk att det blir en flopp. Transponerar vi resonemanget på skärgården kunde vi säga: Vill du bo i skärgården? Jag vill inte bo i skärgården, men nog är det bra om andra gör det. Skulle du vara beredd att bosätta dig i skärgården förutom Föglö och Vårdö? Jag ställde mig själv den frågan när jag flyttade till Åland och svaret blev nej. Varför? Därför att från min horisont sett var det otillgängligt. Det fanns inte intressanta jobba och den offentliga servicen fungerade så där. Dessutom ser det statistiskt sett ut som om befolkningen håller på och flyr fältet. Skulle återinförandet av den ambulerande tandvården vara den sporre som skulle få mig att flytta till skärgården. Ärligt talat, nej! Skulle möjligheten till Leaderpengar vara det? Det är ett bra initiativ, men nej.

    Det är två saker som skulle få mig att flytta ut till skärgården, det ena är ett intressant jobb och det andra är goda kommunikationer, dvs. grundläggande saker som att man kan ta sig därifrån smidigt och surfa på nätet. Det förstnämnda underlättas av ett blomstrande icke ensidigt näringsliv. Det andra underlättas av en fungerande bastrafik som övergår i kortrutt. Tillgänglighet och arbetsplatser är grunden. Hur ska vi få dig som sitter i den här salen att flytta till skärgården? Det är den stora frågan.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Tack herr talman! Jag funderar, om de var de två alternativen som kunde få ledamot Valve att flytta till skärgården var det kanske ett tredje som jag själv har funderat på vad skulle få mig att flytta ut. Jo, att jag kunde köpa en strandtomt med västerläge där jag kunde bygga ett fint båthus och angöra den bryggan vid mitt eget nybyggda hus. Det skulle få mig att flytta till skärgården. Tyvärr finns det inte så många platser att köpa ute i den åländska skärgården som skulle kunna erbjuda just det. I varje fall när jag har frågat runt i den åländska skärgården.

    Ltl Wille Valve, replik

    Herr talman! Jag hör vad näringsministern säger på den punkten och jag har resonerat lite på den punkten också. Vill vi ha en fast bosatt befolkning, som inte är säsongbetonad, är det lite samma resonemang som gäller för turismen. Om du kommer till Åland varför klarar du en lång rutt ut till Kökar eller till Brändö. Jo, kanske det finns något unikt där såsom Källskär, men vill du uppleva skärgården kan du lika gärna cykla söder om Mariehamn ner till Nåtö och se den vackra skärgården där på betydligt kortare tid och sedan är du nöjd med det. Det är en intressant reflektion från näringsministerns sida.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Herr talman! Det var ett intressant anförande ur en skärgårdshorisont. Jag har erfarenhet av att bo både centralt och ute i skärgården och jag skulle säga att servicen fungerar väldigt bra även i skärgårdskommunerna, åtminstone i den som jag bor i. Jag saknar ingenting av servicen mot vad jag hade när jag bodde i Mariehamn. Jag får nog samma service, än så länge. Hoten finns ju och där är det trafiken som vanligt igen. Tack.

    Ltl Wille Valve, replik

    Herr talman! Med all respekt för ledamot Sundbloms resonemang så kunde jag också tänka mig att bo på Föglö med tanke på att det är 20 minuters restid till fasta Åland. Behöver man få något uträttat är det inte hela världen. När vi kommer en timme bort och längre blir det problem logistiskt. Går inte båten enligt tidtabell t.ex. kan det ställa till många komplikationer i den enskildes vardag.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Mats Perämaa

    Herr talman! Näringspolitiken kontra skärgården är givetvis oerhört viktig. Den diskussionen måste föras. Vtm Roger Jansson var inne på det, det är självklart att skärgårdspolitikerna ska föra den diskussionen, men landskapsregeringen i sin tur har givetvis ett ansvar när det gäller helheten. Initiativ till skärgårdspolitiska, näringspolitiska åtgärder måste givetvis komma från landskapsregeringen också. Jag betvivlar inte att det finns tankar på det också.

    Jag får känslan av att landskapsregeringen lite för att värja sig själv i den trafikpolitiska debatten alltmera betonar att man egentligen borde prata näringspolitik istället. Det håller jag inte riktigt med om, jag har lite samma åsikt som ledamot, kollegan Anders Englund. En infrastruktur, en fungerande bastrafik är det som ger grunden för näringspolitiken precis som det ger grunden för kulturellt samarbete, utbildningssamarbete och nästan vad som helst. Det finns hur många exempel på Åland och i vår omvärld där satsningar i infrastruktur har gett en samhällsutveckling som är positiv och bra.

    Skatteundantaget har gett oss trafik, finansministern, vicelantrådet själv, sade i debatten idag att det förmodligen är en stor orsak till att Åland har blomstrat som Åland har gjort. Vi kan ta hur många andra exempel som helst, vi kan ta Färjsundsbron vilken betydelse den hade för norra Åland när den byggdes. Bara Nya Godbyvägen medförde att det är intressantare att bo på norra Åland. Vi satsar i den här budgeten tre gånger mer skattepengar på att stöda flygtrafiken till Stockholm just för att våra företag säger att utan den här trafiken kommer inte vår verksamhet att fungera, vi flyttar ut i så fall.

    Då kommer jag tillbaka till det att om vi inte kan skapa en trovärdighet i skärgårdstrafiken, en trovärdighet i det som ska komma, kommer vi inte att få näringsverksamhet i skärgården heller. Vem skulle satsa på ett skärgårdens Havsvidden när vi är i den situationen att vi inte vet om färjorna går överhuvudtaget. Vi vet att färjor går på något sätt, men vi vet inte var de går, vi vet inte hur de kommer att gå.

    Det sades i ett tidigare anförande att skärgården borde fokusera på att bedriva näringsverksamhet på det sättet att man gör tjänster åt varandra. Då nämndes Föglö och Kumlinge som två som kunde samarbeta. Det är jättebra, men ni får komma ihåg att vid midsommartiden hade landskapsregeringen ett förslag till turlistor som skulle leda till att det här omöjliggjordes fullständigt. Det är den här osäkerheten som man inte får skapa, man måste skapa det motsatta, man måste skapa en trovärdighet och det är därför det är så bråttom med kortruttsarbetet så att vi kan berätta för skärgårdsborna att lagtinget kommer att gå in för att göra på det här sättet, det här kommer vi att satsa på i framtiden och det här kommer att hålla.

    Talmannen

    Diskussionen om näringsavdelningens förvaltningsområde är därmed avslutad och vi övergår till:

    Minister Carina Aaltonen

    Herr talman! Efter en lång och inspirerande näringsdebatt är det äntligen dags för social- och miljöavdelningen. Jag uppskattar tågordningen för vi behöver ett starkt och framgångsrikt näringsliv som genererar både arbetsplatser och skatter. Pengar som behövs för att bl.a. finansiera de områden som jag ansvarar för. Jag ska inleda med att säga några ord om klimathotet för att sedan gå in på hälso- och sjukvården, det sociala och till sist miljön.

    Klimatförändringarna ställer stora krav på världens politiker och makthavare, på näringsliv och på enskilda människor. Också på Åland måste på vi ta klimathotet på allvar. Åland må vara en liten del av jordens yta, men även här överkonsumerar vi jordens resurser. Häromdagen kom Världsbankens klimatrapport, som säger att vi redan är på väg mot en temperaturökning på fyra grader Celsius. Det kommer enligt forskare att leda till kraftigt stigande havsnivåer, översvämningar, extremväder och värmeböljor.

    Vi måste minska utsläppen och nyttja våra resurser på ett mer effektivt sätt. Jag ser fram emot ett gemensamt arbete där Ålands lagting, landskapsregeringen, det åländska näringslivet och alla ålänningar deltar i denna nödvändiga omställning mot hållbar utveckling och en hållbar framtid. Under nästa år kommer landskapsregeringens hållbarhetsstrategi att presenteras, med tydliga mål, delmål och förslag på åtgärder. Jag är glad över att så många lagtingsledamöter deltog i utbildningen om hållbar utveckling, något som ger förutsättningar till att vi kan dela samma målbild om ett hållbart Åland.

    Trots det ekonomiskt ansträngda läget finns det goda förutsättningar för en fortsatt god och utvecklad välfärd som ger ålänningarna tillgång till vård och omsorg i de skeden av livet då man behöver samhällets omsorger. Hela 41 procent av landskapets konsumtionsutgifter går idag till Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS, en myndighet som vi kan vara stolta över och som nu har mer eller mindre full bemanning av läkare, sköterskor och övrig hälso- och sjukvårdspersonal. Att driva ett sjukhus på Åland, med ett relativt litet befolkningsunderlag och med spridd bosättning i en vidsträckt skärgård är kostsamt, men alldeles nödvändigt.

    Det kommer att krävas mycket arbete, samarbete, vilja och nytänkande för att få ÅHS verksamhet att rymmas inom de budgetramar som fastställts av lagtinget i omställningsbudgeten och som nu finns i budgeten för 2013. Det är viktigt att styrelsen och den kommande hälso- och sjukvårdsdirektören får regeringens stöd att genomföra de förändringar som krävs, utan att ge avkall på vare sig vårdkvalitet eller vården av patienterna.

    Det stora projektet för ÅHS under nästa år är att planera byggstarten för den geriatriska kliniken. Redan nu inleds ombyggnaden av läkemedelscentralen och obduktionsutrymmena.

    Inom det sociala området vill jag lyfta fram våra äldre, både de som är äldre idag och de som kommer att bli äldre. En ny åländsk äldreomsorgslag ska tas fram. Den ska inte bara fokusera på ålder utan på de äldres funktionsförmåga. De äldres förmåga att klara sig på egen hand ska betonas. Också rätten till olika stödformer inom ramen för sociala och hälso- och sjukvårdstjänster ska ses över och utvecklas. Ett nyckelord här är rehabilitering.

    Vi har god tid på oss att förbereda den framtida äldreomsorgen, men även här krävs att vi tänker nytt. Vilka är morgondagens äldre och vad har de för behov? Alla sjuttioåringar behöver nödvändigtvis inte se ut som eller ha samma fysik som Mick Jagger, men vi kan inte heller fortsätta planera framtidens äldreomsorg utgående från att alla äldre vill sitta i gungstol, virka sängöverkast och bo i små rum i ett servicehus. Morgondagens äldre vet vad de vill och många är också beredda att betala för olika stödtjänster.

    Allt fler äldre vill bo hemma. Man har förutsättningar att göra det eftersom bostadsstandarden har förbättrats betydligt genom åren. Ett vanligare alternativ är att man säljer huset och flyttar till lägenhet.

    Detta innebär att vi måste stärka resurserna till hemtjänsten och hemsjukvården. Genom att sammanhållen hemvård utvecklas i kommunerna kan också de äldre, som är i behov av både omsorg och sjukvård bo kvar i sina hem. För att utveckla olika stödtjänster inom det sociala området ger nu landskapsregeringen via PAF-medel möjlighet för högskolan och kommunerna att utveckla ett projekt, som ger äldre och personer med funktionsnedsättningar tillgång till ny teknik som ett sätt att bryta isolering och ensamhet. Flera åtgärder behövs, bland annat gemensamma vårdtyngdsmätningar, förstärkning av närståendevården och nya sociala tjänster som ger äldre höjd livskvalitet, gemenskap och stimulans.

    Den tredje sektorn har en fortsatt viktig roll både att aktivera ålänningar i alla åldrar, skapa tillit och samhörighet samt ge människor en möjlighet att utvecklas och att utveckla verksamheter som samhället inte har kapacitet till att starta upp eller driva. Hela Åland gynnas av tredje sektorns arbete. I synnerhet inom det sociala området ser jag att det finns stor potential för föreningar, som vill utveckla spetskompetens. Föreningar som Ålands Fountain House, som driver Pelaren och Folkhälsans nya projekt ”Nolltolerans mot droger” samt ”Ensamma äldre” är precis sådana verksamheter som det åländska samhället behöver och som jag vill se fler av i framtiden. PAF-stödet till min avdelning har nu ökat för nästa år med en halv miljon euro.

    Samhällsreformen är ytterst viktig för den sociala sektorn. I många år har kommuner, men framför allt klienter, önskat en förändring inom speciellt fyra områden, barnskydd, handikappservice, specialomsorg och missbrukarvård. Jag välkomnar alla initiativ som i snabb takt kan göra att dessa sektorer förenas i nya strukturer som samlar den kommunala kompetensen och ger klienterna en mer likvärdig service. Här behövs återigen samarbete, god vilja samt en hel del mod att lämna det gamla, trygga och våga trampa upp nya kommunala strukturstigar.

    Regeringen kommer att stärka och utveckla tillsynen över det sociala området samt över den offentliga hälso- och sjukvården genom att förbereda för att den ska överföras till ÅMHM. Här samlar vi resurserna under ett tak och separerar lagstiftning och tillsyn från varandra, på samma sätt som man gjort inom miljöområdet. En liten men nödvändig reform.

    Herr talman! Innan jag avslutar vill jag säga några ord om miljön. Om drygt ett år ska alla hushåll ha godkända avloppslösningar. Nu börjar timglaset rinna ut. Människor har en tendens att vänta och se, på samma sätt som med klimatförändringarna. Man tar tag i saker i sista minut. Vattnen i vikar och sjöar kring och på Åland är vårt gemensamma ansvar. Precis som hela Östersjön är alla Östersjöländers gemensamma ansvar.

    Landskapsregeringen beslöt redan år 2004 att alla enskilda avlopp ska minska fosforutsläppen med minst 80 procent och kväveutsläppen med minst 40 procent.  Det är dags att skrida till verket. Om vi i regeringen ska kunna ställa tuffa krav på vår omvärld och på våra företag bör vi också se till att de 13 000 enskilda hushållen på Åland lever upp till den egna lagstiftningen och gör sitt för att bidra till en bättre vattenkvalitet. Jag har mycket mer att säga när det gäller miljön, men jag tror att jag avslutar här och eventuellt återkommer i fler anföranden. Tack, herr talman.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! När det gäller ÅHS så är det förstås väldigt stora poster, väldigt viktig verksamhet för hela Ålands befolkning. Vi har fått illavarslande uppgifter om att kunna hålla budget. Redan i år har man problem inom ÅHS. Vi är också oroliga för den ram som blir för nästa år, hur man sedan bollar underskottet framför sig. Det som jag skulle vilja särskilt fråga om handlar om inkomsterna. Där har man också en ganska stor summa satt på ÅHS och då är det intressant att veta vad landskapsregeringen tänker göra när det gäller ÅHS-avgifterna. Hur tänker man höja dem och alldeles särskilt när det gäller högkostnadstaket. Vilken åtgärd tänker landskapsregeringen vidta för att ÅHS ska kunna hålla ramen?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Herr talman! Det är så att vi delar oron över verksamhetskostnaderna för ÅHS och nu finns budgetramarna lagda både när det gäller inkomster och utgifter. En del åtgärder har redan vidtagits av ÅHS styrelse och ledningsgrupp för att minska kostnaderna. Beträffande intäkterna har man en grupp som tittar över avgifterna. Vi har beslutat oss för i regeringen att inte höja högkostnadsskyddet och vi har också som har debatterats tidigare, återinfört sjukdomskostnadsavdraget. Det som behöver göras nu är att analysera hela avgiftspolitiken och utifrån det här föreslå insatser, hur hela avgiftspolitiken ska se ut.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag har några konkreta frågor, dels med att flytta tillsynen över det sociala till ÅMHM. Vad bedömer ministern att det krävs för tjänstemän som utövar den sociala tillsynen? I dagsläget är socialbyrån väldigt underdimensionerad, men hur många tjänster tänker man att ÅMHM behöver till. Sedan vattenförsörjningen och vattenvården, Östersjön, ödesfrågan. Där gör man ganska kraftiga besparingar och tänker sig att man inte ska kunna inhandla experttjänster. Det slår direkt på den fortsatt riktade rådgivningen, våtmarksrådgivningen. Dessutom halveras också anslagen för vatten- och avloppsåtgärder.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Herr talman! Jo, det stämmer att vi planerar att flytta över tillsynen över det sociala till ÅMHM, vi förbereder det under 2013 så att det kan genomföras år 2014. I det här första skedet räknar vi med att vi måste sätta till medel som motsvarar ungefär en eller en och en halv person som ska kunna jobba med den sociala tillsynen. Det är betydligt mycket bättre än vad vi har haft tillsynsresurser idag när det gäller de ordinarie anställda socialinspektörerna.

    Beträffande vattenåtgärderna är det i ett mycket viktigt skede just nu när utformningarna av strukturstödsprogrammen utformas. Där är det speciellt intressant när det gäller lantbruket och vattenbruket att miljöbyrån är med och att vattenmiljön lyfts upp i de olika programmen så att de ekonomiska resurserna minskar.  

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack herr talman! Eftersom jag nyligen blivit beskylld i en ledare för att inte någon gång säga att det kommer något gott ur en sosse mun så vill jag säga att här kom det många saker som var bra från ministern. Tack för det! Särskilt vill jag beröra gemensam vårddygnsmätning som ministern nämnde. Det är synnerligen värdefullt. Det nya systemet som har kommit tar i beaktande många, många fler saker än det tidigare, vilket är värdefullt. Det har varit ganska missvisande tidigare. Kan ministern utveckla det lite, hur statusen är nu, hur ser det ut ute i kommunerna, jag vet att Mariehamn har gått in för det här.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Herr talman! Det är trevligt att vi kan ha en sådan sympatisk ton mellan våra regeringspartier här i lagtinget. Beträffande vårddygnsmätningen är det lite olika ute i kommunerna och inom ÅHS. Det är någonting som vi behöver jobba vidare med så att vi kan få en enhetlig vårddygnsmätning. Det är så att vissa kommuner har haft resurser för att gå in för vissa system och andra inte. Det här ser jag som ett prioriterat områden framöver under den här mandatperioden.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! Jag har tre budgetmotioner som jag skulle vilja redogöra för. Den första handlar om närståendevårdare. Det finns idag många personer som bär en stor omsorgsbörda för en åldrande eller kanske sjuk partner eller föräldrar som tar hand om ett funktionshindrat barn. Närståendevårdarsystemet blir allt viktigare som kompletterande vårdform till den offentliga sektorn. Därför är det mycket viktigt att utveckla stödfunktionerna för närståendevårdarna, som ofta är i en utsatt situation. De har ett stort behov av både ekonomiskt, praktiskt, mentalt och informativt stöd. Det är viktigt att närståendevårdarna är medvetna om sitt stödbehov och att det finns avlastningsformer som är anpassade till den egna livssituationen.

    För att vi på bästa sätt ska kunna rikta åtgärder till närståendevårdare behöver situationen klarläggas i landskapet. Gärna genom både en enkät och intervjustudier. Ett samarbete mellan ÅSUB och studerande vid högskolan på Åland skulle vara logiskt. Liberalerna vill och kommer att driva att en sådan studie genomförs.

    I budgeten när det gäller investeringar inom ÅHS vill man göra spåret kallt genom att bygga om intensiven, akuten och dialysen. En nybyggnation av IVA, dialysen och akutvårdsavdelningen med verksamheterna inom samma fysiska enhet skulle kunna innebära betydande samordnings- och effektiveringsvinster. Både akut- och intensivvårdsavdelningen är personalintensiva beredskapsavdelningar. Det måste finnas ett visst minimiantal i personalstyrkan för att upprätthålla verksamheten och en sammanslagning av enheterna skulle innebära ett optimalt samutnyttjande av personal och därmed minska sårbarheten samt också möjligheten att utnyttja specialkompetenser och högteknologisk medicinsk apparatur på bästa sätt. Vi behöver fortsätta på det spåret och en grundlig genomlysning och utredning behöver göras.

    Beträffande tandvården har liberalerna sin inslagna linje. Tandvårdsvagnen ska hjälpa unga och äldre i skärgården och det utrymme som finns ska vikas för äldre på institutioner på hela Åland.

    Jag vill också ta upp den tråden som vtm Viveka Eriksson tog upp. Vi får oroande signaler från ÅHS, att ÅHS är underfinansierat och att budgeten inte innehåller några inbesparingar som skulle täcka underskottet. Vi är oroliga för ÅHS.

    När det gäller landskapsregeringens miljöarbete så låter det fint, men fakta talar sitt tydliga språk. Man halverar anslagen till vatten- och avloppsåtgärder och minskar på den möjligheten som har betytt så otroligt mycket nämligen att kunna ta expertisen speciellt när det gäller hur vi ska bygga upp våtmarker och hur vi ska kunna ha riktad rådgivning till jordbrukarna. Det är väldigt, väldigt synd. Tack!

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Herr talman! Jag kommer svårligen att kunna svara på allt det här på endast en minut, därför kommer jag att återkomma med ett anförande. Beträffande det sista att vi halverar vatten- och avloppsåtgärderna och minskar det anslaget kan man konstatera att under de senaste tio åren har landskapet lagt ut över 7,4 miljoner i olika avloppssatsningar, ombyggnadssatsningar, på Åland. Det är betydligt mer än vad kommunerna har lagt in i det här. Jag tycker att landskapet kan vara väldigt stolt över att man har lagt ner så mycket pengar. Från den 1 januari 2014 är det de enskilda hushållen och kommunerna som får ta ett stort ansvar för att se till att man åtgärdar det här och minskar på miljöbelastningen.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det är sant att det har plöjts ner väldigt mycket medel för att uppdatera vatten- oh avloppssystemen på Åland. Det har varit viktigt och vi börjar faktiskt se resultat. Nu när ministern själv säger att det är många som vaknar sent så halverar man anslagen till privata och till kommunerna att kunna bygga stickledningar. Det är att prata en sak och tala något helt annat. Vi vet att vi har ett svårt ekonomiskt läge, men det är en av de absolut viktigaste miljöåtgärderna att vi får avloppen i skick på Åland. Jag kan återkomma sedan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Christian Beijar

    Herr talman! Jag vill tacka minister Carina Aaltonen för ett bra anförande som gäller social- och miljöavdelningen. Själv kommer jag att begränsa mitt anförande främst till saker och ting som berör psykiatrin. Under stora delar av min vuxna tid har jag på olika sätt arbetat med och för personer som är eller har varit psykiskt funktionshindrade. Det har gett mig en personlig tillfredställelse att på olika sätt kunna arbeta tillsammans med sikte på att förbättra livssituationen för personer med dessa funktionshinder.  Ett funktionshinder, som inte har betraktats som en högstatusnisch inom hälso- och sjukvården och det ger heller inte några rubriker.

    Trots en förbättrad samhällsekonomi totalt sett ur ett decennieperspektiv, tror jag att många av oss upplever att folk mår allt sämre psykiskt. Det visar sig genom den allt från barn- och ungdomspsykiatriska klinikernas ökade arbetsbelastning till vuxenvärldens olika belastade behandlingsformer. Den ökade stressen i olika sammanhang i kombination med att familjerna blir alltmer privatiserade och har ett trängre och mindre naturligare umgänge med andra, som släkt, grannar och övriga, som tidigare fungerade som naturliga stödfunktioner, gör att folk mår psykiskt sämre med ökat behov av vård och omsorg som följd. Därför blir nu också tredje sektorns betydelse i det psykosociala arbetet allt viktigare. Till det återkommer jag senare.

    Den psykiatriska vården på Åland har fått en kraftfullare position genom nybyggnaden i anslutning till centralsjukhusets övriga lokaliteter. Utöver samordningseffekter genom gemensamma lokaliteter stärks också vården genom närheten till de övriga somatiska vårdfunktionerna.

    Men det är ju ändå så att inget är så bra att det inte kan bli bättre. Det finns alltid förbättringsåtgärder, som också revisorerna också har påpekat, bl.a. att primärvården borde ha resurser att ta om hand barn i åldern 0 till 6 år med psykiska problem och att kommunernas förmåga att erbjuda personer med psykiska funktionshinder stöd i eget boende, kommunalt serviceboende respektive institutionsboende, måste stärkas.

    När det gäller tredje sektorns engagemang speciellt riktat till denna grupp, finns intresseföreningen Reseda som är en intresseförening för personer med psykiska funktionshinder och deras anhöriga. Föreningen gör ett mycket lovvärt arbete och klubbhuset Pelaren som drivs av Ålands Fountain Houseförening, som jag närmare kommer att beskriva.

    Herr talman! I budgeten som berör budgetmoment Understöd för social verksamhet nämns bl.a. att ” inom ramen för anslaget beviljas bidrag till Ålands Fountain House Pelaren”. Det, herr talman, är mycket glädjande och jag vill lite uppehålla mig kring det. Jag ser det som en viktig uppgift för mig här i lagtinget, att kunna informera om ett så viktigt ärende för en grupp vars situation sällan omnämns.

    Foutain Houserörelsen är internationell och jag har också inom Svenska Finlands Folktings ram uppmärksammat deras verksamhet och folktinget har fått i uppgift att informera om bl.a. den verksamhetsformen i övriga svensk-Finland. Föreningen Ålands Fountain House driver klubbhuset Pelaren. Klubbhuset finns för närvarande vid Kaptensgatan 15 här i Mariehamn och har fungerat i snart tre år och finansierat som ett EU-projekt, men EU finansieringen upphör vid årsskiftet. Resultaten av klubbhusets verksamhet är mycket goda visar utvärderingen som gjorts av utomstående ackrediterade utvärderare.

     Föreningens syfte är att öka självförtroende, rehabilitering och möjlighet att återgå till arbetet för personer med psykiska funktionshinder på Åland. Föreningen bygger sin verksamhet på 36 internationella riktlinjer, som gäller för alla klubbhus i världen. Riktlinjerna betonar att rehabiliteringen sker via respekt, jämställdhet, utvecklingsmöjligheter och de egna resurserna hos personer med psykiska funktionshinder.

    Fountain House eller på svenska ”Fontänhuset” är en modell för psykosocial, arbetsinriktad rehabilitering och vänder sig till personer som är, eller har varit, i kontakt med psykiatrin. Klubbhuset ger möjligheter för gemenskap och meningsfullt arbete, faktorer som kan utgöra ovärderlig hjälp för att återta sin plats i samhället. En av klubbhusets grundtankar är att ta tillvara och utveckla människors friska sidor genom arbete och gemenskap. Genom sociala aktiviteter och en psykosocialt arbetsinriktad dag utvecklar medlemmar och handledare tillsammans verksamheten.  Ingen vård och behandling sker i klubbhuset. Det är det gemensamma arbetet som ger rehabiliterande effekter. Till verksamheten hör också s.k. övergångsarbete som är ett tidsbegränsat arbete på den öppna marknaden.

    Återigen bästa lagting sysselsättning och åter sysselsättning ger ökat välstånd, ger oss människor en identitet och ett ökat personligt välmående till nytta för hela samhället.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag instämmer med ltl Beijars anförande. Det är en fantastisk verksamhet. Jag hoppas att jag får stöd för min budgetmotion som jag tänker ta under kansliavdelningen om övergångsarbetet. Det finns en sak som faktiskt är en tillbakagång och som har att göra med att det är kärva ekonomiska tider och att ÅHS måste spara. Det är att man flyttar dagkliniken nu. Den har varit extern och för sig själv och den har haft en egen verksamhet utom huset. Nu som besparingsåtgärd flyttar man dagkliniken in i psykiatrienheten igen. Det anser jag att är ett steg tillbaka. Det är inte ultimat för verksamheten

    Ltl Christian Beijar, replik

    Herr talman! När det gäller flyttningen av dagkliniken är det så att den flyttas till den nya psykiatriska kliniken i anslutning till centralsjukhuset. Personligen tycker jag inte att det behöver vara något fel i det. Det är ändå utgående från att det är alldeles nya och fräscha utrymmen där.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack fru talman! Det var ett väldigt intressant och detaljrikt anförande som beskriver hur viktig verksamheten på bl.a. Pelaren är. I och med att vi nu har höjt anslaget till understöd för social verksamhet med PAF-pengar med ungefär en halv miljon euro, så finns det möjlighet att inom den utökade ramen också bevilja bidrag till Ålands Fountain House för den verksamheten. Det vi ska komma ihåg är att de åländska kommunerna också borde vara med och delfinansiera den här verksamheten. Så görs det på andra ställen, bl.a. i riket, där är man med och betalar, hälften med stödpengar och hälften med kommunala pengar. Det borde vi ha som målsättning också hos oss.

    Ltl Christian Beijar, replik

    Fru talman! Jag delar ministerns åsikt att man måste arbeta på just den målsättningen.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Åke Mattsson

    Fru talman! Jag tänker inledningsvis hålla mig på den sociala sidan. Där upplever man att det finns stora utmaningar idag för kommunerna. Det är framför allt flera nya lagstiftningar som har tagits, man kan nämna barnskyddslagen, handikappservicelagen och barnomsorgslagen. Det här är ju någonting som är kostnadsdrivande, men samtidigt kan vi konstatera att samhället har tagit ett stort kliv framåt som rättsstat. Det här är någonting som tryggar medborgarnas rättigheter.

    Man märker på diskussionerna ute i kommunerna att man tittar över vad som är lagstadgat eller inte och där vill man göra en vädjan vad gäller assistenter, som i och för sig finns med i nya barnomsorgslagen. Man är inte tillräckligt tydlig där, det är någonting som kan bli ganska kostnadsdrivande på sikt om man skär ner på anslagen för assistenterna ute idag.

    Vi här i salen tillsammans med hela Åland är ense om att Åland ska vara ett tryggt samhälle, där man kan födas, växa upp, studera och leva ett tryggt liv i en attraktiv miljö. Det är också i den andan som den här budgeten är lagd. Moderaterna vill att alla ska ha möjlighet att skapa sitt eget liv och ta ansvar för det. Vi vet alla att det finns tider då man behöver hjälp och stöd, vissa endast en kort tillfällig period i livet och andra behöver stöd hela livet. Då är det viktigt för samhället att ha ett system som ställer upp med stöd och hjälp för olika beroende om man är barn, ungdom eller vuxen.

    Vi ifrågasätter stora generella hjälpinsatser, för stora befolkningsgrupper när det är endast några få hjälpbehövande. Vi är lite skeptiska till det för vi är fundersamma om vi har råd med det idag. T.ex. pensionärerna lyfts emellanåt fram som en grupp som behöver stöd, de som behöver prioriteras. Det har jag i och för sig ingenting emot, men som vi alla vet så finns det en stor grupp bland pensionärerna idag som är relativt välbeställda. De med arbetspensioner, som har en bra bostad och är skuldfria, är ingen utsatt grupp, men för den skull finns det problem, jag vill understryka att jag är väl medveten om det.

    Ser man till bilparken hos dem som passerar daghemmen på morgnarna när man lämnar barnen, kan man konstatera att det ofta är bilmodeller av senare årgång. Skillnaden är väl att det är lånade pengar som man har. Jag tror också att det är de som verkligen behöver ha stöd och hjälp idag, det är den utsatta gruppen. Det är bra om man gör en analys av det här. Sedan ser vi också i samband med detta att lagstiftningen om servicesedlar blir klar, det står att den ska inledas 2013. Det uppskattar vi och ser fram emot.

    Välfärdspatienterna kan också ges möjlighet till privata alternativ, det kan vara bra både för kunderna och för de anställda. Här finns en unik öppning för kvinnligt företagande. Inom vårdsektorn arbetar fortfarande huvudsakligen kvinnor. För den skull så anser vi att välfärdspatienterna även i framtiden till stora delar ska skötas i samhällets regi.

    Vi vill också att tredje sektorn ska vara med, som har nämnts här tidigare från ministerns sida. Därför är PAF-medel viktiga. Vi är medvetna om att det inte räcker med servicesedlar eller PAF-medel för att upprätthålla den lagstadgade servicen på sikt om det är så att budgetmedlen minskar och lagstiftningen ålägger kommunerna mer och mer. Där kommer det som vi alla har diskuterat ganska mycket, samarbete.

    Från moderaternas sida är vi öppna för alla alternativ. Vi har valt att inte slå igen dörrarna, att inte utesluta någonting. Det kan bli mindre antal kommuner, kanske bara en kommun. Det kan vara olika grader av behörigheter som kommunerna tar på sig. Det vet vi ingenting om idag, men vi är väldigt måna om att inte slå igen dörrarna innan vi har bestämt och sett vad de utredande grupperna har presenterat för olika förslag till hur kommunstrukturen ska se ut i framtiden. Personligen är jag delvis uppvuxen i Sverige och ser därför Åland som alla utanför landskapet ser på Åland, som ett örike där landsbygden, skärgården och staden hör till alla medborgare, oavsett var man bor, oavsett var man bestämt att det ska finnas en gräns för x antal hundra år sedan.

    Vi har en tendens här i lagtinget att dela upp oss i grupper. Vissa delar upp det i strikta linjedragningar som man gjorde för hundra år sedan, andra vill dela upp det i kvinnor och män, några vill dela upp det i finnar och ålänningar. Det varierar förstås, men jag tror att man ska försöka vara öppen och inte generalisera så hårt i de här sammanhangen.

    Sedan tänkte jag säga några ord om ÅMHM. Vi kan konstatera att den omfattande kritiken som riktades mot myndigheten tidigare har avtagit, dels beroende på att samhället har accepterat att man har regler, man kan inte göra vad som helst med sin mark som man äger. Allmänna värderingar om en hållbar natur måste gå före enskilda intressen ibland. Största orsaken till att man har funnit sig till rätta i sin roll är att man har smidigare kundkontakt, man känner till var problemen brukar dyka upp och undviker onödig friktion genom att informera och ge råd.

    Även lagstiftningen har anpassat sig till den onödiga byråkratin. Där upplever vi från social- och miljöutskottet, där jag har suttit en tid, att man är väldigt mån från ÅMHM:s personal att framföra synpunkter på lagen när det kan bli onödig byråkrati och det kan ställa till problem i kontakten med deras kunder. Vi kommer ihåg några pinnar och en sten som var i ett dike, den typen av skämt som figurerade i pressen, kommer man att undvika i fortsättningen.

    Det är också så att man behöver ha en översyn av tobakslagen i samband med ÅMHM. Som lagstiftningen är i idag är det bara ÅMHM som kan använda vissa paragrafer till åtal. Det har antagligen att göra med någon konstruktion som hade att göra med om snusförsäljningen skulle tillåtas här på Åland.

     

    Från 2014 tänker man överföra övervakningen av sociala sektorn till ÅMHM och det är bra. Dels har ÅMHM en tradition att genomföra det här och den sociala avvägningen bör få tid och resurser. När det gäller lagstiftnings- och tillämpningsdirektiv på det här området har vi för närvarande en sämre sits på Åland som åländska medborgare i och med att vi inte har samma tillämpningsdirektiv som tidigare.

    Kritiken har minskat, men om det beror på att tjänstemännen har ledsnat att kritisera eller om det fungerar bättre så vågar jag inte säga, men det är inte lika mycket kritik som tidigare. Jag ser också fram emot att det ska anställas en samordnare som ska bli som en spindel i nätet och som Folkhälsan kommer att hålla i. 2013 kommer det att startas upp. För min del har jag gärna sett att landskapet skulle vara huvudman, men som det ser ut just nu är det Folkhälsan som kommer att driva det. Jag hoppas att det blir så bra som det ser ut nu på planen. Tack!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Ledamot Åke Mattsson talade om servicesedlar och jag är lite intresserad av hur resonemanget förs inom moderaterna. Det är lite svårt att veta vad man riktigt avser, konkret. Det nämns som en lösning på något problem. Jag skulle gärna se en närmare konkretisering och också hur sedlarna ska finansieras. Jag uppfattar att man tror att det här är ett sätt att spara in pengar inom den offentliga sektorn.

    Ltl Åke Mattson, replik

    Fru talman! Det är väl både och. Som jag nämnde här är det ett sätt att öka företagandet också bland kvinnorna på Åland. Sedan kan man sätta igång en verksamhet, men för att tillämpa det så har vi en rikslagstiftning för servicesedlar. Vi borde ha samma förutsättningar att använda det som man har i riket för att få igång privatföretagandet. Det ska vara ett alternativ. I tandvården t.ex., inom barndagvården och annat kan man erbjuda servicesedlar på olika sätt. Det är den visionen som vi har. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Talman! Det gläder mig att få höra så många positiva ord om just myndigheten ÅMHM, som annars ofta är i blåsväder. Från myndighetens sida vill man också att det ska upplevas enkelt och behändigt att få sin service och sina tillstånd osv. Nu har vi tillsatt en arbetsgrupp, en förenklingsgrupp, som ska se över ÅMHM:s lagstiftning och se var vi kan göra förbättringar och förtydliganden. Det är ofta detta det handlar om. Man upplever hos myndigheten men också ute i näringslivet och på näringsavdelningen, miljöbyrån, att det är bekymmer. Denna förenklingsgrupp ska komma med sin rapport under våren 2013. Sedan ska det leda till lagstiftningsåtgärder.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack fru talman! I årsberättelsen från ÅMHM för 2011 kan man konstatera att det har gjorts en analys av myndigheten av ett rikssvenskt företag, där man har fått många positiva omdömen med beaktande av hur mycket uppgifter de har i förhållande till liknande myndigheter på andra områden. Nu blir det i och för sig ytterligare lite till, men de börjar kunna hantera det här ganska bra. Nu har man haft lite mer tid så man kan utveckla det ytterligare. Det är ganska tillfredsställande. Jag tror också att man från företagarnas sida ser att det är en tillgång att ÅMHM har sin övervakning, så att alla har samma konkurrensförutsättningar. Ingen kan fuska. Genom att bryta mot lagen kan man inte konkurrera ut andra. Som det ser ut nu är det relativt bra idag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Fru talman! Kollegan Åke Mattsson efterlyser servicesedlar inom omsorgen, kanske hälso- och sjukvården och möjligen inom andra kommunala och landskapsaktiviteter. Frågan behandlades rätt ingående så sent som i våras och då fällde en stor majoritet av lagtinget min motion i ämnet, som inte är min, den går i mitt namn, men det är de privata producenterna som efterlyser en reform inom området, i stil med de skäl som vi nyss hörde. Så är det i vår omgivning och det ökar valfriheten. Jag får det inte att gå ihop. Kollegan var med och fällde det som han efterlyser.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack fru talman! Jag konstaterade att det var med i årets budgetskrivningar, att man ska starta arbetet med servicesedlar. Efter vad jag uppfattade var det ett positivt förkastande, det var inte så att man ifrågasatte att motionen var felaktig utan det var redan på gång. Det är ganska uppenbart att det finns krafter inom moderata partiet som gärna hade sett att det här hade varit igång för länge sedan, som driver frågan ganska hårt också. Anledningen till förkastandet var inte att man ifrågasatte motionens intention, det var redan igångsatt, det låg i tunneln.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Carita Nylund

    Fru talman! Jag noterar att det är lite glest i bänkarna och det är synd när vi debatterar den del av budgeten som sväljer mest pengar och som folk brukar ha mest åsikter om. Kanske folk lyssnar på annat håll.

    Att på fem minuter kommentera budgeten för hela social- och miljöförvaltningen är en utmaning. Dock får man säga att utmaningen att genomföra sparåtgärder inom samma sektor ändå är att betrakta som en något större utmaning. Jag ska göra mitt bästa för att sammanfatta min syn på detta områdes budget.

    En mening i budgetmotiveringarna fångade min uppmärksamhet ”Landskapsregeringens mål med socialpolitiken är alla människors lika rätt till trygghet under livets alla skeden.” Det är en viktig grundtanke som jag hoppas ska följa till finans- och näringsutskottet i deras arbete med budgeten. Det är viktigt att, när man gör inbesparingar på det område som så många av oss har som ledord i vårt politiska arbete, alltid ställa konsekvenserna av inbesparingsbeslut mot den ekonomiska nyttan det ger. Det har varit en utmaning, bl.a. i ÅHS-budgeten, vilket jag återkommer till senare i mitt anförande.

    Fru talman!  Jag noterar med glädje att två av mina personliga val- och hjärtefrågor finns nämnda i budgeten. Den ena gäller ambitionen att använda sig av barnkonsekvensanalyser (BKA) som rutin i socialförvaltningens beslutsgång. Barnkonventionen, som beskriver barns rättigheter, är enligt mig ett av de viktigaste styrdokument som producerats sen Moses fick sina stenkakor. Barnkonventionen borde vara vägledande inom alla beslut som tas på landskapsnivå och social- och miljöförvaltningens beslut att använda sig av det här är ett viktigt steg i det arbetet.

    Barnkonsekvensanalys är ett enkelt använt, kostnadseffektivt verktyg för att försäkra sig om att man alltid, i alla beslut, ser till barns bästa. Jag hoppas att social- och miljöförvaltningens goda exempel ska inspirera övriga enheter att göra likadant och använda sig av det här verktyget för att säkerställa att barns rättigheter beaktas i alla beslut som tas på landskapsnivå.

    Fru talman! Den andra hjärtefrågan för mig handlar förstås om koordinering av de förebyggande åtgärderna i landskapet, när det gäller alkohol-, tobak- och narkotikafrågor. Jag vill poängtera att drogsituationen på Åland ska tas på stort allvar. Jag tror också att det finns en stor samsyn här i salen när det gäller vikten av att jobba aktivt och effektivt för att minska användningen av illegala droger på Åland.

    På Åland görs väldigt många insatser inom det främjande och förebyggande området, både på landskapsnivå, kommunalnivå och inte att förglömma, den tredje sektorn. Det är tyvärr svårt att få en överskådlig bild av arbetet och jag befarar att man många gånger jobbar parallellt med saker på olika håll. Samarbetet och samordningen kunde vara större på det här området, det vet vi, för att utnyttja de resurser och det engagemang som finns tillhands på ett optimalt sätt. Man har kommit långt i planeringen av en koordinator av de här frågorna och förhoppningsvis ser vi redan under 2013 resultatet av det arbetet.

    Förverkligandet av det alkohol- och narkotikapolitiskaprogrammet är också en viktig del i drogarbetet. Gruppen för ANP-programmet, som vi kallar det här, tar sin uppgift på stort allvar och jobbar med ett program som har potential att bli mer än den hyllvärmare många handlingsprogram tyvärr tenderar att bli. Programmet är tänkt att tas i bruk 2013, vilket är synnerligen viktigt att prioritera.

    Den utredning av drogsituationen på Åland som ledamot Anders Eriksson nämnde i ett tidigare anförande, finns bland annat i obundnas valprogram och har också begärts från tredje sektorn under en längre tid, så där är vi eniga. Det är något som också förts fram i diskussionerna som förts i gruppen för handlingsprogrammet.

    Fru talman! Några ord till sist angående ÅHS. Som vi har hört tidigare i debatten, sväljer ÅHS en stor del av landskapsbudgeten med utgifter på 85,4 miljoner och inkomster på 7,4. Att spara pengar i en organisation vars största tillgång är personalen och dess kompetens, är oerhört svårt, utan att försämra den vård man erbjuder. ÅHS har, som synes bl.a. i budgeten, antagit prioriteringsgrupper för att säkerställa att de som behöver vård bäst, ska få den först.

    En ledstjärna när det gäller inbesparingar här måste vara att inte försämra vårdkvaliteten på den vård man erbjuder. I enlighet med det har man redan nu beslutat om indragningar av vissa operativa tjänster i den s.k. prioriteringsgruppen 4. Andra åtgärder har också beslutats redan, t.ex. minskande av öppethållningstider och en del centralisering av verksamhet.

    Jag nämnde tidigare att det är viktigt att ställa konsekvenserna av ett beslut, mot den ekonomiska vinningen. I egenskap av ledamot i styrelsen för ÅHS har jag varit oense med resten av styrelsen i ett sådant centraliseringsbeslut, nämligen det gällande flytten av den psykiatriska rehabiliteringsmottagningen, från nuvarande lokaler i centrum, till sjukhuset. Jag befarar att det kommer att få större konsekvenser för de klienter som berörs än vad som kan motiveras med den ekonomiska inbesparingen.

    Fru talman! Ett verktyg vi har tillhands när det gäller att balansera budgeten i ÅHS, är avgifterna. Att höja avgifterna är inget självändamål, vi vill inte tjäna pengar på sjuka människor, men en avgiftshöjning är nödvändig om vi ska ha någon som helst chans att hålla oss inom ram. Avgiftshöjningens genomförande är något som utskottet gärna får titta närmare på och konsekvensanalysera.

    Den inbesparing på ÅHS-budgeten som Ålands framtid motionerar om, har jag svårt att ta på allvar. Att reducera hela hälso- och sjukvården till sifferstaplar känns inte ansvarsfullt. Ledamot Eriksson, som tyvärr inte är här nu, påpekade tidigare att det är svårt att hitta underlag för att ge förslag, men man har uppenbarligen hittat tillräckligt med underlag för att se luft i budgeten. Jag skulle gärna vilja ha svar på var man anser att den luften finns? Det skulle vara av största vikt att höra inom vilket område inom ÅHS Ålands framtid anser att det finns för mycket pengar.

    Tvärtemot en inbesparing, en utveckling av hälso- och sjukvården är något jag hoppas på. I det hälsopolitiska programmet för Åland 2010-2020 kan man läsa ”Att främja hälsa och förebygga ohälsa är en kostnadseffektiv verksamhet jämfört med att behandla och vårda sjuka människor. Såväl den nationella som internationella hälsopolitiken lyfter i allt större utsträckning fram den hälsofrämjande inriktningen. Detta innebär att samhällets insatser i allt högre grad, fokuserar på faktorer som främjar hälsa snarare än att identifiera risker för sjukdom och ohälsa.” Jag hoppas kunna vara med och utveckla ÅHS till ett hälsofrämjande sjukhus, vilket inte bara kommer att spara pengar i längden, utan även mänskor lidande.

    Fru talman! Jag har inte ens hunnit nämna miljövården, och den för Åland så otroligt viktiga vattenvården. Det ska inte tolkas som att dessa frågor är oviktiga för den obundna gruppen eller att de ska prioriteras bort, tvärtom. Vi önskar att ett hållbart förhållningssätt ska finnas med i alla delar av budgetarbetet och hoppas att utskottet ska ha den bakom örat i sin behandling av budgeten. Jag vill med de orden önska utskottet lycka till i det fortsatta budgetarbetet.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Det begärdes specifikationer på var Ålands framtid vill spara i ÅHS. Vi funderade mycket när vi såg budgeten att hur ska man lägga förslagen när utvecklingen av budgeten har gått till det att mindre och mindre detaljer faktiskt finns kvar i budgeten. Vi såg det som ganska logiskt och tittade på de stora ramarna istället för att diskutera de små detaljerna. Vi kommer med ett helhetsförslag, vi diskuterar ramarna. Vi är övertygade om att vi kan spara en procent på sjukvården om man lyckades spara in 32 procent i Reykjavik på sjukvården utan att den försämrades avsevärt. Det finns i alla organisationer en viss luft och den går att hitta om bara viljan finns. Därför anser vi att det är möjligt att spara in en procent som det faktiskt handlar om också i den åländska sjukvården.

    Ltl Carita Nylund, replik

    Tack fru talman! Jo, det är just det här som är märkligt, man tycker sig ha sett luften och har belägg för det, men kan inte säga var den finns. Det är lite orättvist att jämföra Island och Åland här, vi har en väldigt god ekonomi jämförelsevis. Jag har inte sett undersökningarna, men ledamot Jonsson påstår att man inte skulle ha försämrat sjukvården med de här inbesparingarna. Jag tar tacksamt emot information om det senare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Skulle Ålands framtid vara populister som vissa andra partier brukar vara när de lägger sina motioner skulle vi inte ha brytt oss om att lägga sparbeting på ÅHS utan vi skulle ha lyft fram det. Det kanske är populistiskt. Nu har vi gjort så att vi har lagt en sparbudget för landskapsregeringen och ÅHS styrelse har tittat på möjligheterna, vad kan man göra i organisationen för att förbättra. Alla företag och alla andra verksamheter som inte går ekonomiskt rätt igenom får sparbeting. Nog är det märkligt att så fort man vidrör ÅHS och den verksamheten ska det inte gå. Det är det här som gör att ÅHS budget växer hela tiden och aldrig blir det stopp på den. Populister är inte vad vi är ute efter, utan vi är ute efter att se möjligheterna och spara pengar.

    Ltl Carita Nylund, replik

    Tack fru talman! Jag vill först förtydliga att jag inte har kallat er populister i den här debatten. Det hänförs nog till någon annan. Av de sparbeting som Ålands framtid har motionerat om kan man notera att man vill lägga 500 000 på näringslivet. Om de 500 000 ska tas från ÅHS kan man diskutera om det är helt okey.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Axel Jonsson

    Fru talman! Det är roligt när debatten hettar till lite, det har tyvärr varit endast undantagsvis de här dagarna. Jag tänker inte gå in på ÅHS och den debatt som startades nyligen utan tänker fokusera på miljö och hållbar utveckling. Min fråga till kollegerna idag är vad som hände med att sätta fokus på miljön. Bli inte oroliga, det kommer.

    Luften kanske lite gick ur oss alla när världen misslyckades i Köpenhamnsförhandlingarna COP 15, år 2009. Åtminstone känner jag det. Man ska kanske ändå inte glömma att världen då till största delen faktiskt enades om att två grader är taket för vad vi kan öka temperaturen. Världsbankens rapport om en fyra grader här presenteras vid ett flertal tillfällen i debatten. Konsekvenserna av fyra grader innebär inte bara översvämningar och andra kortsiktiga effekter utan det innebär bl.a. att medelhavsområdet och södra och mellersta USA förmodligen blir obeboeliga under 2200-talet. Man ska göra ett nytt försök i Qatar, när man inleder COP 18 konferensen där. Vi får hoppas på bättre resultat och mera optimism kanske.

    Det som ändå är talande för det här är miljöpolitiken och hållbarhetspolitiken inte är någonting som vi gör för oss själva. Det är någonting som vi gör för kommande generationer. Det var synd att deltagandet från övriga lagtingskollegor var så svalt i måndagskväll när Ålands Framtid och fyra dussin andra intresserade ålänningar diskuterade klimatet med tidigare TV-meteorologen Pär Holmgren. Han menade att orsaken till att vi har blivit sämre på att göra konkreta framsteg på hållbarhetsfronten, beror just på att vi har svårare att relatera till de effekter och problem som kommer att drabba oss eller att problemen kanske inte drabbar oss utan kommande generationer. Kanske inte ens våra barn och barnbarn i så stor utsträckning utan mera övriga delar av världen. Här är det faktiskt så att vi förmodligen får bättre skördar och ledamot Sundback kanske kan bidra med att göra Torggatan mera levande när värmen tilltar. Det är ganska talande för problematiken. I slutet av nittiotalet hade man mycket lättare att göra framsteg för då var det frågor om ozonlagret. Vi här uppe i norr var de som skulle drabbas hårdast av effekterna av att ozonlagret tunnades ut. Det var vi som skulle få ta den smällen. Då var vi också mycket duktigare på att driva på frågorna. Det var ett mycket intressant perspektiv som kom fram i måndags. Det visar också att bara den politiska viljan finns så går det att förändra. Det är viktigt att komma ihåg. Vi kanske måste försöka göra det trots att vi inte drabbas själva i så stor utsträckning.

    Det jag ofta brukar tänka på när man funderar över miljöarbetet är det resultat som presenterades av tankesmedjan 2007. Där fanns många jättegoda tankar och idéer. Det finns flera här i salen som var med i det arbetet och kom till det resultat man kom till. Det handlade mest om att spåna fram idéer och alternativa vägar för Åland att gå framåt.

    -          Att gå mot ett grönt Åland i ett blått östersjön. Många av de tankar som togs upp där har stannat av och dött ut. Jag vill exemplifiera lite kort med några.

    -          Försäljning av åländska produkter under ett gemensamt åländskt varumärke på Arlanda och Vanda kunde mycket väl vara ekologiska jordbruksprodukter eller annat lokalproducerat på Åland, inte enbart kanske miljöklassade produkter, men det var en bra idé.

    -          Ett vätgasdrivet fartygsexperiment diskuterades.

    -          Vårdö. Ett grönt Vårdö i ett blått Östersjön. En kommun tar ett hundraprocentigt grönt ansvar och blir förebild för andra kommuner. Det kanske inte behöver vara just Vårdö, men en åländsk hållbar kommun skulle vara ett ypperligt föredöme.

    -          En affärsplan för en totalomläggning till ekologiskt jordbruk är också en fråga som socialdemokraterna drev hårt inför valet, men som nu har tystnat i debatten. En affärsplan och teknisk analys för utbyggnad av vindkraft.

    -          Åland, elbilarnas förlovade land. Vilka är hindren, vilka är möjligheterna? Affärsplan för grön turism.

    De här är bara exempel. Många av dessa saknar jag i debatten idag. Vi diskuterar inte de konkreta åtgärderna på samma sätt som de gjorde förut. Trots att jag själv under året har suttit med i den parlamentariska kommitté som arbetat med att ta fram ett förslag till en helhetsplan för ett hållbart Åland och ser det som oerhört relevant att man har en långsiktig strategi i hållbarhetsarbetet, är jag ändå den första att poängtera att vi inte får låta det arbetet ta alltför mycket fokus, vi måste komma vidare med de konkreta åtgärderna också. Det är trots allt det som det hela handlar om.

    Vi kan kanske inte förutspå framtiden längre än fem år framöver och då är det dumt att stirra oss blinda på långsiktiga strategier. Vi vet att vi gör misstag hur vi än gör. Vi kommer att göra felaktiga satsningar. Därför är det viktigt att vi kommer framåt på det konkreta planet. Här har jag samma oro som liberalerna uttryckte kring kortruttsarbetet. Vi kan inte utreda och utreda i all oändlighet utan någonstans måste vi börja. Det är viktigt att vi gör det nu med tanke på våra barn och våra barnbarn.

    Jag blev därför uppriktigt ledsen när ministern lyfte fram vatten och avlopp, som exempel på landskapsregeringens miljöpolitik. För precis som ltl Sjögren lyfte fram är det fruktansvärt lågt av landskapsregeringen att i debatten lyfta fram avlopplagstiftningen som en triumf, när man samtidigt i praktiken stänger fast plånboken för att få till slutklämmen på omställningen av avloppet. Det är ju verkligen att slå sig för bröstet och köra baklänges in i framtiden.

    I Ålands framtids valprogram skrev vi två korta konkreta grejer som jag tror att de flesta av er som är kvar i salen ställer upp på. ”På Åland ska vi plocka pengar ur luften och köra med hjärtat i tanken”. Vindkraft och elbilar tror vi att är framtiden och därför lade vi också en motion om nettodebitering för en vecka sedan. Det är fina paroller, men vi kommer ingen vart enbart med dem. Jag är därför lite besviken över att de konkreta åtgärderna saknas i budgeten. Vi ska också ta till oss här i salen av det som kom fram under vår hållbarhetsutbildning med tanke på framtiden. Hållbar utveckling handlar faktiskt inte bara om att öka kostnader utan det handlar om att undvika framtidens kostnader. Hållbarheten kommer att bli alltmer ovanlig i framtiden om utvecklingen fortsätter. Vi vet att oljan håller på att ta slut t.ex. och kan man då styra över samhället i en annan riktning kommer vi att vara dem som tjänar pengar på det här.

    Fru talman! Låt oss leva upp till detta. Tack!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Låt oss leva upp till det, ledamot Jonsson. Vi ska göra konkreta åtgärder, det är det som gäller. Vi vill minska på koldioxidutsläppen för att förminska växthuseffekten. Då är det förvånande och lite nedslående och jag blir sorgsen när ledamot Axel Jonsson vill försämra kollektivtrafiken i staden. Det går bra att snacka om hur andra ska göra det, men man måste faktiskt nog själv leva lite som man lär, om det ska vara trovärdigt.

    Talmannen

    Talmannen vill påminna om att vi behandlar landskapets budget.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Jag tänker inte diskutera stadspolitik här i salen, det får stå för ledamot Sundback, men däremot tänker jag ta passningen kring kollektivtrafik på Åland. Där har vi mycket som vi kan göra, dagens kollektivtrafik är inte en hållbarhetssatsning. Ska man satsa på kollektivtrafik måste man göra det fullt ut, man kan inte göra det halvhjärtat. Jag går vidare till nästa replik, tack.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Nå, nå, nå ledamot Jonsson, den åländska miljöpolitiken handlar om betydligt mycket mer än avlopp, men jag ville lyfta just den frågan eftersom det är så lätt att säga att alla andra ska göra, vad våra fiskodlare ska göra, vad våra jordbrukare ska ha för pålagor osv. Det är långt ifrån alla av de 13 000 enskilda hushåll, som har godkända avloppslösningar i dag. Det vill jag uppmärksamma, man måste gå till sig själv och se vad jag kan göra för den åländska vattenmiljön. Jag kommer att i ett ytterligare anförande berätta mer om vad som pågår, men det här är viktigt. Det är så lätt att säga vad andra ska göra, men att göra något själv också och ta de kostnaderna, det tycks vara svårare.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Ja, jag tror inte att man kommer framåt om man drar bort pengarna för att ställa om avloppet. Det är definitivt inget som bidrar till att hushållen kommer att ställa om. Jag tror däremot enbart på ekonomiska incitament för att ställa om samhället i en grönare riktning. Därför är det helt fel väg att gå att här i debatten stå och lyfta fram avloppet som någonting viktigt och ta upp det som ett exempel i ministerns huvudanförande och sedan i praktiken, i siffrorna, i verkligheten drar man bort pengarna för att kunna ställa om avloppen. Nja, det är inte konsekvent, det är bara ful retorik.  

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Göte Winé

    Fru talman! Här kommer nu mitt anförande kring den sociala avdelningen. Ett av det stora önskemålet vid valet var en samordning kring drogfrågorna. Nu står det på sid 93 i budgeten ”Inom ramen för anslaget finansieras även bidrag för funktion som drogsamordnare”. Fru talman! Äntligen kan man säga. Det är nu ungefär fyra år sedan förra samordnaren för projektet ”Rensa Åland” sades upp. Det är ett projekt som de som jobbar med missbruksfrågor frågar efter. Eftersom jag var en av initiativtagarna till projektet ”Rensa Åland” så är jag glad att man från de som jobbar med frågorna idag frågar efter liknande projekt. I valet för drygt ett år sen så diskuterades det och efterfrågades en drogsamordnare. Nu söker Folkhälsan pengar för Projekt Nolltolerans till droger.

    Projektet Nolltolerans är en drogsamordning som jag ser det. Projektet skall jobba med

    – med upplysning till allmänheten

    – sammanställa vilka organisationer som idag arbetar drogförebyggande inom landskapet Åland

    – se över vad de olika organisationerna som jobbar inom det området gör

    – mot vilken ålderskategori jobbar man och framför allt, vi har många som jobbar, men vilka metoder använder vi. Vilka arbetsmetoder är de framgångsrika och vilka är de mindre framgångsrika. Det här tangerar också lite den diskussionen som jag hade om utbildning. Man kommer också att jobba tillsammans med kommunerna och ha en översyn av kommunernas drogfrämjande arbete.

    Varför gör nu tredje sektorn det här och inte att man har tjänsten inom landskapet? Jag anser att man nu måste börja se vad landskapets uppgift är och vad skall andra utföra. Vi säger fort att ”det kan landskapet göra” och det där ska vi göra. Vi får inte glömma att landskapet har det övergripande ansvaret och tillsynen. Det är jätteviktigt.

    Fru talman! Många vill idag att det skall vara lätt att få vård och det kan man säga att det är. Vad jag har förstått så är det ingen lång kö och det tar inte lång tid att få komma till behandling. Däremot har vi inte verktygen, det är ett av våra dilemman. Det vi måste jobba med är attityderna till alkoholen, attityderna till tobaken, men framför allt attityderna till narkotika. Jag läste en uppsats som en åländsk tjej hade skrivit när hon studerade och tittade på åländska ungdomars attityder till narkotika. Det ingen fin läsning. Åländska ungdomar i högstadieåldern känner fler som har testat, känner fler som vet var man får tag i narkotikan. Det är jätteviktigt att projektet ser på attityderna.

    Fru talman! Jag vill lite byta spår, men håller mig fortfarande inom avdelningen. Jag håller till viss del med ledamot Sjögren som igår sade att det borde ha gjorts en utvärdering av landskapsandelssystemet. Jag kan i viss mån hålla med. Man måste se på ett kostnadstak inom vissa områden. Hur mycket ska kommunerna klara av med vissa saker? Här borde man se hur man kan gynna eller ha särskilda understöd och stöda kommuner med oskäligt hög kostnader inom handikappservicen. Jag har alltid varit för att kommuner ska ta ansvar för sina egna kostnader. Idag så kompenserar vi kommunerna i stort sett helt för specialomsorgen, barnskyddet, missbrukarvården, men man borde också se om kostnaderna blir oskäligt höga även inom handikappservicen. Jag har hört att det har dragits ner och landskapsandelarna minskat. Vissa tycker synd om sin kommun och de tvingas höja skatteprocenten. Man har redan idag en ganska bra ekonomi men landskapsandelarna gör det sämre, här måste vi se vad vi kan göra för att hjälpa enskilda invånare som kan drabbas i kommunen. Här är handikappservicen en sak som jag gärna hade velat att man ska titta på, jag hade gärna varit med om man hade försökt komplettera. Jag brukar försöka hålla mig inom tidsramen och jag ser att jag inte har gått över ännu, men jag bryter här.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! Det här projektet är behjärtansvärt som kommer att startas upp från Folkhälsan. För min del tror jag att det hade varit bättre att landskapet hade hållit i det, men jag ser med tillförsikt fram emot detta. När jag sett planerna verkar det bli bra. När man pratar om fakta, hur många som använder narkotika osv. och hur det ser ut i landskapet är det alltid så att det har blivit värre, det går ner i åldrarna. Jag har hållit på med det här sedan 1982, då var jag med i den första gruppen. Det är ganska relevant att man borde lyfta in i debatten också den här undersökningen ”Hälsa i skolan” som gjordes 2011. Enligt den är det mer än hälften färre i årskurs nio på Åland som har provat narkotika än i fastlandet och siffrorna går hela tiden neråt. Vi har en positiv trend. Man måste lyfta fram det positiva i det här sammanhanget också. Man behöver inte alltid vara negativ, att det bara blir besvärligare, att det bara är mörkt osv. Det ser bra ut också.

    Ltl Göte Winé, replik

    Fru talman! Fördelen med att det inte är landskapet är att man kan hjälpa till med det operativa. Det är synd att ltl Mattsson går ut, men jag nämnde inte att det har gått ner i åldrarna, för jag är lika allergisk mot det som ledamot Mattsson. Däremot så hänvisade jag till en undersökning där man sade att synen bland ungdomar är mer tillåtande mot narkotika idag och då måste vi ta det på allvar. Stämmer det så är det oroväckande. Ledamot Mattsson och jag var för mindre än ett år sedan och lyssnade på en föreläsning i Kyrkby högstadieskola där vi fick bekräftat samma sak. Det gör mig orolig, då måste vi se vad vi kan göra där. Jo, satsa på attitydarbetet. Det tror jag inte att landskapet ska hålla på med det och därför ser jag en fördel med att man kan styra upp det om det är ute i tredje sektorn.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! ÅHS är en institution som alla kommer i kontakt med på ett eller annat sätt och hälso- och sjukvården är det politikområde som medborgarna och våra väljare har många synpunkter på och som man vill att vi ska sköta på ett bra sätt. Den åländska hälso- och sjukvården är både omfattande och på en mycket hög nivå, beaktande av befolkningsunderlaget. Vi har en omfattande specialsjukvård och vi har också mycket primärvård.

    Det som har skett de senaste åren är att de läkarvakanser som har funnits i stort sett nu är besatta, dvs. vi har ett väldigt stort utbud av läkartjänster, t.o.m. inom psykiatrin har vi mycket bra läkarspecialister. Jag hörde en person berätta att i Österbotten på deras sjukhus har man inte en enda kompetent psykiatriker. Man får hela tiden köpa in tjänster. Vi vet alla, att köpa in stafettläkartjänster är både dyrt och det är inte heller tillfredsställande ur patienternas synvinkel för de läkarna har inte samma kontinuerliga vårdkontakt som de som är fast anställda och jobbar inom organisationen.

    Det här att vi har så många tjänster besatta gör att våra kostnader är betydligt högre än tidigare år. Det andra som påverkar ekonomin kraftigt under 2012 är de minskade Gullåsen-avgifterna. Det är en oro som har uppgivits, oron för att det blir svårt att hålla budgeten för 2012 är väl motiverad och relevant. Nu vet vi inte riktigt hur det går, styrelsen har gjort vissa ansträngningar och tagit inbesparingsåtgärder som har påverkat i viss mån, men som alla förstår i en sådan här stor organisation och när det gäller så stora belopp så är tidsfaktorn ganska viktig. Det är klart att man kan göra drastiska beslut, men det vill ingen inom ÅHS styrelse för då skulle de naturligtvis påverka vårdkvaliteten i en riktning som jag inte tror att någon önskar sig.

    Ledamot Brage Eklund uttryckte en viss förtvivlan över att det aldrig sparades inom den här organisationen. Jag kan nog säga att den styrelse som sitter nu och den ledningsgrupp som finns har en helt ny syn på det här och en vilja att se över kostnadsutvecklingen.

    I budgeten kan man också läsa att för 2013 blir omstruktureringen omfattande. Om vi ska kunna hålla de kommande ramarna måste det vara runt 4-5 procent som ska skäras ned. Det är ett högt ställt mål och det är inte säkert att vi når det, men det finns möjligheter, kanske inte på så här kort tid, men vi ska naturligtvis sträva till att hålla ramarna.

    Som alla vet så är det en organisation där det är personalen som kostar. Det finns inte så hemskt mycket att skära som inte skulle påverka vården. Man kan se att vi har ganska spridd verksamhet ute i regionerna och dagkliniken som också har nämnts. Det finns väl ingen som tycker att det är någon åtgärd, indragningen av dagkliniken, som är bra, men man måste ändå komma ihåg att det innebär 80 000 i hyreskostnader som vi skär bort. Då har vi lediga utrymmen inom psykiatriska avdelningen som kan utnyttjas för det här syftet. Dessutom finns det en hel del service på den psykiatriska enheten som de som besöker dagkliniken på ett helt annat sätt kommer att ha tillgång till.

    Det att styrelsen ganska tidigt beslöt det här verksamhetsåret att stänga hälsocentralens öppning på fredagarna i Godby är en annan åtgärd som naturligtvis inte var omtyckt, men den gav i sin tur en effekt som var positiv, dvs. det frigjordes resurser för hemsjukvården. Det är så att om man är lyckosam med nedskärningarna så kan vi komma åt det som många tycker, dvs. att vi för samma pengar kan ge mera vård.

    Just nu är ÅHS inne i en intressant process, det ska anställas en ny hälso- och sjukvårdsdirektör och vi ska också besätta en av de ledande tjänsterna, dvs. chefläkartjänsten. Efter att ha jobbat en ganska kort tid i den här organisationen kan man se att det krävs fortsättningsvis ganska stora förändringar för att få verksamheten kostnadseffektiv och styrd på ett sätt så att alla drar åt samma håll. Det är därför en viktig fråga att hitta en direktör för den här organisationen som kan bidra till att vi får en mer effektiv förvaltning, vi får bättre kommunikation både uppåt och nedåt i organisationen och vi får ekonomiska kontrollsystem som gör att pengarna verkligen används på ett effektivt sätt. Vi har många bra sökanden till direktörstjänsten och för min del tror jag nog att vi kommer att komma fram till ett gott resultat.

    Fru talman! Jag tänkte fortsätta lite ännu. Det är frågan om geriatriska kliniken, eller det vi kallar populärt Gullåsen. Det är en stor strukturförändring för ÅHS med den här geriatriska kliniken. Den är på något vis belysande för hela sjukvården, den förändring och de prioriteringar som kommer att göras i framtiden. Det visar sig nämligen att alltmer sjukvård kan bedrivas mer effektivt så att vårdtiderna kortas ner. Det är kanske de som har multisjukdomar av olika slag som kommer att ligga längre tider på sjukhus, annars kommer vårdtiderna att dras ner ganska mycket. Det här kommer att förändra hela sjukvården under den kommande framtiden. Vi har bara börjat dessa diskussioner och det ska bli mycket spännande att föra dem med en ny hälso- och sjukvårdsdirektör och chefläkare.

    Vad gäller den geriatriska kliniken har det många gånger diskuterats att det har effekter för kommunerna. Indragningen av Gullåsen har liberalerna framfört synpunkter om. Jag måste faktiskt säga att jag inte förstår, jag skulle vara glad om någon av representanterna från partiet kunde redogöra för den oro man känner för kommunernas ekonomi med tanke på de äldres behov när de flyttas till hemkommunerna.

    Minister Carina Aaltonen

    Fru talman! Jag vill inleda med att anföra en rättelse till den röda budgetboken, nämligen under moment 45.56.62 Främjande av avfallshanteringen. I omställningsbudgeten angavs det här vara ett reservationsanslag och det borde det också vara i 2013 års budget. Det innebär att 170 000 för täckning av kommunala deponier också kan användas under kommande fyra år, men sedan är det slut. De finns tillgängliga 2013 och framåt, men de kommuner som känner på sig att man inte har gjort sin sluttäckning av sin deponi bör passa på och göra det nu.

    Jag vill sedan gå in på de frågeställningar som har kommit upp under debatten så här långt. Det var bl.a. ledamot Katrin Sjögren som tog upp närståendevårdarnas situation. Visst, det är så, det arbete som görs av närståendevårdarna är oerhört viktigt, men att landskapsregeringen ska börja kartlägga deras livssituation och behov av stöd och deras fysiska och mentala hälsa tror jag att är att gå lite för långt.

    Däremot har det gjorts en kartläggning, en enkät har skickats ut av landskapsregeringens socialvårdsbyrå till alla kommuner på Åland samt till de 300 närståendevårdare som finns på Åland. De har under hösten fått svara på frågor som rör deras situation, om de har fått avlastning, om de har haft möjlighet till rekreationsledighet, dvs. kortare ledighet, ett dygn. Man har frågat dem om arvoden, mathållning, om serviceplaner finns, om man är nöjd eller missnöjd med sin situation och vilka förbättringar man föreslår. Enkäten kommer att sammanställas så får vi se om det finns förslag på lagstiftningsåtgärder.

    Visst är det så att närståendevårdarna är viktiga och vi måste stöda dem, men att kartlägga deras fysiska och mentala hälsa tror jag inte att vi ska gå in på i det här skedet i alla fall.

    Sedan var det akutens ombyggnad. Nu är det så att läkemedels- och obduktionssalarna byggs det här året och sedan planeras den geriatriska kliniken, det har vi hört tidigare. Det finns helt enkelt inte möjlighet eller resurser att börja med om- och nybyggnation av IVA, dialys och akutvårdsavdelningen. Tyvärr är det så som det ser ut. De finns med i budgeten, men att göra en grundlig utredning under nästa år kommer inte att vara möjlig helt enkelt.

    Beträffande budgetmotion nr 40, som handlar om den ambulerande tandvårdskliniken tycker jag att det börjar bli ganska intressant. De säger från liberalernas sida att den ambulerande tandvårdskliniken ska betjäna äldre personer och också andra äldre som bor på institutioner. Då är frågan om det är alla äldre som är över 65 år på Åland, de är ungefär 5 000, eller är de dem som bor på institutioner, de 156 som finns på institutioner, eller vilka äldre är det som man menar? Man säger i sin motion att det är viktigt att skärgårdsbor inte särbehandlas när det gäller allmän tandvård. När jag går in och tittar på en annan budgetmotion som liberalerna för fram, nämligen den som gäller samhällsservicereformen säger man precis tvärtemot. Då är det väldigt viktigt att landskapsregeringen tar större hänsyn till de olika villkor som gäller för staden, landsbygden och skärgården och där säger man återigen i sin motivering att man måste basera förslagen på regionalpolitiska hänsyn så att Mariehamns stad som centralort samt landsbygden och skärgårdens särskilda villkor beaktas. När det gäller samhällsservicereformen ska man beakta skärgårdens särskilda villkor, men när det gäller hälso- och sjukvården, i synnerhet tandvården, då ska man inte beakta skärgårdsbornas särskilda villkor. Det här rimmar väldigt ojämlikt och kanske inte så konsekvent när man menar på allvar att endast barn och ungdomar och de äldre i skärgården ska få tandvård. Som vi har sett det har det fram till 2010 varit ungefär 12 procent av skärgårdsbefolkningen som har varit till ÅHS ambulerande klinik och det är lite på 200 personer. När den ändå är därute är det möjligt att också ta emot dem, men då måste lagen finnas som vi presenterade förra veckan.

    Jag går vidare till ledamot Cita Nylunds mycket fina anförande och jag tackar för att hon lyfter frågan om barnkonsekvensanalys. Det är någonting som vi måste börja ta på allvar. Jag beklagar däremot att alkohol-, narkotika-, doping-, tobak- och spelpolitiska programmet är försenat, men flera projekt är igångsatta och det kanske är viktigare att vi kommer igång med åtgärder än att det finns ett politiskt dokument. Där har vi drogsamordnare på gång, projekt om ansvarsfull alkoholservering och det var också väldigt fint att vi fick igång en diskussion om sänkt gräns för promillehalt igår.

    Jag vill bara påpeka till ledamot Axel Jonsson att 7,4 miljoner euro till kommunernas utbyggnad av vatten- och avloppsprojekt har satts på de senaste tio åren. Att vi nu har enbart 100 000 euro är beklagligt, men så ser den ekonomiska verkligheten ut. Ålands framtid vill att vi ska spara på social- och miljöavdelningen med 60 000 under nästa år, men det mesta som görs på vår avdelning är lagstadgade uppgifter. Vi har 50 000 euro för allt utredningsarbete på socialvårdsbyrån, handikappråd, förtroenderåd, alkohol- och drogsamordning osv. Det finns inte några överloppspengar, inte ens på miljöbyrån. Den tidigare ministern sade att hon vände på varenda sten när hon lämnade budgeten ifjol till lagtinget. Det har vi också gjort, men vi har hittat på andra sätt. Vi har försökt få med LivePlus-pengar, EU-projekt, som vi kan göra en del satsningar på, också PAF-medel används för Husö-samarbetet. Man måste vara kreativ och påhittig när pengarna inte räcker till. Jag slutar här nu, tack!

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! När det gäller social- och hälsovården ska den vara likvärdig och lika. Det som vi pratar i samhällsservicereformen om är att man ska ta regionala hänsyn till hur kommunerna ligger och beroende på om det är tätort eller glesbygd. Liberalerna säger att man vill prioritera äldre för tandvård och på institutioner. Det har varit mycket oklart vad resurserna räcker till. Det får finans- och näringsutskottet titta lite närmare på. Vi tror fortfarande att det är en bra sak att titta på närståendevårdarnas situation och se hur man kan hjälpa till. Ingalunda är det landskapsregeringen som ska göra det utan ett bra alternativ kunde vara ÅSUB i samarbete med högskolan. Resurserna är små på socialbyrån. Ministern har tur att PAF-medlen ökar, men jag varnar för att bygga upp verksamheten på pengar som kan rasa väldigt snabbt.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Talman! Jag kan inte för min egen del se att det skulle vara någon skillnad på den samhällsservice, på den kommunala service, som ska ges ute i skärgården och när man ska ta större hänsyn till boende därute när det gäller servicen inom den sociala sektorn och att det skulle vara en skillnad när det gäller hälso- och sjukvård och i synnerhet tandvård. Det tar en hel arbetsdag att ta sig t.ex. från Kökar till Mariehamn för att få sina tänder granskade och lagade. Det här gör att människor som har sina arbeten, sina företag ute i skärgården kan fortsätta vara där, kanske komma ifrån sitt arbete en timme, en halv timme och sedan gå tillbaka.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Jag ska försöka hjälpa till att det går att förstå. Samhällsservicestrukturreform talar närmast om administrativa, geografiska, politiska strukturer för i det här fallet regionerna på Åland, som vi brukar indelar i stad, landsbygd och skärgård, alltså geografiska, fysiska förhållanden, medan igen service till medborgarna är en personlig fråga. De här kan under inga omständigheter jämställas med varandra. Vi talade tidigare om tillämpningar av grundlagen 6 § och självstyrelselagen 21 § och det kan förklaras på följande sätt: Diskrimineringsförbudet enligt grundlagen gäller bara fysiska personer, inte juridiska personer.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Jag tror faktiskt att befolkningen i skärgården är intresserad av var de får sin samhällsservice t.ex. sin tandläkarservice. Det är klart att det är bättre om man kan få den i hemknutarna än att man ska sätta sig på färjan och åka många timmar för att komma till en tandläkare i Mariehamn eller i Åbo eller någon annanstans. Det är klart att befolkningen är intresserad av att få sin samhällsservice producerad så nära som möjligt. Det bekräftar också de telefonsamtal som jag har fått den senaste tiden efter liberalernas utspel i den här frågan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack fru talman! Man hör i det oändliga att det inte går att spara på min avdelning, det går inte att spara, vi har vänt och vridit på varenda sten. Ja, så går det i ett samhällsbolag att säga, man behöver inte anstränga sig. I ett privat företag skulle det ha varit tvärtemot. Skär av och spara eller lämna skutan. Sedan har man stått där och varit utan jobb. I den här branschen tycks man få fortsätta utan att ha några krav på sig. När jag tittade på naturvården så har man 183 000 euro i anslag för upprätthållande av kontinuerlig tillsyn och underhåll av landskapets naturreservat inklusive byggnader och anläggningar av dessa. Hur sköts det idag? Kanske det räcker med några betande djur om man skulle ha lite finess och idéer utan att man måste anställa folk som ska gå och sköta allt.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Det fina med den här regeringen är att vi både har lyckats spara och vi har lyckats satsa. När det gäller t.ex. hälso- och sjukvårdsbyrån har vi sparat, men vi har också kunnat få med 20 000 euro som går till utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvården för olika övergripande projekt inom Folkhälsan. Det kan handla t.ex. om borreliaprojekt eller klamydiaprevention. När det gäller naturvården så har vi också i motsats till den föregående regeringen lyckats få in 250 000 euro för inköp av Natura 2000-området. Någonting som vi borde ha gjort redan före 2011. Vi kommer också att titta på EUs LivePlus pengar, som kanske kan vara med och finansiera en del av just Natura 2000-programmen. Vi har sparat, men vi har också hittat andra alternativ på hur man kan få intäkter till avdelningen.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade. Den anförda rättelsen antecknas. Talmannen vill påminna om den rekommenderade tiden om fem minuter. Det finns en tendens att det går över ganska mycket.

    Vtm Roger Jansson

    Fru talman! Det sista påpekandet kom i alldeles rättan tid. Som lagtingsveteran måste jag uttrycka min besvikelse över detta lagting och lagtingskollegerna. Under året har det gång på gång på gång sagts att man borde ges möjlighet att debattera Ålands hälso- och sjukvård. Det borde finnas ett särskilt meddelande om Ålands hälso- och sjukvård. Nu har vi framför oss beställningen från Ålands hälso- och sjukvård från självstyrelsemyndigheterna år 2013. Måhända fem talare av 29 lagtingsledamöter är beredda att ägna sig åt ÅHS.

    Vi har 25,8 procent av den totala budgeten i pengar, det rör ÅHS. Därav är det 41 procent av konsumtionsutgifterna och 36 procent av investeringsutgifterna. Vi har en hälso- och sjukvård i landskapet som är i toppklass. Toppklass i världen! Jag tror att 95 procent av befolkningen håller med om det. Kan det vara orsaken till att det är så lite intresse i lagtinget för Ålands hälso- och sjukvård, att allting är så bra. När det händer någonting så är det fantom och krigsrubriker i pressen om man gör någon liten ändring som berör en person, men sammantaget är det så att vi har en väldigt bra situation.

    Här redogörs nu för i budgeten på sidorna 21-22 och på sidorna 107-114 vad gäller 78 miljoner euro netto. Tio sidor borde man orka läsa här i lagtinget. För övrigt noterar jag på talarlistan när det gäller social- och miljöavdelningen att åtminstone männen i ett visst parti, fyra st av fyra, är intresserade av den här sektorn. Inte så många andra. Å andra sidan är det inte min uppgift som vicetalman att locka med hela lagtinget att ta del av debatten eftersom man ändå hoppas på att komma hem under det här dygnet.

    Sedan till en del av verkligheten ute på ÅHS. Här har sagts att det för 2012 antagligen kommer att bli ett sämre resultat än budgeterat. Man kommer att överskrida nettobudgeten med 2,5 miljoner. Dt fanns en rapport om att inkomsterna låg en miljon under budget, men det kommer till synes att bli mindre. Det fanns en uppgift om att kostnaderna eventuellt kunde bli en och en halv miljon högre än budgeterat. Det kommer också att bli mindre. Det finns en risk för att resultatet kan bli mellan 1-1,5 miljon sammanlagt mindre, men det vet vi inte. Riskanalysen på 2,5 miljoner är väl tilltagen.

    Låt oss säga att det blir en och en halv miljon som fattas, dels mindre inkomster och dels ökade kostnader. När alla tjänster är tillsatta innebär det att man har en ingående balans i 2013 års budget som ytterligare underfinansierar 2013 års verksamhet. Det är ett stort problem för oss.

    Låt mig ta ett exempel på hur det kan finnas dubbla signaler när det gäller ÅHS’ möjligheter att hålla sig inom budget. Landskapsregeringen har i ramen bestämt att vi ska få in 500 000 mera i intäkter och så får vi ett ingående balansunderskott från 2012. Det innebär att om vi ska klara budgeten så ska vi antagligen få inkomster på nästan en miljon till. Landskapsregeringen har vidhållit sin budgetram på 7,4 miljoner i röda boken också. Det betyder att vi antagligen måste höja avgifterna ordentligt med mer än en halv miljon. Jag är inte säker på att det är rätt politik att göra på det här sättet. Finans- och näringsutskottet kan gärna titta på den frågan.

    Vad som gör det ännu mera omöjligt är ministerns påstående att landskapsregeringen har beslutat att det inte blir någon lagstiftning om höjd högkostnadsskydd. Detta har ÅHS’ styrelse anhållit om för när man ska föreslå ny avgiftstaxa för landskapsregeringen måste det här vara en del av processen. Därför har jag i princip sagt att om vi alls ska komma i närheten av inkomsterna, som landskapsregeringen har bestämt att ska vara 7,4 miljoner, måste vi åtminstone för det högre högkostnadsskyddet få göra förändringar där, annars finns det ingen chans.

    ÅHS har en låg avgiftsfinansiering när man jämför med andra hälso- och sjukvårdsorganisationer. Det sägs ofta motsatsen, men det stämmer inte sammantaget. Vår avgiftsfinansieringsgrad är på 8,5 procent och det är internationellt lågt. Att tala om att vi inte kan göra avgiftsförändringar är märkligt.

    Då ska jag skälla på två motioner. Ålands framtid motionerar i motion nr 7 att man ytterligare ska minska ÅHS’ nettokostnader med 782 000 euro. Jag har varit med och sparat i ÅHS’ styrelse i tre år. Vi har sparat under den här tiden 2-4 miljoner euro beroende på hur man läser bokslutet. Det är betydande inbesparingar som är gjorda och nu är vi i en situation där vi rimligen inte kan spara så mycket ens som det finns föreslaget i 2013 års budget utan att man gör synnerligen allvarliga nerdragningar i vårdnivån. Samtidigt har vi en utveckling som kräver utökade resurser, t.ex. under den förra regeringen gjorde man 2010 en stor inbesparing i antal personal, hälften av dem var på ÅHS. Vi stängde en hel avdelning på Gullåsen, den drogs in. Många andra sparåtgärder har gjorts. Det som den här nuvarande styrelsen gör är mindre än det som den föregående styrelsen gjorde.

    Avslutningsvis, fru talman, motion nr 9 av liberalerna, ltl Katrin Sjögren. Man föreslår att för IVA, dialys osv. ska det anges att man startar planeringen av det. Det står i budgeten att den planeringen kommer att ske och så föreslås det i motionen att den planeringen skall ske. Skillnader kan jag inte se att finns. Vi bygger nu om läkemedelsförrådet och obduktionen och geriatrik-rehabiliteringen för över 25 miljoner euro. Därefter kommer sedan förslaget. Tack.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Vtm Roger Jansson säger att ÅHS har tagit beslut om att höja högkostnadsskyddet. Det är sant, men man glömde att expediera beslutet och skicka det till landskapsregeringen med underlag så att vi kunde ta fram en lagstiftning om högkostnadsskydd. Anhållan kom först efter att vi hade klubbat budgeten i landskapsregeringen. Däremot säger vi att vi avser att analysera avgiftspolitiken under nästa år. Det handlar också om att se på helheten, avgifterna på ÅHS, högkostnadsskyddet, sjukdomskostnadsavdraget så att vi får en helhet. De grupper som vi värnar om, både vtm Roger Jansson och jag, ska inte komma i kläm och drabbas oskäligt, de sjuka och de som har lite pengar.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! ÅHS styrelse har inte beslutat om att höja högkostnadsskyddet, långt därifrån. Vi har anhållit om att landskapsregeringen genom lagstiftning ska göra en sådan höjning och jag uppfattar det som att det ska göras i en budgetlag. Det hör ihop med budgeten för att möjliggöra 7,4 miljoner i inkomst. Landskapsregeringen är representerat på ÅHS’ möten med minister och landskapsläkare, dessutom sitter ett antal ledamöter från regeringspartierna med i styrelsen. Skylla på bristande postgång i den här frågan är inte för mig acceptabelt. Det är klart att om man har den politiska viljan att få in 7,4 miljoner på ÅHS i intäkter så ska man leverera den här lagstiftningen till lagtinget. Hur den sedan ser ut är upp till landskapsregeringen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack fru talman! Ja, återigen har vi hört om oansvaret från oss, att vi har lagt en motion med sparåtgärder på ÅHS. Som jag sade tidigare skulle det säkert ha varit mycket roligare för oss också att höja anslaget med 700 000, men då har man väl blivit kallad något annat. Orsaken till att man vidtog beslutet var att jag i finansutskottet fick jag höra att läkare är betalda, jag kommer inte ihåg anslaget, med över avtalsenliga löner som motsvarar 400 000 per år samt att det finns om jag inte missminner mig, över 30 personer som har möjlighet att påverka och besluta om löneutvecklingen inom ÅHS. Då är det något fel inom organisationen. Då finns det möjlighet att spara.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Om det är något fel i organisationen ska man åtgärda det. Det är självklart det. Alla som sitter i styrelsen inklusive ÅHS’ representant har ansvar för att man åtgärdar det. Den typen av åtgärder tar man inte över en natt eller över några veckor utan det ska beredas och göras. Det tar tid och sedan när man gör det så kan man budgetera för lägre inkomster. Att det finns 400 000 i överlöner är det första gången jag hör om och ändå har jag suttit i ÅHS’ styrelse i många år. Det är första gången jag hör det.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Petri Carlsson

    Fru talman! Jag tänkte lite beröra det här med servicesedlar eftersom ltl Barbro Sundback också efterfrågade moderaternas syn på det, om tanken är att spara. Det är inte den främsta orsaken. Finans- och näringsutskottet har haft upp den här frågan och också hört en elektronisk servicesedelproducent, som är den största i Finland. De har också gjort en undersökning där man kom fram till att den fria prissättningen av tjänster, producenter, inte har medfört ökade kostnader för kommunerna. På det sättet har man åtminstone i Finland kunnat konstatera att det inte har medfört ökade kostnader.

    Det är inte främsta orsaken till varför vi vill ha servicesedlar. Det är egentligen tre saker, valfrihet, företagandet och för samhällsservicereformens skull. Det här är fullt genomförbart. Jag upplever att det finns en oro att det är något nytt, att det skulle vara något väldigt svårt. Man måste då känna till att det finns system för det här både i Sverige och i Finland. I Finland har man haft det över tio år. Nu är det fler än 120 kommuner som har det här systemet. Man ska komma ihåg att Ålands kommunförbund har varit positiv i ett utlåtande till det här. Jag vet också att man har haft upp det i social- och miljöutskottet där serviceproducenter har sagt att man efterfrågar det här.

    Man kan också nämna att det har gjorts flera enkäter i Finland, i den senaste var det över 13 000 tillfrågade. I de här enkäterna har man sett att intresset har ökat. I den senaste enkäten kommer man till slutsatsen att invånarna vill påverka tjänsterna och man vill kunna välja fritt mellan serviceproducenter. Det var slutsatser från enkäten. En annan slutsats var att man var avundsjuk på hur bra det är i grannkommunen, där man erbjöd servicesedlar. Det fanns också en klar majoritet i enkäten för servicesedlar. På det sättet kan man åtminstone tro på att det är något som är fullt genomförbar och det är sannolikt också något som kan vara efterfrågat.

    Till det här med valfrihet, moderaternas politik utgår ju från den enskilda människan. I princip så tycker jag att individen vet bäst. Ett system med servicesedlar gör att vi får en valfrihet som ger nya möjligheter på många plan. Beslutsmakten förflyttas till delar från politiker och tjänstemän till den enskilda människan och anhöriga. Valfrihet alltså. Mer möjlighet att påverka sitt eget liv. Alla individer och familjer är inte likadana.

    Den andra delen som jag nämnde var det här med företagandet. Det är positivt för småföretagare. Idag upphandlar vi större serviceenheter och sedlarna ger en möjlighet att välja själv och då kan småföretagarna gynnas av det här. Särskilt gynnsamt har det också visat sig för småföretagare med stark personlig service. Vårt samhälle är litet och idealiskt för småföretagare. Det ser vi också på all statistik. Det är positivt för kvinnligt företagande, som ledamot Åke Mattsson nämnde. Vi vet att flest kvinnor jobbar inom den här sektorn och det är en viktig aspekt att ha med här.

    Samhällsservicereformen måste jag nämna. Eftersom en servicesedel möjliggör på riktigt verklig valfrihet skulle vi också på det här sättet ge samhällsservicereformen en möjlighet, individen kan också välja serviceproducent i en annan kommun eller på ett annat ställe. Det skulle vara en lösning på den sociala biten, som jag hoppas att sociala gruppen tittar på. Tack!

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Fru talman! Det var klart och tydligt och redigt, men tyvärr lyfter det mig åtminstone till en högre nivå av förvirring av två skäl. Det ena är att kollegan Petri Carlsson röstade emot projektet om införande av servicesedlar i de här samhällssektorerna för att åstadkomma de tre saker som nämndes, kanske mer än tre, för 4-5 månader sedan. Det var det ena, men det andra som förvillade mig ännu mera och därav nivån, på sidan 20 i budgetförslaget står det: ”Landskapsregeringen avser att under budgetåret förbereda ett lagförslag om servicesedlar för att möjliggöra att ett sådant förslag avlämnas till lagtinget under 2014.” Jag förstår att moderaterna står bakom detta budgetförslag. Vadan denna defensiva hållning nu plötsligt?

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack fru talman! Om vi går till det första så tror jag att ledamot Åke Mattsson svarade på det och jag redogjorde också för det i debatten i omställningsbudgeten kring den här motionen, men den förkastades på ett positivt sätt med att det här var på gång och det här jobbar vi starkt för och ska se till att landskapsregeringen kommer fram med det framöver. Vad gäller det som står i budgeten så får vi höra varför det ska ta så lång tid.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Professor Carin Holmqvist, som sitter i tillväxtrådet, hade en föreläsning när hon utsågs till Årets feminist. Där framhöll hon bland annat att kvinnor inte bildar företag inom den sociala sektorn, det ligger inte några pengar i det. Jag tror mycket på henne, men tack för svaret. Det var bra och intressant. Problemet på Åland är alltid marknaden. Om man gör så att servicesedlarna kan tillämpas i vilken kommun som helst så finns det en risk att det utarmar de små sociala enheter, som vi har i många kommuner. Det var resultatet när vi försökte med lagstiftning stöda privata dagis. I Sund och Hammarland misslyckades det totalt. De politiker som finns motarbetar privata initiativ helt och hållet.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack fru talman! Ledamot Sundback lyfter upp ett viktigt resonemang. Det var därför jag nämnde att det är en viktig del i samhällsservicereformen att man kan utnyttja det över kommungränsen. Vi ska också komma ihåg att det här är någonting som vi skapar förutsättningar för här i lagtinget genom lagstiftningen, sedan måste kommunerna göra den bedömningen hur vi kan genomföra det i vår kommun.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Wille Valve

    Fru talman! Att fiskodling är en viktig näringsgren för flera skärgårdskommuner torde det inte råda så stort tvivel om i den här församlingen. Det finns dock flera saker att begrunda i den näringsstruktur vi har idag. Det här är en fråga som på sätt och vis har ganska fasta ramar. Den förra landskapsregeringens rapport om fiskodling på Åland ur ett helhetsperspektiv identifierade fiskodlingens ramar så här: ”En förutsättning för en positiv utveckling av det åländska vattenbruket är att det är så väl ekonomiskt som ekologiskt bärkraftigt. En utveckling måste baseras på en långsiktig ekonomisk lönsamhet samtidigt som verksamheten måste bedrivas inom ekologiskt hållbara ramar.” Sedan nämns fyra exempel på det här

    1.       Att näringsämnen ingår i spårbara kretslopp

    2.      Att energin är förnybar

    3.      Att näringen ger ett nettobidrag till livsmedelsförsörjningen

    4.      Att verksamheten inte leder till en icke-reversibel, alltså bestående förändring av omgivande ekosystem.

    Hur mycket fosfor släpper Åland ut i rören? Jag citerar ÅMHM:s hemsida uppdaterad i november 2012 där det står: ”Fiskodlingen står för en dryg tredjedel av kvävebelastningen och 70 procent av fosforbelastningen på de åländska vattenområdena. Huvudkällan till utsläppen är proteinet i fiskfodret.” Enligt våra tjänstemän står fiskodlingen totalt för en procent av utsläppen i hela Östersjön. Är det mycket eller litet? Jag anser att det är ganska mycket med tanke på hela den fosformängd som kommer från avlopp, hönsfarmer, jordbruk, det är mycket.

    Vad gör landskapsregeringen?

    1.       Man håller i budgeten för 2013 fast vid det övergripande målet att minska utsläpp av fosfor och kväve

    2.      Man fortsätter sitt engagemang i att Aquabest. Det här är bra. Jag hade förmånen att delta i Aquabest-seminariet på Åland och diskuterade med föreläsarna om hur ett mer hållbart vattenbruk kan uppnås i Östersjön, dvs. få tillbaka blåstången, som tar tångräkan tillbaka som ger oss ett fungerande normalt ekosystem.

    3.      Att utbyta bästa tillgängliga metoder inom ramen för Aquabest för att minska fosforbelastningen är ett bra initiativ.

    Det jag vill efterlysa för framtiden är lite mera offensiva projekt eftersom utvecklingen i t.ex. Norge och Spanien har kommit väldigt långt inom det här området. Vad sägs om visionen om en markbaserad kretsloppsanpassad fiskodling, som producerar ekologisk fisk helt i enlighet med Ålands varumärke tillsammans med ekologiskt fårkött, närproducerad ostar, ekologisk äppelsaft? Det låter väl rätt just? En ekonomisk bärkraft i fiskodling där fosforn tas till vara och används till något vettigare än att släppas ut i havet. Idag går det utmärkt att köpa norsk ekologiskt odlad lax på Kantarellen, men inte åländsk. Bara det är värt att begrunda. Tack!

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack fru talman! Jag vill bara begära replik för att konstatera att jag stöder ltl Valve i hans anförande. Jag strök mig själv från listan för det är samma ämne som vi har tittat på. I och med att de var så lika varandra så sparar vi lite tid på det här sättet. Det kan vara viktigt att man också tänker på skärgårdsborna, när man tänker på fiskodlingen och vad den ställer till med. Vi vill ju inte ha den gröna ön i det gröna havet. Det är ingenting som säljer utan vi behöver kanske se över det här, alla gemensamt och komma till ett bättre resultat.

    Ltl Wille Valve, replik

    Fru talman! Jo, tack, jag välkomnar ledamot Mattssons anmärkning.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Tack för det anförandet. Jag vill också säga att det görs saker lokalt på Åland, men också att man jobbar i ett större sammanhang internationellt och nordiskt. Det gör landskapsregeringen som bäst. Vi har för första gången ordförandeskapet i Nordiska ministerrådets akvatiska ekosystem-grupp, där man tittar på övergödning och biologisk mångfald. Man skaffar sig en gemensam bas för hur man ska kunna ta gemensamma nordiska åtgärder mot föroreningar i både havs- och kustmiljöer. Vi jobbar också aktivt inom Helcom. Aquabest samarbetet som ledamot Valve tog upp kan vi också titta över lagstiftningsåtgärder, vattenkvalitetsnormer, förbättringsöverskott och eventuella utsläppstak. Det är sådana saker som pågår nästa år.

    Ltl Wille Valve, replik

    Fru talman! Jag välkomnar landskapsregeringens internationella engagemang i organisationer som Helcom och nordiska rådet och ordförandeskapet för akvatiska arbeten. Jag har själv i BSPC ibland ställts inför det moraliska dilemmat när jag vill arbeta för ambitiösare krav på utsläpp av fosfor i Östersjön att jag återkommer hela tiden till frågan om hur gör vi på Åland. Det är en fråga som är värd att begrunda i det här sammanhanget.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det var mycket kritik under förra mandatperioden att man inte gjorde tillräckligt och man gjorde fel saker. Nu gläder det mig att man faktiskt fortsätter på mycket av den inslagna vägen och man fortsätter att förbättra projektet, man fortsätter att utveckla fiskodlingen. Det låter positivt och det är positivt med ltl Valves engagemang. Det behövs.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Runar Karlsson

    Talman! Jag tänkte inte dess mera delta i budgetdebatten, men vtm Jansson lurade upp mig för att debattera sjukvård. Jag håller helt med vtm Jansson att det nog är bra om vi diskuterar mera sjukvård. Jag hoppas att det kommer ett meddelande från regeringen under vintern så att vi får diskutera hur vi vill ha det i framtiden. Jag har sagt det förut och jag säger det igen att jag tycker att förra styrelsen gjorde ett utmärkt jobb och man visade på att det går att spara och ändå behålla sjukvården. Det ska de ha all beröm för. Jag sitter nu själv i nuvarande styrelsen och vi har ett bra samarbete. Det bådar gott för framtiden. Det finns vilja att göra något som är bra mycket bättre.

    Som sagt det är viktigt att politiskt vara med och debattera vilken sjukvård vi vill ha, vilka volymer vi vill ha osv. Det är ofta så att staben på ÅHS, läkare, sjukskötare och andra sjukvårdsmänniskor får ofta kritik, t.o.m. härifrån talarstolen och från andra ställen, men under den tid jag har varit med, under ett års tid, har jag kunnat konstatera att vi har mycket duktigt folk på ÅHS, som gör sitt absolut bästa under de premisser som finns. Det är inte så lätt, man har att göra med människors hälsa, sjuka människor och det är inte lätt att göra ett misstag och reparera det. Det är nog lättare att vara mekaniker, där går det ofta att byta ut en ny del om den förra inte passar.

    I sjukvården är man illa ute om man går ut fel och det syns ofta. Det är ett svårt yrke. Det görs ett riktigt fint jobb. Vi får inte ge avkall på den fina sjukvården som vi har idag utan vi måste se till att det finns resurser. Det var väl det som vtm Jansson var inne på, avgifter. Jag har själv förfäktat över det en tid. Jag är övertygad om att vi måste ta in mera avgifter. Faktum är att ju mindre pengar vi har för sjukvården desto mindre kan vi göra och desto flera slussar vi till privata sjukvården. Det är ju så att det drabbar dem som har minst pengar. De som har det hyggligt ställt kan faktiskt gå till den privata sjukvården och få den hjälp som den offentliga sjukvården inte har råd att göra. Det blir bara mer och mer på det sättet i och med att man kan bota och lindra mycket mera än förr. Någonstans kommer gränsen emot när det inte finns pengar tillräckligt för sjukvården. Då kommer de som har det sämst ställt i kläm. Man är nog hellre beredd att betala lite mera bara man får bli frisk, eller får en lindring av sin sjukdom.

    Det är ju så att de som absolut inte har råd kan få hjälp via kommunen, ingen ska behöva bli utan vård, men finns det ingen offentlig sjukvård, då är man helt hänvisad till den privata för den sjukdomen man har. Här måste vi ta en rejäl debatt, hur ska vi klarera upp det här, att man kan bota och lindra mycket mera.

    Redan idag har vi varit tvungna att göra vissa vägval. Vi kallar dem mera för skönhetsoperationer, som är hänvisade till det privata, men det finns en gräns där skönhetsoperationerna också kan betyda något som inte längre är skönhetsoperationer utan det kan vara i den andra kategorin.

    Med de korta orden vill jag för min del säga att vi antagligen måste på sikt och ganska snart ge sjukvården mera resurser, 0m det sedan är via budgeten eller via avgifter eller via både måste vi ta en rejäl diskussion här i vinter. Jag hoppas att ministern kommer med ett meddelande i vinter så att vi får ta en rejäl diskussion och komma överens om hur vi ska ha det i framtiden.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack fru talman! Tack för ett analyserande och föredömligt kort och bra anförande när det gäller ÅHS. Vi är överens ledamot Runar Karlsson och jag när det gäller avgiftspolitiken. Vi måste använda oss av den och höja självfinansieringsgraden lite, lite. Det kan göras på olika sätt. Jag tror att det är både och som måste göras. Hälso- och sjukvården behöver mera resurser. Det är både lite mera avgifter och sedan lite mera skattepengar också. Det som förundrar mig är att vi skulle behöva ett meddelande under vintern från landskapsregeringen för att diskutera ÅHS framtid. Vi har ju ett dokument här, vi har en beställning för 2013 års hela budgetår och som också bär in på 2014 och 2015. Räcker inte det?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det första inlägget som vtm Jansson hade håller jag med om och det följer min tes. För att klarera vår ekonomi och service så kommer det att betyda lite mindre service och lite högre avgifter och lite högre skatt. Det finns ingen annan metod. Precis så är det inom sjukvården. Den andra biten håller jag också med om, men det är för att tvinga fram en debatt här i salen som vi borde få fram ett meddelande. Det sätter allting mera på sin spets med prioritering, sjukvård privat och offentligt och kanske också man skulle baka in sjukdomskostnadsavdraget i samma meddelande. Då får vi kanske en rejäl debatt om hur vi vill ha det totalt sett. Nu blir det att ta lite bitar här och var, men visst borde vi ta en större debatt om sjukvården.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Hilander, replik

    Tack fru talman! Jag vill hålla med ledamot Karlsson. Vi har mycket duktigt folk inom ÅHS, det har jag själv upplevt som suppleant i styrelsen under förra perioden. Det som är tråkigt är all den kritik de får framför allt från politikerna. Man ska verkligen ha torrt på fötterna förrän man anklagar personal. Jag tror på att personalen är vår resurs, precis som Karlsson sade. Med en motiverad personal kan man förverkliga nästan vad som helst.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Ja, har man suttit i styrelsen i ett år får man en bättre insikt. Det är klart att man måste beundra läkarna. Det finns mediciner som kanske kostar 100 000 euro idag men det finns också mediciner med samma innehåll, som kostar 5 000 euro. Den för 100 000 euro är kanske lite, lite bättre än den andra. Läkaren ska sedan avgöra vilken medicin han ska ge patienterna. Han ska tänka på ekonomin och han ska tänka på patienterna. Det är en jättesvår avvägningsfråga de har att ta ställning till, det är lätt här i salen att tycka si eller så. Läkarna har ett tufft jobb, det blir bara tuffare och tuffare ju mera de kan bota och lindra. Medicinen blir bara dyrare och dyrare för den ska också forskas fram av medicinbolagen. Det är moroten för dem att de kan ta bra betalt för den när de har forskat fram den. Det här är en viktig debatt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Jag är lite förvånad över att mina kolleger i majoritetsblocket bara talar om avgiftshöjning och skattetillskott i hälso- och sjukvården, att man inte mera vill granska kostnaderna. Vtm Roger Jansson slår ut med händerna och har hållit med om det, men han visste inte när han fick höra vissa uppgifter om hur det ser ut på lönesidan.

    Min övertygelse är att vården kan effektiviseras, mycket. Det finns stora brister som jag ser det i organisationen, trots ny lagstiftning och ett nytt reglemente. Det är dokument, att omsätta dem i praktiken i organisationen är mycket svårare, för det finns vissa kulturella särdrag för ÅHS som man nog borde se över. Kostnadsmedvetenhet, kostnadseffektivitet krävs av alla anställda, men då måste det finnas både system och strukturer som gör att man kan följa upp det här.

    Det sägs ofta att det är en orimlig snöbollseffekt inom den här branschen. Det blir så möjligt att göra allt mer och mer och det kostar allt mer och mer. Till viss mån stämmer det, men det finns också experter som säger att antalet vårddygn per person kommer att skäras ner betydligt. Det som vi borde sträva till är att alla större vårdinsatser koncentreras till t.ex. dagtid och att man inte utför sådana på helgerna. För varje sjukvårdsinsats som sker efter vanlig arbetstid är väldigt kostsamt. Sådan här tankegångar borde kunna föras mycket mera. Jag ser stora möjligheter med rätt ledarskap att skapa en mycket effektivare organisation än vad vi har idag.

    Jag var inbjuden till det nya privata sjukhuset, som inte går att jämföra eftersom det är så hemskt mycket mindre och man verkar på helt andra villkor, men det som var intressant att se var de avancerade system man hade för att alla som jobbade på det här sjukhuset skulle veta exakt vad de ska göra varje dag. Det är den typen av system vi måste få för att effektivera hela verksamheten.

    Sedan är det ett problem att det finns så många som sätter löner. Det är inte bra. Det är inte heller bra att vi har 12 kliniker, det är samma problematik som med 12 kommuner. En är stor och mäktig, den som är minst har naturligtvis minst inflytande. I en sådan organisation är det svårt att kommunicera från toppen till botten och tvärtom.

    Fru talman! Jag ser stora möjligheter att förändra och effektivera vården på Åland för att kunna göra kostnadsinbesparingar. Det som vtm Roger Jansson pratar om var inte någon stor inbesparing egentligen utan det var en omstrukturering av en verksamhet som var förlegad för länge sedan, dvs. folk som var sjuka och gamla bodde på sjukhuset.

    Jag har det bästa exemplet själv, min mamma var på Gullåsen i sex år utan att man gjorde någonting. Hon frågade själv av mig, varför inte läkaren kommer hit och gör någonting. Hur länge ska jag ligga här? Det var ju så ålderdomligt som det kan vara och framför allt så dyrt. Jag sade många gånger åt henne att hon måste vara en av Mariehamns dyraste åldringar vid det här laget. Det var ett hopplöst system.

    När vi fick bort det och fick den geriatriska kliniken började man göra sjukvårds och medicinska behandlingar på de äldre. Då visades behovet bara vara en bråkdel av vårdplatser jämfört med de över 60 av dem som de hade tidigare. Det här gäller geriatriska kliniken, men det finns säkert motsvarande effekter på andra områden, men det krävs mycket arbete och det krävs att man får med dem som kan det. Det kan inte vi politiker, utan vi måste få ett ledarskap som har både förvaltnings-, juridisk- och medicinsk kunskap. Ekonomiskt finns det nog, men det måste ledas på ett annat sätt. Tack, fru talman!

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Det är positivt att ledamot Sundback, tillika styrelseordförande i ÅHS, delar vår uppfattning att det går att kostnadseffektivisera inom ÅHS. Det visar ju också den revisionsrapport som vi fick på bordet tidigare, att det finns luft att hämta i organisationen. Vi ser med tillförsikt fram emot det arbete som ltl Sundback kommer att leda. Det här är intressant med tanke på att vi har en motion som handlar om att spara in på kostnaderna. Vi räknar givetvis med ledamot Sundbacks stöd i den här frågan.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jo, i själva diskussionen är vi överens, men jag tror inte att det på så kort sikt går att förändra och effektivera systemet så att det skulle märkas redan under 2013. Om vi klarar det som ramen säger är vi fantastiskt framgångsrika, men att ytterligare spara 780 000 det kan man nog inte göra utan att allvarligt försämra vården. Jag tror inte att det finns förutsättningar på det. Vi är överens om att det på kostnadssidan finns mycket att göra. Det är lite som med skärgårdstrafiken, men i mycket, mycket större skala.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det finns absolut en hel del att göra inom ÅHS, utveckla och förbättra. Där borde man ha tagit intraprenörerna. Det finns en väsentlig skillnad om man jämför tillbaka. Den överlägset viktigaste vården som utförs utanför kontorstid är just jourverksamheten, som är jättedyr, men behöver finnas. Människor får hjärtinfarkter, föder barn, krockar med bilar alla tider på dygnet och det är just det som kostar massor med pengar och som det är väldigt, väldigt svårt att slimma ner. Sedan finns det å andra sidan dem som hävdar att man borde operera t.ex. mer på kvällstid, man har utrustning, opparationslag och man har köer. Det är inte samhällsekonomiskt att ha folk som behöver operera sitt knä och är sjukskriven att gå och vänta på operation osv. osv.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jag tackar för det bidraget till diskussionen. Ltl Katrin Sjögren är ju väl insatt i Ålands hälso- och sjukvård och just akutsjukvården. Jag tror att vi behöver alla bidrag som vi kan få i den här diskussionen. Jag, i likhet med ledamot Runar Karlsson, vill gärna ha ett meddelande. Jag tror att i den här frågan behöver alla vara med och diskutera och lösa de problem som vi har. ÅHS är för viktigt för att bli en slagpåse mellan opposition och majoritet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Grunden för all visdom är att erkänna fakta. Jag välkomnar kollegan Barbro Sundbacks rättframma hållning och påminner om den säregna lagstiftningen som vi har att göra med inom ÅHS. ÅHS’ styrelse har en mycket stark ställning i ärenden under organisationens behörighet, men ekonomiska frågor är naturligtvis på den nivån att de inte bara kan beslutas av dess styrelse utan sist och slutningen är vi här i kammaren ansvariga för det. För det behöver vi den här typen av information och upplysning. Tack för det, ledamot Sundback. Jag sällar mig också till dem som efterlyser ett meddelande.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jag tackar för stödet. Jag brukar säga efter den korta tid som jag har varit ÅHS’ ordförande att vi har allt ansvar i styrelsen. Vi har allt ekonomiskt, politiskt och förvaltningsjuridiskt ansvar, men vi har inte idag instrumenten att styra organisationen tillräckligt effektivt. Det har att göra med historia och gamla mönster där man har byggt ut organisationen, tycker jag, på ett kanske inte tillräckligt målmedvetet sätt. Man har önskat vara speciellt klinikchefer och andra till lags. De är bra att klinikcheferna har mycket ansvar, men det är ojämnt fördelat och den centrala styrningen måste vara tydlig eller som vicelantrådet brukar säga, om man ska delegera måste man ha en stark central styrning. Det är det som också ÅHS behöver.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! När det gäller IVA, dialysen och akuten tolkade jag budgeten att det kvarstår betydande utredningsarbeten och att projektet inte har prioritet i dagsläget. Självklart är det Gullåsen som står på tur och man kan inte ha hur många byggnadsprojekt som helst. Det är inte praktiskt möjligt och det är inte heller ekonomiskt möjligt, men det finns ett grundarbete som behöver göras. Jag är helt säker på att när det gäller IVA, dialysen och akuten finns det jättemycket effektiveringsvinster att göra.

    Några ord om PAF-medlen i landskapsregeringens budget och att tänka nytt som ministern sa. Jag kom in i landskapsregeringen när PAF-medlen sviktade. Där var det en försiktighetsprincip. Man skulle hålla nere antalet anställda eftersom det fanns en osäkerhet. PAF gjorde sin satsning i Spanien och vinsterna dök. Jag vill påstå att det är lätt att bli fartblind. Det är oerhört svårt att plocka tillbaka verksamheten i ordinarie budget om vinsterna börjar minska från PAF igen. Det tror jag att vi har skäl att tro, inte kan vi hålla oss på en jättehög nivå hela tiden. Det är en balansgång på slak lina med PAF-medlen.

    När det gäller Natura 2000-området vill jag ge en lite mera nyanserad bild än vad ministern gav i sitt anförande. Under förra mandatperioden, även om det är historia, satte vi 380 000 euro på Natura 2000-områdena. Procenten av skyddad natur ökade väsentligt under förra mandatperioden och ett av de största naturreservaten inrättades. Det var Signilskär, där man också skyddade vattenmiljön på ett helt nytt sätt. Lite nyans skulle jag vilja ha i debatten.

    Det är väldigt bra att arbetet med barnkonsekvensanalyskonceptet fortsätter. En av de allra första sakerna som landskapsregeringen behöver göra en barnkonsekvensanalys på är just sjukdomskostnadsavdraget och hur det drabbar en låginkomsttagare och en ensamförsörjare. Titta på hur det drabbar barnen.

    Talmannen

    Begärs ytterligare ordet? Ingen begär ordet. Diskussionen om social- och miljöavdelningens förvaltningsområde är således avslutad och vi övergår till:

    Minister Gun-Mari Lindholm

    Talman! Förvaltningshuset har fått en ny entré. Den är modern, den är ljus, den är fräsch. Det blåser in nya friska vindar i förvaltningshuset. Precis i likhet med det så blåser det också in nya friska vindar inom förvaltningen. Det är inte bara den fysiska miljön som ska bli ny utan det är också inom förvaltningen som det ska bli mer modernt, kännas mer öppet och fräscht. Det här ställer förstås stora krav på de tjänstemän som vi har inom förvaltningen, men jag har också haft den känslan det här året att det är välkommet att vi kommer med nya idéer, vill modernisera, vill strukturera om och vill få en fräsch förvaltning som siktar in i framtiden.

    Det är väldigt viktigt att vi håller en hög kompetens inåt i förvaltningen. Vi ska inte förvänta oss att någon annan ska ta oss i försvar eller föra våra frågor framåt i förhandlingar med riksmyndigheterna. Det är vi själva som ska ha den kompetensen. Där är det väldigt, väldigt viktigt att vi är en attraktiv arbetsplats. Att man känner att det finns en öppenhet, att det finns en dialog och att man får uppskattning för det arbete som man gör.

    Det är också viktigt att vi attraherar våra ungdomar, som studerar utanför Åland, att komma hem och jobba. Därför satsar vi nu på att inom nästa år erbjuda tio högskolepraktikanter ett arbete under nästa år. Vi har haft två högskolepraktikanter inom kansliavdelningen den senaste sommaren och det föll väldigt väl ut. Det gäller naturligtvis att både tjänstemän och vi politiker visar att det här är ett jättebra jobb att komma hem till. Det känns modernt, det är krävande, men det är en trevlig och bra arbetsplats. Det är avhängt hur man blir bemött, det första intrycket, precis som med entrén är det första mötet viktigt.

    Högskolepraktikantplatserna hoppas vi också att man ska kunna erbjuda från företag och näringslivet på Åland, att man inser betydelsen av att man får ungdomar att komma till Åland, arbeta, få in en fot och man ser också att man har en rekryteringsbas inom både förvaltning och näringsliv i dem som kommer hem och sommarjobbar. Det är en otroligt god energiinjektion som vi får genom ungdomarna som söker sig hem, som har kommit över en ny erfarenhet, nya kunskaper och som kan blåsa in ny frisk energi på arbetsplatserna.

    På den här avdelningen handlar det väldigt mycket om rättssäkerhet, demokrati, språk, integration, lagberedning, externa relationer. Vi har inom de områdena tänkt att man strukturerar om det som i dag är kansliavdelningen innefattande just dessa verksamhetsområden, till ett regeringskansli. Där ser åtminstone jag att det skulle vara väldigt, väldigt bra om lantrådet skulle ha en partner också i det politiska arbetet att jobba sida vid sida när det gäller just de här frågorna, att man bildar ett lag i de här frågorna. De är viktiga för självstyrelsen, de är viktiga för de externa relationerna, att sköta dem enskilt är en svaghet idag, det är bra när man kan jobba tillsammans med de här för Åland viktiga frågorna.

    Kansliministern kommer förmodligen att försvinna men uppstå i form av, hoppas jag, en självstyrelseminister. Det är där vi ska stoppa fokus, det är de frågorna som är de viktiga. Vad säger egentligen ordet kansliminister? Den titeln är ganska föråldrad, särskilt om man ombildar avdelningen mera mot ett regeringskansli.

    Förändringens vindar har blåst genom avdelningen. Ombudsmannaverksamhet har vi tagit beslut om att vi ska titta på, försöka samordna de olika ombudsmannaverksamheter som finns idag. I det uppdraget finns också tillsynen inom lotteriverksamheten, hur den i framtiden ska separeras från ägandeskapet inom landskapsregeringen.

    Vi kommer att se ett resultat i det här arbetet i slutet av det här året. Fastighetsförvaltningen ska bli en fastighetsenhet där man har produktion och en egen fastighetsenhet där man samlar alla fastigheter, skötseln, driften, försäljning osv. Mycket har gjorts under det här året och vad beträffar försäljning av fastigheter begär vi också från lagtinget om fullmakt att också få fortsätta det.

    Polisen har genomgått ett stort förändringsarbete under det här året. Det har varit angeläget för polisen, finansutskottet i lagtinget har tidigare påpekat att det finns en önskan om en förändring i den verksamheten. Det har den här landskapsregeringen åstadkommit genom lagstiftning. Tillämpningsanvisningar kommer vi att skriva när lagen har nått sitt slutliga mål. Man har en ny organisation. Polishuset har tagit fart, vi ska jobba med en åländsk polisprofil, såvida lagtinget ger den fullmakten till landskapsregeringen vilket jag hoppas på. Den båt som finns under trafikavdelningen ska också polisen kunna använda för att kunna besöka skärgårdskommuner.

    Vi har ytterligare en satsning på integration och där vi ska satsa på att ha en mer extern verksamhet än vad man har haft hittills. Vi har under året haft en träff med nyinflyttade ålänningar vilket vi också önskar att ha under nästa år. Vi kommer att skapa ett nätverk, en spetsgrupp som också ska vara ett bollplank för det arbete som görs inom människohandel. EU och externa relationer ska vi stärka genom att ytterligare profilera den enheten inom det nya regeringskansliet.

    Allt som allt kan man säga att man genom det här året har satt i gång ett väldigt stort arbete på nästan alla områden på avdelningen. Alla områden är satta under lupp. Det är inte meningen att man ska riva de strukturer som finns idag och fungerar, men de ska precis i likhet med den nya entrén kännas att det är modernt, att det är fräscht, att det är välkomnande och att vi kan knyta till oss kompetenser, unga människor som vill jobba inom förvaltningen. Då måste man också modernisera och tänka nytt.

    Jag vill från min sida säga att det inte är det viktigaste att vi kan visa på att det är 6,7 procent som vi tar bort ifrån budgeten i pengar, att vi tar bort nio personer ur budgeten utan det är att vi kan tänka nytt och tänka annorlunda. Tack!

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Ministern pratar om att kansliministern på sikt förmodligen kommer att försvinna. Det låter som om Ålands Framtids motion kanske går i uppfyllelse. Däremot pratade hon om att man istället skulle skapa en ny ministerpost som skulle vara någon slags självstyrelseminister. Det låter lite märkligt i mina öron och jag skulle gärna vilja höra ett resonemang kring det. Ser vi på regeringsprogrammet, som presenterades för ett år sedan, så överförde man centrala självstyrelsepolitiska frågor till lantrådet. Är det inte lantrådet som är vår självstyrelseminister numera? Tänker man ta tillbaka det här? Nej, det låter väldigt ogenomtänkt, men jag kanske får en närmare förklaring på det av ministern.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag räknade upp det som finns på kansliavdelningen, både rättssäkerhet, demokrati, språkfrågor, integration, lagberedning, EU-frågor, externa relationer. Jag ser inte att lantrådet ska ha de operativa frågorna vare sig under sig eller hantera dessa frågor dagligen. Däremot tror jag att man ska stärka den minister idag som har ett väldigt brett område, kansliministern idag, att den blir en form av självstyrelseminister där vi faktiskt poängterar och också genom namnet säger vilka frågor man hanterar. Det behöver naturligtvis inte heta just det här, men det finns garanterat arbete för en sådan person. Jag förstår att ledamot Axel Jonsson har svårt att förstå det, det är lätt att sitta i salen och säga att det inte finns någonting att göra, men jag kan garantera att det inte har varit någon dag ännu, som jag har tränat sittmusklerna så mycket som idag i salen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag har en detaljfråga till ministern. Jag fick ett samtal från Sund och jag lovade att jag skulle ställa den här frågan. Det handlar om landskapsandelar enligt landskapslagen om brand och räddningsväsendet. Kommunerna har fått förhandsbesked för 2012 och 2013 där det planerades att man också 2013 skulle ha 75 000 i landskapsandelar och nu är det noll. Man behöver förnya brandbilen i Sund och man fick förhandsbeskedet, men nu ser man att det är noll euro här. Man var mycket bekymrad.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det var en bra fråga, den har funnits med i planen och det finns för det här året, men vi i landskapsregeringen har fått den informationen från Sunds ledning att man inte tänker satsa på den här bilen nästa år. De tänker inte ta upp medel och då gör inte vi det heller utan vi knuffar hela fordonspaketet ett år fram i tiden.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Fru talman! Det är med glädje som man ser att det går framåt med polishuset. Det var länge på väg att det skulle bli en dålig renovering eller någon halvmesyr. Nu ser det ut att bli ett polishus som också är värdigt för en självständig poliskår som vi har. Det är en bra sak. Överhuvudtaget när det gäller polisens utrustning är det så att den ska vara ändamålsenlig och funktionsduglig. Det är inte trafikavdelningens båt som jag har förstått. Det är ingenting som man ser fram emot från polisens sida att använda och ska man ut med en båt så kanske man måste använda gränsbevakningens farkost. Jag tror att det kan vara bra för finansutskottet att titta lite närmare på det. Skaffar man den för delvis för polisens arbete tror jag inte att den är riktigt lämplig. Det kan vara en sak att titta närmare på. Miljöbyxor ser man med glädje fram emot. Polisen tar ett stort kliv framåt i det arbete som har pågått under en lång tid.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det här är inte att jämföra med patrullbåt med all den utrustningen. Då tror jag att sjöbevakningens patrullbåtar är bättre om man ska ut på myndighetsövervakning, men om det är så att man behöver transportera från a till b kan man mycket väl använda sig av den här båten. Det kommer att vara en väldigt sjöduglig båt om den införskaffas, om lagtinget så tillåter kommer man att införskaffa den. Vi var också nu från landskapsregeringens sida på ett möte med gränsbevakningen och där har man ett samarbete. Vi ska också skilja mellan den egna åländska myndigheten och den finska gränsbevakningens myndighet. Där är det viktigt från självstyrelsens sida att också markera den gränsen.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Harry Jansson

    Fru talman! Tack kansliministern för en intressant och engagerad presentation. Det känns som om kansliavdelningen är i trygga händer. Det är en spännande avdelning, som innehåller många för ålänningarna i vardagslivet centrala frågor och jag fäster mig särskilt vid skrivningarna om externpolitiska samarbetet. Tanken slog mig att hur får lagtinget det som populärt kallas feedback på resultatet av det externpolitiska arbetet, om vi nu tar BFU t.ex. Tanken slår mig i och med att vi inom lagtinget på senare tid har försökt få en återkoppling i allt externpolitiskt arbete oavsett om det är Baltic Sea Parliamentary Conference eller om det är nordiskt. Frågan är hur lagtinget ska kunna vara med bättre än tidigare vad gäller de konkreta resultaten av samarbetena även om det naturligtvis kostnadsmässigt inte är så belastande, men det skulle ändå vara intressant.

    När det gäller kansliavdelningen, det externpolitiska, kunde vi vid lagtingets besök i Bryssel i början av oktober glädja oss åt att den åländska flaggan vajade stolt bredvid den finska och EU-flaggan. Det är tack vare ett långvarigt arbete. I det sammanhanget konstaterades bl.a. att den färöiska representationen i Bryssel har en tyngre status på sin representation i tjänstemän än vad Ålands specialrådgivare har på Finrep i Bryssel. Självstyrelsepolitiska nämnden får uppmärksamma behovet av att titta på rättsstatus för att faktiskt ha tillgång till alla mötesrum och handlingar som bara tänkas kan. Det är väl någonting som vi kommer att återkomma till.

    Vad gäller EU-frågan i övrigt så ska jag snabbt övergå till frågan om demilitariseringen och neutraliseringen som också räknas till kansliavdelningen rent allmänt. Där vill jag passa på att berömma landskapsregeringen för att man har visat god aktivitet när det gäller att se till att Åland behandlas på rätt sätt i samband med Finlands kommande säkerhets- och utrikespolitiska redogörelse. Här tycker jag att landskapsregeringen har tagit ett bra grepp med det som man har skrivit med en arbetsgrupp som är ansvarig i Helsingfors för det här arbetet med tanke på inte minst det stundande Nato-medlemskapet för Finland, som kommer att bli aktuellt förr eller senare. Det är viktigt att vi från åländsk sida behandlas på rätt sätt i de sammanhangen med tanke på kommande utmaningar.

    Av många intressanta och viktiga områden som kansliavdelningen täcker ska jag nämna några kort och avsluta med en konklusion som faktiskt gäller ÅHS. Först polisen, det gläder mig att landskapsregeringen betonar behovet av en åländsk profil på polisen. Kansliminstern måste väl vara trygg i förvissningen om att det är något som lagtinget ånyo kommer att uppmana till i och med att vi då så sent som 2008 tog ett enhälligt beslut om att det ska finnas en åländsk profil på polisen. Det betonades att det är unikt för ett autonomt område att ha polisbefogenheten i sin hand och det är naturligt att det har en egen utformning i någon form. Vad gäller polisen i övrigt så är det som kansliministern säger att vi har ny lagstiftning på gång. Där noterar jag med tillfredsställelse att där betonas också att den kommande polisstyrelsen ska se till att verksamheten kan och ska fungera på svenska språket. Det är viktiga markeringar.

    När det gäller språkfrågan så ska vi tro och hoppas att språkrådet får en nystart med lantrådet som ordförande och att det finner sin plats i självstyrelsesystemet. Jag har personligen varit tveksam till att det hjälper att lagreglera språkrådet, man kan inte ge språkrådet mer mandat än vad självstyrelsen har mandat i övrigt att påverka. Den vägen nämns inte heller nu i budgeten, men har varit aktuell tidigare.

    Till sist, i samband med ÅHS och den mångfald av juristnotor så såg jag en intressant notering i tidningarna om att en klagan som lämnats till justitieombudsmannen hade lämnats utan åtgärd. Det väckte min nyfikenhet och jag kan faktiskt konstatera efter vissa efterforskningar, att JO tyvärr, som justitiekanslern har konstaterat, inte prövar den åländska förvaltningen i det här fallet. Nu hänvisar man till att i och med att det saknas specifika åländska bestämmelser om hur den typen av rättsärenden ska hanteras så tar JO inte heller ställning till huruvida det i samband med ÅHS-notorna fanns någon felaktighet i behandlingen. Det här är oerhört intressant och det är någonting som rättsenheten vid kansliavdelningen under förvaltningschefen etc. bör fundera på.  Är det faktiskt så att ålänningarna nu är utan denna möjlighet att bevaka sina rättigheter eller möjlighet att påtala brister i den åländska förvaltning som vi har haft tidigare? Det blir en utmaning för oss alla att titta närmare på. Tack, fru talman!

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Ledamot Harry Jansson undrar hur man kan få mera information till lagtinget om frågorna av utrikeskaraktär. Det är självstyrelsepolitiska nämnden och landskapsregeringen som, förstås tillsammans, diskuterar de frågorna och de vägval man gör i de frågorna. Sedan kommer förstås redogörelsen, men den kanske inte är riktigt up to date när den kommer, då har det redan passerat. Som jag ser det är det självstyrelsepolitiska nämnden som har en väldigt viktig uppgift tillsammans med landskapsregeringen för att forma politiken för Åland

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Ledamot Harry Jansson tog upp en viktig sak med juristnotorna. Det fick mig att påminnas om ett annat förhållande som kanske är ännu värre. Det är att marknadsdomstolen inte tar upp sådana här klagomål från parter i upphandlingskonflikter eftersom vi inte har någon lagstiftning på det området. Rättssäkerheten i det åländska självstyrelsesystemet haltar nog beklagligt i många väsentliga sammanhang. Jag vill få ett förtydligande, ledamot Harry Jansson sade med en viss bestämdhet att Finland ska gå med i Nato, att det bara var en tidsfråga. Slänger man ur sig en sådan sak kräver det lite närmare förklaringar, finns det indikationer eller är det ett önskemål från ledamot Harry Janssons sida.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack fru talman! Vad gäller ÅHS och annan rättsosäkerhet, om vi säger så, är vi helt överens, ledamot Sundback och jag, att här har vi ett område som vi med gemensamma krafter bör titta närmare på. Det är inte bra om ålänningarna inte har möjligheter att påverka både gemensamma och egna angelägenheter. Det här är ett område som vi måste studera närmare, men vem tar det första steget? Kanske det är landskapsregeringen trots allt via rättsenheten som skulle kunna göra en första iakttagelse.

    När det gäller frågan om ett Natomedlemskap är det mera en iakttagelse, vad som sker, det som sker stort sker tyst. Vi ser via det nordiska försvarssamarbetet, som förstärker bilden av försvarsmässighet att man blir en integrerad och aktiv del. Jag har inget önskemål om ett Nato-medlemskap för Finlands del, men jag tror att det blir oundvikligt. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson

    Fru talman! Jag har som utgångspunkt för mitt korta inlägg det förhållande att för den avdelning som jag var kanslichef i tiden, ska gå i graven och att därmed också kansliministern skulle försvinna och ersättas av en självstyrelseminister. När social- och miljöministern redan i ett tidigare sammanhang tyckte att budgetmotion nr 16 var oklar och jag är första undertecknare av den, som behandlar regionalpolitiska frågor som underlyder kansliavdelningen, så utgående från de två förhållandena och inspirerad av kansliministerns uttalande igår om att vi står inför Ålands största demokratiutvecklingsprojekt någonsin, vill jag återkomma till det. Inte med baktanke utan med oro för när kansliavdelningen och ministern försvinner vem tar då hand om landskapets förhållande till kommunerna, vilka de nu sen må bliva?

    Jag utgår från det som sägs i budgeten, målen med denna stora demokratireform är två, de ska trygga en likvärdig service och de ska garantera en gemensam lagtillämpning. Gott och väl, medlen är så vitt jag kan förstå, sex.

    1.         Större enheter, det står så i budgeten. Jag blev förvirrad när jag hörde centerns gruppordförande uttalade sig i den frågan.

    2.         Ökad effektivitet och kompetens.

    3.         Att säkra rättssäkerhetens servicenivå.

    4.         Förbättra konkurrenskraften.

    5.         Trygga rekryteringen.

    6.         Utveckla närdemokratin.

    Vill man jämföra den matris som ligger över kommunreformen i riket är det samma både mål och medel. Inget ont i det, jag bara noterar att så förhåller det sig. Detta i syfte att åstadkomma de mål jag nämnde, likvärdig service och gemensam lagtillämpning.

    Problemet i vår nuvarande struktur ser jag också på två sätt. Klassiska och nya. Det är inget att förundra sig över att även våra små kommuner klarar av klassiska kommunala uppgifter, dagvård, grundskola, äldreomsorg, snöröjning etc. etc. Det är precis som det ska vara, men hur är det då med de nya? Vi har företagit en lång resa sedan självstyrelsens början. Människans rörlighet och utveckling i största allmänhet har ju ställt helt nya krav på vattenförsörjning, avloppshantering, renhållning eller avfallsservicen, energiproduktionen och fördelningen, miljötillsynen och så har vi de s.k. sociala, kanske smala, kompetenserna, barnskydd, demensboende, handikappservice, missbrukarvård och sådant eller inom utbildningen specialservicen inom grundskolan, men vi har också helt nya och kanske mest utmanande ärenden och det gäller den offentliga upphandlingen samt IT-servicen. Här närmar jag mig igen kansliavdelningen.

    Jag känner till de IT-utvecklingsarbeten som är på gång, kommunernas egen IT-hantering ryms inom den kommunala kompetensen så därför kan den inte av landskapet tas därifrån utan kommunernas medgivande. I den här verkligheten ser jag tre möjligheter till utveckling och jag instämmer delvis i det som har sagts i debatten.

    1.       Större enheter såsom det står i budgeten.

    2.      Behörighetsöverföringar även mellan landskapet och kommunerna även om jag vet att det i regeringens handlingsprogram står att något sådant inte ska ske, men man kan inte utveckla IT-servicen utan att sådana kompetensöverföringen sker. Här får man bestämma sig hur man vill ha det. Man kan inte bara rakt av säga att kompetensöverföringar mellan kommuner och landskapet inte kan ske, det går inte att utveckla samhället med en sådan rigid hållning.

    3.      Samarbete mellan kommunerna.

    Det låter lite motsägelsefullt, men jag ska strax förklara vad det handlar om. Större enheter följer av det sagda, det finns inte några möjligheter, värderade kolleger och fru talman, att våra små kommuner kan möta de nya utmaningarna som förväntas av kommunerna. Det är uteslutet. Kommunerna kommer att klara de klassiska, det betvivlar ingen, men de nya är mycket komplicerade.

    IT-utvecklingen kommer att kräva överföring av behörighet mellan kommunerna och landskapet.

    Samarbetet mellan kommunerna blir nödvändigt men samtidigt svårt. Det här låter lite överraskande och kontraproduktivt, men när kommunerna köper service av varandra så är det mesta av den servicen sådan som borde underkastas offentlig upphandling. Så är det! Myndighetsutövning behöver inte underkastas offentlig upphandling, men serviceproduktionen, framför allt den som kan konkurrensutsättas, ska vara föremål för offentlig upphandling. Vi vet hur svår offentlig upphandling i allmänhet är så det säger sig självt att hur svårt ska det inte vara i små kommuner av klara av det i en samarbetsmiljö. Detta är någonting som måste hanteras.

    Jag vill bara peka på dessa omständigheter nu när processen går vidare och vad jag förstår utan kansliavdelningen och kanslichefen har man gjort sig av med för länge sedan. Tack fru talman!

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det var en värdefull diskussion som ledamoten Gunnar Jansson höll med sig själv, kanske lite av filosofisk natur, men därmed inte sagt att den är mindre viktig. Jag kommer att ta mig an också det stenografiska protokollet för att föra in de här frågorna i diskussionen. Det var väldigt värdefullt. Rättsenheten hanterar idag de kommunala frågorna och den kommer att följa med till regeringskansliet. Det är den styrkan och den koncentrationen som man gör i de frågorna, som är väldigt viktiga för självstyrelsen. Där kommer också kommunala frågorna att vara, dock utan kanslichef, men med en förvaltningschef.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Nå, mitt lilla bidrag ska inte ges större betydelse än vad det kan ha, men naturligtvis, det jag har sagt är min uppfattning och det hoppas jag att återges i det stenografiska protokollet. I övrigt tänker jag åtminstone i stadens kommunalpolitik följa med det här ärendet mycket noggrant och göra vad jag kan för att komma vidare. Ärendet gäller i hög utsträckning kommunerna och Mariehamn som centralort och dess betydelse. Vi har redan i staden beredskap att göra det och det ska vi fortsätta med. Tack, fru talman!

    Talmannen

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Jag tänkte passa på och stimulera till lite debatt och få lite goda åsikter och råd från församlingen. Jag har fått uppdraget att leda den arbetsgrupp, som ska försöka samordna barnskydd, missbrukarvård, specialomsorgen för utvecklingsstörda och det som man kallar handikappservice mellan kommunerna. Vi har haft bara ett möte i gruppen, men det var väldigt positivt. Jag har en viss förhoppning att vi ska kunna komma med konkreta förändringsförslag till ledningsgruppen, att ärendena kan gå vidare och att vi kan genomföra kanske reformer ganska snabbt. Det beror på om vi kan uppnå enighet.

    Jag fortsätter lite med det ledamot Gunnar Jansson sa med de här kriterierna, dvs. att vi ska ha kompetens, effektiv serviceproduktion, rättssäkerhet, demokratiskt inflytande över produktionen av service och vi ska försöka bibehålla närdemokratin. Det är på sätt och vis en uppgift som är omöjlig, men det finns många omöjliga uppgifter som ändå har resulterat i förändringar som har varit betydande och positiva. Barnskydd kräver mycket kompetens, missbrukarvård är en ganska specialiserad och smal form av socialvården, specialomsorgen tar en väldigt stor andel av resurserna och personalen. Den är nästan lika stor som service- eller brukarmottagarna. Sedan har vi handikappservicen som är ännu större. Idag sköts de här på lite olika sätt så därför är det en intressant uppgift för gruppen.

    Handikappservicen sköts helt och hållet av de enskilda kommunerna. Det finns inget större samarbete eller någon gemensam struktur för det här utan varje kommun ansvarar för färdtjänst och alla de lagliga rättigheter och önskemål i viss mån, som de personer som har rätt till servicen ansöker om. Man kan konstatera att i det fallet är variationen betydande i de olika kommunerna. Det har naturligtvis att göra med resurser att vissa av de här tjänsterna är prövningsbara.

    Specialomsorgen sköts av ett gemensamt kommunförbund. Betecknande för det arbetet är att det finns en hög professionalism i förbundet. Jag tror att vi kan säga att vi har en väldigt hög nivå på servicen, men den är väldigt dyr tycker primärkommunerna och de tycker också att de inte har påverkningsmöjligheter tillräckligt mycket. Man hör ofta att kommunerna säger att de får fungera som en gummistämpel och styrelse och fullmäktige skickar några manande hälsningar till förbundet att kostnaderna inte borde stiga så här mycket, men servicen är god till dem som har rätt till servicen och den är lika av var man bor.

    Sedan har vi missbrukarvården där Mariehamn är värdkommun och där man erbjuder tjänster som brukarna själva bestämmer om de vill ha. Av naturliga skäl är servicen anonym och räkningen skickas till kommunerna. En del kommuner tycker att de inte har något inflytande alls och det har de inte heller i praktiken, om vem som får gå till missbrukarvården eller inte. Samtidigt fungerar det bra, rent byråkratiskt och ekonomiskt. Kommunerna skriver avtal och de som vill ha servicen är nöjda. De som jobbar inom det här tycker att det fungerar bra. Sedan finns det politiker som tycker att det borde vara under en annan huvudman. De har något enstaka fall som de tänker på, men ser man det ur de professionellas synvinkel tycker det att det fungerar bra och också brukarna, men kommunerna tycker inte alltid att det fungerar så bra.

    Sedan kommer vi till barnskyddet som är ett område med ganska få fall, men otroligt personal- och kompetenskrävande och svåra eftersom det berör så känsliga områden. Mariehamn är den enda kommun som själv lyckas uppfylla lagen så där tvingas kommunerna till samarbete. Det tycker de professionella i de små kommunerna att är svårt och tungt. Verksamheten varierar om det är en liten eller stor kommun beroende på att det är så svårt att anhängiggöra de här ärendena hos den kommunala serviceenheten.

    Bara de här fyra områdena har väldigt olika struktur och man kan kanske kort säga att ju mera kommunal självbestämmanderätt över sådana här frågor desto större blir variationen. Ju mera central den här serviceproduktionen är desto mindre påverkan har politiken och det är svårare att kontrollera ekonomin.

    Med all respekt för motionen, jag är strukturalist, jag tror inte att man kan hoppa över det utan man måste beakta det på något sätt. Det kan hända att man i vissa fall ska ha värdkommun i andra fall vet jag inte vad man ska göra, men i något skede måste vi bestämma hur många kommuner vi ska ha. Ska vi ha 12 kommuner så är det omöjligt att göra det här riktigt effektivt. Tack fru talman!

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack fru talman! Ltl Barbro Sundback efterlyste lite återkoppling vad gäller arbetsgrupperna på sociala sidan där hon är ordförande. Jag tänkte koppla lite till handikappservicen, som är ett av områdena och också till mitt tidigare anförande, som gällde servicesedlar. Det skulle kunna vara en lösning på personlig assistens inom handikappservice. Personal inom sociala sektorn har hört av sig till mig med anledning av mitt engagemang i den här frågan och sagt att det här definitivt skulle kunna vara en lösning. Det tror jag också att kan vara en synpunkt som gruppen kan ta till sig. Det skulle också möjligen lösa problemet med att kommunpolitiker inte kommer överens sinsemellan. På det här sättet kan man få det mera överfört till den individuella nivån.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Det är ett intressant förslag. Jag har ändå lite svårt att förstå hur det skulle fungera i praktiken. Hur funktionen skulle se ut. Om man tänker sig att oberoende av var man bor på Åland skulle man få en servicesedel, får man använda den bara i sin egen kommun så hjälper det inte personen särskilt mycket. Om inte kommunen har resurser så finns det ingenting att fördela. Ska man få nyttja den var som helst på Åland, ja, hur blir det då? Om vi har nuvarande kommunstruktur har jag också svårt att se hur det skulle fungera. Det måste väl vara finansierat av hemkommunen på något sätt. Då kan vi ju lika gärna sälja tjänsten så slipper vi ett byråkratiskt steg.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Det är viktiga områden, dessa fyra, men jag ser samtidigt en eventuell risk med att andra minst lika viktiga kanske faller bort, som definitivt är kommunala kompetenser, som jag försökte antyda i mitt anförande och som kan härledas till de s.k. nya, den offentliga upphandlingen är en kommunal angelägenhet, IT-frågorna ska behandlas, flyktingmottagning, plan och byggverksamheten, miljötillsynen. Vi har blandade områden, jag är medveten om det, men jag menar att med den här sektoruppdelningen av ansvarsområden är det inte bra om man cementerar sig vid dem utan någon måste också åta sig uppdragen att se på de nya och till och med nytillkommande områden.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Ja, visst kan man hysa oro över både det ena och det andra, men nu är ärendet upplagt på det sättet att det är en grupp som sysslar med sociala samordningen och en med det infrastrukturella. Sedan finns det den digitala agendan. Jag antar att de frågor som har väckts här kommer att tas upp i det.

    Vad gäller upphandling, så länge vi inte har någon lagstiftning så faller de flesta av den sociala servicen under EUs tröskelvärde. Det behövs alltså ingen upphandling. Jag säger inte att det är bra. Idag, med den kommunstruktur som vi har, är det knappast någon kommun som skulle klara av att upphandla eller sätta ut sådana här tjänster på marknaden. Det är viktigt att man försöker hitta åtminstone kortsiktiga lösningar som kan förbättra huvudmålet, dvs. likvärdig service och en effektiv kostnad.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Wille Valve

    Herr talman! Ärade åhörare! Ja, kanske ärrade åhörare vid det här laget. Vi noterar utvecklingen från kansliavdelning till regeringskansli. I och med att avlönandet av en förvaltnings- och utvecklingschef nu återfinns under huvudtitel Landskapsregering finns egentligen inget mer att orda om detta. Det är bra att landskapsregeringen gör tydliga EU-prioriteringar i EU-redogörelsen och också framsynt att landskapsregeringen uppmärksammar gemensamma nordiska ståndpunkter i EU-frågor på sidan 15. När Norden började formulera gemensamma ståndpunkter i EU-frågor är det viktigt att vi är aktiva för vi kan.

    Budgeten minskar för kansliavdelningens allmänna förvaltning efter att arrangemanget med en nationell expert vid kommissionen dras in. Det här arrangemanget bedömdes ge landskapet begränsad nytta av det och en vettig avvägning. Ärligt talat det är ingenting som finans- och näringsutskottet behöver fördjupa sig desto mer i.

    Vad gäller kommunikationsverksamhet och externa kontakter välkomnar jag den lättöverskådliga hemsidan för landskapsregeringen. Vi förtjänar ett bättre och kundvänligare fönster mot omvärlden på webben. Ålands havskommission, här gäller det framför allt att sålla fram angelägna, konkreta frågor för Åland, som varken kan lösas på nordisk nivå eller genom normala bilaterala kontakter. Det här vill jag särskilt understryka. Också för våra svenska kolleger är det otroligt viktigt med konkreta frågor att arbeta med. Har vi det ser jag ingen orsak till varför detta inte skulle kunna bli bra.

    Främjande av jämställdheten. En av de bäst investerade pengarna i budgeten, vågar jag påstå, är de som går till samarbetet Alternativt till våld i Norge och till nationellt centrum för kvinnofrid, dvs. kvinnofridslinjen. Min personliga erfarenhet från medlingsbyrån är att dessa insatser behövs.

    Jag applåderar övergången till skattebaserad avgift för radio och TV-verksamheten. Den tekniska utvecklingen har sprungit ifrån vår lagstiftning. Vi har idag grafikkort i datorer, 4Gn och biltelefoner och det är omöjligt att ringa in vem som tar del av TV-utbudet i praktiken. Vi har länge sett att betalningsvilligheten för TV-licensen har varit extremt låg och det enda möjliga har varit att jaga icke-betalarna med en byråkratisk blåslampa. Det är inte rättvist mot den ärliga del av befolkningen som faktiskt betalar. Det här förslaget ger en rättvisare uppbörd, men observera att vi inte får ta lättvindigt på frågan om att säkra Ålands radio- och TVs oberoende gentemot oss i denna sal.

    43.40 Fastighetsenheten. Det är förnuftigt att landskapsregeringen kopplar ett helhetsgrepp över fastighetsbeståndet och avyttrar dem som saknar särskilda kulturhistoriska värden eller miljövärden. Vi torde se mera resultat av detta under 2013 och det är bra.

    43.60 Polisverksamheten. Landskapsregeringen arbetar vidare med att uppföra kompletterande utrymmen för polisens verksamhet på en angränsande tomt till det befintliga polishuset. Här ber jag utskottet att noga undersöka möjligheten att bygga i olika väderstreck. Skulle en våning till på den befintliga vara en kostnadseffektiv lösning på utrymmesbehovet, eller är det inte en kostnadseffektiv lösning eftersom man då måste påla upp källaren. Detta är en fråga som kan vara värd att begrunda i finans- och näringsutskottet.

    Följande punkt 43.91, vi storsatsar på integration. Att satsa på inkludering av nya ålänningar är i princip en ytterst vettig satsning. Vi måste dock vara noga med att följa upp nyttan av dessa investerade pengar.

    43.95 Personalarbete och arbetsmiljö. Vi inom moderaterna välkomnar satsningen på en gemensam värdegrund för medarbetarskap och ledarskap inom landskapsregeringen.

    Sammanfattningsvis en bra budget till denna del, med många offensiva och välgenomtänkta satsningar. Tack för er uppmärksamhet.

    Ltl Carita Nylund

    Herr talman! I budgetdebatten blir det av förklarliga skäl mycket fokus på inbesparingar, vad vi kommer att vara tvungna att låta bli att göra och vilken service vi inte kommer att kunna ge på grund av de inbesparingar som är oundvikliga. Så här på slutrakan av remissdebatten skulle jag vilja svänga på det och titta på vad vi faktiskt kan och ska göra.

    Kansliavdelningen har enligt budgetförslaget, gjort inbesparingar på 6,6 procent och precis som de andra enheterna har även de fått vända på varje sten och leta inbesparingsalternativ. Trots det finns det en del rolig läsning i form av satsningar som görs och som ligger mitt hjärta nära. Jag ska här nämna några av dem.

    För samhällsservicereformen finns ett anslag på 100 000 euro, för de arbetsgrupper som ska jobba med bl.a. planering, information och samordning. De obundna vill inte stänga några dörrar när det gäller samhällsservicereformen ännu. Vi vill få fram ett bra underlag till det beslut som så småningom ska leda fram till en reform. Vi vill att ledningsgruppen tar fram ett väl underbyggt, optimalt förslag som vi kan ta ställning till på ett ansvarsfullt sätt. Fokus ska ligga på att bibehålla närdemokratin och erbjuda en likvärdig, rättssäker och god servicenivå i en effektiv och kompetent organisationsform. Det måste vara målet och om det nås genom sammanslagning till x antal kommuner, genom gränsöverskridande samarbete, morötter eller piskor, är just vad den här gruppen ska reda ut för oss.

    Herr talman! Det görs satsningar inom polisen. Den nya polislagen är på kommande, en utbyggnad av lokalerna, samordning av alarmcentralen för räddningsverket och polisen, en egen åländsk profil för polismyndigheten står på agendan. Det ser vi fram emot!

    Även inom integrationen görs satsningar på sammanlagt 800 000. Man gör bl.a. satsningar på informationsverksamhet och understöd till kommunerna för stödundervisning i svenska inom barnomsorg och skola. Även våra allra minsta nya medborgare har rätt till en bra integration och då är språket en viktig nyckel.

    Så till TV-licensen. En arbetsgrupp ska jobba för att ersätta TV-licensen med en skattebaserad avgift. I dagens mediebaserade samhälle suddas gränsen mellan TV-apparater, datorer och telefoner ut. Ett hem kan ha flera apparater för att motta TV-program, utan att de för den delen är regelrätta TV-apparater. Det föreslagna systemet är ett välkommet och mer rättvist system än nuvarande.

    Så till jämställdhetsarbetet. Det ramprogram för jämställdhetsarbete som antagits för 2012-2015 ska följas upp av ett expertråd, som även ska utveckla jämställdhetspolitiken i landskapet. Det tycker vi i den obundna gruppen att är väldigt viktigt.

    Ett laddat, men ack så viktigt ämne till sist, nämligen frågan om sexuellt våld och våld i nära relationer. Vi vet, baserat på undersökningen ”Hälsa i skolan” 2011, att 40 procent, jag säger det igen, 40 procent, av de unga kvinnorna i Ålands yrkesgymnasium har utsatts för sexuella handlingar, allt från skamliga förslag till regelrätta övergrepp. Det är allvarliga och alarmerande uppgifter som ska tas på mycket stort allvar. Projektet ”Fair sex”, med målsättningen att bl.a. förebygga sexuellt våld i skolan, fortsätter under 2013 och tanken är att integrera skolorna i högre grad och att detta på sikt ska bli en del av skolornas ordinarie verksamhet. Jag kan inte nog betona vikten av detta projekt. Unga kvinnors fysiska, psykiska och sociala hälsa ligger mig mycket varmt om hjärtat.

    Det gör också frågan om våld i nära relationer. Det är visserligen ett problem som ska betraktas som ett samhällsproblem, men ofrånkomligt är fortfarande den allra största delen drabbade kvinnor. Utan att förringa de utsatta männens upplevelser vill jag understryka vikten av de utsatta kvinnornas behov av ett kvinnofridscentrum. Det är också målet för den kommitté som redan tillsatts och som även ska utarbeta en övergripande strategi för arbetet mot detta.

    Herr talman! Jag har i mitt anförande medvetet fokuserat på de satsningar man gör inom kansliavdelningen. Jag tycker det kan vara viktigt att inte bara förlora sig i nedskärningar och indragningar, utan se att det finns ljusglimtar även i budgetmörkret.

    Det är och har varit mycket prat om kossor här i salen idag och andra dagar och jag vill därför avsluta med ett citat av en känd sådan, nämligen Mamma mu, som säger: ”Se inte bara på vad jag inte har gjort, se på vad jag har gjort istället”. Tack!

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Herr talman! Bravo! Det var ett jättebra anförande, mycket intressant att också lyfta fram det som är positivt och det som vi satsar på. Det var mycket bra. Det var också särskilt bra att ltl Carita Nylund faktiskt berörde samhällsservicereformen i obunden samlings gruppanförande och visade på att de har ett öppet sinne för de olika möjligheterna till strukturer framåt. Tack för det!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson

    Herr talman! Jag vill börja med en liten reflexion kring samhällsservicereformen. Vi vet att vi har kommuner som mer eller mindre håller på att gå under. Vi vet också att det är de här kommunerna som framöver ska stå för samhällsservicen som det ser ut idag. Det har landskapsregeringen slagit fast, när man inte vill överföra några behörigheter från kommunerna till landskapsregeringen. Samtidigt vet vi att efterfrågan på samhällsservice ständigt kommer att öka i takt med en åldrande befolkning. Till på köpet har vi fått höra av landskapsregeringens partier att kommunerna sannerligen ska vara med och finansiera omställningsbudgeten, eller dokumentet som vi diskuterar idag. Detta är utgångsläget för den reform som har så många namn. Ett namn i liberalernas motionssamling är kanske det mesta att vänta, samhällsservicestrukturreformen, förkortat SSSR, som kan kopplas till ett gammalt stort land i öster. Det är talande för hela det här. Det är ett fyndigt namn som man har satt på den motionen.

    Som om vi inte har utmaningar tillräckligt när vi går in och diskuterar en sådan här reform vet vi att regeringspartierna hade diametralt olika åsikter inför valet i den här frågan. Centern har bekräftat att man liksom inför valet vill bevara de små kommunerna, obunden samling har i offentligheten sagt att man backar i frågan om att föra över de tunga sociala områdena till landskapsnivå, moderaterna och socialdemokraterna har i dagens debatt diskuterat kring en kommun. Moderaterna har inte tagit klart ställning i frågan, men man för åtminstone ett sådant resonemang och man får en sådan känsla att moderaterna är betydligt mer positiva till eventuella kommunsammanslagningar.

    Det är egentligen inte det här som är intressant, utan det intressanta skulle vara att veta vad landskapsregeringen kommer till om man försöker ena sig om en riktning. Vi vet att samhällsservicereformen är het gröt och just nu så är det katten som springer runt om och man vill utreda och utreda, men man kommer inte framåt. Det är omöjligt för en stackars oppositionspolitiker som jag och för den åländska befolkningen att veta vart landskapsregeringen vill komma. Det är beslutet som vi alla väntar på och det som måste komma förrän vi kan genomföra de förändringar som faktiskt är nödvändiga. Min uppmaning till landskapsregeringen är att komma till det resultatet så fort som möjligt.

    Initiativet kring arbetsgrupper är bra, då fokuserar man på rätt saker som man tar upp, specifika områden och försöker förhoppningsvis enas kring riktningen av dessa. Det är ett bra sätt att gå vidare på, applåd till det arbetssättet, men det får inte ta för länge. Man måste också hela tiden ha diskussionen vart vill vi, kan vi enas kring kommunstruktur, kan vi enas kring de stora övergripande frågorna. Det är resultatet av den diskussionen som är väsentlig om vi kommer vidare eller inte. Jag tror att alternativet att vi bara diskuterar och diskuterar och utreder och utreder är betydligt värre än om man bestämmer sig för någonting och kommer vidare. Vi vet att vi har kommuner som håller på att gå under och att efterfrågan på samhällsservicen ökar hela tiden. Någonting måste hända, sedan kan vi strida om hur, när och var förändringarna ska ske, men vi måste komma framåt. Ta den striden, jag uppmanar regeringspartierna till det.

    Vad gäller minister och omstruktureringen till det som man kallar regeringskansli så blir jag lite orolig över vilka signaler det sänder ut till folket, den debatt som vi har haft idag. Kansliministern sade nyligen att kansliministern sköter lagberedningen, men i det regeringsprogram som vi fick presenterat för oss står det klart och tydligt att lagberedningen ligger under lantrådet. Vem är det egentligen som har ansvaret för lagberedningen, det skulle vara intressant att veta. Det är intressant att veta om lagtinget inte har fått information om att en sådan förändring har skett.

    Det som man förde över från kansliministerposten i samband med den nya regeringen när den bildades, var bl.a. elenergi, bostads, radio och TV-frågorna, centrala självstyrelsepolitiska frågor och jämställdhet. Man undrar faktiskt vad det var som blev kvar och man undrar om det faktiskt behövs en hel ministerpost till detta. Jag vill inte detaljstyra regeringen på det sättet när vi skriver vår motion om att ta bort en ministerpost, det är upp till regeringen att sköta arbetsfördelningen, men vi ställer oss frågan om det verkligen behövs sju ministrar för att sköta arbetet, speciellt som man dessutom har fört över det mesta från en ministerpost i samband med ombildandet av regeringen. Därför har vi föreslagit att man ska ta bort en ministerpost för att tydligt visa och gå i bräschen för den egna förvaltningen. Här kan vi spara pengar, vi kan också dra vårt strå till stacken. Vi kan arbeta effektivare, vi kan göra samma arbete lika bra, fast med mindre resurser. Det är någonting som är viktigt att man kan visa att man också i toppen kan dra in om man vill att de i botten ska vara med och jobba i samma riktning. Tack!

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Herr talman! Obunden samlings lagtingsgrupp förundrar sig verkligen över vad ltl Axel Jonsson menar när han säger att de obundna backar. I obunden samlings lagtingsgrupps anförande sades det uttryckligen att de obundna inte vill stänga några dörrar när det gäller samhällsservicereformen ännu. Vi vill få fram ett bra underlag till det beslut som så småningom ska leda fram till en reform. Samtidigt vill jag understryka att vi från obunden lagtingsgrupp stöder vår kansliminister Gun-Mari Lindholm fullt ut i hennes fortsatta arbete med samhällsstrukturreformen, så jag förstår inte riktigt hur ltl Jonsson tänker.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Herr talman! Nå, min tanke härrör sig från det att obunden samling klart och tydligt i en debatt kring samma ämne för någon vecka sedan sade att man inte nödvändigtvis vill ha den här riktningen, som man lanserade inför valet, att man skulle slå ihop specialomsorgen och missbrukarvården och föra in det under landskapets behörighet. Det här hade man med i sitt valprogram, det är bara för ledamot Nordberg att gå tillbaka och läsa ifall han har glömt vad som står där. Nu har man sagt att man inte vill ha den här lösningen längre i och med att man stöder den skrivning som finns i regeringsprogrammet, att inga behörigheter ska föras över från kommunerna till landskapsregeringen. Det var man klar och tydlig med, så man har backat på den punkten för att hitta enighet i frågan. Så förvånad behöver man inte vara från obunden samlings håll.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Det är mycket tomt prat med ledamot Jonsson. Det här med att härska och splittra känns lite patetiskt i den här frågan. Det finns två nivåer på det här arbetet, den ena är det vi håller på med nu och det är inte att utreda och utreda och utreda utan vi sitter i arbetsgrupper och kommer att komma med konkreta förslag senast i april 2013. Det är en snabb tidtabell. Ledamot Axel Jonsson var överhuvudtaget inte med i den diskussionen. Där hade Ålands framtid stora möjligheter att påverka det arbetet. Det handlar alltså om att försöka hitta samarbetsformer mellan kommunerna. Själva strukturreformen kommer att avgöras först efter valet av rent demokratiska skäl. Medborgarna ska få ta ställning till hur de vill att kommunstrukturen ska se ut. Att det ska vara så svårt att förstå övergår mitt förstånd. Jag tycker att ledamot Jonsson ändå verkar vara en intelligent person.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Herr talman! Ja, nu blir jag verkligen förundrad. Nyligen fick jag höra att man ska ta fram ett förslag till kommunstruktur från landskapsregeringens sida under den här mandatperioden och nu ska det plötsligt avgöras efter nästa val. Det här övergår mitt förstånd. Nu är förvirringen total, om jag var förvirrad tidigare så är det värre nu. Vad gäller arbetsgrupperna sade jag klart och tydligt att det är bra, men ser vi på vad som har hänt har det gått ett år av utredningar och man har fått till en arbetsgrupp. Man har inte kommit framåt och man har inte enats om någon riktning. Det är riktningen jag söker, jag vill ha regeringens position, jag vill ha regeringens vision om vart man vill komma. Den saknar jag och jag väntar på den nu.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag kommer att begära ett anförande. Det var mycket osakligheter, kanske det beror på okunskap, men jag kommer att försöka förtydliga det framöver. För att nå resultat så måste man ibland, ledamot Axel Jonsson, vara öppen, man måste kunna lyssna och också ibland omvärdera. För att nå resultat, för att göra framsteg i det här arbetet har vi från obunden samlings sida också omvärderat vissa saker, men jag har inte däremot hört varken före, under eller efter både valet och debatten eller den debatt som var en trappa ner för en vecka sedan, vad Ålands framtid vill i den här frågan. Det skulle vara intressant att veta om Ålands framtid är med i det här framtidsarbetet.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Talman! Jag tycker att det är helt okey att man omvärderar, men då ska man också förklara varför man gör det. Jag har inte hört någon förklaring på varför man omvärderar att föra över missbrukarvården och specialomsorgen och andra områden till landskapsnivå. Ingen förklaring har vi fått på det. Det kan mycket väl hända att vi i Ålands framtid kan ha omvärderat vår ståndpunkt, men vi vill åtminstone ha en förklaring till varför man har valt den här vägen. Det är helt okey att omvärdera.

    När det gäller Ålands framtids inställning och hållning i den här frågan har vi varit tydliga och sagt att värdkommunmodellen är den modell som vi tror på. Vi tror också att man måste gå in till kommunerna och se över de områden som är betungande ekonomiskt och titta på kostnadstak och möjligheter att finansiera de här kommunernas svåra ekonomiska situation. Det är det som behövs akut och det är det som vi måste ta sikte på att lösa i första hand. Det är ekonomin som ska sättas i fokus.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! Fyra budgetmotioner och två anföranden, jag kör på fyra budgetmotioner och ser hur långt tiden räcker. Lite gas och lite broms och lite utveckling som förslag för kansliavdelningen. Den första budgetmotionen handlar om flyktingmottagning och behovet av att vi har en policy för flyktingmottagning i landskapet. Åland bör ta humanitärt ansvar och ta emot både flyktingar och asylsökanden. Lagstiftningen om flyktingar hör till rikets behörighet, men det hindrar inte landskapet att ha en egen policy för flyktingmottagning. I policyn kan det exempelvis ingå planer på i vilken utsträckning flyktingar ska tas emot och vilket stöd landskapet kan erbjuda de mottagande kommunerna. Policyn bör utarbetas i samarbete med kommunerna.

    Den andra motionen berör möjligheter till övergångsarbete. Här hade ltl Beijar ett mycket bra anförande om Pelaren. Pelaren är ett av 500 klubbhus inom den världsomfattande rörelsen Fountain House och det är en verksamhet vars mål är att hjälpa personer med psykiska funktionshinder, att gå från att vara patient till att bli en person. Fountain House bildades redan på 1940-talet. Patienter med psykisk sjukdom förenade sig på Rockland State Hospital i New York för att se om de kunde hjälpa varandra att bli utskrivna och att därefter skaffa arbete. Den globala målsättningen är att bryta anonymitet, isolering och arbetslöshet.

    En viktig del i Fountain House-verksamheten är övergångsarbetena. Ett övergångsarbete är ett tidsbegränsat arbete på den öppna arbetsmarknaden. Arbetsplatsen tillhör klubbhuset, men lånas ut till medlemmarna som vill pröva sin arbetsförmåga. Medlemmarna betalas enligt löneavtal, dock minst minimilön. Övergångsarbete är på deltid och tidsbegränsat, 10-20 timmar i veckan och 6-9 månader. För urval och träning av medlemmarna till övergångsarbete ansvarar klubbhuset, inte arbetsgivaren. Huset garanterar också att det alltid finns någon på plats vid t.ex. sjukdom, antingen en annan medlem eller en av handledarna i huset.

    Det finns absolut utrymme för övergångsarbete inom förvaltningen. Det finns allehanda uppgifter. En egen erfarenhet därifrån hade jag när jag sökte dagsverke till ett av mina barn. Då fanns det uppgifter på kansliavdelningen och jordbruksbyrån, man hade en arbetstopp, man behövde göra utskick, det behövdes flyttas saker inom en viss tidsrymd. Jag tror absolut att det skulle finnas möjlighet till ett sådant här övergångsarbete inom landskapsförvaltningen. Liberalerna anser att ett försök att tillhandahålla ett övergångsarbete för psykiskt funktionshindrade ska inledas under året inom förvaltningen.

    Ja, så en annan motion som handlar om att spara pengar. Landskapsregeringen och lagtinget deltar i olika externa samarbeten där vi har prioriterat det europeiska, östersjöparlamentariska och nordiska. Viktiga och rätta prioriteringar. Syftet är att utbyta erfarenhet med andra regioner samt öka landskapets möjligheter att påverka. Målsättningen för landskapsregeringen och lagtinget måste vara att enbart delta i sådana samarbeten som medför nytta för landskapet i form av större inflytande eller som bibel för att öka landskapets konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter.

    För att kunna dra nytta av B7-samarbete krävs förutom medlemsavgiften att resurser i form av arbetstid läggs ner på deltagande i olika projekt och resor. En utvärdering som gjordes tidigare visade att nyttan av samarbetet för landskapet inte har stått i proportion till de arbetsinsatser som krävs. Man har bestämt att Åland ska vara ordförande för B7 2013 och igår så hade man en annons om en deltidsanställning för att fixa B7-ordförandeskapet. B7-samarbetet är ett samarbete på kommunal nivå och naturlig samarbetspartner vore då de åländska kommunerna och inte självstyrelsen. Jag vill understryka att från liberalernas sida vill vi slå vakt om samarbetet, att utbyta erfarenheter, men vi behöver prioritera. Vi har få tjänstemän och de här resurserna kanske kunde vara till nytta för att fortsätta experttjänsten i kommissionen. Ett behov av prioritering.

    En sista motion, ett fält som landskapsregeringen totalt har glömt bort är när det gäller energi- och klimatarbetet. Vi pratar upprepade gånger i lagtinget om att vi borde bränna vårt avfall. Det vi saknar på Åland är faktiskt en sektorövergripande biogasstrategi. I det framtida energipusslet utgör biogas en mycket viktig del. Biogas produceras genom rötning av avfall och det intar en särställning. Ingen annan bioenergi kan sluta kretsloppet och därmed ge samma unika miljönytta i växtnäringsåterföring och minskad klimatpåverkan. Även rötning av gödsel och vall ger stor klimat- och miljönytta. Här har vi någonting för våra 1 000 kossor. Vi behöver ta till vara gödseln från dessa kossor också.

    Åland har ett alldeles lysande exempel i ÅCAs biogasanläggning. Det är ett exempel som behöver följas av flera. Rötning av avfallsprodukter som innebär att kretsloppet kan slutas ger unika samhälleliga mervärden. Den allra största samhällsnyttan är kopplad till avlopps- och avfallsströmmar och det har landskapsregeringen helt och hållet glömt bort. Man pratar om bioenergi från pellets, skogs- och jordbruksprodukter, man pratar om sol, vind och vågor, men har glömt avlopps- och avfallsströmmarna. Det ställer dock krav på samordning mellan kommunala avlopps- och avfallsplaner samt energiplanering. Liberalerna vill att en åländsk sektorövergripande biogasstrategi utarbetas. Tack!

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det blev många frågor här så jag ber att få återkomma. Jag har ändå begärt ordet så jag kommer då att förklara och berätta om de frågor som ställdes angående motionernas innehåll. Jag återkommer till dem under mitt anförande. Tack!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Jag delar ltl Katrin Sjögrens tankar om hur otrolig potentialen i biogas på Åland är. ÅTC håller som bäst på att göra en utredning på vilket substrat som finns tillgängligt, man tittar på djurkadaver, kogödsel, organiskt avfall från olika håll och kanter på hela Åland. Det var ÅTC som tog initiativet och byggde det första vindkraftverket här på Åland när politiker en gång i tiden ville satsa på det. På liknande sätt kommer ÅTC att visa vägen framåt, hur man tillsammans kan använda den otroliga mängd energi som finns i biogasen för att också kunna skapa ett kluster runt det här, som privata företagare kan visa intresse för sedan. Det är på gång, faktiskt riktigt ordentligt.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det var synd att landskapsregeringens tankar om energi inte står här. Det nämns inte överhuvudtaget något om avfalls- eller avloppsströmmarna. Som sagt var, ska vi ha 1 000 kor till behöver vi nog fundera på vad vi gör med avfallet som blir. Vi behöver ha en sektorövergripande biogasstrategi och lämna snacket om avfallsförbränning och sådana saker. Titta framåt, det finns en stor potential i hela biogasenergin. Tack!

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Åke Mattsson

    Herr talman! Jag tänkte ta lite kring polisverksamheten. Inledningsvis är det språkfrågan som man har lyft fram och som är speciell i den här budgetframställningen. Där vill jag framhålla, som jag har gjort tidigare när det gäller polisen och språk, att det centrala och viktigaste för att vi ska ha en fungerande polis här på Åland är att man ser till att man får dokument och register på svenska. Det blir ett allt större problem att få tillgång till landsomfattande register på svenska språket. Samma sak när det gäller utbildningen att man inte nöjer sig med svenska utbildningen, man har lite andra metoder och annan utbildningsform i Sverige. Jag har själv gått narkotikautbildningen i Sverige och vet att det kan ge en hel del problem om man inte har en ordentlig grundutbildning. Ska man vara på underbefälsnivå behöver man ha den finska befälsutbildningen. Man måste driva frågorna hela tiden, för driver vi dem inte härifrån så får vi problem.

    Det här med båten kommer det signaler från vissa inom polisen att man precis har tackat nej till den. Man har överhuvudtaget inte behov av båten som man har på trafikavdelningen utan man har tillgång till andra båtar om man behöver ha. Ska det belastas deras budget känns det inte okey. Om trafikavdelningen behöver ha sin båt ska de naturligtvis få den.

    När det gäller utbyggnaden av polishuset måste jag medge att jag själv började titta lite på det här. Hur mycket kan man bygga på det gamla befintliga polishuset, hur mycket utrymme kan man få fram där. Enligt de gamla planerna som fanns kommer man ganska långt redan med gamla polishuset. En period tänkte jag åt det hållet, men sedan tittade jag närmare på det och insåg att det kostar mycket att bygga på gamla hus, det ska vara pålningar och framför allt så blir det en byggarbetsplats. Nu har vi sett hur det har gått till här när man bygger om, så det tror jag inte att är något att rekommendera. Alla nya lokaler ska, om det är möjligt, läggas i den nya tillbyggnaden.

    När man bygger från landskapets och kommunernas sida borde man ha någon form av stresstest av projekteringskostnaderna. Vis av erfarenheten när vi byggde ett daghem i Godby bl.a. så såg man att när entreprenörerna såg på det kunde de inte få ner kostnaderna om de inte fick göra andra materialval, andra konstruktionslösningar och så vidare, som var betydligt billigare. Vi kom åtskilligt ner i kostnaden när byggherren själv fick välja material. Det är något som vi måste titta på.

    Det finns en hel del kritik kring byggandet av kanslihuset som har varit ganska kostnadsdrygt i onödan. Om kritiken är berättigad vågar jag inte uttala mig om. Polisens profil ventileras ofta här i lagtinget, till stor förtvivlan för poliserna. Där får man kanske göra som man har gjort med fiskodlingen. För att komma framåt och nå ett lyckat resultat så har man i samförstånd med fiskodlarna själva tittat på hur vi ska komma framåt och hur vi ska få lyckade resultat. Vi behöver ha representanter från polisen med för att diskutera polisens profil. Då tror jag att det kan bli ganska lyckat.

    När man ser på texten, som jag själv har kunnat påverka är det lite så att man rodnar att man inte reagerade tidigare. Vi kanske behöver ha lite tydligare skrivningar vad polisen ska syssla med, här står det absolut ingenting. Polisen ska trygga lagstadgad rätt och samhällsordning, upprätthålla allmän ordning och säkerhet, förebygga brott, utreda brott, öka trygghet i samhället. Kärnverksamheten ska prioriteras, den allmänna ordningssäkerheten ska man ingripa mot, man ska sköta trafikövervakningen, återställa ordning i områden där det är oreda, man ska gripa gärningsman på bra gärning, man ska inleda åtgärder på brottsplatsen och man ska upprätthålla en god service, rätt handläggning, hög tillgänglighet, vidsträckt samarbete med övriga myndigheter. Det här är en ganska onödig text, men som sagt jag hade möjlighet att påverka den, men jag reagerade inte på den. I fortsättningen borde man kanske ha lite mer vad man ska jobba med, ungdomsverksamhet det inledande året, våld mot kvinnor eller någonting så att också allmänheten, polisen och vi i lagtinget får en möjlighet att titta närmare på det här, vad är det på gång.

    Vi ska också veta att det är en enorm omorganisation som man har gjort med polisen. Det kommer en ny polislag och man har lagt om hela förvaltningen. Det kommer ett nytt reglemente för poliserna som förändrar ganska mycket.

    När det gäller byggnadsbyrån är det bra att man ska titta på energikostnaderna. Vis av erfarenheten av kostnaderna med att bygga folkhögskolan, när man började kartlägga dem, det är centralt och viktigt att man ser vart kostnaderna går. När det börjar bli 100 000 i uppvärmningskostnader osv. för en sådan verksamhet känns det inte bra. Möjligheterna att se exakt vart pengarna rinner iväg är bra, man är på spåret här och det är en bra prioritering. Tack!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack talman! Ledamot Mattsson tar upp båten som poliserna skulle samnyttja med trafikavdelningen. Jag har den uppfattningen att om poliserna ska ha en båt så vill de ha en ordentlig polisbåt i så fall. Samarbetet med gränsbevakningen fungerar väl tillfredsställande så i så fall får man inhandla en båt till trafikavdelningen. Hur mycket nyttjas den? Landskapsregeringen äger många båtar som är utmärkta arbetsbåtar så då är det väl bättre att göra som vi skrev i motionen fastän den riktar sig till en annan avdelning, ta bort den.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Herr talman! Det här är kanske någonting för finans- och näringsutskottet att titta lite närmare på. Det var en person som flaggade för det här till mig, som gjorde att jag tog kontakt med en inom polisen och han var mycket osäker. Nu har jag inte pratat med alla styrande där, men i alla fall kan det vara bra att man kikar över det, vill polisen ha detta? Däremot kanske trafikavdelningen verkligen har behov av den och att det finns skäl till det, så då ska man naturligtvis skaffa den, man ska inte stoppa det på grund av det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Vad beträffar polisbåten har vi sett i den här budgeten att vi inte har det ekonomiska utrymmet, men om lagtinget hittar de pengarna så gärna köper polisen säkert in en patrullbåt. Det här är inte att jämföra med en patrullbåt utan det här är en möjlighet för polisen att istället för att ta färjan eller sjöbevakningen för att komma ut till någon skärgårdskommun, att kunna ta den här båten istället.

    Vad beträffar arbetet med att skapa en åländsk profil hos polisen så den diskussionen har jag haft med ledningsgruppen inom polisen, med polismästaren och tanken är att de ska vara delaktiga i det här arbetet och också de ledamöter som i den här salen har haft många synpunkter om uniformering, bilarnas utseende osv. De ska också vara med i arbetet för att nå ett bra resultat tillsammans.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack herr talman! Man förutsätter att de som har fört en debatt här i salen kommer att vara med och kunna påverka, men kanske också att man lyssnar på poliserna på fältet. Man har den uppfattningen att man inte har tagit till sig den diskussionen, vad man har sagt ute på fältet. Då pratar jag om polisen som jobbar ute på fältet, som dagligen måste gå i uniform, som alltid bär uniformen, får utbilda sig i uniformen, så att man inte bara tar befälet utan att man tar det lite bredare och lyssnar in på vad de har att säga. Det tror jag att man kan göra, men jag vill ha tankarna framförda. Tack!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Ibland önskar man att man inte hade så bra minne för ibland blir man så jättefrustrerad. Mitt i prick, ltl Åke Mattsson! Polisen hade helt andra skrivningar förut, det var tema om barn- och ungdomar, skolpolis, besök på daghem, trafikundervisningar, narkotikaövervakande, störande verksamhet, inte för att tala om ungdomsfylleri. Det här säger ingenting, det som står här nu. Det reagerade jag på när jag läste igenom verksamheten. Himmel, förut fick man veta mycket. Nu är det väldigt mycket som man bara accepterar rakt av, som jag uppfattar det, rena rama försämringar.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack herr talman! Jag får också ta till mig kritiken för det här, men det kan som sagt vara den nya styrningen som kommer. Det kommer en ny polisstyrelse och det kommer att bli förändring och i och med det så kan det ha betydelse varför man inte har gått in för bättre skrivningar. Naturligtvis är det ett viktigt påtalande i alla fall, man kanske ska ha det med i fortsättningen i budgeten i alla fall så att man har lite mer tydligare inriktningsmål på vad polisen ska syssla med.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Runar Karlsson

    Herr talman! Jag hade inte för avsikt att gå upp mera i budgetdebatten, men blev frestad när det blev lite debatt om kommunerna. Då var jag tvungen att säga några ord om dagsläget och var jag står i den här frågan. Det som lite retar mig är när man pratar om kompetensen. Det är ungefär som om det på landsbygden och i små kommunerna inte skulle finnas någon kompetens alls och därför måste man ha stora kommuner och att det är i stora kommuner som kompetensen finns. Jag upplever nog faktiskt att landsbygdsborna är precis lika kloka som andra människor. Jag tror inte att man för den skull måste vidta åtgärder.

    Enligt min mening är det tre områden som är oerhört viktiga för att bibehålla i en kommun, åldringsvården, grundskolan och barndagvården. Där finns det faktiskt full kompetens idag i kommunerna. I jättesmå kommuner där det är få elever, kanske de inte har möjlighet att ha inom hela området. I de allra flesta finns det precis den kompetens som behövs för att bedriva de tre områdena. Speciellt inom åldringsvården som kan vara ganska svår, men nu får vi en geriatrisk avdelning som ÅHS tar över och där kommer man att ta över det som man delvis har haft hand om förut på institutionerna, sjuka och åldringar. Geriatri är sjukvård som är specialiserad på åldrandet.

    Det har varit lite problematiskt för kommunerna, men nu är den reformen gjord och där ska ÅHS ta över. Hur exakt blir det? Jag tror att det blir så att åldringarna kommer att få det mycket bättre i och med att forskningen är ganska intensiv på det området. De som anses vara gamla och skröpliga idag har kanske en sjukdom som är botbar eller kan lindras mycket mer på en geriatrisk avdelning än vad man kan göra på en institution. I och med det har man klarerat den kunskapsluckan på mindre kommuner.

    Sedan som jag själv har sagt och som jag stöder håller man på och tittar på de tre grupperna som naturligtvis är sådana områden som man bör sammanföra mer. Det är som jag har sagt barnskydd, missbrukarvård, specialomsorg och handikappomsorg. Där är det säkert så att det är bra om det kommer under färre hattar, inte på grund av kompetensen utan mera på grund av finansieringen, att man har en mera solidarisk finansiering. Om en som behöver extra vård och skydd flyttar från Saltvik till Geta kanske Geta får problem ekonomiskt.  Därför borde det vara en mera solidarisk finansiering per invånare eller något sådant. Då löser man det, men kompetensen finns nog ute i stad och bygd.

    Tekniska sektorn är också ett område som det är bra att man tittar på. Man är riktigt förväntansfull på att det ska bli det som man antagligen siktar in sig på. Det är det här med konkurrens, ge vägunderhållet och gatuunderhållet konkurrens. Då tjänar man garanterat pengar.

    Sedan det som någon har nämnt, avlopp och vatten. Där finns det säkert samordningsfördelar. Vi vet att det redan idag pumpas avloppsvatten från norra Åland till Mariehamn, där båda tjänar på det. Egentligen är det tre som tjänar på det, staden, landsbygdskommunerna och miljön. Det är en bra grej som jag hoppas att utvecklas vidare. Vattenskyddet kanske är det som just nu är mest akut och det måste komma till ett allåländskt vattenskydd för dricksvattnet. Det börjar bli akut med våra insjöar. Varenda åländsk insjö har idag algblomning och kanske av den giftiga sorten. Där kan det vara svårt att idka ren kommunalpolitik. Där måste det bli något större. Det är också bra.

    Digitala agendan har diskuterats förut och där är vi helt överens om att det måste göras. Sedan har vi diskuterat det här med om det ska vara kommunförbund eller köptjänster, det får man se. Kommunförbundet är inte kört, men då måste man göra om kommunförbundet. Det får inte vara som i Ålands kommunförbund att det är 35 i förbundsfullmäktige och tio i styrelsen som administrerar en anställd. Det är orimligt. Istället måste man göra om kommunförbunden så att de blir smidiga och effektfulla och de som sitter där ska ha ett mandat. Sköter man sig inte så ska man bytas ut. Det måste ske på ett sådant sätt som i en styrelse i ett bolag, dock med det att man måste förena sina åsikter, alltså kommunerna.

    Till sist som sagt, vill jag nämna några ord om samarbetet. Jag har själv personligen varit med om några samarbetsformer som har gått både dåligt och illa. Jag kan nämna det här med avloppet till Mariehamn. Det var ett sådant projekt som gick jättebra, mycket tack vare Mariehamns stads välvilja till samarbete och kommunerna som försökte. Där är Lemland, Jomala, Finström, Saltvik och Sund med och där vinner alla parter. Det borde utvecklas. Nu kommer Hammarland också med om de inte har kommit redan.

    Det finns en annan sak som man har misslyckats med och det var när vi för vår del i Saltvik gick med i MISE. Idag sköter vi det själva. Tidigare kostade det 130 000 euro för invånarna och nu kostar det 60 000. Varför gör det det? Jo, för att man konkurrensutsatte allting på olika sätt så att man fick konkurrens. Det är nyckeln i det kommunala arbetet att man ska försöka konkurrensutsätta så att alla åländska små aktörer kan räkna på det i konkurrens med varandra så att man inte gör stora bitar och så att det bara blir en aktör. Det är mycket viktigt.

    Till sist, herr talman, vill jag säga att jag och mitt parti är absolut för utveckling och inte konservativa som några vill påstå, men däremot vill vi förstås hålla kommunala fördelarna som finns och inte göra det här med tvång.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Herr talman! Diplomatiskt, men tydligt så förstår jag vad kollegan Karlsson avser med den kritik han hörde talas om. För egen del sade jag att de klassiska kommunala uppgifterna sköter kommunerna såväl små som stora, det är ganska oproblematiskt i allmänhet, när man kommer till specialkompetens inom pedagogiken kan det finnas vissa svårigheter, men det klarar man. Det som jag därefter pekade på var de nytillkomna områdena, där jag särskilt nämnde samarbetet mellan kommunerna som i konkurrensutsatta områden måste skötas genom offentlig upphandling. Det är ingen hemlighet att den offentliga upphandlingen är problematisk var än vi befinner oss på Åland. Jag har en känsla av att i små kommuner kan det vara ett stort problem. I Mariehamn klarar vi det något så när, men det är också problematiskt här. Vi har flyktingmottagning, i ett annat inlägg fick vi höra talas om kvinnojour-verksamhet etc. De här nya kan enligt min mening vara problematiska.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Talman! Jo, ledamot Jansson har helt rätt, speciellt upphandling av tjänster är oerhört problematiska och kan vara svåra och är svåra att definiera. Vi vet att inte ens landskapsregeringen alla gånger har klarat av det trots att de har 28 000 invånare bakom sig. Det håller jag med om att det kan vara. Det finns ju både fördelar och nackdelar och sedan måste man fundera på vad som överväger. Man insinuerar ändå lite att man på landsbygden inte har den kompetens som andra kanske har. Det tror jag nämligen inte på, men jag håller med om att det är problematiskt ibland.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Carita Nylund, replik

    Herr talman! Ledamot Karlsson nämnde kompetensen ute i kommunerna och jag vill tydliggöra, eftersom jag också i mitt anförande pratade om en effektiv och kompetent organisationsform, att det från vår sida inte handlar om att inte kompetensen finns ute i kommunerna utan hur den används. Som det ser ut nu så sitter det ute i 16 kommuner socialsekreterare som ska vara experter på barnskydd, specialomsorg, handikappomsorg, missbrukarvård, familjeomsorg, äldreomsorg. Att kräva att dessa personer ska vara experter på alla de här områdena är att kräva lite väl mycket. Jag vet att en samordning där skulle man ha mycket att tjäna på. Det handlar inte om att de inte är kompetenta idag, utan hur vi utnyttjar den kompetens som de besitter. Tack!

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Det här med kompetensen var inte någon kritik varken till ledamot Jansson eller till ledamot Nylund, båda ledamöter är duktiga och rekorderliga människor. Det var rent allmänt som det sägs ibland, både här och på andra platser, så jag kände att jag måste få uttrycka min frustration i den frågan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Gun-Mari Lindholm

    Talman! Jag valde att begära ordet istället för att replikera, minuten går så fort och vi upplever alla att debattstunsen, som kanske funnits förut, uteblir nu när man bara har en replik. Man hinner just bara säga det så är det färdigt och så är den debatten avslutad. Det kanske är skäl för lagtinget att på ny kula fundera på det här upplägget.

    Jag vänder mig till de anföranden som ledamot Axel Jonsson delvis hade och också ledamot Katrin Sjögren. Jag börjar med de frågor som ledamot Katrin Sjögren hade. Det var angående flyktingpolicyn inom landskapsregeringen där landskapsregeringen nu har påtagit sig den koordinerande rollen ifråga om flyktingmottagandet. Det är så att sedan nittiotalet har Mariehamn tagit emot kvotflyktingar. Någon ersättning för mottagandet av denna del av Finlands kvotflyktingar har dock inte getts utan kostnaderna har burits av Ålands landskapsregering. Nu har Mariehamn ånyo visat att man är intresserad. Man har från landskapsregeringen nu varit i kontakt med arbets- och näringsministeriets integrationsenhet för att diskutera det framtida flyktingmottagandet på Åland. Någon dialog har vi inte lyckats få till stånd även om det är den här enheten som också har ansvar för flyktingmottagande på Åland eftersom det är en finsk behörighet. Vi kommer att ha den koordinerande rollen på Åland och vi ser fram emot att även andra kommuner på Åland kommer att visa intresse för att ta emot flyktingar.

    När det gäller frågan om B7 kan vi konstatera att i budgeten för innevarande år, den som skrevs under ledning av liberalerna där det var en liberal kansliminister som också hanterade frågorna, har man inte visat att man hade någon avsikt att avsluta det här samarbetet. När vi inledde vårt arbete i landskapsregeringen för ganska snart ett år sedan så hade vi för avsikt att avsluta det här samarbetet, men eftersom ordförandeskapet var planerat att Åland skulle inneha för 2013 så tyckte vi att det kändes väldigt ojust att avsluta det då, eftersom alla andra i samarbetet redan hade planerat att Åland skulle vara ordförande. Däremot har vi väldigt nogsamt tryckt på och sagt att ska vi vara med också för det kommande året ska man strukturera upp arbetet på ett lite annat sätt än vad man har gjort hittills. Att ha webmöten, det går nästan en vecka för att åka på möten, att stränggera mötena och mera konkretisera upplägget, att ha från lunch till lunch möten och göra det så intensivt och så effektivt som möjligt när man möts. Vi ska också göra det så öppet och folkligt som möjligt under det här året som vi är ordförande och sedan får vi ta ställning till om vi ska fortsätta eller avsluta det här. Det vet också B7 samarbetsparterna om att vi för den här diskussionen inom landskapsregeringen.

    Sedan till den fråga som ledamot Axel Jonsson uppehöll sig ganska länge runt. Samhällsservicereformen. Själva upplägget verkar vara väldigt oklart från Ålands framtids sida. Jag hänvisar till det anförande som jag höll igår där jag tyckte att jag på ett tydligt sätt klargjorde för strukturen och det arbete dels som har gjorts och det arbete som man har lagt in i framtiden. Det finns ett arbete på kort sikt med arbetsgrupper som kommer att vara färdiga under våren nästa år och de på lång sikt med en ledningsgrupp som kommer att ta fram en målbild. Där, hoppas jag, att också Ålands framtid med sina representanter i både näringsliv och kommuner också deltar i de bredgruppsmöten som vi kommer att ha för att tillsammans skapa den här målbilden.

    Jag upplever det lite så att ledamot Axel Jonsson och Ålands framtid just nu är ute mest för att bråka i den här frågan. Man vill inte vara konstruktiv och man vill inte vara med på tåget. Jag upplever att debatten haltar och det finns en diskrepans i innehållet i debatten. Det är klart om man är fyra partier att man har olika åsikter och det är ingen hemlighet, det har vi, det finns det också mellan oppositionspartierna i många frågor, men man måste ändå, när man inleder ett samarbete hitta någon slags gemensam nämnare för att nå framåt och nå resultat om det är det man är besjälad av. Det är jag, jag är besjälad av att nå resultat. Det hoppas jag att också Ålands framtid skulle vara, men jag upplever inte att man är det riktigt just nu.

    Jag hoppas också att man från Ålands framtid ska kunna börja konkretisera de frågeställningar som man säkert har inom partiet. Skulle man ha en väg framåt skulle man också presentera den. Det man säger idag från Ålands framtids sida är att man ska ha en värdkommunsmodell. Det är jättebra, det är det som man antagligen kommer att påbörja med i de samarbeten man har när det gäller barnskydd och alla de frågorna som vi redan har pratat om i dag många gånger. Där är vi helt överens.

    Jag tycker att det är onödigt att föra en debatt och uppleva att man bråkar med varandra i de frågor som man är överens om bara för att man ska vara oense. Låt oss vara ense om det vi är, men den stora målbilden om vi där är oense ännu så låt oss diskutera det. Det kanske är så att när vi har diskuterat färdigt så har vi hittat en gemensam väg där också. Det är det som är meningen med de här stora bredgruppsmötena som man har, att man ska hitta en gemensam väg. Det är klart att vi i alla våra huvuden har en modell, en bild, hur det ska vara, men om den överensstämmer med någon annans får vi väl se efter dessa mötens slut. Jag hoppas att man ska ha ett öppet sinnelag i det här arbetet, bara man inte låser fast sig för tidigt, för då når man inget resultat och det är åtminstone det jag är besjälad av. Tack!

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! När det gäller B7 så var det förra kansliministern som gjorde den här utvärderingen och vi tyckte rätt och slätt olika i förra landskapsregeringen. För liberalernas del var vi beredda att avsluta det, vi ville göra den prioriteringen. Så låg det till.

    När det gäller flyktingmottagningen så diskuterade vi det ganska mycket när vi lade stadens budget. Det var en del pinsamma diskussioner när vi diskuterade det upprepade gånger. Det blev en lite vag skrivning för Mariehamns del, så snart det är möjligt, för man kunde konstatera att fanns det pengar eller fanns det inte pengar. Vi kunde också konstatera att i vårt sociala skyddssystem så hade vi t.ex. högre ersättningsnivåer. Hur blir det då om man får pengar från riket och vi har en högre ersättningsnivå? Det fanns saker att reda ut.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det står inte i budgeten för 2012 att centern och liberalerna var oense, den informationen hade jag inte och det kan säkert vara värdefullt att veta. Vi har varit inne på samma spår, men vi tyckte att det var ojust att avbryta det redan nu eftersom det var så långt planerat.

    Vad beträffar flyktingpolitiken, det är Finland som har de pengarna, Åland har inte de pengarna utan den diskussionen ska man ha. I den ska vi vara aktiva ifrån landskapsregeringens sida och hjälpa till. Pengarna är inte upptagna i vår budget för det är inte vår behörighet och då ska vi inte heller betala för dem.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack fru talman! Besjälad är jag också av att nå resultat, givetvis är vi det också inom Ålands framtid. Vi är framför allt besjälade av att nå resultat i den fråga som är den absolut mest akuta, hur ska vi lösa situationen för de små kommuner som idag har ekonomiska problem. Hur ska vi lösa deras situation? Då kan vi inte låta det här vänta i fyra år, vi måste fundera redan idag. Kökar har en skuldbörda som nästan är uppe i 10 000 euro per invånare. Det kan inte vänta i fyra år, man kan inte skjuta fram beslutet om hur vi ska gå vidare kring en sådan fråga utan vi måste göra något redan nu. Därför har vi föreslagit att man ska titta på kostnadstak för de områden, som är betungande ekonomiskt och som är speciella, där de små kommunerna har svårigheter att hantera de här frågorna. Där är vi mest av allt besjälade av att nå resultat. Det borde man prioritera först. Idag glömmer man den debatten och man lägger fram det istället och säger att jo, vi jobbar med det här, men man löser inte kommunernas situation. Vi är för kostnadstak, vi tror på värdkommunmodellen och vi är också beredda att diskutera att man för över vissa områden till landskapsbehörighet. Här har landskapsregeringen stängt diskussionen fast man säger att man öppnar alla dörrar och ska vara öppen för allt. Ja, man undrar.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Tack talman! Jag skulle vilja säga såsom vårt lilla barnbarn brukar säga. Bra, brukar hon säga när det är någonting som är bra. Bra, ledamot Axel Jonsson, att vi är överens om det. Det är jättebra. Vem väntar fyra år? Landskapsregeringen gör det inte. Vi har ett arbete som kommer att vara färdigt att implementera redan nästa år. Vi kommer att skapa en målbild såvida ni vill vara med eller inte, så kommer det att vara under nästa år. Vi vill inte ha kortsiktiga nödlösningar utan hållbara på lång sikt. Det finns pengar för samarbete också i budgeten. Den som vill har också den möjligheten. Tack!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom

    Fru talman! Jag har satt mitt namn på ett papper där det står budgetmotion nr 18/2012-2013. Den handlar om Eckeröhallen. Jag är av den åsikten att fastigheter som årligen belastar budgeten i negativ riktning, det här är ca minus 45 000 per år, de ska vi sälja och avyttra. I och med att hallen byggdes gjorde landskapet sin insats och nu finns den där den är, vi har haft den ett antal år. Den har varit uthyrd till ett bolag som sköter driften. Lokaliseringsfördelarna tillfaller den ort där den finns och då tycker jag att det är på plats att vi säljer hallen. Därför har jag föreslagit att landskapsregeringen ska befullmäktigas att sälja Eckeröhallen.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag har noterat att flera av liberalernas motioner är gamla obunden samlings motioner. Jag tackar för det. De gick inte igenom då, men kanske vi kan enas nu om det är lättare så. Vi har nämligen samma syn även om vi sitter i majoritet eller opposition, så kanske vi lyckas. När det gäller Eckeröhallen var det en av de fastigheter som vi först tittade på från landskapsregeringens sida, om det var möjligt att sälja den. Vi har skannat in alla som är tänkbara att avyttra. Den här är också en sådan. Nu är det så att Eckeröhallen har ett avtal med hyresgäster som inte har löpt ut och som kommer att ta ett par år ännu, men så fort det är möjligt så står den också i tur.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack fru talman! Det var ju bra att höra. Jag kände till att obunden samling har lämnat in en sådan motion tidigare och när nu kansliministern lovar att titta på den här saken så önskar jag lycka till att hitta en enighet inom regeringen. Tack!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Förutom Eckeröhallen har vi motionerat om att travbanan kunde säljas. Vi har förstått att landskapsregeringen möjligen har börjat agera i den riktningen själva. Det vet vi inte säkert, det är någonting som vi kanske tror att vi vet. Om det är på det sättet så kan vi dra tillbaka motionen om det kommer att verkställas ändå. Det är bra att man jobbar i den riktningen i så fall.

    Till budgetmotion nr 29 Räntestöd för bostadsrätter. Den skulle jag vilja säga lite mer om. Vi står inför en situation, uppenbarligen, där byggsektorn kan få problem. Vi kunde tidigare under debatten konstatera att vicelantrådet sade att landskapsregeringen skulle vilja ha ett samhällskontrakt med kommunerna för att via det kunna åstadkomma ett kontinuerligt byggande under lågkonjunkturer. Det är helt riktigt, det är jättebra att landskapsregeringen agerar i en riktning där man säkerställer sig om att inte arbetslöshet uppstår i byggsektorn. Då blir det samtidigt lite märkligt att landskapsregeringen väljer att neka bostadsrättsföreningen räntestöd för att bygga ett 11 miljoner euros projekt i Mariehamn, där byggstart kunde ske nästa sommar eller just därefter. Om de värsta farhågorna går i uppfyllelse kan det hända att det är just under nästa år som byggsektorn blir utan jobb. Det finns klara tendenser att det går i den riktningen.

    Det finns också en principiell diskussion i det här, men det kan hända att jag återkommer till det för jag har ställt en skriftlig fråga om det och den frågan kommer säkert upp i lagtinget nästa vecka. Konjunkturpolitiskt sett när det gäller byggsektorn är det ett konstigt agerande. Jag vill att finans- och näringsutskottet tittar på det här, gör en bedömning av de konjunkturbedömningar som landskapsregeringen gör gällande byggsektorn och sedan förhoppningsvis agerar i den riktning som vi föreslår. Vi vill ju att bostadsrätter fortfarande ska vara ett sätt att bygga bostäder här på Åland och vi vill att bostadsrätter ska kunna få den finansiering för sitt byggande som de har fått tidigare.

    Ännu vill jag säga det att ett räntestöd för att åstadkomma ett 11 miljoner euros byggprojekt med över 40 lägenheter är ett synnerligen, synnerligen billigt sätt för landskapsregeringen att åstadkomma just detta. Marknadsräntan är väldigt låg för tillfället och jag har den uppfattningen att detta år så utfaller det inget räntestöd överhuvudtaget eftersom bostadsrättsföreningen har byggt tidigare med motsvande finansiering. Alla bedömare tror att ränteläget 2013 kommer att vara sådant att det kanske inte utfaller något stöd överhuvudtaget. Att då säga nej till detta är något vågat i detta konjunkturläge. Tack!

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Fru talman! Ledamot Mats Perämaa refererar till bostadsrättsföreningens ansökan, den som lämnades in och har processats av den politiska landskapsregeringen. Jag stöder ledamotens tankegångar kring det viktiga i att det finns bostäder att tillgå, men samtidigt finns det ett styrdokument som väger tyngre i samband med beslutet. Det var den gula boken. I den gula boken fanns inte möjlighet att på ett korrekt sätt, det som lagtinget så många gånger har efterfrågat, det fanns inte en budgetfullmakt för ett projekt i den här storleksordningen.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det torde i så fall gälla lånemängden totalt sett. Det fanns ingen fullmakt att ge räntestöd för en så stor lånemängd. Okey, det kan säkerligen vara på det sättet, men den situationen och den budgeten lades för ett år sedan och då kunde man inte ha kunskap om alla projekt som planerades.

    Jag noterar att infrastrukturministern inte med ett ord nämnde det som egentligen är huvudfrågan här, att vi står inför ett konjunkturläge där byggsektorn riskerar att allvarligt hamna i kris. Det kan hända att människor blir uppsagda på grund av detta och att då välja att inte ge ett räntestöd som förmodligen inte utfaller överhuvudtaget till betalning, att säga nej till ett 11 miljoners bostadsprojekt i Mariehamn, det ter sig vågat.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Fredrik Karlström

    Fru talman! Jag lovar att bli väldigt kort den här gången. För övrigt meddelar den obundna lagtingsgruppen att deras taltid övergick till mig i näringsdebatten. Jag vill ta upp motionen som ledamot Katrin Sjögren nämnde om, om biogas. Jag kände att jag inte hann med allt jag ville säga på den minuten. Förutom ÅCA finns det också en biogasanläggning för Chips, som har varit i bruk mycket längre och som också minskar behovet av olja med 600-800 liter per år ungefär. Det är väldigt positivt. Det finns också en biogasanläggning på Lotsbroverket.

    ÅTC har inom projektet Clean Tech, inom den smalare och vassare linjen, satt igång en utredning för att titta på substraten som finns på Åland och att vi gör en heltäckande analys så att vi inte gör dumma investeringar på många olika ställen utan att vi fokuserar dem på det mest optimala. Som vi vet så förutom kogödsel och djurkadaver och andra organiska material finns det som ledamot Sjögren sade, både alger och andra modeller, energigrödor som kan förgasas till energi. ÅTC drog igång vindprojektet för ett drygt decennium sedan och visade vägen att det går att tänka i nya banor. Även om biotekniken inte är något nytt på Åland behövs det någon som tar tag i facklan och kanske visar vägen. Projekten i sig är ganska stora och det är svårt för en enskild företagare eller entreprenör att ta den helhetsbilden som behövs för att samla det organiska avfallet.

    Som jag ser det finns det inte längre sopor på Åland utan det finns bara olika nivåer av energi och råmaterial som ska tas tillvara. Man eftersträvar en åländsk klusterlösning med tanke på energi, miljö och näringsliv och om det här blir verklighet så tittar man också på logistiklösningar, ska det finnas en, två eller tre anläggningar. Hur de ska drivas, på vilket sätt.

    Om allting går som det ska så kommer det att finnas ungefär 1 000 kor inom Haga-nejden, inom ett antal kilometrar. Det skulle vara ett ypperligt område att kanske börja med den första anläggningen och titta på den. Det är helt klart att det inte är ÅTC som ska vara ägare och drivare av den här biogasanläggningen, utan man ska vara ägare och drivare för projektet så att det kommer igång förhoppningsvis.

    Som sagt så tittar man på det här som bäst och inom en snar framtid hoppas jag att jag kan komma med lite mera konkreta resultat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Två huvud och en tanke, det är precis vad det handlar om med stora investeringar. Det handlar också om planering av varor i hela infrastruktursystemet. Det skulle vara fantastiskt för Ålands del att uppgradera biogasen. Det skulle också vara stallkraft när det gäller vindkraft, när det inte blåser så kan man ha hjälp av biogasen. Det skulle också kunna vara ett komplement till elbilar, vi skulle kunna få gas också till bilar.

    Det är en viss del som man absolut inte får glömma och därför skriver liberalerna det här med sektorövergripande biogasstrategi. Det är kommunerna. De har sina avfallsplaner och sina avloppsplaner och där borde man också fokusera i det här. Det är ett extremt viktigt projekt för Ålands del och man behöver titta på det ur ett brett perspektiv.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Vi är helt eniga, ledamot Katrin Sjögren och jag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson

    Fru talman! Jag vill inte förlänga diskussionen, men eftersom varken ordförande eller viceordförande i finans- och näringsutskottet är på plats, så tar jag mig friheten att tacka lagtinget för färdkosten till finans- och näringsutskottet och vi kommer att göra vårt yttersta för att vi ska få julledighet.

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Man börjar bli torr i halsen efter tre dagar. I måndags sade jag för den liberala gruppens del att vi ser med synnerligen allvar på den situationen att vi har ett budgetmoment i den röda boken som innebär att fyra miljoner euro ska tas av kommunerna som en avgift och det blir det också samtidigt en inkomst i lagtingets budget. Vi aviserade då att ifall vi inte har en lagstiftning förelagd för lagtinget under remissen kommer vi att föreslå bordläggning av ärendet. Det här med den grunden att vi ser det som väldigt viktigt att vi åstadkommer en situation där budgetlagar ska behandlas på det sätt det behövs. Eftersom budgetlagarna är kopplade till budgeten ska de frågorna behandlas samtidigt. Om vi ska göra åtgärder när vi antingen ger någon pengar eller tar pengar av någon och där grunden ska vara lag, vilket vi eftersträvar i de flesta fall, ska man kunna se hur lagen utformas också.

    Vi vet att det här inte heller har fungerat helt till fullo, historiskt sett. 2009 hände det som så att en budgetlag presenterades för lagtinget efter att remissen var avslutad. Nå väl, efter det så har det skett att lagtinget har behandlat en finansförvaltningslag och en lagtingsordning där man i lagtingsordningens paragrafer sagt om motiveringar, som ska finnas med i gällande budgetavslag.

    Lagtinget har tagit flera steg i att vi ska bli bättre på att hålla ordning och reda på finanserna framöver. Budgetlagar är ett ganska nytt instrument, de var nya 2009 och de är relativt nya ännu, men för att lagtinget ska hinna behandla budgeten före jul så kommer vi inte att föreslå bordläggning här idag. Vi har ändå det önskemålet och jag hoppas att de personer som sitter i lagtingets finans- och näringsutskott hör vad vi säger nu, att vi vill att budgetmomentet inte ska behandlas i finans- och näringsutskottet innan vi har fått lagstiftningen till oss så att vi kan den behandla den frågan parallellt.

    Vi kommer också att förmodligen under nästa vecka lämna ett förslag till en lagmotion till lagtinget där vi vill ändra lagtingsordningen så att framöver ska budgetlagar levereras till lagtinget senast så att de finns tillhanda under budgetremissen. Tack!

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag tycker att vi från regeringspartierna har orsak att tacka för den här inställningen från liberalernas sida. Det är konstruktivt. Alldeles särskilt lätt är det för mig att tacka eftersom jag också har kravet på ännu en budgetlag från landskapsregeringen gällande högkostnadsskyddet vid ÅHS. Jag väntar också på att den ska komma snart.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det kunde ha gått så att det sistnämnda hade kunnat få liberalerna att ompröva sitt ställningstagande här tidigare, men vi låter det inte ske. Vi önskar att landskapsregeringen också i skyndsam ordning lämnar också den lagen till lagtinget för behandling. Aviseringen om en lagmotion som ska reglera den här frågan framöver står vi fast vid och vi hoppas att vi får stöd av lagtinget så att det här ska kunna skötas på ett bra sätt framöver. De här sakerna berör enskilda människor i sista ändan både att finansiera kommunal verksamhet och också frågan om högkostnadsskyddet vid ÅHS.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Roger Nordlund

    Fru talman! Tack ledamot Perämaa och liberalerna som har kommit fram till den här slutsatsen att man inte avser att bordlägga och förlänga den här debatten. Jag håller med om grundprincipen, det ska jag ärligt säga. Det borde ha varit färdigt och legat på bordet tillsammans så att vi skulle ha haft en helhetsbild. Nu har verkligheten varit sådan att det inte har varit möjligt att hinna få fram det här projektet eftersom det tog så lång tid att komma fram till vilken modell vi skulle välja. Statusen är den att vi i morgon i landskapsregeringen kommer att behandla ett förslag som jag hoppas och har som målsättning, att under nästa vecka ska kunna ligga på lagtingets bord så att det kan behandlas parallellt med budgeten i finans- och näringsutskottet. När man slutligen tar beslut både i utskottet och här i lagtinget ska det kunna ske parallellt men dock som separata ärenden förstås.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Roger Nordlund

    Fru talman! Jag tyckte det fanns en annan talare före mig på listan så därför hängde jag inte riktigt med. Jag vill säga två saker. Jag vill tacka för en konstruktiv debatt. Det visar att alla lagtingspartier och ledamöter verkligen värnar om vårt samhälle och vi inser också i huvudsak den situation som vi befinner oss i. Därför har jag en någorlunda gemensam situationsanalys. Sedan kan vi naturligtvis ha olika förslag till åtgärder på hur vi ska komma vidare. Sådan är politiken. Debatten har bäddat för en bra behandling i utskottet och också gett oss i landskapsregeringen styrka att gå vidare.

    Mycket av debatten har handlat om samhällsservicereformen. Jag har blivit skriven som tillhörande järngänget i det sammanhanget. Det vill jag gärna göra, för det är väldigt viktigt för mig att samhället utvecklas och att vi går framåt. Vi har stora utmaningar framför oss.

    Jag vill, fru talman, avsluta debatten för min del med att berätta en historia som åtminstone har varit tankeväckande för mig, en verklig historia de facto. När jag började i landskapsregeringen 1991 var jag utbildningsansvarig, som det hette på den tiden. Redan då såg vi att det fanns stora möjligheter till rationaliseringar och utveckling, speciellt inom utbildningssystemet. Vi tillsatte en kommitté som hette Utbildning 2000. Efter ett gediget arbete under ett års tid ungefär, så kom den kommittén fram till att det naturligtvis skulle vara bäst om vi kunde samordna alla utbildningar på gymnasialstadienivå under en myndighet. Vi skulle vinna ekonomiskt, kvalitetsmässigt osv. Vi var alla i sort sett rörande eniga om detta politiskt i kommittén. Vad hände sedan? Jo, naturligtvis vaknade alla som hade sina särintressen runt omkring. Efter några veckor, månader slutade det med att alla rektorer stod och stoppade Utbildning 2000 och mig i en stor korg uppe på handelsläroverket. Jag klarade inte av att driva det vidare, jag fick för mycket motstånd så det blev egentligen ingenting, men det blev ett samarbete så det blev ett steg framåt.

    Sedan började det här drivas igen på 2000-talet och vi var nästan i mål under den sista perioden när jag var lantråd och nuvarande lantrådet var utbildningsansvarig. Där fegade vi ur igen, bland annat mitt eget parti, jag ska inte skylla på andra. Vi orkade inte få det i mål. Sedan lyckades vi få det i mål under förra perioden och nu håller vi på och implementerar egentligen exakt det som var förslaget i Utbildning 2000 för nästan exakt 20 år sedan. Nu är det samma personer, som stoppade mig och Utbildning 2000 i papperskorgen, som sitter här i ledningen för det här projektet. Jag brukar ibland tänka att var skulle vi ha varit på Åland med utbildningsnivån, kvaliteten och möjligheten för våra ungdomar om vi hade haft kraft och förstånd att gå vidare 1993, för 20 år sedan. Jag tror att vi hade kommit väldigt mycket längre. Vi skulle ha varit en föregångare i Norden på det här området.

    Jag brukar också, hemska tanke, tänka på hur mycket pengar vi skulle ha sparat varje år under 20 år och vad skulle vi ha kunnat göra för de pengarna för vår gemensamma nytta här på Åland. Det här vill jag göra som ett litet inspel så ni kanske förstår varför jag tillhör det s.k. järngänget. Tack!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Historieskrivning är svårt, jag var med i den kommittén och drev den här enhetstanken väldigt starkt och mitt parti var med mig hela vägen. Det var ett parti som var emot vårt betänkande och det partiet sitter här. Struktur 2000 kom så var mitt parti för samma reform, ett parti var emot, det sitter här. Nu har det gått i hamn och det är att konstatera att det inte är lätt att genomföra ganska självklara reformer, men det är en bra parallell för man kan se att det inte är så lätt att vara för, det är betydligt lättare att vara mot. När vi satt i den ursprungliga kommittén har jag också ett minne av att de obundna var representerade. De var först emot, men sedan ändrade de uppfattning och var med. Strukturerna är ganska tydliga. När liberalerna går emot och trycket är för hårt så segar resten av det borgerliga blocket.

    Vicelantrådet Roger Nordlund

    Fru talman! Jag vill inte fördela någon skuld i det här sammanhanget. Om det är någon som har skuld är det kanske jag själv. Den lärdom jag har lärt mig, jag har varit med och fegat ur två gånger själv, men jag tänker inte fega ur en tredje gång för det har det åländska samhället inte råd med.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Fru talman! Vicelantrådets betraktelse gav upphov till en sådan här reflexion, den kan tas hur som helst. Jag brukar tänka på det ibland, den är rent politiskt och fälldes av sir Winston Churchill: ”I politiken är det på det sättet att skillnader på det som är möjligt och på det som är omöjligt är den att det omöjliga tar lite längre tid att förverkliga.”

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jag satt själv med i landskapsregeringen när Struktur07 var på gång. Jag var en av ledamöterna som var för Struktur07, med tanke på skriverierna som har varit den senaste tiden. Jag är föregångare för reformer och är fortfarande det, bara mer förnuftig.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Det är bra att ledamot Karlsson och jag, han som gruppledare och jag som finansminister, representerar det största partiet och samlar ledarutvecklingen.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade. Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.