Föredras

PLENUM den 28 april 2005 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, vtm Barbro Sundback, ltl Ragnar Erlandsson, ltl Veronica Thörnroos, ltl Henrik Lagerberg, ltl Katrin Sjögren och ltl Åke Mattsson).

23 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens meddelande om budgetram för år 2006 och plan för åren 2007 och 2008. (M 2/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet nu upptas till diskussion och att lagtinget först efter avslutad diskussion tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till utskott eller inte. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Landskapets budgetsituation för den närmaste framtiden har vi bedömt som hanterlig, men på längre sikt inger budgetbalansen tämligen stor oro.

 

När det gäller rambudgeten, som är det som s.a.s. ligger närmast i tiden, alltså för 2006, där vi skall detaljbudgetera till hösten redovisar vi i sammanställningen ett överskott på 4,3 miljoner. Så långt är det naturligtvis ingen större fara å färde, men de följande åren: 2007 redovisas ett budgetunderskott på nästan 9,5 miljoner och för 2008 ett ackumulerat underskott på närmare 24 miljoner.

 

De här siffrorna är den här regeringen definitivt inte tillfreds med och vi skall göra allt vi förmår för att också de åren nå en budgetbalans. Vi kommer att tillämpa en återhållsam budgetpolitik som tar sikte på långsiktiga förändringar av olika strukturer och olika system. Vi bedömer också att det är möjligt att göra ytterligare personalminskningar och i första hand skall det ske genom naturlig avgång, omplaceringar och individuella specialarrangemang; dock kan också någon komma att sägas upp.

 

När det gäller budgetpolitiken har regeringen ambitionen att trots återhållsamhet satsa på utveckling av entreprenörskap, nya företag, nya arbetsplatser och också på investeringssidan är siktet inriktat på att sätta fart.

 

Jag vill inledningsvis kort bara referera till den diskussion lagtinget hade om turismstrategin för en tid sedan; mycket av det syns också i budgetarbetet. Vi kommer att göra vad vi kan för att samverka med det privata näringslivet och att de samhällsssatsningar som görs i ännu större utsträckning också kommer till stånd från det privata näringslivets sida, det är oerhört viktigt.

 

ÅSUB:s konjunkturrapport för våren 2005 indikerar nu att den åländska ekonomin befinner sig i någonting av en övergångsfas och även om det kan verka tjatigt vill jag igen uppehålla mig kring sjöfarten. Sjöfarten är som vi alla vet Ålands allra viktigaste näring med närmare 40 procent av vår regionala BNP. Den har sina bekymmer med hårdnande konkurrens och krympande marginaler. Turismen, som är en avnämare av sjöfarten, befinner sig också i något av en stagnationsfas. Vi vet att det finns osäkerhet inom jordbrukssektorn, det finns osäkerhet inom fisket för framtiden. Vi skall när det gäller landsbygdssatsningarna göra allt vi kan för att fullt ut stötta upp också den diversifiering som är nödvändig på landsbygden.

 

I budgetförutsättningarna måste regeringen inte bara jobba med utgiftssidan; vi måste också efter förmåga försöka uppfatta hur det ser ut med intäktsbilden och i det avseendet är strävanden

att vi skall vara så realistiska som möjligt. Vår bedömning är därför att klumpsumman för 2006 och 2007 kan ligga på ca 172.000 miljoner och 174.000 miljoner för 2008. Här har vi ganska stor hjälp av rikssidans sifferexercis. Samtidigt bedömer vi att skattegottgörelsen, den s.k. flitpengen, som i budgeten för innevarande år steg till rekordet nära 21 miljoner mark, kommer att minska. I det här fallet har vi inga supersäkra mätmetoder, men vi kommer att vända oss till ÅSUB för att försöka få fram säkrare mätinstrument i det här avseendet. Vi har nu sagt att för 2006 och 2007 skulle skattegottgörelsen stå i storleksordningen 10 miljoner per år, medan den för 2008 skulle sjunka till ca 5 miljoner. Vi menar att det är viktigt att vi också vad gäller inkomstbilden försöker handla så klokt och eftertänksamt som möjligt och göra så riktiga uppskattningar som möjligt därför att när man bearbetar utgiftssidan vill man inte ha stora överraskningar på inkomstsidan som också skulle slå negativt. Vi gör så gott vi kan i det här avseendet.

 

Jag har fått kritik från oppositionshåll för att jag har talat om sjöfartens situation och dess ökade svårigheter. Man har kallat det gammal skåpmat och mer eller mindre avfärdat mina farhågor med någon slags klackspark. Det tycker jag är problematiskt. Min uppfattning är att ingenting är viktigare för Åland just nu än hur sjöfartssektorn utvecklas och den har en så stor andel av vår inkomstsida och multiplikatoreffekten det åländska samhället att man inte kan negligera den. Landskapsregeringen kommer därför att göra allt den förmår för att åländsk sjöfartsnäring skall få möjligast likvärdiga konkurrensförutsättningar med rederier i konkurrentländerna. I det här avseendet handlar det i mycket hög grad om strävandena att medverka till sådana lösningar som för åländsk och finländsk sjöfart konkret kan medverka till en förnyelse av och ökad konkurrenskraft för vår flotta. Jag hoppas vi skall bli framgångsrika i detta arbete, men vi är naturligtvis också beroende av förståelse och handling även från den finländska regeringens sida. Vi har nämnt det tidigare, men just de här faktorerna att Finland inklusive Ålands flotta i utrikessjöfart har en medelålder på 20 år när världsflottans medelålder är 13 år och EU:s flotta inklusive Norge är 12 år inger eftertankar.

 

Jag har som finansansvarig en skyldighet att mycket noggrant följa utvecklingen inom sjöfartsområdet. Den sektorn har så stor betydelse för vår ekonomi, för vår sysselsättning och, som jag sade, för de multiplikatormässiga verkningarna i vårt samhälle. För den om följer med utvecklingen är det helt uppenbart att konkurrensläget hela tiden skärps och hårdnar inom passagerarsjöfarten på Ålandshav på norra Östersjön. Det kommer hela tiden med jämna mellanrum nybyggda fartyg in på linjerna samtidigt som inte marknaden expanderar i samma utsträckning. Konkurrensläget hårdnar alltså och våra rederier möter en konkurrens från bl.a. ett mycket aggressivt estniskt rederi som har en helt annan kostnadsbild än vad vi inom vår sjöfartssektor arbetar med.

 

Vi skall göra vad vi kan för att tillsammans med Finlands regering eftersträva sådana lösningar så att man också ger injektioner åt våra rederier att eventuellt nybeställa. Men till de reserveringsresonemang som förs, och som är viktiga, hör också en annan bild, nämligen intjäningen måste vara på en anständig nivå för att man också skall kunna avsätta och reservera pengar för nyanskaffningar. Den verkliga konkurrenssituationen, kostnadsmässigt, den rår inga åländska politiker över, det är en fråga mellan arbetsmarknadens parter hur man löser den.

 

Sjöfarten är aortan i det åländska blodsystemet. Går det bra för sjöfarten blir också multiplikatorverkningarna i vårt samhälle positiva. Går det åt andra hållet har vi också där att räkna med en negativ muliplikatoreffekt, och det är den vi på allt sätt skall försöka hjälpa till att undvika. Det är uppenbart att rederierna, som varit, skall vi kalla det, en stor input i åländskt näringsliv, inte minst skattemässigt – dividendutdelningar och också genom väldigt många anställningar på löneinkomstskattesidan – har och har haft en väldigt stor betydelse, men börjar det här klicka kommer vi att få känna av det. Jag tror och hoppas att regeringen i Helsingfors skall ha förståelse för våra synpunkter.

 

Jag skall lite fragmentariskt beröra olika saker i budgeten i övrigt. Lagberdningen är tillsammans med budgeteringsfrågorna någonting av de två stora stommarna i åländsk självstyrelse. Vi har många prioriteringar, vi har en stark vilja att verkligen kunna prestera ett intensivare lagstiftningsarbete än vad vi har gjort hittills. Därför finns också nu avsatt pengar för att vi skall kunna köpa in också tjänster utifrån motsvarande ett årsverke i det här skedet. Jag tror att det är en viktig åtgärd.

 

I vårt samhälle är bostadsfrågorna mycket viktiga, inte minst näringslivet, det är en första fråga när man diskuterar med näringslivet vad bör samhället göra: se till att ni har åtminstone bostäder. I den här budgeten finns det en liten puckel på den sidan nu. Vi skall långsiktigt hitta andra lösningar för hur vi skall hantera de här frågorna, men för de tre närmaste åren är det upptaget 17 miljoner.

 

Jämställdhetsfrågorna har hög prioritet i landskapsregeringen. Därför har högre anslag för den planerade kvinnojouren också beaktats.

 

Vi vill också, som vi har sagt i handlingsprogrammet, göra en demokratiutredning för att få fram förändringar i vallagstiftningen ägnade att öka valdeltagandet. Vi vill att de ändringarna efter utredningen har gjorts skall träda i kraft till lagtings- och kommunalvalet 2007.

 

En fråga som det har varit mycket kannstöperi kring gäller att strukturera vår fastighetsförvaltning. Vi har fått en mycket intressant utredning där vtm Johan Ehn var ordförande för ett mycket digert och väl genomfört arbete och där ser vi också vad vi måste bevara, vad vi kan avyttra, och den här processen kommer att komma igång, men vi måste också få en enhetligare och bättre fastighetsförvaltning än vad vi har.

 

Utlokalisering av arbetsplatser till landsbygd och skärgård är en ständigt aktuell fråga i den här regeringen, vi jobbar hela tiden för att hitta möjligheter att verkställa sådana åtgärder.

 

När det gäller radio- och TV-verksamheten blev det inte helt oväntat rabalder. Men den här landskapsregeringen kommer också att inte bara granska det som finns inom detta hus väggar utan vi kommer också att sörja för att det finns koll på och att man verkligen granskar möjligheter att hushålla också i andra grenar som vi direkt eller indirekt är med och påverkar via anslag. Det är jätteviktigt. Det är inte bara de anställda i det här huset som skall känna att vi är på dom hela tiden, utan alla måste vara delaktiga i den här processen. Därför har vi föreslagit att upphovsrättskostnaderna skall in också på licenskontot. Och vi förstår att det finns kreativt folk på radion – jag är den första att tro det – med dem tror jag att landskapsregeringen kan diskutera fram kloka lösningar också långsiktigt. Ett litet inslag som vi har nämnt är möjligheten att kunna sälja sändningstid till eventuellt kommersiella bolag, som eftersträvar bättre täckning över hela Åland än vad man i vissa lägen i dag har. Vi skall inte utesluta den möjligheten heller.

 

När det gäller det så många gånger omdiskuterade polishuset – det varit mycket kannstöperier kring det – ämnar vi nu försöka gå igång med ombyggnaden. Det blir dock ingen gemensam plats för polis och alarmcentral i detta hus. Däremot skall vi försöka göra allt vi kan i linje med vad finansutskott och lagting tidigare sagt om att försöka hitta kloka tekniska lösningar att samordning ändå kan ske. Vi säger också att polishuset skall byggas om så att det verkligen fyller gällande lagstiftning. Det här är en viktig fråga.

 

Också ute på motorfordonsbyrån måste renoveringar och vissa ombyggnader göras, anslag finns för det. Men för att klara en expansion av ytterligare anställda på motorfordonsbyrån överväger vi också besiktningsintervallerna. EU har ett regelverk för det här och trafiksäkerhetsaspekten måste naturligtvis hållas väldigt hög, men vi tror att särskilt när det gäller första gången, mot att det nu är tre år till första besiktning torde det bra gå med fyra år. Sedan kan man också ha ett annat intervalltänkande än vad vi har. Vi gör det för att hålla kostnaderna nere.

 

När det gäller finansavdelningen har man i åratal diskuterat försäkringsskyddet. Det är en viktig fråga, det kostar mycket pengar. Försäkringsskyddet skall vi gå igenom jättenoga. Vi kommer att konkurrensutsätta en eventuell upphandling, såvida vi inte besluter att vi skall vara självförsäkrade, som man är annorstädes på statligt håll. Det här sker också i kostnadsbesparande syfte.

 

Jag skulle kunna säga mycket om social- och hälsovårdssidan. Det är ett oerhört viktigt område. Det kostar också mycket pengar. Vi ser om vi tar bara ÅHS, som är ett oerhört viktigt inslag för att vi skall klara våra åkommor och trygga vår hälsa, ser ni på investeringssidan där så går vi också igång med mycket stora projekt. Det pågående skall väl avslutas vid utgången av detta år, sedan kommer etapp II, stora pengar läggs ner och så fort det är klart skall psykiatrin från Grelsby till sjukhusområdet. Det kommer också i förlängningen att kräva väldigt stora kostnader. Där har vi sagt att vi helst skulle se att vi får en psykiatrienhet integrerad i de befintliga kropparna i stället för en helt separat byggnad lite på sidan om. Vi tror att det är rationellare och att det på alla sätt är ekonomiskt fördelaktigare.

 

Jag måste hoppa över lite, jag har så mycket så jag kommer aldrig till slut annars!  (Från salen: du kan ju komma igen)

 

I ramförslaget har vi schablonmässigt indexjusterat basbeloppen vad gäller landskapsandelarna för den kommunala socialvårdens driftsutgifter. Det är så att först i höst vet vi de exakta siffrorna men vi har beräknat dem. När det gäller anläggningsprojekt inom sociala sektorn beaktar vi 1,4 miljoner årligen för hela planperioden.

 

Miljöområdet är högt prioriterat. Vi skall i landskapsregeringen göra vad vi förmår för att underlätta och snabba upp handläggningen av ärenden i miljöprövningsnämnden. Det har påtalats många gånger och nu är tiden inne för att verkligen försöka komma till skott i det här avseendet. Men det här betyder inte att ett rationellare handläggande, snabbare, sker på miljöns bekostnad, det kommer vi aldrig att medverka till.

 

En mycket betydande utgiftspost där jag själv som tidigare medlem av finansutskottet varit med och drivit upp kostnaderna och nu får kännas vid dem gäller överföringsledningarna vad gäller avloppsfrågan från flera landskommuner till Mariehamn och Lotsbroverkets optimering, ombyggnad och utbyggnad, för att klara en bättre reningsgrad. Det är sammanlagt 3,7 miljoner som här har beaktats under planperioden.

 

När det gäller utbildnings- och kultursidan i förvaltningen är jämställdheten och jämställdhetsaspekterna i utbildningen, i elevhandledningen och elevvården högt prioriterad. Hit hör också en ökad samverkan mellan grundskolan och gymnasialstadiet, speciellt för elever från skärgården.

 

När det gäller skolfastigheterna har vi ett starkt fokus också på hur dessa skall utnyttjas och utvecklas på ett maximalt sätt, både ur verksamhetssynpunkt och rent ekonomiskt. Slutlig ställning till flera aktuella projekt och dess inbördes rangordning kommer vi att ta när arbetet kring den gemensamma gymnasialskolan är färdigt. Men i det här skedet måste vi ändå prioritera simulatorcentret i sjömansskolans före detta övningsbassäng. Simulatoranläggningen skall bli en viktig komponent i ett samlat centrum för sjöfarts- och sjösäkerhetsutbildningen, där Ålands högskola, Ålands sjömansskola, Ålands sjösäkerhetcentrum och det nya skolfartyget utgör betydelsefulla aktörer och komponenter.

 

En mycket omstridd fråga gäller hantverksskolan i Tosarby, där vi anser att privaträttsliga ägarföreningen Ålands slöjd- och konsthantverk r.f. bör ta ett mycket större ansvar för den långsiktiga driften och byggnationen än hittills. För att lösa utrymmesfrågan med verksamheten kvar i Tosarby är regeringen för dagen beredd att satsa 500.000 euro. Övrig finansiering får föreningen skrapa ihop på egen hand. Kan man påvisa en hållbar långsiktig strategi för såväl drift som investeringar, så kan skolan i bästa fall bli kvar i Sund; i annat fall lokaliseras den till Ålands folkhögskola. Men vi vill ge aktörerna en chans och vi är faktiskt beredda att vederlagsfritt överlåta nuvarande fastigheter och dispositionsrätt till berört markområde.

 

På kulturområdet tänker vi göra en speciell satsning på skärgårdskommunerna och 2006 skall vi ha ett mångsidigt program i anslutning till Bomarsunds minnesår för att uppmärksamma Ålands demilitariserade och neutraliserade status.

 

När det gäller grundskolan har regeringen fortsatt att jobba med landskapsandelssystemet för anläggningsprojekt liksom enhetspriser och riktlinjer. Drygt 1,9 miljoner finns upptaget 2006 och 2.450.000 för 2007.

 

Den senaste tiden har museibyrån varit i fokus. Det beror på att landskapsregeringen verkställt lagtingets beslut. Trots att vi har vidtagit åtgärder för personalminskningar där och vi skall göra allt för att försöka hjälpa dessa människor, kanske t.o.m. att det finns platser någon annanstans där man eventuellt i något skede kan flytta över någon och på annat sätt också försöka hjälpa dem i den här pressade situationen, så är det ändå så att vi har höjt på ramen för kulturarvssektorn. Jag själv inser, och jag tror alla i regeringen, att vi kan inte ha en ram som i stort sett bara tar hänsyn till att betala löner och klara ut det, utan det rimliga måste väl ändå vara att man också som anställd ges tillfälle att utföra någonting; annars tror jag det blir komplicerat, det förstår nog allihopa.

 

Offentlig sektor är ett mycket viktigt anslag när det gäller att sörja för att vi också får en näringslivsexpansion. Vad är det man många gånger tänker på, även om man kommer utifrån och vill etablera sig på Åland? Jo, det är några fullkomligt centrala faktorer. De flesta frågar sig såhär: `

Finns det bostäder, finns det barndagvård, finns det en rimlig sjukvård, hur ser miljön ut? Vilken utbildning, inte minst att glömma. De här faktorerna är oerhört viktiga och jag tror att vi har det ganska väl sörjt med detta. Vi har alltså på det här sättet, alla som sitter i den här salen och även i regeringen, medverkat till att vi har en bra bas och till den här delen en fin struktur för att eventuellt etablera sig på Åland. Vi skriver väldigt mycket om näringslivet och näringslivsförutsättningarna i vårt ramprogram och jag skall inte uppehålla er med att upprepa allt som står det, dessutom kommer också fackministrarna på olika områden att ge sina synpunkter mera i detalj, om det är nödvändigt. Jag tror att en god utbildning, god bostadsförsörjning, bra hälso- och sjukvård och barndagvårdssidan faktiskt är viktiga ledord när man också skall jobba för näringslivet.

 

När det gäller näringslivsutvecklingen är den här regeringen inte så starkt fokuserad på bidrag och lån. Vi tror att det är mycket viktigare att försöka komma fram genom att bygga upp rätt strukturer och skapa grundläggande förutsättningar för näringslivet. Här är t.ex. bredbandsutbyggnaden en mycket central fråga. Så kommer vi att försöka jobba hela tiden som vi sitter, inte bara pytsa ut pengar utan faktiskt försöka klara de grundläggande strukturerna som gör det attraktivt.

 

En viktig fråga är också den skattegränsproblematik som vi har haft under så många år. Vi vet att det är många i näringslivet som fortfarande är mycket ledsna över att det ser ut som det gör. Här pågår, tycker jag, just nu ett mycket fruktbart arbete och jag hoppas att det jobb vi håller på med också i slutändan skall lösa väldigt många av de knutar som man i dagsläget ondgör sig över.

I rambudgeten tror jag man också kan utläsa en mycket stark viljeyttring för att klara jordbrukets problem. Man ser också att under den kommande fondperioden, som sträcker sig till 2013, är möjligheterna 10 miljoner mer än under den tidigare programperioden. Här handlar det också om diversifieringen av landsbygden.

 

Fiskerinäringens problem känner vi alla till. Vi vet att drivgarnsfisket efter lax kommer att ta slut 2008. Jörgen Strand och jag själv kommer inom kort att delta i en stor konferens nere i Grenå i Danmark, där vi hoppas att tillsammans med andra nordiska vänner försöka hitta gemensamma lösningar för en fiskeutveckling som är positiv också i framtiden. Den här konferensens rubrik är ”Dåd eller död”, vilket på något sätt nog indikerar allvaret i de här frågeställningarna.

 

När det gäller investeringarna generellt vill jag återkomma till det jag sade tidigare att jag tycker att landskapsregeringen har försökt fånga upp mycket av det som lagtinget diskuterade kring sin strategi runt turismen. Vi ser nu kk-huset, som av många bedöms bli den stora frälsningen, det kommer, det förs fram – vi får se sedan om det lyckas, men vi tror väl att det skall bli bra. Det förs fram i linje med lagtingets beslut. Det är stora investeringar. Sammanlagt skall kostnaden dock icke få överstiga 15 miljoner och där är också planerings- och projekteringskostnaden inne. Det kommer ett sjöfartscentrum; sjöfartsmuseet var en central fråga i strategidebatten, det finns med nu under planperioden. Golbaneresonemanget, som var så omfattande, finns i allra högsta grad med. Det är faktiskt t.o.m. så, och då vänder jag mig särskilt till lagtingsmannen och vännen Perämaa, att golfbanan i Föglö, trots andra uppgifter, är finansierad i ramen och vi har sagt att det beslutet tänker vi ta i sommar. Men en seriös beredning måste också få ta sin lilla tid. Ämnäs golfen går vidare. Vad diskuterar man på strategidebatten också? Jo, kulturarvet, värnet kring kulturarvet. Där kommer Bomarsund i fokus och vi är inte främmande för insatser heller där.

 

Jag tycker att vi har fångat upp praktiskt taget alla ledmotiv som lagtinget förde fram under turismens strategidebatt, och det är vi glada för. Det är framåtsyftande insatser som finns här. Men jag säger som jag sade när jag började: vi är långtifrån nöjda med de siffror som beskrivs för 2007  och 2008, där budgetunderskotten är stora. Det är ju som ni alla vet att vi har ett sådant budgetsystem att har vi överskott så för vi det med oss till följande år; har vi ett underskott så tar vi det med oss till följande år. Vi vill naturligtvis komma fram till att vi har överskott som vi hela tiden för från år till år och inte underskott. Det här blir en jobbig och svår process, men den fortsätter. De har naturligtvis raljerats mycket kring de siffror vi har sagt, man har talat om en ekonomi i fritt fall, jag känner inte alls igen det, särskilt inte i belysning av att vi har suttit drygt 100 dagar. Och vad har vi gjort: stramat åt, dragit ner på kostnadssidor så mycket som vi bara har kunnat. Jag tror att de här siffrorna är ganska realistiska och gud give att de blir bättre, också på inkomstsidan än vad vi prognostiserar, men det har vi ingen garanti för.

 

Fru talman!

Regeringens övriga ledamöter och lantrådet kommer att komplettera min bild och jag är naturligtvis villig att svara på frågor i alla former, men jag kan försäkra lagtinget att vi har kapacitet, vi har vilja och vi har en kraft att genom föra också stora besparingar i den här landskapsregeringen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Liksom rambudgetens innehåll var det här mycket gammal skåpmat som vi har fått höra gång på gång här i lagtinget och det blir så när när man bildar fyra regeringar på fem år att det blir alltid en inkörningsperiod och måste regeringen igen fatta greppet och så har det blivit också denna gång. Något mycket nytt är det inte utan det är bara en listning av det som har funnits tidigare och man har varit tvungen att börja om från början, vilket är tråkigt. Jag skulle vilja ha ett förtydligande. Det finns mycket man kunde fråga finansminister Wiklöf, men ett förtydligande: På vilket sätt, exakt utan någon smömos, skiljer sig den personalpolitik som landskapsregeringen nu för mot den som den förra som den landskapsregeringen tänkte föra? På vilket sätt exakt skiljer den sig? Den personalpolitiken ledde ju till väldigt stark kritik från socialdemokraternas sida. Det skulle vara väldigt intressant att få höra det exakt i detalj.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Vi medverkar till en personalpolitik där alla faktorer som man bara kan tas hänsyn till, både i lag skyldiga och också när det gäller att ta hand om människor som t.ex. får lämna förvaltningen, man specialsyr program, skräddarsyr insatsen för dem för att maximalt hjälpa till. Jag tror i alla fall att den personalpolitik vi tänker föra skall vara så hänsynsfull det bara är möjligt. Jag kan inte i detalj hela det skeende som präglade den personalpolitik som fördes av den förra regeringen, men jag försäkrar att även om vi måste dra ner på styrkorna skall vi göra allt för att visa hänsyn och så gott det bara går ta hand om de människor som blir drabbade.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är alltså ingen som helst skillnad!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det sades i talet att många tunga näringar, sjöfarten och landsbygdsnäringarna har svårigheter på sikt och det sades från finansminister Wiklöfs sida att man kommer på allt sätt att stötta upp en diversifiering på landsbygden. Det vore intressant att få reda på hur landskapsregeringen har tänkt gå tillväga där. Det som jag främst begärde replik med anledning av var när Wiklöf sade att oppositionen har kritiserat finansminister Wiklöfs oro för sjöfarten och att oppositionen tog sjöfarten med en klackspark, kunde man förstå. Det där känner jag inte till överhuvudtaget utan vi tar nog frågan på absolut största allvar. Vi har tre år på oss, nu har vi en respit och trots att Ålands Framtid anser att vi bör ta över alltihopa på sikt och bli självständiga ser vi ändå verkligheten såsom den är. De här frågorna måste lösas i samförstånd med de finska myndigheterna. Jag tror faktiskt att tvärtom är finansminister Wiklöf mycket väl skickad att sköta just de här frågorna tillsammans med de finska myndigheterna och jag önskar lycka till i för Åland livsviktiga frågor, men den bild som finansminister Wiklöf gav av oppositionens agerande när det gäller sjöfarten tar jag avstånd från, den känner jag definitivt inte igen.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag skall inte vara generell. Sådana synpunkter som jag antydde har inte kommit från ltl Anders Erikssons parti. Men jag fick faktiskt i ett radioprogram den uppfattningen när man bara talar om gammal skåpmat. Jag anser att sjöfartsfrågan är mera aktuell just nu än vad den någonsin har varit. Det är en jätteviktig tidpunkt och skeendet är faktiskt ganska oroande.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Givetvis delar vi den oron från Ålands Framtids sida. Sjöfartens väl och ve är alltid livsviktigt för Åland, det är inte fråga om annat. Jag tror att vi förefaller vara ganska väl överens och då ber jag att när finansminister Wiklöf drar oppositionen över en kam att han ser till vem som agerar på ett visst sätt och vem som agerar på ett annat sätt. Ett litet exempel om diversifieringen på landsbygden vore väldigt intressant att höra.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag tror att jag skall återkomma i ett längre anförande kring de frågeställningarna lite senare i debatten.  (Från salen:längre?!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Sjöfarten är helt självklart den viktigaste näringsgrenen för Åland och jag måste också för min del ifrågasätta den kritik som finansansvarige Lasse Wiklöf för fram om att oppositionen skulle ta detta med en klackspark. Så är det inte alls. Det är egentligen ganska meningslöst att föra fram och debattera på det här viset som ledamoten Lasse Wiklöf gör. Det sjöfartsstöd som våra rederier åtnjuter är ett resultat av tidigare regeringars goda arbete i den här frågan. Så är det bara. Den tidigare regeringen tillsatte en arbetsgrupp som medverkar i ett arbete för att lösa de här sakerna på sikt och vi har goda krafter inom förvaltningen som jobbar med de här frågorna. Det känner vi till och det känner finansansvarige Wiklöf till Därför blir jag en aning konfunderad över att finns det några speciella orsaker till oro vad gäller ett framtida sjöfartsstöd för vår rederiverksamhet. Det finns ändå ingenting som har ändrat i den här frågan, behoven kvarstår, de kanske accentueras, men de kvarstår. Arbetet pågår, vi har haft framgång tidigare. Det enda som egentligen har ändrat vad gäller den här saken är vem som från landskapsregeringens sida driver de här sakerna, nu är det ledamoten Lasse Wiklöf, men inte torde väl detta faktum ge oss anledning till oro! Jag hoppas ändå att ledamoten Lasse Wiklöf driver de här sakerna.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det var många som arbetade för sjöfartsstödet genomförande. Lantrådet har t.o.m. hållit tidigare opposition räkning för att de också har medverkat och den här processen pågår. Den handlar i huvudsak om att vi skall försöka få stimulans i nyinvesteringarna därför att flottan är gammal. Det är viktigt. Det jobbar vi samfällt för, vi har varit hos  ministrar och regeringsmedlemmar i alla möjliga former för att diskutera de här frågorna och trycka på. Vi får se vad vi får ut av det s.k. toppmötet den 4 maj. Vi är optimistiska. Men det räcker inte, ltl Mats Perämaa, att skapa de förutsättningarna om det inte finns pengar att sätta till de här reserveringarna. Då kommer bekymren. Jag talar om att konkurrensbilden skärps dramatiskt på norra Östersjön och Ålands hav och det är ett rederi som har en annan kostnadsbild än vad vi har som hela tiden flyttar fram positionerna, nybeställer och jag vet varför de kan nybeställa. Det är det här som oroar mig. Det finns människor som redan talar om att flottan är övertalig. Jag kan se konsekvenser, om detta är sant; när inte marknaden expanderar på motsvarande sätt som tillförande av nytt tonnage skulle behöva ge vid handen, det är den rädslan jag har, m.a.o. jag vill att rederierna skall kunna tjäna mera pengar.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Det är det som gör den här debatten till en icke-debatt eftersom det är ett fortsatt uppmålande av de problem som finns och de har funnits tidigare, de har fått sin lösning tidigare, nu har de kanske ytterligare accentuerats, det håller jag med om. Men instrumentet med budgetram och skrivningarna borde ge en antydan av lösningar i stället för att vara en lista på problemställningar. Då skulle det leda längre, men det är bra att ledamoten Lasse Wiklöf i varje fall känner till problemen så får vi återkomma till lösningarna senare.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

För att accentuera just de lösningar som lagtinget samfällt har efterlyst och vi delar finns investeringslistan i dag. Titta på den! Det är just för att försöka motverka negativa effekter. Det är naturligtvis så. Vi kan inte gå in och börja köpa fartyg och börja trafikera, det tror jag inte på. Vi har nog med skärgårdstrafiken i det avseendet. Varför diskuterar jag de här frågorna? Jo, av det enkla skälet att sjöfarten är för betydelsefull för oss och då måste vi också vara medvetna om vad som kan hända om det händer någonting här. Jag vill inte varna, jag vill inte oroa, men jag vill att vi skall vara observanta, för det är en mördande kamp mellan rederierna på norra Östersjön i dag och den inger mig viss oro. Det behövs inte mer än att en båt säljs så kommer stora besättningar iland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Finansansvarige Wiklöf är en väldigt vältalig man och har lyckats förlänga debatten med en timme ungefär. Jag kan inte låta bli att gå in på och ge lite beröm också att man vågar ta krafttag i den del av landskapets verksamhet som inbegriper radio. Jag tycker att det är helt självklart att man som ledamoten Lasse Wiklöf skall finansiera upphovsrättskostnaderna inom budgeten på radion, som man har tänkt i rambudgeten. Jag skulle vilja ha lite mer klargjort hur man har tänkt med uthyrningen av sändningstider bl.a. som man skriver i rambudgeten. Jag vet inte riktigt hur man har tänkt och det tror jag man inte själv har tänkt igenom hur det skall fungera. Det här med upphovsrättskostnaderna anser jag helt självklart, på samma sätt som kommersiella bolag betalar borde en public service-radio betala sina. Jag saknar också under radio- och TV-verksamheten i rambudgeten de tekniska investeringarna, som också borde ingå i radions egen budget. Framför allt borde i rambudgeten ha tagits med att man har en vilja att ändra licenssystemet; det har vi pratat om i många år i den här salen att det egentligen inte är riktigt klokt att vi tar betalt för TV-licenser och använder pengarna till någonting annat. Man har s.a.s. diskuterat att man borde se över det här att vi har personer anställda som skall driva in en licens hos medborgarna när det är ett beslut att alla skall vara med och betala. Det är någonting som jag saknar i rambudgeten. Nu har man s.a.s. tagit ett steg i rätt riktning, men de stora delarna saknas fortsättningsvis för radio- och TV-verksamheten saknas.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det var roligt att det finns något positivt också – man är inte precis bortskämd med det! Det är jag tacksam för. När det gäller namnet på den arma licensen är vi nog alla överens om att vi skall försöka ändra benämningen. Jag tycker att det går fel. Vad gäller sändarutrustning och sådant tror jag ändå att det är i dagsläget på sådana nivåer att vi har lite svårt att ta det över licenssidan det också! Men jag tycker att upphovsrättskostnaderna i princip hör hemma där. Det är klart, det här har ökat trycket på radions ledning, men jag hoppas att vi skall kunna vara så kreativa att vi också hittar t.ex. nya inkomstkällor. Det är inte färdigt tänkt i detalj när det gäller att sälja ut sändningstider. Det är inte färdigt, men det är aktualiserat och vi skall gå vidare med frågan. Jag tror att det även för privata radiobolag kan finnas ett intresse att erhålla bättre täckning än vad man i vissa lägen har haft hittills.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det är helt självklart att de privata radiobolagen i landskapet som inte når över hela Åland på grund av att de inte har de frekvenserna som det medger är intresserade av att höras över hela Åland så att alla ålänningar får sig tillgodosett det eminenta utbud som levereras från de kanalerna.  Men jag förstår inte hur det är tänkt att göras genom en uthyrning av sändningstid i någon annans frekvens, det förstår jag inte. Som ledamoten Lasse Wiklöf sade var det inte genomtänkt ännu, men om viljan finns tror jag nog att ålänningarna så småningom allihopa skall kunna få ta del av det stora utbud som också finns och som de facto inte kostar licensbetalarna eller skattebetalarna någonting.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Finansansvarige ledamoten Wiklöf säger att landskapsregeringen har tagit fasta på den diskussion som var i samband med turismstrategin i lagtinget och nämner kk-huset, Bomarsund, sjöfartsmuseet osv. Det som näringsutskottet skrev i sitt betänkande var att man önskar att man skulle ha någon sakkunniggrupp som skulle se över och prioritera vad Åland skall satsa på. Mångfald är bra, men Åland måste bli bra på någonting och då är min fråga: Har landskapsregeringen tänkt tillsätta en grupp eller finns det en redan? Har man då tänkt sig någon prioritering? För att vi skall bli bra på någonting måste man kanske välja att satsa mera på en sak och inte satsa lite på mycket. Vad är strategin här?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Herr talman!

Jag och jag tror de flesta i regeringen fick nog det intrycket att man ville vara selektiv när man debatterade turismens framtid här i lagtinget. I stället för att kleta ut allt brett var det tre stycken speciella områden, tyckte jag, som sköt fram alldeles speciellt. Det var faktiskt ett centrum kring sjöfarten runt Ålands sjöfartsmuseum, det kändes som att det var ett incitament och det försöker vi nu sätta fart på efter kk-huset. Sedan upplevde jag att golfen var det som mycket starkt betonades och jag menar att vi redan nu försöker efterleva det. Och så var det vårt kulturarv. Om inte jag missminner mig, så var fokus starkt kring Bomarsund i det avseendet. Jag tycker att vi har redan diversifierat och smalnat av vad vi skall satsa på och hur vi skall gå framåt. Men de här segmenten känner jag att lagtinget nästintill hade beställning på, och ni var mycket eniga, vill  jag minnas. Jag vet inte om vi till den delen behöver utreda så mycket mera. Nu håller vi på att sätta det i sjön, faktiskt.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det stämmer precis som ledamoten Lasse Wiklöf säger att det var de här sakerna som var de viktigaste, men det som jag i alla fall tycker att var andemeningen i näringsutskottets betänkande var att man skulle titta på vad man skulle satsa på ännu mera. Väljer vi t.ex. det maritima temat är det enormt stort. Man kan satsa och göra Åland till ett maritimt centrum i större bemärkelse än bara sjöfartsmuseet. Jag har inte någon kritik mot de områden som ni har valt utan vi är helt överens om dem, men min fråga var närmast om man har tänkt att satsa mera på ett särskilt område.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag kan inte säga ett deciderat ja på det, men jag lovar en sak: vi skall ta fram utskottets betänkande igen och läsa igenom det och fräscha upp vårt minne. Är det någonting vi behöver göra utifrån det, så kommer vi säkert att göra det. Men jag tycker att vi har satt bollen i rullning för en turistutveckling som jag tror att är ganska positiv, blott, jag säger det, sjöfarten fungerar som den alltid har gjort, men det återstår att se. Jag är annars tacksam för de synpunkter som ltl Raija-Liisa Eklöw förde fram och jag delar själv det synsättet helt och hållet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Vi har kunnat läsa i pressen för någon vecka sedan att centern knappt har varit med i budgetarbetet. Det är ett mycket märkligt påstående med tanke på att det mesta i riktlinjerna som presenteras i rambudgeten ändå ligger helt i linje med centerns valprogram t.ex. och med centerns övriga linjer och åsikter. Den nu framlagda rambudgeten, den andra i ordningen, har en mycket bättre struktur och redigering än ifjol. Den anger riktlinjer och visar på verksamheter och moment där man planerar förändringar. Dock finns det fortfarande moment med som man endast nämner utan att det anges om man avser att ändra, öka eller minska anslagen.

 

Jag anser att i rambudgeten skall man ange de stora riktlinjerna. Förändringar i moment eller kapitel skall anges, en översikt av budgetåren skall också finnas, och det finns det nu. Efter en lagtingsbehandling av denna rambudget erhåller landskapsregeringen den vägkost man behöver för att kunna starta ordinarie budgetbehandling. Så borde det vara och så är det nästan nu.

 

Den översikt som jag talade om visar på en försiktig uppskattning av inkomsterna, speciellt när det gäller skattegottgörelsen, och det hörde vi också redan av finansansvariga. Man föreslår inga stora ökningar när det gäller konsumtionsutgifterna, endast ÅHS tillåts öka lite. Överföringsutgifterna ökar inte heller märkbart, alltså de  som omfattar olika stöd, som t.ex. kommunernas landskapsandelar, barnbidrag, skolornas stöd etc.etc. På samma sätt tycker jag att man har gått igenom resten av utgifterna. Investeringsplanerna finns också med och allt det här kommer naturligtvis finansutskottet att diskutera.

 

Den ekonomiska utvecklingen är ändå bättre än vi befarade för några år sedan och det passar centern, för vi har hävdat, många gånger, att det är viktigt med en ekonomi i balans, men vi bör ha en sådan ekonomi också som tillåter att vi kan bibehålla välfärden, skola, omsorg, kommunernas verksamheter skall fortgå, näringarna skall erhålla sina rättmätiga stöd så att konkurrenskraften finns kvar också på Åland. Trots en viss ljusning – vi måste ändå se det så – är det viktigt med en fortsatt återhållsamhet och effektivisering av verksamheter och det här visar landskapsregeringen nu genom sina förslag om personalminskningar som man vill göra enligt personalpolitiska programmet  och enligt personalpolitiska planer. Vi har hört finansansvarigas mycket omfattande anförande och det mesta kan vi vara överens om, kanske inte allt helt och hållet; jag vill tillägga några saker.

 

När det gäller ombildningen av kanslichefens tjänst till en förvaltningschef är detta en länge diskuterad fråga. Den har diskuterats i flera landskapsregeringar och skall inte förväxlas med den påstådda svårigheten för lantrådet och nuvarande kanslichefen att komma överens. Man vill fokusera som om det skulle finnas personliga vendettor eller oenigheter. Det är inte så. Det här handlar om att förbättra förvaltningen inom landskapsregeringen. Landskapsförvaltningen behöver ett bra ledarskap. Det är viktigt att ha en chefspolicy. Det är viktigt att ha kvalitet i chefsförsörjningsarbetet för att man skall kunna uppnå målen i förvaltningen. Man behöver ha någon som har en förmåga att lyssna, svara, lösa problem, det skall finnas stöd för förvaltningens tjänstemän m.a.o. Det finns ingen tjänsteman eller politiker som vill handla lagstridigt eller fatta lagstridiga beslut, men så länge våra tjänstemän inte är enbart jurister måste det finnas någon som kan svara entydigt och klart. Det är viktigt att man kan hålla ihop förvaltningens organisation, den skall kunna föras framåt på samma spår som regeringen. Det här kan man göra genom dialoger, diskussioner om mål och resultat. Det måste finnas förtroende mellan politiker och förvaltningschef, men också mellan tjänstemännen. Samma förhållande och samma krav kan man ställa på alla andra avdelningschefer. Chefspersoner bör anställas på viss tid med möjligheter att rotera inom förvaltningen eller erhålla förlängning, m.a.o. man måste sträva till en rörlighet bland chefspersonerna och vid behov kunna avveckla myndighetschefer.

 

Allt det här som jag nu sade är nästan direkt taget ur svenska regeringens chefspolicy som jag har fått tag på.

 

Det är sant att det råder osäkerhet om sjöfartens utveckling och konkurrensvillkor och dess inverkan på konjunkturerna. Vi hoppas att landskapsregeringen skall lyckas övertyga riksmyndigheterna om vikten av att Finlands och Ålands sjöfart inte drabbas av sämre villkor än övriga EU-länder och inte heller internationellt. Det är alltså viktigt att man kan upprätthålla de sjöfartsstöd i konformitet med vad andra nationer gör.

 

Riktlinjerna som presenteras för Ålands radio och TV är enligt min mening för drastiska., eftersom det anges att förslaget för 2006 kommer att innebära att hela upphovsrättskostnaden skall betalas med licensmedel. På Rundradions tid på sextiotalet när Åland lyckades erhålla rätten att se Sveriges TV beslöt landskapsstyrelsen att kostnaderna skulle betalas via budgeten och det har rått politisk enighet om att vi på Åland vill se ännu mera svensk TV, och så har också skett. Man har lyckats förhandla fram rätten till marksänd digital-TV från Sverige, till alla ålänningars tillfredsställelse, vill jag påstå. Men det här var ingen självklarhet när man började de här förhandlingarna. Man lyckades ändå få det. Vi kunde lika bra ha blivit avstängda från all digital-TV, som ändå så småningom blir genomförd i Sverige. Att nu utan någon som helst övergång belasta radiobolaget med 250.000 euro per år känns för mig lite väl drastiskt. Dessutom har den digitala TV-verksamheten inneburit att det är mycket lättare för producenterna av radio- och TV-program att kräva upphovsrättskostnader. Det har mer än tidigare blivit producenternas marknad. Detta gör att jag är rädd för att 250.000 euro kanske inte kommer att räcka till heller. Det här är alltså ett problem som finansutskottet naturligtvis kommer att diskutera och försöka kontrollera vad vi har skrivit i etermediapolitiska programmet osv.

 

För att inte bli för långrandig får jag också göra som finansministern hoppa över lite saker. Ändå är jag glad för att man aviserar att man nu skall hitta en reform för beräkningen av det överskott som Postens verksamhetsavkastning ger. Det är viktigt att det skapas ett tydligt och hållbart system så att båda parter vet vad som gäller.

 

För centern är möjligheten till att kommunerna kan upprätthålla sina verksamheter mycket viktig och därför omfattar vi förstås skrivningarna i rambudgeten om långsiktighet i överenskommelserna om förbättring av landskapsandelssystemet.

 

Kultur- och kongresshuset finns med, likaså sjöfartsmuseet -  tillfredsställande för många. Man planerar att flytta sjöfartsmuseet och andra museer, som t.ex. brandkårsmuseet till penningautomatmedelsbudgeten och till kulturdelegationens bedömning. Likaså skall ungdomsförbundet finansieras på samma sätt. Det kanske är bra, men jag vill ändå lyfta ett litet varningens finger för det finns en risk för att trycket på PAF-medel blir för stort och osäkerheten om hållbarhet och långsiktighet kan bli märkbar om man ”häver” alltför mycket på PAF-medlen. Med förhoppningen om att de skall växa går det ju bra, men vi vet inte riktigt hur det går.

 

Centern har alltid värnat om vården. Den hör till centerns absoluta tyngdpunkter och därför tycker vi det är bra att man vågar ge ÅHS lite mera pengar. Jag har en liten fråga som jag inte har hunnit ta reda på men jag kanske kan få svar. Man beskriver en överenskommelseförordning när det gäller social- och hälsovårdsavdelningen och då vill jag fråga: Ingår rättsskyddscentralen i den överenskommelsen eller hur är det? Det är någonting som vi har önskat att vi skulle få hit.

 

Vi tycker att det är bra om man kan hitta en samordningsform för att underlätta för den kommunala hemvården och ÅHS:s hemsjukvård. Sa

 

Samordningen av avfallshanteringen är allas ansvar, landskapsregeringens, kommunernas och de bolag som finns: Miljöservice och Problemavfall. Jag hoppas att lösningarna på det här samt på avloppsfrågan skall kunna presenteras i den kommande miljöhandlingsplanen.

 

Centern väntar också på omorganisationen av miljöfrågorna och kommer aktivt att delta i det arbetet. Vi kan också notera att i samband med miljötillståndslagstiftningen återkommer kravet på förbättringar hela tiden och jag har kunnat notera att i Sverige har man haft precis samma problem med miljötillståndsfrågorna som tar för länge och man har konstaterat att den nuvarande miljöbalken, som miljötillståndslagarna heter i Sverige, har lett till en mängd uteblivna investeringar och ur den rapport som Svenskt näringsliv har gjort vill jag läsa upp några meningar: ”Dagens regelverk kan leda till att investeringar som är till gagn för såväl samhällsekonomi som miljöskydd inte blir av.  Miljöbalken motverkar i dessa fall sitt eget syfte om att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Ett viktigt steg mot att skapa en miljöbalk som kan leva upp till sin egen portalparagraf är därför att få en effektivare miljöprövning. Näringsfolket säger och konstaterar att det bästa har blivit det godas fiende.”

 

Man har också i utredningen från svenskt näringsliv gjort en jämförelse av handläggningstider i månader, dels för nya verksamheter och dels för verksamheter som söker om produktionsökning. Man har skapat fyra olika fall, dels har man tagit från Sverige ett verkligt fall och så har man fört samma case till England och till Finland. I England är det för det första nästan aldrig några överklaganden, det vet de inte av i England; vi har i vår lagstiftning möjligheter att vem som helst, jag som bor i Hammarland kan överklaga ett beslut som tas i Kumlinge t.ex., fast jag inte har någonting med det att göra. I England är det här totalt okänt. I alla fall i månader i England tar handläggningstiden för ny verksamhet sju-åtta månader, i Finland 28 månader och i Sverige nästan 50 månader. En ansökan om produktionsökning tar i England kanske sex månader, i Finland 40 månader och i Sverige 70 månader. Skillnaden i tidsåtgången är mellan 0-6 år. Vi ligger tyvärr närmare Sverige. Jag vill bara visa på att det är nödvändigt att vi effektiviserar miljötillståndsfrågan.

 

En liten detalj som säger att centern stöder undervisningsmaterial om Ålands historia och självstyrelseutveckling. Det är säkert ingen överraskning för någon som har tagit del av centerns politik. Det här är angeläget för oss.

 

Hantverksskolans förändring kan jag inte låta bli att säga någonting om. Jag vill bara påpeka att när man började planera tillbyggnaden för verkstaden så kostade det 500.000 mark – nu har man sexfaldigat kostnaden till 500.000 euro. Då måste man fråga: Vad är det som har vuxit? Det här får landskapsregeringen titta lite på. Det finns beräkningar om man skulle förnya husen i Tosarby, där man pratar om 1,3 miljoner euro löst räknat; då är det verkstad och då är det förändring av själva huset, alltså nuvarande skolhus. Men hur som helst vill jag ändå säga att jag tycker att det är viktigt att vi har en bra och adekvat hantverksutbildning, en utbildning som skall vara en normal förberedande utbildning, det skall vara en utbildning där man följer läroplanen, där man har kärnämnesundervisning, där man har entreprenörskap i undervisningen. Ingenting av det här finns nu. Då vill jag säga att vad det än blir – jag anser fortfarande att en folkhögskoleverksamhet kanske är bättre – så bör man se till att det här fungerar. Det är ändå tänkt så – det nämns inte riktigt – men driften av skolverksamheten skall landskapsregeringen i fortsättningen betala, även om man övertar husen på något sätt. Vi får se var det slutar.

 

Vi säger ofta i rambudgeten – och det håller vi med om – att man skall ge de åländska företagen samma möjligheter som överallt annars, och det är lätt att säga, men det är svårt att göra och jag hoppas verkligen att man försöker sträva till det här. Det gör vi till viss del när vi nu höjer jordbrukets investeringsstöd, det visar också på att centerönskemålen har uppnåtts. Det är viktigt att konkurrensvillkoren för jordbrukarna är med; även om vi ger tillräckligt stora stöd skall vi komma ihåg att våra företag och jordbrukare lever under sämre villkor än andra eftersom vi har andra transportförhållanden och kostnader.

 

Jag vill också hålla med finansansvariga Lasse Wiklöf att dagens sorgebarn/problem är fisket. Det är också en viktig centerverksamhet och vi kan bara konstatera – jag behöver inte upprepa – att drivgarnsförbudet är den största knäcken för oss. Vi har problemen med skrotningsstöd som är svårhanterliga. Vi har sälskadorna. Man pratar gärna om nya metoder, men jag tycker ändå att det är osäkert om de skall kunna kompensera de negativa företeelserna som vi har sett.

 

Jag har hört att man tycker att det borde ha funnits meddelande redan om Föglötrafiken, tunneln osv., men jag anser nog att lagtinget har tid att invänta det meddelande som landskapsregeringen har lovat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag vill komma med en anmärkning som jag tycker att man måste göra i det här skedet. Det är direkt vilseledande, antagligen ett försök att släta över lantrådets uttalanden i tidningarna och i radion förra veckan, där vi alla kunde ta del av hans uttalanden vad gällde kanslichefstjänsten och där det sades väldigt tydligt att det har varit en konflikt. Nu försöker man från centerns sida säga, att så är inte fallet. Den som har sagt att det inte var konflikt är kanslichefen, men lantrådet har gång på gång tutat ut att det har varit samarbetssvårigheter, och det här är säkert känt för alla, har han sagt. Jag tycker inte att det är särskilt klädsamt att man nu säger att så inte är fallet utan man försöker på något vis försköna det. Det är en direkt felaktighet och det hoppas jag att man kan ta tillbaka.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag sade att ombildningen till förvaltningschef har länge diskuterats i landskapsregeringen därför att man anser att förvaltningen behöver ett bättre ledarskap, en annan chefspolicy. Jag sade också att det här problemet inte skall förväxlas med det som man har fört fram i tidningarna om en påstådd svårighet, oenighet och konflikt, vad man nu vill kalla det. Det är vad jag säger och jag säger det fortfarande. Det är fel om man fokuserar det här till som om det skulle vara enbart en svårighet mellan två personer, det är det ingalunda. Det handlar om Ålands landskapsregerings förvaltning med många personer, många tjänstemän, många viktiga frågor som bör kunna diskuteras. Som jag sade, det mesta av det jag sade var ur den svenska regeringens chefspolicyskrift.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tror inte att lantrådet Roger Nordlund skulle ha tagit tag i den här frågan när det gäller organisationsfrågor om det inte skulle vara att det härstammar från en konflikt, vilket han också har sagt, i alla former av media som vi har under hela förra veckan! Jag vet inte om det är så att inte Ålandstidningen och radion hörs ut i Hammarland, men åtminstone där vi andra bor har vi hört det. Det här diskuterade vi hela förra veckan. Jag tycker inte att det är bra att man nu på det här sättet försöker släta över det; om det är en felsägning från lantrådets sida tycker jag att han skall vara karl för sin hatt och stiga upp och säga det. Men vi har alla fått höra att så här var fallet. Det grundar sig i en konflikt, därav gör man en organisationsförändring. Inte är det för något annat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Man kan tyda konflikter på olika sätt. Nu har inte jag hört alla diskussioner som lantrådet och kanslichefen har haft naturligtvis. Jag kan tänka mig att det många gånger handlar om att lantrådet, som ändå är den högsta chefen i förvaltningen och har till sin hjälp en kanslichef och de är inte på samma linje i olika frågor hur förvaltningen skall ledas, så det är väl en naturlig sak att man kallar det konflikt, man kan kalla det oenighet om hur ledarskapet skall fullföljas eller hur förvaltningen skall ledas, men inte är det en personlig konflikt mellan två personer utan det handlar om att förbättra förvaltningen i Ålands landskapsregering.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var som vanligt ett välavvägt och bra anförande av ltl Gun Carlson. Jag måste dock säga att det stundtals blev lite på gränsen till patetiskt när hon räknade upp allt vad centern var för, bl.a. de förhöjda investeringsstöden till jordbruket, men det skall jag återkomma till. Ltl Gun Carlson är ordförande i finansutskottet och det gör mig lite orolig när hon i sin roll också säger att hon tycker att de förslag regeringen lägger beträffande Ålands radio är drastiska, alltså att upphovsrättskostnaderna också skulle gå över budgeten. Detta gör mig lite fundersam. Hon nämnde också hur det var på rundradions tid på sextiotalet. Jag tror att det är viktigt att ltl Gun Carlson ser det här i nutid. Det är klart att det är mycket pengar, men man måste också kunna jämföra med de privata radiostationerna; där är dessa kostnader som vilken normal del som helst av driftskostnaderna och så ser jag också det här. Jag tror att det är viktigt att också centern ställer upp bakom det som finansminister Wiklöf sade, att skall man granska förvaltningen internt bör man också titta på de externa enheterna. Detta gör mig faktiskt lite betänksam och jag hoppas att ltl Gun Carlson tar steget in i nutid och inte gör några paralleller till hur det var på rundradions tid; också Ålands radio måste fungera i den tid som råder i dag.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag är överens om att man bör effektivisera hela förvaltningen. Jag har ingenting emot det. Jag har ingenting emot att man effektiviserar radion heller. Vi skall ändå komma ihåg att det är en public service-verksamhet, man kan inte jämföra public service-verksamhet med privata därför att privata kan välja på ett helt annat sätt och har också reklamintäkter. Vi måste komma ihåg den stora skillnaden. Vi har också ett etermediepolitiskt program som vi har anledning att studera. Jag sade att vi skall studera det här i finansutskottet, men jag känner till radions verksamhet, jag vet hur den fungerar och jag vet att 250.000 bort på ett år är en stor och drastisk förändring, som jag sade. Därför anser jag att det här är en viktig fråga att diskutera i finansutskottet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Givetvis är det en viktig fråga att diskutera, alla frågor måste kunna diskuteras. Jag fick dock intrycket att ltl Gun Carlson hade sin uppfattning ganska klar, att det här går inte, det här blir för drastiskt, som hon uttryckte sig. Givetvis är det så att en public service-radio inte rakt av kan jämföras med de privata radiostationerna, det ställer upp till hundra procent på, men det går inte när vi diskuterar Ålands radio att dra några paralleller till hur det var på rundradions tid och hur det var på sextiotalet utan då är det nog mera relevant att jämföra med situationen som vi har i dag med privata radiostationer. Vi pratar ju om att all verksamhet skall kunna konkurrensutsättas;  om det skulle vara så att vi har en fri och oberoende public service-radio utan egna politiska syftemål, då är det jättebra, det är inte fråga om annat, men också det borde man kanske titta lite på. Sammanfattnigsvis tycker jag att också när det gäller Ålands radio måste man kunna granska den verksamheten, den måste kunna ställa upp på samma effektivitetsvillkor som övrig verksamhet som underlyder landskapsregeringen. Det får inte finnas några skyddade verksamheter, någon skyddad radioverkstad.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag sade redan, att jag tycker också att det är bra att man granskar allting, jag har ingenting emot det. Men varför jag berättade om hur det var förr så var för att beskriva den historiska bakgrunden. Eftersom rundradion på den tiden vägrade betala upphovsrättskostnader för Ålands svenska TV-program fick landskapsstyrelsen lov att göra det och historiskt har det legat där; det betyder också att det aldrig har ingått i Ålands radios och TV:s budgetdiskussioner ens, så man tar helt plötsligt bort hela 10 procent av budgeten och detta gör att man måste förändra sin verksamhet ganska radikalt. Det är det här som är viktigt och som bör diskuteras.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill göra en önskan om ett förtydligande till ltl Gun Carlson om citatet ur chefspolicyn. Är det så nu att Åländsk Center är för att avdelningscheferna i fortsättningen skall anställas på viss tid, typ fem år eller var det bara en önskan om att man eventuellt kunde bli det?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är inte jag som sitter i landskapsregeringen och skall planera hur man söker och skapar en ny chefspost som förvaltningschef och vilken befattningsbeskrivning den skall innehålla, men personligen svarar jag gärna på frågan och jag säger att jag tycker absolut att våra högre tjänstemän skall anställas för viss tid, även om det till viss del kan vara en nackdel, för det finns människor som inte tycker att de vågar ta risken att ta ett jobb på fyra eller fem år, vad det nu kan bli därför att man inte vet vilka reträttposter man har. Om jag har tolkat Sveriges regerings chefspolicydokument rätt anser man där att chefsposterna skall rotera, dvs. man behöver inte lämna förvaltningen trots att man inte mera är den högsta eller nästhögsta chefen osv.  Jag tycker absolut att det här är någonting som vi borde ha möjligheter att genomföra på Åland ja.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det gläder mig i så fall att centern skulle komma fram till det här. Det är någonting som Obunden Samling har drivit ända sedan partiet uppstod. Det är en ytterst viktig fråga och vi har ständigt stött på patrull hos centern i denna fråga. Återigen, det gläder mig om man nu har ändrat uppfattning och äntligen anser att man skall ha ledande tjänstemän på viss tid.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag upprepar, att jag vet inte hur landskapsregeringen exakt tänker dra ärendet. Men, som sagt, min personliga åsikt sammanfaller helt med ltl Danne Sundmans i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Resonemanget om miljölagstiftningen och behovet av att förtydliga den stämmer väl överens med de synpunkter och de åsikter vi liberaler har i den här frågan. Det framkom med all tydlighet i samband med en spörsmålsdebatt bara för några veckor sedan just gällande behovet av att tydliggöra lagstiftningen. Jag uppfattar det som att vi nådde en stor enighet här i lagtinget i samband med den debatten om att vi skall göra någonting åt problemet och vi fick löften av landskapsregeringen och ansvarige minister Harriet Lindeman om att det snart skall komma förslag till lagstiftningsändringar. Nu gäller det mera att diskutera hur man skall utforma det, inte för oss så mycket mera att argumentera för behovet för det uppfattar vi att torde vara klart vid det här laget. Ett löfte kan jag ge för vår del, att om det inte finns förslag att behandla när lagtinget börjar den 1 november till förtydligande av lagstiftningen kommer vi att återkomma med ett nytt spörsmål.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Som jag sade, förväntar vi oss också att det här skall hända. Jag vet också att landskapsregeringen jobbar på det så gott det går. Det är inte bara så där att ta lagberedarna på hyllan alltid, det är det som många gånger är problemet. Jag tror att viljan är stark i landskapsregeringen att förbättra lagstiftningen. Som vi kunde se av rapporten Fem års erfarenhet av miljöbalken från svenskt näringsliv är detta ett allvarligt problem också andra ställen, just genom att det försinkar investeringarna, det händer ingenting i samhället om alla står och väntar på tillstånd som man aldrig får. Det är klart att det är en viktig fråga också för Ålands näringsliv.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vad gäller resursfrågan på lagberedningen uppfattade jag att vi diskuterade den saken också i samband med miljöspörsmålet. Diskussioner fördes och löften gavs om att man t.o.m. skulle kunna gå in Finström ratt extra inkalla eller upphandla tilläggsresurser för att lösa just den här specifika frågan. Vi uppfattar det nog som att man t.o.m. har resursfrågan löst. Nu är det nog fråga om en vilja och en fråga om att komma till resultat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman! Det säger man också i rambudgeten. Man hänvisar till diskussionen om att förbättra miljölagstiftningen och säger att man behöver anställa någon, man pratar om ett årsverke för detta. Det är ändå inte så självklart att man hittar juristerna så här bara hux flux, men jag vet att man vill göra det här. Jag vet att det finns en klar vilja att förbättra det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Ltl Gun Carlson ställde en fråga om överenskommelseförordningen och om det också gällde rättsskyddscentralen. I dagens läge skickar vi alla ärenden till rättsskyddscentralen, oberoende om de är lindrigare eller om de är svåra. Tanken med överenskommelseförordningen är att alla ärenden som förs över till länsstyrelserna skulle vi sköta om. Vår länsstyrelse på Åland har inte den utrustning i personal osv., så alla våra ärenden har hittills stannat på rättsskyddcentralen i praktiken och det betyder att vi har haft väldigt dåligt med tillsyn och den typen av frågor, så de svårare frågorna kommer fortsättningsvis att antagligen bli kvar på rättsskyddscentralen. Det kommer antagligen också att finnas en viss gråzon vad som blir kvar och vad som kan överföras till oss, men om man försöker generalisera är det de ärenden som länsstyrelserna sköter för övrigt i landet som vi inom landskapsregeringen kommer att sköta via överenskommelseförordning.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Tack för det svaret landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Det var tydligt och bra.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag tänkte fortsätta med att säga om miljölagstiftningen, som vi alldeles nyligen hade en ganska lång debatt om, att vi är överens här om det som har sagts tidigare. Vi har redan igångsatt processen. Jag vill understryka att det är ingenting som man tar i ett beslut, utan det är någonting vi måste beta av undan för undan, för allting handlar inte bara om lagstiftning, det finns oerhört mycket som man kan göra, som att gå in i förordningar, man kan ta fram riktlinjer, tydliggöra saker osv., så det är en process som sedan måste avslutas med att antagligen gå konkret in i själva lagstiftningen. Men, som sagt, det är ingenting som görs i ett enda beslut utan det kommer att fattas många, många beslut på vägen.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Ltl Gun Carlson berörde i sitt anförande hantverksskolan i Tosarby och tidigare summor för vad man hade kunnat tänka sig att betala för en utbyggnad. Man kan väl säga att under årens lopp har det kommit fram både det ena och det andra beloppet som är både högre och lägre än det som nu föreslås. Det beror ju på vilken investeringsnivå som man vill lägga sig på. Jag är uppriktigt glad för att vi i den här frågan nu har en öppning som igen kan betyda att skolan kan förbli i Tosarby, men att man i större grad hänskjuter ansvaret till föreningen. Det landskapsregeringen nu säger är att vi är villiga att komma emot, men maxbeloppet är då 500.000 euro och sedan är det upp till föreningen att sätta nivån för investeringarna. Jag hoppas det här kan klargöra lite grann det som ltl Gun Carlson tog upp.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Vi får diskutera och reda ut det här ytterligare. Om slöjd- och konsthantverksföreningen får 500.000 euro, får de då själva sätta nivån helt och hållet? Det verkar också lite så här, det kanske ändå inte riktigt är meningen, nog skall det väl ändå byggas en adekvat och bra skolbyggnad i så fall för de pengarna. Det är ändå, som sagt, sex gånger högre än det ursprungliga behovet av verkstadsbyggnad som vi planerade. Jag vill igen påpeka, att det är viktigt att landskapsregeringen ställer krav på utbildningen mera än vad man gör i dag för att få en adekvat hantverksutbildning. Man kan inte bara ha det alltför löst, det funkar inte.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Naturligtvis är det så att vi i samarbete skall ta fram planer för husen. Det är så att landskapet fortfarande äger byggnaderna, även om man kan tänka sig att upplåta dem för skolans verksamhet. Där är det helt enkelt fråga om en dialog. I framtiden är det så att verksamheten också skall vila på avtal mellan landskapsregeringen och skolan. Jag tror att vi alla utgår från att det måste bli adekvata byggnader. Jag kan återkomma i ett senare skede till Tosarby i ett anförande.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag tänkte säga att vi kommer säkert att i finansutskottet återkomma till den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Inledningsvis tänkte jag för en diskussion och anföra om rambudgeten som verktyg. Det är den andra rambudgeten vi diskuterar här i lagtinget och utseendet och fördelningar i ren text jämfört med sifferstaplar är i viss mån förändrat, något till det bättre, tycker jag, än vad det var förra året. Nu fokuserar man mera på textdelen. Ett problem är ändå det att det finns väldigt lite lösningar i texterna men däremot mycket en upplistning av vilka problem som finns och vilka saker man eventuellt kommer att för landskapsregeringens del driva och föra framåt i framtiden. Men vackert så!

 

Det som är det allra största problemet är att rambudgeten i år kommer alldeles för sent, så den tappar sin betydelse väldigt mycket. För att rambudgeten för förvaltningen skall kunna ha en avgörande betydelse borde den ha kommit på lagtingets bord under andra halvan av mars, som jag ser det, för att lagtinget skulle ha hunnit debattera den, utskottsbehandla den och sedan, med sina preciseringar, kunna skicka den över till landskapsregeringen för det konkreta budgetarbetet. Nu har vi den 28 april, vi diskuterar rambudgeten och den kommer med all sannolikhet att utskottsbehandlas, beslut skall fattas efter debatten, såsom talmannen presenterade ärendet inledningsvis och sedermera skall då lagtinget fatta beslut i den här frågan efter utskottsbehandling under den första och kanske den andra veckan i juni. Det här betyder att lagtinget har färdigställt arbetet just till semesterperiodens början. Jag tror inte för min del att förvaltningen kommer att vänta på det beskedet för att sedan starta upp budgetarbetet, utan budgetarbetet måste starta just nu utgående från de direktiv som landskapsregeringen har gett förvaltningen och därför är debatten och rambudgeten inte så särdeles intressant. Den kommer flera månader för sent. Det här är ett stort misslyckande och det här är någonting som måste korrigeras till ett annat år; annars kan vi lämna bort hela rambudgetsverktyget.

 

Vad gäller innehållet i skrivningarna är de till stora delar luddiga och de beskriver väl på ett sätt kanske att det föreligger något slags arbete, men vi har på flera områden fått i media läsa om detaljer vad texterna egentligen innebär. T.ex. hävdar jag att skrivningarna om museibyrån är rätt hovsamma eftersom man t.o.m. konstaterar där att ramen skall höjas, vilket inte var ett beslut från tidigare lagting, som ledamoten Lasse Wiklöf sade, utan ramen skall höjas, men samtidigt säger man i media att tio personer skall bort. Så står det inte i texten. Det står om personalminskningar i enlighet med det personalpolitiska programmet och vedertagna principer, men inte att tio personer skall bort. Det hävdas också i media, och det har finansansvarige Wiklöf sagt här i dag, att finansieringen vad gäller golfbanan i Föglö är klar och det är möjligt att den är det, men det framgår inte utav meddelandet till rambudget. Föglö golfbanan har inte ens en egen rubrik på investeringssidan; om det är så att finansieringen är klar är det bra, men det framgår inte av meddelandet.

 

Sammanfattningsvis om rambudgeten som verktyg skulle jag vilja säga att betydelsen av dokumentet, speciellt detta år när det kommer så här sent, inte skall överdrivas. Det här är som jag ser det en förlängning av handlingsprogrammet för majoriteten, och det kan ju vara bra för majoriteten, att man kan i den här formen driva sakerna vidare och igen anteckna vad man vill utföra, men för oppositionen blir dokumentet rätt ointressant eftersom vi inte i år kan påverka det praktiska budgetarbetet med det vad vi säger här, speciellt inte efter utskottsbehandlingen.

 

Jag skall så övergå till några politikområden som är stora och som ännu saknar lösningar och som har debatterats en hel del både här i dag och i media inför den här debatten. Jag skall hålla mig till sådana områden som budgetläget med många deldiskussioner där med underskott och sjöfart och ofinansierade områden. Jag skall hålla mig till begreppet kommunreformer och jag skall föra en hel del diskussion om trafiken och kortrutten och så skall jag självklart gå in på personalpolitiken ytterligare.

 

Jag tror jag skall börja med begreppet kommunreform.

 

Herr talman!

I samhället i stort och i arbetet i många kommuner diskuterar man mer och mer nöden av samarbete för att nå finansiellt positiva lösningar, man t.o.m. pratar om sammanslagning av kommuner. De som föreslår det mest drastiska föreslår att alla kommuner skall gå ihop till en kommun. Det kan hända att det är en ideallösning i framtiden, men det är ingenting som man kan ta i ett enda steg. Däremot tycker vi att man bör uppmuntra till samarbete mellan kommunerna och vi är lagstiftare här i lagtinget, vi bör i varje fall kunna hjälpa till såtillvida att vi i all lagstiftning som berör kommunerna uppmuntrar till samarbete och speciellt undanröjer hinder för samarbete. Det finns många områden; det finns om utbildningen på grundskolenivå, där eleverna mycket styrs till hemkommunen i dagens läge, det finns mycket i lagstiftningen om den sociala sidan och vården på det området, där gränsen mellan landskapet och kommunerna kunde skjutas i någon riktning. Det finns mycket man kan göra. I detta förslag till rambudget och plan förs det inget resonemang om de här sakerna. Här hade jag önskat mig efter den allmänna debatt som har funnits att landskapsregeringen skulle ha kunnat ge en syn på de här frågorna. Det saknas. Däremot skriver man som målsättningar under planperioden: ”att lagtinget tar uttrycklig ställning till förändringar i kommunalbeskattningen på basis av lagframställningar eller information i budgetförslaget”. Det här kanske jag kunde få en förklaring på av finansansvarige Wiklöf vad detta betyder. Jag hoppas ändå inte att det innebär att lagframställningar gällande den kommunala rätten att sätta sina skattesatser själv på något vis föreslås inskränkas och beröras.

 

Sedan skall jag gå till politikområdet trafik. Jag kan börja med frågan om kortrutt. Jag tror att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson för centerns del sade att frågan om lösningar vad gäller kortrutt hinner vi med senare, man kan gott vänta på framställningar och förslag av landskapsregeringen till senare, vi har tid att vänta. Så är det säkert, vi torde ha tid till den 31 oktober 2007 när valperioden tar slut, men att sitta och vänta är ingenting som leder framåt. Kortrutt som koncept kräver stora investeringar i initialskedet och detta om någonting borde synas i denna rambudget. Det är just för stora strukturella förändringar som rambudgetsverktyget finns till. Att komma med ett skilt meddelande i den här frågan är i och för sig bättre än ingenting, men jag kan inte förstå varför inte den frågan berörs i detta dokument.

 

När jag har läst kapitlen under trafiken för övrigt gällande alla delar av trafikavdelningens förvaltningsområde läser jag att begreppet beställar/utförarfunktionen nämns tre gånger och jag skulle gärna vilja att finansansvarige eller trafikansvarige ministern kunde redogöra för vad man riktigt avser med detta. Jag kan förstå att det i vissa situationer kan finnas fördelar med det, men det finns bara fördelar med detta begrepp om slutmålet är en total konkurrensutsättning av alla, att alltihop skall konkurrensprövas. Jag undrar om socialdemokraterna riktigt inser vidden av de här skrivningarna. Att införa beställar/utförarfunktioner utan att ta hela steget ut betyder ingen inbesparing; det betyder bara att man mellan skrivborden skall skicka dokument och man skall turvis skriva på dem, så beställer man och utför fram och tillbaka. Det blir ingen inbesparing av det. En konkurrensutsättning som följd av det här ser jag som det som för landskapsregeringen nu hägrar i slutändan. Där har vi nog mycket en annan åsikt.

 

Budgetläget: minus 24 miljoner euro 2008 är det föreslagna ackumulerade underskottet. Det är intressant att man från landskapsregeringens sida ändå tar relativt lätt på det faktum att budgetunderskottet är så stort, för i samband med regeringskrisen i samband med ordinarie budget stod lantrådet upp här i talarstolen vid flera tillfällen och sade att det viktigaste är att vi når en budget i balans och åren som nämndes var 2006 och 2007. Det primära var att då skall den vara i balans och ingenting fick ta bort fokus från det faktum att det var det som var målet. I och för sig, man har en budget i balans nu i år och under nästa år, men sedan bär det av igen och jag kan inte i min vildaste fantasi förstå att det var det som var meningen med att man tillfälligt skulle uppnå en balans och sedan skulle det börja gå neråt igen. För mig är det uppenbart att det kanske finns någonting dolt i det här förslaget. Antingen har man bedömt intäkterna helt fel eller så finns det någonting på utgiftsområdet som är fel därför att ingen finansansvarig minister skulle så lätt kunna ta på den saken att budgeten pekar mot ett underskott på 24 miljoner utan att det finns någonting dolt och det skall jag komma till.

 

Skattegottgörelsen eller flitpengen är det som kanske enligt landskapsregeringens resonemang leder till det stora underskottet. Man säger att man bedömer det försiktigt. Det är i och för sig bra, men problemet är ändå,  och om man inledningsvis går in på vad en skattegottgörelse/flitpeng är, att en flitpeng är ett resultat av om vi har en bättre ekonomi än vad Finland i stort sett har, alltså om våra hjul rullar snabbare och bättre här; då får vi en flitpeng, en skattegottgörelse. Landskapsregeringen skriver i sitt förslag till rambudget att eftersom skattegottgörelsen för skatteåret 2003 var den högsta hittills torde den sjunka under planperioden. Jag förstår inte resonemanget, även om tidigare landskapsregeringar har gjort ett gott arbete som har lett till en god skattegottgörelse, en hög flitpeng, så finns det ingen automatik i det, som jag ser det, att det skall sjunka, utan om det sjunker är det ett resultat av den politik man bedriver. Det är det som jag skulle vilja att finansansvarige ledamoten Lasse Wiklöf skulle beskriva: vad i den politik man bedriver leder per automatik till en lägre flitpeng. Det är här som det finns någonting som inte vi ser i rambudgeten, varför det leder till ett så stort underskott.

Sjöfarten har vi diskuterat en hel del tidigare och jag vill återigen säga att vi underskattar för vår del inte det engagemang som ledamoten Lasse Wiklöf har i den här frågan och vi tror också att han har goda möjligheter att komma till ett gott resultat i förhandlingarna med riket i den här frågan och vi önskar honom lycka till, för det är en avgörande fråga för Åland.

 

Sedan lite till det som är ofinansierat i detta förslag mot bakgrund också av det budgetunderskottet tenderar att bli stort år 2008. Det som man inte har finansierat, om jag uppräknar några saker och inleder med är anordnandet av datainspektionen, inte heller diskrimineringsombudsmannafunktionen – det står tydligt och klart att det har lämnats utanför rambehandlingen. Det här är ändå så väsentliga frågor, det är fråga om två myndigheter, det är fråga om rätt många personer som skall anställas, hur många exakt vet vi inte, men det hoppas jag att landskapsregeringen vet. Men är det den oenigheten i majoriteten som har lett till att man har skrivit på det här viset eller är det för att man inte vet vad det kommer att kosta. Det torde i varje fall vara fråga om rätt stora pengar, så den beskrivningen av kostnaden för dessa två myndigheter borde ha funnits med i denna ram.

 

Golfbanan i Föglö och i Brändö. Om jag inte missminner mig skrev finansutskottet, och det som blev lagtingets beslut i samband med ordinarie budgeten för 2005, att landskapsregeringen kan återkomma med finansieringslösningar för båda dessa projekt. Om man läser förslaget rakt av till rambudget kan man bara konstatera att landskapsregeringen har bestämt sig för att Brändöprojektet inte skall få något stöd under denna programperiod. Så står det. Däremot är man inte färdig med finansieringen för Föglöprojektet. Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf sitter här och nickar i sin bänk och hävdar att det är klart, men det framgår inte ur detta rambudgetsförslag; däremot har man i media ända sedan förra fredagen sagt att saken är löst. Det finns inte ens en rubrik. Däremot är vi liberaler för projekten. Vi har i flera sammanhang drivit på de här frågorna, senast igår i samband med hemställningsmotion, men vi vill inte för vår del utesluta möjligheten av att också projektet i Brändö Lappo skall kunna ha en möjlighet att förverkligas. Jag anser inte att det ännu är läge för att utesluta någon överhuvudtaget för de facto är situationen den att landskapsregeringen har begärt kompletteringar av både Föglö och Brändö till båda dessa projekt och dessa kompletteringar har inte lämnats in ännu och jag ser inte att man kan utesluta något projekt innan man har kunnat ta del av samtliga handlingar.

 

Diskussionen om flakfärja till Föglö borde förstås vara en del av en hel kortruttsdiskussion, men det är det inte nu eftersom man inte har något förslag till kortrutt. Flakfärjan säger man att är finansierad och den skall bli färdig 2009. Det är delvis sant, den förra landskapsregeringen förde fram 1 miljon euro i investeringskostnader för 2007 för flakfärjan. Som en följd av detta har den här landskapsregeringen satt in 1 miljon 2008 men resterande ca 8 miljoner skall finansieras 2009, alltså året efter att budgetunderskottet har blivit 24 miljoner euro. Det finns vissa problem här, som alla säkert kan uppfatta och höra. Jag kan inte för min del förstå varför man skall bygga en flakfärja i tre år; det här är ett sätt att skjuta kostnaden framför sig, det är det säkert och jag förstår att det finns problem med den totala finansieringen. Jag tycker ändå att bara vi får höra ledamoten Lasse Wiklöf beskriva hur skattegottgörelsen har blivit så här mycket lägre och vad det beror på, så kanske vi kan enas om att problemet inte kan vara så stort som det beskrivs här. Jag hoppas det i varje fall, för annars är det verkligen stora problem. Men jag vill i varje fall beskriva allt som är ofinansierat här.

 

Så till personalpolitiken. Inledningsvis måste jag citera det som ledamoten Lasse Wiklöf sade i sitt inledningsanförande. Då rörde diskussionen radio och TV-anslaget som föreslås minskat, men det är en annan sak. Ledamoten Lasse Wiklöf sade så här, att om man ställer krav på nedskärningar inom förvaltningen och man är ”på dem hela tiden”, sade ledamoten Wiklöf, så måste man vara ”på dem”, dvs. de förvaltningsgrenar som är utanför. Det var precis de orden. För vår del uppfattar vi en god personalpolitik som att man är med personalen, inte ”på dem”, men det här kanske var en felsägning som ledamoten Lasse Wiklöf kan korrigera.

 

Den stora diskussionen i personalpolitiken för övrigt gäller kanslichefstjänsten och den konflikt som jag också hävdar att finns mellan lantrådet och den tjänsteman vars namn har lämnats ut i media och funnits på många sidor under den senaste veckan. För vår del har vi också  varit med och medverkat till en diskussion i två landskapsregeringar tidigare där vi har fått problemen belysta av lantrådet. Vi har sagt för vår del att det finns skäl att omorganisera, och det har väl inte varit alls oklart för någon att det har funnits en konflikt, att inte arbetet har fungerat, det har fokuserats på en person väldigt mycket. En omorganisation kan säkert behövas men den omorganisationen skall ske av skäl där man utgår från att man skall förbättra förvaltningen. Det sätt som det här har hanterats på att det för en vecka sedan gavs ett ultimatum till den tjänstemannen att om  hon inte säger upp sig kommer det att få följder i rambudgetsdiskussionen. Det betyder att hela omorganisationen skall ske utifrån det faktum att en person skall bort. Det är den sämsta tänkbara situationen när man diskuterar en omorganisation. Man är låst vid ett faktum att en person skall bort. Så är det bara och det är synd. Den här diskussionen skall inte i första hand föregå i samband med rambudgeten, det ger förstås vissa ekonomiska förändringar i budgeten, men det finns så mycket annat som inte har nämnts här så det är inte det mest viktiga att det finns med här för det är ändå fråga om mindre pengar, utan det är i samband med lagstiftning som den här saken skall diskuteras och vi kommer att återkomma till det väldigt mycket.

 

Det som jag vill säga är att det viktigaste av allt är ändå att vi utgående från att vi har haft en diskussion om att vi behöver ha en förvaltningslag, vi skall ha en bättre förvaltning, grundad på ett rättssäkert förfarande, fordras det av vi har en högsta tjänsteman som ansvarar för förvaltningsfrågor och rättssäkerhetsfrågor som är helt oberoende av att ha ett politiskt förtroende i landskapsregeringen. Det är det enda sättet vi kan bibehålla ett förtroende av Ålands folk till vår förvaltning här, men den här frågan kommer vi att återkomma till mera i detalj senare under debatten.

 

Ännu till museibyrån. Som jag sade inledningsvis är skrivningarna rätt hovsamma. Det står ungefär som så att någon kanske måste förflyttas och eventuellt kan det gå så att någon inte kan få ha sitt jobb kvar. Det står inte att tio personer skall bort. Det står att man skall koncentrera sig på kärnverksamheter samtidigt som man via museibyrån skall satsa på Bomarsunds projektet. Väldigt mycket motsägelser. Men det mest intressanta är att ramen skall höjas medan man skall sparka tio personer. Man hävdar att det är av skäl att man skall ge ett innehåll i förvaltningen, att det skall finnas pengar att röra sig med, men om man resonerar på det viset blir det ultimata i förlängningen att man höjer ramen ännu mera och sparkar ännu flera människor. Då har man nått målets ände – kanske man sparkar alla och höjer den ännu mera, då har man nått någonting riktigt fint! Jag förstår inte landskapsregeringens sätt att resonera i den här frågan. I varje fall är det här ingen inbesparing om man höjer ramen, det är det inte.  (Från salen: ledamoten Wiklöf: de måste ju ha någonting att

göra).

 

Herr talman!

En liten detalj i det som ledamoten Lasse Wiklöf sade i sitt anförande var att man från landskapsregeringens sida inte är så mycket inne för att ge lån och bidrag mera utan man skall skapa förutsättningar och då nämnde han som första exempel bredbandsutbyggnaden, som jag uppfattade i skärgården och då ville ledamoten Lasse Wiklöf ta åt sig äran  (Från salen, ledamoten Wiklöf: nej) fullständigt självklart, men jag måste i varje fall berömma kommunerna Brändö och Kumlinge i den här frågan, för det är de tillsammans som har tagit initiativet i frågan, också fört ett resonemang i skärgårdsnämnd och för övrigt med landskapsregeringen och har fått en positiv respons, det håller jag med om, men i varje fall kommer det att fordras en hel del samhällsstöd, bidrag, för att förverkliga detta, så det behövs någonting mera än bara en positiv anda också för det här projektet. Det var bara en detalj.

 

Herr talman och bästa radiolyssnare!

Jag tänkte läsa upp ett stycke ur meddelandet för att försöka beskriva för alla lyssnare hurdan text vi har att ta ställning till. Om det är någon som förstår det som jag kommer att läsa upp här får den gärna ta kontakt med mig och förklara det för mig. Det står på sidan 9 under Kapitel 44.20 Penningautomatmedel så här: ”Landskapsregeringen anser även att en noggrann prövning av bidragsbehoven för verksamhet mot bakgrund av finansieringsproblemen för de allmänna behoven är motiverad för att få en optimal användning av de allmänna medlen totalt sett.” Den som förstod det här kan gärna berätta det för mig!  (Från salen: vicelantrådet Jörgen Strand: alla andra utom du.)

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag försökte i mitt tidigare inlägg i någon mån i varje fall förklara varför vi tror att skattegottgörelsen går ner. Jag nämnde en del svårigheter som har uppkommit inom näringslivet på olika fronter, vilket i sig ger en ganska klar indikation. ÅSUB har dessutom indikerat i sin rapport våren 2005 hur det står till och vi är inne i en övergångsfas. Man kan inte som finansansvarig nonchalera sådana tecken. Dessutom har Finland skrivit upp sina tillväxtprognoser, vilket ytterligare indikerar att det kan gå den här vägen, men jag måste ändå få säga att ltl Mats Perämaa och hans parti som ingick i den tidigare regeringen att den här skattegottgörelsen är generösare än vad ni hade utan att vi för den skull har avkrävt några stora uttalanden om vad det är i politiken som skulle ha gått snett. Läs och betrakta det som också skett i förfluten tid!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Som det står i meddelandet var skattegottgörelsen för året 2003 speciellt hög, kanske den högsta som har varit och det är ett resultat av den politik som fördes under den tid när liberalerna var med i landskapsregeringen. Men nu räknar landskapsregeringen, sedan socialdemokraterna har gått med, att den skall sjunkas, skattegottgörelsen skall halveras. Det här måste vara ett problem för ledamoten Lasse Wiklöf – en högre skattegottgörelse är bättre än en lägre, det är så vi måste se på det . Jag uppskattar att ledamoten Lasse Wiklöf ytterligare delvis beskriv orsakerna till varför skattegottgörelsen kan tänkas bli bättre, och det skälet att riket skriver upp sina prognoser är ju ett fullgott skäl.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag tar det här på mycket stort allvar, så man borde inte raljera, men det är precis som ltl Mats Perämaa sade, att det är bättre med en högre skattegottgörelse än en lägre och jag vill säga att i vår rambudget och i vår plan är den högre än vad den var i den plan och ram som ltl Mats Perämaa säkert var med och hade sin hand med tidigare år. Tydligen är vi på rätt väg då!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Om ledamoten Lasse Wiklöf får det till att vi är på rätt väg när man beräknar att skattegottgörelsen skall halveras så är det väl rätt väg för socialdemokraterna! Vi var försiktiga när vi gjorde planerna, men det visade sig att den politik som fördes ledde till en mycket högre skattegottgörelse - nu beräknar man att den skall gå neråt. Det är det som är det stora problem i rambudgeten överhuvudtaget: antingen skriver man ner den för att man vill uppnå någonting annat, det finns någonting dolt här, eller så är krisen ett faktum.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Nu måste jag nog fråga ltl Mats Perämaa och liberalerna: Vad vill man riktigt med museibyrån och personalpolitiken?  (Från salen, ltl Fredrik Lindqvist:just det!)  Man har lagt fram en budget för 2005 där det står att tio personer skall bort. Skall det fullföljas eller har man ändrat sig på den punkten? Sedan har finansutskottet begärt att man skall precisera inför lagtinget vilka verksamheter. Det skulle ha hjälpt den här regeringen betydligt om man redan i budgeten 2005 hade presenterat vilka verksamheter som det skall gälla. Nu skulle jag nog gärna vilja höra vad liberalerna och ltl Mats Perämaa tycker i den här frågan. Skall vi minska på personal på museibyrån eller skall vi inte? Skall vi fullfölja den budget som liberalerna har lagt fram för 2005 eller skall vi inte? Kan du klargöra det här så kan man få någon reda i den här frågan.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Som alla känner till ledde det budgetförslaget till en regeringskris. Vi kunde inte omfatta det budgetförslag som lades fram av landskapsregeringen, och det finns väl ingen anledning att återgå till den diskussionen. Däremot har vi varit med här i lagtinget och omfattat ett budgetanslag men ändå med betydligt hovsammare skrivningar, att man skulle göra eventuella minskningar i personalpolitiken utifrån vedertagna principer, inte utifrån det som anammas kanske speciellt från lantrådet, som han beskrev det i samband med krisen, men kanske också socialdemokraterna nu. Vi ansåg att den ram som lades kunde leda till personalminskningar på ett sätt som anses personalpolitiskt riktigt. Men det intressanta är nu att socialdemokraterna vill sparka de tio personerna samtidigt som man höjer ramen och det är det här som är den stora motsägelsen. Vi var medvetna om att vi måste göra inbesparingar, men nu skall man höja ramen med mindre människor – man får hjulen att stanna upp men mera pengar skall gå åt! Jag anser nog ändå att socialdemokraterna har mest att svara för i det här skedet. Nu är det ändå landskapsregeringens förslag som läggs fram här som vi diskuterar, inte gamla budgetbeslut eller gamla kriser, för dem har vi diskuterat mer än nog.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag förstår faktiskt inte hur ltl Mats Perämaa resonerar i den här frågan. Som jag ser det är det så att med en så sänkt ram som den som den liberala regeringen föreslog på 2.400.000 euro i året skulle det inte ha stannat vid tio personer i nedskärningar då, utan det skulle betyda ännu flera – eller skall man ha en situation som i dagsläget där vi nästan bara har löner och inga pengar för verksamheten inom museibyrån? Jag tycker nog att liberalerna måste säga: vad vill man med museibyrån. Vilken personalstyrka skall vi ha? Vilka verksamheter anser man att vi kan skära i? Hur skall man kunna utveckla museibyrån utan verksamhetspengar? Det vore väldigt charmerande om man kunde ha ett alternativ i den här frågan.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det vore framför allt intressant om landskapsregeringen kunde vara tydlig i de här frågorna. Man skriver i rambudgetförslaget att någon kanske måste bort, man måste minska på personalen, helst skall man inom förvaltningen kunna flytta personer. I media säger man att tio personer skall bort och samtidigt höjer man ramen, det är det som är förvånande. Alla känner till den process som var i samband med budgeten förra året och som ledde till en regeringskris. Jag själv satt i finansutskottet tillsammans med nuvarande finansansvarige ledamoten Lasse Wiklöf och gick igenom det budgetförslag som då förelåg och vi enades väldigt mycket om gemensamma skrivningar för att försöka förbättra landskapets personalpolitik i samband med den budgetbehandlingen. Vi var helt ense om det då, vi hade eniga skrivningar. Vi driver samma sak vidare, medan socialdemokraterna uppenbarligen nu för en annan linje.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det fördes en diskussion av ltl Mats Perämaa om fördelningen mellan kommuner och landskap, särskilt inom den sociala sektorn. Inom landskapsregeringen är vi mycket väl medvetna om den och därför finns det bl.a. i den sociala budgeten en skrivning som borde tillfredsställa ganska långt. Vi säger så här:

 

”Landskapsregeringen avser att ägna äldreomsorgen särskild uppmärksamhet. Arbetet inleds med en noggrann kartläggning av situationen och omfattar även en översyn av arbetsfördelningen i förhållande till kommunerna. Implementeringen av de resultat som utredningen leder till kan komma att leda till lagstiftning om de äldres rättigheter och påverka landskapsandelssystemet.” 

 

Vi är alltså medvetna om att det i dag finns en stor gråzon när det gäller omsorgen om de äldre, som är en stor del av den sociala verksamheten inom kommunerna. Vi måste se på det och då handlar det naturligtvis om fördelningen mellan hemsjukvård och den sociala omsorgen, också Gullåsen kommer in i den diskussionen i förhållande till omsorgshem osv.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det där uppfattar jag som ett bra tillrättaläggande. Det är helt klart att den skrivningen om äldreomsorgsdelen, som är en stor del av den kommunala förvaltningen, borde jag ha haft med och beskrivit i mitt anförande också. Det är bra att man resonerar i de här sakerna, men jag hade svårt att lyfta fram det positiva ur skrivningarna i samband med mitt resonemang om kommunreformer eftersom vi för vår del inte är helt övertygade om att det är just lagstiftning för äldreomsorgen som man bör införa. Vi anser att man kanske sätter de äldre i en svagare sits genom att ha en skild lagstiftning, det kan medföra det därför att de äldre är vuxna, myndiga personer som bör omfattas av omsorg precis som alla andra människor. Därför är det en risk att de blir åsidosatta i och med en lagstiftning. Det var kanske därför som jag inte förde något resonemang om det.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller lagstiftningen om de äldre tycker vi att det är viktigt att man först gör utredningarna, ser hur vi vill ha det inom äldreomsorgen, sedan kan det, som det står, leda till lagstiftning. Jag måste dock understryka, att tanken är inte att försämra utan skall vi ha en lagstiftning är det för att stärka de äldres rätt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag uppfattar svaret som positivt och så är vår utgångspunkt också. Vi emotsätter oss inte att man utreder de här sakerna, men vi får väl återkomma när vi kan se ett resultat av dessa utredningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill börja med att säga att ltl Mats Perämaa råddar lite när han talar om golfprojekten. Det står uttryckligen i meddelandet att de projekt med anknytning till besöksnäringen som landskapsregeringen slutligen prioriterar bör stå i överensstämmelse med den turismstrategi landskapsregeringen arbetar för att förverkliga samt trovärdigt påvisa att det medför en positiv och hållbar ekonomisk utveckling. Inget av projekten är avgjort eller nedlagt.

 

När det gäller budgetunderskottet är inte ltl Mats Perämaa trovärdig. Dels kritiserar han underskottet som sådant, men samtidigt kritiserar han besparingar och personalminskningar och då frågar jag: Vad är liberalernas alternativ? Vad vill liberalerna prioritera för att få budgeten i balans? Jag förstår att det inte är speciellt trevligt att lägga fram dessa fakta, men om ltl Mats Perämaa skall vara trovärdig bör han ha dessa fakta att lägga fram? Vad tänker liberalerna föreslå för inbesparingar för att nå budgeten i balans?

 

När det gäller skärgårdstrafiken tycker jag att det är lite intressant att ltl Mats Perämaa menar att en organisationsreform till en skild utförar- och beställarfunktion skulle vara detsamma som en total konkurrens; det förstår inte jag, för vi är överens om det att tidigare gjorda upphandlingar inte har varit så lyckade. Då undrar jag: Är inte det här ett steg till att få fram underlag för framgångsrika upphandlingar i syfte att förbättra entreprenörsandan i skärgården? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag är osäker om jag hinner svara på allt, men när det gäller golfbanan på Föglö lämnade Föglö kommun in en finansieringsansökan i september, man fick svar av landskapsregeringen förra veckan, några dagar före rambudgeten gavs, där svaret löd ungefär så här, att man har noterat att det har kommit in en ansökan, men sedan gav man kommunen 30 dagar tid att komplettera sin ansökan och framför allt lämna in en fullständig mål 2-ansökan. Ytterligare stod det, att om inte ansökan kommer in inom 30 dagar kommer projektet att avslås. Så här har hanteringen gått till. Det finns ingen slutlig prioritering för man skall först nu få in mål 2-ansökan. Man har inte kunnat ta ställning till någonting. Därför är det mest bara snömos som ltl Fredrik Lindqvist för fram om att det finns ett slutgiltigt ställningstagande i den här frågan. Jag ser ändå förhoppningar här för ledamoten Lasse Wiklöf har klart sagt att landskapsregeringen har för avsikt att gå in för projektet. Det som man däremot klart och tydligt skriver är att Brändöprojektet inte kan förverkligas under den här programperioden och då menar man väl EU:s målprogram. Det enda man alltså slutgiltigt har kommit fram till är att det ena projektet är borta. Men vill man vända det här till någonting väldigt positivt från majoritetens sida får man som ltl Fredrik Lindqvist försöka göra det! Allt det som leder till någondera projektet är i varje fall ett steg i rätt riktning, men vi anser för liberalernas del att båda borde ha en möjlighet, också Ämnäsprojektet.

 

Vad gäller beställar- och utförarfunktionerna inom landskapets trafikavdelning är det på det viset att det här sättet att resonera har endast någon nytta om man strävar till en fullständig konkurrensutsättning i sista änden. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman! Som jag befarade valde ltl Mats Perämaa att inte svara på det mest väsentliga: Vad är liberalernas alternativ när man kritiserar underskotten och kritiserar personalminskningar? Några alternativ kom inte fram, utan snarare kom det ett ännu större underskott. Ltl Mats Perämaa sade att liberalerna vill förverkliga båda golfprojekten. Ja, det kanske vi också vill, men då måste de finansieras och då uppstår ett ännu större underskott som måste finansieras. Ltl Mats Perämaa, kan du inte berätta för Ålands lagting hur liberalerna vill prioritera för att kunna finansiera dessa projekt! När det gäller skrivningarna om golfen i meddelandet var det precis det jag sade, att det finns inte något slutgiltigt ställningstagande ännu och det är precis det som står här och det var det jag sade till ltl Mats Perämaa.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag måste återkomma i den här repliken till vilka nedskärningar vi prioriterar. Det är en viktig sak och det är klart att vi måste lägga de korten på bordet. Vi kommer att lägga förslag till framtida driftsinbesparingar för kortrutten. Om ltl Fredrik Lindqvist grimaserar för våra tankar här så är det väl så att inte Frisinnad Samverkan inte omfattar det tankesättet att kortrutt leder till driftsinbesparingar i det långa loppet. Därför måste vi komma till beslut. För varje dag som majoriteten väntar här och inte kommer till skott kostar det pengar och leder till driftsunderskott och det är det mest allvarliga. Vi måste våga satsa någonting för att det skall leda till resultat, för att hjulen skall komma i rullning osv. Golfprojekten har samma grundtanke. Vi skal skapa företagare genom dem, vi skall skapa en turistisk verksamhet som leder till att pengarna sätts i omlopp här på Åland. Det tycker jag är mycket väsentliga delar. Sedan borde vi inte föregå finansutskottets behandling av tilläggsbudgeten, men jag kan här redan deklarera att vi kommer i varje fall att föreslå att man inte skall gå in för några digitala färdskrivarkort bara för att man skall få bort finskan på dem. Om det går igenom kommer det att spara 250.000 euro. Det är en inbesparing. Jag kan återkomma senare om inte det här räcker för ltl Fredrik Lindqvist, men i varje fall är det konkreta förslag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag hade tänkt beröra tre saker i ltl Mats Perämaas anförande om kommunerna och budgetunderskottet. Beträffande golfen ber jag att få återkomma i mitt anförande. Kommunerna och de frågor som ltl Mats Perämaa tog upp där blev under den tid jag väntade på min replik ganska bra uppklarade av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman och jag förstod att ltl Mats Perämaa är rätt nöjd med de svaren. När det gäller ltl Mats Perämaas funderingar kring kommunreformfrågor tror jag att vi kan omfatta de tankarna i väldigt hög utsträckning. När det gäller budgetunderskottet berörde ltl Fredrik Lindqvist det. Det var så att ltl Mats Perämaa konstaterade att det finns ett budgetunderskott på 24-25 miljoner euro, vilket han menade att vi inte tar ansvar för. Det var faktiskt så att finansminister Wiklöf uttryckte en väldigt stor oro över detta redan i inledningen av sitt anförande. Ltl Mats Perämaa hade inte någon idé om hur vi skulle sänka eller förbättra budgetunderskottet utan hans medicin var mera att vi kanske skall beräkna in lite mera skattegottgörelse. Min fråga är då: Har inte ltl Mats Perämaa någonting att komma med när det gäller utgiftssidan? Skattegottgörelsen är det inte bara vi politiker som kan påverka, utan det är väldigt mycket beroende på hur det går företagen ute i näringslivet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det var en bra replik av ltl Torbjörn Eliasson och jag håller gärna en resonlig ton i diskussionerna med honom för jag uppfattar min finansutskottskollega som en förnuftig person och jag skall försöka svara på det som har sagts. Det som vi har ifrågasatt är att man samtidigt vad gäller personalen, om vi tar den saken först, kan komma till en situation och föreslår en situation där man skall sparka tio människor och samtidigt höja ramen. Då måste i förlängningen ny….. 

.eftersom vi tidigare tillsammans med socialdemokraterna var med och diskuterade att det med den ram som var föreslagen skulle gå att förverkligas med en vettig personalpolitik. Men nu föreslår man en höjd ram och det bidrar till ett ökat budgetunderskott.

 

Sedan gäller det att förstå resonemanget med den politik som vi vill föra och kopplingen till skattegottgörelsen. Vi anser att investeringar för framtiden,  det må vara golfbanor, det må vara kk-hus, det må vara kortrutt osv., det är saker som sätter hjulen i rullning, leder till lägre driftskostnader i förlängningen och det leder i förlängningen till en högre skattegottgörelse. Därför vill vi fokusera på investeringarna som skall bygga upp Åland för framtiden.

 

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Det där är ett vettigt resonemang, men det kunde vara intressant att också klä det lite mera konkret i siffror, dvs. att investeringar som görs kommer att leda till att företagsamheten går bättre, vilket ger oss bättre skattegottgörelse osv. Men skall man plocka in det här i en rambudget måste man kanske veta lite mera. Där kanske ltl Mats Perämaa kan ge mig lite mera färdkost.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Hemskt gärna, men det här är ett rambudgetförslag där det inte ingår speciellt mycket siffror, så det blir svårt att i siffror säga någonting speciellt. Den saken får vi återkomma till i finansutskottet, där både jag och ltl Torbjörn Eliasson sitter och arbetar med de här frågorna. Det är inte meningen att oppositionen skall känna till siffrorna i detalj här heller utan vi måste mera prata i allmänna ordalag, i rambudgetsordalag; här är det fråga om de stora linjerna. Jag uppfattar ändå att min argumentation om kortrutt, som leder till driftsinbesparingar, är korrekt. Satsningen på golfbanor hoppas jag att ltl Torbjörn Eliasson också i grunden anser att är korrekta för att leda till en bättre turistisk verksamhet och vi hoppas att det här skall kunna leda till att hjulen snurrar bättre. Radikala åtgärder, kortsiktiga, för att sparka människor -  det är många personer när det är fråga om tio på museibyrån – föder också en pessimism i samhället och vi vill inte i första hand medverka till att det är den signalen vi skall skapa här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lagtinget tar nu ett uppehåll i sina förhandlingar och ajournerar sig till kl. 12.45. (Kl. 12.04).

 

                                ---------------------------------

 

(Kl. 12.47).  Plenum fortsätter. Diskussionen fortsätter.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag begärde ordet med anledning av ltl Mats Perämaas anförande där han framför allt diskuterade budgetläget och det är den saken som jag skulle vilja kommentera lite grann.

 

Jag tror det är viktigt, fru talman, att vi först konstaterar att den budgetvolym som vi har i landskapets budget i dag bygger på speciellt två saker, dels att vi i slutet av nittiotalet kunde bygga upp budgetvolymen och göra satsningar i det åländska samhället och i kommunerna tack vare statlig försäljning av egendom. Det gav väldigt bra med pengar till Åland. Sedan har vi också haft en  situation med låg arbetslöshet här på Åland, de facto arbetskraftsbrist, medan man fortfarande i Finland har relativt hög arbetslöshet på ungefär 8-10 procent samt att våra största företag har gått riktigt bra de senaste åren. Det här har gjort att skattegottgörelsen har givit och ger ännu ett gott utfall.

 

Fru talman!

Det som jag vill sätta fingret på och som jag har diskuterat flera gånger med ledamoten Lasse Wiklöf – och vi har en stor samstämmighet om det – är den saken att egentligen borde vi komma dithän när det gäller landskapet Ålands budget att det är själva klumpsumman som borde kunna finansiera basverksamheten inom landskapet. Det är ändå den som har en mera långsiktig och stabil trygghet. Skattegottgörelsen kan vara hög, som den har varit och är nu något år, men den kan också bli relativt låg. De pengar som skattegottgörelsen genererar till det åländska samhället och till landskapets budget borde kunna användas för att fonderas för sämre tider eller för att göra investeringar. Som det är i dag har vi det inarbetat i budgeten som en normal del av vår budget och jag är den första, fru talman, att medge att jag är en av dem som är mest medskyldig till att så är fallet. Men om man talar om en rambudget måste man också kunna tänka lite längre framåt och jag tror att det skulle vara viktigt om vi börjar fokusera på att landskapets basverksamhet bör rymmas innanför den ram som ordinarie klumpsumman innebär. Då, fru talman, måste man också vara medveten om att vi har byggt ut offentlig sektor på Åland under de goda åren, både på landskapsnivå och på kommunal nivå. Vi har byggt ut det till en nivå som knappast är långsiktigt hållbar. Har man då som målsättning, vilket vi har i den här landskapsregeringen, och jag tror att det finns en bred uppfattning om det här i lagtinget också, att vi skall trygga basservicen i det åländska samhället måste man också vara beredd att göra vissa justeringar och förändringar för att kunna anpassa kostnadskostymen till den verklighet som vi har och framför allt som vi tror att vi har framför oss.

 

Det är här, fru talman, som jag är lite frågande till liberalernas politik och jag ser en klar skillnad,  eftersom jag har haft förmånen att samarbeta med både liberalerna och nu med socialdemokraterna, att liberalerna har inte varit beredda att ta de här lite obekväma besluten som det de facto innebär, speciellt när man måste göra prioriteringar och ännu mera när det handlar om att gå in och faktiskt anpassa personalnumerären och storleken inom de olika sektorerna. Det är inte lätta beslut och det är inga populära beslut, men, fru talman, det är beslut som måste tas, för gör vi det inte så skjuter vi bara problemen framför oss och det blir en snöboll som växer och det slutar med att vi inte i slutändan kan tillgodose medborgarnas rättmätiga krav på sin basservice och trygghet som det är vår skyldighet att kunna bistå med från landskapets sida. Ju tidigare man tar tag i de här sakerna och inleder förändringsprocesser desto smidigare tror jag att man kan göra dem. Jag hoppas att vi kan få stöd för det från lagtingets sida och att man också från lagtingets sida inser att även om det kanske gör lite ont ibland måste man vidta vissa beslut.

 

Fru talman!

Jag reagerade ganska starkt på uttrycket som ltl Mats Perämaa använde flera gånger att man ”sparkar tio personer”. Det är ett väldigt kraftigt uttryck och det skapar känslor - det har väl antagligen sitt syfte. Jag vill säga det att från landskapsregeringens sida har vi gått in för i rambudgeten och i budgeten för 2005 att antalet tjänster måste minska, och den processen måste inledas och genomföras under 2005 och 2006 när det gäller museibyrån. Men det innebär inte i praktiken att man sparkas, om jag använder uttryck som ltl Mats Perämaa använde flera gånger. Vi gör allt vad som står i vår makt från landskapsregeringen för att utnyttja den organisation som vi har för att hitta möjligheter för människor att arbeta på andra platser, omskolas eller på något sätt tas om hand, på det sätt som en ansvarsfull arbetsgivare skall och bör göra. Jag skulle vilja säga det att den här situationen blir inte bättre av att vi använder alltför onödigt starka uttryck, för jag tror att vi har en gemensam målsättning och jag hoppas vi också har stöd från ltl Mats Perämaa och liberalerna att föra en så förnuftig personalpolitik som bara är möjligt.

 

Fru talman!

Det som jag ville säga som kommentar till ltl Mats Perämaa är att jag tror att vi måste börja sikta in oss på att det är den ordinarie klumpsumman som skall stå för basverksamheten i vårt samhälle och sedan vill jag understryka att vi vill föra en så ansvarsfull personalpolitik som möjligt, men vi måste också vara beredda på att göra förändringar för det är det enda sättet vi långsiktigt kan trygga ålänningarnas situation, både de verksamheter som landskapet ansvarar för och framför allt i förlängningen de serviceformer som kommunerna står för. Vi vet alla att landskapet, speciellt när det gäller randkommuner och skärgårdskommuner, är en stor bidragsgivare när det gäller landskapsandelssystemet och skall vi kunna fortsätta att upprätthålla det måste vi verkligen se till att vi på ett ansvarsfullt sätt hanterar vår ekonomi.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Med anledning av att lantrådet mycket riktar sig till mig nödgas jag naturligtvis gå in i en replikväxling. Först om det som lantrådet sade att socialdemokraterna nu är villiga att mera svåra beslut för att uppnå inbesparingar och att liberalerna inte hade den viljan. Det vill jag kommentera som så – det är att återgå till den gamla diskussionen om regeringskrisen – att faktum var så att vi kände det som så att vi var till i den landskapsregeringen bara för att de här besvärliga besluten. Lantrådet gick in på den diskussionen, så den måste vi ta igen. Socialdemokraterna har med alla trumfkort på hand gått in i den nya regeringen och har i stort sett själva skrivit handlingsprogrammet, så det kan väl hända att socialdemokraterna då i viss mån kanske måste ge efter på någon punkt, men om det blir det ändå som centern lyckas få igenom: att man – om vi inte säger sparka – uppmanar dem att avgå, som ju lantrådet själv har gjort i vissa fall, så tycker jag att man inte kan jämställa liberalernas situation i landskapsregeringen med socialdemokraternas. Det är ändå en stor skillnad.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vi skall inte gå tillbaka till historien i onödan, men verkligheten är den att liberalerna hade ansvar för utbildningsavdelningen under den period som liberalerna var med. Det är det som jag tycker är lite anmärkningsvärt därför att jag har samarbetet med liberalerna under den föregående valperioden och hade ett gott samarbete med dåvarande finansministern och vi försökte faktiskt ta tag i de strukturella problemen. Jag tyckte att det samarbetet fungerade bra också med de ledamöter som var med i den regering som var med det första året, men det stötte på patrull i den liberala lagtingsgruppen och jag märker att det finns lite samma anda nu också, och det bekymrar mig därför att jag tycker att när det gäller regionalpolitik och många sådana frågor brukar vi kunna hitta gemensamma lösningar mellan centern och liberalerna, men här ser jag en klar skillnad på hur vi ser på framtiden faktiskt och när det gäller förmågan att också ta tag i de lite besvärligare frågorna. Det är klart, det är alltid lättare att säga att allting skall fortsätta som det gör, vi skall satsa på allting, men det inser nog alla, speciellt om man är med i ansvarsställning, att det är omöjligt, det blir en sorts kamikazepolitik i slutänden. Man kanske tar kortsiktiga populistiska poäng hos vissa personalgrupper eller någonting liknande, men det är inte ett sätt att hantera en långsiktig samhällsutveckling på ett ansvarsfullt sätt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag skulle kunna säga ja till allt det lantrådet säger i det här sammanhanget vad gäller museibyrån speciellt, men det som man föreslår är att tio människor skall bort eller omflyttas eller vad man säger. Jag kanske använde ordet sparka, men det betyder ju samma sak ändå. Samtidigt skall man höja ramen. Var finns ansvaret i det? Vi har varit med och lagt fram budgetförslaget och diskuterade saken i finansutskottet tidigare och enats om en viss budget, och det kan leda till att någon person måste omflyttas enligt personalpolitiska principer, men nu föreslår man att ramen skall upp. Var är ansvaret i den åtgärden?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är inte så att vi har en museibyrå för att det skall finnas ett visst antal anställda utan vi har en museibyrå för att den skall utföra ett uppdrag för den åländska befolkningens räkning, nämligen att se till att vi sköter våra lagstadgade uppgifter och andra uppgifter som åläggs den. Sedan skall vi ha den numerär av personer som behövs för att utföra de uppgifterna. Som avslutning, fru talman, skulle jag vilja säga att det är väldigt viktigt, om man lite generaliserar och inte bara tar museibyrån, med tanke på framtiden att vi inom offentlig sektor, inom landskapförvaltningen  och jag tror också i förlängningen inom kommunerna – men om vi tar det vi själva ansvarar för – att vi får en större dynamik på något sätt i verksamheten och att vi kan få bort det här med gränser och får större möjligheter som arbetsgivare att använda resurserna på det sätt där de gör största nyttan. Det här är ingen alldeles lätt process, för vi har vissa invanda kulturer och vi har lagstiftning osv. som vi skall och bör följa.  Jag tror att på sikt, och vi brukar skryta med att vi är duktiga här på Åland att vi är ett småskaligt lite samhälle och vi är flexibla osv., men jag upptäcker i min egen verksamhet och den värld jag har levt i ganska många år nu att det här stämmer inte alls, det är precis tvärtom ibland att vår småskalighet och litenhet har gjort att det har blivit tvärtom och det skrämmer mig lite. Jag tycker att vi måste försöka arbeta tvärtom och se till att vi blir mera flexibla och dynamiska för på det sättet utnyttjar vi också de ända begränsade resurser som vi har här på Åland på bästa möjliga sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Trots vissa åtstramningar som en direkt följd av beräknad minskad flitpeng ser socialdemokraterna positivt på landskapsregeringens förslag till budgetram för år 2006 och plan för åren 2007-2008.

 

I budgetplanen finns det bl.a. skrivningar som vi vill lyfta fram, bl.a. att landskapsomfattande sektorplanering införs för att åstadkomma dynamiska tillväxtvillkor och hållbar utveckling, vilket är viktigt för kommunerna. Regeringen vill förnya och uppdatera lagstiftningen genom mera resurser till lagberedningen. Vi vet alla här i lagtinget att lagstiftningsarbetet i dag saknar tillräckliga resurser.

 

Inom fastighetsförvaltningen föreslås större centralisering och samordning samt effektivisering av skötseln och framtagande av principer för försäljning och avyttring av fastigheter. Där har som känt historien visat att det krävs åtgärder.

 

Bostadsproduktionen främjas.

 

Utlokalisering av verksamheter och bibehållande av nivån på social- och hälsovården. Också där stärks nivån tack vare nybyggnader inom ÅHS, där jag också ser väldigt positivt på att man också försöker försnabba utvecklandet av psykiatrins kommande utrymme vid centralsjukhusets område här i Mariehamn. Utarbetande av en egen socialpolitik med en framtida egen äldreomsorgslag. Där delar jag inte ltl Mats Perämaas åsikt om att detta skulle försvaga de äldres villkor, snarare förstärka dem och då hänvisar jag bl.a. till vad som har hänt när det gäller barnomsorgslagen. Det skall också göras förbättringar för personer med funktionshinder.

 

I fråga om miljöfrågor skall hanteringen lättas men inte kraven och till hösten skall det komma ett miljöhandlingsprogram.

 

När det gäller utbildningen är det fråga om fortsatt satsning på grundskolan, och gymnasieskolan skall genomgå en förändring. Som tidigare har framhållits här i diskussionen finns i budgeten ett jämställdhetsperspektiv genom förslagen om inrättande av en kvinnomottagning; kvinnojour och jämställdhetsarbete i skolorna lyfts fram.

 

Fru talman!

Landskapsregeringens budgetram för år 2006 och plan för åren 2007-2008 klargör på ett tydligt sätt landskapets utgifter och beräknade inkomster med en beräkning av minskade flitpengar utgående från dagens konjunkturbedömningar som bl.a. utförts av ÅSUB. Det verkar som om landskapsregeringen på ett ovanligt öppet sätt klargör de kommande årens förutsättningar och dess konsekvenser för att få budgeten i balans. Man kan alltså säga att det är en stark signal för att man måste vidta åtgärder under de närmaste åren för att uppnå balans i budgeten.

 

Vi socialdemokrater som värnar om offentlig sektor är ändock medvetna om att förutsättningen för bibehållande av en stark offentlig sektor är att vi har ekonomin i skick. Vi har under många år talat för strukturella åtgärder i landskapsförvaltningen och det tycker vi att denna budgetram andas med bl.a. effektivisering inom förvaltningen. Redan i slutet av nittiotalet – detta nittiotal som bl.a. lantrådet var inne på som innebar ökade inkomster i landskapet på grund av olika orsaker som gjorde att landskapet hade en bra och god ekonomi – talade vi för att den offentliga sektorns expansion vid landskapsstyrelsen var för stor. Vi sade då klart och tydligt att om vi expanderar för kraftigt nu tack vare god ekonomi finns det en risk i detta, men vi fick inget gehör trots att vi påtalade risken för kommande personalminskningar. Under åren i slutet av nittiotalet inrättades totalt 90 nya tjänster vid landskapsstyrelsen och det var i samband med de dåvarande budgetbehandlingarna som vi påtalade att kostymen blir för stor och kommer att ha konsekvenser i framtiden. Och nu kan vi konstatera att nu är vi där! Det är naturligtvis inte en trevlig uppgift att minska antalet tjänster vid museibyrån, men situationen möjliggör ingen annan lösning trots att museibyråns ram höjs med 400.000 euro för att mildra konsekvenserna.

 

Det är klart att budgetplanen för 2008 med ett beräknat underskott på hisnande närmare 24 miljoner euro skrämmer, men det är samtidigt, som jag sade tidigare, en signal om att vi måste ta tag i denna situation och det ger naturligtvis anledning till uppgörande av kommande strategier och åtgärder för att arbeta och skapa förutsättningar för att 2008 års budget skall vara i balans. En liten förhoppning är att utvecklandet av prognosinstrumentet för beräkning av skattegottgörelsen i framtiden skall ge säkrare prognoser.

 

Trots att utgångsläget inte är det allra bästa tycker vi att budgetramen och planen för åren 2007 och 2008 präglas av förnyelse, förändring och modernisering. För att näringslivet skall kunna utvecklas på bästa möjliga sätt och kunna generera arbetsplatser måste vi politiker tillse att det skapas gynnsamma förutsättningar för utbildning, kultur, kommunikationer som också innefattar bredband, social- och hälsovård, bostäder och arbetsmarknadspolitik.

 

Fru talman!

Självfallet innebär ett deltagande i en samlingsregering kompromisser. Men överlag tycker vi att landskapsregeringen gjort ett godkänt budgetramarbete. Det var som en av våra lokaltidningsledarskribenter skrev om förslaget till rambudgeten: ”Bättre också att vara realistisk från början än att drömma om och i tankar spendera pengar som inte finns.”

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller den landskapsomfattande sektorplaneringen – det är lätt för ett parti som är koncentrerat till Mariehamn att prata om det – undrar jag om socialdemokraterna inte har några betänkligheter när det gäller det att man skall inskränka privata markägares rättigheter. Vad jag har förstått skall man centralt i Mariehamn fastställa planer som sedan juridiskt skall gälla på landsbygden och markägare får finna sig i vad planerna säger. Har man inte några betänkligheter om detta?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vi hade i början av nittiotalet regionplanering, så slopades det instrumentet och så kom de s.k. kommunöversikterna. Det har visat sig att det inte har lyckats i planeringen när det gäller att anlita det planeringsinstrumentet. Därför hoppas vi åtminstone att sektorplaneringarna ytterligare skall göra så att vi faktiskt får en vettigare planering än den planering eller brist på planering som vi har i dag!

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Min fråga var: Har man inga betänkligheter när man kommer att tvinga privata markägare att använda marken på ett visst sätt annat än vad markägaren säkerligen hade funderat före? Det är fråga om ett stort intrång i den privata äganderätten som är väldigt stark på Åland. Det finns knappt någon offentlig egen mark alls utan det allra största ägs av privata krafter. Har man inga betänkligheter att det också kan vara en nackdel?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det är klart att det finns betänkligheter. Nu får vi se hur sektorplaneringen utformas innan vi kan ge ett svar på den frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Landskapsregeringen har till lagtinget lämnat ett meddelande gällande rambudget för åren 2006-2008. Rambudgeten innehåller en del prioriteringar och satsningar som kan och säkerligen kommer att diskuteras i all oändlighet. Men det relevanta i den här rambudgeten är den ekonomiska verklighet som Åland nu står inför, oacceptabla budgetunderskott år 2007 och framdeles. Landskapsregeringen visar här på ett tydligt sätt vart det bär om vi inte vidtar åtgärder för att stävja den ekonomiska utvecklingen.

 

Jag vill från den frisinnade gruppen tacka landskapregeringen för ett bra jobb med rambudgeten, vi vet att det inte är speciellt roligt att kavla upp skjortärmarna och nagelfara landskapets utgifter. Arbetet inleddes redan i höstas av den förra regeringen – ett arbete som var så pass obekvämt att liberalerna valde att lämna regeringen. Det är varken lätt eller på något vis roligt att budgetera när kostnaderna är större än intäkterna. Men någon måste ta ansvaret och sy ihop en budget även då. Samtidigt vill vi ge regeringen en eloge för att man hörsammat finansutskottets begäran om en mer överskådlig och inte alltför detaljerad rambudget.

 

Fru talman!

Rambudgeten för 2006 visar ett underskott på 5,6 miljoner euro. Jag är övertygad om att regeringen i det slutliga förslaget till budget för 2006 kommer att presentera ett mindre underskott än så. Men det förutsätter förståss att regeringen får lite arbetsro, något som lagtinget inte direkt skämt bort våra ministrar med på sistone.

 

Vad värre är, fru talman, de underskott som ramen förutspår för åren 2007 och 2008. Att dessa år underbudgetera med drygt 14 miljoner är naturligtvis en orimlighet. Här vill jag säga att det ligger ett jätteansvar på lagtinget att stävja den här utvecklingen. Överbudspolitik är nu enligt min uppfattning det mest ansvarslösa som man kan prestera i den här salen. Vill man ge ett seriöst intryck bör man komma med konstruktiva förslag till prioriteringar. Det är inte trovärdigt när vissa ledamöter talade om nollbudget här ifjol samtidigt som man valde att lämna samma regering på grund av just inbesparingar.

 

Fru talman!

Trots en ansträngd ekonomi innehåller rambudgeten flera viktiga satsningar. Inom kansliavdelningen kan vi bland annat notera satsningar på extra resurser på lagberedningen i form av medel för köp av externa tjänster. För främjande av bostadsproduktion budgeteras 17 miljoner euro under planåren 2006-2008 i form av enhetslån. När det gäller enhetslånen så är det några saker vi från FS sida vill lyfta fram, speciellt som vägkost åt den grupp som håller på att se över lagstiftningen på området: Om landskapet fortsätter att konkurrera med bankerna och låna ut pengar förmånligare än bankerna så finns det ingen orsak för ett privat företag att låna på öppna marknaden och bygga bostäder, eftersom man då inte kan konkurrera med de som fått samhällssubventionerade lån. Konsekvensen av systemet blir då att man stryper intresset från privata att bygga bostäder. Alternativet är att samhället lånar ut pengar åt alla bolag. En osund utveckling i en arknadsekonomi. En annan aspekt som gruppen bör se på, är om dessa subventioner verkligen kommer hyresgästerna tillgodo eller om det är byggarna som får ett tillskott genom att kunna hålla högre byggpriser. Men som sagt: Detta är en kompromiss som vi tillsvidare har gått med på.

 

När det gäller elsäkerhet och energi skriver landskapsregeringen att man ”främjar en fortsatt utbyggnad av förnyelsebara energikällor”. Det här tycker vi inom FS-gruppen att är väldigt positivt och att landskapsregeringen också har visat att man är positiv till en fortsatt utbyggnad av vindkraften. Jag vill här påminna lagtinget om det nittiotal när debatten om vindkraften handlade om investeringsstöd, om det skulle vara 20, 30 eller 40 procent; nu har vi kommit till ett läge där vindkraften finansierar sig själv, dvs. det behövs inget samhällsstöd i form av lån mera, men det behövs ett annat samhällsstöd i form av en korrekt juridisk hantering av ärendena. Inom Frisinnad Samverkan ser vi fram emot Båtskärsprojektet som utan en enda cent i samhällsstöd kommer att stå för 17 procent av Ålands elförbrukning, en öknig från dagens 7-8 procent till 25 procent av den totala elförbrukningen bara genom att ställa upp sex stycken möllor!

 

Fru talman!

När det gäller motorfordonsbyrån ser landskapsregeringen ut att möta en ökad arbetsbelastning genom att sänka kraven på årskontroller av nyare fordon. Det här tycker vi inom frisinnade gruppen är ett vettigt sätt att möta en ökad belastning på motorfordonsbyrån. En måttlig liberalisering i det här avseendet lär nog inte heller äventyra trafiksäkerheten.

 

Inom finanssektorn finner vi en mycket positiv skrivning som lyder: ”att landskapsandelssystemet utvecklas så att kommunerna stimuleras till en politik som främjar ekonomiska tillväxt i vid mening”. Det betyder mera morötter till kommunerna för en aktivare näringspolitik. Det här tycker vi inom Frisinnad Samverkan att är ett steg i rätt riktning. Vidare strävar landskapsregeringen i sitt meddelande till ett utvecklat kommunalt samarbete. Det ställer vi oss inom FS-gruppen också väldigt positiva till. Vi är som bekant vänner av ett ökat kommunalt samarbete och eventuellt på sikt kommunsammanslagningar när kommunerna känner sig redo för det. Samarbete finns redan i dag; det förekommer exempelvis mellan kommunerna att man samarbetar om byggnadsnämnder och det tycker jag är jättepositivt och det kan också utvecklas, speciellt när vi påminns om behovet av juridisk kunskap i dessa nämnder.

 

Gällande Ålands Penningautomatförening ser vi inom FS fram emot den översyn som utlovas av fördelningssystemet. I takt med en ständig dynamik i vårt samhälle finns hela tiden ett behov av att se över hur penningautomatmedlen fördelas, allt för att nå en optimal användning av dessa.

 

Fru talman!

När det gäller social- och miljösektorn tänkte jag säga följande. För oss inom FS har hälso- och sjukvårdsfrågorna alltid varit prioriterade. Det innbär naturligtvis inte att inte också dessa områden kritiskt måste granskas. De givna ramarna borde innbära en fortsatt god hälso- och sjukvård. Vi vet också att det sker mycket inom området. Nya krav ställs. Hittills har det varit möjligt att nya åtaganden har betytt nya tjänster, men med de ramar som nu presenteras måste det till omstruktureringar och nytänkande inom den givna ramen. Utökning av tjänster finns det alltså inte utrymme för.

 

En utmaning som vi vet att vi står inför är omsorgen av de äldre. Därför är det bra att landskapsregeringen ägnar, som det står i rambudgeten, särskild uppmärksamhet på äldreomsorgen. Vilket ansvar skall ÅHS ta och vilket ansvar skall kommunerna ha? Idag råder en rätt stor förvirring inom det området.

 

Fru talman!

När det gäller det som har nämnts tidigare i debatten i dag med översyn av miljölagstiftningen och tillståndsprocesser tycker vi inom Frisinnad Samverkan att det är mycket positivt att det här ses över, men vi vill samtidigt understryka att denna översyn och dessa kommande ändringar får absolut inte äventyra de uppställda miljömålen. Vi får alltså inte återigen på miljöns bekostnad vidta förenklande åtgärder.

 

Som stöd för vatten- och avloppsåtgärder i kommunerna budgeteras 3,74 miljoner euro under åren 2006-2008, där investeringen i Lotsbroverket utgör en betydande del.

 

Fru talman!

På utbildningsområdet kan man säga att det är glädjande att notera att landskapsregeringen prioriterar satsningen på simulatorcentret med navigations- och maskinrumssimulatorer vid sjömansskolan. Inom FS är vi övertygade om att det är klokt att fortsätta utvecklingen av Åland som ett högklassigt varumärke när det gäller sjösäkerhetsutbildning och sjöfartsutbildning i allmänhet. Vi ska bygga på vårt kunnande, helt enkelt.

 

Det är också glädjande att läsa att planeringen av en gemensam gymnasialstadieskola fortsätter. Fs har en längre tid förespråkat en utveckling av gymnasialstadiet i denna riktning, vi ser därför med tillförsikt framemot den mellanrapport som kommittén skall ge i början av 2006. Vår tro är att resultatet av en dylik förändring skulle leda till en rationellare skola där resurserna effektivare tas till vara och de studerande får en skola som bättre kan tillgodose individuella behov.

 

Inom kulturen satsar landskapsregeringen bland annat på firandet av Bomarsunds minnesår 2006, speciellt i syfte att uppmärksamma demilitariseringen. Däremot görs i det här skedet inte någon prioritering på museifartyget Pommern – den yttersta symbolen för vår sjöfartshistoria. Landskapsregeringen väljer istället att i det här läget fokusera krafterna på sjöfartsmuseets utbyggnad. Från FS vill vi understryka att ägarstrukturen när det t.ex. gäller Pommern inte ska utgöra något hinder när det gäller ett samarbete mellan kommuner och landskapet i syfte att behålla sjöhistoriska monument.

 

När det gäller museibyrån aviserar regeringen nödvändiga personalminskningar, något som vi har hört ett antal gånger i debatten i dag.  Samtidigt vill jag påpeka att regeringen understryker att dessa minskningar görs förenliga med god personalpolitik så att t.ex. berörda personer kan erbjudas alternativ.

 

Fru talman! Det är just kring dessa frågor om personalminskningar som jag efterlyser politiskt kurage framom populistiska utsvävningar. Vi vet alla att ett jätteunderskott hotar oss om vi inte vidtar nödvändiga åtgärder. Det kan vara värt att notera att regeringen nu fullföljer den politik och det program som den tidigare regeringen uppsatte i syfte att möta den ekonomiska verkligheten.

 

När det gäller näringslivet, fru talman, kan vi med glädje notera i texterna att landskapsregeringen kommer att prioritera golfturismen. I meddelandet noteras att det så kallade Föglö-projeket ser ut att ha de bästa förutsättningarna att komma igång, men samtidigt framgår att landskapsregeringen tar slutligt ställningstagande då man får se att projektet har hållbara ekonomiska förutsättningar. Man får inte heller glömma bort att landskapsregeringen jobbar som intensivast med att komma igång med Ämnäs golf i enlighet med tidigare beslut.

 

Noteras bör också att landskapsregeringen ser på möjligheterna att privatisera täckdikningsbyrån, samt har för avsikt att sälja ut en del av de skogar som det bedrivs traditionellt skogsbruk på speciellt med tanke på att landskapsregeringen förbundit sig till vissa åtaganden i Natura-2000.

 

När det gäller arbetsmarknaden konstaterar landskapsregeringen  att arbetslösheten har konstant legat på drygt 2 procent, dock med en liten ökning med 0,5 procent de senaste åren. Eftersom en viss arbetslöshet ska förekomma i en fungerande och dynamisk arbetsmarknad är detta i nuläget inget problem. Men däremot bör vi ständigt påminna oss själva om de förödande konsekvenser förändringar i sjöfartsnäringen kan medföra, precis som finansminister Wiklöf var inne på tidigare i dag.

 

När det gäller trafikavdelningen kan vi notera satsningar bland annat i form av en ny skärgårdsfärja som ska levereras år 2009. Reformen kring att renodla beställar- och utförarfunktionen fortskrider vilket vi från FS-gruppen uppskattar. Detta skapar bättre förutsättningar för en korrekt konkurrensutsättning av utförarbiten.

 

Fru talman!

Jag vill avsluta med att beröra allvarliga frågor som Åland står inför. De rambudgetsiffror vi har utgår från ett nuläge, skall vi komma ihåg. Vi har i dag nämnt behovet och möjligheterna att komma mot ett budgetläge i balans, men det förutsätter, som sagt, att det inte händer något drastiskt med vår näringsliv. Det vi inte kan kalkylera och beräkna är i första hand sjöfarten, där vi har två olika problem. Det första är hotet om utflaggning och arbetsplatserna ombord. Vi vet alla vad det innebär om en färja flyttar härifrån hur många som kommer iland från den, visserligen inte alla ålänningar, man bra många i alla fall. Det andra som också är ett sjöfartsproblem berör turismen och våra möjligheter till en god kommunikation. Vi är så otroligt bortskämda i dag med goda kommunikationer. Då menar jag inte de luftburna kommunikationerna, men när det gäller långsamma kommunikationer är vi otroligt bortskämda i dag, om man tänker vilka möjligheter vi har 20-30 gånger i dygnet att åka till och från Åland. Jag är rädd för att vi börjar ta utbudet för något givet. Vi skall veta att det kan gå väldigt fort så har vi inte den här trafikintensiteten kvar. Den dagen som Åland inte längre är ett attraktivt mål för våra färjor så kommer vi att få uppleva det här. Därför är det så oerhört viktigt att skapa andra incitament för rederierna att besöka våra hamnar än de rent skattetekniska. Då kommer jag in på turismen, som är ett av våra största problem inför framtiden också. Vi har en jättebrist på Åland på duktiga nya entreprenörer; vi har flera duktiga entreprenörer, men det är alltför få. I vintras förlorade vi genom en tragisk olycka en av de allra duktigaste och tillväxten av dessa så oerhört viktiga entreprenörer är på tok för liten. Det är nämligen så i dag att man kan inte längre stå med handen utsträckt när det kommer en turist och säga att 100 mark vill jag ha, utan i dag är kraven mycket större.  (Från salen: 20 euro!) 16 euro och 82 cent då!

 

När det gäller penningautomatföreningen har vi väldigt goda avkastningar varje år; det är inte bara till föreningslivet utan det är också till vår egen basverksamhet och det är en verksamhet som dels är beroende av sjöfarten men som också står inför en väldigt hård konkurrens på den stora marknaden.

 

Bästa lagting!  Från Frisinnad Samverkans sida vill vi framhäva hur viktigt det är att vi försöker tona ner överbudspolitiken och i stället försöker lyfta fram ett ansvarsfullt helikopterperspektiv. Vi måste klara av att i allt vårt agerande och beslutsfattande väga in hela Ålands behov och inte fokusera för mycket på ensaksfrågorna. Det är vår uppgift att tillsammans garantera den åländska välfärden genom ansvarsfulla åtgärder och framför allt se till att vi inte äventyrar kärnverksamheterna.

 

Jag vill avsluta med att tacka regeringen för ett gott arbete och önska er lycka till med ett mycket otacksamt men synnerligen viktigt arbete med att garantera en fortsatt åländsk välfärd.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är intressant att höra ltl Fredrik Lindqvists reflektioner om varför liberalerna är ute ur regeringen. Det är lite sorgligt att upplysa ltl Fredrik Lindqvist om att han inte vet bättre beror naturligtvis på att han varken var med i lagting eller regering på den tiden utan nu senare har kommit in som ersättare och efteråt har fått sätta sig in i alltihop, därför kan han naturligtvis inte saken så bra. Han påstår att det var obekvämt för liberalerna och därför lämnade vi regeringen. Vi hade en annan syn på personalpolitiken, åtminstone än den som ltl Fredrik Lindqvist säger att Frisinnad Samverkan har. Vi tyckte att man via naturlig avgång skulle lösa det i stället för ultimatum att så många skall bort och så skall det vara. Likadant tar vi avstånd från det som Frisinnad Samverkan och åtminstone ltl Fredrik Lindqvist stöder, att man uppmanar folk att säga upp sig i förvaltningen. Det tar jag avstånd från på liberalernas vägnar. Det finns andra sätt att komma fram till sådant om det är problem. När det gäller detta att lämna regeringen på grund av inbesparingar, så kan inbesparingar vara på så många sätt. Att vi har olika uppfattningar om inbesparingar jämfört med Frisinnad Samverkan är ganska självklart, för som han framförde det kan ingen ansvarsfull politiker säga.

 

När det gäller energipolitiken och vindkraft så inte har väl oppositionen och landskapsregeringen i rambudgeten blandat sig i någonting som skulle vara juridiskt felaktigt, så det hörde inte ens hit. Det som ltl Fredrik Lindqvist senare läste innantill ids jag inte ens kommentera!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

När det gäller regeringsombildningen stämmer det som ltl Sune Mattsson sade att då behövde han inte genomlida dagar med ledamot Lindqvist här i salen, men jag följde nog med debatten ändå, vad som hände och fick information om saker och ting, så vi kanske kan lämna den debatten därhän för vi har väl olika åsikter om det, ltl Sune Mattsson? När det gäller personalpolitiken vill jag fråga ltl Sune Mattsson: Har ltl Mattsson tänkt sig att de skall jobba utan lön eller hur han tänkt sig? Man måste få ihop budgeten men man skall inte säga upp folk? Tror ltl Sune Mattsson att man skall få någon att jobba kvar utan lön eller hur är resonemanget? Jag får det inte att gå ihop. Liberalerna stödde en budget i balans, men man stödde inte att någon skulle sägas upp eller att någon tjänst skulle dras in, så det där skulle ltl Sune Mattsson gärna kunna reda ut lite närmare. Påståendet att jag i mitt anförande skulle ha uppmanat någon att säga upp sig måste vi återkomma till efter protokollet är skrivet så kan vi reda ut det, men det kan jag inte påminna mig att jag skulle ha sagt.

 

När det gäller vindkraften står det under kapitlet Elsäkerhet och energi: ”Landskapsregeringen avser främjar fortsatt utbyggnad av förnyelsebara energikällor.” Vindkraften, ltl Sune Mattsson, det är en förnyelsebar energikälla; även om ltl Sune Mattsson inte tycker om den är den faktiskt förnyelsebar och hör till debatten i dag.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

För det första hade inte liberalerna föreslagit att någon skulle jobba utan lön utan vi tyckte att det skulle skötas genom naturlig avgång. Det finns så många arbetsplatser i förvaltningen så man kan också omplacera folk med deras vilja och med samarbete. När det gäller energiförsörjningen sade jag att det står ingenting om juridik, att det skall prövas juridiskt korrekt. Inte har landskapsregeringen i sin rambudget föreslagit någon juridisk prövning av någonting, de har inte överhuvudtaget tagit upp det.  När det gäller att uppmuntra folk att säga upp sig så påstår jag att hela regeringen står bakom lantrådets uppmaning att en tjänsteman skall säga upp sig själv. Jag påstår att förmodligen ltl Fredrik Lindqvist även gör det, annars kan ju ltl Fredrik Lindqvist säga, att det där tyckte inte jag att var bra!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Inkonsekvensen när det gäller personalminskningarna fortsätter från ltl Sune Mattsson. Man ville vara med och spara, men man ville inte dra in några tjänster. Den matematiken blir för mig att de skulle jobba utan lön. Det kommer jag aldrig att acceptera att vi skall tvinga någon, ltl Sune Mattsson! Jag vill understryka vad landskapsregeringen skriver i meddelandet på första sidan: ”… nödvändiga personalminskningar kan genomföras genom naturlig avgång, omplaceringar och olika specialarrangemang”. Jag tycker att det är mycket trevligare att tala i de termerna att de termer som en annan liberal i dag använde när man beskrev detta.

 

När det gäller frågan om en viss tjänsteman här i huset – jag tycker att det är onödigt att det här skall ut i offentligheten så mycket, men liberalerna vill offentliggöra det här så mycket som möjligt – vill jag bara säga att det åligger lantrådet helt och hållet att avgöra själv, och jag stöder lantrådet i de beslut han fattar. Det här är ett beslut av dem han fattar; jag har inga som helst problem med det.

 

När det gäller vindenergin tror jag att vi skall lägga ner den debatten i den här replikrundan; jag förbehåller mig rätten att debattera ganska fritt kring rambudgeten och jag beklagar om vindkraften är en så känslig fråga för ltl Sune Mattsson att den inte borde ha kommit upp här i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag skall inte alltför mycket blanda mig i debatten i det här skedet utom i en specifik fråga eftersom jag har haft förmånen att få delta en hel del redan idag. Ltl Fredrik Lindqvist hänvisar till en, som jag ser det, fantastisk skrivning här i rambudgetsförslaget som jag vill utveckla resonemanget kring lite. Under finansavdelningen sägs så här: ”landskapsandelssystemet utvecklas så att kommunerna stimuleras till en politik som främjar ekonomisk tillväxt i vid mening”. Det här är ju alldeles fantastiskt, men frågan blir då: Rent konkret, hur skall man utveckla landskapsandelssystemet så att man uppnår detta nirvana?

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

När det gäller den praktiska utformningen av landskapsandelssystemet överlåter jag åt regeringen att avgöra det. Jag kommer att vara delaktig i arbetet och där komma med mina synpunkter. Jag har tyvärr inget svar åt ltl Mats Perämaa här och nu.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Lindqvist sade förut att han stöttar lantrådet i alla saker i det han beslutar, så ltl Fredrik Lindqvist överlåter väl det här också då åt lantrådet att bestämma för hans del. Det är det här som är problemet att det finns en massa skrivningar som i all välmening är synnerligen bra naturligtvis – vi kan alla hålla med om att det är jättefantastiskt att man utvecklar kommunerna ekonomiskt i vid mening, men frågan är hur och det är den diskussionen vi borde föra. Jag kan inte låta bli att säga en sista sak här när ltl Fredrik Lindqvist för Frisinnad Samverkans del anförde att ”turismen är ett av våra största problem”. Jag vill bara säga för liberalernas del ser vi det nog som så att turismen ger oss oanade möjligheter.

 

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag börjar med det sista: turismen ger oss oanade möjligheter. Vi är helt överens ltl Mats Perämaa! Det jag ville framhäva var att vi måste ta tillvara de möjligheterna också och inte lämna dem därhän. När det gällde förtroendet för landskapsregeringen är det väl där som ltl Mats Perämaa och jag skiljer oss allra mest, att ltl Mats Perämaa ger inte 5 cent för landskapsregeringen och jag ger den mitt fulla förtroende.  (Från salen, ltl Mats Perämaa:1cent) därför att – och det är det mest relevanta – efter fem år av politisk öken och haveri är Ålands folk förtjänta av en landskapsregering som nu tar tag i de svåra frågorna och arbetar framåt med dem. Det är för mig det viktigaste och där är jag med och kompromissar som helst, ltl Mats Perämaa, men det viktigaste är att de väsentliga svåra frågorna avgörs av en handlingskraftig regering. Till den ger jag mitt stöd. Jag beklagar att ltl Mats Perämaa inte kan ge sitt stöd till Ålands folk!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Lindqvist tar upp äldreomsorgen som ett väldigt viktigt politikområde och det tycker jag att är bra. Skrivningarna i förslaget till rambudget är tyvärr kanske lite färre än vad det är i årets budget; där var frågan mer utvecklad än i rambudgetförslaget. Jag har en undran som jag hoppas att ltl Fredrik Lindqvist kan ge efter att han läst upp sitt gruppanförande. Det gäller alltså en lagstiftning om äldreomsorgen, där man tydligen nu har ändrat sig inom FS efter att tidigare ha varit kritisk till en lagstiftning om de äldres rättigheter, för att inte säga direkt emot. Socialdemokraterna har tidigare aviserat detta och då har man från FS:s sida ställt sig kritisk till det, men vad är det nu som har gjort att man har ändrat sig? Jag tycker fortfarande att det är obehövligt, men det skulle vara bra att veta vad det är som gör att man nu har ändrat sig så att vi andra får ta del av det och kanske också kan ändra oss.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Först vill jag säga att om ltl Gun-Mari Lindholm jämförde med årets budget gissar jag att hon avsåg ordinarie budget och den är mer detaljerad än en rambudget, och det är jag väldigt tacksam för. Det vore väldigt illa om vi gjorde två budgeter i året!

 

När det rent allmänt gäller kompromisser osv. är det, som jag var inne på i föregående replik, att inte får F’S igenom all sin politik i ett samarbete i landskapsregeringen, men vi förstår att det är bättre att vara med och ta ansvar och kompromissa, få igenom vissa delar, än att bara sitt i opposition – då får vi inte igenom någonting! Det här är ett område där vi har varit med om att kompromissa och det skäms jag inte för. Ett regeringssamarbete går ut på kompromisser, det är så man driver samhället vidare. Jag är lite förvånad över att ltl Gun-Mari Lindholm som en erkänt duktig före detta minister inte känner till detta.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Man talar nästan från FS:s sida nu som om man inte skulle ha varit med i regeringen  tidigare! Centern och Frisinnad Samverkan har varit med i evärderliga tider, tänkte jag säga, men med ett lite avbrott FS. Det är alltså två tredjedelar av regeringen som tidigare har suttit och nu kommer det in skrivningar som jag åtminstone tycker att mera har en fläkt från socialdemokraternas sida. Då kan vi alltså konstatera att det är mycket skrivningar under åtminstone socialpolitiken som är socialdemokraternas och m.a.o. en tredjedel av regeringsbiten. De som har suttit med förut har s.a.s. backat i de här frågorna, men det var en bra upplysning som vi fick av ltl Fredrik Lindqvist.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm och jag har tydligen olika syn på vad samarbete och kompromisser innebär. För mig är det absolut inte några problem att kompromissa och ge och ta. Jag beklagar att det är så för ltl Gun-Mari Lindholm. För att vända på Lindholms fråga, så kanske Lindholm som tillhör Obunden Samling som ett parti som är stora vänner av privat drift av saker och ting, exempelvis skärgårdstrafiken, kunde notera att vi har skrivningar i rambudgeten om detta och det tror jag inte att socialdemokraterna tycker så jättemycket om, men precis som vi, som socialdemokraterna och centern är vi med i samarbetet, där kompromissar vi och där kommer vi fram till gemensamma lösningar. Det är så det fungerar, ltl Gun-Mari Lindholm, att regera!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Rambudgeten som ligger på vårt bord innehåller ett ackumulerat underskott på 23,8 miljoner EUR. Detta överskuggar allt annat i rambudgeten. I underskottet saknas dessutom flera av satsningarna som nämns i texten som inte är finansierade, golfbanor, skärgårdsfärjor m.m. Underskottet är sålunda än större om alla löften skall infrias. Detta är ytterst allvarligt och jag vill redan i detta skede starkt markera att detta kan Obunden Samling inte tolerera. Obunden samling lovar och svär att, om landskapsregeringen kommer till lagtinget med årsbudgeter som innebär ett sånt här underskott, så kommer vi att driva en alternativ linje och visa på en budget i balans, som vi gjort tidigare, också under finansminister Wiklöfs tidigare period. Ni minns väl finansmotionsbunten som delvis brann upp i kopieringsmaskinen? Så het var frågan då!

 

I massmedia har finansministern sagt att man skall till varje pris undvika att låna till driften – tacka en viss potentat för det! …men att ta ur kassan är också lån. Att ta av de likvida medel som landskapet har är också att betrakta som lån – ett lån av Ålands folk, som i sin roll av skattebetalare fyllt på kassan. Att nu berätta för ålänningarna att vi kommer att bränna motsvarande 150 miljoner gamla mark känns inget vidare.

 

Inför valet 2003 var alla partiers åsikt att den viktigaste frågan var att få landskapsbudgeten i balans. Att man nu från centern, fs och sossarna sviker det löfte måste anses ett av de allvarligaste löftesbrotten även om listan för detta tidigare redan är diger, måtte Ålands folks dom bli hård för detta. Det var också ett löfte från centern och Frisinnad Samverkan när den nya regnbågsregeringen bildades att den ekonomiska politiken med en budget i balans skulle stå fast - det smärtar att se att ens forna regeringskollegor tvingats ge upp.

 

Rambudgetsinstrumentet kom till efter valet 2003 för att få bukt med det stora underskottet i landskapsekonomin. Ett syfte var att visa på en realistisk tre års period istället för de ”julklappsönskelistor” som tidigare ingått i budgeten som bilaga. Menar man nu då faktiskt allvar med att med öppna ögon gå inför att medvetet driva en politik som innebär detta stora underskott?  (Från salen, ledamoten Wiklöf: nej!)Om man inte gör det tycker jag att det borde sägas.

 

Inte är det väl så att man målar upp en fiktiv verklighet och planerar att sedan poppa upp som gubben ur lådan och som någon sorts hjältar reda upp situationen? Skall Wiklöf åter stå här i talarstolen och skrodera om västvärldens bästa bokslut? Snälla låt oss slippa det! I så fall att man luras är det än mer allvarligt, att lura ålands folk och dess företrädare här i lagtinget. Ajaj! Det var heller aldrig syftet med rambudgetering, syfte var att visa på en realistisk verklighet, att visa på lösningar för att få ekonomin i balans.

 

Bästa regering! kom inte bara med problem, kom med lösningar också! Mot bakgrund av detta så för regeringen vitsordet 4, alltså underkänt för denna rambudget.

 

När det gäller diskussionen om flitpengen vill jag säga att min och Obunden Samlings åsikt är att eftersom flitpengen är den skatteinkomst vi får när ålänningarna är duktigare skattebetalare än finländaren i gemen, så borde den skattepengen delas ut tillbaka till Ålands folk, man borde få den i skatteåterbäring – det är de facto vad det är, det är skatteåterbäring. Man har betalat för mycket skatt. Landskapsförvaltningen borde drivas på den ram som klumpsumman innebär. Det här har vi hävdat i alla regeringar vi har varit med och också i opposition under åren. Nu ser vi vad som händer om man börjar leva på klumpsumman. Om man utökar fögderiet och tar med också flitpengen. Den borde delas ut i skatteåterbäring; om inte så borde den absolut fonderas och inte användas till driften. Då hamnar vi där vi hamnar.

 

Så till innehållet i rambudgeten, fru talman.

 

Vid en genomläsning kan man konstatera att det som är nytt i politiken är den socialdemokratiska snömosretoriken, lösningar på sakfrågor eller nya framåtsträvande politikåtgärder är det ont om. Mycket av den tidigare förda politiken är kvar, vilket är bra. Jag tvingas konstatera att jag hade större förväntningar på rambudgeten än de som nu infriats, så ärlig skall jag vara.

 

På kansliavdelningen finns en del heta potatisar. När det gäller kanslichefsfrågan önskar jag citera en av Obunden Samlings lagtingsgrupps debattartiklar i frågan:

 

”Man skall komma ihåg, vilket vi nog alla innerst inne är överens om, att problemet mellan Nauclér och Nordlund bottnar i Nordlunds oförmåga och ointresse av att axla den roll som politisk ledare  som dagens organisation och politiska system kräver. Kanslichefen är, jämfört med bemanningen på ett fartyg, att betrakta som överstyrman. Lantrådet är skepparen. Om skepparen inte tydligt anger rutt för skutan innefattande kurs, fart och destination så kan överstyrman omöjligen göra ett gott arbete. I en organisation som landskapsförvaltningen har alla sin klara roll liksom ombord på ett fartyg. Denna konflikt som vi nu upplever bottnar i en stor förändring i ledarskapet som ägde rum kring sekelskiftet när Roger Jansson slutade som lantråd och Peter Lindbäck slutade som kanslichef. Janssons och Lindbäcks ledarskap var tydligt och djuplodande. Man ledde förvaltningen med fast hand. Nordlund och Nauclérs ledarskap skiljer sig avsevärt. Därmed inte sagt att förändringen var fel eller icke nödvändig. Vad som dock borde ha gjorts var en implementering av det nya ledarskapet i förvaltningen. Man kan inte heller säga att Nauclérs ledarskap är felaktigt, men det bygger på tydliga riktlinjer från lantrådet och ett i övrigt delegerat ledarskap i förvaltningen. Det skulle kunna fungerat bra om lantrådet hade vidtagit de åtgärder som hade krävts. Åt låta konflikten dra ut så här på tiden är inte försvarbart till någon del och vi tror inte att någon mår bra av detta, framförallt inte landskapsförvaltningen som mer eller mindre helt står utan övergripande ledarskap för tillfället.

 

Dessutom är det säkerligen så att Nauclér har två egenskaper som ligger henne till last, hon är kvinna och har dessutom starka åsikter vilket kan vara svårt att bemöta med den verklighetsbild som centerpartister traditionellt besitter och vad det verkar även lantrådet Nordlund. Det finns också andra ”statsministrar” som har svårt med starka damer, se t.ex. på Göran Persson.

 

Förslaget som nu presenteras lämnar frågan om en rättchef för förvaltningen olöst. En ’statssekreterare’ som måste inneha regeringens förtroende kan inte fungera som rättschef eftersom rättschefen ovillkorligen måste sitta i orubbligt bo och vara politiskt oberoende för att undvika en korrupt rättchefsfunktion.

 

Vad man nu föreslår är alltså ett slags personlig assistent åt lantrådet Nordlund för att täcka upp för tillkortakommandena vilket majoriteten som står bakom Nordlund har möjlighet att göra. Vår lösning är som bekant en annan, vilken vi tar ansvar för.”

 

I den parlamentariska utredning som gjordes under förra perioden förslog jag ett system med politiska ”landskapssekreterare” vilket blir aktuellt med anledning av den uppkomna situationen. Lösningen tog då utgångspunkten i ersättarfrågan i lagtinget vilket ansågs som ett problematiskt system. Jag ber att få delge min lösning vilken indirekt innebär en lösning på de problem som landskapsregeringen vill lösa.

 

1)      Systemet med ersättare tas bort. Ministrarna sitter i lagtinget.

2)      Ministrarna får inte sitta i utskott eller andra lagtinget underställda organ och bör få speciella villkor beträffande frånvaro från lagtingets plenum vid t.ex. resor och andra till ministeruppdraget knutna uppdrag.

3)      Inget lagtingsarvode utgår till ministrarna, endast lönen från LR.

4)      Varje minister utser vid behov själv en ”landskapssekreterare” på hel- eller deltid. Sekreteraren kan vara ministerns egen eller delas mellan flera ministrar, t.ex. flera ministrar inom samma parti.

5)      landskapssekreterarna kan ges rätt att närvara och uttala sig i landskapsregeringens plenum utan formell beslutsrätt och kan också ges rätt att ersätta ministern i olika sammanhang.

6)      landskapsskreterarna kan ges rätt att ersätta ministern i internationella uppdrag såsom t.ex. nordiska ministerrådet och uppdrag inom EU.

7)      landskapsskreterarna kan ges rätt att ersätta/representera ministern/landskapsregeringen i arbetsgrupper och/eller andra organ utsedda av landskapsregeringen.

 

Förslaget skulle innebära att:

 

-         Ministrarna hinner med lagtingsarbetet vilket de inte skulle hinna med dagens arbetsbörda.

-         Ministrarna får mer tid för övergripande arbete; strategiskt politiskt planerande och framtidsfunderande.

-         Ministrarna får mer tid för internationellt arbete.

-         Kostnaden skulle blir lägre eller samma; man sparar in lika många lagtingsarvoden som antalet ministrar;  antalet landskapssekreterare blir högst som antalet ministrar och deras lön kan vara i trakten kring ett lagtingsarvode.

-         Landskapsregeringen fungerar med, relativt till dagens system, färre ministrar; kapaciteten blir betydligt högre.

-         Landskapsregeringen får en större specifik politisk kapacitet.

 

Dessa landskapssekreterare skulle alltså inte ersätta dagens förvaltningsledning utan fungera som ett gränssnitt mellan politik och förvaltning.

 

Fru talman!

Man kan slutligen konstatera att lantrådet redan i debatten gjort en pudel och det som står i rambudgeten stämmer inte överens med verkligheten. Jag hoppas man kommer fram till en lösning som garanterar rättsäkerheten och en effektiv förvaltning – man får gärna snegla på mitt förslag.

 

Vidare på kansliavdelningen kan man konstatera att ingen lösning presenteras på polisen problem, de nämns inte ens. När det gäller radio och tv så är det bra att Ålands radio och tv nu får en mindre ram så man tvingas ta itu med sin kostnadsineffektiva organisation. Det är mycket mer naturligt att tv-avgiftpengar går till upphovsrättskostnader än att de går till radioproduktion, eftersom avgiften de facto är knuten till innehav av tv.

 

När det gäller energipolitiken hänvisar jag till min motion om etablerandet av ett energikontor – man borde sätta större fokus på energipolitiken än den enda mening som ingår i rambudgeten. Så viktigt politikområde anser jag att det är.

 

Fru talman!

När det gäller sektorplaneringen bävar jag inför vad som döljer sig bakom det ordet. Är det så att man framför allt från centerns och Frisinnad Samverkans sida tänker inkräkta på den privata äganderätten av markområden? Tänker man tvinga markägare mot sin vilja att använda sin mark på ett visst sätt? Hur gör man då med inlösningsförfarandet osv.? Det är olustigt att använda ett sådant begrepp utan att veta vad det innebär. Jag tror att många på landsbygd och i skärgård är oroade för vad det här innebär. Bor man i staden är man inte oroad, för det är väldigt sällan det drabbar en som bor i Mariehamn. Här vill jag höja ett varningens finger för vad det kan innebära.

 

När det gäller finansavdelning kan man nämna KK-huset och konstatera att socialdemokraterna nu slutligt fogat sig till regeringslinjen efter att ha spallat en hel del i båten tidigare, skickat brev till lantrådet och så vidare. Finansminister Wiklöf säger i sin presentation att man skall ”samverka med näringslivet” i större utsträckning, det tackar vi för, vi har inte sett så mycket hittills. Men det som komma skall är då bättre.

 

Meningen under rubriken kapitel 44.20 Penningautomatmedel som lyder: ”Landskapsregeringen anser även att en noggrann prövning av bidragbehoven för verksamhet mot bakgrund av finansieringsproblemen för de allmänna behoven är motiverad för att få en optimal användning av den allmänna medlen totalt sett.” Svåra ord besvärar mig, sa Nalle Puh.

 

Trots inbesparingstider tycker jag att regeringen kunde kostat på sig några kommatecken för att meningen skulle bli mer lättläst. Betydelsen tolkar jag som att ”Eftersom regeringen inte klarar av att anpassa mun efter matsäcken i rambudgeten kommer vi att nalla rätt så mycket PAF-medel till finansiering av diverse politiska löften så det kanske inte blir så mycket över till dem som egentligen skall ha dem.”

 

När det gäller museibyrån kan man bara konstatera att regeringen uppvisar ännu ett misslyckande, ramen för museibyrån skall höjas! Trots att man minskar personalen med tio personer. Frågan är också var man redovisar den alternativa kostnaderna för personalminskningen, för man tänker väl inte lägga ner det arbetet. Man kanske borde gjort minskningen på annat håll, kanske i större utsträckning på manschettarbetarsidan. Vi anser att man borde sänka museibyråns ram och omprioritera tydligare inom den.

 

Fru talman! Sist i budgetsammanhang kommer trafikavdelningen, där man kan konstatera att man nu igen pratar om beställar/utförarorganisation som Norrbelius införde på sin tid. Sedan dess har trafikministern ändrat åsikt ett par gånger. Jag känner mig faktiskt lite åksjuk av alla kappvändningar. Jag tycker man skall vara tydlig med det att det är ingen vits att ha en tydlig beställar/utförar-organisation om man inte avser konkurrensutsätta utförardelen till fullo. Avser man det nu? I så fall kan man räkna med stöd från oss. I rambudgeten besvaras inte den frågan utan tvärtom låter man nettoanslagsbehovet öka på trafikavdelning - svag politisk ledning skulle jag vilja säga. Trafikavdelningen kan inte vara den avdelning som vi prioriterar högst, även om det är viktigt med kommunikationer måste man kunna driva den avdelningen billigare, det är vi alla överens om. Nej, vad händer! I rambudgeten tillåts nettoanslagsbehovet öka, det är under all kritik!

 

Att man inte hunnit med att presentera en lösning på Föglötrafiken utan avser att komma skilt med den mitt i sommaren när lagtinget är hemma tycker jag är lite märkligt, eftersom det här är en typisk fråga för rambudgeten. I övrigt kan man fråga sig vart trafikministerns stora visioner tog vägen? Slutade det i debattartikeln i tidningen? Jag tyckte det var många bra saker där som man väl kunde ha tänkt sig att debattera i samband med rambudgeten, men det finns inget underlag, vi kan inte börja hitta på skrivningar här i lagtinget!

 

Fru Talman!

Man kunde orda mycket, vilket vi har sett här under dagen om detta ärende, men jag stannar här, det kanske finns anledning av återkomma.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman är en mycket vältalig person och kan på ett mycket teatraliskt sätt framföra sina åsikter. Det är t.o.m. lite roande att lyssna, och det kan vara bra, för det kan bli lite tråkigt i den här diskussionen. Det som jag fastnade för och som stör mig utöver alla kritiska åsikter som ltl Danne Sundman hade till vår sakpolitik var angreppet på Åländsk Center och Åländsk Centers traditionella kvinnosyn. Jag skulle vilja att ltl Danne Sundman skulle lite reda ut de begreppen mera, vad det är han avser. Det är lite magstarkt att säga att Åländsk Center har någon speciell kvinnosyn. Är det som han syftar på att den förra regeringen som centern ledde var den första i åländsk historia som var jämställd? Är det det att vi har innehaft jämställdhetsministerposterna ett flertal gånger och innehar den också nu för tillfället och faktiskt driver jämställdhetsfrågorna här på Åland? Vad är det som ltl Danne Sundman egentligen menar när han så där generellt drar till med om centerns traditionella kvinnosyn. Jag tycker att det är fruktansvärt att här i lagtinget höra sådana här negativa och nedlåtande utlåtanden om andra partiers arbete, speciellt när de är så felaktiga som de är. Jag tror faktiskt att ltl Danne Sundman borde sopa framför egen trappa först, åtminstone när det gäller den här frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Den där meningen tog tydligen på! När det gäller hur centern hanterade sina kvinnor i den förra regeringen tror jag nog inte någon har fördel att att det ånyo kommer upp på bordet. När det gäller det traditionella centertänkandet och hur man bemöter kvinnor kan man börja med att läsa protokollet från 1982 när man då redan var övertygad om att det rådde jämställdhet i samhället! När det gäller de problem som jag tolkar att man har med kanslichefen och Nordlund är detta typiskt: starka politiker har svårt att möta starka kvinnor. Det är en tydlig könsmaktordning som fortfarande finns kvar. Vi tror att vi har kommit långt med jämställdhetsarbetet, men det finns fortfarande mycket att göra, så jag förbehåller mig nog rätten att framföra sådana här saker när jag tydligt ser dem i förvaltningen och också här i politiken.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det där var inte mycket till svar på det frontalangrepp som ltl Danne Sundman hade på centerns kvinnosyn. Jag vill för min del framhålla att vi jobbar i centern väldigt aktivt med att försöka lyfta fram både kvinnor och män till olika poster och vi vet att vi har ett kvinnounderskott i det politiska arbetet och då skall vi faktiskt försöka göra vårt bästa både på kommunal och landskapsnivå för att uppnå balans där. Där måste vi hjälpas åt och föra en positiv och konstruktiv debatt och inte slänga sådana här fördomar på varandra som ltl Danne Sundman gjorde i det här fallet.

 

Jag vill starkt protestera mot det som ltl Danne Sundman sade att den här situationen med kanslichefsfunktionen och det som vi föreslår i rambudgeten skulle ha någonting att göra med man och kvinna. Jag föreslår att ltl Danne Sundman frågar sin bänkkamrat, ltl Gun-Mari Lindholm, hur väl samarbetet fungerade mellan henne och kanslichefen under den period som ltl Gun-Mari Lindholm satt i regeringen, så tror jag att vi kanske få ett annat perspektiv på den här frågan.

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är bra att man jobbar med dessa frågor inom centern, det skall man ha en eloge för. När det gäller frågan om hur man tidigare har behandlat sina kvinnliga ministrar vill jag inte gå in på det, men det var ingen lustfylld upplevelse att se hur den förra regeringen upplöstes och vilka löften som sveks då.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Hur den förra regeringen upplöstes och vad som hände då håller jag med om att inte var någon ”lustfylld upplevelse” samt allt det som jag och många fler fick gå igenom då. De facto har centern fortfarande lika många kvinnor i landskapsregeringen som vi hade före den händelsen och vi har dessutom utökat med en plats, så rent politiskt för centern tror jag ändå att det var ett sätt att få med flera i det politiska arbetet. Jag ser inte att det har någonting med synen på kvinnor och män att göra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det har varit en lite märklig debatt. Det har mera varit en allmänpolitisk debatt och någon slags tävling i vem som kan tala längst. Jag skall försöka att inte ta del i den tävlingen utan försöka fokusera på rambudgeten.

 

Jag tycker också att det har varit en märklig debatt på det sättet att för ett år sedan presenterade lantrådet och ministrarna rambudgetförslaget på måndagen, så bordlades det så att oppositionen skulle få möjlighet att överväga förslagen och så återkom man på onsdagen. Nu har vi den situationen att landskapsregeringen i 100 dagar har stånkat med förslaget och oppositionen har fått två dagar på sig att ta del av det. Det här tror jag att man kan tänka på till nästa år, dvs. jag tror att det upplägg vi hade ifjol var bra.

 

Annorlunda är också att då presenterades det brett från regeringens sida, men nu har det ganska långt varit finansminister Wiklöfs show. Det är alltså ett nytt upplägg.

 

Tittar man på processen i sig är rambudgetförslaget textmässigt lite som ltl Gun Carlson var inne på: rätt så intetsägande i år, även om det är ett steg framåt jämfört med ifjol, men det finns mycket att göra här fortfarande. Det som jag funderar över och som kan vara intressant att höra, kanske främst från lantrådet Roger Nordlunds sida är, som har erfarenheten av det här eftersom finansministrarna har varit nya nästan varje år och inte hunnit få så lång erfarenhet, att får förvaltningen riktigt den nytta av det arbete som eftersträvades med rambudgeten? Då tänker jag på att det är mycket diskussion om det som är på sidan om budgetförslaget. Jag har också noterat att vissa partier sade en sade när rambudgeten diskuterades och någonting annat när den ordinarie budgeten kom. Det måste ju finnas en hel del arbete bakom rambudgeten, men underlättar det eller är det så att förvaltningen får göra detta arbete två gånger? Det här har inte jag någon erfarenhet av så jag kan inte uttala mig om det, men om det finns risk för det tror jag att det är idé för regeringen att stanna upp och fundera: har vi skapat ett merarbete för oss eller har vi tillfört någonting?

 

Det som jag definitivt tycker när det gäller processen är att skall lagtinget få ut någonting överhuvudtaget av den måste det vara en utskottsbehandling av meddelandet. Det hoppas jag verkligen att det blir och finansutskottet kan i så fall fördjupa sig i frågan om arbetet står i relation till nyttan. Jag säger riktigt ärligt, att jag inte har erfarenhet, men jag är lite tveksam till om vi har skapat merarbete både för regeringen, förvaltningen och lagtinget. Situationen är också speciell i år i och med, som flera har varit inne på, att rambudgetförslaget kommer väldigt sent.

 

Om jag övergår till förslaget, så vad saknas sett från Ålands Framtids sida? Som säkert lagtinget har noterat är det de konstitutionella frågorna som är viktiga för oss: Hur kan vi bevara vårt språk, hur kan vi bevara vår välfärd, hur kan vi ha en näringspolitik som är anpassad till åländska förhållanden? Det är någonting som är väldigt viktigt. Vi vill utveckla självstyrelsen till 100 procent självstyrelse. Det som vi också funderar mycket på är: Vad skall Åland leva på framöver?  I rambudgetförslaget är svaret på de frågorna lite tunt. Jag skall svara själv, så behöver ingen annan säga, att vad tycker då Ålands Framtid, skall man bara kritisera och kommer man inte med någonting själv och så har vi aldrig velat göra. Ser man på sjöfarten – vår absolut viktigaste näring – så är det runt den näringen som vi har ett unikt kunnande, vi har ett unikt försprång och vi kan definitivt inte i vår jakt på att diversifiera näringslivet vända sjöfarten ryggen; då gör vi oss en oerhört stor björntjänst. Jag ser att finansminister Wiklöf nickar instämmande och jag säger ine heller att regeringen gör så, men jag vill bara peka på att det här är någonting som vi måste hålla fokus på. Vi måste förstås samtidigt bredda näringslivet, det är inte fråga om annat, och det finns anledning till oro när det gäller sjöfarten, vilken ekonomisk betydelse den kommer att ha framöver. Jag tror att det är viktigt för oss att se att vi har flera ben att stå på. Det måste vara centralt i näringspolitiken.

 

Igen: jag tror att det förslag om en forskningsfond som Ålands Framtid motionerade om – de flesta av våra förslag brukar så småningom komma i olika framställningar från regeringens sida – men forskningsfonden har inte kommit och jag lovar att när ni kommer med den skall jag inte kritisera utan jag skall bara berömma, att det här var ett väldigt bra förslag som regeringen kom med. Där tror jag faktiskt att man har haft ett bra instrument när det gäller breddning av det åländska näringslivet.

 

När det gäller de här frågorna tror jag, med all respekt, att det kanske inte riktigt finns kunnande inom regeringspartierna och det var därför som vi regeringsförhandlingarna tyckte att man borde försöka få in folk som har en unik kompetens. Vi förde bl.a. fram Folke Husell som framtidsminister och jag tror att det skulle ha varit någonting som skulle ha varit oerhört bra. Jag tror att det hade kommit en helt annan typ av förslag än vad vi har nu. Det här säger jag ändå ödmjukt. Jag tror att det är viktigt, när inte det upplägget gick, om man från regeringens sida överväger att anlita externa krafter när det gäller framtidsfrågorna. Vi måste nämligen ha fokus på vad vi skall leva på framöver. Vi kan inte bara stå och vänta att det här borde vi ha tänkt på för tio år sedan.

 

Fru talman!

Om vi går in på rambudgeten, så visst, i likhet med flera andra talare, så nog hickade jag till när jag såg ett underskott på nästan 24 miljoner euro år 2008 och jag undrar att vad är detta? Finansminister Wiklöf sade att vi skall göra allt vad vi kan för att minska det, men det var i stort sett det enda som sades runt ett oerhört stort underskott år 2008. Då gäller det att stanna upp och försöka fundera att vad kan det här bero på? Givetvis anser jag att det är förnuftigt från regeringens sida att man inte skönmålar vad klumpsumman kan ge utan hellre håller sig på den försiktiga sidan. Den politiken stöder jag. Det gäller också att analysera: var stiger kostnaderna? Ser vi på ramarna är det inom den sociala sektorn som det fortsättningsvis rasar på; ramarna ökar från år 2006 till 2008 från 80 miljoner euro till 85 miljoner euro. Man börjar fundera: vad beror det här riktigt på? Tittar man under kapitlet socialpolitik sägs det att man skall utveckla en egen socialpolitik där hänsyn till tas till de åländska förhållandena. Det här är givetvis någonting som på alla politikområden intresserar Ålands Framtid, men vad menar regeringen med detta? Menar man att man genomgående skall ha högre socialbidrag eller vad är det riktigt man menar med detta? Jag skulle gärna höra från socialministern vad det finns för tankar bakom det här. Det pratas också att man skall förnya lagstiftningen beträffande utkomststöd, bostadsbidrag och sociala företag. Man skall gå igenom lagen om specialomsorger och äldreomsorgen. Man skall i stort sett revidera allt. Men det sägs också att landskapsregeringen avser att ”utveckla ett system för tillsyn av kommunernas verksamhet på det sociala området”. Jag hoppas att jag läser den här meningen fel när jag läser den på det sättet att man från regeringens sida mera vill gå in och detaljstyra de krav regeringen ställer på kommunerna när det gäller den sociala sektorn. Jag tror att alla är medvetna om att den sociala sektorn är en av de största ekonomiska bördorna som de åländska kommunerna har och finns det några tankar att man ytterligare skall gå in och detaljstyra här så vore det intressant om regeringen vill delge det.

 

Som sagt, tittar man på nettoanslagen, är det en ökning från nästa år 2006 på 80 miljoner euro till 85 miljoner 2008. Jag tror att vi har ett delsvar till det stora underskottet 2008 här. Det andra delsvaret finns också enligt mitt förmenande inom samma sektor och det gäller det som finansminister Wiklöf var inne på: byggnationerna på sjukhuset. Ser vi på förslaget skall det i etapp I göras nytt kök, ny matsal, och mötesrum skall det vara igen, som både socialdemokraterna och vi var emot i opposition, men här kommer det så det bara visslar om det! Jag tror att man sitter på tillräckligt mycket möten inom hälsovårdssektorn ändå. Det intressant är för etapp I: 9,5 miljoner euro och för första gången kan man utläsa att driftskostnaderna höjs – då bara de tekniska – med 190.000 euro. Avrundar vi till gamla pengar är det ungefär 1 miljon gamla finska mark i höjda driftskostnader bara på denna etapp. Så har vi följande etapp, etapp II, där man går in och skall bygga om det nuvarande köket och matsal. Där har vi en total yta på 3.400 kvadratmeter som följer med det till en kostnad på 7 miljoner euro. Efter det står etapp III och knackar på dörren, då när den psykiatriska enheten skall flyttas från Grelsby och då uppskattar man utrymmen till 3.600 kvadratmeter. Det sägs så här: ” En flyttning av verksamheterna från Grelsby till centralsjukhuset kommer att minska driftskostnaderna….”. Jo, det vill jag nog bra gärna se själv, för jag tror att av alla de besparingssträvanden som fanns när ÅHS bildades finns nog inte ett enda av de löftena som uppfylls utan tvärtom har kostnaderna ökat på alla fronter. Det som jag vill passa på att fråga om – jag vill uppmärksamma talmannen om att hälsoministern begär replik – finns det någon inom landskapsregeringen som har ett helhetsgrupp på denna byggcirkus på centralsjukhuset? Den frågan vill jag oerhört gärna vilja ha svar på.

 

Tittar vi vidare på utbildningssektorn vill jag stanna vid högskolan på Åland, där det sägs att man tydligare än hittills skall beskriva och klargöra frågor om resultatmätning och uppföljning av högskolans verksamhet. Det här är bra, det här stöder jag. Däremot är jag, som ltl Danne Sundman var inne på i ett annat sammanhang, tveksam till att man inte har anlitat externa krafter för att göra en utvärdering av högskolan. Jag tror faktiskt att det skulle ha varit väl använda pengar. Jag tycker också att det som sägs är bra: Högskolans verksamhet skall fokuseras på sådant som särskilt stöder utvecklingen av branscher som genererar ekonomisk tillväxt i landskapet. Ordet ”fokusera” lade jag till, men jag tolkar det att det är så man menar. Det som står under högskolan stöder vi från Ålands Framtids sida, men vi tycker att det är synd att man inte anlitade externa krafter när det gäller utvärderingen, för i förhållande till vad hela verksamheten kostar hade den prislappen ändå varit ganska måttfull.

 

Museibyrån har diskuterats mycket och många gånger. Det som gör mig fundersam är att det sägs att regeringen skall utarbeta en handlingsplan för att få till stånd en långsiktigt kulturminnesvård. Det kan väl ändå inte vara meningen att det inte i dag finns någon arbetsplan för detta arbetsområde med tanke på hur oerhört mycket folk som jobbar där. Det sägs också att museibyrån skall skapa förutsättningar för en åländsk kulturturism. Jag hade nöjet att inträda i landskapsstyrelsen tillsammans med Roger Nordlund 1991, han kom från turistsektorn, tog sig an museibyrån och med det kunnande han hade då ville han mycket få museibyrån att börja jobba i turistisk riktning, och det var en bra infallsvinkel. Men jag undrar, med tanke på att det är över tio år sedan, så inte har det riktigt kommit ut så oerhört mycket av det och jag undrar om det här är rätt väg att gå. Också här vore det intressant att få veta vad regeringen har för tankar.

 

När det gäller inbesparingarna av tjänsterna skall jag vara betydligt rakare än vad man t.ex. har varit från liberalt håll. Vi stöder inbesparingarna. Jag säger inget annat, men samtidigt som man föreslår personalminskningar höjer man ramen! Det där är en lite svår ekonomisk ekvation att få att gå ihop för mig som räknar åländsk matematik. Det sägs att inom byggnads- och markvården kan det köpas nödvändiga tjänster utifrån och markvården kring sevärdheter kan också omorganiseras genom nya avtal med markägare. Det här tror jag att kan vara en bra sak för Ålands maskinring. Det finns mycket maskiner inom lantbrukssektorn och i Sverige jobbar man mycket för att skapa inkomster till lantbruket med den här typen av jobb. Jag är också helt övertygad om att på trafikavdelningen – i och med att trafikministern hade vänligheten att komma in – finns det också en hel del jobb som man kunde använda sig av. Jag skall lämna det därhän - annars hamnar jag på sidan om och också på långtalarlistan.

 

Jag vill till sist säga att när det gäller  utredningen om att göra museibyrån till en självständig organisation, ett museiverk pratar man om, så hoppas jag att det inte igen är någonting som man kopierar från våra stora omkringliggande länder, utan se till att ni har en så enkel förvaltning som möjligt, anpassad till åländska förhållanden.

 

Så några ord om näringsavdelningens förvaltningsområde. Jag har sagt det många gånger förut att jag tycker att skrivningarna är för abstrakta. Det skall vara regional balans inom ramen för ekonomisk, social och ekologisk hållbar utveckling osv. Det skall vara nätverk och det ena med det andra. Det är för abstrakt. Man måste klara av att från regeringens sida att mera fokusera på och berätta för lagtinget att vad är det riktigt man vill göra. Det sägs att de traditionella primärnäringarna kan ses i ett större perspektiv och inriktas mera mot innovationer och affärsutveckling. Kanske vi kan få en förklaring på vad det kan innebära. Jag frågade tidigare, när finansminister Wiklöf i sin presentation pratade om att man ville diversifiera landsbygden, att vad är det riktigt man tänker? Det fanns inte riktigt några färdiga tankar, men vi väntar, de kommer förhoppningsvis så småningom. Jag vill bara säga att det är bra att man avvecklar B7. Det är sådant som man inte behöver lägga tid och resurser på. Jag vill också säga att det är en bra helhet när man säger att politikområden som bidrar till att skapa gynnsamma omständigheter för företagandet i utbildning, kommunikationer, bostadsförsörjning och arbetsmarknadspolitik. Just den här typen av helhetsgrepp skall man ta. Det finns ingen möjlighet för åländska företag att få hit bra personal om det inte finns bostäder. De här frågorna måste gå hand i hand.

 

En fråga som jag har tagit upp tidigare med näringsministern är EU-projekten. Det står i meddelandet: ” För de närmaste åren föreslår landskapsregeringen att landskapet ansöker om EU-projekt inom ramen ’Innovativa åtgärder’….”. Om jag förstår siffrorna rätt kan det handla om 400.000-500.000 euro per år och jag ställer frågan igen: Står det verkligen i relation till detta oerhörda merarbete, denna orimliga byråkrati som gäller så fort EU-pengar är inblandade? Jag är tveksam till det.

 

Herr talman!

Lantbruket skall jag inte orda så mycket om. Vi hade ett spörsmål och en lång debatt så det är onödigt att ta upp det, men där nämnde jag att man har alltid en mening som inleder alla stycken, och hur lydde den? Jo, den lyder precis likadant som det står här igen: ”En övergripande målsättning för det åländska jordbruket är att skapa konkurrenskraft i förhållande till omgivande regioner.” Det gäller i så fall att följa upp det. Man måste lite dra på munnen när det står att utgiftsramen för investeringsstödet skall vara något höjd. Det är lite svårt att hålla sig för skratt när man hörde ltl Gun Carlson säga att nu har centern fått sina önskemål tillgodosedda. Det är inte ens en månad sedan som samma ledamoten Gun Carlson ville bordlägga hela investeringsstödsärendet till september. Lite politisk resning måste man väl ha, säg öppet som det är, det var ett bra förslag av Ålands Framtid, vi har tagit det till övervägande, vi stöder det numera! Säg nu som det är!

 

Till sist, herr talman, sägs det inom sjötrafiken: ” Uppdelningen av verksamheten i beställare och utförare utvecklas för att underlätta eventuell konkurrensutsättning.” Det tror jag att är rätt väg att gå. Det här får man ta lite delvis. Det som också är intressant är att man skall ” förbereda en ombildning till affärsverk”. Ifall någon skulle ha glömt när vi för ett år sedan lämnade in en motion från Ålands Framtid om att man skulle ombilda just detta till ett affärsverk, så gick motionen i papperskorgen och nuvarande trafikminister Runar Karlsson hade mycket invändningar, det var ett synnerligen dåligt förslag! Men man får vara ödmjuk och tacka och konstatera att så småningom kommer alla förslag, och här har vi detta och det är vi glada för!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson frågade om förvaltningen med rambudgeten får den nytta som eftersträvas. Det är naturligtvis en berättigad fråga, men min uppfattning är att förvaltningen i den här rambudgeten och i den föregående har lagt ner väldigt mycket arbete. Jag tror inte att vi ännu får ut den nytta som man hade tänkt sig från början med rambudgetsarbetet inom förvaltningen eftersom många tyvärr upplever det som lite dubbelarbete. Men politiskt vill jag påstå att vi får ut en nytta av det. Min erfarenhet från tidigare år är den att när man har gjort det här arbetet under vårvintern blir arbetet under september-oktober betydligt effektivare för egentligen har man nu redan i landskapsregeringen gått igenom de svåra politiska frågorna och har en linje som man kan arbeta efter. Min egen uppfattning är den att rambudgetsinstrumentet bör finnas kvar, men vi har också sagt i den här regeringen att vi efter den här debatten och behandlingen i lagtinget skall vi sätta oss ner och ta en diskussion om hur vi kan utveckla rambudgetsinstrumentet så att det också blir mindre betungande för förvaltningen. Det är att lägga det på en sådan nivå så att det skall bli effektivare. Jag tror att det viktiga är att man lyfter fram det som är förändringar framöver i kommande rambudgeter så att man kan diskutera de politiska riktlinjerna och målsättningarna på ett mera övergripande sätt. Jag tror faktiskt att det viktigaste med rambudgetinstrumentet är för det första att man får en bild över framtiden och tvingas tänka igenom det och se att vi faktiskt har, även om det ser bra ut i vår ekonomi just nu för tillfället, så om tre år ser det inte lika bra ut och vi måste faktiskt vidta förändringsåtgärder så att man inte står inför fait accompli om tre år och säger hoppsan här har vi ett budgetunderskott på xx antal miljoner euro! Det tycker jag är det viktiga. Samtidigt kan vi på det här sättet både gentemot förvaltningen och ut mot det åländska samhället ge lite mera långsiktiga signaler. Jag tror att det är till nytta, men vi behöver fortsätta att finslipa instrumentet, det är jag den första att skriva under på.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är nöjd med det svar som lantrådet Roger Nordlund ger och jag tror också att han förstår att jag inte är ute efter att lägga några krokben eller någonting sådant utan det är lite den här uppfattningen jag har att det blir en hel del dubbelarbete och det sades också från lantrådet Nordlunds sida att många i förvaltningen tycker att det är mycket arbete. I stället har jag börjat ställa mig frågan: Skapar vi en hel del merarbete som måste göras två gånger? När det gäller att det underlättar för politikerna, främst i landskapsregeringen, förstår jag, så kanske det inte är så alla gånger heller för jag nämnde, och jag skall vara så finkänslig att jag inte skall säga vem det var, att i rambudgeten säger man en sak och i den ordinarie säger man en annan sak och då blir det egentligen att man diskuterar samma sak två gånger och tyvärr kommer till olika slutsatser. Då har jag svårt att se den ekonomiska nyttan med det. När det gäller att ha framförhållning om pengarna är detta oerhört viktigt, men tittar vi på det som står på sista sidan i rambudgeten är jag helt övertygad om att den eminente finanschefen Dan E Eriksson som vi har kan räkna ut det här på en dag om han skulle få lite lugn och ro utan att hela förvaltningen skall behöva jagas upp för att få svar på den frågan. Skall vi ha någon nytta med rambudgeten tror jag att det är viktigt att man får upp den på en högre nivå, att den inte blir så detaljerad, utan att man får de stora linjerna, men samtidigt vet vi alla att för att kunna ta ställning till helheten måste man tyvärr känna till detaljerna. Jag hade en sådan debatt igår när det gällde kk-huset. Det är inte så lätt om man inte känner till detaljerna att ha en bra uppfattning om helheten, så det finns ett bekymmer och det är bra om finansutskottet tittar igenom det. Jag tycker att det är bra att också regeringen ödmjukt säger att det här bör vi fundera igenom, om vi får den nytta som arbetet medför.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är naturligtvis så som ltl Anders Eriksson säger och det är viktigt att komma ihåg att det är en lite speciell situation vi befinner oss i med att vi har haft byte av landskapsregering för ungefär fyra månader sedan. Hoppeligen, om inget parti lämnar regeringen och lagtinget inte fäller oss så skall den här regeringen finnas kvar om ett år och då tror jag också att det finns ett annat och mycket enklare sätt att behandla kommande rambudget på i landskapsregeringen därför att då finns det en gemensam grund att stå på och utgå från och då kan man s.a.s. bygga vidare. Att vi debatterar den här rambudgeten nu i slutet av april tror jag att vi i regeringen är de första att medge att är lite väl sent. Det skulle ha varit bättre både för oss, för lagtinget och förvaltningen om vi hade varit tidigare. Men omständigheterna är så här och det har vi inte kunnat ändra på, tyvärr.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag har förståelse för det, men vad som är en speciell situation eller inte kan man börja fundera på. Uppstår det en speciell situation tillräckligt många gånger blir den speciella situationen den normala situationen. Jag menar att det har sagts tidigare att det har varit fyra regeringar på fem år och jag tror faktiskt att Åland t.o.m. har gått om Italien när det gäller byte av regeringar snabbt! Det är också någonting som tål att stanna upp och funderas på, men det får vi ta någon annan gång.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Finns det någon som överhuvudtaget känner till och vet hur det är med allt byggande inom ÅHS? Ungefär så lät frågan. Då tänker jag vara lite övermaga här och säga att jag tror att jag känner till det ganska väl. Jag har haft möjlighet att följa med det, jag har suttit i styrelsen, jag har varit ordförande, också under min oppositionsperiod hade jag möjligheten att sitta i styrelsen, så utgående från det har det så småningom matat på att jag kan de där husen relativt väl, vågar jag påstå.

 

Vi har det tre olika etapperna som det har pratats om och som det har pratats om i många, många år. Nu står vi faktiskt inne i etapp I., det byggs just nu. Det som många har hakat upp sig på är de omtalade mötesutrymmena. Jag måste säga att ta gärna en vandring inom ÅHS-byggnaderna i dag och titta vad det finns för mötesutrymmen i dag, det är inte hävt det, rent ut sagt. Att det sedan kallades för auditorium eller någonting sådant i början var väl det olyckliga i det hela för tanken är att det är vanliga, enkla mötesutrymmen som man kan dela väggar i små utrymmen och större utrymmen och inte så märkvärdigt, som man kanske lätt tycker att det är i ett auditorium. Man kan inte lämna huset och för att nå så många som möjligt när det är föreläsningar och sådant behöver man få komma dit med sin telefon i fickan och sin vita rock på sig för att hastigt kunna gå till patienten när det börjar pipa. Det är viktigt att vi ändå når ut med föresläsningar osv. När det gäller etapp II är min bedömning att det inte kommer att behövas mera driftskostnader för det blir inom nuvarande väggar. Nu blir det driftskostnader för att det är en ny tillbyggnad. TALMANNEN: Tiden är ute! 

Ledamoten Lindeman: Jag får antagligen återkomma i nästa replik eller så får jag begära ett skilt anförande!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Får jag vänligheten att begära replik en gång till så att minister Lindeman har möjlighet att återkomma! Det är ändå så, om vi riktigt stannar upp och tittar, att det är oerhörda pengar dessa byggnationer kostar. De båda etapper som är fastslagna är 16,5 miljoner euro. Det är mera än kk-huset som vi har hållit på och diskuterat. Vad är prislappen på etapp III? Det har inte jag blivit presenterad ännu och det kanske inte finns någon sådan prislapp. Men någon sorts hum om vart man är på väg med tanke på det som lantrådet sade i ett tidigare replikskifte borde man ha. När vi tar detta med mötesutrymmen hörde jag i Sveriges radios P1 – jag kommer inte ihåg siffrorna fast jag har ganska gott minne – hur många gånger antalet läkare har ökat och antalet sjukskötare, men antalet sjukbesök mellan vård och vårdtagare har minskat under samma tid. Det beror på att en så oerhört stor del av vårdsektorns arbetstid går åt till möten, byråkrati. Det här är från den svenska sidan. Samtidigt har jag pratat med folk som kommer från Sverige till det åländska sjukhuset som säger att en sådan byråkrati har de aldrig kommit i kontakt med tidigare. Även om det ironiseras om mötesutrymmena tror jag faktiskt att det också här finns en oerhört viktig del att ta del av. Till sist till det som replikskiftet egentligen handlade om, att kostnaderna är oerhörda och jag är nog tveksam till att får vi verkligen en så mycket bättre vård för de pengar som läggs ner. Jag ser att finansminister Wiklöf igen nickar instämmande, så synbarligen är det flera som har ställt sig den här frågan! Det bara rullar på och jag är glad att hälsovårdsminister Lindeman säger att det här tar jag ansvar för, det här har jag grepp om, men jag är betänksam.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag är inte säker på om jag hinner med allt, men jag kanske kan begära ett anförande senare. När det gäller följande etapp handlar det som sagt om utbyggnad inom de områden som man nu lämnar. Som vi alla kommer ihåg flyttade primärvården ganska abrupt till Ålands centralsjukhus i samband med att man måste lämna hälsocentralens byggnader. Då flyttade man in i nuvarande områden, en helt ny stor verksamhet trängdes in i detta hus och där är de fortfarande. Där kan man nog inte påstå att det är någon lyxtillvaro utan snarare tvärtom, det finns också verksamheter inom primärvården som fortfarande är utanför detta hus och det är den verksamheten och ”den korridor” som tillsammans med köket skall renoveras till primärvården, som permanent skall stanna inom huset. Det har visat sig redan nu i alla fall att om det var någonting gott med det onda att lämna ett hus var det faktiskt att närheten till varandra har rivit murar och det tycker jag är värdefullt att komma ihåg.

 

Jag glömde att säga att man har på vägens gång dragit ner etapp II från planerade 4.400 kvadratmeter till 3.400 kvadratmeter, så man har försökt krympa det.

 

När det gäller Grelsby sjukhus är det ett beslut från långt tillbaka i tiden. Där tror jag nog, trots allt, att där är den största vinningen att göra rent ekonomiskt eftersom nuvarande kök som byggs är planerat också för att kunna ta hand om Grelsby sjukhus och ytterligare fler måltider om det är nödvändigt, medan man i dag har två kök. Det blir ett kök sedan. Man använder bilar ganska mycket osv. Jag märker att jag inte hinner, så jag får begära ett anförande senare!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är intressant att det ändå sägs att sjukhusets kök byggs i den storleksordningen att det också skall kunna ta hand om verksamheten vid Grelsby. Jag undrar om man inte är lite för långt i beslutsfattandet. Jag är inte hundra procent säker på att Ålands lagting har tagit beslut att så skall ske, men så kan det kanske vara. Hälsominister Lindeman sade, att det är ingen lyxtillvaro för dem nu precis. Det är självklart så at vårdpersonalen skall ha ändamålsenliga utrymmen, men jag tror att om man strävar till någon slags lyxtillvaro så sätter man nog ribban lite högt och man ställer sig faktiskt frågan ibland när man kommer till sjukhuset. Det intressanta är, när man säger att de har tvingats in, att konsumenterna upplever att vården har blivit bättre, det har blivit enklare på det sättet, man vet vart man skall ta vägen. Det som gör bilden väldigt märklig är att under strejken, sade många, att så bra har det nästan aldrig fungerat, när man snabbt ville komma till läkare, så jag tror att det finns en hel del här att fundera på. Men i och med Ålands Framtid tyvärr alltid skall hållas på sidan om ÅHS så har vi inte möjlighet att dela med oss av vår klokskap där, men kanske det finns möjligheter så småningom.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson tar också upp museibyrån och säger att Ålands Framtid till fullo stöder personalnedskärningarna men stöder inte en höjning av ramen samt tycker att det finns en ologik i detta. Jag måste säga, efter att ha satt mig in i siffrorna, att det är nog så att vi har så höga kostnader på lönesidan att man är tvungen att se över personalkostnaderna för att kunna ha pengar för verksamheten. Skulle man dessutom gå ner till den ram på 2.400.000 euro som var satt i den förra planen betyder det att ytterligare personal i så fall måste avvecklas för att kunna göra någonting och ha verksamhetsmedel. Jag tycker nog att det här är fullkomligt logiskt därför att jag stöder inte ytterligare personalnedskärningar vid museibyrån. Däremot tycker jag att det är bra att ltl Anders Eriksson för fram förslaget att markvården ytterligare är ett sätt att stimulera jordbrukarna och att vi där kanske kan hitta en ny uppgift för jordbrukarna vid sidan av själva jordbruket, nämligen markarbete.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! När det gäller det sistnämnda var det lite på sidan om, men det nämndes i meddelandet att man kunde upphandla de tjänsterna, så noterade jag att s.k. maskinringar som finns i Sverige, där jordbrukare går samman och samarbetar om maskiner, jobbar mycket åt det offentliga med just den här typen av arbete och jobbar också med den typen av arbete som finns vid trafikavdelningen. Detta gör att man får extra inkomster och bättre nyttjandegrad på sina maskiner. Men när det sedan gäller personalen och ramen sades det att det här var logiskt. Om jag har någon slags förmåga att tänka logiskt förstår jag minister Gunells svar på det sättet att det har varit så mycket personal tidigare vid museibyrån så att alla pengar har gått till lönekostnader, de har inte haft någonting att arbeta för. Då är den naturliga följdfrågan: Vad har de gjort under tiden?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det är klart att de lagstadgade uppgifterna kräver inte verksamhetsmedel på det sättet. Man har uppgifter som vilar på lagstiftningen när man måste följa upp ärenden som rör myndighetsfrågor osv. Naturligtvis har man jobbat hårt vid museibyrån även tidigare. Men det som vi vill utveckla nu är de turistiska satsningarna, att lyfta fram kulturarvet som en resurs även i turistiska sammanhang, det kräver pengar. Vi vill också utveckla Ålands museum, utställningsverksamhet, informationsverksamhet, det kräver också pengar. Vi har ett mål med verksamheten vid Ålands museibyrån i den här regeringen, vi vill utveckla verksamheterna där. Därför krävs det medel också för verksamheten.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag kan nästan tänka mig att kulturminister Gunell och jag har samma intresse, för den turism som jag är mest intresserad är just kulturturismen, och den turismen är stor ute i världen, det är inte fråga om annat. Men jag försökte säga – jag var väl så ödmjuk så att ingen förstod vad jag sade – att jag undrar om  det är rätt väg att gå att ha museibyrån att hålla i den här biten. Jag tror faktiskt att det finns anledning att fundera på det både en och två gånger. När det gäller vad som är logiskt eller ologiskt så är enkel matematik det att om folk verkligen har någonting att göra och de jobbar för fullt och man drar in tio tjänster så borde man inte behöva öka ramen för verksamheten i samma stund! Det är helt ologiskt – jag får helt enkelt inte ihop den saken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är en mycket berättigad fråga som ltl Anders Eriksson tar upp om rambudgeteringen står i någon sorts relation till arbetsinsats och nytta. Det är första gången jag är med i den här processen och jag tillhör också dem som för det första vill beklaga att det har kommit sent, men det har många olika orsaker. Vi skall försöka tidigarelägga det här i framtiden. Jag är övertygad om att man ute på avdelningarna tycker att man har fått ett merarbete som är mycket jobbigt. Jag kan säga att bara för finansavdelningens del har det inte varit några åtta-till-fem-arbeten utan det har gått, tänkte jag säga, nästan dygnet runt, det är många som har uppoffrat sig i den här processen för att hjälpa till för att vi skulle få rambudgeten till stånd. Samtidigt är det också så att när man gör en ram, även om det inte finns en massa detaljuppgifter, måste den baseras på att man går igenom alla moment, man måste veta vad som skall dölja sig där och det är möjligt att just den genomgången också kommer att hjälpa till i väsentlig utsträckning när det här sist och slutligen skall göras och omsättas i årsbudgeter. Jag hoppas att det är så, men jag tror nog att man ute på avdelningarna uppfattar det här som ett kolossalt merarbete.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag har ändå åtta års erfarenhet av att jobba på andra sidan ”suckarnas bro”. Det var med den erfarenheten i bagaget som jag ville väcka frågan och undra: står merarbetet i relation till nyttan. Jag konstaterar att både lantrådet Nordlund och finansminister Wiklöf anser att frågan är berättigad och att det tål att fundera på, så jag drar ett streck här och säger att jag är tillfreds med den respons som jag har fått från regeringens sida och vi skall hoppas att det bästa kommer ut av det här.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag skulle också gärna dra streck i och för sig, men jag vill säga att det finns också ett resonemang som förs på en del avdelningar där man undrar: skulle det räcka om man t.ex. kom vartannat år med rambudgetresonemangen? Det finns också röster som har sagt till mig att kunde man lägga ett ramförslag och förslag till plan för en mandatperiod? Det finns alltså ett resonemang som pågår ute och som man kan diskutera. Men jag kan säga att när jag själv satt här i lagtinget var jag oerhört entusiastisk över att få rambudgeten till stånd och få debattera samt vara med och påverka i någon mån hur budgeten skulle göras för hösten, även om man satt i opposition. Nu när man sitter i den där verkligheten måste man säga att det har inte underlättat arbetet direkt, det är ett som är helt säkert, men vi får se i höst, för min egen del också, vilken den reala nyttan blir av detta. Jag hoppas att det i varje fall skall vara så att man verkligen har någonting till godo så att inte processen behöver bli så tuff och svår och omfattande som den eljest skulle vara utan det här.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är så fint i politiken när man kan kosta på sig att vara lite ärlig, det behövs mera sådant, men, märk väl, att jag ställer de här frågorna fast jag fortfarande står med mitt parti i opposition. Det är i och för sig bara en tidsfråga, men i varje fall! Att försöka dra ut riktlinjerna och att lägga en ram som har en relevans utan man jobbar med detaljerna, går igenom momenten, det ger ingenting och på det sättet är vi inne i ett ganska omfattande arbete. Men, som sagt, vi har en medlem från finansutskottet som troget sitter här och lyssnar och jag tror att det kan vara bra om finansutskottet kanske försöker höra olika syner från förvaltningen för att höra: är det här är en bra process eller inte; vi behöver inte hålla fast vid allt om det bara skapar merarbete och ingen nytta. Märk väl, jag svarar inte på den frågan ännu, men jag väcker frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ronald Boman:

Herr talman!

I motsats till dagens tidigare talare skall jag hålla mig kort.

 

Denna rambudget kommer till lagtinget i form av ett meddelande så lagtingets roll i det hela är väl närmast att läsa och begrunda.

 

Personligen skall jag i detta skede enbart ägna mig åt en fråga som finns under Finansavdelningen förvaltningsområde nämligen konkurrensutsättningen av landskapets försäkringar.

I texten under rubriken ” Kapitel 44.01 och 95 Finansavdelningen allmänt” ingår följande mening: ” Avsikten är därtill att utreda om och i så fall vilket försäkringsskydd landskapet behöver upprätthålla och därefter upphandla det som bedöms erfoderligt”.

 

Jag bedömer dessa rader sålunda att det avser landskapets totala försäkringsskydd. Landskapet med alla landskapsregeringen underlydande organ är i dag troligen Ålands största försäkringstagare.

Redan detta borde betyda att alla försäkringar borde konkurrensutsättas. Jag har under ett antal år i samband med budgetdebatten berört detta missförhållande  och för 3 år sedan påpekade även landskapsrevisorerna detta och krävde konkurrensutsättning. Men inget har hänt och varför ???

 

I samband med budgetbehandlingen av budgeten för år 2005 var avsikten att frågan skulle lösas.

Men dåvarande finansansvarige Jörgen  Strand valde att prioritera bort denna fråga.

Eftersom det kan anses alldeles klart att Landskapets försäkringskostnader sjunker vid en konkurrensutsättning frågar man sig vad finansansvarige Strand menade med att inte ta tag i denna som jag vill beteckna som en sparfråga och har han några kopplingar till de åländska försäkringsbolagen????

 

Jag tror att svaret kommer när vi får ta del av förhandlingarna gällande markbytet i Finström angående den planerade golfbanan. Då får vi säkert se var Strands sympatier finns.

 

Jag hoppas verkligen att nuvarande finansansvarige Wiklöv tar tag i denna försäkringsfråga med kraft och detta snarligen, eftersom vi inte vet hur länge han finns på denna post.

Att ifrågasätta de åländska försäkringsbolagens prissättning fordrar hög integritet och man bör också vara orädd.

 

Och  jag tror att Wiklöv är den rätta personen att klara upp denna affär – för Wiklöf har väl ingen koppling till försäkringsbranschen, eller hur?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag hade för avsikt att ta upp den här frågan redan i samband med budgeten för 2005. Jag har samma åsikt som ledamoten Lasse Wiklöf nu för fram i rambudgeten och som jag har förstått att ltl Boman också förfäktar. Problemet var att för att kunna se och göra en bedömning om vi skall självförsäkra, såsom man kan göra, eller om man skall bjuda ut det under konkurrens kräver ett ganska stort arbete eftersom alla olika institutioner, skolor och liknande i dag försäkrar sig själva och det underlaget kunde inte jag få fram till budgetberedningen 2005. Men jag hade för avsikt att gå vidare med den här frågan och jag stöder till fullo att vi konkurrensutsätter detta för att förhoppningsvis få ganska stora inbesparingar.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman! Eftersom det nu tydligen är tre tunga politiker som är av samma åsikt tror jag säkert att saken kommer att få sin lösning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Jag tycker att tekniken har förbättrats sedan den förra rambudgeten. Jag förstår att detta arbete sätter press på både administration och landskapsregeringen . Men när vi har finslipat det här arbetssättet så kommer nog alla att inse hur viktigt det är att kontinuerligt försöka se lite längre fram i tiden än bara ett år. Nästa gång hoppas jag att rambudgeten kan läggas i början av mars så att lagtinget direkt och i god tid kan ge landskapsregeringen och förvaltningen signalerna för följande års budgetering. Rambudgeten kan gärna läggas före tilläggsbudgeten!

 

All heder åt dem som jobbat fram detta meddelande! Personligen, och jag tror att finansutskottet delar min åsikt, så vill jag fortsätta på den inslagna vägen med rambudget. Precis som i ett företag är det viktigt att höja horisonten, att tvinga sig själv att se framåt, även om det inte är lätt.

Vad som egentligen händer år 2008, det vet ju ingen, men bara det faktum att vi försöker höja blicken, gör oss mer beredda att planera och agera i tid.

 

Jag tänker inte gå in på så många detaljer i mitt anförande. Som framgick av vår gruppordförande Gun Carlssons inlägg så står centern solidariskt bakom detta meddelande, även om vi självklart inte känner oss helt bekväma med alla skrivningar. Det handlar om kompromisser mellan tre regeringspartier där alla vet att man inte alltid kan få som man vill, men trots det gemensamt är beredda att stöda slutresultatet. Det är politikens vardag.

 

Om vi läser bakifrån från sista raden så visar denna rambudget på ett ackumulerat underskott om 24-25 miljoner euro år 2008. Drygt 150 miljoner mark! Tuffa siffror – om vi inte ser till att det inte blir så … Det finns en realism i siffrorna, men samtidigt ett pedagogiskt grepp, som jag ser det. När vi konfronteras med en svår situation gör vi allt för att undvika den. Att leva i en drömvärld är skönt bara så länge som det varar …

Målsättningen är således att varje år trimma ordinarie budgeten så att den är i balans eller helst visar ett överskott – precis som åren 2004-2005.

 

Herr talman!

”I offentligt ledarskap finns det inget värre misstag än att inge falska förhoppningar som snart krossas”, sade Winston S. Churchill en gång. Vi har en landskapsregeringen som ser sanningen i vitögat, som vågar visa oss den nakna sanningen, som inte räds att göra tydligt att vi måste ta tjuren i hornen. Vi vågar varken lita på  klumpsumma eller flitpengar kommer att räcka till – vi måste arbeta hårt framöver – med inkomster och utgifter och med de strukturella förändringarna.

 

De viktigaste frågorna under nästa veckas toppmöte mellan Finlands och Ålands regeringar är att nå en överenskommelse om att Åland kan stärka sin ekonomiska självstyrelse genom autonoma skattebeslut samt att stabilisera verksamhetsförutsättningarna för sjöfarten. Förväntningarna är stora och jag hoppas att regeringen i Helsingfors inser att det nu är dags att något konkret händer på skatteområdet. En utökad ekonomisk självstyrelse kommer vi här på Åland på ett moget sätt att hantera till nytta för hela landet.

 

Även om oppositionen per automatik kommer att gå hårt åt denna rambudget, vilket ligger i sakens natur, så kommer de denna gång att få svårigheter att trovärdigt göra gällande att regeringen är i det blå. Denna rambudget visar med all önskvärd tydlighet att vi inte kan sitta med armarna i kors och tro att allt ordnar sig. Vi måste kämpa! Önskvärt vore att regering och opposition kunde göra det gemensamt – men det är kanske att begära för mycket.

 

Festen är slut och vi har en lång väg att vandra. Positivt är dock att den offentliga sektorns ohämmade tillväxt nu definitivt är bruten. Vi har idag en politisk ledning som tar obekväma beslut för att balansera budgeten och anpassa oss till verkligheten.

För detta arbete får LR stundligen klä skott – från en opposition som innerst inne vet att det som görs är nödvändigt och rätt, men av partitaktiska skäl allt för sällan vill erkänna det.

 

Jag tror att oppositionspartierna är livrädda för att vi har fått en regering som kommer att sitta länge. Det evinnerliga ”spricksökandet” talar sitt tydliga språk. Enkla frågor och spörsmål haglar som spön i backen. Öppna dörrar slås in i ren desperation. Trots detta bombardemang har den nya regeringen på kort tid lyckats få många bitar på plats och fått fart på lagstiftningsarbetet, den ekonomiska planeringen och omstruktureringen av den offentliga sektorn.

 

Herr talman!

Några ord om de planerade turismsatsningarna.

Projekteringen av KK-huset framskrider planenligt. Det är bra, för vi vet att utrymmen för att bedriva en framgångsrik konferensturism är starkt efterfrågad av den landbaserade turistnäringen samt stöds fullt av Ålands Turistförbund. Vi vet att konferensturism i likhet med golfprodukten ger stora samhällsekonomiska spridningseffekter. Huset kommer att få en central och bra placering och därigenom kunna serva många aktörer på ett rättvist sätt. Inte bara rena turismaktörer kommer att ha nytta av vårt nya konferenscentrum – även många andra som exempelvis restauranger,  kommunikationer och taxi, hantverkare och handel vet vi att kommer att få en vitamininjektion när konferensgästernas antal ökar. Efter KK-huset har Ålands Sjöfartsmuseum högsta prioritet!

 

Det som inte pratats så mycket om hittills är emellertid marknadsföringen. Den är A och O för varje nytt projekt! För att lyckas måste varje turistsatsning marknadsföras och det är dyrt. De nya konferensutrymmena ligger i detta avseende bra till. De kommer att tas emot med öppna armar av branschen och därmed marknadsföras och säljas in hårt av professionella krafter.

 

Till slut, herr talman!

Golfen är hetare än någonsin. Det är roligt att golfprodukten nu är så populär att alla vill bygga golfbanor – till och med tre på en gång enligt vissa personer. Jag har alltid talat för att vi behöver fler golfbanor på Åland för att kunna stå oss i konkurrensen. Vi har två golfanläggningar i drift och nu har vi tre heta projekt på gång. Även om jag är en stor tillskyndare av golf så vill jag betona att det är viktigt att vi inte rusar iväg för snabbt.

 

Det före detta Grelsby-projektet – nu Godby-projektet – är redan budgetmässigt i röret så att säga, markfrågorna torde vara lösta, en mycket intressant och högklassig bana är planerad och finansierings- och driftsfrågorna får förhoppningsvis sin lösning i förhandlingar mellan LR, Alandia-Bolagen och Ålands golfklubb de närmaste dagarna. Godbybanan kommer att fungera bra ihop med övriga sportsatsningar i Finström och ge en bra vitamininjektion för centrala landsbygden.

 

Centern är för en utbyggnad av golfkapaciteten på Åland. Vi vill också att skärgården får möjlighet att surfa på golfvågen – att vi tillsammans hittar de rätta formerna för framgångsrik skärgårdsgolf. Skärgården måste få nya ekonomiska fötter att stå på och turismen är här ett naturligt och miljövänligt alternativ. Både Föglö- och Lappoprojekten skall bedömas parallellt och rättvist – precis som Godby-projektet.

 

Precis som i alla initialskeden inför större investeringar finns det ett antal svar som måste ges innan man öppnar penningkranarna. För alla de tre nu aktuella golfprojekten gäller bland annat följande kriterier:

 

Golfbanor på Åland skall enligt mitt förmenande placeras intill vatten och hav.

Kvaliteten måste från början ligga på hög nivå byggnadsmässigt.

Driften måste långsiktigt skötas professionellt.

Projekten måste efter några års inkörningsperiod gå runt ekonomiskt.

Erfarenhetsmässigt vet vi att en vinst i storleksordningen 50-100.000 euro är ett minimum för att kunna göra nödvändiga förbättringar och reinvesteringar.

Logistiken måste fungera så att golfarna i målgruppen blir nöjda och kommer tillbaka. Framgång här bygger i mycket hög utsträckning på nöjda kunder, som gör återbesök och själva marknadsför anläggningen.

Sist men inte minst – innan projekten släpps lös måste marknadsföringen och försäljningen vara tryggad.

En enskild golfanläggning har inga förutsättningar att själv sköta den biten – den är alldeles för dyr. De stora aktörerna är de enda som har ekonomiska muskler att sy ihop paket och sälja professionellt.

 

Alla tre golfprojekt måste klara nämnda såll! Vi skall hoppas att de gör det.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Ltl Torbjörn Eliasson tyckte att oppositionspartierna är rädda för att regeringen skall hålla ihop och att vi jobbar på för fullt för att få den att spricka. Jag tycker att vi har visat att detta inte är vår andemening i våra framställningar och hemställningsmotioner samt i övrigt hur vi har agerat politiskt. Jag tycker att det har egentligen regeringspartierna skött själva de gånger regeringen har spruckit, oppositionen har inte behövt hjälpa till så mycket, det har gått bra ändå! Han tycker inte heller att vi kommer med kreativa förslag. Det har kommit fram redan många gånger här, bl.a. av min kollega ltl Anders Eriksson, att det går väldigt bra att ta åt sig förslag eller motioner som har varit framställda av oppositionen och i ett senare skede ta dem som sina egna, men man kan inte acceptera att det kommer bra förslag från oppositionen utan då anser man att man försöker spräcka regeringen. Hur man kan då ta dem åt sig i ett senare skede? Det är väldigt märkligt! Jag tror att ltl Eliasson och jag är ganska överens om att vi skall satsa på golf. Jag kommer i mitt anförande att gå in på det; man skall ha klara finansieringar.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tar det sista till först. Jag kunde förstå att ltl Brage Eklund och jag är överens om golfen, och det är trevligt att höra! När det gäller de andra sakerna som ltl Brage Eklund tog upp gällde det mitt konstaterande att oppositionen är rädd för att regeringen skall hålla så länge. Det är min uppfattning att jag tror att ni är lite nervösa för det. Trots allt håller den här regeringen på och arbetar ihop sig rätt bra. Den har hållit på i drygt hundra dagar och det är nog min personliga uppfattning att den kommer att hålla och då måste ni naturligtvis göra allt för att få den att rämna, det hör till er roll och  jag måste också få konstatera det. Jag har faktiskt inte sagt att oppositionen inte kan komma med kreativa förslag, jag vet inte var ltl Brage Eklund fick det ifrån. Det nämndes icke i mitt anförande. Visst kommer oppositionen också med kreativa förslag. Det är jättebra. Oppositionen har också ett ansvar. Det är att stöda regeringen och att komma med kreativa förslag.

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Vi har kanske olika syn på det där. Min syn är i varje fall att åtminstone vi från Ålands Framtid har hela tiden jobbat med sakpolitik och vår avsikt är inte att spräcka regeringen utan det har man inbjudit till själv när man har fört en sådan politik att den inte kan accepteras. Så fungerar de demokratiska spelreglerna. Att vi är rädda för att den här regeringen skall hålla ihop! Nej, jag önskar faktiskt att den gör det för det åländska folket är värda att få en regering som äntligen varar lite längre än hundra dagar eftersom vi har haft fyra stycken på fem år. Det skulle vara bra om de får visa att de kan uppnå sina mål. Det underskott som ltl Eliasson nämner är nog ganska skrämmande. Jag bara väntar och ser när åtgärderna skall komma från regeringen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Det är trevligt att höra att ltl Brage Eklund och jag tycks vara överens om det också och att ltl Brage Eklund gärna ser att regeringen håller länge. Jag vill säga att i mitt anförande målade jag faktiskt inte ut något enskilt parti, inte ltl Brage Eklunds parti, för att söka sprickbildningar och försöka få ned regeringen utan det var rent generellt och det är min högst personliga uppfattning. Det har känts lite så, men det är fullt naturligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

I likhet med ltl Brage Eklund ifrågasätter jag ltl Torbjörn Eliassons sätt att kritisera oppositionen. Han tyckte nämligen att det var väldigt besvärligt att det kom enkla frågor, spörsmål och det blev ingen arbetsro, man har bara hållit på i hundra dagar, så det var beklämmande så vi har hållit på från oppositionens sida! Parlamentarismen går ju ut på det, så skulle vi plocka bort de verktyg som vi har kan vi lika bra gå hem, och ibland kanske man tycker att det skulle vara klokare än att förlänga debatten!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Jag tror visst att oppositionen skall använda de verktyg som finns i lagtingsordningen för att hantera de här frågorna, man skall visst komma med enkla frågor och man skall visst ställa spörsmål, men enligt min uppfattning har det gått lite till överdrift för den nya regeringen hade inte suttit mer än några dagar förrän det började komma sådana här saker. Det var bara en liten erinran om jag tycker att det har varit onödigt mycket av detta. Man måste också ge regeringen möjlighet att arbeta. Vi får väl se hur det blir i fortsättningen, men ni skall använda de verktyg som ni har rätt till, det är helt klart.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman! Det är lite kul att det alltid är nya regeringen och nya regeringen, men 75 procent av regeringen var densamma hundra dagar tillbaka, så man tycker att man borde ha lite styrfart i alla fall mot vad man vill – eller lämnade man över rodret helt till socialdemokraterna så att de fick styra upp de frågor som kom!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag delar inte ltl Karlströms bedömning, men han må väl få ha den. Visst fanns det styrfart kvar från den gamla regeringen, men just nu upplever jag det som så att det är ett väldigt bra teamwork mellan de tre regeringspartierna, alla har sina åsikter och de bryts och man lyckas hela tiden komma fram till kompromisser där vi har olika åsikter – det är rambudgeten ett tydligt exempel på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är nästan roande att höra på ltl Eliasson. Det är som om centern ibland i någon slags egen liten bubbla där man ser hur andra seglar förbi, men man sitter kvar där och skvalpar på något sätt för sig själv; man har fått ge avkall på många politikområden och låtit socialdemokraterna ta över, men ändå är man väldigt glad och nöjd och det är bra det! Det kanske beror på det att många inom centern rent ideologiskt är närmare socialdemokratin än borgerligheten. Det är kanske därför samarbetet lyckas så bra och jag hoppas verkligen att det går, men man ser hur centern släpper sina viktiga frågor, man har fullt sjå att sitta och hålla i sig i lantrådets skrivbord och hålla sig kvar i regeringen, det är det som är politiken. Jag tycker att om det är så att man inte kan komma fram med sina visioner, så är det oppositionens absolut viktigaste roll att avkräva dem från regeringen. Vi har inte sett några politiska visioner och det är därför vi måste fråga. Man måste kunna kräva det ansvaret av regeringen för man talar inte om det själv. Det här är viktigt.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra om vi kan roa oppositionen. Det behövs verkligen lite kul här i lagtinget också, att vi kan skratta och ha trevligt. Det är ett bra arbetsredskap när man skall arbeta med seriösa och svåra frågor att man har lite roligt emellanåt. Tack också för att ltl Gun-Mari Lindholm höll med om att vi lyckas bra i vårt samarbete. Jag vet att centern vet var den står. Jag tror mig också veta att socialdemokraterna vet var de står och varken centern eller socialdemokraterna har förändrat sin politik efter det att man tillsammans har bildat regering med Frisinnad Samverkan. När man går in för en blocköverskridande regeringsbildning, vilket var meningen, så kommer det lite från båda sidorna, det var ju det som var tanken också. Socialdemokraterna måste kunna känna igen sig i vår politik, precis som centern skall kunna känna igen sig i sin politik och Frisinnad Samverkan skall kunna känna igen sig i sin politik och så gör vi de behövliga kompromisserna för att driva skutan framåt, i första hand till nästa val.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

Jag vill understöda ltl Torbjörn Eliasson som sade att det måste till kompromisser och det är klart att hade socialdemokraterna allena fått råda över rambudgeten hade den nog sett annorlunda ut. Vi har också fått göra kompromisser. Jag vill ändå hävda att landskapsregeringen vågar förändring. Man vill förnya och modernisera och det är glädjande; även om förändringar kan vara svåra att genomföra är målsättningen att det skall innebära förbättringar i slutändan.

 

Något som jag tycker att är ett led i en förbättring och modernisering är den demokratiutredning som skall påbörjas. Hur kan vallagstiftningen förändras? Hur kan man aktivera medborgarna i samhällsutvecklingen och hur kan man öka integrationen och höja valdeltagandet?

 

Åland och världen omkring oss förändras i en allt snabbare takt. Dagens människor flyttar och byter bostadsort, de följer med arbetsmarknaden och var jobben finns och är mer mobila än tidigare generationer. Att intressera och engagera människor för samhällsfrågor är viktigt, men vi bör även göra allt för att inte utestänga dem som vill vara med och påverka sitt samhälle, de som vill ställa upp i val, rösta osv.

 

Positivt är att landskapsregeringen nu också skall öka medlen för svenska kurser för inflyttade. För att inte göra om samma misstag som man har gjort i Sverige och i riket när det gäller integrationspolitiken så är det viktigt att människor som flyttar till Åland ges möjlighet att lära sig svenska och på så sätt få tillgång till vår arbetsmarknad. Jag skulle gärna se att en åländsk integrationsstrategi tas fram i samarbete med arbetsförmedlingen och med näringsavdelningen, i synnerhet om arbetslösheten börjar öka ytterligare. Att det på Åland bor ungefär mellan 60 och 70 olika nationaliteter är också en möjlighet. Hur kan vi ta tillvara de människorna och deras erfarenheter och kunskaper? Jag hade häromdagen förmånen att få delta i ett seminarium med Jurmobördige Kjell A. Nordström och han talade bl.a. om varför det gick så bra för många amerikanska företag. En faktor var att man t.ex. i Silicon Valley samlade de allra bästa inom sitt område, oberoende var de kom från i världen och de gavs möjlighet att göra karriär i sina företag och enligt Nordström tog det mellan fyra och sex år att bli amerikan. Att bli svensk tar mer än en generation, och att bli ålänning tar det åtminstone tre generationer. Detta helt enligt Kjell A. Nordström. Med det menar jag att för de människor som kommer utifrån och som väljer Åland till sin hemort bör vi göra vårt allra bästa för att de skall känna sig som hemma och beredas möjlighet att bo, jobba och verka här på lika villkor.

 

Herr talman!

Jag vill ge en eloge till landskapsregeringen för att man nu gör ett försök att bibehålla hantverksskolan i Tosarby. Man visar respekt för ägarföreningen Åland slöjd- och konsthantverk genom att lyssna på deras önskemål om att få vara kvar i Sund och utveckla verksamheten där, men samtidigt ges föreningen ett större ansvar för den långsiktiga driften och profileringen av hantverksskolan. Det här ställer naturligtvis högre krav på föreningen eftersom landskapsregeringen inte längre skulle ta hundraprocentigt ansvar för skolan. Modellen Public Private Partnership, som vi tidigare har hört talas om här i lagtinget, där det privata och det offentliga tillsammans bedriver verksamhet tillsammans är något vi med all säkerhet kommer att få se och höra mera av i framtiden. Vi hörde finansansvariga ledamoten Wiklöf nämna, att går det inte att föreningen axlar det här ansvaret så kvarstår beslutet om att skolan flyttas till folkhögskolan, men då måste vi vara helt på det klara med att Ålands hantverksskola upphör och blir en linje på Ålands folkhögskola. Konsthantverk ligger i tiden och det vore illa om vi nu lägger ner en väl etablerad och renommerad skola.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

Det finns fyra stycken kvar från majoritetsblocket i bänkarna, så så mycket är diskussionen om rambudgeten tydligen värd för de partier som utgav sig när regeringen skulle bildas, dvs. att demokratifrågor skulle prioriteras. Det här, mina vänner, det är demokratins högborg, men här tycks man inte vara intresserad av det i alla fall, åtminstone inte att delta i debatten.

 

Det är demokrati att kunna bolla åsikter även om de går emot ens egna, att bryta idéer är demokrati, men man är tydligen inte intresserad av det. Det är en ledsam utveckling vi kan se vad gäller engagemanget och förändringen samt demokratin som skulle prioriteras – aj, aj, aj, här blev det minus på en gång!

 

Vi har hört och vi har tagit del av det i media hur socialdemokraterna har gjort årets största u-sväng; hur man kritiserade förslaget om att dra ner i offentlig förvaltning tidigare, det var man väldigt missnöjd med. Det sades från många håll att det var förståeligt för man skall väl värna om arbetsplatserna om man är en socialdemokrat. Vad kan vi konstatera nu? – nu går det bra, nu är det helt comme-il-faut, nu är det okej att man gör det! Vi har inte fått någon förklaring på vad skillnaden är nu mot förut. Nu är det bara det att nu är man med där i maktens korridorer, det är det som är skillnaden, då går det! Det här är en ideologisk fråga som jag ser det. Skall man ha offentlig förvaltning, hur stor som helst, eller är man beredd att minska den? Det är en ideologisk fråga. Men tydligen inte för socialdemokraterna. Det är en maktfråga. Det här visar på dåligt ansvar för den politik som man säger sig föra. Det är att lura folk. Det är också att sätta de människor som det här är fråga om i en väldigt prekär situation; ena dagen säger man att man är emot det här, det är dålig politik som förs, regeringen får går hem för att man är missnöjd med den politiken. Antagligen kan man tänka sig att de människor de var fråga om drar en lättnadens suck och tänker, okej, vi klarade oss den här gången, våra jobb är räddade. Men ack och ve! Efter några månader kommer samma sak igen i repris med det partiet som för några månader sedan var emot. Det finns mycket att förklara här tycker jag. Det är fråga om trovärdighet!

 

Sedan har det varit mycket fråga om, vilket är mycket väsentligt i den här budgetdebatten, det stora underskottet som rambudgeten visar under planperioden. Det visar på ett underskott på 24 miljoner euro; man säger att det finns inte några andra baktankar med det, och det är bra det, det kommer inte att komma in mera inkomster utan det här är faktum. Man är väldigt oroad för utvecklingen, säger man från regeringens sida och det bör man vara, men då borde man ha sett andra skrivningar i rambudgeten. Man borde, som ett resultat av den oro man känner, ha sett att man skulle ha minskat ytterligare, som jag åtminstone ser det som har bara hushållsekonomi att gå till, att har man inte pengar i börsen så kan man inte handla. Jag kan inte bygga mera hus, men det kan man tydligen inom regeringen, man kan fortfarande bygga kk-hus, man kan fortfarande planera golfbanor, vi kan fortfarande sätta stora pengar på investeringar runt Bomarsundsprojektet, fastän vi inte har pengar, kassan är tom och vi lånar. Jag förstår inte det här och jag vill verkligen att den som förstår sig på det här och har tänkt hur det här skall gå till berättar det för mig, för jag tycker inte, i motsats till liberalernas Mats Perämaa, att det här är bra investeringspolitik. Jag förstår inte det.

 

Jag har läst igen, vilket jag alltid brukar göra, de politikområden som man sade i valet från Ålands folk att var högt prioriterade, vilka var det som ålänningarna när de blev tillfrågade i olika enkäter ansåg att var de viktigaste? Jo, det var miljö, det var sjukvård och det var droger. Det var de områdena som var viktigast. Utbildning kom längre ner i prioriteringslistan. På miljösidan hänger man upp resonemanget runt miljöhandlingsprogrammet och det tycker jag att är bra att man gör. De andra skrivningarna i rambudgeten är nästan identiska med dem som fanns för 2005. Och jag kan förstå att det är inte så himla lätt att styra om skutan, det är vad det är just nu och det tycker jag är bra att socialdemokraterna också har insett, som åtminstone tidigare har varit väldigt irriterade för att ingenting har gjorts på det här området. Men nu inser man tydligen att det är inte så väldigt lätt. Det är miljöhandlingsprogrammet som i så fall ligger till grund för den politik som skall föras vidare, men det vet vi ingenting om ännu, inte vi i oppositionen och jag vet inte om man vet i majoritetspartierna hur innehållet skall se ut och inte ens i regeringen. Eftersom det här är väldigt viktigt med tanke på hur de kommande åren kommer att se ut tycker jag i alla fall att det skulle vara väldigt viktigt att man där man kunde ge vissa indikationer på hur det här kommer att se ut, också för företagarna, som vi vet att är direkt anknutna till miljöfrågorna. Det hade varit väldigt väsentligt att kunna presentera här, även om det är fråga om en rambudget, men det är också en ram för själva den verksamheten som jag tycker att är väsentlig att veta. Jag kan förstå att det inte är lätt, men det borde finnas ett visst arbete på det här området i alla fall eftersom den är så högt prioriterad och det säger man också i olika dokument som man har fört ut från regeringen.

 

En annan viktig sak som nu följer av ett direktiv är någon form av destruktionsanläggning. Det säger man inte heller någonting om i budgeten, men kanske man kan säga från regeringens sida hur man har tänkt lösa det. Det finns en skrivning i årets budget där man säger att man skall utreda det här, ettdera med destruktionsanläggning, alternativt med att man tar hand om det via ett åländskt hästregister. Vi vet att många hästar som inte är registrerade i finska Hippos som måste avlivas inte nu kan grävas ner enligt direktivet, och den tolkning som man har inom regeringen, åtminstone på miljöbyråns via miljöbyråns chef, säger att det här är förbjudet. På vilket sätt löser man det nu fr.o.m. årsskiftet och framdeles? Det är väldigt väsentligt, också när det gäller slakteriavfallen; vi vet att vi har satsningen ute i Gunnarsby. Har man uppnått det som var tanken där, har man de investeringarna med i rambudgeten som skulle innebära en vidareutveckling där med någon form av malningsmaskin eller någonting annat? Det här har varit i alla fall väldigt viktiga frågor.

 

Drogproblematiken nämns med en mening på sidan 11, där man säger att alkohol- och narkotikapolitiska programmet skall revideras. Det var de stora visionernas slutmål! En mening blev det av hela den stora apparaten som drogs igång för några år sedan! Jag är förälder och jag kan känna mig orolig eller är det så att man har konstaterat att det här är det enda man kan göra? Nu är inte ledamoten Britt Lundberg här vid det här tillfället och kan förklara det här eftersom det har varit, säger jag, en stor del av hennes valprogram, hon gick till val på det här och det här blev det alltså: en mening i rambudgeten, där man har möjlighet att visa sina politiska visioner. Det var alltså det här det blev!

 

När det gäller lab-verksamheterna säger man igen, vilket förvånar mig, att man skall planera det här under 2006. Det står redan i 2005 års budget att man skall planera och genomföra sammanslagningen. Det fanns också ett byggnadslov för livsmedelslaboratoriet som har gått ut och vad har det hänt med det? Det här har varit en väldigt viktig fråga, åtminstone har det varit det för Frisinnad Samverkan tidigare och jag hoppas att man kan få en förklaring på hur man nu ser det eftersom man skall planera det ytterligare ett år; annars är det en felskrivning i budgeten, det kan också hända, men det står så.

 

I fråga om sjukvården hoppas jag att det är tillräckligt att den förhöjda ramen räcker till för  löneförhöjningarna som komma skall, som vi inte vet någonting om ännu. Jag tycker också att det är bra att man från socialdemokraternas sida är med på det här för därifrån har det kommit väldigt stark kritik tidigare om att man har gett väldigt mycket pengar till ÅHS och därför tycker jag att det är bra att man har insett nödvändigheten av att ge pengar till sjukvården. Man har kritiserat det många gånger förut och sagt att här går nog att göra inbesparingar, men nu har man tydligen ändrat sig och det tycker jag att är bra, det är jag glad för.

 

En sak som för lagtinget speciellt är en viktig fråga är vård utom Åland, eftersom jag åtminstone ser det ur en självstyrelsepolitisk aspekt att få vård på eget språk, på svenska för vår del. Det har visat sig att när man remitterar till Sverige så är det dyrare än om man remitterar till Finland. Vi hade senast på ordinarie styrelsemötet i ÅHS en diskussion där flera av ledamöterna, också ansvariga ledamoten i regeringen, kunde vittna om hur svårt det kan vara ibland och då diskuterade vi just frågan att man skulle sätta ett specifikt moment i budgeten som skulle vara för vård utanför Åland, just med tanke på självstyrelsens grundpelare, alltså språket, för att visa på att det här är kostnaderna för att uppnå de konstitutionella förpliktelser vi har till vårt folk. Det här är kanske någonting som vi får diskutera längre fram, men det här skulle vara väldigt viktigt att visa på och där man kunde lätta på det här, som man säkert har från den remitterande läkares sida, dvs. att man har kostnadseffektiviteten i verksamheten som alltid spökar och som gör att man inte kan föra den här dialogen med patienterna utan man remitterar enligt det billigaste alternativet. Ur självstyrelsepolitisk synvinkel är detta en viktig fråga som jag också tycker att får kosta mera än vad den gör i dag.

 

På sidan 15 i rambudgeten under kap. 46.11.13  finns formuleringen om penningautomatföreningen, den här roliga meningen som många har läst upp och som gör att man funderar vad det är fråga. Eftersom vi inte har fått förklarat ännu vad det är som döljer sig bakom orden, så antar vi att vi tolkar det rätt: att man skall föra över pengar från frivilligorganisationerna/föreningarna till investeringar som man kanske känner att man har en förpliktelse inför sina väljare att uppnå. Det här vill vi alla i oppositionen få förtydligat: vad det är man menar. Är det från idrotten? Vi har från ansvariga ledamoten att man prioriterar ned det området. Är det det man menar här att man drar ner från idrotten för att bygga något moment över någon politisk framgång som man har haft?

 

På sidan 20 under kap. 47.15 och 17 Lantbruket saknar jag skrivningar om ekologisk odling. Jag vet inte om det inryms i de olika skrivningarna om landsbygdsutveckling och strukturpengar samt överföringar, men det skulle vara väsentligt att veta om det är så att man har slutat med det tänket överhuvudtaget i regeringen eller finns visionerna om ekologisk odling kvar? Jag tycker nu finns det möjlighet för socialdemokraterna i alla fall att visa att de är med i regeringen på det här området, inte bara inom den sociala sektorn där man vill ha väldigt mycket andra förmåner, utkomststöd och saker utan också på den här delen. Men jag ser inte ett spår av det hur jag än försöker läsa; jag läste flera gånger för jag tänkte att kanske jag läser fel. Det här vill jag ha förklarat i alla fall.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm förde ett resonemang om trovärdighet och anspelade på ett av regeringspartierna. Samtidigt riktar sig ltl Gun-Mari Lindholm till eventuella radiolyssnare och talar om hur liten närvaro det är i bänkarna och sade att det är fyra från majoritetspartierna men glömde att säga att det inte heller är några fler från oppositionspartierna närvarande, men hon för detta som en kritik mot majoritetspartierna; vi var fyra vid det laget och två av regeringspartierna sitter i bänkarna, så vi var i alla fall sex. På tal om trovärdighet skall man alltså säga som det är och inte förespegla radiolyssnarna att vi från majoritetspartierna sitter här några få medan oppositionsmedlemmarna sitter mangrant. Nu ser jag bara två av oppositionspartiet i bänkarna!

 

Jag vill erinra om att målet med rambudgeten är inte, som jag ser det, att ange visioner, det är varken valprogram eller handlingsprogram man anger utan det är de stora förändringarna i moment eller kapitel som skall redogöras. Där det inte har angivits några förändringar, t.ex. när det gäller alkohol- och narkotikapolitiken eller när det gäller ekologisk odling, så behöver man inte skriva någonting. Det är möjligt att vi har olika syn på rambudgeten, men jag anser, som jag sade i början av mitt anförande, att rambudgeten skall ange riktlinjer och förändringar i budgetarbetet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är väl inte oppositionen som skall svara på oppositionens frågor. Oppositionen frågar för att kunna delta i den politiska processen här i demokratins högborg. Och om oppositionen frågar antar jag, om jag inte totalt har missuppfattat parlamentarismen, att det är majoriteten som svarar på oppositionens frågor. Nu börjar de komma in, så det är bra så kommer vi kanske att få svar! Men nog är det så att det är majoriteten som skall svara på den politik som förs; det är majoriteten som ansvarar för den politik som förs i dag, inte är det oppositionen. Det är klart att vi kan göra det vi också, men nog är det majoriteten.

 

Det här med valprogrammet var intressant när man säger att rambudgeten skall inte innehålla några valprogram och andra frågor, men för mig är det hemskt viktigt vad jag har gått ut i val och lovat att jag håller det. Tydligen är det inte viktigt för centern, men för mig och för Obunden Samling är det viktigt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

För det första ville jag anspela på att ltl Gun-Mari Lindholm framställde intresset i lagtingssalen som om det bara var majoriteten som har ett dåligt intresse av att sitta här. Det var så det framställdes för radiolyssnarna så att radiolyssnarna skulle riktigt förstå att där sitter oppositionen mangrant medan det är bara några få från majoriteten. Så sades det.

 

När det gäller rambudgeten vill jag fortfarande hävda att rambudgeten skall ange de stora förändringarna och riktlinjerna. Den går inte in i detaljfrågor där man redan har budgeter som gäller och som man menar att inte förändras särskilt mycket.

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är ett konstigt resonemang! Om det är så att någon annan gör fel, då är det helt okej att jag också gör det. Alla skall väl försöka sitt till det bästa och i den här situationen är det majoriteten som skall ta ansvar för den politik som man för och som skall svara på frågorna från oppositionen; annars vet jag inte vad vi gör här överhuvudtaget! Jag hävdar fortfarande att det man har gått ut i val med och om det är så att man är i maktposition och man är i regeringsställning skall man väl försöka driva den politik man har gått ut med i val; annars skulle det vara väldigt konstigt, åtminstone från min sida sett är det så. Det är klart att jag skall försöka förverkliga de frågor jag har gått ut i val med. Har jag stått inför en publik och sagt att det här skall jag jobba med, så är det klart att jag skall försöka hålla det. Vi såg inom det specifika området drogpolitiken att det blev en mening. Det är inga lätta frågor, jag säger det, men eftersom det var ett så väldigt hett område före valet hade man nog kunnat vänta sig lite mera av det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm efterhör socialdemokraternas förändring här. Då tycker jag att ltl Gun-Mari Lindholm inte riktigt har hört på diskussionen i dag, bl.a. när det gäller museibyråns verksamhet, där det klart och tydligt har sagts att vi har varit bundna av tidigare års beslut angående landskapets budget; den nya regeringen har lyckats få en utökning av ramen med 400.000 euro för att verksamheten att fungera och det skulle i annat fall ha medfört större personalpolitiska åtgärder. Vi har försökt att hela tiden arbeta för att skapa så trygga förutsättningar som möjligt, men vi har också i vårt parti varit bundna av tidigare landskapsregeringars beslut i det här fallet. Vi har dock också sagt att vi i fortsättningen inte accepterar minskningar vid museibyrån. Samtidigt klargjorde jag i mitt anförande att socialdemokraterna var väldigt kritiska i slutet av nittiotalet när den stora utökningen av personal inom offentlig sektor kom, för vi såg framför oss att det finns en risk att vi får en sämre ekonomisk situation och då kan vara tvungna att vidta åtgärder.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Ltl Christian Beijar säger att situationen kan bli sämre. Jag utgår nog från att på fyra månader har den inte blivit sämre! Socialdemokraterna sade för fyra månader sedan att det här var helt otänkbart. Inte tog man något ansvar för den politiken då! Jag tycker från mitt utgångsläge att det är bra, men jag vill bara upplysa om att man har gjort en total kovändning och ibland så passar det och ibland så passar det inte! Vissa skrivningar har man ändrat på, vissa beslut har man ändrat på, men det här har man inte ändrat på. Jag tycker att resultatet är bra, men från socialdemokraternas sida är det en total kovändning.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Vi förverkligar den budget som tidigare landskapsregeringar har tagit. Vi är tvungna till det, men vi har också arbetat för att göra fallet mindre just genom att bl.a. få in mera verksamhetsbidrag i ramen, i det här fallet 400.000 euro.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm ställde ganska många frågor till mig, så jag vill börja med att säga att jag återkommer i ett anförande för att kunna svara på flera av frågorna. Kort kan jag ändå säga när det gäller laboratorieverksamheten att där fortsätter processen utgående från hur det var utstakat att man skulle samordna laboratorierna i Jomala i de gamla utrymmena för plantskolan. Just nu detaljplaneras det, så man kan kanske tolka skrivningen som om vi inte har tagit beslut, men planeringen pågår precis som det var sagt. Vad som inte är riktigt klart är just huvudmannaskapet, alltså när dessa tre laboratorier går samman, kommer de från tre olika avdelningar, kan man säga och då måste man också hitta ett lämpligt huvudmannaskap för att det skall fungera i praktiken. Det tänkte vi planera och fundera närmare på när man tittar på samordningen av den andra miljödelen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Det här är bra exempel på när oppositionen frågar och majoriteten svarar. Oppositionen nöjer sig med det här svaret. Jag tycker att det var ett mycket bra förtydligande. Det är inte så här tydligt det kommer fram i skrivningarna i rambudgeten. Där säger man att man planerar under året att, och det säger man men med ett steg utöver det i budgeten 2005, att man planerar och genomför. Då är det klart att man blir betänksam, att vad är det som har hänt på vägen eftersom man ytterligare skall planera ett år? Tack för det förtydligandet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm saknar skrivningar om ekologisk odling under moment 47.1 och 17 Lantbruket. Det är sant, men sedan kan vi invänta den jordbrukspolitiska strategin och där kommer det mer detaljerat att finnas med om just ekologisk odling. Det finns en problematik med det här också. Det odlas mycket ekologiskt på Åland: vall, spannmål, grönträda osv. Så länge som miljöstöden är generösa kommer det väl också att fortsätta, men vad jag och ltl Gun-Mari Lindholm efterfrågar är väl ekologiska grönsaker. Där hänger det ihop en hel del med utbud och efterfrågan. Problemet är då att det inte hjälper om det är politiker som vill ha ekologiska grönsaker – om det är socialdemokraterna och ltl Gun-Mari Lindholm som skall köpa dem i butikerna, utan det är många fler som behöver handla dem för att det skall finnas. När det gäller landskapets institutioner som skolor och sjukhuset har åtminstone sjukhusets kök fått en uppmaning att titta på ekologiska produkter. I yrkesskolan köper man ekologiska grönsaker. Det är klart att vi kan prata för det, men om det är bara vi så blir det nog dåligt för de ekologiska jordbrukarna.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är just det som är problemet att någon måste köpa produkterna. Sjukhusköket var ett bra exempel, där man har valt att inte köpa åländska potatisar, som var nästintill ekologiska. I stället gick man in för att köpa dem från Österbotten, de är inte ens ”härprocuderade”. Det är det här som är problemet: skall man ha specialodlingar som är svåra att lagra måste man veta att det är någon som faktiskt köper dem. Det hade jag förväntat mig att man i den här regeringen skulle gå in för, att ett påbud skulle utgå från regeringen att från och med nu skall man köpa till regeringens egna kök, som man t.ex. gör på ett mycket bra sätt i en av stadens skolor och som man har gjort under många, många år. Det är säkert jobbigare, men om det är så att man vill att eleverna t.ex. i skolorna skall få den optimala maten, så borde man gå in för det här och om man vill stöda de ekologiska odlarna på Åland så skall man göra det. Om det här kommer vi säkert att ha en vidare diskussion på fredag då jag kommer att presentera min motion i samma ärende.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Det är inte fråga om att inte vi också vill att det skall köpas in ekologiska produkter, inte bara när det gäller landskapets institutioner, utan jag har också jobbat för det i min hemkommun och det förmodar jag att ltl Gun-Mari Lindholm också har gjort i sin hemkommun, liksom man i många år har gjort i Mariehamns stads alla institutioner. Det är en viljeyttring som vi har från socialdemokraterna, men, som sagt, det räcker inte riktigt till med att bara oss utan jag tror att man måste göra ännu mer när det gäller marknadsföring, kampanjer och paketering av de ekologiska produkterna. Det kommer jag säkert att försöka hjälpa till att arbeta för.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman!

Åtminstone vad gäller Lemlands skola köper man in ekologiska produkter i mån av möjligheter, det har vi gjort i säkert tio år. Politik är viljeyttringar och är det så att ltl Carina Aaltonen säger att det här vill vi verkligen göra, så visa det då! Det står ingenstans. Förmodligen är det en nybörjarmiss – får vi sätta det på det kontot? Men vi får hoppas att det kommer i framtiden och det här kommer vi som sagt att diskutera på fredag. Jag kommer att hålla på och tjata om det här tills vi ser att det blir inte bara skrivningar utan att det blir verklighet; annars skall vi säga att gör er inte besvär ekologiska odlare, för det är jättemycket jobb! Är det så att vi inte visar att vi tror på det här från politiskt håll, så kan man lägga av.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Så här på dagens sena timmar börjar det mesta vara uttömt vad gäller rambudgeten, men jag skall ändå försöka belysa några punkter som jag har ansett som väsentliga.

 

Finansansvarige Lasse Wiklöf sade att i sin presentation av budgeten i radion att vi står inför stora prövningar; sjöfarten, jordbruket, turismen kommer att brottas med stora problem i framtiden. Det kan jag helt och hållet instämma i. Vi har stora svåra ställningstaganden hur vi vill ha det i framtiden, om vi vill ha ett jordbruk, om vi vill ha en sjöfart och hur vi skall hantera turismen. Därför måste man också vara beredd på att göra vissa insatser för att man skall ha dem kvar. Där saknar jag en lite tydligare skrivning om hur landskapsregeringen har tänkt sig. Kanske att detta är fel forum. Det skulle komma ett jordbrukspolitiskt program senare och där kanske landskapsregeringen kommer att förtydliga detta.

 

En fråga som jag idogt nöter på är avloppsprojekten och anslagen till övriga kommuner, och jag kommer att fortsätta med det. Jag har motionerat och jag har påpekat om det i tidigare budgeter och jag gör det igen. Igen är övriga kommuner bortglömda, om jag tolkar skrivningen rätt. Det tas upp anslag på 1.650.000 euro för det stora projektet från norra Åland, Hammarland och Lotsbroverkets utbyggnad. Jag har sagt att detta är helt okej, men varför kan man inte frigöra en del av anslaget till övriga kommuner så att de också kan uppfylla utbyggnaden av sina avlopps- och vattenprojekt, när vi vet att vi står inför stora prövningar inom 2008 när alla privata avloppsfrågor skall vara lösta. Kommunerna är villiga att bygga, men man kan inte bygga om man inte får stöd. Det tycker jag att jag har nött tillräckligt om. Det är med stor förvåning man igen skjuter det här på framtiden och jag förstår inte hur man resonerar. Det har funnits anslag nu i flera år och det har funnits vilja från kommunerna att bygga, men tyvärr har inte landskapsregeringen frigjort pengar för detta. Man kunde ha tagit lite av de anslag som har funnits så hade problemen varit lösta.

 

Så kommer vi till en fråga som faktiskt skulle vara intressant att höra hur regeringen ser på och övriga partier kanske. Vi tog i budgeten 2005 följande beslut: ”En förflyttning av Ålands hantverksskola, vilket medför en ombyggnad av utrymmen samt att en nybyggd verkstad planeras och projekteras”. Den förklaring vi fick tidigare av lantrådet på en liknande fråga var att vi har bytt regering och då ändrar inriktningarna och andra partier kommer med och påverkar. Här kan man se då att socialdemokraterna har haft en stor påverkan, för de har fått sin viljeyttring igenom. Det måste jag berömma dem för att de är så pass starka att de styr övriga regeringsledamöter, de är dock bara två så man skulle tycka att det skulle finnas i den skrivning som står 2005. Det intressant är här att det sades igår, när vi pratade om kk-huset – jag tror det var ltl Gun Carlson – att det är bra att ett beslut kan stå över flera regeringar. Vad har hänt nu? Jo, det gick bara en regering så föll det beslutet bort om att hantverksskolan skall flytta till folkhögskolan! Gällde inte samma principer där, att det beslut man tar i budgeten skall stå kvar. Mitt sätt att se det här är, kanske jag har fel, och det är bra om någon kan rätta mig, att vi i lagtinget fastställer budgeten och den ligger till grund för verksamheten. Är det så att det byts regering under verksamhetsåret så får väl regeringen komma med en ny framställning till lagtinget; man kan inte ändra den för att ett nytt regeringsparti har kommit in, man går alltså mot lagtingets enhälliga beslut. Då undrar jag: fungerar lagtinget på det viset att när man byter regering så kan man bryta det som har fastslagits i lagtinget om att skall vara verksamhet under året. Jag tror inte det, men det är säkert någon klokare än mig här som kan upplysa hur det fungerar.

 

Så en fråga som är mig ganska kär och när och det är tillvaratagande av biobränsle. I morgon kommer min motion upp till debatt och där kommer jag att ha anförande om  motiveringen för upptagande av stöd för tillvaratagande av energivirke. Det saknar jag i den här budgeten. Det är mäkta förvånande. Jag skall citera ur landskapsregeringens handlingsprogram den 3.1.2005 sidan 13: ”Alla som tecknat på Kyotoavtalet förväntas sänka sina utsläpp av växthusgaser till 1992 års nivå under tiden 2008-2012. En central åtgärd är att fastställa s.k. utsläppsrätter vilka följer direktiv som är EU-länderna har godkänt. Dessutom krävs satsningar på förnyelsebara energiformer samt ökade insatser för att skapa energi. Satsningar på vind och bioenergi fortsätter.” På sidan 15 står det: ”Inkomstmöjligheterna från skogsbruket breddas, dels genom att använda skogsprodukter som energi och dels genom att öka förädlingsgraden.”  I landskapets budget för 2005 står det på sidan 244 Främjande av skogsbruk: ”Landskapsregeringen avser även utreda förutsättningarna för att stimulera ett ökat tillvaratagande av energivirke från gallringsskogar.” Jag kanske har missat det, men jag har inte sett någonstans att det skulle stå någonting om stöd för tillvaratagande av energivirke. Det här är ett klart bevis på hur lätt det är att skriva ner i ord men när man lägger papperet på hyllan har man glömt vad det står! Jag trodde åtminstone att när man skrev ner ett regeringsprogram och i en så viktig fråga som miljön – och många av regeringspartierna har förespråkat hur viktigt det är med miljön – så trodde jag att det betydde någonting, att man verkligen menade någonting i åtgärdsväg, att man var beredd att satsa på miljön, att man är med och satsar i biovärmeverket tycker jag är helt okej och om jag tolkar skrivningen rätt där är man beredd att fortsätta fullt ut tills det står färdigt, det är helt klart, men ingenting när det gäller energisidan. Det är lite förvånande för flera talare  har påpekat – och jag tror också representanter för landskapsregeringen har sagt det – att det är så viktigt med nya arbetsplatser och arbetstillfällen, och vad kan vara bättre än om man skapar arbetsplatser inom en verksamhet och kan göra en insats för miljön. Jag kan som exempel säga, och jag kommer att vidareutveckla det i morgon, att av 200 ton olja och om man kan ta bort den förbrukningen och ha samma uppvärmning med flis eller vad det vara må, så minskar man belastningen av koldioxid med 500 ton. Då frågar man sig: var är viljan att satsa på miljön? Den finns inte bevisad i rambudgeten och det är lite märkligt. Det är säkert någon som kommer att stiga upp och säga att talar du om hur man skall finansiera, så är vi beredda att satsa! Det är det som det kommer att haka upp sig på. Men måste kunna bevisa att man har en vilja och i det här fallet är det så pass viktigt för det har skrikits och rutits från den här talarstolen så många gånger om hur viktigt det är att vara mån om miljön och i princip handlar det om ca 140.000, alltså tillvaratagande av 20.000 kubik grov flis motsvarar ungefär den kostnaden.

 

Investeringsstödet till jordbruket har många talare redan varit inne på, också min kollega ltl Anders Eriksson. Om behovet ökar drastiskt är man beredd att tillskjuta mera stöd och det är helt okej. Nu är höjningen 50.000 euro, så det är väl som ltl Anders Eriksson sade att om man tycker att man har gjort en fruktansvärt stor insats från centerhåll, så är det väl bra i och för sig, men den var dock inte så stor. Jag accepterar att det finns en skrivning med om att man följer upp det här, så det är helt okej.

 

Jag vill också beröra golfbaneprojekten. Ltl Torbjörn Eliasson var inne på lite samma sak och i min replik sade jag att vi har haft ganska lika tankar om hur man bör gå tillväga här. Jag har hela tiden sagt, att man skall inte utpeka något speciellt projekt, man skall vara öppen för alla, förutsatt att man har en ordnad finansiering. Det är a och o. Finansieringen får inte vara snedvriden. Det har gjorts satsningar, senast i Eckerö och de som har varit involverade vet vad det är fråga om; det innebär ett investeringsstöd på ca 15 procent. Där tycker jag att det inte kommer fram tydligt från landskapsregeringen på vilket sätt man skall in och stöda samt procenten på stöden och det skulle ha varit bra för de berörda också att man vet vad man pratar för språk. Förutsättningen för hela finansieringen är hur stort investeringsstöd man kan få, tyvärr. Helst skulle man se att det fanns riskkapital som man var villig att satsa i aktiebolagsform. Det skulle vara det bästa, men man behöver ta i beaktande att landskapsregeringen får inte medverka till snedvrida konkurrensen gentemot de olika golfbanorna. Vartefter man bygger ut golfbanor på Åland skall de samarbeta. Det är grundförutsättningen för det mål som vi hade i näringsutskottet. Landskapsregeringen bör alltså noga titta över detta och ingen är gladare än jag om det kommer projekt igång i både Föglö och Brändö, men jag har fått en känsla av att man väntar sig väldigt, väldigt höga bidragsandelar. Jag har förståelse för en högre bidragsgivning i skärgården, det skall det alltid vara, för förutsättningarna är sämre där, men jag tror att vi måste komma från finansieringsprinciper med 80 procentiga bidrag och i den takten, utan vi måste få in friskt kapital, enskilda personer och företag som är beredda att tro på projektet. Projektet i sig skall vara så trovärdigt att det finns intresse från investerare att satsa. Jag är inte så noga insatt i hur man hur undersökt den saken. Den skrivning som man har i rambudgeten om att man tittar noga på kalkylerna innan man är med och finansierar är helt okej, så skall det vara.

 

Så några ord om trafikavdelningen. Där har man tagit ett beslut att man skall dela upp det i utförare och beställare. Ett första steg är kanske att utlokalisera vissa verksamheter på entreprenörsmarknaden – jag hoppas att det är på det viset; annars förstår jag inte idén. Men man skönjer dock en viss försiktighet från landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson; han var mycket, mycket tydligare i ett tidigare skede när vi pratade om det här, då skulle det ut, då skulle vissa delar av verksamheten ut på öppna marknaden och konkurrensutsättas, nu har han lite backat här! Han kanske har fasat lite, han hade väl lite extra fart efter att han kom in i landskapsregeringen och ville visa att nu kommer det att hända saker och ting! Han har planat ut, som det heter på båtspråk!  I det här fallet ställer jag mina förhoppningar till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att han verkligen försöker driva igenom detta, för det här är ett skäl till att försöka få ner kostnaderna. Vågar man inte konkurrensutsätta verksamheter så är man inte beredd att ta ansvaret för att få balans i budgeten heller; kostnadssidan måste vi hela tiden titta på, finansansvarige Wiklöf har sagt hela tiden här att kostnadssidan är viktig. Som jag har sagt någon gång tidigare, att visar det sig att verksamheten drivs billigare inom landskapets regi så kan vi väl ingenting göra, men jag är nog tveksam till att så är fallet. Det är viktigt när man bjuder ut en verksamhet att man gör den attraktiv för marknaden. Den som skall räkna på en verksamhet som bjuds ut från landskapsregeringen måste också införskaffa verktyg, i det här fallet bilar, grävmaskiner eller vad som helst och man måste få det under en period där man kan räkna en avskrivningstid på fem år; bjuder man ut en verksamhet på fem år har man möjlighet att avskriva anskaffningarna. Upphör entreprenörskapet då så har entreprenören klarat av sina ekonomiska åtaganden. Jag hoppas och tror på att Runar Karlsson gasar på lite igen! Skall vi vänta på resultat till 2007 är risken att det dör bort igen, så det behöver ske under den här valperioden, om det skall hända.

 

Fru talman!

Jag har nog mycket mera som jag skulle vilja ha sagt, men jag tror att det kommer talare efter mig och många börjar väl bli hungriga och vill gå hem så att det är väl onödigt att nöta så mycket längre. Det har i varje fall nämnts lite om sälskador och hjortdjursskador, så jag måste med några ord beröra det. Jag kan säga att vi i näringsutskottet har funderat mycket på det i samband med den otroliga jaktlagen och vi har vissa skrivningar som vi kommer att ge förslag på om hur man delvis skall kunna lösa det. Men det har kommit förslag angående sälarna, allt från fri jakt till som det är nu, så det är ganska stor spännvidd mellan de olika förslagen, så vi får väl se. Men att de är ett hot mot verksamheten i våra vatten är helt klart. Vi har under många år jobbat hårt för att få sportfiskeverksamhet inom turistbranschen som skall fungera. Jag är involverad i Eckerö-kortet och där har vi hållit på och tre-fyra präglingskassar hela tiden med utplantering av öring och de två-tre sista åren har man sett att återfångsten bara har gått ner. Vi har sökt orsaker. Vi har i skrivelser till landskapsregeringen också påpekat att man behöver vidta åtgärder. Vad orsaken är vet jag inte. Glädjande i år, fast det inte lyckades på själva tävlingen att få så många fiskar, är att återfångsten har ökat lite under våren. Om det är en tillfällighet eller om det är en tendens att fisken har en sådan cykel att det går upp och ner med besöken, det vet jag inte, men i varje tror jag att sälen är en stor orsak, de är inte dumma djur utan de vet nog var maten finns och där den lättast finns att fångas står sälen och väntar. När det gäller hjortdjursskador på bl.a. skogen har vi också diskuterat den saken i näringsutskottet, så vi återkommer till den senare.

 

Så några ord om det gemensamma laboratoriet. Jag har tolkat skrivningen så att det kommer att verkställas och det är glädjande. Bland det första vi tog del av i näringsutskottet var problematiken på laboratoriesidan och när vi diskuterade i näringsutskottet påpekade jag att man borde sammanslå verksamheterna för att få ett funktionellt laboratorium. Nu är det glädjande att se att det är på gång.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund berörde Tosarby och det är inte första gången hantverksskolan kommer upp här i dag. När skall då landskapsregeringen fullfölja beslut som lagtinget fattat och inte när det blir ändringar? Då vill jag säga att just det här ärendet är verkligen ett exempel på där man för lagtinget har föreslagit den ena lösningen efter den andra och det har ändrat ändå från år till år därför att man i beredningen osv. har kommit fram till andra slutsatser. Det som jag absolut vill gå in för nu är att vi till budgeten 2006 skall ha klart vad det skall bli av skolan, att vi får fram en slutdestination så att det blir på den cirkus som har funnits kring skolan. Det är min absoluta ambition. Jag är annars uppriktigt glad över att det nu finns en öppning i ramen också för att ännu en sista gång försöka få skolan att stanna i Tosarby, och det skulle egentligen vara slutet på cirkeln om vi skulle lyckas med det. Om inte, står det också i ramen att då är det folkhögskolan som gäller.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det stämmer precis att det står i ramen att om inte projektet lyckas så är det folkhögskolan som gäller. Skillnaden mellan det som landskapsregeringsledamoten Gunell beskriver och det som jag beskriver är att tidigare har det ändrats i samband med budgetbehandlingarna, visserligen varje år, men det är i lagtinget och i samband med budgetbehandlingarna som det har ändrats. Det har inte ändrats efter att budgeten har fastställts i lagtinget. Då har inte regeringen gått in och ändrat. Nu är det ett nytt förslag från regeringen under pågående budgetår. Det är väl skillnaden då. Jag skall säga att är det så att man löser det här problemet så är ingen gladare än jag, men jag tycker inte att det överensstämmer med mina principer att se på hur lagtingets beslut skall följas.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Man kan också säga att lagtinget har behandlat de finansmotioner som kom i samband med tidigare budget och om jag inte missminner mig finns det en skrivning om att om man flyttar till folkhögskolan så vill man inte säga att skolan upphör, utan att den ändå skulle kunna bibehålla sin identitet osv. Då tycker jag att redan där sätter lagtinget ett lite frågetecken för den plan som tidigare regering hade planerat, nämligen ett samgående under folkhögskolans tak. Jag tycker nog att lagtinget också har signalerat att det här inte är helt och fullt klart; beredningen har inte heller visat att det här har varit fullt klart. Folkhögskolan har inte på det sättet varit ett entydigt alternativ enligt min uppfattning.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är klart att det där är lite tolkningssaker att ledamoten Camilla Gunell tolkar det på det viset, men det betyder då att viljan hos tidigare landskapsregeringen egentligen inte var riktigt klar när man har presenterat det här för lagtinget utan man har bollat med hantverksskolan från det ena stället till det andra och det är egentligen synd, så på det viset har ledamoten Camilla Gunell rätt att kommer man äntligen fram till en slutlig lösning efter det här åreet är det helt okej. Jag vidhåller dock fortfarande att principen om att bryta ett lagtingsbeslut efter fastställd budget inte överensstämmer med mina principer. Vem som har rätt vet inte jag, men jag efterlyste att någon kanske klokare än mig här kunde tala om det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med ltl Brage Eklund att landskapsregeringen skall följa och verkställa lagtingets beslut. Det vore orimligt annars. Tänk på Åland där vi byter landskapsregering flera gånger på fyra år. Varje gång man byter landskapsregering skulle man då kunna riva upp alla beslut för det finns nya som vill styra! Då skulle vi inte kunna göra någonting nästan. Nu gäller det här en skolflytt så det är en enstaka händelse, men rent allmänt måste jag säga att jag förstår ltl Brage Eklund totalt och jag understöder helt att besluten bör följas. Det är lagtinget som har satt gränserna och sagt vad som skall göras och det är klart att på grund av en regeringsbildning så kommer det tre-fyra nya ibland och majoriteten i lagtinget kan ändra, men man har förhoppningen att de skall tycka som det tidigare lagtinget. Jag stöder dig Brage Eklund!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! Det är egentligen inte så mycket att kommentera utan jag får tacka för stödet. Tack!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund tog upp frågan om golfbanorna och nämnde att han kanske var beredd att satsa på alla. Han efterlyste också detaljer i rambudgeten, men vi säger att för bägge projekten gäller att förutsättningarna för en hållbar kommersiell drift redovisas innan stöd beviljas. Det här är någonting som är viktigt för oss. Vi har inte i detalj kunna säga stödnivåerna ännu därför att vi har begärt kompletteringar från båda projektägare. Jag tror att av den ena begärde vi komplettering på 14 punkter och på den andra 17 punkter och det här måste vi få in innan vi kan ta slutlig ställning. Utgående från det material som hittills har kommit in har vi tagit ställning.

 

När ltl Brage Eklund säger att vi inte satsar på bioenergi är det lite orättvist. Vi satsar över 1 miljon euro för att få igång en större pannanläggning och det här har vi en strategi med. Vi vill att man skall få igång pannanläggningar på Åland för att få avkastning, ha någonstans att sälja flisen. Det är ingen idé att vi ger bidrag till flis om det inte finns någonstans att sälja. Jag tycker att ltl Brage Eklund börjar i fel ände. För den skull har vi inte lagt frågan åt sidan utan vi utreder ytterligare för att det finns en hel del frågetecken; i Finland har man budgeterat ett år, 2005, man har en ny lagstiftning, man vet inte om man får den notifierad. Vissa gör en sådan tolkning av vår egen lagstiftning att vi kan göra det här, men det finns en del frågetecken att reda ut. Det är sedan en annan sak att går man in för det här skulle det fördubbla skogsbruksbyråns budget och ltl Brage Eklund borde då säga varifrån vi skall ta pengarna.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

När det gäller golfbanan redogjorde jag ganska tydligt och klart för min ståndpunkt om finansieringen och jag markerade landskapsregeringens skrivning att vara med och finansiera projektet, dvs. att man skall tydliggöra driften innan man går in i projektet. Med att satsa på alla golfbanor samtidigt menade jag att landskapsregeringen måste behandla alla golfbanor lika, att man inte tar ut ett projekt före det andra, utan finns det klart kapital från de intressegrupper som berör de olika golfbanorna och vad man är beredd att satsa och landskapsregeringen har fastställt stödprocenten så måste man vara öppen för alla, man kan inte peta bort den ena före den andra. Jag har inte sagt att jag är mot varken det ena eller andra men det är min syn på saken. Jag var ganska tydlig med att klargöra hur jag ville ha det.

 

När det gäller bioenergin var det precis som jag sade, att man skall påpeka hur finansieringen skall vara, men, kära vänner, då skall man inte i landskapsregeringens handlingsprogram skriva att man är så mån om miljön och man skall göra allt man kan för att stöda olika möjligheter för att skapa sysselsättning och energiformer – om man inte menar någonting med det.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund säger att vi inte menar någonting! Här gör vi den största satsning som någonsin har gjorts på bioenergi. Vi satsar över 1 miljon euro. Det är historiskt för en landskapsregering när det gäller den här biten. Att sedan ltl Brage Eklund vill att enskilda skogsägare skall få bidrag är en annan sak och jag har sagt att vi skall se på den biten, men det finns oklarheter när det gäller lagstiftning, notifieringar och liknande. Det är orättvist och fel och lite typiskt Ålands Framtid att säga kategoriskt, att ni gör ingenting när vi gör den största satsning som någonsin har gjorts på bioenergi.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Att vicelantrådet Jörgen Strand igen börjar skjuta med lite skarpskott är inte förvånande, för det är hans strategi att alltid peka ut ett parti om han inte tycker att det går i hans riktning. Det är lite skillnad på satsningen på biovärmeverket. Jag skulle säga att den har kommit till på grund av Ålands Framtids motion egentligen om att satsa på det. Sedan kunde inte regeringspartierna stå emot och det byggde också på den skrivning man hade tidigare i regeringsprogrammet där man har lovat att man skall vara med och stöda. När vi sedan lämnar en motion känner man sig pressad. Stödet för tillvaratagande av energivirke är en helt annan sak. Om man skall ha en panna som skall fungera måste det finnas råmaterial. Det här är ett stöd som fungerar på andra ställen. Är det så att man månar lite om miljön från landskapsregeringens sida borde man inte vara tveksam alls till detta. Det här tyder på att det är en massa tomma ord som inte har någon innebörd och betydelse när man skriver i regeringsprogrammet att man skall värna om miljön. Visa någon gång att ni menar vad ni säger.  (Från salen, ledmoten Wiklöf: det skall vi göra!) Det är bra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

Föregående talare var lite orolig för att kvällen blir sen och många går hem, men när man tittar ut i salen har tydligen de flesta redan gått hem!

Jag tycker att rambudgeten är ett bra meddelande som landskapsregeringen har tillställt lagtinget. Det här var någonting som efterlystes under många år tidigare och det är den andra rambudgeten som landskapsregeringen lämnar. Det här är ett medel för att känna lagtinget på pulsen i vilken riktning framtiden skall lotsas.

 

Jag vill påpeka några saker som finns i rambudgeten och även sådana som jag saknar som jag tycker att är väsentliga för Åland och vår framtid. Eftersom de kommer i turordning i meddelandet kommer de också så här. Den första jag vill trycka på som jag anser att är väldigt viktig att hålla igång är åtgärderna som har vidtagits och som man avser att fortsätta att hålla i när det gäller bostadsproduktionen på Åland. Vi vet att vi införde enhetslån för ett antal år sedan och i den arbetsgrupp som finns nämnd i meddelandet har jag fått förmånen att själv sitta med och jobba hur den framtida bostadsproduktionen skall se ut vad gäller finansiering och övrigt. Där kan man konstatera att det byggs mera bostäder i dag och det skall fortsättningsvis göra det; man avser att ställa pengar till förfogande för att finansiera bostadsproduktionen. Jag tror att det är en av de vitalaste delarna för vårt samhälle att det finns en god tillgång på bostäder. Det andra viktiga är kommunernas ekonomi. Det är av största betydelse att vi vidmakthåller den ekonomi som kommunerna behöver för att trygga den sociala välfärden, framför allt skolan, som kommunerna upprätthåller. Det finns en liten oroande skrivning om att man skall gå in för enbart lagstadgade landskapandelar i större utsträckning, men eftersom man inte nämner något som man tänker sluta med så låter jag det vara. Det finns en liten varning i det att det delas ut pengar till kommunerna i dag som kanske inte är lagstadgade fullt ut, men som kanske ändå är vedertagna och som behövs.

 

Jag vill också instämma med föregående talare Brage Eklund om pengarna för avloppsprojekt i de övriga kommuner som inte är delaktiga av inkopplingen till Lotsbroverket i Mariehamn. Det är väsentligt att alla kommuner behandlas lika, även i den här frågan, så därför tror jag vi får ta en fundering kring det här i samband med ordinarie budgeten i höst och kanske finansutskottet också kan fundera lite på detta om det nu blir utskottsbehandling av meddelandet. Det är så att vi har en tidsfrist för våra avloppslösningar i landskapet. Jag anser att det är fel att vissa kommuner inte har möjligheter att bygga ut sina kommunala avloppsledningsnät till de delar där det inte finns i dag på grund av att bidragen från landskapsregeringen för tillfället är indragna. Man borde åtminstone ha en beredskap att i efterskott lämna ut de bidrag som man tidigare har givit.

 

En sak som jag ha påtalat med socialminister Lindeman är problematiken inom specialomsorgen, dvs. de dyra kostnader som klienter inom specialomsorgen drabbar sina kommuner med. Här skulle jag vilja se, och jag hoppas att så är på gång, att man på samma sätt som i skolan för träningsundervisningen har tagit fram en skild landskapsandel för de elever som går där också skulle kunna ta fram en särskild landskapsandel för klienterna inom specialomsorgen. Det här skulle underlätta väldigt mycket så att ingen kommun på grund av tillfälliga problem drabbas orättvist.

Så kommer jag in på miljön och där har jag lite samma tankegångar som ltl Brage Eklund hade. Det är jättebra med investeringsstöd och jag tycker att den nya biobränslepannan med även elproduktion kan vara en mycket bra investering eller en bra sak att komma igång med. Jag vet också att produktion av el i fjärrvärmenät kanske är onödigt kostsam; det kanske skulle vara bättre att producera bara värmen, men det är någonting som de som sköter driften av det får avgöra. Till den del det gäller utbyggnad av fjärrvärme och biobränsleanvändning på Åland skulle jag vilja få in en lite längre framåt tanke och jag tycker att man borde titta på möjligheten att sammankoppla fjärrvärmenätet som finns i Godby med fjärrvärmenätet som finns i Mariehamn. Det här skulle ge en otrolig utvecklingspotential för axeln Godby – Mariehamn och egentligen borde den lösningen planeras omedelbart. Man skall snart börja gräva ner avloppsledningen mellan Godby och Mariehamn och då kunde man mycket väl lägga ner en fjärrvärmekulvert på samma gång. Jag anser att det är lite oförenligt med ett miljötänkande att placera ett fjärrvärmeverk inne i staden. Det är nämligen så att till biovärmeverket kommer att köras åtskilliga lastbilslass per dag, in i staden. Skulle det placeras på axeln Godby – Mariehamn skulle det förbättra miljön vad gäller transporter väsentligt, framför allt för staden.

 

Jag tror att det krävs en förklaring när det gäller stödet för framtagande av biobränsle. Det är nämligen så att pannanläggningar har väldigt stora skillnader i hurudant bränsle man kan använda i dem. Det man borde stöda i det här skedet är ett sådant bränsle som man tar ur gallringsskog och det är inte grot, restprodukter ur vanlig skogsavverkning och den groten går inte att elda i t.ex. en sådan flispanna som man använder i mindre anläggningar, typ växthus och liknande utan där måste man ha en vara som är torkad, har en konsistens som går att mata in i pannan och som brinner på ett rätt sätt. Groten är ingalunda en sådan vara utan grot är någonting som man måste pressa in med våld och som dessutom fordrar en annan typ av panna. Här är det alltså skillnad på olika typer av pannanläggningar. När det gäller stora anläggningar kan man sätta i vilken typ av bränsle som helst, medan mindre pannanläggningar fordrar ett bättre bränsle, och det är det bränslet som borde stödas med miljöstödspengar och inte skogsbrukspengar.

 

Jag vill också nämna de två golfprojekten; det finns egentligen tre. Godbybanan är inte nämnd i meddelandet, men den lever kanske sitt eget liv är väl på god väg att kunna verkställas. Den har det gemensamt med Brändö- respektive Föglöprojekten att de bör behandlas på likvärdigt, vedertaget sätt, så att man inte får en konkurrenssnedvridning mellan de olika projekten och mot tidigare projekt. Jag hoppas att både Föglö- och Brändöprojekten får leva sina liv utan att vi på politiska grunder skall rangordna dem i tidsföljd. Jag tror att de har nog med problem ändå att lösa på vägen, bl.a. de saker som har påpekats här med finansiering och marknadsföring.

 

Jag saknar faktiskt i meddelandet en skrivning om det tekniska allaktivitetscentret som är under planering i Eckerö, men jag har fått en redogörelse för att det redan är på banan och skall åtnjuta det första stödet av det som finns i tilläggsbudgeten om 200.000 euro för utredningspengar hur det projektet kan verkställas. Det tycker jag är bra.

 

I övrigt skall lagtinget besluta huruvida det blir utskottsbehandling. Jag vill för min del säga att det är bra om meddelandet blir utskottsbehandlat så att lagtingets vilja sätts på pränt.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag har en viss förståelse för frågeställningarna om pengar utöver de 3,7 miljoner som finns budgeterade under planperioden för Lotsbroverket och  överföringarna från olika kommuner på landsbygden. Man skall inte gå och lova någonting, men vi kommer säkert i landskapsregeringen att göra vissa reflektioner kring detta. Finns det möjligheter tror jag nog att det här är en mycket angelägen sak att också processen skulle kunna pågå i andra kommuner än i de som nu s.a.s. har fokus visavi de här pengarna. Men det är fråga om jättestora belopp som vi har tagit upp redan, så det skulle vara tacksamt om alla ledamöter som stiger upp samtidigt kunde tala om var vi skall dra ner lite, för det underlättar processen!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var glädjande att höra det första men kanske inte det sista, för det är väsentligt svårare att föreslå neddragningar. Det brukar vara väldigt dåligt, det brukar finnas skuggbudgeter från oppositionen ibland där man gjort neddragningar, men jag tror att det brukar vara mest bara ord på ett papper. Men det kanske inte behövs några neddragningar. Det som jag nämnde i mitt anförande är att man åtminstone skulle kunna erbjuda finansiering efteråt när anslutningsperioden är klar. I likhet med att landskapsregeringen begär fullmakt för bostadsfinansieringen kunde man också begära en fullmakt för att finansiera avloppsreningsprojekt. Men för att man kunna göra det borde landskapsregeringen begära in från kommunerna och kartlägga vilka projekt som är i röret. Det kan vara en liten vägkost.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag får tacka ltl Jan-Erik Mattsson för det stöd som han ger mig angående finansieringsstödet för utbyggnad av avloppsvattenledningsnät. Det är roligt att se att det är en viss skillnad när jag har mitt anförande; då är det inte några kommentarer från finansansvarige. Det är det här jag vill påpeka, att när oppositionen säger någonting noterar man ingenting och man tar hem det i ett senare skede, men när ltl Jan-Erik Mattsson förde fram samma sak, då passade det och då tyckte ledamoten Wiklöf att man skulle titta på det. Det var roligt, tack skall du ha ltl Jan-Erik Mattsson att du tog upp det1

 

När det gäller specialomsorgen har jag motionerat om den saken. Jag får igen tacka ltl Jan-Erik Mattsson för att han tar upp samma sak, men jag förväntar mig nu när ltl Jan-Erik Mattsson sitter i centern och med i regeringen att det kommer att hända någonting. Det är roligt och det tackar jag för! När det gäller stödet till energivirke menar jag också från gallringsskogar, jag har aldrig pratat om grotflisen, utan tillvaratagande av grotflis är en annan sak och det här gäller stöd för uttagande av energivirke ur gallringsskog, ingenting annat.

 

Ytterligare ett tack! Ltl Jan-Erik Mattsson har samma syn när det gäller golfbanorna och konkurrensutsättning som jag har och när ltl Jan-Erik Mattsson i centern har samma syn som mig så kommer det att bli bra det här!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Till skillnad från många av andra ledamöter som har varit uppe här i dag lovar jag inte att hålla ett långt anförande. Det finns några saker som jag skulle vilja ta upp. Jag skulle kunna prata ganska länge om de första sidorna när det gäller kansliavdelningen och radion, men jag lovar att inte göra det för det blir väl att tala i egen sak. Det finns mycket där att göra, men jag skall som sagt inte gå in på det!

 

Jag tycker att rambudgeten har väldigt mycket text och många vackra ord, men det jag saknar är lite mer konkret. Förslaget om radion var konkret och det tycker jag är bra. Man säger exakt vad man tänker göra, hur mycket man sparar och på slutraden kan man läsa ut en siffra av det, men annars är det väldigt mycket vackra ord, historiebeskrivning och runda skrivningar. Alla dessa närmare 30 sidor skulle ha kunnat vara på en A4 med 100 punkter: det här tänker vi göra, det här tänker vi inte göra och så skulle man ha haft en sifferdel. Det skulle egentligen ha räckt. När jag går in och börjar läsa i de olika momenten och tittar exempelvis på näringsavdelningen så ser jag att i ett stycke skriver man att man skall ha mera samarbete med omgivningen och i följande stycke skriver man att man skall avsluta ett samarbete mellan Östersjöns öar. Det motsäger sig själv lite.

 

Det finns några punkter som jag vill ta upp, men det mesta har sagts och mycket klokt av mina kolleger Gun-Mari och Danne förstås, så jag skall inte upprepa det. Det jag i alla fall vill att landskapsregeringen skall hålla lite koll på finns under Ålands teknologicentrum – det har inte nämnts alls i dag – och det är det som kallas växthuset, företagsinkubatorn. Det är säkert jättebra, men det gäller nog att man håller lite koll på och inte släpper alldeles för lösa tyglar att det lever något slags eget liv också. Enligt min åsikt har man börjat i lite fel ända, man har de finaste kontorslokalerna som går att köpa för pengar, man har designad kontorsutrustning och möbler, man har t.o.m. så att det ingår städning i kontoret för de nya entreprenörerna som skall börja sin företagsverksamhet, och jag tycker att det är att börja lite fel. Man borde börja med en idé, man borde börja med skitiga naglar eller i en billig lokal någonstans och växa och få hjälp därifrån i stället för att hamna i det finaste kontorslandskapet där t.o.m. städning ingår i hyran! Det är någonting som jag tycker att man kan hålla lite koll på; annars är själva tanken att stöda näringslivet det absolut viktigaste, med allt vad man kan göra, men ibland finns det lite olika sätt att se på det.

 

Vi gick alla till val för några år sedan med att vi ville ha en budget i balans och när man ser sifferbudgeten ser man att om några år kommer det inte att vara så. Om jag fick bestämma skulle jag inte kunna tillåta en sådan sak. Jag skulle naturligtvis inte satsa på en stor investering i Bomarsund just nu utan jag skulle vänta på det några år, jag skulle förmodligen inte satsa på utbyggnad av självstyrelsegården, samtidigt som man pratar om att man skall utlokalisera verksamhet, jag skulle inte satsa på ett kk-hus, med allt vad det innebär i övriga kostnader med drift osv. Skulle man ta det här på allvar och mena att man vill ha en budget i balans skulle man verkligen säga att här är några punkter konkret, vi kapar dem just nu, om det eventuellt finns ekonomiska möjligheter i framtiden tar vi tag i dem igen. Men när man ser på rambudgeten och den sifferdel som finns att det verkar gå åt skogen inom några år tycker jag att det är just sådana saker som exempelvis skulle kunna tittas på och satsas lite mindre på och sedan sätta energin på att försöka minska driften.

 

Jag skall som sagt inte gå tillbaka och prata om radion, fast det finns mycket som jag skulle vilja säga!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker det hedrar talaren när han pekar på vissa saker som kan sparas. Det har varit mycket lite av den varan under den här diskussionen. Det är naturligtvis det som är mycket centralt för landskapsregeringen. Vi har inte velat försköna någon bild. Vi vill tala om fakta. Det visar vilken uppgift landskapsregeringen har framför sig och jag måste faktiskt säga att det är sparförslagen som man skulle vilja höra mycket, mycket mera av i den här salen, samtidigt som vi naturligtvis måste satsa på dynamik och utveckling också för att få nya företag, arbetsplatser och tillväxt  Det är väldigt viktigt. Men det pratas väldigt mycket om budgeten, hur hemsk den ser ut. Jag skall bara kort säga hur rambudgeten såg ut ifjol när det gällde ackumulerade underskott. Grundbudgeten 2004 var minus 9 miljoner drygt, ramen 2005 var minus 17 miljoner drygt. Planen 2006 var minus 22 miljoner drygt, för 2007 minus 22 miljoner drygt. Det fanns också då ett ledsamt scenario och problemet är att vi inte kan frisera våra årsbudgeter genom att helt exkludera de över- och underskott som följer med, de följer med. Däremot hade man ifjol ett någorlunda hyggligt slut på 2007 om man tar bort alla ackumulerade underskott. Vi har en jättestor uppgift framför oss och vi skall göra vårt allra yttersta. Men tack för sparförslag, mera sådant behövs!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag hade i rambudgeten förväntat mig, eftersom regeringspartierna är så pass många och har en stab av människor som jobbar åt dem att det skulle ha kommit bra mycket fler sparförslag än vad som de facto har presenterats. Det är mycket beskrivningar på hur verkligheten ser ut just nu, men det är inte så mycket som säger hur man skall förändra den. Det hade jag väntat mig, men du får gärna använda mina sparförslag för att spara in pengar och försöka få budgeten i balans till nästa val, för det tycker jag är väldigt viktigt! När det gäller uttalandet hur det såg ur förut och hur det ser ut nu så är det ett bollande med siffror som man givetvis kan göra, men de facto är budgeten just nu i balans och det var den inte för några år sedan; då var förstås Obunden Samling med och nu är vi inte, men under de kommande åren ser det ut som att det inte skall gå att hålla budgeten i balans. Det är tokigt om det är så att man förespår ett sätt och så har man sett facit hur det har gått och så förespår man igen att det skall bli väldigt illa och så blir det eventuellt bättre i alla fall. Det blir ingen ärlighet i budgeten utan det blir ett spel för galleriet. Det viktiga är de konkreta åtgärderna som man borde vidta i form av exempelvis museibyrån, som var ett rysligt diskuterat kapitel sist om hur man kunde spara där. Nu förstår jag inte heller hur man sparar i ena änden och så blev det totalt sett dyrare. Det är konstigt, men om sparförslagen kan vi diskutera bakom stängda dörrar.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Den rambudget som ligger här var mycket volumniös än vad det här förslaget är. Vi har naturligtvis skurit och dragit ner allt vad vi kan, men vi kan inte skära ner så mycket att vi också stoppar hjulen i vårt samhälle, utan vi måste ha en viss dynamik och utveckling också. Vi kommer att klara 2006 hyggligt, som jag ser det och vi har tid att jobba med 2007 och 2008, men det krävs ett hårt arbete och vi kommer att göra vårt bästa för att försöka få budgeten i balans.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Dagens debatt har varit ganska lång och det mesta har väl blivit sagt om meddelandet från landskapsregeringen. Jag tänker göra som tidigare talare ltl Fredrik Karlström försöka hålla mig kort.

 

Jag tänker koncentrera mig på en ganska liten detalj i meddelandet och det rör, överraskande nog, kansliavdelningens förvaltningsområde och kanslichefstjänsten. Jag konstaterar att i meddelandet står det: ”Utgående från de erfarenheter som vunnits av hur lagstiftningen om landskapets allmänna förvaltning fungerar….” och det tycker jag stöder vår tidigare motion om behovet av en förvaltningslag för Åland. Det framkommer vidare i textdelen att man skall ha en helhetsgranskning över hur förvaltningen görs och det tycker jag också att är bra. Så kan jag konstatera att man avser tt kanslichefsfunktionen skall bort, den anses som obehövlig. Det har tidigare i dag här i salen debatterats ganska mycket om bakgrunden till varför så har skett och om det har varit personliga konflikter eller om det är något annat. Jag tänker inte fördjupa mig i den grejen, var och en får dra sina egna slutsatser om det, utan jag försöker titta framåt på basen av skrivningen som finns här. Jag kan konstatera att landskapsregeringen planerar att kanslichefstjänsten skall bort och då skall man ha en förvaltningschef och en rättschef som det heter. Av en tjänst skall det alltså bildas två tjänster! I dessa besparingstider kan man förstås ifrågasätta om detta är förnuftigt. Som sagt, det står också att förvaltningschefen skall ha landskapsregeringens förtroende. Om jag använder lite juristeri här står inte det om rättschefsfunktionen. Behöver rättschefen inte ha det här förtroendet? Jag vet att det här är lite drastiskt och det är juristeri, men så här kan man titta på texten i alla fall. Jag har så ett önskemål. Det är ganska torftigt om vad som skall komma. Det står: ”Beträffande rättschefsfunktionen kommer landskapsregeringen att särskilt beakta hur den upprätthålls.” Jag vet int riktigt vad som avses, det är ganska tunt, men jag skall följa med utvecklingen och se hur regeringen har tänkt på det här området. Min personliga åsikt är att rättschefen bör vara en stark och kunnig person, speciellt inom juridiken och vissa delar av den samt kunna känna till personalpolitik, ett starkt ledarskap och vara lyhörd. Samma sak gäller för förvaltningschefen. Det som jag funderar på lite är när det står att förvaltningschefen skall ha regeringens förtroende. Är då avsikten att förvaltningschefen skall följa med regeringens mandatperiod eller skall förvaltningschefen vara tvungen att avgå, dvs. få sparken, om regeringen av någon orsak avgår. Det här blir ganska absurt om vi tänker på att vi har haft fyra regeringar på fem år, så vi borde ha haft fyra-fem olika förvaltningschefer! Jag hoppas att det inte är regeringens avsikt, för det här blir ganska ohållbart. Som jag ser förvaltningschefs- och rättschefsposterna skall landskapets högsta juridiska kunskap finnas hos dessa personer och då är det i alla fall som jag ser det mycket viktigt att kontinuiteten fortsätter, att det inte beror på dagspolitiska vändningar vem som har tjänsten. Det har också framkommit här i dag att de tidigare kanslicheferna som vi har haft, tidigare riksdagsman och nuvarande landshövding, och om de skulle ha varit tvungna att avgå på grund av dagspolitiska vändningar i regeringen så kanske det hade varit landskapet till stor skada om det hade varit så. Men om man avser att det skall vara så här har jag nog önskemålet att om det inte blir fasta tjänster som nu fortsättningsvis fram till pensionering utan att det är tänkt att det skulle bli en tidsbunden tjänst är jag lite skeptisk till det, jag kan eventuellt acceptera det, men då vill jag att perioden skall vara ganska lång, åtminstone mer än fyra år så att personen i fråga får visa sin duglighet även över ett nyval, om man avser att ha tidsbestämda tjänster samt att rättschefen och förvaltningschefen skall ha rätt att s.a.s. få sitt förtroende förnyat, att de kan visa sin duglighet och då kan man jobba vidare. Jag tror nämligen att det är svårt att få kunniga jurister till tjänsterna om det är så här osäkert med anställningstryggheten. Det här är en annan sak än en politisk sekreterare, som också har diskuterats här i dag. Då är det en tjänsteman som skall stå sin ansvariga ledamot nära och ha en annan funktion än landskapets högsta jurister.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tackar ltl Roger Eriksson för det stöd som jag ändå uppfattar anförandet som för att göra en förändring när det gäller ledningen av kansliavdelningen och förvaltningen. När det gäller de tänkta positionerna förvaltningschef och rättschef kommer vi att återkomma till lagtinget med en lagstiftning. Vi kommer också att föra diskussioner med lagtingspartierna för att diskutera hur de exakt skall utformas därför att det är grannlaga frågeställningar och det är viktigt att detfinns en bred acceptans i det demokratiska systemet för hur vi sist och slutligen utformar det.

 

Jag vill säga, fru talman, att när det gäller rättschefsfunktionen är det nog väldigt viktigt att det är en stabil funktion som inte skall vara beroende av politiska konjunkturer utan som skall kunna ha en mycket, mycket stor juridisk kompetens och pondus på det området. Man skall också kunna säga både bekväma och obekväma saker till landskapsregeringen, så den funktionen skall inte kunna ifrågasättas utgående från att man har en annan åsikt. Det är väldigt viktigt för förtroendet gentemot allmänheten.

 

Fru talman!

När det gäller funktionen som förvaltningschef finns det orsak för oss att ännu diskutera formerna för den saken. Det vill jag återkomma till i ett senare sammanhang.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tackar lantrådet för de här uppgifterna. Som jag sade i inledningen av mitt korta anförande är det här kommentarer från min sida och jag ämnar följa med utvecklingen och den fortsatta debatten därför att jag tycker att dessa frågor är grundläggande och otroligt viktiga för landskapet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Rambudgetsdiskussionen börjar gå in i slutskedet och vi får fara hem härifrån. Jag vill säga att jag tyckte att när finansminister Wiklöf presenterade meddelandet satte han nog fingret på många viktiga punkter. Det innefattar åtminstone sjöfarten. Där kan vi inse att vi har en otroligt hård konkurrens i dag med många länder som har ett annat kostnadsläge. Vi kan tänka oss precis det scenariot att skulle en eller flera båtar tas bort i trafiken från Åland: vad betyder det för våra arbetsplatser, vad betyder det för vår arbetsmarknad, vilka kringeffekter kommer det här att få? Det här är någonting som inte inverkar bara på sjöfarten utan det inverkar på vårt samhälle i stort. Här är automatiskt inne på också de andra näringsgrenarna, vilka alla näringsgrenar och frågor man kanske borde sätta ett stort frågetecken för hur de skulle kunna utvecklas i framtiden om sjöfarten drabbades hårt. Vi har jordbruket också som vi säljer mycket produkter från, även på hemmamarknaden och vi förser våra turister och turistnäringen med produkter från lantbruket också. Våra exportmöjligheter försämras ytterligare om det skulle bli sämre transporter inom sjöfartsnäringen härifrån Åland. Vi har turismen. Hur skulle den se ut på landsbygden om det gick tokigt för vår sjöfart. Det är otroligt viktigt att vi kan bibehålla det här och här får vi nog sätta vårt hopp till förhandlingarna när man diskuterar med regeringens företrädare i Helsingfors, att vi hoppas att Finland slår in på en lite annan linje.

 

När näringsutskottet var i Bryssel fick vi också höra att i den sjöfartspolitik som man har bedrivit inom EU har Greklands stöd ökat bland de nya medlemsländerna som har kommit in. Det är någonting som förstärker förändringen som kanske behöver ske inom Finland ytterligare. Det kan ytterligare trappa upp vårt hårda konkurrensläge.

 

Vi kan också säga att det här är någonting som vi måste klara av; annars är vi nog inne i en nedrustningsfas av vårt trygga åländska samhälle som vi har i dag.

 

Vi kommer också in i rambudgeten på våra satsningar som tas upp här som också är viktiga för landskapet och de olika regionerna. Jag kommer här in på golfen i skärgården. Föglöprojektets finansiering borde man titta på i finansutskottet och den verifierad svart på vitt. Det framgår tyvärr inte riktigt hur man kommer att finansiera det fullt ut. Jag anser också att Lappo golf skall ges samma möjligheter som Föglöprojektet tidsmässigt att komma fram med sitt projekt även om det kan skilja några steg i utvecklingen i dag, men man skall inte behöva vänta till nästa programperiod. Det här tycker jag att finansutskottet borde klarlägga och komma med en bättre skrivning än vad som framgår av budgetramen. Det är vi åtminstone två stycken i vår grupp som förespråkar.

 

Vad gäller energifrågan som har varit uppe till diskussion här i dag tycker jag också att finansutskottet skulle kalla in höranden och titta på möjligheterna att kunna ha samma system som man har i riket. Jag vet och jag känner till att det inte är så lätt, det är ett problem med detta. Det är inte bara att säga att vi skall ha det, men det går att genomföra om viljan finns i det här sammanhanget. Det här är någonting som man kan sprida ut till alla de åländska skogsägarna som kan ha nytta av att ta fram energivirket. Går det i riket, så varför skall det inte gå på Åland!

 

Jag skall nämna Föglöfärjan som det står att skall komma i bruk år 2009. Jag tror att det kanske skulle finnas möjligheter att få den lite tidigare ibruktagen. Jag tror mig känna till att det mesta finns färdigt i dag, så det är väl närmast en budgetteknisk fråga hur man vill lösa den att efterhöra anbud till olika varv. Jag tror också att det här är ett viktigt steg i utvecklingen för Föglö kommun att man får bättre förutsättningar för både boende och näringslivet med en snabbare och större färja för transporterna till Föglö. Vi diskuterar ett tunnelalternativ, men jag är rädd för att även om det i framtiden någon gång kan bli förverkligat tar det så pass lång tid att man behöver bygga färjan, och en färja går alltid att sätta in också på andra rutter och vi vet att vårt tonnage småningom börjar bli ganska ålderstiget också. Det tror jag att man behöver fundera lite på.

 

Jag skall inte orda så mycket om kk-huset, men det planerade parkeringsdäcket i anslutning till kultur- och kongresshuset men som egentligen avses täcka självstyrelsegårdens parkeringsbehov anläggs i ett senare skede, skriver man. Det framgår faktiskt inte här vem som skall betala det, om det är landskapet eller om det är Mariehamns stad. Jag har inte sett att det finns något färdigt avtal, men kanske det är någon annan som vet det och det borde väl finansutskottet kunna ta reda på om man går vidare med det och efterhör om det finns beslut på det inom Mariehamns stad eller landskapet.

 

Vad gäller hantverksskolan, som har diskuterats i snart tio år, kommer jag själv ihåg när jag inträdde i landskapsstyrelsen att vi började diskutera den och det har kommit utredning på utredning och man har försökt placera den i de flesta av landskapets skolor. Det har alltid föranlett kostnader; var än man skulle ha införlivat hantverksskolan skulle det ha blivit kostnader i form av ombyggnader eller tillbyggnader. Det är bra om den får vara kvar i Sund med det beslut som man föreslår i budgetramen, att det kan så förbli tycker jag är helt okej. När det gäller summan kan jag säga att med första genomgången där har vi rustat upp både hela skolan och byggt en verkstad, vill jag minnas när de första anbuden var inne. Vi ser hur man har diskuterat igenom det och nu är man tillbaka på samma punkt igen! Jag tror att på den tiden var det de obundnas Bengt Häger som drev den här frågan ganska hårt och jag vet att jag var på samma linje som han, så det är roligt att se att vi har kommit till skott så här långt i alla fall!

 

Det finns mycket att säga om budgetramen, men jag skall inte orda mera utan jag understöder att meddelandet går till finansutskottet – tiden är sen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är glädjande att höra att ltl Anders Englund har en ganska stor samsyn när det gäller energistödet. Det borgar för att det kan hända någonting! Ltl Jan-Erik Mattsson uttryckte lite samma sak, så om det är de två inom centerleden han avsåg är det glädjande. Jag vet i varje fall att det finns ett visst stöd för tanken. Är man rädd för att åstadkomma någonting, så händer ingenting, och det ser man nu att här har man målat upp hotbilder om att det inte finns någon notifiering och vi kan inte bara införa hur som helst, men gör man ingenting, man testar ingenting, så händer ingenting. Ett bra exempel tar ltl Anders Englund själv upp, nämligen tveksamheten när det gäller att ta beslut om hantverksskolan. Den kunde ha varit färdig och använd i sju-åtta år om det hade gjorts någonting från början, men det skulle vara roligt att veta vad den här ”färden” har kostat! Det här är optimalt av politisk obeslutsamhet, när man inte vågar ta ett ställningstagande och peka på riktlinjerna, så det gläder mig att ltl Anders Englund och jag har lite samma syn, även på golfbanan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag fäste mig vid att ltl Anders Englund tog upp sjöfartsfrågan och att den är belyst i rambudgeten som en osäkerhetsfaktor inför framtiden. Jag tänkte bara säga att vi kommer säkert alla ihåg vad som hände med Slite-konkursen i början av nittiotalet. Det var förödande för sysselsättningen på Åland samtidigt som vi befann oss i en lågkonjunktur. Nu kan man säga att konjunkturerna åtminstone planar ut. Försvinner det så här många arbetsplatser som t.ex. en utflaggning av ett fartyg kan innebära är det förödande för den offentliga ekonomin på Åland. Jag håller fullständigt med ltl Anders Englund i den här frågan.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det verkar som om ltl Anne-Helena Sjöblom och ltl Anders Englund är helt överens. När ltl Anne-Helena Sjöblom talade om Slite-konkursen så kommer jag ihåg de åren: t.ex. låg i över 10 procent i arbetslöshet på grund av den. Det var många från den kommunen som arbetade i just det bolaget. Det kan alltså slå otroligt hårt, speciellt för små kommuner. Vi vet att vi har mycket sjömän från just de kommunerna som arbetar, det är bra arbetsplatser när man kan pendla och vara ledig en lite längre tid.

 

 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var en besvärlig tid och problemet har väl varit att man glömde den ganska snabbt. Det har också varit lite förödande för den offentliga ekonomin på Åland, men som jag ser det nu innehåller rambudgeten förändringar, man vill förändra för att få förnyelse, förbättringar och utveckling och jag hoppas att det skall leda till någonting positivt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Beslut om remiss till utskott fattas vid morgondagens plenum.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.17).