Remissdebatt

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkännes? Godkänt

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Dagligen exponeras vi för olika ljud omkring oss. Buller är det miljöproblem som påverkar flest människor i Sverige enligt en miljöhälsorapport från Socialstyrelsen som kom ut i fjol. Framför allt handlar det om störande ljud av olika slag, t ex från trafik, ventilation, maskiner, röster, musik, slammer och mycket, mycket annat. Det är aldrig riktigt tyst förutom när det blir elavbrott. Tystnaden har blivit en alltmer exklusiv upplevelse. Det är inte bara kraftigt buller utan också monotont malande av lågfrekventa ljud, speciellt bastoner, som kan orsaka besvär både hos dem som redan har en funktionsnedsättning av hörseln och hos barn och ungdomar som ofta vistas i ljudrika miljöer. Antalet personer som drabbas av hörselskador ökar alltmer alarmerande.

Jag är medveten om att införa en bullerlagstiftning på Åland är en kontroversiell fråga. Det finns säkert sådana som tycker att vi har tillräcklig lagstiftning som begränsar företagare och evenemangsarrangörer eller vad det nu kan vara frågan om. På Åland har vi ingen lagstiftning som begränsar buller och som fastställer bullernivåer. Vi har inte de klara tydliga spelreglerna som jag också tror att näringsidkare och andra gärna ser att vi skulle ha. ÅMHM beviljar tillstånd idag, men då ser man på finländsk och svensk lagstiftning och deras normer och så försöker man få ihop någonting som skulle vara riktgivande också hos oss. Jag anser att det bör finnas en handlingsplan över hur vi kan minska buller och reglera ljudnivåer inom olika områden i samhället. Det handlar om både utomhusmiljöer och inomhusmiljöer samt på allmänna platser och offentliga utrymmen. Jag känner till att personer med hörselnedsättning idag har väldigt svårt att vistas i t ex sporthallar, restauranger, kaféer eller andra lokaler där ljudnivåerna tidvis är höga.

Vi börjar komma en bit på vägen när det handlar om att installera hörselslingor i offentliga utrymmen. Vi har en lång väg att gå innan man har fått hörselslingorna i användning överallt, men det är också minst lika viktigt att ljuddämpande material används i så hög utsträckning som möjligt när man bygger och inreder alla offentliga byggnader. Jag tänker på när jag var med min sons fotbollslag i Baltichallen och det var ett oerhört oväsende där och sedan fortsatte vi till en simhall och där fortsatte ljudet. Det är väldigt svårt med ljuddämpande material i stora allmänna byggnader. Man vill inte vistas någon längre tid i dessa miljöer. Hörselskadade behöver i genomsnitt tio decibel lägre ljudnivå i omgivningen än vad personer med normal hörsel behöver för att kunna följa med ett samtal.

Med anledning av det här föreslår vi att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen omgående tar fram en lagstiftning, som begränsar buller och i stöd av lagen utarbetar en handlingsplan för att minska ljudnivåerna i de offentliga miljöerna i samhället.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Motionen berör en intressant, komplex och viktig frågeställning, buller i samhället. Det är ett väldigt brett område. Vi kan dela upp det i olika typer av buller och börja med skadligt buller. Där har utvecklingen gått ganska långt, inom arbetarskyddet har man begränsat antingen bullerkällan eller så skyddar man människor från buller jämfört med hur det var förr i bullriga miljöer i maskinrum osv. Där har utvecklingen gått ganska långt.

Sedan finns det skadligt buller i offentliga miljöer, som kanske är kärnfrågan här och som ltl Aaltonen berörde, i sporthallar osv. Där pågår det också utveckling, men visst är det en brist, det bullrar väldigt i offentliga miljöer. Man har inget val som brukare av dessa offentliga miljöer, annat än att ha öronproppar om man vill skydda sig. Det är också en väldig skillnad på person och person. Man förstår inte problematiken förrän man är hörselskadad. Då inser man att man borde ha undvikit dessa miljöer.

Det finns mycket teknik att ta till, man genererar buller i onödan. Det bästa av bullerbekämpning är att försöka påverka källan. På daghemmen t ex har man ett öra som lyser rött när det är för mycket buller. Då vet barnen att de måste prata lite tystare. Det finns många sådana lösningar för att motverka bullerkällan.

Det finns också en tredje sorts buller, som kanske är subjektivt. Det är inte några höga skadliga bullernivåer, men det är irriterande och det påverkar ens livsmiljö. Man kanske bor vid en spannmålstork, man kanske bor väldigt nära en farled och färjorna passerar, det bullrar i stugan osv. Det finns många sådana exempel. Sist och slutligen beror det på den subjektiva inställningen, vad man tycker om att höra och om man har förståelse för att det måste bullra lite för att Åland ska rulla vidare, för att ekonomin ska gå ihop osv. Mycket av bullret kommer sig av ekonomisk verksamhet och skulle Åland vara helt obebott skulle det vara mycket tystare. Vi skulle inte ha några bilar, färjor osv. som bullrar, inte några rockkonserter osv.

Den stora utmaningen är att där det får bullra måste man vara väldigt noga med att reglera när det bullrar och hur det bullrar och försöka minska den totala mängden buller, men låta vissa verksamheter höras. Framför allt ställa höga krav på att verksamheten använder bästa tillgängliga teknik för att minska bullerkällan. Det kan också vara naturligt buller, det kan vi inte påverka, fåglarna sjunger, det finns åskväder osv. Säkert retar sig någon på det också. Själv tycker jag mycket bra om de naturliga bullren, oberoende om det är åska eller fågelsång, som i morse när jag tog min promenad kl. 6.

Hur som helst tror jag att det är svårt att ta en lagstiftning. De lagstiftningar som finns i både Finland och Sverige är svåra att följa. Det är väldigt stor skillnad från fall till fall vad det är för typ av buller, hur högt det är, vilka tider på dygnet, över året, om det är ett konstant buller året runt och om det hänför sig till viss verksamhet. Framför allt, för att uppnå någon sorts hållbar utveckling, att väga mängden buller mot ekonomisk nytta är den stora utmaningen. Vi har ÅMHM, när man beviljar miljötillstånd försöker man väga in både svenska och finska principer beroende på vilken verksamhet det berör.

Hur som helst är det en angelägen fråga och jag tycker att särskilt den delen av klämmen där man i offentliga miljöer ska försöka begränsa buller ytterligare är en angelägen sak.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack herr talman! Inledningsvis kan jag konstatera att vi från talmanskonferensen har gjort lite åt bullret, vi har begränsat taltiden här i salen. Skämt åsido, när man kommer in på det här med buller är det som att kasta sten i glashus. Ett buller som många är väldigt mycket emot är det här med motorbana. Det är ett buller som man kan tycka att är ett onödigt buller, många vill på fritiden koppla av och kan bli väldigt störda av den här typen av buller. Hur sätter man det i förhållande till att man tar initiativ i den här frågan?

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det är därifrån mitt engagemang och även i någon mån min sakkunskap kommer om buller och bullerbekämpning. Det handlar om subjektiv inställning. Det är många som retar sig på många andra buller som kommer sig av turistverksamhet eller idrottsverksamhet som inte handlar om motorsport. Det finns också många som tycker om bullret som kommer från motorsport. Det är en subjektiv inställning. För att alla ska kunna samverka sida vid sida borde man kanske tänka på att i idrottsparken borde man inte ha en speakerröst när man har en fotbollsmatch. Det är inte alla som är fotbollsintresserade. När det är simtävling på Mariebad borde inte de som inte är med i simtävlingen drabbas av bullret osv. Det gäller att få intressena att verka sida vid sida.

När det gäller motorsportens buller ställs hela tiden höga krav från internationella nivån att bullret ska minska. När det gäller den anläggning som jag är med och planerar så är det viktigt att i stor utsträckning begränsa bullret och bullra bara när det verkligen behövs.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag vill först tacka för stödet för min motion, men sedan är det en annan sak som är lite oroväckande. Det är att det alltid handlar om ekonomiska incitament. Man ska tolerera en viss mängd buller för det genererar pengar till landskapet. Däremot tycker jag att man mer och mer borde fundera på tystnaden som en inkomstkälla för relaxturism. Det finns inte så många områden i världen där vi kan uppleva orörd natur och fågelkvitter framom buller från bilar och flyg. Ekonomiska incitament handlar inte bara om bullrande verksamhet utan det handlar också om att sätta det i relation till hur mycket man kan ta betalt för tystnaden.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det är en intressant frågeställning. Som jag sade i mitt anförande gäller det att prioritera mängden buller och minska den totala mängden buller. Då ökar den totala mängden tystnad. Framför allt gäller det att prioritera bort onödigt buller som kommer på grund av att man inte använder de bästa metoderna eller tekniken.

Sedan är det alltid en utmaning med hållbar utveckling. De enskilda delarna av hållbar utveckling är väldigt enkla, det är väldigt enkelt att bedriva ekonomisk verksamhet om vi släpper allting fritt och inte bryr oss om miljön. Det kan vi inte göra. Det är väldigt enkelt att förbjuda miljöpolitik om man förbjuder all bosättning, flyttar bort alla människor från Åland. Det den bästa miljöpolitiken, men det kan man inte heller göra.

Sedan har vi den tredje delen, den sociala delen. Människor har intressen av olika saker och det måste vägas samman. Man bullrar på tok för mycket. Det är inte bara här i Ålands lagting som vi bryter mot talartiden utan det finns annat buller från all typ av ekonomisk verksamhet, som kan minskas med relativt enkla medel.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Ltl Sundman sade också att det här är en väldigt komplicerad lagstiftning och att vi kanske inte skulle vara förtjänta av en sådan på Åland. Den är svår att efterfölja både i Sverige och i Finland. Jag tror att det här är en lagstiftning som ÅMHM skulle välkomna, där man kan fastställa riktlinjer och normer för var bullergränserna ska gå någonstans. Nu ser man ofta hur man gör på andra platser, man hänvisar till Mariehamns stads ordningsstadga osv. Jag tror att det här skulle vara en viktig utveckling, att vi får en egen bullerlagstiftning.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det håller jag med om att vi borde ha en lagstiftning, men det som kan vara komplicerat är att fastställa exakta nivåer och tal för bullernivåerna. Däremot kan man i lagstiftning fastställa principer för hur man ska bedöma vilken nivå som är lämplig, men sedan måste det vara från fall till fall. Det har vi också sett i fallen med rockkonserter i Mariehamn osv., hur väldigt svårt det är att fastställa en teknisk nivå för buller. Lagstiftning behövs absolut, det är olyckligt att en sådan här viktig miljöfråga är oreglerad i praktiken. Det finns viss bullerlagstiftning på Åland, men nivåerna är inte tillämpliga på alla verksamheter.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Nu används buller nästan synonymt med begreppet ljud eller oljud i den här diskussionen, men om vi talar om bullerlag reagerar jag på en utsaga i ltl Carina Aaltonens presentation av motionen. ÅMHM utfärdar tydligen bullernormer när man ger vissa tillstånd, men vi har ingen lag. Jag undrar vad vtm Gunnar Jansson skulle säga om den normgivningen. I praktiken måste det betyda att den inte har någon rättsverkan överhuvudtaget. Det är väl som med Mariehamns stads ordningsstadga, som det var länge. Vi kunde säga både det ena och det andra och hänvisa till ordningsstadgan, men den hade ingen rättsverkan. Det betyder att om någon medborgare på allmän plats förde mycket oljud och någon anmälde det så hade polisen ingen grund för att ingripa. Redan det i sig är en orsak till att vi får en sådan här lag, annars är det som så ofta med åländsk förvaltning att det inte finns någon rättssäkerhet i de beslut som fattas.

Det snabbaste är naturligtvis att ta en blankettlag i den här frågan. Jag har svårt att föreställa mig att ålänningarna skulle ha någon sorts särförhållande eller några egenskaper som särskiljer sig från dem man har i Finland vad gäller normer för buller utan nog är det väl så att vi alla som lever i moderna samhällen har samma kontext för ljuden eller oljuden. Mitt förslag skulle vara att man överväger en blankettlag i utskottet för att så fort som möjligt få till stånd det här, inte minst med tanke på att ÅMHM, som har en väldigt krånglig förkortning, skulle få grund för de beslut som de fattar.

Vi har i staden ett intressant och långvarigt exempel med att reglera ljud eller oljud från Rock Off evenemanget, som har varit på två olika platser i staden. Där har den slutliga normen, hur höga decibeltalen får vara, fastställts i stadsplanen eftersom det inte fanns något annat instrument att reglera det här. Det där har förändrats väldigt mycket. Decibeltalet har drastiskt sjunkit. Jag kommer ihåg den tiden när ltl Danne Sundman satt i stadsfullmäktige och evenemanget började på torget, då var det en röstning i stadsfullmäktige om det skulle vara 100 eller 110 decibel och idag är det alltså 60 decibel. Det beror ganska mycket på när man mäter, hur man mäter, hur ofta osv. Det är komplicerat att övervaka överhuvudtaget, men det har skett en ganska stor förändring i kraven på evenemanget vad gäller ljudnivåerna. Visst skulle vi behöva en sådan här lagstiftning.

Den löser säkert inte alla problem, men vi har då åtminstone någon slags grund att diskutera olika normer och nivåer enligt. I den förra motionen diskuterade vi förebyggande hälsoåtgärder och med tanke på det är en sådan här bullerlagstiftning ganska viktig. Det verkar som om vi utsätts för mer och mer ljud av olika slag. Man kan naturligtvis säga, som ltl Sundman säger, att det är en subjektiv upplevelse om man tycker att det är buller eller om det är ett ljud som man lyssnar med behag på. Jag tror faktiskt att vi alla är sådana att vi tolererar både åska och fågelsång, det är inte någonting som någon direkt upplever som oljud eller buller. Man vet med åskan att man inte kan påverka den och därför accepterar man den. En del är rädda för den. Fågelsången, de som hör den upplever den nog som ganska underhållande eller vacker. Det finns också fåglar som har ganska fula läten som man kan uppleva som oljud, men kanske ändå inte som buller.

Jag tror att kontexten, sammanhanget i vilket ljudet förekommer är väldigt avgörande för hur man upplever det. Det kan man naturligtvis inte reglera i lag, men det här ständiga bakgrundsljudet, som finns överallt i det moderna samhället, påverkar säkert människor. Jag brukar fråga sådana som jobbar på arbetsplatser som hela tiden har någon slags bakgrundsmusik hur de står ut med musiken. De svarar nästan alltid att de inte hör den. De lyssnar alltså inte aktivt, men det är klart att öroncellerna hela tiden påverkas och stimuleras och hjärnan registrerar det och på något sätt måste det påverka människors koncentrationsförmåga.

Här har givits olika exempel på tystnad och oljud och jag vill sluta med en liten berättelse ur det verkliga livet. Emmaus har årligen besök av aktivister, speciellt från Europa. En sommar när jag var med på det lägret, var det en liten man från Bryssel som var väldigt speciellt. Han åkte till Kumlinge med en grupp och stannade där över natten. När de kom hem var han alldeles salig för då hade han suttit uppe hela natten. Han hade aldrig hört tystnaden eftersom han bor på en plats där det aldrig är tyst. Visst är det värdefullt idag med helt tysta miljöer.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det som ltl Sundback sade om rättssäkerheten är väldigt viktigt och det motiverar lagstiftningen. Inte begår ÅMHM fel när de utfärdar villkor, de har rätt att förse tillstånd med villkor, men däremot kan villkoren drabba sökanden åt det ena eller andra hållet väldigt hårt. Det är svårt som myndighet att göra det, den här i övrigt ofta påskällda myndigheten, gör ett bra arbete när man väger samman de olika intressena. Fullmakten är väldigt vid i lagen, det är lite olyckligt den borde vara mera specificerad hur man ska göra bedömningarna. Man kanske inte ska ha exakta ljudnivåer i lagarna för det visar sig att det kan bli problem, antingen blir det för högt eller för lågt, däremot noggranna principer för hur bedömningen ska göras.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ja, visst kan ÅMHM i tillstånd föreskriva olika nivåer, men det är nog tveksamt om de har någon rättsverkan. Dessutom är det fel mot kunden att ett officiellt tillstånd innehåller exakta normer. Då tror medborgarna förstås att det här grundar sig på lag, men om det inte gör det är det lite att lura folk helt enkelt. Så uppfattar jag bristen på rättssäkerhet i det här sammanhanget.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! De här normerna har prövats i rättsliga sammanhang och har hållit streck till viss del. Det är olyckligt såtillvida att man inte kan läsa ur lagstiftning vad man har för möjligheter och rättigheter som drabbad av buller. Det är onekligen olyckligt, det håller jag med om och därför tycker jag att en sådan här lag är motiverad. Däremot är det väldigt svårt med ljudnivåer uttryckt i decibelnivåer.

Ltl Sundback gav ett bra exempel på stadsfullmäktiges behandling av Rock Off evenemanget. Det är väldigt stor skillnad på maxnivå, momentant buller som när en högtalare slår till, ekvivalent ljudnivå som mäts över en längre tid, kanske hela kvällen eller ett dygn. Det är också skillnad på decibel utan filter, A-filter för mänskliga varelser osv. Det är otroligt teknisk avancerat och att sedan sätta det här i detalj i en lagstiftning blir inte bra. Då kan man riskera att få sådana begränsningar som inte går att följa, vilket är fallet idag med en viss bullerlagstiftning, både här och i Finland och Sverige.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag delar inte riktigt ltl Sundmans uppfattning om behovet av specificerade normer i en sådan här lagstiftning. Utan det blir det en ganska urvattnad lagstiftning. Det är klart att man kanske inte kan ha bara en norm utan det måste finnas ett visst spann för olika verksamheter, olika evenemang, hur nu den lagstiftningen ska se ut. Jag utgår från att man både i Finland och i Sverige, om man blickar på deras lagstiftning, har gjort ganska ingående förarbeten och att en massa experter har deltagit så att vi kanske inte behöver uppfinna bullret en gång till här på Åland utan vi kan i princip utgå från rikslagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är viktigt att vi som lagstiftare är noga med vad vi uttalar oss om när det gäller vilken lagstiftning som gäller och huruvida våra myndigheter följer den lagstiftning som finns. Jag vill här ta ÅMHM i starkt försvar. De har när det gäller bullerfrågor använt sig av den lagstiftning som finns i landskapet. Det är en förnyad lagstiftning från 2008 som just nu gäller, landskapslag om miljöskydd och landskapsregeringen har utfärdat en landskapsförordning om miljöskydd. Där finns det möjligheter att på basen av den lagen fatta helt lagliga beslut som myndigheten har gjort utgående från de fullmakter som finns och de begränsningar som finns i lagen. Däremot upptar motionen ett önskemål om att man skulle vara mera specifik och mera tydlig. Det är rimligt att man för den diskussionen här, men att vi skulle leva i ett laglöst tillstånd stämmer inte.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Utskottet har både skyldighet och säkert också den principen att man tittar närmare på lagstiftningen som gäller. Om jag kommer rätt ihåg är lagstiftningen från 2008 någon sorts grundläggande lagstiftning där man i stort sett säger att buller kan regleras i lag, men det finns inte detaljerade bestämmelser. Det ska utfärdas i en bullerlag eller någonting liknande. När lagstiftningen kom trodde vi att vi skulle få en viss hjälp t ex när det gäller Rock Off, men det gick inte vad gällde själva decibeltalet.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Kanske vi inte i den här diskussionen ska ge oss in på alltför många detaljer, men miljölagstiftningen förbjuder miljöfarlig verksamhet för människor och djur. I det här fallet gäller det buller som påverkar människor. Lagstiftningen ger möjlighet för myndigheten att bedöma när det är risk för hälsa, när det gäller buller, och utgående från det bedöma huruvida de tillstånd som söks ska beviljas eller inte. Det har funnits tidigare lagstiftning med ungefär samma innehåll och det är sedan prövat i högre instanser och det har visat sig att ÅMHM, eller dess föregångare, har fattat besluten, utgående från i landskapet gällande lagstiftning, på ett korrekt sätt. Sedan håller jag med om att gränsdragningen i lagstiftningen ytterligare kunde skärpas om vi uttrycker det så.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ja, en bullerlag är väl en kompletterande lagstiftning till den här grundläggande lagen om miljöfarlig verksamhet. När man talar om buller är det väldigt svårt att tänka sig att det finns något buller som direkt skulle vara livshotande. Det som vi nu diskuterar uppfattar jag som att vi skulle ha en sådan miljö att människor inte upplever att de utsätts ofrivilligt för buller som stör deras välbefinnande i vardagen. Eftersom buller och oljud ökar hela tiden i samhället finns det väl ett allmänt intresse att reglera det på detaljnivå.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Motionärerna till hemställningsmotion nr 43 har rätt i sin slutsats. Det är så att lagstiftningen behöver kompletteras. Att det inte är helt enkelt vittnar de olika inläggen om. Det här är ett arbete som finns på miljöbyråns att-göra-lista och vi har ett embryo till en förordning. Jag hoppas att vi ska kunna färdigställa den under året.

Ljudnivåerna behöver regleras och framför allt tidpunkter. Där har man en väsentlig faktor när man diskuterar bullerlagstiftning. Många människor kan acceptera tillfälligt högt buller och bli tillfälligt störda om man vet att det är under en begränsad tid och att man avgränsar det här bullret.

Jag delar också den uppfattningen att vi behöver ha en förordning för att både näringslivet och privata personer ska veta vad man har att förhålla sig till. Det här är inte helt glasklart, men klarar både Sverige och Finland av att ha en lagstiftning så måste också Åland göra det. Jag tror att det skulle underlätta och att det inte skulle bli så många konflikter. Att det blir helt konfliktlöst tror jag inte. Det här är, som det också har påpekats, subjektiva upplevelser, men har vi stadgat i en förordning med decibeltal och tidpunkter så underlättar det.

När det gäller en handlingsplan för att dämpa bullret är det en sak som till stora delar, förstås, ligger på landskapsregeringen själv, men också på kommunerna.

När man är byggherre har man ett ansvar att fundera över det faktum att man använder ljuddämpande material, men också när man planerar t ex bostadsområden. Det här är en sak som förra trafikministern Runar Karlsson har påpekat i flera sammanhang. Åland har sina huvudvägar och det tenderar att planeras bostadsområden i nära anslutning till dem och som ett brev på posten, nästan, så kommer det, när bostadsområdena är etablerade, klagomål om buller från huvudvägen. Det finns funderingar att göra för kommunerna också när man planerar sina bostadsområden till exempel.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Det är så intressant och engagerande det här så jag måste bullra lite till i ärendet. Jag vet inte om jag är den enda här i lagtinget, jag tror inte det, som har drabbats av tinnitus. Jag har ganska svår tinnitus. Det betyder att tystnad för mig kanske inte alltid är så trevligt. Det innebär buller och tjut beroende på andra omständigheter. Det är en stor folksjukdom och det är säkert fler här i lagtinget som har det eftersom en stor del av befolkningen har det mer eller mindre. Det här kan man lära sig att leva med och hantera, men vissa individer lider svårt av tinnitus, det gör inte jag.

Man pratar om att uppleva tystnad men för en tinnitusmänniska finns det ingen sådan tystnad. Min tinnitus har jag fått av att jag har kört mycket motorcykel, det har bullrat av fartvinden. Många har fått det i sitt yrke, i bullriga miljöer, kanske i maskinrum osv., musiker, det finns många musiker som har svår tinnitus för att de har spelat musik på hög ljudnivå. Det är typexempel på en följd av att man inte har skyddat sig mot buller. Kör man motorcykel ska man alltid ha öronproppar i öronen, då skyddar man sig mot bullret.

Det var också intressant att höra av minister Sjögren att det finns regleringar på gång. Jag hoppas att de regleringarna blir sådana att de kan användas. Det är det som är problemet idag med den lagstiftning som finns att den inte alltid kan användas, att man har tillräckliga prövningsmöjligheter från myndighetens sida från fall till fall. Som minister Sjögren sade är det viktigt det här med tider. Det kan få bullra bara det är tyst på natten. När det gäller konserter och liknande verksamheter ska man veta att det är vissa tider som det inte bullrar och då kan man acceptera det även om man annars inte är intresserad av det bullret. Det är helt rätt tänkt.

Det finns också många andra aspekter. När man pratar om att begränsa buller finns det en hel del andra regelverk som gör att man tvingas begränsa buller. En detalj bara, enligt byggbestämmelserna i Sverige måste man alltid ventilera ett bostadsutrymme, man får aldrig stänga av ventilationen, man måste ha en minimiventilation hela tiden. Det gör att man alltid har ett bakgrundsbuller från ventilationen. Man får aldrig ha en tyst period. Det beror på att det alltid är emission från kläder, möbler och byggmaterial som hela tiden måste ventileras ut annars ökar beståndet i en lägenhet.

När man gör olika tekniska regelverk borde man kanske ha en bullerkonsekvensbedömning och tänka sig hur reglerna gör att buller skapas. Det kanske är så att buller är den nya stora miljöbelastningen, som man kommer att prioritera runt om här i världen. Vi är bortskämda här på Åland. Vi är ett väldigt lugnt samhälle och det är relativt tyst t o m mitt inne i staden. Som det sades i ett tidigare anförande så finns det människor som lever i miljöer där det aldrig är tyst. Att Åland rakt av kan ta Finlands eller Sveriges regelverk tror inte jag för det åländska samhället är speciellt på det viset att allting är koncentrerat, boendet är väldigt nära bullrande verksamheter. Mariehamns stad är också en väldigt kompakt avlång, smal stad där verksamheter ska samsas osv. Övriga tätorter är också speciella, man kommer aldrig långt från hav på Åland, endast fem km om man anstränger sig. Fritidsboendet är ganska nära ekonomisk verksamhet osv. Man bör tänka till ur ett åländskt perspektiv när man tar fram dessa regelverk.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik

Herr talman! Ltl Danne Sundman tar upp olika sorter av buller och särskilt de som kan regleras med lagstiftning. Jag anser att det största problemet idag är det buller som inte går att lagstifta bort, t ex att ungdomar lyssnar på musik hela tiden, de har öronsnäckor på sig och det kan ingen lag arbeta bort. Istället borde det komma information om att våra ungdomar redan från tidig ålder förstör sin hörsel. Jag råkade se på en nyhetssändning från Sverige en morgon där de tittade på hur hög decibel ungdomarna hade i sina hörlurar och det var enormt. Många av ungdomarna sade att de redan har bekymmer med hörseln.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Ja, det är en ytterligare dimension, det går inte att lagstifta bort. Det handlar om information, som så mycket av problemen som vi har i vårt samhälle som vi gärna vill reglera, men det går inte med lagstiftning. Det är inte tekniskt möjligt eller accepterat att förbjuda att lyssna på musik med hörlurar, men det är ett stort problem. Där måste vi parallellt med regelverk och lagstiftning informera, delvis från samhällets sida, att folk förstår att det här är skadligt. Där tror jag i likhet med ltl Eklöw att det är en hel generation som växer upp som kommer att ha hörselproblem för att de lyssnar på musik med för hög ljudnivå med hörlurar.

Det är också direkt farligt eftersom man inte hör. Det har skett olyckor, t o m på Åland, där orsaken har varit att man inte har hört saker som man annars skulle ha hört om man hade haft lurarna borta. Det finns en annan aspekt också, arbetarskyddsmässigt. På byggena förbjuds det nu för tiden att man har hörlurar med radio för man ska höra om det händer någonting. Det förtjänar att man ytterligare bullrar i det här ärendet, men nu ska jag nog sluta tror jag.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.