PLENUM den 9 mars 2005 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Peter Grönlund, ltl Katrin Sjögren och ltl Henrik Lagerberg).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Peter Grönlund på grund av annan orsak: arbetsresa och ltl Henrik Lagerberg på grund av annan orsak: arbetshinder. Beviljas.

 

 

 

Landskapsregeringens meddelande om Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2005 och verksamhet år 2004. (M 1/2004-2005).

 

Beslut om remiss till självstyrelsepolitiska nämnden är tidigare fattat. Ärendet är bordlagt från den 7.3. Begärs ordet?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Lagtinget behandlar det andra meddelandet från landskapsregeringen vad gäller Europeiska unionen och Åland. Enligt självstyrelsepolitiska nämndens beställning har meddelandet en tvådelad utformning, således planer för framtiden och en tillbakabetraktelse , en revision av det gångna året. Det är viktigt att få en redovisning över vad som gjorts eftersom mycket av EU-arbetet i landskapsregering görs utanför direkt insyn från lagtinget.

 

Meningen med meddelandeförfarandet var delvis  att lyfta upp EU ärenden till lagtinget och på så sätt öka både kunskapen men även intresset bland ledamöterna. Dock kan vi läsa av redovisningen för ifjol att bara ett ärende förts till samråd med utskott. Året före var det 7 st. Detta trots att antalet kommissionsinitiativ har ökat.

 

Specialutskotten har dock utarbetat  olika system att ha kontakt med landskapsregeringen vad gäller beredningen av EU-ärenden. Det ligger i alla utskottens eget intresse att initiera kontakt med landskapsregeringen. Fortsättningsvis vill vi liberaler framhålla att självstyrelsepolitiska nämnden bör ha en central roll i arbetet att utveckla landskapets EU-positioner både vad gäller arbetet på Åland men även i kontakter med parlamenten utanför Åland.

 

Så fru talman till meddelandets framåtsyftande del. Tidpunkten för meddelandet är bättre än förra året .Dock skulle det vara bra om det kom ut ännu tidigare . Landskapsregeringsledamot Lundberg redogjorde i måndags varför meddelandet inte kommit tidigare, och delvis kan vi acceptera orsaken att det har varit byte av landskapsregering samt att kommissionen själv väldigt sent kom med sitt program.  Viktigt är ändå att den framåtskiftande delen åtminstone kommer i god tid för att behövliga åtgärder kan sättas in. Problemen med EU-ärendenas behandling överhuvudtaget är att det ofta är bråttom.  Om man tar sikte på de prioriteringar som EU –kommissionen har för sitt arbete för 2005, nämligen: välstånd, solidaritet, säkerhet och yttre prioriteringar, finns det ingen motsägelse med Ålands intressen. Ökad tillväxt nämns som centralt mål för kommissionen. Arbetslösheten som är ett stort problem i många länder är litet på Åland. Vi har motsatta problem på högsäsong, nämligen brist på arbetsfolk. Men vi får inte heller blunda för de problem som finns för t.ex. ungdomar och arbetsföra i åldern 50+ som blir arbetslösa på Åland.  EU:s kunskapssamhälle måste ha beredskap att möta de problem med vidareutbildning, kompetenshöjning osv. Så även vårt samhälle.

Kommissionens skrivningar om att det europeiska affärsklimatet måste bli mer uppmuntrande för företag som vill pröva nya möjligheter går ihop med de åländska strävanden att lätta trycket för nya små företag att starta, och att den administrativa bördan för företagen minskas. Landskapsregeringen bör även arbeta för att administrationen för de EU-projekt som startas av åländska företag minimeras inom  regelverkens ramar.

 

Fru talman!

Åland har varit medlem i EU  i 10 år. Frågan om det är goda eller dåliga år för Ålands del kan besvaras på många sätt, delvis beroende på inställning till EU. Klart är att en del av beslutanderätten har försvunnit från landskapet. Ändå kan ingen säga hur läget skulle vara om vi valt att stanna utanför. Mycket av det vi idag tolkar som begränsningar från EU sida skulle ha drabbat eller bundit oss ändå. Det behövs mera positivism och saktig information från landskapsmyndighetens sida vad gäller EU-medlemskapet.

 

Liberalerna anser att vi bör aktivt  vara med i EU-samarbetet och med alla medel försöka hitta påverkningsmöjligheter och ta vara på de konkreta möjligheter som står tillbuds. Det är ytterst viktigt att regeringen jobbar med konkreta saker för att förbättra Ålands situation. Ledamoten Lundberg som även är medlem av regionkommitten bör föra fram realistiska, för Ålands del viktiga saker som påsikt kan ändra vår status i EU-samarbetet. Det nya konstitutionella fördraget för EU har diskuterats här tidigare. Förrän hela processen är färdig måste alla medlemsstater godkänna det.  Åland har i beredningen fört fram sina  positioner och arbetsgrupp har tillsatts för att se över de ändringar av självstyrelselagen som kommer att behövas.

 

Men före Finland kan ratificera fördraget måste även Åland ge sitt samtycke. Landskapsregeringen ämnar lämna ett meddelande till lagtinget i samband med Presidentens framställning om inhämtandet av lagtingets bifall. Då får vi återkomma och diskutera ärendet.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden har konstaterat förut att det är viktigt att Ålands status i beredningsfasen av ärenden garanteras. De facto har vi även fått ökade möjligheter att delta i beredningen Nu ligger det på landskapsregeringen att utnyttja denna möjlighet.

Självstyrelsepolitiska nämnden har även uppmanat landskapsregeringen att ta vara på de faktum att Finland har ordförandeskapet för EU hösten 2006. På listan för vår del viktiga ärenden är situationen för de lagstiftande regionerna, ö-samhällets problem, sjöfartens långsiktiga förutsättningar och den nordliga dimensionen . Subsidiaritetsprincipen är förstås en viktig del för en liten region som Åland och då blir bevakningen av det sk. Early Warning-systemet viktigt. Landskapsregeringen bör här vara uppmärksam och bevaka våra intressen. Meddelandet bekräftar att så kommer att ske.

 

Fru talman! I detta sammanhang vill liberalerna föra fram att  landskapsregeringen och även de olika specialutskotten bör ha ett organiserat och regelbundet fungerande samarbete med riksdagsmannen som sitter på första parkett i riket och även bör bevaka våra intressen  vad gäller EU-ärenden. Vi måste ta vara på den kontakten bättre  såsom vi måste ta tillvara alla möjligheter till kontakter både i riket som i EU-organen.

 

En annan viktig sak för vår del är representationen och närvaron i Bryssel. Resurser måste ges för att aktivt där kunna bevaka de åländska intressena.

 

Fru talman! Miljön har tagits med i meddelandet i år; det saknade vi i det förra meddelandet. Landskapsregeringen skriver att man kommer aktivt delta i arbetet för hållbar utveckling i Östersjöområdet. Konkret skriver landskapsregeringen att man bland annat kommer att arbeta för att ökade insatser att spara energi. Hur tänker man göra det praktiskt  när man t.ex. slutade ge bidrag till den organisation som mest är lämpad att  jobba med människornas miljöattityder, jag menar förstås Agenda 21. Hur kommer man att kunna minska på energianvändningen i denna teknologiska värld där det varje dag dyker upp nya apparater som alla går på el? Attityder - det är attityderna som skall ändras och det tar tid. Då behövs det mera gräsrotsarbete än regeringsbeslut.

 

Vad gäller de olika förvaltningsenheternas presentation av sina respektive ansvarsområden kan man konstatera att det ännu finns läge att göra dem mera liktydiga. Innehållsmässigt är de heltäckande och sakliga samt informativa, helt enkelt en bra kunskapskälla. De tar upp de förnyelser och eventuella problem som kan förväntas på kort eller på längre sikt inom olika förvaltningsområden. Men att få ett heltäckande politiskt ställningstagande på alla dessa frågor låter nog vänta på sig.

 

Fru talman! Än en gång vill jag poängtera att vi liberaler anser att EU-arbetet i landskapet måste få en mera positiv framtoning och att vi med alla medel måste söka lösningar inom EU och tillsammans med riket, lösningar som passar in i vår ställning som självstyrt, demilitariserat område i Norden. 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag får börja med att tacka för det mycket positiva och balanserade anförande som ltl Raija-Liisa Eklöw höll. När det gäller tidtabellen är det min ambition att vi under hösten, kanske sensommaren, skall börja jobba med just målsättningsdiskussionerna inom landskapsregeringen och förstås också ute på avdelningarna. Det behövs ganska mycket tid för att formulera målen, kanske lite nya arbetssätt som inte riktigt har varit möjligt i samband med detta meddelande och det kanske också leder till att ltl Raija-Liisa Eklöw får ett mera liktydigt dokument nästa gång, vilket är min ambition. Samtidigt är det viktigt att vi inte på något sätt centralt tar ett starkt ansvar för allt EU-arbete utan jag tycker att det också finns en poäng i att avdelningarna arbetar väldigt aktivt med frågorna eftersom de egentligen berör alla - EU:s politik är vår inrikespolitik.

 

När det gäller människorna som är 50+ tycker jag att vi väl lever upp till och ömmar för dem just i och med att vi satsar mycket på livslångt lärande, vilket även gäller den mycket vuxna befolkningen.

 

Jag håller med om det som sades att det behövs mera positivism när det gäller EU-arbetet. EU har minsann sina sidor, men jag tycker att debatten behöver balanseras upp. Ofta blir det så att man diskuterar emot EU som om det skulle vara som förr, före EU fanns, men det är en ny tid nu och även om Åland inte skulle vara med i EU är resten av vår omvärld med, så jag håller helt med om att det här skulle behöva lyftas på en annan bog. Jag tycker också att vi är alltför dåliga på att lyfta upp t.ex. vad EU betyder för våra ungdomar i dag; det har öppnat Europa på ett helt annat sätt än vad det var tidigare. Jag höll själv ett ganska kritiskt anförande när det gällde tjänstedirektivet, men jag sade bara en mening att vi borde ta tillvara de möjligheter som tjänstedirektivet också kan föra med sig, och det skall jag också framhålla vid ett senare tillfälle.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Just när det gäller tidtabellen är det viktigt att man bearbetar den och ser vad som passar in i förvaltningens arbetsmetoder. Det förstår jag och det framförde jag också. Jag poängterade också att avdelningarnas presentationer är väldigt bra, inte minst ur den synpunkten att vi får mycket kunskap från dem; säkert är det svårt att få dem att likna varandra eftersom det är olika grupper av människor som gör upp dem.

 

Vad gäller människor som är 50+, om man kan kalla just de lite äldre för problemarbetslösa och också de väldigt unga arbetslösa, så vet jag också att det görs försök i landskapet men det behöver göras mera för den gruppen. Alla är inte heller benägna att studera utan det måste ses till att det finns arbete för alla.

 

När det gäller Åland och inställningen till EU är många väldigt negativa och vi måste kanske försöka börja lyfta upp de saker som är bra för enskilda ålänningar, alltså för den enskilda människan. Där har det tyvärr varit vissa saker som har slagit emot, vissa strukturer inom näringarna, t.ex. sjöfågeljakten. Frågan är om vi inte skulle ha samma begränsningar i sjöfågeljakten om vi skulle vara utanför EU.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

I fråga om tidtabellen är det så att parlamentet visade sin makt den här gången och var inte nöjd med kommissionen, såsom den var föreslagen i första omgången, så det tog längre än vad man hade räknat med att få till en kommission överhuvudtaget. Det ledde som sagt till att arbetsprogrammet klubbades där först den 26 januari. Det är alldeles för bara två veckor sedan som det fanns på svenska, så på det sättet tycker jag nog att landskapsregeringen har gjort vad man har kunnat för att komma i god tid med meddelandet. I anförandet efterfrågades också vårt samarbete med riksdagsmannen och jag kan tala om att vi har regelbundna möten och diskuterar vad det finns för ärenden på gång i riksdagen och hur vi skall behandla dem här. Riksdagsmannen har också aktivt hållit kontakt med lagtinget, så jag tycker att det arbetet också börjar finna sina former.

 

I programmet nämns också social integration och det är också en fråga som kan passa in i vissa fall i detta med 50+.

 

Frågan om sjöfågeljakten och  jordbruket togs också upp. Jordbrukarna är en kår – det framkommer också i vårt meddelande – som är mycket negativa till EU, men här borde vi också bli bättre på att förmedla: hur skulle det ha varit om vi inte skulle ha varit med. Här tror jag att det är samma föreställning som finns, att man har en tanke om hur det var före EU, men den verkligheten finns inte mera och därför är det viktigt att vi tydligare för fram hur det skulle ha sett ut om vi inte var med i EU. Då skulle vi nämligen ha en väldigt begränsad marknad och kanske inte några kunder för våra produkter och framför allt skulle vi själva få betala alla stöd.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Jag vet att riksdagsmannen har haft kontakter, och säkert väldigt organiserade kontakter med landskapsregeringen, men det skulle också vara bra att få till stånd kontakter med alla olika utskott. Det får vi väl sköta själva inom parlamentet och han har också sökt kontakt med utskotten, så vi får arbeta på att det blir bättre. Det är självklart att riksdagsmannen alltid har haft kontakt med självstyrelsepolitiska nämnden. Bara vi ser till att alla dessa vägar blir öppna och att vi också här i parlamentet får ett grepp om EU-ärendena och deras behandling så tror jag att det blir bättre på alla sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det har gått tio år sedan Åland tillsammans med Finland anslöt sig till Europeiska unionen. Åren har till och från varit positiva, till och från negativa. Debatten har framför allt oftast fokuserat på det negativa. Det gäller såväl på den politiska arenan som ute bland folk, men jag tror att vi som aktiverar oss politiskt och framför allt i den här salen i Ålands lagting lite oftare borde ta oss en funderare på vad som är positivt med EU, vad har vi för nytta av att var med i EU. Det är sådana frågor som vi sällan ställer oss. Naturligtvis är det på det sättet att det som alltid är viktigast att föra diskussion om är hur man skall kunna få ut det absolut bästa av EU-medlemskapet, hur man kan förhindra sådana frågor som vi inte har fått en lösning på som vi från första början ville till att bli alltför negativa för Åland. Det är klart att det är viktigt att diskutera de frågorna. Men det är också viktigt att vi nu, som då, försöker lyfta upp det positiva.

För egen del tänkte jag använda det här anförandet för att faktiskt försöka titta på de positiva delarna av EU-medlemskapet. Jag tycker att det meddelande som ligger här i dag bra beskriver de områden som vi behöver jobba vidare på, de områden som vi har vissa problem med. Det finns med i meddelandet och jag tycker också att landskapsregeringen har försökt belysa på ett bra sätt hur man tänker gå vidare med det. Det är klart att det alltid finns önskemål när man sitter i lagtinget om att få lite klarare och tydligare riktlinjer från regeringen vart man är på väg, men i det stora hela tycker jag att man i meddelandet har lyckats att få med huvudpunkterna och visa vart man är på väg.

 

Tittar vi på vad EU ger oss i dag och varför åtminstone jag personligen tyckte att det var värt att ansluta sig till EU då och som jag tycker att finns kvar som argument för att vara med och aktivt arbeta än i dag vad gäller EU, så är det första det att EU har gett oss en otroligt fin frihandelsorganisation i Europa. Visserligen har Åland vissa problem med att den inskränks av bl.a. skattegränsen, men tittar vi på hur frihandelsområdet ändå har gett oss en möjlighet att handla fritt med varor utan tull över hela Europa och få avsättning för tjänster och produkter på ett bra sätt måste man ändå säga att det här är en framgång för Europa som helhet och vi från åländsk sida kan också vara med och ta del av den. Som sagt, vi har vissa problem för att fullt ut, på samma villkor som andra, kunna ta del av frihandeln, men vi har i alla fall helt andra möjligheter än vad vi skulle ha om vi stod helt utanför organisationen.

 

En av de grundläggande tankarna i EU-samarbetet är också att det skall vara ett fredsprojekt, ett projekt som politiskt skall binda samman de europeiska länderna på ett sådant sätt att vi också kan leva i harmoni med varandra i Europa men också i den övriga världen. Där tycker jag att det här borde passa väl in i ett område som Åland som är demilitariserat och neutraliserat. Det har diskuterats under de senaste dagarna här, bl.a. på det seminarium som utrikesministeriet tillsammans med landskapsregeringen ordnade, demilitariseringens och neutraliseringens effekter samt hur de har fungerat. Man kan också säga att som en del av EU tror jag att den har fått en betydelse; vi kan vara med och ta del av ett samarbete inom EU samtidigt som vi vet att vi har skyddet mot de åländska öarna historiskt sett.

 

En annan fråga som jag tycker absolut var en av de stora frågorna är miljöfrågan, som också lyfts upp tydligt här i programmet. Vi vet att vår Östersjö i dag har ett ganska stort problem, nämligen att under många år har vi ganska ohämmat, vi folk som bor runt Östersjön, släppt ut olika typer av föroreningar som gör att Östersjöns hälsa i dag inte är speciellt bra. Vi vet alla om det här och vi har vetat om det under många år. Samtidigt är det många gånger svårt att komma till handling för att skydda Östersjön. Här tror jag personligen att EU har en funktion i att vara lite av en igångsättare av projekt genom att ställa krav på oss att vi måste göra saker och ting, genom att ha ett mandat att trycka på oss som en del av unionen. Det där tror jag att är någonting som EU kommer att bli mer och mer aktiv som och som vi har nytta av: lite av en väckarklocka eller en kyrkstöt som kommer på oss och trycker på att miljöfrågorna är viktiga.

 

Utbildningsområdet är också ett område där vi har stor nytta av EU-medlemskapet. Minister Britt Lundberg var i ett av sina anföranden inne på att just ungdomarna har haft stor nytta av EU-inträdet, och jag håller helt och hållet med. Här har vi utvecklat utbildningsarbetet inom t.ex. Erasmus, Mål 3 osv., där man från EU:s faktiskt har fått en möjlighet att ta del av varandras kultur och möjlighet att studera med olika inriktningar som kanske inte finns i det egna hemlandet. Här har vi från Åland fått en betydligt större marknad för vår del – ingenting som hade varit helt och hållet naturligt om det hade varit på det sättet att vi inte hade varit medlemmar i Europeiska unionen.

 

Till sist kan jag inte heller låta bli att nämna att ekonomin också var en av de stora orsakerna till att vi gick in i EU. Här har vi EMU-området med de gemensamma räntorna, den gemensamma valutan, allt sådant som är mycket väsentligt för oss som lever och verkar inom euro-området.

Det här var några exempel på områden som är positiva för oss. Vi får jämt höra om att det finns områden som är problem, som är jobbiga att lösa och som påverkar oss, och det stämmer, det är helt klart så. Det finns sådana områden, men vi får inte glömma bort att vi också har fått otroligt mycket.

 

Jag tror att det var ltl Raija-Liisa Eklöw som i sitt anförande var inne på att i debatten kring Europeiska unionen får man ofta höra att den för med sig just de här negativa sakerna och att det var så mycket bättre förut. Det kan hända att det fanns en massa saker som vi kunde bestämma om själva tidigare. Men skulle vi stå utanför, så inte är det någonting som säger att världen hade stått stilla för det! Utvecklingen rullar vidare. Nu är vi del av ett system där vi kan vara med och påverka utvecklingen. Här har vi då en sak som är viktig att jobba för och som också lyfts fram ganska tydligt i meddelandet, nämligen att vi måste få utökade möjligheter att från åländsk sida vara med och påverka de områden där vi har fått ge efter vad gäller behörighet. Det gäller subsidiaritetsprincipen, det gäller diskussionen kring när man i konventsmetoden skall förändra fördraget i framtiden och det gäller framför allt en egen parlamentsplats för Åland. Alla de här sakerna måste man jobba vidare på för att öka inflytandet. Men det vore, som sagt, bra om vi faktiskt kunde lite nu som då också påminna varandra om att den här organisationen inte bara är till skada för oss.

 

Om meddelandet som stort kan man säga att det lyfter de väsentliga områdena för den framtida politiken vad gäller det kommande året och jag hoppas att vi nu ganska snart också skall kunna se något slags resultat av de förhandlingar som pågår vad gäller frågan om att vi skall kunna ratificera det nya fördraget och den vägen faktiskt säkra oss om ett ökat inflytande för Ålands del.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tänker inte ha så mycket allmänna visioner om EU i det här skedet utan mera koncentrera mig på meddelandet, de prioriteringar landskapsregeringen har gjort, vissa tycker jag är de rätta och vissa tycker jag att är mindre rätta.

 

Jag tänkte börja med det som minister Lundberg och jag hade ett replikskifte om redan i måndags, dvs. när man skriver att landskapsregeringens övergripande målsättning är att bevara ett självstyrt Åland i ett alltmer integrerat EU. Vi sade redan i replikskiftet att det är en ganska hög målsättning, men en målsättning som också jag från min oppositionsroll till hundra procent sluter upp bakom.

 

Det sägs vidare i meddelandet att den stora utmaningen är att öka inflytandet. Där räknas det upp möjligheter att man mera aktivt skulle kunna delta i beredningen i rådets arbetsgrupper i Bryssel, att det är någonting som man överväger. Det noterade jag inte att nämndes i ledamoten Britt Lundbergs presentation i måndags, men det kanske var jag som var ouppmärksam. Det vore intressant att höra vad det finns för tankar bakom det.

 

Det sägs vidare att kontakterna mellan tjänstemännen på Åland och i riket skall utvecklas. Där är frågan: löser det egentligen vårt problem med inflytandet? Självklart skall vi försöka odla så goda kontakter som möjligt både på tjänstemanna- och politisk nivå; annars kommer vi ingen vart överhuvudtaget. Men det är lite det här klassiska att vem äger problemet. En möjlighet kan vara ett parallellspår, som också nämns i meddelandet, att man intensifierar samarbetet med andra lagstiftande regioner i Europa för att där få mera tyngd bakom de åländska argumenten. Det kan vara någonting som kan hjälpa upp, men samtidigt måste vi vara medvetna om att våra resurser är begränsade, så jag tror inte att vi kan jobba på hur många arenor som helst.

 

Men igen en upprepning från i måndags: det viktigaste är trots allt, och det är någonting som borde vara synnerligen väsentligt om det skall göras ändringar i självstyrelselagen på basen av den nya konstitutionen, att vi direkt är garanterade möjligheter till inflytande i EU:s ministerråd, dvs. när Matti Vanhanen inte har någonting att säga, utan det hör till den åländska sfären, så är det herr Nordlund som träder till i stället och förklarar för övriga EU-medborgare hur saker och ting skall fungera. Den automatiken måste vi få, inte nödvändigtvis med Nordlund i all evighet, men jag tar nu bara detta som ett exempel!

 

Den andra saken är Europaparlamentsplatsen och den har vi många gånger i lagtinget diskuterat, det är onödigt att jag upprepar allt jag har sagt om alla de tre förutsättningar lagtinget har haft för att vi överhuvudtaget skall omfatta Amsterdamfördraget och Nicefördraget, överhuvudtaget bli EU-medlemmar. Det är en förutsättning att vi får en Europaparlamentsplats. Där är det dock så att vi har ofta våra högtidliga skrivningar men vi följer aldrig upp dem, vi har diskuterat i ett och ett halvt två års tid olika möjligheter att få fram en framställning till riksdagen och där ser jag ingen annan lösning – vi har haft olika gruppmöten, men vi kommer aldrig fram – än att vi från Ålands Framtids sida får försöka lägga en motion och erbjuda övriga partier möjligheter att skriva på om vi skulle kunna komma fram den vägen.

 

När det gäller centrala mål i landskapets arbete med EU-ärenden sägs det att man skall få till stånd en smidig skattegränshantering. Det är också någonting som vi har hört otroligt många gånger. Nu är det ny besättning – vi får väl igen vänta en liten tid och se – men jag kommer så väl ihåg när ledamoten Strand som nybliven finansminister lovade att det här skulle man nog verkligen ta och göra någonting åt! Vi har fortfarande inte sett någonting och tittar vi framåt i meddelandet under finansavdelningens ansvarsområde står det så här: ”Eftersom lagstiftningsbehörigheten i fråga om skattegränsrelaterade frågor ankommer på rikets myndigheter innehar rikets myndigheter dock huvudansvaret för att tillse att skattegränshanteringen mellan Åland och unionens skatteområde blir så smidig som möjligt.” Givetvis är det ett korrekt konstaterande. Så är det. Men jag upplever ändå formuleringen från regeringens sida som lite undanglidande.

 

En sak när det gäller de centrala målen och prioriteringarna som landskapsregeringen där jag direkt har en avvikande åsikt är när man skriver en ”Stärkt rätt för autonomierna att bedriva en egen skattepolitik”. Här är ändå den centrala frågeställningen, att vem äger problemet? Vi är alla medvetna om att det här är ett problem mellan Helsingfors och Mariehamn, kanske i och för sig också ett internt problem här i lagtinget. Jag kommer nämligen så väl ihåg den finansmotion som Ålands Framtid lade där vi faktiskt hade större förtroende för regeringspartierna än vad regeringspartierna själva hade och där vi ville att regeringen så fort som möjligt skulle komma med ett meddelande till lagtinget där man hade motiv för övertagande av skattebehörighet och förstås också analysera nackdelar. Det är alltid så när vi utökar behörigheten, att det ger möjligheter, men det ger också utmaningar som man måste kunna möta.  Lämna alltså EU-dimensionen när det gäller skattebehörigheten, koncentrera er först på att försöka samla lagtinget, koncentrera er sedan på att göra en kraftfull framstöt till riksmyndigheterna. Det är en vägen vi bör gå. Det här är ingenting som jag åtminstone tycker att hör hemma på EU-arenan, men det är ett bra område att använda sig av om man inte vill att det skall hända någonting.

 

Det räknas upp sakområden som regeringen önskar uppmärksamma under det finländska ordförandeskapet och där tar man upp situationen för lagstiftande regioner samt öregioner, tryggande av sjöfartens långsiktiga verksamhetsförutsättningar samt den nordliga dimensionen, särskilt med fokus på hållbar utveckling. Från Ålands Framtid sluter vi upp till hundra procent bakom de här principerna. Det jag ändå är förvånad över är att det inte med ett ord i detta skede står någonting om att regeringen anser att det är viktigt med en aktiv regionalpolitik. Jordbrukspolitiken nämns inte heller här, men den får vi anledning att återkomma ganska snabbt till i spörsmålsdebatten. Jag är lite förvånad över att den frågan inte finns med i det som man säger att är speciellt viktiga frågor.

 

I och med det vill jag gå över till näringsavdelningens ansvarsområde. Jag tycker att de skrivningar som finns här är mycket rekapitulerande av det regelverk som finns. Det är också en lång uppräkning av problemen, men här finns det faktiskt ingen strategi eller några direkta lösningar. Det räknas upp att det är problem med vårfågeljakten – det tror jag att alla känner till – det räknas upp att det är problem med ett småskaligt fiske, det känner vi också till, men vi kanske skulle vara intresserade av att veta vad regeringen tänker göra åt det här.

 

En sak där jag vill ställa en direkt fråga till lantrådet eller till EU-minister Lundberg är i femte stycket under Näringsavdelningens ansvarsområde, där det står så här: ”För Åland är betoningen av den europeiska modellen för territoriell sammanhållning viktig. Den territoriella dimensionen i modellen kan öppna nya möjligheter för regionalpolitik som är av intresse för Åland i den kommande programperioden 2007-2013.” Jag säger helt öppet att jag begriper ingenting av det här, men det kan säkert förklaras. Tvärtom har jag upplevt att möjligheterna att driva en aktiv regionalpolitik, sedan vi blev EU-medlemmar, har blivit allt snävare. Stödnivåerna blir allt lägre, de stödobjekt som vi får stöda blir också alltmera urgallrade. Längre fram i meddelandet står det på sidan 12 under 2. Ändring av riktlinjerna för regionalstöd 2007-2013: ”Kommissionen utarbetar under 2005 nya regler för regionalstöd…. Förslaget kan innebära att ingen region på Åland längre skulle kvalificeras som ett område med särskilda möjligheter att bevilja högre investeringsstöd.” Det här innebär i praktiken att de investeringsstöd som har funnits i skärgården, som har varit betydligt högre, som förslaget ligger nu – det är inte politiskt färdigbehandlat – kommer att leda till att man inte kan bevilja näringsstöd på samma sätt. Jag tror att vi alla vet att investeringar ute i skärgården kunde stödas upp till halva beloppet. Före medlemskapet var det vanligt att man stödde med 35 procent. Nu, om det inte har skett de senaste månaderna, är den maximala stödnivån 23 procent för skärgården, 15 procent för landsbygden och noll i Mariehamn. När man tar del av de nya reglerna för regionalstöd tror jag att jag vågar säga med hundra procents sannolikhet att det inte verkar finnas någon möjlighet överhuvudtaget att Åland skall kunna klassas som en c-region mera. Jag kan inte se det på något annat sätt, men det vore intressant att veta hur man från näringsavdelningens sida ser på detta. De möjligheter som finns är att man eventuellt kan bevilja de s.k. de minimistöden för små och medelstora företag. För att inte göra detta alltför invecklat vill jag säga att under en tioårsperiod har vi ett sådant scenario att investeringsstöden i skärgården har sjunkit från 35 procent till 23 procent och mycket tyder nu på att vi landar någonstans mellan 10 och 15 procent. Det är mot den bakgrunden som jag är lite förvånad över att inte regeringen inte tar upp regionalpolitiken desto mera. De här frågorna skulle jag alltså vilja höra lite mera om.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag har koncentrerat mig på slutet av meddelandet. Det är ju så att den nytillsatta landskapsregeringen inte har haft särskilt mycket tid på sig för meddelandet, i all synnerhet som det förra meddelandet lämnade lagtinget också väldigt sent, så vi är inte ännu i fas med tiden med meddelandena. Det här meddelandet borde kanske röra 2006, så att vi skulle vara ett år före om det skall ha någon politisk betydelse för tjänstemän och politiker som skall försöka se till Ålands intressen i samband med EU:s politik. Man får väl läsa ansvarsområdena och ta de tankar som finns med en nypa salt; åtminstone har jag svårt att se huru det där skulle kunna integreras i den allmänna EU-politiken.

 

Fru talman!

Det som gäller lagtingets deltagande i beredningen av EU-initiativen är intressant läsning. På sidan 15 finns det flera tabeller och i den översta tabellen jämför man inkomna kommissionsinitiativ 2004 med antalet inkomna initiativ 2003. Då ser man att initiativen har ökat med 200. Det här är dock bara en bråkdel av dem som landskapsregeringen sedan behandlar. De diarieförda initiativen, som jag förmodar att är sådana som man verkligen försöker ta ställning till och har en åsikt om, är sådana som har betydelse för det åländska samhället, men de har inte ökat särskilt mycket, bara med tre ärenden. Det var 49 stycken 2003 och 2004 var det 54. Men sedan kommer det intressanta: det antal samråd som har hållits mellan landskapsregeringen och lagtinget var ett år 2004. Av alla dessa 824 initiativ fanns det ett ärende som ansågs så viktigt att det skulle föras till Ålands lagting! Man brukar tala om den kolossala arbetsbördan som har EU-engagemanget medför, men för Ålands lagting var det inte särskilt betungande, åtminstone under år 2004. Man hade 7 stycken samråd 2003 och det var inte heller särskilt många. Jag tror att det är dags för självstyrelsepolitiska nämnden att titta över samrådsförfarandet. Vi har under tidigare år mycket diskuterat huru EU-frågorna redan i beredningsskedet skall förankras i lagtinget, men den här utvecklingen är nog väldigt negativ ur demokratisynpunkt, åtminstone såsom jag läser det. Man säger själv här att man lite funderar över vad det skulle kunna bero på att det har blivit så få initiativ, och då konstaterar man lite försiktigt att det möjligtvis kan bero på att initiativen inte är av åländskt intresse. Det låter kanske mera som en ursäkt än som en verklig förklaring. Det är åtminstone för mig obegripligt att samrådsinitiativen blir färre ju mer integrationen ökar. Man säger också från landskapsregeringens sida att man bör se över rutinerna. Det finns också andra saker som beskrivs här, bl.a. hur många initiativ som har genomförts och framför allt blivit direktiv. Det är förordningar och direktiv som kommissionen beslutar om som är de intressanta; förordningarna är direkt tillämpliga också på Åland, så det är väl inte så komplicerat utan det är direktiven där man har en viss möjlighet att implementera EU:s beslut med en viss anpassning till de egna förhållandena. Där ser vi en ökning: 2003 85 stycken till 108 stycken 2004. Det måste väl ändå tolkas som så att fler och fler direktiv som berör Åland implementeras. Det säger emot att samrådsbehovet skulle minska. Så finns det också närmare redovisat hur de olika notifieringarna sker per avdelning och det är väldigt mycket inom livsmedelssektorn. Det märker man också när man följer med landskapsregeringens beslut. Så är det också mycket om vägtrafiken.

 

Fortsätter man att titta i meddelandet kommer man till kapitlet när landskapsregeringen inte har hunnit med eller inte önskar implementera direktiv. Det är ganska många fall där det finns överträdelser. Det finns säkert alldeles välmotiverade förklaringar till det, men det måste också vara väldigt betungande och inte särskilt effektiv förvaltning, om man inte hinner med utan det går så långt att det blir en sorts process med kommissionen, som t.ex. med direktivet om lika behandling, som i och för sig kommer att ges som en lagframställning till lagtinget. Det är kanske viktigt där att man funderar över att man kunde snabba upp processerna i vissa fall, vilket kanske skulle vara till förmån just när man tänker på att lagtinget skulle ha mera insyn i vilka ärenden som småningom skall implementeras. Eftersom vi bara har haft ett samråd är det så att lagtinget inte påverkar initiativen i det beredande skedet utan vi får dem färdiga hit och sedan är det bara att implementera, och det tycker jag inte är riktigt tillfredsställande, men framför allt det vad det beror på att vi inte får mera ärenden som förs till samråd till lagtinget. Tanken var ju från början att alla utskott skulle involveras i beredningsarbetet och då skulle t.ex. initiativ som rör vägfrågorna gå till det utskott i lagtinget som behandlar de frågorna, miljöfrågorna till ett osv. osv. Det kanske är så att det inte är någon bra metod det heller, men att självstyrelsepolitiska nämnden skall titta på det här kommer åtminstone jag att se till.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Att meddelandet i stället borde handla om 2006 kan jag delvis hålla med om. Jag har uppfattat det som att vi mer eller mindre har ett uppdrag att vi skall föra hit ett meddelande som bygger på EU-kommissionens arbetsprogram. Det bygger på 2005 och därför har vi följt det; anser självstyrelsepolitiska nämnden att vi skall ha ett annat upplägg i kommunikationen går väl det bra att diskutera.

 

När det gäller antalet kommissionsinitiativ finns det orsak, precis som vi skriver i meddelandet, att både fundera efter vilka åtgärder man kan ta till och också analysera det. Jag vet inte vilka ärenden som var aktuella 2004; de var 824 stycken.  Jag vet är att en tredjedel direkt lades åt sidan som av icke-åländskt intresse, men fortfarande är det ett mycket stort antal kvar. Man valde som sagt att diarieföra 54 stycken och det har jag ingen anledning att tycka någonting om; däremot är det intressant att fastän antalet kommissionsärenden har ökat har ändå inte antalet diarieförda ärenden här ökat. Det finns alltså orsak att titta på det här. När det gäller samrådet är det också någonting vi behöver titta på. Här handlar det förstås om landskapsregeringens initiativ men också om en kommunikation med lagtinget hur man kan utveckla det. Det viktigaste skulle vara att vi från landskapsregeringens sida skulle se till att ärendena kommer till samråd i ett tidigt skede. Jag tror att det kan vara orsaken till att det var sju stycken det första året men sedan bara ett. Vi får vara lite självkritiska att det var sju stycken då, men att lagtinget kanske uppfattade att det inte var så särskilt intressant för egentligen hade tåget redan gått. Vi borde från landskapsregeringens sida försöka se till att ärendena kommer så tidigt att också lagtingets och vår åsikt tillsammans skulle komma in i regeringens ståndpunkt; då skulle vi riktigt ha lyckats.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg måste ha missuppfattat mig. Jag har inte sagt att meddelandet inte skulle till lagtinget. Jag sade, att jag inte tycker att vi är i fas ännu i det här arbetet eftersom redan ett kvartal av 2005 snart har gått och vi vet alla att skall man kunna påverka någonting i EU-arbetet skall man hellre vara ute ett par år före och inte året efter. Det är inte kritik från min sida för att vi får ärendet hit av landskapsregeringen utan det är kritik mot hela förfarandet, där lagtinget har sitt ansvar.

 

Jag känner förstås inte i detalj till hur landskapsregeringen resonerar och hur man gör sina bedömningar med samrådsförfarandet, men det borde kanske vara så att lagtinget i mycket högre grad kunde besluta vad som skall komma till samråd, att det inte bara är den ena parten. Det är trots allt så att på något vis saknas den parlamentariska bekräftelsen av det arbete som landskapsregeringen skall utföra. Detta är ett problem för alla parlament, inte bara för det åländska. Jag har varit ganska skeptisk till att initiativen skall gå till de olika utskotten; jag har varit mera företrädare av den linjen att det skulle vara en nämnd som handhar dessa ärenden och som bygger upp en kompetens och att man sedan kanske kan höra specialutskott. Om det är fel på nuvarande system eller om det är landskapsregeringens bedömning av vad som skall föras till samråd som gör att vi nästan inte har något samråd kan jag inte bedöma.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman! Jag menade inte att jag uppfattade det som att meddelandet inte skulle tas till lagtinget. Däremot har jag uppfattat att vi bygger meddelandet på EU-kommissionens arbetsprogram. EU-kommissionen gör upp sitt arbetsprogram på hösten för kommande år och vi borde kunna komma med meddelandet i januari och inte i mars, om kommissionen fungerar.

 

När det gäller hanteringen och samarbetet med landskapsregering och lagting är vi helt eniga. Jag tycker att det finns skäl att utveckla arbetet och jag är väldigt glad om lagtinget tar en aktivare roll i det därför att lagtinget har kunskap om alla områden och också möjlighet att på olika sätt ha åsikter om hur det här skall hanteras. Det välkomnar jag och tycker att är mycket bra om självstyrelsepolitiska nämnden vill fördjupa sig i det och utveckla det mera. Det behövs en vitalisering av samrådsförfarandet. Det finns en teoretisk möjlighet att det var sådana ärenden som man bedömde att icke var intressanta, men jag tycker att det låter mycket om det skulle vara 53 ärenden som inte är intressanta för Ålands lagting, så det finns absolut skäl att titta vidare på det här, också från vår sida, hur vi skulle kunna komma till utskotten, eller vad självstyrelsepolitiska nämnden föreslår, i ett tidigare skede så att det skulle kännas mera meningsfullt för lagtinget att ta ställning till de här frågorna.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag skall börja mitt anförande med att säga någonting om näringspolitiken – det lilla jag kan, tänkte jag säga. Det utarbetas just nu nya program och landskapsregeringen har en aktiv roll i det. Vår målsättning är, precis som det står i meddelandet, att vi skall försöka skapa ett så stort handlingsutrymme som möjligt. Europa har nu nya medlemmar, många mycket fattiga medlemmar, vilket leder till att vår möjlighet att få stöd minskar. Det leder också till att vi måste bevaka att det kanske ändå finns möjligheter; Finland har en mycket intressant situation på det sättet att man är en nettobetalare, men ändå har man lyckats att få stöd. I Europa är det så att säger man att man bor i de här trakterna har man någon sorts uppfattning om att det är något arktiskt område, och det är väl det som har lett till att Finland har kunnat få en hel del stöd, trots att man är ett relativt rikt land. Det är den här strategin vi måste fortsätta på, att visa på våra särförhållanden, vårt speciella klimat osv. för att kunna få stöd även om vi i förhållande till andra är hyfsat rika. Men vi måste också se till att vi har ett sådant handlingsutrymme, att om vi inte får stöd vi åtminstone får använda våra egna pengar till att stöda utan att det skall ses som ett statsstöd som snedvrider konkurrensen, vilket risken är stor för. Det är alltså två sätt att jobba på det här. För att hänga med i utvecklingen när det gäller jordbruket och klara av utvecklingen gäller det vara mycket kreativ och få en bredd i hela landsbygdsutvecklingen.

 

När det gäller hur vi skall kunna påverka och hur vi skall få möjlighet till mera inflytande i EU har

jag här en overhead-bild:

 

 

 

 

 

Här gäller det att vi på alla nivåer måste arbeta och försöka vara smarta, när vi, som sagt, är små. Det gäller redan i kommitologin för vår specialrådgivare i Bryssel att hänga med vad det är som är på gång, för allra bäst skulle det vara om vi på något sätt kan aktivera oss innan några ord är skrivna.

 

När det gäller kommissionen kan vi kanske inte ha ambitionen att vi skall ha en egen kommissionär. Varför inte, men det är kanske inte riktigt realistiskt! Där måste vi också hitta framför allt de informella vägarna att på olika sätt kunna påverka. När det gäller lagtinget och landskapsregeringen mot de nationella ministerierna har vi en utvecklingsprocess på gång inom förvaltningen, vi måste jobba mycket på att utveckla det. Om vi skall in tidigt och om vi också skall in före regeringen har skrivit ner alldeles för mycket gäller det för våra tjänstemän att jobba mot framför allt kontaktpersonerna på ministerierna men också att med dem som jobbar vid den ständiga representationen i Bryssel. Tillsammans med vår person behövs ett litet triangelnätverk för att påverka på olika sätt. Det tror jag att är jätteviktigt.

 

Så kommer vi till beredningssektionerna, där vi har egna platser, men där vi har stora problem, bl.a. med språket. Jag har framfört det förut, och jag tycker fortfarande att jag är lite så där halvkritisk till platserna därför att, om jag har uppfattat det rätt, är det så att det är på ministeriet som man utarbetar texten t.ex., men sedan förs det över till beredningssektionen där det finns representanter för andra ministerier. Är det t.ex. en jordbruksfråga kommer miljöministeriet och kanske finansintressenter med – skulle det vara på Åland skulle det vara producentförbundet och dess motsvarighet i riket osv. – de finns alltså med i beredningssektionen och sedan Åland. Det är förstås bra att vi har någonting, men samtidigt tycker jag att vi inte får förlita oss på att beredningssektionen är så allena saliggörande. Dessutom har man lyckats där att formulera en sådan praxis att det är okej att det går på finska eftersom det är andra än de officiella som deltar i mötena.

 

I EU-kommittén och i ministerutskottet har vi också representanter.

 

När det gäller ministerrådets arbetsgrupper står det om det i meddelandet. Det kanske är det som är nytt, men som jag också har funderat mycket på. Jag vet inte om det är möjligt, men jag tycker att man skall ha rätt till visioner och det skall också vara tanken med ett meddelande. Det är alltså också ett ställe där jag tycker att man borde skapa både inflytande och själva också på ett eller annat sätt jobba på att vara med. Jag håller med ltl Anders Eriksson om att ministerrådet, det skulle vara någonting det att ha en plats i, att kunna ha en möjlighet att byta stol osv. Den här diskussionen har jag åtminstone fört när jag var på studiebesök till EU-enheten i Helsingfors och diskuterade med dem om det skulle vara möjligt; det finns i alla fall inga juridiska hinder vad jag har förstått så här långt. Jag frågade också ledande tjänstemannen om hantrodde att det fanns någon realistisk möjlighet att ens begära det. Det trodde han också att skulle vara fullkomligt möjligt, men samtidigt log han lite, att det verkade som att det inte var någon så där riktigt enkel överenskommelse! Teoretiskt borde det i alla fall gå och den diskussionen förs. Det är klart att jag vet t.ex. att ministrarna nu har fått back från grundlagsutskottet i frågan om deras politiska medarbetare får byta stol. Jag tycker inte att det är en bra parallell heller för jag tycker att det är att nedvärdera oss att jämföra oss med ställföreträdaren. Jag tycker att vi skall behandlas jämbördigt om vi skall vara där. Att på något sätt kunna delta i ministerrådets arbete och också sträva till att kunna byta stol i för Åland särskilt viktiga frågor tycker jag är viktigt att jobba för och det kommer vi att fortsättningsvis jobba för, men vi får absolut inte bara stirra oss blinda där högst upp, för jag tror att den stora påverkan borde man göra hela vägen upp.

 

Här på bilden framkommer också COREPER och då ser ni vilka som kommer hit till Åland nästa sommar. De är också mittemellan två viktiga beslutande instanser, så det är inte heller att förringa det mötet.

 

På sidan ser vi Europaparlamentet och regionkommittén. Via det arbete som har gjorts i regionkommittén tycker jag att jag ganska lätt har hittat former för hur man kan påverka och få sin vilja igenom. Där lärde jag mig att komma på ett möte och lägga ett ändringsförslag, där de som är föredragande och rapportörer sitter på bänken och kanske blir överraskade av det förslag man lägger, det gör dem bara irriterade och kanske t.o.m. generade och det är större risk att det blir nej för att de inte är beredda på vad som kommer. Men att däremot slå en signal, prata lite på förhand och säga att så här och så här tycker jag, du har ett bra yttrande, men däremot finns det vissa saker som jag skulle vilja att vi skulle föra dit så att det skulle bli ännu bättre och säga att det här kommer som ett ändringsförslag osv. Det har gått i samtliga fall hittills, och går det i regionkommittén, så varför skulle det inte gå i Europaparlamentet! Vi har diskuterat att så länge vi inte har en egen plats där borde man inte heller vara ledsen över det utan att man skulle kunna fundera på att påverka rapportörer och på olika sätt också få inflytande även där.

 

Jag skulle alltså vilja påstå att vi från regeringens sida försöker täcka upp alla nivåer och hitta alla möjligheter till inflytande. Sedan är förstås den stora utmaningen att få det formella inflytandet, få det nedskrivet på papper osv., men jag tycker att vi måste jobba på båda plan, att vi måste vara aktiva även i det här arbetet och inte bara sitta och vara besvikna och vänta på att vi skall få ett reellet inflytande i form av en parlamentsplats eller en röst när det gäller subsidiaritetsövervakningen eller något liknande, utan jag tror att det är jätteviktigt att bevaka alla de olika instanser som finns. Då kan det just bli så att det kanske inte är beredningssektionerna som är de högst prioriterade utan man kanske hittar andra vägar. Också det att hitta vägar inom förvaltningen, att man har kontakter, att man inte alltid måste resa utan att det också går via telefon och mail eftersom det är i sista minuten när det handlar om EU-hantering.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka för klargörandet när det gäller regionalstöden, men när jag tittade på regelverket fick jag uppfattningen att det finns nog väldigt små förutsättningar för Åland att kunna vara en c-region framöver. Det är klart att tittar man på Ålands BNP och prata om stöd och stöd så känns det lite malplacerat, men just regionalpolitik går ut på att utjämna konkurrensförutsättningarna och det är det som man måste klargöra för kommissionen, att konkurrensförutsättningarna i skärgården är på ett sätt och på landsbygden på ett annat sätt samt i Mariehamn på det tredje sättet. Jag tror att jag har en viss erfarenhet av hur svårt det är att få kommissionen att förstå att Åland består av tre olika delar med väldigt olika förutsättningar när man stundtals inte ens vet var Åland ligger! Jag hoppas att man från regeringens sida är ute i god tid med att ha statistik som är uppspjälkt som klart och tydligt kan visa att det här är de BNP-siffror som gäller ute i skärgården, det här är det som gäller på landsbygden, för om man inte jobbar med de här frågorna i god tid och kan presentera fakta kommer det att leda till att det kommer att bli oerhört svårt att kunna stimulera näringsutvecklingen i skärgården och det är någonting som jag hoppas att regeringen tar på allvar.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det handlar om de framtida programmen och där förhandlas det. Precis som jag nämnde i mitt anförande gäller det att få ett så stort handlingsutrymme som möjligt. Vad jag förstått ligger vi rätt väl till vad gäller jordbruket. Där kommer vi att ha möjlighet att få stöd; däremot ser det värre ut när det gäller målprogrammen. Det är vad jag kan säga så här långt. Vi kämpar förstås både med statistik, men jag tycker också att COREPER-mötet i sommar och överhuvudtaget alltid när man har kontakter med människor som beslutar på EU-nivå så gäller det att visa på vårt särskilda landskap, hur det ser ut här, vilka möjligheter vi har att odla i stora arealer när det ständigt kommer en havsvik eller ett berg uppstickande, vi har inte den geografiska möjligheten. Det tycker jag är viktigt att visa på så att man får förståelse för det och det visar inte statistiken, så jag tycker att man behöver visa på både och för att övertyga.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Nu tror jag att det är så att ministern blandar ihop äppel och päron. Jag har överhuvudtaget inte tagit upp jordbrukspolitiken i det här skedet, till den får vi anledning att återkomma i en speciell debatt, för det är så viktigt att vi klargör vad som gäller där. Men när det gäller regionalpolitiken nämnde minister Lundberg nu att man utarbetar programmen osv.  Jag vill verkligen vädja till regeringen att man tittar väldigt noggrant på programmen, att i förhållande till den oerhörda byråkrati som det är att få ut de här små slantarna från EU, ta och gör en avvägning och se om det är någon idé att jobba med dem överhuvudtaget. Ledamoten Britt Lundberg sade förut att det är åtminstone viktigt att vi kan använda egna pengar; det är det som jag specifikt pratar om: att vi kan bevilja näringsstöd ute i skärgården. Nu blir det lite så att man pratar om allt och inget händer.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag upplevde nog att ltl Anders Eriksson nämnde jordbrukspolitiken åtminstone i sitt tidigare anförande och efterhörde hur vi såg på den och på vilket sätt vi arbetade med den. När det gäller stödformerna och möjligheten att bevilja egna stöd är förhandlingarna på gång. Också när det gäller uppföljningen av olika program finns det en stark kraft inom EU som vill se till att det skall finnas någon sorts realism i förhållande till programmens storlek. Det finns det en stor samsyn om och det hoppas jag att skall gå igenom.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Republikens presidents framställning om bifall till utkast till förordning om ikraftträdande av avtalet mellan de nordiska länderna om nordisk utbildningsgemenskap på gymnasienivå (teoretiska och yrkesinriktade utbildningar). (RP 4/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Herr talman!

Lagtinget skall i den här presidentframställningen ge sitt bifall till ett ikraftträdande av ett avtal som ur åländska synvinkel både är viktigt och mycket aktuellt, nämligen om utbildningsgemenskap mellan de nordiska länderna på gymnasialnivå. Det betyder att man nu helt enkelt går in för att ratificera ett gammalt avtal som har funnits redan i tio år. Det här tycker jag är ett väldigt bra och viktigt steg framåt.

 

Avtalet är också ett resultat av den Norrback-rapport, som förelåg för några år sedan, där man har sett över hur man på olika sätt kan riva gränshinder mellan de nordiska länderna och befrämja rörligheten för medborgarna och även inom utbildningssystemen.

 

Avtalet går helt enkelt ut på att de studerande ges tillträde till gymnasialskolor i alla de andra nordiska länderna på samma villkor som ländernas egna medborgare. Det här berör i synnerhet Åland eftersom vi då har många studenter som framför allt studerar i Sverige. När förarbetena till rapporten gjordes under 2004 var det 89 ungdomar som direkt var berörda av avtalet.

 

Vi har också haft åländska representanter med i arbetsgruppen inom det nordiska skolsamarbetet som har berett ärendet och i de kartläggningar man gjorde då kan man konstatera att kännedomen på Åland om avtalet är kanske störst i hela Norden. Vi känner väl till det bland studiehandledare och skolpersonal och elever att avtalet finns och att det gäller också Åland. Eftersom vi har känt väl till det har vi också kunnat dra god nytta av det, så att varje gång man har stött på något problem när det gäller någon elev som skulle vilja studera i annat nordiskt land har man kunnat hänvisa till det här gemensamma avtalet.

 

På den här punkten tycker jag alltså att det är viktigt att lagtinget ger sitt bifall så att det goda samarbetet mellan gymnasialskolorna i Norden kan fortsätta, vilket är till stor fördel och nytta för många åländska ungdomar.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål angående verksamhetsförutsättningarna för det åländska jordbruket. (S 3/2004-2005).

 

Meddelande om när landskapsregeringens svar på spörsmålet avges eller om att landskapsregeringen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet avlämnades av talmannen till landskapsregeringen den 7 mars 2005. Antecknas.

 

Ltl Sune Mattssons enkla fråga angående byggande av regleringsdamm och småbåtssluss för båttrafik i Vargsundsådran. (EF 2/2004-2005).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte avges. Antecknas.

 

 

Ltl Roger Erikssons m.fl. lagmotion angående förslag till blankettlag om förvaltningslag. (LM 3/2004-2005).

 

Ltl Roger Erikssons m.fl. lagmotion angående förslag till ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse. (LM 4/2004-2005).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 16.3. Godkänt.

 

Lagtingets nästa plenum är  måndagen den 14.3 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.22).