För kännedom
Eckeröhallens framtid EF 17/2008-2009
Utdrag ur protokollet
Första behandling efter bordläggning
4 Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om kostnader för vård utom Åland (HM 12/2008-2009)
7 Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om allmän tandvård (HM 34/2008-2009)
8 Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om en reform av fastighetsskatten (HM 5/2008-2009)
Lagtingsledamoten Barbro Sundbacks enkla fråga om Eckeröhallens framtid (EF 17/2008-2009)
Plenum börjar
Plenum börjar. Upprop. 26 ledamöter närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller talman Roger Nordlund samt lagtingsledamot Folke Sjölund för deltagande i arrangemangen med anledning av den nationella veterandagen. Beviljas.
Första behandling efter bordläggning
1 Lagutskottets betänkande nr 12/2008-2009 angående ändring av 1 § landskapslagen om Ålands landskapsregering (LM 3/2007-2008)
Ärendet bordlades 22.4.2009.
Först tillåts fortsatt diskussion. Efter det att diskussionen avslutats kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.
Diskussion? Ingen begär ordet. Diskussionen är avslutad.
Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.
Föredras efter bordläggning
2 Landskapsregeringens meddelande om utvecklingsplan för utbildningsorganisationen på gymnasialstadiet på Åland (M 3/2008-2009)
Ärendet bordlades 15.4.2009.
Talmanskonferensen har föreslagit att meddelandet remitteras till kulturutskottet. Beslut om eventuell remiss fattas dock efter avslutad diskussion.
Diskussion.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Ett litet samhälle utan olja eller andra naturrikedomar av stort pekuniärt värde har som viktigaste resurs sitt humankapital. Detta kapital kan förkovras genom utbildning och goda levnadsvillkor. Stor trygghet och jämlika villkor till utbildning och utveckling är de bästa förutsättningarna för ett litet samhälle som önskar skapa sig en demokratisk och välmående framtid.
Den nordiska socialdemokratin har varit väldigt framgångsrik, särskilt med sin utbildningspolitik. En av de viktigaste hörnstenarna i den så kallade nordiska modellen är rätten till utbildning för alla. När arbetarrörelsen kom till makten för så där 100 år sedan var utbildning förbehållen endast en liten del av samhället. De lägre klasserna levde i armod inte bara i materiellt utan också i andligt hänseende.
När vi för några år sedan uppmärksammade att hundra år gått sedan allmän och lika rösträtt infördes stötte jag i historiska källor på åländska folkskollärarinnor som med brinnande iver talade för ett utbildningssystem som skulle omfatta alla. Utbildning och upplysning skulle förädla de lägre samhällsklasserna och genom utbildning och upplysning skulle hela samhället nå nya och högre mål.
Motståndet mot allmän utbildning har alltid kommit från dem som ansett sig stå på en högre bildningsnivå och därför sett det som ett hot om bredare lager skulle beredas tillträde till högre utbildning. Idag tar vi grundskolan som given och ytterst få, för att inte säga knappast någon, ifrågasätter alla barns rätt till grundläggande utbildning. En av nycklarna till den finländska och åländska grundskolans framgångar sägs vara att den är öppen för alla. Skolan motsvarar samhället i övrigt och utbildningen sköts av lärare med god utbildning och hög status i samhället. Grundskolan är inkluderande och förmår beakta individuella behov samtidigt som den fostrar till samarbete och respekt för andra. Knappast någon drömmer om att få tillbaka den fyraåriga folkskolan. De flesta tycks vara nöjda med grundskolan, men så var det inte när den infördes på 1970-talet. Motståndet kom från dem som ville skilja åt barn på olika sätt. Undervisningen ansågs vara hotad och en del lärare ställde sig tvivlande. För att få igenom reformen skapades alla möjliga och omöjliga tillfälliga pedagogiska nödlösningar för att skilja åt barnen, lösningar som tack och lov försvunnit med tiden.
Diskussionen om en enhetsskola på gymnasienivå har många likheter med diskussionen vid införandet av grundskolan. De som slår vakt om det klassiska gymnasiet har sett sig hotade av en gemensam gymnasieskola. En del av lärarkåren arbetade aktivt emot den s.k. Struktur 07-reformen och drog sig inte för att kraftigt påverka elevkåren. Det man upplevde som ett hot var att undervisningen vid Ålands lyceum skulle bli lidande på något sätt om man organisatoriskt fördes samman med de skolor som erbjuder yrkesundervisning. Många skolor inom yrkesutbildningen såg från sin sida stora fördelar med att gå samman i en enda skola. Möjligheterna till utveckling och samordning av de gemensamma resurserna framstod som uppenbara och viljan att samarbeta med Ålands lyceum var stor. Men detta hade mindre betydelse i sammanhanget. Hotet mot Ålands lyceum är en myt. Skolans pedagogiska uppdrag har aldrig varit hotat. Tvärtom skulle lycéet med sin kompetenta lärarkår och stolta traditioner kunna spela en viktig roll för att utveckla gymnasieutbildningen i sin helhet.
För oss lagtingsledamöter som bär det yttersta ansvaret för utbildningen är det viktigt att inse att för att gymnasieutbildningen på Åland skall kvalitativt utvecklas och vara konkurrenskraftig med omkringliggande regioner så behövs en organisation som i sig bryter ner skrankorna mellan skolorna och för samman alla de resurser som finns inom det nuvarande skolsystemet. Det åländska elevunderlaget är trots allt så litet och för att uppnå större produktivitet måste man eftersträva en organisation som omfattar alla utbildningar.
Den organisation landskapsregeringen presenterar i sitt meddelande bygger tydligen på en idé om att vara alla till lags istället för att försöka nå bästa tänkbara resultat. Regeringen vill ha alla sju skolor och alla sju rektorer kvar. På denna otymplighet placerar man en resursförvaltning och en chef till som ska ta hand om en rad praktiska ting och administration för alla sju skolor. Men inte nog med det. Regeringen vill att de sju gymnasieskolorna och resursförvaltningen kopplas till regeringens utbildningsavdelning med en tjänsteman som chef för hela baletten. Herr talman, man blir andfådd bara vid blotta tanken på alla möten som ska hållas, men det värsta är att det inte är nog med detta. Ett utbildningsråd bestående av ansvariga ministern samt några andra politiker och sakkunniga skall ha det övergripande ansvaret över utbildningen.
Herr talman, jag måste säga att jag har svårt att ta detta på allvar. Tror regeringen att detta förslag kommer att fungera i praktiken? Jag får en stark känsla av att regeringen lever i en värld som mera påminner om Snövit och de sju dvärgarna än Åland 2009.
Gymnasiereformen har diskuterats i säkert 15 år. Tid, pengar och stora ansträngningar har gjorts för att fatta de nödvändiga beslut som behövs för att få till stånd nödvändiga förändringar. Jag hoppas att kulturutskottet kan lösa denna gordiska knut. Socialdemokraterna tycker givetvis att det förslag som den förra regeringen lade fram är det bästa. Centern stödde förslaget men ville lägga det i malpåse. Liberalerna var kritiska och föreslog en tredelad reform av yrkesutbildningen, gymnasiet och vuxenutbildningen.
Herr talman, det skulle hedra lagtinget om vi lyckades åstadkomma resultat i denna fråga. Om vi alla släpper prestigen och ser till elevernas bästa så kan det kanske gå. Varför inte backa och så genomför vi en gymnasiereform som sker i etapper. Först sammanslås yrkesutbildningarna och i ett senare skede tar man ett beslut om Ålands gymnasium.
Viktigast just nu är att yrkesutbildningen inte hamnar på efterkälken. De ungdomar som väljer att utbilda sig inom yrkesutbildningen är av största vikt för vårt humankapital. Dessa ungdomar är vår största resurs på arbetsmarknaden. De stannar i hög grad, för att inte säga så gott som alla kvar på Åland, och de kan bidra genast efter avslutad skolgång till det åländska näringslivets utveckling. Dessa ungdomar ska också ha rätt till fördjupad utbildning inom så många ämnen som möjligt och de ska kunna ta gymnasie- eller studentexamen eller på annat sätt kvalificera sig för fortsatt utbildning om de så önskar. Om det inte är möjligt eller finns politiskt intresse att erbjuda eleverna vid Ålands lyceum samma möjligheter inom yrkesutbildningen så ser vi trots allt att nu måste yrkesutbildningen prioriteras. Det är hög tid att ägna den delen av gymnasialutbildningen mera intresse annars riskerar vi att stora värden och resurser går förlorade.
Herr talman! Socialdemokraterna är villiga till kompromisser och samförståndslösningar. Det är hög tid för lagtinget att fatta beslut i den här frågan, tack.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Jag håller med mycket av det som ledamot Sundback sade, framför allt att man bör bryta ner skrankorna mellan de olika skolorna, som hon uttryckte det. Förslaget är väl lite så att man retirerar, man har inte lyckats med det. Det jag vill fråga upp om är integreringen av Ålands lyceum, det var mycket det som Struktur 07 stupade på, åtminstone om jag uttalar mig för mig själv. Det var svårt att se att en integration av Ålands lyceum i den här gemensamma gymnasialskolan skulle lyckas. De dubierna har jag fortfarande kvar. Det är så pass olika utbildningsprogram, så pass olika inriktningar så jag tror att det är svårt. Om man jämför Struktur 07 med det förslag som har lagts nu hade det kanske varit bättre om man tagit Struktur 07, om man ska vara vis i efterskott. Kulturutskottet har en riktig bit att ta i, men framför allt mina dubier beträffande Ålands lyceum kvarstår fortsättningsvis.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ja, jag tror inte att jag är kapabel att ta bort någons dubier mera i den här frågan. Min personliga uppfattning är att utbildningen aldrig var hotad. Där finns en jättestor pedagogisk resurs som väl kunde ha utnyttjats för hela stadiet, men det är uppenbart att åtminstone delar av kollegiet inte vill. Om det nu ska vara på det sättet får vi acceptera det faktum om lagtingets majoritet underordnar sig den synen. För att komma någon vart är vi villiga att kompromissa på något sätt så att man sätter fokus på yrkesutbildningen. Det har man inte diskuterat, det har bara rört lyceifrågan.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Jag kan i och för sig bara uttala mig för mig själv, men för mig handlar det inte om att jag inte vill, att jag skulle lägga prestige eller något sådant som framkom i anförandet utan det är det att jag inte kan se nyttan klart och tydligt att man skulle integrera Ålands lyceum i det här. Samtidigt har vi haft många sammanslagningar, inom vårdsektorn, inom andra områden där det inte har blivit så alldeles lyckat alla gånger. En sak stöder jag i varje fall och det är vikten av att man får en yrkesutbildning på den absolut högsta nivån. Det viktiga är att man får någonting att hända än att man försöker få med Ålands lyceum. Det var den tuvan, som jag ser det åtminstone, som stjälpte Struktur 07. Jag hoppas att kulturutskottet kan titta på det. Jag vill också säga att vi från vår sida gärna kompromissar för att få till stånd en lösning så att det händer någonting. Nu har bara tid och pengar gått utan att vi har kommit någon vart.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Om det bara hänger på Ålands framtid och socialdemokraterna så kan vi säkert komma överens. Nyttan och det betydelsefulla med en enda skola är ur elevernas synvinkel. Eleverna hade valt utbildningsprogram oberoende av själva skolorna. De flesta tänker i skolhus fortfarande, men det programmet utgick för olika utbildningsprofiler och eleverna skulle ha haft ett mycket, mycket större utbud att välja mellan. Dessutom hade de elever som läser på yrkesutbildning kunnat få gymnasiekompetens och de elever som går den klassiska utbildningen hade också kunnat ta en yrkesexamen plus att alla resurser hade stått till samma organisations förfogande.
Vicelantrådet Britt Lundberg
Herr talman! Jag har gjort många reflektioner efter den tidigare debatten som vi hade för ett par tre veckor sedan. I det anförande som föregick mitt lyftes det upp att Struktur 07 skulle ha kunnat bryta ner skranken mellan skolorna. Vi talar precis samma språk. Det är en myt att det skulle finnas eller förbli starka skrank mellan skolorna. Det finns mycket mindre av dem idag och målsättningen är att dessa skrankor i den mån de finns ska brytas ner.
Ltl Sundback säger också att man ska kunna söka sin utbildning i framtiden utgående från utbildningsprofiler. Det är exakt det som vi skriver i vårt betänkande. Det är det som är målet. Man ska inte längre söka till en skola utan man söker till en utbildningsprofil eller om man hellre vill kalla det utbildningsprogram så är det ingen större konflikt i det.
Det sätt som vi föreslår att arbeta i det här meddelandet är ett sätt att snabbt komma till en effektivering, en inbesparing och också en kompetenshöjning och en kvalitetsutveckling inom gymnasialstadiet. Man kan ta tillvara de bästa resurserna över alla skolgränser, man kan ta tillvara utrymmena maximalt och elevunderlaget så att man skapar ändamålsenliga grupper. Det här sättet arbetar man redan efter. Jag träffar rektorerna nu regelbundet med tanke på att vi jobbar med tuffa ramar inför budgeten 2010 och det är precis utgående från den här modellen som de redan har börjat jobba.
Det känns både lite orättvist och emellanåt respektlöst när man utgår ifrån att det ska bli en stor huggsexa mellan rektorerna och att det inte ska fungera. Den bilden stämmer inte alls överens med den bild jag har av skolornas rektorers sätt att arbeta, utan tvärtom, får man en tydlig ledning finns det en vilja att hitta en väg ut, att finna de bästa lösningarna för våra studeranden. Periodiseringen som rektorerna också villigt har åtagit sig att själva genomföra till 2010 kommer att ge stora möjligheter att över gränserna erbjuda effektiva och goda utbildningsplatser.
Jag känner inte heller igen Ålands lyceums motsträviga inställning. Vi har haft Ålands lyceum med, precis som alla andra skolor, i seminarierna som vi har jobbat utgående ifrån. Det har varit väldigt hälsosamt för det har visat sig att när alla skolor kommer tillsammans ökar också respekten för varandras arbete och man ser också många olika sätt som man kan jobba tillsammans på över gränserna, både när det gäller kärnämnen, men också yrkesämnen. Att Ålands lyceum på något särskilt sätt skulle vara mer motsträvig än någon annan vill jag inte alls skriva under. Däremot har man kanske under Struktur 07-delen varit aktiv och framfört åsikter, men det betyder inte för den sakens skull att man ska lägga en filt över Ålands lyceum och kalla dem för motsträviga. Det är mycket orättvist. Ålands lyceum är med i det här arbetet precis på samma sätt som alla andra skolor och har varit aktiv i det arbetet.
Om det ska vara en skola eller sju skolor tog jag upp också i mitt tidigare anförande. Man behöver titta noggrant på, om man i kulturutskottet är attraherad av tanken att skapa två skolor av gymnasialstadiet, de ekonomiska bieffekterna av en sammanslagning. Vi diskuterade förra gången bl a Ålands miljö- och hälsovårdsmyndighet. Där hade vi tre laboratorier som blev ett, men i budgeten blev det inte billigare. Man behöver titta noga på om storskaliga lösningar leder till extra nivåer, som bidrar till extra kostnader.
Många signaler kommer från rikssidan och också från studerande, som funderar på att studera på rikssidan, om att man tycker att utbildningarna börjar bli slätstrukna. Det är viktigt att titta på profilerna. Det är oerhört intressant att följa hur det går i FM-tävlingarna i yrkesskicklighet. Vilka skolor är det som klarar sig bäst? Analysera det så får vi någonting att fundera på. Det handlar också om hur skicklig man är på att marknadsföra, men om man själv inte heller har möjlighet att profilera sig i marknadsföringen bleknar det också. Försvinner yrkesstoltheten inom yrkesutbildningen så tappar vi mycket av kunskapen, kompetensen och viljan att jobba framåt.
Det talas också om att yrkesutbildningen inte får bli på efterkälken och att den nu ska börja prioriteras. Jag blir lite skrämd om det är så att yrkesutbildningen hitintills inte har varit prioriterad. Vi jobbar ständigt mellan landskapsregeringen 0ch skolorna på hur man kan utveckla utbildningen på gymnasialstadiet. Allt hänger inte ihop med lagstiftning utan mycket handlar om arbete i små och stora beslut på vägen mot utveckling. Jag vet inte heller vilka mätningar man använder sig av när man befarar att vår yrkesutbildning skulle vara på efterkälken på något sätt. Vilka mått mäter man då utgående från? Det finns inte en exakt likadan organisation som har en kommunal grund på fastlandssidan, men om man menar med det att yrkesutbildningen ligger på efterkälken så tycker jag att man ska säga det i så fall.
Förslaget till två skolor diskuteras förstås vidare i kulturutskottet, men till den här debatten utlovades att man skulle fundera på och komma med tankar om studerandes lika behandling, hur man skulle hantera det. Kommer studerande från Ålands lyceum i så fall att få möjlighet att plocka kurser från yrkesutbildningen eller hur har man tänkt. Har man tänkt ha gemensamma resurser mellan de här båda eller ska det vara två organisationer som ska sköta de här båda skolorna. Om ni inte har funderat på det tills idag, ni som har föreslagit det, så behöver ni i alla fall redogöra för det i utskottet.
När det gäller autonomin i de här skolorna behöver man tänka på det också. Hur ska man ha det, är det en som fortfarande ska vara kvar enligt samma modell eller ska det utvecklas en autonomi för de här båda? Det är också väldigt intressant. Var ska de vara placerade i vår organisation? Som sagt, det finns ingen som helst prestige från landskapsregeringens sida i den här frågan, men däremot har vi hittat en modell som vi tror att både är ekonomisk, effektiv och som egentligen redan håller på att genomföras. Det tror jag är en väldigt stor vinst, istället för att vi pratar och pratar år efter år och sedan kanske efter en lång tid framöver kommer till någonting.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Det här är en remissdebatt. Det som sägs här är lagtingets vägkost till utskottet. Jag är lite förvånad över ministerns tonläge och uppfordrande kommentarer till inlägg här i debatten. Det kanske inte är ministerns ansvar i remissdebatten utan det är väl närmast att försvara sitt eget förslag. Min uppfattning om förslaget är att rektorerna nollas ut ur systemet helt och hållet. Det är utbildningsavdelningens tjänsteman som ska samordna utbildningen och skolutvecklingen på gymnasienivå. Det är ny enhetschef som ska sköta administration och en hel del av fastighetsskötseln. Det övergripande ansvaret för utbildningen ska sedan skötas av ett utbildningsråd. Rektorernas roll blir mera symboliskt i det här systemet.
Talmannen
Tiden är ute!
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Om man har läst rapporten ordentligt och jämfört med hur systemet fungerar idag, så kommer rektorerna att ha en större makt än vad man har idag. Ledningsgruppen får en stor del av beslutanderätten som direktionerna har idag. Ledningsgruppen stärks i förhållandet. I övrigt arbetar man på samma sätt som vi arbetar idag mellan skolorna och landskapsregeringen. Det finns ingen förändring i det arbetssättet. Idag sker arbetet isolerat på skolan gentemot den här tjänstemannen. Nu är förslaget istället att man ska göra det tillsammans i förhållande till den här tjänstemannen för att få bättre och samordnade förslag. Det är lätt att missförstå. På samma sätt uppfattar jag att ledamot Sundback missförstår när hon säger att utbildningsrådet ska ha det övergripande ansvaret över gymnasialstadieutbildningen. Det står det ingenstans i meddelandet. Utbildningsrådet ska vara det som kommer med input till strategiska utvecklingsmöjligheter för morgondagens gymnasieskola.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Det är möjligt att jag har missuppfattat, men det kanske är för att det är en så diffus organisation. Ansvaret och beslutsmakten är inte särskilt klar och tydlig och jag vill hålla fast vid att rektorernas och skolornas autonoma roll suddas ut på ett sätt som är väldigt otydligt för den framtida organisationen. Tjänstemannen på utbildningsavdelningen har jag frågat tidigare om, ska samma person också utföra tillsynsuppdrag över de enskilda skolorna eller är det en annan tjänsteman på samma avdelning som ska göra det?
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Den här modellen som föreslås är en modell för utveckling. Ltl Sundback sade redan tidigare att det skulle vara bra om vi skulle kunna finna en modell som skulle kunna leda till utveckling stegvis. Det är precis exakt det som den här modellen föreslår. När det gäller tillsynen föreslår vi en särskild tillsynsmyndighet, som ska ha hand om tillsynen från årskull noll till högskolan. Det försiggås också en parallell diskussion just nu om vi ska ha en tillsynsmyndighet som också ska ha tillsynen över flera avdelningar när det gäller både det sociala och andra områden. Där kan vi organisera om hela verksamheten.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Herr talman! Under det förra arbetet, Struktur 07, hade Ålands lyceum många åsikter. Man hade inte bara åsikter om helheten utan man hade också en åsikt om att man gärna skulle stå utanför den föreslagna strukturförändringen som då var tänkt. Man har också varit med i det här arbetet, precis som tidigare, men vicelantrådet säger att man har en annan åsikt idag. Är det så att Ålands lyceums representanter har ändrat åsikter, eller att man har ändrat sig såtillvida att man kan tänka sig att vara med i den här helheten idag?
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Vi har inte varit ute och haft någon påskrift från olika skolors representanter om de stöder förslaget eller inte. Det här förslaget är framtaget på seminarier tillsammans med representanter, proportionerligt efter skolornas storlek, under tre tillfällen där man har fått föra fram idéer och modeller. Den här modellen har tagits fram i grupper där Ålands lyceum också har varit representerad. Det finns säkert enskilda åsikter och också tankar kring detaljer som jag inte kan redogöra för och säga att det här är just Ålands lyceums synpunkt. Det är viktigt att också tänka på det nya ansökningssystemet mot Sverige, vilket vi också haft i åtanke, där man kan få extra poäng när man har läst sådana ämnen, som är av extra värde för den utbildning man ska ta. Här är det viktigt att man inte ställer Ålands lyceum utanför dessa möjligheter, om det finns kurser inom t ex Ålands handelsläroverk, som man skulle kunna ha glädje av om man går i Ålands lyceum.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Herr talman! Man kan lätt få det för sig att Ålands lyceum inte har haft en synpunkt att man skulle stå utanför när man hör vicelantrådets anförande och därför vill jag ha ett förtydligande där. Det har gett vid handen att man har varit representerad, men inte egentligen vad man i sak har haft för åsikt i frågan. Jag tycker att resonemanget som jag och många fler med mig har haft att man kunde ha två parallella spår vad beträffar strukturförändringen är en bra poäng med profileringen för utbildningen för att sedan komma in på följande steg när man söker till högskola och universitet, särskilt i Sverige där en förändring kommer att ske i antagandet. Det kan man säkert göra också för Ålands lyceums del när det gäller profileringen och det tredje årets möjlighet att sätta in andra kurser och läsa det på andra skolor.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Jag kan bara upprepa mitt svar, vi har jobbat alla skolor tillsammans under de här seminarierna, men förstås är det ingen som har tagit ställning till att det ska finnas två olika skolor. Det har inte ens lyfts fram så man får väl göra en förankring av det i ett senare skede. Den modell vi jobbar efter nu är det som har arbetats fram tillsammans med samtliga skolor vid de här seminarierna som vi har hållit.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Vid sidan av det här arbetet jobbar lagtinget nu också med tilläggsbudgeten för 2009 och förstås med sikte på kommande år. På vilket sätt är det här förslaget ett sparförslag? Här finns inte heller några ekonomiska kalkyler. Det är en stor bit som är helt outrett. Det förvånar mig mycket att utbildningsministern säger att det är först nu man kommer på att yrkesutbildningen är lite efter i utvecklingen. Man har ju konstaterat det sedan många år tillbaka och därför nu kraftfullt under de tidigare åren infört yrkesprov, vilket vi inte har haft på Åland, vi har infört kombinationsstudier, det har vi inte haft på Åland. Det har jobbats med läroplansgrunder och läroplaner, det har införts pedagogisk utbildning för yrkeslärare därför att Åland har varit efter i relation till andra regioner.
Talmannen
Tiden är ute!
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Det jag sade var att jag upplever att man nu först skulle börja arbeta med det. Jag upplever att vi har arbetat länge med och framför allt detta år har vi gjort massor för att utveckla yrkesutbildningen på Åland och vi kommer att fortsätta göra det. Varken yrkesprov eller kombinationsstudier och liknande har direkt ett krav i att det måste finnas en ny lagstiftning. Det går att genomföra såsom vi har det idag. Därför jobbar vi parallellt med många spår, men ser till att det är i riktning mot den utveckling som vi föreslår i meddelandet. Gemensam IT, gemensamma schemaläggningssystem, massor har vi tagit fram bara för att uppnå kvalitetshöjning, för att ta tillvara de bästa resurserna vi har, för att få kompetenta lärare till skolorna, för att ta tillvara dem över hela gymnasialstadiet och också för att kunna göra det på ett så effektivt och sparsamt sätt som möjligt.
Ltl Camilla Gunell, replik
Fru talman! Ja det var precis det jag sade att man redan i flera år har konstaterat att det krävs flera åtgärder och de har successivt införts. Många av dem startades redan under Struktur 07-arbetet. Det är viktigt att de tas vidare och implementeras till 100 procent. I övrigt vad gäller den här modellens ekonomiska vinster, här är sju nya tjänster, hur förklarar man det här? Hur går det ihop med det ekonomiska läget som råder i landskapet?
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Fru talman! Jag har utan resultat sökt ekonomiska kalkyler från det lagförslag som fanns för den tidigare gymnasiereformen. I stora utskottet togs det fram en kalkyl där man nämnde att man kunde spara en miljon om man får det maximalt genomfört. Den här modellen räknar med att spara mer eftersom vi inte har dyra tjänster ovanför. Vi har mera överlappningar till de frågor som man tidigare har sagt att styrelsen sedan får ta ställning till, det tar vi ställning till redan här hur det ska bli i framtiden och i budgetförslag, för budgetförslag sammanför och optimerar. Vill man bolla med siffran en miljon kan man göra det, det är fullkomligt genomförbart med den besparingen. Men man ser först konkret exakt när schemat är lagt. En del av det kommer vi tydligt att se inför skolåret 2010.
Talmannen
Replikväxlingarna är avslutade.
Ltl Roger Jansson
Fru talman! Jag var inte med i processen av Struktur 07, jag spelade på en annan plan då, men kunde ändå följa den på avstånd. Det var en ambitiös och väl genomarbetad struktur, som man försökte bygga ut för gymnasialstadieutbildningen i landskapet. Den föll särskilt på lycéets motstånd och ett otillräckligt politiskt underlag även inom dåvarande landskapsregering, som arbetade fram förslaget. Det synes idag politiskt omöjligt att återgå till de tankegångar som fanns där utan det är något annat som måste komma ut av det här. Jag hörde till dem som hade väldigt höga förväntningar på den här nya utredningen, att den skulle ge ett ännu bättre resultat än Struktur 07.
Efter att ha analyserat resultatet har mina förväntningar långt kommit på skam. Det finns en del värdefullt i det här också, men det finns också flera betydande brister. Måhända är orsaken till en sådan brist sammansättningen av den kommitté som redogörs för i utredningen på sidan sju där det saknas yrkesutbildningssakkunskap helt och hållet vad jag kan se. Det är fyra lagtingsledamöter med viss yrkesutbildning visserligen, men för övrigt med högskoleerfarenhet, en representant för landskapsregeringen med grundskolespecialitet och en sekreterare och koordinator med grundskolespecialitet. Det är möjligt att det här är en av orsakerna till att det har blivit som det har blivit. Det är större kritik mot detta nu än mot Struktur 07. Jag har förstått att utbildningsavdelningen är måttligt imponerad, jag har förstått att skolorna till stor del är emot, och den här gången i pluralis. Det är olyckligt med den information som jag har fått att man inte får debattera förslaget från skolornas sida. Jag vill inte kalla det som man normalt brukar kalla det, men det är allvarligt.
Utbildningsministern säger att det är väl förankrat i skolorna tack vare tre seminarier. Min information från den här förankringen är att det har varit tre förvirrande, inte förvirrade, utan förvirrande, seminarier där man har fått information i huvudsak. Det har alltså varit seminarier upp emot 80 åhörare. Det här ger ett gott sken av demokrati, signalerna må vara fel som har kommit till mig, men de är i alla fall klara på att det är någon form av skendemokrati. Hårda ord, men så här är informationen.
Det finns också ett skilt rektorsförslag som skiljer sig väldigt mycket från det förslag som landskapsregeringen nu presenterar här i lagtinget. Om det har vi ingenting hört, ingen information från utbildningsministern om att det föreligger sådana åsiktsskillnader mellan skolornas ledningar och landskapsregeringens ansvariga minister. Det kanske allvarligaste felet i det här förslaget är att man ger landskapsregeringen och dess utbildningsavdelning en funktion både som tillsynsmyndighet, övervakare av verksamheten och administratör. Ett av grundfelen i en organisationsmodell av vilket slag om helst. Man måste alltså renodla rollerna mellan beställare, kontrollant kontra utförare om man ska få det här att fungera. Det är den mest oacceptabla bristen och modellen synes närmast teoretiskt framtagen, en skrivbordsprodukt.
Hur har man då klarat de övergripande målen? På sidan ett i meddelandet redogör landskapsregeringen längst ner på sidan för tio övergripande mål:
1. Jämlika möjligheter för eleverna
2. Ett varierat utbildningsutbud
3. En hög kvalitet
4. Samverkan mellan lärare och studerande
5. En kostnadseffektiv organisation
6. Organisationen ska svara mot de särskilda förutsättningar som präglar det åländska samhället
7. Utbildningen ska ge en god grund för yrkesutövande
8. För vidare studier
9. Uppmuntra till livslångt lärande
10. Miljön ska vara trygg och stimulerande
Det är landskapsregeringens egna mål. Särskilt oklara tycker jag att leveransen är beträffande det andra målet, ett varierat utbildningsutbud, alltså tillgängligheten för eleverna till ett varierat utbildningsutbud. Samverkan mellan lärare och elever i den här organisationsmodellen känns väldigt oklar och en kostnadseffektiv utbildningsorganisation förefaller det inte att vara med den information jag har kunnat läsa ur de handlingar lagtinget har fått, snarast finns det tecken som tyder på motsatsen. Nu har här i presentationen angivits att det kanske inte är som det står, utan man har tänkt annorlunda. Frågan om det livslånga lärandet är inte särskilt väl utrett och föreslaget i det här meddelandet.
Fru talman! Summa summarum, förslaget går till kulturutskottet för behandling. Jag tycker att det är viktigt att kulturutskottet ordentligt tar del av den rikssvenska gymnasialstadiereformen. Den innehåller många goda tankar som är nyttiga för Åland. Det förslag som har skisserats om att man kunde börja med de yrkesutbildande skolorna inkluderande vuxenutbildningen å ena sidan och sedan den som man i Sverige numera kallar den och som vi också borde kalla den, den högskoleberedande gymnasialstadieutbildningen på den andra sidan. Sedan finns det alla möjligheter att samordna verksamheterna i de här två blocken så att man kan dra ut både ekonomisk och pedagogisk nytta av det. Jag önskar kulturutskottet god lycka i det här arbetet.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Fru talman! Det är svårt att bedöma vad man ska ta till sig av vad ltl Jansson har förstått och uppfattat. Någon person har varit i kontakt med honom och sagt någonting och så vidare. Jag vill i varje fall protestera mot att jag skulle ha sagt att det här förslaget är väl förankrat. Det är förankrat på det sätt som vi har kommit överens om med skolan att vi skulle förankra det. Man har själv valt att vi ska jobba upp det här genom tre seminarier. Det är en modell som vi har tagit fram tillsammans.
När det gäller rollerna med beställare och utförare, är det så med vårt system idag, hur vi har avtalsfrågor, ekonomiska frågor och så vidare uppbyggda inom landskapsregeringen. Det blir lätt den här modellen. Därför har vi, för att snabbt få genom det här, för att snabbt få till en utveckling, valt att följa den modell vi har idag, men särskilja tillsynen.
När det gäller vuxenutbildningen hoppas jag att vi inte ska särskilja vuxenutbildningen vid Ålands lyceum som kommer att växa mycket.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Så bråttom kan man inte ha att man föreslår en helt oacceptabel princip. Att blanda ihop tillsynen och övervakningen av verksamheten, beställarfunktionen med administratörens funktion är så olyckligt och så oacceptabelt i alla sammanhang i dagens värld. Skilt var det förr, kan man säga, då var det rätt vanligt att man hade den här typen av sammanblandningar, men vi har lärt oss att det inte ska vara så. Så bråttom kan man inte ha att man föreslår det.
Ministern sade att någon person har sagt det till mig, det är det inte. Det är en pluralform som gäller också där. Seminarierna kan drivas och hållas på olika sätt och det är sättet som avgör om det är på ett demokratiskt sätt genomfört, där alla har möjlighet att arbeta konstruktivt.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Fru talman! I seminarierna har samtliga 70-80 deltagarna varit indelade i tio grupper. Där har man haft frågor som man skulle ta ställning till och som man också presenterade i slutet av seminariet. Sedan har vi dragit slutsatser var majoriteten har funnits och diskuterat hur det ser ut. Alla har haft möjlighet, vi har valt att jobba i små grupper bara för att alla ska vara med. Tjänstemän från utbildningsavdelningen har funnits med i alla grupperna för att sedan kunna föra detaljer ur diskussionerna vidare till oss alla. De har också delgivit oss material från datorer på stickor så att vi har kunnat sammanställa all information som har kommit därifrån. Vi har verkligen tagit till oss den information som har kommit fram. Sedan kan man säkert tänka sig att man hade kunnat ha flera seminarier, men där diskuterade vi utgående från hur mycket man vill ha och vi tyckte att det skulle vara lämpligt att ha det i den här formen. I nästa steg, när lagstiftningen kommer, ska det på nytt vara ett arbete kring skolorna och också remissförfarande och det har vi också diskuterat på förhand med skolorna.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Jag har inte varit med på seminarierna så jag kan bara lyssna på vad vicelantrådet säger och jag kan lyssna på vad mina sagespersoner har sagt. Man har satts i en hopplös situation på dessa seminarier. Man har inte haft en klar bild av vad som är målet med det arbetsgruppsarbete man har tillsatts att göra annat än den beställning som har kommit ovanifrån, från seminarieledningen. Det har gjort att konstruktiviteten och möjligheten att arbeta någorlunda självständigt i de här grupperna har varit dåligt. Men det är möjligt att det är felaktig information, det kan ha varit jättemycket bättre än vad personerna har upplevt. Jag är dock inte säker på det.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Olof Erland
Fru talman! Lagtingsledamot Roger Jansson sade att han hade gjort en analys av det förslag som en arbetsgrupp hade tagit fram till gymnasiereform. Den analysen höll sig på två nivåer, den ena var uppsnappade rykten om odemokratiskt förfaringssätt, om arbetsgruppens brist på yrkesutbildning, vilket är en ren felaktighet. Det var också spridda röster eller många röster från olika seminarier. Det man kan säga till är att arbetet har vuxit fram i dialog med många olika människor på många olika plan. Kommittén behöver knappast göra anspråk på hur hög kompetens eller hur lång erfarenhet personerna har utan där finns helt enkelt representativa personer från två partier som nu leder landskapsregeringen med förankring i lagtinget. Sedan har det varit många sakkunniga som har sett på detta.
Det intressanta är att ledamot Jansson nämnde den svenska utredningen. Den ligger i tiden den också, d.v.s. man konstaterar i grunden att utbildningar är väldigt olika, när det gäller yrke, studieförberedande, eller högskoleförberedande. Jag tycker inte att man ska använda högskoleförberedande som begrepp för också yrkesutbildningen ska förbereda för yrkeshögskola. Studieförberedande är mera inriktat på universitet och högre studier. När det gäller ryktesspridningen får vi leva med det. Det är mycket surdeg kvar sedan Struktur 07-processen och den tar väldigt mycket energi från den konstruktiva debatt som borde finnas om utbildningens framtid.
När det gäller själva innehållet vill jag direkt säga att ledamot Roger Jansson för fram en felaktighet när han säger att, om jag minns rätt, tillsynen, administrationen och övervakningen blir i samma. Det är inte så, det står mycket klart att tillsynen ska vara skild från utbildningsavdelningen. Utbildningsavdelningen och utbildningsrådet, en delegation som finns, ska ha beställarfunktionen. Den beställarfunktionen riktas till skolorna som ska utföra jobbet.
Det är inte alls så att rektorerna ska nollas, som någon sade. Rektorerna får en stark roll, de blir pedagogiska generaler, eller överstar, som verkligen ska stå för utbildningens innehåll och kunskapsinhämtande. Det är en väsentlig del av förslaget att beställarfunktionen ska gå via lagtinget, via landskapsregeringen och de utbildningsorganisationer som finns till skolorna, som har ett uppdrag.
Det som är viktigt att säga, eller försöka förtydliga, som komplement till kulturutskottets behandling, är att utgångspunkten för all utbildning på gymnasienivå är arbetsmarknaden och vidare högskolestudier. Det är alltså arbetsmarknaden som ska styra vilka studieprogram och profiler som finns. Därför är t ex sjöfarten framlyft som en första mera organiserad sektor, profil.
Det är för att stärka yrkesutbildningen som den här organisationen har vuxit fram. Yrkesutbildningen ska vara kopplad till arbetsmarknaden och den ska ge examen på samma nivå som t.ex. Ålands lyceum eller vad det kan bli i framtiden. Därav blir det en reform som har en annan utgångspunkt. Struktur 07 uppfattade jag som väldigt mycket som att man skulle göra utbildningarna likvärdiga genom att avgränsa Ålands lyceums studier. Det var min uppfattning. Förhoppningsvis hade jag fel, men så kunde man uppfatta det och så var också uppfattningen på fältet. När det gäller den här utbildningen ska man lyfta upp yrkesutbildningen för att göra den likvärdig med all annan utbildning. Det är en bärande tanke.
Om vi tar utgångspunkten i arbetsmarknaden betyder det att vi har yrkesutbildning, högskoleutbildning och vi har också möjligheter till aktiva val, precis som de lägger upp det i Sverige, att välja kombinationer. Där får man vara lite försiktig enligt min mening. Man ska inte öppna för alltför stor valfrihet utan man måste försöka koppla det till yrken och till arbetsmarknaden. Sedan finns det de som vill läsa ett fjärde år eller ser att de har valt fel och då ska man ha möjligheten att ändra sig. Ett övergripande mål kan man uttrycka som högre kvalitet, mera effektivitet och mera flexibilitet. På vilket sätt kan man garantera bättre kvalitet? Jo, man renodlar rektorernas pedagogiska roll, man gör systemet pedagogiskt differentierat, det finns olika kunskapsområden. Märk väl, det är mycket möjligt redan i dag med den lagstiftning vi har med gemensamma rektorer, om man vill rikta in yrkesutbildningen, om det finns ett sådant politiskt intresse till en samlad yrkesutbildning utöver sjöfartsutbildningen. Man har den möjligheten med det här systemet. Kvalitén är kopplingen till arbetsmarknaden och renodlingen av pedagogiken.
För det andra, effektiviteten, ekonomin och resurserna. Det finns en beräkning på en miljon som skulle sparas in med Struktur 07, men det finns inget underlag för den beräkningen, det var en ren gissning. Den här reformen sparar mer och ger åtminstone mer möjligheter eftersom man samordnar resurserna och sparar in på personer, direkta lönekostnader. Dessutom gör den här modellen det möjligt att samordna resurserna mellan skolor och inom studieprogram, d.v.s. de lärare som finns, om man lyckas ordna kollektivavtalen, kommer att kunna utnyttjas på ett mera flexibelt och bättre sätt. Där har vi en effektivitetsvinst som är svår att exakt beräkna. Ska man ha kvar alla sju skolor, ska de samordnas, vilka studieprogram ska vi ha? Det kommer att avgöras av resursramarna, men besparingsmöjligheterna finns. Flexibiliteten i organisationen ligger delvis i elevernas valmöjligheter, men det ligger också i inriktningen på studieprogram som ska vara kopplade till arbetsmarknaden. Om man nu ser att vissa yrken riskerar att bli underbemannade kan man sätta upp studieprogram, man kan också inordna vuxenutbildningen i kurser och t o m kvällskurser så att man får en flexibilitet.
Dessvärre, fru talman, finns det en del missuppfattningar på grund av barlasten med Struktur 07. Jag skulle föreslå att kulturutskottet vid sitt första möte ställer sig upp och skakar av sig den här barlasten och tar sig an den här reformen och det här reformförslaget. Det är mycket möjligt, som både socialdemokraterna och Ålands framtid har sagt, att man kan kompromissa. Det finns saker och ting att diskutera, direktionernas roll, utbildningsrådets sammansättning, elevrepresentation, personalrepresentation osv, men grundstrukturen är den väg man borde gå för att få bättre kvalitet, ökad effektivitet och mera flexibilitet i gymnasieutbildningen. Vi ska också tänka på de 1 200 elever som går i gymnasiet, kommer man att kunna fortsätta hålla den volymen. Det är en avgörande framtidsfråga för det åländska samhället, näringslivet och kompetensförsörjningen. Det här är en viktig sak, slarva inte bort den med barlasten utan utnyttja möjligheterna att skapa någonting nytt. Ett underlag för det finns, anser jag.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Jag är i den glädjande situationen, som så många inte är, att jag med öppet sinnelag kan titta på detta eftersom jag inte har någon barlast från Struktur 07. Ltl Erland har skaffat sig sin egen baby och det är bra om han är beredd att diskutera kompromisser. Det kanske inte har blivit så alldeles rätt. För det första har jag inte sagt att medlemmar i den här arbetsgruppen saknar utbildning utan jag sade att de inte besitter yrkesutbildningssakkunskap uttryckligen. Jag undrar om skolledningarna i de berörda skolorna är införstådda med era förslag. Den information som jag har fått är att de inte är det och då är det skäl att man redogör för det också ifall det är så, när vi har en diskussion i lagtinget om den här viktiga reformen.
Ltl Olof Erland, replik
Fru talman! Ja, jag förstår inte vad som menas med yrkesutbildningssakkunskap. Har man gått en yrkesutbildning har man väl sakkunskap. Ska man vara lärare så kanske alla inte har varit yrkesskollärare på en viss linje, men jag har inte några särskilda skäl att försvara reformen på annat sätt än att den uppfyller de kriterier som vi har sagt att borde finnas, bättre kvalitet, bättre effektivitet och mera flexibilitet. Vad jag vände mig emot när det gäller ltl Roger Jansson var att han gav en missvisande bild av tillsyns-, beställar- och övervakningsrollen. Det stämmer alltså inte alls med den modell som är representerad.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Det var bra att kollegan Erland tog upp den frågan. På sidan fyra i utredningen skriver man att arbetsgruppen föreslår att landskapsregeringen stärker samordningen av utbildningen och skolutvecklingen genom att ledningsfunktionerna och utbildningsverksamheterna får en gemensam plattform i en utbildningsdelegation. Det här är alltså utförarrollen, alldeles uppenbart. Det här ska ledas av en ledande tjänsteman vid utbildnings- och kulturavdelningen, en direkt bindning till övervakande och tillsynsmyndigheten.
Ltl Olof Erland, replik
Fru talman! Det här handlar om gymnasieutbildningen, inte ska utbildningsdelegationen utföra gymnasieutbildning utan det ska skolorna göra i studieprogrammen. Det är en finess att man nu samlar hela gymnasieskolans framtida utveckling på en plattform där man kan diskutera dimensioneringen, studieinriktningen och sådana saker. Det är skolorna som är utförarna inom ramen för studieprogram. Det är klart, om ordbehandlaren inte har förtydligat detta kan man beklaga, men det är inte så att utbildningsdelegationen eller utbildningsrådet ska utföra någon form av utbildning. De är helt enkelt fel.
Ltl Camilla Gunell
Fru talman! Jag tror att det är väldigt viktigt att fokusera på vad målet är i den här frågan. Vi vet att vi alla har olika vägar att uppnå målet. Det som vi alla eftersträvar med verkligt goda ambitioner från alla håll är en effektiv organisation, som ger den allra bästa utbildning till de studerande på gymnasialstadiet. Så långt kan vi vara eniga, sedan blir frågan vilken modellen är för den organisationen. Om man tar Struktur 07, som utarbetades under två år, är det faktiskt en hel lagstiftning som också tar upp många fler vidare aspekter av hela utbildningen än bara organisationen. Det vore bra om man från regeringspartierna åtminstone kunde säga att det går att använda lagframställning 13/2006-2007 till alla de delar som inte handlar om själva organisationen. Då har man kommit väldigt långt på väg, om man tänker på att det är spartider, vi behöver kanske använda det arbete som lagberedningen till mångt och mycket lagt stor möda och kraft på under många års tid. Då har man kommit en bra bit på väg. Sedan blir frågan vilken modell är den bästa.
Jag tror helt enkelt att man i dagsläget varken ska fastna vid Struktur 07 och inte heller vid den modell som nu föreslås utan snarare försöka hitta någon gyllene medelväg. Då skulle mitt förslag vara att man går in för en tudelad organisation med yrkesskolorna under ett paraply och sedan Ålands lyceum under ett annat. Sedan låter man det vara så åtminstone under en tid för att se hur det hela utvecklas. Då skulle man redan i det här skedet komma ett stort kliv framåt.
Vi vet att samarbete mellan skolorna har efterlysts och det har arbetats via samarbetsmodellen ända sedan 90-talet. Frågan är om samarbetsmodellen har givit ekonomiska inbesparingar. På den frågan tror jag att man tyvärr hittills måste svara nej, kanske man nu i nya diskussioner kan hitta den vägen. Jag tror att Struktur 07- och Reform 08-processen innebar att man fick till stånd en väldigt viktig diskussion om hur man ska samverka i framtiden och hur man kan börja titta på områden som verkligen också skulle ge en ekonomisk fördel plus förstås det allra viktigaste, en pedagogisk fördel för de studerande där målet är större valfrihet. Där kan vi konstatera att vi på Åland inte har kunnat erbjuda den valfriheten.
Modellen som nu föreslås har tyvärr många stora brister. Framför allt måste vi tänka på rektorerna. Så länge vi har sju skolor så är rektorerna ansvariga för sina skolor och deras utveckling och därför blir det besvärligt om en rektor skall tvingas argumentera inför sina kollegor, andra rektorer på de andra skolorna, om vad den rektorn behöver för resurser för att utveckla sin skola och sina pedagogiska metoder. Begreppet huggsexa, som användes, kommer åtminstone från en rektor som jag har talat med. Det är någonting som man befarar att kommer att bli i denna utbildningsdelegation.
Processen som man har jobbat med, seminarierna, det är klart att man kan säga att det har varit tillsammans med skolorna, i dialog med andra, det låter jättefint, men jag är beredd att hålla med ltl Roger Jansson när han säger att dessa seminarier har upplevts mycket förvirrande. Man har kommit till ett möte där informationen har getts på plats, sedan har man förväntats att ge synpunkter på det efter bara några timmar i diskussioner i arbetsgrupper, som har bestått av personer från sju olika skolor och alla olika yrkeskategorier, allt ifrån städ och vaktmästeri, lärare, elever, rektorer, alla kategorier. Det förstår man själv att det inte är något enkelt att hitta en dialog som faktiskt leder framåt och där man har förståelse för varandra. Det har säkert ett stort värde i det att man har låtit människor träffas. Det är viktigt, men däremot har det inte varit diskussioner som har lett fram till särskilt konkreta och bra förslag. Jag tror också att man undrar lite över hur materialet har tagits till vara för den fortsatta processen.
Det man kan konstatera är att något offentligt remissförfarande, vad gäller det här förslaget som vi diskuterar idag, inte har förekommit. Jag tror att man väntar på att få säga sin åsikt om det när det kommer en förfrågan om remiss. Till dess har man hållit an lite grann. Det är viktigt att skolorna nu inte upplever att de måste vara lojala med förslaget, för de har ju fått vara med och säga sitt på alla dessa seminarier. Det är viktigt att vi säger: Säg er egentliga åsikt! Det är otroligt viktigt att vi får höra det om vi ska kunna jobba vidare med det här. Nu blir det kulturutskottet som får göra det jobbet.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Fru talman! I det lagförslag som landskapsregeringen tog tillbaka förra mandatperioden står det ingenting om hur man ska samarbeta i den nya gymnasieskolan i praktiken. Däremot ur rapporten som föregick lagförslaget kan man hitta någon form av modell, men där frågorna ofta skulle lösas av den kommande styrelsen. Därför var det oerhört svårt att se konsekvenserna av det. En utbildningslagstiftning innehåller utbildningsspråk, tystnadsplikt, bedömning, gymnasieexamen, betyg, det kommer vi att utveckla vidare, besvärsmöjligheter och så vidare. Det är självklart att vi kommer att använda det på nytt, men vi kommer också att ta med sådant som missades och glömdes bort. På det sättet är det bra att den får en genomgång på nytt. När det gäller kritiken mot rektorernas nuvarande roll är det så att rektorerna fanns kvar i förslaget från Struktur 07 och möjligen också före lagstiftningen, men däremot var det andra som helt och hållet skulle sköta bestämmandet om det. När det gäller seminarier var det den modellen man ville ha. Sedan blir det som sagt remiss på nytt.
Ltl Camilla Gunell, replik
Fru talman! Ja, det var väldigt synd att vicelantrådet, dåvarande kansliministern, i den regeringen inte framförde sina synpunkter på det lagförslag som vi tillsammans tog fram under 2005 och 2006 vid upprepade, upprepade överläggningar och diskussioner. Det är så märkligt att det först nu kommer fram.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Fru talman! Jag har stött Struktur 07, jag har stött gymnasielagen. Det var inte tillräckligt förankrat, landskapsregeringen var tvungen att ta den tillbaka. Man kan inte stånga huvudet i väggen och komma tillbaka med ett likadant förslag på nytt. Det vore knappast ändamålsenligt. Man måste istället fundera på vad det var som inte gick att genomföra, vad var hindren? Tillsammans med den arbetsgrupp jag har haft, har vi hittat en modell och också kommit med ett meddelande, först till den diskussion som lagtinget har efterlyst, sedan kommer vi med lagstiftningsarbete. Så det här är en bredare förankring där skolorna förstås, på behörigt sätt när lagstiftningen är klar, både ska vara med i seminarier, eftersom man vill fortsätta med seminarieformen, men också på regelrätt sätt komma med remissutlåtande när lagstiftningen tas fram. Det arbetet har vi framför oss.
Ltl Camilla Gunell, replik
Fru talman! Ja, jag önskar lycka till med förankringsarbetet. Hittills har det inte lyckats särskilt väl utan man måste fortsätta jobba med det. Nästa steg är det kommande lagförslaget, man kanske inte ska ta det så långt innan skolorna blir hörda i offentlig mening. Vi ska komma ihåg att det inte bara var kritiken från skolorna som gjorde att Struktur 07 drogs tillbaka. Det var också vicelantrådet Britt Lundbergs eget parti som inte kunde hitta enighet just då. Det lades egentligen på centerns eget önskemål i s.k. malpåse, vi kallade det på skoj för "valpåse" eftersom valet stod inför dörren. Det här förslaget som nu ligger tycker jag att man snarare ska sätta i soppåse.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkännes? Godkänt. Ärendet remitteras till kulturutskottet.
Föredras
3 Landskapsregeringens svar med anledning av lagtingsledamoten Danne Sundmans enkla fråga om utfasning av aland.fi-domänen (EF 16/2008-2009)
Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten.
För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Före Åland fick en egen toppdomän.ax-domänen, på internet, användes en underdomän till.fi, nämligen.aland.fi. Vid införandet av.ax var det ursprungligen tänkt att .aland.fi-domänen så småningom skulle fasas ut. Beslut om utfasning av den tidigare domänen borde tas i god tid förrän det sker för att de som fortsättningsvis använder den kan anpassa sig i tid. Man bör också vid beslutet ta ställning till eventuella övergångstider med vidarekoppling från .aland.fi-domänen till .ax-domänen. Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: När avser landskapsregeringen fasa ut .aland.fi-domänen och när tas beslut om det och eventuella övergångsåtgärder?
Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa
Fru talman! I samband med att den lagstiftning antogs som reglerar detta och ger oss möjligheten till toppdomänen .ax så framgick det helt klart under beredningen, säkerligen utgående från en politisk vilja, att avsikten var att fasa ut den andra nivåns domän, .aland.fi. Den politiska ambitionen är säkert densamma fortfarande så är det också för den här landskapsregeringen. Landskapsregeringen har satt igång processen mot en utfasning. Vi har preliminärt gjort bedömningen att övergångstiden ändå måste vara relativt stor. De år som nämnts i diskussionen inför den proposition som reglerar det här var att utfasningstiden lämpligen skulle vara tre år. Den skulle utfalla nu i augusti 2009. Det här är för fort, vi hinner inte till dess. Beredningen har igångsatts utgående från det att utfasningen skulle kunna ske från hösten 2010, alltså om ca ett och ett halvt år. Det finns en del reklam i skrift, visitkort och andra saker där .aland.fi-domännamnet finns kvar ännu och vi bedömer det ändå som en lämplig tid att två turistsäsonger kanske ändå kunde vara det som är tiden fram till en utfasning. Vi ska också förstås nå de som fortfarande använder .aland.fi-domännamnet för att informera dem om det som kommer att ske. Vi ska ta kontakt med dem och vi ska fatta beslut om utfasningen snarligen.
Talmannen
Första tilläggsfråga.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Det var ett mycket bra svar på min fråga och de tilläggsuppgifter som minister Perämaa kan ge att man kommer att ta kontakt med dem som använder domänen fortsättningsvis och i god tid meddela dem det är bra. Som ministern sade finns det trycksaker, reklam och deras kontaktuppgifter på olika ställen som måste uppdateras. Det är tillfyllest om man beslutar nu och gör utfasningen under 2010. Mycket bra, tack för det!
Talmannen
Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Remiss efter bordläggning
4 Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om kostnader för vård utom Åland (HM 12/2008-2009)
Ärendet bordlades 30.3.2009 då lagtinget beslöt att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Ltl Anders Eriksson
Fru talman! Någon kanske kan tycka att det är en lite speciell infallsvinkel på den här motionen. Det är klart att det är det kärva budgetläget som är grunden för tankarna. Vi vill att landskapsregeringen inleder förhandlingar med berörda myndigheter i Finland om ersättning till landskapet Åland för de merkostnader som uppstår genom att man på Åland i språkligt hänseende är tvungen att remittera patienter till Sverige med åtföljande merkostnader.
Det finns också en annan dimension i det här. Åland är ett enspråkigt svenskt örike och intentionen med NF:s beslut år 1921 var att man på Åland skulle kunna bo och verka på svenska. Problemen med intentionen hopar sig allt mer ju mer enspråkigt finskt Finland blir. Den som kan sin historia vet att Finland aldrig hade fått överhögheten över Åland om det inte hade getts klara villkor för att ålänningarna skulle kunna fungera på sitt svenska modersmål även som en del av Finland. På område efter område leder det här till stora merkostnader för Åland. Kostnader som listades på ett exemplariskt sätt av den parlamentariska språkkommittén. Sedan vet vi alla att det goda arbetet inte lett till något desto mera konkret, men det är en annan femma. Det är mot den här bakgrunden, med de språkligt betingade merkostnaderna som vi har lagt motionen både från Ålands framtid och från obunden samlings sida.
Utgifterna för vård utanför Åland verkar stiga år efter år och i budgeten för 2009 kan vi konstatera att anslaget ligger på 7,5 miljoner euro. Däremot kan det ifrågasättas om kostnaderna för vård utom Åland i sin helhet ska ligga under ÅHS. Statistik har visat att det är dubbelt dyrare att remittera patienter till Sverige än till Finland. Om remitteringen sker på strikt sjukvårdsmässiga grunder ska kostnaden på sedvanligt sätt ligga under ÅHS budgetanslag. Det är inte frågan om något annat. När det däremot gäller remittering till Sverige, baserat på patientens svårigheter att klara sig i språkligt hänseende, anser jag att det inte mera är ett sjukvårdspolitiskt utan ett mera språkpolitiskt ställningsstagande. Den merkostnaden ska ligga under landskapsförvaltningen, men får inte i slutändan belasta den åländska budgetekonomin. Kostnaden har uppstått på grund av att Finland inte klarar av de språkliga förpliktelser landet gav Nationernas förbund i samband med att Finland erhöll sin begränsade suveränitet över Åland, som jag var inne på redan tidigare.
Visst är det så att merkostnaden av den här arten drabbar Åland inom många sektorer på grund av de problem jag nämnde tidigare. En process för att komma tillrätta med problematiken måste dock starta upp någonstans. Därför föreslår vi att man inleder förhandlingar med riksmyndigheterna om merkostnaderna, som uppstår genom att Åland i språkligt hänseende är tvunget att remittera patienter till Sverige. De här hoppas jag att man i utskottet tittar på med nya, fräscha och oförstörda ögon, fru talman!
Ltl Margaret Lundberg, replik
Fru talman! Det jag funderar över är när man säger att man ska remittera på sjukvårdsmässiga grunder, då behöver man också få vård på svenska. Hur ska man veta på förhand om man får vård på svenska i riket eller inte?
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Det är en otroligt bra fråga som jag inte har något klart svar på just nu. Det är en del av problematiken, onekligen.
Ltl Margaret Lundberg, replik
Fru talman! Från Brändös sida är det ganska vanligt att man far till riket för vård och jag tycker att förvånansvärt få klagar över att de inte har fått vård och blivit bemötta på svenska. Det känns lite märkligt. Jag förstår att det inte går alla gånger, men för det mesta så brukar det ordna sig. Min erfarenhet är att man blir väldigt väl bemött på svenska och får vård på svenska. De har jag själv upplevt på nära håll.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Så kan det säkert vara. Sedan finns det också en annan dimension som jag har stött på många gånger. Kan man finska upplever man inte att det är något problem att få vård på svenska. Det är en märklig situation för att få saker och ting att fungera på den finska sidan. Kan man lite finska får man de största problemen lösta och sedan löser sig saker och ting. Det är inte riktigt det som den här motionen tar sikte på.
Ltl Barbro Sundback
Fru talman! Jag slogs av en tanke som kanske kan vara viktig för social- och miljöutskottet att närmare grunna på, när jag lyssnade på den här diskussionen. Det var under förra mandatperioden som vi i, och nu med ett visst förbehåll att minnet kanske sviker, självstyrelsepolitiska nämnden, som vi gjorde ett riktigt grundligt arbete om vad rätten till vård på svenska innebär och hur den ska garanteras ålänningar som får vård i Finland. Det var på TYKS och HYKS och allt vad det heter. Det var på tre institutioner som vi särskilt ville förvissa oss om att ålänningarna får vård på svenska. I det sammanhanget hörde vi dåvarande förvaltningschefen och frågade vad man har för kontrollmekanismer. Hur följer man upp vården på svenska bland sina patienter och hur man tryggar att de får vård på svenska. Det visade sig att man inte hade några särskilda förfaranden för att garantera detta.
Det som nämndes som en övergripande möjlighet var att man skulle ingå ett avtal med dessa institutioner och om man inte erbjöd vård på svenska skulle det ha påföljder för Ålands skyldigheter att ekonomiskt stå till svars för vården, eftersom den inte hade givits på svenska såsom vi har blivit garanterade. Det skulle finnas en påföljd för de här myndigheterna. Det var ett sätt att tänka. Till det gjorde man den invändningen att det inte förekommer några avtal, ålänningarna har rätt till vård på institutionerna på samma villkor som alla andra och därför skulle det inte vara ett avtal. Jag tycker att det skulle finnas fog för att ändå reflektera över om man skulle ha ett avtal eftersom det trots allt inte fungerar 100 procent i praktiken. Det är det som vi vill komma till. Alla ska ha samma rätt. Ledamot Lundberg säger att det fungerar i de allra flesta fallen. Ja, det är bra, men det är i de fallen som inte fungerar, som är allvarliga.
Det andra var att vi diskuterade med förvaltningschefen hur man på förhand kan garantera att vården är på svenska. Då är det lite skillnad mellan olika patientgrupper, framför allt de som har sjukdomar och behandlingar som man har planerat en längre tid. Där kan man från sjukhusets sida, kuratorerna och läkarna och vilka de är som har huvudansvaret för vården utanför Åland, se till att vården ges på svenska. Man bör utveckla olika förfaranden helt enkelt så att patienten inte ska behöva sväva i otrygghet om att det här inte ska fungera. Den situation som jag själv tror är mest besvärlig är vid akuta olyckor när patienter som är medvetslösa förs till Åbo eller Helsingfors och vaknar upp i någon av sjukhusinrättningarna och kanske inte alla gånger vet var man befinner sig och varför. I en sådan speciell utsatt position måste människorna få prata svenska. Där har sjukhuset ett alldeles speciellt ansvar. I samband med ett sådant här akutfall borde man omedelbart kontakta mottagaren och få garantier för att patientens bemötande vid uppvaknandet sker på svenska. Det krävs konkreta åtgärder för konkreta situationer, inte bara övergripande prat om hur det borde vara och hur det är i de flesta fall. Man måste utveckla förfaranden och när mottagaren brister är det viktigt att det finns någon form av påföljd. Det där finns redovisat för och jag tror att det var i självstyrelsepolitiska nämndens redogörelse eller i samband med justitieombudsmannens besök på Åland.
Det som för mig var en erfarenhet som gjorde mig kritisk till ÅHS var att man inte följde upp det här kontinuerligt. Alla patienter som har haft vård utanför Åland och framför allt på finländska sidan borde man efterhöra om det fungerade bra, om det fungerade som patienten önskade. Det är att vara kundorienterad och det är det som är det viktiga, att patienterna själva får säga hur de har blivit bemötta, inte så att de som är mest högljudda och missnöjda hör av sig medan de som i allmänhet accepterar också dåliga förhållanden förblir tysta. Det ska inte vara så och där har sjukhuset en uppgift att följa upp det. Vi betalar kolossala pengar för vården och det ska fungera på svenska. Det är viktigt för Åland att sköta det på ett sådant sätt och med kraft.
Ltl Roger Jansson
Herr talman! Utveckling sker också inom ÅHS efter det att ledamoten Sundback lämnade sitt ordförandeskap i självstyrelsepolitiska nämnden. Våren 2007 tog ÅHS' styrelse initiativ till att teckna avtal med alla samarbetssjukhus. Man hade tidigare avtal med svenska sidan och nu också med finska sidan. Hösten 2007 var alla dessa avtal tecknade med alla väsentliga samarbetspartners i Åbo och Helsingfors. På det sättet fungerar det, men det var inte det som motionen handlar om. Det ska som medlem i social- och miljöutskottet bli ytterst intressant att få behandla en motion som berör grunderna för självstyrelsen och principerna för hur själstyrelsen ska genomföras i praktiken. Ansvaret mellan Åland självt och Finland är det som motionen tar upp. Då har vi en mycket intressant diskussion oss förestående av det skälet att Finland förband sig att se till att Åland kunde klara sig på svenska i landet. En av följderna av det var att man gav ålänningarna självförvaltningen inom flera sektorer. En av sektorerna var hälso- och sjukvård. För att säkerställa ålänningarnas service på svenska ingick det i självstyrelsen. Det ingick i finansieringen för självstyrelsen att finansiera hälso- och sjukvården.
Något scenario där Åland självt inte skulle klara av att ge service på svenska åt sina egna medborgare förutsågs inte, men utvecklingen har resulterat i att vi inom hälso- och sjukvården inte klarar av att ge all hälso- och sjukvård på Åland. Av ÅHS' budget köps tio procent av hälso- och sjukvården utanför Åland, mätt i pengar, mätt i volym är det betydligt svårare att räkna. Då uppstår frågan varifrån vi köper tio procenten. Klarar vi av att upphandla hälso- och sjukvården, som till 100 procent är vår egen behörighet när det gäller de administrativa och ekonomiska frågorna, på svenska i alla sammanhang? Svaret är nej eftersom vi riktar våra upphandlingar till Finland i stor utsträckning. Är det Ålands eller Finlands fel när vi inte får service på svenska?
Det här blir ännu tydligare när vi noterar varifrån vi köper tjänsterna i Finland. Jo, vi köper dem från den kommunala produktionsapparaten i landet. På flera punkter ser vi att statens ansvar egentligen inte finns utan det är 100 procent inom den här sektorn överfört till landskapet och landskapets eget ansvar, som i Finland upphandlar det från kommunala instanser. Sedan militärsjukhuset har lagts ner kan vi inte använda det. Vi kanske inte gjorde det tidigare heller, men någon gång hände det. Den principiella frågeställningen som ställs på ända här i motionen är intressant och vid en första inblick känns resonemanget i motionen som självklart, men jag undrar om motionärerna har tänkt helt färdigt när det gäller just det här. För att klara det svenska kravet inom hälso- och sjukvården gavs det 100-procentiga ansvaret oss själva inom ramen för självstyrelsen. Då är det vi som är orsaken till om inte alla ålänningar får vård på svenska. Jag vill definitivt inte vara djävulens advokat, djävulen kan inte vara de i Helsingfors utan i så fall någon annan, men när det gäller statens ansvar är det väldigt begränsat, just i den här frågan.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Det är ett väldigt intressant principiellt resonemang som ledamoten Roger Jansson för och med spänning ser jag fram emot behandlingen i social- och miljöutskottet. Jag ser den konstitution vi har tillsvidare som ett joint venture-företag. Oavsett om det är vår behörighet finns det ändå en samarbetsform när det gäller hela självstyrelsen. Här är vi inne och påtar i grunderna för hela självstyrelsen. Klarar man inte av från finsk sida att leverera det som bör levereras är hela grunden för självstyrelsen lite i gungning som jag ser det.
Det ska bli intressant att se vad social- och miljöutskottet kommer fram till. Det är klart att man kan tycka att motionärerna inte har tänkt färdigt. Det kan så vara om man tittar på det här isolerade fallet, men vi har många, många områden där landskapet drabbas av betydande merkostnader på grund av att man från finsk sida inte klarar av att leverera på svenska. Det är de merkostnaderna som jag vill föra upp på bordet och skrev i motionen att någonstans måste vi börja.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Det är inte alldeles enkelt när vi har givits 100 procents ansvar för den här servicen till ålänningarna. Däremot finns det en del statligt ansvar där det fallerar. Det är översättningen av de läkemedelsböcker och läkaruppslagsverk som ställs till den finska hälso- och sjukvårdens förfogande, som är finsk behörighet. De översätts inte till svenska överhuvudtaget. Det innebär betydande svårigheter inom en helt svenskspråkig sjukvårdsorganisation som ÅHS. Där har vi ett uppenbart ansvar på Finland där man har fallerat
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Helt riktigt. Om jag inte missminner mig så tror jag att läkemedelslexikonet förkortas FASS. Den problematiken tog Ålands framtid upp under förra mandatperioden. Det är rent av livsfarligt, om jag tar till lite starka ord, att en läkare utbildad i Sverige ska använda sig av ett finskspråkigt läkemedelslexikon. Det är ett av många exempel, men vi valde att koncentrera oss på dessa merkostnader som det leder till genom att man måste remittera till en annan ort för att få språkservicen att fungera. Vi ser med spänning fram emot vad social- och miljöutskottet och dess energiske medlem, lagtingsman Roger Jansson, ska komma fram till.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Jo, det sista stämmer, energiskheten, trots den förvillande åldern. När vi tittar på detta är det viktigt att se på de områden där staten har behörigheten kvar, där den inte är delegerad till självstyrelsen. Inom den sektorn, både inom den somatiska och mentala vården och när det gäller livsmedel och djurhälsan tror jag, har vi en hel del områden där betydande förbättringar borde göras. Nu är det osäkert om motionen kan vidgas till att hantera också de frågorna, men det ska jag med nöje titta på för min del.
Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Jag tyckte också att det var intressanta tankegångar som ltl Roger Jansson framförde och intressant var också resonemanget att svänga på steken. Den vård som landskapet Åland köper är värd 7,5-8 miljoner euro så man bör absolut titta på det här med att upphandla vården. Det är inte några små summor man pratar om.
När det gäller att översätta läkemedelsverk heter det Pharmacia Fennica som Finland ger ut och FASS det som Sverige ger ut. Där har man en pragmatisk syn på den frågan. Den är inte enkel det erkänner jag, men man söker på verksamma ämnen och använder böckerna parallellt inom vården. Man behöver varken kunna finska eller svenska utan man måste kunna verksamma ämnen.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Tack för den tilläggsupplysningen. Däremot finns det rätt så många direktiv som ges ut från social- och hälsovårdsministeriet när det gäller sjukvården i landet, också i form av information på nätet som till alla delar inte är översatt och som vårt sjukvårdsväsende har att hantera. Jag tror att listan kan bli ganska bred på det som språkligt inte fungerar. På den sidan är vi säkert överens om att det finns problem. När det gäller den frågan som motionen tar upp är den faktiskt självstyrelsepolitiskt betydligt mera knepig än vad motionärerna skriver.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade.
Vtm Gun-Mari Lindholm
Herr talman! Jag ska passa på och säga några ord om det här eftersom jag har varit med och skrivit under motionen. Jag har också i andra sammanhang talat angående den här frågan i samma riktning. Det borde påföras självstyrelsens konto eftersom vi har vår nationstillhörighet i Finland, men man talar svenska på Åland och det ter sig ganska naturligt att man på ett sätt borde remittera till Finland, men i språkligt avseende till Sverige. Det har också naturligtvis betydelse var de remitterande läkarna har sitt nätverk, vilket man kanske tills nu har haft mera i Finland men nu börjar det styras över mera till Sverige. Det är mer naturligt för den remitterande läkaren att ta kontakt med sina kollegor i Sverige och har nätverket också i Sverige.
Det är en betydande summa, vi är uppe i, över 7,5 miljoner euro, som vi betalar för vård utanför Åland. Det är en angelägen fråga för ÅHS' styrelsen. Det här är en hemställningsmotion, men vi har också från obunden samlings sida skrivit en finansmotion till tilläggsbudgeten, som just nu ligger i finansutskottet, om Ålands hälso-och sjukvård och om möjligheten att eventuellt påföra dessa kostnader beträffande vård utanför Åland på ett särskilt konto. Det borde inte ligga under ÅHS utan kanske istället tillföras på självstyrelsens konto, eftersom vi vet att det är dyrare att remittera till Sverige. Från ÅHS' styrelses sida har vi återigen aktualiserat detta. Jag tror att vi kommer att ta upp frågan på vårt nästföljande möte 15 maj, när vi diskuterar vård utanför Åland, och se på de kriterier, som styrelsen tidigare slagit fast, kriterier för remissland, om vi vill kalla det för det, där det medicinska står som högsta prioritet, men där de följande är av språklig natur och där patienten också själv har ett ord med i laget. Till det här ska vi dessutom lägga till det som man i Europaparlamentet har bestämt, att man får välja sjukvårdsland, vilket som helst, men där jag åtminstone har förstått att man har det till samma pris som inom sitt eget land. Det kommer kanske också att betyda någonting för det här kontot, 7,5 miljoner idag.
Det som tidigare sades att man har tänkt att man ska ha avtal med de finländska sjukhusen, det har man idag och ambitionen har varit att kan man inte leva upp till det man avtalat om, alltså sjukvårdens språk ska vara svenska, är det ett avtalsbrott. Då finns det en grund för att inte helt enkelt betala för den vård man har fått.
Jag hoppas verkligen att man tar diskussionen i utskottet, nu har man också en möjlighet i finansutskottet att diskutera det. Vi har en möjlighet att diskutera det i ÅHS' styrelse där också landskapsregeringsledamoten är väldigt frekvent närvarande och landskapsläkaren, så det är bra att man har en bred debatt om det här, hur vi ska hantera det, eller om vi bara ska konstatera att det här är vad det kostar och det är bara varsågod att betala.
Ltl Ulla-Britt Dahl, replik
Herr talman! Jag har en fråga som jag ser som lite farlig. Vad händer nu, kommer det här att betyda att man avser att alla fall ska remitteras till Sverige, ska det bli någon sorts garanti för språket. Då kommer vi att få en betydligt högre vårdkostnad för vård utom Åland totalt, men har det ingen betydelse om det inte ska lasta vår budgetekonomi?
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Herr talman! Jag tro att de kriterierna, som vi har nu för närvarande och som man jobbar efter inom ÅHS, är ganska bra, åtminstone ur ett klient- och patient perspektiv. Det är vi som hanterar penningarna, som har börjat reagera på att det blivit så dyrt och därför har vi börjat söka de olika lösningarna. Det här kan vara ett sätt att lösa det på, men det behöver inte betyda att man ska börja ändra kriterierna. Precis som det också har sagts är det många som upplever att de inte har problem med att bli remitterade till ett finländskt sjukhus, medan det finns andra igen som upplever att de har oerhörda problem med det.
Ltl Ulla-Britt Dahl, replik
Herr talman! Personligen har jag inte haft några problem och jag är väldigt dålig på finska. Jag pratar inte finska om jag absolut inte måste för mitt ordförråd är alldeles för lite för det, men jag har inte haft något problem att bli bemött på svenska. Däremot tror jag, som vtm Lindholm, att vi inte ska ändra kriterierna i det här skedet, men jag ser en fara i remitteringen, oberoende av kriterierna.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Herr talman! Det här är väldigt avhängt av vilken person man är och vilken personlighet man har och hur pass sjuk man är. Någonting som de flesta vurmar för är när barn är sjuka, då är det den svenskspråkiga miljön viktig, allt ifrån Kalle Anka till kompisar ute i korridorerna, som man leker med till barnprogram, till personalens förmåga att förmedla sin empati till den här lilla patienten. Jag tror att det också är väldigt avhängt hur pass svårt sjuk man är, hur mycket man vill få det förklarat och hur mycket man kan ta till sig på ett främmande språk, vilket absolut inte är meningen att någon ska behöva göra.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss efter bordläggning
5 Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om ÅHS:s skyldighet att informera sjukskrivna (HM 32/2008-2009)
Ärendet bordlades 30.3.2009 då lagtinget beslöt att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Problematiken som motionen berör tror jag inte att tidigare har varit till diskussion i lagtinget. Det är i mycket hög grad en förvaltningsfråga och man tycker att det här borde skötas utan att lagtinget måste gripa in. Vi har nu valt att ta upp saken eftersom vi inom vårt parti har haft en rad personer som har berättat för oss om sina svårigheter att under sin sjukskrivning få sin försörjning tryggad. Det är rätt vanligt i dag att människor i arbetsför ålder råkar ut för förslitningsskador av olika slag och också andra skador som gör att de sjukskrivs både längre och kortare tid. Det är i och för sig ingenting märkvärdigt. Problemen uppkommer när de drabbade inte får den behandling som de är i behov av, det drar ut på tiden, de får alltså inte den vård som skulle göra att de rätt snabbt skulle kunna återinträda i arbetslivet.
Ju längre det här pågår desto viktigare är det att de drabbade får adekvat information, särskilt om sina ekonomiska rättigheter. Det är här som problematiken ligger. De flesta som vi har hört har blivit väldigt besvikna på folkpensionsanstalten, som när man är frisk tror att ska stå som en garant när man drabbas av en olycka och inte kan sköta sitt arbete och därmed har behov av ekonomiskt stöd. Många tycker att anstalten är ogin och inte serviceminded och de vill helst inte, tydligen, att folk ska komma och besöka dem. Det är många invändningar som man har mot folkpensionsanstalten, men framför allt är man väldigt besviken på deras ersättningssystem.
Folkpensionsanstalten rår inte Ålands lagting eller Ålands landskapsregering över, men under diskussionerna som vi har haft har det framkommit att vissa fataljtider försummas på grund av framför allt ÅHS. AMS spelar också en roll i det här sammanhanget. Det bör man säga i det här sammanhanget, AMS är den enda myndighet, som åtminstone de personer som vi har talat med ger positiva omdömen om. Det som ofta sker är att de 300 dagar man har rätt att lyfta dagpenning under sin sjukskrivning, överskrids. Då har man möjlighet om man vänder sig till AMS, att lyfta arbetsmarknadsstöd en viss tid.
Det som många vittnar om är att man har fått ingen eller väldigt dålig information från ÅHS hur de ska bete sig. Det har gått en tid sedan den här frågan diskuterades i ett radioprogram där ltl Sirpa Eriksson deltog, ett i och för sig mycket bra radioprogram där problematiken belystes på många olika sätt. Det kanske kan vara av stort värde för utskottet att lyssna på programmet.
Här har regeringen som tillsynsmyndighet en mycket viktig uppgift att se till att de som är berörda får information i tid och att de inte ska springa fram och tillbaka till olika luckor och komma med papper som inte duger eller som de inte har förstått sig på eller på olika sätt hela tiden tvingas att göra om vissa procedurer medan tiden går och hålet i börsen blir bara större. En situation där den enskilda människan är väldigt utsatt eftersom man är sjuk, man kan inte gå till sitt arbete fast man vill, man får inte den bot som behövs för att man ska bli frisk och man får inte heller den ekonomiska ersättning som man behöver under den tid man inte kan jobba och lyfta lön.
Det finns inte för mig så stor orsak att gå in på alla detaljer, men det borde vara så att när man är på sjukhuset och blir sjukskriven för en längre tid borde läkaren åtminstone kunna fylla i rätt blanketter. Det har nämligen framkommit att i flera fall är det här som det fallerar. Det är en högt avlönad yrkeskår vi har, de har ett jättestort ansvar i den här frågan för enskilda människors ekonomiska trygghet och de måste kunna fylla i rätt blanketter. Det kan inte vara patienternas sak att sitta och kontrollera att läkarna klarar av sitt arbete. Varför det är på det här sättet, förstår jag inte. Finns det inte tillräckligt med kunskap, tid eller vad beror det på? Det är i varje fall oacceptabelt. Allt för många människor i vårt samhälle drabbas av detta slarv från den här yrkeskåren. Det finns också en rad socialkuratorer i den här verksamheten och de har givetvis en roll att koordinera och se till att de här patienterna får den information och den hjälp de behöver för att klara sig.
Det är kanske tillräckligt sagt för den här gången. Vi har velat belysa ett problem som är väldigt allvarligt och som berör många människor i vårt samhälle. En annan grupp är tydligen de cancersjuka som också drabbas av ekonomiska svårigheter på grund av strul med myndigheterna.
Ltl Ulla-Britt Dahl, replik
Herr talman! Det är en viktig fråga som ltl Sundback tar upp i motionen. Det här har varit upp till diskussion i ÅHS' styrelse där vi har konstaterat att det finns patienter som faller mellan stolarna och nu kommer väl frågan att lyftas ytterligare. Det som åtminstone jag har kunnat konstatera är att det finns ett glapp mellan läkare och kuratorer. Där finns ingen kommunikation eftersom läkarna inte remitterar till kuratorerna för att de ska kunna upplysa om det här. Kuratorerna har kanske den största kunskapen på det här området.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ja, jag kan bara hålla med om det. Jag tror att det finns någonting att bita i. Det är tillsynsmyndighetens uppgift att se till att läkarna börjar samarbeta med kuratorerna. Vi kan inte ha en yrkeskår som inte tar sitt ansvar. De är välavlönade, de får tillräckligt betalt för att klara av det här.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sirpa Eriksson
Herr talman! Det här är en intressant och kanske kostnadsneutral hemställningsmotion från socialdemokraterna. Jag ser fram emot att få vara med och behandla den i social- och miljöutskottet. Det är tråkigt att den här typen av motion har behövt skrivas. Jag har själv jobbat som socialkurator inom ÅHS i 12 års tid och tyvärr kunnat konstatera att patienterna inte alltid har fått veta sina sociala rättigheter. Denna informationsbrist har orsakat, precis som motionärerna skriver, lidande och många gånger stora ekonomiska förluster för patienterna.
Det är av yttersta vikt att läkarna som har studerat utomlands får information om sjukförsäkrings-, pensions- och rehabiliteringslagstiftning på Åland. Patienten har rätt att få korrekt skrivet läkarintyg och patienten har rätt att få information om de olika rehabiliteringsformerna. Man kan naturligtvis inte kräva att läkaren ska hinna eller ens behöva informera patienterna om alla sociala rättigheter, såsom färdtjänst, vårdbidrag, närståendestöd, rehabiliteringskurserna, hemhjälp mm utan det är socialkuratorernas uppgift.
Det är viktigt att se patienten som en helhet och därför är det viktigt att läkarna och socialkuratorerna har ett nära samarbete. Tyvärr har ledningen och den förra ÅHS' styrelsen beslutat att flytta Ålands centralsjukhus', Gullåsens och rehabiliteringens kuratorer till psykiatribyggnaden. Hur blir tillgången till kuratorerna efter denna reform? Personligen kan jag inte förstå hur patienternas och personalens kontakt med kuratorerna blir bättre efter denna reform. Man gör väl inte en reform som försvagar patienternas rättigheter? Är det tänkt att 90-åriga Vera på Gullåsen ska beställa tid till kuratorn? Hittills har Vera kunnat knacka på kuratorns dörr. Om den nya ÅHS' styrelsen vill modernisera Ålands centralsjukhus borde socialkuratorerna vara fysiskt nära sina avdelningar och polikliniker. Den bästa platsen för socialkuratorerna vore en placering vid stora ingången nära poliklinikerna. På detta sätt skulle även kuratorerna vara nära läkarna och poliklinikernas personal så att vid behov snabbt kunna hjälpa till vid bedömningen av patientens helhetssituation.
Socialkuratorn kunde även vara den som är en naturlig kontaktperson vid långa sjukskrivningar. Jag hoppas att ni som sitter här från ÅHS' styrelse ser till att patienterna får det som de har rätt till. Då behöver inte landskapsregeringen vidta några åtgärder som tillsynsmyndighet.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Jag känner till att ltl Sirpa Eriksson har stor erfarenhet och mycket kunskap i de här frågorna. Jag tycker att hon är en viktig representant för sin yrkeskår och det som hon lägger till här om planerna att flytta alla kuratorer till psykiatriavdelningen, är en risk för att det har en effekt att förstärka de problem som den här motionen tar upp. Jag sätter stort värde på hennes insatser och att hon är med i social- och miljöutskottet. Jag tror att genom ltl Sirpa Eriksson kommer den här frågan att bli rättvist belyst. Frågar vi bara den ena halvan av den ansvariga yrkeskåren så lär det inte leda till mycket.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren
Fru talman! Man ska vara frisk för att orka vara sjuk. Det är ett internt ordstäv som man har inom hälso- och sjukvårdsorganisationerna. Rehabiliteringen visar sig vara en av de största bristerna inom den finska vården och också inom den åländska. Den omtalade Sata-kommittén har konstaterat att det brister betydligt där. Det har konsekvenser, inte bara mänskliga utan också ekonomiska. Skulle man vara mycket bättre på att rehabilitera patienter skulle det ha stora konsekvenser, dels mänskligt, man förebygger komplikationer och faktiskt direkta depressioner, men också ekonomiskt. Den som behöver rehabiliteras kan få sin försörjning tryggad, men också för att man ska kunna bli rehabiliterad för att kunna återgå till arbetslivet, eller kanske omskolas.
Motionen är väldigt aktuell och det är en mycket viktig fråga. Frågan om rehabilitering och hur det fungerar inom ÅHS har varit upprepade gånger i ÅHS styrelse. Man har diskuterat och man har försökt hålla sig informerad från styrelsens sida. Man har diskuterat både habilitering, alltså när det gäller barn och ungdomar, och rehabilitering när det gäller vuxna. Min uppfattning är att både styrelsen och landskapsregeringen tar den här frågan på allvar. Det finns konkreta och tydliga brister i vårdkedjan mellan läkare och socialkuratorer.
Inför budgetdiskussionen diskuterade styrelsen, och det står också i landskapsregeringens handlingsprogram, att man ska inrätta en rehabilteringskoordinator. Beställningen var klar från styrelsens sida, men sedan visade det sig att man inte talade om samma saker. Det visade sig, när styrelsen hörde rehabiliteringsenheten, att man ville tillsätta en rehabiliteringskoordinator för en specifik del av patienterna, de med svåra neurologiska sjukdomar. Den här frågan lever vidare och jag anser att det är av största vikt att vi når framåt, att man som patient och klient ska veta sina rättigheter både gentemot AMS, mot folkpensionsanstalten och mot ÅHS, men också det som ledamot Sirpa Eriksson talade om och om sina rättigheter gentemot kommunerna. Där brister det också betänkligt. Man har, beroende på vilken kommun man tillhör, lättare och svårare att få det som man faktiskt har rätt till.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Jag är inte nöjd med ansvariga ministerns svar. Jag tycker att det är för allmänt hållet, Sata-kommittén har inte alls med det att göra som tas upp i motionen. Det har uttryckligen att göra med ÅHS, det att läkarna vid upprepade tillfällen inte levererar de intyg som de berörda människorna är i behov av för att få sin ekonomiska trygghet garanterad. Det är en ren och skär tillsynsuppgift och det tycker jag att man måste se till omgående att det blir förändring på det här. I den rapport som ansvariga ministern har tagit fram om tillägget för pensionärer konstateras samma sak. Det kan inte vara någon ny fråga för ministern utan det är nog dags att slå knytnäven i bordet och se till att det ordnas för människornas bästa.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Mitt inlägg om Sata-kommittén var bara en allmän inledning. Jag ville peka på att det är en aktuell frågeställning inte bara här på Åland. Min uppfattning är att, som ledamot Sundback säger, vi behöver snarast inleda en fortbildning för läkarna.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Ja, jag är inte nöjd ännu! De här människorna drabbas på grund av att högt utbildade personer som har ansvar för deras hälsa och framtid inte sköter sitt jobb som de ska. Om det sedan ska vara fortbildning, rättskrivning eller vad det nu är, är inte lagtingets sak att ta ställning till utan det är ministerns ansvar att se till att ledningen för ÅHS reder ut det här så att det inte upprepas. Frågan om samarbete mellan läkare och kuratorer är det säkert många som har synpunkter på, men det är kuratorerna som är experter på det här arbetsområdet. Jag vill fråga ministern om hon tycker att det är ett bra förslag, utgående från den här diskussionen, att flytta kuratorerna till den nya psykiatridelen?
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Jag tycker det viktigaste är att man på ett lättillgängligt sätt kan nå kuratorerna. Det är det centrala och att man får information var man kan få hjälp.
Talmannen
Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss efter bordläggning
6 Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om en kartläggning av äldres medicinering (HM 16/2008-2009)
Ärendet bordlades 30.3.2009 då lagtinget beslöt att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Ltl Anders Eriksson
Fru talman! Hemställningsmotionen handlar om att vi gärna skulle få tillstånd till en kartläggning av äldre patienters mediciner, både i öppen och i sluten äldrevård. En sådan utredning behöver göras i hela landskapet. Motiven för detta framgår ganska bra i motionen, men jag vill ända nämna ett par punkter. Det har blivit så i dag att äldre patienter ofta har ett stort antal mediciner och tyvärr också, i och med det, läkemedelsrelaterade problem. Faktiskt så pass allvarliga så det leder till inläggning på sjukhus. Det har kommit till min kännedom om patienter som har varit sängbundna upp till åtta månader på grund av fel medicinering, så det är en ganska allvarlig problematik. Forskning visar att på 1970-talet hade äldre personer i snitt 3,5 mediciner medan man idag har 8-10 mediciner. Samma typ av kartläggningar som vi efterlyser har gjorts i Sverige och det har förändrat medicineringen med mycket gott resultat. Äldre är också känsliga för läkemedel som påverkar nervsystemet likaså kan njurfunktionen försämras av fel medicinering.
Läkemedelsbehandling för äldre ger svåra biverkningar, såsom blödningsrisk, njursvikt, svår dagtrötthet med mera. En lösning på detta skulle vara att vi får till stånd en gemensam datoriserad medicinlista både i offentlig vård, inom privatvård, inom hemsjukvård, hos alla läkare samt i apoteken för att få ett helhetsgrepp om det här. Idag finns inte en sådan här medicinlista på grund av språksvårigheter, men också på grund av lite tröghet inom vården. FPA, som har en viktig roll, övervakar läkemedelsanvändningen, men mest övervakar de hur pengarna används, men även förstås hur kunderna tar ut läkemedel. Det gäller inte kunder som är inskrivna på institution. De får ingen ersättning från FPA utan ska få all nödvändig vård på institutionen. Det leder till att det inte är någon som har något riktigt helhetsgrepp.
Spinner vi vidare på en gemensam datoriserad medicinlista kanske FPA, som inte hör till åländsk behörighet, skulle vara rätt instans att ha ett sådant här datoriserat system, men det ska vara på svenska. Om man lyckades få till stånd det så kunde alla samarbeta så att patienterna får en säker medicinhantering. För att nå en säker medicinering bör i första hand en omfattande kartläggning av äldre patienters mediciner göras inom alla typer av vårdformer i landskapet, som jag räknade upp tidigare. Kostnader skulle besparas och livskvaliteten skulle höjas genom detta. Eftersom medicinering faktiskt många gånger är en balansakt mellan nytta och biverkningar vore en sådan här kartläggning vara synnerligen viktig. Utredningen kunde kanske utföras av sjuksköterskestuderande under ledning av en forskningsledare. Det får man titta dess mera på i utskottet. Det här var motiven till att vi hemställer om en sådan här kartläggning, och det handlar förstås om att spara pengar, men ännu viktigare att förhindra onödigt lidande för många äldre människor.
Ltl Veronica Thörnroos, replik
Fru talman! Det är en väldigt omfattande hemställningsmotion som ltl Anders Eriksson framlägger. Han påtalar problematiken med ett ökat antal mediciner inom vården, han påtalar behovet av en adekvat utbildning av personalen, han påtalar behovet av språksvårigheter och sedermera avslutar han med en hemställan om en kartläggning av äldre patienters mediciner. Jag önskar upplysa ledamoten om att det åtminstone inom landskapet, inom Ålands hälso- och sjukvård, redan idag finns en elektronisk medicinförteckning, där alla patienters och klienters mediciner finns nedtecknade i det dataregister som samtliga vårdenheter når.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Ledamoten Veronica Thörnroos sade att det var en omfattande motion och då räknade hon upp mycket av motiveringarna. Det motionen tar fasta på är en kartläggning av äldre patienters mediciner. Jag känner mycket väl till att det finns en elektronisk medicinlista inom ÅHS, men motionen tar upp problematiken när man flyttas mellan olika vårdformer och inte har den här typen av dokumentation med sig. Har man varit inom privat vård gäller det ena och har man haft vård hemma gäller av naturliga orsaker det andra och hamnar man inom ÅHS så gäller det tredje. Det är på grund av det här som jag har förstått att det kan uppstå en hel del problem. Om man i slutändan hamnar på Gullåsen och man på Gullåsen inte vet hur medicineringen har sett ut tidigare så kan det få rätt allvarliga problem har jag förstått.
Ltl Veronica Thörnroos, replik
Fru talman! Det är sympatiskt av ltl Anders Eriksson att värna om ett sådant här problem, men jag delar inte riktigt uppfattningen om diskussionen om olika vårdformer. De privata vårdformerna som erbjuds idag på Åland är tämligen begränsade. Det är sant att de har sin egen bokföring, men alla andra, Gullåsen, hemsjukvården etc., återfinns i samma system. Det är säkert bra att se över det här, men det kanske inte är den första prioriteten jag skulle göra. Jag tycker att det finns mycket annat som är mycket mer angeläget att ta hand om inom hälso- och sjukvården.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Det är fritt upp till var och en om man tycker att någonting annat är mycket, mycket mer angelägnare att på olika sätt föra upp på den politiska agendan. Att lämna in hemställningsmotioner är ett exempel. I vilket som helst, ledamot Veronica Thörnroos och jag ser problemet på olika sätt. Jag anser att det är ganska viktigt och jag tycker inte att man ska negligera eller bagatellisera utan jag hoppas att social- och miljöutskottet, som brukar ta sig an sina ärenden på ett seriöst sätt, också tittar på det här. Det är ett viktigt ärende, det kommer ni att märka när ni går in på djupet av det här.
Ltl Margaret Lundberg, replik
Fru talman! Det är ett viktigt ärende. Jag har själv jobbat inom åldringsvården så jag vet hur komplicerat det är. Det jag undrar över, ltl Anders Eriksson, är om det faktiskt är meningen att man ska kartlägga all medicinering som man har för de äldre?
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Ja, tanken är nog det, fast det som vi kallar för "egen medicinering", de mediciner som man använder sig av hemma, är inte så lätt att få dokumenterat. Säkert är ltl Lundberg större expert på det än vad jag är. Jag har förstått att det har lett till ganska stora problem när man helt plötsligt har blivit inlagd på institution och när man inte har vetat hur medicineringen har sett ut tidigare. Det har lett till flera fall av allvarliga konsekvenser så förhoppningen är nog att man ska få ett helhetsgrepp att man också via FPA, som är den naturliga motorn, får ett helhetsgrepp om vilken typ av medicinanvändning den här patienten har, som kommer från privatvård, som kommer hemifrån eller från någon annan instans. Jag har förstått att mellan de olika instanserna inom ÅHS har det inte heller fungerat alla gånger såsom man har hoppats.
Ltl Margaret Lundberg, replik
Fru talman! Jag känner inte riktigt igen det där. Det är klart att det kan falla emellan många gånger, men oftast när man skickar så skickar man en sjukskötarremiss eller något liknande så att man får de som är inom befintlig vård. Jag tycker det borde fungera, men det jag funderar över är alla de mediciner som t ex användning av antibiotika, tillfälliga värkmediciner som kan vara ganska omfattande.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Jag tolkar ändå, med tanke på ledamot Lundbergs första replik, att hon tycker att det här var ett viktigt ärende. Jag säger inte heller att det är det absolut största problemet inom vård och att det måste lösas nu, men det är flera äldre människor som har fört detta på tal med mig och sedan har jag pratat med folk som jag vet att kan de här frågorna mycket bättre än jag. Då har bilden tonat fram att felmedicinering på grund av den här typen av kartläggning vi efterlyser inte finns. Om det inte händer varje dag så har det hänt i varje fall ganska ofta.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Jag avstår!
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Barbro Sundback
Fru talman! Det är en viktig sak som ledamot Anders Eriksson tar upp. Det är lite förvånande att inte sjuksköterskekåren, inte till sin helhet, men i alla fall till stora delar, står upp och försvarar nuvarande system, att det inte skulle förekomma övermedicinering av äldre i vårt samhälle och att problemet antagligen kan vara ganska omfattande. Svårigheterna att hitta någon som bär ansvaret för den här medicineringen är också ganska komplicerade eftersom många blir väldigt gamla och har en lång historia av användning av olika mediciner. Det är ganska vanligt, måste vi ändå erkänna, att det lastas på en medicin i taget och det blir till slut ganska många och ingen läkare förefaller känna sig själv manad att ta bort någonting utan man lägger hellre till när symptom uppkommer hos äldre. Jag har personlig erfarenhet av detta. En till mig närstående person hade, tror jag, elva mediciner vilket nu har decimerats till fyra med enbart positiva effekter. Det som måste sägas i sammanhanget är att det är på basen av anhörigas ingripande som medicineringen har tagits ner. Systemet förefaller åtminstone inte i alla situationer sanera sig själv.
Det finns naturligtvis en medicinsk problematik som också en lekman kan fatta, det är inte bara så där att dra bort en medicin utan man måste göra det över en ganska lång period och det måste göras med kompetens, men själva problematiken finns. Är de då de anhöriga som ska ta ansvar för det här innan det sker? Det är en viktig fråga.
Själva kartläggningen av äldre patienters medicinering i öppen och sluten äldre vård, vem är det som ska följa upp den? Kartläggningen borde skötas av dem som i de olika skedena har ansvaret för vården. Så länge en äldre bor hemma är det ofta hemsjukvården eller den läkare som man går till. Tyvärr får de flesta av oss och de äldre gå till olika läkare om man går till hälsocentralen eller privat och det förekommer inte någon konsultation vanligtvis mellan dessa läkare. Praktiskt är det en komplicerad fråga. När man befinner sig på en sluten äldrevårdsinstitution tycker man att det här på något vis skulle fungera av sig självt, men så är det inte, åtminstone inte i alla fall.
Problematiken har den senaste tiden fått en stor uppmärksamhet i media. Alla känner väl kanske till den här damen som under elva år var helt fel medicinerad och när hon fick rätt medicin blev hon hur pigg och glad som helst. Det är väl ett undantagsfall, men i det stora hela tror jag att det är så att många äldre har alldeles för många mediciner. Det är en problematik som man också måste ta itu med på Åland. Man kan inte bara blunda och tro att här fungerar det på annat sätt än på andra ställen. Jag tycker att det är en viktig motion och jag tycker att utskottet ska ta den på högsta allvar.
Ltl Ulla-Britt Dahl, replik
Fru talman! Det är en viktig fråga, det är inte tu tal om det. Det som vi hörde av ledamot Thörnroos är att det redan finns ett system inom ÅHS för det här. Så långt när det handlar om hemsjukvård och inskrivning på Gullåsen eller sjukhuset eller var man hamnar borde man kunna åtgärda detta. Går vi in för en kartläggning frågar jag mig sedan hur vi ska gå vidare? Det borde man göra med åtgärder, på vilken läkares ansvar ligger det? Är det den senast besökta läkaren eller hur blir det? Man borde ha något system för hur man går vidare med det här. Jag tror inte att det räcker med en kartläggning utan man måste också i så fall kunna vidta åtgärder.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Ja, ytterst är det tillsynsmyndighetens ansvar det också, att arbeta ut system som är av den arten att inte äldre riskerar att råka ut för övermedicinering. Inte är det lagtinget som ska sitta och fundera ut sådana system utan det hör till förvaltningen, till ÅHS. Om systemet inte självt förmår ta vara på det här så är det tillsynsmyndigheten som också här har ett ansvar. Det har framkommit i många reportage att många läkare inte är kapabla helt enkelt att medicinera äldre personer. Det kräver en särskild kompetens. Det är viktigt att de läkare som har hand om den här gruppen får tillräcklig utbildning och klarar av det hela. Det finns säkert många instanser som är viktiga, men en kontinuerlig uppföljning är väl det som man tänker på spontant.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Jag tycker att det är bra att höra ett initierat anförande när det gäller den här problematiken och jag tycker att det är lite trist när man bagatelliserar det och säger att det inte är något större bekymmer. Vem som ska utföra kartläggningen rent konkret kan jag inte svara på nu utan jag ville resa upp frågan och få social-och miljöutskottet att skaffa sig ett helhetsgrepp på problematiken. Det finns bl a fall som jag känner till från Sverige, från Farsta hemsjukvård där hemsjukvården har gjort en kartläggning som har lett till väldigt positiva effekter för de klienter som de har jobbat med. Jag känner också till ett fall där en person var sängbunden upp till åtta månader och när man fick medicineringen på rätt var det stort att stiga upp. Jag känner inte till att någon har varit elva år, men det är kanske någonting som har förbigått mig. Vi är överens, ledamoten Sundback och jag, om att det här är ett viktigt ärende.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Jag tycker att ltl Anders Eriksson har all rätt i världen att motionera om den här frågan utan att veta svaret på alla frågor som en sådan här diskussion öppnar upp. Det är det som är vårt politiska uppdrag, att ta upp sådana politiska frågor som är relevanta och som man tycker att är fel och som bör åtgärdas. Det är alldeles rätt det som motionen innehåller. Det här med hemtjänst och hemsjukvård, hos oss skulle det egentligen rent tekniskt vara lätt att sköta det här om hemsjukvården och läkarna på Gullåsen utvecklades i den tanke som äldreomsorgsplanen innefattar, men det sker ju ingenting särskilt. Hemsjukvården och hemtjänsten skulle ju samordnas, men jag vet inte för hur mångte ministern i rad som vi hör det här pratet, men det blir ingenting.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren
Fru talman! Det här är också en angelägen och viktig motion. När det gäller en äldre person, en åldring som patient, är det ett ganska nytt forskningsområde och man har börjat fokusera mer och mer på att forska helt enkelt på hur äldre personer har det och hur de mår. En sak som är alldeles konkret är att man idag talar om att det finns flertalet minnessjukdomar. Min uppfattning är att det kanske inte är det som är bekymret, kartläggningen av äldre patienters mediciner i öppen och sluten äldrevård. Det är en av de första sakerna man frågar om man har en äldre patient, vare sig man kommer till hälsocentralen eller sjukhuset, vad man har för medicinering. Ofta är den ganska väldokumenterad, man har sin medicinlista med sig, man har sin dosett. Det som är det stora problemet är att det finns så otroligt lite kunskap om hur olika mediciner integrerar med varandra och hur äldre människor tillgodogör sig medicineringen. Det är nog en allmän uppfattning att de äldre övermedicineras.
Konkret när det gäller de äldres hälsa och väl och ve så ska landskapsregeringen under det här året ta fram kvalitetsrekommendationer för äldreomsorgen. Landskapsregeringens socialbyrå försöker också utveckla tillsynsverksamheten över socialvården ute i kommunerna och därmed även äldreomsorgen. På det viset har Åland haft den turen att vi har två läkare som är geriatriker, alltså specialister på de äldres hälsa. Tyvärr är det alldeles för lite och det påtalade ltl Sundback också. Vi borde ha tillgång till fler geriatriker för att ha översynen av de äldres medicinering.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Det är mycket sympatiskt att ansvarig hälso- och sjukvårdsminister Katrin Sjögren är på plats när vi diskuterar hälso- och sjukvårdsrelaterade frågor. Det är också intressant att man kan få direkt information om vad som är på gång. Den forskning som ministern nämnde i inledningen av sitt anförande är den forskningen som har fört upp problematiken, som vi tar upp i den här motionen. Det är hemskt att säga det, men när det gäller äldrevården har det tidigare varit mera förvaring än relevant vård. Det ska vi alla vara glada för att vi kommer ifrån. Jag vill tacka för deltagandet i debatten.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss efter bordläggning
7 Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om allmän tandvård (HM 34/2008-2009)
Ärendet bordlades 30.3.2009 då lagtinget beslöt att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Ltl Barbro Sundback
Fru talman! Det här är en fråga som socialdemokraterna har på sitt valprogram och vi kämpar på och vårt mål är att den tandvård som ges inom ramen för ÅHS och som alltså är skattefinansierad i hög grad, ska vara öppen för alla. Det här har de borgerliga partierna tills vidare inte tyckt att ha varit så viktigt och inte heller haft samma syn på den allmänna tandvården som vi har. Det är lite förvånande eftersom man har allmän tandvård både i Finland och i Sverige. Motståndet grundar sig delvis på okunskap om hur tandvårdssystemen fungerar. Det bärande argumentet mot allmän tandvård från liberalernas sida är att det fungerar så dåligt på fastlandet. Säkerligen fungerar det dåligt på någon plats, men är det här ett bra system? Fungerar det bra hos oss? Nej jag skulle inte säga det, fru talman! Här är det bara vissa som får tillgång till den skattefinansierade tandvården. Är det bra enligt majoritetspartierna?
Man har inom ÅHS styrelse i något skede, vid någon tidpunkt, tagit ett beslut om vilka grupper som ska ha tillgång till ÅHS tandvård. Listan på prioriterade målgrupper innehåller åländska barn och ungdomar, skolbarn framför allt, men det finns en uppgift som jag gärna skulle vilja få verifierad, att den allmänna tandvården egentligen skulle omfatta alla upp till 26 år. Jag har inte kunnat spåra varifrån den uppgiften kommer, men jag har fått den från myndigheten. I alla fall är det tänkt att skolbarn och ungdomar, åtminstone upp till 17 år, skulle få fri tandvård. Sedan finns det patientgrupper och gravida kvinnor som också har tillgång till den här samhällsfinansierade tandvården, insulindiabetiker, typ 1, reumapatienter, patienter som strålbehandlas i käk- och halsregionen, andra cancerpatienter och vissa andra patienter med olika sjukdomar, några enstaka, och patienter med remiss från läkare och patient med betalningsförbindelse från socialnämnd. Här kommer det in någon social kategorisering. Gullåsenpatient och sedan finns det en kategori, rullstolsbundna. Man undrar varför just rullstolsbundna skulle vara en prioriterad målgrupp när det gäller tandvården. Frontveteraner, psykiskt utvecklingshämmade, flyktingar och vilket är det mest fantastiska ÅHS' personal. Det här sista är det riktiga bottennappet. Det betyder i praktiken att en välavlönad läkare kan gå till ÅHS allmänna tandvård, men inte en vanlig folkpensionär, som inte har några krämpor som listas upp här. Är det rättvist enligt lagtingets majoritet? Är det så som skattepengarna ska användas inom tandvården? Det tycker inte socialdemokraterna.
Argumentet har inte bitit hittills, men nu tror jag att jag har hittat ett som inte ens den borgerliga majoriteten kan härda ut med. Beslutet strider mot ÅHS' lag! ÅHS styrelse har fattat ett beslut som inte är förenligt med den lag man verkar under. I landskapslagens 2 paragraf sägs så här: "Befolkningen i landskapet har utan diskriminering och inom de gränser som står till hälso- och sjukvårdens förfogande vid respektive tidpunkt, rätt till sådan hälso- och sjukvård som vars och ens hälsotillstånd förutsätter". Beslutet om målgrupperna är diskriminerande! Alldeles klart och tydligt. Därför måste beslutet upphävas.
Jag hoppas att motionen i sig får tillsynsmyndigheten att reagera och ÅHS styrelse, som i praktiken måste upphäva sitt eget beslut. Beslutet om det upphävs, betyder inte att man inte får prioritera grupper, men man får inte utesluta någon från den allmänna tandhälsovården. Så är min slutsats eftersom paragrafen säger att hälso- och sjukvården ska stå till förfogande vid respektive tidpunkt och man har rätt till sådan hälso- och sjukvård, som vars och ens hälsotillstånd förutsätter. Det är alltså en allmän normgivning. Så ofta som det nu är på Åland kan underlydande myndigheter hitta på både det ena och det andra och likaså inom kommunerna kan man få läsa de mest hårresande beslut som inte stöder sig på lag. Det behövs tillsyn och framför allt i det här fallet. Som det nu är tillställt strider det mot normen.
Det är också så att resursen inte är tillräcklig för att ta emot alla dem som önskar få den förmånliga tandvården, men det är en senare fråga, hur man förhåller sig till det. Ur den enskildas perspektiv fungerar det oftast så att har man råd så uppsöker man en privat tandläkare, men genom att slopa begränsningen av den här karaktären så de som inte har råd har nu ett alternativ, även om de kan få vänta väldigt länge. Särskilt tänker jag på pensionärerna som alla har månat så väldigt mycket om. De skulle kunna gå till tandläkarna nu och många andra med små inkomster. Idag är det en verklig klassfråga att ha råd att gå till tandläkaren och sköta sina tänder. Vi har ingen orsak att med skattemedel förhindra de som nu har små inkomster att åtminstone få tillgång till den vård som ÅHS kan erbjuda.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren
Fru talman! Som påpekats har tandvårdsenheten inom ÅHS vissa specifika uppgifter, de bedriver tandvård, munhälsa, där man prioriterar barn och ungdomar och också tandvård till patientgrupper som av medicinska och sociala skäl kan vända sig till ÅHS. Man håller också uppe jourtandvård för hela befolkningen och turister under årets alla dagar, ett visst antal timmar per dag. Dessutom, som har blivit möjligt nu när man har fått mycket bättre utrymmen, så ger man den servicen som kallas för narkostandvård, alltså där man är i behov av narkos för att sköta sin tand- och munhälsa. En viktig uppgift för ÅHS när det gäller tandvården är arbetet med barn och ungas tandhälsa. Där ser man faktiskt en försämring och där vill man ta krafttag.
Landskapsregeringen har en skrivning i sitt handlingsprogram där landskapsregeringen anser att tandvården på Åland behöver utvecklas. I samband med att landskapsregeringen klubbade verksamhetsplanen för ÅHS så fogade landskapsregeringen in en skrivelse i ÅHS' verksamhetsplan under tandvårdsenheten. Den lyder: "Landskapsregeringen anser att en genomgripande utredning av tandvårdens arbetsfördelning och utveckling i landskapet inleds under året". Landskapsregeringen vill se på de här frågorna. Gör man rätt prioriteringar? Borde man prioritera någon annan patientkategori? Borde man prioritera bort just någon av de uppräknade kategorierna? Borde vi få ett underlag för hur vi ska kunna utveckla tandvården på Åland?
Talmannen
Begäres ordet?
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Skrivningarna har vi läst och de är väl som de är, men det är inte det som är den här motionens poäng. Poängen är att man inte kan diskriminera genom att fatta ett beslut att bara vissa får gå till den skattefinansierade tandvården på Ålandsvägen. Det skulle motsvaras av att vi t ex säger att till hälsocentralen får bara vissa komma och andra får sköta sin hälsovård hos de privata läkarna, eller att kanske blåögda inte får gå till gynekologin, eller någonting annat, vad vet jag vad man tycker att ska prioriteras på politisk nivå? På vilka grunder anser ansvariga ministern att man nu kan diskriminera stora delar av befolkningen i den här frågan?
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Jag anser inte att man diskriminerar någon, utan man säger att vissa grupper har förtur och i mån av utrymme och resurser tar man in andra också. Den uppfattningen har jag. Som det också sägs i den citerade 2 paragrafen "inom de gränser som står till hälso- och sjukvårdens förfogande". Hela saken är den att man har för lite resurser för att kunna erbjuda en tandvård till hela den åländska befolkningen. Jag anser att det som framkommer här, när man pratar om tandvård till barn och ungdomar, till patientgrupper som är multisjuka, som av sociala skäl inte kan vända sig till privat tandvård och att man prioriterar jourtandvård och narkostandvården är vettiga prioriteringar inom ramen för de resurser man just nu har.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Så är det också inom hälsovården, inte finns det tillräckligt med läkare tydligen. Jag kan inte i detalj hur systemet fungerar och hur det ser ut idag, men det finns långa köer till olika sjukvårdsenheter och så vidare och det är inom ramen för de resurser som står till förfogande, men inte säger man att det är bara blåögda och blonda som får komma. Vad är det för social prioritering eller medicinsk prioritering med ÅHS personal? Varför ges de förtur om alla får komma? Det finns inget fog för att prioritera den gruppen om man resonerar som ministern gör. Jag ser det som skär och ren diskriminering, eller kan jag ringa i morgon och beställa tid enligt ministern?
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Fru talman! I vilket sammanhang man har infogat ÅHS ordinarie personal kan jag inte svara på. Det här är ett problem som har varit under väldigt, väldigt många år. Ltl Sundback säger att det är majoritetens fel att vi inte har en fullgod tandvård. Precis så uttryckte sig ledamot Sundback, precis på det viset. Nu har landskapsregeringen skrivit att vi vill börja en översyn av tandvården för att förhoppningsvis kunna förbättra och utveckla den så att de som har behov kan få tandvård.
Ltl Barbro Sundback
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi nu reder ut problemen. Den diskriminering som förekommer idag inom just den här sektorn av ÅHS verksamhet finns inte så vitt jag vet, inom någon annan del av hälso- och sjukvården. Om det finns vill jag att regeringsledamoten och ansvariga ministern säger var. Min uppfattning är att prioriteringslistan är till för att säga vilka som har tillgång till tandvården och resten göre sig icke besvär. Att ÅHS personal har halkat in i den prioriterade gruppen beror varken på medicinska prioriteringar eller sociala utan det är väl någon politiker som någon gång inför något val har tyckt att det skulle vara bra att "fläska" på med och så har ingen annan vågat säga nej. Det har inte förts någon principiell diskussion utan de ramlade också in i de prioriterade grupperna.
Den diskriminering som förekommer måste med det snaraste tas bort ur systemet, eller så måste vi bete oss på samma sätt inom alla andra sektorer inom ÅHS. Det är det som jag säger att majoriteten ska ställning till, vill ni fortsätta diskriminera inom den allmänna tandvården. Är det rättvist och jämlikt enligt era värderingar och principer? Inte enligt socialdemokraterna.
Den andra frågan om behovet av resurser gäller hela systemet. Hur mycket ska vi satsa? Med tanke på problemen med att få till stånd stödet för folkpensionärer och andra pensionärer med små inkomster, hur svårt det har varit, måste jag säga uppriktigt att jag inte har så stor tilltro till något resultat under den här mandatperioden vad gäller tandvården. Det som jag har hört diskuteras här i salen särskilt från liberalt håll är att man skulle införa något slags servicesedlar så att de som har små inkomster skulle få något slags bidrag för att slussas in till tandläkare, som ofta har ganska höga taxor jämfört med i riket. Är det bra samhällsekonomi? Är det någon som tror att det överhuvudtaget är relevant under den här perioden, när vår ekonomi ser ut som den gör?
Nej, fru talman, det där skrevs i valyra och i efterhand. Idag är det uteslutet att man skulle börja skänka ut sådana pengar. Då är det nog vettigare att öppna upp för alla, med prioriterade grupper, men utan diskriminering och på sikt bygga ut den offentliga tandvården. Då blir det en sorts konkurrensutsättning också av de privata. Ibland kan det vara ett sätt att få ner priserna. Det är alltså frågan om två olika problem i det här sammanhanget, inte bara det rent ideologiska, om vi ska ha mer offentlig tandvård för att de som har små inkomster ska kunna gå till tandläkaren, och den andra frågan, som jag nu försöker lyfta, är den diskriminerande bestämmelsen som ÅHS har beslutat. Jag tycker att ansvariga ministern så fort som möjligt ser till att ÅHS river upp det beslutet.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Socialdemokraterna tycker att man ska öppna upp tandvården för alla samtidigt, som man ska hålla sina prioriteringar kvar. Vad är det för vits om vi inte tillför mera resurser? Då kommer ändå ingen att få plats i den allmänna tandvården. Det är inte så enkelt och det visar också tidningsartiklar som kommer från fastlandet, fast ltl Sundback häcklade den jämförelsen också. Man är inte nöjd på vissa ställen, man tycker inte att det fungerar. Jag vill fråga om socialdemokraterna har gjort någon beräkning, hur mycket tandläkare man måste anställa till den allmänna tandhälsan och vad man bedömer att det skulle kosta?
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! I riket har man inga diskriminerande bestämmelser av den här karaktären utan alla får gå, men man behöver inte. Har man mycket pengar och inte vill stå i kö går man naturligtvis till det privata. Så fungerar det på fastlandet också i hög grad, men alla har rätt och det är den rätten vi kräver att alla ålänningar också ska ha. Jag tycker inte, efter de rapporter som jag har läst, att det fungerar så dåligt på fastlandet, men där har vi olika uppfattningar. Jag tycker att det fungerar betydligt sämre på Åland eftersom inte alla ens har den rätt som man har i riket. Vi har faktiskt undersökt vad vi skulle vara villiga att satsa på, men nu är det inte vi som har ansvaret. Det är liberaler och centern som ska komma med sitt förslag, tids nog presenterar vi vårt förslag.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Exakt, ltl Sundback, det är liberaler och centern som har ansvaret i landskapsregeringen just nu, men det finns alla möjligheter för socialdemokraterna att påverka genom sin plats i ÅHS styrelse. Så är det med den saken. Jag kan också dra mig till minnes diskussioner som vi har haft här i salen, där det har kommit mycket starka önskemål från socialdemokraternas sida att ha ett tak på ÅHS, man ska ha ett utgiftstak på ÅHS. Att klämma in allting, jag tycker att det blir en chimär om vi ska öppna upp för alla när de ändå inte har rum och man inte tillför mera resurser och om man vidhåller sina prioriterade grupper, som ltl Sundback tyckte att var ett vettigt resonemang. Man hade diskuterat vettigt inom tandvårdsenheten.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Det tycks vara ett populärt sätt för ministern att problem ska lösas via den socialdemokratiska representanten i ÅHS styrelse. Jag kan lova att frågan kommer upp också den vägen. Vad jag däremot tycker att ansvariga ministern borde göra är att se till att verksamheten fungerar enligt lag och att de som jobbar där sköter sitt arbete så att folk inte i onödan behöver lida.
Talmannen
Begäres ordet?
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren
Fru talman! Jag vill understryka att jag inte har några som helst signaler eller uppgifter på att man inte skulle sköta sitt jobb inom tandvårdsenheten inom ÅHS. Jag är ganska övertygad om att de sköter sitt jobb mycket bra med de resurser som de har. Jag känner inte exakt till hur det har fungerat under det här senaste året, men jag vet att när de prioriterade grupperna har fått sin tandvård brukar man öppna upp för andra att söka sig till den allmänna tandvården. Jag vet också att situationen är ansträngd, man har haft obesatta tjänster men man försöker. Så fort trycket lättar på tandvårdsenheten så erbjuder man tandvård även till andra grupper. Landskapsregeringen tar sitt uppdrag på fullaste allvar och förde in i ÅHS verksamhetsberättelse att vi ska se över arbetsfördelningen och utvecklingen av tandvården.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! So what? Vad har hänt? Det finns skrivningar av alla det slag som har följt med program långt tillbaka i tiden, men om det inte ger något resultat, bästa ministern, är det ganska ovidkommande. Jag tror också att de sköter sitt jobb, vad jag hänvisade till, vilket var kanske lite fult, var att läkarna skriver ut rätt intyg till folk. Det måste vara ett tillsynsuppdrag också. När ska tillsynen på ÅHS sättas igång? Vi har en högt anställd person som ska se till att det fungerar för människornas skull. När det gäller tandvården, att den öppnas upp när någon tjänsteman har beslutat, inte är det tillfredsställande. Det ska vara öppet för alla! Inte bara för ÅHS personal.
Talmannen
Replikväxlingen är därmed avslutad. Begäres ordet ytterligare? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
8 Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om en reform av fastighetsskatten (HM 5/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkännes? Godkänt.
Diskussion.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Från obunden samlings sida brukar vi propagerar för att självstyrelsens verktygsbox ska få nya verktyg och då tänker vi ofta på beskattningsinstrumentet. Man ska komma ihåg att det finns rätt mycket beskattningsverktyg redan i vår verktygsbox och de är vi väldigt blyga att använda. Ett bra exempel är de skatteavdrag som finns, de är dock väldigt få till antalet, det är väl det allmänna avdraget som är en större åtgärd. Det finns utrymme att nyttja befintlig behörighet på ett betydligt kreativare sätt och vi ska också komma ihåg att det finns möjlighet till landskapsskatt. Man får ta skatt utöver statsskatten om man vill.
En skatt som jag berör i den här motionen är fastighetsskatten. Fastighetsskatten är idag landskapets behörighet till fullo, om jag har förstått saken rätt, och den baseras idag på en blankettlag, som enbart har tre paragrafer, i övrigt så gäller den finska lagen. Man borde modernisera fastighetsskatten på flera sätt. Man borde ha en egen fastighetsskattelag och låta kommunerna uppbära fastighetsskatt på ett eget sätt på Åland. Jag vill nämna några av de saker som lagen borde basera sig på.
För att få en bredare skattebas borde man kunna utnyttja fastighetsskatten på ett bättre sätt från kommunerna. Idag är fastighetsskatten väldigt begränsad, de procentsatser som kommunerna får ta är väldigt små och de gör ingen större skillnad, de bidrar inte till skattebasen. Jag hör inte till dem som vill öka det totala skattetrycket. Ska man göra det här möjligt och få acceptans hos befolkningen så borde man göra fastighetsskatten avdragbar i kommunalbeskattningen. Får man en ökad fastighetsskatt så minskar kommunalskatten istället för dem som betalar kommunalskatt. Frisinnad samverkan och också Ålands framtid har tidigare sagt att man borde fundera på detta. Det här är pudelns kärna, får man till det här instrumentet kan man i större utsträckning låta kommunerna uppbära fastighetsskatt. Det skulle bidra till en bredare skattebas utan att det drabbar den bofasta arbetande befolkningen på ett oskäligt sätt. Vi ska inte försätta oss i en sådan situation som man har försatt sig i Sverige t ex, där man har sett fastighetsskatten som en kassako och där folk, som inte har inkomst också måste betala fastighetsskatt. Det här måste man fundera ganska noggrant på. Det är den viktigaste saken och därför är den överst på listan.
Sedan borde man möjliggöra differentierade fastighetsskatter på basen av sådana saker som man vill uppmuntra. T ex kunde man låta kommunerna ha en annan fastighetsskatteprocentsats för miljövänliga byggnader, mitt eget boende och ett radhus som jag är delägare i skulle kanske få skattebefrielse. Nu pratar jag i egen sak, men alla som har ett boende som är klimatneutralt skulle t ex skattebefrias. Då skulle man uppmuntra det. Det är ett stöd som kanske är bättre än att stöda via byte av värmepumpar och så vidare. Jag tycker att jag inte behöver skämmas när jag säger att sådant ska gynnas. Också andra saker kunde komma på frågan. Man borde ge kommunerna större handlingsfrihet att uppmuntra sådana saker.
Man kunde också tänka sig att ha olika inslag, för att uppmuntra fast bosättning i skärgården och på landsbygden, konvertering av fritidsboende till fast boende och så vidare, skattefördelar under övergångsperioder, men generellt borde man ge kommunerna större självstyrelse. Jag hör till dem som tycker att vi ska ha kommuner kvar på Åland, och vi ska ha rätt så många kommuner, därmed inte sagt att vi måste ha alla kvar som vi har idag, men jag tycker att man ska ge kommunerna meningsfull sysselsättning. Vi pratar bara om vad vi ska överföra till landskapet, men det här är något som vi i större utsträckning borde överföra till kommunerna, så att man kan använda sin kommunala självbestämmanderätt för att skapa konkurrens mellan kommunerna. Då får man en fart på utvecklingen. Instrumentet fastighetskatten kunde kommunerna använda för att styra sin utveckling med.
Jag föreslår med hänvisning till detta att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen inkommer till lagtinget med ett förslag till en ny lag om uppbörd av fastighetsskatt.
Ltl Harry Jansson, replik
Herr talman! Jag tycker att motionen är ett intressant tankeexperiment hur man skulle kunna nyttja t ex fastighetsskatten. Nu har vi dock en situation där vi har råkat ut för en del utflaggningar, vilket betyder att skattekraften delvis har seglat iväg. Vårt problem är väl då att vi har en hel del arbetskraft som uppbär sin lön utanför Åland, medan de själva och familjerna nyttjar den service som kommunerna här ska erbjuda. Vad säger motionärerna om att man borde bredda det här och titta på fastighetsskatten som en del av den kommunala skattefinansieringen i framtiden där alla som bor här är med och betalar.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Ja, det är motionens huvudsakliga syfte att möjliggöra en breddning av skattebasen, dock så att man i största möjliga utsträckning undviker att höja skattetrycket för den enskilde. Det är klart att det kan vara en ekvation som inte går ihop i alla fall, men generellt borde vi eftersträva att fler betalar skatt och fler betalar skatt på ett annat sätt. Man har också ett stort bestånd av fritidsbostäder där innehavarna också bor på Åland en del av året och nyttjar en stor del av servicen, kanske inte all den service som den fast bosatta nyttjar, men dock. Om alla delar på kakan blir biten mindre att bära för den enskilde. Gruppen sjömän som är utflaggade är kanske ett annat problem, men det är klart att det även skulle beröra dem.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn
Herr talman! Även jag hör till dem som tycker att det här förslaget är intressant och som behöver undersökas vidare. Hur ska man kunna åstadkomma något sådant här? Det är oberoende av att jag i övrigt har synpunkter på kommunstrukturen, kanske man skulle kunna göra det på annat sätt. Jag sätter istället medborgarna och hur man kan finansiera välfärden framåt som utgångspunkt för den diskussionen. Hela ärendet är också, som motionen belyser, inte alldeles okomplicerat. Det gäller att hitta ett system så att skattebasen breddas, precis som ltl Sundman var inne på, och inte att skattetrycket höjs på enskilda. Där gäller det för näringsutskottet att titta närmare på hur man kan göra det här.
Ärendet är en intressant tanke och jag understöder varmt att man ska gå vidare för att se på vilket sätt man kunde skapa också fastighetsskatten som ett av de verktyg som kunde finnas i kommunernas verktygsbox. Från Mariehamns stads sida tittade vi ganska mycket på det här för ett antal år sedan när vi kunde konstatera att vi framför allt hade väldigt många personer som bodde i staden, men inte var skrivna där och därav väcktes också diskussionen om att kunna bredda de som ska vara med och betala för den service som ändå erbjuds från samhället . Det är en mycket intressant motion, som jag hoppas att också ska beredas på ett bra sätt från näringsutskottet så att man kan komma vidare i den här frågan. Kanske näringsutskottet kan ha nytta av en utredning, som jag tror att regeringen gjorde för två perioder sedan. Den kom aldrig vidare då utan det stannade upp i utredningsstadiet. Jag har inte kontrollerat hur långt det kom, men oberoende måste man komma vidare med.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Ja, man får tacka för stödet. Det är så med den här frågan att största verkan skulle den ha i Mariehamns stad och i de allra periferaste kommunerna på fasta Åland och framför allt i skärgården. Det är inte så vanligt att man har en gemensam nämnare mellan den största kommunen och de allra minsta, perifera kommunerna. För Mariehamn hamnar man att producera service för många som inte betalar skatt i Mariehamn. Så är det ofta för städer som har en landsbygd runt sig. Det här skulle vara vitaliserande för Mariehamn att få en bredare skattebas. Man använder ofta staden som en buffert och det är någonting som drabbar staden i varierande omfattning. Sedan har ju också staden fördelar, som andra kommuner inte har och så vidare. Jag tror att det ligger i stans och de mindre perifera kommunernas intresse.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Det kanske är jag som får tacka för stödet i och med att obunden samling på nytt väcker en idé som vi har varit med och drivit tidigare. Vi kan gemensamt dra den här frågan framåt nu. Som ltl Sundman konstaterar är en sådan här utveckling av största vikt också för staden. Den skulle inte heller ske på bekostnad av övriga kommuner utan den skulle vara ett instrument som är neutralt kommunerna emellan. Det gör att man kan skapa en situation som beskrevs från ltl Sundmans sida som en konkurrenssituation. Framför allt ser jag det som att skapa en situation där alla som är med och utnyttjar samhällets service också till någon del ska vara med och solidariskt betala för den. Annars urholkar det nog den samhällsordning vi har idag. Det krävs ett visst mått av välfärd för att vi ska få den här världen att rulla vidare.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Remiss
9 Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om ekonomiska föreningar och kooperativ (HM 42/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkännes? Godkänt.
Diskussion.
Ltl Carina Aaltonen
Herr talman! Den här motionen handlar alltså om ekonomiska föreningar och kooperativ. Ekonomisk förening är ett rikssvenskt begrepp, i Finland heter det andelslag, men syftet är det samma. Kooperativ däremot är latin och betyder samarbete och om någonting saknas på Åland i dag så är det samarbete. Vi skulle kunna bli mycket bättre på att samarbeta på Åland inom alla möjliga olika sektorer. Beträffande kooperativ eller andelslag är den här formen av ägande tillsammans ingen ny form på Åland utan vi har en lång tradition. Vi har många andelslag som har verkat sedan början av 1900-talet så det har funnit kooperativ och andelslag inom många sektorer och vi har det fortfarande. Om man idag kontaktar en företagsrådgivare, vilket jag har gjort för att få veta vilken information det finns om man vill starta en ekonomisk förening, då är det inte så mycket man får veta.
Det som slog mig när jag läste en entreprenörsbarometer från svenska NUTEK, Tillväxtverket för näringslivsutveckling, var att 72 procent av samtliga 18-30-åringar kan tänka sig att bli företagare. Det skulle vara rätt intressant att se hur siffrorna ser ut på Åland idag, det vet jag inte, men jag kan tänka mig att åländska ungdomar har en liknande inställning. Det som var mycket intressant var att sju av tio helst ville driva företag tillsammans med någon eller några andra. Bara tre av tio ville driva företaget ensam. Många kvinnor säger samma sak. Svenska erfarenheter säger också att det hos offentliga organ och företagsrådgivare ibland finns en skepsis som gör att man avråder människor från att starta kooperativa företag.
På Åland finns inte tillräckligt med kunskap och intresse för att förmedla information om andelslag och kooperativ. Man förespråkar hellre aktiebolagsformen. Det tycker jag är synd och det tycker jag att vi måste ändra på. I de här ekonomiskt kärva tiderna behövs olika insatser för att få igång företag som kan skapa välfärd, tillväxt och näringslivsutveckling. Under senaste lågkonjunkturen i Finland startades många kooperativ och andelslag, det var ett sätt för arbetslösa att komma ut på arbetsmarknaden, få jobb och få göra någonting som man tror på. I ett kooperativt företag är det medlemmarna som äger och styr istället för att entreprenörskapet är förbehållet en eller ett fåtal aktieägare. Eftersom verksamheten i ett kooperativ eller en ekonomisk förening varken står eller faller med en enda person blir också företagen hållbara på ett annat sätt. Man hjälps åt med arbete och ansvar. Den som är bra på det ena kanske är mindre bra på det andra. Går det bra kan man fira framgångarna tillsammans. Kooperativ skapar både arbetsglädje och trygghet.
I Sverige växer det kooperativa företagandet tre gånger snabbare än alla andra företagsformer. Där är det verksamheter inom vindkraft, kulturentreprenörskap, upplevelseindustri, den sociala sektorn och olika typer av små företagssamverkan som växer snabbt. I ett kooperativt företag är vinsten ett nödvändigt medel, men inte ett mål i sig. Man måste naturligtvis få till en hållbar ekonomi för att verksamheten ska gå runt och ge ett överskott, det är självklart. Man behöver naturligtvis pengar för att ha verksamheter i gång, men det är mer än så.
Ett kooperativt företagande är ett kollektivt sätt att arbeta, vilket är motsats till soloföretagande, som ofta är normen. Bilden av en företagare, om man vill generalisera, är oftast en medelålders man från medelklassen. Även om vi på Åland har massor av kvinnor som är företagare så syns och hörs de inte på samma sätt. De är inte på samma sätt förebilder. I ett kooperativ sänks trösklarna. Där kan ungdomar, invandrare, kvinnor, långtidsarbetslösa, personer med missbruksproblematik och så vidare samarbeta och bli kreativa entreprenörer. Jag tror att genom att lyfta alternativet ägande tillsammans inkluderar man fler människor som kan vara eller bli potentiella företagare.
Eftersom den här formen av företagande intresserar mig så besökte jag och mina kollegor på Emmaus i slutet av mars tre svenska ekonomiska föreningar och kooperativ. Vi besökte Spånga blå band som bland annat upprätthåller hunddagiset Lyktstolpen i Skärholmen. Det drivs på marknadsmässiga grunder av unga missbrukare och kriminella. Vi åt lunch på Café Chocolat i Rimbo som ägs och drivs av en grupp kvinnor, långtidsarbetslösa och flera som hade varit utbrända, men caféet gav dem en möjlighet att komma tillbaka in i arbetslivet och samtidigt förtjänar de sin försörjning och de får utveckla sina talanger på att baka och laga mat. Vi besökte också ett kooperativ i Elmsta. De hade tagit över ett äldreboende av Norrtälje kommun, rustat upp det och hyr ut hyresrätter i det här stora huset som annars skulle ha lagts ner eller rivits.
Som bäst pågår företagsamhetens år på Åland. Det är en satsning som Ålands landskapsregering gör i samarbete med Ålands handelskammare, företagsföreningen och Ålands teknologicentrum i syfte av att lyfta fram företagandet i det åländska samhället på ett mångsidigt sätt. Det finns ingen eller begränsad information om ekonomiska föreningar eller kooperativ trots att dessa företagsformer är mycket lämpliga för småskalig verksamhet, både på landsbygd och i skärgård. De är också demokratiska former av småföretagande. Därför hemställer vi socialdemokraterna om att landskapsregeringen utarbetar ett lättöverskådligt material hur man kan starta ekonomiska föreningar och kooperativ med syfte att öka det mångsidiga företagandet på Åland och samtidigt erbjuda rådgivning om andelslag, kooperativ och ekonomiska föreningar, allt i syfte att inspirera och uppmuntra till ett ännu mera diversifierat företags Åland.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Det är välmotiverade frågeställningar som den här motionen tar upp. Internationellt kan man se att det är ett växande fenomen som ofta kallas socialt företagande och det innebär att man har avvikande krav på avkastning och vinst. Det innebär ofta att det är många ägare som ställer upp på likvärdiga villkor. När det gäller ekonomiska föreningar och andelslag säger motionären att det finns begränsad information, att man inte har informerat om annat än om aktiebolag. Det kan vara så, jag vet inte vem man är i det här fallet.
Om man startar ett företag på Åland finns det väldigt mycket information. Handelskammaren har en särskild sajt som heter Starta eget - någonting. Man kommer snabbt in på Skattestyrelsens hemsidor där det finns ingående information om alla företagsformer. Det är möjligt att man borde samla informationen på ett annat sätt med inriktning på t ex kooperativ, men frågeställningen är också intressant. Jag anser att landskapsregeringen måste välja, ska man i förvaltningen syssla med information eller ska man lägga ut det på handelskammaren och företagareföreningen som man gör delvis redan idag. Det finns Ålands utvecklings Ab, det finns teknologicentrum och det så kallade Växthuset, där det finns möjligheter. Möjligen kan intresset vara så stort att man måste göra en särskild insats, det kan inte jag bedöma.
För egen del har jag noterat att det finns ganska mycket information. Man kan fråga sig varför aktiebolagsformer, andelslag och ekonomiska föreningar, öppet bolag finns. Aktiebolag beror på att problemet för en företagare eller entreprenör ofta är kapitalet. Aktiebolagsformen är en etablerad form för att dels bringa kapital, men också för att begränsa riskerna, alltså den risk som är avgränsad till själva aktiekapitalet. Sedan finns det en annan aspekt som gör att kooperativ inte alltid är lämplig som form. Många företag startas på grund av innovationer eller idéer och då är det upphovsrätten som är intressant. Det är många entreprenörer som tampas med problemet att skydda sina idéer från att stjälas av andra eller utnyttjas av andra och samtidigt få kapitalet. Det sociala företagandet är ett fenomen som växer internationellt, men på Åland har vi de traditionella kooperativen inom t ex producentrörelsen, bankverksamhet och så vidare.
Möjligheterna finns nog, det finns stor flexibilitet när det gäller företagsformerna. Möjligen så borde utskottet se på hur pass lätt- eller svårtillgänglig informationen är.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Herr talman! I klämmen säger vi att näringsavdelningen borde utarbeta ett lättöverskådligt material. Det kanske var så att näringsavdelningen specifikt kan beställa ett sådant här material från någon av rådgivarna. Jag har varit i kontakt med både teknologicentrum, handelskammaren och näringsavdelningen för att få mer information om vilken information man ger till människor som vill starta kooperativ, eller är intresserad av sådant här företagande. Då säger man att man rekommenderar aktiebolagsformen. Jag tycker inte att det bara är socialt företagande som det passar för utan också vissa småskaliga. Jag ser en brist på Åland för att samarbeta.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! För några år sedan tog handelskammaren fram en tjock pärm om att starta eget. Varför man rekommenderar aktiebolag vet jag inte, men det är en etablerad form, det finns en genomarbetad juridik och sedan är det risktagande och upphovsmannarätten som styr det. Socialföretagandet får man definiera hur man vill, men vad jag sade är att det är ett internationellt etablerat begrepp och ett internationellt växande fenomen, att man inte är vinstdrivande, att man samverkar och så vidare, ofta på lokal nivå. Jag tycker att utskottet ska sätta sig ner framför datorn och slå på socialt företagande. Då kommer det upp mycket information. Jag vet att det också finns finländska utredningar om det här.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Jag är mycket väl insatt i det här med socialt företagande också, men motionen tar upp just andelslag som form. Jag undrar nu om ledamot Erland tycker att det kanske inte behövs, eller att det är tillräckligt idag så att man inte behöver göra något. Som jag ser det är det en brist att man inte får olika förslag på vilka företagsformer som finns utan man är från våra rådgivare så inställd på att det ska vara aktiebolag. Jag anser också att det finns vissa fördomar eller brist på kunskaper om den här sortens företagsform. Den är inte tillräckligt bra, den kanske är för demokratisk.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Ja, jag kan inte uttala mig om brist på kunskaper och fördomar, jag bara konstaterar för egen del och av egen erfarenhet att det finns ganska mycket information, när det gäller just socialt företagande. På Skattestyrelsens hemsida finns en genomgång av alla tänkbara former och det finns också på handelskammarens sida om att starta eget. Tillväxtverket har särskilda länkar för just det här egna företagandet. Jag påstår inte att det är tillräcklig information, det är uppenbart att motionären inte har fått den information som man borde få, men för egen del kan jag bara hänvisa till internet som idag är den vanliga kunskapskällan. Jag har själv en mapp med socialt företagande som är ganska välfylld med information. Jag ska skicka över några länkar.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Remiss
10 Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om småskalig livsmedelsproduktions avbyråkratisering (HM 48/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkännes? Godkänt.
Diskussion.
Ltl Fredrik Karlström
Herr talman! Jag tänkte egentligen bordlägga frågan eftersom det var så få medlemmar av lagtinget närvarande och även minister Jan-Erik Mattsson var inte i salen, men jag såg att han kom in nu så kanske vi kan ta den här diskussionen. Vi pratade ju senast vid tilläggsbudgetdebatten att vi skulle återkomma till frågan. Jag har skrivit en motion, nr 48, som handlar om småskalig livsmedelsproduktion och avbyråkratisering av densamma. Livsmedelsproduktionen blir alltmer global och i och med EU-medlemskapet och den allt friare handeln har importen av livsmedel ökat. Som en motreaktion till livsmedelsindustrins globaliseringstrend så vinner begreppet närmat eller närproducerad mat terräng.
Närproducerad mat är livsmedelsproduktion och konsumtion där råvaror från det egna området används och främjar den lokala industrin och sysselsättningen. Det finns många miljöfördelar med närproducerad mat, så långt allt väl. Problemet idag är att man inte hittar så mycket lokal producerade varor på Åland som det skulle kunna och borde finnas. Landskapsregeringen talar ofta i festtalen om den lokalt producerade maten att den är viktig för miljön, för den levande landsbygden och för företagsamheten. Det är festtal det, verkligheten ser annorlunda ut.
Landskapsregeringen ger ut ganska stora bidrag till livsmedelsproducenter i direkta stöd, men också genom indirekta stöd såsom försöksstationen och olika projekt såsom Landsbygd 09 etc. Jag anser att man istället borde satsa sin tid och energi på att ge förutsättningarna för småföretagen inom livsmedelsproduktionen att sälja sina produkter. Det håller på att bli nästintill omöjligt för en liten producent med alla krav det innebär att sälja sina produkter antingen på sin gård eller exempelvis på torget i Mariehamn. En av orsakerna till det är den stränga livsmedelslagstiftningen.
Livsmedelssäkerhet som reglerar produktionen av mat är ett av europeiska gemenskapens lagstiftningsområden där man har kommit överens om lika regler för produktion, transport och förvaring. Men det är när det handlar om livsmedel på den gemensamma marknaden. Däremot har man reserverat möjligheterna att sälja i liten skala i det egna landet. Här har Åland trots egen lagstiftningsbehörighet gått in för att använda den finska lagstiftningen genom blankettlagstiftning. Den finska livsmedelslagstiftningen är förmodligen en av världens strängaste och ger inte mycket manöverutrymme för den enskilda lilla producenten utan allt sker på samma villkor oberoende om omfattningen eller storleken på verksamheten.
Om vi ska få igång ett småskaligt livsmedelsproducerande på Åland måste vi få bort byråkratin i lagstiftningen, som nu effektivt sätter käppar i hjulen för dem som är intresserade av att börja. Ett exempel som jag har fått höra om är om en åländsk gård, som har 40 tackor, några grönsaksland och fiskar lite på sidan om. I det fallet måste entreprenören ha tre olika kylrum, tre förpackningsrum och två slakterier samt dubbla egna kontrollprogram för att kunna sälja sina produkter på torget med dagens lagstiftning. I extremfall måste en ensamföretagare ha ett eget kontrollprogram för att övervaka sig själv när han eller hon städar sina lokaler. Första åtgärden när man vill börja baka pajer och sälja på torget ska inte vara att fylla i en rad blanketter och bygga ett skilt industrikök med allt vad det tillhör och innebär. Första åtgärden borde vara att baka pajen.
Som hänvisning till det här har jag föreslagit i min motion att lagtinget hemställer att landskapsregeringen utreder huruvida man via egen lagstiftningsbehörighet kan stimulera och förenkla för småskaliga livsmedelsproducenter på Åland. Tyvärr, herr talman, är det lite för få deltagare i salen som hör det här, men jag vet att näringsutskottet har visat sig väldigt intresserad av frågan.
Landskapsregeringsledamot Jan-Erik Mattson, replik
Herr talman! Den här frågan har ledamot Karlström och jag redan debatterat ett antal gånger. Jag ser öppningar på det här, den första öppningen som redan har skett är att vi har fått en ny lagstiftning om saluförande av vilt. Det var en mycket positiv behandling i lagtinget och näringsutskottet och där vi har fått en början till att man kan börja sälja detta.
Den andra öppningen till det här är att vi har tagit ett beslut i styrgruppen för landsbygdsutveckling om att börja utreda hur det verkligen ser ut. Vi måste ju veta vad det är vi ska ändra på och då bör vi veta var vi står och sedan får vi se vart vi vill komma. Jag tycker precis som ltl Karlström i det här och det är ett vällovligt syfte och det är bra om även näringsutskottet tittar på det här och kan komma med ytterligare hjälp i ärendet.
Ltl Fredrik Karlström, replik
Herr talman! Jag tror som sagt att vi återigen är rysligt enade och överens. Det jag anför i min motion är rätt och korrekt och ett rätt sätt för Åland att gå vidare. Det som har varit tragiskt i den här frågan är just det att vi har antagit en blankettlagstiftning och följer slaviskt det finska systemet som är mycket mer komplicerat än vad det behöver vara. Det är det som motionen sätter fokus på. Jag tycker att näringsutskottet bl a ska titta mera på hur man ska göra en åländsk lagstiftning eftersom vi kan och har rätt att göra det för våra småskaliga livsmedelsproducenter. Det är någonting som vi bör rätta till för som det är i dag, även om man kan sälja vilt kött, har de småskaliga livsmedelsproducenterna väldigt svårt att exempelvis sälja rökt fisk tillsammans med potatissallad. Det är nästintill omöjligt idag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Det börjar närma sig middagstid så det här är ett lämpligt ämne. Det är värt att säga någonting eftersom de stora entusiasterna är de som är närvarande. Jag skulle vilja föra in en sak som är väldigt viktig. Det som ledamot Karlström säger är att allt är bra och vällovligt, men det finns en aspekt som man måste tänka på och det är hygienrisken och hygienfaran. Det känner vi till från andra områden, Mexiko och så vidare. Det är det som gör att det finns på vissa områden ganska strikta bestämmelser. Det är också så att lagutskottet faktiskt har behandlat frågan i samband med EU-meddelandet och med tanke på livsmedelssäkerheten. Vi konstaterade visserligen att det här var en sak mera för näringsutskottet, men de här diskussionerna som har varit de senaste åren och de exempel som har funnits på restriktioner för att sälja korv på julmarknaderna och vispgrädde till Ålands pannkaka och så vidare, har uppluckrats ganska väsentligt på senare år. Det som man nu riktar in sig på är sådant som ursprungsmärkning och hygien i den själva industriella processen.
Det som är viktigt för livsmedel idag är att veta varifrån det kommer för att kunna spåra eventuella sjukdomar och sätta stopp vid gränserna. Där finns det system för att plocka bort livsmedel från hyllan när det kommer misstanke och så vidare. En annan sak är att man för över den regelstyrda livsmedelshanteringen till egen kontroll. I och för sig måste den också kontrolleras så det finns inspektioner, men lokalproducentregleringen har blivit betydligt mera affärstillvänd. Det hoppas jag att utskottet kan belysa lite mera i samband med motionen.
Ltl Fredrik Karlström, replik
Herr talman! Det här med hygienen är helt klart väldigt viktigt. Det har visat sig här uppe i de nordliga länderna att vi egentligen inte har något större problem med det om vi jämför med kötthanteringen i Spanien, Portugal och många andra marknader som man besöker. Vi här uppe i Norden har en ganska sund inställning till livsmedelssäkerhet, särskilt från småskaliga livsmedelsproducenter. Vad som är faktum idag är att det är otroligt byråkratiskt för en liten småskalig livsmedelsproducent att ens sätta igång. Ställer man några frågor till de myndigheter det berör så inser man att man måste bygga ett industrikök, man måste följa alla de regler och bestämmelser som finns. Då kommer den här personen aldrig igång och börjar baka sin paj för att sälja på torget, för det är för komplicerat. Det är det den här motionen går ut på. Eftersom vi har rätt att ha egen lokal lagstiftning i den här frågan bör vi också ha det för att gynna de småskaliga livsmedelsproducenterna.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Orsaken till att man lättar upp reglerna för lokal livsmedelsproduktion är precis det att man har konstaterat att traditionerna på vårt område på Åland är sådana att man uppfyller ganska starka hygienkrav. Det är inget fel på att göra julkorv till marknaderna och vispa grädde till Ålands pannkaka. Om det görs inom vissa rimliga gränser, normal hygien räcker ganska långt. På det sättet tror jag att vår lagstiftning har gått i rätt riktning eller tillämpningen av den. Själva idén bakom motionen är bra, att man ska ha egen lagstiftning för att underlätta för livsmedelsproducenterna, det är rätt tänkt.
Ltl Fredrik Karlström, replik
Herr talman! Det har inte blivit lättare att bedriva småskalig livsmedelsproduktion, där har ledamot Erland fel. Särskilt efter mars nästa år gäller lagstiftningen fullt ut. Har du då både lite får, fisk och grönsaker ska du ha tre kylrum, två slakterier och vill du sälja rökt fisk med potatissallad så krävs det att du har ett slakteri för fisken och att du har ett skilt rökeri och ett eget kontrollprogram. Det är så komplicerat så ingen klarar av att göra det. Lagstiftningen är helt åt skogen om man får använda ett sådant uttryck på Åland just nu, på grund av att vi har kopierat den finska lagstiftningen, som är den mest komplicerade av alla i Europa. Sålunda vet jag också att näringsutskottet kommer att titta på motionen, jag har pratat med några personer i det utskottet och de ställer sig ganska positiva efter vad jag har förstått. Därför är det synd att de inte är här idag.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Ja, det är väl en självklarhet att näringsutskottet ska titta på motionen när den kommer till utskottsmöte, även om personerna inte är här. Det är möjligt att jag har fel, men i så fall har jag fått fel uppgifter. Jag har sett en tendens, vi hade en utställning i ITiden på livsmedelskontrollen och konstaterade då hur det såg ut. Då fanns det en klar medvetenhet från landskapets sida att det här måste underlättas. Försäljningen av vilt är en lagstiftning som är ett exempel, det är en annan sak att den lagen tillåter att sälja delar, vilket inte alls är bra ur hygienisk synvinkel, men det är min personliga uppfattning. Det finns mycket att göra på det här området, men jag tror att attityden håller på att ändra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
För kännedom
Lagtingsledamoten Barbro Sundbacks enkla fråga om Eckeröhallens framtid (EF 17/2008-2009)
Svar på enkel fråga skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras ska landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsak till att svar inte ges. Frågan överlämnades till landskapsregeringen den 22 april 2009.Plenum slutar
Nästa plenum hålls onsdagen den 29 april 2009 kl.13.00. Plenum är avslutat. Plenum avslutades kl.16.53.