Enda behandling

PLENUM den 26 mars 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Lundberg, ltl Lindholm och ltl Harry Eriksson).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Britt Lundberg och Gun-Mari Lindholm på grund av sjukdom och för tiden 26.3-28.3 anhåller ltl Harry Eriksson också på grund av sjukdom. Beviljas.

 

Landskapsstyrelsen har den 22 mars 2001 beslutat att inte avge svar på ltl Svenssons enkla fråga nr 7/2000-2001 och ltl Karlströms enkla fråga nr 9/2000-2001 och meddelar som orsak därtill att den landskapsstyrelse, till vilken frågan är riktad kommer att avgå. Landskapsstyrelsen har samma dag beslutat att inte avge svar på ltl Sjöbloms enkla fråga nr 8/2000-2001 och meddelar som orsak därtill att de båda i frågan avsedda sökandena är nöjda med besluten. Landskapsstyrelsens meddelanden antecknas till kännedom; enligt 48 § 2 mom. LO är diskussion inte tillåten med anledning av meddelandena.

Antecknas.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning om förlängd försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning. (FR nr 10/2000-2001).

 

Ärendet bordlades vid plenum den 19.3. Diskussionen fortsätter.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen har till lagtinget överlämnat en framställning om en ändring av landskapslagen om en försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning. Vi vill från landskapsstyrelsen förlänga försöksverksamheten så att den skulle omfatta den utbildning som påbörjas före utgången av år 2002 i stället för 2001, som anges i den lag som vi nu vill ändra.

 

Yrkeshögskoleverksamheten inleddes i augusti 1997 i stöd av lagen om försöksverksamhet som ett försöks- och utvecklingsprojekt och startade med utbildningar inom sektorerna sjöfart, teknik, vård, hotell, restaurangservice och ekonomi. Avsikten var att man skulle bidra till det åländska arbets- och näringslivet och försöka utbilda efter de behov som finns på Åland så att man skulle få en god kompetens och en attraktiv och kvalificerad inlärningsmiljö.

 

Yrkeshögskoleutbildningen är en högre utbildning som bygger på en genomgången gymnasialstadieutbildning med 120 studieveckor och är att jämföra med en högskoleutbildning.

 

De utbildningsprogram som har ingått har haft lite varierat antal studieveckor, t.ex. när det gäller sjöfart har man haft 140 studieveckor och då skall noteras att en studievecka avser studier som normalt omfattar en studieinsats på 40 arbetstimmar, dvs. ungefär en veckas heltidsstudier. Så har t.ex. maskinteknik omfattat 180 studieveckor och det är egentligen en normal högskoleutbildning, en ”master’s”-utbildning. Ekonomi- och marknadsföring har omfattat 140 studieveckor och t.ex. sjukskötare 160 studieveckor, fastän man i övriga Finland har endast 140 studieveckor och i Sverige är sjukskötarutbildningen 120 studieveckor. Det här är någonting som vi synar lite närmare nu med tanke på bristen på arbetskraft i vården t.ex. Detta kommer vi att återkomma till.

 

Vi har i förslaget helt kort ett års framskjutning och anledningen till det är dels att man från landskapsstyrelsen inte har hunnit komma fram med den nya framställningen. Det beror dels på brist på resurser inom lagberedningen; det beror lika mycket på att vi inte har utvärderat yrkeshögskoleverksamheten såsom vi har sagt. Nu har vi givit det finlandssvenska rådet för utvärdering av högskolorna i uppdrag att utvärdera Ålands yrkeshögskolas organisation och utbildningsverksamhet. Detta arbete inleddes först i november 2000. Efter det följde en egen  utvärderingsfas som avslutades i januari i år. Rådet för utvärdering av högskolorna var på Åland i februari. Rapporten kommer att lämnas i maj. När rådet besökte Åland i februari blev det tillfälle till många diskussioner och rådet presenterade dels sina intryck, de gav också förslag till struktur på rapporten som rådet kommer att ge och jag tror att det blir en bra rapport som vi kommer att ha nytta av i det lagarbete som nu pågår. Rapporten kommer att ta upp t.ex. yrkeshögskolans strategiska ställning och relation till näringslivet. Man kommer att diskutera och utvärdera yrkeshögskolans verksamhetsidé när det gäller strategi kontra helhetsidé och när det gäller förvaltning och finansiering. Man har t.ex. redan noterat att vi har en väldigt komplicerad och invecklad organisation i yrkeshögskolan. Finansieringen är direkt landskapsfinansierad härifrån och kan därför inte jämföras med riksförhållandena.

 

Man kommer också att utvärdera yrkeshögskolans undervisningsverksamhet, se hur vi t.ex. utnyttjar samarbetsmöjligheterna. Man kommer att undersöka och ge utlåtande om forsknings- och utvecklingsverksamheten, nätverksmodellen, som är lite krånglig osv. Jag tror alltså att vi kommer att få stor nytta av det. Jag kan meddela lagtinget att preliminärt blir det en informationsmöjlighet för lagtinget den 16.5, då utvärderingsrådet kommer att avge sin rapport och vi har valt att det också skall presenteras för lagtinget direkt från deras sida.

 

Allt detta kommer att ge bra verktyg och  bra inspel i diskussionen om hur den permanenta lagen skall se ut. Vi har också anledning inom landskapsstyrelsen att utreda kostnaderna för skolorna. Det är nämligen så i dag att dels har vi yrkeshögskoleverksamhet i skolor med enbart yrkeshögskoleverksamhet, alltså sjöfartsläroverket, men i t.ex. handelsskolan, i hotell- och restaurangskolan samt i vårdinstitutet har vi både gymnasialutbildning och yrkeshögskoleverksamhet. Det är lite svårt att hålla detta isär; det är lite svårt att veta vad den ena verksamheten kostar och den andra, så här måste vi strama upp och förbättra.

 

Sammantaget vill jag bara säga att det här är landskapsstyrelsens förslag till förlängning av försökslagen om yrkeshögskoleutbildning.

 

Ltl Sundback:

Herr talman! 

Det är en viktig del av vårt utbildningssystem som lagen berör. Yrkeshögskolan är en importvara från riket. Det är en utbildningsform som inte direkt äger någon motsvarighet i det svenska utbildningssystemet. Detta har att göra med de särskilda egenskaper som det finländska utbildningssystemet har dvs. att man fortfarande särskiljer i viss mån traditionell yrkesutbildning och den teoretiska gymnasialutbildningen som leder till studentexamen. I Finland har det utvecklats yrkeshögskolor som också är viktiga regionalt eftersom de har en betydelse för utvecklingsarbetet i regionerna och är ofta ganska nära knutna till det näringsliv som finns i regionerna.

 

Hos oss tillkom lagen i ganska stor hast och det är nu intressant att få se så här innan projektet är slutfört var man ligger på Åland i den här processen. Jag kommer väl ihåg när vi beredde lagen att jag ställde mig något skeptisk, inte till själva införandet av yrkeshögskoleutbildningen men till det sätt på vilket man introducerade verksamheten på Åland, närmast – igen – ur rättssäkerhetssynpunkt. Det var nämligen väldigt oklart vilket värde examen från den åländska yrkeshögskolan skulle ha. Jag noterar att man fortfarande inte har yrkestitlar, om jag läser detta rätt, och jag hoppas att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson rättar mig ifall jag har fel, men om man går yrkeshögskoleutbildning inom handelsläroverket får man tydligen ingen titel, inte heller om man går i hotell- och restaurangskolan. Går man i vårdinstitutet heter man yrkeshögskoleutbildad sjuksköterska; motsvarande är det inom sjöfarten, man blir sjökapten, ingenjör osv. Detta med informationsteknik heter bara yrkeshögskola i examina inom IT-området, och en sådan titel kan man inte ange i sin curriculum vitae.  Det borde nog vara dags att se till att de som slutför utbildningarna och får en examen också får en yrkestitel. Det sägs fortfarande att det vore önskvärt att examina som avläggs vid Ålands yrkesskola även skall gälla och accepteras utanför landskapet. Då är min direkta fråga till undervisningsministern: Är det fortfarande oklart vilken juridisk vikt dessa examina har? Är de alltså godkända i Norden eller någon annanstans än här på Åland? I så fall tycker jag inte att det är tillräckligt för dem som studerar. Det var min huvudkritik när lagen tillkom att man inte skall lura folk in på utbildningar som tar flera år och som kostar den enskilda en hel del, om man inte kan garantera examina som är gångbara utanför Åland. Dessa frågor skulle jag vilja ha belysta.

 

Det sägs också här att man funderar på att lagstifta bl.a. om högskoleutbildningen mera permanent, det sitter en arbetsgrupp och förbereder lagstiftningen och dessutom väntar man på en slutrapport, en utvärdering av den verksamhet som har pågått. Då är det väl så att den planerade lagstiftningen på något sätt skulle planera den lag vi har om Ålands högskola. Det skulle vara värdefullt om landskapsstyrelseledamoten Carlson också kunde säga någonting om det. I likhet med ltl Hasse Svensson deltog jag i ett seminarium om de här frågorna och där berördes de två högskolorna. Jag tycker nog att definitionen av vad de sysslade med och vad de skulle ha för roll i utbildningssystemet inte var så där helt klart. Det är viktigt att vi försöker definiera målet med de här institutionerna och verksamheterna. Det som gör det hela väldigt svårt är att det sägs att både högskolan och yrkeshögskolan skall syssla med forskning. Då säger man på ett allmänt sätt att yrkeshögskolan bara skall syssla med tillämpad forskning, underförstått att Ålands högskola skulle syssla med grundforskning. Det är nog ett väldigt teoretiskt resonemang. Jag skulle vilja påstå att detta med forskning på Åland är oerhört svårt att genomföra i praktiken. Om vi på något vis skall anpassa lagstiftningen till åländska förhållanden kanske man just borde skjuta in sig på forskningsbiten. Det som man antagligen kommer att göra inom yrkeshögskolan är olika typer av utvecklingsarbete inom olika näringsgrenar och i anslutning till det göra vissa utredningar; att kalla det forskning tror jag blir lite svårt. Här skulle det vara på sin plats med en bättre definition från landskapsstyrelsen på forskning och vad det har för konsekvenser för högskolan respektive yrkeshögskolan.

 

Till sist, herr talman, står som i så gott som alla våra framställningar att förslaget har inga effekter på jämställdheten mellan kvinnor och män! Det är inte vad man önskar, utan man skulle önska att det verkligen hade effekter på jämställdheten mellan kvinnor och män, eftersom vårt utbildningssystem är så helt könssegregerat att det är ytterst få utbildningsområden där jämställdheten är någorlunda i balans. Här tycker jag att det igen är väldigt illa att landskapsstyrelsen inte lägger ner lite mera tankearbete och möda på jämställdhetsfrågorna. Den obligatoriska frasen under ”Förslagets verkningar” börjar faktiskt bli lite pinsam, speciellt i sådana sammanhang där man tycker att det borde vara viktigt med tanke på alla program, beslut och allt annat som fattas när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman! 

Jag vill ändå påminna om att framställningen gäller enbart förlängd försöksverksamhet med yrkehögskoleutbildning. Vi vill alltså förlänga försökslagen med ett år. Allt det som ltl Sundback i övrigt var inne på är precis sådant som skall beaktas i arbetet med den nya, permanenta lagen om yrkeshögskoleutbildning. Det är riktigt att vi inte har yrkestitel på dem utbildas från handelsläroverket. De har själva önskat få kalla sig ”tradenom”; landskapsstyrelsen har sagt att tradenom är inget ord, vi kan inte godkänna det, utan de måste hitta på en bättre examensbenämning. Trots att man använder det i Finland har vi sagt nej till det. När det gäller examensgiltigheten kommer naturligtvis våra examina att bli giltiga. Det har att göra med utvärderingen. I våra diskussioner med undervisningsministeriet har vi sagt att utvärderingen kommer att ge en viss riktning. Examina inom högskolor skall vara nationellt godkända, som det heter, och nationellt godkända kan de bli bara om Finland godkänner dem, även om vi har vår egen fullständiga lagstiftningsbehörighet på utbildningsfrågor. Det är alltså lite oklart här, men tillsvidare gäller det att vi avvaktar utvärderingen.

 

När det gäller rollerna mellan högskolan och yrkeshögskolan kommer detta också att beaktas i den verkliga lagframställningen. Jag tror också att man skall sammanföra dem; vi arbetar parallellt med högskolelagen.

 

Egentligen allt som ltl Barbro Sundback påpekade är sådant som kommer att ingå i arbetet med yrkeshögskolelagen men har ingenting att göra med vår framställning om begäran om förlängning av lagen om försöksverksamhet.

 

När det gäller jämställdhetskonsekvenserna tror jag definitivt inte att det har någon betydelse för jämställdheten om vi förlänger försökslagen ett år, men jag vill ändå påpeka att det har skett en viss förändring därför att när vi började med att ange eventuella jämställdhetskonsekvenser i lagförslagen skrev våra lagberedare och vi själva ”inga konsekvenser för jämställdheten” – numera skriver man ”inga kända konsekvenser”. Man har ändå tänkt till lite grann, så en förbättring har skett!

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Jag är inte riktigt nöjd med landskapsstyrelseledamoten Carlsons svar. Hon säger att allt det jag påpekar skall tas upp i en senare framställning. Allt det jag påpekar står det om i framställningen! Jag trodde att det var meningen att vi skulle diskutera här i lagtinget just det som omnämns i de allmänna motiveringarna, i all synnerhet som jag påpekade att frågan om yrkestitlarna var aktuell redan 1997. Då sades det att man under resans gång skulle se till att detta blev åtgärdat. Men nu får vi höra att man egentligen inte har gjort någonting. Det enda man tydligen har sagt är att ”tradenomerna” måste hitta på en annan titel, för enligt landskapsstyrelsen är ”tradenom” inte ett ord. Det tycker jag är ganska oansvarigt gentemot dem som går utbildningen i fråga. Om man inte kan godkänna deras eget förslag anser jag nog att det är landskapsstyrelsens skyldighet att se till att det blir en yrkestitel som är gångbar och som kan användas av dem som går utbildningen när de söker jobb.

 

Vi har flera gånger diskuterat här att de åländska yrkeshögskoleexamina måste godkännas nationellt. Då skulle jag fortfarande vilja veta när de kommer att bli godkända, så att de som har gått utbildningarna har papper som legitimerar dem för jobb också utanför Åland.

 

Jag tycker alltså att det var lite dåligt att inte få svar på frågorna eftersom de har varit aktuella sedan 1997-98 när yrkeshögskoleverksamheten inleddes, speciellt med tanke på dem som går utbildningen och sätter ner mycket tid och pengar på att öka sin kompetens.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

Föredras för första behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 7/2000-2001 om godkännande av vissa bestämmelser i överenskommelsen med Litauen om social trygghet. (RP nr 4/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Wickström-Johansson:

Herr talman!

Lagutskottet har behandlat överenskommelsen och det finns inte så mycket att säga om den. Vi har tidigare i lagtinget bifallit liknande överenskommelse med Lettland och utskottet ser inga hinder för bifallet utan tillstyrker det.

 

Den fråga som vi har berört i betänkandet – i vanlig ordning, får man säga – är språkfrågan, dvs. inte heller detta avtal är uppgjort i en svenskspråkig officiell version. Nu har vi erfarit att landskapsstyrelsen har tagit upp denna fråga med utrikesministeriet och vi hoppas nu att man fortsätter ansträngningarna från landskapsstyrelsens sida så att vi snart skulle kunna få se en förändring på denna fråga, som vi i utskottet tycker att är principiellt mycket viktig, dvs. att avtal som rör Åland också skall finnas på svenska.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2000-2001 angående landskapslag om ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet  för lantbrukare. (FR nr 6/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Pehrsson:

Herr talman!

Näringsutskottet har behandlat landskapsstyrelsens framställning angående landskapslag om ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare.

 

Som framgår av betänkandet har man i lantbruksförhandlingarna i riket om de nationella stöden för 2001 kommit överens om en semesterdag till för lantbrukare med djurhållning. Landskapsstyrelsen föreslår därför att samma förmån bör beviljas de åländska lantbrukarna och att lagen därför ändras så att 9 § 1 mom. ändras i konformitet med detta, alltså att jordbrukare med kreatursskötsel har rätt att få avbytare för 23 semesterdagar.

 

Även i 12 § har en ändring gjorts som handlar om rättighet att spara alla 23 semesterdagarna till följande år, om man har giltig orsak, t.ex. sjukdom.

 

Utskottet har varit helt enigt i beslutet och anser det helt riktigt att lantbrukarna på Åland skall ha samma rättigheter som andra jordbrukare i landet. Det har också framkommit att lagen ännu inte har trätt i kraft i riket men eftersom vi har egen lagstiftningsbehörighet på detta område föreslår vi att man redan nu här i landskapet ändrar lagen i detta avseende så att våra lantbrukare kan komma i åtnjutande av den nya semesterperioden. Däremot skall man naturligtvis ha lämnat in sin ansökan inom januari månad som lagen kräver för att sedan genom rätten att komplettera ansökan kunna få denna utökning av semesterdagar redan i år.

 

Näringsutskottet föreslår därför enhälligt att lagtinget måtte anta det i framställningen ingående lagförslaget med de ändringar som där föreslås.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2000-2001 om regionpolitiken på Åland samt målsättningar med anledning av EU:s näringspolitiska reformer. (M nr 3/1999-2000 och 1/2000-2001).

 

Ärendet bordlades vid plenum den 14.3. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl A-H Sjöblom:

Herr talman!

En hel del har redan sagts om regionalpolitiken på Åland i detta forum. Det är kanske som utskottet säger att landskapsstyrelsen egentligen ger en redogörelse över de åtgärder som redan finns.

 

Jag har närmast roat mig med att ur en regionalpolitisk synpunkt titta på arbetsplatsförsörjningen och det har varit en intressant läsning. Det finns i 8 kap. i Statistisk årsbok. Jag kan konstatera att skärgårdskommunernas arbetsplatsförsörjning har varit och är fortfarande relativt god. Däremot visar den sedan 1994 fram till 1997 på ett minus på 8 procent. Detsamma gäller de åländska randkommunerna. Randkommunernas arbetsplatsförsörjning har under samma tid också minskat med 8 procent och landskommunernas har minskat med lite mindre, medan Mariehamn står för de suveränt största arbetsplatsförsörjningarna. Om vi tittar på antalet personer som är anställda kan vi konstatera att offentlig sektor har stor betydelse för löntagare på Åland men att det ändå finns fler löntagare som är anställda inom den privata sektorn. Under åren 1994-1997 har det skett en förändring sålunda att antalet löntagare har ökat. Det är fler kvinnor än män som väljer att vara löntagare, men männen har under perioden 1994-1997 knappat in på kvinnorna. Under perioden 1994-97 uppkom 369 nya arbetsplatser för kvinnor, medan det uppkom 420 fler arbetsplatser för män, alltså männen har gynnats, men det kan också vara så att männen i högre grad under lågkonjunkturen var mer arbetslösa.

 

Tittar vi sedan på företagandet på Åland fanns det år 1990 2.284 företagare, 1994 hade det gått ner till 2.179 och 1997 fanns det 1.839. Under sju år har det alltså försvunnit 445 företagare på Åland. Detta har sannolikt att göra med att jordbrukarkåren blir äldre och att man lägger ner sina jordbruk och ingen tar över dem. Det visade sig dock att Mariehamn inte är något undantag på det här området. Det har också försvunnit företag i Mariehamn. Det som är lite skrämmande är att de kvinnliga företagen blir färre och de manliga ökar. Då måste det finnas någonting i kulturen som gör att kvinnor väljer att vara anställda framom att vara företagare. Här tror jag nog att vi har en hel del att fundera på, också ute i regionerna. Det visar sig att de kvinnliga företagarna är drygt 30 procent av företagarkåren men under den här perioden har det minskat totalt sett och männens företagande har som sagt ökat. Om man skall gå in för en förändring så att regionerna överlever är det ganska intressant att se att det är den manliga företagskulturen som gynnas medan kvinnligt företagande kanske ser helt annorlunda ut och riktar sig till helt andra grupper. Jag tycker att i offentligheten har det förekommit ett skolexempel på hur politiker, som ändå i viss mån är beroende av offentlig sektors överföringar till sina privata företag, går ut i media och både förlöjligar och osynliggör kompetenta och kunniga företagare och degraderar dem till ”flickor”. 

 

En sak som också är viktig för att utveckla regionalpolitiken på Åland är att det finns goda kommunikationer för alla, inte bara på männens villkor utan att det faktiskt finns goda kommunikationer så att man kan vara delaktig också som ungdom och kvinna i kulturliv och föreningsliv osv.

 

Ungdomars och kvinnors rätt till delaktighet i samhället måste lyftas upp på ett vidare plan för att man skall kunna nå resultat och man måste nog göra om stödpolitiken till något annat än vad den är i dag. Det är kanske så att man i initialskedet, när man startar upp små, värdefulla företag i skärgården och i randkommunerna, behöver få ett stöd och en hjälp från samhället som mera går ut på att man kan bistå med pappershanteringen så att företagarna får ägna sig åt sina företag, marknadsföring och utveckling av sitt företag. Det kan säkert kosta lite, men det behöver inte vara så dyrt. Jag tror att det är den bästa förutsättningen för att lyckas, så att man inte drunknar i en massa pappersarbete som företagare, för då orkar man inte utveckla sitt företag.

 

Näringsutskottet har i sitt betänkande skrivit att man ville ta upp som ett diskussionsunderlag att skapa någon form av skärgårdscentrum. Där är jag nog beredd att hålla med landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson; det är nog inte riktigt någonting som jag tror på att man på konstgjord väg skall skapa, utan ett centrum uppstår helt naturligt. Det naturligaste centret på Åland i dag är i Godby, som är en knutpunkt för många förbipasserande på väg till och från arbetet och andra ställen. Skall man med konstgjord andning bygga ett centrum i skärgården tror jag att man är ute på sju famnars vatten. Jag har nog den uppfattningen att i grunden är människorna ganska lata och man vill ha det ganska bekvämt. Företar man sig en längre resa är den inplanerad och bokad och man skall göra en massa saker på samma gång. En vanlig pendling på landsvägarna mellan Eckerö och Mariehamn eller mellan Sund och Godby tror jag aldrig kan uppstå i skärgården utan skärgården vill ha sina centra i sina egna kommuner och de skall också ha rätt att få den service som andra medborgare har när det gäller hälso- och sjukvård, utbildning och omsorger.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det var många synpunkter som ltl A-H Sjöblom kom med, och mycket kan jag hålla med om. Hon inledde bl.a. med att säga att vi i betänkandet säger att landskapsstyrelsens framställning innehåller en kartläggning av landskapsstyrelsens politik, men hon läste inte nästa mening, där det står: ”Dessutom ingår förslag till åtgärder för hur samhällsfunktioner, strukturförändringar och tillväxt ytterligare kan befrämjas.” Vi sade alltså lite mera när det gäller framställningen, dvs. att landskapsstyrelsen nog har lagt ner en hel del jobb på att även försöka se saker som man kan göra för att befrämja utvecklingen.

 

När det gäller kommunikationerna håller jag helt med om att de är viktiga. Det är det vi också efterlyser i betänkandet: kortruttstrafik inom skärgården. Tanken med ett skärgårdscentrum var att mera kunna behålla befolkningen kvar i skärgården om man skulle ha mera aktiviteter samlade ute i skärgården och större möjligheter för skärgårdsbor att resa mellan skärgårdskommunerna. Det är klart att man också skall bibehålla pendlingsmöjligheterna till Mariehamn, kanske från den plats där centret  enligt våra visioner skulle skapas. Som jag sade förut tror jag att det finns en risk med det och jag tror att man inte kan bygga upp ett enda centrum utan man måste nog sprida lite på gracerna här. Vi hörde ungdomarna som framförde sina önskemål häromdagen i lagtinget och deras åsikter sammanföll mycket med det vi har sagt i betänkandet, att det är viktigt med kulturutbud, man vill ha ett samlat utbud ute i skärgården, man vill inte vara tvungen att åka till Mariehamn hela tiden.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

När det gäller den mening som ltl Pehrsson läste upp från betänkandet har jag nog läst den, men för mig förefaller det som om det finns en regionalpolitik som man är ganska nöjd med och sedan vill man bygga på den med ytterligare medel. Det finns s.a.s. ingen förändring, utan man bara bygger på någonting som finns med ännu mera. Jag tror att man måste komma till någonting helt nytt.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är intressant att ltl Sjöblom säger detta. Det var precis just det som vi i näringsutskottet också ville: komma med någonting nytt. Den regionalpolitik som man nu bedriver i skärgården bygger hela tiden på gammalt tänkande, sade vi. Det kanske inte riktigt fungerar eftersom, som här sades, primärnäringarna försvinner osv. Det var just därför vi ville föra in ett nytt tänkande just vad gäller ett kommuncentrum, som också skulle skapa större möjligheter att starta företag i skärgården eftersom man då skulle få ett större kundunderlag om man kunde få hela skärgården som marknad när man startar småföretag. Som ltl Sjöblom redan sade har det försvunnit många jordbruksföretag, men däremot har en hel del av dem gått samman i större, så marken odlas fortfarande, men antalet företagare har minskat.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag är ganska övertygad om att vill man komma till ett nytänkande i regionalpolitiken måste man först och främst lyfta upp kvinnornas och ungdomarnas åsikter till diskussion. I dag är normen i samhället en medelålders man i nästan allt vi gör och jag tror att det är hög tid att lyfta upp kvinnornas förutsättningar och önskemål att verka och bo på landsbygden, i randkommuner och i skärgården. Det är trots allt så ännu att kvinnorna i stor utsträckning följer mannen; det är ytterst sällan tvärtom. Det finns naturligtvis undantag, men det är kvinnorna som är de som flyttar på sig.

 

Ltl Sjöstrand:

Herr talman!

När man lyssnar på debatten om det regionalpolitiska programmet tror man att det enbart gäller skärgården. Programmet täcker naturligtvis hela Åland. Naturligtvis är skärgården en speciell region på Åland med lite andra förutsättningar än övriga Åland.

 

Näringsutskottets betänkande bygger till stor del på en svensk utredning om regionalpolitik. Det är naturligtvis som utskottet skriver att det är väldigt svårt att överföra det på åländska förhållanden, men det är också mycket viktigt att det finns delar där som man kan överföra direkt till Åland.

 

Man har konstaterat att den nordiska regionalpolitiken, liksom den åländska regionalpolitiken, har sina rötter i sextiotalets synsätt, där man försökte överflytta tillväxten i överhettade regioner till landsdelar med underutnyttjade resurser. Regionalpolitiken har också gått ut på, åtminstone för skärgårdens del, att förbättra kommunikationerna till och från centralorterna för att ge skärgården förutsättningar för bosättning. Mycket har dock förändrats sedan sextiotalet. Vi har gått med i EU, och det hör till de mer grundläggande förändringar som har hänt i vårt samhälle. Förutsättningarna har ändrat både på för primärnäringar och för stödsystemen jämfört med sextiotalet. Som vi skriver i utskottsbetänkandet behöver regionalpolitiken en kick, man kanske behöver titta lite på möjligheterna, man har inte gjort någon riktig utvärdering av regionalpolitiken, vad den gynnar och vad den inte gynnar. Naturligtvis är detta en ganska komplex fråga; när man pratar om regionalpolitik och stöd tänker man först och främst på näringarna. I ett samhälle är det inte bara fråga om arbete utan det är mycket annat: utbildning, kultur, den sociala sidan, allt vad en människa behöver i livet. Det är nog så att skärgården är i ett sämre läge, man kan inte få det utbud som man får när man bor i staden, de möjligheterna finns inte.  Som jag ser det har det på senare år blivit en försämring; man tar bort skärgårdspoliser (från salen, ltl Wiklöf: sättt in dem då!), man tar bort möjligheterna till transporter, det kommer nya förändringar i samhället som inte gynnar skärgården.

 

Nu är det så väldigt lätt att som skärgårdsbo stå här och gnälla. Jag tycker att den debatten borde vi slippa. Skärgården är en bra region och vi borde lyfta upp skärgården på ett mera positivt sätt, både härifrån  och därifrån. Jag sticker inte under stol med det. Det är bara att konstatera verkligheten. Landskapsstyrelsen har ställt upp målet att öka befolkningmängden - verkligheten är någonting helt annat.  Det har skett en katastrofal minskning i skärgården de senaste åren. Kumlinge har minskat med 26 personer, Kökar med 16 personer osv. Det är någonting som händer och detta är dessutom under en högkonjunktur. Skulle det vara under en lågkonjunktur skulle jag förstå det, men en högkonjunktur med stor utflyttning bådar inte gott. Tänker man på företagsamhet, arbetsplatser, är förutsättningarna inte så goda; naturligtvis finns det förutsättningar, men att hitta dem är inte så lätt, varken från skärgårds- eller landskapshåll. Man kan inte ge order att du skall bli en företagare, utan det måste komma inifrån och utifrån naturligtvis och landskapsstyrelsen skall ge det stöd som går att ge. Men möjligheterna för att bo i skärgården är naturligtvis att man har ett arbete, att man lever i ett någorlunda hyfsat samhälle och det är, precis som har kommit fram här tidigare, kultur, utbildning, möjligheter för ungdomarna, allt detta har ett samband när det gäller livskvaliteten som är viktig för alla.

 

Det har gjorts några försök. Man pratar mycket om närmarknaden i skärgården. Utskottets betänkande, som bygger på den svenska utredningen, är mera en teoretisk diskussion. Jag hade själv samma uppfattning, när vi kom fram till att man borde ha ett centrum i skärgården, att i praktiken är det omöjligt, men jag tyckte att det skulle stå kvar. Jag tycker att det påvisar att även i skärgården är man i behov av allt det som finns i ett centrum, om man sedan portionerar ut det i småbitar och sätter det på olika öar eller om man höjer serviceutbudet i varje kommun, men oberoende hur det än är man alltid tvungen att ha trafik till huvudorten. Det är precis som utskottet skriver att kommunerna är för små för att bygga upp ett fullständigt centrum och i praktiken är det så att kommunerna ligger för långt från varandra för att kunna ha ett gemensamt centrum.

 

Utskottet har också försökt påpeka att någon typ av ny regionalpolitik behövs och då är det naturligtvis viktigt att man tar tillvara de signaler som kommer från skärgården. Jag vet att det har gjorts försök med samarbete mellan kommunerna. Vi har ett ganska färskt exempel, Sottunga och Föglö ville samarbeta om en lärartjänst, men det gick inte på grund av bristande kommunikationer. Det behövdes en tur till med båt, men det gick inte att få fram en. Det är sådana småsaker som utgör grundpelaren för skärgården. Det har också framförts önskemål om att man skulle kunna göra s.k. kulturturer till Mariehamn, åka in och och komma tillbaka lite senare på kvällen. Det gick inte heller därför att man fick inte den trafik man ville ha. Det är sådana saker, småsaker, kanske för den som ser det utifrån, som för skärgårdsborna är väldigt viktiga. Det är bara så att ungdomar, kvinnor och även män som vill ha en utbildning, odla ett kulturintresse, är beroende av transport till och från centralorten. En annan möjlighet är att svänga på det hela: vill man ha utbildning, vill man ha kultur, skall man ha ut t.ex. en lärare till samtliga skärgårdskommuner och bara kostnaderna för det är hisnande. Det blir en för stor spärr.

 

Jag tycker att debatten skall flyta på och det har kommit mycket fina signaler från lagtinget att man vill skärgården så väl. När ärendet var uppe förra gången hade vi en regeringskris framför oss. Nu har vi en landskapsstyrelsen som är - en ”dispensär”, tänkte jag säga – en expeditionsministär, vi har ett nytt handlingsprogram liggande på våra bord och antagligen en rad nya ministrar som skall träda in och visa vad de skall gå för, men detta utskottsbetänkande är inte längre på landskapsstyrelsens bord längre utan det är en diskussion i lagtinget. Alla de positiva signaler som vi nu kan ge till den kommande landskapsstyrelsen skall vi naturligtvis ge för ett väl utbyggt Åland och framför allt för en levande skärgård.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det var som att höra en resignerad statsman tala! Ingenting av de forna kraven och propåerna för att lösa randkommunernas och skärgårdens problem, allt var som bortblåst! Ändå säger ltl Sjöstrand nu att det är bara en rad småsaker som skall lösas.

 

Herr talman! Vi socialdemokrater vill inte längre höra problemskrivningarna – vi kan dem till lust och leda! Nu vill vi se aktiv handling och resultat. Det är därför, har jag förstått, som vi har fått den nya regering som vi har fått. Och ltl Sjöstrand har förmånen att sitta med i det majoritetsblock som nu skall borga för stöttningen här i lagtinget för den majoriteten. Ställ då kraven nu lika hårt som tidigare! Det är så man kan få någonting till stånd och inte genom att vid första mötet och efter en middag med centern helt och hållet resignera. Det går inte, då blir det ingenting! Jag tycker det är väldigt viktigt. Regionalpolitiken behöver kanske en liten kick, säger han. Här har vi fått illustrerat för oss hur – trots alla åtgärder som har vidtagits under årens lopp – befolkningsnumerären ändå går ner. Det är inte någon liten kick som behövs – det behövs en riktig hästspark för att ändra den utvecklingen, och det skall nu Sjöstrand m.fl. sörja för att sker! Vi kommer nog att parera och sörja för att det blir lite småhett, om det inte görs. Vi vill skärgården och randkommunerna väl, och är det så att man inte åstadkommer någonting kommer det inte att gå bra för den här regeringen heller. Man vill inte gnälla, säger Sjöstrand. Nej, saklig kritik skall man föra fram; man skall vara stark i sak och hovsam i ton, men man skall framför allt se till att någonting blir gjort. Nu är snart den tiden inne då klockan klämtar herr Sjöstrand, tideräkningen börjar från det klockslaget. Vi är snart där och vi kommer från vår sida utomordentligt noggrant att följa skeendet och tala om när kursen bär iväg eller inte någonting alls händer.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det! Det är bra att vi har flankstöd, för jag är nästan säker på att jag kommer att driva min linje fortfarande på precis samma sätt som jag har gjort sedan 1992. Jag slåss för skärgårdens utveckling och nu skall jag naturligtvis ta vara på möjligheten att påverka landskapsstyrelsen inifrån. Jag kommer ihåg när ltl Wiklöf var trafikminister; redan då pågick den här diskussionen och framför allt om de behövliga kommunikationerna. Vi var kanske inte riktigt överens alla gånger, om jag minns rätt, men jag kommer garanterat att fortsätta att slåss för skärgården. Att det behövs både småkickar och hästsparkar är vi överens om. Om jag alltså ger de där små kickarna, kommer säkert ltl Wiklöf med en hästspark och sparkar på!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Ltl Sjöstrand och hans parti har nu övergått från snack till handling. Nu skall det börja uträttas någonting och vi är urväntade på att se hur det kommer att lyckas. Ltl Sjöstrand nämnde skärgårdspoliserna. Det är väl hur enkelt som helst för centern och liberalerna att sätta in skärgårdspoliserna nu! Det finns möjligheter nu. Man kommer inte att kunna lasta någon annan för det. Det står helt i era egna händer, sätt igång!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Det kommer säkert den kommande landskapsstyrelsen att göra och jag skall naturligtvis sparka på dem där. De sitter inte där ännu, så de har väl inte kunnat börja, men om ett par dagar. Jag vill gärna tacka socialdemokraterna; jag tycker att för  debatten om regionalpolitik måste jag faktiskt ge socialdemokraterna beröm. De slåss för en sak som jag har slagits för i åtta-nio år, och det tackar jag för.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

I landskapsstyrelsens regionalpolitiska program som förts till lagtinget är problembeskrivningen klar när det gäller skärgårdskommunerna. De näringar som man har levt på är på tillbakagång, åldersstrukturen är utomordentligt bekymmersam. Vi har alltså problem framför oss. Landskapsstyrelsen räknar upp en lång räcka av åtgärder som man hittills har genomfört i skärgården och vilka man avser att fortsätta  med och för vilka man inte gör det. Dessutom kommer man med en lång räcka av åtgärder som skulle vara nya. När ärendet kommer till lagtinget kommer utskottet fram till att en helt ny regionalpolitik behövs och så hänvisar man till en gammal som finns i Sverige! Men någon lista på andra förslag än att det skall skapas ett kraftcentrum i skärgården – vilken kommun säger man inte – finns inte i det betänkande som ltl Sjöstrand har varit med och utarbetat. Det som ltl Sjöstrand nu sade här från talarstolen var att man skall skapa lite mera trafik så att man kan ha kulturresor i skärgården mellan skärgårdskommunerna och så skall man ha några offentliga tjänster till. Är listan så mager, utöver den som landskapsstyrelsen har tagit fram, eller finns det ingen annan lista på hur man kan vända den negativa trenden i skärgården? Jag har nämligen noterat att några skärgårdskommuner med Föglö i spetsen har ett mycket bra näringspolitiskt anslag i sin kommunalpolitik. Det är ju så att landskapsstyrelsen kan ställa resurser till förfogande, hjälpa till och stötta, men det är skärgårdsborna som måste göra jobbet, medan i de två kommuner som ltl Sjöstrand nämnde att har fått minskad befolkning, Kökar och Kumlinge, har man ingen näringspolitik på det kommunala planet, ännu åtminstone. Vad tycker ltl Sjöstrand om det? Finns det någon orsak till självkritik i dessa kommuner, som har haft en befolkningsminskning de senaste åren när man då saknar näringspolitik? Det räcker inte bara att kräva att andra skall göra jobbet åt en!

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Naturligtvis finns det väl en näringspolitik i varje kommun, om den sedan är nedtecknad i program eller inte kan jag inte svara på eftersom jag inte sitter med i kommunpolitiken sedan ett par år. Att man från skärgårdshåll naturligtvis vill ha ökad inflyttning, man vill ha ett stadigare näringsliv och liknande är helt naturligt. Men det är bara att konstatera att det är någonting som är fel när det blir så kraftiga minskningar i vissa kommuner. Hela cykeln s.a.s. (från salen, ltl Sundback: ”cykeln”) i skärgårdsbornas liv är i stort beroende av trafik och möjlighet till de utbud som finns i närliggande regioner. Att man enligt den svenska utredningen konstaterar att tillgången till ett regioncentrum är en av de viktigaste delarna för inflyttning är en mera teoretisk del. Inte tror jag att näringsutskottet har planerat vilken ö centret skall ligga i utan det viktiga är att man påvisar att även skärgårdsborna bör ha tillgång till de serviceutbud som finns i ett regioncentrum. Det är inte fråga om någon kartläggning av en speciell ö för ett skärgårdscentum, men möjligheterna överhuvudtaget inom skärgården med intern kommunikation saknas i stort sett och där bör man naturligtvis titta på de möjligheter som finns och lyssna på skärgårdsborna.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag efterlyste någon form av synpunkter, konkreta åtgärder, som ltl Sjöstrand kunde tänkas ha när det gällde att vända den olyckliga trenden, särskilt i den valkrets han själv representerar: Kökar, men då sade han att han har lämnat kommunalpolitiken för ett par år sedan, så han tar inte ansvar för det som har hänt för ett par år sedan när befolkningssiffrorna började gå ner! Det enda som föreslogs skulle vara att Kökar inte kan få något skärgårdscentrum, utan det är tydligen någon annanstans det skall finnas och dessutom var det en teoretisk modell, så det som var s.a.s. det centrala i utskottets förslag är ingenting annat än en teoretisk modell. Vilka åtgärder är det alltså som ltl Sjöstrand menar att borde ingå i den nya regionalpolitiken så att Kökar kan räddas när det gäller arbetsplatser och befolkningsutveckling? Finns det några andra förslag än de förslag som landskapsstyrelsen själv har nämnt i sitt meddelande, alltså en förbättrad och utvecklad interregional intern skärgårdstrafik? Jag förstod att det var det enda som ltl Sjöstrand hade, men det stod ju redan i landskapsstyrelsens förslag!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Det är ju landskapsstyrelsen som har lämnat ett meddelande, där man har redogjort för den regionalpolitik som man har fört. Näringsutskottet har behandlat meddelandet, men näringsutskottet har inte tagit några ståndpunkter. Utskottets möjligheter att komma med förslag till åtgärder är väl ganska begränsade. Det är landskapsstyrelsen som för politiken, som sitter på utredningsmöjligheter, det är de som skall komma med förslag och de förslag som kommer från landskapsstyrelsen att man skall öka befolkningen visar verkligheten. Verkligheten har redan kommit fast, att befolkningen i stället minskar. De möjligheter som landskapsstyrelsen har påpekat i sitt meddelande verkar inte vara riktigt tillräckliga utan snarare tvärtom måste det fattas någonting i de åtgärderna eftersom befolkningen minskar. Näringsutskottet har ingen möjlighet att komma med de utredningarna. Att nu börjar skrika efter att den nya landskapsstyrelsen skall komma och göra underverk är lite tidigt, för den måste i alla fall först få tillträda innan den kan börja göra någonting.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

När ltl Sjöstrand säger att man på något sätt håller på och gnäller från skärgården och att han inte alls vill att man skall hålla på och gnälla, så håller jag inte med. Jag måste säga att jag blev ytterst glad och förvånad över att skärgårdsborna har en så god arbetsplatsförsörjning att den är nästbäst efter Mariehamn. Det visar på att skärgårdsborna har både kunskap och vilja att lösa sina egna problem. När ltl Sjöstrand tog upp att den avgående landskapsstyrelsen hade som målsättning att öka invånarantalet med 10.000 personer under ett visst antal år är det ett mål i sig som inte är så speciellt fel. Det är vägen till målet som räknas, hur vi skall kunna nå målet, och det har vi alla ett gemensamt ansvar för. Det kan man inte beskylla någon enskild avgående landskapsstyrelse för!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Nej, det kan man knappast göra. Men det är den föregående landskapsstyrelsen som har uppställt målet att man skall öka befolkningen med 10.000 under ett visst antal år. Men man har heller inte visat på vägen till målet i landskapsstyrelsens meddelande utan det är mera en förhoppning. Det är kanske en målsättning som man har lite lyft upp i skyarna utan att tala om hur man skall göra. Det finns säkert vilja i skärgården, men det är ändå någonting som saknas och jag kan knappast ens som skärgårdsbo peka på. Det är många som funderar på hur man skall svänga trenden, och där skall vi naturligtvis hjälpas åt, ute i kommunerna och ta emot de möjligheter som landskapsstyrelse och lagting kan ge. Sist och slutligen är det så att man är bunden till de resurser som samhället bygger upp i infrastruktur, dvs. transporter, hälso- och sjukvård, allt det som inte kommunerna själva kan göra, utan det byggs upp i det åländska samhället enligt de medel som tilldelas från landskapshåll.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ltl Sjöstrand har i alla fall inte tagit något avstånd från målet om befolkningstillväxten och nu blir det den nya landskapsstyrelsen som får staka ut vägen för att nå målet. Jag och mitt parti har nämligen ingenting emot att vi blir 10.000 personer fler här på Åland. Det gynnar säkert väldigt många på många sätt; dessutom trivs folk väldigt bra på Åland. Den infrastruktur som byggs ut i skärgården kan inte endast härstamma från offentlig sektor; även privat infrastrukturell satsning är viktig.

 

Ltl Sundback:

Herr talman! 

Senast  vi diskuterade näringsutskottets betänkande om landskapsstyrelsens regionalpolitiska meddelande framhöll jag bl.a. vikten av att få till stånd en förändring i den politiska dialogen mellan människorna i skärgården och maktens centrum i Mariehamn. Skärgårdsborna ger ofta exempel på att deras förslag och initiativ inte blir tagna på allvar i landskapsborgen. Man uttrycker känslor av maktlöshet och detta återspeglar sig i en svag framtidstro som tyvärr smittar av sig på de unga som ofta är inställda på att lämna skärgården när de blir äldre. Jag berörde också den snedvridna könsfördelningen och osynliggörandet av kvinnorna i diskussionen om skärgårdens och glesbygdens framtid.

Vad skall man då göra? För att åstadkomma en positiv utveckling och en mera demokratisk dialog mellan Mariehamn och skärgården efterlyser socialdemokraterna mera integration och solidaritet mellan ålänningar i tätorterna och i glesbygd och i skärgård. Vi tror att betydligt fler politiska åtgärder måste riktas så att de också kommer glesbygden till del. Vi vet av erfarenhet att skolsystemets decentralisering och de goda färjförbindelserna har motverkat avfolkningen av skärgården.

 

En annan faktor av vikt som är bra för skärgården är inflyttningen. Tack vare de inflyttade är befolkningssiffrorna ändå rätt så hyfsade. Inställningen bland skärgårdsborna till inflyttning är tolerant och positiv.

 

I näringsutskottets betänkande  finns det åtminstone ett stycke som är mycket intressant och man kan läsa där att de som flyttar till skärgården söker sig ofta dit för att de uttryckligen vill leva och bo i en sådan här miljö. I landskapsstyrelsens meddelande har man inte utgått från detta, utan jag tycker, som också många här har sagt, att man har en mera traditionell och i dag rätt ålderdomlig syn på inflyttningen. Den ses mera som ett resultat av tillgång på arbetsplatser som lockar till sig arbetslösa eller arbetssökande från intilliggande regioner. De som flyttar till skärgården i dag är alltså inte någon arbetslös underklass utan det är ofta fråga om välutbildade personer med miljöintressen och prioriteringar i fråga om livsstil och kultur. De inflyttade är m.a.o. en stor resurs för skärgården. Tillsammans med den infödda befolkningen kan de inflyttade bidra till att förändra de små skärgårdssamhällena på ett sådant sätt att de unika egenskaperna för skärgårdssamhällena bevaras och utvecklas på ett harmoniskt och hållbart sätt. Jag har själv upplevt fina diskussioner där både infödda skärgårdsbor och inflyttade tillsammans framfört synenrligen värdefulla synpunkter och förslag om hur de gemensamt vill arbeta för sin hembygds bästa.

 

Ett sådant projekt, herr talman, är Företagsam Skärgård. Det är ett interkommunalt skärgårdsprojekt som nu är inne i sitt andra skede. Det första projektet sträckte sig från 1997 till år 2000 och gav ett gott resultat. Ett nytt projekt, Företagsam Skärgård II, är nu på gång. Det här har många goda sidor: för det första, som är mycket viktigt, att alla skärgårdskommuner är med. Det är fråga om ett unikt samarbete som utgår från skärgårdsborna själva och inte från Mariehamn. Det är alltså inte någonting som är pålagt skärgårdskommunerna eller skärgårdsborna uppifrån eller centralt. För det andra har projektet dragit tilll sig många kvinnor, vilket också är värt att notera med tanke på skärgårdskvinnornas rätt begränsade möjligheter att själva förändra och utveckla samhället så att det motsvarar deras behov och önskemål. För det tredje, och det som kanske är allra viktigast att notera för oss beslutsfattare, ledde detta samarbete till att 18 nya företag startades i skärgården. Här har man nämnt att antalet företag har minskat under årens lopp, och det stämmer säkert när man ser på övergripande siffror, men det här projektet bidrog till att 18 nya företag startades i skärgården. Det är alltså någonting enastående, om man ser till utvecklingen på hela Åland. Bland dessa fanns flera kvinnliga företagare. Det är m.a.o. ett ganska imponerande resultat och det borde värderas högt av landskapsstyrelsen. Man borde ta vara på erfarenheterna från Företagsam Skärgård och använda dem i det fortsatta regionalpolitiska arbetet. Men, hör och häpna, när skärgårdsborna ville fortsätta att utveckla Företagsam Skärgård II visade man på näringsavdelningen och landskapsstyrelsen upp en förmyndaraktig och njugg inställning. För att driva Företagsam Skärgård II behövs 100.000 mark till förutom de 500.000 mark man har fått. Men landskapsstyrelsen avslår denna anhållan utan egentliga argument och talar om för skärgårdsborna – som man säger åt småbarn – att man kan inte få allt som man begär! Det är den här typen av politiskt handlande och förhållningssätt till skärgårdsbornas eget företagande som naturligtvis slår mycket hårt mot de egna initiativ som tas regionalt. 100.000 mark är ingenting i landskapets budget, men för Företagsam Skärgård betyder det nästan allt. Med de 500.000 mark som man har kan man fortsätta att anställa sina två mycket energiska och professionella projektledare, men då har man inga pengar för verksamheten! Man kan inte hålla utbildning, man kan inte göra olika saker som man har planerat för att utveckla företagandet i skärgården eller så måste man permittera de båda anställda, och då har man visserligen pengar för att göra någonting,  men då finns det inte någon som kan göra det här.  Hur man än gör så har man ändan bak på grund av att landskapsstyrelsen tycker att 600.000 mark är för mycket begärt för att fortsätta projektet!

 

Jag tycker att den här situationen är väldigt belysande och den är fullkomligt oacceptabel. När skärgårdsborna nu enat sig, har idéer och vilja att samarbeta och utveckla sin region, borde väl landskapsstyrelsen vara glad och tacksam för att det finns lokala initiativ som är så livskraftiga och stödja projektet. Företagsam Skärgård är på många sätt just den typ av aktiviteter lokalt som det här samhället behöver för att hela Åland skall vara livskraftigt. Man tar själv initiativ och ansvar för sin egen framtid. Att stoppa detta för 100.000 mark, ja, det är skäl nog för en landskapsstyrelse att avgå.

 

Nu förväntar vi oss socialdemokrater däremot en ändring på den här punkten och jag vill säga att jag kommer att ytterst noga följa med den nya landskapsstyrelsens inställning och beslut i fråga om den här 100.000 marken till Företagsam Skärgård. Jag hoppas att beslutet inte dröjer längre än ett par veckor. Den nuvarande landskapsstyrelsen har pinat projektmänniskorna i över ett halvår och ändå inte kommit till något bättre resultat.

 

Vi inom socialdemokraterna kommer att fortsätta diskussionen om glesbygdens och skärgårdens framtid. Alltför lite av alla de ekonomiska samhällssatsningar som görs i tätorterna kommer glesbygden till del. Med tanke på den regionala jämlikheten mellan alla ålänningar kan man inte fortsätta i de gamla politiska banor som landskapsstyrelsens meddelande är ett exempel på. Vi kräver en helt ny syn på människornas möjligheter i glesbygd och i skärgården. Landskapet skall stödja intresset för utbildning och kunskap samt samarbete mellan skärgårdsborna, och mellan skärgårdsborna och ålänningarna på fasta Åland, dvs. ökad integration på alla nivåer. Det viktigaste som vi ser det är att lagtinget garanterar ett demokratiskt och jämlikt deltagande i det politiska förändringsarbetet i hela landskapet. Alla ålänningar är lika viktiga och de som har makt och förtroende att fatta beslut måste bli mera lyhörda för de idéer och förslag som finns på gräsrotsnivå. Vi lever i en tid när människorna själva vill bestämma om hur deras vardag skall se ut. Det är dags att ersätta dekretpolitiken och pampväldet på kommunal och landskapsnivå med demokratiska och jämställda samarbetsformer.

 

Jag ser fram emot den nya landskapsstyrelsens handlingsplan för glesbygd och skärgård. En ändring måste ske och den måste ske snabbt för att avfolkningen av skärgården skall kunna vändas och stoppas för att omvandlas till långsiktig hoppfullhet och förtröstan.

 

Ltl Per-Erik Eriksson:

Fru talman!

Företagsam Skärgård och de extra pengarna som ltl Sundback pratade om har jag också hört talas om. Det finns nog en viss frustration inom skärgårdskommunerna på grund av av detta. När man har kommit så här långt och det är bara den där lilla stenen att rulla till så skulle det fungera, så det får jag ge ltl Sundback rätt i.

 

Det har också pratats mycket om positiva och negativa värderingar av skärgården och dess utveckling. Det har blivit mest negativt och det har en väldigt negativ effekt, i synnerhet på ungdomar. De hör aldrig pratas om annat än, att inte går det att fortsätta, utvecklas och etablera sig i skärgården. Det är dödfött. Det hör man från alla håll, inte minst från fasta Åland. Man skulle behöva vända den trenden och diskutera i mer positiva anda, så att ungdomar och andra åtminstone tror på att det går att leva och verka i skärgården, för det gör det.

 

När man pratar om näringar som kan utvecklas kan jag bara ställa ett förslag. Man skulle t.ex. kunna sätta ut bokning av skärgårdstrafiken. Den skulle mycket bra kunna skötas i en skärgårdskommun eller i flera. När det gäller många andra dylika projekt i vår datoriserade värld spelar det ingen större roll var man sitter och gör en massa saker, man kan lika bra sitta ute i en skärgårdskommun.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Jag håller med ltl P-E Eriksson att ungdomarna i skärgården är en politisk fråga som inte har fått tillräckligt med uppmärksamhet. Det finns sedan många år en organisation som heter SKUNK och det betyder samarbetsorganisationen för ungdomskultur i skärgården. Den organisationen är mycket värdefull i detta sammanhang. De säger själva i sin verksamhetsplan att ett aktivt ungdomsarbete i skärgården ger större förutsättningar för en levande skärgård i framtiden. Ungdomar som känner att de blir satsade på blir villigare att satsa på en framtid i skärgården. Det är på  många sätt samma problematik som med kvinnorna att de måste få synas och höras, de måste få delta och få verksamhetsförutsättningar. Jag är glad för att ltl P-E Eriksson också stödde förslaget om att vi nu kan se en landskapsstyrelse som tar Företagsam Skärgård på allvar och beviljar dem denna 100.000 mark som fattas för att de skall kunna göra den fullödiga insats som man vill göra.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Den bild som ltl Sundback gav av gångarna bakom Företagsam Skärgård II var en total vrångbild och jag skall här ge den riktigare. Företagsam Skärgård I startade alltså under den förra programperioden och var ett Interreg-projekt inom ramen för skärgårdssamarbetet mellan tre skärgårdar: Stockholm, Åland och Åboland och hade för det mesta två anställda som betalades från projektet. Landskapet Ålands andel av kostnaden rörde sig om mellan 100.000 och 150.000 mark och en tredjedel av arbetstiden skulle ägnas åt den åländska skärgården, som inkluderade i och för sig hela Åland, alltså 0,6 personer kan man säga som jobbade för det. När vi gick in i den nya mål 2-perioden 2000-2006 förde landskapsstyrelsen en intensiv diskussion med skärgårdskommunerna hur man kunde gå vidare och angav då att vi var beredda att att ordentligt rusta upp projektet, göra det till ett helåländskt projekt i stället för ett tre-skärgårdsprojekt och ha personer anställda bara för Ålands behov och från 100.000 till 150.000 mark lägga in mellan 400.000 och 500.000 mark i projektet. Föglöborna tog på sig att vara huvudman för projektet och gjorde en projektplan inom ramen för den föreslagna budgeten, som var ytterst positiv från landskapets sida. Skärgården själv skulle ta ansvar för det här och landskapet ställde upp med pengarna. Dessutom noterade vi att vi har en 100-120 rådgivare och företagsutvecklare i landskapet som alla skall stå till skärgårdens förfogande. De personer som kunde jobba i Företagsam Skärgård II skulle vara kanaler till detta stora kluster av rådgivare, så här rustade man upp ordentligt. Sedan visade det sig att den projektgrupp som leddes av en kumlingebo lade upp det på ett sådant sätt att man anställde mera personal än vad som ingick i förslaget ursprungligen och då blev det ett underskott när det gäller pengarna  och man krävde då att få ytterligare 100.000 mark av landskapsstyrelsen.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson säger att jag ger en vrångbild av hela projektet. Jag ger den bild som jag har fått presenterad för mig av skärgårdsborna och av dem som är engagerade i projektet. Jag har stora skäl att tro att de vill det allra bästa med det här projektet. Att en del av projektet var finansierat av socialfondspengar och Interreg-pengar under den första perioden är historia. Nu gäller det att gå vidare och 600.000 mark för att få till stånd så mycket som man gjorde under den senaste perioden är bra mycket bättre resultat än många av de näringslivssatsningar som har gjorts på fasta Åland via landskapsstyrelsen tidigare. Jag förväntar mig att den nya landskapsstyrelsen får fram dessa 100.000 mark omgående så att projeket kan fortsätta. Man vill gå vidare och utveckla nya projekt, så det är väl satsade pengar.

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Fru talman!

För det första är inte frågan avgjord i landskapsstyrelsen utan den ligger under beredning på näringsavdelningen hur mycket det slutliga stödet skall vara för år 2001. Att här skylla den gamla landskapsstyrelsen för att ha fattat något beslut är alldeles fel i det sammanhanget. Däremot var vi överens med projektägaren Föglö kommun när programmet gjordes upp vilken volym det skulle ha, och det hade givit utrymme för ungefär 1,6 tjänster så att man skulle ha ordentligt med verksamhetsmedel också. Man kan naturligtvis skylla landskapsstyrelsen, dess tjänstemän och politiker för att man nu inte klarar sig med de medel som man var överens om då att skulle gå in i projektet, men det är faktiskt inte landskapsstyrelsen som har anställt 2,0 personer i stället för 1,6 tjänster utan det är någon annan och då vill man att landskapsstyrelsen tar ansvaret sedan för det beslut man själv har tagit, eftersom det är meningen att det skall vara 90 procents stöd från landskapsstyrelsen och 10 procent klarar kommunerna själva. Det här är extremt positivt behandlat från landskapsstyrelsens sida. Det har aldrig förut när det gäller den här typen av verksamhet i skärgården varit ens i närheten och nu är man naturligtvis i ett dilemma när man har planerat det på ett annat sätt än vad man har kommit överens om. Vi är fullt medvetna om den här situationen i landskapsstyrelsen och försöker nu hitta lösningar. Nu blir det den nya landskapsstyrelsen som får slå klubban i bordet för vilken lösning det blir. Men rätt skall vara rätt när det gäller beskrivningen. Jag känner igen den beskrivning som ltl Sundback ger, den har vi hört och det är bara att gå och lyssna med våra tjänstemän vilken som är den rätta beskrivningen!

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson brukar tala mycket om sanningen och att rätt skall vara rätt osv. Han säger att det inte har fattats några beslut. Jag kan hänvisa till beslut 440 Näringslivsavdelningen 12, där man har beslutat att bevilja 500.000 mark för den projektplan som var inlämnad för perioden 2000-2004. Sedan har projektet försökt få de 100.000 som saknas av de skäl som jag har redovisat för att projektet skall kunna fullföljas och hoppeligen bli ännu bättre. Sedan håller landskapsstyrelseledamoten Jansson på och bollar med olika uppgifter från den föregående perioden, men det har inte med detta att göra, det är ett nytt projekt, som landskapsstyrelseledamoten Jansson själv påstod. Och vill man satsa eller vill man inte? Landskapsstyrelseledamoten Jansson vill nog bevilja jaktvårdsföreningarna 93 procent i bidrag, och det är ändå för oväsentligheter som inköp av luftgevär, men i det här fallet är det tydligen helt omöjligt att komma överens!

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag noterar att socialdemokraternas förväntningar på nästa landskapsstyrelse är mycket stora, och så skall det naturligtvis vara. Jag noterar att möjligheterna att samtidigt opponera åt två olika håll märkbart har stimulerat socialdemokraterna. Jag hoppas att engagemanget för skärgården fortsätter även när oppositionen har bara ett håll att rikta sig till, för det behövs mycket av den inspiration som socialdemokraterna har visat i debatten i dag. Det gäller förstås att inte snubbla på tröskeln till en ny landskapsstyrelsepolitik, enligt det program som skall diskuteras på onsdag i enlighet med med talmanskonferensen riktlinjer.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det var väl ett återfall i den gamla yrkesrollen som vi fick höra! Vi har inga behov av journalistiska recensioner av vår oppositionspolitik. Däremot skulle det vara intressant att veta vad ltl Svensson kommer att åstadkomma nu när han är en del av majoriteten, t.ex. för skärgården!

 

 

Ltl Lindqvist:

Fru talman, bästa kolleger!

För någon månad sedan ringde det en kökarbo till mig och ville prata lite om de problem som finns på Kökar och vi diskuterade en hel timme och det var väldigt intressant och givande. Det som var mest intressant var att kökarbon lät mig få veta att de minsta bekymmer man har i skärgården är färjornas tidtabeller och avgifter. Kökarbon som talade med mig var väldigt nöjd med nuvarande avgiftssystem och tidtabelelrna. De problem man har på Kökar var helt annorlunda än så. Personen nämnde sysselsättning av barn och ungdomar, kvällsaktiviteter, fritid, utbildning, kursverksamhet, bristen på olika kurser är väldigt stor. Bristen på bostäder var ett jätteproblem på Kökar och jag kan tänka mig att det gäller hela skärgården, och mycket annat.

 

Fru talman!

Jag har all anledning att tacka för det samtalet, för Kökars egen lagtingsman brukar faktiskt mest bara tala om färjorna och avgifterna -  det som inte har varit ett problem.

 

Det är också intressant att höra det som socialdemokraterna genom ltl A-H Sjöblom berörde, dvs. behovet av att stimulrea företagande och det privata näringslivet i skärgården. Det är samtidigt lite lustigt att socialdemokraterna måste berätta för liberalerna hur stort behovet är av privatföretagande, att det inte är bara de offentliga befattningarna man tittar på.

 

Vad gäller färjavgifterna är det väl så nu att den nya landskapsregeringen kommer väl som det första man gör att plocka bort avgifterna – allt annat vore politiskt bedrägeri, eftersom den nya majoriteten tidigare har sagt att det här vill man göra och också försökt göra det. Ltl Sjöstrand är nu i den majoritet, i den makt, som har möjligheten att plocka bort avgifterna för kökarborna och övriga skärgårdsbor. Det skall bli intressant att se hur det går.

 

Fru talman!

Man kan också konstatera att det är lätt att lova och säga saker under tio års tid, men det kan vara desto mer genant när man plötsligt befinner sig i en situation när man har makten att genomföra det man har lovat under tio år och tvingas ta ansvar för detta!

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Ltl Lindqvist nämnde färjavgifterna och det som den kommande landskapsstyrelsen förväntas göra. Jag vill bara påminna om att lagtinget är den instans som har makten. Lagtinget är utsett av folket och lagtinget har behandlat detta ärende och tagit ett beslut. Det skulle förvåna mig om en kommande landskapsstyrelse skulle gå emot lagtingets beslut. Jag tror inte att det är den typen av politik som skall föras, utan det finns alltid möjligheter för en landskapsstyrelse att gå till lagtinget och begära nya direktiv, nya beslut, om det finns nya omständigheter, men den saken är klar att den som sitter i en landskapsstyrelse bör respektera lagtingets beslut.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag hoppas också att den nya landskapsstyrelsen kommer att respektera lagtingets beslut, men samtidigt vore det väldigt märkligt om lagtinget helt plötsligt ändrar uppfattning i saker och ting bara för att man byter landskapsstyrelse. Det är i stort sett samma lagtingsledamöter som sitter i salen och om de ledamöterna ändrar uppfattning och glömmer bort allt prat om avgiftsfria färjor vore det väldigt märkligt – men inte mig emot!

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Det var det som jag försökte säga, att lagtinget förväntas väl inte ändra uppfattning i en sakfråga för att landskapsstyrelsen byts ut. Om däremot landskapsstyrelsen vill ha nya beslut från lagtinget måste man föra frågan dit, men jag utgår från att det gör man om det finns nya argument och nya fakta och en stark vilja. Det är lagtinget som är den viktigaste maktinstansen i egenskap av folkets representanter.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag känner mycket väl till att det är lagtinget som är den yttersta beslutsinstansen. Men det jag säger är att det skulle förvåna mig ifall den nya landskapsregeringen inte kommer med ett sådant förslag, i kommande budget, att man plockar bort avgifterna. Formellt är det upp till lagtinget att fatta beslutet. Det vore mycket märkligt om den nya landskapsregeringen inte kom med ett sådant förslag att färjavgifterna skall bort, för det är det som man har lovat och pratat så länge om.

 

TALMANNEN:   Talmannen erinrar ledamöterna om att debatten berör det regionalpolitiska programmet.

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att ltl Fredrik Lindqvist pratar lite med skärgårdsborna. Att det är ett akut behov av färjor, att inte tidtabellerna fungerar och avgifterna är lite till och från, beroende på vem man pratar. Men personen som ringde till ltl Lindqvist var ju duktig, han har kommit fram till precis samma sak som jag har sagt i dag, att sysselsättningen för barn och ungdomar är en viktig del. Man har försökt få möjligheter för ungdomarna att delta i kulturlivet, men då är man beroende av tidtabellerna, så det håller inte riktigt linjen ut. Jag pratade om möjligheten till en sen kvällstur och det har med tidtabeller att göra.

 

Att det skulle vara brist på bostäder är ganska intressant, för åtminstone när jag for från Kökar fanns det flera lägenheter tomma som det inte finns, vad jag vet, i några andra skärgårdskommuner, men åtminstone fanns det två-tre tomma bostäder på Kökar när jag for hemifrån. Är det så att ltl Lindqvist vill komma ut och bosätta sig erbjuder vi bostad i Kökar, så hjärtligt välkommen!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag måste först säga att det är märkligt att färjavgifterna helt plötsligt inte hör till regionalpolitiken. Det var nog verkligen en ny prägel i denna församling. Vi får se om den hålls vid liv speceiellt länge! Det är positivt att ltl Sjöstrand lyfter fram andra viktiga frågor där man verkligen har problem i skärgården, men tidigare har det handlat väldigt mycket om avgifterna, som nu inte är regionalpolitik.

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Näringsutskottets betänkande om det regionalpolitiska programmet presenterades mycket bra av ltl Pehrsson och jag tänkte att jag inte skulle behöva hålla någon låda på grund av det. Men jag tycker att debatten i dag ändå föranleder att jag från centerns horisont bör understryka vissa saker och berätta var vi står i debatten och att vi också har en åsikt.

 

Jag skulle till att börja med säga att tyvärr tycker jag att debatten alltför mycket och ensidigt behandlar skärgården. Skärgården är en del av Åland och den berörs av det regionalpolitiska programmet. Själv bor jag i någonting som kallas en randkommun, Eckerö, och vi har ett antal randkommuenr runt hela Åland. Alla berörs av regionalpolitiken och är lika viktiga mottagare av regionalpolitiskt stöd eller regionalpolitiska åtgärder. Det vill alltså till att man har en helhetssyn på hela Åland. Jag tycker inte heller att man kan säga att Mariehamn har så speciellt mycket bättre utveckling än någon annan utom på ett plan, nämligen inkomstutvecklingen, som är mycket bättre än på övriga delar av Åland.

 

Jag skulle vända mig lite mot det som ltl Wiklöf var inne på tidigare i sitt anförande. Min uppfattning är att börjar man dela ut hästsparkar brukar det i regel enbart leda till skador. Det är viktigare att den här diskussionen förs så att vi skulle komma med förslag till åtgärder där det faktiskt finns problem, och jag tror inte att hästsparkar är medicin mot de problem som vi har. Det gäller att vi lotsar oss framåt med ganska små puffar eller en liten kick kanske räcker i rätt riktning. Så är det nog.

 

Regionalpolitiken står väldigt högt i prioritet hos centern och ändringar av strategier. Vi har varit med i centern och utvecklat regionalpolitiken på Åland i många år. Vi står fortfarande bakom en stor del av det regionalpolitiska program, som landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson har presenterat och lagt på våra bord. Vi har inget skäl att i dag gå ut och säga att det finns så stora fel i det. Det gör man inte heller i näringsutskottets betänkande. Utskottet har plockat fram en utredning från Sverige som pekar på dåliga resultat i Sverige av regionalpolitiken – ”dåliga” är ett relativt begrepp, de är i alla fall sämre än vad vi har uppnått. Regionalpolitiken på Åland har lyckats hålla skärgården och landsbygden i stort sett på en ganska vettig nivå, med de resurser vi har haft. Om vi i framtiden skall börja omfördela en ännu större del av våra resurser till skärgård, landsbygd och andra regioner tror jag att vi behöver ha en diskussion här i lagtinget främst i samband med budgetdebatten. Jag är med om den första regionalpolitiska diskussionen under mina sex år här och det kanske inte skall ta sex år till nästa. Det kanske skulle vara skäl att lyfta den på bordet vart tredje år eller åtminstone en gång per mandatperiod.

 

Det har efterlysts konkreta åtgärder i samband med diskussionen av näringsutskottets betänkande. Jag har inte några direkta saker som jag vill påpeka, men det har framkommit klart och tydligt att det finns folk som flyttar ut till skärgården i randregioner och andra ställen och det kanske skulle vara skäl att ta reda på: varför flyttar ni dit, vad är det för orsak som har gjort att ni har flyttat dit? och sedan jobba i enlighet med det framåt för att få flera av samma orsak att flytta ut. Skall vi öka Ålands befolkning tror jag att det finns en väsentlig sak som alla är överens om här och det är tillgången på bostäder. Jag pratade, precis som ltl Lindqvist, med en skärgårdsbo från Sottunga häromdagen. Där har man de facto ett bostadsunderskott på fyra lägenheter. Man skulle ha fått en inflyttning på minst fyra personer, åtta eller ännu fler, om man hade haft fyra lägenheter. Kökars överskott skulle ha varit lämpligt att ha på Sottunga!  Jag tror att det är nödvändigt att se till att vi har någon form av beredskap att få fram lägenheter. Jag har själv en förhoppning att med den bostadsfinansieringspolitik som den förra landskapsstyrelsen drev – där jag själv var med som stödande lagtingsmedlem – skall det bli bättre. Vi kan redan se effekterna i Mariehamn. Det byggs väsentligt många flera hyreslägenheter just nu och jag tror att förutsättningarna finns att det kommer att kunna byggas över hela Åland. Detta ingår som en fast grund i den nya landskapsstyrelsens åsikter, att det här måste vi se till.

 

Det framförs spekulationer om vad den nya landskapsstyrelsen kommer att göra, framför allt när det gäller avgifterna i skärgårdstrafiken, men jag tycker att spekulationer om vad den nya landskapsstyrelsen skall göra eller tänker göra kan vi spara till onsdagens plenum, då lantrådet får tillfälle att presentera tankarna och det som finns bakom det nya regeringsprogrammet. Sedan får man kritisera det, det är den här salens uppgift att göra det.

 

Lite mera synpunkter på vad näringsutskottet har sagt efterlyser jag i denna debatt (från salen, ltl Wiklöf: det skall du få!) och inte att man hoppar in på enskilda konstigheter.

 

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl J-E Mattsson säger att centern har varit med och utformat det regionalpolitiska programmet som vi har haft i många år och det är liksom centerns ansvar. Samtidigt kan vi konstatera att den regionalpolitiken inte har lyckats till alla delar. För skärgårdens del har det inneburit att befolkningsminskningen fortsätter, trots att det har gjorts ganska tunga insatser, inte minst vad gäller tonnage, turlistor och andra saker, men det fattas väldigt mycket. Det är det som jag menar, att det räcker inte med en liten kick utan det behövs en spark. Det behövs en mycket, mycket djupare analys och mycket större helhetsgrepp än vad centern hittills har presterat, om det är ni som har ansvaret för näringspolitiken, även om den kanske ändå de senaste åren har åvilat någon annan. Dessutom har Eckerö och Geta också minskat i befolkningsnumerär, vilket borde beröra åtmisntone ltl J-E Mattsson. Ytterligare säger han att bostadspolitiken, sådan den har bedrivits visavi lånefinansieringen, från landskapets sida har resulterat i ett ökat byggande av hyresbostäder. Något mer felaktigt kan man väl få leta efter i den här salen! Jag skall be att få läsa ur utskottets betänkande: ”Utskottet konstaterar att tillgången till hyresbostäder i såväl centralorter som glesbygd är otillräcklig med tanke på hela landskapets ekonomiska utveckling.” Vad som framför allt produceras i Mariehamn är ägobostäder, men dessa kommer inte de mest behövande till del. Vi har många gånger sagt från socialdemokratisk sida, att skall vi få ett aktivt stödjande av en bostadsproduktionsutveckling från landskapets sida måste man, hur man än resonerar, gå in för långfristiga, ränteförmånliga lån; annars går det inte. T.o.m. Mariehamns stad överväger huruvida man skall våga gå fram och bygga med tanke på den bostadslånefinansiering som finns. Jag tror att det är jätteviktigt att  man tar vad vi kallar för ett samlat grepp; det är en mycket, mycket mera ingående tanke än bara skärgårdstrafik som behövs; annars kommer inte det här att gå bra. Det är det här vi med hästsparken menar att man måste ha ett nytänkande, inte någon liten fjärt i universum!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det där sista undanber jag mig att få höra flera gånger, för de kan vara ganska störande, precis som vissa ledamöters telefoner i en sådan här sal.

 

När det gäller ltl Wiklöfs beskrivning av centerns regionalpolitik skulle jag säga att det är relativa antaganden han kommer med om utvecklingen. Den har varit väsentligt bättre på Åland än i Sverige, sade jag. Hur vi kan bli ännu bättre är någonting som den här salen är med och beslutar varje år. Ltl Wiklöf har samma möjlighet som jag har att varje år i den här salen besluta om hur vi skall utveckla hela Åland. Att landskapsstyrelsen är den verkställande makt som kommer med budgetförslag vet jag, och det vet ltl Wiklöf också, men det är vi här i salen som beslutar vad resultatet blir.

 

När det gäller bostadsbyggandet sade jag inte att vi har varit duktiga på det, vi har varit dåliga på att finansiera det i många år, men den lag som vi tog här i salen för inte så länge sedan ser vi redan nu inom ett år en stark effekt av och min förhoppning är att den effekten kommer att synas länge framåt, där behoven finns.

 

När det gäller det samlade greppet, som inte skall vara någon kick utan tydligen skall vara en hästspark, så har vi möjlighet att utdela den hästsparken varje år – och jag har inte hört ltl Wiklöf dela ut några hästsparkar under de fem år jag har varit här.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Socialdemokraterna har under tämligen lång tid, t.o.m. på ett sådant sätt att vi har fått beröm av skärgårdsföreträdare, fått beröm för det vi har fört till torgs i den här salen, inte minst när det gäller skärgårdens utveckling. Det tycker vi är roligt. Vi har från talarstolen fått det berömmet, bl.a. av ltl Englund. Vi har också fått uppskattande ord av ltl Anne-May Pehrsson för det vi har fört till torgs här. Ltl J-E Mattsson är tydligen icke en centerpartist av samma hull och hår utan har lite andra värderingar, och det står honom naturligtvis fritt. Inte vet jag om vi från vår horisont kan säga att regionalpolitiken i Sverige har varit misslyckad och här har den varit relativt så oerhört mycket bättre. Det är jag inte säker på; inte har vi någon utvärdering av det som vi kan vara hundraprocentigt säkra på. Tittar vi på skärgården kan vi konstatera att urproduktionen, jordbruk och fiske, har det allt svårare att klara sig. I skärgården har vi inte enda ko kvar (från salen: jo, jo!) , då har det faktiskt gått långt. Men det går väldigt bra bara, säger man, folket minskar och näringarna vacklar, men det går framåt! Jag har väldigt svårt att se det. Vi måste åtmintone ta fram spegeln och se oss i den nu. Det går inte så väldigt bra och det är det här vi alla samfällt försöker ändra på. Lyssna på oss någon gång också ltl Mattsson, så går det inte sämre i varje, det kan jag garantera, det går bättre!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag har inte kritiserat socialdemokraternas anföranden och de ställningstaganden man har gjort från talarstolen. I dag, sade jag, är det första gången jag har hört talas om några hästsparkar. Jag håller inte med socialdemokraterna, att är det hästsparkar vi skall börja dela ut tror inte jag på dem, utan jag tror på småkickar, de är mycket bättre, de har en viss känsla, man ser vart de tar vägen innan man trillar över kanten eller något annat. Jag tror inte att vi tål för stora vändningar i vårt samhälle. (Från salen, ltl Wiklöf: men till det bättre) Det var intressant att få direkt konkret att tydligen känner inte ltl Wiklöf till skärgården så där utmärkt bra, för han trodde att skärgården var tom på kor, men tydligen finns det en hel del kor kvar där!

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Ltl J-E Mattsson tyckte att socialdemokraterna mera borde utgå från näringsutskottets betänkande när vi framför våra synpunkter och kritik av den förda regionalpolitiken. Det har vi försökt göra. Vi har berört de viktigaste frågorna. Han hänvisade också till grunderna för varför folk flyttar ut till skärgård och glesbygd. Det finns återgivet på sidan 18 i betänkandet och det var det som jag hänvisade till, vilket är en väldigt viktig information som jag ser det i det här dokumentet. Det visar nämligen att folk flyttar till skärgården av helt andra skäl än det klassiska att man måste få ett arbete i bemärkelsen att det är något slags proletariat som skall söka sig dit ut för att upprätthålla ekonomin. Det är alltså högt utbildade människor som söker en miljö och som gör livsstilsöverväganden, och det är någonting som jag tror att man borde ha lyft fram betydligt mera i  den regionalpolitiska diskussionen. Den här gruppen som kommer utifrån och har resurser, både politiska, utbildningsmässiga osv., utgör tillsammans med den infödda befolkningen en god mix. Om det sedan skall kickas eller sparkas tror jag inte är så väsentligt, utan jag tror att de här människorna nog klarar av att utveckla sina samhällen blott de får den förståelsen och det stöd som de behöver från centralorterna. Jag kan hålla med ltl J-E Mattssom om att vi har inte diskuterat randkommunerna så mycket, men det beror på att vi har tagit upp ganska mycket tid av lagtinget med diskussionen om skärgården och vi skulle gärna se att också andra deltog i debatten.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag sade att det borde handla om näringsutskottets betänkande eftersom det är det som vi de facto diskuterar här. Jag kan också läsa vad som står i betänkandet när det gäller att enskilda personer har flyttat till skärgården av olika orsaker, men jag efterlyste det som ltl Sundback betydligt oftare än mig brukar efterlysa: en utredning eller en utvärdering som mera konkret kunde ge exempel på orsasker och insatser som lagtinget kan besluta om för att få ännu fler att flytta ut till randregioner och skärgård. När det gäller att få förståelse från befolkningen tycker jag att den här församlingen får en relativt stor förståelse från befolkningen, åtminstone mitt kontaktnät runt Åland säger att de förstår väldigt mycket vad vi sysslar med. Befolkningen på Åland följer mycket mera än vad vi tror med vad vi beslutar och pratar om i den här salen!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är intressant när ltl J-E Mattsson säger att den ekonomiska utvecklingen i centralkommunerna har varit bra. Det är de resurserna vi skall fördela. Det har hela tiden varit utgångsläget i mitt resonemang att vi måste få en stark centralort, centralkommuner, för att kunna bedriva en bra regionalpolitik. Därför håller jag också med ltl J-E Mattsson att det är oroande när det har blivit stagnation i centralorten. Mariehamn minskar i befolkningsutveckling. Därför tycker jag att det är bra om centern och Janke Mattsson kan ha samma samsyn som vi har inom FS i denna fråga.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Till den del som ltl Strand för diskussionen nu stöder jag den helt och fullt. Har vi inte en stark centralort på Åland kommer vi heller aldrig att klara av att se till att våra randkommuner och vår skärgård lever.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson säger att centern har en klar och tydlig regionalpolitik, men han säger samtidigt att han inte har någonting konkret att peka på. Därför vore det väldigt intressant att få ett förtydligande om vad centergruppen nu avser att genomföra för reformer i regionalpolitiken.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag sade inte exakt det som ltl Lindqvist sade, att jag inte har några konkreta förslag. Jag sade att det finns viktiga saker och en av de absolut viktigaste är bostadssituationen, som bör understrykas ytterligare. Jag sade att det regionalpolitiska programmet med åtgärderna som där beskrivs, relativt öppet och fritt, stöder jag till fullo. Det är ett bra program som man har skrivit. Man har tagit fram många viktiga aspekter och framför allt har man fått understöd i näringsutskottets betänkande för att det som man har sagt i det regionalpolitiska programmet är riktigt. När nästa diskussion om regionalpolitik rent konkret tas upp handlar det om ordinarie budget för 2002 och då ser jag fram emot att vi kommer att få ha en mera detaljerad diskussion om eventuella nya åtgärder som kan gynna de olika regionerna på Åland och inte bara skärgården, som tyvärr alltför många i debatten i dag har vidrört.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag får säga som så ofta sägs här i salen, att vi får titta på det stenografiska protokollet för att få reda på vad ltl J-E Mattsson sade! Det var som han sade, att han inte hade något konkret att påpeka just nu i alla fall. Vad gäller bostadsfrågan i betänkandet är jag av samma uppfattning att den är en av den viktigaste frågan just nu. Jag kan hålla med om att det blir intressant att se i budgetförslaget för 2002, som den nya regeringen kommer att lägga, vad det kommer att vara för åtgärder som kommer att påverka regionalpolitiken. Jag befarar att det kommer att finnas med förslag som kommer att påverka Mariehamn och centralorten ännu mera negativt än tidigare.

 

 

 

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag var lite slarvig i min tidigare replik. Det är nämligen så att vi återkommer redan på onsdag i diskussionen om den nya landskapsstyrelsens handlingsprogram och det är tur att ltl Lindqvist också får delta i den diskussionen, så att vi får höra vad vi har för konkreta åsikter i olika frågor.

 

TALMANNEN:   Replikskiftena är avslutad.

 

Ltl Pehrsson:

Herr talman!

Det har varit intressant att lyssna på debatten som handlar om regionalpolitiken på Åland och de flesta som har varit upp i talarstolen har själva konstaterat att det mest handlar om skärgård, men trots det har de flesta fortsatt skärgårdsdebatten!  Jag måste tillstå att även i näringsutskottet blev det ganska mycket diskussioner just när det gäller skärgården, kanske därför att det är här som de största problemen finns. Men jag vill poängtera att när det gäller randkommunerna finns egentligen så gott som lika stora problem som i skärgårdskommunerna. Det var ganska intressant att se statistiken som ltl A-H Sjöblom tog fram när det gäller utbudet på arbetsplatser. Där var det exakt samma minskning i randkommunerna som i skärgården; arbetsplatserna har även här minskat med 8 procent.

 

Det har också kommit fram i debatten gång på gång att det behövs ett nytänkande när det gäller regionalpolitiken. Här tycker jag också att vi i betänkandet från näringsutskottet får stöd därför att det är precis det som vi har försökt komma med, ett nytänkande. Det finns ingen utvärdering av regionalpolitiken på Åland och det var av den anledningen som vi började titta på den svenska utredningen, som har gjorts så sent som år 2000. Det beror förstås på, precis som här har sagts, att man i Sverige kanske inte har lyckats så bra med regionalpolitiken och just därför har man gjort en utredning för att titta på orsakerna till att det inte har lyckats. Vad är orsakerna till att människor flyttar ut till skärgården? Vad är det viktigaste när det gäller utflyttning och inflyttning till skärgården? I utredningen har man kunnat konstatera att de som flyttar ut till skärgården anger som motiv miljöombyte. Det är bara en femtedel av dem som flyttar ut som uppgav arbete som orsak. Därför tycker jag att det är intressant att diskutera en strategi om bostäder. Bostadstillgången är viktig och attraktiva bostadsområden, attraktiva tomter, för att man skall flytta ut och bygga själv och bo nära naturen och gärna avskilt, som man också längtar efter när man flyttar ut till landsbygd och skärgård. Till det krävs attraktiva områden. Det är inte i första hand fråga om arbetsplatserna. Utredningen visade också att serviceutbudet är viktigt, affärer och varutillgång, men även ett kulturellt utbud. Det är det som har den största betydelsen för att man skall flytta. Därför kom tanken på ett eventuellt centrum eller en utveckling av det kulturella utbudet samt serviceutbudet liksom hälsocentraler och skolor, som också är viktigt. Det här gäller både landsbygden, randkommunerna och skärgården.

 

Vi har tidigare behandlat glesbygdsbutikernas situation och där var det precis samma problem i randkommunerna, att om man inte stöder dem försvinner den servicen och då flyttar människorna bort därifrån. Jag vill bara poängtera att regionalpolitiken handlar lika mycket om landsbygden  och även, som här sades, om tätorten, för vi är beroende av en stark tätort för att landsbygd och glesbygd skall må bra och kanske vice versa. Men när det gäller landsbygd och skärgård är nog bostadssituationen mycket viktig, och det ingick i landskapsstyrelsen regionalpolitiska program att man vill vidta åtgärder och man hade skrivningar om möjlighet till en bostadsreserv i skärgården som mottogs mycket positivt av de skärgårdsbor som vi hörde i utskottet. Man är nog medveten om att det är viktigt med bostäder. Det kan finnas någon ledig bostad här och där, men jag tror att just möjligheten att kunna bygga och bo är viktig. Som sades här är det ofta höginkomsttagare också som flyttar ut och som har möjligheter att bygga och bo, men de vill ha attraktiva områden och de vill ha närhet till naturen och kanske t.o.m. sjöutsikt. I betänkandet har vi bett landskapsstyrelsen att titta på dispensgivningen när det gäller jordförvärv, om man kanske kan luckra upp det till en del för att kunna sprida den fasta bosättningen och tillgodose dem som vill bo lite mera avskilt.

 

TALMANNEN:   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen förelägs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Kulturutskottets betänkande nr 6/2000-2001 om en aktivitets- och servicecentral för kulturorganisationer. (HM nr 6/1999-2000).

 

Ltl Strand:

Herr talman!

I ltl Svensson m.fl:s motion föreslås att landskapsstyrelsen låter planera och inrätta en aktivitets- och servicecentral för kulturföreningar och grupper. Centret skulle enligt motionärerna innehålla en service- och bokningscentral för kulturföreningarna, IT-rum¨och rum för kopiering. Vidare anser man att följande kunde fogas till centret: sammanträdes- och grupprum, ett referensbibliotek åt kulturorganisationerna, en liten film- och videosal, en fotostudio med välutrustat fotolabb för de nyaste teknikerna samt studiesalar för bildkonst. I centret skulle vidare finnas en stab med administrativt och ekonomiskt sakkunniga som skulle ge handräkning med organisationernas planering, budgetering, bokföring och revision. Man skulle ytterligare få hjälp med att söka olika anslag, bidrag och stipendier. Man skulle även få hjälp med att tolka omfattande regelverk och formella villkor när man söker olika anslag, bidrag och stipendier.

 

Utskottets majoritet har ansett att denna verksamhet inte skall påföras föreningarna av en myndighet utan initiativet skall komma från föreningarna själva och har därför avslagit motionen. I dag finns enligt hörande ca 50  kulturföreningar som lyfter bidrag i olika former. Om dessa föreningar i större utsträckning än i dag skulle samordna sina resurser är det enligt min övertygelse möjligt att skapa något som liknar det som motionärerna efterlyser.

 

Jämförelser har även gjorts med Ålands idrottsförbund, som i dag har två tjänstemän anställda. Idrottsförbundet ersatte en gång i tiden idrottsrådet och blev självständig organisation. När det gäller kulturen har kulturbyrån två personer anställda. Skillnaden mellan idrotten och kulturen är som jag ser det att idrotten har lyckats organisera sina organisationer och föreningar under samma tak, medan kulturföreningarna inte på samma sätt lyckats med detta. Idrotten har på detta sätt skapat Idrottens hus som fungerar på det sätt som motionärerna efterlyser när det gäller kulturen.

 

Till sist kan jag bara konstatera att den politiska kartan på Åland har omformats efter att motionen behandlades. Då motionären är med i ett parti som kommer att ingå i den bas som bildar ny landskapsstyrelse får motionärerna ett nytt forum att framhålla innehållet i denna motion. Det gäller bara att få centern att ta gruppbeslut om att samhället skall ta på sig dessa uppgifter.

 

Ltl Svensson:

Herr talman,

Utskottet borde inte ha föreslagit att den här motionen ska förkastas. Under behandlingen i utskottet omvittnade flera av de initierade och sakkunniga som utskottet hörde att det behövs en mötesplats för kulturföreningar, kulturprojekt och spontana ungdomsgrupper inom det åländska kulturområdet.

 

De frivilliga kulturorganisationerna kan betraktas inte bara som nödvändiga instanser inom kulturarbetet  utan också som företag inom denna sektor. Det finns kanske de som ser olika föreningar enbart som bidragstagare. Men den frivilliga så kallade tredje sektorn svarar exempelvis för 4 procent av Finlands bruttonationalprodukt för ett par år sedan. På Åland kan detta bidrag till ekonomin vara större, när det gäller attraktioner för turistnäringen och även som faktor för trivseln för näringslivets anställda, också sådana krafter som företagen behöver locka hit till Åland. Föreningarna ger dessutom viktig skolning i demokrati och samhällsengagemang.

 

EU:s officiella kulturpolitiska ståndpunkt har formuleras så här: ”Kulturen är både en ekonomisk faktor och en faktor i den sociala integrationen och i medborgarskapet". EU framhåller också att kulturen har "en viktig roll att spela i de utmaningar som Gemenskapen står inför, såsom globaliseringen, informationssamhället, den sociala kohesionen (sammanhållningskraften) och uppkomsten av nya arbetsplatser" .

 

Herr talman,

Samhället har åtagit sig att skapa ekonomiska förutsättningar för frivilliga föreningar att arbeta. Undersökningar visar att också åländska föreningar vill vara tillsammans med andra föreningar. Om landskapet skulle ge uttalat stöd genom aktiv medverkan till planering och inrättande av ett i motionen avsett kulturservicecentrum skulle detta verksamt gynna kultursektorn och samordna de befintliga resurserna. Därmed skulle vi få mera samhällsnytta för kulturstödet som helhet.

 

Den gemensamma servicen skulle i första hand innebära kansli‑ och arkivutrymmen, IT‑faciliteter och rådgivning, inte minst om bidragsmöjligheter. Möjligheterna att ro hem betydande kulturbidrag till Åland från EU skulle öka och därmed ökar kulturaktiviteten.

 

Utskottsmajoriteten gör i betänkandet jämförelse med Ålands idrottsförbund och vill hänvisa kultursektorn till en samarbetslösning med modell från Idrottens hus i Mariehamn, med kansli, referensbibliotek och sammanträdeslokaler. Där får idrottsföreningar aktiv hjälp med bland annat bidragsansökningar av specialiserade funktionärer.All denna service är möjliggjord med hjälp av samhällsmedel.

 

Herr talman,

Kultursektorn skiljer sig dock strukturellt i hög grad från idrottssektorn, som bygger bland annat på massrörelse och i vissa avseenden återkommande stor publik, som ger förhållandevis goda möjligheter till också sponsorbidrag från näringslivet, vilket i sin tur ökar resurserna för att bland annat förhandla om och marknadsföra publika evenemang och anställa eller arvodera ledarkrafter, och det är bra, men inom kultursektorn torde finns  40‑50 sammanslutningar av högst skiftande slag och med skiftande arbetssätt. Många av dessa är hembygdsföreningar. Det är inte så lätt att få ihop dem som när man får ihop en idrottsrörelse som har mera gemensamt när det gäller det utåtriktade.

Landskapsstyrelsens kulturbyrå har två tjänstemän, av vilka kulturkonsulenten ägnar hela sin tid åt kulturdelegationens verksamhet. Byråns uppdrag att ge praktisk handräckning åt enskilda kulturföreningar har nyligen i praktiken indragits av landskapsstyrelsen. I reservationen till kulturutskottets betänkande påpekas att kulturföreningarna har möjlighet att bilda bolag som kan driva kulturservicecentret och uppta avgifter för tjänster samt hyra för utrymmen, om landskapsmyndigheterna konkret visar engagemang för saken. Jag tror att det behöver komma en positiv signal till alla de små, medelstora eller lite större föreningar för att få informationen att komma igång.

 

Eftersom det här ärendet behöver ytterligare tid för att mogna föreslår jag att ärendets behandling bordläggs till den18 april.

 

Ltl Eklöw: Herr talman! Jag vill understöda bordläggningsförslaget och bordläggningstiden.

TALMANNEN: Ltl Svensson, understödd av ltl Eklöw, har föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 18.4. Vill någon ytterligare uttala sig? Ärendet kommer att bordläggas. Vill någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 18.4.

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Kulturutskottets betänkande nr 7/2000-2001 om ekonomiskt stöd till de åländska församlingarna för att bevara kyrkorna och miljöerna runt dem. (HM nr 3/1999-2000).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Ltl Sundback föreslår i en motion att landskapsstyrelsen vidtar åtgärder för att ekonomiskt stödja de åländska församlingarna så att kyrkorna och miljöerna runt dem kan bevaras. Utskottet delar motionärernas åsikt att kyrkorna och miljöerna runt dem är av kulturhistoriskt värde och skyddet av de i landskapet så talrika medeltidskyrkorna är en väsentlig angelägenhet. Utskottet delar dock inte motionärernas åsikt att landskapsstyrelsen direkt ekonomiskt skall stöda församlingarna. Detta är enligt utskottet primärt kyrkostyrelsens ansvar. Enligt självstyrelselagen för Åland har landskapet behörighet i fråga om fornminnen samt skydd av historiskt värdefulla byggnader och föremål i landskapet. Utskottet konstaterar att kyrkolagen dock inte beaktar landskapets behörighet på det museala området i och med att landskapsstyrelsens museibyrå inte har den roll i landskapet som museiverket i Finland har. Kyrkolagen stadgar att beslut om renovering av en kyrklig byggnad som väsentligt förändrar dess exteriör eller interiör skall fastställas av kyrkostyrelsen, som i sin tur skall bereda museiverket tillfälle att yttra sig. Det här innebär i praktiken att landskapsstyrelsens museibyrå inte har samma status som Finlands museiverk.

 

I utskottsbehandlingen har det framkommit att när t.ex. Sunds kyrka skulle renoveras sade museiverket nej till bl.a. den belysning, som landskapsstyrelsens museibyrå ansåg vara den bästa. Sunds församling fick då lov att rätta sig efter museiverket.

 

Om jag uppfattat motionärerna rätt skulle alltså landskapet i större utsträckning finansiera renoveringar, medan storebror fortfarande skulle bestämma hur man renoverar. Detta är något som majoriteten i utskottet inte omfattar.

 

Utskottet bringar dock betänkandets motivering till landskapsstyrelsens kännedom med  hopp om att landskapsstyrelsen skall vidta åtgärder för att få till stånd en ändring av kyrkolagen så att landskapsstyrelsens museibyrå skulle ges rätt att ge yttranden till kyrkostyrelsen i fråga om renoveringar av de åländska kyrkorna. Kyrkolagen ger inte landskapsstyrelsen rätt att väcka initiativ till en ändring av lagen. Landskapsstyrelsen borde trots detta inte se sig förhindrad att ta ett informellt initiativ i en fråga som har självstyrelsepolitiska aspekter. Nu försvann ltl Svensson, men jag ställer mig frågande till varför ltl Svensson reserverade sig mot ett betänkande som lyfter fram en fråga ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv. Jag tänkte att han själv skulle få svara för det!

 

Ltl Sjöblom: Herr talman! Jag skulle be att få bordlägga ärendet till den 4 april.

 

Ltl Lindqvist: Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning till den 4 april.

 

TALMANNEN:  Ltl Sjöblom, understödd av ltl Lindqvist, har föreslagit att ärendet bordläggs till den 4 april. Ärendet kommer att bordläggas. Vill någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 4 april.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Fredrik Lindqvists m.fl. hemställningsmotion om initiativ till riksmyndigheterna angående begreppet ”Ålands län”. (HM nr 1/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Lindqvist: Herr talman! Eftersom detta enligt min uppfattning är ett väldigt angeläget ärende ur ett konstitutionellt synsätt för Åland och dessutom är flera motionärer borta, så vill jag föreslå att ärendet bordläggs till onsdagen den 28 mars. 

 

Ltl K-G Eriksson: Herr talman! Jag understöder förslaget om bordläggning och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN:  Ltl Lindqvist, understödd av ltl K-G Eriksson, föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 28.3. Ärendet kommer att bordläggas. Vill någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 28.3.

 

Ärende nr 8 (HM 2/2000-2001) avförs från dagens föredragningslista och upptas till behandling den 28.3. Antecknas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om främjande av  kulturlivets förutsättningar i skärgården. (HM nr 3/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sjöblom: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 16.4.

 

TALMANNEN:   Talmannen påminner om att den 16.4 är en plenifri dag. (Från salen, ltl Wiklöf: det kan man aldrig veta)  Talmannen vet att det är så!

 

Ltl Sjöblom: Herr talman! Då tar jag tillbaka mitt förslag om den 16 april och föreslår den 18.4.

 

TALMANNEN:   Ltl Sjöblom föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 18.4. Ärendet kommer att bordläggas. Vill någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 18.4.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Sune Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående vattennivån i insjöar och våtmarker. (HM nr 4/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt.

 

Ltl Sune Mattsson: Herr talman! Jag ber att ärendet bordläggs till måndagen den 2 april.

 

Ltl Sarin Grufberg: Herr talman! Jag ber att få understöda både bordläggning och bordläggningstiden.

TALMANNEN:   ltl Sune Mattsson, understödd av ltl Sarin Grufberg, har föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 2 april. Bordläggning kommer därför att ske. Vill någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 2.4.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Av lantrådskandidaten Roger Nordlund överlämnat i 64a § 4 mom. lagtingsordningen avsett förslag till landskapsstyrelse jämte handlingsprogram.

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum inkommande tisdag den 27.3. Antecknas.

 

 

Lagtingets nästa plenum hålls inkommande tisdag den 27.3 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.48).