Enda behandling

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 18 april 2001 kl. 13.00.

    TALMANNEN: 

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, ltl Christer Jansson och ltl Sune Mattsson).

    27 lagtingsledamöter är närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Christer Jansson på grund av möte i Bryssel och ltl Sune Mattsson på grund av privata angelägenheter samt för tiden 17.4-25.4 ltl Dennis Jansson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

     

    Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Roger Janssons enkla fråga nr 10/2000-2001 kommer att avges vid plenum måndagen den 23 april 2001.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1:

     

    Lagutskottets betänkande nr 8/2000-2001 angående ändring av 30 § landskapslagen om besiktning och registrering av fordon. (FR nr 7/2000-2001).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 23.4. Godkänt.

     

     

    Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 2:

     

    Kulturutskottets betänkande nr 7/2000-2001 om ekonomiskt stöd till de åländska församlingarna för att bevara kyrkorna och miljöerna runt dem.  (HM nr 3/1999-2000).

     

    Ärendet är tidigare bordlagt den 26.3 och 4.4.  Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Salmén:

    Herr talman!  

    Som nämns i motionen är säkert nästan alla överens om att det kulturarv som kyrkorna utgör är värt att bevara. Sedan kan man fråga sig hur och av vem. Enligt landskapslagen om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse stadgas i 3 § att vad gäller skydd av kyrklig byggnad är det särskilt stadgat i kyrkolagen. Enligt självstyrelselagen är det bestämt att kyrkolagen och annan lagstiftning om religionssamfund lyder under rikets behörighet. Enligt kyrkolagen beskattas personer, samfund m.m. för att bestrida kostnader i samband med verksamheten. Man kan också få försälja församlingens egendom endast om det är oundgängligt för underhåll av kyrkobyggnad eller andra synnerligen vägande skäl. Kyrkan har en centralfond till vilken alla församlingar betalar avgift. Vad gäller samfundsskatten betalas av den del som tillfaller kyrkan 12 procent till centralfonden. Nu förbereds och avses att höja denna del till 20 procent. Detta för att kunna stöda fattiga församlingar. Man räknar med ett behov av 36 miljoner mark för en s.k. skatteutjämning i det här avseendet. När det gäller tillsynen av byggnaderna har kyrkostyrelsen, domkapitlet och museiverket utsett en särskild inspektör som står till tjänst med sin  speciella sakkunskap.

     

    Min åsikt är, herr talman, att vi inte bör blanda in landskapet i kyrkans angelägenheter förrän en ändring av självstyrelselagen kommit till vad gäller behörigheten.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman! 

    Jag tror att jag fortsätter där ltl Salmén slutade, dvs. att vi inte skall blanda oss i kyrkans angelägenheter, eftersom kyrkorna och den verksamhet som bedrivs i kyrkorna faller inom rikets behörighet och att det är kyrkolagen som reglerar detta. Men, bästa ltl Salmén, det är ju så att lagtinget och landskapsstyrelsen redan har blandat sig i, också under den tid som ltl Salmén satt som ansvarig för finanserna i landskapsstyrelsen! Det finns olika former av stöd som landskapsstyrelsen gör. Jag redogjorde ganska grundligt för det senast frågan var uppe till diskussion, men jag kan kort sammanfatta det som så att inom museibyrån finns det en kyrkogrupp som alltid nu och då gör vissa antikvariska bedömningar av kyrkornas behov av åtgärder för att deras kulturhistoriska värde skall bibehållas. Det finns också stadgat i kyrkolagen att museibyrån eller landskapsstyrelsen, åtminstone i vissa fall, skulle höras. Detta kostar givetvis en del pengar, både för att landskapets tjänstemän sysslar med detta -  och det gör de förstås inte utan landskapsstyrelsens goda minne – och för att det tillkommer en del skötselåtgärder som vidtas i kyrkomiljöerna, med pengar från miljövårdsmyndigheterna här i landskapet. Det förekommer alltså redan och har under många år gjorts insatser för de åländska kyrkorna över landskapets budget.

     

    Det som motionen egentligen efterlyser är att man helt enkelt skall definiera ansvaret och principerna. Jag har tidigare i debatten aviserat att jag skulle driva frågan till omröstning. Efter diskussioner här med intresserade i lagtinget har jag ett annat förslag, som också nu har delats ut på ledamöternas bord, nämligen en hemställningskläm, som jag inte nu kan hitta i mina papper, men den säger helt enkelt att ”landskapsstyrelsen fastslår vilka principer som skall gälla för landskapets stöd för bevarande av kyrkobyggnader och –miljöer”. Detta mot bakgrund av landskapsstyrelsen redan tar ett ansvar och gör ett viktigt arbete för just det som efterlyses i motionen.

     

    Jag kommer att föreslå att ärendet bordläggs ytterligare så att grupperna kan ta ställning till den nya hemställningsklämmen.

     

    Ltl Lisbeth Eriksson:

    Herr talman!

    Jag var inte med i lagtinget när motionen diskuterades och är inte alldeles klar över vad som var det ursprungliga behovet för motionen. Vi vet alla att när det gäller restaureringen av de åländska kyrkorna har kyrkostyrelsen inte varit knusslig utan betalat merparten av kostnaderna.

     

    Det är också intressant att notera att rådgivningen som man har gett från museibyrån var gratis ända till i början av nittiotalet. Det är först efter det som församlingarna har fått lov att betala avgifter för de tjänster som museibyrån har gjort till församlingarna. Man kunde naturligtvis diskutera och möjligen slå fast om man skall dra bort de avgifterna igen eller om man skall fortsätta som i dag; om landskapet på något sätt skall stöda församlingarna kunde det vara gratis rådgivning.

     

    En sak som har beslutats här i salen och som har minskat församlingarnas kassa är det åländska förvärvsinkomstavdraget. När det infördes kompenserades kommunerna men icke församlingarna och där försvann lite av församlingarnas resurser. Om det blir så att landskapsstyrelsen ser över principerna tycker jag att man skulle ta med också den ekonomiska aspekten.

     

    Det största problemet för församlingarna i dag är att alla som har ett arbete inom församlingen är så oerhört lågt betalda. Däremot vet jag inte om vi härifrån kan göra någonting åt det, för det är en avtalsfråga, men jag tror i alla fall att det är det största problemet som församlingarna har just nu. När det gäller miljön omkring kyrkorna är det så att de församlingar som har värnat om den har anhållit om bidrag hos miljöförvaltningen, och fått pengar, så min åsikt är att man  kan fortsätta med det.

     

    Ltl Salmén:

    Herr talman! 

    Jag fick höra att under den tid som jag har varit ansvarig för finansavdelningen har man från museibyrån gjort en del insatser som förstås inte har betalats, trots att det har varit utanför deras område. Jag har verkligen inte känt till det, utan jag har varit så naiv att jag har trott att man var så intresserad av att göra sådana här uppdrag. Jag vet att alla församlingar inte är så rysligt glada över den ”insats” – lite styggt sagt – som man från museibyrån har gjort. Som jag sade står det i kyrkolagen tydligt och klart att det finns en speciell inspektör som är verkligt sakkunnig. Sedan finns det sådana som anser sig vara sakkunniga och påstår att så och så skall saker och ting skötas. Men fortfarande, herr talman, anser jag att så länge kyrkolagen hör till rikets behörighet och det uppbärs speciella skatter för detta och de åländska församlingarna till centralfonden betalar mycket stora avgifter skall vi nyttja den ekonomiska möjligheten att stöda de församlingar som kallas för fattiga.

     

    Förra gången detta ärende var uppe för diskussion sade jag i en replik att jag vet att t.ex. i Saltvik köpte man utifrån kunnande när det gällde att titta över miljön runt kyrkobyggnaden.

     

    När man ser hemställningsklämmen kan jag tänka mig att det knappast blir så populärt om man sammankallar kulturorganisationerna för att se om man kan få en samordning av verksamheten. Då betyder det antagligen också att man skall vara med och dela på hur mycket det kommer att minska av stödet till kulturorganisationerna om församlingarna skall få av samma medel!

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Jag misstänker att ltl Salmén har blandat ihop de två klämförslagen som föreligger här, alltså kulturföreningarna och kyrkomiljöerna hänger inte ihop!

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman! 

    Det är uppenbart att ltl Salmén inte kommer att stödja klämmen. Däremot tycker jag att det är tråkigt att han ganska tydligt nedvärderar de sakkunnigas insatser som har gjorts inom museibyrån för de åländska kyrkorna. Vi har fått det intrycket att deras insatser har uppskattats och att det finns ett stort behov av de åtgärder som man har gjort och att man fortsätter med det arbetet inom vår museibyrå. Jag tycker att det är ganska viktigt att det är just de åländska antikvariska myndigheterna som har ett kontinuerligt ansvar för kyrkorna. Det är ändå här på Åland som man bäst känner till och har den starkaste känslan för byggnaderna och miljöerna runt omkring. Det lokala inflytandet bör alltså vara så stort som möjligt. Jag måste säga att jag är lite förvånad över ltl Salmén, som ändå tidigare har varit noga med budgetansvaret; om man fortsätter att stödja de åländska församlingarna i det här avseendet är det viktigt att det finns klara och tydliga principer i budgeten, att alltså styrinstrumenten är tydliga. Såsom det är nu sker det lite från fall till fall och man vet inte riktigt vem som har rätt till servicen och vem som inte har det, man vet inte om det skall vara en prislapp, vem som skall sätta den osv. Visst är det viktigt, när det handlar om skattemedel, att det finns klara och tydliga principer för hur stödet till de åländska kyrkorna skall göras.

     

    Det känns på något vis svårt att förstå ltl Salméns väldigt negativa inställning. Jag kan ha respekt för den synpunkten att man gör en klar boskillnad mellan vad som är riksangelägenhet och vad som är självstyrelsens behörighet och att däremellan skall det inte finnas något ”läckage”. Men då borde man gå in för att konsekvent ta bort det stöd som i dag ges från landskapsstyrelsen och det borde vara det som ltl Salmén föreslår i något sammanhanget, dvs. att allt det stödet skall tas bort. Då borde det leda till konsekvenser för övriga politikområden – jag tänker närmast på sjöfarten – som egentligen inte är en åländsk angelägenhet. Det är väl det då som blir ltl Salméns nästa självstyrelsepolitiska steg här i lagtinget!

     

     

     

     

    Ltl Salmén:

    Herr talman! 

    Nej, jag nedvärderar inte museibyrån när det gäller detta utan jag uppvärderar i så fall den speciella kunskap som som finns hos den speciella inspektör som är satt att sköta tillsynen av kyrkobyggnaderna. Däremot är det tydligen så att vår museibyrå nedvärderar denna inspektörs kunnande, eftersom de vill blanda sig i detta. Mig veterligen har jag inte medverkat till att skriva i någon budget att det hör till att museibyrån ger personella resuser till detta, så jag hoppas att vi i fortsättningen kan vara överens om att landskapsstyrelsen inte skall ställa speciella resurser till förfogande, som kostar, som tar bort en del medel som kan användas på de områden som vi sköter om här på Åland.

     

    Herr talman!

    När det gäller klämmen tog jag den för att det stod ”Hasse” på den, för jag hade sett att ltl Hasse Svensson hade medverkat i utskottet till samma uppfattning som ltl Sundback. När ltl Sundback talade om en kläm som hon inte hittade och jag såg en som det stod Hasse på tänkte jag, att det är väl så då att man här kör den linjen! Men det kan ju hända att han efter debatten i utskottet inte omfattar den kläm som ltl Sundback lägger fram!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! 

    Ltl Salmén har den uppfattningen eller tror sig åtminstone veta att man från museibyrån skulle nedvärdera ifrågavarande inspektörs insatser för kyrkorna. Jag kan intyga att i utskottet har ingenting sådant kommit fram. Tvärtom har man från museibyråns sida framhållit att det är viktigt att vi håller kvar samrådet  med kyrkostyrelsen och deras många experter på det här området, eftersom våra kyrkor är så värdefulla och de kräver en ganska så mångsidig expertis för att bevaras. Den där uppfattningen är nog ltl Salmén ensam om!

     

    Ltl Salmén, replik:

    Herr talman! 

    Jag fick den uppfattningen genom att jag just hörde en specialist på nedvärdering och uppvärdering som just hade uttalat sig, ltl Sundback, som talade om vad jag hade nedvärderat och uppvärderat, så mitt uttalande var bara en logisk följd av hennes första diskussion!

     

    TALMANNEN:   Begärs ordet?

     

    Ltl Sundback: Herr talman!  Jag föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 23 april.

     

    TALMANNEN:   Begärs ytterligare ordet? Talmannen upplyser om att bordläggningen kräver understöd.

     

    Ltl Wiklöf: Herr talman!  Av förekommen anledning ber jag att få uttala mitt understöd för det lagda förslaget!

     

    Ltl Svensson: Avstår.

     

    Ltl Salmén: Herr talman!  På grund av att jag själv kommer att vara bortrest den dagen hoppas jag, i kongruens med tidigare framställningar som man har haft i detta ärende, att ärendet skulle bordläggas till första plenum i november.

     

    TALMANNEN:   Under diskussionen har ltl Sundback, understödd av ltl Wiklöf, föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 23.4. Då ändringsförslag aviserats under diskussionen kommer bordläggning enligt 37 § 2 mom. AO därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

     

    Ltl Danne Sundman: Herr talman!  Jag understöder ltl Salméns förslag om bordläggning till första plenum i november.

     

    TALMANNEN:   Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Under diskussionen har ytterligare föreslagits av ltl Salmén, understödd av ltl Sundman, att ärendet bordläggs till första plenum i november som är en torsdag.

     

    Ltl Salmén: Herr talman! Då föreslår jag måndagen den 5 november genom att det då inte är något arbete utan bara högtidligt öppnande.

     

    TALMANNEN:  Ltl Salmén, understödd av ltl Danne Sundman, har föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 5 november. Omröstning kommer att förrättas om bordläggningstiden. De som stöder ltl Sundbacks förslag om bordläggning till den 23.4 röstar ja och de som stöder ltl Salméns ändringsförslag  om bordläggning till den 5 november röstar nej. Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Ärendet bordläggs till plenum den 23.4.

     

     

    Följande ärende föredras från tilläggslista:

     

    Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 3:

     

    Kulturutskottets betänkande nr 6/2000-2001 om en aktivitets- och servicecentral för kulturorganisationer. (HM nr 6/1999-2000).

     

    Ärendet bordlades vid plenum den 26.3.2001. Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Svensson:

    Herr talman!

    Förslaget om en aktivitets- och servicecentral för kulturorganisationer har diskuterats ganska ingående här i lagtinget och jag måste säga att jag har tagit intryck av vad mina kolleger har framfört här i debatten. Jag tycker fortfarande att det skulle vara viktigt att vi skulle komma en bit på väg i den här frågan, men vi kanske inte når ända fram till den ursprungliga motionsklämmen, så jag aviserar här en hemställningskläm till kulturutskottets betänkande nr 6/2000-2001 som finns utdelad, men jag kommer att lägga till, därtill rådd av expertisen, fyra ord: ”att landskapsstyrelsen låter sammankalla kulturorganisationerna för att diskutera möjligheterna till samordning för en aktivitets- och servicecentral för kulturföreningar och grupper”.  Den formuleringen fanns också i den ursprungliga motionsklämmen. Jag hoppas att detta skall kunna bli bas för en vidareföring av ärendet och jag föreslår därför att ärendet bordläggs till måndagen den 23 april.

     

    TALMANNEN:   Begärs ordet?

     

    Vtm Viveka Eriksson: Jag vill understöda bordläggningsförslaget och bordläggningstiden.

     

    TALMANNEN:   Under diskussionen har ltl Svensson, understödd av vtm Viveka Eriksson, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 23.4. Då ändringsförslag avsierats under diskussionen kommer bordläggning enligt 37 § 2 mom. AO därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 23.4.

     

    Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 3:

     

    Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om främjande av kulturlivets förutsättningar i skärgården. (HM nr 3/2000-2001). 

     

    Ärendet bordlades den 26.3.Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman! 

    Det är på många sätt och vis så att skärgårdsborna inte har tillgång på samma sätt som övriga ålänningar till de institutioner som finns på fasta Åland. I debatten har ÅHS och deras service till skärgårdsborna nämnts många gånger, polisen är en annan central verksamhet som man från skärgårdshåll inte tycker att man har jämlik service av. Ett annat område där många skärgårdsbor att nästan alla pengar satsas på fasta Åland är inom kulturen. Det varierar säkert från kommun till kommun och från organisation till organisation, men alla måste väl ändå inse att när det gäller t.ex. biblioteksverksamheten, teater och konserter samt många föreningars verksamheter, så är de i huvudsak verksamma i staden och något ute på fasta Åland. Detta innebär att de kulturmedel som vi har i budgeten inte fördelas jämlikt över Åland. Denna regionala snedvridning innebär att  många i skärgården känner att de inte får ut tillräckligt ur den gemensamma kulturbudgeten. Det finns i landskapets kulturpolitiska program en skrivning om detta och man säger att för att uppnå spridning av landskapets understödda kulturverksamheter måste göra något medvetet för att förbättra förutsättningarna för kulturlivet i skärgården. Jag kan inte påminna mig att jag har sett några större förändringar i kulturbudgeten med hänvisning just till den här skrivningen i det kulturpolitiska programmet. Det är klart att ett program förverkligas inte över ett eller två år utan det kan ta rätt så länge. Men det är på tiden att någonting åtminstone antyds om hur den ojämna fördelningen kunde göras mera rättvis. Själv ser jag två eller tre alternativa handlingslinjer. Det ena är att man direkt öronmärker pengar för kulturell verksamhet i skärgården och det som efterlyses är bl.a. kulturarbetare eller sekreterare, vad man nu vill kalla det, men personer som skulle på plats och ställe i skärgården kunna organisera kulturell verksamhet. Det kan gälla att starta upp en filmverksamhet, att sätta upp en pjäs,  någon musikutbildning eller någonting liknande – det som många skulle vilja göra på sin fritid. Det kan också vara en sådan sak som att sjunga i kör osv. En del av detta förekommer redan i skärgården men ändå under ganska så ansträngda förhållanden och det skulle krävas mera professionella resurser för att skapa förutsättningar för ökade kulturella aktiviteter i skärgården.

     

    Det andra är att man skulle ge pengar åt föreningar som enbart får användas för verksamheter i skärgården, dvs. en förening som ordnar t.ex. konserter skulle få en del av sitt anslag reserverat mot att man arrangerar konserter i skärgården.

     

    Det tredje handlingsmönstret gäller landskapets egna institutioner. Här är kanske medborgarinstitutet den institution som har det bästa kontaktnätet över skärgården, över hela Åland i och för sig, och det är en kanal inom vilken man kunde utveckla utbudet på kurser och andra aktiviteter i enlighet med skärgårdsbornas intressen och behov.

     

    En annan institution som jag tycker att är mycket viktig är Ålands musikinstitut. Jag har själv varit verksam inom den organisationen i början av dess tillkomst, i uppbyggnadsskedet, då vi diskuterade väldigt mycket hur man praktiskt skulle kunna utvidga verksamheten så att den också var tillgänglig för barn och ungdomar i glesbygd och skärgård. Det visade sig nämligen att barn som vill gå på musikinstitutet får göra orimliga resor för i alla fall väldigt korta stunder av undervisning, så på något sätt borde man svänga på kakan och se till det är lärarna som åker ut till eleverna. Det kan också finnas lokala lärarkrafter som kan undervisa barn på olika instrument. Men detta kräver naturligtvis särskilda pengar och det kräver också att organisationen utvecklas på det sättet att man kan knyta samman de lokala resurserna med dem som finns centralt och på det viset få till stånd synergieffekter. Detta borde man tänka på i betydligt högre grad när man delar pengar till de åländska kulturinstitutionerna.

     

    Det här är några exempel på hur man kunde förbättra tilldelningen av kulturmedel till skärgården. Det finns säkert andra och jag hoppas att vi i utskottet skall få en livlig diskussion om detta och att vi kan bjuda in representanter för kulturlivet i skärgården och höra på deras synpunkter och önskemål. För socialdemokraterna har det blivit alltmera viktigt när vi diskuterar regionalpolitik att tala om integration. Det betyder just att t.ex. satsar man centralt skall också detta komma skärgården till del på något sätt, att man kan inte tro att det skall ske automatiskt utan man måste ha det med i grunderna för anslagets beviljande. Det är klart att det rent praktiskt många gånger är väldigt svårt, men det kan ändå inte förhindra att vi diskuterar detta ingående och försöker hitta alla de uppkomliga möjligheter som finns för att utöka utbudet av kulturella aktiviteter i skärgården.

     

    För inte alls så länge sedan diskuterade vi här ett meddelande om regionalpolitik som i hög grad handlade om skärgården och i det framkom det att undersökningar åtminstone från andra håll visar att just utbudet av kulturella aktiviteter är någonting som är mycket viktigt för dem som vill flytta till skärgården, men det är också viktigt för dem som vill stanna kvar och bo i skärgården; åtminstone jag har hört flera som tycker att deras barn och ungdomar annars går miste om många intressanta upplevelser och möjligheter som barn på fasta Åland och i Mariehamn automatiskt kan få ta del av.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sundback talar inte om någon rutinmässig fördelning av kulturmedel till skärgården, och det tycker jag är bra. Det behövs stimulans för att det skall bli ett kulturliv i skärgården och som kanske främst borde riktas till tillfälliga grupper som råkar finnas på plats just då och som kanske bildas för olika ändamål som är värda stöd. Själv talade jag för just det här i lagtinget 1999 på hösten. Det behövs enligt min uppfattning en mycket medveten kulturpolitik bakom ett ökat budgetanslag för kulturen i skärgården.

     

    Ltl Sundback sade ”integration” och det håller jag med om. Jag ser i detta att det behövs ett direkt och livligt samarbete mellan stad, landsbygd och skärgård för att nå de effekter som motionären hoppas på just i skärgården samt ett direkt arbete också för kulturaktiva i staden och på landsbygden, att de besöker skärgården och att arbetet på det sättet blir av betydelse för hela Ålands kulturliv.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Fru talman! 

    Kultur i skärgården är väldigt viktigt och jag skulle vilja påstå att det är viktigare än på annat håll. Det finns en uttalad politisk vilja från alla partier här i salen att hålla skärgården vid liv, att hålla skärgårdsborna kvar och att skärgården skall ha en framtid, att ungdomar skall bli kvar i skärgården, bosätta sig där osv. Det finns också en uttalad vilja att öka antalet skärgårdsbor, att vända befolkningsutvecklingen i den regionen. Då tror jag att kultur är väldigt viktigt. Det här kan låta ganska flummigt vid en första anblick, men om man ser till vad kultur egentligen är, så är kultur väldigt viktigt för ungdomar. Man pratar bland ungdomar att man kan inte bo i skärgården för det finns ingenting att göra. Vad är det som inte finns? Jo, det är kultur som inte finns – att ha någonting att göra är nämligen kultur. Så enkelt kan man definiera kultur, särskilt för de yngre generationerna. Det finns också en äldre generation som behöver ha en kultur på plats, som kanske inte har samma krav, men de vill i alla fall ha en kultur. Det svåra med skärgården är som så ofta avstånden och geografin  - Skärgårdssamarbetet brukar kalla den åländska skärgården för ett landskap hackat till kalops!

    Jag skulle vilja slå ett slag för IT i detta sammanhang. Informationsteknologi, teknologi som kan på ett lätt sätt göra information tillgänglig för många och behandlas på ett lätt sätt. Via modern kommunikationsteknik kan man tillgodogöra sig kultur på ett nytt sätt, vill jag påstå, särskilt den yngre generationen som är skärgårdens framtid. Jag vill påstå att den nya tekniken kan i viss mån överbrygga de avstånd som finns i skärgården. Den är inte i sig saliggörande, men den kan på många sätt hjälpa till så att skärgårdsborna i större utsträckning kan tillgodogöra sig viss kultur och också producera kultur sinsemellan med hjälp av IT.

     

    Jag skall inte breda ut mig så mycket, fru talman, men det finns många exempel och en sak som jag själv har upplevt är vad man kan kalla virtuell social samvaro. Det låter som science fiction  för en som inte har upplevt det, men det kallas i folkmun för att chatta, man träffar folk över Internet och det här är någonting som många ungdomar sysslar väldigt mycket med. Man mer eller mindre lever hela sin fritid i communities, samhällen, som är virtuella på Internet. Detta är någonting man kan syssla med var man än bor och skulle man få ungdomarna i skärgården att bilda detta skulle det vara en typ av kulturgärning, för det handlar ofta om att träffa folk och diskutera; det är det som är kultur för många i olika sammanhang.

     

    Man kan också ha en typ av distansåskådning i många fall. Jag vill ge ett exempel och det är de IT-frukostar som landskapsstyrelsen har ordnat och förhoppningsvis även framdeles skall ordna. De filmas i dag med enkla medel och publiceras på Internet. Så kan man också göra med kulturevenmang. Det kanske inte skall ersätta ”live-åskådning”, men det kan fungera som marknadsföring för att skärgårdsborna skall vara medvetna om vad det finns för kultur. Till viss mån kanske det också kan vara ett substitut för att vara på plats, särskilt när det är fråga om aktualiteter osv. Enkel dokumentering och publicering av olika evenemang på Internet är väldigt enkelt i dag och med en viss infrastruktur kan man lätt tillgodogöra sig det. Ett exempel ur en ungdomlig synvinkel är tillgången till biografer. Det finns exempel; både i Brändö, Sottunga och också i Föglö kan man se på film. Det där kan flyttas hem till den enskilda skärgårdsbon eller skärgårdsfamiljen väldigt enkelt genom att ha en bredbandsinfrastruktur på plats i skärgården. Då kan man enkelt beställa hem en film och titta på den när som helst och behöver inte fara till staden till någon biograf. Det är alltså en teknik som är på kommande. Det finns på försök på fasta Åland att beställa film. Den levereras och i framtiden betalar man en liten slant, ungefär som att fara till Video Corner eller något annat företag och hyra en film. Det kan man inte göra i skärgården; då får man satsa hela dagen för att få en film hyrd. Men kan man få den över Internet är det en stor ökad tillgång till kultur.

     

    I och med det vill jag påpeka att det är väldigt viktigt att man har infrastrukturen på plats. Infrastrukturen i sig löser inga problem och bildar inga nya möjligheter, men den måste finnas där. Den nya infrastrukturen i form av bredband är lika viktig som dagens färjor, vägar, broar och bankar i skärgården. Det är alltså väldigt viktigt att landskapsstyrelsen fortsätter den offensiva satsning som påbörjades på min tid med att täcka hela Åland med den nya infrastrukturen, så att inte skärgården blir efter. Det var från första början skärgården som var den region som var högst prioriterad men som det var svårast att få en lösning till. Vi lyckades i alla fall snickra fram en lösning och jag hoppas att man nu förverkligar den. Infrastrukturen måste, som sagt, finnas på plats.

     

    En annan viktig sak är radions och TV:ns roll i kulturen i skärgården. Jag skulle säga framför allt om man från landskapsstyrelsens sida fullföljer de planer som finns på en åländsk TV-kanal har skärgårdsborna där enorma möjligheter att tillgodogöra sig kultur på ett nytt sätt. Jag skulle säga att skärgården kanske har den största nyttan av en sådan satsning. Där kan jag igen koppla till det förra: för att kunna se åländsk TV i skärgården måste man ha en infrastruktur som når ända ut och då är bredbandssatsningen också en bärare för den kulturkanalen.

     

    Jag tror att alla typer av åtgärder är viktiga; för den kommande och den unga generationen är just dessa satsningar väldigt viktiga.

     

    I övrigt tror jag att man inte kan schablonmässigt lägga på skärgården en typ av kultur som vi från fasta Åland. Nu kanske det låter som om det skiljer sig mycket mellan skärgårdsbor och fastålänningar, men det gör det faktiskt kulturellt. Man har en helt annan uppfattning om vad kultur är. Jag har själv erfarenhet, fru talman, om jag får breda ut mig lite, när vi spelade teater i skärgården kom man ur huset och såg på teater. Det var helgens händelse. Det såldes inga bingolotter alls på Kökar när vi var där och spelade teater! Alla var och tittade på teater. Teaterpubliken är på ett helt annat sätt engagerad och applåderar, om man jämför med en faståländsk publik. Det här är en detalj, fru talman, men det finns faktiskt en nyans i kulturen.

     

    Avslutningsvis, fru talman, vill jag peka på en viktig sak med kulturen i skärgården och det är ungdomsföreningarna. De har inte heller samma förutsättningar som ungdomsföreningarna på fasta Åland utan de verkar för det första oftast på somrarna i stället för på vintern, medan de faståländska verkar på vintern och ligger nere på sommaren. Man bör på alla sätt och vis uppmuntra ungdomsföreningarna i skärgården att ha verksamhetsförutsättningar och i de faståländska kommunerna har det skett en kommunalisering av fritidsverksamhet som på sätt och vis har konkurrerat ut ungdomsföreningarna. Detta har inte ännu skett i skärgården och det hoppas jag att inte heller sker utan att man i stället uppmuntrar ideellt arbete och uppmuntrar de ungdomsföreningar som har långa traditioner. En annan trend med ungdomsföreningar i skärgården är att det inte är så mycket ungdomar i dem utan det är mest äldre och där tror jag att det är viktigt att man tar med skärgårdsungdomarna med i arbetet så att det inte blir en förtäckt medelålders- eller pensionsförening. Där har ungdomarna verkligen en chans att producera kultur som är deras kultur lokalt. Samarbetet Skunk är ett bra exempel på en lyckad satsning på skärgårdsungdomskultur.

     

    Jag tror att man på alla sätt måste uppmuntra detta. Kulturen är nämligen en överlevnadsfråga för skärgården. Man vill inte bosätta sig i skärgården om det inte finns kultur på plats.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Sundman gjorde sig till tolk för att allt mänskligt överhuvudtaget är kultur och dessutom är all teknik också kultur. Han har all rätt att definiera kultur på det sättet. Det finns faktiskt en hel rad definitioner på kultur. För  att göra det väldigt enkelt kan man säga att det finns en populär kultur som syftar till att ge underhållning av olika slag och så finns det kulturarbete som i stort sett går ut på att människor arbetar med att öka varseblivningen av det som verkligen sker och vad alltihopa går ut på s.a.s. i olika former. Jag tycker att när ltl Sundman också hänvisar till skärgårdsborna som någon typ av ädel ursprungsbefolkning till skillnad från andra ålänningar tror jag att han faktiskt är på fel spår. Däremot har ltl Sundman helt rätt i att det behövs samarbete för aktiviteter av kulturellt slag i skärgården och då är det väl inte TV, radio, IT och bio och sådant i första hand, utan det är just att människor kommer samman och upptäcker varandras möjligheter. Lite mindre betoning tycker jag på IT, för det kan helt enkelt inte ersätta kulturarbete som är bra när det finns i många olika former och sätt att utöva på samt framför allt att komma samman.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! 

    När det gäller definitionen på kultur är det som ltl Svensson sade, att det finns många olika definitioner. Ursprungligen betyder kultur att odla. Vad man sedan kan diskutera är vad man odlar; odlar man sitt fritidsintresse eller sitt intellekt, så är det olika typer av kultur. Jag är övertygad om att skärgårdsborna har lika stort behov av b åda former som övriga medborgare har. Jag vill säga till ltl Svensson, att jag har aldrig kallat skärgårdsborna för ursprungsbefolkning, utan jag sade att man märker att de har olika förutsättningar i skärgården som kulturarbetare. De har en annan definition av kultur. Mitt exempel som teaterspelare tycker jag är ganska bra. Ltl Svensson sade också att det viktiga är att människor kommer samman. Det är det absolut viktigaste. Det är visst så som ltl Svensson säger att IT kan aldrig ersätta människors personliga möten. Däremot har det visat sig att IT gör att människor vill träffas mera, för man kan träffas virtuellt först och ”känna på varandra”, och detta gäller i alla sammanhang, om det är näringsliv, arbetsliv eller kultur. Detta gör att när man sedan träffas i verkligheten har man redan träffats och känner varandra, så det fungerar som en katalysator att människor vill komma samman ännu mera och det är väldigt viktigt i den åländska skärgården, som är ganska spridd att man kommer samman i skärgården. Då uppstår kultur ur det mötet, skulle jag vilja påstå.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Sundman beskrev sina möten med skärgårdsbor i sådana ordalag att jag fann det riktigt att definiera det som att han beskrev dem som en ädel ursprungsbefolkning som på något sätt skiljer sig från andra ålänningar. Jag tror faktiskt inte att de gör det, utan det tror jag är en önskedröm hos den som ser det på det sättet. Om man t.ex. går på litteraturdagarna här i Mariehamn varje år lägger man märke till att ålänningar som överhuvudtaget är intresserade av litteratur går man ur huset. Där finns både skärgårdsbor och stadsbor samt folk från landsbygdskommunerna. Det tycker jag är kultur. Jag tror inte att man skall sätta in skärgårdsborna i något specifikt kulturellt fack. Däremot tror jag att ltl Sundman har rätt när han säger att de har samma behov i skärgården fast det är glesbygd som man har i tätare bebyggda områden.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Fru talman! 

    Jag har inte delat in skärgårdsborna i någon speciell skärgårdsras på något vis utan jag har sagt att det finns nyanser i hur man tar till sig kultur och hur man engagerar sig. Jag vidhåller nog att det finns nyanser mellan t.ex. en som bor i Mariehamn och en som bor ute i skärgården därför att utbudet är mycket större i tätorten Mariehamn jämfört med i skärgården och då uppskattar man kanske det lilla som finns s.a.s., men trots det vidhåller jag att skärgårdsborna skall också ha tillgång på ett eller annat sätt till samma kulturutbud som man har t.ex. i Mariehamn och det kan vara ännu viktigare i skärgården, för det kan rentav vara en överlevnadsfråga. Till Mariehamn kanske man kan flytta ändå utan att kulturen är ett argument, men till skärgården är det väldigt viktigt, särskilt för ungdomar, så att de inte säger det klassiska, att det finns ingenting att göra!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman! 

    I början av sitt anförande talade ltl Sundman mycket om IT-infrastrukturen och betydelsen av att den finns i skärgården, speciellt detta med bredband har vi hört mycket om. Det är alldeles riktigt som ltl Sundman säger att det var prioriterat att just skärgården skulle få möjligheten till bredbandsuppkoppling. Sedan nämnde han om att man hade hittat en lösning, även om det var svårt. Det är faktiskt så, ltl Sundman, att åtminstone vår lagtingsgrupp vet ännu i denna dag inte vilken denna lösning är! Men kanske det är tillfälle nu att redogöra för den och för skärgårdens, hur åtminstone den förra landskapsstyrelsen tänkte sig det hela!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! 

    Visst är det viktigt med infrastruktur, som jag tidigare har sagt. Det är ingenting konstigt. Jag jämförde det som sagt med dagens infrastruktur i form av vägar och färjor. När det gäller att redogöra för landskapsstyrelsens planer överlåter jag detta med varm hand åt landskapsstyrelsen att göra det, men som ltl Sundback sade hade den gamla landskapsstyrelsen en lösning på detta och den lösningen har jag delvis redogjort för i lagtinget. Jag har redogjort i massmedia och jag har också redogjort på möten inför de samlade skärgårdskommunerna. Det är en liknande satsning som den på fasta Åland. Den kanske inte skall beskrivas här i replik utan vi får återkomma till den och jag uttalar min förhoppning om att den nya landskapsstyrelsen förverkligar detta enligt de planer som fanns. Jag vet att det är långt kommet och den nya landskapsstyrelsen får väl återkomma till lagtinget och i detalj beskriva detta när alla beslut är tagna och allting är klart.

     

    Ltl Lisbeth Eriksson:

    Fru talman! 

    Det finns mycket intressant att säga i den här diskussionen. Jag kan inte ta upp allt som jag skulle önska, men jag är glad för initiativet. Jag skulle vilja ta upp en sak som har nämnts av ltl Sundback och ltl Sundman, nämligen tillgången till kultur. Det finns nämligen inga möjligheter att skapa samma tillfällen av samma kvalitet och i lika hög grad i skärgården, i små samhällen, som centralt. Då finns det en sak som grundlägger skärgårdsbornas deltagande i kulturevenemang och det är trafiken. När vi diskuterar trafik och regionalpolitik överhuvudtaget borde alla av skärgården och skärgårdskulturen intresserade ta sig ton och tala om att vi behöver flera turer och vi behöver avgiftsfritt komma fram på färjorna så smidigt som möjligt.

     

    Kultur i skärgården, som vi nu diskuterar, kräver att någon tar initiativ, jobbar med det och jobbar frivilligt. Det kräver faktiskt att det skall finnas människor som ger av sin egen tid. Det finns det i skärgården. Sådana människor skapar just gemenskap, och det behöver inte vara stora grupper, men från tid till annan kan det råka sig att man stöder upp varandra så att det blir sådana evenemang som Föglörevyerna, som ni kanske kommer ihåg, när det alltså råkade stämma ihop med initiativ och sådana som genomför initiativet.

     

    När det gäller frågan om finansieringen kommer jag mycket väl ihåg det som ltl Sundback sade att när det kulturpolitiska programmet diskuterades här i lagtinget gick vi in för att glesbygdssatsningar skulle få högre stöd och det hoppas jag att kan ske. När ett initiativ kommer upp i skärgården kostar det mera att genomföra och behöver därför högre stöd. Jag är också glad för att man nu från olika håll talar för den saken.

     

    Jag vill också säga att för oss skärgårdsbor är det faktiskt generande ibland att man från centralt håll måste ta sig an och sköta våra angelägenheter och tala om för oss hur vi skall göra och hur det skall vara. Vi är lite känsliga för det, för vi känner bäst själva till våra problem och talar gärna om vad man borde göra för att klara ut dem. Jag vet nog också att har man ett bra initiativ har det visat sig att man får stöd och efter den här diskussionen känner jag mig ännu mycket lugnare för det.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! 

    Ltl Lisbeth Eriksson säger att det finns inga möjligheter att skapa samma tillgång till kultur som på fasta Åland och det är delvis rätt. Det är omöjligt att skapa exakt samma tillgång i skärgården som t.ex. en mariehamnare har. Men man kan göra det bästa av situationen och skapa så stor tillgång som möjligt. Vi återkommer i varje skärgårdsdebatt till pudelns kärna: bor man i skärgården är det vissa förutsättningar som gäller. Trots att man accepterar det behöver man inte acceptera att tillgången på kultur t.ex. är oproportionellt mycket sämre än på fasta Åland, men lite sämre måste den få vara, man kanske måste anstränga sig lite mera eller göra på annat sätt för att tillgodogöra sig kultur. Detta är alltid en central punkt i diskussionerna om regionerna på Åland. En getabo har kanske också svårt att tillgodogöra sig kultur i lika stor utsträckning eftersom det är ett långt avstånd om getabon skall till Mariehamn och se på kultur eller skapa kultur.

     

    Vi kommer alltid in på infrastrukturen/skärgårdsfärjorna i skärgårdsdebatten och jag skulle inte vilja dra parallellen så långt, men att avgiftsfrihet skulle hjälpa kulturlivet i skärgården tror jag inte och jag undrar om centern är med på det som ltl Lisbeth Eriksson lade fram om gratis skärgårdstrafik.. Det skulle vara intressant att höra!

     

    Jag vill hålla med ltl Lisbeth Eriksson om att det är viktigt att det finns ett engagemang bland skärgårdsborna. Där tror jag att det verkligen finns. Jag tror att skärgården är den sista regionen som blir av engagemanget, för man har ett väldigt engagemang i samhället. Det är ett ännu mer småskaligt samhälle där än på fasta Åland. Det är också en nyans som jag vill påstå att finns. Det finns sådana människor som är beredda att engagera sig och jobba ideellt. Det har vi sett och det gäller att uppmuntra dessa ledartyper s.a.s., att vaska fram ledarna för de ideella föreningarna. Man skulle kanske sasta speciellt i skärgården på föreningsledarskapsutbildning osv. Det är en god idé. Det är ledning som behövs, sedan är nog skärgårdsborna beredda att delta.

     

    Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

    Fru talman! 

    Jag betackar mig faktiskt för ltl Sundmans beskrivningar av hur det är i skärgården. Det vet jag faktiskt eftersom jag har levt hela mitt liv där. Det sista uttalandet gav absolut ingenting – utom en politisk släng. Jag nämnde avgiftsfriheten som ett exempel på diskussioner som förs och där man inte har någon förståelse, särskilt inte ltl Sundman.  Vi kommer själva med våra förslag. Vi kan göra dem och vi kan faktiskt tillgodogöra oss kultur, fastän det är, som ltl Svensson sade, att det verkar som om ltl Sundman tycker att vi är någon sorts ursprungsbefolkning som inte är riktigt som andra. Nej tack! Diskussion på en annan nivå!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! 

    Det är fantastiskt hur debattåget alltid spårar ur när vi diskuterar skärgården. Det hjälper inte med hur många madrasser man har så känner skärgårdsborna ibland av en ärta som kommer från en icke-skärgårdsbo. Jag kan trösta ltl Lisbeth Eriksson med att jag är bördig från skärgården, från Kumlinge, och jag har min flickvän från Föglö, så jag kan propsa på att jag är lite skärgårdsbo, men väldigt lite, så att jag inte trampar någon på tårna! Det viktiga i all skärgårdsdebatt är attityden, man kan inte ha en negativ attityd och den är inte representativ för skärgården. Jag vägrar acceptera den negativa attityden, för ute i skärgården finns det livskraft och vilja att göra saker och ting, så man får inte schablonmässigt sätta på skärgårdsborna den attityd som vissa lagtingsledamöter visar som härrör från skärgården.

     

    Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

    Fru talman! 

    Ltl Sundman sätter schablonmässigt stämpel på skärgårdsborna. Vi kan väl diskutera som människa – människa, inte som skärgårdsbo – stadsbo. Fast man gör lite resor ut i skärgården eller om man har mormor och farmor där osv. är det mycket man inte känner till av skärgårdsbornas vedermödor. Det skall jag i alla fall tala om. Men jag är glad att det här i lagtinget finns människor som faktiskt seriöst intresserar sig för kulturlivet i skärgården och också för trafiken.

     

    Ltl Sjöstrand:

    Fru talman!

    Först vill jag tacka initiativtagarna till motionen, dvs. första undertecknaren Barbro Sundback från socialdemokraterna. Det här är en motion som jag skulle skriva under. Jag vet att ”rötterna” till motionen kommer från skärgårdshåll. Motionen har alltså mitt fulla stöd. Det är väldigt mycket som är relevant i motionen. Det finns ingenting som jag inte håller med om texten, liksom i klämmen.

     

    Som skärgårdsbo vet jag att det finns ett mycket stort intresse för kultur. Det finns massor med kultur, men möjligheterna att bestämma nivåerna på kulturutbudet är begränsat. Tar man ungdomar, vuxna människor, så har de alla olika behov. Skärgården består av olika öar i varje kommun som är skilda från varandra, där det finns samma behov och naturligtvis också olika behov. För ungdomarna är tillgången till ledare viktig när det gäller kulturutbudet  av teater och musik, och det skall vara kunniga ledare. Det är  a och o. Det får finnas hur många eldsjälar som helst i skärgården, men man kommer alltid till det stadiet när man behöver kvalificerade ledare. Tar man t.ex. musiken kan man naturligtvis sitta och spela fiol med en lokal ledare, men man kommer till en viss gräns och om man då vill bygga på, vad har man då för möjligheter? Skall man ta ut en ledare till varje kommun? Det finns naturligtvis möjlighet till det genom den befintliga kursverksamheten, men vad kostar det att ta ut ledare till varje skärgårdskommun? Bara transporten av ledaren ut t.ex. till Kökar med ett par hundra mark i timmen och resekostnader på 5-6 timmar gör att man har förbrukat anslaget i resekostnader. Vill man sedan ha tillgång till mera kvalificerad undervisning, man vill gå i musikinstitutet, som ofta har kurser på kvällstid ”losar” skoleleverna i så fall flera dagar i skolan med övernattning i staden. Det är sådana problem som kommer in.

     

    Att sedan vår före detta s.k. IT-minister hänvisar till att vi har lösningen av IT, som nu den följande landskapsstyrelsen skall snickra ihop på något sätt, så nog finns det väl linjer och ritningar när man har lagt upp IT-programmet hur det skall vara! Jag måste erkänna att i mitt parti liberalerna vet vi inte heller hur det skall bli i skärgården och inte vet socialdemokraterna heller fastän vi alla sitter i lagtinget. Vi borde veta vad IT-satsningarna blir för skärgårdens del. Vi har haft radio och TV i skärgården! Vi har t.o.m. gått över till fm i radion för 30-40 år sedan! De möjligheterna har vi, fastän vi har lite begränsningar när det gäller TV-kanalerna. Vi har också film. På Kökar och Sottunga har vi också en filmförening som har pågått i åtta-tio år som bedrivs av lokala förmågor och genom frivilligt arbete, naturligtvis med lite stöd. Jag måste faktiskt säga att jag fick lite den inställningen som ltl Hasse Svensson fick, att vi skärgårdsbor, vi är lite speciella, och det är klart att vi är! Det kanske beror på att vi inte har haft tillgång till det kulturutbud som ltl Danne Sundman har haft. Man säger t.ex. att färjavgifterna inte skulle påverka kulturen, men tar vi ut en ledare från Mariehamn till varje skärgårdskommun och betalar 200 mark i timmen så skall vi plussa på resekostnaden, för då får vi knappast något frikort. Det är också kostnader som förhindrar kulturarbetet.

     

    Från skärgårdshåll har man i många,  många år försökt och man har bildat föreningar, man gör allt vad man kan, men tillgången till kvalificerat kunnande sitter i tätorterna. Där hör naturligtvis infrastrukturen till färjturerna. Det är säkert allmänt bekant – det kom fram i samband med debatten om det regionalpolitiska meddelandet – att från skärgårdshåll försökte man kombinera flera skärgårdsöar med en senare kvällsfärjtur för att kunna delta just i det kulturella utbudet i Mariehamn en kväll i veckan. Man försökte kombinera Sottunga, Kökar, Kumlinge och Föglö. Det fordrar en sen kvällstur för att man skall ha möjlighet att komma därifrån, men nej! Den turen kommer inte med i turlistan. Att man sedan ser det som tjat, att det är bara gnäll, att vi vill ha en tur till och en tur till, men vad innebär den här turen? Skall vi bedriva ungdomsföreningar fordrar det att vi skall hålla ungdomarna kvar, för det är ungdomarna som skall arbeta med dem, inte pensionärerna.

     

    Kulturen är alltså en mycket, mycket viktigare sak än vad man tror. Det är precis som ltl Sundback sade när vi hade programmet om regionalpolitiken, och där man hänvisade till ett rikt kulturliv, hur stor del kulturen verkligen är.  Vad är kultur egentligen? Man tittar på de nya kulturerna och där ltl Sundman säger att det skall vara bredband. Visst är det kultur! Synd bara att vi inte har fått reda på hur vi skall tillgodogöra oss IT-tekniken ännu. Före detta IT-minister säger att det skall ”snickras fram lösningar”, men det är ingen tröst för skärgårdens del. Jag tycker att det s.k. IT-programmet, som vi har väntat på sedan den här perioden började, saknas fortfarande och det skulle vara ett ganska viktigt papper.

     

    Nej, det är ungefär som med språk med kultur, tycker jag: har man ingen möjlighet att lära sig språk när man är ung är det mycket, mycket svårare att lära sig när man blir gammal. Det är likadant med kulturen: har man inte fått lära sig kulturen när man är ung har man missat hela kulturmeningen.

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman! 

    När man hör ltl Sjöstrand skulle man kunna tro att ltl Sjöstrand fortfarande är i oppositionsroll, men jag vill påminna ltl Sjöstrand om att liberalerna och centern har fem ledamöter från skärgården och då kan man ju genomföra det som ni efterlyste. Det sades också här av någon att det var skärgårdsledamöterna som skulle bestämma när det gällde skärgårdsfrågorna. Betyder det att vi andra bestämmer över övriga Åland och ni bestämmer över skärgården?

     

    Ltl Sjöstrand, replik:

    Herr talman!

    Om det skulle vara så väl att skärgårdsborna skulle få bestämma över skärgårdsfrågorna. Då skulle vi komma ganska långt. Men vad jag har förstått är vi invalda av hela Ålands folk och alla frågor i lagtinget gäller väl Ålands folk. Att man då har varit väldigt lågt representerad från skärgården i både lagting och landskapsstyrelse påverkar naturligtvis besluten. När sedan ltl Strand säger att nu när liberalerna och centern sitter vid makten så skall man göra någonting åt, vill jag bara påpeka att motionen var skriven före den koalitionen. Naturligtvis kommer åtminstone jag att se till att liberaler och center, som nu har möjlighet, gör allt vad de kan för att förbättra den här situationen.

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman! 

    Ltl Sjöstrand och jag har antagligen samma åsikt att vi alla skall bestämma om alla regioner, men jag får ursäkta en tidigare talare här som sade att vi inte skulle blanda oss i skärgården!

     

    TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sjöstrand åberopade mig lite ofullständigt i sitt annars förträffliga anförande! Han menade uppenbarligen det faktum att jag motsätter mig beskrivningar av skärgårdsbor som någon särskild sorts människor. Det var ltl Sundman som beskrev skärgårdsborna, vilket jag översatte till följande begrepp: som något slags ädel ursprungsbefolkning. Min uppfattning är alltså att skärgårdsbor, landsbygdsbor och stadsbor är samma slags människor. Men det finns också särskilda kulturvärden i skärgårdssamhällena.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman! 

    Jag håller med ltl Sjöstrand om att det är ledarskap som behövs. Det berörde jag också i tidigare repliker och anförandet. Men jag håller inte med om att alla ledarförmågor måste tas från fasta Åland, från tätorten, utan jag tycker att man skall försöka satsa på att raffinera de ledare som finns, den kunskap som finns i skärgården, att man bygger upp en kulturproducerande kompetens i skärgården. Då överbrygger man lätt problemen med den geografiska tillgängligheten. Jag vill återigen dra en parallell till möjligheterna som informationsteknologin ger för ledarskapet att nå ut till skärgården och inte behöva vara där personligen.

     

    Sedan till det som verkar ha blivit mitt skötebarn – informationssamhället. Det verkar vara omgivet av ett mystiskt skimmer, men det är ingenting underligt med det och jag har, som sagt, redogjort för det ett antal gånger och framför allt för skärgårdskommunerna direkt och de förstod nog vad jag pratade om. Det är inte så att lösningen måste snickras fram, utan den är klar att spika upp – och jag hoppas att den nya landskapsstyrelsen håller i hammaren och inte slår sig på tummen. Det IT-politiska programmet skulle beskriva satsningarna i detalj, men tyvärr ville ödet annat, så vi hann inte få fram det.

     

    Visst vet jag att det finns biografer i skärgården, men jag vill ytterligare öka tillgängligheten genom ny teknik för just filmkulturen som är en betydelsefull del av all kultur.

     

    Herr talman!

    Visst är skärgårdsbor speciella. Alla ålänningar är speciella. Vi är väldigt speciella. Varför skulle vi annars ha detta parlament och självstyrelsen! Det är för att vi är speciella, för att vi har en speciell kultur som vi vill bevara. Det är en absolut grundläggande sak för Ålands självstyrelse att vi är speciella; sedan är vi kanske speciella på olika sätt, och det kanske finns lika många specialiteter som det finns ålänningar, men visst r vi speciella!

     

    Ltl Sjöstrand, replik:

    Herr talman!

    Säkert lyssnade ltl Sundman på det som jag sade, att vi utnyttjar naturligtvis den kompetens som vi har på ledarskap i skärgården, men den är begränsad. Det är precis de orden som motionen innehåller att man skall kunna ge möjlighet till och kostnadstäckning för det ledarskap som finns och man skall kunna anställa någon typ av projektledare i de fall där det behövs. Visst är det begränsat med ledarskap! Man kan inte få ett heltäckande område, inte ens en del av det behov som du får fram i varje skärgårdskommun, utan det är det som motionen går ut på att man skall se över hela möjligheten att kunna använda våra lokala och inköpta arbetskraft.

     

    TALMANNEN:   Replikskiftena är avslutade.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman! 

    Det är mycket uppmuntrande att min motion har väckt så här mycket debat och debatten lär väl fortsätta i kulturutskottet och kanske sedan när ärendet kommer tillbaka till lagtinget att det blir ännu mera diskussion, det kan man åtminstone hoppas på.

     

    En del av debatten som jag tycker att ändå är litet olycklig är den på något vis etniska debatten om vem som har rätt att formulera skärgårdsbornas behov av kultur. När vi socialdemokrater talar om integrationspolitik menar vi just att vi talar om de politiska förutsättningarna för att skapa kulturaktiviteter, inte bara på fasta Åland utan också i glesbygden och skärgården, dvs. att det handlar om politisk jämlikhet och rättvisa helt enkelt, att alla ålänningar skall ha någorlunda likvärdiga möjligheter att ta del av det kulturutbud som produceras åtminstone med stöd av allmänna medel. Vår devis för den här mandatperioden är att ålänningar är vi allihopa! Om vi är speciella eller inte, det kanske andra skall bedöma, men med det menar vi att alla skall ha lika rätt och lika möjligheter.

     

    Det är kanske viktigare att diskutera hur i stället för vem som skall definiera behovet, men jag håller med om att  visst har skärgårdsborna ett tolkningsföreträde här att själva definiera sina behov. Det är alldeles sant som ltl Sjöstrand säger att upphovet till motionen kommer från skärgården och jag uppträder här närmast som en tolk för de intressena. Om man nu vill diskutera kulturlivets förutsättningar, inte bara på fasta Åland, utan också i skärgården, skulle man kanske ta in: vilka är aktörerna, förutom enskilda människor. Det är just kommunerna, som har en viss beredskap för kulturell verksamhet; det är traditionellt biblioteken eller kulturnämnder som kanske bedriver någon form av museiverksamhet, utställningsverksamhet eller andra sådana kulturella aktiviteter. Sedan har vi föreningar. Det finns både lokala föreningar och föreningar som säger att hela Åland är deras verksamhetsområde. Så har vi landskapets egna institutioner som naturligtvis är till för hela Åland. Om man tittar på aktörernas verksamheter och vad som krävs för att de också skall kunna producera eller erbjuda kultur i skärgården kommer man ändå fram till att det på något sätt innebär förstärkta resurser. Resurserna kostar alltid någonting. Det kan gälla att ha lokala kulturarbetare för något projekt eller kanske någon fast anställd, det kan gälla att finansiera verksamhet som någon förening bedriver lokalt eller som bedriver verksamhet både centralt och lokalt på Åland. Allt det här är givetvis beroende av att det finns lokalt några engagerade människor och det tror jag, precis som här har sagts, att det finns. Det gäller att skapa nätverk och utnyttja befintliga resurser, men för det behövs det nog, och det är möjligt att jag har fel, men jag föreställer mig att det behövs en viss professionalisering av vissa verksamheter, för man orkar ändå inte jobba frivilligt med sådana här projekt som drar över många år och som kanske innehåller utbildning och verksamheter som kräver insatser för att utvecklas och inte stå och stampa på samma ställe. Det är klart att kulturen också hela tiden förändras och många, speciellt aktiva kulturmänniskor, tycker att kulturen är någonting som går före den övriga samhällsutvecklingen, och skall göra det, att vi inte bara har en kultur som bevarar traditioner och sysslar med att upprepa olika aktiviteter.

     

    Sist, men inte minst, så visst är det viktigt med kommunikationer för att kunna erbjuda kultur över hela Åland. Där är de vanliga fortskaffningsmedlen lika viktiga som tidigare och där är skärgårdens problem hur man kan ordna tillräckligt täta kommunikationer, både mellan skärgårdskommunerna och också mellan fasta Åland och skärgården. Här kan man bara förutse att kraven med tiden kommer ständigt att öka, att människor oberoende var man bor på Åland vill röra sig mer och mer och livet blir alltmera rörligt för oss alla.

     

    När det gäller det som har talats här om IT-utvecklingen så visst är den viktig glesbygden, men det är också det att de som skall utnyttja IT-tekniken behöver utbildning och kunskaper. Där tror jag att landskapet skulle kunna satsa betydligt mera, bl.a. via Medis, men också via Företagsam Skärgård. Jag har blivit informerad om att t.ex. på Enklinge har man hållit IT-kurser, där en stor del av dem som bor på Enklinge har deltagit. Det gäller alltså inte bara unga människor utan också äldre. Det finns ingenting som säger att inte äldre och gamla människor också skulle ha stor glädje av IT. Det som naturligtvis ställer krav på undervisningen är att det kanske är mera mödosamt att lära sig att använda tekniken ju äldre man är, men mycket stor glädje kan också äldre människor ha av IT.

     

    Också ungdomsföreningarna nämndes, och så länge jag har varit med i politiken har man diskuterat deras verksamhet. Det är en viss nostalgi över dem; en del försvarar dem till till döds och andra tycker att de skall förnyas samt någon kanske tycker att de helt enkelt är passé. Utan att ta ställning till det kan man väl ändå säga att det kommer nya föreningar som har en annan inriktning och som talar mera till de unga. Här nämndes Skunk, som kanske ändå är det bästa som har hänt ungdomarna i skärgården de senaste åren. Den omfattar så gott som alla ungdomar i en viss ålder i dag och där försöker man just skapa ett nätverk där ungdomar i skärgården har kontakt med varandra men också försöker skapa kontakter mellan skärgårdsunga och övriga ungdomar i världen. Den verksamhet som bedrivs där är kanske mera sådan som tilltalar de unga i dag. Det är också en verksamhet där man är väldigt rörlig och för dessa unga är just kollektivtrafiken till och från skärgårdsfärjorna väldigt viktig och man har många önskemål om hur den kunde förbättras. Här tror jag att landskapets insatser ganska snabbt kunde ge ett positivt resultat. Det skulle också öka - i viss mån, men inte fullt ut – och åtminstone förbättra möjligheterna för alla skärgårdsbor att ta del av kulturutbudet på fasta Åland. Men jag tycker ändå att den största utmaningen är att försöka få de aktörer, som jag nämnde om i början av mitt anförande, att i högre grad vara verksamma också i skärgården. Men då krävs det nog från landskapsstyrelsen att man i budgeten eller på annat sätt skapar sådana styrinstrument att man bara får pengar om de används för särskilda satsningar i skärgården eller för särskilda grupper i glesbygderna. Det har åtminstone tidigare visat sig att pengar som är öronmärkta för sådana här ändamål nog går åt. Det kan inte lyckas alla gånger såsom man har tänkt sig, men det är i alla fall ett sätt att få igång en förändring och en utveckling av kulturutbudet också i skärgården.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! 

    Ltl Sundback redogjorde mycket förtjänstfullt för behovet av utbildning och kunskap kring IT och särskilt i skärgården, särskilt bland den äldre generationen. Det finns klara tendenser att den generationen har svårare att tillgodogöra sig tekniken eftersom man inte har växt upp med den. Jag håller med ltl Sundback att det är av största vikt att inte bara se till hårda värden, att köpa burkar och dra kablar utan man måste också satsa på utbildning. Där tror jag att det som projekt som Ålands yrkeshögskola är huvudman för, det s.k. BIT-house-projeketet, har stor potential att förse skärgården med tillfällen för utbildning och platser för att tillgodogöra sig IT. Tanken är att det skall rendera i ett antal s.k. BIT-houses eller ställen där man kan få tillgång till IT fastän man kanske inte har det hemma. Det är specifikat för personer som inte annars har tillgång till det att prova på och lära sig. Där är det viktigt att landskapsstyrelsen har ett högt engagemang och driver projektet samt försöker få ut nytta av det.

     

    När det gäller ungdomsföreningsrörelsen är det som ltl Sundback säger att den har diskuterats från tid till annan och den har verkat i 100 är; den är äldre än självstyrelsen och man kan på sätt och vis säga att självstyrelsen har spirat ur ungdomsföreningsrörelsen på många sätt. Jag har själv varit aktiv på alla nivåer i ungdomsföreningsrörelsen och det är ett problem i dag att den är i en svacka och jag hoppas att på något sätt ta en större diskussion om detta – vi börjar verkligen komma i motionens utkant nu! Men det är synnerligen relevant för kulturen i skärgården att ungdomsföreningarna fungerar och det skall komma ett ungdomspolitiskt program och i det kanske vi kan få en diskussion om vad man skall göra med just den här typen av föreningar.

     

    Hur som helst tycker jag att det är väldigt viktigt att man uppmuntrar och behåller det ideella arbetet och inte alltid ser till att det flyger stekta sparvar i munnen på särskilt ungdomar som behöver få uppfostras i att kunna arbeta ideellt också; om man kommunaliserar allt, som man har gjort på fasta Åland i stor utsträckning, så försvinner engagemanget och det är olyckligt för man försätter sig i en dyr situation om man tar livet av det ideella engagemanget.

     

    Ltl Sjöstrand, replik:

    Fru talman!

    Ltl Sundback tog upp föreningen Skunk, som är en förening som pågår i dag. Jag vet att man från skärgårdshåll försöker dela på föreningen med olika ledare, så att man får ihop norra skärgården och södra skärgården. Det är väldigt viktigt att föreningen får det stödet, för där försöker man verkligen arbeta och kombinera ihop de få möjligheter som finns mellan skärgårdskommunerna därför att skillnaden mellan norra skärgården och södra skärgården är för stor. Jag tycker att det är fint att man på det här sättet försöker samarbeta mellan skärgårdskommunerna för att ta vara på de förmågor som finns. Då tror jag att det är viktigt när landskapsstyrelsen nästa gång gör upp sin budget att det finns pengar med som är öronmärkta för just sådan verksamhet. Företagsam Skärgård arbetar mera för näringslivet, men det är också en förening som är ett måste i skärgården i dag och som har möjlighet att jobba ute i skärgårdskommunerna. Det tycker jag är en bra öppning.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman! 

    Detta med ledarresurser inom Skunk är en viktig fråga på det viset att det är rent praktiskt omöjligt att med de resurser som man har i dag tillgodose de behov som finns inom hela skärgården. Här kommer vi in på den diskussion som kanske rör ungdomföreningarna och Ålands ungdomsförbund. Såvitt jag vet – men det är med en viss reservation – har själva Ålands ungdomsförbund ingen aktivitet i skärgården och också i övrigt kan man lite fundera över vad den ungdomsorganisationen gör över hela Åland. I Mariehamn tror jag inte heller att det finns så mycket verksamhet. På något vis sväljer hela det gamla ungdomsförbundet, som ltl Sundman också var inne på, fortfarande ganska mycket pengar, men något resultatansvar ställer man inte på organisationen. Det tror jag har politiska skäl. Det är precis som ltl Sundman sade här att det har varit en växtskola, kanske inte för självstyrelsen, men åtminstone för de kretsar som är nära anknutna till centern och den självstyrelseideologin och av politiska skäl har man pumpat in pengar i organisationen utan att det har givit så mycket av förnyelse av ungdomsverksamhet. Här finns alltså en konflikt när det gäller fördelningen av pengarna. Om den löses i den kommande budgeten blir intressant att se, åtminstone har vi nu en god grund för diskussion.

     

    Ltl Pehrsson:

    Fru talman!

    Man kan i alla fall konstatera att när det gäller taltid i lagtingsplenum är inte skärgården missgynnad. Så fort som skärgården kommer på tapeten blir det en väldigt lång debatt, och det ligger inget fel i det, utan det visar på att det finns ett genuint intresse för glesbygdsregionerna.

     

    Jag kan faktiskt hålla med om en stor del av det som har sagts därför att det tangerar ganska mycket det regionalpolitiska programmet och de åsikter som kom fram där när vi diskuterade det i näringsutskottet, bl.a. när det gäller inflyttning till skärgården visade det sig, enligt den utredning vi tittade på, att kulturutbudet är en väldigt viktig komponent för att människor skall flytta ut och för att människor skall stanna kvar i skärgården. Så långt håller jag alltså med.

     

    När det gäller IT och den utvecklingen måste jag konstatera att jag nog kanske inte tillhör den generationen som tillräckligt kan uppskatta detta medium, åtminstone när det gäller kulturpolitiskt och jag blir ännu mer övertygad om att jag inte längre talar samma språk som ungdomarna angående IT när ltl Danne Sundman säger att man genom att chatta på Internet kan ”känna på varandra” för att sedan mötas personligen. I mitt vokabulär är det endast i personliga möten man kan ”känna på varandra”. Jag är övertygad om att man skulle ha nytta av IT i skärgården, men kanske som jag ser det mera ur näringspolitisk synvinkel.

     

    Fru talman!

    Det är som sagt viktigt med ett rikligt kulturutbud i skärgården och det är viktigt inte minst för inflyttning och för att hålla kvar befolkningen som jag sade tidigare. Men jag är osäker på om det är rätta sättet, som det sägs i motionen, att pumpa in kulturpengar i skärgården utan att först eventuellt vänta på initiativ därifrån. Det är lite samma som i näringspolitiken att landskapsstyrelsen håller rådgivningsfunktioner, man tilldelar pengar osv., men man tycker att initiativ också borde komma från regionen. Jag är alltså osäker på om det är rätta sättet att fördela pengar utan att först ha ett initiav därifrån eller flera initiativ. Såsom jag ser det finns många människor i skärgården som är väldigt aktiva när det gäller kulturutbud. Vi har nyligen läst i tidningarna om att man i Föglö t.ex. har startat en biograf och där har man också fått pengar tilldelade från landskapsstyrelsen just till stöd för initiativet. Det finns, som tidigare har sagts, i flera skärgårdskommuner.

     

    När det gäller ungdomsförbundet hör jag till dem som tycker att ungdomsförbundet har en stor uppgift och som också har haft stor betydelse för både landsbygd och skärgård, men jag tror att det är samma där. Ungdomsföreningarna på landsbygden tar initiativ;  t.ex. har man en teaterkonsulent som kommer ut och hjälper till vid uppsättning av olika teaterföreställningar osv., som har visat sig vara väldigt populärt just nu. Möjligheten att utnyttja ungdomförbundet har man också i skärgården.

     

    Jag tycker som sagt att ändamålet med motionen är bra, men jag är lite osäker på om turordningen är den rätta, att man först ger pengar och sedan funderar på vad de skall användas till!

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman! 

    Med risk för att röra mig i motionens yttre gränser vill jag förklara lite mera om att ”chatta”. Jag vill påstå att det är ett sätt för skärgårdsungdomar och för alla ungdomar att vara kulturella, för en väldigt viktig del av kulturen är att man träffas och diskuterar, och kan man inte träffas personligen kan man träffas virtuellt. Som jag sade i mitt anförande kan detta låta väldigt science fiction-aktigt att kan man verkligen känna på varandra när man chattar. Jag tyckte att det var ganska målande som ltl Pehrsson frågade sig ”att kan man verkligen känna på varandra”. Det kan man verkligen göra, inte fysiskt, men verkligen på ett sätt att man kommer den person man chattar med in på livet på ett helt annat sätt än som att man träffar den i verkliga livet. Man kan säga att man får en nyvunnen vän och på några minuter diskuterar man på ett sådant sätt som om man hade varit vänner hela livet. Det kommer en helt ny sida fram hos personer, och detta är som sagt i motionens utkant, men det är ett fantastiskt medium och det kan bara upplevas, det kan inte förklaras hur en person kan vara helt socialt olika när man chattar än när man träffas i verkligheten för då är det så många andra faktorer som spelar in. Jag är övertygad att det är någonting som är viktigt. Jag kan räkna upp tio par i min vänkrets som har träffats via chat. Jag har själv träffat min flickvän via chat. Det här är de nya ungdomslokalerna! Man träffas via en chat, så träffas man i verkligheten och så blir det ett förhållande, så snart kommer det barn vars föräldrar har träffats över Internet och chattat. Det låter fjärran, men det är här i dag redan. (Från salen: är det gång?)  Ltl Strand frågar om jag är på gång, och det är jag ju alltid!

     

    Visst lever ungdomsförbund. Som ltl Pehrsson var inne på har ungdomsförbundet mycket verksamhet och har också beredskap att hjälpa skärgårdsungdomsföreningar med teater, så vi skall absolut inte låta det bli vedertagen sanning att ungdomsförbundet på något vis inte är igång utan ungdomsförbundet gör en enorm nytta för de åländska ungdomsföreningarna. Vad som däremot är lite problematiskt är att verksamheten i ungdomsföreningarna går upp och ner och detta bör man diskutera vid ett annat tillfälle.

     

    FÖRSTA VICE TALMANNEN:   Talmannen påminner om motionens kläm som handlar om kulturlivets förutsättningar i skärgården!

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    Det sista håller jag helt med ltl Sundman om att ungdomförbundets stora betydelse även i skärgården, att man har tillgång till att anlita ungdomsförbundets konsulenter och man kan därmed få ett kulturutbud i skärgården som är rikligt bara det finns initiativkraft och idéer från skärgårdshåll.

     

    När det gäller IT, chattande osv. måste jag som sagt erkänna att jag är för gammal för att riktigt uppskatta det, i synnerhet när det gäller den betydelse det skulle ha för kulturen. Det är möjligt att jag har fel och det är säkert bra att kunna träffa människor den vägen och få sådana som flyttar ut i skärgården just på grund av en kontakt som man har fått över IT, så jag bara önskar lycka till med den fortsatta utvecklingen!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman! 

    Ltl Pehrsson tyckte att det var fel väg att motionera om att kulturanslagen särskilt skulle anslås för att öka kulturutbudet i skärgården och att det skulle komma lokala initiativ. Som jag sade har jag fått påstötar om motionen på grund av att aktiva kulturmänniskor i skärgården inte tycker att de får gehör för sina initiativ från landskapsstyrelsen. Det är det ena. Det andra är att landskapsstyrelsen själv i sitt kulturpolitiska program skriver att fastän huvudansvaret för kulturverksamheten ligger på lokal nivå behövs det centralt stöd för att trygga utbudet i glesbygd och skärgården. Jag kan citera direkt: ”Det lokala utbudet i glesbygd och skärgård är mera mångfasetterat än för 20 år sedan. I de små skärgårdskommunerna är såväl de ekonomiska som personella resurserna mycket begränsade. På en del håll finns dock vilja och kraft att ge sig i kast med spännande och innovativa projekt.” Därför lovar man i det kulturpolitiska programmet att särskilt stöda kulturlivet i skärgården. Men jag ser inte några sådana spår i de budgeter vi har fått sedan vi antog det kulturpolitiska programmet, så jag tycker att det finns många skäl att ta upp den här frågan till diskussion här i lagtinget. Det skulle inte vara första gången som lagtinget, genom att dra upp linjerna och anslå medel, försöker styra utvecklingen. Det är det som är en av våra uppgifter, inte bara att sitta och bekräfta någon annans önskemål.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller tilldelningen av pengar till kulturen vet vi att det är kulturdelegationen som fördelar pengarna och i kulturdelegationen har jag för mig att det sitter representanter för alla politiska partier. Jag har inte heller fått någon uppgift om att man skulle ha nekat tilldelning av pengar när det har kommit initiativ från skärgården, så därför är jag lite tveksam till att skall man från landskapsstyrelsens sida ge direktiv till kulturdelegationen, som har fått uppgiften att fördela pengarna och säga att ni måste ge mera till skärgården, även om det inte finns några äskanden därifrån. Det verkar vara lite fel väg att gå. Däremot är jag helt för att kommer det initiativ från skärgården och kan man även då uppmuntra nya initiativ är det naturligtvis viktigt att skärgården får pengar för den sak man söker för. Men jag har som sagt inte de uppgifterna att man skulle ha blivit nekade några större summor.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman! 

    Jag har nästan lust att fråga om ltl Pehrsson följer med kulturdelegationens beslut så noga att hon faktiskt vet vilka beslut som fattas där och vilka initiativ som tas! Det skulle i så fall förvåna mig något. Nu är det så att jag och mina partikamrater är missnöjda med den kulturpolitik som bedrivs. Vi tycker inte att den har utvecklats i enlighet med det kulturpolitiska programmet.  Därför vill vi att lagtinget skall ta tag i saken. Jag tycker att det ändå har funnits ett ganska brett stöd för de tankegångar som finns i motionen från flera partier här i salen. Jag ser fram emot en positiv och konstruktiv debatt i fortsättningen också. Jag hoppas att vi skall hitta en väg i den här frågan.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill inte påstå att jag är någon expert när det gäller fördelningen av kulturpengar, men visst är jag ganska mycket engagerad inom kulturlivet och jag har också kontakter med delegationens medlemmar och jag tycker att här har man också en länk från socialdemokraterna att jobba via. Varför stöder inte deras representanter och tar initiativ där och försöker få ut mera pengar till skärgården, om det är så att det finns äskanden som få back helt enkelt. Jag är inte emot att det går mera pengar till skärgården, men jag tycker att tillvägagångssätt borde vara att det först skall finnas projekt och sedan skall man tilldela de pengar som behövs.

     

    TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. ärendet remitteras till kulturutskottet.

     

    Ärende nr 4 avförs från föredragningslistan och upptas till behandling vid följande plenum måndagen den 23.4.

     

     

    Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

     

    Landskapsstyrelsens framställning med förslag till första tilläggsbudget för år 2001. (FR nr 11/2000-2001).

     

    Ärendet upptas till behandling måndagen den 23.4.

     

    Ltl Jörgen Strands enkla fråga om utrymmen för yrkesträningsundervisningen. (EF nr 11/2000-2001).

     

    Ltl Jörgens Strands enkla fråga om landskapets stöd till en badanläggning i Mariehamn. (EF nr 12/2000-2001).

     

    Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 23.4. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 15.08).