Remissdebatt

Ärendet bordlades den 6.4.2009 då beslut fattades om remiss till finansutskottet.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Antalet ensamförsörjare har stadigt ökat under de senaste 15-20  åren. Senaste en undersökning över ensamförsörjarnas ekonomiska och sociala situation gjordes på Åland var 1993. Den här studien tillkom tack var en motion här i Ålands lagting av Inger Mattsson. Uppdraget uppfördes som en del av en pro gradu avhandling i sociologi vid Åbo Akademi. Syftet då, liksom nu, är att kartlägga ensamförsörjares ekonomiska situation. Det är en inte helt enkel uppgift. Ensamförsörjare är ingen homogen eller klart avgränsad grupp. Det som undersökningar i Sverige har kommit fram till är att skillnaden inom ensamförsörjargruppen nu växer. En femtedel av de ensamförsörjare som hade de högsta inkomsterna har ökat sin inkomst med 24 % under åren 1991-2006. För övriga ensamförsörjarhushåll ökade inkomsterna bara med 8-11 % under samma tidsperiod. För att kunna rikta rätt åtgärder mot den här målgruppen och i synnerhet för att undvika att barn till ensamförsörjare inte skall behöva växa upp i fattigdom, bör en djupare analys göras.

Enligt ÅSUB:s rapport, Ekonomisk utsatthet och social trygghet från 2007, var 46 % av ensamförsörjarna med hemmavarande barn under 18 år på Åland, under den relativa fattigdomsgränsen innan skattefria transfereringar. Ensamförsörjare är också de som är mest sårbara under en lågkonjunktur, eftersom en relativt större del av ensamförsörjarfamiljers inkomst utgörs av inkomstöverföringar.

En ny utredning och kartläggning bör göras för att kunna rikta effektiva åtgärder mot de människor som är mest utsatta och för att förbättra ensamförsörjarnas och deras barns situation. Det är en politisk utmaning att göra det här, att rikta åtgärderna rätt. Men utan det här blir ensamförsörjarhushållen fast i ett långvarigt bidragsberoende. Här är också avgifterna och avgiftsnivåerna viktiga ingredienser. Om avgifterna ständigt höjs till sjukvård, tandvård, fritidssysselsättningar och andra aktiviteter, Mise osv, då får ensamförsörjarfamiljerna ännu svårare.

I ett annat ärende som vi hade i social- och miljöutskottet hörde vi socialarbetare från olika delar av Åland. Det framkom tydligt att de finns en växande skara barn och ungdomar som har det torftigt. Kanske inte så fattigt som vi tänker oss att det var på 40- och 50-talet, men torftigt. Det finns barn och unga på den åländska landsbygden som inte har rest utanför Åland, som inte har tillgång till dator och bredband och som inte deltar i fritidsaktiviteter. Barn och ungdomar som på olika sätt växer upp i ett utanförskap, det där är väl inget att rya om, så var det också när jag växte upp, se hur bra det har gått för mig, kanske ni tänker.

Det är andra tider idag. Barn som växer upp under torftiga förhållanden riskerar ett tidigt utanförskap och kan hamna i riskzonen. Att reparera de skadorna i ett senare skede gör att kostnaderna för samhället kan bli mycket höga. Nu behöver det inte nödvändigtvis vara så att ensamförsörjare, alltså just den grupp, som ger sina barn en torftig uppväxt. Att leva i ekonomisk utsatthet i fattigdom, det skapar stress som i sin tur påverkar hälsan och bl. a psykisk ohälsa.

Förra veckan meddelade socialparlamentet i Sverige att de skall göra en utredning om ensamföräldrar. Utredningen ska titta på ensamföräldrarnas ekonomi och hur man bäst kan tillgodose barnens behov. Jag hoppas att vår regering också snarast kan ta fram direktiv för en motsvarande utredning. Vårt samhälle har inte råd att låta barn växa upp i fattigdom, vare sig de barnen växer upp med en, två eller fler föräldrar. Däremot vet vi att från den senaste lågkonjunkturen blev ensamförsörjarna de stora förlorarna ekonomiskt. De är nu också i ett sämre utgångsläge när vi går in i nästa ekonomiska kris.

Därför, herr talman, föreslår vi att lagtingen till landsskapregeringen hemställer om att ÅSUB:s uppdrag att följa upp rapporten från 1993 om ensamförsörjares ekonomiska och sociala ställning.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren

Herr talman! Det är en mycket viktig fråga som den socialdemokratiska lagtingsgruppen tar upp. En fråga som det inte diskuteras så mycket om i det åländska samhället. När man diskuterar den generella välfärden så kan man konstatera, som man också konstaterar på andra håll, att vi ger för mycket till dem som inte behöver och för litet till dem som är verkligt utsatta. Det här är en utmaning och det ställer stora krav på de system som vi har.

Basen för landskapsregeringens arbete med att försöka hitta system och lösningar är just ÅSUB:s utredning, Ekonomisk utsatthet och social trygghet, som gjordes under 2007. Där har landskapsregeringen gått vidare och kartlagt handikappades situation på Åland, också de en grupp som lever under mycket knappa omständigheter.

Nästa del i landskapsregeringens plan är att försöka kartlägga hur familjer har det som har funktionshindrade barn. Det blir landskapsregeringen nästa steg. Jag utesluter inte att vi går vidare och tittar på ensamförsörjarnas situation och som ltl Carina Aaltonen påpekade att faktum är att det finns barn och ungdomar som lever i torftighet och fattigdom.

Samtidigt så vet vi vad vi behöver göra. Det handlar om barnbidrag, bostadsbidrag och utkomststöd. Tittar man på den statistik som finns på Åland så ser man att trots att de som lever under relativa fattigdomsgränsen ofta är kvinnor, så ser att den grupp som använder utkomststöd mest frekvent är faktiskt män i åldern, om jag kommer ihåg rätt nu, 30 år – 50-60 år ungefär.

Det finns också ett stort arbete att göra politiskt som flera lagtingsledarmöten har påpekat och en sådan sak är faktiskt arbetsvärdering. Tittar man på den sammanlagda statistiken som finns, när det gäller Åland, så kan man se att låginkomsttagare på Åland är till stor utsträckning kvinnor. Ser man på förmögenhet och egendomar så är kvinnorna också väldigt lågt representerade. Jag tar till mig motionen och den diskussion som har varit.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr Talman! Jag tackar för det här stödet. Vi delar samma värderingar och uppfattning i den här frågan, minister Sjögren och jag. De grupper som man nu ska titta på, de funktionshindrade och deras familjer, är naturligtvis viktiga målgrupper. Den har gruppen som jag tar upp, ensamförsörjande och deras barn, borde få komma snabbt med i prioteringsordningen och få undgå en utredning från ÅSUB så snart som möjligt. Fortsätter den här ekonomiska krisen så är det större risk att de går ut ur den här krisen som ännu större förlorare och de som drabbas mest i vårt samhälle. Så det finns anledning att skynda på den här processen.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Ser man till de första åtgärderna, före landskapsregeringen gjorde på basen av ekonomisk utsatt och social trygghet, så var det just den här gruppen som man lyfte upp och som jag, om jag minns rätt, stöddes av ett enigt lagting. Man förbättrade barnbidraget och man gjorde också vissa justeringar i utkomststödet, beräkningsgrunderna för det. Jag tror att det finns anledning att återkomma.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jodå, det finns definitivt anledning att återkomma. Jag vet att här i salen är de flesta av oss kommunalpolitiker också, likaså minister Sjögren. Det man borde vara medveten om är att även vi här från lagtinget gör vissa överföringar, såsom högre bostadsbidrag eller högre barnbidrag, så när man sedan går över till den kommunala sektorn och höjer sedan på avgifterna eller till ÅHS och höjer på avgifterna på läkarbesök, så äts det där lilla tillskottet upp som man har gett härifrån. Vi borde vara väldigt medvetna om vad vi gör när vi också tar beslut om höjda avgifter.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Den uppfattningen delar jag. När man tittar på ena sidan ett lågt skattetryck och så kompenserar man det med höjda avgifter. Det finns definitivt ett resonemang att föra, inte bara på landskapsnivå utan också på kommunal nivå. Samtidigt som vi vet att den sociala sektorn är ett stort svart omättligt hål, vi ligger efter i lagstiftning, samtidigt som vi vet hur den ekonomiska realiteten ser ut just nu för landskapet och för kommunerna. Det gäller också försöka få priotera och fundera vilka reformer man skall göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.