PLENUM den 20 september 2007 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Ronald Boman). Ltl Boman anlände efter uppropet.

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 11/2006-2007 angående ny plan- och bygglag för landskapet Åland. (FR 23/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Social- och miljöutskottet har nöjet att få presentera ett enigt betänkande om ny plan- och bygglag för landskapet Åland. Vi vill inledningsvis lyfta fram utskottssekreteraren, som har gjort ett arbete långt utöver vad som ingår i uppdraget. Vi har haft ett bra stöd under dagar, kvällar och helger som vi arbetat med lagframställningen.

 

Vi har konstaterat i utskottet att det är en politisk blandning i framställningen. Den har varit under beredning under flera landskapsregeringar som haft möjlighet att sätta sin prägel på den och vi har också konstaterat att vissa paragrafer har landskapsregeringen överhuvudtaget inte rört utan de har gått oförändrat vidare.

 

Förslaget bygger till stora delar på gällande lagstiftning som kom i slutet av sjuttiotalet. Arbetet på framställningen inleddes egentligen 1998 av en kommitté, men av olika orsaker har lagen sedan inte kommit vidare, trots att den har varit efterfrågad. Det har funnits ett omfattande underlag för utskottet att bearbeta och fördjupa sig i vid behandlingen av lagframställningen, dels tidigare lagstiftning och också det tidigare lagförslaget har funnits till grund. Så har vi haft finsk och delvis svensk lagstiftning att jämföra med. Vi har begärt och fått utlåtande från lagutskottet som har beaktats.

 

Hur mycket man än arbetar med en lag kan man aldrig vara säker på att den kommer att fungera friktionsfritt då helt nya bestämmelser kommer med och som också finns med i den här lagen. Vi har gått igenom den ganska omfattande och i det här skedet upplever vi inte att det finns några större oegentligheter eller några större problem utan att vi tror att den kommer att fungera tillräckligt bra ute i samhället. Vi har också gjort bedömningen att det här är den typen av lag som kan jämföras med utbildnings- och trafiklagarna, att man kommer nog att få gå in och göra diverse förändringar framöver, det förutsätter vi, oavsett hur bra man gör den.

 

Det är fråga om väldigt stora förändringar, men jag tror att vi kan vara överens om att det mest intressanta är att vi kommer att ta in svenska Plan- och Boverkets bestämmelser. Enligt vad som framkommit i utskottet är de bestämmelserna EU-anpassade och upp till 90 procent lika dem som tillämpas vid byggandet i landskapet i dag. Skillnaden är att i det här sammanhanget finns de underordnade certifieringsbestämmelserna på svenska. Det har framkommit att Plan- och Boverkets bestämmelser inte har samma typ av hänvisning till svensk lagstiftning som motsvarande bestämmelser i Finland har, alltså där hänvisar man till finsk lagstiftning på olika områden. I och med att vi har en egen lag på Åland skapar detta problem redan på den här nivån, men det skall alltså fungera betydligt bättre nu med de nya bestämmelserna. Vi har också erfarit att Boverkets bestämmelser förändras då behov föreligger; att införa nya bestämmelser från ett annat lands lagstiftning gör man inte utan problem. Det uttrycktes olika farhågor i utskottet, men efter kontakt med lagberedningen anser man där att man s.a.s. har kunnat hantera den typ av problem som har dykt upp så här långt, alla kända problem anser man att kommer att gå att lösa. Det har också framförts att på den här nivån kan landskapsregeringen välja om man vill ta med delar av det som är nödvändigt eller om man också kan ha en sådan formulering att man kan bevilja undantag för vissa delar av Boverkets bestämmelser som man tar med. De som vi har hört i utskottet har ställt sig positiva till att tillämpa Boverkets bestämmelser. Som jag tidigare nämnde är det främst språket som har upplevts som ett problem. Finland har sin byggbestämmelsesamling som alltså hänvisar direkt till finska lagparagrafer. Det har gjorts en förteckning till vilka delar den skall tillämpas på Åland, men det här är ett litet tungrott system. Under byggbestämmelsesamlingen finns det ett s.k. RT-kort eller RYL och det är detaljbeskrivningar över hur olika konstruktioner och byggnadsarbeten skall genomföras. De finns i dag till stora delar bara tillgängliga på finska och kan därför inte tillämpas på Åland. Däremot är Plan- och Boverkets bestämmelser fristående från lagparagrafer. Det finns ett avancerat system för konstruktionsbeskrivning som heter AMA, som är helt anpassade till Plan- och Boverkets bestämmelser. Det beskriver i princip allt inom byggnadskonstruktions- och markarbeten. Där finns också färdiga kontraktshandlingar som man kan ta ut; den som beställer ett byggnadsuppdrag kan skriva ett kontrakt att man skall göra det efter den och den AMA-normen. Sätter man exempelvis upp hängrännor vet man att krokarna kommer att vara på ett visst avstånd från varandra, det kommer att vara en viss sorts skruvar som har en viss grovlek och hela den biten. Det är väldigt noga formulerat.

 

En skillnad som vi har diskuterat från tidigare lagförslag, rikslagen och gällande lag är att det inte har tagits med någon undantagsparagraf i nuvarande plan- och bygglag. Enligt vad som framkommit från landskapsregeringen och förvaltningen har i man i princip beaktat alla de fall där undantag kunde ha varit aktuella och tagit det med i framställningen, så man anser att det föreligger inte behov av den. Man vill s.a.s inte stifta en lag att en nämnd kan kringgå lagbestämmelser. Det har varit vissa funderingar kring det, men vi har omfattat detta enhälligt i social- och miljöutskottet.

 

Så till utskottets förslag och allmänna motiveringarna. Vi föreslår att lagförslaget antas med de ändringar som utskottet föreslår i betänkandet. Vi konstaterar, som sagt, att den baserar sig på samma grundprinciper som gällande lag. En av de viktigare förändringarna är att kommunens byggnadsnämnd inte längre kan medge undantag; vi tror att det kommer att fungera ändå, men man kan åtgärda det här längre fram. För funktionshindrade skall alla områden vara tillgängliga och kan man kringgå det eller går det att bevilja undantag? Jag tror att om man tillämpar det på ett förnuftigt sätt kommer det att ordna sig.

 

Vi konstaterar att man föreslår flera undantag i lagen från att söka bygglov.

 

Vi konstaterar att den är anpassad till förvaltningslagen och det kommer att i många fall förbättra den enskildes rättsskydd, bl.a. att grannen kan vara med och påverka när man begär byggnadslov för huset osv., man skall kallas till synen om man har möjlighet till det. Möjligheten till insyn och möjligheten att påverka planläggningsfrågorna blir också betydligt klarare efter det.

 

Vi stöder alltså att man tar med byggbestämmelsesamlingen.

 

När det gäller personer med funktionshinder konstaterade vi att det inte fanns någon egen paragraf/formulering för dem utan det var en i definitionsparagraf. Från utskottets sida tyckte vi dock att det behövde lyftas fram på ett tydligare sätt, så vi lyfte ut den här delen från defintionsparagrafen och gav den en egen paragraf, så därav kommer paragrafnumreringen att förändras en del. Vi är medvetna om att det kan förorsaka vissa problem, men vi ansåg att det var så relevant att vi tog det med.

 

Genom lagförslaget införs helt nya regler med ansvar för byggande. Förutom att byggherrens ansvar klargörs så föreskrivs om planering, arbetsledning och organisering av byggnadsarbete. I byggnadsskedets olika faser kan det vara olika arbetsledare beroende på hur avancerat byggnadsarbetet är. Är det synnerligen avancerat arbete kan det vara möjligt att man måste ta in en ny arbetsledare just till det momentet, och det här är sådant som man tar ställning till i byggnadsnämnden.

 

Spektakulärt anser vi att det är att brottsrubriceringen har ändrats. Tidigare var det byggförseelse och nu är det brott och det ingår fängelse. I landskapsregeringens framställning föreslogs sex  månaders fängelse och vi anser i utskottet, efter ingående diskussioner i frågan, att det räcker med tre månaders fängelse. Vi anser att det behöver vara fängelse för att komma åt byggfusk och andra problem inom byggnadsverksamheten i dag, vi vill ge tyngd åt lagen, att det är fråga om allvarliga saker och man bör följa lagen. Just i ersättningssammanhang kan det också vara så att ett företag kan gå i konkurs, det kan försvinna av olika anledningar, så det kan vara svårt att få ut ersättningar; finns det ett ordentligt straffhot i bakgrunden så kan det vara bra. Det finns också hänvisningar till strafflagen, så det är inte bara tre månaders fängelse som gäller vid byggnadsbrott, utan det är fråga om grova byggnadsbrott, miljöbrott osv. så träder strafflagen in och tar över. Vi gick in för tre månader just för att det är en väldigt stor skillnad när man tar sex månaders fängelsestraff när det gäller tvångsåtgärder som husundersökningar, gripande av personer osv. Man gör dubbla strängeringar.  Anser man inte att det räcker med tre månader kan man strängera det i en senare framställning och ta sex månader, men vi tar ett steg i taget.

 

När det gäller planläggning har kommunerna ytterligare fått över lite planläggning och har nu huvudansvaret för markanvändningen. Planerna kommer i fortsättningen inte att godkännas av landskapsregeringen, men de skall skickas in för fastställande. Det är mer eller mindre att man skall konstatera att de uppgjorda planerna är lagliga. En kommunöversikt skall finnas som omfattar hela kommunen. Där har utskottet synpunkter som jag inte kommer att gå närmare in på för det finns i betänkandet, men man kan framför allt inte ha för långtgående planer i den här typen av dokument som inte är bindande på något sätt. Det kan hända att någon förvärvar ett markområde som enligt kommunöversikten kommer att planeras på ett attraktivt sätt, men det är alldeles för enkelt att ändra den och ingen kommuninvånare har heller möjlighet att påverka innehållet i den osv., så jag tycker att den bara skall vara riktgivande, hur det ser ut just nu i kommunen, där alla planer och allting är med.

 

Någonting som vi är väldigt eniga om och som samtliga har velat ha med och tryckt på ganska hårt är text om skyddsrum. Vi anser att det är uppseendeväckande– efter vad som har framkommit i utredningen – att det är bara Israel och Finland i Europa som har krav på skyddsrum. Det här är ingenting som vi har lagstiftningsbehörighet över utan landskapsregeringen måste i fortsättningen trycka på till Finland att vi får en lättnad här, för det här är någonting som ställer till problem i byggandet, att man har 600 kvadratmeter som man inte kan bygga över s.a.s. för skyddsrumsbestämmelserna kommer emot där, sedan får man vänta ett antal år och så kan man bygga vidare på det här. Detta är inte bra och det är otroligt dyra lagerutrymmen som vi har i våra offentliga utrymmen.

 

Tittar vi på detaljmotiveringen föreslår vi i 1 § ett tillägg så att kulturhistoriska värden skall bevaras i allmänna syften.

 

I 2 § har vi haft mycket diskussion om definitionerna. Det kanske också är någonting som man får titta på längre fram om det behöver tillrättaläggas. Vi ansåg att de behövde sättas i bokstavsordning för att bli bättre överskådligt. Vi lyfte bort, som jag redan sade, definitionen om funktionshindrade och satte det i en paragraf under kap. 8. Vi har också gjort vissa ändringar av språklig karaktär. Någonting som var centralt här var begreppet ”tomt”, som enligt första definitionen i landskapsregeringens framställning var anpassad efter lagen om fastighetsbildning och fastighetsregister, som är riksbehörighet. Den definitionen gick inte att använda genomgående i den här lagen. Det fanns på nästan hundra ställen ”tomt” i andra sammanhang. Här har vi funderat mycket fram och tillbaka, men till slut fastnade vi för att vi måste ha dubbla definitioner. Läser man formuleringen i 2 § så förstår man att under kap. 7 där registrering av tomt finns infört så har vi ”tomt” i inskränkt bemärkelse: en fastighet som bildats enligt bindande tomtregistret och som införts i fastighetsregistret. På övriga ställen i lagframställningen är ”tomt” endast en vanlig fastighet.

 

I 3 § har vi i förtydligande syfte föreslagit att lagstiftning som räknas upp i bestämmelsen skall iakttas vid planläggning och i bygglovs- och andra tillståndsärenden. Vi föreslagit att man skall införa landskapslagen om skydd av det maritima kulturarvet och landskapslagen om miljöskydd skall fogas till bestämmelsen. Eftersom en ny landskapslag om miljöskydd är under beredning i lagtinget utelämnar utskottet Ålands författningssamlings nummer så att landskapsregeringen senare kan komplettera med det korrekta författningsnumret när lagen blir klar i samband med lagens publicering. I övrigt är ändringsförslagen mest av teknisk natur.

 

I 4 § har vi inte några ändringar.

 

I 5 § föreslår utskottet att planens påverkan på landskapsbilden skall ingå i konsekvensutredningen. Utskottet föreslår att planens konsekvenser för kulturhistoriska värden skall redovisas. Det här gäller både hela kulturmiljöer såväl som mindre byggnader med kulturhistoriskt värde. Utskottet konstaterar vidare att en konsekvensutredning kan variera i omfång beroende på om det är fråga om en enkel eller komplex planläggning. Är det mindre, enkla planläggningar skall man naturligtvis ha en enklare plan och vi tyckte att man kunde ta med det här i detaljmotiveringen.

 

7 §. Med hänvisning till lagutskottets utlåtande som bifogats detta betänkande föreslår utskottet att förordningsfullmakten förtydligas och kompletteras. Det är alltså här som Plan- och Boverkets regler skall införas.

 

I 8 § är ändringarna av språklig karaktär.

 

I 10 § är det endast fråga om ändring av hänvisningarna till paragrafnummer inne i paragrafen s.a.s.

 

I 11 § är ändringarna av språklig natur. Här hade vi omröstning. Vi hade olika uppfattningar om vad som skulle ingå i planen. Vi från oppositionens sida tyckte att man skulle ha lyft upp natur här, medan majoriteten i utskottet föreslog att vi skulle vidbli framställningen, som alltså blir gällande här. Det här är den paragraf som kanske har mesta politiken i framställningen och vi kanske har ändringförslag att vänta här i salen.

 

15 §: Ändringen föreslås för att förtydliga att kommunerna åtminstone vart femte år skall uppdatera kommunöversikten så att både textdelen och kartdelen kompletteras med aktuella uppgifter. Det är lite tydligare, det nya är att man uppdaterar kommunöversikten. Sedan är det ändringsförslag av språklig karaktär.

 

18 §. När detaljplanen utarbetas skall landskapsregeringen informeras och vid behov ha ett samråd mellan kommunen och landskapsregeringen.

 

I 19 § föreslås att planläggningen också skall främja en hållbar utveckling. Planläggningen skall värna om natur- och kulturvärden.

 

I 21 § att generalplanens bindande verkan i förhållande till detaljplanen bör formuleras på samma sätt i de olika bestämmelserna för att undvika tolkningsproblem.

 

I 26 § föreslår utskottet att ett tillägg formuleras i 2 mom. 3 punkten angående livsmiljön, att det skall vara tillgängligt för personer med funktionshinder.

 

I 27 § har vi erfarit att detaljplaner kan vara olika karaktär, dvs. enkla eller komplexa. Enligt utskottet bör denna bestämmelse tolkas med hänsyn till detta. Det är samma sak som vi har tagit tidigare i de här sammanhangen.

 

6 kap. 31 §. Utställande av planförslag. Innan en plan antas skall kommunen ställa ut förslaget under minst 60 dagar, föreslår vi från utskottet. Vi anser att 30 dagar är för kort tid om man är på resa, ute på långfart osv. för en plan kan ha väldigt stor betydelse för enskilda individer och enskilda medborgare i samhället. Det kan också vara sådana som inte bor i kommunen som har områden och behöver få kännedom om förändringen.

 

32 §. Information om antagande av en plan skall ske utan dröjsmål.

 

I 33 § är det nytt att markägaren har själv rätt att upprätta detaljplan. Här har vi framhållit från utskottets sida att det är viktigt att man inte tar omkostnaderna som blir i samband med detaljplanen utan det skall endast vara till den del kostnaderna fördyrar för kommunen. Vi har lyft fram att en detaljplan också kan göras av en eller flera markägare tillsammans.

 

34 § gäller ersättning för uppgörande av plan och är i enlighet med framställningen. Det är endast i fråga om uppbärande av kostnader som vi har ändrat där.

 

I 7 kap. 35 § finns tomtindelning. Det är här som den inskränkta formuleringen av tomtindelning skall användas. Här har vi gjort endast mindre justeringar. Vi konstaterar att alla tomtindelningar som finns i dag skall tolkas som bindande tomtindelning i fortsättningen. Det är endast inom Mariehamn som det finns bindande tomtindelning i dag, inte på landet och det är i huvudsak där som vi har formen med registrering av tomter.

 

I alla paragrafer härifrån har vi en förskjutning från framställningen. Det som tidigare var 40 § blir 41 § osv.

 

I 8 kap. har vi en ny paragraf om allmänna områdens tillgänglighet. Ett allmänt område skall alltid vara tillgängligt för personer med funktionshinder. 

 

40 § gäller anläggande, underhåll och renhållning av gata. Här har bara mindre justeringar gjorts.

 

42 § Flyttning av ledningar och konstruktioner. Den i vars intresse flyttningen sker skall svara för kostnaderna osv.  Där är en ändring av texten.

 

43 §. Anläggandet av andra allmänna områden.

 

När det gäller 44 § om placering av tekniska anordningar på annans mark har vi lyft in att belysningsanordningar skall införas på hus och väggar. Det är sådant som förekommer i andra städer och är kanske inte så vanligt i Mariehamn, ännu mindre på landsbygden, men det är ett önskemål att det skulle införas och därför har vi tagit det med.

 

45 § är lika som framställningen.

 

9 kap. gäller ersättning för anläggande av gata. Kommunen har rätt att uppbära en avgift av tomtägaren. Här är det också fråga om mindre justeringar.

 

I 47 § har vi haft vissa diskussioner, nämligen att betalningsskyldigheten är bunden till om man har ett byggnadslov eller om man har en byggnad på tomten när gatan byggs. Det har framförts synpunkter att man kanske använder gatan väldigt mycket till en tomt som varken har byggnadslov eller en byggnad och man borde dela på kostnaden. Utskottet fastnade slutligen för den här formuleringen.

 

50 § gäller överföring av gatuområde till kommunen. Här har vi diskuterat när kommunen har rätt att ta över gatuområde. Man har rätt när man detaljplanerar ett område att gratis ta över 20 procent av tomten. Det här har vi funderat lite kring, men det är enligt gällande lagstiftning och enligt tidigare förslag så vi har lämnat det kvar stå här. Det finns en formulering att om det är oskäligt att man skall lämna bort 20  procent av sin tomt så kan man få rätt till ersättning. Detta kan bli aktuellt vid de tillfällen då ett område blir planlagt och man inte får någon byggnadsrätt på det område som man äger och som planläggs, det kanske blir ett parkområde; normalt är det annars så att när man planlägger ett område stiger tomten väldigt mycket i pris och då kompenserar det kanske denna 20 procent som försvinner, men får man bara parkområde för det är det oskäligt att man skall lämna ifrån sig denna 20 procent gratis.

 

60 § motsvarar framställningens 59 §. Utskottet har erfarit att den föreslagna bestämmelsen innebär en försämrad rätt till ersättning för markägaren. Utskottet föreslår därför ett tillägg i syfte att bibehålla markägarens rätt till ersättning i enlighet med bestämmelserna i gällande lag.

 

61 § motsvarar framställningens 60 §. Samma sak är det med 62, 63, 64 och 65 §§.

 

66 §.  Paragrafen motsvarar framställningens 65 § och vi har erfarit att man vill byta ut ordet ”bränsle i värmepanna” t.ex. från olja till flis för det kan innebära en förhöjning av förbränningstemperaturen. Här är det kanske en liten felskrivning i detaljmotiveringen. Byte från olja till flis är inte det som har största temperaturförändringen utan det är från olja till pannved som är betydligt högre förbränning, men i och med att det i lagtexten står att det skall vara avsevärt förhöjda temperaturer är det ändå ganska tydligt formulerat.

 

67 § motsvarar framställningens 66 §.

 

I 68 § hade vi en omröstning om byggandet av stora fastigheter ute på landsbygden. Det framfördes synpunkter under behandlingen att man kan bygga väldigt stora maskinhallar utan att man har byggnadslov till dem. Kommunen kan gå med på det och vi tycker att risken är att tredje part inte har möjlighet att få insikt i vad som byggs och vad som händer här, man har inte möjlighet att besvära sig mot det här och man får heller inte information om det skall vara ett bygglov. Det finns vissa skydd s.a.s., man måste meddela till byggnadsnämnden att man skall bygga det här osv., men det oaktat kan det finnas en tredje part som har synpunkter som man behöver komma fram med men som man inte får använda i det här sammanhanget. Vi hade en omröstning och den gick emot oppositionspartier så att det är framställningens formulering som gäller.

 

69 § motsvarar framställningens 68 §. Angående rivning ville vi ta med i detaljmotiveringen att man kan från byggnadsnämnden meddela klart och tydligt att när de har tagit del av anmälan kan man riva omedelbart. Det fanns synpunkter att det var lite oklart och man måste vänta två månader på att få riva i och med att det är två månader som skall vara gränsen. Angående rivning konstaterade vi att i remissförslaget var det väldigt detaljerat vad man skulle göra med det som blev över s.a.s. eller vad man skulle göra med rivningsmassorna. Nu hänvisar man till att det finns ordentligt formulerat  i detalj i annan lagstiftning så det behöver inte finnas med i plan- och bygglagen.

 

72 § motsvarar huvudsakligen framställningens 71 §. Vi har tagit bort att skärningarna på ett hus inte behöver finnas med, men annars anser vi att det nog behöver vara med till övriga delar i en huvudritning, men skärningarna kan lämnas bort, för man behöver ha en uppfattning om hur en tomt blir att ser ut.

 

I 73 § föreslår vi att kallelse kan skickas per post, men det skall vara tio dagar före, så vi har ändrat lite på den paragrafen.

 

I 75 § har vi gått mycket på framställningen, men vi vill förtydliga där att när byggnadsarbete skall slutföras inom en viss tid får det inte överstiga två år utan det måste vara kortare tid än två år. I övrigt är det enligt landskapsregeringens formulering.

 

I 81 § ändrar vi rubriken så att det omfattar också arbetsledning vid rivningsarbeten. Det kan uppstå oklarheter annars, men det skall vara arbetsledning också vid dessa tillfällen. Det är alltså ett förtydligande.

 

82 § motsvarar framställningen. Upprepningen av specialkunskap som fanns tidigare i framställningen kan tolkas fel i och med att den inte kan anses vara helt uttömmande, så det är bättre att man lyfter bort beträffande belastning, brandrisk, planering, kalkylering osv. All verksamhet av den här typen skall gälla i den här paragrafen. Vi ändrat ”kan” till ”skall” så att landskapsregeringen kan utfärda en sådan här bestämmelse.

 

I 85, 86, 87 och 88 §§ har vi ingen förändring.

 

I 89 § har vi endast en förtydligande ändring. Utskottet föreslår att man skall anpassa underhållet till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär. Det har inte i sak så stor betydelse, men vi tycker ändå att det är viktigt att man lyfter fram det.

 

I 95 § har vi gjort en förändring i förtydligande syfte. Här gäller det att byggnadsinspektören börjar få nästan större befogenheter än polisen enligt den här lagformuleringen, så vi anser att man bör vänta tre dagar innan man kommer att göra en inspektion i de fall att man gör det på grund av att man misstänker byggfusk, att man skall göra en sådan här utredning. Naturligtvis hindrar inte det här att byggnadsinspektörerna fortsätter som förut att göra rutininspektioner osv., men det här är framför allt att man inte skall kunna bryta mot hemskyddet att komma inrusande när det passar, som man kunde tolka den tidigare paragrafen.

 

96 § motsvarar egentligen straffbestämmelsen i den tidigare paragrafen, men vi konstaterade att det räcker med tre månaders fängelse, som jag sade tidigare.

 

97 § . Bestämmelser om ändringssökande hör till rättskipning som är riket lagstiftningsbehörighet, så där kan vi inte ändra någonting, men vi har följt lagutskottets utlåtande till punkt och pricka och gjort en formulering som skall hålla och vara klar och tydlig.

 

I 98 § har vi gjort en ändring av benämningen och föreslår att omprövning ändras till rättelseyrkande i enlighet med kommunallagen. Rättelseyrkande skall prövas av byggnadsnämnden, inte av byggnadsinspektören - ett intressant tillrättaläggande.

 

Så har vi gjort vissa justeringar i övriga lagar men ingenting som egentligen är av större betydelse i detta sammanhang.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill först ge en eloge till ltl Åke Mattsson för en verkligt bra presentation och det känns speciellt bra med tanke på att jag blev lite skrämd av ltl Åke Mattsson senaste fredag när han sade att man skulle sluta med egen lagstiftning och ta finsk lagstiftning rakt av. Det var någonting som jag uppfattade som generellt – men vi får väl utgå från att det var en formsvacka! Det intressanta är i varje fall att den svenska byggbestämmelsen, alltså Plan- och Boverkets regler, nu skall införas i lag, det är jag väldigt glad för. När vi från Ålands Framtids sida tog upp detta i mars 2004 och fick frågan att börja rulla, så var det många som sade att vi såg spöken på ljusa dagen, men nu säger ltl Åke Mattsson att de finska byggbestämmelserna till stora delar är enbart på finska, precis samma sak som vi sade då, alltså att de åländska byggarna var tvungna att följa en detaljreglering som man de facto inte förstod. Jag tycker att det är väldigt bra att frågan har kommit så här långt.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Först ett tillrättaläggande av det första uttalandet. Det är i de fallen som man inte lyckas få fram en lagstiftning här på Åland som vi skall ta ”finska nödlagar” för att få en fungerande lagstiftning. I fråga om bygglagen är det här någonting som har fått ta tid och som man har processat och arbetat med och då ser man att man kan få väldigt bra resultat med det också, i alla fall som vi upplever det från utskottet just nu att det här kommer att fungera och vara helt okej. I fråga om byggbestämmelserna är det väl lite olika områden, själva byggbestämmelsesamlingen är på svenska men hänvisningarna är det de facto problem med. Det är RT-korten och detaljerna som är på finska. Det oaktat måste jag hålla med ltl Anders Eriksson här att det har varit ett problem, det har man konstaterat och det problemet är nu undanröjt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är bra att vi är ense om det och just RT-korten tog vi också upp i vår hemställningsmotion i mars 2004. Men det är också ett regelverk som byggarna är tvungna att följa, ett regelverk som man till många delar faktiskt inte förstod, så det är verkligt bra att vi får det på rätt. Det var inte så länge sedan som liberalerna också väckte frågan om rättsskyddet verkligen är tillgodosett om man nu inför svenska Plan- och Boverkets regler. Det var en liten märklig frågeställning såtillvida att man kan inte prata om rättsskydd när vi har regler på ett språk som inte ens folk förstår. Det här är helt klart ett fall framåt. I övrigt sade att ltl Åke Mattsson att man, det nu tiden har medgett, har jämfört både den finska och svenska plan- och bygglagstiftningen. Det skulle vara intressant att höra någonting om skillnaden; det framgår inte av utskottsbetänkandet hur skillnaden är österut och västerut.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi har konstaterat att det är väldigt lika om man tar det byggnadskonstruktionsmässigt. Men det har också framförts i utskottet och diskuterats att mögelhusproblemet diskuterats och är betydligt öppnare i Sverige än i Finland; om det är en tillfällighet att det är på det sättet eller om man bygger mera mögelhus i Sverige vet vi inte. Man har också konstaterat när det gäller tillgänglighet och anpassning för funktionshindrade att man ligger snäppet före i Sverige, men det är å ena sidan och å andra sidan, de är väldigt lika och själva tillämpningen av lagen har ingen större betydelse för landskapet. I presentationen fick jag inte fram att vi måste ordna utbildning. Det är någonting som efterlyses, det förutsätter alla, det måste komma en ordentlig utbildning och det står också i betänkandet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag kommer att bemöta utskottets synpunkter senare, men jag vill först av allt uttrycka min glädje över att även liberalerna finns med och stöder att vi skall gå in för de svenska byggreglerna och att vi äntligen får en byggmarknad på svenska. Jag vill också kommentera när utskottsordföranden säger att man har gått in och gjort en del språkliga ändringar. Jag har konstaterat vid en snabb genomräkning att det är åtminstone i 25 paragrafer, kanske fler. Det som jag är lite bekymrad över är att när vi har jobbat med lagen och gått igenom den slutgiltigt har vi också tagit språkdräkten mer från den svenska i och med att vi är alltmer på väg över till det svenska byggsystemet s.a.s. Nu används i den här lagstiftningen förslag, terminologi och ord som finns på ”Svarta listan” när det gäller den svenska regeringens lagstiftningsuttryck. Det är alltså en liten brist.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Till först till detta att liberalerna är med på lagframställningen. Jag tycker att den fråga som fanns tidigare var berättigad, alltså fungerar det här?  Vi har också under hörandet fått synpunkter som har framförts på mest civilrättsliga processer som det kan vara problem med osv. Jag tycker att det är inget problem, har vi fått det här utrett som vi vill ha det så kan vi gå vidare.

 

Vi har haft goda intentioner när vi har rättat till språket. Från utskottets sida vill vi också att man skall förstå språket. Jag tycker att vi har försökt beakta de olika lagstiftningarna på sidan om. Men är det någonting som kommer att ställa till med problem så hoppas vi naturligtvis att man kommer att tillrättalägga det så småningom. Jag tror inte att det är någonting som kommer att ställa till alltför stora problem i alla fall.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tänkte ytterligare kommentera detta med fängelsetiden. Fängelsetiden har vi helt enkelt kopierat från den lagframställning som centern och liberalerna lade fram för ett antal år sedan. Huvudidén är egentligen precis det som utskottsordföranden presenterade att det behöver finnas en strafform till förutom böter just med tanke på att pengarna kanske inte betyder så mycket i alla sammanhang. I frågan om det skall vara sex eller tre månader har vi egentligen inte fört någon större diskussion för vi tror faktiskt att det aldrig kommer att bli verklighet med en fängelsedom, men det kanske är bra för att helt enkelt visa allvaret i det.

 

När det gäller skyddsrummen har vi under de här tre åren haft otaliga kontakter med rikssidan om att både slopa skyddsrummen och också framför allt få anvisningar på svenska så länge de finns, men det finns tyvärr ett svalt intresse när det gäller skyddsrummen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag upplevde inte heller att det var något större problem i fråga sex eller tre månaders fängelsestraff, så därför tyckte jag att man kan gå lite försiktigt fram. Det var en väldigt stark reaktion till att börja med mot att man införde fängelsestraff överhuvudtaget, men jag tror att vi är helt eniga; tänker man på det här lite mera är det här den typen av verksamhet där det behöver vara en strängare åtgärd än bara bötesstraff för att markera att det är viktigt. Vi är helt eniga på den punkten.

 

Det är bra att man jobbar på frågan om skyddsrum och jag hoppas att man går framåt så snabbt som möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Möjligheten i dag och kravet på att i framtiden använda de svenska byggbestämmelserna har diskuterats mycket bland verksamhetsutövare och politiker. I landskapsregeringens förslag var kanske avsikten att de allmänna föreskrifterna skulle vara bindande, men lagen var inte skriven så, trots att man hade diskuterat det så det fortsatte precis som i dag.

 

Lagutskottet påpekade bristerna i 7 § och det har social- och miljöutskottet rättat till. Jag ger utskottet en eloge för det. Tack för det!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Samtliga här i salen är eniga om att det här är en viktig lag och vi vill få igenom den till varje pris. Vi får tacka för synpunkterna som kom från lagutskottet. Det är viktigt att den inte faller igen på grund av att vi har oklara bemyndiganden, så nu förutsätter vi att det här skall gå igenom.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var en intressant presentation och jag kan också glädja mig över att lagutskottets synpunkter har beaktats till fullo. Det finns två saker här som kräver en kommentar. Det ena är att man har infört fängelsestraff för brott mot plan- och byggnadsbestämmelserna. Man kan förstås försvara det och det finns en stor skillnad mellan tre och sex månader de facto; vid sex månader kommer det mycket strängare tvångsmedel in. Varför har man tagit bort förseelseförfarandet? Tänker vi på exemplet som nämndes om krokarna för hängrännor att gör man fel där så är det direkt ett brott och inte en förseelse, vilket kan få processuella följder: skall det gå med strafforder, ordningsbot eller måste vi ha en domstolsprocess?

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi diskuterade detta och sex månaders fängelsestraff fanns med i det förslag som kom från den tidigare regeringen också. Sedan var det också fråga om att hur långt skall ett utskott gå i lagberedning och det var ganska stor tidsbrist här på slutet, så vi beslöt att det är viktigare att ha fängelsestraffet med än att lämna bort det för att göra förtydligandet att det här är en viktig lag. Att sedan gå vidare och börja lägga in nya paragrafer med förseelser osv. ansåg vi inte möjligt utan vi ansåg att lagen går att tillämpa ändå. Normalt är det byggnadsnämnden som för åtalet vidare om det är så att det skall vidtas åtgärder. Det här handlar definitivt inte om att man gör en liten altan osv. Paragrafen är inte helt klockren utan den kunde förbättras ytterligare.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Nej, jag har full förståelse och sympati för social- och miljöutskottets tidsbrist. Jag har viss erfarenhet själv av att man i utskottsarbetet nästan agerar lagberedning. Man kanske kan tänka att i framtiden kan det finnas behov av att också ha en förseelseparagraf, inte direkt smälla till med brott. En annan intressant fråga som troligtvis dyker upp i framtiden är att man helt och hållet har tagit bort undantagsförfarandet, dvs. kommunen har inte möjlighet att bevilja undantag från gällande byggregler. Det är svårt att med lagstiftning tänka på all mänsklig verksamhet, byggnadsverksamhet och terrängförhållanden, så det finns en risk här att man kanske låser fast sig vid vissa system. Jag tror att framtiden kan visa att det finns behov att kanske tänka om här, men jag har förstått att utskottet är enigt här och vi tar det och får se vad det leder till.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi har ett enigt betänkande, men vi har kanske inte alltid varit eniga under diskussionen, men det har varit mycket med den här lagen. Vi tyckte det var viktigt att komma framåt i processen och försöka vara eniga i den här frågan också. Det finns många fördelar med att föra in den, men det finns också nackdelar. Det klagas mycket på byggfusk, mögelhus och andra problem. Stiftar man en lag att man inte behöver följa den, att man lägger in en sådan paragraf, så fanns det synpunkter från lagberedningen och regeringssidan att man ogärna skulle se det. Man kanske får ompröva det här längre fram, men en tid framöver kommer vi s.a.s. att få leva med den här formen av lagstiftning och man har också gjort det lättare för kommunen att frångå planerna mot vad det var tidigare, så det finns undantagsbestämmelser på andra områden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag har en motion i social- och miljöutskottet angående program för hälso- och miljövänligt byggande och den frågan har jag initierat här flera gånger. Eftersom vi fick betänkandet på våra bord igår på eftermiddagen och på grund av andra åtaganden har jag inte hunnit läsa det så noga, men jag ser inte att social- och miljöutskottet skulle ha behandlat motionen och som kanske skulle ha varit på sin plats när det gäller samma sak. I alla fall blir jag glad om utskottets ordförande på tre minuter kan övertyga om att lagen nu tar i beaktande de problem som uppstår när inte byggena motsvarar fordringarna på både hälsan och miljön.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det fanns tre motioner som vi har beaktat under arbetet med lagframställningen. Vi har tagit del av innehållet och till vissa delar omfattar vi motionerna och i vissa fall har vi inte gjort det. Det här torde vara en motion om problem vid byggande, mögel osv. Vi tycker att den här lagen beaktar det väldigt mycket, så det är ett positivt förkastande. På grund av formalia finns det inte inskrivet att vi har beaktat motionerna, men motionerna skulle falla i alla fall. Man tar tillvara husägarens och husbyggarens intresse på ett annat sätt med byggnadsledning och också att man använder Boverkets bestämmelser innebär att det kommer att bli mycket tydligare och bättre byggande, så vi anser att man har tagit del av det här.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Huvudsaken är att dessa problem lyfts upp på bordet därför att det är både hälsofarligt och även ekonomiskt belastande för både den offentliga förvaltningen och för privatpersoner, så jag lovar att jag piskar på liberalerna att se till att detta efterlevs, om det är bra enligt den här lagframställningen eller att i framtiden annars se till att det blir ändringar.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Enligt min bedömning är detta ordnat. Vi har varit väldigt eniga i utskottet just i den här frågan. Det har lyfts fram ofta, vi har diskuterat att det måste bli slut med mögelhusen och vi upplever att den här lagframställningen har beaktat det väldigt långt ut att man s.a.s. skall skydda husägare och övriga från det här på bästa tänkbara sätt. Vi kan inte gå längre på det området.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Det är en stor dag i Ålands självstyrelses historia, den dag då vi på ett tydligt sätt använder vår rätt till självbestämmande, en dag då det svenska språket markant stärks i vårt samhälle. Den nya plan- och byggnadslagen har utarbetats under snart tio år. Den befintliga lagen, som är från sent sjuttiotal, är i många avseenden omodern och tar inte speciellt stor hänsyn till många problem och värderingar som vi i dag stöter på när det gäller planläggning och byggande i vårt samhälle. Utskottet har arbetat med framställningen i många timmar och vi har hört ett stort antal sakkunniga.

 

Jag vill börja med att tacka mina utskottskolleger för ett hårt men framgångsrikt lagarbete där vi arbetat oss genom paragraf för paragraf och vänt och vridit på såväl juridik som politik och oftast nått en konsensuslösning. Jag vill även rikta ett tack till vår utskottssekreterare som gjort ett digert arbete med lagen.

 

En plan för planläggning och byggnation låter kanske inte som någon kioskvältare. Häftigare saker finns säkert att prata om. Men vi bör påminna oss om hur mycket vi egentligen berörs av vad som stadgas om planläggning och byggande. Det handlar om vårt öppna landskap och hur det exploateras. Det handlar om säkerhet, framkomlighet och trivsel, för att bara nämna några punkter. Den nya plan- och bygglagen lägger stor fokus på kvaliteten i byggandet, en fokusering som lagen gör från olika håll. Svenskspråkiga anvisningar är en, högre krav på ansvariga projektledare är en annan och högre krav på tillgänglighet för funktionshindrade är en tredje.

 

Fru talman!

Vi känner alla till de problem som byggsektorn i dag brottas med när det gäller bristen på anvisningar på svenska. Den gamla plan- och bygglagen hänvisar till Finlands byggbestämmelsesamling som i sig visserligen är på svenska, men som i sin tur hänvisar till exempelvis s.k. RT-kort, anvisningar som inte längre trycks upp på svenska. Ett RT-kort kan exempelvis beskriva hur en trappa skall konstrueras i ett bostadsutrymme.

 

För oss inom Frisinnad Samverkan är det av synnerligen stor vikt att vi dels kan leva och verka på svenska på Åland och dels har ett säkert och kvalitetssäkrat byggande. Därför är övergången till en egen åländsk byggbestämmelsesamling varmt välkommen, speciellt då landskapsregeringen i den har aviserat att tillämpa svenska Boverkets byggregler och anvisningar, material som är helt och hållet på svenska. I utskottet har vi hört branschfolk från såväl byggnadsentrepröner, projektledare, konstruktörer, försäkrings- och olika myndigheter. Utlåtandena har varit nästintill unisona. Införandet av svenska Boverkets byggregler på Åland tas emot med varma applåder.

 

Herr talman!

Från visst håll har frågan ställts om tillämpningen av svenska byggregler kan ställa till trubbel med exempelvis avtalsfrågor. Ålands tingsrätt kan inte tillämpa Svea rikets lag, åtminstone inte än. Det här har vi i utskottet fått erfara att inte skall vara något större problem, för det är inte Sveriges bygg- och planläggningslag vi skall tillämpa utan det är Boverkets anvisningar som inte är kopplade till lag på sådant sätt att det behöver uppstå problem. Det som utskottet dock fått erfara och även understryker i vårt betänkande är det behov av fortbildning som övergången till en egen byggbestämmelsesamling och Boverkets anvisningar förutsätter. Även hela lagen i övrigt innehåller så pass mycket nyheter, speciellt för kommunpersonal och markplanerare, att landskapsregeringen bör lägga en hel del krut på att ordna utbildningstillfällen och dessutom se till att det finns material tillgängligt för branschen.

 

Herr talman!

Det är inte byggföretagen, det är inte heller byggherrar eller någon som skall se till att material och anvisningar finns på Åland, utan det är landskapets byggnadsbyrå. Vidare bör landskapsregeringen omgående utforma alla nödvändiga dokument som exempelvis de s.k. RT-kontrakten, som i dag fungerar som standardmodell för mindre och medelstora entreprenader.

 

Herr talman!

För att övergå från byggbestämmelsesamlingen till detta med sektorplanering. I remissdebatten fördes en hel del åsikter fram om lagens 11 §, alltså den nya paragrafen som berör landskapsregeringens möjligheter att sektorplanera områden för infrastruktur, energiproduktion och avfallshantering. Är det här rätt eller är det inte? Jag måste för min och FS:s del säga att frågan är tudelad och inte helt lätt. Vi stöder framställningen och vi stöder utskottets betänkande även här, men det är värt att notera att själva tillämpningen av sektorplanering ännu är något diffus. Att landskapsregeringen fattar ett beslut om att på ett visst område exempelvis kan byggas vindkraftverk betyder inte att det automatiskt ploppar upp vindmöllor på det området. Det behövs fortfarande en entreprenör som vill bygga vindkraftverk på just den platsen, det krävs ett bygglov utfärdat av kommunen, det krävs markaffärer och det krävs miljötillstånd, bara för att nämna några exempel.

 

Utskottets minoritet vill införa en fjärde punkt i paragrafen som skulle omfatta naturskydd. För min och FS:s del beslöt vi efter överväganden att inte stöda detta då frågan om vad ett naturskyddsområde får inrymma eller inte är något oklar. För min personliga del kan vindkraftverk stå i ett naturskyddsområde då de inte förorsakar någon skada. Men jag vet att långtifrån alla delar den uppfattningen, varför det kändes så oklart och osäkert att infoga begreppet ”naturskydd” i paragrafens andra moment.

 

Herr talman!

Kort även om frågan om kommunöversikter. En nyhet i den nya plan- och bygglagen är införandet av kommunöversikter, ett dokument som inte på något sätt ersätter eller lägger sig över generalplaner och detaljplaner. Nej, kommunöversikten är snarare att jämföra med en mapp i mapphyllan som man kan ta ner och slå upp kommunernas samlade planer, ett samlingsdokument helt enkelt. Kommunöversikten kan även fungera som ett eget dokument, men den har inte den bindande rättsverkan som generalplaner och detaljplaner har. I fråga om planläggningsförfarandet har utskottet stärkt individens och sakägarens ställning gentemot kommunen genom att planerna skall utställas i minst 60 dagar i stället för de 30 dagar som föreslogs i framställningen.

 

Lagens 57 § angående inlösnings- och ersättningsskyldighet har likaledes stärkts vad gäller markägares rätt gentemot kommunen. Det här handlar om när mark förlorar värde, oftast genom planläggning som inskränker på byggrätter och kommunen blir skyldig att ersätta detta. Tidigare har inlösningsskyldigheten för kommunen först då markägaren sökt byggnadslov på mark som genom planläggning har fråntagits byggnadsrätt. Nu uppstår skyldigheten direkt i samband med planläggningen, en märkbar förbättring för markägarens rättssäkerhet, vilket vi inom Frisinnad Samverkan positivt noterat.

 

Dessutom har vi i utskottet lyckats tillfoga en formulering som begränsar kommunens rätt att i samband med inlösningsförfarande kräva mera markområde än vad som omfattas av planen. För att ta ett exempel kan en markägare ha ett sammanhängande område som delvis planläggs som park så att byggnadsförbud uppstår, medan en del som fysiskt innefattar markägarens hem och bostad inte omfattas av planläggningen. Enligt framställningen hade markägaren kunnat hamna i en sådan situation att han/hon tvingas välja mellan att få inlösningsersättning för värdeminskningen men under förutsättning att han/hon även lämnat ifrån sig en annan mark som inte har funnits i planområdet, dock varit sammanhängande, alternativt valt att bli helt utan ersättning. Nu har den risken uteslutits i utskottets betänkande vilket är mycket tillfredsställande för mig och Frisinnad Samverkan.

 

Herr talman!

Jag fortsätter med vad som stadgas om bygglov. Bygglovsförfarandet har i den här nya lagen klart förbättrats i flera avseenden och för flera parter, byggnadsinspektionen, den sökande parten samt grannar. Hänsyn har även tagits till brandsäkerheten i byggnader, då bygglov numera även krävs för byte av bränslen i värmeanläggning som avsevärt höjer rökgastemperaturen; exempelvis om man byter från villaolja till pellets stiger rökgastemperaturen avsevärt och det kräver då ett bygglov.

 

Vidare konstaterar vi att bygglov framdeles inte behövs för uppförande av enskilda vindkraftverk, vilket förhoppningsvis kan i någon stimulera alternativa energilösningar hemma på backorna. Vi skall dock komma ihåg att alla vindkraftverk i kommersiell drift även framdeles kommer att erfordra bygglov. Undantaget gäller vindkraftverk som betjänar max tre hushåll och det är då fråga om privata anläggningar.

 

Herr talman!

En annan trevlig förändring, åtminstone för sakägaren, är att de s.k. Friggebodarna nu utanför detaljplanerat område får växa med 50 procent och alltså vara upp mot 15 kvadratmeter mot dagens 10 kvadratmeter. Dessutom finns möjligheten att uppföra en friliggande carport på högst 30 kvadratmeter utan bygglov. Samtidigt som det blir friare att bygga och rusta på backorna så förbättras även grannarnas rätt att påverka byggnadslovsbesluten genom att grannen enligt 73 § skall kallas till syner som förrättas på byggplatser i icke-planerade områden. Här resonerade utskottet lite kring hur kallelsen till grannen skulle gå till. På basen av de hörande vi hade gick vi i ett skede in för ett s.k. brev med mottagningsbevis, men vi konstaterade sedan att detta skulle föranleda en hel del administration och kostnader för byggnadskontoret utan att egentligen förbättra rättssäkerheten för grannarna i någon särskild utsträckning.

 

Herr talman!

En markant förbättring är också att bygglov kan beviljas utgående från grundritningar, som fasad, plan och situationsritningar. Byggnadsnämnden kan alltså ta ställning till ett bygglovsärende före byggherren börjar göra upp kostsamma detalj- och konstruktionsritningar. Det här kommer inte bara att stimulera till ett ökat byggande utan det är även en förändring som kommer att leda till minskade boendekostnader. Det här är en förbättring som vi inom Frisinnad Samverkan välkomnar varmt, då det stimulerar byggandet, minskar byråkrati och reducerar onödiga kostnader. Att ta fram utförliga konstruktionsritningar som kostar väldigt mycket pengar har, är åtminstone min övertygelse, fått entreprenörer att avstå från olika projekt. Men genom den nya lagen kan alltså byggnadsnämnden bevilja bygglov utgående från ganska enkla ritningar i första skedet som sedan skall kompletteras när s.a.s. bygglovet är beviljat och före bygget påbörjas.

 

Herr talman!

Kort om skyddsrum. Som utskottets ordförande sade i sin redogörelse är detta inte Ålands behörighet, men jag vill ändå säga några ord om detta med skyddsrum. Det är bara Finland, Åland och Israel i hela Europa som bygger skyddsrum i dag. Om man får raljera lite så är det väl ändå lite naivt att tro, om en atombomb landar i Östersjön, att det skulle löna sig att gå och sätta sig under 30 centimeter betong och äta konservburkar en vecka och sedan gå ut och tro att man kan andas luften igen! Världen ser tyvärr värre ut än så. De skyddsrum som vi i dag bygger är synnerligen förlegade. Det här skriver vi också i vårt betänkande att landskapsregeringen bör ta till sig i förhandlingar och diskussioner med Finland. Att bygga skyddsrum driver bara på byggkostnaderna, det höjer bara boendekostnaderna, det höjer bara hyrorna.

 

Herr talman!

Nu är det slut på byggfusk, mögel och slarv! Det där var väl lite väl högtravande löften, men genom den här lagen sker en markant förbättring vad gäller krav på byggande och byggarbetsledning.

 

Straffbestämmelserna föranledde en hel del diskussion i utskottet. Framställningen talade om en tydlig skärpning av straffskalan från böter, vilket stadgas i den gamla lagen och dessutom i den finska lagen till den nya lagens stadgande om böter eller fängelse i max sex månader. Utskottet valde dock genom en kompromiss att gå in för böter eller fängelse i tre månader, vilket är en liten men ändå en märkbar straffskärpning.

 

Herr talman!

Det är inte enbart genom hot om hårda straff vi skall få ett bättre byggande med mindre fusk och mögel. Jag har tidigare berört införandet av svenska bygganvisningar som en förutsättning, men det finns fler aspekter i den nya plan- och bygglagen som skapar förutsättningar för ett bättre byggande. Kravet på ansvariga från projektering till själva byggandet förs in i lag och förtydligas. En ansvarig arbetsledare skall godkännas av byggnadsnämnden.

 

Herr talman!

Sist men inte minst är plan- och bygglagen ut under den här mandatperioden. Det har varit ett digert arbete för såväl regering som för utskottet, men nu har vi den här: en ny plan- och bygglag för Åland, en lag som stärker såväl markägares som andra sakägares rättsskydd, en lag som ger förutsättningar för ett bättre och hållbarare byggande, en lag som skapar större tillgänglighet för funktionshindrade, en lag som skall minska byråkratin. Men framför allt, herr talman, en lag som gör att vi kan börja bygga hus på Åland på vårt eget modersmål, en lag som helt och hållet är på svenska.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det var ett engagerat och uttömmande samt mycket intressant anförande. Jag väljer att uppehålla mig vid det som sades om kommunöversikten och vill göra en liten rättelse. Kommunöversikten är inte någonting nytt som vi inför utan det har förut funnits en separat lag om kommunöversikt och den förs nu in i plan- och bygglagen för att samla och tydliggöra. Kommunerna har planeringsmonopolet, men nu blir kommunöversikten obligatorisk för kommunerna. Det är som ltl Fredrik Lindqvist sade, att det är ett sätt för landskapsregeringen att få en övergripande bild på vad som är på gång i de olika kommunerna och hur man ser på planeringen i framtiden. Hittills har instrumentet kommunöversikt inte fungerat särskilt bra. Om det blir en förbättring nu så återstår att se.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman! Jag förenar mig helt med bostadsminister Lundbergs resonemang.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill också ge social- och miljöutskottsmedlemmen ltl Fredrik Lindqvist en eloge för en bra sammanfattning av plan- och bygglagen samt vad den kommer att innebära. Jag instämmer också i uttalandet att det är skönt att vi nu har den och hoppas att vi får den färdig. Tack för det!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman! Jag tackar för de varma orden!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman!

Vi har i social- och miljöutskottet arbetat hårt och intensivt med att få fram ett så bra betänkande som möjligt. Det som redan har sagts här är att plan- och bygglagen berör alla ålänningar. Vissa av de framställningar som vi har behandlat här i lagtinget är selekterade för vissa grupper, men det här är någonting som berör alla ålänningar som bor på Åland, oberoende om man har en egen bostad eller om man hyr eller hur man har det ordnat.

 

Jag tycker att landskapsregeringen i framställningen tydligt talar om vad man vill med lagen. Man skriver så här: ”Lagen skall trygga den enskilda människans rätt så att individen skyddas mot oskäliga miljöförändringar i grannskapet och mot byggande och annan markanvändning som otillbörligt inverkar på rätten och möjligheten att bevara sin mark och miljö och utnyttja den för eventuella andra ändamål i tiden. Den tar sig uttryck i kravet på en jämlik behandling av markägarna, bibehållande av rätten att nyttja sin mark också för byggande samt förbud mot att i en detaljplan avsevärt försämra kvaliteten på någon annans livsmiljö.

 

Framställningen som har presenterats av nu sittande landskapsregering är inget hastverk. Jag tror det är tredje gången nu som man försöker få fram en plan- och bygglag och det betyder också att de flesta partier som sitter här i Ålands lagting i dag har haft möjlighet att delta i beredningsarbete på ett eller annat sätt.

 

Ltl Fredrik Lindqvist i social- och miljöutskottet lyfte många av de frågeställningar som jag hade tänkt beröra, så jag skall bara på ett generellt plan helt kort ta fram några saker. Det som jag tycker är bra är att beslutanderätten i planläggningsfrågor överförs helt till kommunen. Det stärker det kommunala självbestämmandet och är helt i linje med den politik som centern för, dvs. att kommunerna är bäst lämpade att själva bestämma frågor som rör deras egen närmiljö.

 

Jag tycker också det är bra att man slopar skillnaden mellan stad och landskommuner och har ett gemensamt plansystem. Upprättandet av generalplan gynnas genom smidiga regler om innehåll och planläggning. Den nya principen att bygglov får beviljas direkt utan annan planmässig prövning eller undantagslov för tomt som anvisats i godkänd generalplan trots att området annars är i behov av detaljplanering underlättar byggande och planläggning.

 

Det som är extra bra för små kommuner är att undantagslov eller detaljplan behövs i regel inte längre för byggande av mindre småhusområden, bycentrum eller för tät fritidsbebyggelse, om en generalplan uppgjorts för området.

 

Vi har efter att ha tagit del av hörandet konstaterat att de funktionshindrades ställning inte kanske givits en så berättigad plats i framställningen som man skulle önska. Social- och miljöutskottet har därför varit helt eniga att man från 2 §, som är en definitionsparagraf, lyfter bort kravet när det gäller funktionshindrades ställning och tillgång till ett allmänt område och det har alltså nu fått en egen paragraf. Likaledes kan man här se en direkt koppling till Boverkets normer som på ett helt annat sätt tar tillvara funktionshindrades situation än vad som tidigare skett i rikets lagstiftning.

 

Jag tycker att det är ett riktigt smart drag av landskapsregeringen att skapa Ålands byggbestämmelsesamling. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för Ålands självstyrelse. Detta visar att om man är tillräckligt seg, om man är tillräckligt ensam, om man är tillräckligt kreativ, så finns möjlighet att utveckla vårt självbestämmande inom ramen för det som självstyrelsen ger oss möjligheter till.

 

Det som också har framkommit i samband med 7 § Ålands byggbestämmelsesamling är behovet av utbildning. Alla har varit eniga om att man måste få utbildning i det här och från utskottets sida förutsätter vi, och naturligtvis från min egen, att landskapsregeringen tar detta till sig och verkligen försöker ordna utbildningstillfällen för alla som berörs av Ålands byggbestämmelsesamling.

Jag tycker också det är bra att bygglov kan behandlas i flera etapper. Om man själv har byggt ett hus eller tagit del av en byggnadsprocess så vet man att det inte är enkelt plus att de flesta också i samband med att man bygger ett hus åtar sig en livslång avbetalningsplan. Kostnaderna är enorma och då vill man verkligen ha det rätt. Jag tycker att det är väldigt fiffigt att man med enkla skisser och planlösningar samt situationsplaner kan få bygglov i etapper. Det som vi också tillförde från utskottets sida var att vi satte en gräns där; man kan inte lämna in en skissansökan och begära byggnadslov och sedan förvänta sig att kommunen skall sitta och hålla den ajour hur länge som helst, utan inom en viss tidsrymd måste man komma in med kompletteringar. Det är mest för att minska på den administrativa bördan.

 

Jag tycker också att det är bra att man får bygga s.k. Friggebodar under 10 kvadratmeter inom detaljplanerat område och på 15 utanför utan att man för den sakens skull skall behöva ha ett bygglov. Det har framförts vissa farhågor inom utskottet: hur blir det nu då om grannen smäller upp en liten koja rakt framför mitt fönster? Det har grannen ingen möjlighet att göra för för det första skall det vara x antal meter till tomtgränsen och för det andra skall det också finnas kvadratmeter kvar på tomten som man kan bebygga.

 

Jag tycker också det är bra att det finns en klarare ansvarsfördelning vid byggandet. Delat ansvar är ingens ansvar och därför är det nu bra att det klart och tydligt framgår vem som bär ansvaret. Likaledes bruks- och underhållsanvisningar. Dagens hus börjar bli så komplicerade och komplexa i sitt byggande att det är svårt för en icke-byggnadskunnig att verkligen veta hur man skall underhålla och bevara sitt hus för att det skall kvarstå i så bra skick som möjligt, så länge som möjligt plus att det också är en bra garant om man köper ett gammalt hus, om man vet att okej, så här har det omhändertagits, så här ser det ut.

 

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att lagframställningen politiskt sett inte är kioskvältare; den sätter s.a.s. kyrkan mitt i byn. Alla, åtminstone de flesta, har haft möjlighet att vara med och påverka av partierna. Från utskottets sida har vi lyssnat och tagit till oss det som hörande har framfört och jag tror att framställningen om ny plan- och bygglag för landskapet Åland kommer att bli riktigt bra, även när den skall tillämpas praktiskt.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Social och miljöutskottet har jobbat konstruktivt och oerhört målmedvetet för att få den här plan- och bygglagen klar behandlad. Och visst kan man diskutera om det är bra att betänkandet kommer först nu. Men så intensivt som utskottet jobbat med den här lagen så vill jag lyfta på hatten för mina utskottskollegor och framför allt vår utskottssekreterare att verkligen visa att jobba under tidspress.

Samtidigt så är det intressant att se hur vissa brinner över att vi skall få ny plan- och bygglag.

 

Det största är i den här lagen att man nu beslutar sig för att jobba efter svenska Boverkets regelverk. Och det är vad nästan samtliga hörande är tacksamma över att det nu kommer att underlätta med språket, nu när man går inför svenska Boverkets regelverk. Många anser att svenska Boverket är mer omfattande än de finska regelverken. En sak som används i Sverige är t.ex vattenprotokollet där det är ett intyg om säker vatteninstallation som då företaget lämnar efter sig sen när det slutfört jobbet. Sedan kan kunden visa upp åt t.ex försäkringsbolaget vad som är gjort och vad som inte är gjort om det är fråga om en vattenskada. Här är Sverige före Finland just om kundens rättigheter. Det som kanske skapar oro med att införa svenska Boverkets regelverk är att många företagare, arbetsledare och arbetare behöver utbildning i ett senare skede. Vems ansvar det hamnar under är en framtida fråga. Men ett alternativ verkar där vara Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond som kan vara någonting där kan man beställa föreläsningar inom det mesta som rör byggnation.

En annan stor vinnare i den här lagen så är de funktionshindrade som nu får mer utrymme än tidigare. I utskottet så lyfte vi upp de funktionshindrades rätt.

 

Under kapitel 8 Gator och andra allmänna områden och anordningar i 39 §, som är en ny paragraf skall ett allmänt område alltid vara tillgängligt för personer med funktionshinder. Den här bestämmelsen var inne under 2 § Definitioner, men där lade ett enigt utskott det in som en egen paragraf.

 

Under kapitel 12 Allmänna förutsättningar för byggande § 65 3 3 mom. står det: ”I byggnader som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna områden skall enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionshinder undanröjas i enlighet med bestämmelser som meddelats med stöd av denna lag.” Det betyder att det är lättare för de funktionshindrade att ta sig dit.

 

Så här, fru talman, känns det bra när de funktionshindrade rättigheter till allmänna områden och byggnader garanteras. Det är något som man tycker borde vara självklart men det har inte varit det förrän nu. Men för den skull det skall man inte slå sig för bröstet utan hela tiden se över hur vi kan förbättra tillgängligheten för de funktionshindrade vid nybyggen och renoveringar.

 

Det som jag också tycker är bra är att det nu i lagen införs bruks- och underhållsanvisning. Den byggnadsansvariga skall leverera bruks- och underhållsanvisning när man t.ex. flyttar in i ett nytt hus. Och det är bra för allt fler flyttar nu in i stora hus och tekniken går framåt, så det är bra att det finns bruks- och underhållsanvisningar när man flyttar in i sitt nya hus, för det är fler och fler i dag som köper nyckel-i-handen-hus och då är det viktigt att man underhåller huset rätt, för då förlänger man livstiden på huset och sparar in pengar för de enskilda i längden.

 

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att man brukar säga tredje gången gillt och om jag har förstått saken rätt så är det här tredje försöket att få igenom en plan- och bygglag. Nu hoppas jag att vi äntligen får igenom den i lagtinget. Det här är väl en lag vi socialdemokrater köper men kanske inte jublar över alla paragrafer. Det finns kompromisser när man har en sån här bred regering så det gäller att bjuda lite för att få sitt. Men vi är med och tar vårt ansvar och omfattar den här lagen till fullo. Men det som man har märkt i utskottet är att branschen vill ha en ny lag och det här är också en lag som tillfredställer de funktionshindrande. Samtidigt så är det här ett lagförslag som kommer att medföra att den enskildes rättskydd är bättre i den här lagen än tidigare, och det är en viktig sak. Jag vill tacka utskottet än en gång.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller de svenska byggbestämmelserna och utbildning är det så att redan i dag måste branschen och alla som jobbar med myndighetsutövning inom byggsektorn följa med vad som händer och uppdatera sig när regelverket ändras. Nu kommer det att bli mycket enklare därför att nu finns det färdig utbildningspaket inom det svenska byggbestämmelsesystemet och vår eltekniska förening på Åland, som förkortas EMIL, har med landskapsregeringens stöd beviljat utbildningar som följt de svenska byggreglerna men där man ändå måste anpassa sig till vad som gäller på Åland och i Finland under flera år redan. Det är av den orsaken att det finns väldigt bristfälligt med utbildning från den finländska sidan om den finska byggbestämmelsen och förstås väldigt sällan på svenska.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Tack för det förtydligandet minister Lundberg. Det var lite det jag var inne på att genom att vi kommer med i svenska Boverkets regler så kommer det att finnas tydligare saker. Det jag avsåg i mitt anförande var: Vem är det som skall stå för kostnaderna? När jag var inne och tittade på fonden så fanns det där ganska bra uppräknat och jag menar också, att inte är det säkert att det är landskapet som skall behöva stå för de här kostnaderna utan det kanske också är inom branschen, EMIL, som du nämnde tidigare som ett alternativ. Vi har försäkringsbolag som kanske vill vara med och understöda. Det finns otroligt med företag inom näringslivet som förtjänar pengar på det här. När jag talar om det framtida ansvaret innefattar det också vem som skall stå för kostnaderna, för jag är inte så säker på att det behöver vara landskapet.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är precis så att det finns nu ett brett paket med utbildningar, det finns också en massa modeller som man kan ta efter, t.ex. när det gäller olika anvisningar, det finns också förslag till avtal som man kan göra upp som finns färdiga på svenska, det finns modeller för om man skall ge garantier för det arbete man har gjort. Allt detta säkerställer också en högre garanti och en högre kvalitet inom byggandet, så jag tror att vi har många vinster med att införa de svenska byggreglerna. Ltl Göte Winé sade också någonting om att det har varit mycket kompromissande i och med att vi är en bred regering. Jag upplever faktiskt att i denna plan- och bygglag har vi med hela spektrat som finns i lagtinget. När vi inledde arbetet med lagen så försökte vi tänka att alla partier skulle få någonting i lagstiftningen för plan- och bygglagen behöver vara så långsiktig att en ny regering som det första den måste göra är att riva upp den. Det finns bredd i lagstiftningen, och det tror jag är en styrka.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Definitivt är det en styrka, minister Lundberg. Minister Lundberg nämnde mycket kompromissande. Jag sade att vi köper inte alla lagar till 100 procent. Vad som har hänt i regeringen vet jag ingenting om, men samtidigt tyckte jag att det var otroligt viktigt att vi skulle få igenom betänkandet till allas stora glädje och därför vinner man på att kompromissa i stället för att gå på en egen linje, så att vi verkligen ger den till näringslivet/branschfolket som frågar efter den och menar att det är dags nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är helt överens med ltl Göte Winé angående behandlingen. Vi har varit väldigt eniga och vi har jobbat målinriktat för att få igenom lagen. Det har absolut inte varit någon obstruktion från någon i social- och miljöutskottet. Men en sak som man kanske borde lyfta fram lite lite mera som kan vara ett problem är undantagsparagrafen som inte finns med här. Hur är det med de funktionshindrade? Kan olika byggnader eller offentliga platser inte verkställas på grund av att det skall vara tillgängligt för funktionshindrade? Vi har diskuterat det i utskottet, men kan ltl Göte Winé också framföra de synpunkter som finns omkring det? Alla offentliga platser kan kanske inte göras på grund av att de måste vara tillgängliga för alla och då går det inte att göra det överhuvudtaget?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att jag riktigt förstod ltl Åke Mattsson. Menar han just paragrafen som fanns i tidigare lagen och som nu togs bort och genom att man där gav undantagstillstånd? Den här paragrafen gör att ni egentligen inte behöver följa den? Tvärtom tycker jag att det i stället lyfter upp de funktionshindrades rätt eftersom det finns i lagen att platsen skall vara tillgänglig för de funktionshindrade. Detta gör att det är stärkt i lagen, som jag nämnde tidigare, 39 och 65 §§, att man därigenom har det. Jag tycker i stället att det stärker att den inte är med.

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag var kanske otydlig. Jag menar att om området är så otillgängligt så att det inte går att göras tillgängligt för funktionshindrade överhuvudtaget och därför kan man inte genomföra det här. Om en plan är omöjlig att genomföra överhuvudtaget på grund av att den inte kan göras tillgänglig för funktionshindrade så är det bättre att man får göra det utan att tillämpa tillägget. Det är det som jag pratar om. Det kanske kan vara ett litet förbiseende. Det är inte stora saker, men jag tror ingen funktionshindrad vill att man inte skall kunna göra saker på grund av dem.

 

Ltl Göte Winé,replik:

Fru talman!

Med tanke på att jag själv nyligen har byggt ett hus där man kan ifrågasätta om det är en bra plats så kan jag intyga ltl Åke Mattsson att jag tror inte att den här lagen ställer till några bekymmer där genom att jag kan garantera att de funktionshindrade slipper till mitt hus i en sluttning. Det kommer att finnas möjlighet för alla att få det. 65 § 3 mom. är inget hinder utan man kommer att lätt kunna ta sig till och från. Är det så att det är den paragrafen ltl Åke Mattsson menar, så kommer man att kunna ta sig till och från byggnaderna. Det går att bygga och det går att anpassa på det sättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

Jag har några saker som jag tänkte stryka under. Jag tänker inte gå in desto mera i själva lagen för den är jag väldigt nöjd med. Det har faktiskt tagit ända sedan 1996-97 för Ålands lagting att få fram en ny byggnadslag. Det var då jag satt med i den första arbetsgruppen som började bereda lagstiftningen. Så, äntligen, äntligen, som ltl Brage Eklund och jag sade och stred om vem som sade påvens skägg först, så har den kommit på lagtingets bord!

 

Jag tycker den är en bra lag som flera andra talare har sagt och jag tycker att planförslaget förenklas och att landskapsregeringens fastställelse av planer slopas är en mycket bra förenkling för kommunerna att de själva får det, det kommer ner på individnivå.

 

Att lagen tar hänsyn till hållbar utveckling, naturvård, kulturmiljöer och befintlig bebyggelse stämmer också överens med ett antal andra lagar som lagtinget har antagit när det gäller kultur och naturvård. På det här viset kommer det här att bilda en helhet för allt som vi gör i vår natur, alltså byggande och användande av naturen.

 

Så till Ålands byggbestämmelsesamling som jag tycker att är en mycket bra sak att vi skall få den på svenska så att alla som bygger och skall bygga som både byggherrar och själva byggnadsentreprenörerna kan läsa sig till vad som gäller. Det här var faktiskt med redan 1996 i diskussionerna och har funnits med sedan dess och jag tycker att nu kan vi äntligen sätta ner foten och få det här till stånd. Jag vet att redan 1996 trodde man att EU skulle komma med ett direktiv som skulle vara generellt för hela EU, men så har inte skett. När det gäller utbildningen vill jag trycka på det att landskapsregeringen bör om möjligt tillgodose kommuner och andra med medel så att man klarar av utbildningen på så kort tid som möjligt, att så möjligt kan få den med sig och kunna använda det här så fort som möjligt. Någon form av kompensation för utbildningen måste det tas till för annars blir det nog att ligga och halta lite i olika kommuner. Man borde få det så pass ordnat att alla kommuner och byggare får det här till sig på samma gång.

 

Det som också har påtalats här är svenska Boverkets regelverk när det gäller att få tillgänglighet i allmänna byggnader. Detta kommer att medföra kostnadsökningar för den som bygger dem; jag kan inte räkna upp alla byggnader som kommer i fråga, men det kommer att ske kostnadsökningar och det tycker jag man bör vara observant på.

 

När det gäller ansvar för byggande samt brott och straff för det är jag väl inte tilltalad av att man skall döma ut fängelsestraff, men eftersom problemet att kunna få ut ersättningar för fuskbyggen kan vara ganska stort så kanske det behöver finnas en liten skrämseleffekt att man kan bli skyldig och dömd till fängelse. Jag förmodar att utskottet här har nogsamt övervägt den här saken, likaväl som jag har gjort det, att det behöver finnas både det ena och det andra.

 

När det gäller planläggningen har landskapsregeringen rätt att planlägga vissa saker: anläggningar för kommunikation, energiproduktion och avfallshantering. Här tycker jag att det är nödvändigt att poängtera vikten av att det är klart definierat vilka områden som saken gäller så att man inte med någon form av annat beslut kan inbegripa andra saker här. Det är nödvändigt att den här saken är mycket klart definierad.

 

Planeringsinstrumentet i kommunerna tycker jag är bra. Det står i 15 § att man åtminstone vart femte år skall uppdatera kommunöversikten. Jag tycker att man kanske har missat en sak här. Jag tycker att det vore önskvärt att man under varje fullmäktigeperiod, dvs. minst vart fjärde år, borde få de byggnadsplaner som finns inom en kommun till fullmäktiges kännedom. Med en fem års intervall är det faktiskt så att ett fullmäktige under en fyra års period inte kan veta vilka planer som finns i en kommun, så där hade jag önskat att man skulle ha förtydligat det. Nu är det fritt fram för varje kommun att ta upp dem under fullmäktiges valperiod.

 

Så till en sak som jag tycker att är en irriterande detalj. Det är frågan om skyddsrum. Utskottet har konstaterat att detta är en riksangelägenhet. På det demilitariserade Åland tycker jag att det märkligt att vi håller på och bygger skyddsrum för krig. Det är ungefär som att man inte tror på freden som vi har och den demilitarisering vi har. På något vis är det här en fråga som borde lyftas på bordet med de riksmyndigheter som hand om detta. Ännu mera irriterande är det att det inte ens finns ordentliga anvisningar på svenska i den här frågan; här räcker det inte med att vi kommer att få svenska byggbestämmelser utan vi måste ändå tillgodogöra oss finsk text/finska förklaringar till hur våra skyddsrum skall byggas. Vi har alltså ännu inte lyckats få en helhet här, men det bästa vore att vi inte skulle behöva bygga skyddsrum överhuvudtaget. Det är dessutom en väldigt stor kostnad för ett fåtal kvadratmeter.

 

Det finns en sak som jag har reagerat på i 34 § om den schablonmässiga beräkningen av de kostnader som uppstår i samband med beredningen. Det är kostnader för kommunen i samband med fastställande av planer. Det borde ha varit mycket klart och tydligt utsagt att ersättningen inte skall vara någonting annat än den kostnad för det planeringsarbete kommunen utför.

 

Jag har till slut en liten sak som jag har noterat med en viss förvåning, får jag säga. På sidan 5 skriver social- och miljöutskottet enigt, med ordföranden Åke Mattsson i spetsen, att eftersom en ny landskapslag om miljöskydd är under beredning i lagtinget, utelämnar utskottet Ålands författningssamlings nummer så att landskapsregeringen kan komplettera med det korrekta författningsnumret i samband med lagens publicering. Därmed förmodar jag att liberalerna accepterar redan här att lagen om miljöskydd antas, trots att man röstade om förkastande.

 

Jag vill tacka social- och miljöutskottet för ett mycket digert och väl genomfört arbete. Jag hade förväntat mig både det ena och det andra, inte bara två små enkla omröstningar!

 

 

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

I fråga om miljöskyddslagen gjorde vi en överenskommelse, vilket vi har gjort i många sammanhang för att ha så få omröstningar som möjligt, att man formulerar den så att den är på lämpligast möjliga sätt om den kommer. Det här är inte en politisk fråga utan en taktisk fråga för att komma vidare med lagen; vi hde ganska stor tidsbrist, det var lite sent att invänta den här biten. Det är inget politiskt ställningstagande utan det är helt enkelt för att komma framåt på smidigast möjliga sätt. Det har vi nästan tagit paragraf för paragraf i våra diskussioner; därav så få omröstningar. Det är bra att vi är eniga i fråga om skyddsrummen för där måste vi trycka på, men det är inte bara för krig vi har dem, efter vad vi har erfarit, utan det kan också vara fråga om radioaktiv strålning, gaser och olika omständigheter som gör att man vill ha det.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är bra att ltl Åke Mattsson egentligen understöder miljölagen också i sin helhet, för som jag sade, den är med tillsammans med plan- och byggnadslagen och bildar en helhet för våra lagar och direktiv om byggande, uppförande och användande av markresurser. När det gäller skyddsrum och radioaktivt nedfall så inte var det någon som visste om när Tjernobyl hade farit i luften när det nedfallet kom ned här och jag tror inte att det satt en enda människa i något skyddsrum på Åland vid det tillfället. Tyvärr tror jag att det kommer att vara likadant den dag när en olycka händer på riktigt, så jag tror inte vi behöver bygga skyddsrum för att skydda oss till den delen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Om det är någonting som ltl Jan-Erik Mattsson och jag är överens om så är det skyddsrummen. Det vara bara så att det argumentet inte räcker hela vägen ut, att vi får tillbaka om vi säger att det är bara för kriget utan det finns andra åsikter om det här också varför vi skall ha dem. Men jag anser att vi absolut inte skall ha dem, det är en av de mest centrala frågor som vi har diskuterat och varit enormt eniga om. Det är vi också i fråga om utbildningen. Det är bra att man lyfter fram den för när det kommer så här omfattande ny lagstiftning måste landskapsregeringen anordna bra utbildningstillfällen. Sektorplaner om fem år diskuterade vi lite fram och tillbaka, men vi har inte velat gå in och ändra alltför mycket. Vi tydliggjorde också att man inte bara skall se över planen utan att man måste göra en litet större process med den vart femte år, men det är en viktig poäng som har lyfts fram och man kanske måste se över det här i framtiden också. Vi diskuterade också att sektorplaneringen skall göras i samråd med kommunen. Det är viktigt att man inte kör över kommunerna.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det här börjar helt plötsligt låta som rena endräkten! Det är trevligt så här i lagtingets elfte timme!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson sade att man tidigare har trott att EU skulle reglera byggbestämmelserna och att man därför kanske inte har haft samma brådska att gå in för svenska byggbestämmelser. Det som har hänt att man går in för en samordning vad gäller terminologi, att den skall vara gemensam över hela Europa så att man skall kunna byta tjänster med varandra. Det underlättar också vår övergång till de svenska byggbestämmelserna. Det spelar inte så stor roll var man tar sina byggbestämmelser därför att det blir alltmera enhetligt även om det finns en del arbete kvar innan det är helt enhetligt.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är väldigt bra att få höra att terminologin blir på svenska och enhetlig även i översättning till finska så att vi kan göra detta på vårt eget modersmål. Jag lyfte frågan därför att det hade angivits i någon replik att det skulle vara ett visst parti som hade lyft fram de svenska byggbestämmelserna redan tidigare. De var med redan 1996.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det däremot gäller att ha gemensamma byggbestämmelser över hela Europa så gick det ganska snabbt att inse att det inte är möjligt. Bara det att man tänker att olika geografiska förhållanden gör att det blir väldigt olika krav och normer på hur stabila husen behöver vara, hur tjock isolering de behöver och kanske också behov av fönster beroende på ljus osv. Bara inom Sverige har man, om jag är rätt uppdaterad, har man tre olika zoner och på det sättet avvikande bestämmelser just när det gäller konstruktionen för anpassning till klimatet. Det tror jag är väldigt klokt, men här är det också väldigt enkelt för oss att anpassa oss till den zon som stämmer bäst överens med Åland och den zonen i Sverige, så det blir inte heller något problem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Nu är plan- och bygglagen närmare ett förverkligande än vad den någonsin tidigare varit under de senaste tio åren. Social- och miljöutskottet har haft en ambitiös behandling av framställningen på relativt kort tid.

 

När jag började och inledde arbetet med att ta fram den här framställningen läste jag igenom den finländska plan- och bygglagen och jag kunde konstatera att den är oerhört svårläst och enormt omfattande samt väldigt detaljrik. Fast jag är hyfsat insatt i ämnet hade jag oerhört svårt att tillgodogöra mig vad som stod i den. Vidare läste jag vår nu gällande byggnadslag. 142 paragrafer med många och krångliga regler för oss medborgare att leva upp till. Så gick jag över till det förslag som liberalerna och centern nästan fick igenom i lagtinget. Framställningen strandade under behandlingen i social- och miljöutskottet på grund av att servitutsregler saknades. Jag tog också del av debatten som inför den behandlingen fördes i lagtinget. Jag försökte bilda mig en uppfattning om vad som var viktigt för de olika partierna för att i det förslaget som vi nu har framför oss skall få en lagstiftning som de flesta tycker att åtminstone till allra största delen är bra. Jag kan säga att alla fått någonting. Mest kommer förstås ålänningarna att få, ålänningarna kommer att få en moderniserad och förenklad lagstiftning som skall göra det enklare och därmed mindre byråkratiskt att bygga och använda sin tomt. Avsikten är också att konflikter skall undanröjas på förhand och att antalet uppslitande ärenden i tingsrätten skall minska. Det kanske bästa av allt är att vi nu kommer att få en byggsektor som kan arbeta och verka helt på svenska på Åland. Införandet av de svenska byggbestämmelserna, som också välkomnas av utskottet, kommer både att höja kvaliteten i byggandet men också att minska antalet missförstånd på grund av språkproblem.

 

Det har funderats i lagtinget i många perioder under flera regeringar på hur man skulle komma till en byggsektor på svenska. Under någon period har det lagts förslag om att RT-korten borde översättas till svenska, vilket förstås är ett mycket kostsamt och också ett kontinuerligt arbete som kommer att kosta i drift eftersom det hela tiden kommer nya RT-kort som måste översättas. Man har också tänkt att man skulle kunna skapa en helt egen lösning, en åländsk byggbestämmelsesamling, men även här har man strandat på att det blir för omfattande och för svårt att hålla en sådan uppdaterad, det kommer att dra mycket personal.

 

Den här landskapsregeringen fann lösningen. Vi for till svenska Boverket och genom en förhandling med Boverkets representanter gick det att få till stånd en enkel lösning. Man kan helt enkelt sätta ett likhetstecken mellan de åländska byggbestämmelserna och de svenska byggbestämmelserna, sedan kan vi ändå gå in i de svenska byggbestämmelserna och stryka eller lägga till paragrafer i de fall att vi tycker att vi vill ha egna bestämmelser. Det som var bäst av allt var att de svenska byggbestämmelserna är uppbyggda på ett sådant sätt att de inte är kopplade till den svenska lagstiftningen, vilket gör att det faktiskt blir enklare att följa dem än att följa de finska byggbestämmelserna i dag därför att de är väldigt kopplade till lagstiftningen och då måste man hela tiden följa upp och se att kanske vi måste ändra i den här bestämmelsen nu eftersom den inte stämmer överens med den åländska lagstiftningen.

 

Dessutom var det heller inte några problem med copyright eller något liknande utan man kan inköpa denna byggbestämmelsesamling till inköpspris och vi kan fast härifrån också samordna det på något sätt och, om vi så tycker att det finns ett värde i det, klistra över och döpa den till Ålands byggbestämmelsesamling.

 

Utskottet konstaterar att det kommer att behövas mer utbildning inom byggbranschen. Så är det. Till saken hör att åtminstone EMIL den eltekniska föreningen på Åland en längre tid utbildat sitt fackfolk enligt de svenska byggbestämmelserna eftersom det inte gått att få tag på relevanta utbildningar och kurser på svenska. Men mera behövs säkert och det finns säkert nya grupper också - jag tänker på dem som jobbar inom kommunerna – som behöver tilläggsutbildning. Jag är övertygad om att alla välkomnar att det också skall ske mera utbildning inom byggbranschen.

 

Vid en första anblick av social- och miljöutskottets betänkande blev jag förskräck. Vad många ändringar utskottet föreslår! Av lagens 103 paragrafer omnämns 75 paragrafer i utskottsbetänkandet.  Samtidigt skriver utskottet en allmän motivering som nästan uteslutande är positiv. Hur kan det hänga ihop?

 

Vid en närmare genomgång av utskottets förslag blev jag lugnad. En paragraf har utskottet valt att dela upp i två varför hela numreringen ändras. De allra flesta ändringarna är det således en följd av ändrad numrering. Minst 25 av ändringarna är av språklig karaktär. Några en och ett har lagts in, ordet gatumark har helt korrekt anpassats till definitionen och ändrats till gatuområde. Som ni märker så håller jag med om det mesta som ändrats. Några av ändringarna tycker jag faktiskt att leder till en försämring, men det är smaksak. Dessutom  finns ett antal tekniska justeringar. Om de språkliga förändringarna är motiverade eller inte så stärks i varje fall min åsikt att vi borde ha en laggranskning på landskapsregeringen. Det är tveksamt om utskottet skall behöva sitta och peta i den här typen av detaljer och frågan är om man överhuvudtaget skall göra det.

 

Så, fru talman, över till de resterande förslagen till förändringar: Utskottet säger i allmänna motiveringen att kommunens byggnadsnämnd inte längre ges rätt att medge undantag från lagens bestämmelser. Det stämmer inte. Vid framtagandet av framställningen hade vi upprepade kontakter med byggnadsinspektörerna gällande just den här frågan och vi hade även kontakt med några av kommunernas byggnadsnämndsordförande. Den samlade åsikten var att det finns ett behov av ett utrymme att ge undantag från planer, t.ex. överskridande av byggnadsrätt upp till 5 procent, om  huskroppen går aningen utanför byggnadsrutan och i vissa fall kan man ha föråldrade detaljplaner som kanske säger att garagebyggnader skall ha platta tak eller någonting liknande och att den sökande önskar en annan lutning på taket, och det tycker man också att är en liten avvikelse, som, om den skulle krav ändring i detaljplanen skulle ta enormt mycket tid, ta tjänstemäns resurser i anspråk men också bli onödigt kostsamt för den sökande. Därför har vi i 71 § följt de sakkunnigas rekommendation och fört in den möjligheten. Det är inte bra lagstiftning att genomgående reglera strängt att det här skall gälla för ett hälsosamt byggande, det här skall gälla för handikappanpassning, det här skall gälla för miljö osv. medan man sedan har en paragraf som säger att visserligen har vi 102 paragrafer nu som säger hur det skall vara, men man kan alltid ge undantag från allting! De allra flesta jurister protesterar mot det – det är inte god lagstiftning. Däremot har vi varit pragmatiska i det här fallet när det gäller just de här ärendena. Jag tror att i åtminstone 80-90 procent av byggnadslovsärendena finns det små avvikelser och dem vill man fortfarande ha möjlighet att bevilja, och det har vi tillmötesgått. När det gäller diskussionen här om handikappanpassning så hoppas jag att jag har missförstått den, men om det är så att man skall bygga en ny offentlig byggnad, så hoppas jag nog att hela lagting står bakom att den i så fall skall vara tillgänglig för alla, det tror jag ingen vill ge undantag från.

 

I 29 § önskar utskottet att när byggnadsförbud råder skall även rivning underkastas samma tillståndsplikt som andra åtgärder i bestämmelsen. I 29 § önskar utskottet att när byggnadsförbud råder så skall även rivning underkastas samma tillståndsplikt som andra åtgärder i bestämmelsen. Rivning finns inte med idag i gällande lag. Men om man finner det ändamålsenligt så varför inte - själv har jag inte riktigt sett vitsen med det, men jag får säkert en förklaring av någon.

 

Utskottet önskar också förlänga tiden för tiden som detalj- och generalplan skall ställas ut. I dagens gällande lag finns en rad olika bestämmelser om hur olika förslag skall vara offentligt framlagda. I landskapsregeringens förslag sammanförs alla dessa olika bestämmelser till 30 dagar innan de antas av kommunen. 30 dagar var också förslaget i den tidigare framställningen, som liberalerna tog fram tillsammans med centern för ett antal år sedan.

 

Utskottet har varit i kontakt med mig ett flertal gånger angående paragraferna om tomtindelning. Utskottet ansåg att den definition vi lagt fram blir för snäv och passar inte ihop i fastighetsbildningslagen som i sin tur lyder under rikets behörighet. Här vill jag ge utskottet helt rätt. Jag är också glad att man lyckats få fram en definition som anpassas så att helheten blir rätt.

Man säger att sent skall en syndare vakna och nu har jag kommit på hur jag skulle vilja ha den här paragrafen formulerad. Men, som sagt, det är sent att komma med det nu. Blir det problem med definitionen går det alltid att öppna den senare och då kan jag hjälpa till och omformulera den, den dagen man upplever att man antingen vill ändra den eller man kan göra det på samma gång om man ändrar någonting annat i plan- och bygglagen.

 

Likaså tycke jag att utskottets synpunkt om 59 § är motiverad och liknar mycket den skrivning som vi hade initialt i den här framställningen. Vi skrev: ”… eller överstiger arealen av den byggnadsrätt som markägaren har på sin återstående mark”. Ärligt talat vet jag inte vart den här formuleringen har försvunnit!

 

Ytterligare hävdar utskottet att vi felaktigt använt ordet omprövning när det borde heta rättelseyrkande. Ni har rätt. Själv reagerade jag inte på att det skulle vara något juridiskt felaktigt i det.  Jag har förlitat mig på lagberedningen när det gällt juridisk terminologi och  också när det gäller förordningsfullmakter.

 

I någon paragraf vill man ersätta ordet bostäder med lokaler. Åtminstone om vi tittar på vår hyreslagstiftning så betyder bostäder och lokaler inte samma sak. Det är två olika benämningar på olika typer av platser som man har olika verksamhet på. Jag motsätter mig inte det, men jag hoppas att social- och miljöutskottet har gjort ett moget övervägande innan man har ändrat det.

 

När det gäller diskussionen kring förseelse och brott och att vi har tagit bort ”förseelse” ur lagen så är det helt enkelt fråga om en mildring på ett sätt. Vi anser att en förseelse inte skall betraktas som ett brott, utan en förseelse är ett misstag som man har gjort som kan rättas till, men däremot finns det sedan en bedömning när det har begåtts ett litet brott och det tar byggnadsinspektören hand om, medan stora brott sköts av tingsrätten. Därför är ordet förseelse borta, som juristerna har ansett att inte är bra att ha med och att vi kanske skall ha byggnadsinspektörer som skall jaga förseelser i vårt samhället. Jag tycker att det finns viktiga saker att ägna sig åt.

 

Flera av ändringarna är av den digniteten att man ändrat ”per brev” till ”per post”; i stället för ordet ”ses över” har man valt ”uppdatera”, man inför ”ta betalt för kostnader” i stället, för som vi har skrivit ”ta betalt”.

 

Ytterligare har man också diskuterat ett förkortat fängelsestraff från sex månader till tre månader och som jag sade tidigare i en replikväxling har vi inte diskuterat och fördjupat oss desto mera i omfattningen av detta utan det har funnits med sedan det tidigare förslaget till lagstiftning och jag har ingenting emot att man går in för tre månader, men jag tror att det är viktigt att fängelsestraffet finns kvar här, även om det sannolikt aldrig kommer att verkställas. Däremot tror jag att det är viktigt som s.a.s. en avskräckande effekt i alla fall i de fall där pengar inte har betydelse. Det kan vara bra att det i de fallen finns en dignitet i att lagen skall följas.

 

Nu, fru talman, återstår tre klubbslag och en efterkontroll hos presidenten, sen har vi förhoppningsvis en ny plan- och bygglag för Åland. Jag vill passa på att tacka alla byggnadsinspektörer och andra sakkunniga som på olika sätt bidragit till den här framställningen. Jag vill också framföra mitt tack till byråchefen på byggnadsbyrån och lagberedaren som tålmodigt tagit sig an framställningen för tredje gången. Jag vill också tacka social- och miljöutskottet för genomgången av framställningen och därmed också utskottets sekreterare.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan instämma i det senaste att det är många som har tagit del i beredningen och samtliga skall ha ett tack för det. Alla har varit fokuserade och alla har haft intentionen att det skall bli en bra lag. Det har vi haft i social- och miljöutskottet också. Jag kände ett stänk av kritik mot utskottet -  jag kanske få återkomma i ett anförande senare – att vi har gått för långt i vårt arbete och jobbat med framställningen. Man påtalade ändringarna lite raljerande, men vi är väldigt enade och vi tittar på dem utgående från ett helt annat perspektiv än vad lagberdningarna gör så att vanliga människor skall förstå det här. De rättelser som vi har gjort är samtliga berättigade och för mitt vidkommande kunde vi ha gått betydligt längre på många områden.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Säger man att man till vissa delar tycker annorlunda om någonting så kan det förstås upplevas som kritik. Jag försöker mera beskriva min upplevelse av första åsynen av utskottets betänkande, där jag nästan väntade att det skulle stå i sista ändan – när jag bara såg att det var 75 paragrafer nämnda – att lagstiftningen föreslås förkastad eller något liknande! Jag kunde dock se att det var fråga om ganska måttliga förändringar som föreslås, och det gläder mig. Det är precis som utskottsordföranden Åke Mattsson säger att man kan säga att det är kritik, men det är inte riktat till detta specifika utskott utan kanske man överhuvudtaget borde inför nästa period fundera på arbetssättet överhuvudtaget när det gäller lagframställningar. Som jag sade, jag efterlyster en laggranskning, för jag tycker att utskottet borde mera titta på övergripande politik: kan man stöda det här, och inte sitta och vända ord som en lagberedare.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det finns vissa saker som vi är väldigt eniga om här i salen. Vi vill ha en plan- och bygglag och vi vill ha en laggranskningsnämnd. Det är ingen som ifrågasätter det, utan vi ser fram emot att det snarast möjligt kommer en sådan funktion så att vi får det lättare i utskotten.

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Om det skall vara en nämnd eller inte, men någon form av laggranskning tror jag att vi kan enas om. Det är ingen kritik mot arbetssättet här, ni har varit därtill nödda och tvungna att arbeta på det här sättet i och med att det inte har funnits någon granskning av lagen. Och till vissa delar har det varit helt korrekt, sådant som inte borde förekomma är t.ex. fel definition på gatuområde, att tomtindelningen slank igenom och förordningsfullmakter. När en lagberedare sitter och arbetar blir man till slut hemmablind, särskilt om man har hållit på och trälat med lagen i tio år i olika repriser! Visst skulle det alltså ha varit väldigt bra om en annan person skulle ha tittat med friska nya ögon på framställningen och upptäckt de här grejerna som nu juristen och utskottet har kommit underfund med i den här behandlingen. Men frågan är om det utskottets uppgift och jag tror att vi är helt överens om att ni hellre skulle ha koncentrerat er på politik än på tekniken och språket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

I dag känner man sig ungefär som att man skulle ha varit med och byggt, typ en pyramid eller Kinesiska muren, och nu är det äntligen färdigt! Detta ärende tror jag hör till dem som jag själv också har ägnat kanske mest tid av alla enskilda lagframställningar i och med att jag var aktiv med det här före jag var minister i början av seklet. Det har alltså tagit otroligt mycket tid och man har vänt och vridit på bestämmelserna. Jag skall nämna några saker förutom det jag sade i remissen.

 

Det som är galet överlag nu är hur snabbt processen har drivits igenom. I likhet med andra stora lagpaket har det varit otroligt stressigt för utskottet att gå igenom framställningen och det är, som jag sade igår, egentligen inte värdigt ett parlament att arbeta under en sådan här stress. De tjänstemän som har varit engagerade, utskottets sekreterare och andra utskottssekretare som har hörts, har ingen möjlighet att göra så bra jobb som de skulle vilja göra, det är jag övertygad om. Det är också omänskligt för politikerna att sitta för det första på dagar, för det andra på kvällar och t.o.m. på helger, t.o.m. på söndagar och jobba med detta. Den parlamentariska demokratiska processen att grupperna skall hinna höras och att alla ledamöter skall hinna vara delaktiga finns det ingen chans till och jag tror inte ens att utskottsledamöterna känner att de har hunnit med det här på ett korrekt sätt utan det har stressats igenom. Det är bara att beklaga att det blev en sådan tidtabell för behandlingen av en så här vktig lag. Jag är övertygad om att det finns problem med lagen, felaktigheter som kommer att visa sig och enda lösningen på det är att man kommer med en lag om ändring av lagen när felen har upptäckts vid tillämpningen.

 

Förrförra gången lagen drogs tillbaka var det inte på grund av att det saknades några servitutsbestämmelser utan det var tyvärr därför att den innehöll alltför mycket felaktigheter. Jag satt själv i social- och miljöutskottet och vi tvingades konstatera att enda sättet är att lagen dras tillbaka. Man kan  hoppas att de felaktigheterna är tillrättalagda nu, men jag har vissa dubier om att saker och ting kvarstår. Vi skall dock hoppas att det har blivit till det bättre.

 

En sak som gläder mig och som fanns med i det lagförslag som jag avgav i början av seklet är diskussionen kring svenska byggbestämmelser. Det är viktigt att påpeka, även om det är glädjande att man nu går in för det, att det står ingenting i lagen om det, det är inte tvingande för landskapsregeringen att göra detta. Det är heller ingen skillnad mot nu gällande lag; i 12e § 2 mom. finns redan i dag laglig grund för att utfärda byggbestämmelserna. Även om man är väldigt entusiastisk här från utskottets sida och från regeringens sida så står det ingenstans i lagen att det är så här utan det är helt upp till kommande landskapsregering, för den här hinner inte, att göra det här arbetet och får man en minister som inte är lika entusiastisk som den nuvarande så kan det hända att det här rinner ut i sanden. Det här är alltså någonting som inte är färdigt ännu. Man kan inte s.a.s. känna tillfredsställelse ännu utan det skall de facto göras. Det beskrivs ganska bra här i både framställning och utskottsbetänkande, men det är de facto så att vi har inte behörighet över alla bestämmelser. Som jag sade i remissen måste man skapa ett gränssnitt mellan där vi har behörighet, då vi direkt kan tillämpa de svenska reglerna och sedan måste man, tyvärr, får vi säga, kanske ha kvar lite finskspråkiga bestämmelser. De gäller inte här, så det blir ett juridiskt vakuum, enligt självstyrelselagen. Där har vi också en diskussion att ta över behörighet, särskilt när det gäller skyddsrum och också andra relevanta bestämmelser som borde vara under självstyrelsens behörighet, eftersom man inte längre i Finland har alla bestämmelser på svenska. Men det är viktigt att påpeka att ingenting är tvingande utan det gäller för var och en som har uppfattningen att det skall vara svenska byggbestämmelser att i nästa lagting driva på detta, alla som sitter här i dag och ställer upp i val och alla övriga kandidater som tycker det här så att man inte bara slår sig till ro med den frågan.

 

Jag tycker, som sagt, att det är väldigt bra med de förenklingar som görs i processen, man reder upp osv., tar bort skillnaden mellan stad och land och man ökar det kommunala självbestämmandet. Det är bra att vi har kvar de åländska dragen i lagstiftningen, vi har kvar byggnadsordningen och vi har kvar kommunöversikten, som nu blir obligatorisk osv. I ett skede var det mycket diskussion om att det skulle göras precis som i facit, att sådant skulle tas bort och man skulle i princip ta en blankettlag. Nu tycker jag att vi har fått en lag som passar det småskaliga åländska samhället och jag tror att den till den delen är väldigt bra. Det sade jag också i remissen.

 

När det gäller utskottets ändringar fick för det första häromdagen och det är svårt att i dessa tider hinna satsa mera tid på att läsa det. Jag har läst det och bekantat mig med utskottets funderingar. Det är ändå svårt att överblicka de ändringar som har gjorts och till viss del kan det också vara sådana ändringar som man kanske inte heller i utskottet riktigt kan överblicka. Det återknyter till diskussionen om tidsramen, att det är inte bra att stressa fram en så här stor lag så här snabbt. T.ex. detta i 31 § att en plan skall vara utställd i 60 dagar finner jag anmärkningsvärt; jag tycker att det räcker bra med 30 dagar. Det är ofta så när man skall ta en plan att det kan bli att ändra den ganska många gånger och varje gång skall man ha den utställd i två månader, vad jag kan förstå, om ändringen inte är ringa. Men det kan vara så att man ställer ut den därför att ändringen inte är ringa och så måste man kanske ställa ut den fyra gånger, så bara utställningstiden tar då åtta månader! Där undrar jag nog om utskottet har tänkt riktigt rätt. Jag är nog mer på landskapsregeringens linje att det är bra att i stället ha generellt 30 dagar; då vet man att det är en månad. Att folk är runt världen och jobbar osv, men man kan inte beakta allting, om man säger så. Det där vänder jag mig lite mot. Jag noterar också att 11 § är kvar och den är jag lite kritisk till, om den nu kommer att användas överhuvudtaget. Men där har inte utskottet egentligen gjort några större ändringar. Det är alltså det att man här i Mariehamn kan ta beslut om vad som skall göras ute i kommunerna. Allt kommunalt självbestämmande som kommer till så klampar man över här när man i 11 § gör sig rätt att bestämma över kommunen, och det kan bli väldigt olyckligt om man gör det här på fel sätt. Vi skall hoppas att mina farhågor på skam och att det inte blir något problem med den paragrafen. Men i grunden är jag skeptisk. Jag kommer dock inte att föreslå någon ändring till den delen utan jag får återkomma i den frågan om det visar sig att det krackelerar.

 

I övrigt är det skönt att vi nu har lagen i hamn och allas arbete skall uppskattas, tidigare politiker och tjänstemän samt nuvarande. Det är absolut en milstolpe i självstyrelsens historia, även om det låter högtravande, men det är en viktig lag som påverkar oss dagligen egentligen, kanske vi inte alltid tänker på det.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag gläder mig självklart åt att framställningen välkomnas. Jag vill däremot protestera mot att lagen är framtagen på något förhastat eller snabbt sätt. Jag började arbeta med den första veckan när jag tillträdde för tre år sedan och jag har jobbat kontinuerligt med den, kanske inte precis exakt varje vecka, men säger jag varannan vecka så är det ingen överdrift. Däremot lämnade vi den till lagtinget den 17 april och man kan tycka att det var sent, men det var som jag har sagt tidigare på grund av att det var många som hördes; vi hade en extremt lång remisstid och det tyckte jag att det var värt. Om man däremot upplever att utskottet har haft en för kort tidtabell så har utskottet själv valt att sitta upp sin tidtabell.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det får vara hur det vill, men jag vidhåller att tidtabellen har varit alltför snäv. Att komma med så här stora framställningar den 17 april är på tok för sent. Nu är det som det är och vi har inte haft något annat val än att behandla den. Det är viktiga frågor som avgörs i den, men jag vill bara säga det för historieskrivningen - jag är övertygad om att jag kommer att få rätt till den delen – att det finns felaktigheter som måste rättas till.  Vi skall hoppas att de är så få som möjligt.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är klart att det skulle ha varit bra om regeringen före oss hade påbörjat arbetet så att det skulle ha varit lite förberett när vi kom, men så var inte fallet. När det gäller utskottsbehandlingen i social- och miljöutskottet förra gången så har vi fått ett skriftligt papper därifrån som säger att det är servitutsreglerna som gör att man rekommenderar att landskapsregeringen skall ta den tillbaka. När det gäller 7 § om de svenska byggbestämmelserna och att vi skulle ha haft bindande inne i lagstiftningen att den åländska byggbestämmelsesamlingen är samma sak som den svenska byggbestämmelsesamlingen, så fanns det vissa lagtekniska problem vad jag förstod med att formulera det på det sättet. Vi fick helt enkelt inte till det på ett sådant sätt att det skulle ha gått igenom alla granskningar som lagen skulle gå och vi ville inte riskera att lagen skulle falla av den orsaken. Därför har vi varit väldigt noga med att framhålla detta väldigt tydligt under hela behandlingen, så att vi kan försäkra oss om att det finns en majoritet för att införa svenska byggbestämmelserna och att man inte heller sedan tar den tillbaka. Jag vill också säga att sektorplaneringen är en kompromiss för hela lagtinget. Jag håller också med om att 30 dagar skulle räcka.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller vad som hände i social- och miljöutskottet i förra perioden så satt jag i utskottet, så jag vet nog kanske lite mer än landskapsregeringsledamoten Lundberg. När det gäller 7 § är det precis som sägs här att det är inte tvingande. Det är lika tvingande som i dag och om man är så entusiastisk borde man ha tagit fram Ålands byggbestämmelsesamling redan och beslutat att införa den. Det kanske man borde ha gjort under den här regeringens tid, men man har inte hunnit med!

Generellt sett med att lagen kommer så sent osv., så det är ju en produkt av det ledarskap under de två senaste perioderna när vi har bytt regering lite nu och då, dubbelt oftare än vad som är meningen. Det är klart att om man kommer in som ny måste man sätta sig in i ärenden, så inte klandrar jag heller ledamoten Britt Lundberg för att hon inte har hunnit med det här tidigare. Det är det svajiga ledarskapet som vi har upplevt som vi hoppas att vi slipper framdeles.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det är glädjande att också Obunden Samling kan omfatta framställningen och betänkandet nu när det ligger på bordet. Jag hade lite synpunkter angående 11 § när ltl Danne Sundman anser att man kör över det kommunala självbestämmandet och att man i Mariehamn skall bestämma hur saker och ting skall skötas. Det är så att lagtingets och landskapsregeringens fysiska byggnader finns placerade i Mariehamn, men lagtinget består av representanter för hela Åland, valda i demokratisk ordning.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Enligt mitt förmenande är det bäst om kommunerna och kommunfullmäktige samt byggnadsnämnderna får avgöra de här frågorna, för där sitter det lokala politiker som känner sin kommun bäst. Visst känner vi också våra kommuner, men det kan bli helt andra majoriteter här. Och vi har sett i många frågor att man inte alltid tar hänsyn till kommunernas intressen på samma sätt kommunpolitikerna gör. Jag tycker därför att det är mycket bättre att planefrågor och sådant avgörs lokalt. Det är någonting som jag vet att åtminstone Åländsk Centers väljare stöder, men om Åländsk Centers lagtingsgrupp nu går med på det här, så okej, jag är skeptisk, men jag hoppas att mina farhågor kommer på skam att det inte blir så att man börjar bestämma i Mariehamn hur man skall göra t.ex. ute i skärgården med saker och ting.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman raljerar om mig och mina åsikter i den här frågan och menar uppenbarligen att jag inte är en riktig centerpolitiker. Ingenting kan vara mera fel än så. Vi måste komma ihåg att 11 § faktiskt bara berör tre saker: kommunikationen, energiproduktionen och avfallshanteringen. Det är frågor som berör hela landskapet Åland, riktigt stora frågor med stora ekonomiska konsekvenser och då kanske det är bra om det kan finnas en samlande kraft som för samman diskussionerna ute i kommunerna så att man kan åstadkomma det som är det bästa för samhället.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag hoppas att paragrafen skall användas på ett sådant sätt att den inte skapar problem. När det gäller vem som är riktig centerpartist så den frågan har vi ställt oss många gånger här och jag gör inte anspråk på något sådant, definitionen är svår att göra. Nu kommer ett enigt lagting att ta 11 §, så det kommer inte att bli någon större diskussion om det, men vi skall, som sagt, hoppas att den inte föranleder några bekymmer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman nämnde att lagen kommer i elfte timmen. Egentligen lämnade landskapsregeringen över framställningen redan 17 april och utskottet har i stället gjort ett noggrant arbete. Det är kanske det parlamentariska systemet man borde se över och arbetstiderna. Vi borde i stället ge minister Lundberg en eloge för ett noggrant arbete. Vi hörde i ett tidigare replikskifte av minister Lundberg att här har alla fått lite för att det verkligen skall kännas att alla partier är med. Obunden Samling borde i stället tycka att det är bra att det har tagit sin tid, att man har gjort det noggrant i stället för ett hastverk. Ltl Danne Sundman ville få inskrivet i historien att lagen kanske inte är vattentät. Vilken lag kan man garantera att är vattentät? Inte tror jag att Obunden Samling heller kan garantera och har sett i kristallkulan att någon lag är vattentät. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Återigen till tidsaspekten. Det är för bråttom att arbeta som social- och miljöutskottet har tvingats arbeta nu. Det är möjligt att utskottet kunde ha prioriterat andra tider om vi hade andra arbetstider här i lagtinget. Skulle vi ha mera självstyrelse måste vi jobba mycket mera än vad vi gör i dag, men nu har det resulterat i att det har blivit väldigt bråttom och man har suttit kvällar och helger och söndagar, så det tror jag inte är bra. Det är ofta så med lagar att det finns fel i dem, men om man har tid att verkligen sätta sig in i dem under lagtingsbehandlingen så brukar det vara så många ögon som tittar att felen upptäcks. Vi skall, som sagt, hoppas att det håller tätt och inte blir några fuktskador av den här lagen!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Eftersom vi tar svenska byggbestämmelserna som verkligen har bra när det gäller fuktskador så tror jag det inte kommer att finnas fuktskador!

 

Angående påståendet att Mariehamn kommer att bestämma över det kommunala självbestämmandet i 11 § så är egentligen de flesta frågor kommunövergripande som rör flera kommuner. Se i stället lagen som en förmedlare och diskuterare, att man håller dialogen igång. Där kan 11 § om just kommunikation, energiproduktion och avfallshantering vara oerhört bra att ta med. Det vore bra om ltl Danne Sundman kunde se det som en tillgång.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag försöker se positivt på 11 §, men jag är lite orolig över vad den kan innebära. Vi skall, som sagt, hoppas att den inte innebär det. Man ser förstås olika på saker beroende på vilken situation, skall vi bestämma att i Sund skall det byggas ett sopförbränningsverk, så tror jag att ltl Göte Winé får det lite hett om öronen! Om man har inte möjlighet att påverka det beslutet i sitt kommunala värv så kan det vara lite obekvämt att man i Mariehamn tvingar någon kommun saker och ting. Det finns förstås instrument invävt här – meddelande och ett kommunalt beslut – så jag tror att 11 § i bästa fall blir helt verkningslös.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Plenum avbryts för lunch och plenum återupptas kl. 13.30. (Kl. 12.00).

 

                                            ---------------------------

 

(Kl.13.30). Plenum fortsätter.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag vill ta upp några frågeställning. En som jag tänkte fråga utskottet om jag delvis fått svar på, nämligen grannars hörande. I remissen hade jag en frågeställning och jag fick delvis svar, men det står fortfarande kvar i betänkandet, nämligen att i samband med en byggnadslovansökan skall man kalla ihop grannar till ett hörande. Detta skulle innebära en förenkling vid ansökan om byggnadslov och man skulle slippa komplikationer med besvär osv. Jag är inte riktigt överens med de tankegångarna för jag tog som ett exempel då att om man har 10-11 grannar som gränsar emot mitt markområde som jag skall exploatera med en byggnad så är det säkert någon av dem som får idén att här kan jag ha en möjlighet att påverkan och ha en annan åsikt, bara för att man har skapat möjligheten. Ändå skall utlåtandena från grannarna grunda sig på lagen och inte vara ett allmänt tyckande för att byggnadsnämnden skall ta ställning till deras åsikter. Men jag tror ändå att processen i ett byggnadslovsärende inte förenklas i och med detta. Inte är jag heller alldeles säker att det minskar på besvären mot själva byggnadslovet i slutändan, men vi får hoppas att det är på det viset. Inte tänker jag komma med några ändringsförslag heller, men jag ville bara påpeka att jag tror inte att det blir så mycket bättre med det här förfaringssättet än vad det har varit tidigare.

 

Jag påpekade också att i samband med rivandet av en byggnad skall det göras en anmälan till kommun och det blir i varje fall ett ärende som skall gå via en byggnadsinspektör och det måste väl vara arkivföring också på sådana ärenden. Det är inte bara en anmälan som sen kastas i papperskorgen, så just sådana förfaringssätt förenklar inte; då nämnde jag att det kan vara gamla lider eller gamla utedass eller liknande som inte har några kulturhistoriska värden och att förfaringssättet kanske är lite omständligt. Det finns fortfarande kvar, men jag tror att alla dessa små detaljer gör att det inte blir mindre jobb på kommunkansliet för kommunteknikerna. Det finns förstås förenklingar i byggnadslovsansökan, så det kanske jämnar ut sig i det långa loppet och man får väl hoppas att det blir på det viset.

 

Ltl Danne Sundman gjorde påpekanden om utställningstiden. Enligt vad jag har förstått av diskussionerna ute i korridoren så kommer det ett ändringsförslag, och det är bra, för jag ifrågasätter nog den långa utställningstiden av planer på 60 dagar. Som alla vet så när man lägger ut en plan är det inte per automatik så att när 60 eller 30 dagar har gått att planen är fastställd utan det kommer besvär, planen går tillbaka, det ändras och det skall ställas ut på nytt igen, så det blir hela tiden en onödigt lång förskjutning innan planen är fastställd. Detta föranleder i sin tur att man också skjuter på möjligheten att sätta igång och bygga och verkställa själva planen. Jag tror att det är bra om man här kommer med ett ändringsförslag tillbaka till 30 dagar.

 

Utskottets ordförande nämnde att det har gjorts ett bra arbete, och det håller jag med om. Som ltl Anders Eriksson sade var det en bra presentation, väldigt detaljrik, men det visar också att utskottet har haft ett tufft arbete i beredningssyfte, vi har igen en lagframställning som inte är riktigt fullständig hela vägen utan utskottet skall syssla med beredning av lagen. Jag undrar här att har utskottet klart för sig om konsekvenserna av ändringarna som man har gjort i lagen? Jag hoppas att själva framställningen är rätt och riktig när den kommer från lagberedningen, men hur är det nu när utskottet har gjort så här mycket ändringar, är man på det klara med konsekvenserna av ändringarna? Det är lite beklagligt att utskotten nuförtiden skall syssla med delvis beredningar och omskrivningar samt syftningsändringar och allt sådant. Delvis sätter det en väldig press på dem som är sekreterare i utskotten; det är inte direkt deras uppgift att syssla med lagberedning.

 

Så mycket mera hade jag inte att säga. En plan fastställs numera av kommunen, man behöver inte ha den till fastställande av landskapsregeringen och det tycker jag att är bra; det förkortar också möjligheten att få igenom planen, men man skall också vara medveten om att ansvaret på kommunerna igen ökar. Jag hoppas att man är lite förberedd på lagen i kommunerna också hur man handlägger ärendena när de kommer, att man har resurser och är inställda på att följa lagens intentioner. I det stora hela är vi från Ålands Framtid nöjda med lagframställningen och jag hoppas att den nu skall bli godkänd och fastställd en gång för alla.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller konsekvenserna av ändringarna som vi har gjort i utskottet anser vi att vi har grepp om dem. Det kommer inte att ställa till med några större problem, vad vi kan se. Vi har gått mycket längre i förändringarna och var beredda att göra i det i vissa sammanhang, men just på grund av att vi inte har insett konsekvenserna har vi backat tillbaka väldigt mycket. Det fanns alltså intentioner initialt att gå betydligt längre, men vi tyckte sedan att vi stannar här.

 

När det gäller att riva byggnader är det jag som har varit ”rivningspersonen” i utskottet och diskuterat mycket kring det. Jag försökte få det så tydligt som möjligt, men det kan finnas en anledning till det. I remissförslaget skulle man ha övervakning under hela rivningsskedet, som när man bygger, ha en förteckning över vad man gör med rivningsavfall, så nu har man förändrat det ganska bra egentligen och nu är det bara för sådant som har bygglov som det skall vara anmälan.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman! Det är en betydlig förenkling jämfört med ursprunget. Man kanske får en idé om att nu eller om en vecka så har jag tid att börja riva en byggnad och så tänker man inte på konsekvenserna, att man måste ha tillstånd för att riva, så det är praktisk synpunkt jag tar upp frågan plus att jag anser att i det där fallet kommer det att bli ett tillstånd som på något vis skall handskas av den kommunala förvaltningen och då är det risk att det blir en ökad pappershög.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det erfor vi också och vi ansåg att man har processat det här så pass mycket att det inte var aktuellt att lyfta ut rivning. Tänker man på hörandet av grannar har det naturligtvis också diskuterats ingående och vi kom fram till att vi lämnar det kvar. I byggnadslagen har vi den omvända bevisbördan, som jag har lyft fram i andra sammanhang, att det är myndigheterna som skall bevisa att du inte har rätt att bygga. Vi har ett ganska fritt tänkesätt där, det är fritt att bygga var som helst på Åland om det inte är uttryckligen förbjudet i lag. På det viset har man både tagit och gett. Man borde kunna hantera den här. Vi tror på ålänningarnas förmåga att man inte skall obsturera och bråka alltför mycket. Det är bara i extremfall som det kan ställa till med problem, man kan inte göra en lagstiftning som tar med alla extremfall.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman! Vi får hoppas att ltl Åke Mattssons intentioner och tankar om det här är rätt. Tiden får utvisa vem som har rätt. Jag ser det ur praktisk synpunkt och möjligheten till besvär som vi nu har är egentligen ett bra system, man gör sig inte omaket att klaga bara för klagandets skull om man måste lämna in ett besvär, men nu kan det bli så att man har tio grannar och fem av dem kommer med ett allmänt tyckande som inlaga till byggnadslovet. Det är byggnadsnämnden som skall följa lagar och förordningar, men i något fall kan det gå så att man går på ett allmänt tyckande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

När det gäller diskussionen kring rivning undrar jag om det  har det funnits stora bekymmer med det som gäller i dag med ett undantag, nämligen att vi har slopat åldersgränsen. I dagens lag finns det fastställt för hur gamla fastigheter det skall vara ett rivningsförfarande. Orsaken till att vi har slopat åldern har att göra med säkerhet kring byggandet, så det är dagens regelverk som gäller och vi har fört omfattande diskussioner både med kommunmänniskor, politiker och människor inom byggnadssektorn. Jag håller inte med om utskottets förslag om att förlänga 30 dagar till 60 dagar för utställning av plan.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman! Jag hoppas att ledamoten Britt Lundberg menar att hon omfattar 30 dagar, om lagtinget kommer med ett ändringsförslag, då vi är alla i princip överens! När det gäller rivningen vet jag att det finns ett regelverk, men i den ursprungliga framställningen var det klart mycket värre, nu är det ändå uppluckrat till i princip som det var, så man får hoppas att det inte skall förorsaka några större problem.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller rivning finns det stipulerat att det måste vara vissa krav kring det. Men orsaken till att vi hade var på grund av att det måste finnas, men sedan kom vi underfund med att det redan finns i renhållningslagen och därför kunde vi ta bort det.

 

När det gäller 30 och 60 dagar är det landskapsregeringens förslag att det skall vara 30 dagar. Det är självklart att jag tycker att det är bra om det ändras tillbaka. Jag tycker att det är ologiskt att man skall gå in för 60 dagar i dagens datasamhälle där de allra flesta har telefoner med sig när de är bortresta osv. Jag ser inte orsaken till varför man behöver ha en längre utställningstid.

 

Jag uppfattar att det finns ett stöd för tt det skulle behövas laggranskning inom landskapsregeringen eftersom många har uttryckt att det inte är riktigt rätt att utskotten sitter och petar i både teknik och språk, något som kanske sist och slutligen leder till att ändringarna i sista ändan inte blir så bra.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag påpekade frågan om laggranskning i samband med behandlingen av lagen om miljöskydd. Jag vet vad vi höll på med i näringsutskottet och nu ser jag att social- och miljöutskottet har sysslat med samma sak, så det finns behov av laggranskning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Det fanns ett önskemål från utskottet att jag skulle presentera utskottsbetänkandet skilt och ha ett eget anförande angående mina personliga synpunkter, främst med replikväxling osv. att man kan skilja på vad vi diskuterar här egentligen. Till att börja med kan jag konstatera att det är glädjande när det gäller remissrundan att man har beaktat till stora delar det som man har tyckt ute på fältet, t.o.m. i så stor grad att det kan vara svårt att följa med det ursprungliga lagförslaget i förhållande till det som man senare tog efter remissutlåtandet. I vissa sammanhang kan man respektera att det tar en viss tid att få fram framställningen. Vi hade sommaren på oss att läsa in oss på framställningen och ta in olika saker som man inte tyckte att var lätt att förstå och som det var problem med. När vi träffades i första dagarna i augusti och började processa så fanns det väldigt mycket tankar och idéer runtomkring den. En tanke som väcktes tidigt och som jag omfattade var att man skulle höja utställningstiden från 30 dagar till 60 dagar. Det är ingenting som vi lägger prestige i och som vi tycker att är angeläget för oss att driva igenom utan är det så att man i salen skall ändra på det, så stöder vi det förslaget och kommer inte att protestera.

 

Grannarnas rätt har diskuterats här. Det finns i grundlagen ganska tydligt formulerat att man skall möjlighet att påverka sin närmiljö och det är också nytt. Man har tagit med det här att följa grundlagen så noga som möjligt.

 

Vi tycker att de s.k. portalparagraferna är ganska viktiga, att man verkligen har med allt som skall beaktas och där har vi just lyft in kulturhistoriska värden. Det är väldigt bra att vi gjorde om 2 § om vad en tomt egentligen är, för det kunde ha varit ganska förvirrande i och med att man använder tomt i ett helt annat sammanhang än vad definitionen säger. Det var på väldigt få ställen som den inskränkta tillämpningen användes, men vi har också hört att det finns flera och kanske bättre förslag, men jag tror att man kan ta det i nästa lagstiftning i så  fall.

 

Jag tyckte att man skulle ha en definition på ”grannar”, men vi konstaterade att vi kanske inte har helt klart för oss konsekvensen av det och det finns redan i andra lagar definitioner på det, så vi lämnade det och gick vidare. Vi anser själva i utskottet att vi har gjort ett bra arbete när vi har ändrat i många sammanhang att man säger att hänsyn skall tas till lagen t.ex. i 3 §. I stället för att man skall ta hänsyn till de olika lagarna, så säger vi att man skall iaktta vad det står i lagarna. För oss i utskottet har det väldigt stor betydelse om man skall hänvisa hänsyn eller iaktta, det är väldigt klart och tydligt för den som läser lagen att det är det här som gäller än att det skall vara lite lösare formuleringar som ger tolkningsmöjligheter.

Kommunöversikten har vi redan behandlat. Där är utskottet också eniga om att man får inte gå för långt och för stor tilltro till kommunöversikten, men det är bra att den har kommit med och att den finns.

 

Konsekvensutredningen tycker vi att är viktigt att man skriver in när man begär olika utredningar. Vi har miljöskyddslagen som vi har diskuterat, att man har haft för långtgående skrivningar och att man har gett mandat att göra för mycket och kräva för mycket. Detta har vi lite försökt lätta på när det gäller planerna i utskottet i skrivningarna i betänkandet, så att man inte skall kräva alltför stora och omfattande utredningar för små planer.

 

I 7 § har vi helt och hållet gått in för det som man sade från lagutskottet. Som jag har förstått det är den formulerad efter den svenska fullmakten som förebild, där man har Boverkets regler redan och i och med att lagstiftningen är relativt lika i Europa tror vi att det här kommer att fungera och att det kommer att bli bra.

 

I 8 § har jag personligen framfört en hel del åsikter, att man kanske skulle titta lite på byggandet i landskapet, om man behöver inskränka det på den här nivån, men vi har trots allt gått in enhälligt och tar den här varianten. Jag tror att vi är överens om att man behöver titta framdeles på detta med byggande från normalvattentillståndet; vissa kommuner har inskrivet att man inte får bygga egnahemshus om de inte är belägna 2 meter över medelvattenståndet. Det har t.o.m. framförts att kommuner kan bli ersättningsskyldig om man godkänner byggande alltför stränderna så att det blir skador, men i och med att vi inte har ändrat lagen, så har vi inte utrett det här fullt ut, men man kan lyfta fram att vi skall uppmärksamgöra landskapsregeringen på skrivningarna. Vi införde ett ”skall” i förtydligande syfte; förut var det så att kommunen kan ha en byggordning. Vi anser i utskottet, och jag håller med, att vi skall ha en byggordning i varje kommun.

 

11 § är central för oss. Vi hade en omröstning och vi tycker att naturvärdena är så viktiga att de kunde ha varit med här. Man säger att man litar på kommunerna att man kan sköta och hantera det här, men lika mycket litar vi på att landskapsregeringspolitikerna kan hantera och sköta det här. Jag tror inte att man kommer s.a.s. gå för långt här, utan vi har gärna lyft med naturen här och jag kan säga till utskottets försvar, att det är ingen som har varit hundraprocentigt emot det utan vi har haft diskussioner och den föreslagna skrivningen har övervägt.

 

I 14 § har vi lyft att plan stryks. Det står där att byggnadsnämnden skall hand om planläggandet. Det anser jag att vi inte behöver ha med. Vi har inte ansvariga ledamoten här, men jag tycker att det skulle ha varit intressant att höra om det verkligen var meningen att det var byggnadsnämnden i kommunen som skulle göra planerna. På det här sättet är det alltså fullmäktige och styrelse som har hand om också uppgörandet av planerna. Risken hade varit att om man hade lämnat det till byggnadsnämnden hade man inte kunnat flytta upp det till styrelsen.

 

Det har ifrågasatts varför vi har ändrat ganska mycket, men t.ex. i fråga om kommunöversikten så stod det att den skulle ses över. Vi har satt in ”uppdatera”. Jag vill försvara utskottets agerande som har ifrågasatts här, men jag tycker att de ändringar som vi har gjort är befogade, det är inte så att det är fråga om något tyckande utan vi har analyserat dem ganska ingående och omfattat dem.

 

31 § om general- och detaljplan tyckte vi att kunde ha stor betydelse för enskilda markinnehavare, men vi omfattar paragrafen.

 

Det framfördes också synpunkter på kostnaderna, att man borde ha sagt att kommunen får inte ta ut mera än vad det kostar med tillstånd och när man har gjort detaljplaner och sådant. Vi har gått igenom det här ganska mycket och det kan vara ganska kostnadsdrivande för kommunen att exakt redogöra för vilka kostnader man har.

 

Vi har tagit bort ”staden”, för det är inte meningen att man skall skilja på staden och landet, så på flera ställen har vi plockat bort det; i t.ex. 35 § har ”staden” ändrats till ”kommunen”. Man kan säga att det är av språklig natur, men det är ganska viktigt att man genomgående har samma skrivningar.

 

Att vi har ändrat gatumark till gatuområde kan i och för sig ha ganska stor betydelse i det här sammanhanget, så därför skall det vara på det sättet.

 

En byggnadsuppmaning skall vara inskriven i inteckningsregistret. För närvarande är det Ålands tingsrätt, men det kan ändras till myndigheter, så därför heter det så här.

 

64 § har utskottet ägnat en hel del tid åt, men vi har beslutat följa framställningen helt och hållet. Vi noterar att det är infört att tomten skall anpassas för funktionshindrade. Det är någonting som vi har diskuterat mycket överhuvudtaget i betänkandet. Anledningen till åtgärderna som man kanske kan nämna är att man kan få hastiga sjukdomar, det kan vara andra skador som gör att det hus man har byggt några år tidigare plötsligt kan bli oanvändbart; med ganska små ändringar i början kan man få det anpassat på rätt sätt.

 

Även 65 § har diskuterats väldigt ingående i utskottet. Här har vi också omfattat framställningen helt och hållet. Jag har haft mycket synpunkter på den, men det är olika definitioner på vad en byggnad är. Där var det bl.a. carport och olika löst stående tak på tomter, att vad är det är för någonting, är det en byggnad eller finns det definierat överhuvudtaget? Man har övertygat mig från landskapsregeringens sida att det finns med som byggnad, att man skall tolka alla de här typerna av varaktiga konstruktioner som man sätter upp på tomten som en byggnad.

 

68 § motsvarar också framställningen och den röstade vi om. Vi tycker att om man bygger på tokiga platser och ställer till för grannarna, när man inte har möjlighet att påverka någonting överhuvudtaget i sin närmiljö, om det inte är några tillstånd alls, men vi har trots allt gått in för att svälja en kompromiss i det här sammanhanget.

 

I 69 § ville jag ha ett förtydligande om rivning. Man kan nämligen tolka paragrafen att man måste vänta två månader med att riva ett hus efter att man har gjort anmälan, men nu är det klarlagt i och med detaljmotiveringen att omedelbart efter att man har tagit beslut om att man får riva fastigheten så kan man sätta igång med rivningen.

 

Jag reagerar mot kritiken som har riktats mot utskottet att vi har ändrat saker och ting som vi inte riktigt förstår vad vi har hållit på med, men jag tycker att många av ändringarna har stor betydelse för att klargöra avsikten med lagen och det har funnits tolkningsmöjligheter, enligt vår bedömning. Jag tycker dock inte att man har tagit fram något konkret exempel där vi s.a.s. har använt fel formulering enligt den s.k. svarta listan som har nämnts här. Det sades också att vi har ändrat bostäder till lokaler. Det är någonting som har fullt stöd i hela utskottet. ”Bostäder” är väldigt inskränkt och ”lokaler” är betydligt vidare, varför lagens mening kommer fram på ett helt annat sätt om man använder lokaler i stället för bostäder.

 

Vi diskuterade i straffparagrafen om förseelse och anledningen till att vi inte har förseelse beror på synpunkterna att det var att gå för långt i en sen timme att föra in det. Det finns narkotikaförseelser och förseelser i andra sammanhang i lagstiftningen, men det är någonting som man får titta på vid revideringen av lagstiftningen.

 

Jag tycker att det här är en bra lag och jag tror att de flesta på Åland kommer att kunna använda den med tillförsikt. De problem som uppstår kommer att vara i specialfall och under vissa speciella omständigheter, men överlag tror jag att samtliga som bygger på Åland kommer att vara tillfreds med lagstiftningen i och med att alla har haft samma intentioner och vi har jobbat tillsammans. Den politiska biten har vi lagt väldigt mycket åt sidan under hela behandlingen

 

TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss till stora utskottet.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 18/2006-2007 om Europeiska unionens konstitutionella fördrag. (M 4/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag konstaterar att den här punkten på agendan väcker ett stort intresse, och det är bra. Jag kan inledningsvis berätta om bakgrunden. Det är så att när meddelandet remitterades utgick man från att det skulle vara ett och samma ärende. Alla vet vi hur det har gått med den s.k. konstitutionen, så nu har det splittrats i två ärenden. Vi hade tidigare fördraget då vi rekommenderade att lagtinget inte skulle ge sitt bifall och det här är då ett meddelande som s.a.s. hänger med .I lagutskottet hade vi båda ärenden anhängiga. Mycket av det som berör oss här har varit uppe i debatt tidigare och ärendena är ganska intimt ihopknippade.

 

Jag kan redan inledningsvis konstatera att ur lagutskottets synpunkt var det inte så mycket att handlägga när vi kan säga att grundfördraget saknar aktualitet. Vi har dock begärt och fått ett utlåtande från självstyrelsepolitiska nämnden som vi alla har omfattat. Vi kan konstatera från textdelen där att mycket tittar man på framtiden, framtidsfrågor, landskapets positioner och det nya s.k. reformfördraget. Vad detta skall innehålla vet inte jag, jag tror inte att någon vet,  men vi utgår och hoppas från att regeringen gör allt för att befästa landskapets positioner och vara med redan i beredningsskedet.

 

Vi tittade i lagutskottet som hastigast igenom punkterna och omfattar det resonemang som har förts av självstyrelsepolitiska nämnden enhälligt. Det är väl i detta forum som den politiska debatten har förts och vi kan konstatera att det här är ståndpunkter som vi omfattar. Vi utgår från och kräver att Ålandsprotokollet skall förbli orört. Lite funderingar har nämnden haft om vad det innebär när EU blir en juridisk person och vi har också omfattat funderingarna att det måste klarställas vad detta innebär i praktiken. Det finns också detta med lagstiftande regioner. I det fördrag som blev till intet så hade man lyft upp den frågan och vi hoppas och tror att landskapsregeringen också tar självstyrelsepolitiska nämndens farhågor och synpunkter i beaktande. Viktigt är också att landskapets kontakt med kommissionen redan i beredningsskedet aktiveras och nyttjas nu när vi har hört att det är brått. Om jag förstod rätt var det redan i oktober som det skall vara någonting till pappers.

 

Men, som sagt, fru talman, det här är nu hur lagutskottet egentligen har handlagt detta ärende och den politiska debatten har förts i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Det finns en reservation här. Nu diskuterar vi ett meddelande och ltl Danne Sundman hade en reservation i självstyrelsepolitiska nämnden till textdelen. Det finns också ett klämförslag från självstyrelsepolitiska nämnden, som vi också har omfattat, dock inte enhälligt. Jag tolkar det så att ltl Danne Sundman omfattat självstyrelsepolitiska nämndens klämförslag  och så har ltl Gun-Mari Lindholm gjort en reservation. Jag kan bara förklara hur vi diskuterade i majoriteten. Den kläm, som vi önskar att lagtinget skall bifall, går ut på att utreda konsekvenserna av ett medlemskap. Reservanten har även framfört att man skall utreda processen av en omförhandling och ett eventuellt utträde. Reservanten talar säkert för sig. Jag kan konstatera att vi i majoriteten i lagutskottet ansåg att klämförslaget som självstyrelsepolitiska nämnden har förordat är ett första steg och vad sedan konsekvenserna visar av medlemskapet, så finns det andra steg att vidta, eventuellt dem som reservanten har nämnt, men det är att gå lite väl långt i detta skede. Det är en omfattande process.

 

Så här har vi från lagutskottets majoritets sida sett på det och jag kan konstatera att självstyrelsepolitiska nämndens vice ordförande kommer att hålla ett anförande om den politiska debatten som de har haft i nämnden och det skall vi med intresse ta del av.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det här ärendet fick en litet annorlunda vändning och tågordning än vad det egentligen var tänkt att det skulle få. Det kom till lagutskottet som ett ärende eftersom det var en konstitutionell ändring och man skulle titta på ärendet utifrån ett laglighetsperspektiv. Under resans gång har fördraget blivit förkastat, det blev inget av. Redan när fördraget kom hit var det flera länder som också hade backat när det gällde konstitutionen och därför visste man kanske utgången av det redan.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden har begrundat ärendet och till lagutskottet kommit med ett utlåtande.

Man har alltså å ena sidan förkastat själva det konstitutionella fördraget, men man har också sagt att man har olika synpunkter under de olika rubrikerna, frågor som mycket har diskuterats här i salen och i olika utskott under årens gång. Det man kan konstatera är att man fortsättningsvis har ett förhållningssätt till själva arbetets gång vad gäller förändringar i fördraget från självstyrelsepolitiska nämndens sida, nämligen, som jag åtminstone läser in det, att man är ganska förnöjsam med att få ett förslag från Finlands sida som man sedan tar ställning till. Utifrån mitt sätt att se det och enligt vår grundlag, självstyrelselagens 59a §, borde vi redan i ett initialt skede själva formulera vad det är vi vill. Jag vet inte vad det beror på, om det är vår egen lathet, då skall vi inte heller skylla på någon annan, om det är det förfaringssättet som vi har i dag. Det bästa är att man redan nu när man vet att någonting komma skall borde sätta sig ner och formulera: vad är det man vill. Det här skulle man då föra till Finland som förhandlar fram det här också för Ålands del, åtminstone borde det ligga färdigt i byrålådan och att man inte sedan bara nöjer sig med att man tar del och ställning till de färdigt formulerade texterna som kommer.

 

En annan viktig sak i detta ärende är om och huruvida vi är nöjda med det som vi har i dag. Jag tycker, jag upplever och jag hör bland människor på Åland att de är ganska missnöjda med hur EU:s beslut måste levas upp till på Åland. Vi har många som direkt eller indirekt är berörda av olika beslut och man säger ibland att det skulle ha varit bättre om vi hade varit utanför. Det här ingen lätt fråga, det är ingenting som man hanterar så där med vänster hand. Det är också svårt att föra en sådan diskussion bland allmänheten som kanske ännu mindre i många fall är insatta i de byråkratiska krångligheterna och också lagstiftningen. Det är svårt att argumentera när man säger, men varför gick det nu så här i snusfrågan och vårfågeljaktsfrågan och måste man peta i precis allting! Varför måste vi på Åland ha det så här när man på Kreta i en liten restaurang kan göra så här? Det är ganska svårt att argumentera, man får bara säga, ja, men nu är det så här och vi är satta att följa det, annars får vi böta för det.

 

Därför tycker jag och vi från Obunden Samlings sida at det skulle vara viktigt att man i brådskande ordning utreder hur processen kring en omförhandling av Ålands EU-medlemskap eller alternativt ett utträde ur EU skulle gå till och vad det i praktiken skulle innebära. Det är inte ett ställningstagande i sak om utträde eller inte i detta skede, men det skulle vara väldigt angeläget att få se vad det betyder, hur skulle det åländska samhället se ut, vad är det som vi går miste om och vad får vi tillbaka om det är så att man omförhandlar eller att man träder ur EU – eller är det rentav så att vi nu redan har vant oss att vara en medlem i EU-familjen att vi kanske tycker att det är bäst som det är! Men detta är en fråga som rör många i det vardagliga livet och som stöter på problem och därför tycker vi att det är väsentligt att man försöker svara upp mot de önskemålen också.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Ett intressant anförande men som till vissa delar kräver förtydligande. Ltl Gun-Mari Lindholm säger att självstyrelsepolitiska nämnden förnöjsamt skulle luta sig tillbaka och ta ställning till enbart av Finland framställda positioner. Om vi går in på sidan 3 fram till sidan 12 så räknar vi upp, på samma sätt som landskapsregeringen i sitt meddelande, 15 positioner från landskapets sida, där vi meddelar hur vi ställer oss till det nya reformförslaget som också har gällt i de förhandlingar som gällde för det konstitutionella fördraget. Jag förstår inte riktigt på vilket sätt som vi inte själva i det här läget skulle ha lagt fram de frågor som vi vill. Det vore intressant om ltl Gun-Mari Lindholm kunde förklara den biten närmare, för jag förstår inte riktigt det påståendet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det kanske var fel att säga att självstyrelsepolitiska nämnden nöjer sig med det, men den skrift som självstyrelsepolitiska nämnden har lämnat ifrån andas i alla fall att man är ganska nöjd med förfaringssättet hittills, och hittills har man haft det förfaringssättet från landskapsstyrelsernas och landskapsregeringens sida att man inte har varit det; man nämner också här att man inte har varit delaktig i de olika konventen som har jobbat fram förslagen och fördragen, utan man har vant sig vid en ganska passiv roll. Det är det jag menar att vill man vara med och påverka så har vi, anser vi, också en laglig rätt och en laglig skyldighet från vår sida att delta.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Den femtonde positionen vi har motsäger precis det som ltl Gun-Mari Lindholm är inne på, nämligen att vi förnöjt skulle luta oss tillbaka och acceptera att vi inte får delta i förhandlingarna. Varken självstyrelsepolitiska nämnden eller landskapsregeringen har accepterat det faktumet, utan vi fortsätter att hävda den ståndpunkten att vi skall få vara med. Sedan är det en annan sak att vi inte har beretts tillfälle att på ett så aktivt sätt som vi skulle vilja har fått göra det. Men att påstå att vi lutar oss förnöjt tillbaka och accepterar någonting som kommer från Finlands regering tycker jag är en ganska grov överdrift och ltl Gun-Mari Lindholm var också inne på att det att det kanske inte riktigt var på det sättet, men så hette det i det inledande anförandet. Är motivet just att vi inte har aktiverat oss i förhandlingarna, så tycker jag inte heller det är ett sådant motiv som kan användas gentemot vare sig landskapsregeringen eller självstyrelsepolitiska nämnden. Om läser under ”Deltagande i förhandlingarna” på sidan 12 så ser man där vad vi har ställt för förslag och påtryckningar. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Speciellt under stycket på sidan 12 ”Deltagande i förhandlingar” har jag läst in det som jag har anfört här i mitt anförande, där självstyrelsepolitiska nämnden visserligen noterar att landskapet inte har varit representerat i någon av de två konventen som  hittills berett större ändringsförslag inom EU, och det är det jag stöder mig på. Jag tycker att hade man velat hade man satt in hela sin kraft på att lyfta just det att man bör vara med. Vi skall själva formulera vad vi själva vill att fördraget skall ha för inriktning, och det säger ni visserlunda, men jag tycker att man kunde ha sagt det ännu starkare, om det är så att man anser att det är väldigt viktigt. Jag säger, att jag vet inte varför det är på det här sättet, jag har inte varit med i den positionen, om det är så att man inte tillåts eller om det är vår egen lathet helt enkelt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Det är inte så att vi har färdigt formulerade texter som kommer från Finland som vi självstyrelsepolitiska nämnden och lagutskottet bara nickar och säger ja till. Jag uppfattar inte att det har gått till på det viset. Jag uppfattar att vår landskapsregering har försökt påverka inflytandefrågorna och börjar få gehör i Finlands regering och Finlands riksdag för inflytelsefrågorna som är så väldigt viktiga för oss. Men när det gäller reservationen om utvärdering av ett utträde ur EU och att man säger att det finns en folkopinion för ett utträde ur unionen och att det skall ske i brådskande ordning, så måste jag svara att det finns ingen sådan opinion på Åland i dag. Det finns ingen stor folkopinion för utträde ur EU i dag, så varför skall det vara så brådskande? Vidare har vi i klämmen sagt att vi skall göra en utvärdering av EU-medlemskapet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vi kan bara konstatera att vi har olika syn på den frågan. Jag och vi från Obunden Samlings sida tycker inte att man har använts sig av sitt inflytande i fördragstexten. Jag tror inte att man ens från landskapsregeringens sida kan ställa sig upp med handen på hjärtat och säga att man har gjort ett lyckosamt arbete där. Så säger också ltl Henrik Lagerberg att det inte finns någon opinion som anser att man borde fundera om vad gäller EU:s innehåll eller eventuellt ett utträde. Jag anser att det visst finns det! Det kanske inte är så många, men de människornas åsikter är också viktiga att tillmötesgå och jag säger just att det är svårt att argumentera när man står ansikte mot ansikte med människor som har blivit bestraffade i någon mån av EU:s beslut.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag anser att Obunden Samlings åsikt i den här frågan mer splittrar och söndrar och särar ålänningarna för tillfället. Jag tycker att vi skall nöja oss med den utvärdering som vi skulle kunna ta via en parlamentarisk kommitté eller liknande om vårt EU-medlemskap. Jag förstår inte varför man så starkt skall driva på någonting i brådskande ordning när vi inte har arbetet färdigt med frågan om våra inflytandefrågor ännu. Vi börjar få gehör för dem. Vad sänder Obunden Samling ut för signaler? Vi vill inte vara med, vi vill bara säga nej till EU!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Är det att försöka splittra och söndra genom att, som jag ser det, i någon form av demokratisk ordning lyssna på människor, försöka sätta sig in i deras vardagliga bekymmer och vardagsliv, hur fungerar det här? Det är kanske så att man inte får de signalerna till den socialdemokratiska gruppen, men det har vi fått och jag tror också att man får dem till centern, som har mycket jordbrukare och jag tror också att man får dem till Ålands Framtid. Det här är ett sätt att försöka, som jag också sade i mitt anförande, att komma fram till att det kanske ändå är den bästa lösningen för Åland, men vi får bättre argumentation när vi möter människor och vi får också se att det kanske inte är så farligt som många tror. Det är ett sätt att inte bara utvärdera utan också att utröna och se på problematiken från en annan sida. Det är att tillmötesgå människor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

För mig som medlem i lagutskottet har det varit väsentligt att lagutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden har kommit till samma slutsats och därför är jag enig med nämndens kläm om att den nya regeringen skall utreda konsekvenserna av ett EU-medlemskap. Det kan mycket väl innebära att man kommer till proceduren för utträde eller att man anser att utträde är bäst, men innan det är klart så bör man ha torrt på fötterna och framför allt omförhandla ett medlemskap, om man kommer till det, och centern har varit inne för att man borde omförhandla det, men också en omförhandling borde föregås av principer här i lagtinget för vad som är syftet med omförhandlingen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nu blev det nog lite förvirrande eftersom ltl Ragnar Erlandsson i lagutskottet har gått med på en sak där man säger att man skall utvärdera. Man talar inte alls om i den kläm som majoriteten har omfattat någonting om att man skall omförhandla. Det är det jag säger i min reservation, men den har inte fått något stöd från ltl Ragnar Erlandsson. Som jag uppfattade det nu i alla fall fick jag någon form av stöd från salen – och det kanske är så att det är svårare att nu krypa undan och gömma sig bakom beslut som man tar i ett utskottsrum. När det kommer ut bland allmänheten är det däremot mera klädsamt att försöka säga att man är med på en omförhandling – jag tycker att man skall vara ärlig och säga, att omförhandla är inte centern med på i det här skedet.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Nu står alltså lagtinget inför den möjligheten att vi kan få ett enigt beslut om vi omfattar självstyrelsepolitiska nämndens kläm och lagutskottets betänkande, och jag läser klämmen så att en utredning av konsekvenserna av ett EU-medlemskap mycket väl kan leda till att man går in för omförhandling och i allra yttersta fall också ett utträde ur EU-medlemskapet. De här uppfattningarna står inte i konflikt med varandra. Skulle jag omfatta ltl Gun-Mari Lindholms åsikter och försöka få till stånd en annan kläm i lagutskottet än vad självstyrelsepolitiska nämnden har skulle vi skapa ett oenigt lagting som skulle ha lett till platt fall för hela EU-frågan för det sittande avgående lagtinget. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nu börjar vi komma fram till det som det egentligen handlar om! Det är alltid så när vi från lilla Åland skall tala med stora Finland, som skall tala med det ännu större EU, att det alltid är bättre att vi gör som de stora vill! Vi skall inte ha en egen åsikt! Det är därför jag tycker det är så skönt att vi ser den här olikheten. Jag är inte rädd för att ha en egen åsikt. Jag håller på självstyrelsens grundvalar och det gör jag i alla lägen, och jag tycker att det är beklämmande, jag tycker verkligen att det är beklämmande att man försöker gömma sig bakom ett stort land i stället för att stå upp för det vi själva tycker – det man anför i repliker! Det är egentligen det som ltl Ragnar Erlandsson säger, att i förlängningen så kanske det blir så här, men man vågar inte i ett första skede. Och, tro mig, då blir det ingenting av det heller!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Jag skall redogöra för det utlåtande som självstyrelsepolitiska nämnden har gett till lagutskottet om det meddelande som landskapsregeringen lämnade hit till lagtinget om Europeiska unionens konstitutionella fördrag.

 

Som har redogjorts för här hittills är det på det sättet att det tog sig en annan form än vad vi hade tänkt oss från första början. Meddelandet kom i samma veva som vi skulle ta ställning till det konstitutionella fördraget och där slog man också ihop de två ärendena för att kunna behandla dem på ett bra och gemensamt sätt som skulle föra saken framåt. Sedan visade det sig när tiden gick vidare att det konstitutionella fördraget föll ihop och det gick inte att göra någonting av det. I det läget beslöt sig självstyrelsepolitiska nämnden för att göra uppdelningen, att dels konstatera att det konstitutionella fördraget som fanns inte längre var någon idé att diskutera vidare på och att vi i stället skulle ägna oss åt att titta på det som komma skall och beskriva för för landskapsregeringen lagtingets syn på hur fortsättningen skall bli.

 

Tyngdpunkten har alltså legat på att ge en grund för det fortsatta förhandlingsarbetet. Det står kanske i ganska djärv kontrast mot det som vi just hörde från lagutskottets medlem ltl Gun-Mari Lindholm, som tycker att vi egentligen bara har skrivit ner sådant som någon annan har sagt att vi skall göra. Så uppfattar inte självstyrelsepolitiska nämnden det arbete som har gjorts, utan självstyrelsepolitiska nämnden uppfattar sitt arbete som att man har försökt att lista ner x antal positioner för det fortsatta arbetet och under det arbetets gång har det inte förekommit oenighet vad gäller biten. Det vi har haft oenighet om är det som jag kommer till i slutet av mitt anförande, dvs. klämmen och klämmens utformning. Kring de andra bitarna har vi däremot inte haft någon oenighet och jag kan inte heller se att man i lagutskottet skulle ha haft någon oenighet kring de bitarna, utan lagutskottet säger att utskottet omfattar självstyrelsepolitiska nämndens resonemang också kring ställningstagandena. Reservationen gäller också klämmen, som jag kan se det, och ingenting annat.

 

Jag skall i fortsättningen av mitt anförande försöka titta lite närmare och ge en bakgrund till de positioner som Åland dels tidigare har haft och dem som vi nu har. Jag kan säga att självstyrelsepolitiska nämnden har inte set någon orsak till att i någon större omfattning frångå det som vi tidigare har sagt, utan vi återupprepar vissa saker, vi förstärker vissa saker. Den 18-19 oktober kommer man att klubba reformförslaget och fram till dess finns möjligheten att påverka de frågor som finns här. Efter det finns dessutom ett antal olika inomstatliga frågor som skall lösas mellan Finland och Åland, och för dem finns det ännu längre tid därför att sluttidtabellen för reformförslaget, som man nu kallar det, ligger på att det skall vara klart i god tid före Europaparlamentsvalet 2009. Det finns alltså fortfarande tid att jobba med de här frågorna.

 

Inledningsvis kan jag konstatera att det finns två positioner som är centrala för det fortsatta arbetet vad gäller förhållandet till själva fördraget som sådant, alltså rent tekniskt och rent konstitutionellt. Det är för det första att självstyrelsepolitiska nämnden anser att det skall finnas en helhetslösning presenterad för lagtinget innan man går vidare. Det skall alltså finnas eventuella förslag till förändringar av självstyrelselagen, man skall se hur inflytandefrågorna har lösts osv. osv. innan man kan ta ställning till reformförslaget som sådant. Vidare förutsätter också självstyrelsepolitiska nämnden att lagtingets bifall krävs för detta, och det har vi sagt också hela tiden. I det här fallet uppmanar vi landskapsregeringen att närmare utreda den frågan och meddela Finlands regering sitt ställningstagande. Vi har inte i det här skedet kunnat göra en bergsäker analys av det själva på det sättet att vi kan säga att så är det, att det krävs ett godkännande från lagtingets sida, men vi kan heller inte se att det finns någonting som skulle tala mot att så skulle vara fallet. Analysen på det konstitutionella fördraget var sådan att det krävde ett bifall från lagtinget och vi ser inte att reformförslaget skulle ha förändrats på något sådant sätt att det inte skulle krävas.

 

Lagutskottets ordförande ltl Roger Eriksson var inne på några av positionerna som vi har lyft fram, bl.a. på Ålandsprotokollet. Ålandsprotokollet har varit föremål för diskussion både här i salen och i självstyrelsepolitiska nämnden vid många tillfällen tidigare. Framför allt har bekymren gällt hur Ålandsprotokollet skulle hanteras i det nya konstitutionella fördraget.  Nu kan man konstatera att i och med att det här blir ett reformförslag, ett reformförslag som inte ersätter de tidigare fördragen utan kompletterar de nya fördragen, så finns inte den problematiken kvar utan i stället har vi Ålandsprotokollet kvar i dess ursprungliga skick. I det läget finns det ingen orsak till bekymmer vad gäller den biten.

 

Ett erkännande av de regionala lagstiftnings- och förvaltningsbehörigheterna finns med i det konstitutionella fördraget. Vi har inte sett att det har förändrats heller i reformfördraget och det är någonting som vi vill lyfta fram som positivt och som egentligen också är uppfyllt.

 

Lagutskottets ordförande ltl Roger Eriksson var också inne på den folkrättsliga ställningen och den ganska långtgående säkerhetspolitiska dimension som finns åtminstone i det konstitutionella fördraget och som fortsättningsvis ser ut att finnas kvar i reformförslaget. Här är det viktigt, anser självstyrelsepolitiska nämnden, att man nu faktiskt gör en utredning om hur man skulle kunna och vilka möjligheter det finns för att ändra självstyrelselagen så att lagtingets inflytande över internationella avtal som rör Ålands folkrättsliga ställning ökas. Här har det nämligen funnits en farhåga tidigare och den finns fortsättningsvis kvar. Vi har vid tidigare utlåtande från nämnden lyft fram att utredningen behövs för att man slutligt skall kunna ta ställning till den här biten och det vill vi fortsättningsvis lyfta fram som synnerligen viktigt.

 

Följande punkt är representation i Europaparlamentet. Här kan man säga att det har skett några steg framåt under den senaste tiden. För det första vad gäller skillnaden mellan det konstitutionella fördraget och reformförslaget så knyter man nu närmare parlamentsplatsfördelningen till fördraget s.a.s. Den kopplingen fanns inte på ett lika tydligt sätt tidigare, den finns nu och det är bra för Ålands del. Det som ytterligare är bra att landskapsregeringen under ledning av lantrådet Roger Nordlund också nu har fått Finland med s.a.s. på att acceptera att för att man skall kunna uppfylla sina internationella åtaganden behöver man också då se till att Åland får den här platsen. Man kan argumentera utgående från att Åland och Finland behöver en tilläggsplats för att man skall kunna uppfylla de internationella åtaganden som finns. Det här är någonting som vi ser mycket positivt på från nämndens sida och hoppas att det också skall gå vägen. Det ser vi i mitten av oktober, 17-18 oktober har man sagt att regeringskonferensen och vi får se vad som händer i det läget.

 

Vidare har vi unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Där har självstyrelsepolitiska nämnden tidigare sagt att man är positivt inställd men även här finns den folkrättsliga aspekten med. Vi måste få en utredning som visar på en acceptans från lagtingets sida till att unionens stadga för de grundläggande rättigheterna skall bli bindande, att man granskar den ytterligare så att det inte påverkar vår ställning internationellt. Det är viktigt.

 

I fördraget finns också utökade befogenheter för unionen. Med finns bl.a. det som brukar kallas för fördragsutfyllnad och också möjligheten till att i större utsträckning fatta majoritetsbeslut. Här finns bekymmer för åländsk del i det läget när det är delad behörighet, där vi har behörighet på vissa områden och Helsingfors på andra områden. Då krävs att man hittar ett förfaringssätt som säkrar att på de områden som vi har behörighet inte fattas beslut över våra huvuden i Bryssel. Det är det s.k. behörighetsläckaget som man då måste titta på. Här har vi pekat nu och tidigare på självstyrelsens 59 § som man borde se över vad gäller möjligheterna att kunna påverka internationella fördrag.

 

Den nionde punkten nämndes också av lagutskottets ordförande om att EU blir en juridisk person. Här behövs ytterligare utredningar. Jag nämner inte mera om det i det här skedet.

 

I tionde punkten kommer vi in på kontakter till kommissionen och inflytande i ministerrådets arbete. Här kan det som ltl Gun-Mari Lindholm var inne på finna en viss relevans. Det finns en möjlighet för landskapsregeringen i dagsläget att delta, under förutsättning att man får tillåtelse från Finland naturligtvis, vid ministerrådets arbete. Men från nämndens sida vill vi att detta skall förstärkas ytterligare. Det här har inte utnyttjats fullt ut nu; vi vill att det skall förstärkas och för det första skall man se till att man är med tidigt i beredningsprocessen så att man kan påverka det och har man då inte lyckats påverka det i rätt riktning så skall man följa linan ut och också finnas med i ministerrådets arbete inför de beslut som tas där. Men som det är i dagsläget sker det här utgående från regeringens goda minne. Det är regeringen som kan besluta huruvida vi får följa med eller inte och där ser vi att det skulle behövas någon typ av tydligare reglering, antingen i självstyrelselagen eller på annat lämpligt sätt. Vi har inte kunnat i självstyrelsepolitiska nämnden säga definitivt att det är i självstyrelselagen detta skall regleras, men på något lämpligt sätt skall det här regleras så att det blir en rättighet för Åland att delta också tillsammans med Finland i ministerrådets arbete när ärendena är sådana som så kräver.

 

I fråga om talan inför EG-domstolen har det funnits en arbetsgrupp som utrikesministeriet har utsett som har tittat på hur man skulle kunna ändra praxis. Vi skall komma ihåg att praxisändringar och att Åland skall få rätten att delta är två skilda saker. Det har rört sig i rätt riktning vad gäller möjligheten för Åland att kunna föra talan inför EG-domstolen. Ni kan själva läsa i utlåtandet vilka steg framåt som man har tagit och det kanske viktigast i det dokument som nu finns är att man där har lämnat en öppning för att man skall se över hur det här fungerar, hur fungerar den förnyade praxisen där man skall enbart neka Åland att ”i synnerliga skäl”, som det står, finnas med och försvara sig själv. Vi får förhoppningsvis ett positivt kvitto på det här, men våra ansträngningar för att också kunna komma vidare vad gäller talerätten får inte stoppa ändå utan vi måste jobba vidare för att kunna få en talerätt som skall kunna användas av landskapsregeringen i de fall där man måste kunna försvara sig. Det är helt orimligt som det är i dag att vi får ta konsekvenserna för olika typer av lagstiftningsbeslut vi gör genom böter, men vi har inte möjligheten att försvara oss. Det strider mot alla grundläggande juridisk och också etisk teori, skulle jag vilja påstå. Det sättet att se på saker och ting stämmer inte överens med den här delen av världen i alla fall, så här bör vi fortsätta att driva det. Men, som sagt, det vi från självstyrelsepolitiska nämnden vill observera är att man har tagit några steg framåt.

 

Statsstödsreglerna har diskuterats en hel del, hur avvikande, indirekt beskattning kan vara att betrakta som statsstöd och därmed göra att vi inte skulle kunna utnyttja vårt skatteundantag. Här kan vi konstatera att vi redan i ett tidigare skede kommit fram till att så länge man använder det på ett genomtänkt sätt så tillåts det här. Det finns ingen automatik i att man rakt av tillåter att det får finnas en avvikande beskattning, men däremot finns det rättsfall som visar på att bara man kan förklara utgående från vilka grunder man har gjort det här så kan man också få avvika.

 

Subsidiaritetsprincipen har varit något som har diskuterats ett antal olika gånger. Från åländsk sida har vi vacklat lite i positionerna här, det skall ärligen sägas, kring vad vi har tyckt om hur viktig eller hur icke-viktig den är. I den kommitté som man tillsatte inom riksdagen för att lösa det här så kom man fram till att den inte var speciellt viktig och att man gav Åland möjligheten att utlåta sig till riksdagen om det här. I det fördrag som nu förbereds har subsidiaritetskontrollen fått en ytterligare utökad betydelse;  man strängerar den ytterligare och ger större möjligheter för parlamenten att vara med och påverka. I det läget anser nämnden att det är viktigt att gå in och titta på om man inte kunde skapa bättre möjligheter för Åland att använda sig också av det här. Vi söker stöd i det att Ålands lagting också skulle kunna använda sig av det här eller att Finland skulle kunna göra en överenskommelse tillsammans med Åland om att kunna använda sig av det här på det sätt som Belgien har valt att göra.

 

Det var vid utträde ur unionen som hela debatten startade i dag. Går vi tillbaka till det man har sagt tidigare så har man från Ålands lagtings och landskapsregeringens sida haft lite bekymmer kring huruvida ett utträde ur unionen var möjligt med det nya konstitutionella fördraget. Riksdagen har ändå sagt: ”Fördraget innehåller däremot inget omnämnande av att t.ex. områden med självstyrelse skulle kunna utträda ur unionen. Detta innebär dock inte att speciallösningar som gäller regioner skulle vara förbjudna.” Från självstyrelsepolitiska nämnden har man sagt att man är tillfreds med det i det här läget. Däremot har vi, precis som har diskuterats här, föreslagit att man skall föreslå för lagutskottet, som utskottet sedan har tagit med i sitt betänkande, att vi skall gå in för en utredning kring de konsekvenser som vi har av EU-medlemskapet. Precis som ltl Ragnar Erlandsson var inne på här tidigare så har majoriteten i självstyrelsepolitiska nämnden diskuterat att det är viktigt att veta vilka konsekvenserna är och när man har fått konsekvenserna kan man också ta steget vidare och diskutera kring de andra frågorna, huruvida man skall titta på ett utträde eller huruvida man skall titta på en omförhandling osv. osv. Men före det känns det svårt att gå vidare med ett arbete som man egentligen inte vet vad utgångspunkten i så fall skulle vara. Man behöver först nu få reda på hur går det med de krav som vi ställer här. Det är steg ett. Följande steg är: vad har vi då fått ut av dessa tolv år, både i negativ och positiv bemärkelse, och efter det går vidare till följande steg och konstaterar huruvida vi vill omförhandla eller bli vid det som vi har i dag eller någonting annat. Så har majoriteten resonerat i dagsläget i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Deltagande i förhandlingar tog jag redan upp i ett replikskifte med ltl Gun-Mari Lindholm. Vi är på inga sätt tillfredssätt med att vi inte har fått delta. Det har landskapsregeringen heller inte varit i det meddelande som ligger till grund för utlåtandet, utan man har sagt att även fortsättningsvis kräver man att kunna vara och påverka i EU-konstitutionen utgående från, som man nu har valt att göra det, konventsmetodsmodellen. Där skall vi också kunna vara med och göra de åländska ställningstagandena.

 

Summa summarum, vi har försökt analysera de positioner som vi har haft från åländsk sida hittills. Vi har haft anledning att konstatera att på några punkter har vi haft framgång, vi har haft orsak att konstatera att på några har vi definitivt inte haft framgång men ger inte upp och på vissa punkter har vi dessutom valt att skärpa till skrivningarna på egentligen ett sådant sätt att vi skall komma vidare.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Det var ett fint faktabaserat anförande som vtm Johan Ehn presenterade utgående från arbetet i självstyrelsepolitiska nämnden. Men när det gäller Ålands socialdemokrater ställer vi oss bakom klämmen om en utredning av konsekvenserna av EU-medlemskapet. Vi i socialdemokraterna har aldrig diskuterat något utträde eller någon omförhandling. Vi vill gärna vara med och utvärdera EU-medlemskapet.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Nej, självstyrelsepolitiska nämnden säger heller ingenting om det. Jag tror inte att jag sade någonting om det heller utan jag sade att man tar det här steget; vad som händer efter det är någonting som vart och ett av partierna får ställning till senare. Precis som ltl Henrik Lagerberg var inne på har vi gått in för att ställa oss bakom klämmen om en utvärdering och det är allt. Jag har försökt att redogöra för det som nu finns i utlåtandet från självstyrelsepolitiska nämnden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Det är bra att vi kan konstatera att fördragets ikraftträdande förutsätter lagtingets bifall enligt 59 § självstyrelselagen för Åland. När vi nu vet att det konstitutionella fördraget inte kommer att förverkligas i den form som det har antagits kommer vi inte att ge vårt bifall till det.

 

Det råder egentligen väldigt stor politisk enighet i den här frågan, som jag ser det. Vtm Johan Ehn har berättat om självstyrelsepolitiska nämndens ställningstagande på ett mycket förtjänstfullt sätt, så egentligen finns det inte mycket att tillägga. Vi från centern stöder detta till hundra procent och det är också intressant att konstatera att både lagutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden har samma uppfattning.

 

Några korta kommentarer vill jag ändå ge, fru talman. Från centerns sida tycker vi att det är väldigt viktigt att man åtminstone försöker grunda politiken och politiska beslut på fakta. Därför tycker vi att det är bra att man utreder vad EU-medlemskapet har inneburit för Åland under de dryga tio år som vi har varit med, vad har varit bra och vad har varit dåligt, så att man skulle få ett faktaunderlag. Det pratas mycket hit och dit, men vi vill få en samlad bild.

 

När det gäller Ålands positioner ligger dessa fast. Vi har sedan tidigare ett enigt lagting bakom dem. Det är intressant att konstatera. Det är också positivt, som vtm Johan Ehn berörde, att kunna konstatera att det har rört på sig och det rör på sig och då tänker jag närmast på Europaparlamentsplatsen där vi nu har Finlands stöd och jag hoppas verkligen att man sätter mycket krut bakom det här och att man lyckas. Samma sak gäller det i snusfrågan, där man i dagens läge har ställt sig på Ålands sida. Det ger oss naturligtvis betydligt större förutsättningar att kunna lyckas där. Man kan väl igen konstatera att det är viktigt med enighet. Det är enormt viktigt att vi kan vara eniga härifrån lagtinget när vi arbetar med de här frågorna. För att vi skall kunna få någonting uträttat i EU, såsom det är ställt i dag, är det också viktigt att Finland inser att Åland har rätt och kommer med på vårt tåg.

 

När det gäller ltl Danne Sundmans reservation till självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande och ltl Gun-Mari Lindholms reservation till lagutskottets betänkande vet vi från centerns sida att det är väldigt kort tid nu som vi har på oss att kunna påverka arbetet. Det är bara några veckor fram till mitten av oktober och då tycker vi att man skall satsa allt krut vi har på lobbyarbete. Det finns ett nätverk här i huset, vi har också riksdagsledamoten som har ett nätverk och många andra, och alla måste nu göra sitt bästa för att vi skall kunna uppnå vårt mål.

 

Vi får sedan se vad det blir för resultat av det här. Det är det resultatet som får utvisa vad som skall bli vårt nästa steg. Man kan spela schack på olika sätt och vi tror att det här är det bästa sättet, att vi säger vad vi vill och att vi gör det med kraft samt att vi på alla sätt försöker påverka den närmaste framtiden.

 

Från centerns sida har vi sagt att vi är beredda att omförhandla förhållandet till EU, om det går på det sättet att vi inte får vår vilja igenom; om vi tycker att situationen blir ohållbar är vi beredda att sätta igång med en omförhandling. Men det betyder inte att vi är beredda att hoppa upp på barrikaderna och ropa och säga att vi hoppar ur EU. Det är en alltför svår och komplicerad samt för den åländska ekonomin viktig fråga att man bara hipp häpp skall kunna säga att vi hoppar ur EU. Om man är ett ansvarstagande parti så säger man inte på det sättet, utan då säger man vad vill och om vi inte får som vi vill tar vi ny ställning och vi är beredda till en omförhandling.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm frågade i sitt anförande – jag vet inte om det var en retorisk fråga – och jag tyckte hon tittade på mig, att vad vill göra? Jag skall försöka svara. Vi vill göra det så att på bästa möjliga sätt uppnå de positioner som vi är eniga om. Sedan kan man ha olika uppfattning om hur man skall lyckas bäst. Men det är vårt innersta mål att lyckas få igenom våra positioner, och vi befinner oss ju fortfarande inom EU. Jag vet inte om förklaringen är tillräcklig, men det var åtminstone ett försök till förklaring! Centerns hjärta för Åland klappar nog lika mycket som de obundnas, det vill jag påstå. Jag säger inte att det klappar mera, men det klappar lika mycket!

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

EU:s framtida utveckling är en mycket intressant och spännande fråga. Den politiska process som pågår med att ta fram ett nytt reformfördrag är enorm. När 25 stater med olika historia, språk och traditioner skall försöka samsas om en gemensam politik, beslutsgång och förhållningssätt till resten av världen, och miljontals människor är berörda, är det nästan osannolikt att man skall kunna nå enighet. Problemens svårighetsgrad kan man få en viss känsla av om man tänker på hur svårt det är för Ålands 16 kommuner att bli överens om nödvändiga förändringar för att bibehålla den sociala välfärden i lokalsamhället samtidigt som man måste skapa ekonomiska förutsättningar för att upprätthålla den kommunala självbestämmanderätten. Eller när sju gymnasieskolor skall koma överens om ett fördjupat samarbete eller en gemensam organisation. Jämförelserna känns kanske främmande men är till karaktären mycket lika de diskussioner som förs på EU-nivå. Hur skall makten fördelas och vem skall betala.? Risken är alltid att den som vill minst lägger ribban och framstegen blir rätt små trots höga ambitioner och god vilja. Reformfördraget är en nystart för EU och utan att vara överoptimistisk kan man hysa vissa förhoppningar att någon form av resultat är att vänta inom en snar framtid.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden lämnar ett intressant och värdefullt betänkande som fångar upp det aktuella politiska läget i den pågående processen att ta fram ett nytt fördrag. När landskapsregeringens meddelande om Europeiska unionens konstitutionella fördrag överlämnades till lagtinget i maj 2006var situationen mycket annorlunda än idag.  Då innehade Finland ordförandeskapet för EU och regeringen drev det konstitutionella fördraget. Ett politiskt drag som av många ansågs döfött. Fördraget gavs till riksdagen för godkännande och presidenten skickade fördraget till Ålands lagting för bifall. Riksdagen godkände fördraget men Ålands lagting lade ärendet under gröna klädet. När det konstitutionella fördraget nu är ett passerat kapitel i EU:s historia har lagtinget meddelat riksdagen att inget bifall ges. Hela den politiska processen kan tyckas vara ett slag i luften, men hade säkert betydelse för att bädda för Tysklands ambitioner att få igång integrationsprocessen igen. För Ålands del har arbetet med det konstitutionella fördraget inte heller varit helt  bortkastad möda.

 

Under processens gång lämnade ett enigt lagting en lagmotion om Ålands möjligheter att påverka EU, till Finlands riksdag. Lagmotionen behandlades seriöst och grundligt av riksdagens grundlagsutskott och utrikesutskottet. Behandlingen och riksdagens beslut hade många viktiga följder för Åland. Riksdagen fick upp ögonen på det konstitutionella och politiska problem som uppstår om Åland inte har självständig representation och egna påverkningsmöjligheter i EU-ärendena som ligger inom den åländska lagstiftningsbehörigheten. Ålands lagting och ålänningarna kan bara själva representera sig eftersom makten är delad mellan de båda parlamenten, riksdagen och lagtinget, och det politiska partisystemet på Åland är helt självständigt och oberoende av rikspartierna.

 

Herr talman! 

Finlands riksdags grundlagsutskott lämnade ett betänkande som klart och tydligt konstaterar att diskussionerna mellan riket och landskapet måste fortsätta för att hitta lösningar på hur Ålands självstyrande status skall kunna beaktas. Särskilt viktigt är att notera att grundlagsutskottet anser att Åland skall kunna få större inflytande i ministerrådet när det behandlar frågor som är viktiga för Åland. Dessutom nämns behovet att se över talerätten och subsidiaritetskontrollen. I det senare fallet säger grundlagsutskottet att interna åtgärder måste vidtas för att värna landskapets ställning.

 

Även om riksdagen inte förespråkade en parlamentsplats för Åland  och förhöll sig avvaktande till lagtingets övriga krav, så kan man ändå med facit i hand  konstatera att riksdagens ställningstagande markant påverkat regeringen som numera driver frågan om en fjortonde plats för Finland i EU parlamentet med hänvisning till Ålands särskilda status och folkrättsliga ställning.  Också frågan om talerätten har regeringen på sitt bord. Subsidiaritetskontrollen och Åland lagtings ställning i det avseendet är tillsvidare en obearbetad fråga. Lagtinget kunde inte godta det förslag till påverkan som den förra riksdagens stora utskott föreslog och här krävs ytterligare diskussion och gemensamma överenskommelser.

Socialdemokraterna välkomnar den klimatförändring som inträffat i diskussionerna mellan Helsingfors och Mariehamn om Ålands möjligheter att påverka EU. Den pågående processen med reformavtalet är inte helt transparent och mycket sker på tjänstemannanivå. Vi ser på processen som en positiv försiktighet  och hoppas att enighet kan uppnås. Att Ålandsprotokollet kvarstår i sin ursprungliga form är bra. Finlands intresse för att säkra en plats i Europaparlamentet för Åland är ett viktigt och värdefullt steg framåt och innebär att Finland för första gången fullföljer det löftet man angav i samband med Ålands och Finlands inträde i unionen.

 

Talerätten kommer att kräva ytterligare samarbete för att tillfredsställa Åland.

Socialdemokraterna stöder självstyrelsepolitiska nämndens krav på att Åland skall förfoga över den ena av Finlands två röster vid utövandet av den s.k. subsidiaritetskontrollen. En möjlighet för det folkvalda lagtinget att direkt påverka kommissionens lagförslag. En kanal för lagtinget att påverka EU direkt utan att behöva gå via Helsingfors eller dyra lobbyister i Bryssel. Subsidiarietsprincipen är till sin natur en diskussion jämförlig med den kommunala självbestämmanderätten. Alla tycker att den är viktig och säger sig slå vakt om den,  men ingen vet riktigt vad den betyder.

 

Herr talman!

Självstyrelsepolitiska nämndens förslag till kläm, som också stöds av lagutskottet, går ut på att utvärdera EU-medlemskapets goda och dåliga konsekvenser kan omfattas av socialdemokraterna. Utvärderingen bör göras av en parlamentariskt tillsatt kommitté och betydelsefullt skulle det var att nå en viss enighet i bedömningarna. Åland är för litet för att splittras i sitt förhållningssätt och sitt agerande utåt. Ett utanförskap eller utträde ur EU är lika orealistiskt som ett självständigt Åland. Ett enat Åland som öppet mot omvärlden och som nyfiket och kunnigt söker partners och allierade för att driva sina egna intressen i harmoni med EU:s övergripande målsättningar är den säkra  och stabila väg vi skall välja. Endast i samverkan på hemmaplan, i Helsingfors och i Bryssel kan vi nå resultat.

 

Högljudda och extrema åsikter ger genklang i media men bidrar inte till framgång för Åland. Den gemensamma lagmotionen och den välgrundade argumentation som lagtinget förde i det sammanhanget är ett bra exempel på god självstyrelsepolitik

Mera av den sorten önskar vi socialdemokrater!

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag har inlämnat en reservation till självstyrelsepolitiska nämndens där jag skriver följande:

 

”Undertecknad reserverar sig mot självstyrelsepolitiska nämndens beslut med anledning av lagutskottets begäran om yttrande angående landskapsregeringens meddelande om Europeiska unionens konstitutionella fördrag nr 4/2005-2006.

 

Efter ca 12 år av EU-medlemskap för Åland blir det allt tydligare att bristen på inflytande för landskapet är ohållbar. Ålänningarna får gång på gång ge sig gentemot EU i olika frågor och kan varken påverka på förhand i europaparlamentet eller efterhand i EG-domstolen när EU-rätten skapas, ändras och tolkas.

 

Lagtinget har konsekvent och enigt i sina positioner i samband med antagandet av ett nytt konstitutionellt fördrag hävdat att de s.k. inflytandefrågorna, parlamentsplats, talerätt inför EU:s institutioner och subsidiaritetskontrollen, måste lösas innan lagtinget kan godkänna fördraget. Självstyrelsepolitiska nämnden vidblir nu dessa positioner inför ställningstagande till det s.k. reformfördraget som utarbetas som bäst. Om dessa frågor inte kan lösas bör lagtinget ha klart för sig vad som skall göras istället. Därför bör en utredning göras över hur det går till, om det är möjligt och vad det skulle innebära att begära en omförhandling av Ålands EU-medlemskap. Detta dels för att det är ett scenario som kan blir aktuellt och dels för att sätta tyngd bakom de krav som lagtinget har ställt för ett bifall. Att använda det som argument utan att veta vad det innebär är inte trovärdigt.”

 

Man säger att det handlar om detaljfrågor som vi har fått fel i, men för många ålänningar är det väldigt viktiga saker: vårfågeljakt, snus osv. Vem vet vad som kommer härnäst! För det lär ju komma någonting härnäst. Det kan vara betydligt allvarliga saker som också kommer och där vi får ge oss. Så det här är inte bra, många ålänningar önskar nog ett större inflytande så att man kan påverka det här på ett reellt sätt, man är inte van att självstyrelsen nagelfars på det här viset.

 

Att använda det här som ett argument utan att veta vad det innebär blir inte trovärdigt i en förhandling, man måste veta vad man snackar om, annars är man inte trovärdig i en förhandling. Visst är det så att det blåser medvind för Åland nu och vi har som sades här stöd av Finland för våra strävanden, men tror ni inte att det har att göra med att vi har lagtingsval om en månad! Det är 30 dagar kvar nu! Det brukar bli en helt annan ton i Helsingfors för att tysta, om möjligt, de här lite mer obstruerande extrema krafterna i åländsk politik, som de ses i Helsingfors, alltså i huvudsak Obunden Samling och Ålands Framtid. Nu krusar man lite medhårs så att opinionen skall lugnas! Jag tror att det är det som är grejen. När valet sedan är över är nog vardagstrallen tillbaka. Visst är det alltså positivt om vi har stöd av Finlands regering, men vi skall inte ta det på alltför stort allvar, tror jag. Man kan hoppas att medvinden räcker ända i hamn, men jag misstänker nog att det blir ungefär som Plus att det tar i här ute på någon sten på julaftonen när vi skall få vår present!

 

Skämt åsido, jag skulle säga att det nya klimatet som man påstår att har uppstått är nog en tillfällig förändring i väderleken, tyvärr! Ingenting skulle vara bättre än om det vore bestående. Jag tycker att det blir lite märkligt, särskilt från centerns sida som när man är på möten ute på landsbygden i byschiga ungdomslokaler nog säger att man vill omförhandla EU-medlemskapet om inte det här löses, men sedan kan man inte utreda det när man kommer hit till Mariehamn och lamporna är på! Jag tycker att det blir mycket märkligt. Vill man driva en sådan politik måste man veta vad den innebär och det är helt ofarligt att göra en utredning och sätta svart på vitt vad det innebär. Vill man framför allt argumentera med det alternativet så borde man veta vad det innebär. Ingen kan här säga vad det innebär, hur det går till och ingen kan heller säga om det överhuvudtaget är möjligt med dagens rättsläge och med reformfördragets rättsläge. Därför bör det här absolut utredas.

 

Jag kommer att föreslå att skrivningen som jag har i reservationen tas in i betänkandet. Den lyder så här:

 

”Självstyrelsepolitiska nämnden anser att landskapsregeringen i brådskande ordning bör utreda hur processen kring en omförhandling av Ålands EU-medlemskap alternativt ett utträde ur den Europeiska unionen skulle gå till och vad det i praktiken skulle innebära. Detta för att ha situationen klarlagd i det fall att inflytandefrågorna inte kan lösas på ett tillfredställande sätt inför lagtingets behandling av det kommande reformfördraget”.

 

Jag tycker att det är en viktig detalj att man gör denna utredning och vi är också skyldiga Ålands folk att ha det här klart för oss, så att om det blir en valfråga, vilket det tenderar att bli,  att vi vet vad vi snackar om, det är vi skyldiga ålänningarna och väljarna.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag kommer att återkomma till både reservationen och också självstyrelsepolitiska nämndens och lagutskottets betänkande och deras frågor i ett anförande. Men jag måste ställa en direkt fråga till ltl Danne Sundman för jag försöker finna linjen i er argumentation och i era önskemål för hur EU-politiken skall bedrivas, men jag förstår den inte. Först säger en representant för partiet att regeringen måste vara med och formulera Finlands ståndpunkt för att vi skall visa att vi har inflytande, för att vi också skall få fram våra synpunkter. Nå nu har vi gjort det!  I Finlands synpunkter på reformfördraget är huvudpunkten parlamentsplatsen och argumentationen är helt och hållet den åländska. Men nu är man inte nöjd med det utan då tycker man att det är ingenting värt! Vad vill ni egentligen att skall göras och hur skall det göras?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

 Visst tycker jag att det är värdefullt att man åtminstone har medvinden och medhållet av Finland och att Finland driver Ålands intresse, men vad som skulle vara bättre är ju om man har en sådan position att man fick vara med i konventet, när vi har konventsmetoden, det är närmast det som ltl Gun-Mari Lindholm menade. Vi får alltid bara vara med och bära portföljen, på nåder, vi har ingen rätt att göra det och det är det tråkiga att vi alltid är på undantag med på basen av god vilja från Finlands sida, det vore mycket bättre om vi hade rätt att vara med. Nu har vi rätt att vara med i beredningen och det har gjorts mycket bra den här gången eller det har fått ett bra resultat, så det är lyckligt till den delen.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

När det gäller en fullkomligt egen konventsplats som nationerna har, så är motfrågan om det är realistiskt att gå till Finland och säga att vi skall ha en egen plats i konventet om Finland t.ex. har två platser. Det är klart att jag skall se fram emot den dagen som ltl Danne Sundman kommer till makten att jag kan ställa dessa krav på ltl Danne Sundman, men jag tror att det blir svårt för Finland att ge ifrån sig en av sina två platser i konventet till Åland. Däremot är det mycket värt om man har en nära kontakt, om man lyckas få formuleringarna helt och hållet från Åland till Finland och jag förstår inte vilka domedagsprofeter det är som uttalar sig! Det är lite som med sommarvädret, att fast det är vacker väder så kanske det regnar i morgon!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det kan tyvärr vara som med sommarvädret att det ändrar ganska snabbt efter valet, men vi skall hoppas att det goda vädret håller i sig. I alla sammanhang när vi har sådana här system för inflytande är vi beroende av Finlands goda vilja. Det går jättebra så länge förhållandet är hjärtligt och vi tycker samma sak, men om vi någon gång tycker olika så har vi ingenting att säga till om, för då är det Finland som har sista ordet. Skall vi vara med i ett sådant system på ett sådant sätt, där vi inte heller har någon kanal som går över det här. Skulle vi ha en parlamentsplats har vi i alla fall en parlamentariker som är folkvald och som är högre än dessa organ formellt, då skulle det vara helt annat. Men jag ifrågasätter om vi skall låta oss underkuvas i ett sådant här system. Om inte de här inflytandefrågorna får sin lösning är vi utanför EU fast vi är innanför. Det är bättre då att vara utanför och komma in på ett vettigt sätt, men det bästa är att vara innanför och vara innanför.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Skämt åsido, sade ltl Danne Sundman efter han har så allvarliga och seriösa frågor som vårt förhållande till EU. Nu är det faktiskt på det sättet att vi har nått vissa framgångar och som kan ge resultat de närmaste veckorna, tack vare landskapsregeringens skicklighet. Jag tycker att när man börjar skämta och raljera om sådana här saker så kommer man definitivt inte framåt. Med den teknik som ltl Danne Sundman använder skulle han nog inte komma någon vart i några förhandlingar med Finland eller med EU!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det där med skämt var när jag sade att ungdomslokalen var ”byschig”. Ungdomslokalen Valborg i Lemland är ganska fin och ljus, så jag tar tillbaka det skämtet! Jag försökte påtala varför man har en åsikt ute på fältet och en annan åsikt här i parlamentet och att man inte kan stå för den så mycket att man kan utreda vad ens strategi innebär. Det talades om att spela schack här tidigare och i schack är man inte framgångsrik om man inte har nästa steg klart för sig, om man bara flyttar spelpjäserna och inte vet varför man tar nästa steg för att vinna spelet på sikt. Jag tror att det är nog bättre att förhandla på det sättet som jag vill att ha nästa och kanske två steg klart för sig före man tar ett steg i stället för att fumla på och inte veta vad man hotar med i en förhandling. Förhandlingar handlar om att ta det eller få ett alternativ, och nu känner vi inte till alternativet. Blir man trovärdig då? Nej, det blir man inte!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att centern faktiskt är trovärdig därför att vi har sagt klart och tydligt hur vi vill göra omförhandlingar och när. Exakt samma positioner har vi hävdat i vårt arbete i självstyrelsepolitiska nämnden, i lagutskottet och nu här i lagtinget. Det finns alltså ingen förändring och detta finns till pappers. När det gäller Finlands nya positioner, där de stöder Åland i parlamentsplatsen och i snusfrågan, så finns det också till pappers. Det är inte någonting som de kan rycka tillbaka efter valet. Det är lite väl opportunistiskt att bara tro att ett land gör på det här sättet bara för att vi har val om några veckor, jag håller inte med om det! Man kommer ingen vart med en sådan argumentation.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Att saker och ting finns svart på vitt har vi sett förut att kan ändra. Det finns också svart på vitt i min reservation att om man är beredd att utföra en politisk handling, så måste man också vara beredd att vidta en utredning vad åtgärden innebär och hur den skall gå till. Det är mycket märkligt att man inte kan göra det i det här skedet för att verka trovärdig i förhandlingarna och säga att om inte det här löses, så har vi det här alternativet och det håller vi som bäst på och utreder. Det finns tid för det här. Det är så viktiga saker, så allt annat kan vänta. Det är bland de viktigaste frågorna vi har just nu självstyrelsepolitiskt. Man kan inte se ner på den här problematiken och peka på klockan utan det skall nog finnas tid att göra det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman kan, om jag har förstått saken rätt, omfatta klämmen i självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande om en utredning av konsekvenserna av EU-medlemskapet. När det gäller utvandringspolitiken ut ur EU så har jag förstått att Obunden Samlings målsättning är att komma ut ur EU och att det är det ni vill. Det är klart bättre att ltl Danne Sundman säger det här nu, att vi vill inte vara med i EU, men samtidigt försöker ni sälja någon bild att vi skulle kunna bestämma vad övriga Europa skall komma överens om med oss i någon sorts kommande villkorsavtal sedan, att vi ålänningar skall bestämma över vad övriga Europa skall gå med på eller inte. Jag kan inte förstå den orealistiska tankegången.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det sista förstod jag inte, om jag skall vara ärlig. Visst har lätt att gå med på klämmen, eftersom jag tidigare själv har motionerat om att man skall göra en utvärdering av EU-medlemskapet tillsammans med en utvärdering av Finlands grundlag. Det är två konstitutionella förändringar som har betytt mest för oss de senaste tio åren, så det är inga problem för mig att nu se att majoriteten vill göra det, utan det är jättepositivt och jag var före min tid då när jag tyckte det förut! Vår målsättning inom Obunden Samling är inte nödvändigtvis att komma ut ur EU, utan det är snarare fråga om att komma in EU, att få en nyckel som passar till EU:s institutioner, att få komma in i Europaparlamentet, att få komma in till EG-domstolen när Åland är åtalat. Vi vill inte ut, vi vill in i EU! Om inte det går måste vi se på om vi överhuvudtaget skall vara med. Vi hör till dem som verkligen vill in och driver starkt på det och vill också utreda alternativa sätt att komma in i EU.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Vi socialdemokrater har jobbat hårt för att få ett ökat inflytande i EU. Att gå ut ur EU och sedan omförhandla på våra åländska villkor med EU och att de får göra som vi vill här på Åland är orealistiskt! Vi kommer att få anpassa oss till EU hur vi än vrider och vänder på tärningen, eftersom vi ligger mitt i Europa. Vi kommer att påverkas av EU om vi är med eller inte, det finns klara bevis på det om man tänker på Norge t.ex. Det är en gordisk knut som Obunden Samling försöker ta sig runt. Vi påverkas av EU oavsett om vi vill det eller inte.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är väl ingen som har sagt något annat än att vi inte påverkas av EU. Oavsett vår konstitution, oavsett vår relation till EU så är det som ltl Henrik Lagerberg att vi är en del av Europa, men frågan är hur vi skall låta oss påverkas och hur vi skall låta oss hunsas av EU i sakfrågor där vi vet att EU har fel och för en meningslös politik, förbjuder saker och ändrar i vår tillvaro på ett helt meningslöst sätt. EU gör också mycket bra och EU behövs för Europa, det har jag alltid sagt, men skall Åland vara med i EU på det här viset att vi är bundna av allting men inte har något inflytande, nästan alls? Det är det vi vill ändra på. Vi vill komma in i EU och kunna påverka EU. Vi vill inte vara som Norge utanför och så beroende av EU:s beslut som Norge är. Norge är förutom Åland ett bra exempel på hur illa det kan vara.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Senaste fredag var det meningen att det skulle vara en debatt om lagutskottets betänkande runt den tidigare konstitutionen, om jag kallar det så och då sade nu sittande talman att det är kanske bättre att försöka ha en mera samlad och kraftfull EU-debatt nästa vecka i stället, och det lyssnade jag till, men jag konstaterade att det var sex ledamöter närvarande förra fredagen efter lunch och nu är det nästan ännu färre, så EU-frågorna verkar inte engagera så där rysligt i varje fall!

 

Jag vet, men jag tycker i varje fall att vårt EU-medlemskap håller sakta men säkert på och förtär det som en gång har varit Åland. Våra seder och bruk, som det så vackert heter i självstyrelselagen, håller på att försvinna en efter en. Om det så är vårfågeljakten, laxfisket eller snusförbudet. Det här tror jag i och för sig att alla är bekymrade över, men vad gör lagtinget riktigt? Vi blir ofta att släpa med, vi tar aldrig riktigt tag i kärnproblematiken. Kärnproblematiken när det gäller EU är inte enbart våra inflytandefrågor, det vi diskuterar mest är formalia. Man borde analysera Ålands EU-relation på djupet. Landskapsregeringen vill inte ta i den biten, det har vi sett under de år som har gått, men jag vet inte varför! Ålands Framtid har försökt motionsvägen – vad annars! vi har inte några medel – att väcka lagtinget till insikt att vi måste göra någonting, det här är inte hållbart. Vi lämnade redan den 9 mars 2005 in en motion om att vi ville ha en utredning tillsatt i syfte att kartlägga, märk väl, ltl Christian Beijar, konsekvenserna av att Åland utträder ur den Europeiska unionen, det är ett väldigt komplicerat steg, det är inte bara att knäppa med fingrarna och gå ut, men man måste få reda på: vad är fördelar, vad är nackdelar? Man måste få fakta på bordet, som ltl Torbjörn Eliasson sade i sitt anförande. När man har det faktaunderlaget på bordet kan man göra grundliga överväganden: vad är det bästa för Åland? Men jag upplever att det finns en rädsla för att göra egna överväganden från det åländska parlamentet. Det är klart att det är enklast att ta det som Finland serverar oss, men, värderade kolleger, det håller inte, det håller inte.

 

Vi hade också en motion året efter i mars 2006 där vi ville ha en utredning tillsatt i syfte, igen, märk väl, att kartlägga konsekvenserna av ett åländskt nej till Europeiska unionens konstitutionella fördrag. Den här frågan är precis lika levande i dag som den var då. Det konstitutionella fördraget finns inte mera, men det nya reformförslaget är till så pass stora delar identiskt att man borde ändå gå vidare och se: vad händer om Åland säger nej till det? Vi har fortfarande inte svar på de frågorna. Jag har sagt det många gånger från talarstolen, att det är helt ansvarslöst från landskapsregeringens sida att man inte tar reda på det här. Centern går ibland ut och säger att vi kommer att säga nej till det konstitutionella fördraget. Men när ingen tar fram faktaunderlag: vad innebär konsekvenserna för oss, så står vi där igen och har inget annat alternativ än att vi får hoppa på tåget. De facto efterlyser självstyrelsepolitiska nämnden också en analys när det gäller detta från landskapsregeringen, så inte ens den gången var vi så fel.

 

I mars i år lämnade vi en motion om att man i brådskande ordning analyserar Ålands relation till EU och undersöker möjligheten till ett nytt anslutningsavtal. Jag skall säga helt öppet att den här motionen lämnade vi in för att centern för en kort, kort stund piggnade till och sade att vi behöver nog troligtvis ha ett nytt anslutningsavtal. Jag vet att doktor Martin Ekman gick runt samtidigt och besökte de politiska partierna; han vara också till oss och pekade på detta. Efter att han var till centern så gick centern ut med att, jo, vi behöver nog ha ett nytt anslutningsavtal! Men det är inte bara att gå ut och säga att vi behöver ha ett nytt anslutningsavtal, också det är en väldigt komplicerad fråga som vi måste ta i: hur skall vi hantera de här frågorna? Vi måste precis som ltl Torbjörn Eliasson sade få fakta på bordet, om det är vi helt eniga. Men problemet är att landskapsregeringen inte ser till att vi får några fakta på bordet.

 

Jag vill också säga –notera det speciellt i den socialdemokratiska bänken, den liberala är tydligen ute på valtåg, men det finns ett par socialdemokrater kvar här – att vi har aldrig från Ålands Framtids sida sagt att vi skall vända ryggen till EU och omvärlden, såsom det ofta framkommer i vulgärdebatten, vill jag kalla det för. Ltl Henrik Lagerberg sade åt de obundnas ordförande ltl Gun-Mari Lindholm att man vill bara splittra, söndra och sära, bara för att de obundna, i likhet med Ålands Framtid, pekar på att det här håller inte längre, vi måste analysera Ålands förhållande till EU på djupet. Kollegan Beijar kopplade i med att säga att vi måste vara eniga. Men det vi skall vara eniga om, ltl Christian Beijar, är socialdemokraternas låt-gå-politik, och det håller inte längre. Därför måste vi föra upp frågorna på bordet. Notera att jag har sagt, att vi vill inte från Ålands Framtids sida vända ryggen till EU och personligen är jag väldigt positiv till EU:s grundtanke: bevarande av freden, fri rörlighet för människor och kapital, men vår EU-vardag fungerar inte, och det måste vi göra någonting konkret åt, vi kan inte bara prata mera.

 

Jag lyckades, herr talman, trassla mig in på det möte som självstyrelsepolitiska nämnden och lagutskottet hade med Leif Sevón och Niilo Jääskinen för ett år sedan och jag kommer ihåg när de förde fram – där var en ganska stor samling av lagtingsledamöter – att det kan bli så om Åland säger nej till det konstitutionella fördraget att riksdagen blir tvungen att ställa Åland utanför. Det gick ett sus igenom församlingen! En av mina kolleger ställde frågan: Menar du att riksdagen kan göra det här ensidigt? Svaret på den frågan var: jo! Det gick ett nytt sus genom församlingen. Jag menar, att vi får inte gå på en sådan skrämseltaktik. Jag, av alla, sade att jag har betydligt högre tankar om Finland, Finland kommer inte att lämna Åland hängande i det blå, bara vi är konkreta och för fram våra ståndpunkter på ett tydligt sätt. Ett så pass stort ansvar har Finland inför det internationella samfundet. Men, igen, vi måste söka svar på våra frågor på annat håll. Vi kan notera att de flesta autonomier i Europa, om inte alla, inte är medlemmar i EU utan har säravtal med unionen. Denna typ av säravtal har EU också med mikrostaterna. På det sättet har autonomierna tillåtits behålla småskalighet, behålla särart och likaså lagstiftningsbehörighet, då de inte direkt berörs av EU:s lagar och direktiv. Står en region i formellt hänseende utanför EU berörs förstås området inte av EU:s direktiv, och det tror jag att var och en nog skulle inse vad det skulle betyda t.ex. om Åland stod utanför EU:s fågeldirektiv.

 

Men de här små områdena står också utanför just på grund av att situationen blir ohanterlig, och det blir den också för Åland om man gör ett studiebesök på lagberedningen. En så stor del av deras arbete går åt att hela tiden se till att vår lagstiftning är EU-anpassad och vi har hela tiden hotet om böter hängande över oss. Men vi måste ha ett säravtal; notera igen att vi har aldrig sagt att vi skall helt och hållet utträda ur EU utan att vi har någon koppling till EU. På den punkten ger jag ltl Henrik Lagerberg helt rätt, att vi berörs av EU ändå, men problemet är att vi bara berörs och inte kan beröra tillbaka! Vi måste ha tillträde till marknaden och det finns mycket som är komplicerat. Jordbruket bl.a., som flera har tagit upp. Kanske jag personligen rentav är den som berörs mest på Åland i och med att stöden är arealbaserade. Men vi måste ändå ha ett ansvar inför Ålands folk; vi kan inte ha representanter som bara tror att Finland skall lösa allt åt oss. Det går inte att fara på aftonskolor och utreda vad som utreddes förra gången. Finland vill inte att Åland heller här skall gå sin egen väg. Det är ingen vulgärpropaganda, det är bara ett sakligt konstaterande. Vi måste alltså lösa problemen med hjälp från annat håll. Ålands Framtid ordnade på egen bekostad en studieresa, bl.a. till San Marino och Lichtenstein, där finns det mycket att lära för alla. Men vi måste även när det gäller vårt EU-medlemskap söka nya vägar för att lösa problemen.

 

Jag noterade i debatten förra veckan att vår EU-minister Britt Lundberg sade att nu är det Finland som driver frågan. Vi har täta kontakter mellan den åländska och den finländska regeringen. Lantrådet spädde på med att det känns bra, nu är det Finland som lyfter fram Åland. Ltl Mats Perämaa sade att nu känns det mycket bra, ltl Christian Beijar kopplade på i dag med att nu är det en klimatförändring på gång! Ja, men, snälla vänner! Nu måste man ändå vakna upp! När det gäller Finlands nya Ålandspolitik, om vi kallar det för det, så vet man inte riktigt om man skall skratta eller gråta. Om vi riktigt tänker efter: Är det inte lite märkligt att man en dryg före det åländska lagtingsvalet plötsligt meddelar att nu skall minsann Finland arbeta för en åländsk plats i Europaparlamentet? Och nu skall dessutom Ålands särställning åberopas. Så sent som förra veckan meddelade Finlands EU-parlamentariker Alexander Stubb att Åland inte kan komma i fråga om en egen Europaparlamentsplats, utan regionkommittén var den rätta nivån för Åland. Under tolv år av EU-medlemskapet har Åland gång på gång krävt en egen representation. Vi lyckades t.o.m. vara eniga från detta lagting om att göra en framstöt till riksdagen. Och varje gång har Finland struntat i kraven, men nu några veckor före det att EU:s nya fördrag skall klubbas, då står Finland helt plötsligt bakom det åländska kravet! Kan det vara som EU-minister Britt Lundberg att nu kan man använda Åland som argument för att få en Europaparlamentsplats till. Den som är tillräckligt blåögd tror säkert på trovärdigheten i den nya linjen i Helsingfors. Samma är det också med snuskonflikten: nu står Finland helt plötsligt på Ålands sida från att inför EG-domstolen ha hävdat att Ålands snuspolitik är felaktig och lämnat Åland helt och hållet utan försvar. Då kommer alltså EU-sidan nu att få helt nytt besked från Finland! Jag menar, att frågan är bara vem som lurar vem! Tror verkligen ens landskapsregeringen att EU-kommissionen är så blåögd att den köper den här nya linjen! Allt tyder på att snusfrågan blir ett misslyckande och den kommer så småningom att stå ålänningarna dyrt. Storleken på EU-böterna ligger på minst 1,6 miljoner euro och jag måste säga att det känns bra – samtidigt som det är tråkigt – att Ålands Framtid var det enda parti som röstade emot införandet av EU-böterna i självstyrelselagen. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tänkte bemöta det som ltl Anders Eriksson sade om att vi andra inte tar tag i kärnproblematiken. Jag vet inte riktigt var han har grund för det. Jag menar, nog tar väl detta lagting, självstyrelsepolitiska nämnden, landskapsregeringen, alla här, verkligen tag i kärnproblematiken. Man jobbar mycket seriöst med alla de här frågorna och i det papper som vi har på bordet i dag går man punkt för punkt igenom hur vi skall förbättra våra positioner inom EU. Det råder inget som helst tvivel om att inte alla är besjälade av tanken att göra det. Där är vi eniga. Precis som ltl Anders Eriksson sade så var vi eniga också om EU-parlamentsplatsen när vi gick till Finlands riksdag med motionen. På något sätt tycker jag att jag skulle vilja veta lite mera konkret vad det är som vi lämnar i den s.k. kärnproblematiken. Vad är det vi borde göra som vi inte gör?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Med kärnproblematiken menar jag att vi har inte en fungerande EU-relation. Tror vi på allvar via de formaliafrågor, som t.ex. tas upp i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande, att vi får en ordentlig förändring till stånd? Det tror inte jag. Det jag menar med kärnproblematiken, ltl Torbjörn Eliasson, är att vi måste lära av de andra områdena ute i Europa som är i motsvarande ställning. Kärnproblematiken är också att man kartlägger konsekvenserna av om Åland säger nej till EU:s nya fördrag, om jag kallar det för det. Det är ansvarslöst att ställa sig upp och säga att vi kommer att säga nej, som de facto vår EU-minister har sagt. Lagtinget kommer troligtvis att säga nej, men då måste vi veta vad konsekvenserna är. Det är kärnproblematiken, ltl Torbjörn Eliasson.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det är intressant att konstatera att vi också är eniga om, vilket jag inte har trott, att vi skall tillhöra EU! Det har vi hört här nu från flera talare, också ltl Anders Eriksson. Man kan väl konstatera då att det handlar om vilken taktik vi skall anamma. Det är där vi skiljer oss åt. Vi i centern, precis som ni i Ålands Framtid, anser att vi inte skall vända EU ryggen. Det är alltså viktigt att vi tillhör EU. Men det är i taktiken, hur vi skall lyckas förbättra våra positioner eller omförhandla, som vi skiljer oss åt lite grand, enligt ltl Anders Erikssons uppfattning.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror att det blev ett litet missförstånd från ltl Torbjörn Eliassons sida. Jag tror inte vi är helt eniga om vår relation till EU. Vi skall tillhöra EU, det är vi helt eniga om, sade ltl Torbjörn Eliasson. Så sade inte jag, om man lyssnade på vad jag sade. Jag sade att formellt är jag helt övertygad om att det skulle vara bättre för Åland att vi stod utanför, men frågan är komplicerad, vi behöver ha mycket fakta på bordet före vi kan ta ställning till det. Att vi skall vara formella medlemmar framöver är jag väldigt tveksam till, för man bör ha klart för sig att områden som i formellt hänseende står utanför EU har förhandlat sig till olika samarbetsavtal med EU, så de är på gränsen till medlemmar, sedan finns det områden innanför EU som har förhandlat fram olika undantag – Åland hör till den kategorin – på gränsen till att man är utanför igen. Det finns ingen hundraprocentig tydlighet så här är det i det ena läget och så här är det i det andra. Skillnaden är om man formellt är utanför att man inte lyder EU:s direktiv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Två saker. För det första talar ltl Anders Eriksson om socialdemokraternas låt-gå-politik när det gäller EU-frågan. Jag delar inte alls hans uppfattning. Vi har varit konsekventa, vi har varit med och stött hela lagtinget när det gällde lagmotionen om en egen EU-parlamentsplats till riksdagen. Vi har också varit med om att stöda regeringen när det gällde att hemställa om att en utredning företas gällande konsekvenserna av ett EU-medlemskap. Vi har hela tiden haft en klar linje. TALMANNEN: Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller framstöten till riksdagen om Europaparlamentsplatsen så är det sant, vi var eniga och jag var väldigt glad över att socialdemokraterna efter lång, lång tvekan kom med. Det var en styrka att vi kunde vara eniga, men hur möttes den styrkan i Helsingfors? Helt och hållet med kalla handen! Vi kom egentligen ingen vart. Men det som har hänt nu är att nu helt plötsligt kommer det en statsminister som gubben ur lådan och säger att jo, nu skall man börja jobba för en åländsk Europaparlamentsplats. Jag försöker därför påpeka, att vi skall inte vara så blåögda så att vi går på den inslagen i den åländska valdebatten!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Det var precis det här senaste som jag tänkte gå in på i min senaste replik. Det är nämligen så att jag och socialdemokraterna uppfattar att just kravet på en egen parlamentsplats bl.a. genom lagmotionen har satt igång processen. Nu har processen kommit så långt att man i regeringen i Helsingfors är positivt inställd. Nå, vad gör då ltl Anders Eriksson? Jo, han gör som han ofta brukar göra, han har den onde och den gode, och i det här fallet är det så att den onde är Finland och den gode är Åland och Finland, om jag uppfattar ltl Anders Eriksson rätt, bluffar helt  enkelt just på grund av att vi står inför ett lagtings- och kommunalval på Åland! I annat fall skulle de inte gå med på det, men den tolkningen delar inte jag, ltl Anders Eriksson!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det där är att dra alltför långtgående slutsatser. Jag delar inte upp i den onde eller den gode, den typen av argumentation har jag inte. Men jag bara konstaterar att Finland vill inte heller här att Åland skall gå sin egen väg. Hade man från finsk sida respekterat den åländska självstyrelsen – det måste ändå ltl Christian Beijar ge mig rätt i – hade man med en gång konstaterat att det är helt klart att ålänningarna är berättigade till sin Europaparlamentsplats, deras parlament har i likhet med alla andra parlament i Europa gett ifrån sig lagstiftningsbehörighet, då skall de som kompensation ha representation i Europaparlamentet! Men den respekten fanns aldrig, just på grund av att de finska partierna var så intresserade av att sinsemellan fördela alla platser som Finland fick. Det fanns inte en tanke överhuvudtaget på att det fanns två, i det här hänseendet, jämbördiga parlament inom republiken Finland. Det handlar inte om den onde eller den gode utan om att den store bestämmer!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson målar upp som vanligt Finland som den lede fienden till Ålands självstyrelse. När det gäller split och söndring tycker jag exemplet på en gemensam lagmotion till riksdagen, som lagtinget kunde enas om, var ett avsteg från den linjen. Det visade också att det tas i beaktande i Finland; när vi tillsammans kan genomföra gemensamma saker så ökar vi vår styrka och vår påverkansmöjlighet. För övrigt anar jag att Ålands Framtid inte vill vara formell medlem i EU utan man anser att man skall gå ut ur EU och sedan skall man omförhandla någon sorts avtal med EU på ålänningarnas egna bestämda villkor, som EU bara har att acceptera!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det sista blev för otydligt för mig. Det är ett helt riktigt konstaterande från ltl Henrik Lagerbergs sida att jag tror. Märk väl, att jag säger att jag tror. Med sådana här frågor måste man ha fakta på bordet för att kunna ta ställning till fördelar och nackdelar. Jag tror att det bästa för Åland skulle vara om man inte var formell medlem, men det betyder inte att vi inte skall ha några kontakter överhuvudtaget med EU för då hamnar vi på sju famnars vatten. Notera det! Igen, den onde och den lede fienden! Den där typen av argumentation är helt onödig. Det enda jag har sagt är att vi måste lösa våra problem med hjälp från annat håll. Vi måste notera hur övriga områden ute i Europa har löst sina förhållanden till EU, det är väldigt väsentlig.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Det är i varje fall bra att Ålands Framtid öppet säger att vi inte formellt skall vara med i EU, att det är det ni arbetar för. För att inte öppet formellt vara med i EU så måste man utträda och sedan omförhandla medlemskapet, om EU så vill, märk väl, inte bara vad ålänningarna själva vill!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är självklart, det behöver man inte vara någon större tänkare för att komma fram till! Inte är det Åland som reser ner till Bryssel och säger att så här skall vi ha det, punkt slut, nu är allt klappat och klart! Före det åländska parlamentet kan ta ställning till ett sådant avtal måste man utvärdera förhandlingsresultatet, precis på samma sätt som Åland gjorde 1993-94 när vi blev EU-medlemmar. Jag var själv politiskt ansvarig för den processen, så jag tar det gärna på mig, men då fanns det inte tid att analysera det andra alternativet: vad innebär det om Åland skulle stå utanför? Det hängde mycket ihop med att vi hade väldigt stora problem att komma fram i Helsingfors. Det gick åt oerhört mycket tid. Skatteundantaget som vi till sist fick så fick vi just tack vare informella kontakter mellan EU-sidan och Åland – det är verkligheten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag har lite svårt att tolka och få en bild av hur ltl Anders Eriksson anser att självstyrelsen skall utvecklas. Det är egentligen en direkt fråga: Hur skall självstyrelsen utvecklas? Här nämns aftonskolearbetet och det nämns ofta som ett mantra, att det är inte någon bra form. Det är måhända att det är så. Men nu har vi fått en ny regering i Finland i mars och det förs nu direkta kontakter, intensiva diskussioner mellan statsminister och lantråd på samma nivå, men det är inte heller bra! För mig är det så att en utökad självstyrelse kräver att Finland skall släppa ifrån sig någonting, och för att Finland skall släppa ifrån sig någonting så kräver det också goda relationer. Men när inflytandet ökar från åländsk sida så fortsätter ltl Anders Eriksson att vara missnöjd, så jag undrar riktigt hur självstyrelsepolitiken skall drivas!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är en bra fråga! Jag tror att om goda relationer, apropå mantra som ofta nämns också, innebär att vi alltid från åländsk sida accepterar det som serveras från Helsingfors, så är det inte min definition på goda relationer, utan vi måste vara väldigt tydliga. Men när EU-minister Lundberg har svårt att förstå vad jag säger nu, så upprepar jag kärnan igen, dvs. att vi har väldigt mycket att lära av motsvarande självstyrda områden, av mikrostaterna ute i Europa, det är där som jag tror att vi finner svaret på de frågor vi ofta ställer här i parlamentet. Då pratar jag inte om jazzandet i regionkommittén utan att vi är med och diskuterar direkt, besöker de områdena.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag vet inte hur det var på den tiden när ltl Anders Eriksson satt med i regeringen, men i dag är det definitiv inte så att man låter Finland formulera några åsikter för Ålands del och sedan skickar dem vidare. Vi för tuffa förhandlingar. Vi har krav och vi har också lyckats i våra framstötar om hur vi anser att frågor skall behandlas. Snusfrågan togs upp tidigare, att hur kan det komma sig att man först vänder kalla handen och sedan mitt i allt för Ålands talan? Jo, det beror på dels att man har en ny regering men också att argumentationen har vässats, vi har en ny situation och en ny lagstiftning som grund. Det är väl bra om man lyckas övertyga! Det är väl självstyrelseutveckling om någonting! Man borde väl vara glad i stället för att vara irriterad över att relationerna fungerar, att det går framåt och att vi får ett stärkt inflytande!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om ledamoten Britt Lundberg hörde hela mitt anförande, men det jag sade och som jag har fört fram många, många gånger är: Vad händer om Ålands lagting skulle ha sagt nej till det konstitutionella fördraget och till det reformfördrag som kommer att klubbas i oktober? Det är vår åländska regerings absoluta skyldighet att ta fram svar på den frågan före vi står där och konstaterar att okej, det här lät väldigt bra i valrörelsen, Finland skulle driva snusfrågan, Finland skulle driva Europaparlamentsplatsen, men det blev ingenting! Vad skall vi göra då? Skall vi säga nej till fördraget eller skall vi inte? Jag har sagt gång på gång, att ni måste från landskapsregeringens sida vara mera analyserande och mera tydligt ute, ni släpa ofta efter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

Jag börjar där vi slutade; eftersom jag inte fick svar på mina frågor, så stannar jag kvar vid ltl Anders Erikssons anförande. För det första funderade jag så här att är det faktiskt realistiskt att man skulle tänka sig att man som självständighetsparti, som ltl Anders Eriksson står för, skulle gå till Finland med en sådan attityd och säga, jo, vi skall ha beslutanderätt av er, vi skall ha nya behörighetsområden, ni får släppa dem nu, men vi tänker inte samarbeta med er i fortsättningen, vi tänker inte vara en del av Finland! Kommer det att vara ett framgångsrikt sätt att utveckla självstyrelsen? Det är egentligen den retoriken som ni använder. Vi skall utveckla självstyrelsen, sedan skall vi klippa av. Men hur skall man komma till den relationen när man inte är nöjd? När relationerna är goda så är det någon bluff med dem och om de utvecklas så är det inte heller bra! Jag måste faktiskt säga att jag tycker att hela retoriken börjar bli märklig. Så säger ni också att vad skulle hända om Åland skulle säga nej till det konstitutionella fördraget som nu är reformfördraget och att det inte har utretts. Vi har sagt det klart och tydligt, att Åland blir utanför EU till de delar som Åland har behörighet.

 

Herr talman!

Självstyrelsepolitiska nämnden och lagutskottet har behandlad landskapsregeringens meddelande om det konstitutionella fördraget. Det har varit mycket fokus på EU och på negativa frågor när det gäller EU de senaste åren. Vad vi också måste komma ihåg i ärlighetens namn och som sällan kommer fram är att det faktiskt i de här fallen sällan kommer från EU, utan det är faktiskt medborgare någonstans runt omkring oss eller organisationer som har initierat de frågor som har blivit till stora bekymmer för oss.  Självstyrelsepolitiska nämnden efterlyser en analys av vad nya reformfördraget betyder för Åland och skulle uppskattat ytterligare ett meddelande inför septembersessionen. Vi hade den avsikten men förde en diskussion med nämnden som själv nöjde sig med att få ett PM ifrån vår EU enhet med fakta om reformfördraget. Dels för att lagtinget är väldigt överbelastat under de sista veckorna.

 

Reformfördraget är under behandling och kommer att behandlas under den regeringskonferens som har för avsikt att slutföras  i år. I juni i år formulerades mandatet för konferensen.  Jag upplever när jag läser nämndens betänkande att man har en god insikt i vad reformfördraget innehåller och innebär. Landskapsregeringen har täta kontakter med Finlands regering och vad gäller reformfördraget t.ex. har texter från Finland faktiskt t.o.m. formulerats av Åland.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden oroar sig över att lagtingets bifall inte skulle krävas för reformfördraget och uppmanar landskapsregeringen att utreda frågan. Landskapsregeringen har ingen orsak att tro att lagtingets bifall inte skulle krävas. Det utgår vi från. Däremot är uppmaningen till en utredning märklig eftersom fördraget inte ännu är framförhandlat och att det är när fördraget är klart som man kan avgöra vad som faller innanför lagtingets behörighet. Det gör man när fördraget är färdigt förhandlat. Under Portugals ordförandeskap har man som mål att godkänna förslaget, dvs. man hoppas redan på ett beslut, mer eller mindre informellt, den 18-19 oktober i Lissabon.

 

Ålands representation i Europaparlamentet är nu aktuellare än någonsin. Precis som nämnden konstaterar har Finland gått in för att arbeta för att få en extra plats för att kunna uppfylla de internationella förpliktelserna som finns gentemot självstyrelsen och Åland. Representanter för regeringen är nu kallade till grundlagsutskottet den 25 september.

 

Nämnden anser att landskapsregeringen bör granska konsekvenserna av stadgans införande i fördraget. Den tekniska lösningen för hur stadgan skall införlivas i fördraget verkar öppen. Det är inte klart om den skall införlivas genom att publiceras i den internationella tidningen eller om den skall bli en bilaga till fördraget. Stadgans förhållande till självstyrelsen utreddes 2003 i den sk Jääskinen-rapporten. Stadgan får ej strida mot självstyrelsens principer. Vi drar slutsatsen att vi borde vara trygga med det här.

 

När det gäller vilka konsekvenser det skulle ha för Åland om EU blir en juridisk person så har förvaltningsrådet Niilo Jääskinens gjort en utredning 2003. Han föreslog att man skulle utreda frågan i samarbete mellan landskapsregeringen och riksmyndigheter. Frågan har från åländska sida tagits upp i en arbetsgrupp som utredde det konstitutionella fördragets konsekvenser för Åland, men behandlades inte i arbetsgruppens slutbetänkande   Det finns kanske inte någon enda orsak till varför frågan inte behandlades då men tidsbristen och frågans komplexa natur torde ha spelat in.

Landskapsregeringens representanter tog även upp frågan i den arbetsgrupp som har behandlat Ålands talerätt, men riket ville inte ha den frågan med i den gruppen med hänvisning till att den föll

utanför gruppens mandat.

Frågan kommer antagligen upp igen efter att reformfördraget har godkänts eftersom det skall inrätta unionen som en enda juridisk person. På EU enheten finns beredskap att utreda frågan från landskapsregeringens sida, men vad jag har förstått är avsikten att man vill att riksmyndigheterna skall utreda frågan.

 

Nämnden anser att det är angeläget att landskapsregeringen fortsättningsvis arbetar för möjligheter till direkta kontakter med kommissionen. När det gäller att föra diskussioner anser jag att landskapsregeringen under den här perioden varit framgångsrik när det gäller att få kontakt med kommissionen, både kommissionärer men också deras närmaste medarbetare. Vi har fört diskussioner om inflytande och vårfågeljakt och inom kort kommer vi att träffa kommissionen angående Nyhamnsärendet. Dessa möten har kommit till både med och utan Finlands bistånd. Finland har dock alltid varit medvetet och informerat om våra möten.

 

När det sen gäller kommissionens framtida konsultationsförpliktelser, dvs att kommissionen inte bara skulle föra diskussioner med utan uttryckligen konsultera de lagstiftande regionerna så skulle det konstitutionella fördragets relevanta artikel överföras genom reformfördraget till artikel 8b i EU-fördraget.  

Det handlar om den tredje punkten och de bedömningar som har gjorts i EU-meddelandet gäller även denna artikel. Det är oklart vilka mera konkreta förpliktelser som följer av tredje punkten. Den är luddigt skriven och konkretiseras genom kommissionens framtida praxis.

 

Fru talman!

När det gäller talerätten kan jag inte annat än hålla med självstyrelsepolitiska nämnden om att det varit önskvärt att utrikesministeriet hade haft ett vidare och tydligare mandat. Vi har också från landskapsregeringens sida på flera sätt och upprepade gånger tryckt på för att få till en förändring. Förhållandena har förbättrats. En dörr står också på glänt med en inbjudan om nya diskussioner om inflytande. Det är helt sant som nämnden skriver att landskapsregeringen skall utnyttja de möjligheter som i varje fall idag ges. Jag vill också lägga till att vi dessutom skall använda de informella vägar som man kan skapas.

 

Nämnden ger en utförlig redogörelse för parlamentens roll vid subsidiaritetskontrollen. Slutsatsen är att det viktigaste för Åland är att få en direkt påverkansmöjlighet genom att förvärva en av Finlands två röster. Jag rekommenderar dessutom lagtinget att delta i testet för subsidiaritetsövervakning. Idag bevakar en finsk tjänsteman systemet för bl.a. vår del. Att delta i testet uppfattar jag att skulle ge en bättre insyn i hur systemet kommer att fungera och därmed också bättre kunskap och därmed vassare argument för varför vi måste få den ena rösten. Att ha Belgien som modell för hur flera parlament inom en nation kan följa subsidiarietetskontrollen understöder jag också med det varmaste.

 

Fru talman!

Till lagutskottets betänkande har fogats en kläm om att landskapsregeringen borde företa en utredning om konsekvenserna av EU-medlemskapet. Jag kan upplysa utskottet och hela lagtinget om att en sådan utredning är beställd hos ÅSUB. ÅSUB har dock åtagit sig ett ambitiösare program än man riktigt hunnit genomföra och jag hoppas att utredningen kommer att få sin början åtminstone under det här året.

 

Till betänkandena  har de obundna   fogat en reservation. Man vill att processen kring en omförhandling av EU-medlemskapet skulle utredas alternativt att konsekvenserna för ett utträde ur unionen skulle utredas.

 

Processen går till så att Åland, om man har en enighet på Åland i ärendet så vänder man sig till behörig riksmyndighet. Om riket stöder de åländska önskemålen så tar Finland kontakt med de övriga medlemsländerna  i EU och framför sin önskan. En regeringskonferens sammankallas för att förhandla fram villkoren för omförhandling eller utanförskap. Sedan skall fördraget ändras så att Ålands position inom EU ändras. Det är ingen liten process och den kan nog beräknas ta flera år att genomföra, men att göra en utredning där man alltså skall kunna formulera vilka villkoren blir är som att man skall kunna formulera i dag vad framtidens politiker kommer att ge för villkor åt Åland – det är orealistiskt.

 

Om det är ett utträde det handlar om skall för Ålands ytterligare förhandlas fram ett avtal där det framgår vilken relation Åland skall ha med EU. Det är alltså Finland som skall ingå det avtalet med EU. Färöarna har t.ex. genom Danmark fått ett avtal framförhandlat. Grönland har tagit sig ut ur EU.  Som ni alla vet gick Danmark in i EU 1972. Sju år senare fick Grönland sin självstyrelse. Grönland gick alltså in utan självstyrelse i EU. Grönland arrangerade då en folkomröstning där 51 procent av den grönländska befolkningen ville gå ut ur EU. På åttiotalet förhandlade därför Danmark fram ett utanförskap åt Grönland. Grönland och Färöarna har sina speciella geografiska förhållanden. Kanalöarna, som också ofta brukar nämnas i dessa sammanhang, är nästan helt och hållet utanför EU och de har också sina speciella förhållanden. Vad man inte skall glömma bort och vad som åtminstone har berört mig starkt är när Färöarnas talman var här på besök för ett antal veckor sedan och sade att Färöarna måste vara det mest isolerade samhället i Europa och han konstaterade också att eftersom vi är minst står vi alltid sist i kön! Frågan är alltså om det är en så framgångsrik modell att ta efter.

 

Fru talman!

Innan man går in för att anhålla om omförhandling så tror jag att man måste noggrant överväga alla ekonomiska effekter och konsekvenser av utanförskapet. Jag vet inte om det har med utanförskapet att göra. Men inte skulle jag vilja byta mitt liv på Åland mot att leva t.ex. på någon av Kanalöarna! Bl.a de sociala förhållandena är någonting helt annat än vad vi är vana att leva med här.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är lite roligt nu när centerns ledamot i landskapsregeringen ledamoten Britt Lundberg tycker att man skall noggrant överväga och utreda konsekvenserna av en omförhandling eller ett utträde, men så vill inte centerns lagtingsledamöter göra det! Det är synnerligen inkonsekvent politik. Jag tycker precis som ledamoten Britt Lundberg att man bör noggrant överväga det och man bör göra det i det skedet att man vet vad man pratar om när man använder det som ett alternativ i diskussionen. När det gäller jämförelsen med Kanalöarna och det sociala beror inte det på att det är utanför EU utan det beror på att de har fört en sådan politik, de har inte byggt upp en sådan välfärd som vi. EU ställer inte några krav på välfärdssystem i någon stor utsträckning utan det har vi valt själva här i Norden.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det märks att ltl Danne Sundman inte var inne under mitt anförande. Jag redogjorde för, precis som önskades här, hur processen går till när man avtalar fram ett utanförskap och jag talade också om att det krävs en enighet härifrån, men innan det steget skall tas är det förstås viktigt att också tänka på vilka inflytelsekonsekvenser det har just med jämförelsen t.ex. med Färöarna, som säger i dag att de är det kanske mest isolerade området som finns i Europa och som också upplever att de har ett utanförskap som inte är bra samt att de också är så småa att de aldrig får sin röst hörd, alltid står längst bak i kön. Det är någonting man behöver överväga. Men frågan är om det är värt att skriva en avhandling om det, utan det är bara att prata med människor så får man en bild av det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Men nu står vi inför det faktum, fru talman, att ledamoten Britt Lundberg tillhör ett parti som heter Åländsk Center som i sina valprogram har alternativet att begära omförhandling av EU-medlemskapet om inflytandefrågorna inte kan lösas. Är det inte då att begå ett fel att inte veta vad det exakt innebär. Återigen sade ledamoten Britt Lundberg att man bör ta reda på fakta och noggrant överväga. Inte hjälper det bara att prata med människor utan nog bör man vara lite mer akademisk i sitt agerande och utreda och låta experter uttala sig om processen, om det överhuvudtaget är möjligt samt hur rättsläget är. Det är synnerligen oklart med dagens fördrag; det skulle ha blivit mycket klarare i det konstitutionella fördraget. Nu vet vi inte hur det är i reformfördraget.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det efterlyses att man skall utreda hur villkoren blir och det gick jag också igenom när ltl Danne Sundman var på utsidan, nämligen vi kan tala om hur processen går till, men vi kan inte tala om vilka de ekonomiska villkoren blir, vi kan inte veta vilka förhållanden vi får om man går med på avtal i vissa fall därför att det handlar om vilken inställning framtidens politiker har, och det kan vi inte skriva in i någon utredning. Men det vi skall göra och som också är beställt är att vi kan analysera vilken ekonomisk nytta har vi haft hittills av vårt EU-medlemskap och vad har EU-medlemskapet betytt för Åland. Den utredningen är beställd och har varit på kö länge på ÅSUB, men ÅSUB, precis som jag sade i mitt anförande, har åtagit sig ett för ambitiöst program och har inte riktigt hunnit med, men hoppas på att hinna få igång utredningen också innan året är slut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Debatten blev längre än jag trodde och jag måste reda ut några saker. Jag tycker att det har blivit oklart här i dag hur de olika partierna ställer sig till att vara inom eller utanför EU. Om jag först igen får upprepa centerns inställning i de här frågorna så har vi hela tiden sagt att vi stöder alla positioner med avsikten att vi skall vara kvar inom EU och förbättra Ålands möjligheter att påverka, att vi sedan väntar på resultatet och att vi efter det är beredda att titta på en omförhandling, där det naturligtvis gäller att ta ett ekonomiskt ansvar för hela Åland.

 

Fru talman!

Jag vet inte riktigt vad jag skall tro, jag blir inte riktigt klok på ltl Anders Erikssons inställning var Ålands Framtid står och jag blev också osäker på var de obundna står efter att jag hörde ltl Danne Sundman. Argumentationen skiljer sig beroende på om de står här i talarstolen eller om de talar med folket ute på valturnén. Om vi först tittar på hur jag uppfattar Ålands Framtid, så säger de på gatan – det står skrivet på en skylt när man åker in till stan – ”I ett självständigt Åland förhandlar vi direkt med EU.” Men här i parlamentet i dag sade ltl Anders Eriksson att det är bäst att stå utanför! Om jag så analyserar Obunden Samling säger de på gatan, att vi skall ut ur EU, men här i parlamentet blev jag mycket förvånad när ltl Danne Sundman i dag klart och tydligt sade, att vi vill inte ut, vi vill in! Det går inte i längden att tala med kluven tunga på det här sättet. Nu måste ni nog bestämma er hur ni skall ha det, på vilket ben ni skall stå. Det är viktigt för fortsättningen och möjligheten att uppnå enighet i den här för lagtinget viktiga frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Obunden Samling var det enda partiet som röstade emot det EU-medlemskap vi har i dag. Vi står inte här ändå och slår oss för bröstet och säger att vad var det vi sade! Vi vill lösa de problem som den dåvarande majoriteten, däribland centern, ställde till med. Det skulle vara enkelt att säga som ltl Torbjörn Eliasson påstår att vi säger att vi vill ut ur EU, tvärtom, vi vill ha en relation till EU som fungerar, antingen så att vi är med i EU och har någonting att säga till om och kan styra vår vardag på förhand och i efterhand när EU-rätten tillämpas eller så är vi beredda att omförhandla EU-medlemskapet så att vi får en sådan relation som är vettig. Dagens situation, som centern har ställt till med, vill vi inte att är kvar. Vi vill ha en bättre relation.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det var mycket intressant att jag fick en bekräftelse från ltl Danne Sundman i den här frågan, dvs. de obundna vill vara kvar i EU. De är också beredda att omförhandla. Ni tycker alltså exakt som vi!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Vi tycker inte riktigt exakt som centern, som är nöjd som det är förutom när det närmar sig val, då man vill göra det ena och det andra, utan vi har hela tiden tyckt att man borde ta tag i de här problemen, man kan inte låta det vara som det är i dag, för vi tappar gång på gång saker som vi vill ha kvar. Eftersom man nu har ställt till det på det här viset och gått med i EU så är det kanske inte säkert att den bästa lösningen är att gå ut ur EU, som kanske vore det enklaste, då kanske vi ställer till andra bekymmer i stället. Det skulle vara lätt för oss att stå här och slå oss för bröstet och säga: vad var det vi sade, vi borde inte ha varit med i EU! Det parti som däremot är lite dunkelt är ju centern som säger att man vill omförhandla och säger att nu är vi eniga, visst är vi eniga till den delen, men med den skillnaden att vi vill ta reda på vad detta innebär, hur det går till och om det är möjligt. Vi vill göra en sådan utredning att vi har den kunskapen; när vi använder det argumentet så vill vi veta vad vi snackar om. Men för centerns skull spelar det ingen roll – man behöver tydligen inte veta vad man snackar om inom centern!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman säger att vi måste ta tag i frågorna. Han har själv varit med på alla möten i självstyrelsepolitiska nämnden där vi verkligen på djupet har tagit tag i de här frågorna och där vi är överens om precis allting utom den lilla reservationen att Obunden Samling vill att man skall utreda möjligheten att omförhandla eller utträda. Jag tycker att det är intressant att även om man kunde tro att Obunden Samling vill ut – jag tror att många på gatan uppfattar det på det sättet – så är de egentligen med på samma tåg som vi, och man utnyttjar argumentationen bara för att det är valtider för att visa att vi andra fel och de har rätt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om jag lyckas bringa klarhet i ltl Torbjörn Eliassons EU-bekymmer. Han säger att det står på Ålands Framtids skylt att ”Ett självständigt Åland förhandlar direkt med EU.” Det är helt sant, men tyvärr är vi inte där ännu, utan det är den vision som Ålands Framtid driver framöver.  Ltl Torbjörn Eliasson undrar vidare hur kan ltl Anders Eriksson då stå här i talarstolen och säga att nu skall vi vara utanför! För det första har jag aldrig sagt att vi skall absolut vara utanför, men jag tror att det är det bästa för Åland om vi formellt står utanför och, märk väl, ltl Torbjörn Eliasson också då måste man förhandla med EU, men problemet är att de förhandlingarna sker via Helsingfors nu, vi förhandlar inte direkt. Jag försökte klargöra att vi har aldrig sagt att vi skulle klippa alla band med EU, absolut inte, vi måste ha en fungerande relation, och den fungerande relationen, har jag blivit alltmera stärkt i, på grund av vad vi har lärt oss av andra områden i motsvarande situation, att den blir bäst om vi formellt hänseende är utanför.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Då skall jag alltså uppfatta ltl Anders Eriksson på det sättet att ni i Ålands Framtid också tycker att det är rätt att vi skall vara med i EU och försöka förbättra våra positioner där. Vi är överens om det?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det finns olika sätt att ha kontakt med EU. Pratar vi om ett formellt medlemskap, såsom vi har i dag eller pratar vi om att vi står utanför men har olika samarbetsavtal med EU? Vi pratar om kategori två. Det intressanta är när ltl Torbjörn Eliasson sade att Ålands Framtid säger på gatan att ett självständigt Åland förhandlar direkt med EU. Anser inte ltl Torbjörn Eliasson att det också skulle vara bäst för Åland även i dagens situation om vi kunde förhandla direkt med EU, att vi inte skall gå via Helsingfors, där har vi de största bekymren, det har historien lärt oss.  Men hur skall vi i den situation vi befinner oss i dag kunna förhandla direkt med EU, det har jag väldigt svårt att förstå! Ett självständigt Åland förhandlar givetvis direkt med EU.

 

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Vi var överens om när vi skickade lagmotionen till riksdagen att vi måste utöka våra möjligheter att kunna påverka. Parlamentsplatsen är en sak och alla de övriga frågorna som jag inte behöver upprepa här. Jag håller med ltl Anders Eriksson om att om Åland skulle vara självständigt så skulle man kunna förhandla själv med EU. Det är någonting som jag definitivt inte strävar till utan jag konstatera att det är ett ekonomiskt riskprojekt av enorma mått. Från centerns sida tror vi inte alls på den modellen utan vi tror att vi skall vara inom EU och försöka klara ut att förbättra våra positioner; om inte det lyckas skall vi vara beredda att omförhandla, och det är vi!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det har varit en ganska givande diskussion trots att vi har varit väldigt få i salen. Det är synd eftersom det här är ett ganska betydelsefullt ärende nu och för framtiden på Åland. Jag vill sammanfatta diskussionen så att det börjar närma sig att vi alla är ganska eniga om klämmarna som utskottets majoritet lämnat i enlighet med också självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande till lagutskottet. Enligt klämmarna skulle man utreda konsekvenserna om EU-medlemskapet. Det tycker jag också att man från centerns sida, åtminstone ltl Ragnar Erlandsson, också ltl Torbjörn Eliasson, säger, man är inte helt avigt inställd mot att man dessutom skulle omförhandla, inte bara utreda utan man skulle också omförhandla medlemskapet om det är så att man märker att det är någonting som man inte är nöjd med. Jag skulle vilja göra den liknelsen med det som ltl Danne Sundman har försökt förklara vår ståndpunkt – traditionellt brukar det vara så att när en kvinna har uttalat sig så är det mannen i partiet som skall gå upp och förtydliga, så jag får väl göra det där kardinalfelet, fast tvärtom! Jag vill göra det med en liknelse om att man har en nyckel som passar till hemmet, det är där vi befinner oss i dag, men man kan också säga att passar det här inte så byter man ut låset, man omförhandlar. Men är det så att man inte vill byta ut låset utan man vill byta ut hela hemmet, så utreder man ett utträde ur EU. Det ena delen har med den andra att göra. Den andra delen – ett utträde – blir en konsekvens om man inte har lyckats med de första stegen. Det tycker jag nog att man ganska tydligt har försökt säga från vår sida.

 

Jag skulle vilja avisera ett ändringsförslag och det ändringsförslaget skulle vara i enlighet med reservationens kläm, dock så att man godkänner utskottets skrivningar, kläm ett och två, men att man lägger till en tredje kläm med följande lydelse:

 

”att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen i brådskande ordning bör utreda hur processen kring en omförhandling av Ålands EU-medlemskap alternativt ett utträde ur den Europeiska unionen skulle gå till och vad det i praktiken skulle innebära.”

 

Således är det mitt förslag att man skulle ha de båda föreslagna klämförslagen som utskottet föreslår samt en tredje kläm så att det skulle bli inalles tre klämmar.

 

TALMANNEN: Begärs ordet?  Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar vid lagtingets nästa plenum.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon fredag den 21 september kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.25).