PLENUM den 7 januari 2004 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson och ltl Anders Englund).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Englund på grund av möte i Helsingfors  om EU:s sockerproduktionspolitik. Beviljas.

 

 

Herr landshövdingen:

Ärande fru talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om godkännande av den nordiska konventionen om social trygghet.

 

TALMANNEN: Tack herr landshövding! Lagtinget kommer att i vederbörlig ordning behandla republikens presidents framställning.

 

 

 

Lagutskottets betänkande nr 8/2003-2004 angående förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. (RP 8/2003-2004).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen 12.11. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående Europeiska unionens utvidgning och Åland. (M 1/2003-2004).

 

Beslut om remiss till självstyrelsepolitiska nämnden är redan fattat. Ärendet var bordlagt från den 15.12.2003.  Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman! 

EU:s utvidgning är ett faktum och nu har vi alternativen att jobba med och för en positiv utveckling med nya marknader och många flera konsumenter eller vara rädda och kura ihop oss och se hotbilder och skräckscenarion framför oss.

 

Vi tar nu ett stort steg för att förverkliga Europas enande, den fredliga utvecklingen och ökad harmonisering. Men det finns många frågetecken och jag kommer i mitt anförande att peka på några av dem.

 

Stockholm, Åbo och Tallinn har sedan många hundra år tillbaka varit viktiga för Åland och dess överlevnad. EU:s utvidgning kan utgöra möjligheter för Åland bara vi tar vara på dem; däremot är det klokt av oss att vara beredda på problem åtminstone initialt och ha strategier för dem när de dyker upp.

 

År 2000 gjordes i Finland en utvärdering av Finlands första fem år som EU-medlemmar.

Man kan säga att mycket har ändrats men mycket är också oförändrat och alla som antingen har förespråkat eller motsatt sig EU kan efter fem år säga att de hade rätt. Finlands fem första år inom unionen innehåller både förhoppningar som infriats, farhågor som har besannats och överraskningar som man ställts inför med kort varsel.

EU har utvecklats mycket sedan Finland gick med 1995. Juristen Peter Ekholm, som leder Europa 2020-projektet, liknar det vid en situation där man träffar en äldre släkting som utbrister: ”Jag kände nästan inte igen dig. Värst vad du har vuxit – jag kommer ihåg när du var liten!” De tidigare 15 länderna har ändrat både gemenskapen och hela Europa, så de nya medlemmarna har också både rätt som skyldighet att dra sitt strå till stacken. 

 

Utvidgningen har planerats sedan slutet av 1990-talet. Intresset för den historiska uppgiften har minsann varierat. Det sägs att den nu aktuella utvidgningen är det största projektet i EU:s historia. Man borde också säga att utvidgningen är det svåraste projektet i gemenskapens historia, utan att för den sakens skull ses som en motståndare till projektet.

 

EU-medlemskapet har inte väckt något större intresse hos de finländska medborgarna och inte heller hos det åländska  folket. För folket anses EU vara en politisk realitet, någonting som står den enskilda medborgaren avlägset. Knotet mot EU kanaliseras varken till någon organisation eller till något politiskt parti. Ändå är den folkliga förankringen av EU- utvidgningen i Finland lägst i hela EU. Enligt en nu ett år gammal undersökning stöddes utvidgningen av 51 procent av befolkningen medan medeltalet var 66 procent i EU. Utvidgningen har mest stöd hos de unga. När frågan ändrades och man frågade om utvidgningen borde genomföras trots att den kommer att medföra mera utgifter för de gamla medlemsländerna var endast 30 procent för utvidgningen. Jag vet inte om motsvarande undersökningar har gjorts separat på Åland, men jag antar att Åland har inkluderats i utredningen.

 

Vi står nu inför EU:s tredje utvidgning. I storlek och invånarantal är den jämförbar med de två tidigare. Den stora skillnaden är att de nya medlemsländerna är betydligt mindre rika än dagens stora rika EU; dessutom är de nya medlemmarna  länder som har mindre utvecklade förvaltningar. En stor del av förvaltningen är privatiserad. Det förekommer korruption.

 

40 euro per invånare och år mer räknade förre utrikeshandelsminister Jari Vilén med att Finland betalar 2006. Med 5 miljoner invånare blir det 20 miljoner euro till i året. Totalt räknar man med att Finlands andel till EU skulle vara 400 miljoner euro 2006 Men de lärda säger att det skall vara värt det. Mika Widgren, forskare vid näringslivets forskningscentral, säger till Hufvudstadsbladet  att få förstår vilka negativa effekter som skulle uppstå om man plötsligt skulle stoppa integrationen.

 

Tio nya länder står klara att ansluta sig till EU den 1 maj. Unionens areal utvidgas då med närmare en fjärdedel och befolkningen med en femtedel. 75 miljoner nya medborgare ansluts till EU. Polen står för drygt hälften av dem. Ekonomierna i det lilla Estland och det stora Polen måste växa med nästan 6 procent per år de närmaste 20 åren för att nå upp till 75 procent av EU:s medeltal. Hur skall man kunna undvika att EU inte indelas i A- och B- medlemmar?

 

De 75 miljonerna är i första hand medborgare även om ekonomerna har en tendens att kalla dem konsumenter. Som konsumenter är dessa människor ett slags andraklasspassagerare till EU. Personbilstätheten är bara drygt hälften av den i de nuvarande. Tillgången till internet bland medborgarna är bara en tredjedel av genomsnittet i dagens EU. Allt som allt ligger den materiella standarden i medeltal under hälften av den i de nuvarande EU-länderna. Det kommer att ta decennier att utjämna skillnaderna, men två av länderna är på god väg. Slovenien och Cypern har en högre levnadsstandard än Grekland och Portugal, som är de fattigaste av EUs nuvarande medlemsländer.

 

Även som EU-medborgare kommer de nya medlemmarna att vara en slags andraklasspassagerare. Under en övergångstid kommer de inte att ha samma rätt och frihet att bo och arbeta i ett annat land som de nuvarande medborgarna. Under en övergångstid kommer också bönderna i de nya länderna att få lägre subventioner. I gengäld finns det övergångsperioder i motsatt riktning som ger de nya länderna lättnader i de stränga EU-reglerna

 

Många förutspår att det kommer att uppstå problem 2006 när EU ska förhandla fram nästa långtidsbudget. Då finns det risk att de östeuropeiska medlemsländerna kräver kompensation för att anslutningsavtalen inte blev så bra.

 

Så till sjöfarten, fru talman.

Estland, Lettland och Litauen är historisk starka sjöfartsnationer. Vid ojämlika konkurrensförutsättningar förefaller risk för utflaggning. För de anställda kommer det sannolikt att bli mindre konsekvenser enligt landskapsstyrelsens meddelande. Skräckscenariot är att Åland blir beroende av statsunderstöd som i förlängningen hindrar en utveckling av sektorn. Förhoppningen är att nya marknader ger nya möjligheter och nya utmaningar. Något för rederierna och landskapsstyrelsen att tillsammans dra upp strategier för.

 

Konsekvenserna för centralsjukhuset saknar jag i meddelandet. Redan idag vet vi att överförfriskade turister från våra kryssningsfartyg tar stora resurser i anspråk. Vilken är beredskapen när antalet fartygsanlöp mångdubblas? Vilka möjligheter har Åland att få ut ersättningar från andra länder för sina patienter?

 

Det finns säkert fler sektorer vars vardag kan komma att förändras. Hurdan är beredskapen hos polisen, de sociala myndigheterna osv.

 

Så miljön, fru talman.

Då Östersjöländernas antal ökar från fyra till åtta och Östersjön blir ett innanhav inom EU blir skyddet av Östersjön en viktigare fråga inom EU:s beslutsfattande. Direktivet angående vattenpolitiken inom EU förpliktar medlemsländerna att minska på spridd belastning som förorenar Östersjön. EU tvingar medlemsländerna att beakta miljöpolitiken i sitt beslutsfattande.

 

Ryssland är den enda Östersjönationen som inte tillhör EU. Ryssland är också den största förorenaren av det känsligaste partiet i Östersjön, det vill säga finska viken, men EU har inga medel för att åtgärda problemet. Det bästa sättet att påverka är att utveckla samarbetet med Ryssland och respektera att besluten fattas i Ryssland. Ryssland gillar lika lite som andra nationer att utomstående kommer och talar om hur saker och ting skall skötas. Problemet i samarbetet mellan Ryssland och EU är att det inte finns någon inflytelserik förhandlingspart i Ryssland. Det finns inget miljöministerium till exempel. EU borde stöda uppbyggnaden av miljöförvaltningen i Ryssland och utvecklingen av miljölagstiftningen. EU och Ryssland har ett avtal vars mål är att harmonisera lagstiftningen också vad gäller miljövården.

 

Oljetransporterna på Östersjön är en verklig miljörisk och sannolikheten för en olycka växer hela tiden. Då det gäller att förbjuda oljetransporter med enkelskroviga fartyg kan EU endast påverka frågan via internationella avtal. För att bli av med de riskfyllda transporterna behövs diskussioner på högre politisk nivå. EU måste förstå Rysslands behov av oljetransporter. Estland borde ha mycket att ge när det gäller EU:s relationer till Ryssland.

 

Så jordbruket, fru talman.

De nya EU-medlemmarna är jordbruksintensiva.  Polen, som utgör hälften av de nya medlemmarna, har en befolkning där 20 procent är jordbrukare. Jordbruket är viktigt även i de andra nya medlemsländerna. Det betyder att antalet sysselsatta inom jordbruk i EU fördubblas. I Slovenien är däremot andelen sysselsatta inom jordbruket under 2 procent. Slovenien har dubbelt högre BNP per capita än Polen. Man kanske därav kan dra slutsatsen att det  inte är de jordbruksintensiva länderna som är de rika.

 Den gemensamma jordbrukspolitiken fortsätter till 2006. Efter det kommer man att sätta ett tak för utgifterna. 2006 skall en jordbruksreform genomföras. Utgifterna fryses på förslag till 2013. De nya medlemsländerna får till en början bara 25  procent av den nuvarande stödnivån. Under en tioårsperiod trappas stödet upp till en allmän EU-nivå.

 

Konsekvenser för det åländska jordbruket blir, som meddelandet säger, minskade direktstöd och landsbygdsutvecklingsstöd till det åländska jordbruket. Sannolikt blir det högre nationella stöd istället.

 

Så till arbetsmarknaden, fru talman.

Matti Viialainen, direktör vid fackcentralen FFC, har sagt att EU-utvidgningen innebär en lika stor förändring för den finländska arbetsmarknaden som EU-medlemskapet innebar för det finländska jordbruket.

 

Många bedömare har säkert överdrivit de nya EU-medborgarnas intresse att komma till Finland och Åland. Som det sägs i meddelandet var nettoinvandringen från Spanien och Portugal, efter deras anslutning till EU, i det närmaste noll under senare hälften av 80-talet. Men visst kan det bli stor omvälvning i många branscher. Antalet arbetslösa polacker motsvarar faktiskt hela Finlands arbetskraft!

 

Bland ester finns ett stort intresse att arbeta i Finland. Mängden utländsk arbetskraft har vuxit explosionsartat under de senaste åren. Det råder högkonjunktur inom byggbranschen, åtminstone u storstäderna och esterna har yrkeskunskapen.

 

Frestelsen kan vara stor att syssla med olagligheter. Det har redan visat sig att en VVS-yrkesman i Estland har en minimilön på 0,67 euro i timmen medan en estländare i Finland betalas fem euro i timmen trots att minimilönen i kollektivavtalen är 11,27. Detta enligt byggnadsförbundsuppgifter, enligt Hufvudstadsbladet.

 

I Estland betalar arbetstagarna bara 26 procent i skatt oberoende av lönernas storlek. Estlands nya regering har dessutom lovat att sänka skatten gradvis till 20 procent, en åtgärd som kan betecknas som illojal skattekonkurrens. Våra företag betalar 28 procent av sina vinster i skatt medan det är betydligt fördelaktigare i Estland. Hos oss är mervärdesskatten 22 procent  i Estland 18. Det finns en klar ekonomisk logik med EU:s utvidgning. Den ökade handeln och investeringarna över gränserna som väntas bli följden gynnar åtminstone i teorin alla de inblandade länderna. På kort sikt finns det dock en akut risk för att finländska arbetare förlorar jobbet då företagen överför sin produktion till Estland. I princip borde en estnisk arbetstagare i Finland få samma lön som en finländsk men det är svårt att kontrollera. En fördel har vi kanske här på Åland med vår litenhet att kontrollen blir starkare. Finland har förberett oss på de nya medlemsländernas inträde med en översyn av vårt skattesystem och genomfört två stora skattereformer i Finland, men de har medfört marginella förändringar, så det finns ett fortsatt behov av utvecklandet av skattesystemet.  Ålands strategier för Åland är oerhört viktiga för våra företags och för våra arbetsplatsers framtid.

 

När det gäller alkohol och narkotika, fru talman, är det så att ransonerna för införsel av såväl öl som sprit och vin bara ökar i EU. är mycket sannolikt att konsumtionen och olika typer av alkoholrelaterade problem kommer att öka. Estland tvingas höja tobaksaccisen i och med medlemskapet. De vore snyggt om Estland också skulle höja sin alkoholskatt som en god gest gentemot Finland.

När det gäller brottsbekämpningen, fru talman, är det så att en överväldigade majoritet av finländarna dvs. 97 procent, anser att bekämpningen av internationell brottslighet borde ges hög prioritet bland de frågor som Finland verkar för inom EU. De frågor som ges lägst prioritet är just utvidgningen.

 De nya medlemsländerna har förbättrat sin standard och antagit strängare förfaranden för att bekämpa brottsligheten redan före anslutningen. Idag förekommer ett nära samarbete mellan de blivande medlemsstaterna och de olika brottsbekämpande organen i EU för att hjälpa polisen och rättsväsendet att utföra sitt arbete i en värld som blir allt mer komplex. De nya medlemsstaterna kommer att ingå i alla de europeiska strukturerna för att bekämpa organiserad brottslighet. Grundläggande mänskliga rättigheter måste respekteras.

 

Så här långt kan vi alla vara trygga. Medlemsländerna är förberedda men hur är det med de enskilda medborgarna?

 

Så lite om de sociala förhållandena, fru talman.

I Estland förs en extremt marknadsinriktad ekonomisk politik, som varit framgångsrik. Det visar sig bl.a. i att valutakurserna varit stabila sedan 1992. Nu har man nått ett utvecklingsskede där sociala reformer finns med på dagordningen. Genom stöd till barnföräldrar hoppas regeringen på att få bukt med den sjunkande befolkningsutvecklingen. Satsningar på utbildning och hälsovård är aktuella, men finansieringen är inte klar. Estniska arbetsgivare uppmuntrar arbetstagare att organisera sig fackligt. Aktiv sysselsättningspolitik är en nyhet i landet.

 

Unionens gamla medlemsländer är sociala marknadsekonomier, även om det finns gradskillnader med modeller som avviker från varandra. Det finns inget medlemskriterium som kräver en socialmarknadsekonomi av kandidaterna. Kommer de i framtiden att bli sociala marknadsekonomier och i så fall hurdana och när? Kommer de att erbjuda social- och hälsovård á la Europa eller kommer man att bygga upp en modell mer lik socialpolitiken i Amerika?

 

Så ännu några ord om Åland och EU, fru talman.

Det finns alla förutsättningar för att utvidgningen skall bli en framgång för Finland och Åland. Men vi får inte blunda för problemen och utmaningarna. Det här anförandet har till stora delar tagit sin utgångspunkt från Finland. Det är en av konsekvenserna av vårt medlemskap i EU. Numera är vi tvungna att gå via riket när det gäller de formella kontakterna med EU. Det är medlemsstaterna själva som skall avgöra sitt förhållande till sina regioner. Regionerna bör nog vara synliga med just nu är det medlemsländerna som räknas. Regionerna får med all sannolikhet vänta.

 

Det självstyrda Åland passar inte in i EU:s regelsystem. Vi anser att Åland som givit avkall på sin lagstiftningsrätt precis som alla andra som gjort det skall ha rätt till en Europaparlamentsplats. Europaparlamentet skall ju bestå av företrädare för folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna. ”Ni kan väl ställa upp kandidater från Åland precis som vi gör” säger företrädare för regioner ute i Europa. Problemet är bara att Europas regioner består av miljontals invånare och är en väsentlig del av sina länder.

 

Enda officiella platsen i EU som Åland har är en plats i regionkommittén. Hur skall arbetet där utvecklas? Där är det inte lätt att få stöd eller göra sig hörd. Regionkommittén består av många olika slags regioner. Egentligen ingen har samma konstitutionella status som vi. Det innebär att det finns en rädsla för splittring och indelning i A- och B-lag om en del regioner tillmäts större inflytande än andra. Jag har upplevt att det är lättare att få förståelse för Ålands situation i EU de gånger man fått chansen att tala med representanter ”högre upp”. Sannolikt är det klokt att söka samarbete med liknande konstitutionella regioner och att kämpa för att få Åland känt i Europa. Vi får inte ge upp utan vi måste fortsätta att hitta vägar att göra upp strategier för att få mera att säga till om och för att kunna delta i högre grad i beslutsfattandet.

Vi skall också fortsätta att jobba för ett ökat inflytande i ministerrådet. En glädjande nyhet är att Regionkommittén får talerätt i domstol, vilket betyder att om Åland förbises av Finland kan man via regionkommittén föra ärendet vidare och få sin röst hörd i Europa. Färöarna står utanför EU. Är det bara för att rädda fiskevattnen eller finns det flera orsaker? Även Kanalöarna och Isle om Man står utanför.

 

Fru talman!

Det blev ett långt anförande. Men jag tycker det både är mycket intressant och ett oerhört viktigt utvecklingsskede vi står inför. Jag kan inte låta bli att uttrycka min förvåning över att det både på Åland men  även i Finland är och har varit så lite debatt om en så stor och historisk händelse – men kanske det är så att man bara ser det som ett led i utvecklingen. Eller är det som jag läste i en tidning: att de flesta gäspar när de hör EU?

 

Så till sist fru talman:

Det här meddelandet har i debatten mötts av kritik att det innehåller för lite politik och utgör mer en redogörelse för EU:s utvidgning. Den kritiken är befogad men har en naturlig förklaring. Orsaken är att landskapsstyrelsen fick tidsbrist i och med att riksdagens presidentframställning om EU-utvidgningen kom till lagtinget och utskotten i sina betänkanden avvaktade just det här meddelandet.

 

Vi har tidigare resonerat kring problematiken kring presidentframställningarna och problemen med att landskapsstyrelsen inte hittills bereder dem eftersom de kommer direkt till lagtinget. Den här diskussionen behöver lyftas upp igen. Jag är övertygad om att det handlar om framförhållning och att vi måste utveckla ett system där riksdagsmannens roll i vårt system borde utvecklas så att vi långt på förhand kunde få information om vilka framställningar som är på gång.

 

Landskapsstyrelsen har säkert orsak att återkomma med fler strategier för hur alla våra sektorer skall möta det nya Europa, att vi tar tillvara de resurser och de nya konsumenter som utvidgningen kommer att föra med sig. Det är nog klokt att utgå ifrån att det även kommer att uppstå problem och självklart är det bättre att förekomma än att förekommas.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det var ett mycket innehållsrikt och på många sätt intressant anförande som ltl Britt Lundberg höll. Men det var en sak som jag ville ta upp och det är när hon talar om att man kan räkna med ökade kostnader för Ålands centralsjukhus på grund av färjanlöpen bl.a. från Tallinn blir fler och att det leder till att vi får ta hand om både överförfriskade och aggressiva resenärer, och det är mycket möjligt att det är på det sättet. Hon diskuterade också att det kanske skulle vara möjligt att få någon slags ekonomisk kompensation, från Estland, antar jag, för de ökade kostnaderna, men det förslaget faller nog på sin egen orimlighet. Det är så att när vi gör utvidgningen kan man inte bara få ta emot de trevliga resenärerna utan man får nog faktiskt lov att ta emot allihopa. Det är liksom själva logiken i utvidgningsprocessen. Det som gör förslaget ännu mer attraktivt är att Estland antagligen skulle ställa motsvarande krav på oss, och jag är inte så säker på att det är bara spiknyktra som åker från Finland och Åland till Estland.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Orsaken till att jag nämnde detta var kanske inte att jag tänkte i första hand på hur pengarna skall fördelas utan jag bara frågade mig om man har tänkt på att det kan bli en anstormning av patienter och att man i så fall behöver ha resurser och att man behöver räkna med att det kostar. Det är antagligen så som vtm Barbro Sundback säger att när man ingår i gemenskapen får alla ta sin del av kakan, så vi får kanske vara beredda på att en större andel av pengarna går till detta, det är olika sektorer som nu får förändringar i vardagen. Det är viktigt att tänka igenom sektor för sektor vad det kommer att innebära.

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Till först vill jag säga att man kunde bara säga att jag understöder föregående talare och göra inlägget ganska kort. Det var intressant och det var många frågor som ltl Britt Lundberg gjorde en noggrann genomlysning av. Men jag väljer ändå att föra fram de tankar vi från FS:s gruppen har haft, kanske på ett lite mer kortfattat sätt.

 

Efter att landskapsstyrelsens meddelande om Europeiska Unionens utvidgning och Åland bordlades före julen har det förts fram många tankar beträffande dessa frågor i samband med nyårstal och tidningsartiklar. Vår egen talman Viveka Eriksson lyfte också fram vårt medlemskap i EU vid sitt nyårstal. Det gemensamma för alla är vikten av att vi inte får glömma varför EU en gång kom till. Fredstanken måste alltid finnas med i vårt arbete inom EU.

 

I maj står vi utan vidare inför den störta förändringen sedan Europeiska unionens skapades. 10 nya länder skall involveras, länder som på olika sätt skiljer sig från varandra och också skiljer sig från de nuvarande EU-länderna.

 

Vi vet att det finns många frågor som inte har fått sin lösning och som knappast hinner få sin lösning i alla länder förrän EU-medlemskapet är ett faktum. Som ett exempel kan Cypern nämnas som fortfarande är uppdelat i två delar, och där lösningen tillsvidare inte finns inom räckhåll.

 

Trots alla bekymmer och hotbilder som målats upp i form av kriminalitet, prostitution, och droger vill vi ändock se det positiva i utvidgningen Förutom det övergripande fredsprojektet finns möjlighet till en friare handel.  Också inom brottsbekämpningen kommer det att skapas ett samarbete inom alla EU länder som gör det lättare att bekämpa brottsligheten. Jag vill trots min positiva ton hålla med dem som sagt att vi måste ta oron som finns bland ålänningarna på allvar. Också vi på lilla Åland måste ha olika strategier klara för den förändringsprocess som inte heller vi kan undvika.

 

Sett ur lagtingets och landskapsstyrelsens sida vill jag passa på att understryka vikten av att vi är med på tåget. Vi har så många års erfarenhet att EU-medlemskapet nu, så vi kan inte slå ifrån oss och säga ett Åland passar inte in i EU, det här är för svårt för oss. Handen på hjärtat, inte har EU-frågorna varit de högst prioriterade områdena inom politiken. Några lagtingsledamöter har engagerat sig mycket i frågorna, men för flertalet av oss har vi förlitat oss på att någon annan kan dessa frågor. Jag har kommit till den insikten att nu är vi en del av EU, visserligen mycket liten del, men skall vi kunna hävda oss i samtalet med riket och i samtalet med EU kan vi inte prioritera bort dessa viktiga frågor.

 

Dessa frågor vilar inte bara på landskapsstyrelsen axlar. Vi i lagtinget måste också ta vårt ansvar. De senaste åren, kanske jag t.o.m. vågar säga året, har engagemanget ökat avsevärt. Själv har jag förmånen att sitta med i självstyrelsepolitiska nämnden och där har EU-frågorna blivit en prioriterad del av arbetet. Det skall bli intressant att där få fördjupa sig i detta meddelande. Också kontakten mellan landskapsstyrelsen och lagtingets olika utskott hittade nya och aktivare arbetsformer under slutet av den förra lagtingsperioden. Det är viktigt att detta arbete fortsätter nu mellan den nuvarande landskapsstyrelsen och de olika specialutskotten.

 

Fru talman.

Då jag läste landskapsstyrelsens meddelande kunde jag konstatera att vi har fått en utförlig information om vad som kommer att ske inkommande maj månad. Också lantrådet kallade det för en grundläggande information till lagtinget. Som information är det ett ypperligt dokument. Vad jag saknar är kanske lite mer politiska strategier från landskapsstyrelsens sida. Det har också sagts att vi inte formellt berörs nämnvärt, men i praktiken kommer vi, om inte annat som EU-medborgare, att beröras av utvidgningen.

 

Vilka områden kommer att påverkas mest med anledning av utvidgningen?

Allt sedan vi gick med i EU har jordbrukspolitiken varit det område som känts mest osäkert. Så är det också denna gång. Det är ju rätt så naturligt. Hälften av EU: s budget är olika former av jordbruksstöd Förutsättningarna är så olika från land till land. Det gäller allt från arealer, produktionskostnader till klimatet. Vårt småskaliga jordbruk är inte ett mönster för EU-jordbruket. De nya länderna med mycket låga produktionskostnader vill också bli delaktiga av stödsystemet, trots att bara medlemskapet som sådant ger länderna helt andra möjligheter.  Osäkerheten för framtiden är kanske det svåraste. Det känns mycket osäkert att inte veta vad som gäller för framtida satsningar.  Eftersom det knappast blir mer pengar utan allt fler skall dela på kakan har det nationella stödet blivit allt intressantare. Kommer den biten att bli avgörande i framtiden är det en viktig fråga för den åländska budgeten eftersom dessa kostnader belastar vår budget. Kostnader togs över från riket utan att det skedde några justeringar i vårt 0,45-system 

 

Sjöfarten är en annan fråga som debatterats och kommer att fortsätta debatteras. De baltiska länderna med sina låga kostnader ses som ett hot mot vår åländska sjöfart. Redan nu har kostnaderna i de baltiska länderna ökat, och sett ur ett längre perspektiv kommer löneskillnaderna att bli mindre, men det kommer säkert att ta rätt många år. Taxfree och dess betydelse kommer att minska. Trots att betydelsen kommer att minska får vi inte glömma att den fortsättningsvis har betydelse många år framåt i tiden. Åland med sitt specifika läge mitt i Östersjön, och som enda taxfree-område kommer fortsättningsvis att ha en trafik som inte skulle vara möjlig utan taxfree.

 

Trafiken i öst-västlig riktning kommer att öka. Allt mer transporter kommer att ske på vatten. Vi på Åland måste fortsätta arbetet att bibehålla Åland som en ”sjöfartsnation” Vi får inte släppa vårt sjöfartskunnande, vi kan exportera och sälja vår kunskap men inte låta den försvinna.

 

Varje gång taxfree-frågan kommer upp är det någon som påminner oss om skattegränsen och dess problem, problem som jag vet att alla landskapsstyrelser har arbetat med för att göra skattegränsen så enkel som möjlig. Arbetet med förenklingen måste fortsätta också i nuvarande landskapsstyrelse.

 

Turismen måste utvecklas mer som en framtidsnäring. Här kan utvidgningen ge oss nya turister, som också kan nå oss på ett billigt och bra sätt via de färjanlöp som kommer att ske. Förhoppningsvis skall en viss procent av alla resande också hitta Åland som ett attraktivt semestermål, och välja att stiga av för några dagars vistelse här i stället för att bara se hamnen i Mariehamn genom färjornas restaurangfönster.

 

Fru Talman! Jag har sparat det bästa till sist. Det gäller miljön. Jag är övertygad om att Östersjön är den största vinnaren av EU-utvidgningen. Aldrig har vi haft så goda möjligheter som nu att få med så gott som alla länder runt Östersjön i ett gemensamt miljöarbete för ett renare Östersjöhav. Vi har bara Ryssland kvar, men med förenade krafter borde också de komma med i arbetet.

 

Utmaningarna är många i EU med 25 länder. Det kommer inte att bli lätt att komma överens alla gånger. Det har vi med 15 länder sett prov på. Som jag sade i början vi får inte glömma att detta är ett freds- och demokratiprojekt. Vi har mycket att lära av varann. Som exempel kan jag nämna att det inte finns ett ord sagt om jämställdhet. Är det en fråga som vi i Norden skall exportera till våra nya medlemsländer? Jag tror att vi har kommit betydligt längre inom detta område.

Det här var några tankar som jag och Frisinnad Samverkans lagtingsgrupp vill lyfta fram i samband med detta EU-meddelande och vi hoppas på fortsatt engagemang i dessa också för Åland viktiga frågor.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

I detta mitt första anförande i lagtinget för år 2004 måste jag ställa frågan: När är det dags för självstyrelseorganen att övergå från ord till handling när det gäller bristen på åländskt EU-inflytande? Detta meddelande är föreslaget att gå på remiss till självstyrelsepolitiska nämnden. Min förhoppning är att självstyrelsepolitiska nämnden verkligen tar tag i den förlorade Europaparlamentsplatsen på allvar nu. Förra gången detta ärende var uppe före jul höll jag ett ganska långt anförande där jag bl.a. tog upp problematiken runt sjöfarten och den sektor som kanske berörs mest av östutvidgningen. Jag hoppas att nämnden också tittar på det som sades före julen och därför har jag nu valt att koncentrerar anförandet på Europaparlamentsplatsen, försöka analysera varför har det inte hänt någonting där, vad kan det bero på.

 

Jag tror att ett av svaren kan vi finna i ett uttalande som det nuvarande förvaltningsrådet Niilo Jääskinen förvånade sig över för flera år sedan, nämligen att ålänningarna alltid av tradition säger ja till de internationella fördrag som på Finlands försorg lägg för godkännande på detta bord. Jag tror att det kan vara hög tid nu att överge denna tradition i och med att ännu ett EU-val står för dörren och Åland fortfarande saknar rätten till en egen plats i Europaparlamentet.

 

Tvingas vi uppmana ålänningarna till en bojkott av EU-valet för att omvärlden skall förstå vår besvikelse och frustration över denna nonchalans av Ålands status eller vad skall vi göra? Vi kan alltid hoppas att beslutsfattarna i Helsingfors ännu hinner inse sitt ansvar i den här frågan. Men, om vi som förvaltningsrådet Jääskinen sade, hela tiden tiden mer eller mindre viljelöst av någon sorts tradition säger ja och amen till allt som Helsingfors förelägger oss, tror någon här då att vi faktiskt tas på allvar i Helsingfors? Svaret är naturligtvis att det inte är så och därför tror jag att vi står där vi står i dag.

 

Alla i denna sal förstår – hoppas jag i varje fall – vilken kränkning av självstyrelsen som Finlands underlåtenhet att trygga en åländsk Europaparlamentsplats faktiskt innebär. Åland har inte bara ett eget partiväsende och skall därför inte klumpas ihop med de finska partierna av tvång, utan lagtinget har dessutom, som alla andra nationella parlament, gett ifrån sig betydande befogenheter till EU-organen. Tyvärr har det visat sig att Åland också har förlorat inflytande till den finska statsmakten. Den minskade befogenheten skall förstås uppvägas av representation i Europaparlamentet, det är det som är det riktiga. Jag tror att det var en tidigare lagtingsman som sade, att ”det är jussom lite hela vinsten det med Europaparlamentet”.

 

I sitt handlingsprogram intar den sittande landskapsregeringen en offensiv inställning, det nämnde jag redan före julen, men tyvärr ser vi inga spår av denna inställning i det nu aktuella EU-meddelandet. Vi befarar samtidigt att partierna bakom landskapsregeringen är beredda att mangrant införa EU-böterna i självstyrelsesystemet. Vi inom Ålands Framtid skulle förstå i synnerhet centerns och de obundnas nyckfulla inställning ifall landskapsregeringen kunde peka på några som helst andra förbättringar av Ålands ställning inom EU-systemet, men jag tror att de lyser med sin frånvaro.

 

Talmannens nyårstal vittnar också om avsaknaden av en åländsk EU-representation och att det är en sak som förenar oss alla. Varför inte bygga vidare på denna samstämmighet, särskilt i ljuset av den avsevärt positivare anda som präglar detta lagting med dess föregångare. Någon gång måste vi åländska politiker våga sätta ner foten och säga stopp när det gäller Finlands hantering av självstyrelsens EU-inflytande. Vi vet alla med vilken vånda tidigare lagting sagt ja till bl.a. Amsterdamfördraget och t.o.m. till sitt godkännande fogat ett krav på att Ålands Europaparlamentsplats skall säkerställas. Samma procedur upprepades också i samband med godkännandet av Nicefördraget. Utan resultat. Det är därför som det är förvånande att landskapsregeringens EU-meddelande är så tamt i denna fråga.

 

När jag började fundera på det här i mellandagarna tänkte jag att det skulle vara intressant att titta vad lagtinget har sagt tidigare om Europaparlamentsplatsen. Nicefördraget slutbehandlades den 25 januari 2002 och efter en litet märklig behandling som inte jag kan förstå, för det var tre stycken nästan lika lydande klämmar som man röstade fram och tillbaka om, så segrade den kläm som lades av liberalen Sjöstrand och lyder så här:  ”att lagtinget förutsätter att regeringen tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot.” Det var det förslaget som vann.

 

I plenum den 1 juli 1998 slutbehandlades Amsterdamfördraget och då sades det så här i klämmen: ”att lagtinget, såsom vid sitt bifall till lagen om godkännande av vissa bestämmelser om Finlands anslutning till Europeiska unionen, förutsätter att Ålands folk tillerkänns rätt att välja en egen parlamentsledamot för att tillgodose det självstyrda Ålands politiska inflytande i Europaparlamentet.”

 

Som ni kanske noterade i början har samma kläm använts en gång tidigare, dvs. 1994. Alltså tre gångar har Ålands lagting förutsatt att Ålands folk skulle få den här rätten. Det har alltså varit en förutsättning för de godkännanden man har gjort av de internationella fördragen, men ändå står vi där vi står i dag.

 

Det här har blivit något slags mantra som vi nu mer eller mindre upprepar. I det nya lagutskottets betänkande från den 4 september 2004 sägs: ”I lagutskottets betänkande nr 2/2001-2002 anför utskottet synpunkter på bl.a. önskemålet om en särskild representation för Åland i Europaparlamentet.” Det nya lagutskottet konstaterar: ”Utskottet konstaterar att de då anförda synpunkterna fortfarande är relevanta.” Man märker att det börjar bli lite slöare. Det har varit ganska tuffa, tydliga klämmar här i lagtinget, men nu börjar man så här lite i förbifarten notera att det är någonting om en Europaparlamentsplats som vi också borde göra någonting åt!

 

Vi kan nu notera vilka beslut som har tagits här i lagtinget men inget har hänt. När man tittar tillbaka i papperen blir det faktiskt nästan lite löjligt, så man borde börja fundera på: hur skall vi kunna gå vidare.

 

Fru talman!

Vårt förslag är att lagtinget i samband med med slutbehandlingen av detta meddelande godkänner ett uttalande, alternativt en framställning, direkt till riksdagen om att Finlands regering i brådskande ordning bör bereda en ändring av vallagen som gör Åland till en egen valkrets även i EU-valen. Allt annat är helt orimligt om vi tänker efter. Min uppfattning är att Finland, som i hög grad månar om sitt anseende inom EU-världen, skulle bli tvunget att lyssna på Åland om vi verkligen visade att vi menar allvar, vilket vi tyvärr inte har gjort hittills.

 

En invändning mot vårt förslag kan komma att vara – kanske för att slippa att ta ställning i sak eller någonting annat – att landskapsstyrelsens meddelande tar upp östutvidgningen och inte frågan om EU-representationen. Men östutvidgningen förutsatte en omfördelning av parlamentsplatserna, så således finns det en alldeles klar koppling mellan vårt förslag och detta meddelande.

 

Vi inom Ålands Framtid är resultatpolitiker och inser givetvis att det blir betydligt mera tyngd bakom om självstyrelsepolitiska nämnden tar upp frågan i sitt betänkande och förslaget omfattas enhälligt av lagtinget, det är min innerliga förhoppning. Men om inte övriga partier vill göra något åt saken får vi förstås lägga ett förslag när ärendet kommer tillbaka till lagtinget.

 

Det är naturligtvis svårt för oss som hyser visionen om ett självständigt Åland att inte dra paralleller till hur tingen vore ordnade ifall vi uppträdde som en egen nation i denna stund. Våra diskussioner och vår energi skulle inte vara inriktade på att få Helsingfors att ta sitt ansvar utan helt och hållet koncentreras på att underlätta bl.a. för de åländska företagens vardag, bl.a. en handel fri från dagens skattegränshinder. Som jag sade redan före julen, EU kommunicerar enbart med de självständiga nationerna och förrän vi tillräknas den skaran kommer vi förstås inte att ha ett reellt inflytande inom EU. Det är tyvärr bara så. Men under tiden måste vi göra det bästa av den knepiga situation vi befinner oss i.

 

Mina damer och herrar! Det är nytt år nu och min förhoppning ställs till självstyrelsepolitiska nämnden. Nu måste Ålands lagting börja agera i denna fråga. Vi har pratat fullt tillräckligt. Jag tror faktiskt att Ålands folk vill se ett resultat.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Det är onekligen de stora ordens tillfälle när vi behandlar en sådan här sak. Ett Europa som i generationer har skakats av konflikter och lidande står nu äntligen enat. Man kan reflektera över hur länge det tog innan vi européer förstod och lade ner vapnen och enades; det tog från andra världskrigets slut över 50 år och det är en fantastiskt lång tid. Det är, som vi kan läsa i meddelandet, 53 år sedan grunden till EU lades. En hoper före detta kommunistiskt förtryckta stater blir nu definitivt en del av väst så långt öst-västförhållandet finns kvar. Fred, frihandel, kapitalism och marknadsekonomi samt demokrati är nu ledstjärnan för 450 miljoner människor i det nya EU med 25 medlemsstater och en autonomi, Åland.

 

Utvidgningen innebär både problem och möjligheter, både för det nya och för de befintliga EU-länderna. En av möjligheterna är att många problem kan undvikas och ett av problemen är att många nya möjligheter skapas. Som ordspråket säger: möjligheterna intresserar sig inte för den som inte intresserar sig för möjligheterna. Det gäller att hålla sig framme och ta del av möjligheterna. Här passar det bra med en anekdot om ett svenskt företag som verkade i Sverige på femtiotalet som hette Svenska Is; man sysslade med att skjutsa runt is till alla butiker för att deras kylvaror skulle hålla sig kalla. Man hade nyckel till alla butikers bakdörrar och det var en fantastisk verksamhet. Dess VD intervjuades i en svensk tidning i slutet av femtiotalet. Det var en verklig framtidsplan som var ohotad, men sedan kom kylskåpen och kyldiskarna och då gick det rakt utför för företaget, det gick omkull och fick upphöra. Vad gjorde man för fel? Jo, man var i ett sådant skede att man borde fundera: vad har vi för möjligheter när vi får den nya konkurrensen? Jag vill säga att Åland är lite där som Svenska Is var då, dels på grund av EU-utvidgningen. Vi borde nu fundera; vi har nyckeln till alla butikers bakdörrar, vad kan vi göra i stället? De kanske kunde ha börjat syssla budbilsservice eller någonting sådant och vi har också att fundera på vad vi kan göra med möjligheterna.

 

Specifikt för Åland innebär utvidgningen att vi får flera nya grannländer i form av baltstaterna, särskilt Estland, till vilket land vi t.o.m. får daglig färjtrafik. En viktig sak blir att upprätta olika samarbetsforum med vårt nya grannland och utnyttja de möjligheter som utbytet kan ge. Där hoppas jag att självstyrelsepolitiska nämnden kan titta lite närmare på hur våra utrikespolitiska relationer kan vara till Estland, också vårt föreningsliv och vårt näringsliv, vad det finns för möjligheter där och vad vår roll är att uppmuntra de kontakterna.

 

Som jag sade kommer det en del problem och jag tänker nämna ett som gemene ålänning uppfattar att är ett stort problem, nämligen ökad kriminalitet. Man skall komma ihåg att kriminalitet som kan komma från de nya EU-länderna är inte bara deras bekymmer utan det är också vårt bekymmer såtillvida att brottslighet ofta är som att dansa tango: det behövs två;  t.ex. i handeln med knark är det ofta en lokal lakej här som importerar, så det är lika mycket så att det är en åländsk, finländsk eller en svensk brottsling som är tillgänglig för den här brottsligheten. Om man välkomnar kriminalitet lär det säkert komma, det är ungefär som affärsverksamhet. Därför måste vi tydligt se på våra strukturer och hur vi möter detta s.a.s.  T.ex. om en åländsk man utnyttjar en prostituerad estnisk kvinna, så inte är det den estniska kvinnans fel utan det är den åländska mannens fel och vårt systems fel att det finns en marknad för kriminaliteten. Det här är nog ett gemensamt problem och det allra viktigaste är, vilket jag har förstått att man redan har påbörjat, att man har ett samarbete mellan främst svenska myndigheter, åländska myndigheter och estniska myndigheter så att Åland inte blir ett transitland där man kan köra iland, blanda bort korten och köra ombord oövervakad. Det är det största problemet när det gäller specifikt det att vi får färjtrafik till Estland. Men, som sagt, man skall inte bara skuldbelägga dem som kommer nya in i samarbetet utan vi skall också fundera på våra egna bekymmer.

 

När det gäller möjligheterna skall vi absolut se det som så att dessa överväger. Vi får, som sades här tidigare, en Östersjö som är omgiven av EU-länder så när som på Kaliningrad och St. Petersburg-regionen. Detta gör att Östersjön verkligen blir en fråga för EU på ett helt annat sätt, det gör att vi enkelt kan reglera miljöproblemen genom EU-lagstiftning. Ett område där EU faktiskt har varit till reell nytta är miljöarbetet. Vi får ett ökat handelsutbyte, på gott och ont, men jag hoppas att det är på gott. I handelsutbytet kan man nämna turismen, vi ålänningar kan turista i Estland på ett enklare sätt och ester kan komma hit och turista. Det tror jag är en viktig marknad och där har jag förstått att turistförbundet redan har planer.

 

Jag tror att när det gäller det som nämndes i som ltl Britt Lundbergs anförande om synen på offentlig sektor är det till nytta att vi får in tio medlemsländer som har en litet annan syn än vi, särskilt för Åland som har världsrekord i offentlig sektor kan det vara till nytta när det kommer in länder som har valt ett litet annat spår. Frågan är vilket system som vinner. Jag hoppas att det kanske jämnar ut sig, för det kanske inte är bra som det är i de länderna heller, det kanske inte är eftersträvansvärt att det skall bli precis som i USA. Men någonting ditåt borde det gå och det är så att i de flesta nya EU-länderna är offentlig sektor lika med Sovjet, så det vill man absolut undvika och då kanske man förstår att använda sig av inte bara en aktör när det gäller offentlig service utan man kan få den välfärd som samhället skall utföra på ett annat sätt mera i privat drift och man kanske inser att den inre friktion som vi bygger upp i samhällsekonomin när vi har byråkrater som utför byråkrati åt varandra och egentligen inte är till någon reell nytta för medborgarna, så med det här tänkandet kanske vi måste ompröva våra system. Det tror jag absolut kan bli till det bättre.

 

Fru talman!

Jag har fördelen att sitta med i självstyrelsepolitiska nämnden som skall behandla meddelandet och jag ser fram emot den behandlingen. Som politiker litar jag ofta på min magkänsla och i detta fall är det en lite nyfiken känsla, typ den när tomten kommer med julklapparna och man skall öppna dem och det skall bli verkligt intressant att öppna julklappen och se vad man kan använda den till.

 

Till sist, fru talman, vill jag nämna lite det som ltl Anders Eriksson var inne på: vår representation i EU. Det är en sidofråga till meddelandet, men den är absolut viktig. Detta missförhållande, det som jag tidigare kallade det öppna blödande såret mellan Åland och Finland avseende Ålands representation i EU, att Ålands folk inte har tillerkänts en egen plats i Europaparlamentet som kompensation för den självstyrelse man har lämnat ifrån sig till EU, blir förstås tydligare ju fler som skall dela på inflytandet, som redan är väldigt knapert för oss. Denna fråga måste givetvis – det kan jag säga redan nu – vara en tröskelfråga för det självstyrda Åland för att vi skall kunna godkänna EU:s nya grundlag.

 

Och, fru talman, om vi inte får gehör för våra positioner avseende parlamentsplatsen kommer jag att föreslå att Ålands folk skall få säga sitt i en folkomröstning om vi skall godkänna EU:s grundlag eller inte. Frågan har den digniteten.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Intressanta och faktaspäckande anföranden har hållits. Mitt inlägg är i det närmaste en reflektion. Av en händelse under julhelgen råkade jag höra ett radioprogram som berörde EU:s roll och den annalkande utvidgningen. Det är lätt att i det dagliga livet haka upp sig på misslyckanden, byråkratisering och mer eller mindre intelligenta beslut ur vårt perspektiv, om storleken på ägg, krökningen av gurkor och huruvida vi kommer att få skjuta svärtor och gudingar i maj eller inte. I radioprogrammet intervjuade man Max Kohnstamm, som var med redan för 50 år sedan, då EU:s föregångare instiftade kol- och stålunionen.

 

EU-projektets främsta mål var och är fred och välstånd. I det avslutande programmet intervjuades också Sverker Gustafsson, professor i statsvetenskap i Uppsala. Han bekräftade det som många av oss tänker, nämligen att hela processen inte är lätt och definitivt inte okomplicerad. Professor Gustafsson ville lägga till demokrati till fred och välstånd. Han påpekade att flera av de nya medlemsländerna är mera nationella på grund av att de varit förtryckta och inte levt i öppna demokratier. Viktiga demokratiska frågor där de nordiska länderna varit föregångare är familje- och socialpolitik samt arbetsrätt och skatterätt - grundläggande välfärdsfrågor värda att värna och vakta.

 

Slutligen en annan viktig aspekt att också orka lyfta blicken bortom Åland, bortom Norden och bortom Europa och se världen utanför. Att leva i fred, demokrati och välstånd skall inte enbart vara oss européer förunnat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag har uppfattat att det finns en viss oro över om myndigheterna har förberett sig för den organiserade brottsligheten och drogmissbruket som eventuellt kan komma och därför tycker jag att jag har anledning att berätta om hur det ser ut i och med att jag har jobbat med de här frågorna ganska mycket under hösten.

 

Tull, polis, sjöbevakning och centralkriminalpolisen har tillsammans med svensk och fastländsk polis gjort en riskanalys. Man har hållit regelbundna möten under hösten och man har kommit överens om olika sätt att bemöta de olika hoten, både vid gränsen och också inne i landskapet. På den nivån är vi så bra förberedda som vi kan vara. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt utan tjänstemän från Helsingfors, Åbo, Sverige och Estland har vid olika tillfällen bistått med all erfarenhet som de har av den här typen av brottslighet. Det här gäller både operativ nivå, de som jobbar på fältet och vi har också haft våra ledande tjänstemän både till Estland och till Sverige för att ta del av deras kunskaper. Där är vi alltså väldigt bra förberedda och vi kommer att kunna bemöta dem bra vid gränsen och vi kommer att bemöta dem också inne i landskapet. Man är helt överens i detta sammanhang att det är väldigt viktigt att man redan från början visar att vi har god beredskap i de här frågorna.

 

En sak som däremot kan oroa lite är våra ungdomar som åker utomlands, det är kanske inte alltid så att man behöver hämta hit varorna, utan man kan också fara bort och använda dem. Man kan erbjuda tjänster och man kan erbjuda droger och alkohol till ett sådant pris som man inte är van vid under normala omständigheter. Det här är ett hot som vi som har jobbat med frågorna har varit medvetna om ganska länge och försökt förbereda ungdomar och framför allt försökt få föräldrar att uppfostra sina ungdomar så att de har kraft att stå emot den här typen av hot. Det är ett hot som vi kanske inte kan hantera tillräckligt bra.

 

Vi har också en risk att det blir för stor fokusering på den internationella kriminaliteten från polisens sida, så att lokalpolisen inte hinner engagera sig tillräckligt mycket i lokal kriminalitet och den preventiva verksamheten blir eftersatt. Det är en sak som vi skall vara uppmärksamma på så att vi också fortsätter på den nivån.

 

Vi får förutsätta att centralkriminalpolisen kommer att bemanna sitt kontor fullt ut med en överkonstapel och en äldre konstapel framöver när trafiken kommer igång, för det är sist och slutligen deras område som det gäller när det är fråga om internationell brottslighet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag vill först uttrycka min glädje över att EU-meddelandet om Europeiska unionens utvidgning har väckt ett så stort intresse som det har gjort hos lagtinget så att alla grupper har engagerat sig i frågan och också hållit gruppanföranden. Det tycker jag är ett tecken på att frågorna börjar tas på mycket stort allvar också här i lagtinget. Jag tror att det är bra för det blir också en signal ut till det åländska samhället om vad som är på gång och att vi faktiskt måste förbereda oss på bästa möjliga sätt .

 

Fru talman!

Det har från flera talares sida dels efterlysts politiska prioriteringar och strategier och framför allt har man lyft fram frågan om Europaparlamentsplatsen. Jag vill närmast informera lagtinget om att inom de närmaste veckorna kommer vi från landskapsstyrelsens sida att överlämna till lagtinget två stycken meddelanden som berör EU-frågorna, dels det första som skall vara ett årligen återkommande meddelande enligt överenskommelse med självstyrelsepolitiska nämnden, nämligen Europeiska unionen och Åland, prioriteringar år 2004 och verksamhet år 2003. Där finns det återigen en möjlighet att diskutera med landskapsstyrelsen dels året som har gått naturligtvis, men det är inte så intressant, det är mera som information, men dels de  prioriteringar vi har i vårt EU-arbete under det nu pågående verksamhetsåret. Ytterligare ett meddelande som är viktigare och som är det mest politiska naturligtvis är den pågående regeringskonferensen och landskapsstyrelsens och lagtingets positioner i den frågan. Vi kommer att lämna en hel och fullödig information till hela lagtinget för att berätta om vilka positioner vi har kommit överens om med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd och vilka frågor vi arbetar med gentemot regeringen i de här frågorna. Mellan landskapsstyrelsen och lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd  finns det ett mycket bra och välutvecklat samarbete numera i de här frågorna, men av förståeliga skäl har inte alla ledamöter haft tillgång till samma information. Där kommer att framgå dels positionerna och dels hur vi arbetar med Europaparlamentsplatsen t.ex. för att uppnå att Åland i framtiden skall kunna erhålla en sådan. 

Utvärderingen av slutresultatet sker när regeringskonferensen är över och det slutligen kommer ett fördrag hit till lagtinget för godkännande; det är då som lagtingets 30 ledamöter får ta ställning till: är man nöjd med det som landskapsstyrelsen har uppnått eller är man inte nöjd? Skall man göra som ltl Anders Eriksson föreslog, att man för första gången skall säga nej till ett större fördrag eller inte? Då måste naturligtvis lagtinget i sådana fall väga in bägge vågskålarna; det finns alltid för- och nackdelar med olika tillvägagångssätt. Men hittills vill jag säga att jag tycker att de förhandlingar vi har fört med självstyrelsepolitiska nämnden och de förhandlingar som vi sedan har fört vidare med regeringen gör att jag vågar tro att vi skall kunna fram till ett sådant resultat som skall kunna godkännas av lagtinget så småningom. Men detta vill jag återkomma till närmare när vi har ett gemensamt papper som ligger på alla ledamöters bord och som kan ligga till grund för en gemensam diskussion, och det kommer vi att återkomma till inom kort.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av vtm Barbro Sundbacks spörsmål angående om- och tillbyggnad av Ålands lyceum. (S 1/2003-2004).

 

Ärendet är bordlagt från den 19.12.2003. Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Socialdemokraterna har ifrågasatt om- och tillbyggnaden av Ålands lyceum av ekonomiska och utbildningspolitiska skäl. Totalkostnaden för byggnadsprojektet har överskridits med 45 procent från den ursprungliga kalkylen på 4.000.000 euro och nu är räkningen 5.770.000 euro. Efter att vi kritiserat brister i budgetmotiveringarna och ställt ett spörsmål i ärendet har den riktiga bilden av om- och tillbyggnaden slutligen klarnat. Tillbyggnaden är totalt 2.300 kvadratmeter och ombyggnaden av befintliga utrymmen 1.400 kvadratmeter. Om- och tillbyggnaden görs utgående från lyceets behov och någon samordning med utbyggnadsbehoven för andra skolor på gymnasialstadiet är inte aktuell. Detta är ytterst anmärkningsvärt om man tänker på den debatt som de senaste åren förts om nödvändigheten av att samordna utrymmen och andra resurser på gymnasialstadiet. Den galopperande kostnadsutvecklingen inom utbildningssektorn tvingade landskapsstyrelsen inför budgetberedningen 2004 till nedskärningar i gymnasieskolornas driftskostnader. Utvecklingen är just nu den att landskapsstyrelsen bygger och planerar att bygga till på gymnasialstadiet samtidigt som ökande driftskostnader måste hållas nere.  Risken för sämre pedagogisk kvalitet i utbildningen är således uppenbar.

 

I början av planeringen av lyceets om- och tillbyggnad förefaller landskapsstyrelsen ha haft en ambition att uppnå vissa samordningseffekter. Jag vill hänvisa till ett beslut från den 5.6.2001 som togs av dåvarande ansvariga ministern Gun Carlson. Beslutet som rubriceras ”Tillsättande av kommitté för uppgörande av rumsprogram för en om- och tillbyggnad av Ålands lyceum” avslutas så här: ”Kommitténs investeringsarbete och förslag på rumsprogram skall presenteras för landskapsstyrelsen i sitt betänkande förslagsvis under oktober månad i år. Ärendets fortsatta behandling upptas efter att rumsprogrammet presenterats och en helhetslösning nåtts för gymnasialstadiets utbyggnadsbehov (93 U10/12.04.2001).”

 

Vad hände med den ambitionen från 2001? Var finns den helhetslösning för gymnasialstadiets utbyggnadsbehov som vi kan relatera lyceets 5.770.000 miljoner euro till?

 

Om- och tillbyggnaden motiveras av stora årskullar i grundskolans nionde klass fram till 2011. För att fortsättningsvis kunna inta minst 45 procent av årskullarna till lyceet måste utrymmena utökas. Därutöver önskar landskapsstyrelsen möjliggöra en ökning av intagningen från 45 till 50 procent av niorna till Ålands lyceum eftersom den utbildning som ges vid Ålands lyceum ”är fortsättningsvis den viktigaste inkörsporten till högre utbildning”.

 

Grunden för om- och tillbyggnaden är således att man vill öka intagningen av elever eftersom den studieförberedande utbildningen, enligt landskapsstyrelsen, är viktigast med tanke på den högre utbildningen. Men är det faktiskt sagt och vill vi ha det så? Landskapsstyrelsen problematiserar inte sitt antagande. Är detta mål det bästa med tanke på åländska ungdomars möjligheter att få jobb i framtiden? Är detta relevant med tanke p arbetsmarknadens behov? Kommer detta mål att förbättra Ålands möjligheter att fylla alla de arbetsplatser som uppstår som en följd av de stora pensionsavgångarna fram till 2011 eller 2015 och därefter? Vad har landskapsstyrelsen för svar på dessa frågor. De är i alla fall viktiga i detta sammanhang.

 

Lyceets om- och tillbyggnad görs som en separat investering och beaktar inte det faktum att utbildningen på gymnasialstadiet borde samordnas och den grundläggande strukturen förändras för att utbildningssystemet skulle bli mera effektivt och flexibelt. Om- och tillbyggnaden är kortsiktig. Efter 2011 minskar årskullarna. Att tro att man kan ersätta denna minskning genom ökad inflyttning är mycket osäkert. Fenomenet med minskande årskullar och omfattande pensionsavgångar är en allmän samhällsföreteelse i hela den industrialiserade världen. Om man söker inflyttning från öst är det i alla fall så att efter kommunismens fall har födelsetalen sjunkit katastrofalt i de baltiska länderna och Ryssland som en följd av fattigdom och misär. En kraftig negativ befolkningsutveckling dominerar i våra grannstater. Dessutom behöver de behålla all den utbildad arbetskraft de har, av de skäl som vi tidigare diskuterade här i dag.

 

Om- och tillbyggnaden ingår alltså inte i någon nödvändig omstrukturering och nyorganisation. Om man enbart ser till de olika gymnasialskolornas särskilda önskemål och behov av tillbyggnad är jag rädd att vi kommer att se ytterligare miljoner euro plöjas ner i gymnasialstadiet trots att elevunderlaget på lite längre sikt inte kommer att öka utan tvärtom minska. Dessutom kan man konstatera att det redan finns ett överutbud av studieplatser både östan- och västanhavs om Åland. Nämnas kan att landskapsstyrelsen planerar om- och tillbyggnader för följande gymnasialskolor: hotell- och restaurangskolan, sjömansskolan, vårdinstitutet och också naturbruksskolan vill bygga mera. Dessutom behöver hantverksskolan i Tosarby nya utrymmen och högskolan har utlovats ”tillgång till ändamålsenliga samlade utrymmen för undervisning och administration”. Så sägs det nämligen i avtalet mellan landskapsstyrelsen och högskolan, men i budgeten för 2004 sägs det någonting annat. Där säger man att landskapsstyrelsen vill att högskolans utrymmesbehov skall tillgodoses i huvudsak ”i nuvarande befintliga skolenheter och skolbyggnader”. 

 

Vilka samordningsvinster ingår i dessa utbyggnadsplaner? Vilken är landskapsstyrelsens verkliga avsikt i fråga om högskolans utrymmen? Är det avtalets text som gäller eller är det budgetens text som vi skall ta fasta på? Hur skall utbyggnaden finansieras utan att undervisningens kvalitet försämras och hur skall finansieringen ske samtidigt som landskapsstyrelsen har utlovat balans i budgeten redan 2005 eller möjligen 2006?

 

Fru talman!

Detta lagting har alldeles nyligen beslutat om gymnasialstadiet: ”en bättre samordning mellan skolorna både vad gäller lärarresurser och lokaler”. Man hänvisar till att flera av landskapets skolor är lokaliserade i ett begränsat område vilket borde göra det möjligt att i högre grad samutnyttja lokalerna. I en parlamentarisk demokrati måste landskapsstyrelsen beakta lagtingets ståndpunkt i den här frågan. Vi vill gärna veta vad detta har för konsekvenser för befintliga skolor och planeringen av alla om- och tillbyggnader som jag redan nämnde om. Det är nämligen så att erfarenheterna förskräcker.

 

Redan ifjol beslöt lagtinget att landskapsstyrelsen i budgeten för 2004 skulle ange vilka utbildningslinjer som skall fortsätta i landskapets regi. Lagtinget krävde en övergripande planering för gymnasialutbildningens utbud och dimensionering. Lagtinget slog fast att den mångåriga låt-gå-politiken inom utbildningen måste ändras och att landskapsstyrelsen måste fatta långsiktiga strategiska beslut för att de ekonomiska förutsättningarna för utbildningen och dess kvalitet skall kunna garanteras. I årets budget finns inte några spår av lagtingets beslut från 2003. Det är inte utan att man tvivlar på att lagtingets beslut den här gången om utökad samordning kommer att tas på allvar.

 

I april 2003 presenterade en rad rektorer vid landskapets skolor en promemoria kallad ”Utbildning i framtiden”. I stort stödde rektorerna lagtingets krav om tydligare prioriteringar inom utbildningen i stället för fortsatt osthyvlande. Rektorerna efterlyste en parlamentarisk kommitté för att anpassa den åländska gymnasialutbildningen till nordiska utbildningsstrukturer och rektorerna visade stor beredskap till samordning och samarbete för att uppnå, som det sägs i rapporten, ekonomiska och pedagogiska vinster.

 

Samma år, 2003, lämnade Frisinnad Samverkan med Jörgen Strand i spetsen in ett spörsmål om landskapets utbildnings- och skolpolitik. I spörsmålet talades om behovet av prioriteringar inom utbildningspolitiken för att långsiktigt säkerställa utbildningens kvalitet. I spörsmålet krävde man slut på osthyvlandet och efterlyste långsiktiga lösningar utgående från samhällets behov och man förutsatte en samordning av skolor och lärarresurser. Tongångarna är bekanta: år efter år samma slutsats. Som ett slut på spörsmålsdebatten  lovade lantrådet Roger Nordlund att den parlamentariska kommittén, som rektorerna efterlyst, skulle tillsättas. Vi var alla glada, hoppets stjärna lyste plötsligt i den här frågan! Men tyvärr har ingen kommitté ännu tillsatts. I det svar som landskapsstyrelsen gav på spörsmålet fanns det många goda föresatser, men inte egentligen några konkreta förslag till strukturomvandlingar som långsiktigt skulle öka samordningen inom gymnasialstadiet. I stället konstateras att man årligen i budgeten fastställer de konkreta målen för utbildningens utveckling. Och det är här, fru talman, som vi kommer till pudelns kärna. Landskapsstyrelsen har ofta högt flygande ambitioner och man gör den ena utredningen efter den andra, man deltar i utbildningskonferenser både hemma och utomlands och man har möten och seminarier, men efter allt detta görs ad hoc-satsningar i budget efter budget. Husmodersskolan är egentligen ett bra exempel på hur man in i det sista har utrett alternativa lösningar och t.o.m. försökt gå vidare och konkretisera det, men just före budgeten kommer på bordet får vi veta att nu skall den läggas ner! Det finns ingen långsiktighet i planeringen och inga beslut som följer en konsekvent linje eller för att citera texten i Frisinnad Samverkans spörsmål som jag tycker är bra: ”Det rullar på i någon sorts from förhoppning om att det ordnar sig ändå” – precis så rullar det på!

 

Man kan konstatera att lagtinget, rektorer år efter år kräver omstruktureringar för att det skall bli möjligt att göra samordningsvinster inom utbildningen och för att långsiktigt trygga utbildningens kvalitet. Men verkligheten blir i budgeten år efter år en helt annan.

 

Man kan fråga sig om det överhuvudtaget är möjligt att göra någonting efter alla dessa år av tillkortakommanden. Jag tycker att förutsättningarna för landskapsstyrelsen borde vara de allra bästa: man har lagtingets stöd, man har t.o.m. rektorernas stöd och därför borde man försöka åtminstone att göra någonting mera långsiktigt.

 

Vi tycker för vår del att lagtinget nu måste fatta beslut om gymnasialutbildningens långsiktiga mål, struktur, organisation och finansiering. Det utbildningspolitiska mål som enligt oss måste slås fast är att all utbildning på gymnasialstadiet är lika mycket värd. Utbildningen i yrkesskolan, naturbruksskolan, vårdinstitutet m.fl. skall alla ge högskolebehörighet. Det är också det som vår landskapslagstiftning förutsätter. Man skall kunna bli elektriker och student samtidigt. Den utbildningspolitiska klyfta som funnits och fortfarande finns mellan gymnasialutbildningen i yrkesläroanstalter och i allmänna gymnasier, som t.ex. Ålands lyceum, måste osynliggöras och kombinationsexamina skall bli verklighet. Landskapsstyrelsens värdering av den studieförberedande utbildningens överlägsenhet är inte en värdering som vi understöder. Tvärtom finns det goda skäl att anta att de yrkesinriktade examina på gymnasialstadiet är mycket värdefulla och konkurrenskraftiga. Arbetsgivarna tar gärna emot den högskoleutbildade arbetskraft som gått den långa vägen. Ålands lyceum och de yrkesinriktade skolorna på gymnasialstadiet borde långsiktigt integreras. Denna pedagogiska strukturomvandling skulle öka de studerandes valmöjligheter och det skulle också underlätta utvecklandet av nya och bredare kompetenser. Det här är helt nödvändigt med tanke på arbetsmarknadens behov både nu och i framtiden. De stora efterkrigstida årskullarnas pensionering fram till 2011 kommer att leda till akut arbetskraftsbrist inom så gott som alla samhällets områden. I EU-länderna har man gjort noggranna utredningar om det framtida utbildningsbehovet. Heidi Backmans prognos över behovet av svenskspråkig arbetskraft och yrkesutbildning fram till 2015 täcker också Åland. I utredningen sägs att arbetskraftsbehovet till mer än 80 procent fram till 2015 avgörs av pensionsavgångarna. En nyligen gjord undersökning visar att 400.000 personer behövs bara i Nyland för att täcka arbetskraftsbristen på grund av pensionsavgångarna. På Åland finns inte någon motsvarande utredning. Den borde redan ha varit gjord, men eftersom den inte är det bör den göras omgående. Det här är viktigt för att vi skall kunna bibehålla välfärden och ha en god tillväxt.

 

För att uppnå de utbildningspolitiska målen och den strukturomvandling som vi önskar måste en omorganisation av skolväsendet på gymnasialstadiet ske, en förändring som säkert är både svår och smärtsam för många men nödvändig om man skall kunna samordna lärare och skolor så att resurserna kan allokeras och utnyttjas för att utveckla nya utbildningar och upprätthålla kvaliteten på de befintliga.

 

En intressant fråga är finansieringen av utbildningen. Den här frågan är beroende av vilken organisationsmodell man väljer. I Svenskfinland sköts utbildningen ofta av samkommuner men också av aktiebolag och stiftelser. Viktigt i det här sammanhanget är att den åländska gymnasialutbildningen frigörs från utbildningsavdelningen och blir en självständig resultatenhet utanför landskapsstyrelsens centralförvaltning. Landskapsstyrelsen skall inte som huvudman ha något som helst operativt ansvar för skolorna utan enbart fungera i framtiden som en övervakande tillsynsmyndighet. Ett Ålands gymnasium är en vision som funnits tidigare.

 

Ålands lyceums om- och tillbyggnad utgår som jag flera gånger har sagt här inte från någon helhetssyn på gymnasialstadiet. Jag vet inte om det i efterhand går att ta in om- och tillbyggnaden i ett sådant resonemang och sammanhang, men det skulle vara önskvärt. Det är inte meningsfullt att diskutera enskilda skolor om vi inte har klart för oss vilket målet är med gymnasialstadieutbildningen. Målet måste slås fast en gång för alla av lagtinget och sedan bör själva omstruktureringen, utbyggnader och omorganisation ske i förhållande till det, inte tvärtom. Det är den ofta förekommande politiken där man går med en viss bakdel först. Det borde vi nu komma bort från; annars är jag övertygad om att vi i nästa budgetbehandling har samma situation igen: vi skall ta ställning till miljoner som skall sättas på någon skola och så blir det en skrivning igen att det måste vara mera samordning och så rullar det på, som Frisinnad Samverkan formulerade det!

 

Fru talman!

Jag kommer därför att föreslå en hemställan till landskapsstyrelsen för att vi skall få en ändring till stånd:

 

”att landskapsstyrelsen uppgör och till lagtinget överlämnar ett meddelande som klargör hur landskapsstyrelsen före budgetbehandlingen hösten 2004 långsiktigt tänker samordna och samutnyttja skol- och lärarresurserna på gymnasialstadienivån så att utbildningens kvalitet och utvecklingskapacitet säkerställs.”

 

Det här är alldeles nödvändigt för att vi inte skall förslösa samhällets resurser men också för att gymnasialutbildningen skall kunna utvecklas och framför allt att vi skall kunna garantera en nivå på utbildningen som står sig i konkurrensen med utbildningar både i Finland, Sverige och övriga Europa.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker att vtm Barbro Sundback glömmer vissa fakta. Det är sant att det kommer stora elevkullar inom de närmaste åren som sedan delvis planar ut, men som situationen är i dag är många av skolorna ytterst trångbodda och det gäller inte bara Ålands lyceum. Åland står som sina grannar i Norden och stora delar av den västliga världen inför ett regimskifte. Vi går gemensamt från ett samhälle som har haft jordbruk, industri och sjöfart som huvudnäringar till ett kunskaps- och tjänstesamhälle. Det är viktigt för Ålands överlevnad att satsa på utbildning. Jag är enig med vtm Barbro Sundback att ledorden för den åländska utbildningen skall vara samarbete och flexibilitet men också, och det är ytterst viktigt, valmöjligheter för ungdomarna.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Vi har i den socialdemokratiska lagtingsgruppen funderat ganska mycket på hur man genom en effektivare samordning av utbildningen skall kunna delvis göra den omstrukturering som här nämndes med tanke på förändringar i utbildningsbehovet och vi har en modell som vi tror att ekonomiskt är nödvändig och som också gör att man kan garantera inte bara att nödvändiga ombyggnader sker men också att utbildningens kvalitet långsiktigt kan tryggas. Om ltl Katrin Sjögren har ett alternativt förslag så ser jag gärna att hon presenterar det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant och väldigt innehållsrikt anförande som vtm Barbro Sundback höll för oss. Debatten har vidgats från grunden i spörsmålet som jag uppfattade som mest ekonomisk till att nu bli en mera allmän utbildningspolitisk debatt. Jag är helt överens med vtm Barbro Sundback om att vi behöver en samordning och ett samutnyttjande av resurserna vad gäller utbildningen. Jag tror inte heller att i det här fallet en utbyggnad av Ålands lyceum förhindrar det fortsatta arbetet här. Det är de facto så att redan 2005 står vi inför det att de ökade årskullarna kommer ut och skall ha en utbildning. Skall vi då lämna dem kvar, utan utbildning, utan jobb, till ingenting? Är det den politik som är alternativet?  Jag vill inte heller gradera synen på skolorna utgående från teori och praktik. Det är just därför som jag stöder biten med utbyggnaden för att kunna vidmakthålla det antal som vi i dag utbildar i Ålands lyceum: 45-50 procent. Det har varierat mellan årskullarna. Det är det man också nu försöker få till stånd genom utbyggnaden.

 

Vad gäller högskolebehörighet var jag inne på det redan i debatten före jul. Jag tror faktiskt inte på att samtliga måste få en högskolebehörighet. Jag tror att det kommer att hämma viljan att söka sig till de yrkesutbildande linjerna. Det behövs också alternativ där man har bara praktik så att man också kan köra den biten; det blir inte bättre kvalitet bara för att man lägger in mera teori.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det är intressant att höra olika åsikter, men var är helhetssynen? Världen upphör varken på Åland eller någon annanstans efter 2011 utan då minskar faktiskt årskullarna och jag ser inte den inflyttning som man talar om i betänkandet. Det är dags för Ålands lagting att börja bli lite mera långsiktig i sin diskussion när det gäller kostsamma infrastrukturella investeringar. Vi ser vilka våndor man har med de skolor som inte har tillräckligt med elever. Men det vill ni tydligen inte diskutera ni som nu driver på utbyggnaden av Ålands lyceum. Det gäller att se till helheten och det gäller att se så långsiktigt som möjligt och om ltl Johan Ehn har några synpunker som på något vis kullkastar det resonemang tar jag gärna emot dem.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Som jag inledde med i min förra replik är det så att jag vill se ett helhetsgreppstagande och jag vet att också landskapsstyrelsen jobbar utgående från det. Faktum kvarstår fortfarande: om mindre än ett år står vi inför det att kullarna ökar. Var skall vi då lägga eleverna? Vi kan inte bara låta dem stå utanför ett skolsystem utan vi måste också ha utbildningsplatser att erbjuda dem och som också utbildningsansvariga ledamoten sade i sitt svar på spörsmålet: man gör satsningar på de yrkesutbildande skolorna redan nu. Ålands yrkesskola håller på och bygger ut för yrkesträningsundervisningen och där skapar man då plats också för yrkesutbildningen. Det intressanta är att vi står inför det faktum att vi har ett antal elever som kommer ut och som också måste få utbildning – var gör vi av dem?

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Den fråga som ltl Johan Ehn ställer sig och är så förtvivlad över tycker jag är ett exempel på just den bristande långsiktiga helhetsplaneringen som har präglat det åländska utbildningssystemets investeringar. Det är inte någon nyhet. Det här har man kunnat räkna ut för tio-elva år sedan. Det är alltså ingen ny sak att årskullarna hösten 2004 skulle bli så här stora och att man nu motiverar en överstor investering på grund av att man oroar sig för var man skall sätta eleverna – det är liksom att stiga upp lite för sent. Jag är i det här skedet intresserad att veta hur landskapsstyrelsen tänker göra med de framtida investeringarna som man tydligen förväntar sig från sjömansskolan, hotell- och restaurangskolan. Skall det igen då bli samma diskussion nästa år? Ja, var skall vi sätta av de elever som vill gå i hotell- och restaurangskolan? Vi måste bygga till nu för några miljoner; annars kanske de inte får gå på hotell- och restaurangskolan. Så där kan man inte prata. Nog måste man ha lite mera långsiktigt och generellt planerande för en så här viktig sektor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!   

Redan i dag är det klart att sätta spaden i marken för att börja utbyggnaden av Ålands lyceum. Det som vi från socialdemokratiskt håll gärna hade sett att föregick satsningen är den diskussion vi håller nu, nämligen om hela det åländska skolsystemet, om vilka utmaningar som ligger framför oss, om de stigande utgifterna och målsättningen med skolsystemet.

 

Att ta ett helhetsgrepp om utbildningssektorn var mer eller mindre ett mantra i valrörelsen. Vi tycker det vore viktigt att nu, innan man gör ännu fler enskilda stora investeringar i enskilda skolor, klargöra vart utbildningssektorn på Åland är på väg. Ett annat begrepp som ofta används gällande den här frågan är behovet av strukturell förändring. Jag blir lite tveksam när jag läser i budgeten för 2004 att strukturella förändringar i utbildningsutbudet görs genom att husmodersskolan läggs ner. Om en nedläggning av en enskild skola är en strukturell förändring tror jag att vi är i behov av en definition på vad vi menar med strukturförändring. Som jag ser det är att lägga ner en skola en punktinsats; att bygga ut en annan är också en punktinsats. Detta görs utan att redogöra för vart man är på väg, vad man vill åstadkomma med gymnasialstadiets utbildningar som helhet och vilket mål det är man eftersträvar.

 

För att ta ett helhetsgrepp behövs det konstruktivt tänkande, man måste ha en vision. Det börjar bli hög tid att klargöra den målsättningen innan vi skrider till verket med ytterligare utbyggnader och tillbyggnader.

 

Att man från lagtingets och landskapsstyrelsens sida försökt finna stigar till framtiden visar en rad av undersökningar som har gjorts på utbildningsområdet. Där finns säkert en hel del bra material och goda tankar att ta tillvara.

 

Vad jag kan förstå har man givit upp ambitionen att komma med en helhetslösning från landskapsstyrelsens sida. Vi tycker att det är avgörande att man nu visar på en större politisk styrning, på tydliggöranden, fokusering och en klar målsättning innan man gör flera dyra punktinsatser.

 

För socialdemokratin är allas rätt till utbildning ett fundament i samhällsutvecklingen. Det var och det är fortfarande utbildningen som är grunden till den breda välfärd vi har i dag. Förr, hur begåvad man än var, så var det bara de rika som kunde utbilda sig. Socialdemokratin har alltid verkat för att utbildning skall vara en möjlighet för alla, oberoende av samhällsklass. Utbildningen var och är ännu i viss mån den tågvagn i vilken man kan sätta sig och göra sin klassresa. För oss är utbildningen en för viktig sak för att äventyra på något sätt; att bygga ut för dyrt och för stort kan på sikt leda till att vi tunnar ut våra ekonomiska möjligheter att i framtiden hålla oss med en god och högklassig utbildning. Den socialdemokratiska lagtingsgruppen har därför hört representanter för olika skolor och framför allt tagit fasta på de visioner som finns när det gäller framtiden. Vi har kommit fram till en modell som vi tycker är bra och som vi gärna vill presentera lite närmare.

 

Vår vision är att Åland i framtiden har en enda gymnasieskola: Ålands gymnasium. Målet är att de skolor som i dag finns: vårdinstitutet, yrkesskolan, naturbruksskolan, handelsläroverket, hotell- och restaurangskolan m.fl. skall kunna ge samma behörighet som Ålands lyceum ger i dag. Du skall kunna bli servitör med studentmössa, byggare med studentexamen, en examen som ger fullvärdig behörighet till högskolor och universitet. Det här är en modell som man på sätt och vis redan har i Sverige. I Finland har man fortsättningsvis en tudelning mellan yrkesskola och gymnasium. Men där ger man i stället eleverna möjlighet att kombinationsstudera. Den modellen har man använts sig av redan i tio år. Man kan gå på yrkesinstititut och lära sig sy samtidigt som man läser kompletterande kurser vid gymnasiet och tar studenten. Då har man, som vi ser det, en dubbel möjlighet; antingen kan man söka sig vidare direkt till arbetslivet eller gå vidare till vidare studier. Om man väljer att studera vidare har man under loven möjlighet att försörja sig på det yrke man redan har. Här på Åland har man också gjort försök med kombinationsstudier med studenter och datateknik. Vad som blev resultatet av det försöksåret vore väldigt spännande att ta del av. Det här är en kombination som hela tiden ger kontakt till arbetslivet så att man känner till arbetslivets och branschens villkor. En sådan person som studerar teori och praktik är dessutom attraktiv för arbetsmarknaden.

 

Många som vistas länge i universitetsvärlden har ibland svårt att finna sig tillrätta i arbetslivet. Universitetens många gånger bristfälliga kontakt till arbetsmarknaden leder till att många högutbildade hankar sig fram på tillfälliga jobb och vikariat. Med en mer praktiskt inriktad gymnasialexamen har man alltid någonting att falla tillbaka på. Jag tycker att det här är ett bra sätt att tänka när det gäller att skapa välfärd och trygghet för människor och för att ge arbetsmarknaden kunniga personer som kan kombinera handens och huvudets kunnande.

 

En organisation, ett enda gymnasium, skulle också ge betydligt större möjligheter till samordning än i dag. Det är på alla sätt önskvärt med tanke på kostnaderna. En organisation har en direktion, en budget, en administration, vilket leder till en ekonomisk helhetssyn och ett bättre och effektivare utnyttjande av de befintliga resurserna. Ett gemensamt antagningssystem, ordningsregler och betygsskalor skulle också göra det enklare för alla.

 

Sedan har vi behovet av ett vuxengymnasium. Både Finland och Sverige har genomfört och genomför just nu ett kunskapslyft där vuxna får chansen att på kvällarna läsa in gymnasieexamen, komplettera en tidigare avlagd examen och på det sättet erövra kompetens inom olika yrken. Man får en andra chans i livet - den som kanske var för omogen för att välja som artonåring, många kvinnor som fick barn för tidigt för att hinna studera vidare. Det här är en väldigt viktig del av utbildningen som kunde integreras i ett Ålands gymnasium. Det kan hända att en satsning på Ålands lyceum är bra också i ett reformerat skolsystem, men då skall man veta att det är det man siktar på som en del i en utvecklingslinje och inte som nu. Har man alla Ålands gymnasielärare inom samma struktur skapar det också en större möjlighet att samarbeta med gemensamma mål. I dag drar varje skola hemåt så mycket de kan, och det är deras uppgift. Det är vi som politiker som skall se till helheten. Det är vår uppgift.

 

Det som fortfarande kvarstår i vårt utbildningssystem och som i dag är en ålderdomlig kvarleva är motsättningen mellan kroppsarbete, handens kunskap, och de högskolestuderande. I dagens samhälle stämmer det inte längre; alla kunskaper är lika viktiga. Kombinationen ger styrka och vi vinner inte längre någonting på att hålla dem separerade. Vi tror att den här kombinationen är nyckeln till en bra gymnasieskola också på Åland.

 

Om jag var förälder till en femtonåring i dag skulle jag också gärna vilja att mitt barn valde Ålands lyceum därför att det är den säkraste vägen att nå målet, nämligen frihet att välja brett, att ha möjlighet att söka sig till högskolor runtom i världen. Skulle skolsystemet vara sådant att tre år på yrkesskolan, vårdinstitutet eller naturbruksskolan också gav samma frihet att välja brett, skulle jag inte längre vara så säker på min sak. Också för många av lyceets elever kunde det vara en fantastisk bra möjlighet att vid sidan av de teoretiska kärnämnesstudierna få bekanta sig med mer yrkesrelaterade kunskaper.

 

Fru talman!

Åland är litet och när man är liten måste man i stället vara väldigt snabb, flexibel och modern. Att ha små enheter gör också att man ganska snabbt kan förändra förutsättningarna och utvecklas i takt med tiden. Jag tycker att Åland skall ha en europeisk skola. Våra examina skall ge våra ungdomar inte bara möjlighet att studera vidare i Finland och Sverige utan i andra europeiska länder, i hela världen. En examen från Ålands lyceum, den gamla studentexamen, skall inte vara den enda biljetten till den möjligheten. Med en gemensam satsning på ett Ålands gymnasium får Åland också chansen att profilera någonting nytt och intressant, en modern och konkurrenskraftig och flexibel gymnasieskola. Den här möjligheten finns bara vi vet vad vi vill åstadkomma och inte har för bråttom med olika punktinsatser.

 

Fru talman!

Det här är kanske en hel del nya tankar kring hur man kunde utveckla åländsk utbildning och jag ber er, bästa ledamöter, att ta till er den här tanken i lugn och ro och att ge den en chans. Vi har inte alla svaren, men vi har i alla fall ambitionen att tänka i termer av helhet, förändring och modernisering.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Tanken på ett enda gymnasium på Åland är helt klart tänkvärd. Det tycker jag att man kan ägna en hel del funderingar kring och diskussion om i den framtida politiska debatten. Jag kan ändå inte låta bli att reflektera lite över det som ltl Camilla Gunell tog upp med jämförelsen till Sverige. Hon sade att när man studerar i gymnasieskolan i Sverige får man automatiskt behörighet för att studera vidare i högskolan. Det där är en sanning med modifikation. Visst, man får en allmän behörighet för att studera vidare genom att man har läst kärnämnena i tillräcklig grad, men för att däremot studera vidare på högskola krävs också speciell behörighet inom de områden man skall läsa vidare på, framför allt matematik, fysik, kemi och de bitarna, bitar som man i dag ofta läser mindre av på den yrkesutbildande utbildningen både här och i Sverige, vilket leder till att de program som i praktiken leder vidare till högre högskoleexamen i Sverige är samhällsvetarprogrammet, naturvetarprogrammet och ekonomiprogrammet. Det är de som ger behörigheten att studera vidare. Däremot tycker jag att tanken på ett komvux, typ det man har i Sverige, att kunna komplettera sin yrkesexamen med en teoretisk bit till är bra och den borde man faktiskt fundera vidare kring; vi har haft diskussioner om det under många år här på Åland också. Det är en klar brist i nuvarande system att vi inte har kommit längre vad gäller den biten. Det finns alltså många saker att jobba vidare på, men jag tror inte att man bara skall stirra sig blind på det svenska systemet; det har kommit upp mycket saker där som man nu börjar fundera efter på, framför allt vad gäller att alla skall läsa exakt samma sak, därför att det leder till att man visar på att det är teori man måste läsa för att man skall nå någonstans, och det är fel, tycker jag, praktik skall värderas lika högt.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är roligt att ltl Johan Ehn visar intresse för den här modellen och verkligen uppriktigt tycker att det verkar intressant att diskutera frågan vidare. Det är klart att här finns säkert många, många frågor som ännu måste diskuteras och säkert finns det också många hinder, men jag tror inte det är omöjligt att lösa dem. Som ltl Johan Ehn säger så kanske vi inte heller behöver stirra oss blinda på det svenska systemet utan vi kanske skall ha ett europeiskt perspektiv. I Sverige kanske man också fastnar i gamla strukturer i sina utbildningssystem, så vi får väl försöka vara en föregångare även när det gäller utbildning i hela Norden.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det finns många saker att fundera vidare kring. När det gäller diskussionen kring ekonomi och hur länge en utbildning skall ta osv. är det viktigt att veta att om man skall slå ihop så att man får både en utbildning som ger en ett yrke och samtidigt en teoretisk kunskap som räcker vidare till högskolenivå förlänger vi kanske ytterligare studietiden som man gör av med på en gång s.a.s. Därför är det viktigt att man ser fördelarna med att faktiskt kunna låta de olika utbildningsgrenarna också gå åt varsitt håll, att vi värdesätter den yrkesmässiga utbildningen genom att den också får utvecklas vidare genom att man låter praktiken få ta mera plats i den utbildningen, men för dem som redan från början vet att man vill utbilda sig vad gäller teori och gå vidare på högskolan för att där skaffa sig ytterligare kunskaper skall man också där satsa på deras vilja och vad de kommer att välja.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Johan Ehn att det finns absolut, och kommer alltid att finnas, elever som bara vill studera teori och sedan finns det de som kanske vill bli bilmekaniker och efter två år gå ut i arbetslivet och inte studera längre. De möjligheterna måste alltid finnas. Men jag tror att en kombination av teori och praktik är den modell som kommer att bära längst på en framtida arbetsmarknad. Ltl Carina Aaltonen har tidigare här nämnt Nokia-modellen, där man har sina ingenjörer, att kombinera teori och praktik från början. Det visar sig vara ett framgångskoncept. Här tror jag också att man kan hitta nya möjligheter för entreprenörskap, som man från Frisinnad Samverkans sida varmt talar om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är intressanta framtidsdiskussioner. Jag har läst några betänkanden i Åländsk Utredningsserie som rör just utbildning och finner flera av dem visionära och faktiskt offensiva. Men det som ltl Camilla Gunell nu lanserar som en socialdemokratisk idé finns redan i Utbildning 2000, där man talar om Ålands gymnasieskola och en gemensam administrativ enhet, där skolorna blir basenheter. Jag tycker också att det är en intressant diskussion att man har en gemensam direktion eller en styrelse som man har för högskolan nu för att samarbeta och för att få flexibilitet i systemet. Jag håller också med ltl Camilla Gunell att landskapet Åland hela tiden bör följa med och bevaka som sker öster- och västerom oss och tillgodogöra sig rön och erfarenheter samt ta tillvara fruktbara idéer som man kan fånga upp och modifiera och överföra till Åland för att gagna utbildningen just på Åland.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

När det gäller Utbildning 2000 var modellen Ålands gymnasium en socialdemokratisk idé redan då, lanserad av vtm Barbro Sundback. Vad jag förstår av ltl Katrin Sjögrens replik tycker hon också att den modellen kunde vara en intressant väg att forska vidare på och se om det kunde faktiskt vara inte bara ord utan en reform.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker också att det är en intressant idé. Med i Utbildning 2000 var också Karl-Erik Smülter och Gösta Helander, så idéerna kom från flera håll.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det håller på att bli en ganska intressant diskussion, men jag vill ändå säga att ltl Camilla Gunell för fram tankar här som om de skulle vara nya och glömmer att kanske läsa landskapslagen om utbildning efter grundskolan som vi tog 1997, där vi just förde in det här som vi har: treåriga utbildningar i gymnasieskolan. Alla våra före detta yrkesskolor är gymnasieskolor i dag. Vi har ingenting annat än gymnasieskolor utom husmodersskolan, som vi inte har mera. Vi har precis den modell som man har i Sverige i dag. Från vilken skola som helst som man gått igenom tre år, läst 120 studieveckor, så har man en teoretisk behörighet till högre utbildning, helt enligt lagen och enligt verkligheten. Men precis som vi har hört tidigare klarar inte alla av det där därför att vissa utbildningslinjer inom universitet och högskolor kräver speciella kunskaper, ofta i de naturvetenskapliga ämnena, som är för svaga i yrkesskolan, i naturbruksskolan, i handelsläroverket osv. Vi har precis allt det här redan så jag skulle uppmana ltl Camilla Gunell att innan man slår in öppna dörrar studera lite mera noggrant, det skulle inte skada, i den här frågan har vi precis det som behövs i dag för att kunna studera och gå vidare från vilken skola som helst.  Jag kommer att beröra vissa saker senare i mitt anförande.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tror i så fall att vi tolkar lagen och de möjligheter som i dag står till buds väldigt olika. Jag anser inte att det finns ett utvecklat system för t.ex. kombinationsstudier. Jag vet att det vid yrkesskolan finns möjlighet att läsa ett block med valbara kärnämnen som kan komplettera en examen för att gå vidare till svenska högskolor, men det vi menar med den här reformen är en betydligt större samordning där man skulle få till stånd en enhet som på det sättet skulle kunna ge många ekonomiska, pedagogiska och organisatoriska fördelar. Med så här många skolor, som i dag ändå lever oerhört separata liv, med olika regelsystem och olika betygssättningar osv., tror jag att det finns oerhört mycket mer att vinna genom att gå vidare med de här tankarna, både pedagogiskt, ekonomiskt osv.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Allt det där kan jag hålla med om, men vad jag ville säga med mitt inlägg var att ltl Camilla Gunell talade om de treåriga gymnasieutbildningarna som om de inte redan skulle finnas på Åland. Det sade hon tydligt och klart.

 

 

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jo, jag känner till att det finns treåriga utbildningar på flera håll än på Ålands lyceum och att det här är en reform som man har genomfört på senare tid. Men jag vidhåller att det fortfarande finns oerhört mycket samordningsvinster att göra om man vill gå vidare och kanske har en lite högre ambitionsnivå när det gäller att komma framåt i de här frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Beijar:

Fru talman!

Vi har kommit ganska långt i diskussionen och det som jag tänkte beröra har till stora delar redan berörts av vtm Barbro Sundback, men det kanske inte skadar med en liten repetition.

 

När man tittar tillbaka på tidigare diskussioner och beslut som rör gymnasialutbildningen nämns helhetslösningar och samordning, men till dags dato saknas helt konkreta förslag och framför allt beslut i de här frågorna. I samband med landskapsstyrelsens beslut från den 5.6.2001 om tillsättande av en kommitté för uppgörande av rumsprogram för om- och tillbyggnad av Ålands lyceum framgick av beslutet att ”ärendets fortsatta behandling upptas efter att rumsprogrammet presenterats och en helhetslösning nåtts för gymnasialstadiets utbyggnadsbehov”. Alltså, gymnasialstadiets utbyggnadsbehov kan inte tolkas på något annat sätt än att det berör hela gymnasialstadienivån.

 

Gymnasialstadienivåerna omfattar som känt inte bara Ålands lyceum utan enligt landskapsförordningen 88/2002 också Ålands naturbruksskola, Ålands husmodersskola, Ålands yrkesskola, Ålands sjömansskola, Ålands handelsläroverk, Ålands hotell- och restaurangskola och Ålands vårdinstitut.

 

Alltså var förutsättningen att en helhetslösning för gymnasialstadiets utbyggnadsbehov först skall nås innan en ny- och ombyggnad av Ålands lyceum kommer på fråga. Till dags dato saknas en helhetslösning. Förverkligandet av Ålands lyceums har fortsatt som ett enskilt projekt oberoende av annat. Likaså skriver landskapsstyrelsen den 29.4.2002 som svar på FS:s spörsmål angående utbildnings- och skolpolitiken: ”Landskapsstyrelsen har i sin planering av kommande byggprojekt förutsatt en samordning av utrymmesbehoven och en möjlighet till flexibelt utnyttjande av lokalerna.” Av detta finns ingenting i landskapsstyrelsens förslag till utbyggnad av Ålands lyceum, trots att Frisinnad Samverkan nu är en av landskapsstyrelsepartierna. Detta är anmärkningsvärt.

 

Alltså, bästa lagtingsledamöter, fortfarande saknas en totalsyn på hur man skall samordna resurserna såväl lokalmässigt som personellt inom gymnasialstadiet. Därför borde landskapsstyrelsen inte bara i ord utan också i handling ha tagit beslut på hur man inom gymnasialstadiet skall samordna de tillbudsstående resurserna innan beslutet om om- och tillbyggnad av Ålands lyceum tagits. Vi vet att det finns flera av våra gymnasialskolor som har det trångt, bl.a. vårdinstitutet, som är i behov av större lokaler.

 

I dag saknas  helt en helhetssyn på hur man skall samordna resurserna. Konsekvenserna blir självklart ökade kostnader som landskapet till slut inte orkar bära.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Utbildningspolitik och utbildningsfrågor är viktiga och grundläggande för vårt samhälles utveckling. Vi vet att det är en allt tuffare värld som möter våra ungdomar. Det bästa sättet att utrusta ungdomarna inför framtiden är genom att det finns goda och breda utbildningsmöjligheter samt att samhället kan erbjuda studielinjer som ger möjlighet till arbete i framtiden. Detta är självklarheter, och visst är Ålands lyceum en självklar del inom gymnasialstadieutbildningen.

 

Men vad vi socialdemokrater saknar är ett helhetsgrepp om utbildningssektorn på Åland: hur kan vi på Åland tillgodose näringslivets och samhällets behov av arbetskraft under den kommande 5-15 årsperioden? Inom vilka branscher kommer det att behövas folk inom den närmsta tiden. Enligt ÅSUBs statistik över sysselsatt arbetskraft 31.12.2001 (publicerad 31.12.2003) är 55 procent av jordbrukarkåren 45 år och äldre, 50 procent av de skolanställda är +45 år. De offentligt anställda är 38 procent och företagarnas andel är drygt 13 procent Enligt ÅSUB:s statistik ökar andelen offentligt anställda och företagarnas andel sjunker. Finns det sätt att genom utbildning skapa grogrund för entreprenörer och företagare? Skall vi importera arbetskraft till Åland och exportera högutbildade ålänningar till andra delar av världen? Hur skall Åland bli en vinnare i en allt hårdare tid där globaliseringen suddar ut gränser och där marknadskrafterna styr produktion och tillverkning där löner är lägst? Hur kan vi med kompetens och kvalitet vara med och tävla och göra Åland konkurrenskraftigt? Var finns strategin och målen?

 

Skolorna och utbildning är en del av medlen men vi måste först veta hur vi vill ha det. Det framstår allt tydligare att den framtidsminister man talade om inför valet borde ha tillsatts. När den strategin för hur vi skall hantera den brist på t ex företagare, entreprenörer, turistinnovatörer, hantverkare, lärare, vård och omsorgspersonal, jordbrukare är presenterad skulle det vara klart att gå vidare med att bygga ut de utbildningar som Åland behöver. De strukturella förändringar, som vi väntar på och förväntat oss i synnerhet efter valrörelsens livliga diskussioner, de saknas.

 

Det landskapsstyrelsen säger i svaret på spörsmålet är att det behövs ett utökat antal studieplatser på gymnasialstadiet för att bereda platser för den stora puckel av elever som går ut nian de närmaste åren. Därför skall Ålands lyceum byggas ut. Men enligt tidigare beslut från landskapsstyrelsen om utbildningsutbud och dimensionering av antalet utbildningsplatser för åren 2001-2005 förutsätts nybyggnation vid vårdinstitutet, hotell- och restaurangskolan, yrkesskolan och sjömansskolan för att dessa skolor skall kunna ta emot fler elever. Kommer pengar att tas upp i nästa års budget för dessa projekt? Blir det fler punktinsatser i stället för strukturella förändringar?

 

Den enda strukturella förändring som har konstaterats i budgeten är att Ålands husmodersskola har stängts och planeras att säljas. En skola som enligt en kommittérapport från 11 april 2003, där kommitténs uppgift var att förnya Ålands husmodersskolas utbildningsprogram, ”har väl underhållna fastigheter och en inspirerande omgivning”… och ”med detta som utgångsläge bör det finnas förutsättningar att relativt snabbt inleda någon form av ny verksamhet”.

 

Att stänga husmodersskolan samtidigt som andelen niondeklassister ökar med 18 procent anser jag att är synnerligen planlöst, åtminstone i ett läge där vi har ett behov av ökat antal studieplatser och med tanke på att skolan kan erbjuda 16 studieplatser på heltid, är inte bra, i synnerhet inte när skolan är en välfungerande  enhet, låt vara med ett studieprogram måhända i otakt med tiden, men lärare, lokaler, internat är redo att ta emot studerande och att göra om studieprogrammet. Studieförberedande utbildning behövs och enligt min erfarenhet är det många som har gått ett år i Kvarnbo i väntan på att komma in på en studieplats t ex vid vårdinstitutet. Min uppfattning är att man i stället borde ta tillvara skolans traditioner och kompetens och behålla utbildningen i Kvarnbo åtminstone så länge den puckel varar - den puckel som nu tenderar i ett överdimensionerat byggande av tilläggsutrymmen i skolor i Mariehamn och där Ålands lyceum är en.

 

Det är viktigt att behålla skolor på landsbygden ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Landsbygden behöver husmodersskolan i Kvarnbo, naturbruksskolan i Jomalaby, hantverksskolan i Tosarby. Dessa små skolor ger byn och bygden identitet samtidigt som skolorna ger arbetsplatser också utanför Mariehamn. Vill vi att hela Ålands skall leva måste vi göra medvetna val och satsa på skolor även på landsbygden och inte bara koncentrera allt till Mariehamn.

 

Fru talman!

Vad socialdemokraterna i första hand vill ha är en utbildningspolitik som vet vad den vill, med visioner och framåtanda. Vi måste utgå från innehållet, inte bara bygga fasader som kommer att ta resurser från kärnverksamheten, dvs. ge bra och konkurrenskraftig utbildning som är anpassad till de behov som näringsliv och samhället har och som vi kommer att ha i framtiden.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Min partikamrat ltl Camilla Gunell presenterade just idén om Ålands gymnasium som är en utveckling åt rätt håll.

 

Jag frågar mig om någon som har gått genom Ålands lyceum är bättre än någon som har gått tre år på sociala linjen i Ålands yrkesskola, eller har de fått en bättre utbildning? Dem som jag har träffat som t.ex. gått sociala linjen eller sociala linjen ser inte jag någon skillnad på, varken utvändigt eller invändigt. Båda studerar tre år, båda har en oerhört tuff utbildning. Skulle inte de som går på yrkesskolan eller handelsläroverket också kunna få möjlighet, som ltl Camilla Gunell presenterade här, att tenta för studenten eller få annan möjlighet att studera på högskolenivå i Sverige men även i Finland? I lyceet mäts skolbegåvning, men absolut inte den faktiska begåvningen. Enda förutsättningen att klara sig på lyceet är förmågan att kunna läsa det mesta utantill och sedan skriva ner det.

 

Jag läste en undersökning där det stod att

• 40 procent av befolkningen är sådana som lär sig bäst av att läsa och lära det sig utantill
• 40 procent lär sig bäst genom att lyssna och diskutera
• 20 procent lär sig bäst praktiskt

 

Det betyder att vi har ungefär 60 procent som är oerhört begåvade människor och blir jätteduktiga, men de passar inte in i dagens lyceums studiestil. Vi kan inte börja med att särskilja personer och säga att en går i en bättre skola än en annan, försöka ha någon rang. Jag har fått höra att en viss skola i välkomsttalet kallat eleverna ”ni är Ålands elit”. Det låter inte bra. Även de personer som väljer de praktiska ämnena skall möjligheten att söka vidare.

 

I förslaget till handlingsprogrammet står det att en större samordning mellan skolor bör ske vad gäller skolutrymmen och lärarkrafter. Här har vi pengar att spara. Tänk er själva om man skulle läsa spanska eller franska tillsammans i yrkesskolan, handels och lyceet! Då pratar vi om samordning, då har de möjligheter att tillsammans på det sättet kunna utnyttja lärarkrafter. Men i stället skall vi nu ha två auditorier i samma byggnad och det låter inte som någon samordning för mig.

 

Jag förbjuder ingen att söka till den skola den vill, men nästan 6 miljoner euro! Är det inte risk för att pengarna då skärs ner för grundskolorna, var det en som frågade mig. Minskas det med speciallärare, elevassistenter eller på lärartjänster så att vi kommer tillbaka med klasser med upp till 25 elever, som det var när jag gick i skolan? Jag kan säga att det var ingen hit!

 

Dagens grundskola har börjat se mer på själva individen, inte bara ”eleverna i vår skola”. ”Alla våra elever” skall lära sig följande; vi är alla olika personer, olika individer som behöver olika inlärningssätt.

 

I dag har vi skolor som har ämnet livskunskap där de tar upp saker som mentalträning med bl.a. mål vad jag vill bli osv., mycket som tangerar studiehandledning som vi har i dag. Kanske de eleverna redan vet vad de vill bli och väljer en mera yrkesinriktad utbildning med möjlighet att studera vidare till högskola.

 

I dag har vi en rektor i alla skolor. Behöver vi så pass många rektorer på gymnasialstadiet på vår lilla ö? Jag vet inte. Jag skulle hellre se en rektor med massor med makt, nej, men i alla fall att man har möjligheten att man kan börja styra och framför allt samordna – en stor fördel!

 

Jag tror att vi behöver se hur undervisningen också skall se ut i framtiden. Enligt utvecklingspsykologin skall man försöka ge möjlighet till individuell undervisning och där tycker jag de praktiska har ett fint försprång som andra skolor kan ta lärdom av.

 

Vem är då skolorna gjorda för i dag? Ser vi på Ålands lyceum är det mer anpassat för flickor än för pojkar, en ordentlig struktur, trygghet, lugn och fin studiemiljö. Flickor anpassar sig bättre till det skolsystemet än pojkar. Pojkar vill ofta ha mer utrymme, mer praktiska ämnen, kortsiktigare mål. Flickor har lättare att ha tålamod, ser längre framåt; för pojkarna måste det hända någonting hela tiden, det får inte bli för långtråkigt, då tappar man sugen. Men inte är man dummare för det. Kanske att det här ”raitandet i lusse” blir lite långdraget ibland, att man passar bättre in i en yrkeskolemiljö.

 

Vi får en större helhetsbild om vi ser ett åländskt gymnasium. Borde vi inte titta på det här innan vi bygger ut en skola för nästan 6 miljoner euro.

 

Fru talman!

Efter att nu har varit involverad i elitidrotten de senaste 20 åren på ett eller annat sätt ser jag i dag att vi ligger långt efter i möjligheten att just kunna kombinera idrott och studier. Vad händer i dag? Jo, vi tappar flera av våra studerande, de flyttar till Sverige och studerar. Visst mår otroligt många elitidrottare bra av att flytta bort och få tävla i större klubbar, tuffare träningar och större konkurrens. Men vad har vi att erbjuda dem som vill stanna hemma och satsa?

 

Jag tittade i gamla dokument och hittade från 7 mars 2002 en enkel fråga från Frisinnad Samverkans Jörgen Strand där det stod: ”Vad avser landskapsstyrelsen att göra utgående från det betänkande om idrottsinriktning på gymnasialstadiet som en arbetsgrupp överlämnade till landskapsstyrelsen senaste höst?” I svaret stod det följande:

 

” Landskapsstyrelsen tog alltså beslut den 14 mars, där man konstaterar vad kommittén har föreslagit, dvs. kommittén föreslår att kurserna skall utökas ytterligare med fem valbara kurser så att det blir fem plus fem plus fem kurser och vilket skulle ge studerande möjligheter att utöver skolans ordinarie studieprogram få undervisning i specialidrott. Målsättningen och innehållet i de valbara kurserna liksom antagningssystemet till utbildningen skall fastställas av Ålands lyceums direktion i samråd med Ålands idrottsförbund och berörda idrottsföreningar. Kommittén föreslår också att alla studerande vid landskapets gymnasialstadieskolor med fallenhet och förutsättningar för avsedd undervisning och specialidrott ges möjligheter att inom sitt utbildningsprogram kunna delta i avsedda valbara kurser.”

 

Skulle det inte vara enklare om alla skulle erbjudas lika, om vi har gymnasialstudier där alla får vara med om detta försöksprojekt. När jag tittar på det här så verkar det vara jätteinriktat just på Ålands lyceum. Med ett Ålands gymnasium skulle det här kunna vara bättre.

 

Det står vidare: ”Landskapsstyrelsen har tittat på detta och beslöt då att man skulle ge direktionen vid Ålands lyceum i uppdrag att i försökssyfte på basis av den föreslagna modellen ge studerande på gymnasialstadiet möjlighet att fr.o.m. höstterminen 2003 få undervisning på Ålands lyceum, att det skulle ingå i den normala schemalagda skoltiden.”

Jag har kontakt med otroligt många elitidrottare på Åland och jag har inte hört talas om någon som har den här möjligheten just nu, så jag undrar vart det har tagit vägen!

 

Skall vi utveckla gymnasialutbildningen på Åland så ser jag Ålands gymnasium som alternativet och som en viktig del i utvecklingen. Samtidigt har vi mycket ekonomiskt att vinna i en större samordning mellan skolor vad gäller utrymmen och lärarkrafter. Då hittar vi samordning mycket mer än i dag.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Det var intressant att höra den icke-utnämnda utbildningsministern Sundback och de övriga socialdemokratiska ledamöterna i den här ganska välregisserade föreställningen, även om replikerna var till många delar desamma. Till stora delar håller jag med resonemanget som har förts fram. Det finns mycket strukturella förändringar att göra och det har funderats mycket, det har utretts och satts en hel del till pappers.

 

Jag får bara beklaga att den här landskapsstyrelsen, som jag stöder, efter hela 30 dagar ännu inte har hunnit reformera hela gymnasialstadiet!  Visst skall man jaga dem med blåslampa, men de har faktiskt suttit under 2 procent av den tid de skall sitta, så vi kanske kan låta dem lära sig att hitta först i alla korridorer osv., sedan kan vi börja jaga på dem att de skall få någonting till stånd. Jag tycker att det är lite dramatiskt att gå åt den nuvarande landskapsstyrelsen för vad den förra och landskapsstyrelsen före det har gjort eftersom den de facto har ändrats till sin utformning ganska radikalt. De här sakerna finns också i handlingsprogrammet. Vi skall veta att fem av sex ledamöter är nya.

 

Jag tycker att det är bra att socialdemokraterna i sak – spörsmålet handlar om utbildning av Ålands lyceum – har ändrat åsikt, för det har man ju gjort eftersom man inte tog sin motion om lyceets utbyggnad till omröstning i samband med budgetdebatten. Den lilla debatt vi hade gjorde alltså att man insåg att man var på vils. Det var faktiskt ytterst förvånande att ta del av socialdemokraternas åsikter att man skulle minska, relativt sett, antalet studieplatser i Ålands lyceum. Det skulle innebära att enbart en elit av de åländska högstadieeleverna skulle få plats i Ålands lyceum och det torde strida särskilt mot de socialdemokratiska idealen. Som vi hörde här sade ltl Camilla Gunell att socialdemokraterna värnar om allas rätt till utbildning och skulle man inte göra utbyggnaden skulle en mycket större del bli utanför lyceet och det skulle bli en hög intagningströskel, en elitskola i dess rätta mening, så det är nog viktigt att vi värnar om den principen att den som vill får välja Ålands lyceum.

 

Att minska utbildningsnivån i samhället kunde eventuellt vara en klok strategi sett ur ett socialdemokratiskt perspektiv att arbetarklassen och sålunda potentiella nya socialdemokrater skulle finnas i större utsträckning, men jag tror inte att det var meningen och jag tror inte heller att ålänningen låter sig luras på det viset.

 

Nej, fru talman, jag tycker att det är bra att man insåg att detta spörsmål, som var hastigt ihoprafsat på grund av ett räknefel inte var särskilt konstruktivt och upplyftande för samhällsbygget. Att man däremot försökt föra fram annat, Ålands gymnasium osv., är idéer som vi skall ta till oss och som sagt finns detta i landskapsstyrelsens handlingsprogram och därför slår klämmen in öppna dörrar eftersom det är i princip lika ordalydelse att det här skall göras av landskapsstyrelsen, så även den är överflödig.

 

Men, som sagt, jag tackar för att socialdemokraterna tog sitt förnuft till fånga och inte tog sin motion till omröstning och sålunda stöder utbyggnaden.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Efter flera beska kommentarer i ltl Danne Sundmans inlägg ser jag verkligen fram mot nästa års budgetbehandling. Jag förstår att de obundna är helt inne på att en samordning av gymnasieutbildningen skall ske och att de inte är beredda på fler sådana här punktinsatser i form av dyra investeringar vid enskilda gymnasieskolor, ifall inte detta ingår i ett program eller en strukturförändring som förutsätter högre samordning av lärare och elever. Jag är tacksam för den kommentar som vi fick här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman raljerar kring att ledamöterna i den nya landskapsstyrelsen inte har hunnit börja jobba ännu på den här saken. Det har jag också stor förståelse för. Däremot förstår jag inte när han säger att partierna skulle ha ändrat radikalt i sammansättningen. Som jag ser det är det de två största borgerliga partierna som fortsätter att regera tillsammans med två andra mindre borgerliga partier. Jag tycker inte att det har ändrat så radikalt. Här tror jag att precis det vi menar att är viktigt kommer in, nämligen långsiktigheten. Man kan inte ändra en utbildningspolitik från den ena landskapsstyrelsen till den andra utan här krävs verkligen att vi nu formulerar det långsiktiga målet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Huruvida landskapsstyrelsens parlamentariska bas har ändrat radikalt återstår att se på den politik som kommer att föras. Det är i alla fall så att vi har haft ett val och det är en hel hoper nya ledamöter och, som ltl Camilla Gunell mycket riktigt konstaterade, har det också kommit till en tredjedel parlamentariskt understöd relativt sett, så det får vi väl återkomma till. I övrigt understöder jag som sagt åsikterna till många delar, att vi behöver ta tag i utvecklingen och samordna mera. Alla dessa fina ord understöder jag absolut och framför allt att de kommer från den politiska hjärnan ut i armen och till handen så att det blir handling det tycker jag är mycket bra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi diskuterar faktiskt socialdemokraternas spörsmål, fast det skulle man inte kunna tro när man hör debatten. I spörsmålet var frågeställningen hur de ekonomiska motiveringarna ser ut som gör att man skall fullfölja utbyggnaden av Ålands lyceum. Tidvis har vi hört lika mycket om FS:s gamla spörsmål som socialdemokraternas.

 

I alla fall fortsätter jag på den tidigare linjen eftersom jag känner att en del är riktad mot den tidigare landskapsstyrelsen. Man har frågat efter var helhetslösningarna blev? Då vill jag hänvisa till det som vi många gånger har sagt både i ord här i lagtingssalen men också i budgetskrivningarna genom åren, där vi har angivit utbildningspolitiken ganska tydligt och klart. Dessa skrivningar har omfattats av lagtinget, man har alltså godkänt det. Det har varit ganska tydligt. De helhetslösningar som vi flera gånger har diskuterat i landskapsstyrelsen var att man skall prioritera gymnasieutbildningar på Åland därför att vi anser att våra ungdomar är för unga för att skickas utanför Åland, om de inte har plats i gymnasialstadiet. Samtidigt håller vi helt med ltl Camilla Gunell att det är viktigt att alla får plats i skolorna enligt önskemål, medan jag är osäker på om det är landskapsstyrelsens linje eller om hon företräder socialdemokraternas linje, för jag blev inte riktigt klok på vicetalmannens åsikt i den här frågan, om man skulle föra eleverna till yrkesutbildning enbart. Nu har vi ingenting som heter yrkesskolor och yrkesutbildning i dag, utan vi har bara gymnasieutbildningar som ger full gymnasieexamen, som i teorin – säger jag igen – ger tillträde till högre utbildningar, precis som man har efterlyst i dag. Samtidigt måste vi inse att alla inte klarar av att gå till en högre utbildning eftersom man kräver stor kunskap i naturvetenskapliga ämnen. Det får man på Åland nästan bara i Ålands lyceum. Precis som det nämndes, kan man gå från Ålands yrkesskolas sociala till högskole- eller universitetsutbildning. Vi har många goda exempel på det. Här visar det sig att i praktiken fungerar det i vissa fall men inte i alla fall. Vi har alltså det som man efterlyser.

 

Det som landskapsstyrelsen ser som en helhetslösning som man har diskuterat är just frågan hur vi skall få så många ungdomar som möjligt att få den utbildning de vill ha, och studieförberedande utbildning är den utbildning som vi ger i Ålands lyceum. Ltl Carina Aaltonen hade någon åsikt om att studieförberedande utbildning är husmodersskolan. Ingalunda, det är någonting helt annat! Vi tycker att det är viktigt att de ungdomar som vill och klarar av det kan välja studieförberedande utbildning vid Ålands lyceum. I dag är tröskeln för Ålands lyceum ungefär 7,5, alltså medeltalet av grundskolans betyg. Det redan är rätt högt; skulle man minska antalet utbildningsplatser eller inte bygga ut och låta de stora kullarna komma, så blir den naturliga följden av det ett högre medeltal, alltså ännu högre krav till Ålands lyceum – en elitskola i rätt bemärkelse.

 

Vi vet och vi håller med om att det finns behov av kompetens inom olika sektorer. Vi vet att det kommer att kunna bli brist på bilmekaniker, på svarvare, på svetsare, på rörmokare, bland många andra praktiska yrken. Men det är det vi också diskuterar att skall man kunna göra någonting för dem som vill lära sig ett yrke med sina händer men inte vill läsa de kärnämnen som vi kräver i vår gymnasialstadieskola måste vi tänka om, och det har vi aviserat och det behöver jag inte säga desto mer om i dag.

 

Vi vet också att det finns förändringar i utbildningsbehovet. Vi vet att det finns förändringar i pedagogiken som gör att man måste ändra. Därför måste man bygga till och därför måste man bygga om våra skolor därför att man undervisar på ett annat sätt. Allt det här har landskapsstyrelsen diskuterat när vi tog beslutet om att bygga till Ålands lyceum, trots den höga kostnaden, som vi beklagar. Det har vi också rett ut.

 

Vi sökte en helhetslösning. Vi sökte den för några år sedan; då hade vi ett konkret förslag om att inte alls bygga Ålands lyceum utan flytta Ålands lyceum till Ålands handelsläroverk, bygga nytt för handelsläroverket, för yrkesskolans behov, för vårdinstitutets behov, för sjömansskolans behov osv., men den lösningen bedömdes då vara för radikal. Jag har inget minne av att socialdemokraterna speciellt hårt krävde att förslaget skulle fullföljas, utan det var ganska omfattat att man inte skulle göra det och då togs beslutet att lyceet skulle bygga till.

 

Jag vill samtidigt ändå påminna om det faktum som betyder en del i dag, nämligen att Ålands lyceums utbildning är den billigaste per elev. Det är den billigaste utbildningsformen och ger ungdomarna de allra största möjligheterna. Bara detta gör att det är ett skäl så gott som något för att bygga till, om vi tänker långsiktigt. Jag ser detta som en stor och viktig del i den här saken.

 

Vi hörde en massa olika kommentarer och reflektioner från vtm Barbro Sundback, en del var sådant som vi har diskuterat förut och som jag till viss del håller med om. Jag har tidigare sagt att jag tror att en större samordning mellan gymnasieskolorna är viktig och kanske rentav en skola med en rektor på sikt. Jag tror att vi är många som tycker det. Men det mest anmärkningsvärda var ändå att vtm Barbro Sundback säger att man måste frikoppla gymnasialstadieutbildningen från landskapsstyrelsen. Om man anser det, tycker jag att lagtinget har glömt att landskapsstyrelsen är undervisningsministeriet och departement. Ingalunda kan man bryta loss någonting helt och hållet och lyfta ut det från varken undervisningsministeriet eller från departementet. Det där förstår jag inte riktigt hur man skulle kunna genomföra.

 

Vtm Barbro Sundback ville också påpeka rektorsgruppens kommittébetänkande. Då måste jag ändå säga, att inte fanns där några konkreta förslag i den rapporten. Det enda som kanske var konkret var just en parlamentarisk sakkunnigkommitté. Landskapsstyrelsen utredde det här och fick en del namn; när vi hade fått alla namn till kommittén var det nästan dags för val, så man måste vara lite praktisk och realistisk också i den här frågan.

 

Jag tycker också att det är intressant att höra både ltl Camilla Gunells utläggning och igen då vtm Barbro Sundbacks. Den ena pratar om strukturella omvandlingar och inte nedläggningar; den andra pratar om att man måste lägga ner olika utbildningslinjer, enligt finansutskottets betänkande, så det går lite i kors, men det finns kanske någon linje som socialdemokraterna håller också i den här frågan.

 

Vi hörde att vtm Barbro Sundback sade att hon hade fått många beska kommentarer. Jag tror nog att hon också har presenterat ganska många kommentarer i den här frågan. Jag vill ytterligare påpeka det som ltl Danne Sundman sade, att om det är så angeläget att man inte skulle bygga lyceet så var det ändå lite förvånande att man inte aviserade ändringsförslag i samband med omröstningen i budgeten. Det gjorde inte socialdemokraterna, och då brukar man anse att man går med på det.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det var ett stort engagemang för socialdemokraternas politik som vi naturligtvis är rörda över att få ta del av, både om linjen och hur vi skulle ha gjort i den ena och den andra situationen! Nu har vi valt lite annorlunda, men det kanske inte gör så mycket. Jag har däremot ett önskemål. Jag hade hoppats att ltl Gun Carlson i sitt anförande skulle ha redogjort för det som flera av oss tog upp i diskussionen, att när man tillsatte kommittén för Ålands lyceum beslöt ledamoten Gun Carlson samtidigt att behandlingen av lyceets fortsatta utbyggnad och rumsprogram skulle föregås av en helhetslösning på gymnasialstadiet vad gäller utbyggnadsbehoven. Blev det någonsin någonting av helhetslösningen eller kom det kanske någonting annat emellan som gjorde att det var omöjligt att få den till stånd?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag försökte säga det, men sade det tydligen inte tillräckligt tydligt: vi diskuterade i vilken form man skulle kunna ha en helhetslösning. Vi behöver utrymmena i Ålands lyceum för våra ungdomar som vill välja Ålands lyceum, ungdomar som vill se till att de har en garanterad utbildning som gör att de kan välja vilka yrken de vill. Det är ändå så att det är ungdomarnas intressen och ungdomarnas möjligheter vi skall tillgodose med vår utbildningspolitik i första hand. Det är inte våra egna intressen utan ungdomarnas. Vi vet att Ålands lyceum är en inkörsport till högre utbildning även om man kan gå via våra andra gymnasialskolor, men det är ändå Ålands lyceum som ger den bredaste behörigheten för utbildning vid universitet, det är bara så. Det har man också kommit till i Sverige där man inte alls är nöjd med sina egna utbildningar inom gymnasialstadiet. Jag tycker att så länge vi vill ha Åland som ett kunskapssamhälle, vilket jag tror att vi är överens om, så måste vi se till att också den här delen av utbildningen får sitt. Det är en del i helhetslösningen att vi har en bra gymnasialutbildning som ger gymnasieexamen eller studentexamen, studentexamen om man vill studera i Finland, gymnasieexamen om man väljer att studera i Sverige. Vi har två typer av examen i Ålands lyceum. Det är en del av helhetslösningen: tillräckligt många skall få plats i Ålands lyceum.

 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Vi har förstått att man från majoritetens sida vill bygga till lyceet och öka intagningen av elever, men vari består helhetslösningen på gymnasialstadienivå? Jag uppfattar helhetslösning som att man i ett resonemang inkluderar inte bara utbyggnaden och ombyggnaden av lyceet utan också de andra skolornas utbyggnadsbehov. Det är det resonemanget som vi efterlyser. Det var man tydligen inne på 2001 och det hade varit väldigt väsentligt att se vad som händer härnäst. Betyder det att nästa år får vi ett förslag från landskapsstyrelsen att nu skall vi bygga ut hotell- och restaurangskolan. Tyvärr blev det 50 procent dyrare, men man ber om ursäkt för det och så bygger man! Så skall man bygga till sjömansskolan och så säger man att det här är kanske en del av den bedömning man har gjort av helhetslösningen. Är det så man resonerar om helhetslösningen, att man tar det ad hoc från gång till gång; då fortsätter just det här att det ”rullar på”, som Frisinnad Samverkan kallade den här politiken!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Nu är jag inte i landskapsstyrelsen utan jag är en av lagtingsledamöterna i dag och jag vill påpeka att landskapsstyrelsen kommer säkert i samband med utbildningsprogrammets revidering som är aviserat i handlingsprogrammet och som säkert kommer att färdigställas ganska snart, hoppas jag, att ge oss tillfälle att igen diskutera just de här frågorna och få svar på en del av framtidsfrågorna. Om jag backar tillbaka till den helhetslösning, som vi inte har presenterat, så tycker jag nog att vi har presenterat den ganska bra i budgeten nu när vi säger att i första hand vill vi bygga ut hotell- och restaurangskolan därför att där finns både ett stort, känt behov av arbetstagare, där finns ett stort intresse från eleverna, som gärna väljer hotell- och restaurangskolan, så här är det ganska klart att man kommer att bygga ut den. Sjömansskolan har också varit på gång i diskussionen. När det gäller vårdinstitutet kan jag säga att i dag är behovet av utrymme inte så särskilt stort därför att högskoleutbildningen har flyttat till före detta tekniska läroverket. Nu är det bara gymnasieutbildningen som är kvar i vårdinstitutet och där är utrymmet tämligen bra. Det är trångt, men det är inte samma kris som det var ännu ifjol tack vare att man kunde flytta det. Det sker sådana här små förändringar till det bättre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag har några personliga reflektioner angående Ålands lyceum som jag har haft under min tid som polis. Det är också någonting som jag har diskuterat med mina kolleger och jag har aldrig blivit motsagd om min uppfattning som jag har i det här sammanhanget. Det är väldigt sällan som vi har tillfälle att i tjänsten träffa ungdomar från Ålands lyceum. Det är varken som brottslingar, brottsoffer eller som vittnen och vid de få tillfällen som det har hänt är det nästan alltid studerande från första året. Jag upplever att det är en ganska stark attitydpåverkan som man här där med eleverna som börjar i skolan, att man är inte så sensationssökande utan man söker andra värderingar. Vid de få tillfällen som vi har haft att göra med dessa elever har det alltid varit så att vi har blivit bemötta med artighet och respekt. Jag anser alltså att man fostrar väldigt goda representanter för landskapet Åland vid den här skolan.

 

Fru talman!

Jag vill framhålla att utbildning kanske inte bara skall vara arbetskraftsfabriker, utan utbildningen skall också ge en bred bas att stå på med allmänna kunskaper för hela livet. Efter grundskolan har man helt andra förutsättningar att tillgodogöra sig den information som ges. Man förstår och lär bättre att känna sin egen historia. Tack vare det kanske man inte heller har så stor oro för andra kulturer; det kan i stället övergå till nyfikenhet och risken för främlingsfientlighet är betydligt mindre.

 

Jämlikhet och jämställdhet har också en helt annan innebörd när man är i den här åldern, framför allt är det väldigt viktigt att behärska förmågan att uttrycka sig. Trygg miljö ger också trygga elever.

 

Apropå jämställdhet behöver pojkarna en längre tid på sig för att utveckla sin färdigheter och känna sig själva, vilken kapacitet man har. Det är väl allmänt känt att första åren i lyceet är det flickorna som dominerar och det är först sista året som de flesta pojkar kommer med stormsteg och kommer fast och man konstaterar att de har en väldigt stor potential.

 

Vi kanske inte skall ha en alltför slätstruken utbildning heller. Det kan vara studiemotiverande att ha lite toppar, ha lite elitutbildning som man vill söka sig till som kräver att man vill ha ganska bra betyg i högstadiet.

 

Meny av utbildningsalternativ måste vara till för alla, det skall finnas utrymme för alla som vill ha en viss utbildning. Vi kan inte stänga en del ute. Är det så att utmaningen skall sökas utanför Åland redan efter högstadiet är risken betydande att ungdomarna rotar sig utanför landskapet.

 

Hotet från Baltikum efter 1 maj är kanske invandring av hantverkare och outbildad arbetskraft eller välutbildad arbetskraft med språkproblem som kommer hit. Redan i dag är allt större del av de anställda i trädgårdsnäringen från öststaterna.

 

En bred utbildning som tillvaratar elevens hela potential tillsammans med goda språkkunskaper är bästa förutsättningarna för trygghet för våra ungdomar på arbetsmarknaden.

 

Det har också framförts att det ökade behovet av utrymme vid Ålands lyceum skulle vara tillfälligt. Det tror jag inte. De regionala skillnader som finns i dag i landskapet visar att det är endast 30 procent av eleverna från norra Åland som söker sig till Ålands lyceum. Man har ambitionen att höja det till 50 procent även därifrån och i och med det kommer det att fylla Ålands lyceum, det kommer inte att stå några tomma platser.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag blev lite konfunderad över vad ltl Åke Mattsson funderade kring Ålands lyceum. Jag förstod att han sade att Ålands lyceum har väldigt välartade, bra och välutbildade ungdomar. Det är jättebra. Menar ltl Åke Mattsson att vi skall satsa mer pengar på det som redan är bra eller borde vi inte då ur en mera polisiär synvinkel satsa på de skolor som i så fall har fler kriminellt benägna elever? Jag blev lite konfunderad över resonemanget.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Medan jag var i polisen satsade vi väldigt mycket resurser på de andra områdena ja, men när man pratar om utbildning är det här också en sak som man skall ta i beaktande, att i Ålands lyceum har inte jag medvetet i något sammanhang arbetat preventivt, utan där har det skött sig själv och inte funnits något behov av det. Det är bra att man känner till den saken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag blev också väldigt konfunderad över inlägget, om man tänker på det just ur strukturellt perspektiv. Ser man på rekryteringen av elever är det inte enligt en variabel av godtycke och sedan kommer man till Ålands lyceum och blir väldigt välartad utan det finns underliggande strukturer som i hög grad gör det möjligt för vissa elever att komma in i Ålands lyceum. Ltl Åke Mattsson nämnde en variabel som är en nackdel, dvs. om man kommer från landsbygden eller skärgården är rekryteringen sämre. En annan är att för pojkar är rekryteringen sämre och dessutom r klassfrågan: har du föräldrar som är högt utbildade är du mera predestinerad att gå till Ålands lyceum. Det kan tyckas att allt det här är bra, att de som är välartade kommer in i skolan och det är flickor som antagligen sedan i hög grad söker sig utanför Åland för sin framtida utbildning och utkomst. Men vad vi talar om är att yrkesutbildningen, all annan utbildning, skall bli lika mycket värd, att skillnaden, klyftorna, som i det åländska skolsamhället är ålderdomliga, måste bort. Det är det som är den strukturella förändringen. Det är det man har gjort i Finland. Vi har ett finländskt skolsystem som är mera finskt i dag än vad man har i Finland därför att det är så klassbundet. Så länge åtminstone centern är så konservativa som de är och liberalerna inte hakar på den socialdemokratiska linjen så får vi väl dras med det här!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Även om vtm Barbro Sundback förde fram ett förslag till hemställan medan debatten ännu var ung så ville jag i denna debattens sena timma uttala mitt understöd för det förslaget.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander:

Fru talman!

Vi har haft en väldigt bred debatt, väldigt många anföranden, utifrån det spörsmål som ställdes här i samband med budgetdebatten. Det finns vissa saker som jag skulle vilja förtydliga.

 

För det första är det landskapsstyrelsens målsättning att det åländska utbildningssystemet skall utformas så att det motsvarar samhällets behov. Det betyder att man skall ta i beaktande förändringar i omvärlden, i det åländska samhället, i närings- och sysselsättningspolitiken. Det måste synas i utbildningssystemet, och jag vill mena att det gör det i dag.

 

Om- och tillbyggnaden av Ålands lyceum har kommit i och med att det kommer fler ungdomar från grundskolan redan inkommande höst, och det här håller i sig i många, många år framåt. Men det är absolut inte på det viset att alla dessa ungdomar skall in i Ålands lyceum utan en del skall till Ålands lyceum; övriga kommer att söka sig till yrkesutbildning eller studieförberedande utbildning med yrkesprofil. Det har vi också.

 

Att det skulle finnas några direkta klyftor mellan utbildningsinriktningar som någon tog upp här i ett sent anförande, det tror jag inte att förekommer när ungdomarna väljer när de går i grundskolan. De får reda på vilket utbud vi har, och vi har ett ganska fint utbud här på Åland av gymnasialstadieutbildning. De väljer utifrån intresse, till stor del, det vet jag, med den bakgrund jag har. Jag brukar alltid prata med ungdomarna när de kommer till de skolor där jag har verkat.

 

Jag kan säga att landskapsstyrelsen kommer inom januari, kanske redan inom ett par veckor, att tillsätta en kommitté som kommer att se över det som finns i handlingsprogrammet för landskapsstyrelsen. Det är alltså fråga om att studera den åländska utbildningen inom gymnasialstadiet och se hur den kan anpassas till det nordiska utbildningssystemet, så att man inte bara tittar öster- eller västerut, utan det är fråga om helheten och sedan se vilka pedagogiska och ekonomiska synergieffekter, vinster, man kan få med detta. Detta arbete kommer alltså att inledas inom januari månad.

 

Vi kommer även att i gruppen se över en del andra saker, men det ber jag att få återkomma till lite senare.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det är ett konkret resultat av den här debatten om kommittén kommer till stånd. För ett år sedan fick vi också löfte om en kommitté. Den har inte blivit tillsatt ännu, men den här kanske kan ersätta den kommitténs uppdrag.

 

Lite förskräckt är jag när jag hör ordet kommitté. Om den skall ha en sådan här sammansättning: att alla rektorer skall vara med och alla skall höras osv., så är jag rädd för att i slutet av den här mandatperioden kanske vi har något papper som vi tar ställning och det blir väl en s.k. hyllvärmare det också. Helst skulle jag ha hört ansvariga ministern eller lantrådet meddela att landskapsstyrelsen lämnar ett meddelande där man klargör vad man vill göra med gymnasialstadiet för att uppnå samordningsvinsterna. Det har gjorts så kolossalt med utredningar. Jag är övertygad om att alla som vill ta ett ansvar kan få fram uppgifter ganska snabbt från förvaltningen inom detta område för att komma med ett förslag. Om det fortsättningsvis finns ett behov för landskapsstyrelsen att utreda frågan i kommittéer, så må den göra det, men lite snabbare skulle jag ha sett att man marscherar i den här frågan.

 

Om uppdraget är att anpassa vårt utbildningssystem till övrigt nordiskt utbildningssystem på den här nivån, så behövs det väl inte någon utredning. Det är ju en anpassning som skall ske. Det måste förvaltningens tjänstemän göra. Det är inte en politisk fråga.

 

När det gäller de ekonomiska synergieffekterna är det politiska beslut. Det kan man inte utreda, varken ÅSUB eller någon annan, utan någon i landskapsstyrelsen, helst flera, måste bestämma att nu skall den helhetslösning fram, som man redan 2001 förutsatte, men som försvann.

 

I början av sitt anförande sade ansvarige ledamoten Selander att utbildningen skall följa samhällets behov och då skall man beakta närings- och sysselsättningspolitiken. Det är just där som våra egna yrkesutbildande skolor är så viktiga plus frågan om de stora pensionsavgångarna. Jag har inte hört någon från majoritetsblocket ta upp den problematiken ännu, men den är aktuell och den måste tas upp för behandling. Det hjälper inte att bara tala om samhällets behov i vid bemärkelse utan man måste de facto komma ner till vilka arbetsplatser, hur många osv. samt hur man skall tillgodose behovet. Min förhoppning är fortfarande att vi inte i nästa budget har ett likadant förslag som det här om Ålands lyceum, där man har haft fromma förhoppningar om att göra en helhetslösning och så kommer man igen med en enstaka investering som säkert överskrider de kalkylerade beloppen som man har.

 

Men, fru talman, det här är väl bättre än ingenting om det kommer till stånd en kommitté inom januari.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Under överläggningen har vtm Barbro Sundback, understödd av ltl Lasse Wiklöf, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen uppgör och till lagtinget överlämnar ett meddelande som klargör hur landskapsstyrelsen före budgetbehandlingen hösten 2004 långsiktigt tänker samordna och samutnyttja skol- och lärarreurserna på gymnasialstadienivån så att utbildningens kvalitet och utvecklingskapacitet säkerställs.”

 

Enligt 38 § 5 mom. AO skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 12.1. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 12. 1.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Camilla Gunells enkla fråga angående privatisering av färjförbindelser. (EF 2/2003-2004).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Landskapsstyrelsen avser att driftsprivatisera de linstyrda färjpassen Töftö-Prästö och Simskäla-Alören. Syftet är att reducera landskapsstyrelsens kostnader för skärgårdstrafiken.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

Hur mycket pengar beräknar landskapsstyrelsen i sina kalkyler att man sparar in på en driftsprivatisering av färjpassen Töftö-Prästö och Simskäla-Alören?

 

Landskapsstyrelseledamoten Tuula Mattsson:

Fru talman!

Målsättningen om driftsprivatisering av de linstyrda färjpassen Töftö-Prästö och Simskäla-Alören har godkänts av lagtingets majoritet i budgeten för år 2004 och ingår även i landskapsstyrelsens handlingsprogram. Det är alltså fråga om privatisering av driften för vajerfärjor och driften belastar budgetanslaget för vägunderhållet.

 

Om ltl Camilla Gunell har förväntat sig att hon skulle få besked nu om inbesparingen i euro och cent gör jag henne besviken. Landskapsstyrelsen kan inte i detta skede, innan anbudsförfarandet genomförts, redovisa vilka inbesparingar en driftsprivatisering av de aktuella färjpassen skulle medföra. Den kommande upphandlingen skall utgå från den nuvarande trafiken och landskapsstyrelsen skall också förbehålla sig rätten att i sinom tid även förkasta de inlämnade anbuden.

 

Med tanke på landskapets ekonomiska läge måste det göras inbesparingar inom olika verksamheter. Även inom skärgårdstrafiken måste vi pröva olika alternativ för att hålla kostnaderna på rimliga nivåer. Trots det skall skärgårdsbefolkningen och företagen i skärgården garanteras sitt behov av transporter och den trygghet som goda kommunikationer skapar. Skärgårdstrafiken skall betraktas som en naturlig förlängning av landsvägarna.

 

Landskapsstyrelsen skall inleda ett upphandlingsförfarande. Hur eventuella anbud prismässigt kommer att ligga i förhållande till att sköta driften av de aktuella linjerna i egen regi återstår att se.

Enligt mitt sätt att se skall driftsprivatiseringen inte vara ett självändamål. Om det visar sig att driften i egen regi är eller kan göras billigare ser jag ingen idé att i ett sådant läge genomföra privatiseringen.

 

Detta är ungefär vad jag har att säga i dagens läge; vi har inte kommit så långt med den här frågan.

 

Ltl Camilla Gunell, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Lite förvånad och lite besviken är jag nog att man inte kan få något svar när det gäller förväntade inbesparingar. Någon slags prognos måste landskapsstyrelsen ändå ha om man tycker att det är värt att göra försök med en driftsprivatisering. Man har tidigare gjort sådana här satsningar och på basen av det kanske man också har någonting som man kan utläsa. Det som fortfarande blir oklart är huruvida en inbesparing förutsätter att den personal som i dag är anställd vid färjorna måste sparkas eller om den kan vara kvar i landskapets tjänst. Här skulle jag gärna få ytterligare lite klargöranden.

 

Landskapsstyrelseledamoten Tuula Mattsson:

Fru talman!

För mig är det viktigt och självklart att man tar hänsyn till den personal som nu är anställd. Det måste man beakta och ha i åtanke hela tiden när man fattar olika beslut i den här frågan och i samband med de överväganden som skall göras.

 

I fråga om inbesparingen har Grisslan varit driftsprivatiserad tidigare. Men därom tvista de kloka huruvida det var en inbesparing eller inte. Privatiseringen upphörde i våras den 5 maj. Man borde göra en ny utvärdering och se hur det blev.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 12.1 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.18).