Föredras
Finlandskabeln EF 4/2010-2011
Utdrag ur protokollet
Val av fyra landskapsrevisorer och två ersättare för dem för finansåret 2011 (V 3/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 7/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 8/2010-2011)
4 Godkännande av stadgan för Internationella byrån för förnybar energi (IRENA)
Lagutskottets betänkande (LU 4/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 3/2010-2011)
5 Godkännande av avtalet med Belize om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 5/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 5/2010-2011)
6 Godkännande av avtalet med Marshallöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 6/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 6/2010-2011)
7 Godkännande av avtalet med Vanuatu om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 7/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 7/2010-2011)
Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 4/2010-2011)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 27 är ledamöter närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Jan Salmén på grund av deltagande i Folktingets styrelsemöte samt lagtingsledamoten Raija-Liisa Eklöw på grund av sjukdom. Beviljas.
Föredras
1 Val av landskapsrevisorer
Val av fyra landskapsrevisorer och två ersättare för dem för finansåret 2011 (V 3/2010-2011)
Enligt bestämmelserna i 3 och 4 §§ landskapslagen om landskapsrevisionen skall före finansårets ingång för finansåret 2011 väljas fyra landskapsrevisorer jämte två ersättare för dem. Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista för valet. Listan upptar följande namn: Ordinarie revisorer: Tuula Mattsson, Sven-Anders Danielsson, Eva Törnroos och Runa Lisa Jansson. Ersättare: Anthonio Salminen och Erik Schütten.
Enligt 51 § i arbetsordningen tillåts diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.
Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Talmannen förklarar därför de på kandidatlistan upptagna fyra första kandidaterna valda till ordinarie landskapsrevisorer för finansåret 2011. Till ersättare för dem förklaras också de två följande kandidaterna upptagna på listan valda.
Antecknas.
Remiss
2 Ny blankettlag om fordon
Landskapsregeringens framställning (FR 7/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Minister Veronica Thörnroos
Talman! Bästa lagtingsledamöter, redan 1976 ratificerade Finland Genèveöverenskommelsen som rör typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon. Det här gjorde man därför att man ville förenhetliga marknaden. Man har fortsatt med samma förfaringssätt i samband med EU-anslutningen och det förde inte med sig någon väsentlig förändring. Det tidigare ingångna reglementet återspeglas till stor del i EU-direktiven.
Landskapregeringen har valt att till Ålands lagting föra fram en blankettlag. Genom förslaget blir delar av rikets fordonsslag gällande i landskapet och fordonslagstiftningen uppdateras så att den överensstämmer med EG-rätten. I dagsläget är det vägtrafiklagen som har legat till grund, vilket har medfört att det finns ett antal direktiv som inte har kunnat implementerats i landskapet p.g.a. vägtrafiklagens konstruktion. Den är för snäv vad gäller delegeringsrätten.
Fordonslagstiftning är ett område som är strikt reglerat, vilket gör den åländska självbestämmanderätten mycket begränsad. Det avsnitt i fordonslagen som behandlar periodiska besiktningar och fordonsregistrering ska inte tillämpas i landskapet. På dessa områden, som mera direkt rör den enskilda ålänningen, föreslår landskapregeringen att landskapet även i fortsättningen har en egen lagstiftning. Avsikten är att lagen ska träda ikraft så snabbt som möjligt. I och med att lagen träder ikraft så implementeras också de fyra EG-direktiven som nu ligger till grund och inte är implementerade i vår egen lagstiftning. Tack.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Det är två saker som jag vill ta upp i det här anförandet. Det är precis som ansvariga ministern sade, när det gäller fordonskonstruktion och tekniska detaljregleringar av den arten, så är det mesta reglerat av EU. Den åländska självbestämmanderätten är synnerligen begränsad, det håller jag med om. Det har lett till att landskapsregeringen har gjort den avvägningen att man använder sig av blankettlagstiftning här.
Tittar vi på trafiklagstiftningen så har vi tre lagar som styr det här området, varav två lagar är åländsk lag och den tredje är en lagstiftning där vi är utan kontroll, dvs blankettlagstiftning.
Jag uppmanar lagutskottet att föra en principdiskussion om det här. Här har vi igen ett exempel på två lite olika politiska världar som möts. Vi har den parlamentariska gruppens betänkande som ligger i botten, det under vtm Gunnar Janssons ledning där vi vill flytta fram de åländska positionerna. Jag hör till dem som tycker att detta med blankettlagstiftning är av ondo om vi ska få ett fungerande självstyrelsesystem. Jag förstår resonemanget, det kan vara lindrigt och det kan vara bekvämt att använda blankettlagstiftning men för dem det berör blir det väldigt svårt att veta vad som sist och slutligen riktigt gäller i och med att man har olika regelverk som man måste hålla kontroll på. Jag hoppas att lagutskottet kan föra en principdiskussion om detta med blankettlagstiftning kontra icke blankettlagstiftning.
Herr talman! Jag har också en invändning i sak. Jag noterade att ltl Roger Jansson sade en gång tidigare att man kunde använda blankettlagstiftning också när det gäller svensk lagstiftning. Jag är inte helt säker på detta men man har åtminstone möjlighet att använda texterna såsom de är formulerade. Det ju EG-rätten som ligger i botten. Jag vill säga, innan någon kopplar på några nationalistiska värderingar i det här uttalandet, att det inte alls är så ifrån min sida. Det är en pragmatisk syn på detta. De som sysslar med att importera bilar och bygga om bilar framhåller alltid att Finland har världens mest invecklade fordonslagstiftning. Jag hoppas att man också när det gäller det här kan titta på det ifrån lagutskottets sida.
För att nämna ett konkret exempel, t.ex. när man importer en relativt ny pickup ifrån Sverige, som uppfyller alla normer som gäller inom EU, så måste man ändå kapa av flaken för att den är två centimeter för lång, bilen uppfyller inte finsk fordonslagstiftning.
Sammanfattningsvis, herr talman, jag hoppas att lagutskottet kan föra en principdiskussion om det är till gagn för den åländska självstyrelsen och om det är till gagn för de åländska medborgarna att vi har tre olika lagar, av olika art, inom ett politikområde, i det här fallet trafikpolitiken. Och att man också ifrån lagutskottet ser om man på något sätt kan få till stånd en förenklad fordonslagstiftning. Den finska fordonslagstiftningen, som vi nu gör tillämplig genom det här förslaget, är allt annat än enkel.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag delar ltl Anders Eriksson synpunkt att man bör ha en pragmatisk syn på lagstiftning och alltid försöka komma ihåg att det är för brukaren som vi lagstiftar, så är det tänkt. I den bästa av världar skulle jag också önska att den blå lagboken var så stor och så tung så att alla de lagar vi behöver skulle rymmas i den. Men den verklighet som jag befinner mig, tillsammans med mina kollegor i landskapsregeringen, är en ekonomisk verklighet som inte i dagsläget möjliggör tillgången till obegränsade lagberedningsresurser. Därför har vi i det här fallet valt att föra fram en blankettlagstiftning.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag kan förstå situationen. Jag ser att de framställningar som kommer från landskapsregeringen mest är lagframställningar som är baserade på överhängande EU-domar, EU-normer eller EU-rätter som inte är uppfyllda. Det finns många andra typer av lagstiftning som åtminstone jag skulle vilja se, och även lagstiftning som de facto tar bort onödig lagstiftning. Lagboken behöver inte vara så stor och så tung som möjligt. Det gäller att få en så välfungerande vardag som möjligt för de åländska medborgarna. Det är mot den bakgrunden som jag vill att lagutskottet ska föra en principdiskussion om det kloka i att ha blankettlagstiftning när det gäller det här området.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman
Talman! Man kan hålla med ltl Anders Eriksson om att man gärna skulle se egen lagstiftning också på detta område. Samtidigt kan man hålla med minister Thörnroos om att det är otroligt resurskrävande och det ger oss i praktiken väldigt lite handlingsutrymme. Det finns dock detaljer i den här lagen där det är väldigt viktigt att använda det handlingsutrymmet som självstyrelsen ger. När man ser i lagen som sätter den här lagen ikraft har man räknat upp de flesta. Man har också fört in annan terminologi, det heter t.ex. inte en likbil utan det heter begravningsbil. Däremot har man missat begreppet brandbil. Jag skulle tro att det är vedertaget i dagens lagstiftning. Nu kommer alltihop att heta räddningsbil även de som på Åland kallas brandbilar som de kallas i Sverige också. Det är en detalj.
Överlag är det väldigt svårt som lagstiftare att överblicka om själva blankettlagen är tillräcklig i sina undantag. Det skulle kräva betydligt mera studium av den här lagen.
En sak, som jag ser direkt, och som är jätteviktigt att man tittar på i utskottet, är 4 § där man pratar om museifordon som mycket korrekt hette veteranbilar på Åland och det sägs också lagen. Det står det så här; "ett besiktningsställe godkänner på basis av ett utlåtande som utförs högst sex månar tidigare av en landsomfattande registrerad museifordonsförening som ett museifordon för vilket det har förflutit minst 30 år osv." Det här betyder att behörigheten för att veteranbesikta som Ålands motorklubb har tills den här lagen träder ikraft kommer att upphöra. Ägare till veteranfordon är hänvisade till motsvarande finska organisationer. De här är ytterst olyckligt. Det finns många fina veteranbilar och motorcyklar på Åland som har besiktats av de besiktningsmän som Ålands motorklubb har anlitat. Det skulle vara synd om man avvecklar den verksamheten. Här måste lagen ge ett undantag, vilket jag inte kan se att den gör.
När det gäller veteranbesiktning på Åland så ska det ske av landskapsregeringen godkända aktör, vilket är Ålands motorklubb i det här fallet, så att man inte blir tvungen att anlita en landsomfattande dito. Det är en viktig detalj som absolut måste ändras.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag vill tacka ltl Danne Sundman för hans inlägg här i debatten. Jag delar till fullo den åsikten att det är svårt att få ett totalgrepp om lagstiftningen, när man delvis har egen lagstiftning och delvis har blankettlagstiftning.
När det gäller 24 § museifordon så har det inte varit landskapsregeringens avsikt att frånta besiktningsmöjligheter av veteranfordon på Åland. Om det är resultatet av 24 § så kommer jag själv i samband med hörande i lagutskottet att påtala att i så fall bör en förändring ske. Det är inte meningen att man ska behöva använda sig av riksmyndigheter för kontroll av veteranfordon.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Det är bra om ministern i utskottshörande kan påpeka det också. När man läser 24 § måste det ju läsas så att det inte längre duger med Ålands Motorklubb. Det är viktigt att det ges ett undantag i en paragraf i själva blankettlagen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Jag hade tänkt begära replik är det gäller 24 § men jag hann inte med. Det finns exempel på den här typen av formuleringar, landsomfattande, som också t.ex. inkluderar föreningar på Åland. I det här fallet så måste det vara avsikten, vilket också framgick av ministerns svar. Motorklubben har besiktningsfullmakter och så borde det förbli. Jag kan förutsäga redan nu att lagutskottet kommer att precisera.
Sedan när det gäller blankettlag har vi diskuterat den frågan ganska ingående i lagutskottet. Det finns skrivningar om det. Nu minns jag inte helt säkert hur pass omfattande de var i samband med det som vi kallar ordningspaketet. Jag vill nog säga för min del att blankettlagstiftning är en teknik som kan användas på många olika sätt. Det finns ofta en missuppfattning om att blankettlag betyder att man antar rikslagen med dess kommande förändringar istället för att utnyttja blankettlagsmöjligheten för att föra in de självstyrelsepolitiska frågor som man vill att ska finnas i lagen. Det här är en viktig principiell fråga. För min egen del ser jag nog att det är viktigt att man inte ser det i svart eller vitt, utan ser på de praktiska pragmatiska konsekvenserna av att man använder olika lagstiftningstekniker.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag har också sagt många gånger att man måste ha en praktisk syn på saker och ting. Tittar man på de tekniska beskrivningarna över fordon så är det inte detta som vi kanske kan driva den största självstyrelsepolitiken på. I grund och botten ser jag också att det finns ett sakproblem här, dvs att den finska fordonslagstiftningen är oerhört komplicerad. Jag hoppas att lagutskottet kan titta på den biten.
När det gäller detta med blankettlagstiftning så om vi fullföljer de tankar som finns i den parlamentariska kommittén, under vtm Gunnar Janssons ledning, så krävs det helt andra resurser på lagberedningen än vad vi har idag. Också mot den bakgrunden tycker jag att lagutskottet igen kan föra en principdiskussion om hur vi vill att de här frågorna ska se ut också framöver. Och inte bara hur det är just idag, att man lyckas hanka sig fram, att man lyckats klara sig undan fällande EU-domar och att man med nöd och näppe lyckas implementera de mest akuta EU-direktiven. Utskottet kan föra en principdiskussion över hur vi vill att lagstiftningen ska se ut framöver.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Remiss
3 Ändring av djurskyddslagen
Landskapsregeringens framställning (FR 8/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Minister Katrin Sjögren
Herr talman! Landskapsregeringen förslår att djurskyddslagen ändras. De förslagna ändringarna innebär att det nya direktivet om slaktkycklingar eller broiler implementeras i åländsk lagstiftning samt att förordningen om skydd av djur under transporter blir tydligare. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) får det fulla ansvaret för omhändertagande av tillvaratagna djur i landskapet. I dag ligger ansvaret på polisen i samråd med ÅMHM.
Rådets direktiv om fastställande av minimiregler för skydd av slaktkycklingar skulle ha varit genomfört i medlemsländerna senast den 30 juni 2010. Finland och landskapet har fått en officiell anmärkning av kommissionen angående genomförandet av direktivet. I riket har alldeles i dagarna propositionen överlämnats till riksdagen.
Slaktkycklingar har inte reglerats i EU tidigare i ett eget direktiv. Direktivet gäller för gårdar med mer än 500 slaktkycklingar. Direktivet om slaktkycklingar kräver att effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner finns. I dagsläget finns det inte i landskapet företag som föder upp slaktkycklingar.
Rådets förordning om skydd av djur under transport är materiellt direkt tillämpligt. Det gäller direkt och kräver som sådant inte något genomförande i landskapslagsstiftningen.
I vissa fall är innehållet i en EG-förordning sådant att det behöver kompletteras med nationell reglering för att kunna tillämpas. Bestämmelser har tillkommit för att klargöra vilken myndighet som sköter vilka bestämmelser enligt EG-förordningen.
EG-förordningen syftar till att reglera transport av levande ryggradsdjur som har samband med en ekonomisk verksamhet inom Europeiska unionen på ett sådant sätt att djuren inte riskerar att skadas eller orsakas onödigt lidande och att djuren transporteras under sådana förhållanden att deras behov är tillfredsställda.
Lagstiftningen om skydd av djur under transport förbättras i och med att man anger berörda parter och deras ansvarsområden, inför kraftigare åtgärder för godkännande och kontroll samt fastställer strängare bestämmelser som gäller under transport.
EG-förordningen utvidgar ansvarsområdena för djurens välbefinnande till att omfatta alla som deltar i transporten, inklusive förloppet före och efter själva transporten. Alla dessa personer ska se till att lagen följs i all verksamhet som faller under deras ansvar. EG-förordningen gäller därför transportörer, transportorganisatörer, chaufförer och djurhållare t.ex. personalen vid uppsamlingsställen, marknader och slakterier samt uppfödare.
Alla berörda aktörer och deras personal ska få lämplig utbildning. Särskilt chaufförer och medföljande personer ska kunna uppvisa ett kompetensbevis som de fått efter fullföljd utbildning om djurs välbefinnande under transport. Kompetensbeviset utfärdas efter godkänd examinering av ett oberoende organ som godkänts av den behöriga myndigheten. Det räcker således inte med att ha kompetens att köra tunga fordon, man måste också ha basal kompetens när det gäller djuren och deras behov.
För alla djurtransporter som är längre än 65 km ska transportören ha ett tillstånd som utfärdats av den behöriga myndigheten. På Åland är den myndigheten ÅMHM. För att få ett sådant tillstånd måste de sökande kunna visa att de i tillräcklig utsträckning förfogar över lämplig personal, utrustning och driftsförfaranden.
För längre transporter som tar över åtta timmar ska de sökande dessutom kunna visa bl.a. följande handlingar: kompetensbevis för chaufförer och medföljande personer, förhandsgodkännande av transportmedlet innan det tas i bruk, information om hur fordonens förflyttningar kan spåras och registreras, beredskapsplaner för nödsituationer. Dessa tillstånd är giltiga i fem år. De utformas enligt en harmoniserad modell för ett europeiskt tillstånd och införs i ett elektroniskt register som är tillgängligt för myndigheterna i alla medlemsstater.
När det gäller långa transporter genom flera medlemsstater ska transportörerna bl.a. vara försedda med en färdjournal som fylls i av transportorganisatören enligt en harmoniserad modell och som innehåller en rad uppgifter om transporten. De behöriga myndigheterna ska utföra kontroller under viktiga delar av transporten, bl.a. vid utförselställen och gemenskapens gränskontrollstationer. Dessutom får kontroller utföras när som helst under den långa transporten stickprovsvis eller målinriktat.
Genom EG-förordningen införs strängare bestämmelser för transporter som varar längre än åtta timmar. Dessa bestämmelser gäller både fordon och djur.
I EG-förordningen finns krav på bättre utrustning i fordonen. De ska bl.a. förses med ventilation, registrering av temperaturen, varningssystem, ständig tillgång till vatten, bättre förhållanden för transport av levande djur på fartyg.
Transport av vissa djur är förbjudet. Detta gäller mycket unga djur (kalvar under tio dagar, smågrisar under tre veckor och lamm under en vecka) såvida de inte ska transporteras en kortare sträcka än 100 km. Det är även förbjudet att transportera dräktiga hondjur i slutet av dräktighetstiden eller hondjur som fött den senaste veckan. Vidare förbättras förhållandena för hästar under långa transporter. Under längre transporter är det nödvändigt att djurens lastas av, utfodras, vattnas och ges möjlighet till vila.
Herr talman! Djurtransporter inom unionen har fått mycket hård kritik och medborgarna har reagerat med kraft och tagit avstånd från inhumana djurtransporter. Det här regleras nu upp.
Herr talman! Förändringar i djurskyddslagen beträffande broiler och slaktkycklingar berör behörighet och bokföring av produktionsdjur. Bokföring handlar om medicinsk behandling samt bokföring av döda produktionsdjur.
Landskapsregeringen föreslår bestämmelser om utbildning av djurhållare och djurägare till mer än 500 broiler, att det ska finns övergångsbestämmelser. Och att de som har tre års praktisk erfarenhet inte behöver utbilda sig om de ansöker till ÅMHM inom ett år efter ikraftträdande.
Herr talman! Ansvaret för omhändertagande av tillvaratagna djur överförs från att ha ordnats av polisen i samråd med djurskyddsansvarig tjänsteman vid ÅMHM till att helt ordnas av ÅMHM. I nuläget finns några burar för förvaring av sällskapsdjur hos polisen men övriga utrymmen som behövs saknas där. Ålands djurskyddsförening hjälper i polisen och ÅMHM med mottagande av herrelösa hundar och kattor för tillfällig skötsel, ordnande av veterinärvård och ordnande av nya djurhem. Djurskyddsföreningen gör ett stort och viktigt arbete med ett litet ekonomiskt stöd från miljömedicinska enheten.
Landskapsregeringen är positiv till att ett djurskyddshem skapas i privat regi.
Slutligen förslagets verkningar. När det gäller transporter över åtta timmar är det endast transporter till och från Åland som kan komma att beröras, inte transporter inom landskapet. Den här uppregleringen av transporterna så är också efterfrågat från näringen eftersom det här blir ett heltäckande system så måste vi också ha system som fungerar på Åland att man kan bli godkänd transportör.
För delar av EG-förordningen har redan ÅMHM enligt gällande lag ansvar. Detta ansvar följer av ett tidigare EG-direktiv om djurtransporter som är implementerat och nu ersätts med den nya EG-förordningen. Detta kommer att innebära en del merarbete för ÅMHM med intyg för transportörer, intyg för fordon och arbete som följer av delvis nya regler om kontroller och inspektioner. Ett mindre merarbete finns för landskapsregeringen med utfärdande av intyg över transportutbildning. En del merarbete med utbildning finns också för de näringsidkare som deltar före, under eller efter transporten.
På Åland finns för närvarande inte några anläggningar som omfattas av direktivet om minimiregler för skydd av slaktkycklingar. EG-direktivet om slaktkycklingar medför inte kostnader för myndigheter eller näringsidkare i nuläget.
Överföringen av ansvaret för omhändertagande av djur till ÅMHM från polisen är kostnadsneutral för landskapet. I allt ger lagframställningen och förslaget ett bättre djurskydd. Tack.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Det var en texttrogen presentation av det här lagförslaget. Till vissa delar är den en nullitet t.ex. slaktkycklingar. Det finns väl inte några anläggningar på Åland som idag är så stora att de faller under bestämmelserna? Det enda som jag egentligen funderar över är ordet "broilar". Ska vi faktiskt använda oss av en sådan svenska? Jag förstår att det är analogt med uttrycket slaktkycklingar, så varför inte använda det? Jag ber att utskottet tittar på den språkliga sidan av saken.
Det är en otrolig byråkratisering av djurtransporterna och hanteringen av slaktkycklingarna. Det är inte någon reell bestämmelse egentligen, så det spelar inte så stor roll att man avviker. I rikslagen blir det framöver så att de som sysslar med uppfödning och sköter slaktkycklingar också ska vara utbildade. Här på Åland går man in för att det räcker om djurägaren eller den som har anläggningen har utbildning. Om man inte har utbildningen och man har anläggning från tidigare, så ska övergångsbestämmelserna göra att man inte behöver utbilda sig heller. Landskapsregeringen har verkligen lagt sig på en miniminivå här, vilket kanske inte gör någonting heller.
Däremot är det obegripligt att om det skulle finnas en anläggning och en skötare begår ett djurskyddsbrott eller döms för något slags djurplågeri så är det konstigt om det är en person som inte har utbildning. Ägaren skulle då tydligen inte bära något ansvar, såsom jag läser det här.
Nåja, det där är tydligen teori. I den mån utskottet hinner så är det intressant att se om man har synpunkter på detta. Sedan är det bokföringen av produktionsdjuren osv.
Herr talman! Sedan är det frågan om tillvaratagandet av djur. Det är ju en het dröm för många djurvänner på Åland att det skulle finnas ett fungerande djurskyddshem. Jag tror att det till och med är så att djurskyddslagen har sådana bestämmelser som säger att vi ska ha ett djurskyddshem. Det har varit skrivet att polisen och ÅMHM ska göra ett första omhändertagande. Sedan ska djuren föras över till ett djurhem. Men i praktiken har väl polisen aldrig tagit hand om några djur så att de förvarar dem några dagar på polisstationen. Det är en grupp aktivister, djurskyddsmänniskor som i praktiken har skött hela djurskyddet för Ålands del. Det är tydligen ett väldigt omfattande arbete. Det är också ekonomiskt rätt betungande. De som är engagerade i detta gör en stor uppoffring. De är inte så många och de tycker att det börjar bli lite för tungt bära det här stora ansvaret på sina axlar.
Den här skrivningen som finns här, att ÅMHM ska bli huvudansvarig, den är rent kosmetisk. I praktiken tar inte landskapet något som helst större ansvar för att omhänderta och skydda bortsprungna eller herrelösa djur. ÅMHM skriver också ett utlåtande; "de har inte någonting emot att ta det här ansvaret men en förutsättning är dock att extra resurser beviljas och ringmärks så att utrustnings-, lokal och personalfrågan kan lösas. I dagens läge saknar ÅMHM dessa resurser." Jag skulle nog vilja påstå att det är en bluff att regeringen på det här sättet löser den här frågan. Det är lite tråkigt. Jag tycker nog att samhället kunde klara av detta på ett bättre sätt. I motiveringarna så upprepar landskapsregeringen en skrivning som de har i sitt handlingsprogram. Jag har förstått att man inledningsvis, när den här regeringen började sitt arbete, var man ganska generös och lovade lite vitt och brett att man skulle lösa den här frågan. Nu låter det lite annorlunda.
Det är klart att det skulle vara en dröm för landskapsregeringen om någon privat skötte om det praktiska arbetet och vi fick beslut om hur det ska gå till. Men det tycker jag inte att är schyst.
Jag ber utskottet höra representanter från Ålands djurskyddsförening. Deras önskemål är givetvis att det skulle finnas ett samhällsdjurskyddshem. Nu finns ett hem i Gottby, där samhället bidrar till hyran, men det är egentligen för långt ifrån stan, säger man. Djurskyddshemmet borde vara närmare stan. Man tar framförallt hand om bortsprungna kattor och en del hundar. Sedan har man ganska dyra veterinärkostnaderna i det här hemmet, för man måste ju granska djuren medicinskt och få dem i skick om man ska förmedla dem vidare, vilket man nog lyckas med. Men det är under stora uppoffringar.
Sedan en sista kommentar, herr talman, det är om alla tillstånd och kompetenskrav. Nu ålägger landskapsregeringen tydligen ÅMHM att också börja utbilda folk som jag förstår saken rätt. Men det är väl lite omöjligt? Det måste nog vara en annan organisation. Jag tycker att det verkar som om regeringen inte har klart för sig hur det här ska gå till i praktiken. Det rör sig förstås om ganska få personer. Men i alla fall kräver bestämmelserna att de som deltar i transporterna ska ha en viss kompetens som ska vara tenterad. Här bör nog utskottet noga granska vad regeringen egentligen vill och hur de tänker ordna det.
Det ska också föras ett nationellt register över just transportörer. Det ska vara tillgängligt i hela gemenskapen för kontroll. Då är frågan om det är ÅMHM som ska hålla ett eget register eller om vi ska vara en del av riksregistret?
Till synes verkar man följa och uppfylla direktiven, men i praktiken så är det mycket som inte är klarlagt här, tycker jag. Det är mera skrivningar som inte täcker upp verkligheten. Djurskyddsfrågan gränsar till en bluff i den här skrivningen. Några direkta åtgärder på basen av det här kan man inte se att det resulterar i. Tack, herr talman!
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Tänk vad mycket trevligare det skulle vara om ltl Barbro Sundback frågade istället för att komma med oresonliga vettlösa påståenden. Att landskapsregeringen bluffar, vad är det för stil egentligen?
När det gäller djurskyddet på Åland och ett djurskyddshem så har det inte fungerat under många år. Man försökte också under förra landskapsregeringen att ta tag i den här frågan. Det här är första pusselbiten att föra över ansvaret från polisen till ÅMHM. Polisen har inte några möjligheter eller ens tänker i framtiden att man kan bevara djur på det viset. Det är ÅMHM som ska få ansvaret, det år ÅMHM som har veterinärer och kan bistå djur som behöver veterinärhjälp. Sedan ska vi fortsätta att undersöka spåret med ett privat djurskyddshem, förstås med en del samhällsmedel i potten.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, det står ju i texten; ” Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska ordna förvaring och tillfällig skötsel av herrelösa hundar, katter och andra husdjur som tillvaratagits. Tillvarataget husdjur ska förvaras minst 15 dagar, varefter djuret kan säljas, överlåtas på annat sätt eller avlivas. Beslut om försäljning, överlåtelse och avlivning fattas vid Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, som också verkställer en eventuell avlivning”. ÅMHM ska ordna förvaring, med vilka pengar? Det står ju klart att ÅMHM ska ordna förvaring. Men de har inte pengar för det. Det tycker jag att är en bluff.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Tills vi får det ordnat med ett privat djurskyddshem så fortsätter det som förut. I dagsläget ger miljömedicinska byrån stöd till djurskyddsföreningen. Där för vi diskussioner med djurskyddsföreningen och vi ska diskutera vidare med ÅMHM, så att vi får en kedja i hela systemet. Sedan kommer vi fortsättningsvis att behöva hjälp av polisen och av privata personer som tar emot herrelösa katter. Djurskyddsföreningen kommer också att vara en viktig pusselbit i det sammanhanget, men de ska inte behöva ha myndighetsansvaret såsom det har varit i åratal. I Sverige och Finland är det här en kommunal angelägenhet. Jag ska nu försöka se till att det här börja fungera enligt lagens anda och mening
Herr talman! När det gäller utbildningar så står det i framställningen: ”Landskapsregeringen föreslår likaså att respektive intresseföreningar kan anordna kortkurser på Åland. Landskapsregeringen ska godkänna prov och examinator för djurtransportörer”. Ingalunda ska landskapsregeringen anordna utbildningarna. Det här har näringslivet helt klart för sig i dagsläget.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Det står att man ska ordna förvaring. ÅMHM ska ordna förvaring och under 15 dagar kunna ta hand om djur. Så säger lagen. Men det finns inga pengar för det.
ÅMHM säger i sitt utlåtande; ”en förutsättning är dock att extra resurser beviljas och ringmärks så att utrustnings-, lokal- och personalfrågan kan lösas. I dagens läge saknar ÅMHM dessa resurser.” Jag menar att det är bluffen.
Sedan om utbildningen, visst kan man ålägga transportörer och dem som har intresse av det här. Jag tycker nog att samhället måste komma emot med de här kurserna, som också internationellt måste godkännas.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Inledningsvis kan jag stöda det som ltl Barbro Sundback förde fram om att man i social- och miljöutskottet hör representanter från Ålands djurskyddsföreningar när det gäller den biten, det tycker jag att är viktigt.
Det är med den här framställningen som med de flesta att alla mynt har två sidor. Det här handlar om kycklingproduktion och grundregeln är transporter över åtta timmar. Egentligen berör inte det Åland så hemskt mycket i grund och botten. Det här är någonting som borde vara en konkurrensfördel om vi ser till hur situationen är på Åland.
Det har varit mycket kritik hos medborgarna ute i Europa när det gäller djurtransporter. Man kör levande djur runt halva Europa.
Jag var själv för två veckor sedan i Belgien. Visst blir man lite förvånad när man ser att det kommer djurtransporter körande vid minst tre grader, i full fart på motorvägen, med i stort sett bara har ett galler runt buren. Visst reagerar man lite med den syn på djurhållning som vi har här uppe.
Blir det här en konkurrensfördel eller blir det inte? Jag är tyvärr lite osäker på det. Tittar vi på förslagets verkningar hur det kan beröra dem, om det skulle finnas någon broilerproduktion i landskapet, så sägs det för det första så här: ”Detta kommer att innebära en del merarbete för ÅMHM med intyg för transportörer, intyg för fordon och arbete som följer av delvis nya regler om kontroller och inspektioner. Ett mindre merarbete finns för landskapsregeringen med utfärdande av intyg över transportutbildning. En del merarbete med utbildning finns också för de näringsidkare som deltar före, under eller efter transporten.” Det är ju hela kedjan det handlar om sist och slutligen. Det kan också bli lite merarbete för dem.
Tittar man på de nya paragraferna 6b så sägs det så här: ”En fysisk person som äger eller håller broilrar och ansvarar för skötseln av minst 500 fåglar ska ha en utbildning som minst motsvarar en av behörig nationell myndighet fastställd examen inom lantbruksbranschen, med köttfjäderfä som specialiseringsområde. ”Jag håller med ltl Barbro Sundback om att man borde titta på ordet broilrar.
Nu var detta en rätt stor nisch här på Åland för inte alls länge sedan. Tyvärr, av olika orsaker, finns det inte mycket kvar av det. Men är det någon som skulle vilja starta upp produktion så finns det ju inte möjligheter att erbjuda den här utbildningen i landskapet såsom det ser ut idag.
Det sägs också i den andra nya paragrafen 6c så här: ”Den som äger eller håller produktionsdjur ska föra bok över den medicinska behandling som givits produktionsdjuren och över antalet döda djur. Bokföringen över den medicinska behandlingen ska bevaras minst fem kalenderår och bokföringen över antalet döda djur minst tre år efter utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur gjordes i bokföringen. Bokföringen ska på begäran uppvisas.” Med det här vill jag peka på att de krav som EU-medlemskapet för med sig när det gäller EU-stöd är en del, miljökraven är en annan del och djurskyddskraven som det handlar om här är en tredje del mm. Allt detta ska givetvis skötas. Tar man en broilerproducent eller en jordbrukare så är det många av dem som har en arbetsmängd som nästan alla övriga skulle finna helt orimlig. Det som har gjort att man har hållit på är friheten inom näringsutövningen, det har uppvägt nackdelarna. Men den friheten har ju långt försvunnit. Därför vädjar jag till social- och miljöutskottet att man också kan beakta den här sidan. Det är kanske något som näringsutskottet skulle ha tittat på. Vi vet aldrig hur framtiden kommer att se ut när det handlar om den här typen av produktion. Det kanske kan finnas ett ekonomiskt intresse, någon som hittar en nisch igen. Jag hoppas att social- och miljöutskottet också tittar på de näringspolitiska aspekterna.
Låt mig till sist, herr talman, ta upp paragraf 58 om djurskyddsförseelser. Det fanns fem punkter tidigare. Jag kan helt kort ta de nya punkterna som har tillkommit.
Man kan dömas till böter för djurskyddsförseelse om man inte uppfyller de fem tidigare punkterna. De nya punkterna låter så här: 6) försummar att ansöka om det tillstånd, 7) bryter mot den anmälningsskyldighet, 8) försummar att ansöka om intyg, 9) försummar att ansöka om kompetensbevis, 10) bryter mot skyldigheten att i transportmedlet medföra handlingar, 11) bryter mot den skyldighet att lämna uppgifter.
Med detta, värderade lagting, vill jag peka på att en yrkesutövare kan få ganska stora böter, inte alls p.g.a. av att man missköter sin djurhållning på något sätt, utan för att man helt enkelt inte klarar av byråkratin. Så ser verkligheten ut för den här typen av näringsutövning.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Till det sista, punkterna som ltl Anders Eriksson räknade upp så är tagna direkt ur direktivet. Som ltl Anders Eriksson påpekade så är det här transporter som inte direkt kan beröra Åland. Det kan ju finnas företag som är stationerade på Åland och som kanske sysslar med djurtransporter. Min uppfattning är att det finns ett ganska starkt medborgarkrav att reglera djurtransporterna i EU. Allmänheten fick för fem, sex år sedan se fasansfulla bilder på hur man transporterade djur kors och tvärs över Europa. Byråkrati eller inte, jag uppfattar att kommissionen har lyssnat på medborgarna i Europa.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är sant. Jag håller med om att det var fasansfulla bilder. Jag delgav ju lagtinget en situation själv som jag upplevde bara för två veckor sedan och som jag reagerade över. Det var någonting som man aldrig skulle göra här.
Tittar man på det här så är det lite som när laxfisket försvann. Man skulle skydda tumlare, som överhuvudtaget inte fanns i åländska vattnen. Det var det som ledde till att laxfisket försvann.
Här har vi också massor av direktiv som ska implementeras fast vi vet att det sist och slutligen inte berör Åland. Med tanke på det tidigare ärendet, när vi pratade om begränsade resurserna inom lagberedningen, så är det väldigt beklagligt att man ska behöva lägga ner så oerhört med resurser på sådant som egentligen inte ha någon betydelse sist och slutligen.
Jag vill peka på att när det gäller någon som av en eller annan anledning hittar en ekonomisk möjlighet att börja med kycklingproduktion så hoppas jag att man ifrån social- och miljöutskottet också kan titta på de näringspolitiska sidorna.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! När det gäller djurtransporter så är det här en sak som man otåligt har frågat efter. Det har vi att välja på, även fast jag många gånger kan tycka att det är överbyråkratisering. Åland är en del av den Europeiska Unionen, vi exporterar matprodukter till Europa och om vi inte anpassar oss efter EU-direktiven så får våra näringsidkare svårigheter. Jag har varit med om detta upprepade gånger. Det gäller alltifrån från fiskodlare till äppelodlare. Det finns en absurditet i att Färöarna och Norge också implementerar nästan alla direktiv bara för att de ska kunna ha tillgång till den europeiska exportmarkanden. Att gilla det eller inte, men så är det.
Sedan håller jag med om att det skulle kunna vara mycket enklare och mindre byråkratiskt.
Ltl Anders Eriksson, replik
Talman! När det gäller det sistnämnda så är vi helt överens. Det gäller bara att försöka jobba i den riktningen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Englund
Herr talman! Ltl Eriksson förde fram många saker som jag också tänkt, men jag ska låta det vara.
Jag vill tillägga att utskottet verkligen behöver titta att man inte går över det som EU kräver i de här sammanhangen. För då fördyrar vi för yrkesproducenter att producera kött osv. Kostnaderna stiger, så vi får inte öka kostnaderna per kilo för våra djurproducenter.
En sak som jag tycker att är lite märklig, vilket också ltl Sundback tog upp här, att man vill överföra djurskyddet till ÅMHM. Det kan man säkert diskutera. Man har ju inte gjort någon konsekvensanalys av vad det här kommer att kosta. Det är väl där som problemet är. På detta som vi sparar in av yrkes djurproducenter på annan lagstiftning, som vi nyss har behandlat i lagtinget och kommer att diskutera, så är man beredd att sätta de summorna hit till privata djur. Vill man diskutera det här så har det förekommit diskussioner tidigare att man skulle ha haft plats ute vid naturbruksskolan. Kanske det finns utrymmen där som man kan använda till det här? Nu betalar vi trots allt någon ersättning för att sköta dessa djur. Man kanske borde titta på den möjligheten om det finns utrymme vid naturbruksskolan. Där har vi också 4H som sköter om djur idag och det finns personal. Den möjligheten kanske finns att hitta någon lösning på det här problemet. Det borde man ifrån landskapsregeringen fundera på.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Det var ett bra förslag från ltl Anders Englund, landskapsregeringen har fastigheter som skulle kunna komma till användning. Den stora vinsten med ett privat djurskyddshem, som jag ser, är att man inte skulle behöva anställa egen personal. Men självklart detta att kunna bevara djur i 15 dagar är ett myndighetsansvar. Landskapsregeringen är tvungen att se till att det fungerar och ge ersättning till ett privat djurskyddshem. Det underlättar ju om det finns lokaler så att man inte måste börja göra egna investeringar och renoveringar.
En annan sak i sammanhanget, och som står i framframställningen, är att om det handlar om stora djurbesättningar, får och kor, som vanvårdas så måste man ha Ad Hoc lösningar. Man har informerat mig att det brukar lösa sig. Man hyr en tom ladugård. Det brukar ofta ordna sig när det handlar om större djurbesättningar.
Ltl Anders Englund, replik
Jag tror att man behöver titta på det här. Om vi ser på polisen så tror jag att man har annat att göra än att titta efter vissa djur. Inte har jag undersökt detta grundligt men jag tycker att det finns utrymmen i naturbrukskolan och vi har 4H som har en viss personal. Då kanske man kan hitta den här lösningen. Det tycker jag att man ska undersöka.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Andra behandling
4 Godkännande av stadgan för Internationella byrån för förnybar energi (IRENA)
Lagutskottets betänkande (LU 4/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 3/2010-2011)
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.
Diskussion. Ingen diskussion.
Detaljbehandlingen vidtar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets betänkande. Lagförslaget är bifallet i andra behandling. Ärendets andra behandling är avslutad.
Andra behandling
5 Godkännande av avtalet med Belize om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 5/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 5/2010-2011)
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.
Diskussion. Ingen diskussion.
Detaljbehandlingen vidtar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets betänkande. Lagförslaget är bifallet i andra behandling. Ärendets andra behandling är avslutad.
Andra behandling
6 Godkännande av avtalet med Marshallöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 6/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 6/2010-2011)
Samma förfarande gäller som vid föregående ärende.
Diskussion. Ingen diskussion.
Detaljbehandlingen vidtar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets betänkande. Lagförslaget är bifallet i andra behandling. Ärendets andra behandling är avslutad.
Andra behandling
7 Godkännande av avtalet med Vanuatu om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 7/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 7/2010-2011)
Samma förfarande gäller som vid föregående ärende.
Diskussion. Ingen diskussion.
Detaljbehandlingen vidtar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets betänkande. Lagförslaget är bifallet i andra behandling. Ärendets andra behandling är avslutad.
Föredras
8 Finlandskabeln
Landskapsregeringens svar
Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 4/2010-2011)
Enkel fråga ska läsas upp av frågeställaren och därefter ger lantrådet eller därtill utsedd minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.
För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.
Ltl Camilla Gunell
Herr talman! Satsningen på den för Åland så viktiga Finlandskabeln har uppenbarligen hamnat i tidsnöd. Anledningen anges vara att landskapsregeringen inte avgett sitt utlåtande över det begärda extra anslaget till Ålandsdelegationen trots att begäran inkom redan i somras. Kabeln borde tas i bruk 2013 och besluten om dess finansiering borde redan ha varit tagna.
Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Av vilken anledning försenas landskapets hantering av Finlandskabeln och vad betyder förseningen för förverkligandet av projektet?
Minister Mats Perämaa
Herr talman! Satsningen på finanskabeln är det största infrastrukturella projektet, historiskt och i modern tid, som landskapet och lagtinget vill förverkliga. Det är ett projekt som kan kosta 125 miljoner euro brutto. Vi ansöker om en delfinansiering för att trygga elförsörjningen framöver för landskapet för våra företag och våra invånare. Det är ett av de absolut viktigaste projekten som överhuvudtaget har diskuterats i denna sal.
På begäran av landskapsregeringen har lagtinget äskat om extra anslag från staten i enlighet med de system som självstyrelselagen stipulerar. Ansökningsprocenten är 60 procent. Detta äskande, efter lagtingets beslut, har lämnats till Ålands delegationen.
Ålands delegationen har behandlat frågan i en första omgång, på det sätt som de hanterar ärenden, och begärt in yttranden från de berörda ministerierna, som har dels ett sakintresse i frågan och dels ett finansieringsintresse. De yttranden som gavs till Ålands delegationen var negativa ur vår synpunkt sett, åtminstone vad gäller arbets- och näringsministeriets och finansministeriets yttrande. Båda ministerier säger nej till att staten ska medverka till en finansiering av projektet.
Uppenbarligen har ändå detta nej grundat sig på ett missförstånd. För att det här ska bli förståeligt så måste jag reda ut varför man har missförstått ansökan.
Lagtinget tog helt klart ställning till att vi skulle söka om medel för en 100 megawatts kabel för att trygga elförsörjningen. Som en del av processen begärde Kraftnät Åland, som hanterar det praktiska i den här frågan, ett byggnadslov om 250 megawatt för kabeln som ska ansluta till Nådendal, detta p.g.a. att anslutningen där möjliggör denna effekt. Dessa byggnadslovshandlingar har sedermera också gått till arbets- och näringsministeriet för kännedom. Det här har arbets- och näringsministeriet uppfattat som den effekt som landskapet i verkligheten eftersträvar. De har förmodligen kopplat ihop detta med våra strävanden i landskapet med vindkraftsproduktionen. Man har medvetet eller omedvetet valt att tolka det som att landskapet nog vill ha en kabel om 250 megawatt. Detta har man grundat sitt negativa ställningstagande på.
Finansministeriet har givetvis varit i kontakt med arbets- och näringsministeriet under beredningen, Finansministeriet säger att man inte har ett intresse av att stöda projektet med ett så här stort belopp. Samtidigt anger dessa uttalanden att i grunden är det ett korrekt projekt att trygga elförsörjningen och reservkraften via en kabel.
När dessa ministerier hade gett sina utlåtanden till Ålands delegationen så begärde Ålands delegationen ett nytt utlåtande av landskapsregeringen för att bemöta utlåtandena från ministerierna.
Landskapsregeringen har sedan dess ägnat mycket möda åt att försöka få detta missförstånd undansopat. Jag menar att det tog oss till slutet av oktober, då vi träffade minister Pekkarinen, innan vi lyckades få bort dessa medvetna eller omedvetna missförstånd. Därav en stor orsak till varför vi inte ville lämna in ett nytt utlåtande innan vi hade spelplanen till den delen klar i varje fall.
Det är ett faktum att våra strävanden till vindkraftsproduktion har på tjänstemannanivå och på politisk nivå sammankopplats med denna kabel. Farhågorna om detta diskuterades rätt mycket när vi diskuterade själva finansieringen av kabeln. Finansutskottet valde att köra med öppna kort och nämna båda projekten samtidigt, vilket säkert var korrekt.
Nu återstår det att säkerställa att det inte finns missförstånd längre, vilket jag tror att vi har gjort. Det återstår en del arbete med ytterligare politisk förankring för att om möjligt kunna få något mera positiva utlåtanden från ministerierna när de i sin tur får bemöta vårt bemötande.
Detta kommer knappast att ta länge till, vårt utlåtande är för övrigt klart. Inom någon vecka, någon månad kommer landskapsregeringen säkert att bedöma att vi lämnar in vårt bemötande.
Det här innebär förstås att Kraftnät Åland inte kommer att kunna skriva avtal med någon byggherre nu inom januari. Det får bli längre fram.
Om vi inte kan ordna finansieringen så kan det knappast heller bli något projekt. Tack.
Ltl Camilla Gunell
Om vi börjar från början, på sista plenum i maj 2009 kom landskapsregeringen i mycket skyndsam ordning med den här framställningen. Landskapsregeringen tyckte att den skulle behandlas i brådskande ordning i finansutskottet. Finansutskottet tog tid på sig under sommaren eftersom det är en av de största satsningarna genom tiderna, som minister Perämaa säger. Finansutskottet var klar med sitt betänkande på hösten 2009. Sedan dess har vi inte hört någonting alls i den här frågan. Därför blev jag väldigt förvånade att höra att det var landskapsregeringens själv som nu var orsaken till den här fördröjningen och förseningen. Det finns säkert skäl till det. Det är som ministern säger att det har funnits grunder till förseningen. Det är väl ett faktum, eftersom man inte kan teckna avtal såsom man har tänkt.
Tror ministern att kabeln kommer att vara på plats 2013 såsom strävandena hela tiden har varit? Vad betyder förseningen? Vad får den för konsekvenser rent ekonomiskt? Kommer det att behövas mellaninvesteringar, hyrande av några anläggningar eller annat som kan innebära kostnader?
Minister Mats Perämaa
Herr talman! Eftersom arbets- och näringsministeriet och finansministeriet p.g.a. detta missförstånd valde att säga nej i sina första utlåtanden, vilket ledde till att Ålands delegationen ville ha nya utlåtanden också av oss, så redan det faktum betydde i praktiken att Kraftnät Åland inte hade kunnat skriva avtal nu i januari. Vi har gjort den bedömningen att det krävs ett beslut i Ålands delegationen och stadsfästelse av presidenten innan man kan anse sig ha ett dokument som tryggar ett beslut i riksdagen så småningom. Genom att vi gav in vårt utlåtande på hösten och som all säkerhet leder till nya utlåtanden så var januari månad en omöjlig månad p.g.a. de första negativa utlåtandena från ministerierna.
Fördröjningen är inte orsakad av landskapsregeringen. Det är ett resultat av den process som pågår.
Vi har gett Kraftnät Åland i uppdrag att sätta igång arbetet för att säkerställa att de anläggningar som nu är vår reservkraft, att deras miljötillstånd och funktionsduglighet kvarstår också efter sista december 2013, så att vi ska kunna utnyttja dem. Det är vårt mål, ifall vi inte har kabeln klar så utnyttjar vi befintliga anläggningar under en övergångsperiod tills kabeln är installerad.
Ltl Camilla Gunell
Om jag har förstått det rätt, så har det kommit flera negativa svar från ministerierna i Finland. Politiska förhandlingar måste väl vidtas för att komma vidare i den här frågan och få den på rätt.
Vad tror nu minister Perämaa om framtiden? Är det möjligt att få 60 procent anslag? Om inte, hur resonerar man då om finansieringen av kabeln? Redan med ett anslag på 60 procent belastas ju elkonsumenterna väldigt, väldigt mycket av den här investeringen. Utan eller med ett mindre anslag så blir det ytterligare belastning, nästan så att det får konsekvenser för näringslivet och industrin. Hur ser nu ministern på framtiden? Kommer vi att klara det här inom de ramar som är tänkta?
Finansminister Mats Perämaa
Herr talman! Om frågeställningen var vad jag tror om 60 procent och det äskande som finns, så är det väl kanske lite udda att en ledamot i finansutskott ställer den frågan. Ltl Gunell är själv med finansutskottet och har efter moget övervägande kommit fram till att 60 procent är den nivå som man eftersträvar. Det har då blivit ett äskande som lagtinget har lämnat in. Den här landskapsregeringen jobbar utifrån detta, dels för att det är lagtingsbeslut, dels för att vi vet att belastningen på konsumenterna blir oerhört stor oberoende om det blir 60 eller 40 procent. Samtidigt måste man komma ihåg att 75 miljoner euro är stora pengar också för staten Finland. Finansministeriet har i sitt svar sagt att man inte vill finansiera ett sådant projekt, åtminstone inte under 2011, eftersom det kräver en ökning av statens hela utgiftsramar för att få med ett sådant här projekt. Det är inte någon lätt sak att uppnå det. Jag tror att det även under lagtingets behandling väcktes sådana synpunkter.
Landskapsregeringen jobbar utgående från att få 60 procent. Det finns svårigheter, men vi gör ett så gott jobb som det bara kan göras. Vi förankrar det på tjänstemannanivå och framförallt på politisk nivå. Vi undanröjer missförstånd och hoppas att vi ska komma i mål.
Talmannen
Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 17.12.2010 kl. 09.30. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 14.16).