Första behandling

Samma förfaranden gäller också vid detta ärende.

Diskussion.

Ltl Jörgen Strand

Herr talman! Jag presenterar utskottets betänkande på majoritetens vägnar, eftersom ordförande har kommit med en reservation.

Utskottets majoritet stöder landskapsregeringens framställning utan ändringar. Lagen har tillkommit utifrån det trängda ekonomiska läget med rekordstora underskott i budgeten samt en genomgång av en arbetsgrupp bestående av representanter ifrån landskapsregeringen, Ålands producentförbund, ledande avbytaren och två lantbrukare.

Lagframställningen följer arbetsgruppens resonemang om att det framkommit behov av förändringar. Behovet av förändringar har utgått från en uppfattning om att systemet varit för generellt och förmånen har varit lika oberoende av djurproduktionsinriktning och bundenhetsnivå. Likaså har arbetsgruppen ansett att landskapets ekonomiska läge, vilket kräver betydande strukturella förändringar, varit en orsak till förändring.

Utskottets majoritet håller med arbetsgruppen och landskapsregeringen till den delen. I arbetsgruppens rapport för man vidare ett resonemang om hur verksamheten kunde bli effektivare genom privatisering av verksamheten. Utskottet tar dock inte ställning i den frågan eftersom det inte berörs i framställningen. Utskottet säger att landskapsregeringen bör eftersträva en långsiktigt hållbar lösning avseende dimensionering, organisation och finansiering.

Det finns flera olika möjligheter att organisera en privat verksamhet. Ett alternativ är att avbrytarverksamheten genom avtal kunde kombineras med andra typer av tjänster som erbjuds lantbrukare.

Här för också arbetsgruppen ett resonemang om att Ålands maskinring, Hushållningssällskapet eller andra privata företag skulle kunna sköta dessa och ha en viss samordning av de privata avbytartjänsterna mot en ersättning till avbytarföretagen.

Utskottet föreslår att landskapsregeringen fortsätter att utreda olika former för att organisera avbytarservicen. Utskottet erinrar dessutom om att finansutskottet i samband med andra tilläggsbudgeten 2010 efterlyste en konsekvensbedömning av djurhållningen.

I utskottsbehandlingen, vilket inte framkommer av betänkandet, har också framförts att det är av största vikt att lantbrukare har möjlighet att utveckla och investera i större enheter och därmed få ett mer rationellt och mer lönsamt lantbruk, vilket också i förlängningen minskar behovet av avbytare.

I utskottsbehandlingen har också framkommit att för dem som vill utveckla sina lantbruk och investera är det ett stort bekymmer när det gäller dagens stödpolitik med arealer. Man får alltså inte tillgång till odlingsbar mark för att kunna investera och utveckla sina lantbruk. De sakerna hänger ihop, därför tar jag upp dem.

Sammanfattningsvis stöder utskottets majoritet landskapsregeringen, sittande minister, särskilt med beaktande av att producentförbundet, lantbruksavbytarna och lantbrukarna var med i den här arbetsgruppen som har arbetat fram det här. Utskottets majoritet tycker också det är viktigt att alla i vårt samhälle är beredda att ta ansvar för den ekonomiska politiken i det budgetläget som vi har. Man ska också komma ihåg att det här är en näring där man rycker ut en sak och man drar ner stora summor. Men det här är en näring som får samhällssubventioner i olika former om 17 miljoner euro per år. Att då vara med och spara några hundra tusen tycker utskottets majoritet att är rimligt. Tack herr talman.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, herr talman! Jag skulle önska få ett förtydligande. Är det så att majoriteten i näringsutskottet anser att det ska föreligga en konsekvensbedömning av det aktuella lagförslaget före man tar det tredje steget, dvs fullständig privatisering? Eller är det så att utskottsmajoriteten bara antyder att finansutskottet har bedömt det som viktigt att det görs en sådan bedömning?

Ltl Jörgen Strand, replik

Utskottets majoritet anser att man ska göra konsekvensbedömning före man går vidare med den här frågan. Därför var det lite förvånande för mig att ltl Slotte reserverade sig i den här frågan. Det är svårt att veta, ltl Harry Jansson och gruppledarna har tidigare sagt att de stöder lagförslaget, ltl Englund har sagt att han inte stöder förslaget. Ministern haft en annan åsikt och ltl Roger Slotte har en fjärde åsikt. Det har varit svårt för utskottets majoritet att veta vad centern vill i den här frågan. Utskottet skriver att det ska göras en konsekvensbedömning, det är helt riktigt uppfattat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack för det förtydligandet. Det framgår inte med önskvärd tydlighet det som viceordförande Strand redogör för nu. Förtydligandet var välkommet.

Sedan vad gäller centergruppens syn på detta, det är att lagförslaget ska godkännas i föreliggande form, men vi varnar för att alltför snabbt gå vidare med det tredje steget. Jag tror att det har framkommit tillräckligt tydligt i de kommentarer och den reservation som ltl Slotte har lämnat till betänkandet.

Ltl Jörgen Strand, replik

Som jag sade i min presentation och det står också utskottets betänkande så ska man titta på olika formar. Utskottets majoritet har inte låst fast sig. Vi säger också ytterligare att man ska göra en konsekvensbedömning, det kan inte bli tydligare en så.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Slotte

Herr talman! Först vill jag anföra en rättelse till min reservation. När reservationen skrevs på kansliet så har ordet "inte" fallit bort. Det är tredje stycket i reservationen, det står så här; "omställningen för näringen kan jag inte omfatta".  Det är viktigt att anföra detta först.

Herr talman! Jag anser att utskottets synpunkter inte i tillräckligt hög grad tydliggör eller beaktar den oro som finns bland djurhållarna och avbytarna visavi en tredje framställning av avbytarverksamheten. Det är därför som jag har frågat till en reservation till betänkandet.

Under några få år har avbytarservicen i landskapet varit i besparingarnas blickpunkt. Först infördes avgifter och nu begränsas antalet semesterdagar för husdjursägarna. Dessutom finns planer på en ytterligare reform avseende privatisering av avbytarservicen. Detta trots att finansutskottet ansett att en konsekvensanalys måste göras innan ens den nu aktuella framställningen skulle tillställas lagtinget.

Frågan om reformen av avbytarservicen har inte bidragit till ökad produktion, utan snarare avskräckt folk från att fortsätta med sin djurhållning. Utvecklingen kan inte fortsätta på detta vis.

Den tredje reformen som innebär privatisering av avbytarservicen är tänkt att träda i kraft år 2012, varvid ytterligare nedskärningar är att vänta. Trots att anslaget redan med den nuvarande framställningen reduceras med cirka 30 procent.

Med anledning av de konsekvenser som den tänkta tredje reformen med förslag om privatisering av avbytarservicen kommer att få samt takten på omställningen för näringen, kan jag inte omfatta att landskapsregeringen går vidare med reformens tredje steg.

Dessutom harmonierar det dåligt med framställningens skrivningar om att landskapsregeringens huvudmål nu och framdeles är att stimulera djurproduktion eller regeringsprogrammets skrivningar om att en fungerande avbytarservice är en förutsättning för ett fungerande småskaligt jordbruk.

Om landskapsregeringen enbart vill organisera avbytarservicen på ett annat sätt än idag anser jag att det är en förvaltningsfråga som kan lösas genom avtal. Skyldigheten för upprätthållandet av en god avbytarservice ska ändå åligga landskapsregeringen.

När det nu föreliggande lagförslaget antagits måste det få gå en tid varefter en ordentlig utvärdering av systemets konsekvenser kan göras. Om landskapsregeringen därefter vill göra ytterligare förändringar ska dessa beredas utgående från utvärderingen och en ordentlig konsekvensanalys av de då tänkta förändringarna måste göras. En bred analys måste alltid föregå lagstiftning som berör människors rättigheter.

Herr talman! Med hänvisning till det anförda föreslår jag att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen efter att lagförslaget trätt i kraft inte föreslår ytterligare reformer i fråga om avbytarservicen innan erfarenheter erhållits av systemet och en utvärdering gjorts som visar att ytterligare förändringar kan göras utan att producenterna drabbas oskäligt eller att livsmedelsklustret skadas. Tack.

Ltl Mika Nordberg, replik

Herr talman! Som medlem av näringsutskottet tycker jag mig, under behandlingens gång, ha fått den bilden att det hos producenterna själva, hos köttproducenter och mjölkproducenter, har framkommit att behovet av avbytare varierar. Mjölkproducenterna har ett större behov av avbytare än vad köttproducenter har. Tycker inte ltl Slotte att sådana åsikter har förts fram?

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Som framgår så har jag inte motsatt mig att själva lagen träder i kraft. Jag tänker på fortsättningen, på det tredje steget.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Att kunna titta på dagens system tror jag är väldigt viktigt.  Är de förenliga med den utveckling som sker i alla branscher, även jordbruksbranschen? Jag har under behandlingen fått den bilden att det egentligen har varit bra att man har tittat på hur skattepengarna används. Finns det då en orättvisa i att alla har haft samma avbrytarmöjlighet, oberoende av behovet, mjölkproducenter kontra köttproducenter? Att man verkligen tittar på det här och inte bara fastnar i gamla banor är någonting som kommer att gagna hela livsmedelsklustret tror jag.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Som framgår av min reservation så menar jag att man ska bli vis av erfarenheten och skaffa sig sådana erfarenheter, utvärdera och konsekvensbedöma. Sedan får man se vad det leder till. Det betyder att man bör låta det gå en tid innan man skyndar vidare. Man måste titta på det här noggrant på alla sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Ltl Slotte nämnde att det har varit stora nedskärningar och man har infört avgifter. Om vi tittar på avgifterna så har de länge förekommit i riket. När man jämför sig med rikets lag så har avgifter förekommit länge riket och nu begränsas antalet semesterdagar. Vi har också i vår lag många fler semesterdagar än vad de har i rikets lag.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! För det första, i tidigare anföranden i den här frågan så då skulle man inte få jämföra med riket, men nu ska vi tydligen göra det i alla fall.

För det andra så nämnde jag att det nu liggande förslaget, som antas i morgon eller på onsdag, reducerar anslagen med cirka 30 procent. Det är en kraftig nedskärning i alla fall.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Jag tänker främst på de stora nedskärningarna när man jämförde avgifter och nuvarande begränsade semesterdagar. Jag vill inte alls jämföra med riket. Det var nämligen ltl Slotte själv som jämförde med riket i ett tidigare anförande. Då är det ju lätt att göra samma jämförelse åt andra hållet.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Husdjursägarna skulle då betala en viss summa för avbytarservicen för avbytarservicen för 2009, eller kanske det var 2010. Sammantaget, om man ser på den förändring av anslaget för avbytarservicen och om man också ser på den kostnaden som lantbrukarna själva deltar med, så är det en kraftig nedskärning. Vilken annan näring, om vi håller oss till momentet avbytarverksamheten, har skurits ned med 30 procent eller mera?

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Jan Salmén

Herr talman! Jag understöder helt och hållet ltl Anders Englund reservation. Reservationen bygger mycket på vad producentförbundet och ÅCA sade i sina utlåtanden till lagförslaget. Jag stöder det fullt och fast. Jag hoppas verkligen att djurägarnas gör sig påminda. Om man blir sjuk är det viktigt att man visar att servicen med avbrytarverksamheten har en funktion och att vi verkligen behöver den. I fortsättningen om man blir sjuk borde man ringa till näringsavdelningen och begära avbytare eller sjukavbytare. Det är nu en stor risk att hela det här systemet till slut havererar om det fortsätter i den här stilen. Tack.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag tillhör majoriteten i utskottet som stöder framställningen. Jag håller inte med dem som drar den slutsatsen att man skulle upphöra med avbytarservicen eller försämra den. Jag tolkar majoritetens diskussion att man vill hitta nya former för service till lantbrukare och tjänster som lantbrukare kan behöva. Vi stöder lagframställningen.

Jag ska ge lite bakgrund till motiveringen, som min vana trogen ligger på den historiska utvecklingen, där jordbruket Åland tillhör en gren av två viktiga för näringslivet, den är andra sjöfarten. Båda grenar tar i sin moderna utveckling fäste i 1850-talet som också råkar sammanfalla med Mariehamn stads grundande.

Det var frågan om urbanisering, att landsbygden också hade en centralort i Mariehamn och därmed uppstod handeln och kapitalintressen av ett annat slag än jordbruket. Ända fram till 30-talet byggde jordbruket på självförsörjning och handel med vissa råvaror. De flesta gårdar hade ett nätverk av arbetskraft som gjorde dagsverken i jordbruket. Man hade alltså en arbetsfördelning som följde säsongvariationerna. På 30-talet kom den kemiska utvecklingen fram till olika gödselmedel och insektsbekämpningsmedel.

På 50-talet skedde dramatiska förändringar när jordbruket mekaniserades och en hel generation av den här arbetskraften emigrerade. Folk i familjen som inte längre behövdes och de som tidigare utgjorde nätverk av dagsverken emigrerade, de flesta till Sverige. Jordbruket blev mekaniserat och "kemifierat". Det fanns tendenser till storskalighet.

Idag genomgår vi en ny förändring där automatisering, inom t.ex. djurhållningen när det gäller mjölkproduktionen, är påtaglig. Det finns sällan lönsamhet i de små familjejordbruken när det gäller mjölkproduktion.

Däremot tror jag inte på den här storleksfixeringen att allting måste vara stort för att fungera rationellt. Det finns utrymme för små gårdar, för mellanstora gårdar och särskilt för sådana som kombinerar sin verksamhet med skogsbruk och djurhållning i liten skala, med spannmålsodling och särskilt med specialodlingar som utvecklades starkt på 60-70-talet.

Med den här utgångspunkten tycker jag att vi i utskottets majoritet har fört ett resonemang om avbrytarverksamheten. Det är riktigt att stora gårdar kan skapa en sådan ekonomi att man med anställda kan sköta den här variationen över säsong, över dagens olika arbetsintensitet och också klara av sjukskrivningar till viss del. Det här gör att vi måste se på hela verksamheten ur ett annat perspektiv.

Om man ser i landskapets budget så har vi idag 17 avbytare, tror jag. Vi har en lagstiftning som är mycket detaljerad. Vi har från landskapsregeringen fått en utredning och ett förslag om en reform, till vissa delar, som vi nu behandla. Vad nästa steg ska bli, det måste bygga på utredning av konsekvenserna, vilket utskottet säger helt klart.

Jag har inte i utskottet upplevt att det skulle vara någon som helst tvekan om detta. Tvärtom, det är en självklarhet, om man ska privatisera verksamheten så måste det ske på ett sådant sätt att man kan upprätthålla den kompetens som finns och den kapacitet som finns för att jordbrukarna ska ha en trygghet som ett välfärdssamhälle förtjänar. Där finns det möjligheter att se på kommersiella lösningar under tillsyn av landskapet. Man kan ha företagsverksamhet som sysslar med lantbrukstjänster ungefär som ett bemanningsföretag. Man kan naturligtvis göra den traditionella avbrytarverksamheten men den kompetens man har. Inom djurhållningen kan man t.ex. utnyttja djurskyddssammanhang när det gäller hästskötsel, när det gäller att kultivera grönytor och när det gäller mindre reparationer osv.

Genom att bolagisera eller delvis bolagisera verksamheter kan man skapa både kompetens, ekonomisk styrka och flexibilitet för att utveckla lantbruket och landsbygden. Att låsa för sådana utvecklingsmöjligheter vore fel. Det är inte frågan om att man ska vara radikal och att det är paniklösningar, utan att man rationellt utreder de möjligheter som finns och gör det med tanke på de ekonomiska förutsättningar som är annorlunda idag, som ltl Strand här nämnde i sin presentation. Och att man gör det med tanke på att lantbrukarna har utvecklingsmöjligheter men att man ger utrymme för andra kringnäringar som t.ex. ett Ab Ålands lantbrukstjänst. Jag tror att det är den vägen som vi kan öppna möjligheter för en utveckling som gynnar jordbruket som näringsliv men också som en boendeform och livsform för många på landsbygden. Där har vi alltså möjlighet att bevara traditioner men samtidigt modernisera.

 Jag ser fram emot att landskapsregeringen gör dessa överväganden när man då går vidare.

I debatten har det varit en ganska stark koncentration på just själva privatiseringen, som har gjort att man har undrat vad det betyder. Ska var och en bli privat? Eller kan man ha en bolagsform där landskapet har tillsyn, kanske finansierar en ledande avbytare helt och hållet som håller i det här och att man sedan går vidare med en sådan reform?

För liberalernas del så stöder gruppen landskapsregeringen. Vi har också i gruppen haft en diskussion med näringsministern Torbjörn Eliasson. Vi har utgått ifrån att det finns en enighet bakom det här förslaget i regeringspartierna. Även om det inte råder enighet helt och hållet så hoppas jag i alla fall att man skulle se utvecklingsmöjligheterna och inte ägna så mycket energi åt att bromsa en utveckling som är mer eller mindre ofrånkomlig.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Jag kunde inte ta del av remissdebatten av den här lagframställningen. Av referaten i media har jag utläst att det verkade vara en ganska omfattande och rätt ledsam debatt. Jag har förstått att det finns en stor frustration främst ifrån centergruppen när det gäller den här lagframställningen. Så kan det säkert bli om man inte får gehör för det som man för fram. Det vilar nog ett tungt ansvar på centerpartiet när det gäller den här frågan. Här har man två representanter i näringsutskottet, men man kan tydligen inte ens enas om en reservation mot sin egen minister. Även här får jag konstatera att centern har olika åsikter. Det är rätt beklagligt.

Hanteringen av det här ärendet skapar en stor osäkerhet. Det skapar osäkerhet hos sådana som står i beråd att göra investeringar för att trygga livsmedelsproduktionen här på Åland, i klartext mjölkproduktionen. Investerar man i en ny ladugård så är det en oerhört stor investering. En fungerande avbrytarverksamhet är ju viktigt när man som ung ska ta de besluten. Det är ett beslut som leder till att man är bunden för många, många år framöver. Man kan inte bara investera i mjölkproduktion och sedan ett år senare kommer man underfund med att det här inte var riktigt min grej. Det gäller att tänka efter väldigt noggrant. Då gäller det också att de politiska förutsättningarna är på plats.

När det gäller avbrytarverksamheten, som all annan landskapsförvaltningen, är det självklart att den ska granskas och att man också där ska spara. Det måste skötas på ett seriöst, långsiktigt och framförallt förutsägbart sätt, annars kommer det att leda till att dem som berörs inte vet vad som gäller och det skapar en väldigt stor oro.

Utskottet skriver här till sist; "utskottet föreslår att landskapsregeringen fortsätter utreda olika former för att organisera avbytarservicen. Utgångspunkten bör vara att tillvarata den kompetens som finns, trygga tillgången på avbytare och att söka samordningslösningar som leder till en effektiv service för lantbrukarna". Jag tycker att det är en bra formulering. Kan landskapsregeringen ta fasta på det här i sitt fortsatta arbete så kan det bli bra. Men, åtminstone jag känner en viss oro. Det är flera, till och med enhälliga, beslut som vi har tagit här i lagtinget som landskapsregeringen inte fullföljer. Det gör att jag är lite tveksam.

Ltl Anders Englund skriver i sin reservation: "I ett läge då våra omkringliggande regioner, vilka vi ska konkurrera med på dagens öppna marknad, ser möjligheterna i lantbruket riskerar vår egen regering med sitt agerande att dra undan mattan för en hel näring." Märkväl det är inte en oppositionspolitiker som skriver det här utan det här näringsutskottets ordförande. Jag kan hålla med honom ganska långt.

Tittar man vidare står det så här: "Detta lagförslag och det som anförs i det står i skarp kontrast till de skrivningar man har i regeringsprogrammet där det står, "att verksamhetsförutsättningarna skall vara på samma nivå som i omkringliggande regioner" och "en fungerande avbytarservice är en förutsättning för ett småskaligt jordbruk" ". Just när det gäller det småskaliga jordbruket så är det de mindre producenterna som har den största nyttan av avbrytarverksamheten. Visst har jag många gånger roats av att socialdemokraterna i det här fallet pratar för de stora och starka och inte för de små och svaga. De små och de svaga är kanske beredda att jobba på fem eller tio år till med den anläggningen de har, men man är inte beredd att göra de stora investeringarna av olika orsaker. Man kanske inte har någon som är beredd att ta över. Det är just de småskaliga jordbruken som har stor nytta av en fungerande avbrytarverksamhet.

När det gäller det första, att verksamhetsförutsättningarna ska vara på samma nivå som i omkringliggande regioner, så är EU:s jordbrukspolitik synnerligen komplicerad. Det är inte lätt att förklara den så att gemene man förstår hur det hänger ihop och vad som är orsak och verkan.

När det gäller åländsk jordbrukspolitik så består den av tre beståndsdelar. EU:s jordbrukspolitik, med de regleringar och stödformer som finns där och som ligger i botten. Följande byggsten är den finska jordbrukspolitiken, med de regleringar och de stödformer som finns där, och så kommer det att vara så länge som vi har delad behörighet. Den sista byggstenen är den åländska jordbrukspolitiken med de regleringar och stödformer som finns där. Den tredje och sista byggstenen är oerhört viktig om man ska kunna kompensera de regionala nackdelarna som jordbruksnäringen har på Åland. Det är för det första småskaligheten och för det andra transportberoende. Det är just detta som man också måste kompensera om man ska kunna leva upp till formuleringen att verksamhetsförutsättningarna ska vara på samma nivå som i omkringliggande regioner.

Detta sätt att ha nationella stöd, EU-stöd och regionala stöd har man runt om i Europa för att få helheten att fungera så att de flesta ska kunna konkurrera på samma nivå.

När det gäller den tredje biten, som jag anser att är viktig, så blir den alltmera eftersatt av en eller annan anledning. Det är märkligt att läsa en sådan skrivning att vår egen regering, med sitt agerande, riskerar att dra undan mattan för en hel näring. Man måste ifrån landskapsregeringens sida också se till helheten och se till att man kompenserar de nackdelarna som finns.

Jag slutar där jag började, det ligger ansvar på centern när det gäller detta. Den debatt som var uppe förra gången gynnar definitivt inte jordbruksnäringen. Den gynnar bara de som vill försöka skapa en negativ debatt runt näringen. Hjälp inte till när det gäller den delen.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Socialdemokraterna har inte någon representant i näringsutskottet så det har varit intressant att ta del av utskottets betänkande och framförallt reservationerna. Man kan konstatera att utskottet är långtifrån enigt.

Det andra som man politiskt kan konstatera är att de två reservationerna är skrivna av centerns representanter. Centern har ju ministerposten i den här frågan. Det politiska misstroende är ju ganska kraftigt riktat mot den egna ministern. Om inte de, som representerar lantbruket i utskottet, har förtroende för ministern i den här frågan så är det lite svårt för oss att se vad man riktigt ska tänka och tro om detta.

Jag har inte riktigt heller förtroende för ministern i just den här frågan efter att ha varit med i en radiodebatt med honom i oktober. Där konstaterade han att jag hade fel, att privatiseringen skulle gå galant att genomföra och det var ungefär bara frågan om veckor så skulle det vara klart. Det är historia.

Det visar att regeringen inte riktigt har grepp om själva utvecklingen av den här verksamheten. Man är väldigt otydlig. Man har blivit mer eller mindre tvingad till att gå med på sparkraven. Då har man tagit sitt ansvar. Men sedan vad gäller att garantera den här servicen till dem som är berörda av den så har man inte kunnat ge långsiktigt besked.

Jag tycker att det finns flera frågor som är oklara. För det första är det skillnad mellan att erbjuda semesterersättning och att erbjuda vikarier i samband med sjukdom. I det senare fallet tycker jag att samhället fortfarande har ett stort ansvar, särskilt för dem som sysslar med mjölkproduktion men också kanske i viss mån för dem som sysslar med köttproduktion. Det är väldigt svårt att veta vad man ska ha för åsikt så länge vi inte har något vettigt underlag att ta ställning till i den här frågan.

I den rapport som minister Eliasson tog fram så hänvisade man till den svenska modellen när det gäller en ersättningsförsäkring för vikarier. Ltl Anders Englund skriver om att detta inte heller har utretts vidare. Man får väl utgå ifrån att det är så.

Regeringen säger i sin utredning att man redan har varit i kontakt med försäkringsbolag. Man trodde nästan att det här var på gång. Men tydligen var det inte så, utan det var några skrivningar i all hast.

En annan sak, som jag tycker att man kan fundera över, är hur stödet ska riktas för att man ska få en hållbar jordbrukspolitik. Är det så att det ska rikta sig till de små mjölkbönderna för att de ska kunna fortsätta? Eller ska stöden riktas också till dem som får stora investeringsstöd för att rationalisera och bli mera konkurrenskraftiga?

Som jag förstår på ltl Salmén så vill han att alla fortsättningsvis ska ha den här rättigheten, mer eller mindre obegränsat. Det är för oss lite svårt att förstå den typen av politik. På ena sidan satsar man på att näringen ska vara konkurrenskraftig genom att ge investeringsstöd som är ganska betydande. Det är mycket skattemedel som går från löntagare och pensionärer till jordbrukarna. Samtidigt skulle man ha kvar all rätt till avbytarservice. Vår erfarenhet är att behovet minskar när man får större och modernare mjölkgårdar.

Politiskt kan man ju hålla kvar alla rättigheter. Men det är väl också frågan om ekonomisk rättvisa mellan olika grupper i samhället. Den frågan är också oklar, tycker jag.

I den här rapporten som kom fanns en diskussion att det skulle finnas rätt till avbytarservice under ett visst maximiantal djur. Men det ville man inte diskutera. Jag förstår att centern tycker starkt att alla ska ha den här rätten. Å andra sidan finns det annat som talar för att man ändå kanske borde se lite olika på olika typer av gårdar.

Jag vill ta avstånd från ltl Anders Erikssons lite schablonmässiga kritik av socialdemokraterna, att vi bara är för stora enheter och det här som man ofta vill pådyvla socialdemokraterna. Från näringen själv säger man att hälften av mjölkbönderna försvinner med tio års intervaller, oberoende vad man gör. Men det är klart att om man tar bort avbytarservicen för de mindre gårdarna så påskyndar man den rationaliseringen. Det är ju därför som vi har varit kritiska till den här privatiseringsdebatten. I all synnerhet eftersom det inte finns någon modell för den. Det är lite hokus, pokus, bara man säger privatisering så ska allting plötsligt blir billigare. Det finns ju massor med rapporter som visar att det inte alls lyckas i den omfattning som man ofta ifrån högerhåll vill föra fram som en absolut modell för att minska kostnaderna för den offentliga sektorn. Ingen har sagt hur privatiseringen ska gå till.

Ltl Olof Erland pratar nu plötsligt om bolagisering. Vad är det som majoriteten egentligen är ute efter?

Med hänsyn till alla de här oklara grunderna för beslutet att genomföra privatiseringen 2012 så ber jag för min del att få understöda ltl Roger Slottes reservation. Jag tycker att det finns stora skäl för att kräva större och bättre underlag innan man genomdriver en sådan reform. I all synnerhet för att ingen förespråkare för detta har kunnat säga någonting konkret om vad det skulle betyda i praktiken.

Herr talman! Sedan tycker jag att det nästan är missledande när utskottets majoritet säger att i Sverige finns erfarenheter av privatiseringsprocessen, att i Sverige har det framkommit att avbrytarföretag kan uppnå lönsamhet. Men i Sverige har man ju inte någon rätt till offentlig finansierad avbytarservice. Det är helt andra villkor där.

Med detta, herr talman, så kommer jag att stöda ltl Roger Slotte.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag kan acceptera att ltl Barbro Sundback inte har förtroende för mig den frågan. Men när hon hänvisar till en radiodebatt, som vi förvisso har haft, där hon säger att jag har sagt att det här ska ordna sig på några veckor så vill jag protestera. Det har jag aldrig sagt. Däremot har jag trott och tror fortfarande på att det ska vara möjligt att privatisera det här. När jag presenterade det här lagförslaget så berättade jag också om hur det kunde gå till. Jag sade också att det är viktigt att komma ihåg att landskapet ska kunna garantera den här servicen. Det måste vi kunna göra. Därför var jag också ärlig och sade då direkt att under resans gång har jag kommit underfund med att man kanske inte kan privatisera allt, åtminstone inte direkt, för att man framförallt ska kunna klara av vikariehjälpen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ltl Sundback sade att hon tar avstånd från mitt schablonmässiga uttalande att socialdemokraterna mera uttalade sitt stöd för de stora och starka än för de små och svaga. Jag har noterat flera gånger att socialdemokraterna pratar om att man behöver ha större enheter. Det är ju en utveckling som måste till. Problemet är att det behövs en övergångsperiod. Vi har mindre leverantörer som, av en eller annan orsak, inte vill investera och de har inte heller de ekonomiska resurserna att anställa personal såsom de stora producenterna kan göra. Problemet är att mejeriet också behöver mjölk ifrån de mindre bl.a. för ostproduktion osv. För att få det att fungera så bör det finnas kvar en avbrytarverksamhet också för de mindre producenterna. Om inte för annat så för att se det ur en social aspekt, ltl Sundback.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tycker att mitt ställningstagande redan här säger emot den schablonmässiga tanken om att vi bara stöder de stora och starka. Däremot tycker jag nog att vem som helst kan se hur hela den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket går till det. Hela globaliseringen bygger ju på större och starkare enheter. Sedan kommer aldrig de här enheterna på Åland att vara stora i ett europeiskt perspektiv.

Mitt stöd till ltl Slotte grundar sig på att man inte heller riktigt kan fixera sig vid 2012 eftersom vi inte de facto vet vad det innebär. Vi är ju överens, ltl Anders Eriksson, i den här frågan. Jag förstår inte det här behovet att nu profilera sig gentemot oss på den här punkten?

Ltl Anders Eriksson, replik

Synbarligen är vi överens och synbarligen har socialdemokraterna ändrat sig lite. Jag minns det förslag som lades tidigare, att avbrytarverksamheten skulle läggas ner och man skulle istället satsa på investeringsstöd för storleksrationaliseringar och utbyggnader och det är också någonting som är viktigt. Det är mycket möjligt, ltl Sundback, att vi ser på det här på samma sätt. Det behövs en övergångsperiod för att få det här att fungera. Man kanske inte så strikt kan fokusera vid årtalet 2012 såsom det var i framställningen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Under den här perioden med alla omstruktureringar så har vi sagt att man inte klarar någon av de större omstruktureringarna under den här mandatperioden. De måste gå in i nästa mandatperiod. Därför har vi också efterlyst allmänpolitiska överenskommelser. Den här regeringen har valt att inte jobba på det sättet. Den här regeringen kör sin linje och förväntar sig en majoritet bakom dem. Särskilt framgångsrikt tycker jag inte att den här regeringen har varit och inte heller i den här frågan. Vi har olika sätt att se på omstruktureringar. Vi har haft en egen linje precis hela tiden. De omstruktureringar som vi har föreslagit tror vi fortfarande att är nödvändiga, som en kommunreform. Nu får vi något förslag som ingen människa begriper sig på. Det dör väl ut med den här mandatperioden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, herr talman! Jag vill tacka ltl Sundback för en mängd goda argument. Nu gäller det att vandra försiktigt när det gäller nästa steg på den här reformen. Det är värdefulla synpunkter som ltl Sundback anförde.

När det gäller näringsminister Torbjörn Eliasson så vill jag betona att ministern har gjort vad han kan göra i en mycket svår situation. Det finns stora besparingskrav å ena sidan från finansminister Perämaa och andra, och å andra sidan en önskan att slå vakt om en viktig basnäring. Det är en svår balansgång. Jag skulle vilja betona att vi har några ledamöter i centergruppen som är märkbart oroliga för nästa steg. Därmed måste vi ta det i beaktande från centergruppen så att vi för en djup diskussion om den här framtidsfrågan.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet?

Minister Mats Perämaa

Herr talman! Med tanke på vad centerns partiledare just sade vill jag ändå hävda att det som vi har kommit överens om gällande inbesparingar har vi kommit överens om gemensamt. Det är vårt gemensamma ansvar att klara av den offentliga ekonomin under den här valperioden och framöver.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.