För kännedom

PLENUM den 24 september 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Sundback, ltl Lindeman och ltl Svensson).

27 lagtingsledamöter närvarande. 

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Sundback på grund av deltagande i nordisk konferens rörande utvecklingsstadiernas situation och för tiden 24-25.9 anhåller ltl Svensson och ltl Lindeman på grund av Nordiska rådets möten i Åbo. Beviljas.

 

Nordiska rådets delegations berättelse som är utsatt för behandling den 26.9 och landskapsstyrelsens etermediepolitiska program som avfördes vid senaste plenum kommer att flyttas till plenum fredagen den 28.9.

 

Meddelas ytterligare att landskapsstyrelsens svar på ltl Strands enkla fråga nr 17/2000-2001 kommer att avges vid plenum måndagen den 1oktober.

Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Näringsutskottets betänkande nr 7/2000-2001 angående fördelning av skatteintäkter från företagssektorn mellan kommunerna. (FR nr 14/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 26.9.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 9/2000-2001 angående en arkitekturhistorisk skildring över Åland. (HM nr 20/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 28.9.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3 och ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av vtm Bert Häggbloms m.fl. spörsmål angående skötseln av vägbyggnadsarbeten. (S nr 4/2000-2001).

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Harriet Lindemans m.fl. spörsmål angående tidsplanen för ett kongress- och kulturhus i Mariehamn. (S nr 5/2000-2001).

 

Enligt 38 AO skall då svaret eller meddelandet om att svar inte avges första gången föredras skall det bordläggas till plenum som hålls tidigast påföljande dag. Talmanskonferensen föreslår att ärendena bordläggs till plenum inkommande onsdag den 26.9.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5 och ärende nr 6:

 

Republikens presidents framställning om Nicefördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem. (RP nr 11/2000-2001).

Landskapsstyrelsens meddelande angående Nicefördraget. (M nr 3/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår med hänvisning till bestämmelserna i 74 § AO att ärendena nr 5 och nr 6 på föredragningslistan, republikens presidents framställning nr 11/2000-2001 och landskapsstyrelsens meddelande nr 3/2000-2001 behandlas i ett sammanhang, eftersom de direkt ansluter sig till varandra. Gemensam diskussion om de båda ärendena tillåts härvid. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  Talmanskonferensen föreslår samtidigt att presidentens framställning remitteras till lagutskottet. Godkänt.  Enligt 51 § 2 mom. LO kan lagtinget om ärendet prövas vara av synnerlig vikt hänskjuta ett meddelande till utskott; talmanskonferensen föreslår enligt 9 § AO att meddelandet utskottsbehandlas och att det i så fall remitteras till lagutskottet. Kan förslaget om utskottsbehandling godkännas? Godkänt.

 

Diskussion

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

I samband med republikens presidents framställning till lagtinget har vi från landskapsstyrelsen valt att också lägga ett meddelande som berör Nicefördraget, då närmast Nicefördragets innehåll och speciellt med beaktande av de åländska utgångspunkterna samt också försöker vi i det här beskriva hur behandlingen har varit sett från landskapsstyrelsens sida.

 

Även om republikens president nu inbegär lagtingets bifall enbart på två punkter när det gäller det här fördraget har vi från landskapsstyrelsens sida valt att i meddelandet behandla Nicefördraget som helhet och också under beredningsprocessen, som har pågått i flera år, har vi utgått från Nicefördraget.

 

Det som jag först vill säga att har varit lite bekymmersamt under beredningsprocessen är det att mycket av vår energi från landskapsstyrelsens sida har åtgått till att försöka övertyga riksmyndigheterna/statsmakten om att Nicefördraget är ett sådant fördrag som bör komma till Ålands lagting för bifall. Det skulle ha varit mycket bättre om det hade stått klart från början att så automatiskt skulle vara fallet, för då hade man kunnat lägga ner all energi på själva substansen i konferensen och på själva sakfrågorna. Det skulle också väldigt mycket påverka själva inställningen till EU och få en större förståelse här hemma på Åland för EU-arbetet om man kunde arbeta med substansen i frågorna i stället för att hela tiden vara tvungen att arbeta med formalia och kämpa för det som vi anser vara rätt och riktigt, att när Åland en gång har varit med och godkänt ett internationellt fördrag bör det också automatiskt ske så när det sker förändringar i dessa internationella fördrag; annars känner man sig nog att man är lite ute på svag is när man godkänner fördrag om man inte vet hur fortsättningen kommer att bli. Vi anser det alltså vara en demokratisk fråga att också den åländska befolkningen har varit med och godkänt grundfördraget och då borde man också få vara med och godkänna eventuella förändringar i detta.

 

Herr talman!

Själva Nicefördraget är en uppföljning av Amsterdamfördraget och det syftar till att hantera de frågeställningar som blev öppna i samband med Amsterdamfördraget och de svåra frågorna som handlar om beslutsfattande och mycket om maktfördelningen inom EU. Det är bl.a. hur många röster de olika länderna skall ha i ministerrådet, det är kommissionens storlek och det är parlamentets storlek. Det som det här leder fram till, om det slutligen blir godkänt och ratificerat av alla länder, är att Finland år 2005 kommer att ha sju röster av 237, och när och om EU kommer att bestå av 27 länder kommer Finland att ha enbart sju av 345 röster, så ni förstår, att vi tycker att vi är små i förhållande till Finland, men också Finland kommer att bli ett ganska litet land i hela EU.

 

När det gäller kommissionens storlek kommer alla länder fram till år 2005 att ha en egen kommissionär, men om och när alla 27 kandidatländer är medlemmar kommer det att bli en rotationsprincip så att inte ens de s.k. stora länderna sedan kan vara säkra på att man har en egen kommissionär i kommissionen.

 

När det gäller Europaparlamentets  storlek kommer det att kunna öka till högst 732 platser beroende på hur antagningen av nya länder kommer att fortskrida, men det här kommer också att innebära att nuvarande medlemsländer kommer att få minska på sina platser i Europaparlamentet  så att Finlands platser kommer, när den här utvidgningen är helt genomförd, att ha minskat från 16 platser i Europarlamentet till 13 platser.

 

Det som har varit viktigt för oss från åländsk sida är att bevaka arbetet utgående från åländsk synpunkt: vad är det som är viktigt för Åland och vilka frågor? Vi har två gånger gått till Ålands lagting eller till självstyrelsepolitiska nämnden och diskuterat dessa saker i meddelanden. Slutresultatet av de diskussionerna och de positioner som vi har bevakat från åländsk sida kan sammanfattas i sju punkter:

 

1. Det permanenta undantaget i EG:s primärrätt som Åland har erhållit genom protokoll 2 till Finlands anslutningsfördrag till Europeiska unionen skall även i fortsättningen endast kunna ändras genom enhälliga beslut.

 

2. Beslutsfattandet genom majoritetsbeslut borde inte införas inom beskattningsområdet.

 

3. Åland borde med hänsyn till landskapet Ålands självstyrelse och landskapets lagstiftningsbehörighet utse en av Finlands representanter i Europarlamentet oberoende av antalet platser för Finland.

 

4.  Regionkommitténs ställning borde stärkas.

 

5.  De av medlemsstaternas regioner som har lagstiftande makt borde erkännas på fördragsnivå, t.ex. genom att lagstiftande regioner skulle ges rätt att föra talan och på annat sätt självständigt agera vid EG-domstolen mot rättsakter som kränker regionernas lagstiftande befogenheter. Lagstiftande regioner borde också ges möjlighet att tillvarata sina intressen i förhållande till de Europeiska unionens övriga institutioner.

 

6.  Regeringskonferensen borde inte resultera i fördragsändringar som skulle ändra svenska språkets nuvarande likvärdiga ställning som officiellt språk inom Europeiska unionen.

 

7. Lagtingets bifall till fördraget måste inhämtas eftersom regeringskonferensen behandlar frågor som måste anses höra till området för landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 59 § självstyrelselagen.

 

Man kan i det här läget konstatera att de krav som landskapsstyrelsen ställde i sina positioner har beaktats med undantag av lagstiftande regioners inflytande inom Europeiska unionen, regionkommitténs ställning samt en plats för Åland i Europarlamentet. Dessa frågor har inte behandlats i samband med regeringskonferensen och har därför inte kunnat ge något resultat.

 

Det som vi från åländsk sida speciellt har bevakat under den här resans gång och kanske känt en oro för är målsättningen att alltflera områden skall överföras från enhälliga beslut till att beslut kan fattas med kvalificerad majoritet. Så har också skett på ett flertal områden och sett ur unionens synvinkel gör man det här därför att man på det sättet kan skapa en större smidighet i beslutsfattandet och att enskilda länder på det sättet inte skall kunna blockera beslutsfattandet. Utgående från unionens synvinkel kan man förstå det. Men vi från åländsk synvinkel har att bevaka våra intressen och våra särintressen, framför allt på skatteområdet har vi varit bekymrade för om man där skulle lämna enhälliga beslut och gå in för beslut med kvalificerad majoritet, eftersom det med säkert skulle sätta ytterligare tryck på områden liknande Åland och deras möjligheter till att ha avvikande skattelagstiftning. Vi har också lagt ner mycket energi på att bevaka Ålandsprotokollet för förändringar i beslutsfattandet som i förlängningen skulle kunna leda till försvagningar av Ålandsprotokollet. Jag vill i detta sammanhang säga att där har vi haft god förståelse från Finlands regering att man har från början slagit fast att någonting som kan påverka det s.k. Ålandsprotokollet kommer Finland inte att gå med på  i de här förhandlingarna, så det har varit bra tycker jag. Jag vill säga det eftersom det är positivt.

 

Det som också är viktigt, herr talman, att understryka i det här sammanhanget är fortsättningen: vad kommer att hända nu och framöver. Det som vi skriver i slutet på vårt meddelande till lagtinget är att när det gäller de två formella punkter som republikens presidents begär lagtingets bifall på har vi från landskapsstyrelsens sida ingenting att invända mot, eftersom de punkterna och de förändringarna enbart är positiva. Däremot har vi, som ni ser i meddelandet, klart den åsikten att det borde fås till stånd en sådan ändring av självstyrelselagen som gör att de följande fördragsförändringar som antagligen kommer att ske efter några år igen med automatik skall komma hit, så att vi skall slippa lägga ner så mycket energi på formalia och i stället kunna fokusera på substansen i EU-politiken. Därför föreslår vi att i nästkommande revision av självstyrelselagen en sådan här förändring skall införas.

 

Det är också viktigt att diskutera framtiden och framför allt för Åland framtiden för autonoma regioner i EU. Till nästa regeringskonferens som kommer att hållas år 2004 är målsättningen att där skall autonomiernas förhållande till EU diskuteras och fastställas. Vi har nu från åländsk sida fått möjligheten att delta i nästa toppmöte som hålls i Laeken i december i slutet på det här året och där vara med och förbereda nästa regeringskonferens. Vi tänker från landskapsstyrelsens sida föreslå att det skall tillsättas en parlamentarisk kommitté här på Åland som kan tillsammans med landskapsstyrelsen förbereda de åländska positionerna därför att vi ser att det här är en form av utrikespolitik och i utrikespolitiska frågor bör man eftersträva största möjliga samförstånd; det är också en frågeställning som går över nästa val, så det kommer att vara vara de partier som då vinner stort stöd i lagtinget som kommer att ha ansvaret för frågorna år 2004 och därför är det viktigt att alla är med från början och har största möjliga insikt i hur arbetet går och också kan påverka det. Vi tänker försöka ha största möjliga öppenhet i de kommande diskussionerna kring EU och EU-utvecklingen.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Herr talman!

EU är en process där förändring pågår oavbrutet. Det fördrag som låg till grund för vår EU anslutning 1994 revideras nu andra gången. En större förändring skedde i och med Amsterdamfördraget år 1998.

 

Då liberalerna valde att rösta för en EU anslutning år 1994 konstaterade partiet att det var "till ett högt pris". Det fanns ett direkt missnöje med att Åland inte erhållit en plats i EU-parlamentet, det fanns farhågor för behörighetsläckage och en stor oro för hur framtiden skulle te sig för våra primärnäringar, jordbruk och fiske. Å andra sidan var alternativet att stå utanför nästintill omöjligt att tänka sig, samtidigt som Åland också i ett särskilt Ålandsprotokoll fått gehör för en hel del av sina krav.

 

Erfarenheterna visade att farhågorna var berättigade och inför Amsterdamfördraget vid lagtingets remissdebatt sammanfattade liberalerna i sitt gruppanförande dagsläget för EU i fyra punkter:

 

-         Inflytandet i EU är nästan obefintligt

-         Självstyrelsen dräneras och förvaltning överförs till riket

-     Vi  har en konkurrensnackdel genom skattegränsen

-      Landsbygden och skärgården riskerar att utarmas.

 

I lagutskottets betänkande infördes en kläm om behörighetsläckaget och om parlamentsplatsen. De politiska grupperna i lagtinget enades kring en deklaration som dels skulle utgöra grunden för det fortsatta arbetet med EU-frågorna och som dels överlämnades till republikens president av talmanstrion.

 

I deklarationen konstaterades:

-         att Åland vid två folkomröstningar sagt ja till en anslutning,

-         att EU har bidragit till stabilitet och utveckling av samarbete i Europa

-         att Ålandsprotokollet ger möjlighet till vissa avvikelser i regelsystemet för att bevara en livskraftig lokal ekonomi

-         att utvecklingen i EU på flera områden ger anledning till oro för framtiden och för          möjligheterna att bevara Ålands självstyrelse.

 

Därefter efterlystes – i samma deklaration - förbättringar och reformer inom fem områden:

 

Bibehållen fördelning av lagstiftnings- och förvaltningskompetensen mellan Åland och riket.

 

Hållbar utveckling för landsbygden och skärgården och möjligheter att bedriva traditionella primärnäringar inom ramen för EU:s utvidgning.

 

Inflytande i EU:s ministerråd och en plats i Europarlamentet.

 

Subsidiaritetsprincipen utvidgas och tillämpas mer konsekvent.

 

Reducering av handelshinder mellan Åland och övriga EU.

 

Dokumentet undertecknades av alla grupper i lagtinget och fördes sedan till republikens president.

 

I dag står vi således inför den andra revideringen av grundfördraget sedan vi blev medlemmar och det finns anledning att skärskåda vilka resultat som uppnåtts i den fortsatta utvecklingen. Det är väl ganska lätt att konstatera att många av problemen kvarstår även om vissa framsteg gjorts inom en del områden. 

 

Det finns alltså skäl för lagtinget att än en gång påtala problemen.

 

Främsta syftet med regeringskonferensen som har lett fram till Nicefördraget var att förbereda en utvidgning av EU. EU som ett fredsskapande projekt fyller en viktig funktion som stabilisator i Europa och därför är det bra att utvidgningen fortgår och förslagen om anpassning till ett utvidgat EU där storlek på parlament och kommission samt röstningssystem kan det inte finnas mycket att invända mot.

 

I enlighet med republikens president framställning har vi i materiellt hänseende endast att ta ställning till den nya rådgivande kommittén för socialt skydd och ändringar som berör regionkommittén. Inte heller här kan finnas större invändningar. På dessa grunder kan vi svårligen säga nej till fördragsändringen.

 

Det är dock oacceptabelt att vi inte skulle behandla fördraget. Här instämmer liberalerna i landskapsstyrelsens argumentation. Eftersom vårt medlemskap i EU bygger på det fördrag som  låg till grund för vår anslutning bör vi också vara delaktiga i den fortsatta processen då grundfördraget omformas och förändras. Amsterdamfördraget godkändes av lagtinget och nu bör vi åter ta ställning till fördraget som helhet. Må vara att en hel del av innehållet påverkar oss indirekt men grunden för vårt medlemskap kommer att förändras.

 

Här föreligger en brist i lagstiftningen, såsom också kommer fram i landskapsstyrelsens meddelande. I framställningen hänvisas till självstyrelselagens 59 § 2 mom. som säger att till ett fördrag som innehåller en bestämmelse i en fråga som rör landskapets behörighet skall lagtinget ge sitt bifall. I första momentet samma paragraf regleras om fördrag som står i strid med självstyrelselagen.  Det saknas ett moment som stadgar att lagtingets bifall skall inhämtas för fördrag med särskild betydelse för landskapet. Här borde också rimligtvis ändringar i fördrag som landskapet slutit finnas upptagna. Det också någonting som landskapsstyrelsen påpekar i meddelandet, att man i framtiden kommer att föreslå en ändring i självstyrelselagen.

 

Liberalerna föreslår även här att denna ändring redan nu tas in i den självstyrelselagsrevision som är under bearbetning.

 

Eftersom mycket energi åtgått i beredningen, precis som lantrådet beskrev, att argumentera, att tolka,  huruvida Åland skall yttra sig eller ej till helheten då EU-fördrag antas i riket bör det vara en fördel för båda parter om detta regleras i lagen.

 

Vi förväntar oss att lagtinget under behandlingen av detta fördrag får en bekräftelse på att det finns en vilja att framöver garantera Ålands inflytande till denna del. Förslagsvis genom att öppna 59 § och lyfta in ett nytt moment

 

I och med EU-anslutningen och i och med Amsterdamfördraget har behörighet överförts från Åland till unionen. Vi har vid de två tillfällena, när vi behandlade anslutningen och Amsterdamfördraget, hävdat vårt inflytande i EU-processen och begärt en plats i Europaparlamentet.

 

Liberalerna uppmanar lagutskottet att än en gång påtala Ålands krav.

 

Inflytande i EU processen sker givetvis på olika nivåer och en parlamentsplats skall uppfattas som en del av den processen. En parlamentsplats är inte enbart symbolisk. En parlamentsledamot, också om det är en av 732 ledamöter, har möjligheter att  på olika sätt påverka och en plats i EU parlamentet kan bli en plattform för Åland, från vilken en aktiv parlamentsledamot kan agera genom att delta i arbetet i olika grupper, genom lobbyverksamhet, genom olika kontakter, via politiska grupperingar, genom att vara en länk till Åland. Parlamentets roll har dessutom förstärkts först i och med Amsterdamfördraget och nu till vissa delar. Finland kommer i framtiden att ha 13 platser i EU-parlamentet - 13 av 732. Man kan tycka att det inte heller är en så stor grupp i sammanhanget, men den uppfattas nog som en viktig grupp, mycket mera än symbolik.

 

Det är dock viktigt att vi arbetar för utökat inflytande på olika nivåer. Vi kan på flera sätt förbättra våra positioner och deltagande i beslutsprocessen. Det är positivt att det från regeringens sida kommit signaler om att landskapsstyrelseledamöterna skall tillförsäkras ett ökat deltagande i ministerrådsmötena. Landskapsstyrelsen bör arbeta aktivt för ett system som gör att det snarare är regel än undantag.

 

Regionkommittén är ytterligare ett organ som vi kan utnyttja i beslutsprocessen.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden har nyligen omorganiserats. Målet är att nämnden skall fungera som ett externpolitiskt utskott vars uppgift skall vara att bland annat och speciellt hantera EU-frågorna. Nämnden har ännu inte funnit formen för sitt arbete men har anledning att framöver fundera rätt mycket över sitt arbetssätt.

 

Liberalerna vill än en gång understryka vikten av att i lagtingets förvaltning finns en särskild sekreterare som är knuten till nämnden och med ansvar för EU- och externpolitiken.

 

Sammanfattningsvis herr talman föreslår liberalerna inför behandlingen i lagutskottet

 

-         att lagtinget återupprepar deklarationen som antogs i samband med Amsterdamfördraget

 

-         att  lagtinget understryker vikten av att Åland  en plats i Europaparlamentet

 

-         att lagtinget bifaller framställningen men att man efterlyser en försäkran om en reglering

-         om  hur internationella fördrag med särskild betydelse för landskapet tas med i den på-

-         gående självstyrelselagsrevisionen

 

Vi föreslår också, herr talman, att lagutskottet i sitt arbete hör självstyrelsepolitiska nämnden speciellt mot bakgrund av nämndens nya roll som det externpolitiska utskottet.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Jag har möjlighet att vara med och behandla detta ärende i lagutskottet och som här sades när det gäller landskapsstyrelsens meddelande särskilt förhoppningsvis också i självstyrelsepolitiska nämnden. Sedan vi blev medlemmar i Europeiska unionen har vi talat mycket om demokratibristen i vårt lilla samhälle när det gäller EU-medlemskapet, den demokratibrist som har blivit större hos oss än vad den har blivit i medlemsstaterna och vad man kan göra åt det. Engagemanget från lagtinget har kanske till den delen varit så svagt att det inte har varit några mycket konkreta åtgärder man har föreslagit, utan det har mera blivit på deklarationsstadiet. Nu tror jag att vi när det gäller Nicefördraget och den erfarenhet vi har i ränseln när det gäller behandlingen av den åländska självstyrelsen inom ramen för finsk konstitution och finsk politik är vid en milstolpe där vi allvarligt måste diskutera substans och inte så mycket deklarationer från vår sida i vad som kan göras för att korrigera det som vi inte är nöjda med.

 

Jag vill för vår lagtingsgrupps del komma med en del inlägg redan här i remissen.

 

Som vi vet har det varit en lång vägs färd för att få Nicefördraget till lagtinget, och redan det säger någonting om vår situation. Det säger mera än vad analytikerna har framhållit hittills.

 

Det som landskapsstyrelsen skriver i sitt meddelande borde vara en självklarhet, att ändringar i förändringar som Ålands lagting enligt självstyrelselagen har godkänt, skall automatiskt föras till lagtinget, allt annat vore en märklig tolkning av en självstyrelseförfattning inom landet av den art som vi har.

 

Vi är naturligtvis lite glada när presidenten väljer att skicka det till lagtinget efter denna kamp, men det blir bara en halv seger eller en halv förlust, kanske man rättare kan säga, när vi läser första sidan i republikens presidents framställning till lagtinget, där vi i lagtinget blott skall behandla frågor som hänför sig till kommittén för socialt skydd och krav på utseende av ledamöter i regionkommittén. Det blidde en tummetott, om nu ens det; jag återkommer till det längre fram. Vi har också orsak att fundera på hur det kan vara möjligt att det är så här svårt att få Finland att acceptera att man har ett fullvärdigt självstyrelseområde med fullständig lagstiftning inom sina gränser som måste hanteras utgående från den konstitutionella verksamheten. Vi förstår det naturligtvis bättre när vi har följt med lotterilagstiftningens hantering i riksdagen, där åtminstone det informellt högsta lagbedömande organet i landet, grundslagsutskottet i riksdagen, väljer att bortse från självstyrelselagens reella status. Då är det kanske också naturligt att lämna bort de övriga frågorna eller tänka sig att lagtinget skall begränsas i sin behandling av ett internationellt fördrag som enligt självstyrelselagen skall gå till lagtinget. Det är en ganska märklig situation för en rättsstat. Men vi vet att så här är det politiskt i landet och det här är ett bekymmer som vi måste försöka se: hur kan man argumentera på ett annat sätt uppenbarligen än under 75 hittillsvarande åren för att få det här att fungera på ett annat sätt. Det är självstyrelselag nummer två som vi kanske skall räkna tiden från.

 

Jag håller med landskapsstyrelsen när man vill ha automatiken införd i självstyrelselagen. Nu läser jag landskapsstyrelsens meddelande så att man säger att man i nästa självstyrelselagsrevision skall få med den delen, automatiken. Jag hörde nu att den liberala lagtingsgruppen vill ha den med redan i den här revisionen; häromdagen skrev landskapsstyrelsen under meddelandet och redan nu finns det en diskrepans mellan landskapsstyrelsepartierna i den frågan. Det är egentligen ganska självklart att kan man få in det i den nu pågående revisionen, i denna sena timme, så är det bra, men risken är då att den revisionen försenas ytterligare, som är skrämmande försenad redan. Processen började 1996 och den var inte särskilt stor. Men kan man nu få in den, som vicetalman Viveka Eriksson önskar, om jag förstod henne rätt, så är det bra.

 

Landskapsstyrelsen gör en liten lista på övriga ärenden som också borde behandlas i lagtinget i samband med fördraget. Det är klart att utvidgningen av unionen är en av de frågor som är väsentligt för vårt självstyrelsesamfund, inte minst för finanseringen av vårt självstyrelsesamfund. Men också för utrymmet för den lagstiftning som vi har rätt att genomföra kommer utvidgningen att ha betydelse. Landskapsstyrelsen går relativt snabbt över den frågan, men den är viktig.

 

Vägningen av rösterna i rådet har landskapsstyrelsen påpekat alldeles riktigt att är en fråga som har betydelse för Åland. Antalet representanter i Europarlamentet kommer att få en stor politisk effekt  för våra möjligheter att kräva vår rätt och självklart sedan bestämmelserna om kvalificerad majoritet; medbeslutandeförfarandet överhuvudtaget i unionen kommer att ha stor betydelse. Enligt presidentens framställning skulle vi låta bli att behandla i lagtinget, att ta ställning i Nicefördraget eller det nya EU:s grundlagsförhållande till Ålands självstyrelse på dessa punkter. Hur tänker man när man tänker på det sättet? Ja, man tänker väl att Åland har för mycket självstyrelse antagligen och den bör begränsas, vi i Helsingfors kan ju sköta de här frågorna när det gäller Ålands förhållande till internationell reglering, trots att Europapolitik i dag är inrikespolitik, det lagtinget sysslar med i sin normala lagstiftning, det är inrikespolitik och det styrs av unionens primärrätt och sekundärrätt samt övriga regleringar.

 

Jag vill berömma landskapsstyrelsen för meddelandet. Det är bra. Problemet kommer nu i lagtinget hur vi skall behandla det. Vi skall naturligtvis formellt behandla det i lagutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden. Hur länge skall vi behandla det? Det här är ett mycket svårt ärende. Jag vill påpeka, att jag tycker inte att det räcker som i samband med Amsterdamfördraget komma med en deklaration som man reser med till presidenten eller någon annanstans och den har ingen annan betydelse än att vi för vår egen självkänsla har klargjort vad vi vill och vi har också fått en lista på vad vi vill. Konkreta resultat måste ändå vara det viktiga.

 

Det är intressant att följa med utvecklingen i Europa. Återigen har jag haft möjlighet att träffa representanter från olika delar av medlemsstaterna och jag har tidigare noterat det som jag kallar den regionala revolutionen nere på kontinenten och den är nu ännu mera accelererad. Den var accelererad tidigare, nu är den ännu mera accelererad och särskilt Belgien driver frågan om sina delstaters deltagande på ett fullvärdigt plan och vårt, och där har Åland sin chans, men den regionala revolutionen syns i Norditalien, numera i hela Italien, den syns i Frankrike, särskilt i Sydfrankrike, den syns på hela Iberiska halvön; här uppe i Norden syns den inte, här talar man om att man har regionaliserat via kommunförvaltningen, som är en droppe i havet i dessa sammanhang när man på andra ställen talar om lagstiftningsmakt för alla regioner och starkt utvidgad budgetmakt. Då är det farligt att prata om regionernas Europa och regionernas självstyrelse, utan för åländsk del är det viktigt att vi talar om den lagstiftande regionerna, för det är en annan grupp än de övriga regionerna med mycket starkt stöd från de 70-80 olika lagstiftande regioner som finns runt om i Europa. Det samarbete lagtinget har inlett därvidlag och också nu landskapsstyrelsen är bra och ytterst värdefullt. Man är lite osäker vad man skall kalla dem; vad man inte får kalla dem är autonomier, för det uppfattas nere på kontinenten som självstyrelse av lägre grad. Man har börjat tala om någonting som heter konstitutionella regioner för att skilja på regioner. Det skall bli intressant att se hur det går vidare. I den processen är alltså regionkommittén central och därmed borde den plats vi har i regionkommittén vara av yttersta vikt och kunna användas när det gäller att skapa kontakter, som vi sedan kan använda när vi pratar med Helsingfors. Vår hantering av regionkommittén har ltl Sundback ofta anfört att är dålig, och den är så dålig att den förstör mera för Åland än motsatsen därför att ryktet i Finland stör mera för Åland än motsatsen.  Ryktet i Finland och Sverige när det gäller Ålands engagemang är definitivt på botten, definitivt på botten, och det här kommer Åland att förlora på. Det har jag noterat återigen en gång när det gäller att kunna utveckla självstyrelsen inom unionen via Helsingfors, vilket som känt är vår enda väg.

 

Jag skall avsluta, herr talman, med att filosofera lite kring vad det betyder när lagtinget kommer med ett utlåtande visavi kommittén för socialt skydd och formaliteten i regionkommittén – så blir det säkert bra. Det kommer att spela roll varken hit eller dit. Men när det gäller de övriga frågorna är det stora självstyrelsepolitiska bekymret, att vad skall vi säga och vad skall vi säga som har betydelse, som kan hanteras vidare tillsammans, vill jag påstå, med regionera i Europa. Sedan måste vi gå via Helsingfors, men vi kommer ingenstans utan att använda oss av det stöd vi kan få nerifrån kontinenten, från regionerna och de är starka och de är tuffa och vi är ena ”pallervantar” gentemot Helsingfors i förhållande till det som man kör nere på kontinenten. Det är så. Där är det ord och inga visar, faktiskt, men vi har en mera luthersk uppfostran här uppe så att vi tycker att det är fult om man säger till vad man tycker!  Då blir man hök och vad man nu har blivit kallad  för här genom åren när man någorlunda har försökt vara tydlig utan att vara hök!

 

Om vi säger ja till Nicefördraget är det ett klart svar, men det är synnerligen oklart vad det har för betydelse för de övriga frågorna och de stora frågorna, medbestämmandefrågorna. Säger vi nej, så är det lättare att veta vad det får för effekt: det blir alltså ett fruktansvärt liv i landet, Åland kommer att ifrågasättas på alla plan och man kommer att motarbeta oss kraftfullt i alla sammanhang och vi kommer att få ännu svårare att vara EU-medlemmar än vad det är i dag. Men resultatet av detta nej, när det gäller medbestämmandefrågorna, är oklart. Det är helt oklart; om vi säger ja, kanske vi inte får någon förbättring till stånd eller väldigt långsamt i alla fall och säger vi nej, så kan det gå snabbare att få förbättring till stånd och det kan gå långsammare. Det kan vara något slags spik i kistan för självstyrelsen eventuellt.

 

Herr talman!

Med detta ville jag bara visa på behovet av den principiella idédebatt som vi behöver föra när det gäller vårt medlemskap i Europeiska unionen, utvecklingen av unionen och påverkan och utvecklingen i unionen på det självstyrda Åland. Vi har i lagutskottet, vi har i självstyrelsepolitiska nämnden oss stora uppgifter förelagda. Landskapsstyrelsen har ett bra meddelande i botten, de har inte haft några klara förslag på svaren på frågorna, utan landskapsstyrelsen vänder sig till lagtinget för att vi också skall delta i den diskussionen. Jag håller med riksdagsman Gunnar Jansson när han har sagt att det är svagt att lagtinget inte har engagerat sig i EU-frågorna på dessa sex år vi har varit medlemmar. Jag har under dessa sex år sagt att det är synd för Åland att lagtinget inte har brytt sig om att göra det. Nå, det skall väl bli lite bättre nu, men inte tror jag att det är många som är intresserade av Nicefördraget. Det tycker man att det kan väl någon annan sköta: lantrådet, någon till kanske. Nu har vi det här, vi är 30 stycken och vi behöver engagera oss.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson hittar diskrepanser i landskapsstyrelsen där de inte finns! Landskapsstyrelsen säger i sitt meddelande att man behöver komma till en förändring i självstyrelselagen när det gäller fördrag som har stor betydelse för landskapet. Liberalerna vill påskynda den processen genom att försöka få in det i den pågående självstyrelselagsrevisionen. Det är exakt samma linje som de två landskapsstyrelsepartierna har i den frågan. Det vi lyfter fram från liberalernas sida är just lagtingets viktiga roll i processen, vilket också ltl Roger Jansson avslutade med, att lagtinget bör ta mera grepp om de här frågorna. Det är på lagtingets bord som presidentens framställning ligger och det är lagtinget som skall behandla den och ge ett yttrande. I vårt betänkande som så småningom kommer från lagutskottet är det viktigt att vi får in så mycket som möjligt som är väsentligt för landskapet. Där vill jag verkligen än en gång trycka på den deklaration, som ltl Roger Jansson kanske inte tyckte att hade någon betydelse, men det är väldigt viktigt att fortsättningsvis hävda de problem som EU-anslutningen har inneburit för landskapet och igen en gång peka på de åtgärder som vi vill att skall vidtas. Här är inflytandefrågan av avgörande betydelse, att vi är med på olika nivåer i processen. Här är platsen i Europarlamentet viktig. Här är det viktigt att få en ändring i självstyrelselagen så att det inte finns någon oklarhet om att lagtinget skall behandla fördrag som vi en gång har tagit ställning till när de kommer för förändring till riket.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag hoppas att vtm Viveka Eriksson ser min synpunkt när det gäller tidtabellen såsom en randanmärkning och inte som en särskilt väsentlig del av det jag sade när jag noterade en diskrepans mellan den text som landskapsstyrelsen har levererat i meddelandet och det som vtm Eriksson framförde i sitt anförande. Jag förstod att det var en rättelse till den delen, att det är i denna pågående självstyrelselagsrevisionsprocess som förändringen bör ske, och jag håller med om det, men om det inte fördröjer den processen ännu mera, som är katastrofalt fördröjd redan. Det finns många viktiga frågor där som absolut borde kunna träda i kraft den 1 januari 2002, men nu är tidtabellen 1 januari 2003, så det är långt fram i tiden.

 

När det gäller vad vi skall göra här i lagtinget nu vill jag säga att vi måste vara ännu konkretare, men blir det med tiden; när man har samma ärenden på bordet måste man ta steg framåt. Att bara återupprepa den deklaration som gjordes i samband med Amsterdamfördraget kan vara bra, men det räcker inte. Vi har en erfarenhet nu sedan dess på vad det resulterade i, och det resulterade inte i någonting! Men det är bra att vi har listan. Det viktiga är nu: Vad har vi för synpunkter gentemot landskapsstyrelsen särskilt, men också gentemot regering och riksdag och president när det gäller att nå konkreta resultat och få förbättring av vårt demokratiunderskott?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson säger att vi nu skall ta steg framåt, men det är ett faktum att de problem som jag räknade upp och som räknades upp i samband med Amsterdamfördraget kvarstår. Därför bör vi än en gång diskutera dem, fundera, förstås, vilka olika konkreta åtgärder som man kan tänka sig. Men när vi behandlade Amsterdamfördraget var det aldrig så att man i betänkandet lyfte fram dessa frågor utan det var ett gruppinitiativ som gruppledarna tog och som sedermera ledde fram till en presidentuppvaktning. Här är det viktigt att man också påtalar problemen i ett betänkande från lagtinget. Jag vill än en gång understryka lagtingets viktiga roll i processen när det gäller att också få till stånd förändringen i självstyrelselagen: här har vi möjlighet att stöda landskapsstyrelsen i dess arbete för att komma till resultat. Då tycker vi att frågan om inflytande är viktig och att det är viktigt att det en gång för alla är klart att lagtinget alltid skall ge sitt bifall till fördrag som är av stor betydelse för landskapet, och när ingångna fördrag ändras bör lagtinget alltid höras.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson talade på ett insiktsfullt sätt om Nicefördraget och det arbete som har gjorts inför meddelandet och diskussionen som vi har nu. Verkligheten är ju den att ledamoten Jansson har varit med i den landskapsstyrelse som har förberett det mesta arbetet kring detta därför att det var under de år som Roger Jansson var ledamot i landskapsstyrelsen som merparten av det här arbetet gjordes. Jag delar det mesta av det som ltl Roger Jansson sade. Det som jag vill utveckla lite grann är frågeställningen: varför har man denna inställning från rikets sida att man inte är beredd att ge hit hela fördraget i sin helhet för lagtingets bifall. Skulle man ta en positiv tolkning av 59 § i självstyrelselagen skulle det vara fullt möjligt för Finlands regering och för presidenten att skicka hit det utan några bekymmer. Men det finns en rädsla i botten. Tydligen har man en viss erfarenhet från diskussionerna om Amsterdamfördraget, om det blir godkänt eller inte godkänt, och vad skall Finland göra då, hur påverkar det Finlands anseende osv. Det här är en problematisk situation som vi måste gå till botten med i diskussionen tillsammans med regeringen om frågeställningarna. Ser man på historien har Ålands lagting hittills godkänt alla internationella fördrag som har kommit hit för behandling och för bifall. Jag har själv sagt i många av diskussionerna med regeringens företrädare att jag tycker att självstyrelsen och Ålands lagting har visat sin mognad, att man faktiskt behandlar sakerna på ett sakligt sätt och då måste man någon gång också kunna ta det steget att ge det förtroende till Ålands lagting som det innebär om man skulle få en automatik i detta.

 

Det förtjänar säga i detta sammanhang, herr talman, att från regeringens sida och från EU-ambassadör Antti Satulis sida har man vinnlagt sig om att faktiskt hålla Åland med i processen. Vi har fått all information och all hjälp med att få igenom de önskemål och de positioner som vi har haft från åländsk sida, så långt det nu har varit rimligt i varje fall, så där har vi ingenting att klaga, men det är sedan när man kommer till den slutliga demokratiska legitimiteten att också Ålands lagting skall få ge sitt bifall som vi inte är riktigt framme vid målet.

 

Jag vill också säga vid det här tillfället, herr talman, att republikens president har nog hjälpt oss i den här frågan att vi får hit fördraget överhuvudtaget till Ålands lagting för behandling. Det har nämligen funnits mycket stora diskussioner innan man har kommit så långt  och jag tror att republikens president är en person som har mycket stor förståelse för självstyrelsesystemet och nog i det här sammanhanget vill hjälpa Åland så långt det är möjligt i varje fall.

 

När det sedan gäller förslaget om att man i den kommande självstyrelselagsrevisionen, som nu har pågått ända sedan 1996, som ltl Roger Jansson sade här, skulle föra in detta moment vill jag vänta med att ge ett klart svar på det tills vi har fått diskussionerna färdiga därför att grundprincipen brukar vara att man inte för in nya element i diskussionerna precis i slutminuterna, och förhoppningsvis är vi i slutminuterna när det gäller det dokumentet och den revisionen nu. Däremot finns det goda möjligheter i samband med det som vi kallar för en samlad Ålandspolitik och de diskussioner vi skall ha med regeringen om de övergripande åländska frågorna att i det sammanhanget föra in denna fråga och få de politiska diskussionerna och förhoppningsvis också utfästelser att så här skall det bli.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Som de som lyssnar hör talar vi naturligtvis med lantrådet samma språk i de här frågorna och på samma nivå. Det är naturligt. Vi har drivit våra teser  hårt i frågan. Det är riktigt att presidenten är väl den politiker i Finland på en synlig plats som har den positivaste förståelsen och också kunskapen om självstyrelsen samt också den positivaste viljan. Det är ytterst glädjande. Vad som är mindre glädjande är att Grundlag 2000 har klätt av presidenten nästan all makt som kan användas när det gäller Ålandsfrågor. Det är alltså regeringen och och regeringspartierna som sitter på all makt i Finland i dag kan man säga, t.o.m. så att riksdagen delvis är avklädd. Det är den vägen det måste gå. Då blir frågan i det vi nu diskuterar: Hur kan tidtabellen när vi har Nicefördraget i lagtinget användas för att nå resultat? Jag utgår från att det måste bli ett ja i slutändan på något sätt. Att villkora vet vi att inte har så stor betydelse, men vi måste på något sätt villkora det naturligvis. Men den tid det ligger i lagtinget bör alltså av landskapsstyrelsen kunna utnyttjas för att ge svar till lagtinget på vissa frågor som budbärare från regeringen. Vi kan inte här förhandla med regeringen utan det kan blott landskapsstyrelsen göra. Precis som med Amsterdamfördraget där man också försökte göra det, så har vi nu mera erfarenhet och kanske kan göra ännu mera. Då är frågan: Kan vi låta Nicefördraget ligga här? Självklart! Men kanske in i december och januari också? Det där borde vi reda ut och det skulle vara intressant att höra lantrådets synpunkt på tidtabellen med tanke på att det är lantrådet som sitter på den politiska makten att förhandla med Finland om vad man kan få ut av processen när det gäller medbestämmande.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag håller med om att tidtabellen är intressant i sammanhanget och min uppfattning är den att detta dokumentet bör kunna ligga i lagtinget åtminstone till årsskiftet;  det ger landskapsstyrelsen tid, dels att hantera den nu pågående självstyrelselagsrevisionen och försöka få den till en final och till en avslutning och det ger oss också tid att föra diskussionerna om den s.k. samlade Ålandspolitiken med regeringen utgående från de utfästelser som statsminister Lipponen gav under sitt Ålandsbesök. Jag tror att det är bra om man i lagtinget och i lagtingets utskott utnyttjar den här tiden också samtidigt som man försöker skaffa så mycket kunskap och föra så mycket diskussioner som möjligt kring frågorna med oss i landskapsstyrelsen men också säkerligen med externa personer både från regeringen och kanske från andra institutioner som har kunskaper på detta område.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tackar lantrådet för det svaret och det borgar för att utskottsarbetet, om det är engagerat från alla medlemmars och partiers sida, kan resultera i en sådan konstruktiv dialog som kan hjälpa landskapsstyrelsen att nå resultat Där tror jag att särskilt självstyrelsepolitiska nämnden, som har ett ansvar som ligger ovanför lagparagraferna och artiklarna, dvs. det politiska ansvaret för förhållandet till riket och till unionen, kan bli särskilt intressant och där också talmannen sitter som ordförande. Jag hoppas att det skall bli ett stort engagemang i de här frågorna.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Bifall eller icke-bifall till Nicefördraget har som bekant gett Irland stora rubriker, där man i en folkomröstning ansåg att Irland borde säga nej till detta fördrag. Detta nej fick de pådrivande nationerna att lova guld och gröna skogar åt Irland om de ändrade sig. Något liknande föresvävade mig då jag ansåg att vi borde säga nej till Nicefördraget i så fall att EU inkräktar ännu mera på vårfågeljakten. I dag är jag inte lika säker på om detta är rätt väg. Frågan om vårfågeljakten befinner sig nu i ett känsligt förhandlingsläge och det kan för tillfället vara klok politik att jobba i det tysta. Om det visar sig vara fel väg, kommer det säkerligen flera EU-fördrag som fordrar vårt bifall och då kan vi vägra vårt bifall och därigenom sätt press på EU.

 

När det gäller frågan om huruvida lagtinget skall ta ställning till enbart enskilda bestämmelser eller till fördraget i dess helhet är det för mig alldeles klart att vi skall ta ställning till Nicefördraget i dess helhet. Eftersom frågan om Ålands representation i EU ännu inte fått någon lösning lutar jag mot att rösta för icke-bifall.

Vtm Häggblom:

Herr talman!

I landskapsstyrelsens framställning saknar man en analys om varför Irland sade nej till Nicefördraget och om man också har kontrollerat andra självstyrelseområden i Europa, som inte har gått upp för landskapsstyrelsen ännu att de kanske står utanför hela EU-fördraget och vilken betydelse de har för landskapet. En analys till den delen har jag ofta saknat och jag saknar det ännu mera här. En bedömning till den delen saknas totalt: hur klarar sig andra självstyrelseområden utanför EU och vilka konsekvenser skulle det få om Åland skulle ta det steget, såsom alla andra självstyrelseområden har ute i Europa i dag. Förra gången jag tog upp frågan reagerade dåvarande lagtingsledamoten nuvarande vicelantrådet Olof Erland mycket häftigt. Jag skulle vilja veta hur han nu i regeringsställning reagerar och varför man inte kan göra en sådan analys, som skulle vara mycket viktigt för lagtinget när man fattar dylika beslut.

 

Utgående från meddelandet tycker jag inte att det är så bra, såsom vtm Viveka Eriksson sade, utan jag tror att det som lantrådet Roger Nordlund och vicelantrådet Olof Erland på vicelantrådets föredragning uppenbarligen tagit inte är så bra som vicetalman Eriksson påstår. Mycket analyser saknas och mycket bör till innan lagtinget skall kunna omfatta detta. Annars tror jag att förtroendet för EU ute bland befolkningen inte har ökat sedan åren då Åland tog steget in i EU. Den kritiska analysen saknas totalt. Men det kanske beror på att centern har gått in för att EU är ett bra projekt – eller annars är det som jag alltid har trott att det är liberalerna nu som styr landskapsstyrelsen totalt och fullt och lantrådet Roger Nordlund bara hänger med på kälken utan att ens ifrågasätta EU!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Det är riktigt att det i den här framställningen saknas en analys av olika områden, inklusive Irland. Vi har hållit oss till Nicefördraget och försökt beskriva det och vad lagtinget har att ta ställning, dvs. två mindre bestämmelser i förslaget till fördrag och sedan hela EU-processen. När det gäller självstyrande områden finns det exempel på sådana som är utanför och innanför och när vi i lagtinget, inklusive vtm Bert Häggblom sade ja till Amsterdamfördraget, vill jag påminna om att jag för min del var mycket kritisk till det och vi står egentligen på samma ställe i dag och har all anledning att studera andra områden, hur de har löst sina problem. Det man kan säga generellt om de mindre som står utanför unionen är att de utsätts för en mycket hård press när det gäller skattepolitiken, och det kan också vara värt att notera. När det gäller Irlands resultat i ställningstagandet till Nicefördraget har det väldigt mycket inrikespolitiska förklaringar. Jag är inte så säker på att vi kommer så långt att med att dra paralleller till just, men när det gäller de självstyrande områdena bör vi vara uppmärksamma på vad som händer.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! Svaret som vi fick här av vicelantrådet visar att lagutskottet under ledning av dess ordförande ltl Wickström-Johansson får ett mycket styvt arbete att ta reda på det som ifrågsätts. Det som vi fick höra nu gav inget svar. En  juridisk analys av det här saknas totalt.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Det är lagtinget som nu har den här frågan i sin hand och vtm Häggblom kan göra precis samma analys i dag som han gjorde i samband med Amsterdamfördraget, då han sade ja till det fördraget! Om han har analyserat mer, så kanske vi kan få en mera nyanserad debatt i den här frågan. Jag ser fram emot de betänkanden som kommer fram ur den här processen.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! Jag hoppas att vicelantrådet tar fram det som sades när Amsterdamfördraget togs så ser han också vem som biträdde det fördraget i lagtinget!

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När det gäller det som vicetalman Häggblom sade om analyser vill jag säga så här, att vi ställer hela vår utredningskapacitet och all den kunskap vi har till förfogande i lagtingets arbete med frågan, i lagutskottet, i självstyrelsepolitiska nämnden och vi har en hel del kunskap i landskapsförvaltningen i dag kring EU-frågor, både om arbetet i kommissionen, i ministerrådet och på representationen i Bryssel. Vi har också börjat få en hel del kunskap om andra lagstiftande områdens status, deras förhållande till EU osv., både de som är innanför EU och de som är utanför EU. Vi har skaffat oss sådana kunskaper därför att vi har sett att det är väldigt viktigt att vi lägger ner energi både från landskapsstyrelsens sida och också från lagtingets sida på EU-frågorna och hur man skall kunna trygga självstyrelsen också i ett framtida EU. Jag har sett det själv som en ödesfråga, kanske är ett lite starkt ord, men det är en viktig fråga för Åland att hitta rätt väg och att vi tar rätt kurs hela tiden. Därför är det speciellt viktigt att vi kan få vara med också och diskutera på toppmötet i Laeken och förbereda nästa regeringskonferens, eftersom det är på den konferensen som EU:s inställning och förhållningssätt till ”konstitutionella regioner” kommer att slås fast. Därför har vi i landskapsstyrelsen mycket arbete, men ni här i lagtinget har också jättemycket arbete framför er, för att hjälpas åt i den här frågan. Det är ingen enkel fråga och vi kan naturligtvis beskylla varandra för det ena eller det andra och vi kan frisera historien, men verkligheten är den, vtm Bert Häggblom, att Finland är medlem i EU och Åland är medlem tillsammans med Finland i sitt speciella Ålandsprotokoll och det måste vi göra vårt bästa av. Den skyldigheten har vi gentemot ålänningarna.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Men om jag förstod det rätt när lantrådet höll sitt anförande tidigare ansåg han att det var en viss mognad för att man har givit sitt bifall till alla. Vi andra som har en annan kritisk åsikt då, så vi har inte uppnått den mognaden som lantrådet anser att EU-processen skulle ha! Bör man inte kunna hålla sig kritiskt till detta. Borde inte lantrådet under den här resans gång ha sett att vi har problem i landskapet med vårt EU-medlemskap, med den kunskap som finns inom förvaltningen och den erfarenhet som alla har fått under dessa år. Har inte den tanken kommit i lantrådets hjärna att man kanske också borde fundera på ett eventuellt utträde, vilket också självstyrelseområdet Färöarna gjorde i tiden när man trädde ut ur dåvarande EG.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Om någon känner till de problem som EU-medlemskapet har medfört för Åland och för det åländska samhället tror jag att jag är en av dem som är mest medveten om det. Jag har varit med i landskapsstyrelsen genom alla dessa år, både under förhandlingarna, verkställandet och jag har varit med om skattegränsens införande osv. och känt den politiska hetta och allt vad det innebär, så det tror jag att vi kan lämna bakom oss. Vi måste alltid se framåt och se hur man kan göra det bästa möjliga. Vicetalman Bert Häggblom frågar om jag inte har funderat på vad ett utträde skulle kunna innebära. Naturligtvis funderar man ibland på de sakerna, men situationen är den att de flesta regioner med samma status som Åland har valt att stå utanför EU, medan Åland tog sitt beslut om att vi skulle gå in med vårt speciella Ålandsprotokoll.  Vi ansåg vid den tidpunkten att det var det som gynnade Åland bäst och tryggade vår ekonomiska utveckling. Men samtidigt måste man vara medveten om att det har inneburit problem. Jag tror fortfarande att trots alla dessa problem som vi har att kämpa med att det har varit det bästa för det åländska samhället för att vi skall kunna bibehålla vår välfärd. Detta är naturligtvis ett teoretiserande, men skulle man ha valt utanförskap skulle det ha inneburit fruktansvärt mycket merarbete. Vi skulle ha varit tvungna att framförhandla många internationella avtal och det är inte Åland som framförhandlar dem utan det är republiken Finland och Finlands regering och då om någonsin skulle vi ha blivit beroende av statsmakten och statsmaktens goda vilja. På det sättet tycker jag ändå att vårt EU-medlemskap och Ålandsprotokollet på något sätt ytterligare ändå förstärkte vår självstyrelse på det sättet att vi fått ett internationellt erkännande för självstyrelsen.

 

Herr talman!

Färöarna brukar ofta nämnas som exempel som gick ut ur EG, men skillnaden mellan Färöarna och Åland är stor på många områden. Ett område som är speciellt viktigt är att vi helt olika näringslivs- och samhällsbetingelser. Färöarna är beroende av ett stort och viktig avtal, nämligen fiskeriavtalet. Det är 90 procent av deras ekonomi. På Åland däremot lever vi integrerat i Norden mellan Finland och Sverige och är beroende av en helt annan skala av avtal, vi skall i princip kunna fungera som Finland och Sverige, vårt näringsliv och vårt samhälle kräver det av oss ålänningar, så att det går inte att jämföra Åland och Färöarna och säga att se på Färöarna – så enkel är inte verkligheten! Vi har en mycket komplexare situation.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Man kan hoppas på att vi funderar framåt med de problem står inför. Visst finns det jämförelse mellan Åland och Färöarna. Sjöfartens betydelse för Åland har debatterats här i lagtinget och vi ser nu vilka problem vi står inför! Då borde man väl från landskapsstyrelsens sida ha kommit fram med en analys: hur påverkar nuvarande medlemskap och ett framtida medlemskap Ålands ställning och hur skulle det vara om vi står utanför?  Det skulle ha varit intressant att haft resultatet av den analysen på lagtingsledamöternas bord så att lagtingsledamöterna skulle kunna ta ställning till det. Kanske man då hade haft ett lite mera jordnära ställningstagande till den delen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är lite svårt att föra diskussionen vidare på det här sättet därför att utgångspunkten för den här landskapsstyrelsen är tillsvidare i varje fall att vi skall vara med i EU med vårt speciella Ålandsprotokoll och göra det bästa möjliga av det. Vill man som vtm Häggblom tydligen också utreda ett utanförskap står det naturligtvis var och en fritt att föreslå det, men åtminstone har inte vi fört några sådana diskussioner i den här landskapsstyrelsen. Därför skulle det bli en litet märklig debatt om vi i samband med en förändring av grundfördraget, som detta Nicefördrag innebär, samtidigt skulle föra upp en diskussion om ett utträde! Så har inte landskapsstyrelsen sett på det i varje fall.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Jag tror att det är riktigt som har sagts här att lagtinget engagerar sig i den här viktiga fördragsfrågan och för att ytterligare utsträcka möjligheten till en vidare aktivitet från lagtingets sida föreslår jag att ärendet bordläggs till plenum på måndag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Wiklöf föreslagit att ärendena bordläggs till plenum inkommande måndag den 1 oktober. Ärendena kommer att bordläggas. Vill någon ytterligare uttala sig om bordläggningstiden? Ärendena bordläggs till plenum den 1.10.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 7:

 

Lagutskottets betänkande nr 12/2000-2001 om ikraftträdande av överenskommelsen om fastställande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon. (RP nr 8/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till den i presidentes framställning ingående förordningen eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Förordningen föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till förordningens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 8:

 

Lagutskottets betänkande nr 13/2000-2001 om godkännande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer och med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet. (RP nr 9/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens  framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 9:

 

Lagutskottets betänkande nr 14/2000-2001 om partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan. (RP nr 10/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens  framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 10:

 

Lagutskottets betänkande nr 15/2000-2001 om godkännande av avtalet med Malta för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 12/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 11:

 

Lagutskottets betänkande nr 16/2000-2001 om godkännande av avtalet med Makedonien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 13/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens  framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 12:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av  ltl Ronald Bomans enkla fråga om tillämpningen av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. (EF nr 15/2000-2001).

 

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Ronald Boman:

Herr talman!

Med hänvisning till 48 § 2 mom. LO ber jag att till vederbörande medlem i landskapsstyrelsen få ställa följande fråga:

 

Avser landskapsstyrelsen informera tjänstemännen om tillämpningen av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Grundprincipen för landskapsstyrelsens arbete är att vi har största möjliga offentlighet och vi måste också hela tiden se till att vi följer lagstiftningen. När det gäller våra tjänstemäns kunskaper på området offentlighet försöker vi tillsammans göra så gott vi kan, nämligen vi har någonting som kallas strategiskt forum, vi har diskussioner i landskapsstyrelsens ledningsgrupp och vi har kontinuerligt information för nyanställda om den lagstiftning som gäller och de principer och rutiner som man förväntas följa när man blir anställd av Ålands landskapsstyrelse.

 

Ltl Boman, första tilläggsanförande:

Herr talman!

Landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning stadgar i 2 §: ”Arbetet vid landskapsstyrelsens allmänna förvaltning skall bedrivas under så stor öppenhet som lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet medger.” Jag hävdar, att denna paragraf inte följes av alla tjänstemän.

 

Herr talman!

Under hela min tid i detta hus har jag haft uppenbara problem med att få  ut handlingar från landskapsstyrelsen trots att lagstiftningen om handlingars offentlighet är alldeles klar. Tidningen Expressen kallade tjänstemän som vägrade ge ut handlingar samt obstruerar för ”småpåvar”. Tyvärr måste jag konstatera att vi har en hel del småpåvar i förvaltningen, och bättre har det inte blivit under årens lopp.

 

För att ni skall förstå vilka problem som kan dyka upp skall jag relatera ett fall som jag har haft problem med på senare tid. I början av augusti kontaktade jag per telefon trafikavdelningens överingenjör för att få ta del av arbetsplatsprotokoll samt övriga handlingar gällande ombyggnad av väg nummer 1 mellan Östanträsk och Näfsby, ett rutinärende enligt landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Men så enkelt var det icke! Överingenjören vägrade ge mig tillgång till dessa handlingar. Jag skulle inte ens få komma till trafikavdelningen för att få läsa igenom dem! Efter viss animerad diskussion fordrade överingenjören skriftlig anhållan om att få ta del av handlingarna. Eftersom det var viktigt för mig att få ta del av dessa handlingar, skickade jag under protest en skriftlig anhållan till landskapsstyrelsen. Detta var den 10 augusti. Redan den 14 augusti behandlades min onödiga anhållan och jag beviljades rätt att få ta del av bl.a. de justerade protokollen och då erhöll jag justerade protokoll fram t.o.m. 21 maj detta år. Resterande protokoll, bl.a. från arbetsplatsmötet den 18 juni och framåt, är trots påpekanden ännu ojusterade och kan därför inte lämnas ut. M.a.o. dessa protokoll är nu över tre månader gamla och uppenbarligen ännu ojusterade. Jag har inte varit ner på avdelningen och tittat. Vad månde dölja sig i dessa protokoll? Jag betraktar detta förfarande som en klar obstruktion från trafikavdelningens ledning.

 

Jag hävdar att om det utgående från de ojusterade protokollen vidtagits åtgärder är dessa åtgärder olagliga. Därför väntar jag med spänning på dessa protokoll. Stämmer mina antaganden bör åtgärder vidtagas mot ansvarig tjänsteman.

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är svårt för mig att ge svar på ett konkret fall, eftersom det inte har framgått av den skriftliga frågan som jag har tagit del av. Men samma regler gäller naturligtvis för trafikavdelningen som för alla andra avdelningar i landskapsförvaltningen, att vi skall försöka följa offentlighetslagstiftningen. Man kan dock säga att när det gäller trafikavdelningen gör man ofta upp entreprenadkontrakt och handlingar som vardera parten skriver under; i dessa entreprenadhandlingar har jag för mig att det står att inom två veckor som man haft arbetsplatsmöten skall protokollen justeras. Men det tar jag ur minnet eftersom jag inte har kunnat kontrollera det på den här tiden fram till nu från ltl Bomans muntliga påstående. För övrigt kanske man ändå måste visa en viss förståelse därför att ibland kan vissa handlingar innehålla uppgifter som kan vara av känslig natur, speciellt när det gäller upphandling av olika saker gäller det också för landskapsförvaltningen att visa en viss försiktighet, så att vi också har ett förtroende gentemot dem som är våra affärspartners s.a.s. Det gäller att ha en balans i det man gör från förvaltningens sida och också från oss politiker. Men grunden är att lagstiftningen skall följas och vi skall ha största möjliga öppenhet där så är möjligt.

 

Ltl Boman, andra tilläggsanförande:

Herr talman!

Det är inte enbart trafikavdelningens tjänstemän som obstruerar. Ett annat fall var då jag senaste år muntligen begärde att få ta del av redovisningen om det s.k. bondbröllopet i Helsingfors. Eftersom ingenting hände begärde jag skriftligen den 13 november senaste år att få ta del av denna redovisning. Vid upprepade muntliga förfrågningar framkom att redovisningen inte var klar. I mars detta år erhöll jag redovisningen, som de facto var uppgjord redan den 17 november föregående år.  Man höll på redovisningen i fyra månader innan jag fick ta del av den – oacceptabelt! För övrigt kostade detta bondbröllop med kringkostnader de åländska skattebetalarna 906.043,58 mark.

 

Nu är det inte enbart tjänstemännen som har problem med att följa gällande lagstiftning. När det gällde det s.k. tingshuset var ansvarig tjänsteman villig att ge ut alla handlingar om tingshuset. Den gången var det förra lantrådet Roger Jansson som förbjöd tjänstemannen att lämna ut dessa handlingar med hänvisning till att de till vissa delar var hemliga, enligt ett ännu hemligare avtal med Mariehamn stad!  (Från salen:ltl Roger Jansson: lögn, lögn!) Efter skriftlig anhållan erhöll jag så småningom dessa handlingar, som klart utvisade att förra lantrådet fört långtgående underhandlingar med finsk myndighet angående ett förverkligande av ett tingshus. Nåja, vi fick ju stopp på tingshusplanerna så småningom!

 

Så ett nyinkommet exempel på hur det går till i förvaltningen. Eftersom även ltl Danne Sundman var intresserad av hur förvaltningen informerar de anställda om offentlighetsprinciperna anmälde vi oss till den kurs i ämnet som hölls på Arkipelag senaste torsdag. Kursen fanns på nätet, riktad till ”everyone”. Döm om vår förvåning då vi dagen före mötet fick beskedet att vi inte var välkomna! Orsaken till detta kan vi bara spekulera om, men tydligen tycks hemlighetsmakeriet fortsätta - med eller utan landskapsstyrelsens goda minne.

 

Jag har ytterligare exempel där lagen om allmänna handlingars offentlighet inte respekteras. Men detta får räcka för denna gång och jag vill till sist uttala en förhoppning om att nuvarande landskapsstyrelse tar krafttag för att tillse att tjänstemän och övriga följer gällande lagstiftning.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När det gäller redovisningen om bondbröllopsprojektet är det väl ändå rimligt att man måste göra projektet färdigt och ha redovisningen klar innan man ger ut den. Annars blir det svårt för ltl Boman och alla andra som tar del av den att dra de riktiga slutsatserna.

 

När det gäller den kurs som ltl Boman och ltl Sundman hade tänkt anmäla sig till, så om det finns intresse skall jag prata med vår personalsekreterare för kommande kurser att ni kan delta, för det är säkert bara bra om det finns intresse från lagtingets sida för den typen av kurser, även om de naturligtvis i första hand är avsedda för vår egen personal och framför allt för vår nyanställda personal.

 

Herr talman!

Jag beklagar att ltl Boman angrep ltl Roger Jansson när det gäller tingshuset, eftersom den debatten rimligen tillhör historien och ltl Roger Jansson inte har möjlighet att svara eftersom det är en enkel fråga, så det tycker jag var tråkigt. Jag tycker att ltl Jansson faktiskt har fått klä nog skott i den frågan, t.o.m. mera än vad han skulle vara förtjänad …tänkte jag säga, därför att rent politiskt har jag en viss förståelse för att ltl Jansson kände sig ganska sviken av oss övriga i landskapsstyrelsen när den frågan hanterades här i lagtinget. Det vill jag ha sagt härmed.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras  för bordläggning från tilläggslista ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2000-2001 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2001. (FR nr 15/2000-2001 jämte FM nr 32-34/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum inkommande onsdag den 26 september.

 

Lagtingets nästa plenum hålls inkommande onsdag den 26 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 14.45).