För kännedom
Föreningen Företagsam skärgård EF 11/2006-2007
Utdrag ur protokollet
PLENUM den 4 april 2007 kl. 13.00.
TALMANNEN:
Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Fredrik Lindqvist och ltl Torbjörn Eliasson).
28 lagtingsledamöter närvarande.
Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Fredrik Lindqvist på grund av privata angelägenheter och ltl Torbjörn Eliasson på grund av sjukdom. Beviljas.
Kulturutskottets betänkande nr 3/2006-2007 om Växtkraft - kulturpolitiskt program 2007-2011. (M 5/2005-2006).
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 16.4. Godkänt.
Föredras för remiss ärende nr 2:
Landskapsregeringens framställning angående vårjakten. (FR 14/2006-2007).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Jörgen Strand:
Fru talman!
Lagstiftningen handlar om en paragraf, 20 §, i jaktlagen. Förändringen föranleds av att kommissionen efter domen som kom om vårfågeljakten inte har accepterat den lagstiftning vi hade. Själva ansåg vi att vi redan har anpassat lagstiftningen när det gäller att efterfölja de riktlinjer man hade, men trots det valde kommissionen att gå vidare med. Trots att vi förklarade att vi har det i skick gick man vidare med ett vites- och bötesförfarande. Det mesta paradoxala är att i substans förändrar lagändringen egentligen inte någonting utan man tar bort de specifika namnen som finns i nuvarande lagstiftning och man kan bevilja på samma sätt om det inte finns annan lämplig lösning och liknande. Det är en teknisk förändring men i substans ger det oss t.o.m. lite mer frihet.
Personligen tycker jag att det är just sådant här agerande från kommissionen och EU som undergräver tilltron till hela systemet när man bär sig åt på det här viset. Medborgarna kommer att tappa tilltron till någonting som i grunden var en bra tanke för länge sedan. Jag har inte desto mer at tillägga i ärendet utan lagstiftningen är som sagt av mera teknisk karaktär.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Jag kan förstå den trängda landskapsregeringen är i den här frågan eftersom det har påtalats från EU-håll att man måste göra dessa ändringar. Men jag ställer ändå frågan här och ber om ett förtydligande. Kan det finnas någon minsta lilla risk att om man går in för det att vi i och med det kan tappa den lilla spillra av vårjakt som vi har kvar nu när inte arterna nämns skilt mera? Kan det hända att alla arter då på något vis dras över samma kam att man med hänvisning till det kan förbjuda det lilla som är kvar?
Ltl Jörgen Strand, replik:
Fru talman!
Vi måste komma ihåg att alfågeln har vi kvar för att man missade att ta den med. Så länge den inte finns med i domen och den inte har väckts en talan mot alfågeln så kan vi bevilja skytte på den med lagstiftningen, men den dagen kommissionen eller någon annan initierar den frågan är den lika problematisk som de andra fågelarterna. Så ärlig måste man vara.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Den besvärliga situationen har vi, men nu när man för vår del också jämställer alla arter med varandra så kan det uppfattas som ett led i att vi också accepterar det som de egentligen missade. Jag ser den här lilla faran här och jag förstår jaktansvariges målsättning att det inte skall kunna påverkas. Finns det en liten, liten risk att så kan ske att alfågeln som jaktbar art också försvinner, så bör man noga bedöma det här innan man kommer till beslut.
Ltl Jörgen Strand, replik:
Fru talman!
Jag förstår frågeställningen. Vår bedömning i landskapsregeringen är att det här inte påverkar alfågeln. Alternativet att inte göra ändringen är att vi drar på oss böter. Det är helt klart utrett och ledamoten Britt Lundberg har varit ner och diskuterat frågan med unionen och fått de här sakerna klargjorda hur vi kan gå vidare och behålla alfågeln tillsvidare. Så är läget i dag. Vad framtiden har med sig vet vi inte. Det kanske också bör påpekas att det forskningsprojekt som vi har diskuterat tidigare är igångsatt för att kunna visa att det kanske inte finns vissa fågelarter här på hösten och att vi skulle kunna jaga på våren. Det blev också klargjort när ledamoten Britt Lundberg diskuterade med unionen att det är enda vägen att komma med oberoende forskning; då kan man kanske ha ett liten chans att lösa frågan. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Sune Mattsson:
Fru talman!
Jag förstår varför man gör lagändringen, nämligen för att uppfylla de krav som EU eventuellt ställer. När det gäller alfågeln som är omtalad här står det tydligt att man inte får jaga den under parnings-, häckningsuppfödningssäsongen. Som jag har förstått det och när jag har pratat med gamla skärgårdsbor har man aldrig haft häckande alfåglar på Åland. Det kan finnas enstaka par, så de både häckar, parar sig och uppföds på ett annat ställe på våren, så egentligen tror jag aldrig att alfågeln är bortglömd utan man har uppfattat den som en art som bara far förbi utan parning.
Jag undrar om man inte från landskapsregeringen skulle kunna göra någonting till för att försöka få fågeljakten lite friare. Just nu är den faktiskt ganska reglerad. Det är ganska många som inte vill fara ut och skjuta en enda alfågel. Det blir ganska dyrt. Många har jaktkort för sjöfågeljakten och att lösa ett jaktkort för att fara ut och skjuta en alfågel eller t.o.m. de tillstånd som landskapsregeringen skickar ut per brev, de gröna förfrågningarna, bara det kostar säkert mycket, mycket mer än alfågeln är värd. Nu är det väl så att ingen far ut och skjuter allan för dess värde utan det är för naturupplevelsen förstås. Jag tror att en framkomlig väg skulle kunna vara att landskapsregeringen faktiskt börjar jobba med organisationer som står bakom fågelskyddet: Birdlife, Finlands Natur och Miljö osv., jobbar med dem i stället och försöker visa för dem hur viktigt det är för oss och hur oresonligt det är att påstå att vi på något sätt skövlar de fåglar som finns. Där tycker jag att landskapsregeringen har en stor möjlighet att påverka, men landskapsregeringen har tydligen inte gjort det särskilt mycket.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Det är faktiskt en besvärlig situation vi har med fågelorganisationerna när det gäller hanteringen av våra EU-ärenden och just de direktiv som på olika sätt straffar oss måste jag säga. Det gäller både vårfågeljakten som EU har uppmärksammats på genom dem och också projektet med vindkraft där vi kämpar för att leva upp till EU:s rekommendationer krav på 20 procent förnybar energi 2020, medan de samtidigt är fågelorganisationer som jobbar emot oss. Problemet med EU-systemet är att vi har bevisbördan hela tiden medan fågelorganisationerna kan lägga fram sina krav – och deras krav uppfatta som sanning.
Ltl Sune Mattsson, replik:
Fru talman!
När det gäller vindkraften får jag vara lite historisk. Där kunde man från landskapsregeringen tidigare – faktiskt före ledamoten Britt Lundberg satt där – ha gjort lite för fågelskyddet, man kunde ha utökat områdena, som vissa fågelorganisationer faktiskt bad om och som det faktiskt fanns påstötar om. Men det gjorde man inte, om man går in på den detaljen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Föredras för remiss ärende nr 3:
Landskapsregeringens framställning angående ändringar av landskapets jämställdhetslagstiftning. (FR 15/2006-2007).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:
Fru talman!
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av landskapets jämställdhetslag. Lagförslaget medför att vi rättar till en brist, dvs. att vi inte haft någon oberoende myndighet med ansvar för tillsyn ordnad på jämställdhetsområdet. Enligt EU:s likabehandlingsdirektiv skall det inrättas ett organ med uppgift att verka till stöd för lika behandling av alla personer utan åtskillnad på grund av könstillhörighet. Förslaget innebär att Ålands diskrimineringsombudsman får utökade tillsynsbefogenheter, dvs. sådana uppgifter som i riket sköts av jämställdhetsombudsmannen och jämställdhetsnämnden kommer på Åland att skötas av diskrimineringsombudsmannen.
Efter att denna lag trätt i kraft skall Ålands diskrimineringsombudsman också driva klagomål om könsdiskriminering, genomföra oberoende undersökningar om könsdiskriminering samt offentliggöra oberoende rapporter samt ge rekommendationer i könsdiskrimineringsfrågor.
Åland och riket har delad behörighet inom jämställdhetsområdet, varför det är viktigt att framhålla att den föreslagna lagen endast kommer att beröra de arbetsgivare som ansvarar för en verksamhet vilken delvis eller i sin helhet regleras av bestämmelserna inom ett rättsområde för landskapets behörighet, dvs. tjänstemännen inom landskapet och kommunerna.
Enligt punkt 3 i EU:s likabehandlingsdirektiv får inte diskriminering på grund av könstillhörighet förekomma i frågor för t.ex. tillträde till anställning - inbegripet befordran - inte heller gällande yrkesvägledning, utbildning, yrkespraktik, inte gällande arbetsvillkor eller löner eller medlemskap i olika organisationer - för att nämna några områden.
Åland har en egen jämställdhetslag och den är uppbyggd som en blankettlag så att rikets lag gäller förutom då vi i vår åländska lag särskilt nämner att den inte gäller. Vi har därför i framställningen valt att lyfta fram några väsentliga hållpunkter, bl.a. om bestämmelser om könsdiskriminering, jämställdhetsplaner och jämställdhetsombudsmannen ur rikets lag.
Som en parentes har jag glädjen att meddela lagtinget att centralförvaltningen inom Ålands landskapsregering sedan den 1.4. 07 äntligen har en jämställdhetsplan.
Fru talman!
I riket finns både en jämställdhetsombudsman och en jämställdhetsnämnd med uppgift att tillse att jämställdhetslagen efterlevs. Självklart behöver vi på Åland också ha ett ombudsmannaorgan som har till uppgift att tillvarata kvinnors och mäns rättigheter i arbetslivet. Med tanke på småskaligheten i det åländska samhället föreslår landskapsregeringen att det mest ändamålsenliga är att samordna könsdiskriminering med övriga diskrimineringsärenden. Landskapsregeringen framhåller att missgynnande på grund av kön ofta förekommer i kombination med annan diskriminering och alltid är en överordnad diskrimineringsgrund.
Diskrimineringsombudsmannens utökade tillsynsbefogenheter innefattar bland annat rätten att förordna om vite och betalning av vite. Målsättningen är att detta kraftfulla verktyg skall fungera så att förebyggande åtgärder vidtas för att motverka diskriminering i arbetslivet.
Lagförslaget innehåller även vissa lagtekniska följdändringar i annan lagstiftning. I landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation anpassas delegationens uppgifter till vad den idag arbetar med, nämligen utveckling av landskapets jämställdhetspolitik. Landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland och landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen samt landskapslagen om tjänstekollektivavtal justeras så att nya ansvarsområden tas in.
Fru talman! Att sammanföra samtliga diskrimineringsgrunder till ett och samma organ är en medveten strategi och landskapsregeringen anser att detta gynnar hanteringen av dessa viktiga ärenden. Vid en snabb utblick kan vi konstatera att Norge redan en längre tid sammanfört alla sina diskrimineringsgrunder och under 2009 kommer man att utvärdera hur DO lyckats ur ett könsperspektiv. Svenska regeringen har redan beslutat att föra samman samtliga diskrimineringsgrunder och sannolikt kommer detta att vara verkställt 2009. I Finland har man slagit fast att man skall utvärdera jämställdhetslagsrevideringen från 2005 år 2009 och även där förs liknande diskussioner, åtminstone informellt.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman! Jag skulle önska ett förtydligande i lagförslagets motiveringar under 8.1 Ekonomiska och administrativa verkningar. Det är lite kryptiskt formulerat huruvida det här kommer att kosta någonting mer. Det står att det kommer att ”medföra en något tyngre arbetsbörda för denne”. Kommer tjänsten som diskrimineringsombudsman att utökas eller kommer det att göra inom samma ekonomiska ram budgetmässigt för landskapet?
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Diskrimineringsombudsmannen har i dag en tjänst om 60 procent och den kommer inte att förändras i och med att detta ansvarsområde förs på. Vi har gjort bedömningen att det ryms inom 60 procent ännu. Någon gång i framtiden, beroende på hur antalet ärenden kommer att se ut, om det blir väldigt många ärenden, också övrig diskriminering, när större medvetenhet finns att man kan få hjälp och rådgivning i dessa frågor, att alltså efterfrågan ökar, så har åtminstone nu sittande regering en beredskap att titta på om den skall utökas, men i dagsläget är den fortsättningsvis 60 procent.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Jag tackar för det svaret. Det borde väl också vara så när en sådan här verksamhet är framgångsrik att diskrimineringen i samhället minskar. Det är det som är syftet med dels den här framställningen och dels den vi tog tidigare att sådant skall upphöra. Vi skall hoppas att det utvecklas åt det hållet, att det inte blir flera fall av diskriminering utan färre.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Målsättningen är förstås den att det skall arbetas förebyggande när det gäller alla diskrimineringsgrunder, men vi skall komma ihåg att när medvetenheten ökar – en sådan här förändring tar ofta tid – kommer det också att medvetandegöras att man kan be om hjälp om man blir diskriminerad.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren:
Fru talman!
Som landskapsregeringen påtalar i den allmänna motiveringen är nuvarande jämställdhetslagstiftning bristfällig. Vi har när det gäller tillsynsbefogenheter inte haft ett fungerande system på Åland. Tillsynsbefogenheterna i riket sköts av jämställdhetsombudsmannen och jämställdhetsnämnden.
Förslaget är, som vi har hört, att diskrimineringsombudsmannen i landskapet får utökade befogenheter och arbetsuppgifter. Det tycker vi från liberalerna är bra.
Det pågår en diskussion i Norden just nu om hur man skall organisera diskrimineringsmyndigheterna, som jämställdhetsansvariga Lundberg påpekade. Frågan är komplicerad. När det gäller etnicitet, sexuell läggning och funktionsnedsättning handlar det om minoriteter, men när det handlar om könsdiskriminering är det faktiskt inget minoritetsproblem. Jämställdhetsansvariga Lundberg påpekade också att det pågår ett projekt i Norge och det skall bli spännande och intressant att se vad de drar för erfarenheter av det projektet. Det kan finnas mycket matnyttigt för Åland att ta tillvara på där.
När det gäller framställningen finns det tydligen en del frågeställningar om själva lagtexten. Det gäller speciellt behörighetsbiten. Liberalerna påpekade när lagstiftningen om diskrimineringsombudsmannen togs att det kunde bli bekymmer. Det blir ett komplicerat system. Det är viktigt att landskapsregeringen har ett medborgarperspektiv och att inte enskilda faller mellan stolar, faller mellan myndigheter, så det blir speciellt viktigt för social- och miljöutskottet att titta på själva behörighetsprincipen när det gäller diskrimineringsgrunder.
För övrigt tycker liberalerna att det är mycket glädjande att landskapsförvaltningen nu äntligen har en jämställdhetsplan och vi får passa på att uppmana landskapsregeringen att ge direktiv och gå vidare med PAF, Posten och ÅHS.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Föredras för andra behandling ärende nr 4:
Näringsutskottets betänkande nr 1/2006-2007 om offentlig upphandling. (FR 10/2006-2007).
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Förläggs först förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Lagförslaget är godkänt.
Ärendets andra behandling är avslutad.
Föredras för första behandling ärende nr 5:
Lagutskottets betänkande nr 10/2006-2007 om ny landskapslagstiftning om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. (FR 8/2003-2004).
Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.
Ltl Roger Eriksson:
Fru talman!
Vi har nu på vårt bord lagutskottets betänkande nr 10/2006-2007 angående ny landskapslagstiftning om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Till betänkandet är fogat en reservation som jag återkommer till senare.
Först till processen. Det har varit ett ärende som har varit länge anhängigt här i lagtinget. Det är också så att det har tagit lång tid och om jag minns rätt har det också förfallit på grund av ett nyval, så har det nu kommit till lagutskottets behandling. Det är också så att en orsak varför det här har dröjt är att det ibland har rått politisk enighet om att vi skulle ha haft vissa andra ärenden s.a.s. före detta ärende, vilket också har skett. Det har också varit så att jag har vissa gånger som ordförande tagit upp ärendet men det har inte vunnit understöd för att vi skall ta tag i den här biten. En gång var det också så att vi drev frågan till en omröstning, men vi i minoriteten förlorade och majoriteten satte detta ärende längst under i högen. Nu har vi i alla fall vårt betänkande klart. Jag kan också nämna att redan 2004 började vi faktiskt med ett hörande i det här ärendet, men, som sagt, majoriteten hade en annan åsikt.
Det är ett ganska omfattande lagpaket och jag försöker göra presentationen lite kortfattad för det finns ganska mycket att diskutera och gå in i behörighetsfrågor som är mycket intressanta. Jag kan konstatera att lagutskottet har helt gått på landskapsregeringens linje i frågan att vi anser att vi bör ha behörighet. Det finns gränsdragningsproblem och sådana saker, men vi får se vad den kommande lagstiftningskontrollen säger om detta. Lagen är synnerligen teknisk, det är mycket tekniska termer som berör datateknik, personuppgifter etc. Jag är väl den första att erkänna att jag kanske inte är så insatt i alla tekniska detaljerna. Vi har också i lagutskottet kunnat konstatera att vi håller oss till de stora övergripande politiska linjerna. Det är ganska svårt att gå in i detaljstudier för att inte säga omöjligt. Vi har också resonerat som så att om man skulle behöva ändra några lagparagrafer så har vi inte riktigt kunna veta vad skulle bli s.a.s. i sista ändan utan vi har förlitat oss på sakkunskapen, lagberedaren och landskapsregeringen att man har full kontroll på det hela.
En sak har vi gjort i utskottet och det är att vi har läst EU-direktiven noggrant och gått igenom dem. Personligen har jag läst alltihop och har också kunnat konstatera att lagframställningen i stort sett följer direktivet. Detta för att vi s.a.s. skall ha torrt på fötterna här i lagtinget, att vi följer direktivet och att lagstiftningen, som är synnerligen behövlig, kommer även till den åländska befolkningens skydd. Det handlar faktiskt om individens skydd mot intrång och att personuppgifterna inte skall spridas åt alla olika människor och organ samt myndigheter. Det är som sagt en mycket teknisk lagstiftning, men jag skall ta vissa paragrafer som jag skall ta upp som vi också nämner lite mera här i vårt betänkande.
I 7 § i lagförslaget och även i direktivet hade man uttrycket ”ras eller etniskt ursprung”. Om det hade vi en diskussion i lagutskottet och vi har ändrat uttrycket till ”etnisk tillhörighet”. Vi ansåg att uttrycket ”ras” är lite laddat och har negativa förtecken. Det här resonemanget hade vi också i samband med lagen om diskriminieringsombudsmannen. Där förde vi ett liknande resonemang och vi tycker också att det är förnuftigt att ha samma uttryck i bägge lagarna.
I 7 § finns ett system som kallas ”omprövningsinstitutet” och vi föreslår att det skall utgå. Detta helt i konformitet med förslaget till förvaltningslag, som lagutskottet också håller på och behandlar. Vi har faktiskt behandlat tre stora lagframställningar samtidigt, den s.k. pensionstvåan och dessa två.
Vi har också uppmärksammat att det behövs ett helt nytt tillägg, en ny lag: landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Vi har uppmärksammat att det här behöver göras när lagen träder i kraft.
Det här var kortfattat, fru talman, om paragraferna, det finns lite annat också, men det mesta är av språklig och förtydligande karaktär.
Det har också under hörandet och beredningens gång framkommit att lagpaketet kräver en omfattande utbildning och skolning, både för den tilltänkta myndigheten datainspektionen och för de personer som skall arbeta med detta. De här frågorna har framkommit från förvaltningen ganska klart, så det är fråga om ett stort arbete. Vi fick också höra att ambitionsnivån är avgörande för den nya myndigheten, hur stort arbetsfält man kommer att få, man skall utbilda registerförarna etc. så att man har en norm, man har åtminstone en stor arbetsuppgift framför sig.
Detta är vad lagutskottet har kommit fram till. Utskottet har jobbat en lång tid med lagen, som jag inledningsvis nämnde, men jag konstaterar att den är ganska teknisk, detaljerad och vi har, som sagt, hållit oss till de stora linjerna och principerna och politiken här och t.o.m. detaljgranskat EU-direktiven, i alla fall har jag personligen gjort det.
Jag kommer så till min reservation som finns bifogad till betänkandet. Jag reserverar mig mot att man skall grunda en ny myndighet, den s.k. datainspektionen. Det finns redan två parallella system på Åland, rikets dataombudsman har redan den kunskap som behövs och min reservation lyder:
”Jag anser att det inte är ekonomiskt försvarbart att grunda en helt ny myndighet. Förslaget tar sikte på de områden som lyder under landskapets behörighet, inom största delen av den privata sektorn och inom statsförvaltningen har riket behörighet. Vi har alltså redan nu två parallella system på Åland och att grunda ännu en myndighet inom vårt behörighetsområde kan inte försvaras ur ekonomisk synpunkt.
Dataombudsmannen har den omfattande kompetens som behövs och dessutom har dataombudsmannen en datasekretessnämnd till sin hjälp, som ger utlåtande i vissa principiellt viktiga frågor samt utövar egen beslutanderätt i en del frågor. Allt detta saknas i lagförslaget om Datainspektionen. Ålänningarna bör ha rätt till minst samma service som övriga medborgare i landet.
Man bör även beakta att mycket av lagstiftningen regleras genom EU-direktiv varvid behovet av egna lösningar är minimalt. Språket är redan skyddat och i en överenskommelseförordning kan denna rättighet stärkas.
Med hänvisning till det anföra förslaget föreslår jag att lagtinget förkastar det i framställning nr 8/2003-2004 ingående andra lagförslaget.”
Jag har mera ingående studerat frågan och det är så här att jag kanske går lite emot mitt eget skrå. Det här skulle vara en ny juristtjänst och det borde jag förstås i princip vara emot, för jag har lite högre ambitionsnivå än det. Jag anser att vi nu utökar den offentliga förvaltningen med ännu en tjänst som jag själv inte ser några självstyrelsepolitiska orsaker till att vi skall ha. Lagstiftningen är som sagt styrd från EU och den är mycket teknisk och omfattande; det är mycket svåra frågor. Jag har kollat dataombudsmannens hemsidor, där finns frågor med svar på svenska. Man får skriva dit och det kommer svar på svenska, jag har dem i pulpeten här för dem som är intresserad. När det gäller myndigheten, datainspektören plus någon sekreterare, så har man i Danmark en plus sex plus ett råd och ett skilt sekretariat som arbetar med de här frågorna. I Norge har man en tillsyningsman plus en nämnd med sex personer plus en direktör plus en sekreterare. I Finland har vi dataombudsmannen som har 20 stycken i sin stab plus den nämnda datasekretessnämnden, som består av två plus fem personer, flera jurister och den har stor sakkunskap. I Sverige har man en generaldirektör plus en styrelse av tio personer som företräder många olika branscher. Alla dessa jobbar med samma EU-direktiv och då skall vi ha en egen myndighet som skall jobba med de här frågorna under det rättsområde som härleds ur självstyrelsesystemet. Då får vi alltså två myndigheter och två parallella system. Det anser jag att inte är ekonomiskt försvarbart. Det framkom också vid hörandet att ambitionsnivån här måste vara hög för att vi skall ha minst likadan service. Tittar man på de myndigheter jag räknade upp i de nordiska länderna är de betydligt större än vår tilltänkta och jag anser att vi skall ha rätt till samma service.
Lagutskottets betänkande från 1998-99 har samma åsikter som jag har nu. Jag anser inte att det har hänt mycket inom detta område förutom att det har blivit, om möjligt, ännu svårare att handlägga ärenden som berör personuppgiftslagstiftning. Frågan har blivit ännu svårare, mer komplicerad, så där kan man kanske säga att det har blivit mindre behov av en egen myndighet som då skall sätta sig in i det här. Det är helt klart att den tilltänkta datainspektören får ett mycket stort arbetsfält, för det första att lära sig det här själv och sedan lära ut de andra registerförarna som finns ute i landskapet. Därav min reservation och grunderna för den.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Jag är inte enig med reservanten Eriksson. Jag sällar mig till den skaran som tycker att det här är en så pass viktig sak att vi behöver ha en åländsk myndighet. Däremot måste den dimensioneras efter behovet och samarbeta med både datainspektion i Finland och framför allt i Sverige. Det skulle vara intressant att höra reservantens åsikt där; om det inte är ett alternativ för ltl Roger Eriksson att ha en egen myndighet, varför är det då inte ett alternativ att anlita datainspektionen i Sverige eftersom det i botten är ett EU-direktiv och det är i princip samma förvaltning. Det vore väl ett typexempel på ett fall där vi i så fall kunde anlita en svensk myndighet att få verka på Åland, det som jag har föreslagit tidigare. Har det aldrig varit något alternativ för ltl Roger Eriksson?
Ltl Roger Eriksson, replik:
Fru talman! Att ta kunskaper från olika delar av Europa kan man kanske fundera på, men vi kan inte ha en svensk myndighet att utöva offentlig myndighetsutövning här hos oss. Det går inte. Dataombudsmannens behörighet gäller ju redan här på Åland i de privata sektorerna som jag nämnde och i statsförvaltningen, så han finns redan här om vi säger så.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Förutom att själva verksamheten är viktig och blir ännu viktigare i och med att vi får mer och mer IT-system är det alltid problem med språket och fast man råkar få svar enstaka gånger per telefon och på någon Internet-sida så vet vi alla vart utvecklingen går och bara det i sig motiverar att vi har en egen myndighet, men man borde också se över regelverken så att man i större utsträckning kunde anlita svenska myndigheter som har resurser och pratar rätt språk. Det går inte i dag, som ltl Roger Eriksson sade, men man borde konstruera en sådan möjlighet; det har jag tidigare föreslagit eftersom det skulle öppna nya möjligheter för Åland att anlita svenska myndigheter. Är inte ltl Roger Eriksson enig med mig om det att man borde undersöka den möjligheten i så fall?
Ltl Roger Eriksson, replik:
Fru talman!
Varför konstruera sådana möjligheter när det redan finns? Jag nämnde just att dataombudsmannen har hemsidor på svenska. Jag har själv tittat på dem. Folk har frågat på svenska om alla möjliga saker, om mobiltelefoner, får arbetsgivaren läsa min e-post osv. Där finns svaren på svenska, så varför skall man gå över ån efter vatten eller uppfinna hjulet på nytt? Det finns ett system som fungerar. När det gäller de andra principiella frågorna vart vi skall rikta oss för att få service på vårt modersmål är en annan sak, men här fungerar det uppenbarligen plus att detta sätter press på riksmyndigheterna att kunna serva på svenska om vi kräver det, men om vi vänder oss bort urholkar vi ännu mera svenskans ställning i Finland.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Ragnar Erlandsson:
Fru talman!
Lagutskottet har enhälligt utom på en punkt omfattat landskapsregeringens förslag. Lagutskottets ordförande redogjorde för sin reservation. I övrigt har medlemmarna varit helt inne på landskapsregeringen linje att man också skulle inrätta en särskild datainspektion här i landskapet.
Vi anser att överföra datainspektionen genom en överenskommelse på rikets myndighet inte är tillräckligt, eftersom i det här skedet gäller lagen rätt genomgripande reglering av landskapets och kommunernas olika register; det är olika personuppgifter inom förvaltningen och det är i mångt och mycket frågor som berör mycket känsliga frågor där människorna också skall kunna få andra svar än genom skriftlig brevväxling i en myndighet i Helsingfors.
Lagutskottets ordförande anser, och man får väl förmoda också liberalerna, att en myndighet i riket skall sköta denna tillsyn, följa med den allmänna utvecklingen inom de olika verksamhetsområdena och ta nödvändiga initiativ inom landskapet osv. Datainspektionen skall informera om gällande regler samt ge anvisningar och råd om behandlingen av personuppgifter i väldigt många olika former av register inom kommunal- och landskapsförvaltning. Det är alltså inte bara för datainspektionen att följa den lag som vi nu står i beråd att anta, man bör också ha god kännedom om landskapsförvaltningen och också kommunalförvaltningen i övrigt, och det tror jag inte att en datainspektionsmyndighet i Helsingfors har.
Vi i lagutskottets majoritet vill försäkra oss om, precis som landskapsregeringen, att dessa serviceuppgifter skall tillförsäkras Åland och ålänningarna genom en åländsk myndighetsperson som alltid och i alla sammanhang kan informera och bistå vid uppgörandet och framför allt vid skötseln av registren. I detta avseende är åtminstone inte jag övertygad om att datainspektionen i det officiellt tvåspråkiga Finland kan ge den service som krävs här på Åland. Det är så att datainspektionen – den muntliga informationen – är öppen mellan klockan 13 och 15 varje dag, och den skall då alltså betjäna hela landets invånare i republiken. Jag gav här i eget intresse en pensionerad folkskollärare med gott om tid och tålamod att ringa upp myndigheten och ställa en enkel registerfråga. Det tog tre dagar för att komma fram till berörd myndighetsperson och svaret kom på en synnerligen knagglig, man kan säga obegriplig svenska. Detta enkla test bekräftar det man kan ana, att rikets datainspektionsmyndighet inte förmår att ge den enklaste service på svenska språket. Så kan vi inte ha det här på Åland, allra minst mot bakgrunden av den debatt vi förde förra veckan.
Jag tycker att det här är ett initiativ och vi tillstyrker att lagen går igenom med de små, små ändringar som ordföranden förde fram. Vi har, som det har sagts i det tidigare ärendet, en diskrimineringsombudsman och vi har också olika former av ombud inom vår egen förvaltning, och den merkostnad som här eventuellt kan uppstå uppvägs mer än väl av den service vi kan förvänta oss av den här personen på hemmaplan inom kommunal- och landskapsförvaltningen.
Majoriteten har alltså inte haft någon tvekan i det här fallet att tillstyrka en egen myndighet datainspektion, vilket inte behöver bestå av mer än en deltidsperson.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Ltl Ragnar Erlandsson sade att vid ett kontakttagande med datainspektionsmyndigheten i Finland tog det tre dagar innan ni fick svar. Om det nu skulle vara så besvärligt att det i ett enskilt fall har tagit så länge, så förstår jag inte varför det för lagutskottets majoritet – med den besvärliga situationen och det uppenbarligen är ett stort problem – har tagit tre år att baxa hela den här lagstiftningen i hamn! Om det var ett stort problem med att det tog tre dagar, så hur stort problem är det då att det tog tre år för er?
Ltl Ragnar Erlandsson, replik:
Fru talman!
Lagutskottet har inte suttit och behandlat framställningen i tre år. Jag kan inte säga i tid men det är högst ett par veckor. I övrigt har lagutskottet haft ett oerhört stort arbete framför sig under den här perioden. Vi har behandlat för Åland mycket väsentliga och stora lagar, vi har haft polislag, räddningslag, diskrimineringslag, centralförvaltningslag osv.osv. Vi har då ansett att den här lagen kan vila intill slutrakan, eftersom vi har märkt att det finns en rätt stor enighet om att få igenom lagen under den här mandatperioden. Vi har inte våndats under hela mandatperioden, även om vi har haft den på programmet.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Däremot har ni röstat om att inte behandla den som ett prioriterat ärende. Det har ni de facto gjort i lagutskottet. Det betyder att även om Ni, ltl Ragnar Erlandsson, beskriver det som synnerligen viktigt att det här kommer i hamn och att det sköts av en åländsk myndighet, så har ni ändå ansett det vara ett lågt prioriterat område som ni har låtit vänta i tre år.
Ltl Ragnar Erlandsson, replik:
Fru talman!
Den här lagen berör inrättandet av en ny myndighetsperson på en person. De övriga lagarna har berört hela polisförvaltningen, räddningsväsendet, centralförvaltningen och all den effektivitet som de behöver visa, och det är fler hundratals personer. Det kunde vi inte låta bli underprioriterat i förhållande till det här. Vi är medvetna om att registerföringen är viktig och därför kommer den nu, men den är inte så viktig att den skulle ha första prioritet i åtminstone min värld som lagstiftare.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Åke Mattsson, replik:
Fru talman!
Min replikväxling gäller telefonkontakten som ltl Ragnar Erlandsson tog upp om att det tog tre dagar och att man inte blev bemött på svenska. Då bemöter man det problemet genom att tillsätta en egen person eller man inrättar en egen myndighet för det här. Då undrar jag med den här regeringen: har de flera områden där man har problem på fastlandssidan som man tänker ge upp på samma sätt! I stället för att fightas för att bli betjänad på svenska så backar man tillbaka och ordnar egen administration här, vilket naturligtvis kommer att bli väldigt kostsamt på sikt. Finns det flera områden där man har samma planer att inrätta eget här?
Ltl Ragnar Erlandsson, replik:
Fru talman!
Att det var svårt att få kontakt var inte något motiv för att vi inrättade en egen myndighet! Det här försöket gjordes efter det vi hade slutbehandlat lagen. I övrigt ligger det i de flesta partiers intresse här i lagtinget att vi skall ha egen lagstiftning så långt som möjligt och också ha åtföljande egen förvaltning. Har vi några andra intentioner tror jag att det är ett uttryck för att man inte litar på sig själv!
Ltl Åke Mattsson, replik:
Fru talman!
Det var bra att jag fick det klargjort för jag tyckte att det lyftes fram väldigt centralt att det var en så dålig myndighet, man fick så dålig service att därför skulle vi ha en egen myndighet. Många av de lagstiftningsbehörigheter vi har här borde vi kanske titta över: är det den enskilde som har nytta av lagstiftningen och kommer den åländsk befolkning till godo samt också åländsk kultur med att ha egen lagstiftning eller kanske det kan vara smidigare att man tillämpar den finländska lagstiftningen i vissa sammanhang där befolkningen har nytta av den? Får vi politikerna bestämma kommer vi naturligtvis att ta över varenda en lag som vi har möjlighet till, men jag tycker att ser man på hur mycket vi hinner genomföra under våren så kanske vi har för mycket lagstiftning just nu. Det vi gör borde vi göra bra.
Ltl Ragnar Erlandsson, replik:
Fru talman!
Det är precis den ambitionen som lagutskottet har haft över hela linjen, att det vi gör så gör vi bra och vi har också haft en, vill jag säga, stor framgång här i salen med våra förslag, men också när det gäller den laggranskning som sker både i Ålandsdelegation, högsta domstol och president, det är inte många lagar vi har fått back på. Jag tror att det är bara ett par paragrafer, så det är ett gott betyg för lagutskottet i det avseendet. Det här är också en lag som skall stå till den åländska allmänhetens tjänst, det är därför vi har egen lag och den särskilda egna myndigheten skall också stå till ålänningarnas förfogande. I det avseendet vill nog majoriteten påstå att vi har gjort ett gott arbete.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa:
Fru talman!
I grunden kan man väl säga att det är sorligt att man måste diskutera en lagstiftning för att reglera registerutvecklingen och möjligheterna för fel personer att komma i kontakt med register, där uppgifter om privatpersoner, enskilda individer, finns inskrivna. Men det här en följd av utvecklingen i samhället där man via elektronisk kommunikation och datorer kan registrera allt mera uppgifter. Det är sorgligt att avigsidorna kommer i daga på det här viset och det är sorgligt att vi måste försöka motarbeta fördelarna med den tekniska utvecklingen. Det är helt nödvändigt att vi gör så här för att skydda individen och i grunden motsätter vi oss förstås inte det.
Jag tänker inte så mycket gå in på finjuridiken i förslaget eftersom det är ett komplicerat område och vår medlem, ordföranden i lagutskottet, har satt sig in i det i detalj. Den som inte har fått vara med om den behandlingen kan omöjligen i detalj veta vad allt det här innebär. Byråkrati eller ännu hellre ett önskemål om avsaknad av byråkrati, att minimera den så mycket som möjligt, det är någonting som diskuteras ofta här i salen. Nästan alla lagtingsledamöter, tror jag, har sagt det i samband med det ena eller det andra anförandet att vi skall ha så lite byråkrati som möjligt. Men när vi kommer till beslut som i denna fråga, så är det endast liberalerna som låter ord övergå i handling. Så är det tyvärr. Så länge det är på det viset att vi som är i minoritet är ensamma om att driva de här frågorna, så länge kommer byråkratin att öka, den offentliga förvaltningen kommer att expandera.
Lagutskottet gav ett betänkande nr 8/1998-99 där man intog ståndpunkten att riksmyndigheterna, dataombudsmannen i Finland och datasekretessnämnden, genom bestämmelse i överenskommelseförordningen skulle kunna sköta dessa sysslor för Ålands del. Det var ett klokt förslag. De personer som var med i lagutskottet då det begav sig var bl.a. centerns då vice ordförande i lagutskottet Christer Jansson. I det lagutskottet satt också ltl Anne-Helena Sjöblom. Det var ett klokt förslag! Den behandlingen som då skedde så skedde på grund av en hemställningsmotion som hade inlämnats av nuvarande talmannen, dåvarande socialdemokratiska lagtingsledamoten Barbro Sundback. Socialdemokraterna har uppenbarligen ändrat ståndpunkt i den här frågan och så har också centern gjort.
Som sagt, låt någon gång ord gå till handling vad gäller byråkratin och då ännu hellre förminskning av den. Det som nu håller på att ske motsvarar inte det som sägs här i salen – allt som oftast.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Ltl Mats Perämaa säger att lagutskottet var klokt på den tiden när det begav sig när man yttrade sig om den här frågan för snart tio år sedan. Jag skulle säga att situationen har ändrat sedan dess, dels har behovet av datainspektion kraftigt ökat och kommer att öka framdeles när vi får mer och mer IT-system, dels har också språksituationen förändrats till det sämre. På tio år har finska myndigheterna blivit betydligt mer finskspråkiga och kommer så att bli de tio kommande åren när de språkkunniga fyrtiotalisterna går i pension. Man kanske inte kan se tillbaka så långt när det gäller den saken. Vad gäller att gå från ord till handling vill jag ge mitt stöd för att vi skall minska byråkratin, men det får inte ske på bekostnad av för självstyrelsen viktiga instrument. Det finns många andra saker man kan effektivisera, men vi har sett att det är inte så lätt alla gånger det heller för regeringen brukar falla när man försöker effektivisera i förvaltningen!
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Samma diskussion fördes i samband med lagstiftningen om myndighetsinrättande av en diskrimineringsombudsman. Vi var de enda som stod emot då också, just med tanke på att vi igen inrättar en ny myndighet, igen skall anställa flera människor för att hantera uppgifterna. Den offentliga sektorn sväller. Vad gäller elektronisk kommunikation och datautrustning för tio år sedan är det helt sant att då var situationen en annan, men desto viktigare skulle det vara nu att vi säkerställer att vi får en hantering av de här frågorna som är på en hög kunskapsnivå. Jag är lite orolig för att om vi skall anställa en person som t.o.m. kan vara på deltid, som ltl Ragnar Erlandsson sade i sitt anförande, så kommer vi inte att uppnå den tekniska kunskap som krävs för att hantera detta.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Det finns nog datasäkerhetsexpertis på Åland som är bland de främsta i Norden skulle jag säga tack vare de företag vi har inom det gebitet. Det tror jag inte är något bekymmer. Man bör som sagt ta hjälp både från Finland och Sverige av internationell kunskap. När det gäller frågan om att effektivisera förvaltningen vill jag återigen ge min eloge till liberalerna som väcker frågan, men, som sagt, man skall alltid ha en balansgång varför vi har självstyrelsen. Vi skojade lite före plenum här att då kanske vi borde avskaffa den totalt och bli ett vanligt län i Finland; då skulle vi spara in alla tjänstemän! Självstyrelsen har kommit till för att skydda vissa värden, det svenska språket är i det här fallet väldigt viktigt. Det finns också en poäng med att eftersom man har en massa övrig förvaltning som nämndes här måste man också ha de centrala myndighetsfunktionerna som s.a.s. försörjer både kommun och landskap. Det här är just ett sådant exempel. Men jag debatterar gärna andra förändringar av förvaltningen: effektivisering och minskning av byråkratin. Det är lovvärt att någon väcker den frågan. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Vi kommer alltid till den diskussionen ändå att visst skulle det vara bra, åtminstone från Obunden Samlings sida, att avbyråkratisera, men just i detta fall kan vi inte göra det i självstyrelsens namn för i det här fallet är det så viktigt! Men just vad gäller en sådan här myndighet och person ser jag inte framför mig att det kommer att finnas väldigt mycket kundkontakt öga mot öga mellan en person och just den här myndigheten utan det blir nog mera ett allmänt granskande organ, så jag ser inte nödvändigheten att man hänvisar till självstyrelsen och behovet att vi just får träffa en person här. Det gick ju så med diskrimineringsombudsmannen också, man argumenterade på samma sätt att vi måste ha en egen myndighet här och en egen person här, men det har visat sig att man har anställt en person som fungerar från Sverige!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Ragnar Erlandsson, replik:
Fru talman!
Ltl Mats Perämaa refererade till lagutskottet från 1998. Ltl Danne Sundman sade en del av det jag tänkte säga, men samma lagutskott yttrade någonting som var klokt när man sade: ”Utskottet utgår från att landskapsstyrelsen på basis av den arbetsgrupp landskapsstyrelsen tillsatt för genomförandet av EG-direktivet inom landskaps- och kommunalförvaltningen skulle återkomma till lagtinget med förslag som framför allt syftar till att reglera personregisterhanteringen inom landskaps- och kommunsektorn utgående från EG-direktivets krav.” Denna uppmaning har nu landskapsstyrelserna och landskapsregeringen tagit ad notam, funderat på frågan och kommit med detta förslag som lagutskottets majoritet har omfattat.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman! Ltl Ragnar Erlandsson beskriver naturligtvis en delsanning. Vad kunde lagutskottet då annat göra än att uppmana landskapsstyrelsen att komma med ett lagförslag som motsvarar EG-direktiven! Självklart! Allt annat skulle ha varit olagligt. De facto sade man också, med bifall av självstyrelsekämpen Christer Jansson, att man gott i detta fall kunde genom överenskommelseförordning får riksmyndigheterna att hantera de här sakerna i praktiken. Det är ett faktum. Centern var uppenbarligen klokare då än vad man är nu!
Ltl Ragnar Erlandsson, replik:
Fru talman! Ja, det är så att centern då som nu lever var och en i sin tid. Den tiden krävde inte mera av det här än att man gott och väl kunde ha datainspektionen i Helsingfors att sköta det. Men i dag är det så, som ltl Danne Sundman sade, att det har utvecklats på ett sätt som man nog inte kunde förutse 1998 – och i dagens register- och datavärld tror jag att det här har blivit ett sådant starkt intrång i de enskilda människornas liv att vi behöver ha detta på hemmaplan och inte i Helsingfors.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Det är ledsamt att ltl Ragnar Erlandsson dömer ut tidigare centerpolitikers förmåga att vara förutseende. Vi andra har varit det, och det hedrar förstås vissa mer än andra. Så är det att mer och mer kan registreras elektroniskt i dagens läge, men själva grundproblematiken har ändå inte förändrats. Vill man utöka byråkratin genom att nödvändigtvis i självstyrelsens namn hantera alla de här sakerna eller kan man ens i någon situation låta någon annan sköta det åt oss? De facto är det ändå så att riksmyndighetens dataombudsman på många områden vad gäller privata företag ändå verkar här på Åland med makt av rikets behörighet. Varför kunde vi inte ha fått ett enhälligt system lika för medborgarna, oberoende vilken sektor man verkar i?
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
Ltl Mats Perämaa nämner socialdemokraterna i det här sammanhanget och jag kan säga att för vår del understöder vi naturligtvis lagutskottets betänkande. I samband med av behandlingen av förslaget till landskapslag om diskriminering kan jag säga att socialdemokraterna valde väg. Vi gick in för att ha en egen diskrimineringsombudsman; vi tycker i det här fallet att vi i konsekvens med det också skall ha en egen dataombudsman och vi har också i dag diskuterat en jämställdhetsombudman. Vi tycker, som många har framhållit här, att det är en viktig service och det är viktigt att också ha ombudsmannafunktionerna här på Åland för det är också fråga om att kunna samordna resurserna i framtiden.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Ja, det hedrar socialdemokraterna att öppet för lagtinget säga att man har ändrat ståndpunkten i den här saken och man har valt väg. Man har alltså gått in för att vara med och utöka byråkratin i alla tänkbara sammanhang!
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
Vi kan konstatera att tiderna har förändrats. Arbetsuppgifternas art har förändrats och naturligtvis också mängden samt komplexiteten. Det innebär att om man utgår från det resonemanget är det nödvändigt att förstärka dessa funktioner.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Jag förstår inte när ltl Christian Beijar säger att man skall förstärka funktionen. Man förstärker ingenting utan man bildar en helt ny myndighet och då skall man anställa en person för att sköta om ett relativt litet antal fall, får man ändå förmoda. Risken finns att om man har en specialist som inte har särdeles många fall att hantera att specialisten efter ett tag inte mera är en specialist. Vi ser faran här att vi inte på det här sättet kommer att kunna hålla en expertis på området som motsvarar dagens krav samt de krav som individen har rätt att ställa. Att köpa en liten del av en större förvaltnings hantering tror vi i varje fall att leder till att det finns en större kunskap.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.
Föredras för enda behandling ärende nr 6:
Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2006-2007 om Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2007 och verksamhet år 2006. (M 1/2006-2007).
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion
Vtm Johan Ehn:
Fru talman!
Självstyrelsepolitiska nämnden har i sedvanlig ordning behandlat det meddelande från landskapsregeringen som gäller Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2007 och verksamhet 2006. I sedvanlig ordning har vi bett att de olika sakutskotten skall lämna sina synpunkter på meddelandet som sådant. Jag kan redan i inledningen meddela att från utskotten har man konstaterat att de ställer sig positiva till den prioritering av EU-ärendena som landskapsregeringen har gjort. Detta har gjort att självstyrelsepolitiska nämnden i den här behandlingen har ägnat sig åt två huvudpunkter. För det första har vi resonerat lite kring hur EU-arbetet i axeln landskapsregeringen-lagtinget fungerar och hur det kunde utvecklas eftersom det finns sådana tankar också i meddelandet. Sedan har vi diskuterat kring inflytandefrågor som finns nämnda i meddelandet och diskussionen har främst skett utgående från grundlagsutskottets betänkande över den motion som vi lämnade från lagtinget.
Frågor gällande grundfördraget och hur den utvecklingen skall gå vidare och hur arbetet om det skall ske har självstyrelsepolitiska nämnden lämnat till diskussionen om det arbetet som pågår kring ett utlåtande, antingen ett godtagande eller förkastande, av den av republikens presidents framlagda framställningen om fördraget. De frågorna berörs icke överhuvudtaget i vårt betänkande.
Om jag till att börja med säger några ord om hur självstyrelsepolitiska nämnden har diskuterat kring hanteringen av EU-ärenden kan jag konstatera att det finns rutiner som har verkat sedan 2003 för hur EU-ärenden skall behandlas. Landskapsregeringens meddelande är ett av de instrument som finns och där kan vi från nämndens sida konstatera att meddelandet har blivit bättre och bättre för varje år som har gått. Man har börjat hitta formerna för meddelandet. Vi har ändå noterat att man jobbar vidare med detta och att det finns ett förslag om att ytterligare spetsa till meddelandet som instrument på det sättet att man per landskapsregeringsmandatperiod lämnar ett lite bredare, lite mera djupgående meddelande om hur man ser på frågorna som berör EU för att sedan återkomma med kortare och mera detaljfrågor där man återrapporterar vad som har hänt vad gäller de huvudriktlinjer som dras upp i huvudbetänkandet s.a.s. Det är den ena delen om meddelandet.
Den andra delen är den kommunikation som finns mellan lagting och landskapsregering om framför allt beredningen av ärenden som besluts på ministerrådsnivå. Där får vi fortsättningsvis konstatera att kontakten är något bristfällig; både från lagtingets och landskapsregeringens sida kunde man efterlysa betydligt mera aktivitet. Här krävs en del självrannsakan vad gäller detta. Det vore bra om landskapsregeringen oftare kom till lagtinget med informationsärenden, med samrådsärenden, så att man kunde få in det som en naturlig del av lagtingsarbetet och på samma sätt bör utskotten komma ihåg den ordning som vi har att utskotten med jämna mellan rum skall höra respektive fackminister om saker som är på gång. Här efterlyser utskottet en liten skärpning från bådas sida för att verkligen få det till den målsättning som vi har att EU-ärenden skall bli kontinuerlig och ingå i dagspolitiken.
Jag går så över till den intressanta delen, som jag upplever det, i de diskussioner som självstyrelsepolitiska nämnden har haft och det gäller inflytandefrågor. Som jag nämnde inledningsvis kom grundlagsutskottets betänkande och sedermera också riksdagens beslut i fråga om vår motion från lagtinget som i sak innehöll egentligen en huvudfråga som gällde parlamentsplatsen, men sedan fanns också övriga inflytandefrågor med i den och det gällde framför allt subsidiaritetskontrollen, deltagande i ministerrådet och talerätten. Vi vet alla vad svaret blev från Finlands riksdag, det blev ett nej till parlamentsplatsen. Vi har resonerat lite kring de motiv som grundlagsutskottet framför och har kommit fram till att vi ser vad som står på papperet, men vi tycker att det saknas en del av logik i det resonemang som man för. För det första finns det en koppling till att landskapets befolkningsmängd skulle vara av avgörande betydelse. Skulle man föra liknande resonemang i övrigt i EU kunde det betyda att små länder heller inte skulle bli representerade. Men en sådan tanke går nog knappast genom ledningen för Europa, att man skulle lämna stater utanför. Däremot använder man det resonemanget här och det tycker vi inte att är direkt relevant utan vi förstår att det finns ett bekymmer i den här situationen när Finland skall göra det, men för man resonemanget som grundlagsutskottet också gör, vilket är positivt att man i utskottsbetänkande beskriver att det finns en delad lagstiftningsmakt i Finland mellan lagtinget och riksdagen, då bör man också se till att man på något sätt löser den här biten. Det som ändå måste lyftas fram som vi kan se som ett halmstrå att gå vidare på, ett halmstrå som vi från självstyrelsepolitiska nämnden tidigare inte har hyst större förhoppningar om att skall vara en lyckad linje att lösa det här på, men ändå när nu grundlagsutskottet säger att de skall jobba vidare på det stöttar också vi från självstyrelsepolitiska nämnden upp den biten. Det gäller då att man fortsättningsvis bör föra diskussioner på europeisk nivå om hur det här skulle kunna ordnas.
Vi hoppas att landskapsregeringen fortsätter att driva på den här frågan gentemot regeringen och att man påpekar att här finns i grundlagsutskottets betänkande en dylik beställning.
Den andra frågan var talerätten som finns med här som ett betydande instrument för att öka inflytandet. Här noterar vi att grundlagsutskottet finner det angeläget att fortsätta diskussionerna mellan riket och landskapet. Utskottet visar på att man tycker att här finns en tanke om att det är ett berättigat krav vi kommer med från åländsk sida, men utskottet ger egentligen ingen lösning desto mera utan man säger att diskussionerna bör fortsätta och från nämndens sida kan vi inte annat än hoppas på att den av utrikesministeriet tillsatta arbetsgruppen kan hitta lösningar på frågan. De diskussioner som vi förde i nämnden med de personer från åländsk sida som finns representerade är tyder på att det finns också där en förståelse för att hitta lösningar vad gäller talerättsfrågan. Också här bör landskapsregeringen fortsätta att driva på det här på alla plan såväl via tjänstemännen men också på politisk nivå.
Den tredje punkten om inflytandefrågor är subsidiaritetsövervakningen. Här säger grundlagsutskottet att det är angeläget att staten genom interna åtgärder värnar landskapet Ålands ställning. Det är återigen en öppning för en fortsatt dialog, det ger inga direkta löften, det ger inga direkta lösningar, men det är en öppning till fortsatt dialog kring frågorna. Mot bakgrund av att det i grundlagsutskottet finns skrivningar som jag tidigare nämnde om – delningen av lagstiftningsmakten – bör det fortsättningsvis från åländsk sida finnas möjlighet att trycka på i de här frågorna så att vi får ett acceptabelt arrangemang vad gäller subsidiaritetskontrollen. Vi vet att det inte har varit det lättaste att hitta fram i den frågan heller.
Den sista delen av grundlagsutskottets betänkande gällde deltagande i ministerrådet. Här säger man från grundlagsutskottets sida att man tycker att regeringen har anledning att överväga hur Åland skall kunna få större medinflytande i ministerrådet. Vi har erfarit i nämnden att det är på det sättet att möjligheten att få delta kan finnas redan i dagsläget; vi har också haft sådana exempel. Minister Britt Lundberg deltog bl.a. vid något tillfälle och jag tror också att minister Harriet Lindeman har deltagit vid något tillfälle. Här hoppas vi att från nämndens sida att landskapsregeringen är ännu mera på hugget vad gäller att kunna delta. Man bör också titta över hur regelverket ser ut kring dessa frågor. Behöver man formalisera dem? Behöver de stärkas på något sätt? Vi har ingen specifik åsikt om hur man skall göra det här från nämndens sida, men vi vill att landskapsregeringen tittar på om det finns möjligheter att förstärka upp rollen så att vi faktiskt finns representerade i de fall när man från åländsk sida finner att det är nödvändigt att vara med där också.
Det här var de frågor som har sysselsatt självstyrelsepolitiska nämnden gällande inflytande. Det som vi hoppas på nu är att vi vet att det är en ny regering på gång i Finland, ett nytt regeringsprogram skall skrivas, största delen är säkert redan gjort, men här finns nu en möjlighet att förhoppningsvis få in ett antal av dessa frågor också så att man har någonting sedan också att trycka på från åländsk sida gentemot regeringen i Finland med. Det finns ett antal uppdrag, som jag nämnde, från den föregående riksdagen till regeringen att jobba vidare med gentemot Åland och de frågorna skall vi hänga på.
Som sagt, vi kommer säkert att återkomma under detta år till diskussioner kring hur det framtida förhållandet till EU skall se ut. Men självstyrelsepolitiska nämnden har enbart påbörjat diskussionerna kring detta i och med presidentens framställning angående fördraget. Vi har därför också valt att inte lägga desto mera krut i detta betänkande från nämndens sida kring de frågorna.
Med de orden, fru talman, föreslår nämnden att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande nr 1/2006-2007 för kännedom och bringar betänkandet motivering till landskapsregeringens kännedom.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Vad gäller Europaparlamentsplatsen skall vi i landskapsregeringen fortsätta att driva frågan kraftfullt på alla nivåer. Likaså skall vi förutom att ge mandat till våra tjänstemän i arbetsgruppen för talerätten även fortsätta att driva på frågan på det politiska planet. Likaså skall vi fortsätta en lösning på frågan om möjligheten att aktivt kunna övervaka att subsidiariteten efterlevs i EU.
Det är glädjande att konstatera att utskottet har noterat ansträngningarna som vi har gjort för att öka Ålands möjligheter att delta i EU:s ministerråd. Hur deltagandet kan se ut i framtiden och formaliseringen av det är dock ännu oklart.
Alla dessa frågor finns med i våra diskussioner med regeringen i arbetet med det kommande regeringsprogrammet.
Vtm Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Det låter betryggande och de skrivningar som finns i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande skall ses i första hand som ett stöd för landskapsregeringen att fortsätta det här arbetet så att vi visar från åländsk sida att vi har ett brett stöd för att driva på dessa inflytandefrågor gentemot unionen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Viveka Eriksson:
Talman!
Vi har varit eniga i självstyrelsepolitiska nämnden och om betänkandet finns inte så mycket att göra politik av, men jag vill ändå lyfta upp några frågor och kanske lite förstärka vtm Johan Ehns presentation.
Först till grundlagsutskottets betänkande. Det var väl kanske ingen som blev jätteförvånad över att det gick som det gick med vårt krav på att dela in landet i två valdistrikt där Åland skulle utgöra ett eget valdistrikt i Europaparlamentsvalet. Däremot har grundlagsutskottet mycket positiva formuleringar i sitt betänkande. Egentligen förstår man väldigt väl de krav som vi har från Ålands sida. Betänkandet går ut på att beskriva just varför Åland skulle var berättigat till våra krav, men slutknorren blir ändå att Åland är ett för litet område, vi har för få invånare i relation till vad ett mandat kostar, alltså i övrigt i landet. Självstyrelsepolitiska nämnden har återigen, vilket vi har påtalat många gånger, konstaterat att det är ett litet skevt argument från riket sida. För man nämligen den argumentationen till sin spets så borde inte Finland ha så många parlamentsplatser som vi har i Europaparlamentet. Men just av respekt till de olika staterna och deras möjligheter att kunna bestämma utifrån att de överfört makt till EU så har man givit också mindre länder flera mandat än vad egentligen folkmängden skulle ge möjlighet till, om man skulle driva argumentet till sin spets. Det är alltså ett argument som vi liberaler tycker att inte håller, man bör fortsätta att peka på just det här.
Grundlagsutskottet säger också – det som jag ser som en undanflykt – att man skall fortsätta att jobba på europeisk nivå för att försöka få ett särskilt mandat vikt för Åland, alltså på europeisk nivå! Det är en undanflykt, det leder ingen vart. Det har försökts. Vi försökte det när vi gick in i diskussionerna kring det konstitutionella fördraget. Det var en del av Ålands positioner då och Finlands regering har en gång i tiden lovat att jobba för det här; i samband med anslutningsfördraget 1995 skrevs det in att man skulle jobba för en egen åländsk plats på Europanivå. Det har man inte gjort någonting åt. Det är, som jag uppfattar det, en undanflykt och ett sätt att släta över frågan. Det är nog viktigt att envetet och envist fortsätta att jobba från Ålands sida att få en av landets parlamentsplatser, fortsätta hävda vår rätt till att i enlighet med att vi också har givit vår behörighet till EU borde vi också få motsvarande möjlighet att vara med och påverka.
När vi kommer till nämndens slutsatser har vi pekat på några områden för inflytande. Subsidiaritetskontrollen, som vi tog in i lagmotionen till riksdagen som ett resonemang i motiveringarna blir införd om någon gång i tiden det konstitutionella fördraget träder i kraft. Då får parlamenten möjlighet att komma in med en tidig varning om något av kommissionens förslag inte uppfyller subsidiaritetsprincipen. Detta är alltså vikt för de nationella parlamenten. Vi har hela tiden hävdat att Åland också borde, på ett eller annat sätt, ha möjligheten till tidig varning. Vi vet att riksdagen har gått in för en linje där Åland bara skulle höras. Åland skulle inte ha en av de två platserna. Det finns två röster från Finlands riksdag och det har hävdats från Ålands sida att vi borde ha den ena rösten, till de delar något ärende faller under Ålands behörighet. Frågeställningen väcker en principiell frågeställning. Det har att göra med lagtingets relation till riksdagen. Vi hävdar och kommer att fortsätta att hävda att det finns två olika lagstiftningsområden i landet, det finns egentligen två nationella parlament, eftersom vi har en sådan maktdelning i landet. Då blir det intressant om Ålands lagting i den kommande subsidiaritetskontrollen underordnar sig riksdagen. Så blir det de facto; om vi skall ge ett yttrande till riksdagens stora utskott när man gör en subsidiaritetskontroll kommer det att bli någon form av underordning. Här kan man alltså välja två vägar, antingen väljer vi en pragmatisk linje för att försöka påverka så mycket som möjligt och etablerar en formell kontakt med riksdagens stora utskott; annars väljer vi en mer konstitutionell linje och försvarar väldigt hårt vår konstitutionella status, vilket också innebär att vi inte på något sätt skall underordna oss riksdagen. Det här är en frågeställning som har skymtat förbi ibland men som vi väldigt noga borde fundera igenom: Vad skall vi ha för förhållningssätt i den här frågan? Genomförs subsidiaritetskontrollen såsom det är tänkt från riksdagen betyder det en form av formell underordning, alltså att vår lagstiftande församling underordnar sig riksdagens lagstiftningsmakt och det borde inte vara möjligt under de områden där vi har behörighet.
Intressant i den här diskussionen är också Ålands riksdagsledamots roll i systemet. Ålands riksdagsledamot finns med i stora utskottet som observatör för att följa frågor som också har stor betydelse för självstyrelsen. Men Ålands riksdagsledamot har egentligen ingenting i självstyrelsesystemet att göra, utan det är de direkta kontakterna mellan lagting och landskapsregering samt landets regering och president. Samtidigt bör vi vara pragmatiska också här; riksdagsledamoten finns med i stora utskottet och följer konkret de frågor som dyker upp och har också möjlighet att vara väckarklocka för oss på Åland, också då i lagtinget. Jag vet att riksdagsledamoten har regelbundna kontakter med landskapsregeringen, men det har hittills inte fungerat när det gäller lagtinget. Vi har försökt med de två tidigare riksdagsledamöterna bygga upp en relation också med lagtinget och mellan självstyrelsepolitiska nämnden och stora utskottet via riksdagsledamoten. Jag tycker att vi skall försöka både från lagtingets och från landskapsregeringens sida att förbättra den pragmatiska kontakten med riksdagsledamoten.
Deltagandet i ministerrådet har framställts som att det skulle vara något nytt och stort. Så är det faktiskt inte. Ledamöter av vår landskapsregering har haft möjlighet att vara med i ministerrådssamarbetet, kanske inte på högsta nivå, men man har haft den här möjligheten. Min uppfattning är att här är någonting som inte har utnyttjats tillräckligt bra från Ålands sida, vi kunde ha hållit oss mera framme här. Jag tycker att det är bra om landskapsregeringen nu har noterat det och tar i den frågan och ser till att man verkligen håller sig framme och tar aktiv del och försöker vara med ända fram till ministerrådsmötena, först i beredningen men sedan också när mötena hålls. Jag tycker att den här saken är så viktig att man borde, förutom att bara tänka och diskutera lite löst, att det här skall genomföras, så borde man formalisera det här. Vi säger i betänkandet att det vid behov skall formaliseras, men jag anser nog att landskapsregeringen bör fundera på hur man binder upp landets regeringen med löften om att landskapet skall vara mera delaktigt i ministerrådsprocessen.
Liberalerna har tidigare i EU-diskussionerna fört fram en tanke om att kapitel 9 i självstyrelselagen som reglerar förhållandet mellan landskapet och riket när det gäller EU – där det framkommer vilka olika möjligheter vi har att påverka landets EU-politik – t.ex.
Därav framgår hur de nationella ställningstaganden antas och genomförs. Vi skall enligt lagen vara med och utforma svar och ställningstaganden till kommissionen och till EG-domstolen. Det är också i det här kapitlet som strävan efter att förstärka vår roll när det gäller talerätten vid EG-domstolen borde komma in.
Liberalerna har fört fram tanken att vi kanske borde ta hela det här kapitlet och överväga en skild lag, alltså helt enkelt lyfta ut kapitlet ur självstyrelselagen. Det är så att självstyrelselagen är en ramlag, men samtidigt ingår en massa detaljregleringar i självstyrelselagen och vi har efterlyst – och lantrådet har lovat flera gånger - att det skulle tillsättas en parlamentarisk grupp som skulle se över självstyrelselagen just för att renodla den till en ramlag. En av de saker som liberalerna vill ta upp är just detta om EU-kapitlet: borde man inte fundera på att ha en skild lag för EU-hanteringen, regleringen mellan landskapet och riket därför att det då kanske skulle vara lättare att också påverka och förändra den lagen. Det är en jättestor process att gå in i självstyrelselagen och börja ändra, men när det dyker upp konkreta frågor, som det hela tiden gör i EU-problematiken, så skulle det vara lättare öppna lagen och ändra den. En sådan åtgärd måste förstås också göras så att man tryggar den konstitutionella statusen och kanske att det är så att båda parlament på ett eller annat sätt bör vara inkopplade, men det är en tanke som jag tycker vi skall låta vara levande och också försöka fundera på en konkretisering.
Jag skulle gärna vilja höra lite mera om vad landskapsregeringen har gjort när det gäller de förhandlingar som är på gång om regeringsprogrammet. Ålands riksdagsledamot är förstås med via sitt arbete, men det är en enda person. Ålands landskapsregeringen borde nu ligga på vågens framkant och hålla sig framme hos regeringsbildaren och se till att det kommer in olika avsnitt om Åland och framför allt i det här sammanhanget om Åland och EU. I självstyrelsepolitiska nämndens betänkande pekar vi på att landskapsregeringen skall trycka på mycket hårt när det gäller inflytandefrågorna, möjligheten att vara med på ministerrådsmötena, subsidiaritetskontrollen, att talerätten blir löst osv. Jag vill verkligen höra: vad har landskapsregeringen gjort och hur mycket trycker man på? Det är nu som kommande fyra års arbete i regeringen formas och därför måste Åland finnas med redan nu.
Den enda politiska diskussion som vi kanske ändå inte förde i självstyrelsepolitiska nämnden är tanken som har framförts från centerns håll, och egentligen är det väl därför att lantrådet har gått ut och sagt att nu borde vi omförhandla Ålands roll i EU. När jag hörde detta uttalande första gången hoppade jag faktiskt till; jag kan förstå att lantrådet Roger Nordlund som centerledare vill gå ut med sitt partis politik, synpunkter och nya tankar, men samtidigt är centerledaren också lantråd och för att få framgång med EU-frågorna i riket är det väldigt viktigt med enigheten. Den enighet som jag tycker att vi har haft de senaste åren, vi har haft bra samarbete mellan lagting och landskapsregering och vi har haft gemensamma positioner, vi har kommit på bredden och vi har tryckt på gemensamt, den enigheten, styrkan, måste vi hålla fast vid. Börjar man med nya linjer, nya förslag om omförhandlingar eller annat borde detta också vara förankrat i partierna i lagtinget för det är en så pass stor och viktig fråga. Jag är faktiskt också nyfiken att få veta hur lantrådet egentligen resonerar i frågan och vad har lantrådet fått för löften från den gamla regeringens sida? Har man fört in de här tankarna i regeringsförhandlingarna? Hur jobbar man med en sådan fråga?
Kort om hanteringen. Vi har ett ganska långt avsnitt om hanteringen av EU-ärenden i lagtinget. Jag vill bara säga att den modell som ritades upp under den tid då jag var talman tycker jag förstås, eftersom jag var med och formade den, att är en mycket bra modell. Men det är också så att den modellen är mycket genomtänkt därför att den är hämtad, inte bara ur våra egna huvuden och idéer utan den är hämtad från andra parlament där man har byggt upp motsvarande system. Ursprungligen kommer den från det danska parlamentet som satte igång arbetet med ett EU-utskott, stora utskottet; riksdagen i Finland tog alltså modellen från Danmark och man utformade där ett system med stora utskottet som det samordnande övergripande utskottet, men alla fackutskott skall också vara involverade därför att EU-frågor är sist och slutligen inte utrikespolitik utan det är faktiskt mycket inrikespolitik därför att det påverkar våra interna angelägenheter. Vi överförde en sådan modell till vårt system och självstyrelsepolitiska nämnden blev det samordnande EU-utskottet och våra fackutskott hanterar frågorna inom sina områden. Problemet är nog det som vtm Johan Ehn var inne på i presentationen att det behövs mera vilja och engagemang i de här frågorna. Det kan hända att det är för att EU känns som långt borta, att det är så svårt att påverka, alla de orsakerna, men för den skull har vi ett ansvar som parlamentariker. EU-samarbetet är ett samarbete mellan regeringar, men regeringarna arbetar på parlamentens uppdrag och vi måste hålla oss införstådda, välinformerade och vi måste också vara med och påverka så mycket det bara går. Självstyrelsepolitiska nämnden säger att modellen är bra och det kan också vara bra att meddelandena inte kommer som vi ursprungligen tänkte men i övrigt skall vi fortsätta att jobba och intensifiera arbetet både från landskapsregeringens sida och från vår sida.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Herr talman!
När grundlagsutskottet hänvisar till Ålands storlek som motiv för att vi inte har rätt till en parlamentsplats avslöjar det att riksdagen inte fullt ut accepterar att det finns två parallella jurisdiktioner: Finlands riksdag och Ålands lagting i Finland. Att vtm Viveka Eriksson ser det som en undanflykt att grundlagsutskottet hänvisar till att frågan skall drivas på europeisk nivå håller jag helt med om. Vi kan förstås också se det på det sättet att Finland har lovat detta tidigare, men är det så nu att man egentligen erkänner att man aldrig har drivit frågan, inte gjort några ansträngningar tidigare och att man möjligen tycker att man skulle kunna göra det nu? Det är den enda förståelse jag kan ha för skrivningen. Hittills har vi inte sett något resultat i den frågan.
När det gäller subsidiaritetsprincipen skulle jag vädja till lagtinget att fundera och överväga en gång till och se om det finns möjligheter att delta i testerna som görs nu när man utvecklar principen. Jag tror att det skulle vara en poäng att Ålands lagting skulle vara med.
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
Kort om det sista. Jag har för mig att orsaken till att vi inte gick med har med resurser att göra. Vi har så lite personella resurser på lagtingets sida.
När det gäller grundlagsutskottets hänvisning till Ålands storlek är det förstås ett sätt att skyla över för sist och slutligen handlar det om att det är så politiskt invecklat för riksdagen. Det är nämligen partierna som gör upp det här, och partierna är väldigt angelägna om att hålla sina mandat i Europaparlamentet och därför har man synnerligen svårt, av politiska skäl, att tillerkänna Åland en parlamentsplats. Då tar man till vilka argument som helst för att skyla över det.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Herr talman!
Vi är rörande överens när det gäller parlamentsplatsresonemanget.
När det gäller subsidiaritetskontrollen har jag respekt för att det är besvärligt när man inte har tillräckligt med resurser, det märker vi ofta på landskapsregeringssidan också, men jag tror att det skulle finnas en poäng i att om man skulle ha varit med i kontrollen skulle man ha tydliga exempel att visa på att Åland skulle behöva en separat roll här. Om man inte ens är med i testet kanske man också missar en hel del av argumentationen, så det tycker jag skulle vara viktigt.
När det gäller lagtingets engagemang i EU-frågor tycker jag det har utvecklats mycket, i alla fall sedan jag började i lagtinget. Full aktivitet när det gäller EU-frågor i lagtinget tror jag inte vi får förrän vi har ett ändrat system. Så länge vi har ett periodarbete i lagtinget tror jag att det är svårt att följa med kontinuerligt i alla EU-frågor, men landskapsregeringen välkomnar förstås en större aktivitet från lagtinget!
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
Lagtinget välkomnar också att landskapsregeringen kommer oftare med informationsärenden, inte bara när det är samråd, utan faktiskt också information. Om utskottsmedlemmarna följer frågorna riktigt från starten är de också mera engagerade och intresserade. Från båda håll bör man alltså bli bättre.
När det gäller att följa subsidiaritetskontrollen så är det kanske så att lagtinget och landskapsregeringen kunde diskutera om vi kan göra något sorts samprojekt kring den. Det ligger på parlamentsnivå, men kan man hjälpas åt från landskapsregeringens sida? Det ligger något i det som ledamoten Britt Lundberg säger att vi behöver sätta oss ner och fundera: finns det ytterligare att göra där?
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Jag håller med vtm Viveka Eriksson när hon säger att det inte på något sätt är nytt och stort att man nu kan delta i ministerrådsmötena. Det är över tio år sedan jag var med själv många gånger, så det är inget nytt. Det finns en möjlighet att delta, det är rätt, men problemet är att det inte är formaliserat utan det krävs goda personliga relationer om man överhuvudtaget skall komma med. Jag noterade också att vtm Viveka Eriksson sade att man borde formalisera det och det ställer jag absolut upp på. Problemet är att när man blir delaktig i ministerrådsberedningen så sker allt på finska; detta gör rollen för oss ålänningar så väldigt knepig. Skall vi formalisera det borde vi också ställa tydliga krav på att vi skall delta i beredningen och beredningen skall ske på svenska. Hur skall man formalisera det när allt flera tjänstemän inom den finska förvaltningen de facto inte kan svenska längre?
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
Det är synnerligen viktigt att få ett formellt system. Om det sedan skall skrivas in i lagen eller hur det skall göras bör vi diskutera; andra regleringar om samarbete och om Ålands möjlighet att påverka landets EU-politik finns i lagen. Varför skulle inte också möjligheten till ministerrådssamarbete finnas i lagen? På så sätt skulle möjligheten att delta stärkas. Hittills har det varit bara den goda viljan och, som ltl Anders Eriksson säger, goda kontakter, man har sett till att man har hållit sig framme. Då har det byggt på de åländska ledamöternas aktivitet.
När det gäller svenska språket och möjligheten att delta i beredningsarbetet stämmer det som ltl Anders Eriksson säger att språkfrågan är ett stort problem. Men i den arbetsgrupp som justitieministeriet hade fick vi löftet, att den frågan skall man jobba med. Det är alltså en sak som jag förväntar mig att landskapsregeringen följer upp. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Jag har precis samma förväntningar själv och jag skall återkomma till det i mitt anförande. Jag ville ta upp det i en replik redan nu därför att ministerrådsmötena är ändå den absolut viktigaste instansen, det är där som man verkligen kan påverka. Vtm Viveka Eriksson och jag är helt eniga om att vi måste ha ett formellt system för att få detta att fungera. Samtidigt har vi den språkliga problematiken och vi får se framöver om det blir så att vi från åländsk sida får delta i beredningen på engelska eller hur vi skall bära oss åt, det får vi återkomma till. Jag håller också med om att det beror på de åländska ledamöternas aktivitet, men ibland kan det vara så att oavsett hur aktiv en åländsk regeringsledamot är, oavsett hur mycket personen i fråga försöker så slipper man inte med, just på grund av att personkemin och inte heller den formella grunden är den rätta.
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
Även om vi får systemet formaliserat så krävs en aktivitet från åländsk sida för att se till att hålla sig framme. Det räcker inte heller med bara god vilja från rikets sida utan man skall kunna peka ut att enligt ett regelverk har vi rätten att vara delaktiga. När det gäller beredning av ärenden i regeringen är språket ett stort problem och det är viktigt för landskapsregeringen att följa upp det förslag som har kommit från arbetsgruppen som justitieministeriet tillsatte med anledning av det konstitutionella fördraget. Där hade vi representation från Åland; ltl Anders Eriksson och jag ingick i en referensgrupp och vi vet vad som kom ut av det arbetet. Där trycktes det på att det måste till konkreta åtgärder för att underlätta beredningsarbetet på svenska.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Lantrådet Roger Nordlund:
Herr talman!
Det är glädjande att vi från åländsk sida kan vara så eniga när det gäller EU-frågorna och deras hantering och också när det gäller målsättningarna. Jag instämmer i stort sett med det mesta som vtm Viveka Eriksson har sagt i sitt anförande. Det finns ändå några saker som jag vill svara på och samtidigt också några frågeställningar som vi kanske behöver klargöra ytterligare.
Herr talman! För det första blev jag förvånad när vtm Viveka Eriksson sade att kontakterna till lagtinget med de två föregående riksdagsledamöterna inte har fungerat så bra. Jag hoppas att man verkligen kan göra någonting åt det därför att min erfarenhet från landskapsregeringens sida är att de tidigare riksdagsledamöterna och också den nuvarande har visat den allra största vilja att samarbeta med landskapsregeringen och ställt upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang och hjälpt oss både med ad hoc-lösningar men också med ett strukturerat mötande varje månad s.a.s. Det är väldigt viktigt både för landskapsregeringen och också för riksdagsledamoten att man skall kunna fungera så bra som möjligt i sina respektive roller. Om det här finns en brist hoppas jag faktiskt att man kan åtgärda den. Här är det bara den goda viljan och det är faktiskt människor vi känner allihopa här som det handlar om.
Vtm Viveka Eriksson frågade om regeringsprogrammet och hur arbetet pågår där. Jag träffade statsminister Vanhanen för en tid sedan i Helsingfors och diskuterat upplägget och vilka saker som var de huvudsakliga frågeställningarna från åländsk sida. Jag har också haft ett nära samarbete med tidigare riksdagsledamoten Roger Jansson eftersom han var inne i systemet och regeringsprogramsarbetet egentligen påbörjades före riksdagsvalet i Finland och man gör s.a.s. själva brödtexten och grovarbetet, sedan sker finslipningen efter att regeringskonstellationen är färdig. Vi har haft ett samarbete där och framfört de saker som är viktiga. Det är den ekonomiska självstyrelsens utveckling, det är EU-frågorna, det är inflytandefrågorna och det är sjöfarten som är de tre grundläggande sakerna som vi vill ha med i ett kommande regeringsprogram från åländsk sida.
Nuvarande riksdagsledamoten jobbar också intensivt med de här sakerna, även om det för tillfället handlar om att se till vilka partier som kommer med i regeringen. Veckan efter påsken kommer finslipningen av regeringsprogrammet att ske. Jag pratade senaste torsdag med statsminister Vanhanen igen om de här frågorna och då kom vi överens om att vi veckan efter påsk skall vi träffas igen för att se på de åländska frågorna och se hur man kan få dem så bra som möjligt med i regeringsprogrammet. När det gäller de sakerna har jag framhållit att sjöfarten är naturligtvis den viktigaste substantiella frågan nu; det gäller att hålla samma nivå som Sverige och att man nu faktiskt kanske har en möjlighet att t.o.m. komma lite före Sverige i utvecklingen och det skulle betyda väldigt mycket med tanke på de nybeställningar som finns inom åländska rederier att man skulle kunna få en finländsk/åländsk flagga på de fartygen. Så har vi naturligtvis Roslin-utredningen som ligger till grund för den ekonomiska självstyrelsen och den utvecklingen och jag tycker att vi har en ganska god grund att stå på där.
När det gäller EU och inflytandefrågorna får jag hänvisa till min förrförra diskussion med statsministern där han visade en öppenhet och ett intresse för att utveckla arbetet inom ministerrådet eftersom där är vi inte så formellt bundna utan det finns möjligheter att hitta pragmatiska lösningar för att Åland skall kunna vara med och arbeta inom de områden där Åland har behörighet. Naturligtvis är det såsom det har sagts här, både av vtm Viveka Eriksson och ltl Anders Eriksson, att språket också är en viktig sak i de här sammanhangen, och arbetsspråket är naturligtvis finska inom det interna beredningsarbetet och då måste vi på något sätt hantera det med tolk eller på annat sätt.
Herr talman!
Det har varit olika ministrar med på olika ministerrådsmöten och själv hade jag förmånen att vara tillsammans med och på inbjudan av statsminister Lipponen på det s.k. toppmötet i Laeken. Min erfarenhet från det är att det interna arbetet där på de förberedande mötena gick på finska, men för övrigt på själva mötet som sådant är det engelska, franska osv. som används, så att på det sättet är vi likställda med de övriga i den finska delegationen. Man skall också se möjligheter i det här.
Herr talman!
Jag har själv relativt stora förhoppningar när det gäller organisationen av Ålandsfrågorna mellan regeringen och landskapsregeringen. Jag vet att det finns ett intresse från statsministern att försöka lösa det på ett bättre sätt än vad vi har haft under den här perioden som nu har tagit slut i Finlands riksdag.
Herr talman!
Vtm Viveka Eriksson tog upp frågan om EU-kapitlet i självstyrelselagen och att man i stället skulle reglera frågorna i lag så att man på det sättet skulle få en större flexibilitet. Jag är själv helt öppen för att diskutera möjliga förbättringar här. Det finns säkert olika alternativ, men man måste komma ihåg att för vi över det från självstyrelselagen till en egen åländsk lagstiftning blir det samtidigt en viss förändring i dignitet på lagstiftningen. Självstyrelselagen har ändå formen av en grundlag också i Finland och det ger också ett ansvar på rikssidan att verkligen följa och efterleva det. Jag tror att det i det här sammanhanget kunde vara skäl att fundera på om man mera skulle utforma EU-kapitlet i någon form av ramlagstiftning så att man kan på det sättet tillmötesgå behovet som finns av flexibilitet. Vi lever hela tiden i en föränderlig situation och det är inte bra om man varje gång skall behöva ändra självstyrelselagen utan man borde i stället ha den utformad på ett sådant sätt att det finns ett större handlingsutrymme.
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
Jag vill gärna också höra lantrådets kommentarer till påståendet om omförhandling av Ålands medlemskap i EU. Det glömde lantrådet bort. När det gäller ramlag, självstyrelselagen och en skild EU-lag som vi tidigare har lyft fram så är det självklart att det ändå måste finnas kvar i självstyrelselagen det som ändå anger grunderna. Skulle man ha en skild EU-lag, eller hur man formar den, så bör det också vara någonting som eventuellt kan antas både av riksdag och lagting, att man ändå har den konstitutionella styrkan bakom. Det finns säkert olika former för hur man skulle kunna bygga upp det här. Problemet är att det är så komplicerat att gå in i självstyrelselagen och man borde lättare kunna gå in och reglera EU-hanteringen mellan riket och Åland.
Lantrådet Roger Nordlund:
Herr talman!
När det gäller EU-kapitlet får vi säkert anledning att återkomma till och fortsätta den diskussionen. Mycket riktigt, jag glömde bort frågan om utvärderingen av EU-medlemskapet. Det är så att vi har dubbla roller, jag är partiordförande och samtidigt lantråd och inom mitt parti Åländsk Center har vi konstaterat att när det gäller inflytandefrågorna har vi nu försökt hitta lösningar på dem i 15 år utan att ha varit framgångsrika. Senaste nejet från Finlands riksdag när det gäller den enhälliga lagmotionen från Ålands lagting fick oss att sätta oss ner och börja fundera att så här kan vi inte fortsätta, att ha den här obalansen i ansvar, vi har tagit på oss skadeståndsansvar och böter, men vi har inget inflytande, vi har ingen talerätt, vi har ingen parlamentsplats, vi har ingen ordnat subsidiaritetsprincip. Då finns det orsak för oss att försöka utvärdera situationen och se om det finns något annat bättre sätt att få fungera tillsammans med EU. Det första steget i det här är naturligtvis att göra någon form av utvärdering. Jag vill understryka det som har sagts här av vtm Viveka Eriksson, att det är viktigt att vi har så stor enighet som möjligt kring de här frågorna. Vi har inget behov av att forcera de här frågorna på något sätt utan vi vill utnyttja tiden som det att grundfördraget har stoppat upp nu ger oss, det ger oss faktiskt en utvärderingstid på något eller några år och den bör vi utnyttja på det mest konstruktiva sättet, sett ur självstyrelsens synvinkel. Jag hade upp den här frågeställningen i självstyrelsepolitiska nämnden för några veckor sedan och jag uppfattade att det fanns en relativt stor enighet om problemen och att det också finns ett stort intresse från alla partier att försöka se på en utvärdering av situationen. Det är där vi står i dag och jag hoppas naturligtvis att vi skall kunna få en så bred uppslutning kring det här. Vilka åtgärder och vilka steg vi skall ta finns det anledning att diskutera.
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
En utvärdering av EU-medlemskapet tror jag alla partier är eniga om att man bör göra. Det tycker jag att har framförts. Liberalernas syn var redan i samband med med remissen av det konstitutionella fördraget i lagtinget ute efter att vinna tid för att just arbeta för de konkreta åtgärderna och genomföra vissa utvärderingar, men nog är det så att var och en höjer lite på ögonbrynen när lantrådet plötsligt stiger upp och säger att vi skall ha en utredning om utanförskap, alltså att man skall utreda möjligheten att träda ut ur EU. Det är det som gör att det blir märkliga signaler ut till det åländska samhället men också gentemot riksmyndigheterna, just för att centerordföranden också är lantråd och också uttalar sig som lantråd. Det finns en enighet om utvärdering av EU-medlemskapet men inte om ett utanförskap.
Lantrådet Roger Nordlund:
Herr talman!
Från centerns sida har vi sagt att det är en utvärdering av nuvarande EU-medlemskap och vi har som målsättning att få en balans mellan ansvar och inflytande. Att träda ut ur EU tror jag inte att jag har talat om i varje fall, och jag tror ingen annan från centern har sagt det heller, men däremot har vi sagt att man måste kunna diskutera: hur skall relationen se ut. Vtm Viveka Eriksson måste vara enig med mig om att ingen är nöjd med den situation vi har i dag. Vi har inte någon talerätt, vi har ingen parlamentsplats och ingen subsidiaritetsprincip. Då måste det bli en förändring, alltså en omförhandling av nuvarande situation; med status quo bibehåller vi dagens läge och fortsätter bara, och det har jag uppfattat att ingen här i lagtinget är nöjd med. Någon förändring måste det alltså bli.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Henrik Lagerberg:
Herr talman!
Mycket av de tidigare anförandena känner jag igen från debatten från självstyrelsepolitiska nämnden och jag tror att det har rått stor politisk enighet om många frågor i självstyrelsepolitiska nämnden. Man kan bara konstatera att vi har en lång väg att gå när det gäller inflytandefrågorna. Vi letar fortfarande efter en nyckel för att lösa upp de dörrar som skall föras oss vidare när det gäller vårt inflytande.
När det gäller vissa saker som jag har tänkt på och som vtm Viveka Eriksson var inne på är det lagtinget och mitt ansvar för EU-frågor som lagtingsman. I självstyrelsepolitiska nämndens betänkande skriver vi: ”Målsättningen att EU-ärenden i större utsträckning blir en del av lagtingets löpande arbete har inte till fullo uppnåtts.” Vi skriver också: ”För att möjligheten till påverkan skall vara så stor som möjligt är det viktigt att landskapets synpunkter framförs i ett tidigt skede av behandlingen, varvid landskapsregeringen i enlighet med lagtingsordningen i ökad utsträckning också bör samråda med lagtinget. Nämnden vill i sammanhanget även peka på att utskottens ansvar för att samråden med lagtinget skall bli meningsfull.” Vi påpekar alltså utskottets ansvar. Det var det är jag skulle vilja problematisera lite grand. Vi har diskuterat det här i den socialdemokratiska lagtingsgruppen.
När det gäller ansvaret som lagtingsmedlem för EU-frågor skulle jag vilja problematisera en sak. När frågor väcks eller förslag kommer från EU till Finlands regering och som sedan går vidare till Ålands landskapsregering som i sin tur hör något av lagtingets specialutskott i någon fråga skulle man då kunna tänka sig t.ex. att självstyrelsepolitiska nämnden eller varför inte stora utskottet till kännedom fick ett meddelande från landskapsregeringen att man nu har skickat en fråga eller ett EU-dokument till ett visst specialutskott. Till detta meddelande till självstyrelsepolitiska nämnden skulle också finnas det dokument som specialutskottet skulle yttra sig om för att ledamöterna skulle få tid att sätta sig in i problematiken. När specialutskottet sedan skulle vara klart med sitt utlåtande skulle detta i sin tur gå till självstyrelsepolitiska nämnden för en bredare parlamentarisk behandling innan det åter skulle gå till landskapsregeringen. På detta sätt, tror vi, skulle flera lagtingsmedlemmar kunna ta sitt ansvar för EU-frågornas behandling samtidigt som landskapsregeringen skulle få ett bredare utlåtandeunderlag, dels från ett specialutskott och från självstyrelsepolitiska nämnden eller stora utskottet samt att man på detta sätt ytterligare ökar genomskinligheten för lagtinget i EU-dokumentprocessen innan regeringen i sin tur skickar det vidare till Finlands regering. Om jag inte missminner mig är det så stora utskottet jobbar i Finlands riksdag; på det här viset skulle vi ta att mera ansvar för EU-frågorna och öka vårt medinflytande samtidigt. Vi ser redan nu här i församlingen att många inte är här, av olika anledningar naturligtvis. Skulle man också kunna tolka det så att EU-frågorna är alltför stora, svåra och komplexa för oss, att de är så jobbiga att tänka på, jag vet inte. Men skulle det här kunna vara ett sätt att öka vårt ansvar som lagtingsmedlemmar för EU-frågorna?
Ltl Anders Eriksson:
Herr talman!
Det var en berättigad fråga som ltl Henrik Lagerberg ställde: Hur skall vi få mera engagemang i EU-frågorna? Det var synd att han inte fick något svar, så jag får passa på att säga ett par ord. Frågan är berättigad och vi från Ålands Framtids sida brukar alltid försöka engagera oss i EU-frågorna för de är så pass viktiga, de styr så pass mycket av ålänningarnas vardag. Kanske EU-frågorna inte är lika sexiga politiskt sett som t.ex. Rockoffs vara eller icke vara! De är ändå viktiga för många ålänningar.
Herr talman!
Talmannen, lantrådet, riksdagsmannen Roger Jansson och jag hade ganska olika åsikter om EU:s fördelar och nackdelar under EU-förhandlingarna. Roger Jansson hade en väldigt positiv inställning till EU just för att han var mycket övertygad om att det skulle stärka Åland självstyrelsepolitiskt och jag tycker att det var en mycket bra infallsvinkel. Han sade i och för sig många år senare på ett av Ålands Framtids årsmöten att effekten blev tyvärr rakt den motsatta. Åland har blivit mer och mer inlemmat i det finska statsmaskineriet, beredningen – det har vi varit inne på i dag – går på finska, representationen osv. Vi blir mer och mer inflätade i det finska statsmaskineriet i stället för att vi utvecklar vårt eget självbestämmande när det gäller EU-frågorna och det är inte bra. Om det nya grundfördraget i sin nuvarande form antas, vilket inte mycket i och för sig tyder på, men det kommer i varje fall ett annat grundfördrag i så fall, så ökar parlamentets inflytande ytterligare och Ålands inflytande minskar i motsvarande grad. Det här har vi gång på gång väckt initiativ om att vi måste göra någonting, vi måste utreda konsekvenserna, det är ytterst oansvarigt att bara låta frågorna flyta på.
I remissen av detta ärende till självstyrelsepolitiska nämnden i december tog jag igen upp att vi måste få en annan koppling till EU, det fungerar inte annars. Jag hade nog förväntat mig att man faktiskt skulle ha tagit upp lite av de här frågorna; nu blir det lite knepigt i och med att den enda som sitter talman är vtm Johan Ehn, som presenterade självstyrelsepolitiska nämndens betänkande och sade att man har koncentrerat sig på inflytandefrågorna den här gången. Men jag anser också att den koppling vi har till EU är väldigt väsentlig när vi diskuterar inflytandefrågorna. Jag hittar, som sagt, inte mycket om det i betänkandet. Vi har hållit på och nött på länge, jag noterade också att vtm Viveka Eriksson frågade lantrådet vad man riktigt menar från centerns sida. Jag står inte här och begär att man från centerns sida skall ha svar på alla detaljer utan jag tycker att det är bra. Det visar att det här nötandet åtminstone har lett till någonting, men hur ser Frisinnad Samverkan, hur liberalerna m.fl. på inflytandefrågorna? Lantrådet sade i sitt svar till vtm Viveka Eriksson att efter 15 år har Åländsk Center kommit fram till att det här fungerar inte mera. Vi har många gånger sagt att vi måste hitta en alternativ väg, och då har vi blivit beskyllda för att vi har gett upp, inte ger man upp för att man konstaterar att den här vägen går det inte att komma fram mera, vi måste hitta en alternativ väg. Det är just den alternativa vägen som vi har pekat på – och bara vi får nöta på med det också tillräckligt länge så kanske flera kan se att det kan vara någonting som vi skall satsa på!
Herr talman!
Jag skall lämna den frågan för den här gången och koncentrera mig på självstyrelsepolitiska nämndens betänkande. Jag tycker att det är bra att grundlagsutskottets betänkande tas upp. Det är någonting jag har tänkt på länge: hur skall man i ett passligt forum kunna ta upp de här frågorna?
Det sades tidigare under debatten att det är viktigt att lagtinget är enigt. Är vi eniga har vi en stor styrka, men när det gäller den här framställningen till Finlands riksdag var lagtinget helt enigt, men resultatet var precis detsamma – noll! I sak hade också lagtinget rätt. Det medger grundlagsutskottet i sitt resonemang, men, igen, för att citera Thorvald ”Thusse” Eriksson, så har vi en överkörd självstyrelse och det är det här som vi måste lite resonera om, att vad gör vi nu, hur skall vi gå vidare? Vtm Viveka Eriksson sade ingen var förvånad över att det gick som det gick. Jag måste ändå säga att jag är lite förvånad att man så pass flagrant kör över ett helt enigt lagting. I resonemanget har man varit med ganska långt, men när det gäller att komma till handling gick det inte mera. Vtm Viveka Eriksson sade att grundlagsutskottet hade ett bra betänkande, men det var ett ”litet skevt argument”. Jag tycker att det är lite försynta påpekanden från vår sida! Resonemanget som grundlagsutskottet har är alldeles uppåt väggarna när det gäller resultatet, dvs. man kan inte ha en ledamot per 27.000 invånare när man i resten av Finland har en ledamot per 408.000 invånare. Många talare har redan varit inne på det här. Skulle man räkna på det här sättet och jämföra med Tyskland och Frankrike så skulle Finland också vara utan representation. Men så fungerar det inte. Jag tycker att det resonemang som självstyrelsepolitiska nämnden har, att det fungerar inte på det sättet att man har respekt för de olika självständiga staterna, men man måste också ha samma respekt för Ålands självstyrelse. Vi står här igen med en överkörd självstyrelse. När man säger så här i grundlagsutskottet: ”På det hela taget kan frågan om Ålands representation i Europaparlamentet inte lösas med folkrättsliga principer eller bestämmelser i grundlagen, utan lösningen måste i sista hand vara politisk.” Ja, men vad är detta för snack! Den jubileumsskrift som självstyrelsen tog fram, som Ove Bring var författare till, pekar på att den här folkrättsliga grunden har ålänningarna och Åland helt klart, men från riksdagens grundlagsutskotts sida respekterar man inte den synen utan lösningen måste i sista hand vara politisk. Hur skulle den lösningen gå till efter 15 år av politiskt tjatande utan att vi har kommit någonstans överhuvudtaget!
Det nämndes också att man i stället skall försöka ha en diskussion på europeisk nivå om landskapets inflytande i Europaparlamentet. Det har redan flera varit inne på, så det är onödigt att jag ordar desto mera om det, men det är i sanningens namn märkligt att man håller med i sak hela vägen tills det är dags att ta ställning och då hittar man det här halmstrået, att vi är helt enkelt för små.
Herr talman!
När det gäller självstyrelsepolitiska nämndens synpunkter på inflytandefrågorna säger nämnden så här: ”Enligt nämndens mening är det fortsättningsvis synnerligen angeläget att landskapsregeringen på alla plan driver frågan om representation i Europaparlamentet.” Vidare sägs i betänkandet: ”Nämnden anser fortsättningsvis att landskapets möjligheter till inflytande på EU-ärenden måste förstärkas. Landskapsregeringen bör vidta kraftfulla åtgärder för att ordna den här frågan.” Därför ställer jag frågan direkt till lantrådet – min uppfattning är nämligen att det är ingen som driver de här frågorna riktigt starkt. Jag har varit förvånad och väntat länge: vad kommer talmannen att säga, vad kommer lantrådet att säga när det gäller Finlands riksdags behandling av lagtingets enhälliga framställan till riksdagen om att vi skall erhålla vår berättigade Europaparlamentsplats? Jag har egentligen inte uppfattat någonting, det är ingen som driver. Innan vi igen börjar rada upp från Ålands Framtids sida vad vi tycker att man borde göra så vill jag faktiskt ställa frågan: Vilka kraftfulla åtgärder tänker landskapsregeringen vidta när det gäller detta? Vi kan inte bara rycka på axlarna och konstatera att riksdagen är stor, lagtinget är litet, det är de som bestämmer! Så är det inte. Vi står på samma ruta när det gäller detta.
Lantrådet Roger Nordlund:
Fru talman!
Ltl Anders Eriksson frågar vad säger talmannen och vad säger lantrådet om nejet från Finlands riksdag? Jag tror att om ltl Anders Eriksson skulle ha varit uppmärksam så skulle han nog ha kunnat notera att åtminstone lantrådet har uttryckt en mycket stor besvikelse över Finlands riksdags enhälliga nej, inte enhälliga i och med att Ålands riksdagsledamot och sfp:s Astrid Thors också röstade för motionen i grundlagsutskottet. Vid behandlingen i plenum blev det ingen omröstning. Jag måste säga för min del, fru talman, att jag var nog också litet förvånad över nejet, för jag hade faktiskt trott och kanske varit så naiv att jag trodde att en enhällig framställning från Ålands lagting skulle ha en större betydelse än vad den hade i det här sammanhanget.
För min del, fru talman, hade jag inte blivit ledsen om Ålands lagting och självstyrelsepolitiska nämnden skulle ha uttryckt sig lite kraftfullare och färgfullare i sitt betänkande som vi nu diskuterar, för det skulle faktiskt ha varit läge för det i den här situationen. Annars blir det bara, att, jaha, det kom ett nej på vår enhälliga framställning och så går vi vidare. Det känns för min del också mycket frustrerande.
Ltl Anders Eriksson frågade vad vi gör, och det försökte jag redogöra för för en stund sedan, att mitt arbete som lantråd är att gentemot regeringen och den nuvarande regeringsförhandlaren Vanhanen få in goda skrivningar i regeringsprogrammet och att få en så bra organisation som möjligt när det gäller hanteringen av Ålandsfrågorna i nästa regering.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Det var ett bra klargörande. Jag vet fortfarande inte vad talmannen tycker om frågan, men det får vi ta någon annan gång. Jag noterar att lantrådet är oerhött besviken och det är också jag. Jag måste säga att vi får inte lämna den här situationen med, som lantrådet uttryckte sig, att , jaha. så rycker vi på axlarna och så går vi vidare. Jag hoppas att de stora partierna, annars får de partier som vill bli stora, ta initiativ till att vi borde ha gruppöverläggningar, diskutera igenom detta: vad skall vi göra, vilka åtgärder skall vi vidta, hur skall vi gå vidare? Det tycker jag att man borde göra. Självstyrelsepolitiska nämnden uppmanar i klartext landskapsregeringen att vidta kraftfulla åtgärder. Men är det så att betänkandet har kommit så pass nyligen att man inte från regeringens har hunnit fundera riktigt över vilka kraftfulla åtgärder man vill vidta? Då menar inte jag att man är med om några skrivningar i regeringsprogrammet utan att man verkligen för upp frågan på allvar på bordet.
Lantrådet Roger Nordlund:
Fru talman!
Det verkar vara omöjligt att hitta en nationell lösning när det gäller parlamentsplatsen. Faktum är att grundlagsutskottet och Finlands riksdag anger egentligen vägen som Ålands lagting och Ålands landskapsregering bör gå, nämligen vi måste lösa frågan på europeisk nivå. Det är det väl så att vi får fundera på vilket som är det lämpliga initiativ, vilken som är den lämpliga instansen att vända sig till för att kunna försöka få en lösning så att Ålands legitima rätt på en parlamentsplats och lagtingets konstitutionella status respekteras.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Rent formellt är det tyvärr så att Europaparlamentsplatsen och den typen av frågor är en nationell angelägenhet. Vi har ingen möjlighet att t.ex. gå till EU-kommissionen eller Europaparlamentet och säga att nu får inte vi som vi vill, var vänliga och ge oss en plats! Men effekten, om man väcker frågan med kraft internationellt, kan leda till att man från de finska myndigheterna kommer till mötes, det är mycket möjligt. Men hur ser lantrådet på mitt förslag att man skulle ha gruppledardiskussioner och sätta oss ner tillsammans och säga hur skall vi hantera det här på bästa sätt. Jag kan försäkra att vi från vår sida vill nog så ansvarsfullt som möjligt, i liket med vad vi gjorde när vi fick till stånd den eniga framställan till riksdagen, också försöka få till stånd en enig uppfattning om hur vi skall gå vidare här.
Lantrådet Roger Nordlund:
Fru talman!
Jag tar inte ställning till gruppledardiskussioner i det här läget utan jag tycker att det är viktigt att vi håller lite på formerna och i det här fallet är det faktiskt så att lagtinget har en självstyrelsepolitisk nämnd som har till uppgift att klarera och arbeta när det gäller EU-frågorna och de konstitutionella frågorna. Jag tycker faktiskt att det är självstyrelsepolitiska nämndens ansvar att formulera sig i de här sammanhangen. Om det finns initiativ till gruppledarmöten ställer vi naturligtvis upp på det också från landskapsregeringens sida, det är ingen tvekan.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun Carlson:
Fru talman!
Vi har nu hört kommentarer runt självstyrelsepolitiska nämndens betänkande och jag erinrar igen om det som flera har sagt att det var en helt enig självstyrelsepolitisk nämnd som bestod av fem olika partier och som var väldigt eniga. Jag valde själv i dag att inte komma först, som jag kunde ha gjort som centerns gruppledare, utan ville höra hur kompakt är den här enigheten när det gäller denna fråga. Jag tycker att det har varit väldigt stor samstämmighet i uttalandena som har kommit både när det gäller kommentarer och när det gäller argumenten till vad som har hänt.
När det gäller representationen i Europaparlamentet har nämnden skrivit som vi har gjort och de flesta har kommenterat, att det är inget hållbart argument att Åland är så litet att det är bara 27.000 personer och 27.000 personer kan inte få en parlamentsplats när Finland är över 400.000 osv. Här har jag upplevt att alla tycker lika.
Vi kan också läsa grundlagsutskottets synpunkt på att den fortsatta diskussionen skulle kunna ske på europeisk nivå för att öka landskapets medinflytande, men vet vi riktigt, och vi skriver också i självstyrelsepolitiska nämnden att vi inte hyser några förhoppningar om att det här skulle bli någon lösning. Inte kan man föra diskussioner från Finlands sida utan Finlands positiva stöd i frågan, det tror väl ändå ingen. Ingen förväntar sig att Finland skulle ge ett positivt stöd här, så på något sätt var resonemanget i självstyrelsepolitiska nämnden också där att man känner sig tveksam till det.
När det gäller subsidiaritetsprincipen har vi också hört, och jag är helt enig med dem som har sagt, att Finlands två röster som man kan ha när det gäller tidig varning borde delas vid behov så att Åland skulle få en röst i de ärenden som berör Åland. Det har vi också varit helt eniga om, men längre än så kommer vi inte. Vi fick i stället höra, att, jo, Åland skall höras, men det är riksdagen som fattar besluten! Det var ingen tvekan om det. Det budskapet förstår vi också.
Så här kan man gå igenom olika saker och vi har insett att så särskilt mycket framgång har vi inte haft. Ur centerns synpunkt är det det här som gör att hotbilden har vuxit. Den fråga som vi har ställt oss är: Hur skall Ålands förhållande till EU i framtiden se ut? Hur skall vi kunna försvara vår konstitution i framtiden? Det har framförts i dag också av andra partier, precis samma farhågor, samma hotbilder har man sett framför sig. Det negativa utfallet av den gemensamma lagmotionen från lagtinget gör att centern inser att här måste vi söka alternativ. Det är det som vi redan har varit inne på, man måste utvärdera vad som har hänt och fundera om man kan hitta ett alternativ som skulle förbättra. Vi vill se till att vi har vår självstyrelse också i framtiden. Precis som vi just hörde av lantrådet kräver också ett sådant här utspel enighet, en bred uppslutning, om man skall kunna komma fram med något alternativ. Det här är också vår landskapsregerings ansvar att gå vidare med. Jag upplever i dag att lagtinget ändå har varit enigt om att det inte är bra som vi har det, vi måste hitta ett bättre system och flera partier har alltså ställt frågan: Hur skall Ålands förhållande till EU se ut? Hur skall man kunna försvara vår konstitution? Vi skall inte underordna oss riksdagen, tror jag att vtm Viveka Eriksson sade. Detta gör att jag upplever att här finns en samstämmighet. Nu hörde vi ett förslag att man borde diskutera det här tillsammans i form av någon gruppledardiskussion eller någonting och det är också ett sätt som jag inte i och för sig har någonting emot, men jag kanske ändå stöder lantrådets åsikt om att det är självstyrelsepolitiska nämndens sak att börja diskussionen. Vi har ett problem och jag tror inte att vi löser det genom att sitta stillatigande och vänta på att någon annan skall lösa problemet. Det här är också vårt problem som vi måste lösa härifrån, vi kan inte bara sitta och avvakta vad någon annan bestämmer för oss.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
När det gäller vem som har initiativet kan jag också dela det som lantrådet sade, att det är lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd och i min sinnesvärld föreställer jag mig åtminstone att när vi skall behandla grundfördraget så kommer vi att ta upp den här frågan om att omförhandla EU-medlemskapet och bekanta oss med den ytterligare. Det hoppas jag att finner stöd hos centerns ledamöter i självstyrelsepolitiska nämnden.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Eftersom centern har initierat en diskussion om en omförhandling av avtalet är det säkert inte svårt att förstå att centern kommer att vara med på en sådan diskussion också i självstyrelsepolitiska nämnden.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Det tycker jag är bra. Det var för fem år sedan som Obunden Samling första gången motionerade om en sådan här utredning och som jag sade i en debatt häromdagen är vi nu tolv ledamöter här i lagtinget, om centern är enig i sin grupp som anser det här. Det börjar bli en betydande majoritet och någonting att ta på största allvar. Under diskussionen i nämnden kanske det t.o.m. kommer flera med. Vi får se vad vi kommer fram till där. Jag ser fram emot den behandlingen.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Jag tror att man kan förvänta sig att det finns en enighet att diskutera de här frågorna. Det är väl så att centern kanske har varit mera positiv och trott under de här åren att utvecklingen ändå skulle gå framåt i Ålands riktning, om vi säger så. Men behandlingen av lagmotionen visar att vi har inget gehör för att öka vårt inflytande. Samtidigt lägger man på oss, som vi hörde av lantrådet, mera ansvar. Vi har en oändlig massa krav vi skall leva upp till i EU, men något inflytande vill man inte ge oss. Det här är nu bekräftat; vi behöver inte söka flera bekräftelser från finska regeringen eller riksdagen i den här frågan, vi vet hur det är nu och nu måste vi själva börja agera och söka alternativ. Jag tror att vi är överens i den här frågan.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Johan Ehn:
Fru talman!
När det gäller inflytande frågorna och hur EU skall utvecklas i framtiden ser vi från Frisinnad Samverkans sida också som naturligt att man tittar vidare på och gör en utredning kring de konsekvenser vi har haft av EU-medlemskapet. Det är bra att göra en avstämning kring vad EU-medlemskapet har betytt för Åland, både på den positiva och den negativa sidan, så att man har en bra grund att stå på när man skall gå vidare. Jag tycker också att självstyrelsepolitiska nämnden är en utmärkt plattform för att diskutera frågorna vidare, det är den instans i lagtinget som är satt att bevaka dessa frågorna och där vi också har det konstitutionella fördraget liggande, som ju är en del av de diskussionerna som skall föras. Från vår sida har vi en positiv inställning till att se över konsekvenserna kring EU-medlemskapet.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Jag får väl säga äntligen! Vi har hållit på och tjatat länge om utvärderingarna och utredningarna. En sak som fortfarande är väsentlig är grundfördraget. Vad blir konsekvenserna om Ålands lagting säger nej? Ingen, märk väl, absolut inte Ålands Framtid och jag tror inte heller Frisinnad Samverkan vill ha ett avtalslöst förhållande till EU, utan vad blir konsekvenserna? Också det har vi hållit på och tjatat om i två och ett halvt år, att vi måste få det klart för oss, men, nej, det går inte! Kan vtm Johan Ehn också tänka sig att regeringen sätter igång och börjar jobba med det så känns det mycket, mycket bra. Det har varit en bra dag!
Vtm Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Som vi vet har det varit mycket osäkert med det liggande fördragets framtid och det har också lett till att diskussionerna kring det har blivit något yviga och man har haft svårt att veta vad slutresultatet skall bli. Löften kring vad regeringen gör är svårt för en ledamot av Ålands lagting och en vice talman att ge, det löftet måste du få av lantrådet eller någon annan landskapsregeringsledamot. Däremot kommer jag att i självstyrelsepolitiska nämnden och också i mina kontakter gentemot regeringen som jag har att påverka det i den riktningen att utredningen skall göras kring de här frågorna, gärna i samförstånd mellan lagting och landskapsregering.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Jag är som sagt väldigt glad över att man faktiskt börjar titta på de här frågorna för det är inte en sekund för tidigt. När vtm Johan Ehn hänvisar mig till lantrådet så när jag i tidigare replikskiften försökte få svar av lantrådet hänvisade han till att han vill inte riktigt klampa in i sådana här frågor som hör till lagtinget utan det borde vara självstyrelsepolitiska nämndens roll och där sitter ju vtm Johan Ehn, så jag vet inte riktigt vilken dörr jag skall knacka på – jag får väl knacka på båda!
Vtm Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Jag tror att det här är så pass viktiga frågor att här skall se till att vi även i fortsättningen jobbar tillsammans med dem; även ltl Anders Eriksson har andra möjligheter än att knacka på dörren till landskapsregeringen eller att knacka på dörren till självstyrelsepolitiska nämnden. I självstyrelsepolitiska nämnden tror jag att ltl Anders Eriksson har både närvaro- och yttranderätt i och med att han är ersättare. Finns det ett stort intresse för frågorna finns möjligheten att också delta i nämndens möten och därigenom kunna bidra med det som ltl Anders Eriksson har att bidra med.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad.
Ärendet är slutbehandlat.
Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 7:
Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion om tillsättande av en förtroendekommission. (HM nr 32/2006-2007).
Beslut har tidigare fattats om att ärendet remitteras till lagutskottet. Ärendet är bordlagt den 30.3. Diskussionen fortsätter.
Ltl Danne Sundman:
Talman!
Åländsk politik har under längre tid karaktäriserats av instabilitet, affärer och fadäser. Utvecklingen har accelererat under den nu sittande regeringens tid och då har tyvärr många ärenden slutat med eptitet ”affär”. Detta är inte bra och drabbar ålänningarnas generella förtroende för politik. Det drabbar även de politiker och partier som inte direkt har varit inblandade i utvecklingen. Det drabbar också i förlängningen den så viktiga självstyrelseutvecklingen. För att få ålänningarnas förtroende för att utveckla självstyrelsen måste politikerkåren först ha förtroende att hantera det man redan är satt att sköta. För att upprätta förtroendet för åländsk politik hos ålänningarna borde en förtroendekommission tillsättas bestående av ett antal politiskt fristående betrodda personer som skulle föreslå åtgärder för att vända utvecklingen. Det är nu dags för en politisk kontroll och Alt+Delete på Åland!
Vad skall då en sådan här förtroendekommission titta på? Jag tror att man borde titta mycket på åtgärder för att framför allt återfå stabiliteten i åländsk politik. Samspelet mellan regering och lagting, och då menar jag kanske inte i första hand samspelet mellan opposition och regering utan inom regeringsarbetet, hur man sätter tyngdpunkten i parlamentarismen mellan lagtinget och regeringen. Det är en fråga med många aspekter, t.ex. demokratiaspekten. Det är därför vi har parlamentarism för att gör systemet mer demokratiskt. Fast jag är i opposition måste jag säga att det kan vara nyttigt för stabiliteten om man har en stark regeringsmakt och då är frågan: bör man titta på systemet och ändra till fördel för att få en tydligare roll för den verkställande makten? Man bör också titta på sådana frågor som vi inte har kommit någon vart med, om jag får säga så, t.ex. Lex-Gunnar, ersättarsystemet som jag personligen och Obunden Samling anser att borde tas bort. Då kunde man också få indirekta effekter i form av en ändrad maktfördelning mellan parlament och regering.
Just de här frågorna tror jag man måste titta på. Man måste också analysera varför det har gått som det har gått med vårt kära självstyrelsefögderi. Jag säger i motiveringen att det skall vara politiskt fristående personer; knappt någon är helt politiskt fristående, men det skall vara icke-politiskt aktiva personer, anser jag som annars har erfarenhet och kunnande inom självstyrelsen och det finns en rad sådana både kvinnor och män som man kunde anlita.
Vidare handlar det också om att titta på förvaltningsreformer. Vi fick en förvaltningsreform på vårt bord som inte var en förvaltningsreform utan det var bara en lagstiftning för att bli av med en tjänsteman och det tycker jag är synd för det finns saker man borde fundera på, dels hur man kunde ändra förvaltningen något och framför allt hur man skulle implementera de förändringar som har gjorts tidigare, kanske i större utsträckning. Vi har också från Obunden Samlings sida tidigare motionerat om ett kvalitetsledningssystem för landskapsförvaltningen för att garantera dels kvaliteten i förvaltningen, dels sätta rollerna till pappers hur politiken, som ytterst bestäms av en majoritet här i lagtinget, skall implementeras i förvaltningen.
Talman!
Vi tror på självstyrelsesystemet, vi tror på ålänningarnas förmåga att bygga och driva sitt örike. Därför vill vi vidta denna åtgärd för att tillse att ålänningarna fortsättningsvis har förtroende för sina företrädare, för det system som skall se till att de företräds när det gäller det som är självstyrelsens behörighet enligt självstyrelselagen.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Föredras för remiss ärende nr 8:
Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående stöd för nybyggnation av uthyrningsstugor. (HM nr 3/2006-2007).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet.
Föredras för remiss ärende nr 9:
Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående höjd avskrivningsprocent för stuga. (HM nr 4/2006-2007).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet.
Talmannen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 24 § arbetsordningen att motionerna behandlas i ett sammanhang eftersom de nära ansluter till varandra. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.
Ltl Brage Eklund:
Fru talman!
De här två hemställningsmotionerna har nära beröring med varandra i och med att de berör turistisk verksamhet och då också är ett sätt att försöka få fart på nybyggnation och intresset för att investera i en nybyggnation av uthyrningsstugor.
Redan 2004 motionerade jag i en finansmotion om att man skulle frigöra 200.000 euro från de medel som landskapsregeringen satte på standardhöjning av stugor när man lyfte av hela investeringsstödet på nybyggnation. Det beaktades inte i slutprocessen och finansutskottet hänvisade till att landskapsregeringen har fastslagit de kriterier som skulle gälla och att programmet var godkänt.
Den som följer med i tidningspressen vet att stugägarföreningen har bytt ledning ordförande och har aktiverat sig på nytt igen och det tycker jag är väldigt bra för jag har saknat en aktiv stugägarförening som representerar och kan föra talan för stugägarkåren. De har uppvaktat landskapsregeringen i samband med just det som jag motionerar om, så man kan undra varför jag har motionerat! I och med att jag har diskuterat och pratat med stugägarföreningens nuvarande ordförande om föreningen vill ha hjälp med politisk uppbackning så har han sagt att det är bara bra om man gör påstötar från flera håll. Därför aktualiserar jag dessa två motioner igen och den ena gäller investeringsstöd för nybyggnation. Nu har jag fått till kännedom att landskapsregeringen har agerat snabbt den här gången och tydligen fattat beslut att införa investeringsstöd på nybyggnation och det glädjande, men faktum är att det scenario som jag beskrev att skulle hända för två år sedan när jag kritiserade att man tog bort anslaget har hänt. Nybyggnationen har stått still, den standardhöjning på gamla stugor som man förväntade sig att skulle bli så bra har inte hänt. Några få har utnyttjat stödet för standardhöjning av stugorna. Därför har kanske landskapsregeringen insett att i och med att det kommer påbackning från stugägarföreningen också att det är aktuellt att återinföra.
Resultatet av det här är att Åland och turistnäringen har tappat två år på investeringar för att verkligheten är den att med dagens priser och konkurrensutsättningen från omkringliggande regioner så finns det ingen möjlighet att investera i nybyggnation, om det inte finns ett stödsystem. Då kan man många tycka, att då kan vi lägga ner det här, varför skall vi hålla på med någon verksamhet som måste bygga på stöd för att kunna existera och då blir nästa fråga om inte landskapsregeringen måste påta sig ett större ansvar/beslut om vi skall ha turism på Åland eller inte. I landskapsregeringens program och i turismstrategin står det att man skall utveckla turismen på Åland, så jag tycker att saken är ganska självklar att då måste man också ha ett stödsystem.
Alla vet att Estland är en stor konkurrent till åländsk turism i dag och där har de ett stödsystem som är helt annorlunda. Jag säger inte att vi skall efterapa det och även på svenska sidan har det ett ganska förmånligt system där man inför stöd för nybyggnation.
Jag önskar att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att i samband med beredningen av budgeten för 2008 återinföra stöd för nybyggnation av uthyrningsstugor. Klämmen är inte aktuell nu eftersom man har fattat beslutet, så jag får väl rikta ett tack till landskapsregeringen och näringsministern, som är närvarande, för att han har agerat snabbt i frågan.
När det gäller avskrivningarna på stugor har det också att göra med lönsamheten. Bekymret här är att bygger man en ny stuga i dag och faller under näringslagen så har man bara en 4-procentig avskrivning. Det resulterar i att man har en avskrivningstid på 25 år och oftast har man lånen och amorteringarna ihopkopplade med avskrivningstiden och det betyder att man har 25 år på sig innan stugan är betald. Är den sedan uppbyggd som en biinkomst till jordbruket och faller under gårdsbrukslagen så har man 6 procent avskrivningar i dag. på 25 år hinner det hända mycket på en stuga och under den tiden finns det också behov av standardhöjning och grundlig renovering. Det betyder att då är det dags för en stor investering igen och då har man inte frigjort sig från tidigare lån utan man bygger upp en större skuldbörda. Ytterligare bekymmer med den låga avskrivningsprocenten är att avskrivningen egentligen inte motsvarar en värdeminskning på stugan.
Jag är väl medveten om att detta inte hör till vår behörighet, men jag vill i varje fall ta upp det som en diskussion för att landskapsregeringen tar upp ärendet och inleder förhandlingar med finansministeriet om att avskrivningsprocenten för stuga inom näringsverksamhet höjs till jämförbar nivå med omkringliggande regioner. Jag skulle kunna diskutera mycket mera runt motionen, men jag hoppas att näringsutskottet den här gången hinner med behandlingen. Jag är själv medlem i utskottet, det är inte så lätt att få upp motioner till diskussion, men jag tycker att det här är en så viktig fråga att näringsutskottet borde diskutera den.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Fru talman!
Först ett tillrättavisande. Det heter Föreningen för Ålands stuguthyrare, inte stugägare, det är en helt annan kategori. Föreningens historia är en historia med samma gemenskap som många andra föreningar: man saknar en medlemskår eller uppslutande medlemmar. Eftersom jag känner mig lite uthängd här som den som i princip skulle ha slutat engagerat mig för föreningen vill jag påminna ltl Brage Eklund om att hans närvaro hade nog varit god på de två eller tre årsmöten då föreningen försökte välja styrelse osv. Då såg jag inget intresse från ltl Brage Eklunds sida!
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Ja, ltl Jan-Erik Mattsson, man kanske borde rannsaka sig själv och fundera på orsaken till att kåren och stugägarna försvann från föreningen! Det skulle vara skäl till det i stället för att kritisera mig för att jag inte kommer dit. Det kan finnas en viss orsak, men jag skall inte gå in på den i den här debatten.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Fru talman!
Det var precis samma avsikt jag hade med min replik, att man borde syna sig själv kanske!
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Jag känner mig inte skyldig i den här frågan. Ltl Jan-Erik Mattsson var föreningens ordförande och kunde mycket väl ha agerat på ett sådant sätt att medlemskåren hade varit större. Jag tror att ltl Jan-Erik Mattsson vet orsaken till att medlemskåren försvann. Tänk efter innan man kritiserar mig, för jag hade nog varit kvar som medlem om det hade funnits orsak till det. Jag kan säga det att jag är medlem igen nu i stugägarföreningen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Jörgen Strand:
Fru talman!
När det gäller de två motionerna så berör de en angelägen fråga för turistnäringen. När vi har gjort si eller så tycker jag är ointressant, men när det gäller sakfrågan är det någonting som jag har följt med under min tid som näringsansvarig och jag gav i ett ganska tidigt skede förvaltningen i uppdrag att titta om detta slår rätt i förhållande till våra målsättningar och den utveckling vi vill ha i branschen. Jag tror för övrigt att man bara gick in för upprustning. Det tillkom redan i början av 2000. Det viktiga är nu att vi använder våra EU-program och våra stödsystem till någonting som har en möjlighet att vara med på marknaden och höja kvaliteten. Vi kom ganska tidigt till insikt när vi började titta på detta 2005 att just upprustningsstödet inte har givit något resultat utan vi måste gå in för ett annat system. Då sade vi att vi väntar på det nya EU-programmet så att vi kan ta ett helhetsgrepp när det gäller just den här biten. Det är de facto så att vi har inte bara lyft in stuga utan också tillhörande byggnader. Det kan vara en liten konferensanläggning, en exklusiv bastu, lekplatser och liknande. Vi vill få ett lyft på anläggningarna så att de blir mera attraktiva. Nytt är också att vi lyfter in Mariehamn och ser hela Åland som en helhet. Till den delen har vi tagit ett helhetsgrepp och försökt få det inriktat på: vad vill marknaden ha, inte bara att vi skall bevara gamla strukturer. Till den delen är det bra om vi har en samsyn.
I den andra frågan om avskrivningar kan jag ideologiskt hålla med ltl Brage Eklund att man borde titta på skatteinstrumentet och jag har också haft en diskussion i de här frågorna både med stuguthyrarföreningen och också med ltl Jan-Erik Mattsson under hela tiden; han har helt varit inne på den här linjen, det vill jag också lyfta fram. Då har vi tittat på avskrivningarna, som är mycket sämre på Åland än vad de är i Estland. Tyvärr är det inte vår behörighet så vi kan inte snabbt göra någonting åt frågan, men det intressanta, som inte bara berör stugnäringen, är när vi i skattegruppen hade ett hörande med representanter för företagarna i Finland, att de var inte så oroliga på något plan för konkurrensen på Estland längre; man hade haft en löneutveckling som är rasande och man påpekade också att Estlands skattesystem när det gäller olika avskrivningssystem och annat kommer att ändras 2009. Tydligen hade man någon överenskommelse att under ett övergångsskede i samband med EU-inträdet ha en hel del avvikande mot vad man har i unionen i övrigt. Det här förde representanten fram, så jag har inget belägg för det, men däremot har skattegruppen sagt att vår avdelningsjurist skall titta om det finns sanning i det. Då är det mycket intressant i många branscher, då kommer det inte att finnas så mycket snedvriden konkurrens inom en ganska snar framtid. Ingenting är sundare än om vi kunde få en jämbördig konkurrens på alla plan när det gäller Östersjöområdet; då kanske vi inte alls skulle behöva stå här och diskutera bidragssystem, vilket i grunden skulle vara sunt. Det här skall vi jobba vidare med. Ålands Framtid har en representant i skattegruppen som tyvärr var frånvarande när vi hade vårt hörande, men det står lite om det i protokollet.
Vi har alltså tittat på frågan om avskrivningarna och den andra frågan har vi genomfört efter att ha analyserat hur det har fungerat och där har vi haft en samsyn i regeringen.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Som jag sade är jag glad att landskapsregeringen har lyft in stödet och jag håller med näringsminister Strand på det viset att stödet som sådant är inte någonting som man skall eftertrakta utan hittar man på andra instrument där man kan utnyttja skattesystemet t.ex. med förhöjda avskrivningsprocenter i stället så kanske det inte alla gånger är nödvändigt med ett investeringsstöd. Med dagens avskrivningsprocent får man inte lönsamhet om man skall låna pengar och satsa på en uthyrningsstuga, möjligen om du har ett stort eget kapital, men inte som systemet är i dag utan då är det en förlustaffär.
Ltl Jörgen Strand, replik:
Fru talman!
Jag håller med om det, men det har varit lika viktigt för oss att använda det nya EU-programmet till sådant som har en framtid på marknaden och kan verka på marknadsvillkor. Våra insatser är fokuserade på sådant som har en framtid, speciellt de högkvalitativa stugorna med kanske sidoverksamheter som har en dragkraft. Det ser vi hos de få anläggningar som finns i dag. De har också beläggning och kan ta ut en bra peng i hyror och hela paketet. Det är också en fokusering på vad marknaden vill betala.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Jag hoppas och jag tror att vi har ganska stor samsyn när det gäller detta och jag hoppas att landskapsregeringen i varje fall försöker diskutera med finansministeriet och kanske med hjälp av riksdagsledamoten försöka påverka avskrivningsprocenten och föra en dialog. Verkligheten är den att turistnäringen är mycket viktigare för Åland än vad den är totalt för Finland. Turistnäringens ringeffekter på Åland är viktiga; de som bedriver näringen tjänar inte så stora pengar. Ringeffekter i handel och övrig konsumtion som turisterna ger är viktiga.
Ltl Jörgen Strand, replik:
Fru talman!
Vi jobbar med de här frågorna i skattegruppen, den är parlamentarisk, så där har också Ålands Framtid en representant som kan lyfta frågorna.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Ärendena remitteras till näringsutskottet.
Föredras för remiss ärende nr 10:
Ltl Åke Mattssons hemställningsmotion angående utredning över ansvaret för Ålands vägnät. (HM nr 40/2006-2007).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Åke Mattsson:
Fru talman!
Mitt ärende gäller hemställningsmotion nr 40 om en utredning över ansvaret för Ålands vägnät. Ålands vägnät är av tradition uppdelat mellan landskapet, kommunerna och enskilda. Jag anser att för att trygga säkerheten och ha ett likvärdigt vägnät i landskapet och framför allt för att få effektivast möjliga underhåll bör landskapsregeringen utreda konsekvenserna av att landskapet övertar ansvaret för nuvarande kommunalvägar.
Det har säkert funnits en anledning till att indela vägnätet mellan landskapet och kommunerna. Länge var det så att alla viktiga vägar som berörde landskapet, bl.a. de som gick till hamnar och bryggor, var landskapsvägar. Det här lever till vissa delar kvar ännu; det finns en del vägar som kan vara ganska klena och används i liten omfattning som fortfarande är landskapsvägar. Det här är historia och vi bör se framåt och se på dagens behov men framför allt hur kommer framtidens behov att se ut? Vad är det som är ändamålsenligt då det gäller att bygga vägar och underhålla vägar på Åland? Infrastrukturen är ett viktigt moment i ett modernt samhälle, där snabba och framför allt säkra transporter är en viktig fråga. De som använder vägnätet här på Åland – ortsbor och andra som kommer bortifrån – tänker nog inte på om det är kommunalväg eller landskapsväg och för det mesta vet man överhuvudtaget inte skillnaden och man kan inte heller se skillnaden direkt. Däremot kan vägarna ha skillnad, framför allt då det gäller underhåll men även konstruktionen; det är andra krav på kommunalvägar, t.ex. beträffande bredd och hur krokiga de får vara.
Utan att fördjupa sig i frågan ser man fördelar med att ha enbart en ansvarig väghållare, åtminstone när det gäller de allmänna vägarna.
Fru talman!
I dagens hårda ekonomiska verklighet finns det i kommunerna en viss risk att man börjar spara på fel sätt just då det gäller nybyggnad av vägar och vid vägunderhåll. Både säkerhet och det ekonomiska utfallet kan bli lidande på det här sättet. Det rör sig ofta om ett kortsiktigt sparande. När det gäller kunskap om rätt åtgärd vid rätt tid osv., så kan det vara så att det inte finns i små kommuner utan det kan behövas experter. I säkerhetstänkandet vid konstruktion av vägar osv. kan det vara så att man har den bästa viljan, men det kanske inte är så att säkerhetstänkandet är optimalt i alla fall, om man inte jobbar med det dagligen. När det gäller den ekonomiska biten så vid upphandling av salt och grus blir det förmånligare ju större enheter som upphandlas. Framför allt är det vid upphandling av entreprenörer förmånligare om man har större entreprenader men det är också ett attraktivare uppdrag. I skärgården borde det vara ganska naturligt. Jag tror att man har det så i Kökar redan i dag att det är en väghållare som har hand om alla vägar ute på Kökar, att man har förhandlat sig fram till den biten, men överlag tror jag att man har mycket att vinna på att man har en egen väghållare.
Vid skötseln av vägarna, t.ex. vid sopning av dem som man gör just nu, grusning på sommaren, plogning, sanda, salta, kompletteringsasfaltera, vägskrapning osv., så reagerar folk på att man gör lite stumpar här och var, först kommer den ena bilen och så den andra ute i kommunerna, så det här skulle man komma ifrån om det fanns bara en huvudman.
Med anledning av det här vill jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en utredning där man ser vilka konsekvenser det blir om landskapsregeringen övertar ansvaret för de kommunala vägarna.
Ltl Danne Sundman:
Talman!
För att hålla lite på traditionerna brukar ju vägfrågor vara någonting som diskuteras väldigt mycket här i lagtinget och förr i landstinget. Det var nämligen en av de få frågor där man kunde profilera sig med det gamla ekonomiska systemet. Nu finns det många andra möjligheter. Skämt åsido, frågan är intressant på så sätt att man kan säkert göra utredningen, och den har också utretts och inventerats tidigare i omgångar. Trafikministern kan säkert rätta mig, men jag tror att för något år sedan gjorde man en inventering och så bytte man lite vägar. Det finns säkert fall där man t.o.m. borde byta; landskapet borde ta över kommunalväg och också tvärtom. Men man måste fråga sig om inte kommunerna kan göra en sådan här sak, vad skall man då ha kommunerna till? Jag tycker att det är viktigt att där kommunerna har en uppgift, där det är vettigt att ha beslutandemakten nära medborgarna, de uppgifterna skall man påföra kommunen. Om man kommer till att denna utredning skall göras borde man också se på frågan ur ett sådant perspektiv. Det är kanske så att mera av det infrastrukturella ansvaret borde överföras på kommunen, att kommunerna skulle ha ett större ansvar just när det gäller vägnätet. Det här skiljer ju från kommun till kommun och i Mariehamns stad är det en helt annan situation där man har sina vägar s.a.s. som gator. Men om man tänker på en vanlig landsbygdskommun eller skärgårdskommun, så vad skall kommunerna syssla med om inte just sådant här?
När det gäller frågan om att det blir dålig standard och att man prioriterar fel så finns det regelverk för hur en väg skall utformas. Där är det landskapsregeringens uppgift att fastställa det och vara behjälplig. Så går det till också i dag när vägar byggs och det ser inte jag som något problem. Det gäller bara att ha bestämmelser hur det skall vara.
När det gäller trafiksäkerhet vill jag dra ut hängslena med tummarna lite över Lemlands trafiksäkerhetsarbete där kommunen har gjort en trafiksäkerhetsplan, man har inventerat alla vägar i kommunen, från privatvägar t.o.m. kommunalvägar och också landskapsvägar och listat dem efter att ha gjort en enkät bland befolkningen samt haft en arbetsgrupp. Man har uppgjort en lista över platser där man anser att det borde göras förbättringar och så har kommunen själv på sina vägar påbörjat det arbetet och så har man försökt förmå landskapsregeringen att göra vissa förbättringar. Tidigare har kommunen också satsat mycket på vägbelysning i egen regi fast det är vid landskapets väg som lyktorna lyser och haft ett stort engagemang. Åtminstone i Lemland har vi haft en väldigt positiv diskussion och befolkningen har varit engagerad och det visar på att det har varit vettigt.
De hör till saken att Lemlands kommun har en ganska bra ekonomi, ltl Åke Mattsson nämnde andra kommuner som inte har så bra ekonomi som har byggt diverse anläggningar och gjort stora investeringar och då kanske man tvingas prioritera bort sådana här investeringar, då får man ha ett sämre vägnät osv. Å andra sidan är det bra med lite konkurrens mellan kommunerna. Det sporrar också att få kassan att räcka till även sådana här satsningar.
Jag vill faktiskt försvara kommunernas roll, men jag tycker att man förutsättningslöst kan se på frågan i utskottet.
Ltl Åke Mattsson, replik:
Fru talman!
Det är alltid intressant med olika vinklar i sådana här sammanhang. Jag anser nog ändå att när det gäller den enskilda rätten som man skall ha ute i kommunerna så bara för att beslutanderätten skall vara på ett visst ställe får man inte göra avkall på kvalitet. Framför allt gäller det säkerheten när man bygger vägar osv. Infrastrukturen är en sådan sak som borde ligga inom landskapets område. Det finns många andra saker som man kan diskutera och ha beslutanderätten i kommunerna. När du kör på de här vägarna vet du inte vilken kommun du kör i, det kan vara aktuellt till och från din bostad som det kan vara aktuellt med konkurrens mellan kommunerna. Med tanke på turism och om du måste passera en viss kommun för att du skall till din sommarstuga så har du väldigt dåliga vägar dit osv., så det här är någonting som landskapet borde ha hand om.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Till att börja med konstaterar jag att vi har väldigt fina vägar på Åland. Har man turistat runtom i Europa så kan vi konstatera att vi har ett fantastiskt vägnät, också de kommunala vägarna är förhållandevis goda, men det kan hända att det i en kommun t.ex. har byggts ut ett bostadsområde och att vägen från början var för en helt annan belastning osv. så att den borde uppdateras, men jag tror inte att i de perifera områdena, ute i skärgården, ute i randkommunerna, man kan prioritera sina vägar på samma sätt om det skall s.a.s. fördelas härifrån. Jag tror att det är bättre att man gör det ute i kommunerna där man har kännedom om och vet hur man vill prioritera. Annars blir det en centralisering. Därför är det en poäng att ha det här kvar under kommunerna, att kanske t.o.m. som jag föreslog, utöka det för det blir lätt centraliseringar.
Ltl Åke Mattsson, replik:
Fru talman!
Det här kan också vara en kompetens- och en kunskapsfråga. Har de olika förvaltningarna inom kommunen tillräcklig kunskap om vägar, vilka är åtgärderna som skall sättas in, när skall de sättas in osv.? Redan där kan det vara ett behov av att det är centralstyrt. Man klarar de allmänna vägarna ganska bra och där har vi ett bra vägnät och för att inte kommunvägarna skall falla ifrån utan hålla samma kvalitet tror jag att det här kan vara ett bra alternativ.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Som jag sade tidigare är det viktiga frågor som ltl Åke Mattsson tar upp att kvaliteten och underhållet håller en viss nivå, men det kan inte vara huvudorsaken till att man måste byta huvudman, utan landskapsregeringens trafikavdelning är behjälplig redan i dag. Det finns som sagt standard och modeller för hur man skall sköta underhåll, hur en väg skall vara för en viss belastning osv. Man borde i stället titta på att den rollen skulle utökas så att man i större utsträckning skulle få handledning om det är någon kommun som inte har detta kunnande, kanske också titta på stödnivåerna. Jag såg att trafikministern begärde ordet så vi kanske får till den delen nyheter.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:
Fru talman!
Det är en intressant fråga med vägar och också mindre vägar som kommunalvägar. Som ni vet införde vi ett nytt system för några år sedan där vi gick in för att följa svenska enskilda vägnormer för byggande av kommunalvägar och för att kunna erhålla landskapsunderstöd för dessa vägar. Det betyder i praktiken att du kan bygga en kommunalväg som är 3,5 meter bred och ha i princip vilka kurvor som helst och på det sättet anpassa vägarna till de verkliga trafikförhållanden. Det är ofta så att det kan vara en väg som bara går till två hushåll och t.o.m. bara till ett hushåll och då behöver den vägen inte någon speciellt väl standard utan det räcker att den har en bra grund, sedan kan den vara ganska smal och kurvig. Får den beläggningar till så räcker det gott och väl. Vi har också infört betydligt högre landskapsstöd för att bygga sådana här vägar, vilket nu visar sig positivt att kommunerna verkligen kommer igång med att grundförbättra vägar och också kommer i gång med att bygga nya vägar ute i periferin. Jag tror i likhet med ltl Danne Sundman att centraliserar man detta blir glesbygden lidande; då kommer man än mer att satsa på de vägar där det är mycket trafik och lämna de småvägarna därhän, som är jätteviktiga för att kunna bibehålla glesbygden och få folk att bosätta sig ute i obygden. Jag tror att man borde behålla dem som kommunalvägar, fortsätta med det höga landskapsstödet som vi ger; det är ingen speciellt stor kostnad för kommunerna att underhålla vägarna om de är belagda, lite plogning och sandning och det tror jag att fungerar ganska bra. I dag kan kommunerna som sagt lätt göra en privatväg till kommunalväg genom normerna och det skulle knappast landskapet göra om landskapet hade hand om dem, så jag är också för att man fortsätter i nuvarande form och att landskapet stöder lika kraftfullt som nu grundförbättring av kommunalvägarna. Det är enda garantin för att behålla ett bra vägnät även ute i glesbygden.
Ltl Åke Mattsson, replik:
Fru talman!
Naturligtvis måste det vara olika nivåer på vägarna även om landskapet tar över dem. Man behöver inte höja exakt till samma nivå, men jag anser fortsättningsvis att det finns en hel del pengar att spara på det här och det är samma sak att lägger man ut det på entreprenad så är det betydligt lättare att lägga ut det på entreprenad där alla vägar ingår från stora regionala områden. Vid upphandling är det samma sak och då kan man pressa priset ganska mycket. Det blir också attraktivare bitar att lägga ut, t.ex. sköter man hela Kökar så kan det vara mycket attraktivare än att ha landskapet skilt och kommunalvägarna skilt. Det är trots allt ganska mycket samma pengar som man använder, så redan i dag är det som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade stora delar av landskapets medel som används till vägarna.
Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:
Fru talman!
Jag tror inte att det skulle bli billigare om landskapet skulle ta över. Kommunerna är rätt så effektiva att underhålla sina vägar i och med att man i dag redan kombinerar plogning av kommunalvägar med plogning av enskilda, privatvägar. T.ex. i min egen hemkommun Saltvik har man bjudit ut kommunalvägar och privatvägar på entreprenad och då betyder det att man kör igenom kommunalvägarna i alla fall när man far till privatvägarna, så till den delen är det jätteförmånligt. Vi vet också att landskapet bistår genom att köpa in salt till kommunerna, samtidigt som man köper till landskapet, så där erbjuder man den stordriftsfördelen osv. Jag tror inte att landskapet skulle kunna handha detta effektivare än kommunerna; kommunerna är jätteeffektiva i dag och kommunerna kan i och för sig också samarbeta sinsemellan samt samarbeta med landskapet om så behövs. Om vi skall behålla våra 16 kommuner måste också kommunerna stå upp och ta ansvar. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Åke Mattsson, replik:
Fru talman!
Det är kanske så om vi skall behålla våra 16 kommuner så behöver vi flytta över vissa saker till landskapet som sköts centralt, så att man inte ålägger kommunerna att sköta allt utan att man har lite mindre uppgifter på dem. För den skull kanske man inte behöver hålla entreprenaden därute. Jag hävdar fortsättningsvis att det borde utredas. De tjänstemännen som jobbar med dessa frågor ute i kommunerna anser att det är en bra tanke; samma sak tycker man i förvaltningen att det borde finnas stora vinster att hämta här. Även de som jobbar ute på fältet tycker att det här är en tanke värd att pröva och utreda.
Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:
Fru talman!
Allting går att utreda! Det är klart att frågan skall ses över i och med att det är en motion. I varje kommun finns det i princip en anställd utbildad byggmästare som i sin utbildning har lärt sig bygga vägar, de allra flesta av dem i alla fall, så kompetensen finns. Jag är övertygad om att man ute i kommunerna kan sköta det här minst lika effektivt som landskapet. Skall vi som sagt ha 16 kommuner och ha den närdemokratin skall kommunerna också ha de här uppgifterna, man skall inte överföra allting centralt och ändå behålla kommunerna, de måste också ha uppgifter. Jag tycker att kommunerna sköter detta med bravur.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Föredras för remiss ärende nr 11:
Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående trädgårdsturism på Åland. (HM nr 16/2006-2007).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Katrin Sjögren:
Fru talman!
Jag vill med hemställningsmotion nr 16 om trädgårdsturism på Åland slå ett slag för ett segment inom turismbranschen som jag tror har utvecklingspotential. I år firas 300 års jubileum för Carl von Linné och det skulle vara en utmärkt anledning för Åland att uppmärksamma jubileet genom att utveckla trädgårdsresor till Åland.
I den allt hårdare konkurrensen inom besöksnäringen behöver vi utveckla aktiviteter och attraktioner där Åland har särskilt goda förutsättningar. Trädgårdsintresset har exploderat i Norden och har medfört en ökad efterfrågan på besöksmål med trädgårdsanknytning.
Trädgårdsturism är en form av upplevelseturism som utgår från trädgårdar, parker samt naturen och dess flora. Den ger ett tillfälle att njuta av och utforska vårt blomstrande landskap, dess trädgårdar och kulturmiljöer. Ett koncept kunde exempelvis vara: först båtresa, sedan buss till visningsträdgårdar, privata besöksträdgårdar med stopp för mat och kaffe samt avslutning för shopping i perennodlingar, handelsträdgårdar och konsthantverksbutiker. Det finns ett liknande koncept för konstresor på Åland.
Ett trädgårdsturismprojekt kunde stärka landsbygdsföretagens konkurrenskraft och lönsamhet genom att skapa kompletterande intäktsmöjligheter men skulle också kunna ha stor betydelse för trädgårdsstaden Mariehamn som besöksmål. Naturliga samarbetspartners i ett dylikt projekt är trädgårdsföreningar, turistförbundet, landsbygdscentrum, rederierna samt lokala konsthantverkare.
Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att omgående inleda ett projekt med syfte att utveckla trädgårdsturismen i landskapet.
TALMANNEN: Begärs ordet Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Föredras för remiss ärende nr 12:
Ltl Åke Mattssons hemställningsmotion angående gästhamn i Geta. (HM nr 41/2006-2007).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Åke Mattsson:
Fru talman!
Mitt hemställningsmotion gäller en gästhamn i Geta. Båtturismen är numera en del av landskapet Ålands identitet. Hamnarna i Mariehamn, Eckerö och södra skärgården är flitigt besökta under somrarna av båtturister, både från öster och väster. Men norra skärgården har ännu inte blivit lika attraktiv och anledningen till det torde vara bristen på gästhamnar. En gästhamn i Geta för småbåtar skulle förutom byggplats kunna erbjuda bränsle, toalett, avfallshantering, el och eventuellt annan service. Det här skulle ge båtturismen i norra skärgården ett lyft men för hela regionen överhuvudtaget skulle det var ett litet lyft med en typ av bodega eller någon servering lite på sikt i samband med båthamnen.
Norra Åland har överlag renare vatten än vad man har på södra Åland. Det betyder kanske inte att man är renare där, men det har med strömmarna att göra som kommer norrifrån och håller vattnet fräschare. Ur den synpunkten kan det vara bra att man kan erbjuda båtturisterna lika rent vatten som man har i Stockholmsområdet. Inom promenadavstånd eller med taxi skulle det finnas möjlighet att ta sig till lokala företag som butik eller restaurang.
Med beaktande av anläggningskostnaden för ett sådant här projekt måste kanske landskapet träda till. Lönsamheten torde bli så pass låg att ingen företagare kan åta sig att bygga det helt i egen regi. Risken är alldeles för hög och det kan ta lång tid innan man får igång den här typen av turism. Det är en regionalpolitisk satsning på norra Åland och det är angeläget att man får igång den. Därför bör landskapsregeringen överväga att bygga en småbåtshamn i förslagsvis Geta. Anläggningen kan sedan hyras ut, t.ex. enligt liknande koncept som museibyråns hamn i Kastelholm eller den planerade golfbanan i Godby som kommer att byggas helt i landskapets regi.
Med anledning av det anförda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen utreder möjligheten att bygga en gästhamn för småbåtar i Geta.
TALMANNEN: Begärs ordet Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Föredras från tillläggslista:
Föredras för bordläggning ärende nr 1:
Näringsutskottets betänkande nr 2/2006-2007 angående lagstiftning om posttjänster. (FR 11/2006-2007).
Ärendet bordläggs till den 11.4. Godkänt.
Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats
Landskapsregeringens framställning angående ändrade bestämmelser om servering av alkoholdrycker. (FR 16/2006-2007).
Ärendet upptas till behandling den 16.4.
Landskapsregeringens framställning angående finansiering av landsbygdsnäringar. (FR 17/2006-2007).
Ärendet upptas till behandling den 11.4.
Ltl Mats Perämaas enkla fråga om föreningen Företagsam skärgård. (EF 11/2006-2007).
Svar på frågan avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.
Lagtingets nästa plenum är den 11 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl.16.30).