PLENUM den 27 april 2001 kl. 9.30.

TALMANNEN: 

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Wiklöf, ltl Sjöstrand och ltl Salmén).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Meddelande

Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av vtm Häggbloms enkla fråga 14/2000-2001 kommer att avges vid plenum inkommande onsdag den 2 maj. Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 3/2000-2001 med förslag till första tilläggsbudget för år 2001. (FR nr 11/2000-2001 samt FM nr 30 och 31/2000-2001).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum inkommande onsdag den 2 maj. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 6/2000-2001 angående ny landskapslagstiftning om Ålands skogsvårdsförening. (FR nr 5/2000-2001).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum inkommande onsdag den 2 maj. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Kulturutskottets betänkande nr 8/2000-2001 om förlängd försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildningen. (FR nr 10/2000-2001).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum inkommande onsdag den 2 maj. Godkänt.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2000-2001 om godkännande av avtalet om genomförande av bestämmelser i Förenta Nationernas havsrättskonvention. (RP nr 5/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Jörgen Strands m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens beslut om ett bidrag om 700.000 mark till kulturföreningen Katrina. (S nr 2/2000-2001).

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts, bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två lagtingsledamöter och därefter en gång, om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman! 

Sju lagtingsledamöter har ställt ett spörsmål som landskapsstyrelsen har att besvara. Spörsmålsställarna konstaterar att vicelantrådet tvärtemot lagtingets beslut förbigått lagtinget i sin beviljning av medel. Det är alltså ett påstående som man utgår från och naturligtvis gäller det den uppfattning som de sju spörsmålsställarna har.

 

Frågan har två aspekter. Det ena är om man vill att musikteatern Katrina skall uppföras överhuvudtaget. Det andra är själva proceduren, om det på något sätt har tagits beslut i fel ordning.

 

För de sju här som inte anser att musikteatern Katrina skall uppföras och särskilt inte i Stockholm, enligt det förslag som har diskuterats och framförts av kulturföreningen, är det sannolikt så, som jag har erfarit, att man inte från kulturföreningen kommer att uppföra musikteatern Katrina. Jag har inte fått det formellt bekräftat, men det är många praktiska problem och det är framför allt det motivet att beslutet kom sent.

 

För dem som tycker att musikteatern Katrina är väl värd att understöda och att den skall uppföras på ett eller annat sätt men däremot vänder sig mot det formella tillvägagångssättet finns förklaringen i stort sett i det skriftliga svar som landskapsstyrelsen har gett. Jag skall i alla fall rekapitulera det och kommentera det något.

 

Utgångspunkten i vårt svar är att i samband med ordinarie budget fanns det två motioner från lagtingspartierna om musikteatern Katrina. Den motion som mest diskuterades i finansutskottet var en finansmotion om upptagande av 1,2 miljoner. Finansutskottet förde ett resonemang här att man från landskapsstyrelsens sida skulle förhandla och diskutera om förutsättningarna att uppföra musikteatern under Ålandsdagarna i Stockholm – hur man avgränsar Ålandsdagarna i Stockholm är en bedömningsfråga i sig. Det visade sig i förhandlingarna, såvitt jag har kunnat erfara, att under själva de tre dagarna, där landskapsstyrelsen har sitt arrangemang, det inte gick att göra det samtidigt. Däremot bedömer jag den ansökan som kulturföreningen har som ett led i Ålandsdagarna med olika konserter och evenemang, där det gällde att hitta några dagar för musikteatern Katrina. Där var det alltså en praktisk fråga: när finns det möjligheter att utnyttja de faciliteter och utrymmen som behövs för det här.

 

Det som är viktigt att notera är, mot bakgrund av påståendet att ”vicelantrådet tvärtemot lagtingets beslut förbigått lagtinget” – ett citat från spörsmålsställarna – att utgångspunkten i det lagtinget säger är: ”musikteatern Katrina har enligt utskottet ett stort marknadsföringsvärde för Turist-Åland och skulle därför med fördel vara ett välkommet inslag under Ålandsdagarna i Stockholm”, alltså ”ett stort marknadsföringsvärde skulle vara en fördel”. Jag utgår från att de hårt arbetande lagtingsmedlemmarna hade satt sig in i frågan i finansutskottet och att partierna där hade funderat igenom sin formulering. Jag utgår från att också Frisinnad Samverkan, som säger sig vara särskilt aktiva i lagtinget, också stod bakom en sådan formulering.

 

Det är alltså helt klart att lagtinget har gett ramarna för landskapsstyrelsens förverkligande av budgeten, dvs. en positiv inställning till musikteatern Katrina. Det behöver i och för sig inte betyda att landskapsstyrelsens beslut är givet, utan i den situation som då fanns för mig i landskapsstyrelsen var det så att det fanns ett intresse som uttrycktes från flera föreningsmedlemmar i Katrina att nu var det bråttom med beslutet så att man i föreningen kunde ställning. Det övervägande som jag då gjorde tillsammans med tjänstemännen är att om det här är brådskande och vi tar upp det i tilläggsbudgeten så tar det sin tid, det tar några veckor, men å andra sidan står det i finansutskottets betänkande att landskapsstyrelsen får komma till lagtinget om det behövs tilläggsmedel, och vi kunde konstatera att tilläggsmedel behövs inte, om vi ger ca 40 procent av det som det här skulle kosta. Ansökan var på 900.000 mark och vår bedömning var att 40 procent, lite drygt av själva ansökningsbeloppet, blir 700.000 mark och då finns tillgängliga medel.

 

Vi kunde alltså, som jag ser det, i landskapsstyrelsen ge ett så snabbt beslut som det var möjligt genom att ta upp det på enskild föredragning och vi kunde också ge den här möjligheten för musikteatern Katrina att få ett besked om att det här är den finansiering de kan påräkna och sedan är det de som måste göra den slutliga bedömningen.

 

Herr talman!

Från landskapsstyrelsens sida har vi redogjort för förfarandet. Det är säkert så att det här i lagtinget finns de som inte tycker att musikteatern Katrina skall uppföras i Stockholm och överhuvudtaget inte är beredda att stöda den, och den uppfattningen får man ha, men jag ser t.ex. här till min förvåning att också förre landskapsstyrelseledamoten Harriet Lindeman, som har haft hand om kulturen som jag har uppfattat som en kulturvänlig politiker och som också, utgår jag från, förstår att håller man på med formalia blir det inga beslut samt som också är en ledamot har visat ett åländskt sinnelag och skulle kunna värdera en åländsk produktion av hög kvalitet. Det kan väl ändå inte vara så att ett klart och rakt besked till musikteatern Katrina skulle vara en nackdel i det här fallet; att rida på formerna och beslutsfattandets strikt formella väg kan det vara bra för lagtinget att ta upp, men när det blir ett självändamål tycker jag att man bör fundera på hur lagtingsarbetet faktiskt skall bedrivas. Intensiva debatter är säkert bra, men hårda slag i luften ger inte så mycket för det åländska samhällets utveckling.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Budskapet från landskapsstyrelsen var helt klart: formalia skall man inte längre bry sig om! Effektivitet och fixarpolitik är det som gäller i den nya landskapsstyrelsen. Det är den bedömningen man gör efter det här. Lagtinget skall inte bry sig om formalia och vad lagtinget beslutar är irrelevant! Spörsmålet handlar om 700.000 mark av skattepengar. Då tycker vicelantrådet att man bara kan komma från föreningar; utan att efterhöra hos föreningen räckte det med att några medlemmar i föreningen kommer och säger ”nå, när skall beslutet tas”? så fixar man det på enskild föredragning. Kulturministern är inte ens inkopplad på frågan utan det sker på finansavdelningen med pengar ur penningautomatmedel som skall användas för ändamål på Åland och för att få turistnäringen till Åland så att det genererar mera penningautomatmedel.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Jag har inte nekat någon att ägna sig åt formalia här i lagtinget. Det är lagtingsledamöterna själva som väljer. Jag har i ett kort sammandrag sagt att lagtinget har behandlat en motion på summan 1,2 miljoner och förhållit sig positiv till musikteatern Katrina och sagt att behövs det tilläggsmedel så får man komma till lagtinget. När landskapsstyrelsen har medel att disponera, har en ansökan som lagtinget har ställt sig positivt till, så tycker jag för min del att man försöker tillmötesgå den som har ansökt genom att ge ett någorlunda snabbt besked. Sedan kan man ha olika åsikter om projektet som sådant, men min bedömning var att lagtinget har givit ramarna för detta och sagt att det har ett stort värde. Sedan är det så att utvecklingen har blivit sådan att beskedet kom så sent att man tydligen har bedömt att det här inte kommer att kunna uppföras. Till den delen kan vtm Häggblom vara mycket nöjd – a t hans parti har lyckats fördröja det så mycket att det här inte blir någonting. Det kanske är helt vällovligt, men för min del tycker jag att man ger ett besked i god tid. Om det sedan är ja eller nej är en bedömningsfråga, men att glädja sig åt att besked inte kommer det förstår jag inte!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Att tolka lagtingets beslut tycks vara svårt för vicelantrådet. Utgående från den text som lagtinget tog tror jag ingen annan än vicelantrådet i Ålands landskapsstyrelse skulle ha fattat ett dylikt beslut. Det skedde på enskild föredragning. Det var inte av kulturmedel utan det var av penningautomatmedel. Till den delen finns också en text i ordinarie budgeten som vicelantrådet nu tolkar som så att han hade fria händer att göra beslutet. Men det intressanta är – det som han har erkänt här i dag – att han inte har efterhört om föreningen hade möjlighet att uppföra det utan man har bundit pengarna samtidigt som föreningen inte har möjlighet att ordna evenemanget! Det visar hur snett beslutet har gått.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Det är så uppenbart att vtm Häggblom försöker hitta någon sak att hänga upp det här på. Nu kom han fram till det uppseendeväckande att jag inte har konstaterat om kulturföreningen kan uppföra musikteatern Katrina eller inte! En förvaltning som landskapsstyrelsen måste fungera på det sättet att de organisationer som har aktiviteter i samhället, de kan sina saker, de har kunskap och är professionella. Det är alltid en fråga om att praktiskt kunna få saker och ting att gå ihop. Jag tyckte för min del att landskapsstyrelsen skall ha beredskap att kunna ge ett snabbt besked om detta skall kunna genomföras. Jag tycker att det skulle vara otillständigt av mig eller någon annan i landskapsstyrelsen att klampa in i föreningen och börja tala om hur de skall ordna det hela, hur de skall göra. Vad jag har förstått nu så hänger det på praktiska frågor som logi och en massa sådant, men det tycker jag inte att landskapsstyrelsen skall blanda sig i. Detta följer egentligen ett ganska normalt mönster: lagtinget ger ramarna för vad som anses bra eller dåligt. Lagtinget gav den ramen att musikteatern Katrina är en positiv företeelse, om den kan fortsätta, landskapsstyrelsen gav den ramen att vi är villiga att stöda projektet med 700.000 mark av de medel som faktiskt är disponibla och som landskapsstyrelsen förfogar över. Det beskedet gav till föreningen, som sedan får bedöma om de kan genomföra musikteatern. Jag förstår att vtm Häggblom vill blanda sig i alla de här nivåerna, och det får han göra, men begränsat till lagtingsdebatten.

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Det är nog så att finansministern Olof Erland försöker hänga upp detta på en luddig formulering som han tolkar hur han vill. Vicetalman Häggbloms tolkning tror jag att vi alla kan omfatta här.

 

Vi som undertecknat spörsmålet frågar varför landskapsstyrelsen genom vicelantrådet, finansministern Olof Erland förbigått – igen kunde man kanske säga – lagtinget när man har beviljat 700.000 mark av våra gemensamma skattepengar åt kulturföreningen Katrina. Att landskapsstyrelsen har förbigått lagtinget står helt klart då man ser på det beslut som har tagits i ärendet. Jag kommer att redogöra för dessa beslut.

 

Herr talman!

Innan jag går in på besluten vill jag hänvisa till ett uttalande från kulturföreningens ordförande. När ordföranden i massmedia tillfrågades hur det kändes nu när pengarna var beviljade svarade hon ungefär så här: ”Det känns jättebra, men lagtinget har sista ordet. Det torde dock finnas en betryggande majoritet för detta projekt i lagtinget.” Eftersom kulturföreningens ordförande ltl Barbro Sundback redan före spörsmålet väcktes konstaterade att lagtinget har sista ordet inser nog alla här i salen att landskapsstyrelsen har förbigått lagtinget.

 

Herr talman!

Tillbaka till det beslut som har tagits i frågan. Musikteatern Katrina behandlades i samband med ordinarie budget för år 2001. Följande anfördes: ”År 2000 genomfördes musikteatern Katrina med nybildade kulturföreningen Katrina som huvudman. Landskapsstyrelsen avser understöda planeringen och genomförandet av en ny musikdramatisk produktion på Åland år 2002.” Under moment 46.13.44 Understöd för musikteater föreslogs inget anslag utan i stället står det klart och tydligt ”momentet utgår”.  I samband med budgeten för 2001 behandlades även finansmotion från lagtingsledamot Sundback och en från liberalerna. I motionen, som ltl Sundback hade lagt, föreslog hon att kulturföreningen Katrina skulle erhålla 1.200.000 mark för att uppföra musikteatern Katrina. Jag tror att det var fråga om 1 miljon i liberalernas motion. Motionen avslogs. Inga pengar här heller till Katrina. Finansutskottet lämnar dock i sitt betänkande en öppning åt kulturföreningen. Man skriver följande: ”Om landskapsstyrelsen efter förhandlingar med kulturföreningen finner att förutsättningar finns för att uppföra Katrina får landskapsstyrelsen återkomma till lagtinget med en anhållan om tilläggsmedel.”

 

Herr talman!

Finansutskottet säger alltså ”om förutsättningar finns”. Underförstått fanns inte förutsättningarna när utskottet behandlade budgeten och motionerna; annars hade man väl direkt beviljat pengarna eftersom man hade en positiv skrivning om Katrina som inslag under Ålandsdagarna. Om det däremot i förhandlingarna med landskapsstyrelsen och kulturföreningen skulle framkomma nya, bra förutsättningar, så fick landskapsstyrelsen återkomma till lagtinget för att få tilläggsmedel beviljade.

 

Nu är det så, herr talman, att inga nya förutsättningar har framkommit i det svar som vi har fått från landskapsstyrelsen. Tvärtom har förutsättningarna väsentligt försämrats. Marknadsföringen kan inte, med den korta tid på litet över en månad som återstår, bli annat än en halvmesyr. Det måste även bli svårt att administrera detta projekt på så kort tid, vilket vi har fått bekräftat här i dag. Även att rekrytera artister och annan personal skulle ha varit närmast omöjligt på så här kort tid. Ja, förutsättningarna var dåliga. Nu vet vi, enligt  vicelantrådet Erland, att de var omöjliga. Då kan man ställa sig frågan: Varför beviljade vicelantrådet Erland överhuvudtaget pengarna när det inte fanns några förutsättningar?  Du har ju förbigått skrivningen också då, inte bara beslutet!

 

Herr talman!

Pengarna har beviljats från konto 44.20.50 Understöd ur penningautomatmedel, vilket står till landskapsstyrelsens disposition. Under momentet finns följande text: ”Inom ramen för anslaget kan i speciella fall utges bidrag för evenemang på Åland vilka har en lokal förening eller motsvarande som arrangör och evenemang vilka är av sådan karaktär att de har betydelse även för turistnäringen.” - alltså evenemang som har betydelse för turistnäringen men inte har en lokal förening eller motsvarande som arrangör. Som alla hör uppfyller Katrina inte ens det kriteriet för det konto man har tagit pengarna från. Den uppförs inte på Åland utan i Stockholm. Att understöda turismen utanför Åland kan inte ha varit avsikten med detta konto. Pratar vi om marknadsföring och PR för Åland utanför landskapet har vi Ålands turistförbund som sköter det. Till detta beviljar vi årligen 7-8 miljoner av våra skattepengar. Att nyttja dispositionsmedel för att finansiera olika projekt som lagtinget uttryckligen har sagt nej till är enligt mitt sätt att se det totalt felaktigt. Jag skall försöka beskriva hur det kunde se ut i ett annat fall med samma förfaringssätt som i Katrina-frågan. Landskapsstyrelsen diskuterar i samband med beredningen av ordinarie budget med ett företag x huruvida 2 miljoner kunde avsättas för att genom aktiekapital stöda företag x. Landskapsstyrelsen föreslår i budgeten inget anslag för aktieteckning i företaget trots att man gjort det tidigare år utan säger att man återkommer året efter med nya projekt; momentet utgår ur budgeten. Samtidigt motioneras det om att 1 miljon skall upptas för aktieteckning i företag x. Finansmotionen avslås, men utskottet skriver i sitt betänkande att landskapsstyrelsen får återkomma till lagtinget med anhållan om tilläggsmedel om man finner att förutsättningarna för företag x finns.

 

Skulle det då, herr talman, vara rätt av näringsministern att överföra en ansökan från företag x om aktiekapital till finansministern, som på enskild föredragning skulle bevilja dessa pengar? Pengarna skulle dessutom tas från ett konto vars kriterier inte uppfyller beviljandet av aktiekapital. Nej, herr talman, så här får det inte gå till! Om lagtinget inte beviljar pengar för ett ändamål är det landskapsstyrelsens skyldighet att följa lagtingets beslut. Lantrådet sade i samband med att nya landskapsstyrelsen bildades att det var något historiskt på gång. Den här landskapsstyrelsen håller nog på att bli historisk, nämligen på att åsidosätta lagtinget. Personligen tycker jag att man får ut för lite av 700.000 marken i skattepengar.

 

Jag vill dock här framföra att inom Frisinnad Samverkan finns det många som känner mycket för musikteatern Katrina, inte minst vår förre kulturminister. Åsikten hos oss har alltid varit att kulturpengar skall beviljas skall musikteatern även uppföras på Åland. Däremot ansåg vi att Katrina nu kunde ha ett uppehåll för att återkomma när kk-huset invigdes. Pengarna kunde i år ha satsats på något annat projekt.

 

Till sist, herr talman, är det en fråga som jag inte har något svar på men som kanske kan redas ut här i debatten. Vad jag har förstått är man totalt eniga i liberalernas och centerns lagtingsgrupper om att musikteatern Katrina är jätteviktig för Åland och därmed värd att satsa en trekvartsmiljon på för att kunna uppföras i Stockholm. Det var ju så, herr talman, att när vi hade fäste i landskapsstyrelsen diskuterades frågan om Katrina ganska mycket i samband med budgetbehandlingen. Centerns inställning till Katrina var då mycket sval, ja, rentav iskall. Jag kan inte med gott samvete säga att någon av centerns ledamöter uttalade ett klart stöd för musikteatern, men det kanske fanns någon. Vad är det då som har hänt de senaste veckorna som har fått centern att byta åsikt i denna fråga? Kanske ltl Christer Jansson kan redogöra för vad som har tillkommit!

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag vill börja med att understryka att jag inte delar ltl Strands åsikter. Jag vill framför allt understryka att landskapsstyrelsen inte på något sätt har handlat olagligt. Det är för det första ostridigt att landskapsstyrelsen disponerar över de medel som nu har beviljats. Det andra är att slutsatsen av det är att spörsmålet är ren politisk produkt. Det är ett led i oppositionens sätt att med ljus och lykta söka fel hos den nya landskapsstyrelsen, och det har man naturligtvis full rätt att göra. Men sedan en liten upplysning: det var faktiskt så att inom den gamla landskapsstyrelsen överfördes kulturföreningen Katrinas ansökan någon gång i februari-mars från utbildningsavdelningen till finansavdelningen. Då kan man naturligtvis ställa sig den enkla frågan: Hur kan det då komma sig att den tidigare finansansvarige inte ens har brytt sig om att ge ett svar på kulturföreningen Katrinas ansökan? När den nya landskapsstyrelsen tillträdde gällde det att reda upp sådana här saker och så fort som möjligt ge svar på de obesvarade ansökningar som finns.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Sjölund säger att det är en politisk fråga. Naturligtvis är det det. Vi driver politik här i lagtinget. När sedan ltl Sjölund ger sig in på regelverk osv. vill jag säga, att dels var inte ltl Sjölund här i salen och deltog inte i lagtingsarbetet när besluten fattades i finansutskottet och dels har han på senaste tiden visat att han inte riktigt är insatt i reglerna. Det kanske föranleder ltl Sjölund att tänka efter en gång till. 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!  

I spörsmålet står det att det belopp som har beviljats handlar om skattemedel. Så är det inte, utan det är allmänna medel. Ltl Strand utgår med facit i hand att eftersom det nu antagligen är så att musikteatern Katrina inte kommer att uppföras i Stockholm under eller i samband med Ålandsdagarna finns det inte inga förutsättningar och det fanns inga förutsättningar. Eftersom det i dag inte finns fanns det inte tidigare! Det är en omvänd historieskrivning. När beslutet togs kan man diskutera hur goda eller dåliga förutsättningarna var. Det bedömdes inte som omöjligt, förutsättningarna bedömdes inte som dåliga, de bedömdes åtminstone som så att det fanns vissa förutsättningar, det fanns vissa tveksamheter, men förutsättningarna var i alla fall sådana att man kunde göra en bedömning att musikteatern Katrina bör få ett besked, ett så snabbt besked som möjligt för att utnyttja de förutsättningar som ändå fanns.

 

När det gäller det exempel som ltl Strand tog med bolaget x vet jag inte om han är medveten om exemplets konstruktion, om det verkligen var så att det skulle vara ett s.k. antiexempel, för i det exempel som ltl Strand tog när det gäller bolaget x frågade han: kan det på enskild föredragning ges två miljoner i bidrag genom att man överför anslaget till finansavdelningens område med beslut om disponibla medel. Svaret är nej. Inte kan man gå utöver regelverket. För det första måste det finnas  en sådan verksamhet, en sådan förutsättning, ett sådant koncept, att det här är bidrags- eller stödberättigat, så till den delen var exemplet valt för att visa kontrasten. I det fallet skulle man ha sagt nej av den grunden. För det andra skulle man ha sagt nej till 2 miljoner mark, det är inte möjligt, reglerna är sådana. Här var det också en kontrast, så exemplet var valt för att visa att i det fallet skulle man inte kunna göra så här, i Katrina-fallet kunde man göra så här, det finns inga formella hinder för det. Det är, som sagt, politiska bedömningar.

 

Sedan säger ltl Strand att lagtinget skulle ha åsidosatts. Jag skulle säga att inte ens Frisinnad Samverkan, med sina anspråk i politiska sammanhang, har åsidosatts. Jag utgår från det jag sade tidigare, att när finansutskottet behandlade motionen deltog Frisinnad Samverkan med aktivitet, energi och konsekvens i detta beslut, som säger: ”musikteatern Katrina har enligt utskottet – inklusive Frisinnad Samverkans medlemmar, som jag förmodar var närvarande i alla sammanhang – ett stort marknadsföringsvärde för Turist-Åland och skulle därför med fördel vara ett välkommet inslag under Ålandsdagarna i Stockholm”. Och nu kommer ltl Strand här och åsidosätter lagtingets då eniga åsikt. Visserligen är det bra med dynamik och förändring, men man skall också konstatera att förändringen är i förhållande till vad? Om ltl Strand hade en åsikt då och har en annan nu, så har jag all respekt för det, men att jag på enskild föredragning skulle göra den bedömningen att lagtingets åsikt i samband med ordinarie budget måste nu ifrågasättas och att jag skall kalla in en enskild ledamot från lagtinget för att höra om den ledamoten står fast vid sin tidigare åsikt, uttryckt i finansutskottets betänkande, då har vi – inget ont om Polen – det som man brukar kalla polsk riksdag, att man skall springa härs och tvärs för att höra enskilda personers åsikter. Lagtinget gav en ram i samband med ordinarie budget, Frisinnad Samverkan var en del av lagtinget också då och får så lov att förklara sig om man har ändrat sin inställning, men man kan inte utgå från att den nya landskapsstyrelsen skall veta om att det är en ändrad inställning på gång.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

I lagtingets beslut under detta moment står det: ”Om landskapsstyrelsen efter förhandlingar med kulturföreningen finner att förutsättningar finns för att uppföra Katrina får landskapsstyrelsen återkomma till lagtinget med anhållan om tilläggsmedel. Man skulle förhandla om det. Nu står vicelantrådet och säger att pengarna kommer aldrig att bli utnyttjade, för föreningen har ingen möjlighet att uppföra musikteatern Katrina! Skulle vicelantrådet ha bemödat sig om att föra förhandlingar i stället för att ägna sig åt, hans eget uttryck, ”polsk riksdag”, att vem som helst kan komma till landskapsstyrelsen, medlemmar av en förening och säga att nu vill vi ha 700.000 mark, fixa pengarna med en gång på kontot, så är det bra! Det är så det gick till, vicelantrådet! Beskyll inte någon annan för polsk riksdag när du inte ens har förhandlat med föreningen! Då hade vicelantrådet varit helt medveten om det inte hade någon möjlighet att uppföra teatern i år. Men nu har man bundit budgetmedel på 700.000 mark, kanske för hela året. Det enda möjliga är att man omprövar beslutet.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Vicetalman Häggblom har så mycket fel att jag hinner nog inte rätta till allt i en replik, men jag skall börja med det sista: ”budgetmedel är uppbundna för hela året”. Så är det inte. Budgetmedel skall rekvireras inom juni månad. Jag utgår från att om musikteatern inte uppförs, så meddelar föreningen att man inte avser att ta medlen i anspråk.

 

När det gäller förhandlingarna har vicelantrådet nog förhandlat en hel del med musikteatern Katrina och diskussioner har förts, men det är ju så att det har bytts vicelantråd under våren. Jag har inte sagt att musikteaterprojektet är omöjligt att uppföra, men det har visat sig, när de har fått ett besked en gång – så snabbt vi kunde i alla fall i det läge jag kom in – att de tydligen själva har gjort bedömningen att förutsättningarna är dåliga. Jag kan inte säga här om det är omöjligt. Det handlar om tidpunkten, om praktiska arrangemang osv. Jag tycker att från landskapsstyrelsens sida, med de förhandlingar som har förts, så är det bara musikteatern själv som kan ta det slutliga beslutet. Skall man genomföra det här eller skall man inte?

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag blev upplyst här av en lagtingsledamot att det finns medlemmar från regeringsblocket i styrelsen. Var det så det gick till när man behandlade detta, att man kom därifrån och begärde pengar? Eller hur går det till när enskilda medlemmar kom, hur har förhandlingarna gått till?

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Jag kan upplysa vtm Häggblom att det går till ungefär så här att man skickar en ansökan till landskapsstyrelsen. Sedan tar landskapsstyrelsen kontakt med föreningen, med olika representanter för föreningen och sedan, såvitt jag känner till, har föreningen uppvaktat landskapsstyrelsen ett par gånger och vi har fört diskussioner. Det är väl ganska normalt att det går till på det sättet. Att föreningen skulle vara utesluten från att söka stöd för att någon från regeringsblocket skulle vara medlem tycker jag skulle vara helt otänkbart; sådana typer av jävsförhållanden skulle väl göra att ingen näring, inget jordbruk och ingenting skulle kunna få något stöd. I ett litet samhälle är det så att personer ingår i olika sammanhang och till den delen tycker jag att är det någon här i lagtinget som är medlem i musikteatern Katrina och har jobbat för den är det all heder, och stöd kan dessvärre inte ges, inte ens av disponibla medel, men jag tycker att det hedrar dem som har jobbat för musikteatern. Det är ideelt arbete det handlar om, där jag tycker att landskapsstyrelsen har kunnat visa sin goda vilja och sitt intresse för kulturaktiviteter, med de stöd som har getts tidigare, men också med det här, även om det finns olika åsikter om det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Inför den fortsatta debatten påminner talmannen om två saker: det ena är ett värdigt tilltal, det andra är att ni noggrant kontrollerar att mobiltelefonerna är antingen avstängda eller satta på tyst signal!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Landskapsstyrelseledamoten, finansministern Olof Erland pratade om definitioner. Jag själv har gjort som så att min definition på när lagtinget åsidosatts har jag plockat från liberalernas uttalanden under senaste år i stenografiska protokollen. När det gäller vad finansministern har gjort tycker jag att han teoretiserar å det gruvligaste för att försöka hänga upp sina beslut, men här misslyckas han! Tvärtemot mig! Jag behöver bara titta på besluten jag och läsa innantill så vet jag att jag har rätt! Vad jag har förstått har inte vicelantrådet, finansministern förhandlat med musikteatern Katrina och det stod uttryckligen i finansutskottets betänkande att förhandlingar skall ske för att se om det finns nya förutsättningar.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Det skulle säkert vara intressant att få en redogörelse för ltl Strands arbete med de stenografiska protokollen! Han sade att jag teoretiserar å det gruvligaste. Jag brukar säga att ingenting är så praktiskt som en bra teori, men i det här fallet kan vi inte uppföra musikteatern Katrina på prov för att se om det sedan skall ges stöd utan man får försöka göra bedömningen om det här är någonting som lagtinget omfattar, och där läser jag innantill också: ”musikteatern Katrina har ett stort marknadsföringsvärde för Turist-Åland och skulle därför med fördel vara ett välkommet inslag”. Jag tycker att det låter ganska positivt. Det som bekymrar mig är att för några månader sedan var Frisinnad Samverkan med i finansutskottet och stod bakom detta i lagtingsbehandlingen. Det fanns inga andra förslag, medan man däremot kommer på… hur bred fronten är i dag vet jag inte, men jag hoppas att ltl Lindeman har en annan inställning, men ltl Strand för fram åsikten att här har vi gått emot lagtinget, har beslut tagits på felaktigt sätt och man har åsidosatt det hela och inte fört förhandlingar. Man måste i ett sådant här sammanhang se landskapsstyrelsen som en myndighet, och den myndigheten har på olika sätt fört förhandlingar. Musikteatern Katrina har uppvaktat landskapsstyrelsen och fört diskussioner. Jag har fört diskussioner med enskilda medlemmar och också försökt bilda mig en uppfattning utifrån det som har gjorts tidigare. Vi som är i landskapsstyrelsen har, tycker jag i alla fall, skyldighet att ge besked till dem som ansöker. Det finns en laglig gräns på tre månader, men jag tycker att man i ett sådant här fall skall försöka så snabbt som möjligt ge sin syn på om man från vår sida kan medverka till att ge bättre förutsättningar.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! Vicelantrådet nämner här skrivningen om att Katrina skulle vara ett positivt inslag på Ålandsdagarna i Stockholm. Den skrivningen stod vi bakom och den står vi bakom nu. Vi konstaterade att förutsättningarna inte fanns, men skulle det komma fram nya förutsättningar i förhandlingarna mellan landskapsstyrelsen och kulturföreningen Katrina fick landskapsstyrelsen komma till lagtinget och begära tilläggsmedel. Nu går vicelantrådet ut och försvarar detta, men det skulle också vara intressant att höra vad den kulturansvariga har för åsikt i frågan.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Landskapsstyrelsen har formulerat ett gemensamt svar. I diskussionerna med kulturföreningen har det varit just fråga om hur bra förutsättningarna har varit och det har handlat mycket om tidpunkten och praktiska arrangemang, så detta är en beslutsprocess som betyder att man hela tiden måste göra avvägningar och bedömningar. Men jag skulle återigen vilja poängtera hur viktigt det är att faktiskt ge besked till en sådan här förening som aktivt arbetar med kultur, att de inte skall behöva invänta ett ja eller ett nej utan att de får besked för att kunna gå vidare och utnyttja de förutsättningar som fanns och möjligen delvis fortfarande finns.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Mot bakgrund av vad vicelantrådet m.fl., bl.a. ltl Sjölund,  sade står det allt klarare att beslutet att ge Katrina bidrag är den verkligt rena politiska produkten, som ltl Sjölund kallade spörsmålet. Det verkar som om man redan visste om att det inte skulle bli något av Katrina i Stockholm detta år. Ändå tog vicelantrådet detta beslut för att kunna framstå som någon sorts kulturknutte och kunna säga att det var minsann inte vi utan den förra landskapsstyrelsens fel att det inte blev något för att det drog ut på tiden. Detta går enligt min uppfattning under definitionen ”populism”!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Jag tackar för den korta men mycket klara definitionen av populism. Jag ser mig faktiskt inte som någon kulturhjälte om musikteatern Katrina inte uppförs i Stockholm. Det är naturligtvis så att det är ett politiskt beslut. Vad skulle det annars vara? Lagtinget har i samband med behandlingen av budgeten visat sin politiska välvilja till projektet genom att säga att det har ett stort marknadsföringsvärde och att det skulle medföra ett välkommet inslag. Det skall vi naturligtvis ha som utgångspunkt. Jag vet inte på vilket sätt det skulle vara populistiskt att ge pengar till och stöda någonting som inte blir av. Viljan måste ändå vara att använda de medel som finns för någonting som är positivt och det är väl tråkigt om det inte går att göra det här på grund av att beslutet kom för sent.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är tacknämligt att inför dem som vill ha Katrina påstå att det var den förra landskapsstyrelsens fördröjande av frågan som gjorde att musikteatern inte kunde genomföras, men när vi tillträdde i den nya landskapsstyrelsen tog vi minsann det här beslutet och tyvärr var det för sent! Så går resonemanget från landskapsstyrelsens och vicelantrådets sida. Jag återkommer i mitt anförande till de politiska turerna.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Som sagt, herr talman, är jag överraskad över hur klar ltl Danne Sundmans politiska inställning framstår. Här gäller det att kamma hem poängen för sin egen del när man tar beslut, att manövrera sig fram till någon position där man skall bli hjälte. Det är väl någon sorts vildavästerntänkande att sheriffen rider in i stan och skall vara hjälte, men vad som händer vid sidan om bryr man sig inte så mycket om! Jag riktar ett tack till ltl Sundman för att det ställer hans politiska gärning i ett förklarande skimmer faktiskt!

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Jag skall inte gå in i detalj på grunderna för de beslut som har tagits i landskapsstyrelsen, men jag skall göra en bedömning av mitt eget ställningstagande och främst det som gällde för det beslut som finansutskottet tog i december.

 

Som vi ansåg var förutsättningarna för att uppföra Katrina i Stockholm att det skulle finnas ett starkt marknadsföringsvärde för Åland, i synnerhet om det skedde i samband med Ålandsdagarna i Stockholm i juni. De förutsättningar som fordrades för det var okända för oss då. I dag har det klarnat delvis för kulturföreningen och även för landskapsstyrelsen. Det som gällde då och som de beviljade medlen också tar hänsyn till är att motprestationen skulle vara minst lika stor som gäller för de marknadsföringsåtgärder som t.ex. Ålands turistförbund gör när man marknadsför Åland utanför Åland. Det här är en regel som turistförbundet har uppnått under många år: 50 procents motprestation är vad som erfordras. Skulle kulturföreningen Katrina ha uppfyllt detta, skulle enligt de uppgifter jag har fått till mig denna 700.000 mark som landskapsstyrelsen har beviljat ha uppgått till 43 procent av den totala kostnaden i Stockholm. Så väl fyller man alltså måttet, ordentligt rågat, tycker jag, i förhållande till turistförbundet och det man tidigare har sysslat med.

 

Vi har fått höra här att tidpunkten för Katrina i Stockholm har kommit för snabbt på. Det blir knappast möjligt att genomföra musikteatern. Det är kanske att beklaga. Jag vet inte om det finns några motprestationer i ekonomisk styrka som skulle ha medfört att Katrina hade gått att genomföra i Stockholm. En bantad version som skulle ha kostat 700.000 mark torde ha varit otänkbar.

 

Vi har hört åsikter här i dag om hur man skall använda pengarna. Vi har blivit presenterade två hemställningsklämmar: den ena av de obundna vill att pengarna skall utgå, tas bort. Så blir väl resultatet per den 30 juni, om jag har förstått saken rätt, om inget har hänt. Den klämmen går alltså i uppfyllelse på ett eller annat sätt. Jag kan konstatera, att de obundna inte vill överhuvudtaget, inte ens med en 50 procentig motprestation, marknadsföra Åland, om det hade funnits marknadsföringskrafter på den privata sektorn. I den andra klämmen, som för mig framstår som väldigt märklig och som är ltl Harriet Lindemans, vill man uppföra Katrina på Åland, således helt utan motprestation, dvs. till en totalkostnad på 1,4 miljoner. Här vill man alltså plussa på landskapsstyrelsens tidigare tagna beslut på 700.000 mark för att uppföra Katrina på Åland. Det är väldigt intressant! Den frågan har jag inte tagit ställning till. Den har inte varit aktuell i någon tidigare diskussion.

 

Herr talman!

Summa summarum, landskapsstyrelsen får väl lära sig och dra en erfarenhet av det som har skett. Vi har tre oppositionspartier som vi kan summera på följande sätt: den ena vill inte, den andra vill hemma och den tredje kan inte!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Ltl J-E Mattsson säger att det är märkligt att Frisinnad Samverkan vill att sångspelet Katrina skall uppföras på Åland. Redan i min reservation i finansutskottet framförde jag det. Om man sedan vill gå till tekniska detaljer i klämförslaget kanske det är som ltl J-E Mattsson säger, men vår avsikt var att 700.000 mark, som är beviljade av landskapsstyrelsen, skall användas till att uppföra Katrina på Åland.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är medveten om att de frisinnade i behandlingen förde fram att man kunde tänka sig att musikteatern Katrina skulle uppföras på Åland, men i den nuvarande debatten har inte ett uppförande av Katrina på Åland varit med som argument. Av den orsaken tycker jag att det är märkligt. Om sedan de frisinnade vill uppföra en stympad version av Katrina på 700.000 mark, som jag betraktar det, så det får de stå för själva!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!  Att musikteatern Katrina på Åland skulle vara stympad för 700.000 mark! Vad skulle det då ha blivit i Stockholm för 700.000 mark när man vet att logikostnaderna bara ligger på flera hundratusen mark! Man kan fråga sig hur ltl J-E Mattsson resonerar!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman! Det har aldrig varit fråga om att uppföra Katrina i Stockholm för 700.000 mark utan det är det dubbla och lite väl det. 700.000 mark skulle ha utgjort 43 procent av den budgeterade föreställningen.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Ltl J-E Mattsson tog upp de klämförslag som har utdelats men som jag inte ens har läst upp ännu, eftersom jag har begärt anförande och då är det lite tidigt att bedöma dem från hans synpunkt. Jag har alltid hållit ltl J-E Mattsson och ltl Holmberg som sanningsenliga när man frågar dem vad som har hänt i finansutskottet. Efter den här skrivningen som var senaste höst frågade jag dem om jag har tolkat det rätt att det måste komma medel i en tilläggsbudget för musikteatern Katrina. På den frågan fick jag ett entydigt ja. Nu viskar ltl J-E Mattsson här att det var vår uppfattning då! Ja, herr talman, det är så det har gått till, det har hänt ett landskapsstyrelsebyte efter det. Då trodde de så, men nu tror de annorlunda och det är bara att beklaga. Jag har också blivit upplyst om att ltl J-E Mattsson är med i kulturföreningen för Katrina. Det blev jag upplyst om av en lagtingsledamot, men rätta mig om jag har fel till den delen eftersom man inte skall föra ut felaktiga uppfattningar. Det kan vara det som är orsaken till den förändrade synen på vad man själv har varit med och skrivit. Ltl J-E Mattsson som medlem i finansutskottet har också skrivit in i betänkandet att stödsystemet till de ideella organisationerna bör vara sådan att en rättvis och jämlik fördelning uppnås för allt frivilligarbete. Jag undrar: Har man också gjort den bedömningen beträffande dessa medel i förhållande till andra föreningar, eftersom det inte kom till lagtinget?

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Uppfattningen som vtm Häggblom redogör för i finansutskottet är helt riktig. Vår uppfattning då var att tilläggsmedel för musikteatern Katrina skulle tas upp i tilläggsbudget. Det står mycket klart och tydligt att landskapsstyrelsen får komma till lagtinget och begära medel. Sedan har landskapsstyrelsen gjort en annan bedömning och ansett att man kan, utan att uppta tilläggsmedel, bevilja ett stöd till kulturföreningen Katrina för uppförande av musikteatern Katrina i Stockholm om 700.000 mark. Således har man nu gjort en enklare och rakare bedömning av frågan. Som jag sade i mitt anförande är det en behandling som landskapsstyrelsen får ta erfarenhet och lära sig av också, såväl som vi andra också får göra det hela tiden.

 

När det gäller min delaktighet i föreningsarbetet med kulturföreningen Katrina hoppas jag verkligen att detta inte innebär det som vtm Häggblom säger, att det skulle vara förbjudet för medlemmar i Ålands lagting att vara medlemmar i ideella föreningar. Jag hoppas verkligen att ingen skall frånta oss rätten att vara det och att utifrån de ställningar vi har i våra föreningar också kunna agera för föreningens möjligheter. I den här specifika frågan kan jag garantera vtm Häggblom, att jag har inte agerat i något utrymme någonstans för att förmå någon att utverka medel för kulturföreningen Katrina.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Jag tror att ltl J-E Mattsson måste ha varit ouppmärksam. Jag har aldrig någonsin förbjudit att någon skulle vara med i en förening. Där har nog ltl J-E Mattsson missuppfattat mig. Tvärtom var det bra att han klargjorde att det inte är han som har utverkat att pengarna har blivit beviljade, eftersom vicelantrådet sade att det var enskilda ledamöter som har gjort det. Då skall ingen skugga falla över ltl J-E Mattsson. Jag tycker att det var korrekt att det kom fram och på det viset är ltl J-E Mattsson helt friskriven till den delen. Det är helt okej.

 

Beträffande beslutet och om jag tolkar ltl J-E Mattsson är det beroende på landskapsstyrelsens sammansättning. Han hade åsikten att äskandet skulle komma till landskapsstyrelsen i den gamla uppsättningen, men eftersom det har skett ett byte har man fått en annan syn på tolkningen av finansutskottets betänkande, och det är också korrekt, så jag tackar för upplysningarna som var mycket bra.

TALMANNEN:  Replikskiftena är avslutad.

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

Om jag får bli lite historisk kan jag konstatera att föga kunde jag ana Katrina skulle spela en så här stor roll i framtiden när vi planerade sångspelet i samband med 75-årsjubileet. Jag har någon gång t.o.m. sagt att det blev ett problem att det blev en sådan succé! Då trodde vi naturligtvis att det var ett spel som skulle uppföras en gång i samband med jubileet. Kravet på att det skulle återkomma var starkt, och det gjorde det, så småningom tog kulturföreningen över osv. Det är helt så, precis som vicelantrådet sade, att när det gäller Katrina finns det nog en liten del kvar av den i mitt hjärta och den kommer ingen att kunna ta av mig för det var en fantastisk upplevelse att få vara med och ta fram från en bok till detta sångspel, som vi kallade det så länge att jag kallar det så i klämmen, men musikteatern är faktiskt det rätta namnet i dag, till att få uppleva när det spelades första gången. Det var en fantastisk upplevelse. Men därifrån till att man inte kan diskutera hur man går vidare, så det tycker jag ändå att man måste kunna göra och min grundinställning har varit, precis som har sagts här från Frisinnad Samverkan, att Katrina skall ges på Åland. Senaste gång uppfördes den i Helsingfors, som var kulturhuvudstadsår, skall vi komma ihåg, och då var det också ett uppträdande på Åland, på Islandia. Att komma till Stockholm med det diskuterades som sagt ganska mycket i den förra landskapsstyrelsen och har diskuterats på många olika håll och vi vet att det är betydligt svårare att komma fram i Stockholm. Vi vet att det var en finlandssvensk anknytning till Katrina, det var lättare, det var känt på ett helt annat sätt i Helsingfors och i Svenskfinland åtminstone. I Sverige, framför allt i Stockholm i allt det utbud som finns där, är det betydligt mycket svårare. Det har vi väl alla varit överens om. Att försöka uppföra Katrina i samband med Ålandsdagarna kunde vara ett sätt att komma vidare.

 

Nu vet vi hur situationen är i dag och man har frågat varför jag har lagt klämförslaget. Nu har jag fått det förklarat i dag att jag var mycket orolig för att det överhuvudtaget skulle gå att genomföra i Stockholm. Troligtvis går det inte att göra det. Då tycker jag att pengarna som har blivit beviljade till föreningen kunde få användas också för att uppföra det på Åland. Jag har valt att inte ens skriva årtal efter för att man t.o.m. kan ta en paus inkommande sommar och göra det därpå följande år, men att kulturföreningen får behålla pengarna, om den också inte kan uppföra Katrina i Stockholm inkommande sommar. Det är grunden till klämmen. Att inte 700.000 mark räcker är jag mycket väl medveten om. Det kommer naturligtvis in pengar via biljetter, det måste finnas sponsorpengar till och 700.000 mark kanske inte räcker till, men inte behövs det en dubblering för ett uppförande på Åland, utan naturligtvis skall det också komma andra pengar där i en budget. Det är alltså grunden till min kläm som jag kommer att återkomma till senare.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Det är klart att utgångspunkten här är att det finns olika åsikter om musikteatern Katrina skall få förutsättningar att spelas i Stockholm eller inte och jag har alltså inte för min del tagit ställning till att den skall spelas på Åland därför att det ingår inte i ansökan. Men naturligtvis har vi i landskapsstyrelsen anledning att diskutera nästa steg i utvecklingen och det är att Katrina är en pjäs där man har tagit fram ett material och ett koncept som har visat sig hålla. Då skulle jag säga att vårt intresse måste vara att långsiktigt se vad man kan göra med kompetensen som finns, pjäsen i sig och hela det material som finns och måste hållas levande för att kunna finnas kvar. När det gäller klämmen är det så att ansökan är beviljad under förutsättning att det görs i enlighet med ansökan, dvs. i Stockholm och pengarna är fast t.o.m. juni månad. Det finns alltså ingenting som hindrar någon att komma med nya ansökningar. Men oberoende av det har landskapsstyrelsen anledning att inför nästa års budget ta upp den här frågan och få en långsiktig lösning. Klämmen som den nu är formulerad är kanske inte hållbar; det går inte att ompröva ett beslut där man har gett villkor för hur pengarna skall användas. Det går bra att också dra tillbaka klämmen.

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag skrev faktiskt i klämmen ”ompröva” och min tolkning var faktiskt när jag skrev den att man i landskapsstyrelsen skulle ha möjlighet att ompröva beslutet så att det också skulle kunna få användas för uppförande på Åland. Jag har svårt att tro att man inte skall kunna göra det.

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Nu kommer jag själv in på formalia och det är onödigt att förlänga debatten med sådana saker, men det är så att man har i landskapsstyrelsen beviljat pengar under vissa förutsättningar. De förutsättningarna är enligt ansökan. Tidsmarginalen är juni månad. Det är möjligt att det är så att om kulturföreningen meddelar landskapsstyrelsen att de inte avser att använda pengarna i enlighet med beslutet kan landskapsstyrelsen konstatera att beslutet inte längre gäller och pengarna blir disponibla. Det förutsätter dock en ny ansökan från dem som skall bedriva verksamheten. Ansökan kan inte komma via lagtinget, såvitt jag kan förstå. Men, som sagt, det här är formalia, det har inte så stor betydelse utan det är de intentioner som finns: om kulturföreningen vill uppföra musikteatern Katrina på Åland så är det säkert fler – så mycket kan man konstatera - som är positiva till det än till Stockholmsprojektet.

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Så mycket diskussioner förs säkert med kulturföreningen att man kan ta ställning till om föreningen vill ha pengarna eller inte, men för övrigt har jag nog en känsla av lantrådet när som helst kan ta upp ett ärende och ompröva det, om det finns en vilja i landskapsstyrelsen.

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Katrina är ingen dam som frivilligt låter sig kväsas. Jag kommer i mitt anförande dels att beröra beslutsproceduren men också lite om Katrina. Jag antar att det är okej att diskutera själva sakfrågan också.

 

Det torde stå uppenbart att lagtinget ville säga sitt med de skrivningar som godkändes i budgeten. Allt annat är en efterkonstruktion. Det vet vi som var med. Vi vet också att när budgeten godkändes är det i sedvanlig kohandel med andra ingredienser och andra partier inblandade, och då kommer man överens om skrivningar som alla kan vara med om osv. Uppenbart är dock att lagtinget ville återkomma till om det skulle beviljas som bidrag. Att sedan i vad man närmast kan kalla kuppartade former ta ett så här stort bidrag på enskild föredragning förefaller väldigt märkligt. Det kommer man inte ifrån. Man kan fråga sig: Varför togs inte beslutet i landskapsstyrelsens plenum? Visserligen har man rätt att som enskild minister ta en miljon på en skild föredragning, men när det är politiskt känsligt och så här stort brukar man ta det i plenum. Det gjordes inte utan det gjordes på enskild föredragning. Varför tog inte landskapsstyrelsen tillfället i akt att förankra beslutet i lagtinget i samband med tilläggsbudgeten? Det skulle inte ha fördröjt ärendet nämnvärt. Varför gjorde man inte det? Jo, därför att det fanns inte en politisk enighet, inte ens i majoritetsblocket. Jag ser framför mig några av centerns lagtingsledamöter och jag känner till alla enskilda ledamöters åsikter – jag vistas ju här i korridorerna. Jag har vistats i samma korridor som dem ganska länge. Jag tänker inte namnge någon och utge någon enskild ledamots åsikt, men helt uppenbart är att det är ganska intressant att se hur de politiska vindarna vänder ganska snabbt. Det brukar i den allmänna debatten påpekas att vi obundna inte har någon linje i frågor, men är det någon som har en linje, så är det vi obundna! Det är nog andra partier som har flaggan lösare vid stången.

 

Herr talman!

Till själva sakfrågan. Jag tycker, som många tidigare talare, att musikteatern Katrina har varit en fantastisk satsning. Jag har sett Katrina tre gånger. Jag har också varit med om att arbeta vid förverkligandet som funktionär i den första uppsättningen. Katrina var en väldigt lyckad tillagning med tanke på förutsättningarna och ingredienserna. Man skulle blanda professionella krafter och amatörkrafter. Uppsättningen som sådan gick hem hos alla samhällsklasser, hos alla åldrar, både barn och vuxna tyckte om den. Det var en fantastisk komposition, det skall sägas.

 

Jag vill kort, herr talman, bara påpeka en miss som jag uppfattade, nämligen dialekten på huvudrollen. Jag tycker att Katrina borde ha varit en österbottnisk flicka med österbottnisk dialekt. Det var en krydda som uteblev, men förutsättningarna fanns väl inte att ordna det. Hur skall man då gå vidare? Vad tycker jag om fortsättningen? Trots mitt tycke för musikteatern Katrina tycker jag inte att satsningen skall genomföras i Stockholm. Varför det? kan man fråga sig. Jag tycker att åländska kulturpengar skall användas för att producera kultur för Åland på Åland i första hand. Man skall inte exportera kultur och tränga undan annan kulturproduktion på grund av det som kan göras lokalt. Skall man exportera kultur, så i vilket syfte? Jo, i det syftet att locka folk att flytta till Åland att allmänt öka intresset för Åland eller att öka intresset för Turist-Åland; då bör man välja en uppsättning med ett annat budskap än det i Katrina, vill jag påstå.  Det här har jag sagt tidigare i offentligheten.

 

Jag tycker att vi bör gå vidare. Vi bör låta Katrina vila i frid, kanske sätta den i malpåse, kanske i framtiden ta upp den när det efterlängtade kulturhuset står klart, som har föreslagits av ltl Lindeman och nu borde vi gå vidare och sätta upp nya uppsättningar av musikteater och med dem marknadsföra Åland, om vi skall marknadsföra Åland med musikteater.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman! 

Som jag sade i mitt anförande har det utdelats ett klämförslag, som redan har varit uppe till diskussion här och för att det skall kunna bli röstning om det måste man anföra det i ett anförande. Jag kommer alltså att i detaljbehandlingen föreslå följande kläm: ”att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen omprövar beslutet den 17 april 2001Dnr F 10/01/4/6 att bevilja ett understöd om 700.000 mark ur till landskapsstyrelsens disposition ställda penningautomatmedel, budgetmoment 44.20.50.”

 

Jag tycker att mitt klämförslag har fått stöd i debatten här i dag, där också vicelantrådet har anfört att pengarna inte kommer att användas. Mitt förslag innebär att man måste ha en förhandling med kulturföreningen för att kunna göra en omprövning och konstatera detta faktum, eftersom det är ett anslag som är beviljat. Efter det kan landskapsstyrelsen fatta beslutet om omprövning; då frigör man och har möjlighet att använda dessa 700.000 mark ur penningautomatmedel till något annat behjärtansvärt. Utgående från sina egna påståenden att man fattar snabba beslut och fixarpolitik lär det inte ta länge förrän den nya landskapsstyrelsen beviljar dem till någon ny i så fall.

 

Ltl J-E Mattsson efterfrågade obundnas inställning till musikteatern Katrina. Det är inte obekant för någon, det kan icke vara obekant för ltl J-E Mattsson heller, att vi lade en omröstningsproposition om att anslaget skulle utgå i samband med behandlingen av ordinarie budgeten. Vi ansåg att musikteatern Katrina skulle uppföras i Stockholm och att pengarna skulle användas till det. Det var vi vår åsikt och den står vi fast vid.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Bara en kort sak som återigen handlar om formalia. Lagtinget avgör om man skall stöda klämförslaget, men jag kan bara upplysa om att det har ingen betydelse. Det är så att om föreningen meddelar att pengarna inte skall användas finns pengarna disponibla utan något beslut. Samma sak om detta projekt inte förverkligas och man inte rekvirerar pengarna inom juni, så finns pengarna helt enkelt och då hänger det på ansökningar om det skall bli en annan användning eller en ofördelning av pengarna.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! 

Det är inte lätt att regera. Det är inte lätt att regera någonstans, inte i de stora länderna och inte på lilla Åland. I dag har vi ett väldigt regelverk som styr regerandet och varje ledamot i landskapsstyrelsen skall naturligtvis känna till regelverket. Det är rimligt att man kan göra misstag. Fel kan begås.

 

Svaret på spörsmålet, särskilt det muntliga svaret när det gäller spörsmålsfrågan, utgår tydligen från tesen att anfall är bästa försvar, och det är det ofta i politiken: anfall är bästa försvar! Men nog är det också intressant att analysera huruvida detta har gått rätt till eller icke.  För oss är det inte fråga om musikteatern Katrina skall spelas i Stockholm eller inte, utan åtminstone för de frisinnade undertecknarna av spörsmålet är det fråga om huruvida det här har gått rätt till, om det har följt regelverket, både det parlamentariska regelverket och regelverket inom landskapsstyrelsen, och ingenting annat! Det måste man kunna föra en saklig diskussion om utan att jag, när jag som en av de förhatliga sju enligt vicelantrådet, skall få höra insinuationer om vilken typ man är och vad man möjligen kan ha för tankar bakom sitt misstänkliga förfarande att skriva ett spörsmål. Spörsmålet är faktiskt det rimligaste sättet att kunna föra en diskussion med landskapsstyrelsen sakligt som mellan vuxna människor. Det går inte med enkel fråga och i frågestunden ges inte mycket möjligheter utan det är spörsmål som är det naturliga och då skall man inte behöva sitta i salen som en av de trettio och få undervisning av landskapsstyrelseledamoten Erland hur man skall förfara och inte förfara som lagtingsledamot. Jag motsätter mig att behöva lyssna på sådana lektorstoner härifrån talarstolen. Jag har ofta beskyllts av Olof Erland för att syssla med det själv och jag har verkligen ansträngt mig för att försöka undvika det. Men det kom en hel del insinuationer om vad vi som har skrivit på spörsmålet, och därmed oppositionen har tänkt sig med detta. För min del har jag tänkt mig en saklig debatt om formalia, huruvida man har förfarit rätt i förhållande till parlamentet och huruvida man har förfarit rätt inom ramen för landskapsstyrelsens regelverk.

 

Jag tycker att vi, från den del av oppositionen som har skrivit under spörsmålet, har tydliggjort de fel som har begåtts. Det första är att man har gjort ett fel gentemot lagtinget. Då har man från landskapsstyrelsen försvarat sig med att i lagtingets beslut står att man ”får komma till lagtinget” om man finner att förutsättningar finns för uppförande av Katrina. Då har man alltså valt att aktivt missförstå ordet ”får”. Det har enbart att göra med Katrina. Om man kommer till att förutsättningar finns för att uppföra Katrina, då får man komma till lagtinget. Vi vet alla att landskapsstyrelsen alltid får komma till lagtinget med vad som helst, förutsatt att det faller inom lagstiftning och regelverk förstås. Lagtinget behöver alltså inte skriva om att landskapsstyrelsen får komma med framställningar till lagtinget! Det vet vi alla, utan detta gällde uttryckligen om förutsättningar skulle skapas för att uppföra Katrina i Stockholm och landskapsstyrelsen skulle finna att det vore någonting att satsa pengar på, då får man komma till lagtinget. Så skall det uppfattas.

 

Det andra felet som har begåtts är väl mera av politisk art, och det är någonting som centern och liberalerna får reda upp förstås inom sig, huruvida man i fortsättningen alltid strikt tänker hålla sig till enmiljonsregeln eller om man tänker följa det som tidigare har varit praxis under många år nu, att om det är politiskt känsligt, om det är politiskt intressant, om det av andra skäl är motiverat för man den här typen av ärenden till plenum. Särskilt med vetskap om den nuvarande ansvariga kulturministerns synpunkt när det gäller Katrinafrågan är jag otroligt förvånad över att inte lantrådet och kulturministern har krävt att detta skall behandlas i plenum och att inte vicelantrådet förstod att det är ett sådant ärende som bör behandlas i plenum. Det är alltså hundratusen under miljongränsen ärendet är fråga om, alltså 900.000 mark, och när man uppför teatern i Stockholm kan det komma tilläggskostnader, så det kan väl komma totalt att bli dyrare än 100.000 mark. Dessutom skulle det vara en del av Ålandsdagarnas arrangemang och när man lägger till den marknadsföringskostnad som ligger i det projektet är vi alltså över en miljon. Det har varit en regel ända sedan parlamentarismen infördes att man för sådant till landskapsstyrelsen.

 

Det tredje felet som har begåtts är vid genomläsning av budgeten visavi texten som anger vad anslaget, PAF-medel, som vicelantrådet har använt sig av, får användas till. Man kan naturligtvis om man talar för sin egen sak få det till att det här faller väl nog under vicelantrådets rätt att fatta ett beslut om 700.000 mark utan att varken föra ärendet till plenum eller, såsom lagtinget har begärt, gå till lagtinget, men det är nog långsökt.

 

Det fjärde felet synes vara, av diskussionen framkommet, att några förhandlingar, såsom finansutskottets text anger, inte har förekommit mellan vicelantrådet Erland och den nya landskapsstyrelsen och kulturföreningen. Det är kanske inte ett så stort fel eftersom det föreligger en ansökan, men den har legat ganska länge så att tid har funnits även under den tid landskapsstyrelsen har suttit att förhandla.

 

Det femte felet kan möjligen vara att man inte har utrett om förutsättningar finns, vilket också var ett rekvisit som skulle uppfyllas. Där ser vi två förutsättningar som måhända inte har funnits. Den ena ligger hos kulturföreningen och deras samarbetspartner i Stockholm: Har det funnits förutsättningar? Svaret här är nästan givet redan av vicelantrådet själv. Den andra delen Ålandsdagarna: Har det funnits förutsättningar att uppföra musikteatern Katrina inom ramen för det konceptet? Jag känner till hur den marknadsföringen har löpt, hur långt man är i förberedelserna och där är väl svaret också ganska givet, att förutsättningar inte fanns mera att göra Katrina till en fast del av Ålandsdagarna-i-Stockholm-konceptet. Man var helt enkelt för sent ute. Det var man nog för flera månader sedan.

 

Allt detta har nu tydliggjorts av spörsmålet, och det är väl det som spörsmål är till för, vicelantrådet, inte sant? – att vi skall kunna föra en sådan saklig diskussion. Sedan kan vi ha olika uppfattningar om de olika felen, som kanske vicelantrådet gärna sätter inom citationstecken och som jag för några sätter vissa frågetecken efter, men några synes vara ganska tydliga – och vicelantrådet säger att inget fel är begått. Vi kan säga att vi kan ha olika uppfattningar om det. Det är klart att när landskapsstyrelsen skall svara på spörsmålet och när vicelantrådet Olof Erland också gör det här, så gör man allting för att täcka upp felen, att det är nog inga fel som är begångna! Ja, det är ett sätt och det är ett ganska vanligt sätt att agera enligt. Ett annat är att erkänna att man har gjort vissa fel. Ålands folk må väl bedöma vilket som är ärligare, vilken metod som är bättre. Det är det som en spörsmålsdiskussion är till för, att Ålands folk skall kunna bedöma sådana saker, bl.a. Att begära att man på basen av ett spörsmål skulle få vicelantrådet Olof Erland att erkänna att något av de här fem felen är ett fel är väl att begära för mycket.

 

Nu står vi här då, två motparter, regeringsblocket med 19 ledamöter och socialdemokraterna, som är inblandade på ett annat sätt som en tredje part och sedan vi då som dessa förhatliga sju, som numera har blivit åtta, eftersom en var bortrest när vi skrev spörsmålet. Jag tycker att erfarenheterna av det här lär inför framtiden, man skall ta lärdom av det som har hänt. Inte är det värre än så och så går vi vidare! Sedan kan man säga att det är olyckligt att 700.000 mark av PAF-medlen är låsta för huvuddelen av året, att de inte kan användas till någonting verkligt bra. Det skulle vara fint att få igång olika saker på Åland inför sommaren eller inför hösten med 700.000 mark! Absolut!  En lösning skulle ltl Lindemans kläm ge till den frågan. Men det var ju väldigt illa, tyckte vicelantrådet, att en sådan korkad kläm lades. Ja, det verkar som om den skulle ge en liten öppning här faktiskt!

 

Jag hade tänkt understöda ltl Lindemans klämförslag, men jag har förstått att av formella skäl skall hon först högtidligen förelägga den. Jag försöker i alla fall, herr talman, med att på förhand understöda det förslaget eftersom ltl Lindemans förslag finns utdelat på våra bord!

 

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman! 

Ltl Roger Jansson sade att jag använder lektorstoner. Det är sant att jag har varit lektor och akademiker, men jag kan inte se något negativt i det utan det har varit min yrkesroll, men jag kan inte se något negativt i det, utan det har varit min yrkesroll och jag tycker att jag har haft mycket nytta av den rollen. Bl.a. lär man sig tänka teoretiskt. Jag skulle säga, precis som ltl Roger Jansson sade att han har beskyllts för att också ha lektorstoner, att det är ingen beskyllning från min sida. Men ltl Roger Jansson var teoretiserande på det sättet att han målade upp en bild av mig som han har konstruerat från något annat sammanhang. Jag påstår inte att den är fel. Jag skall bara räkna upp alla de ord han använde för att på något sätt visa vilket grymt vicelantråd vi har. Jag påstods ha sagt att det var någonting förhatligt bakom spörsmålet. Det var fråga om insinuationer. Det var fråga om misstänklighet. Det var fråga om att jag undervisade med lektorstoner. Syftet var inte sakligt. Jag hade påstått att en kläm var korkad osv. Ordet ”förhatlig”, där ltl Roger Jansson klädde sig i säck och aska återkom flera gånger.

 

Herr talman!

Den där delen lämnar jag nu och bilden kan vara konstruerad i vilket sammanhang som helst, från vad som helst, men min ambition i denna fråga är faktiskt att vara saklig och jag konstaterade i början att det gäller två saker. Det gäller substansen, Katrina som sådan: vill man att den skall uppföras? Värderar man det hela på Åland eller utanför Åland? och det andra är proceduren. Så långt tycker jag ltl Roger Janssons anförande var helt klart, att han sade att det är proceduren det gäller. Det är regelverket: har det gjorts fel eller har det inte gjorts fel? Därför var det så intressant att höra att han avslutade med att stöda den kläm som ltl Harriet Lindeman lägger fram, om vilken jag tidigare sade, inte att den var ”korkad”, men jag tror att den är ett slag i luften därför att landskapsstyrelsen kan inte ompröva ett beslut där man har beviljat medel åt en förening på vissa villkor. Man kan från föreningen säga att medlen inte kommer att användas och då är de disponibla och det behövs ett beslut för att använda dem. Det var inte som ltl Roger Jansson sade att pengarna är bundna hela året utan de är bundna t.o.m. juni, högst. Spelas teatern enligt ansökan går medlen åt osv. Men det intressanta med detta är att landskapsstyrelsen skall ompröva sitt beslut enligt klämmen, 700.000 mark. Det är helt okej att ta det på en enskild föredragning. Det gäller projektet Katrina på Åland; kommer det en sådan ansökan finns det inga som helst anvisningar i regelverket att vicelantrådet inte skulle kunna ta ett sådant beslut. Samtidigt hävdar ltl Roger Jansson på flera punkter att det har begåtts fel kommer Frisinnad Samverkans ledamot Harriet Lindeman och lägger en kläm som vill att man skall ompröva samma beslutsprocedur men med annat innehåll! Innehållet respekterar jag och skulle gott och väl kunna tänka mig att se att Katrina skulle spelas på Åland. Det är bara det att det kan bli fråga om andra pengar. Det är alltså en logisk kullerbytta som visar vad syftet är med debatten. Inom ramen för regelverket kan beslutsproceduren upprepas, och beslutsproceduren påstås samtidigt vara felaktig!

 

Jag skall snabbt gå igenom detta, även om jag har gjort det tidigare. Det är alltså en bedömningsfråga; man får tycka om Katrina vad man vill. Beslutet påstås ha varit fel gentemot lagtinget. Det påstås vara ett aktivt missförstånd. Den kläm som Frisinnad Samverkan lägger säger inte att ärendet skall gå till lagtinget för prövning, utan att det går genom en omprövning av ett beslut! Aktivt missförstånd är i alla fall inte från min sida. Om jag har förstått fel eller gjort en felaktig bedömning är en annan sak. Punkt nummer två är enmiljonregeln: ett politiskt beslut. Där påstås centern och liberalerna ha frångått någonting i regelverket som skulle vara fel, i alla fall gjorde man inte så i förra landskapsstyrelsen. Centern och liberalerna har ett avtal där vi talar om hur vi skall gå tillväga när vi fattar beslut. Ibland kan besluten behöva fattas snabbt och på hög nivå osv. Där är det sagt att lantrådet och vicelantrådet överlägger om hur man skall göra i en viss situation. Vi har alltså inte frångått vårt avtal, som jag inte desto mer skall beröra, men våra interna procedurer behöver ses över och finna sin form. Det är helt klart, också efter erfarenhet av det här beslutet. Vi har i alla fall kommit fram till ett beslut och på ett sätt som inte går emot de procedurer som vi har avtalat, även om naturligtvis centern och liberalerna hela tiden utvecklas sitt interna samarbete, så till den delen vill jag naturligtvis säga att vi kunde ha gjort annorlunda, möjligen kunde beslutet ha blivit annorlunda. Eftersom det var fråga om enskild föredragning var ansvaret mitt i yttersta ändan, men landskapsstyrelsen står bakom beslutet. Det var också tal om enmiljonregeln. Det här kunde ha blivit dyrare, man visste inte hur dyrt skulle vara, sade ltl Roger Jansson. Beslutet var taget på det sättet att 700.000 mark var beviljat. Det kunde inte gå över en miljon, möjligen, precis som lagtinget säger, med tilläggsmedel och det sägs i finansutskottets betänkande att då skall lagtinget ta ställning. Teoretiskt sett – om jag får ta till lektorstonerna igen – är det möjligt att det hade kommit en ansökan om tilläggsmedel så att det hade gått upp till 1.050.000 mark; då hade lagtinget varit tvunget att säga sitt. Inte heller om man ser musikteatern som helhet går det över en miljon, utan det är 700.000 mark plus, skulle jag tro, 80.000 mark i marknadsföringsmedel för konserterna.

 

Den tredje punkten var vicelantrådets rätt att ta beslut i dessa ärenden. Där måste jag återigen komma tillbaka till ltl Roger Jansson, som var med i landskapsstyrelsen när ärendet fördes över till förra vicelantrådet. Ärendet fördes till föredragning på finansavdelningen, där ärendet nu är föredraget och där det fanns disponibla medel.

 

Den fjärde punkten: ”förhandlingar har inte förekommit”.  Förhandlingar har förekommit.

 

För det femte: ”förutsättningar finns, de har inte utretts”. Förutsättningar har utretts så långt det går och förutsättningarna har från kulturföreningen bedömts såsom att de finns; därför ville de ha ett snabbt besked för att kunna gå vidare och förverkliga detta, om det skulle gå. Men förutsättningarna fanns, även om de var tveksamma. Det fanns också tveksamhet kring Ålandsdagarna. Där fick man, såsom jag bedömde det, tänja lite på begreppet ”i anslutning till Ålandsdagarna”. Men det var en bedömningsfråga.

 

För det sjätte när det gäller spörsmålet finns det ingenting i det jag har sagt som på något sätt, i alla fall vad jag kan påminna mig, skulle ha ifrågasatt spörsmålet. Jag konstaterade från början att det finns två avsikter med frågan: det ena är substansen, Katrinas vara eller inte vara i Stockholm, och det andra är proceduren. Ltl Roger Jansson sade klart att för hans del var det fråga om om det har begåtts fel i proceduren.

 

Den sjunde punkten var att strategin för landskapsstyrelsen skulle vara att täcka upp fel. Jag tror inte att jag på något sätt har försökt täcka upp någonting. Den viktiga erfarenheten gäller det interna arbetet i landskapsstyrelsen, att vi där skall diskutera, när vi efterhand drar erfarenheter hurudana arbetsformer skall vi ha. Nu har vi representation, vi har gruppledare, vi har två som företräder partierna i landskapsstyrelsen, lantrådet och vicelantrådet och däremellan finns det orsak att diskutera vilka frågor för vi till våra tvågruppssammanträden, som nu har börjat finna sin form. Men gentemot lagtinget har inte det någon direkt betydelse. Det är klart att det är intressant att höra när lagtingsledamöterna avslöjar när de sinsemellan har talat om informellt i finansutskottet, hur man tolkar, men det är ändå den öppna debatten som gäller för oss här i spörsmålet: att det som sägs här i finansutskottets betänkande, det finns i text, texten kan tolkas på olika sätt, men jag kan inte se att texten om att man får komma till lagtinget om det behövs tilläggsmedel skulle vara en så märklig tolkning. Dessutom måste man säga att lagtinget var positivt inställt till ett Katrina-projekt där det var beloppet 1,2 miljoner som var aktuellt.

 

Att alltså utgå från att de sju fel, som ltl Roger Jansson för fram, (från salen: fem!), okej fem fel, - ”finn fem fel” – att det skulle vara så att ltl Roger Jansson har funnit dessa fem fel, så har ledamoten naturligtvis rätt att argumentera. Men jag har nu argumenterat emot, jag har en annan syn, så det är inte fråga om att erkänna, utan det är fråga om: är det argument som är tunga, så skall man naturligtvis ändra sig. Men jag konstaterar att inga sådana argument har förts fram och jag har försökt bemöta dem.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! 

Vicelantrådet säger att det inte är möjligt enligt den frisinnade klämmen att ompröva beslutet. Om lagtinget ber landskapsstyrelsen ompröva det är det naturligtvis fullt möjligt och i dag kan lantrådet besluta att det ärende som har avgjorts på enskild föredragning tar landskapsstyrelsen upp till plenum för omprövning. Sådan är lagstiftningen. Det är bara för lantrådet Roger Nordlund att fatta ett sådant beslut och så är det uppe nästa vecka på landskapsstyrelsens bord. Så enkelt är det med det! Det var alltså ingen ”logisk kullerbytta” varken i vårt klämförslag eller i vårt resonemang. När vi kommer till processen: ”finn de fem felen” tyckte jag att det var klädsamt till delar att vicelantrådet noterade en viss osäkerhet på en del av frågorna och svaren. Det tycker jag är bra, även om han sedan avslutade med att säga, att han inte har funnit att han har gjort något fel på någon av punkterna.

 

När det gällde den första punkten om att man har brutit mot lagtingets vilja gled han undan. Han var inte riktig tydlig på den punkten; han sade att det är tolkningsfrågor.

 

Den andra frågan om varför man inte har fört det till landskapsstyrelsens plenum försökte han skyla över genom att säga att ärendet var bara på 700.000 mark. Det var det inte! Ansökan är på 900.000 mark. Det finns alltså ytterligare orsak att tänka sig att det kommer att gå över en miljon sammanlagt när man lägger in alla kostnader.

 

Dessutom påstod han att det finns ett c-lib-avtal om hur man sköter sådana här frågor inom landskapsstyrelsen och det undrar jag om lagtinget då kunde få ta del av vid tillfälle. Inte det? Nå, då får vi försöka reda ut det via diskussioner här i lagtinget på olika sätt med landskapsstyrelsen.

 

Den tredje frågan var om budgettexten tillåter detta under momentet, och den frågan gled han undan, den fick jag inget svar på.

 

Den fjärde frågan gällde om man har fört underhandlingar med kulturföreningen, och enligt dess ordförande Barbro Sundback har den förra landskapsstyrelsen gjort det, inte den här.

 

När det gäller förutsättningarna fick jag svaret att det kan diskuteras huruvida förutsättningar fanns!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Skulle det här beslutet och många, många andra beslut vara av den karaktären att det finns ett enkelt regelverk där man bara följer stegen fram till beslutet skulle vi inte behöva några egentliga personer i landskapsstyrelsen, utan vi kunde datorisera allting -  om man alltid vet att en korrekt bedömning görs på punkt 1, 2, 3, 4 på det här sättet, så är saken klar! Jag erkänner öppet och villigt att min syn på de politiska besluten är att det alltid finns handlingsutrymme, det finns alltid ett osäkerhetsmarginal och det finns alltid ett behov av både bedömningsförmåga och moral, att alltså bedöma vad som är rätt och fel, om det här är till nytta för samhället och våra uppdragsgivarna väljarna/medborgarna. I det här fallet har det gjorts en helhetsbedömning, som jag tycker att fortfarande är rimlig. Jag har dragit vissa slutsatser för egen del när det gäller vårt interna arbete i landskapsstyrelsen och det kommer säkert upp många sådana fall där man hela tiden lär sig. Men som helhet tycker jag inte att proceduren i det här fallet skulle vara någonting att anmärka på. Det som är problemet i hela det här – felet, om man så säger – är att musikteatern Katrina inte har fått en långsiktig permanent lösning där man kan spela den i ett kulturhus eller någonting annat på Åland med viss regelbundenhet. Det här beslutet har i alla fall möjliggjort en prövning om det går att göra en, enligt lagtingets finansutskott och lagtingets positiva skrivningar, turné i Stockholm.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! 

Det är ingenting märkligt egentligen att kunna konstatera att vi är oense i procedurfrågan i huruvida fel har begåtts eller åtminstone hur stora fel som har begåtts. Men alltmer framkommer det här att troligen och tydligen har fel begåtts. Jag tycker ändå att det är ganska klädsamt av vicelantrådet att han nu har backat när det gäller sin ganska fundamentalistiska inställning om ”att inga fel har begåtts” när vi minns hans inledningsanförande när debatten började klockan 9.30. Det har alltså skett en positiv utveckling till den delen och det är väl det som är lite tanken med spörsmålsdiskussionerna att man skall kunna närma sig varandra och att t.o.m. vicelantrådet Erland skall kunna säga att allting inte är så där kristallklart när det gäller detta ärende.

 

Följer man den punktlista man kan göra upp för att följa regelverket är detta ingenting för datorer, utan det är faktiskt för människor av kött och blod. Därför har man människor som sitter i landskapsstyrelsen och det är ett jättearbete att se till att man verkligen följer det regelverk som finns och det system som erfordras för ett demokratiskt beslutsfattande. Här har vi nu sett i ”finn de fem felen” att inte är det lätt, det är mycket som skall kollas upp när man tar ett beslut och därför är det så jätteskönt för enskilda ledamöter i landskapsstyrelsen att kunna föra ärendena till plenum när de är svåra, så att i det här fallet sex personer kan sitta och diskutera dem – och dessutom sådana personer som landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson och lantrådet, som har varit med i det här ärendet länge och kan alla detaljer!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Om jag kan regelverket rätt, så finns det en landskapslag om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen, Ålands författningssamling 58/75, men nu fick jag till min förvåning någonting som inte jag har sett i författningssamlingen, någonting som heter landskapsstyrelsebeslut om avtal mellan liberaler och center på Åland! Och att det är det som styr handläggningen i landskapsstyrelsen! Det är inte någon rättssäkerhet i någonting sådant! Det är någon sorts tvåsamhetsföredragning nu. Det finns inte enskild föredragning utan det är en tvåsamhet mellan lantrådet och vicelantrådet. Det blir ett godtycke i samhället som ställer alla krav på rättssäkerhet utom all tvivel. Det är därför vi finns i lagtinget: att stifta lagar och fatta beslut. Men nu ställs det ett civilt avtal utanför mellan center och liberaler – och då står det säkert i det avtalet att den människan på Åland skall få bidrag, den människan skall inte få bidrag, den föreningen skall få bidrag och den föreningen skall inte få bidrag samt vid upphandlingar skall inte den personen komma ifråga osv.! Det är rättsvidrigt, vicelantrådet, att hänvisa till ett avtal mellan center och liberaler som grund för handläggningen i landskapsstyrelsen!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Den fantastiska bild som vtm Häggblom målar upp för att kunna förfasa sig över allt möjligt här i hälso- och sjukvården, politiken osv., så den debatten kommer han nog att bli alltmer ensam om att föra. Avtalet är ett avtal mellan våra partier om hur vi skall umgås rent organisatoriskt. Vi har lagtingsgrupper och vi har personer som träffas med viss regelbundenhet och i olika sammanhang. Det är ett internt organisationsschema som vi använder. Det har vi anledning att hela tiden försöka förbättra. Ltl Roger Jansson hänvisade till hur det gick till i den förra landskapsstyrelsen, hur man hänvisade ärenden osv., helt frivilligt naturligtvis och förutsatte då att vi skulle använda samma procedur. Det är klart att om några personer kommer överens om hur man skall organisera sin verksamhet vore det ett orimligt samhälle om man skall föra in det i en författningssamling. Det är att våldföra sig på begreppet lag och författningar. Om man gör en personlig överenskommelse två personer emellan och skriver ner att vi träffas nästa onsdag, så skall det gå ut i författningssamling osv. Jag tror att vtm Häggbloms samhälle (Från salen, ltl Strand: det är ju ditt!) kommer att bli fruktansvärt tråkigt att styra.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Nej, vicelantrådet, jag utgår från att det är de beslut som lagtinget fattar om ärendenas handläggning, hur det skall gå till och att det är det som skall gälla. Men vicelantrådet tog mig ur den villfarelsen i varje fall att lag och rätt inte gäller längre utan det är makt som är rätt. Han sade att jag, som är vicelantråd Olof Erland, och lantrådet Roger Nordlund har beslutat om detta. De har diskuterat det innan detta beslut togs. Det är precis vad som sades från talarstolen av vicelantrådet Olof Erland. Det bygger på ett avtal mellan liberaler och center och hur handläggningen skall gå i landskapsstyrelsen, men det strider mot lagen och det här är någonting för pressen att begära om att få ut eftersom det kommer att styra hur den här landskapsstyrelsen fungerar, hur man fattar beslut. Nu finns det någonting för pressen att gräva i, för det här kommer vi oppositionen aldrig att få se! Där ingår också Framstegsgruppen, för han sade att det fanns bara tre oppositionsgrupper i dag. Framstegsgruppen är uppenbarligen med i avtalet! Pressen skall nog ta fram det här eftersom Olof Erland sade att han inte vill publicera det.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Jag tycker, som sagt, att vtm Häggbloms politiska ambition här att måla upp skräckbilder för att kunna kritisera ändå är något patetisk. Det finns så mycket ärenden och sakfrågor att diskutera och att man då skall behöva upplysa om grundläggande samhällsinstitutioner. Vi har någonting som kallas ett civilt samhälle, dvs. alla medborgare i ett samhälle är fria att komma överens om hur de umgås och en landskapsstyrelse följer naturligtvis lagar och regler, delegeringsbeslut, möjlighet att fatta beslut på enskild föredragning och annat. När sedan partier har ett samarbete kan det vara bra att ha en genomgång av hur procedurer skall gå till, hur man skall lösa olika frågor, hur man skall fördela arbetet osv. Vill vtm Häggblom gräva i den här typen av interna överenskommelser och föra debatt kring dem kan ingen hindra honom, men det är faktiskt mycket konstigt om två partier som har sin organisation, sina stadgar och går in i ett samarbete inte skulle diskutera hur man skall bedriva samarbetet. Det har ingenting med lagtinget att göra. Inte behöver vi fråga lagtinget om vi skall ha tvågruppsmöten på måndagar eller på onsdagar, hur långa de skall vara, vem som är ordförande osv. Det ingår i ett normalt organisationssamarbete. Mot bakgrund av allt som har sagts måste jag verkligen fråga vtm Häggblom om han menar allvar med sina inlägg i lagtinget!

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag tänkte nästan berömma vicelantrådet. I sitt anförande säger han faktiskt att han inte tar ansvar för sitt handlande. Jag tycker att det är ärligt. Han kryper bakom lantrådet, han kryper bakom någon form av avtal som han har med lantrådet. Jag tycker att det är rejält, vicelantrådet, att säga att man inte tar ansvar för sitt handlande! I och med att vicelantrådet kryper bakom centerns ledamöter skulle det vara mycket, mycket intressant att höra kulturministerns och lantrådets åsikter i den här frågan.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Det är också fråga om en ganska fundamental sak. Den som fattar beslut i landskapsstyrelsens namn tar ansvaret för det beslutet, men i beredningen förs diskussioner på alla möjliga håll. Det skulle vara orimligt om man i lagtinget skulle redogöra för alla procedurer, detaljer, diskussioner och telefonsamtal, brev osv. som förekommer när man går in i en beslutsfas. Ltl Strand har nog här ett styvt jobb att gå igenom alla stenografiska protokoll och ta reda på alla diskussioner som förs i korridorerna. Skulle ltl Strand ägna sig åt det faktiska beslutets innehåll, regelverket och procedurerna rent formellt skulle man kanske kunna komma fram till konstruktiva saker. Jag har redogjort för att vi internt i landskapsstyrelsen skall se hur vi skall samarbeta och där finns det alltid slutsatser att dra, också av det här fallet.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag betackar mig att vicelantrådet skall sätta betyg på mig, hur jag är osv. Däremot skulle det vara hemskt intressant om vicelantrådet sakligt kunde redogöra för beslutsgångarna i detta ärende!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Beslutsgångarna är på det sättet att med utgångspunkt från finansutskottets betänkande tolkar man: vad är lagtingets vilja? Så ser man på den ansökan som finns, var besluten skall tas, på vilken grund och hur stora medel som är rimligt. Det har vi redogjort för och det är ingenting märkligt med det. En del beslut fattas i plenum och andra fattas i enskild föredragning. Annat förs genom meddelanden, framställningar, budgetförslag osv. till lagtinget. Regelverket när det gäller enskild föredragning är att belopp upp till en miljon kan tas på enskild föredragning. Finns det disponibla medel fattas beslut på det sättet. Om sedan ltl Jörgen Strand vill ha en mera privat redogörelse för vilka man diskuterar med informellt per telefon och i enskilda samtal osv., tror jag att det är en ogörlig uppgift. Om ltl Strand gör det till sin politiska huvudgärning skall inte jag betygsätta det, men jag undrar bara om det är det viktigaste i en lagtingsledamots vardag att hålla på med sådant!

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

Innan jag går över till det formella kan jag bara konstatera att det blev en lång diskussion om detta ärende och eftersom jag har suttit i den tidigare landskapsstyrelsen där Katrina var aktuell i samband med budgeten och andra frågor är jag rent ut sagt nyfiken, om jag får använda det ordet, på vad kulturansvariga anser i den här frågan. Jag skulle be om att få höra från talarstolen: Vad är det som har hänt på vägen eftersom jag har varit med i så mycket diskussioner?

 

För formalitetens skull läser jag upp mitt klämförslag: ”att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen omprövar beslutet den 17 april 2001 Dnr F10/01/4/6 att bevilja ett understöd om 700.000 mark så att anslaget kan användas för att uppföra sångspelet på Åland.”

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Man kan diskutera den här saken länge. Vi börjar komma till att diskussionen har varit väldigt uttömmande. Det står klart att man har gjort en rad misstag, både formella och politiska. De politiska misstagen värderas kanske olika beroende på var man sitter här i salen. Det finns ett ordspråk som säger att man skall lära sig av sina misstag. Jag hoppas att den nya landskapsstyrelsen tar lärdom av detta och att det inte resulterar i ett försvagande av regeringen. Det är inte bra för Ålands folk med en svag regering. Vi har ju fått en ny, bred och stark regering, så jag hoppas att den inte tar illa upp av det här. Ett annat ordspråk säger att en klok person ändrar åsikt, en dåre aldrig. Måtte nu ministrarna i Ålands regering vara kloka personer och således ompröva sitt beslut för att reda upp den här saken!

 

Herr talman!

Jag understöder vtm Häggbloms klämförslag.

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Det är många som har frågat efter min åsikt och jag kunde inte motstå när min förra kollega Harriet Lindeman bad om min åsikt!

 

När det gäller spörsmålssvaret är det ett enhälligt landskapsstyrelsebeslut, som alla känner till hur det går till. När det gäller musikteatern Katrina vet vi alla att vi alla tycker att Katrina är en bra uppsättning som man har all anledning att beundra. 

 

När det gäller själva ärendet kommer vi som var med bra ihåg att vi inför budgeten 2001, för ett drygt halvår sedan, diskuterade det i landskapsstyrelsen, och vi blev också uppvaktade av Katrina-föreningen om deras planer av årets spel av Katrina i Österbotten. Förra näringsministern Roger Jansson var också med i de diskussionerna, där jag för min personliga del ansåg att det inte var rätt att föra Katrina till Österbotten. Det var grundtanken. Då framförde vi Ålandsdagarna i Stockholm, som var en nyhet för kulturföreningen. Kulturföreningen sade vid det tillfället, att det kommer vi inte att kunna, det är för tidigt, vi klarar inte av det. I och med det i samband med budgetdiskussionerna förföll Katrina-momentet helt och hållet, men med landskapsstyrelsens goda minne satte vi en del pengar till landskapsstyrelsens disposition, underförstått ”ifall”. Det tror jag att vi alla är överens om och att den historiebeskrivningen är riktig så långt.

 

Att jag själv har känt tveksamhet att föra bort Katrina i stället för att spela den på Åland har jag alltid sagt och det står jag för fortfarande. Vi hörde just om dårar och kloka som ändrar sina beslut – jag vet inte riktigt var man är i den beskrivningen - men i alla fall har jag fått lov att läsa finansutskottets betänkande där man på något sätt – tydligt eller icke tydligt, kan man diskutera – pratar för Katrina. Texten i finansutskottets betänkande har upprepats flera gånger i dag, så det finns inget mera att säga om den. Under vårens lopp, efter finansutskottets betänkande, uppvaktade Katrina-föreningen den gamla landskapsstyrelsen vid två tillfällen och beskrev möjligheterna att spela musikteatern i Stockholm. Tveksamheten inom landskapsstyrelsen har också presenterats för kulturföreningen. Det är också riktigt. Först den 8 mars inkom anhållan från Katrina-föreningen om medel för att ge Katrina tre gånger i Stockholm. Anhållan var på 900.000 mark. Det är alltså den anhållan som nu har beviljats på enskild föredragning. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, att jag har tolkat finansutskottets betänkande så att det skulle vara en möjlighet för Katrina-föreningen att sätta upp musikteatern, ifall man får igenom det.

 

Jag vill tillägga en annan sak som inte hör hit. Kulturföreningen för Katrina hade ifjol ett ettårigt avtal för att spela Katrina; för detta år har man ännu inget avtal, men det är en annan fråga.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Det skriftliga svaret från landskapsstyrelsen som landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson hänvisar till innehöll inget konkret, men det har vi redan diskuterat. Det intressanta skulle vara att höra, inte vilka formella vägar man kan gå, utan varför, vilka argument har fått centern som grupp att ändra åsikt? Det är det jag undrar. Vi var helt överens när vi var med i landskapsstyrelsen att det inte fanns förutsättningar. Vilka argument har nu kommit fram som har gjort att hela centergruppen enhälligt har ändrat åsikt?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är nog samma argument som jag just tog fram, att det är tolkningen av finansutskottets betänkande och ingenting annat.

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

Ltl Strand:

Herr talman! 

Jag begärde anförande för att stöda ltl Lindemans klämförslag.

 

Ltl Sundback:

Herr talman! 

Som ordförande för kulturföreningen Katrina har det varit oerhört intressant att höra den diskussion som har pågått under förmiddagens lopp. Det är glädjande att så många här har yttrat sig så positivt om musikteatern Katrina. Jag har uppfattat att det finns ett starkt stöd här i lagtinget att på ett eller annat sätt hålla uppsättningen vid liv. Innan jag säger någonting om det skulle jag vilja angående procedurfrågorna och behandlingen i landskapsstyrelsen säga att från kulturföreningens sida är det precis såsom landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson beskrev förloppet. Den ansökan som lämnades in 8 mars har behandlats efter att landskapsstyrelsebytet skedde och vi från föreningens sida är väldigt tacksamma för att beslutet kom så snabbt som det kom, för vi har under en lång period fått motta både brev och telefonsamtal, naturligtvis från alla dem som är med i ensemblen och som önskar få veta hur det skall bli. De professionella måste naturligtvis avsäga sig det här projektet om de inte får ett avtal för att ta ny engagemang. För de amatörer, speciellt kören, som är engagerade är det viktigt med tanke på semestrar och familjen att kunna planera sommaren, så därför var det väldigt bra att vi fick beskedet så snabbt som vi fick. Att det skulle ha varit något trixande och fixande med det här, som här har antytts, är nog fel. Inte har det bara varit så att någon har gått upp till landskapsstyrelsen och sagt någonting åt finansministern och sedan har han beviljat 700.000 mark utan till grund ligger ansökan från den 8 mars.

 

Det som har varit mest värdefullt är när finansministern säger är att vad frågan sist och slutligen gäller är att hitta något slags långsiktig lösning för musikteatern Katrina. Det har också sagts mycket om förutsättningarna och möjligheterna att genomföra projektet, både på Åland och i Stockholm och det ena och det andra. Till det skulle jag bara kort säga att föreningen har behandlat den här saken och på måndag klockan 9 har vi en pressinformation. Att vi har valt att inte nu gå ut med vad vi tycker och tänker beror på att vi helt enkelt har önskat meddela dem som är engagerade i ensemblen först. Vi har nämligen tidigare fått en hel del kritik för att de har läst i första hand i tidningarna vad som är på gång. Men på måndag klockan 9 kommer vi att berätta vad vi har beslutat och tagit ställning till i detta ärende. Så mycket kan jag väl säga att om kulturföreningen får som den vill tror jag att alla på sikt kommer att bli väldigt nöjda. Jag tror att det som har sagts här, att uppföra Katrina på Åland kan förverkligas, jag tror också att vi kan förverkliga det under Ålandsdagarna i Stockholm och jag tror t.o.m. att vi kan ta fram en ny musikteater. Jag är tacksam för den här diskussionen för tidigare har själva musikteaterns långsiktiga framtid och möjligheter att uppföras inte diskuterats. Vi har byggt upp en organisation och vi har en ensemble som är väldigt professionell. Det har satsats väldigt mycket pengar och kulturpolitiskt och samhällsekonomiskt skulle det alltså vara värdefullt att det här framförs för att samhället och den åländska kulturen skall bli så känt som möjligt, också utanför Åland. Det är onekligen så att Katrina, som finansutskottet säger, har väldigt stort turistiskt värde. Själv tror jag väldigt mycket på kulturens möjligheter att locka folk till Åland och att lära känna Åland, inte bara som ett land dit man åker på taxfree-färjor utan att det också finns en rik kultur och ett intressant samhälle, med allt det som vi har av självstyrelse, demilitarisering osv.

 

TALMANNEN:   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Under överläggningen har vtm Häggblom, understödd av ltl Sundman, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

 

”att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen omprövar beslutet den 17 april 2001Dnr F 10/01/4/6 att bevilja ett understöd om 700.000 mark ur till landskapsstyrelsens disposition ställda penningautomatmedel, budgetmoment 44.20.50.”

 Dessutom har under överläggningen ltl Lindeman, understödd av ltl Strand, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan av följande lydelse:

 

”att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen omprövar beslutet den 17 april 2001 Dnr F10/01/4/6 att bevilja ett understöd om 700.000 mark så att anslaget kan användas för att uppföra sångspelet på Åland.”

 

Enligt 38 AO skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget om hemställan bordläggs till onsdagen den 2 maj. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 2 maj.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 6:

 

Bibliotekskommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2000.

 

Enligt 9 § reglementet för lagtingets bibliotek skall berättelse över lagtingets bibliotek avges för varje kalenderår.

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen till kännedom. Diskussion. Ingen diskussion. Lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom.

 

Ärendets enda behandling är avslutad.

 

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 2 maj kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 12.00).