PLENUM den 2 juni 2008 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

 

 

Finansutskottets betänkande nr 4a/2007-2008 om första tilläggsbudget för år 2008. (FR 19/2007-2008 och FM 54-55/2007-2008).

 

Ärendet bordläggs till plenum tisdagen den 3 juni. Godkänt.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/2007-2008 om godkännande av avtalet med Georgien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 7/2007-2008).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen  ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2007-2008 om landskapsregeringens mål jämte ramprogram för jämställdhetsarbetet på Åland 2008-2011. (M 1/2007-2008).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Landskapsregeringen har gjort ett gediget meddelande om ett ramprogram för jämställdhet och ett förslag till handlingsprogram som jämställdhetsdelegationen har sysslat med. I lagutskottet har vi valt, med tanke på det breda perspektivet som jämställdhet mellan kvinnor och män innebär, att höra specialutskotten. Vi har också valt att inte direkt inarbeta utskottens synpunkter i ett enda sammanhållet betänkande utan lagt med specialutskottens synpunkter som bilaga. Lagutskottet har sedan tagit upp speciella frågor som kanske har en litet mera lagmässig utgångspunkt.

 

Jag vill här passa på, herr talman, att tacka lagutskottets sekreterare lagtingsdirektören Lars Ingmar Johansson för hans förmodligen sista betänkande i den roll han är nu. Det är en enastående insats han har gjort för lagtinget och avslutar den insatsen med den äran; även om jag som utskottsordförande är lite jävig i den frågan tror jag ingen tvivlar på det.

 

Att sammanfatta betänkandet inklusive bilagorna är inte det allra lättaste, eftersom det, som sagt, omspänner hela spektrat av mänskliga förhållanden, kan man säga. Jämställdhet är någonting som är ett mål som de flesta omfattar, men det är också ett område som innehåller många problem. Det som är slående om man försöker göra en syntes, en förenkling, är att det är vissa saker som förekommer nästan genomgående i allas utlåtanden. Det är för det första resurser, dvs. jämställdhetsarbetet är någonting som kräver insatser, och det kräver ekonomiska resurser och det kräver personalresurser. Det för det andra det som är kopplat till resurser: tid; ingenting görs över en natt, på en vecka eller någonting sådant, det är någonting som är en process med målet inställt i framtiden. Så fort som möjligt är önskemålet, men när är omöjligt att säga. En tredje, mera allmän faktor är att mycket fokuseras på familjen. Och med det menar man inte enbart den traditionella kärnfamiljen med mor, far och 2,4 barn utan familjen som är förhållandet: förälder, barn, föräldrar barn. Där ligger de praktiska lösningarna i många av de saker som nämns här i utskottsbetänkandet, dvs. det gäller arbetsmarknaden, det gäller föräldraskapet och det gäller barnets förhållande till man och kvinna och hur barnet blir man och kvinna eller skolas in till en genusroll. Även om det finns oändligt många definitioner på feminism,  jämställdhet, genderperspektiver, genusperspektiv, så måste man ändå varje gång försöka ta en utgångspunkt som är explicit och tydlig. För min del ser jag genus som någonting som skapas, åtminstone på tre viktiga dimensioner:

 

För det första den biologiska. Ingen förnekar skillnaden mellan kvinna och man och att de skillnaderna kan ha ganska långtgående följder, som t.ex. inom vetenskap, medicin, hälso- och sjukvård och arbetsmarknad.

 

Jag tror att de flesta, åtminstone enligt min erfarenhet, som har haft småbarn, pojkar och flickor, är förvånade över hur det utformas olika mönster som är systematiska och kopplade till ett genusperspektiv. Det kan gälla motorik, det kan gälla språk, det kan gälla färgval osv. Det är klart att det här beror på någonting. Det kan vara att det är den biologiska rytmen; den biologiska utvecklingstakten är ganska mycket bestämmande för utvecklingsramarna. Där kommer de andra viktiga funktionerna in: den kulturella präglingen och den sociala präglingen, där det också finns valmöjligheter, där samhällets övriga strukturer och processer har en stor betydelse. Tar man t.ex. skolvärlden och uppväxten av pojkar och flickor har man noterat att skillnaderna blir större när det gäller utvecklingsfaserna. Pojkar mognar senare och blir ofta efter i utvecklingen på att utbildningen inte är anpassad till pojkars utvecklingsfaser och behov. I akademiska yrken är det kvinnorna i dag som dominerar, av någon orsak som knappast är biologisk, men mycket kulturell och social. Samma sak är det när det gäller arbetsmarknadssegregationen. Det finns någonting i genusstrukturen som gör att kvinnor väljer omsorgsyrken, män väljer yrken som, om man förenklar ytterligare en gång, det skall bullra och vara lite maskiner och sådant för att det skall vara intressant och trevligt.

 

För att sammanfatta min uppfattning om jämställdhet som begrepp och utgångspunkt är det alltså en fråga om hur man skapar roller i samhället från ett genusperspektiv. Det är biologiska, sociala och kulturella utgångspunkter.  I de sociala och kulturella har vi politikområdet, där vi kan förändra attityder, där vi kan förändra samhällsstrukturen, där vi kan förändra lönesättningen och på det sättet påverka.

 

Jag nämnde här tre utgångspunkter som är genomgående här i betänkandet: familjen, resurser och tid. Resurser och tid betyder makt och en viktig målsättning i ramprogrammet är just att människor skall få makt över sina liv. Det betyder inte nödvändigtvis att den politiska makten är det primära, men den tar vi också upp i betänkandet.

 Herr talman!

Också när det gäller målsättningen kan det vara värt att kort repetera vad landskapsregeringen och jämställdhetsdelegationen har för utgångspunkter. Det är för det första att man skall synliggöra genusskillnaderna, segregationen, det ojämställda i samhället. Det för det andra att visa vilka konsekvenser det har för t.ex. makt och för barns utveckling. Det är för det tredje att förändra. Att förändra är ju det som handlingsprogrammet går ut på.

 

I själva betänkandet har lagutskottet mycket ingående gått igenom behörighetsfrågorna därför att de är åtminstone till synes något oklara. I samband med den stora självstyrelselagsrevisionen 1993 var det en diskussion om vart arbetsmarknadsfrågorna skulle höra; då uppstår ett frågetecken när det gäller jämställdhetsområdet eftersom det är så nära kopplat till arbetsmarknaden. Utskottet har kommit fram till att jämställdhet är ett sådant område som på så många olika sätt berör det åländska samhället med landskapet som en stor arbetsgivare. Vi har hela hälso- och sjukvården, vi har utbildningssystemet, så här finns jämställdhet på alla plan kan man säga. Möjligen kunde man utanför lagutskottets protokoll i det här fallet säga att den här frågan kanske man bör bevaka i framtiden och kanske precisera självstyrelselagens definitioner i något sammanhang.

 

En mörk sida av  hela jämställdhetssituationen är det som vi här i betänkandet benämner frihet från könsrelaterat våld, vilket dels har ökat på grund av att det är mera uppmärksammat men dels har ökat på grund av spänningar i samhället. Här finns det anledning att följa upp olika projekt, såsom Kvinnofrid, det finns anledning att följa med det straffrättsliga systemet, hur man tillämpar olika normer, hur skuldlägger och skuldbelägger olika våldsbrott osv., där det hela tiden är tydligt att man måste synliggöra genusperspektivet och lyfta fram genusstrukturerna.

 

Herr talman!

Om jag snabbt går in på några av utskottens punkter så tar finansutskottet upp bl.a. det här med arbetsmarknadens utveckling och olika lönesättning, där lönerna inte är lika för likvärdiga jobb utan där man måste komma fram med arbetsvärdering som sedan kan resultera i förändringar i lönestrukturen. Om jag minns rätt säger finansutskottet att man skulle frångå procentuella löneökningar och i stället ha fasta lönepotter. Jag tror att det är viktigt att man hittar en metod där arbetsmarknadens parter å ena sidan är fria att förhandla om lönesättningen, men där å andra sidan det offentliga kan göra insatser för att rätta till det som är uppenbart snett enligt en arbetsvärdering som man tillämpar. Det är alltså någonting som naturligtvis också kräver det jag nämnde i början, nämligen resurser och tid.

 

Näringsutskottet tar fram en sak som landskapsregeringen också har diskuterat med den s.k. Satagruppen i riket angående Föräldraledigheten och möjligheterna för en föräldraledighet som inte slår ut olika för arbetsgivaren, dvs. att det är skillnad om det är en man som har ett jobb eller en kvinna som har ett jobb. Där föreslås att man eventuellt skulle försöka göra Åland till ett försöksområde. Jag tror att den tanken är intressant och den bör man gå vidare med.

 

När det gäller kulturutskottet har man en diskussion om skillnader mellan kvinnor och män och utvecklingen, där det är vissa yrken där kvinnor mer och mer går framåt rent statistiskt. Det är jurister, ekonomer, advokater och vissa teoretiska yrken eller abstrakta yrken. Där är det intressant att notera att trots att det är skillnader på arbetsmarknaden när det gäller t.ex. sjukskötare och byggnadsarbetare finns det andra yrken där andelen kvinnliga akademiker och kvinnor som studerar gör att det blir en utjämning på vissa högre tjänster som just kräver en högre utbildning. Där är också lönerna enligt statistiken relativt lika. Där män och kvinnor är representerade i samma yrke behöver det inte betyda att det är löneskillnader som är systematiskt kopplade till genus, medan däremot olika yrkessektorer har en klar koppling till genusskillnader; där har vi tekniska yrken och sjukskötare som det mest tydliga.

 

En intressant iakttagelse som kanske visar på möjligheten att ta fram exempel där det händer någonting i samhället som går i rätt riktning när det gäller jämställdhet är idrotten. Utan att vara direkt insatt i idrottsverksamheten noterar jag att fotboll för flickor har blivit en etablerad sport, det är ingen udda sportgren längre utan den är lika mycket värd s.a.s. som den fotboll som spelas bland pojkar. Det är nya idrottsgrenar som hästsport och liknande som gör att aktivitetsnivåerna jämnar ut sig med avseende på flickor och pojkar, kvinnor och män. Det visar att man kan satsa på att lyfta upp vissa idrottsgrenar och sportgrenar och på det sättet göra aktiva insatser för jämställdheten.

 

Fru talman! Social- och miljöutskottet har lyft fram den svenska socialstyrelsens undersökning från 2004 om jämställd vård. Det är också en typ av utredningar som naturligtvis jämställdhetsdelegationen har tittat på men att man skulle i jämställdhetsarbetet lyfta fram rönen från olika undersökningar som visar att hälso- och sjukvårdssektorn haltar på flera ben, om man får uttrycka sig i hälsotermer på det sättet, nämligen för det första att de som jobbar i hälso- och sjukvården åtminstone på lägre nivå är kvinnor medan de som behandlas bättre är män. Det är möjligen en generalisering som inte stämmer till alla delar, men det finns mycket som tyder på att forskningen inom medicinen har gjorts på män för att bota mäns sjukdomar och för att utveckla mediciner som är mera inriktade på män än på kvinnor. I och med att man synliggör området och ser på konsekvenserna har man också möjlighet att aktivt verka för att få förändringar till stånd.

 

Fru talman!  För att sammanfatta presentationen av betänkandet som jag tycker att borde kunna vara dels underlag för en intressant debatt men också ett bra underlag för landskapsregeringen så finns det vägar att gå vidare, men det som sägs genomgående är att det behövs resurser också för att ta fram statistik och undersökningar, för att få en könsrelaterad, individbaserad statistik krävs resurser och det krävs tid för att vända attityder, för att ändra kulturen, för att ändra sociala mönster och att fokus skall vara inriktat på barn och barnets förälder eller föräldrar.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman! Det var närmast undersökningen som man har gjort angående sjukvården i Sverige och patienter där som jag ville påpeka att vi lyfte in den bara för att ta fram vikten av att man gör en egen utredning på Åland. Det finns väl ingen som egentligen tror att det ligger till på det sättet här, att man får vänta längre på ambulans osv. om man är kvinna; det skulle vara intressant att få ett svar på den frågan. Vi saknar också lite djupgående analys av vad siffrorna betyder, om det är åldersdiskriminering i stället för könsdiskriminering. Det har också visat sig att när man behandlar hjärtinfarktpatienter är det så att ju yngre man är desto intensivare och bättre vård får man också. Det kan vara där det kommer in att männen får bättre vård i och med att kvinnorna lever längre och har en annan typ av vård, så det finns många aspekter och olika bottnar när man analyserar siffrorna. Många gånger river man ut dem ur sitt sammanhang och använder dem trots att de inte talar om hela sanningen. Det skulle vara väldigt viktigt när man tar fram sådan här statistik och analys att det är klart vad det handlar om. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Det är intressant och jag tycker att det är bra att social- och miljöutskottet lyfte fram utredningen och problematiken. Våra diskussioner med ÅSUB var mycket inriktade på att det är vissa saker som man borde göra och att det är en resursfråga. Jag nämnde inte i mitt anförande vikten av att analysera och registrera de oavlönade arbetet inom omsorgen och hushållen, dvs. kvinnor och män har en väldigt ojämn jämställd situation när det gäller oavlönat arbete. Det här är ett annat exempel där jämställdhetsdelegationen kunde popularisera undersökningar, anvisa resurser till ÅSUB för att göra de vita fläckarna lite mera fyllda s.a.s., att det oavlönade arbetet, hälso- och sjukvården, omsorgen, skolan – på alla områden finns det ett behov. I skolan har man kanske gjort lite mera än på andra områden därför att barnen kommer alltid mest i centrum.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag tycker att det finns ganska mycket positivt i betänkandet och i alla utlåtanden som har bifogats. Man kan konstatera att kunskapen i jämställdhetsfrågor och intresset har fördjupats mycket i lagtinget jämfört med tidigare. I lagutskottet tycker jag att vi har haft ett gott samarbete och också kommit fram till några konkreta resultat som jag vill närmare lyfta upp och jag vill särskilt rikta mig till landskapsregeringen att de följer upp dem. Det är tråkigt, för att inte säga fel, att många gånger när lagtinget fattar beslut och t.o.m. är enigt kan ärendena ligga åratal i regeringen utan att åtgärder vidtas. Jag hoppas att det inte blir så i det här fallet. Processen att nå ökad jämställdhet är ändå ganska så motig och det går inte snabbt, så vi har all orsak att försöka skynda på det som är konkret och som vi är överens om.

 

I avsnittet om Frihet från könsrelaterat våld på sidan 5 i lagutskottets betänkande konstaterar utskottet att det är av stor vikt att det finns en tillgång till trygghetslarm för kvinnor som utsatts för familjevåld. Min uppfattning är att varenda kvinna som med någorlunda övertygelse – och det är antagligen de flesta – kan visa på att de inte bara har blivit utsatta för våld utan att de kontinuerligt följs och kontrolleras av sina män skall ha rätt till ett avgiftsfritt trygghetslarm. Det skall inte vara så att de kvinnor som har en svår situation ytterligare skall kämpa mot myndigheter för att bevisa att de absolut är i behov av det här utan hellre ett trygghetslarm för mycket än för lite. Jag tror dessutom att för de här kvinnorna så är det här det effektivaste sättet att signalera till omvärlden att det är fara å färde. Det andra som är betydelsefullt är att män som har den här benägenheten att vilja kontrollera intill gränsen av våld eller med hjälp av våld kommer att respektera kvinnorna på ett annat sätt om de vet att de har ett trygghetslarm. Jag vet inte på vilken ministers ansvar det här ligger, men det är väl de polisiära myndigheterna som skall anskaffa telefonerna, och de kommer väl att säga, att vi har inga budgetmedel, du får vänta och man undrar då hur många kvinnor som far illa på grund av det här. Jag hoppas att lantrådet, som har huvudansvaret för jämställdhetsfrågor, i namn av kvinnosolidaritet ser till att detta blir ordnat omgående. Vi har inte råd att ytterligare vänta och se på när kvinnor blir missbehandlade bara för att de är kvinnor. Det andra i det här sammanhanget som jag tycker att var väldigt bra att lagutskottet gick in för är – och det är ett större projekt och kräver mera tid – att man från regeringens sida, och det passar säkert in i Kvinnofridsprojektet, skulle utreda förutsättningarna för kvinnojour i frivillig regi. Jag känner personligen själv flera kvinnor som skulle vara intresserade att jobba frivilligt och ideellt i en sådan här organisation. Vi har Tallbacken och funktioner där som är mycket bra, men de är rätt begränsade och de kvinnor som hamnar i den här situationen behöver nog mycket stöd, både under den tid de blir misshandlade för att uppmuntra för att uppmuntra dem att söka hjälp och att söka sig till polisiära myndigheter men också efter en skilsmässa och om trakasserierna fortsätter. Vi har hört i utskottet av representanter för åklagarmyndigheter att det här kan pågå i åratal och den part som oftast har svårast att bli trodd är kvinnan, och det är ännu mera absurt. Dessa två saker förväntar jag mig alltså att regeringen tar tag i och jag kommer att nogsamt följa upp att det sker någonting också.

 

En annan långkörare som jag i dag är ytterst glad över är att utskottet har konstaterat att det skulle vara mycket värdefullt att statistik över oavlönat arbete skulle göras av myndigheterna, både kommuner och andra statistikansvariga talas det om. Det mest naturliga är väl är väl att nästa gång den lilla utmärkta boken, som görs vart fjärde år om män och kvinnor på Åland, skulle det här tas med. Och nu skall jag berätta lite ur min rikliga politiska historia. Den 12 mars 1998 motionerade jag, Anne-Helena Sjöblom och Christian Beijar om att landskapsstyrelsen skulle vidta åtgärder i den offentliga statistiken och införa genusstatistik i enlighet med slutdokumentet i Peking. Det finns relaterat samma sak i betänkandet. I det sammanhanget avslogs motionen 1999 med hänvisning till att genusstatistiken redan är under utveckling, och landskapet föreslår därför att motionen förkastas. Ett ledande tema i motionen var att man skulle införa statistik över oavlönat arbete, men eftersom det var på gång att man skulle införa det så kunde man förkasta motionen. Det som är lite extra roligt, tycker jag, var att utskottets ordförande då var Olof Erland! Därför är jag synnerligen glad att vi nu är överens om – tio år senare – att oavlönat arbete måste införas i den offentliga statistiken.

 

Fru talman!

Så talas det mycket om detta med arbetsvärdering och lika lön och det är en oerhört viktig fråga. Däremot har vi inte diskuterat det som ordföranden för utskottet framförde, att man på något vis från politiskt håll skulle gå in för någon slags fast princip om ett mark och pennibelopp i samband med löneförhandlingar. För socialdemokraterna är det alldeles klart att löneförhandlingar sköts av parterna på arbetsmarknaden, i den skall varken regering, lagting eller andra politiska organ lägga sin näsa i blöt. Så har det varit och så skall det vara. Det är så att de olika fackliga organisationerna som finns på arbetstagarsidan har sina prioriteringar och det spelar inte så stor roll vad landskapsregeringens husbönder säger ifall inte de är överens. Det är nog där som den här frågan skall förhandlas, inte så att regeringen går in och stör arbetsmarknadens parter i deras kollektivavtalsförhandlingar. Orsaken till att kvinnorna har lägre löner beror på, och det är min fasta övertygelse, att kvinnorna inte är lika konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden eftersom de allra flesta föder barn eller förväntas föda barn under sina aktiva arbetslivskarriär. Många är borta ganska långa perioder, det har de rätt till, det är ingenting som de skall klandras för. Men i praktiken, eftersom vi lever i en marknadsekonomi, är kvinnors ställning fortfarande svagare på arbetsmarknaden än mäns.

 

Därför tycker jag att det mest intressanta förslaget egentligen kommer från näringsutskottet, som helt enigt säger att man tycker att landskapsregeringen borde överväga ett initiativ till riksmyndigheterna om att kostnaderna för föräldraledigheten skulle delas lika mellan båda föräldrar och, som nämndes redan i presentationen, att Åland skulle bli ett försöksområde. Det sista tror jag inte riktigt på, men det är en ganska tilltalande tanke även om den kanske inte i realpolitiska termer är så övertygande. Men jag tycker att det är en bra idé och jag stöder regeringen i att försöka våga ta det här initiativet. Åland kan ju visa sig progressivt i jämställdhetsfrågor, det behöver inte vara enbart i frågor som strikt gäller självstyrelsen när man vänder sig till riksdagen med ett initiativ.

 

Vi har också allt skäl att göra det med tanke på hur vår arbetsmarknad ser ut, den avviker ganska mycket från den i riket där man fortfarande har en hög arbetslöshet. Vi har inte några arbetskraftsreserver på Åland utan tillskottet av arbetskraft måste komma utifrån och det här skulle vara en mycket attraktiv tanke för många familjer.

 

Fru talman!

Så lite vid sidan om som inte egentligen är någonting som lagtinget kan göra så mycket åt. Men det som väl ändå de flesta vid något skede grunnar över är att varför är det så svårt att åstadkomma jämställdhet? Vi är ju alla överens, inte sant, att män och kvinnor skall ha lika makt och inflytande, att alla skall ha makt över sitt eget liv? Ordföranden tog upp olika begrepp som hör till jämställdhetsdiskursen. Det som i ramprogrammet finns om den s.k. könsmaktordningen är den hittills enda mest övertygande förklaring som åtminstone jag har stött på. Det finns många som har sådana biologistiska drömmar att det på något vis är lika i naturen som med människorna, att handjuren far omkring och ryter, slåss och jagar och kvinnorna, hondjuren, de liksom väntar i boet och föder ungar! Det kan vara ganska så frestande att göra den jämförelsen, men ser man på människans historia ser man att kvinnors och mäns, framför allt mäns roll har varierat ganska mycket. Om man ser på variationen inom könen är den större än mellan könen. Å andra sidan om man frågar någon människa, att vem var den där du träffade igår, man kan liksom inte glömma en människas kön, jag kan inte säga att ja, jag träffade, men nu vet jag inte om den människan var en man och kvinna, det kan förstås finnas personer som har en tvetydig sexuell identitet eller könsidentitet, men i stort sett kan man inte förglömma en människas sexualitet. Man kan inte känna en person och inte veta om det är en man eller en kvinna. Det är en väldigt viktig kategori för oss i psykologiska termer för att vi skall känna oss stabila och säkra. Det som könsmaktordningen säger är att i våra kulturer skall könen hållas isär, dvs. vi skall inte vara för lika, vi skall inte se för lika ut, vi skall inte bete oss för lika, för då sker någonting, då blir vi jämställda! Och vad händer då? Jo, då kan man inte upprätta den norm som vi har, dvs. maskulinitet är högre värderat i dag än femininitet. Så tycker vi inte! Vi tycker ju att alla är lika värda, men ser vi oss omkring i vår omvärld, visst, är damfotboll på framåt, men titta i alla tidningar, sju dagar i veckan är det åtminstone tre sidor i varje tidning om herrfotboll, det är en nyhet varje dag! Det finns ingen annan verksamhet som kan vara en nyhet varje dag, men manlig fotboll är det, inte kvinnlig. Det kan finnas någon sida där, men inte alls i samma omfattning. Tvärtom, fotbollen återspeglar precis könsmaktordningen. Så är det inom så gott som alla idrotter. Det kan väl finnas något undantag som kanske skridskoordning eller någonting sådant. Och varje gång könsmaktordningen hotas rättar sig vanligtvis kvinnorna in i leden, och kvinnor är lojala med män, t.o.m. när de slår, när de går i krig, när de förstör – därför att deras ordning är att vara lojala och vara beroende. Det finns kvinnor som obstruerar mot det där, men då kan det gå som det går för Barbro Sundback t.ex., jag är en som inte accepterar den ordningen och det har vanligtvis psykologiska och sociala konsekvenser. Det handlar alltså väldigt mycket om psykologi. Det som studeras väldigt lite, det är: Vad är maskulinitet? Det finns egentligen ingen definition annat än att det är att inte vara kvinna och det är att inte vara bög. Det är de två viktigaste kriterierna. Men sedan har män själva väldigt svårt att definiera vad det betyder att vara vit man, som är den universiellt dominerande normen? Det betyder att allt som vita män gör är viktigt, de har mera makt och de har mera inflytande.

 

Vägen, fru talman, är lång och svår och det är många som egentligen inte vill ha jämställdhet till det priset att maktordningen rubbas.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var ett gripande anförande som hölls och det var uteslutande om kvinnorna som offer för de brutala männen. Jag tycker att det är en mycket viktig vinkling som vi borde komma ihåg, men som man hela tiden glömmer bort i jämställdheten, att det finns flera offer än kvinnor för dessa brutala män. Det har jag sett otaliga gånger som polis, jag vet hur det är när de brutala männen ofta slår män, även män blir misshandlade och män blir illa åtgångna av dem, barn, pojkar osv. Det är inte bara en kvinnosaksfråga. Jag brukar varna när jag pratar om förebyggande med droger osv., att drick inte sprit förrän ni är 18 år och vuxna och ni går ut på stan, för att bli ett brottsoffer kan vara minst lika farligt som att vara brottsling och lika förödande.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är en viktig princip som ltl Åke Mattsson tar upp, men jag skulle formulera den något annorlunda. Det är: varför uttrycker sig män med våld i så mycket högre grad än kvinnor? Det är dels för att det hör till den manliga kulturen ändå att använda våld, inte naturligtvis så att någon förespråkar det, men om ingenting annat hjälper måste man ta till våld. Se på alla filmer, alla teater, på krig, på allting! Då är kvinnorna borta ur bilden. Det ser man i fredsförhandlingar osv. Men sedan är det så att det våld som riktas mot kvinnor är ett sexualiserat våld, det går ut på att kontrollera kvinnan, jag använde inte ordet offer.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag ville slå ett slag för att man också kommer ihåg dessa pojkar som kanske vill vara en del av samhället, som inte vill bruka våld, som inte vill ha makt, som inte vill ha kontroll, de blir väldigt hårt utsatta de också. Ser man inte det problemet överhuvudtaget? Jag tycker man behöver ge dem en tanke. Det går många pojkar i högstadiet i dag som är osynliga och inte finns där, de osynliga flickorna har man lyft fram väldigt mycket i jämställdhetsdebatten, men de osynliga pojkarna är det ingen som pratar om och det är egentligen dem vi skall bygga vårt samhälle på, de som inte utöver våld utan de som s.a.s. gör rätt saker, men de har svårt att hävda sig i ett manssamhälle om de inte får det stöd de behöver ha. Satsa resurser på dem och förklara att de är på rätt linje!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson tar upp en viktig fråga, men risken med att resonera som han gör just nu när vi talar om en rubrik som heter ”Våld mot kvinnor” är att osynliggöra det våldet för det är egentligen, som ltl Åke Mattsson säger, någonting annat som det egentligen handlar om. Det är klart att det finns en annan kontext, men det som utskottet specifikt har tagit upp är våld mot kvinnor. Det är det som vi nu har fokus på nu. Annars håller jag med om att våldshandlingar som ett glorifierande maskulinitetsdrag är skadligt för hela världen. Det är det som skador människor och miljö mest, men det är först på 2000-talet som man har börjat ifrågasätta våldet som ett sätt att lösa problem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

I presentationen nämnde jag finansutskottets utlåtande där man tog upp ett resonemang kring procentlön och beloppslön. Jag sade att det här är en sak för arbetsmarknadens parter. Det systemet har vi när det gäller lönesättning, men det finns ingenting som hindrar att man diskuterar alternativa sätt att uppnå jämställdhet, t.ex. att det offentliga är en stor arbetsgivare inom hälso- och sjukvårdssektorn, avtalssektorn. Där finns det alltså möjlighet att utveckla detta med arbetsvärdering. Den nyss avslutade strejken i Sverige t.ex. tar upp just det här med lönehöjningar men på lång sikt en arbetsvärdering som gör att den långsiktiga lönesättningen kan bli mera jämställd. Jag uppfattade finansutskottets utlåtande som positiv skrivning i den riktningen och jag tycker att man skall föra diskussionen vidare, inte avfärda den.

 

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Nej, vare det mig fjärran att förmena någon att diskutera åsikter. Jag uttryckte en socialdemokratisk uppfattning som är väldigt viktig för oss: att lönerna avgörs i samband med kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Det är inget socialdemokratiskt system. Det är en arbetsmarknadspolitisk överenskommelse i samtliga nordiska länder och en massa andra länder. I betänkandet ligger också det systemet till grund och vi kommer inte från det så lätt, även om man skulle vilja det, men vad jag sade när jag tolkade finansutskottet var att det här är en komplettering som leder till ökad jämställdhet, jämlikhet och rättvisa. Om det går emot de socialdemokratiska målen har vi ett dilemma naturligtvis, men just därför skall debatten fortsätta!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att det som ltl Olof Erland säger går att genomföra. Vem skulle ha makt att införa de kompletterande systemen! Det måste då komma i någon lagstiftning eller i någon form så att man kringgår avtalsförhandlingarna. Som jag ser det är det inte möjligt med dagens system; i så fall måste man ändra på det, och det vill inte vi!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Social- och miljöutskottet fick möjligheten att lämna ett utlåtande till lagutskottet i jämställdhetsfrågan, ett uppdrag som vi tog på allvar och som vi uppskattar att vi fick framföra våra åsikter om och fördjupa oss i. Det är en angelägen fråga i hela landskapet. Vi konstaterade genomgående att de flesta frågor genomsyrar allt arbete som har med social- och miljöutskottet att göra. Det var dock vissa områden som var mera prioriterade och det berör närmast barnfamiljer. Ett prioriterat område är förskolan och daghemmen, att personalen där skall vara insatt, också skolan. Det är närmast den biten som berörde oss och som vi fördjupade oss i. Det är viktigt att man arbetar för ett jämställt samhälle från så tidig ålder som möjligt. Jag är personligen ganska ifrågasättande att man inte hade tagit mödrarådgivningen som ett prioriterat område. Det är egentligen där arbetet skall sättas in, man pratar om detta med blå färg, rosa färg osv., men man borde verkligen satsa stenhårt på det området och ha pappagrupper och hela den biten. För barn- och mödrarådgivningen arbetar riktigt tidigt med föräldrar och barn och på föräldrakursen förbereds föräldrarna också på de problem som kan dyka upp efter det att barnet är fött och vad man skall beakta i samband med uppfostran och vad man skall vara vaksam på så att man inte gör misstag. Jag tror inte att det är någon som medvetet vill uppfostra sina barn i ett visst genustänkande utan det där gör man mer eller mindre omedvetet.

 

När jag gick genom barnskyddslagen visade det sig att föräldrarna behöver verkligen stöd i sin föräldraroll. Det är viktigt att man har rätta prioriteringar. Det är inte så att man är för lite föräldrar alla gånger utan det framfördes problemet i dag att man kanske är för mycket förälder, man går så in i föräldrarollen att man tappar sin partner och inte odla den relationen i äktenskapet.

 

Det har också framförts ganska tydligt under hörandet att föräldrakurserna hjälper till att förebygga familjevåld redan innan det uppträder i familjen. Största problemet är, som jag försökte påpeka i replikväxlingen, männen som slår och hur kommer man till rätta med det, hur får man män att sluta slå och misshandla överhuvudtaget, oavsett om de slår kvinnor, barn eller andra män så är det ett väldigt stort problem och där tror jag att man måste komma in väldigt tidigt till pojkarna och förklara att det här är inte rätt sätt att hantera det.

 

Det är också viktigt att papporna påverkas att naturligt ha ett större ansvar för barnens vård och utveckling inom hela familjen. Det framkom att pappor har det ganska stressigt, mycket att engagera sig i, man bygger hus osv.; fadern tycker att han tar sitt stora ansvar för familjen när han tillbringar all tid med husbygget eller andra saker men tappar familjen på kuppen. Det kan vara omedvetna saker som det är viktigt att man uppmärksammar från början. Därför tyckte vi att det är viktigt att lyfta fram pappagrupperna. Att hitta ett bättre namn på mödrarådgivningen är också en tanke. Det kanske inte blev lika tydligt skrivet som vi diskuterade, men vi anser faktiskt i social- och miljöutskottet att man borde lyfta fram mödrarådgivningen som en prioriterad grupp. Jag tycker att det är någonstans här som man har missat också från landskapsregeringens sida när man har ett otroligt fint utbildningsprogram för skolan och de som går jämställdhetsprogrammet tycker att det är helt fantastiskt, att det är helt i linje med det som händer i dag, det är tydligt och det är klart och man får verkligt stora aha-upplevelser. Men till min stora förvåning hörde jag om barnomsorgen, på en av de många kalasen, där jag träffade dagisföreståndaren, att de har ingen delaktighet i det här, de är inte med överhuvudtaget. Jag ringde och pratade med föreståndaren för barnomsorgen i Finström och hon svarade, att de har inte fått någon inbjudan, de står helt utanför. Det är en stor miss om man gör en enormt fin och bra punktinsats i en åldersgrupp från sju till 15 år, men man missar dem på sidan om, att varför är inte alla med på tåget när man gör det här? Där måste man få en samordning och kunna jobba betydligt bättre. Nu står det också i meddelandet att de skall vara prioriterade.

 

Vi konstaterade att när det gäller vårdnadstvister så är det många gånger som man tycker att det är orättvist att det oftast är männen som får dra det kortaste strået och kvinnorna får hand om vårdnaden, men det framkom väldigt tydligt både från jurister och domare att man beaktar hur mycket tid man har tillbringar med barnen och då kommer mannen alltid i andra hand, för det visar sig att det är kvinnorna som engagerar sig mest i barnen och därför är det också de som får vårdnaden om barnen. Det är också svårt för domstolarna att döma för en tredjedel av domarna överklagas och en tredjedel av dem ändras och det är både till mannens och kvinnas fördel ungefär lika mycket.

 

I utredningen om hälso- och sjukvården som man refererade till många gånger i hörandet och när man satte sig in i den och gick igenom andra analyser av den så pekade den inte så klart och tydligt på att kvinnorna var de som drog det kortaste strået utan det kunde också vara männen i olika sammanhang, fast det har helt fallit bort. Vi skall veta att männen lever betydligt kortare tid, fyra-fem år kortare än vad kvinnorna lever och vad beror det på, är någonting som man borde fundera på. Tar man med bröstcanceroperationer är dessa betydligt mera prioriterade än vad olika cancersjukdomar för män är. Det är alltså inte så klart och tydligt att kvinnorna är vinnarna i det här sammanhanget.

 

Tittar man på olika områden och t.ex. på skolan har jag personligen satt mig in i den frågan och diskuterat den i olika sammanhang. Det är alltså mina egna synpunkter, ingenting från utskottet. Någonting som är väldigt alarmerande och som jag tror att man borde lyfta upp och ta vara på i det här sammanhanget är att kunskapsgapet mellan pojkar och flickor ökar hela tiden. Det är framför allt här i Norden som det ökar. Pojkarna halkar hela tiden efter i skolan och flickorna dominerar bland dem som får högsta betygen och det är en väldigt markant skillnad, oavsett vilken socialgrupp eleverna tillhör eller var de bor. Man konstaterar att flickorna inte bara går framåt utan pojkarna presterar sämre och det kommer kanske att bli konsekvenser av det här och det är någonting som man borde följa upp och ta reda på vad det beror på. Flickorna har i grundskolan och gymnasieskolan bättre betyg i alla ämnen i Sverige utom i idrott. På samtliga program och varianter i gymnasieskolan har flickorna ett högre medelbetyg. Pojkarna dominerar klart det betygsintervall där de lägsta betygen är i skolan. OECD-utredning om 15-åringar visar ganska tydligt att Sverige, Finland, Island och Norge hörde till de länder där flickornas överlägsenhet var som allra störst. Tittar man på könsskillnaden i klassrummet har man hänvisat till att pojkarna får mera tid, de får mera uppmärksamhet och flickorna blir osynliggjorda i bakgrunden. Men tittar man närmare på det här har det visat sig att det är några få pojkar, igen, som tar den här uppmärksamheten, det är några få pojkar som dominerar. Vi skall inte förglömma att flickorna blir nedtryckta och tillbakahållna när vi pratar jämställdhet utan det är också pojkar som blir tillbakahållna i klassrummen. Det är inte så att de dominerande pojkarna bara ger sig på flickor utan de ger sig också på sitt eget kön och håller tillbaka dem. Det har också visat sig att pojkarna får negativ uppmärksamhet, tillsägelser och tillrättavisningar, flickorna som tar plats i klassrummet och samhället får en positiv respons och får beröm många gånger. Utredaren Mats Björnsson från utbildnings- och kulturdepartementet har gjort utredningen i fråga och dragit dessa slutsatser.

 

I många debatten borde vi hålla sams och vara eniga. Det har varit ett fruktansvärt motbjudande kvinnoförtryck här i Norden på 1800-taloet, kvinnorna hade inte rösträtt osv., men vi har kommit ifrån det i dag, att nu har alla ett gemensamt intresse av att det skall bli jämställdhet, så att hela tiden hacka på männen och ifrågasätta männen och använda ordet man nästan som en svordom vinner ingen på. Vi skall tillsammans arbeta med det. Som man har varit inne på här tidigare: Varför händer ingenting i jämställdheten, varför går det inte framåt? Det finns många som drar för stora växlar och är för aggressiva mot männen, för det finns många pojkar och män därute som mår lika dåligt av de våldsamma männen som kvinnorna gör.

 

Tittar man på vården kan man säga att vid av vård av stroke vårdas kvinnor något mindre på stroke-enheten och det finns mycket som man analyserar, men där har man kommit fram till att det är fråga också om ålderssegregation. Åldern har betydligt större betydelse än vad könen har, så det kanske man borde lyfta fram. När det gäller psykvården är den mera kvinnoinriktad; där handlar det oftast mera om känslor. Att männen slåss osv. kan också bero på att kvinnorna i dagens samhälle är betydligt mera verbala och duktiga att uttrycka sig än vad männen och därför kanske man tar till våld i olika sammanhang. När det gäller att lägga ord på känslor har männen väldigt svårt att förklara hur de mår och hur de känner sig, så där har man alltså ett tillkortakommande. Enligt rapporten i Sverige finns det större problem i socialtjänsten när det gäller jämställdheten än inom sjukvården. Det är väldigt kvinnodominerande och man har ett litet ålderdomligare tänk. Det är ett väldigt stort problem om man skall jämföra mäns och kvinnors behov för mäns och kvinnors liv ser olika ut i dagens samhälle och framför allt när det gäller de som är äldre i dag och behöver vård. Det kan också vara så att vården i socialtjänsten skall kompensera för ojämlikheten i samhället, så där är det otroligt svårt att få någon enhetlig syn på hur det ligger till egentligen. Vi kom fram till i utskottet att här på Åland är man väldigt noga med att var och en får den vård som man behöver ha, man utgår från vårdbehovet som det angelägnaste när man fördelar vården.

 

Jag tror att jag kan tala för många män när jag säger att vi tar avstånd från all form av kvinnodiskriminering, men för den skull vill inte vi själva bli diskriminerade. Jämställdhetsarbetet måste ta båda könens svårigheter och svagheter på lika stort allvar. Det är att vara könsneutral.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson nämnde om föräldrakurserna och att det är viktigt med pappagrupper och att man kommer in tidigt i föräldraskapet. Det håller jag med om,  ltl Åke Mattsson. Det som jag tycker är lite synd är  när den här regeringen beslöt att inte stöda projektet Föräldrastöd längre och dess framtid är ganska oviss. Det är synd för där hade vi pappagrupper, föräldrastöd, föräldrakraft och flera andra bra kurser. Ltl Åke Mattsson nämnde en intressant utredning och det skulle vara kul att höra om glappet som ökar mellan killar och tjejer i skolan kunskapsmässigt och om det här förekommer på Åland eller är det bara i Sverige? Finns det statistik som visar detta på Åland?

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Angående pappagrupperna håller jag med om att det är synd och det är beklagligt om de upphör. Det är ett projekt och alla projekt har en dead-line. Det projektet har alltså upphört och nu är det fråga om en vidarefinansiering som man skall titta på. Jag vet inte var det ligger och hur det ser ut just nu. Jag tycker själv att det skulle vara väldigt olyckligt om inte den här verksamheten fortgår i projekt eller vid folkhälsan. När det gäller glappet vet jag inte hur siffrorna ser ut för Åland utan utredningen är från Sverige. Där har man konstaterat att Norden är väldigt tydlig på den här punkten, framför allt kommer Sverige först och Finland sist. Det torde vara likadant på Åland.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson säger att ett projekt har en början och ett slut, men man kan också planera slutet så att det blir en mjuk övergång. När det gäller utredningen som gjordes inom utbildningsavdelningen i Sverige nämnde ltl Åke Mattsson analysen om att det är ett fåtal killar som tar otroligt mycket utrymme i klasserna. Det håller jag inte med om här på Åland. Här har det blivit så att flickor tar mera utrymme, det har jag reagerat på i de åländska skolorna efter att ha varit borta från skolmiljön i fyra år och sedan kommit tillbaka. Vi har ändå en otroligt bra satsning på skolorna här på Åland, men jag reagerade flera som har tagit sig utrymme i skolorna och det är tjejer.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det blir inte någon större debatt mellan ltl Göte Winé och mig den här gången för vi är fullständigt överens om det här, men jag tyckte att jag hade mycket kontroversiellt i mitt anförande, så jag vill inte gå så långt och säga att det är flickorna som har tagit platsen. Lärarna konstaterar att det är på det sättet att flickorna blir väldigt dominerande och tar mera utrymme, så vi är helt överens. Jag vill slå ett slag för en ganska stor grupp pojkar som egentligen inte syns och finns överhuvudtaget och ingen pratar om att de är osynliga. De osynliga flickorna nämns men de osynliga pojkarna glider ganska obemärkt förbi. Det var poängen i mitt anförande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson talar, som sagt, för de osynliga pojkarna. Det är eventuellt en problematik, men frågan är vad det är som är komplicerande med det. Ltl Åke Mattsson räknade också upp att kvinnor är överdängare på att vara verbala och det är en orsak till att de blir slagna och pojkar slår andra pojkar och aggressiva män slår andra män. Det är inte någon skillnad mellan våldsuttrycken, men jag tror att det är en ganska stor skillnad. Det som nämligen saknas i ltl Åke Mattssons resonemang är just könsmaktordningen när han slutar med att säga att det är ett könsneutralt uttalande, det kan det vara, men vi har ju inte jämställdhet, könen är ojämställda, det blir inte neutralt för att man säger att det här är ett könsneutralt uttalande.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

För att jag säger en sak utesluter jag inte en massa andra saker, men jag tycker att det är viktigt att man lyfter fram också den här aspekten i debatten. Naturligtvis skall man jobba för jämställdhet och jag tyckte att jag var ganska tydlig med det. För den skull behöver man inte stå på barrikaderna och skrika som det var på 1800-talet utan man kan ha ett civiliserat sätt att gå framåt på det i dag och kanske nå bättre framgång än att man har den här gamla rödstrumpediskussionen. Samtliga män som man pratar med i dag är helt införstådda med att vi skall ha jämställdhet och det är viktigt att kvinnorna finns i företagen och att de har ledande positionerna. Frågan är om de vill det, det är ju en manlig norm att vara företagsledare och jobba på det sättet. Det är väldigt intelligent av kvinnor att i stället odla kamratskap, ha en stor vänskapskrets, engagera sig i barnen och vara hemma med familjen, tar hand om tomten osv.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det saknas en hel del i ltl Åke Mattssons analys. En fråga som kan vara värd att tänka på är att om nu män är så för jämställdhet varför är det så ytterst sällan, för att inte säga obefintligt, som vi har manliga t.ex. insändarskribenter som säger att jag tar avstånd från våld mot kvinnor. Det beror på att de män som lierar sig för mycket med kvinnor, de som inte lierar sig med män förlorar i maskulinitet och det är de här tysta pojkarnas problematik. Det är de aggressiva dominerande männen som regerar världen och alla samhällen. Det är inte de som står och förespråkar jämställdhet som får makten i världen i dag.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi kan vara helt överens om att det är kanske inte så att man upplevs som en sexig man om du pratar om jämställdhet, men skall vi förändra det här är det redan från småbarnsstadiet, innan barnen börjar prata så skall föräldrarna vara medvetna om det och att man kör det hela vägen samt att samtliga föräldrar jobbar i de här banorna. Då tror jag att vi så småningom kan få en förändring till stånd, men skall vi vänta tills barnen är sju år tror jag att det kommer att ta väldigt lång tid innan vi lyckas med förändringen. Jag anser att det är värre – för att vara tydlig – att män slår kvinnor än att män slår män.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Även kulturutskottet fick en möjlighet att utlåta sig över det förslag till ramprogram för jämställdhetsarbete som landskapsregeringen har gett hit till lagtinget. Jag kan börja med att säga att vårt utlåtande är relativt sett begränsat, för att inte säga att det är mycket begränsat och det handlar mycket om att den tid som gavs för att behandla meddelandet som sådant inte var speciellt stor och detta gjorde att vi måste koncentrera oss på någonting.

 

Den springande röda tråden i utlåtandet från kulturutskottet är att vi kan konstatera att det som lyfts fram som någonting viktigt och någonting grundläggande från landskapsregeringens sida är statistikföringen enligt genus. Den ger också resultat när man sedan kan använda sig av den. Ett sådant tydligt resultat såg vi i ett hörande med representanter för Mariehamns stad där man under tidigt tjugohundratal gick in för att inom fritidssektorn göra ett projekt och en av grunderna var att man fick en könsuppdelad statistik, framför allt vad gällde penningtilldelning och besök i de olika anläggningarna. Utgående från den statistik man fick fram kunde man ganska snabbt konstatera att största delen av de anläggningar man hade så hade en majoritet av män som utnyttjade faciliteterna i fråga. Detta fick igång en politisk diskussion inom Mariehamns stad på ett sådant sätt man började fundera på vad man kan göra för att få en annan fördelning. När jag tittade på statistiksiffrorna i dag så kan jag också konstatera att utgående från att staden har gjort, mer eller mindre medvetna målinriktade satsningar, så har man också fått en annan situation vad gäller utnyttjandegraden av våra faciliteter. Det är ett bra exempel på där statistikföringen hade en effekt.

 

Vi stötte också i utskottet på detta med statistik och jag tror att vi alla fick oss en ganska stor tankeställare när vi pratade med ett antal studiehandledare från både gymnasialstadieskolorna men också från grundskolan och vi kunde konstatera att det finns fortfarande, framför allt vad gäller yrkesval, väldigt tydliga linjer i hur ungdomarna, tänker, resonerar och väljer. I grundskolan fick vi den signalen att det har blivit mer och mer på det sättet att man går mot mera könsneutrala yrkesroller, fler och fler yrken blir könsneutrala. I ett i och för sig mycket begränsat underlag i gymnasiet – det gällde intervjuarbete och liknande i det normala arbetet vid Ålands lyceum – kunde man konstatera att det fortfarande finns väldigt stereotypa val. Ni kan själva läsa i vårt utlåtande här, men tittar vi t.ex. på yrken som stylist, frisör, dietist, så hade vi uteslutande flickor som valde den typen av utbildningar, medan mera tekniska utbildningar som pilot, sjökapten, sjöbevakare, flygledare osv. nämndes helt uteslutande av killar. Utskottet har inte gått vidare i funderingar kring varför det ser ut på det här sättet, det är en fråga som man måste ställa sig när man får fram den här typen av siffror. Man får inte heller stanna där utan man måste också gå vidare och försöka fundera på vad konsekvenser är. Med automatik kanske inte det här är fel heller, det kan man inte bara rakt av säga, utan det kanske är på det sättet att det kan vara en bra utveckling också, men man måste analysera åtminstone konsekvenserna av det hela och till sist, om man kommer till att det här är någonting som inte är riktigt bra, måste man också svara på frågan: Vad skall vi då göra för att försöka rätta till det här? Som jag inledde med att säga, har inte utskottet resonerat kring de här frågorna desto mera, men utgående från att man plockar fram statistik väcker det frågor och de frågorna måste man bearbeta vidare. Det kan man väl också säga att finns som en del av det program som landskapsregeringen har lagt fram.

 

Går vi sedan till idrotten, som också finns som en del av det område som kulturutskottet har på sitt bord kunde man konstatera att Ålands idrottsförbund i dagsläget inte har en statistik som bygger på genus och det är någonting som vi från kulturutskottets sida hoppas på och som man har funderat på från förbundets sida, att man genomför därför att vi tror att det kan öppna ögonen ytterligare just för hur man lägger sina satsningar. För landskapsregeringens del bör man fundera på att borde inte genusperspektivet också finnas med i de kriterier man använder sig vid fördelning av pengarna. I dagsläget finns det inte med på det sättet, men man borde överväga hur det kunde göras på ett bättre sätt. Utgångspunkten för vårt resonemang i det fallet är att det visade sig när staden gjorde de målmedvetna satsningarna, när man hade fått upp ögonen för var problemen fanns, så kunde man också göra satsningar som bättrar på situationen.

 

Till sist, fru talman, nämnde också ltl Åke Mattsson att man i grundskolan hade kört ett projekt med jämställdhetsutbildning för att skapa mera kunskap och förståelse för vad jämställdhet handlar om och hur man kan arbeta med det i skolan på ett bra sätt. Vi stiftade i utskottet bekantskap med en arbetsplan, vilken, utgående från åtminstone vad vi i utskottet kunde se, innehöll mycket goda och fina ambitioner kring arbetet. Vi hoppas också på att arbetet nu skall visa ytterligare goda resultat i just att kunna utföra arbetet. Tanken som ltl Åke Mattsson förde fram om ett tydligare samarbete mellan skola och barnomsorg tror jag också vore nyttigt, eftersom vi då har en tydlig koppling mellan de två olika institutionerna i samhället genom att barnen går igenom hela systemet och då bör man också fundera på hur man kan få en situation som är sådan att man får det här att följa med genom hela kedjan.

 

Det var i kort, fru talman, de punkter som vi från utskottet berörde i vårt utlåtande. Jag är mycket medveten om att det finns en hel del annat som man också kunde ha valt att gå in och titta på, men vi valde att göra det på det här sättet denna gång.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag hade stora förväntningar på ltl Johan Ehns anförande och såg fram emot det med spänning, och jag blev inte helt lottlös! Han nämnde nämligen någonting som jag tycker att är helt centralt och det är att titta på lagtingets budget ur ett genusperspektiv. Det skulle verkligen föra diskussionen framåt och nu är det så att Europarådet har tagit upp den här frågan och i 40 länder i världen gör man s.k. Gender Budgeting. Det är kanske inte helt tillfredsställande, men det finns olika former av Gender Budgeting och det är ganska svårt, men det skulle intressera, på samma som statistiken ha fört fram en diskussion. Vi gör det för miljön, så varför inte göra det för jämställdheten?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det låter som en mycket intressant tanke att jobba på det sättet också att man i budgetsammanhang kunde få in det perspektivet. Jag är själv tyvärr inte speciellt insatt vad gäller de bitarna så att jag kan på stående fot säga vare sig bu eller bä om vilket sätt man skulle göra det på, men jag tycker också att det kunde vara intressant och jag tror även att för att man skall kunna göra det på ett bra sätt så krävs just den här statistikföringen som grund för att också kunna jobba med en budget på det sättet. I statistiken hittar man underlaget för det som är grunden på det som vi bygger budgeten också, så jag ser inte att dessa två jobbar mot varandra.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tänkte ännu beröra detta med Gender Budgeting. Det skulle vara intressant att ha en spontan gallup här i lagtinget, att var och en skulle få gissa vilket kön som s.a.s. får mera pengar. Själv vet jag inte. Däremot kan man vara ganska övertygad om att de olika avdelningarna och deras resurser används mer för män än för kvinnor eller tvärtom. Men det är inte heller helt säkert, det beror mycket på hur detaljerad man är. Den där frågan tyckte jag dock var väldigt viktig och jag är glad att ltl Johan Ehn nämnde den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hade också gärna sett att man skulle ha fördjupat sig lite mera i jämställdhetsarbetet som går parallellt med utredningen och att man skulle ha haft kommentarer kring det från kulturutskottet. Men vi hade precis samma dilemma i social- och miljöutskottet att det var tidsbrist, vi hade också ÅHS-meddelande som vi inte heller kunde gå in på fast de har en jämställdhetsplan där. Jag tror att det är viktigt och angeläget att man får in det i tid och redan före skolan med attityder. Ett problem varför pojkarna blir efter har med jämställdheten att göra, det är inte tufft att vara nörd och att vara plugghäst, det är ingen status i dagens mansvärld, så därför skulle det vara angeläget att få en förändring till stånd. Men för att kunna göra det är den också av kulturutskottet efterlysta utredningen angelägen.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Nej, som ltl Åke Mattsson också konstaterade är det på det sättet att man får lite försöka begränsa sig. För egen del så vartefter hörandet pågick i kulturutskottet fick vi hela tiden nya infallsvinklar på vad man kunde ha gått vidare med osv. Men utgående från den arbetsmängd som finns i lagtinget som helhet så måste vi begränsa oss till vissa delar och det blev det här som kulturutskottet gick in på. Därmed inte sagt att man utgående från det programmet som nu finns utarbetat från landskapsregeringens sida och det arbete som landskapsregeringen fortsättningsvis skall göra, vi måste se till att vi belyser de frågor som nu också kommer upp i den här diskussionen. Det är den vägen vi nu måste jobba vidare på och jag tror, precis som när det gäller de allra flesta andra sätt att jobba på, så gäller det att försöka skapa för allt beslutsunderlag den bästa möjliga grunden och den måste ge en belysning av allting från så många håll som möjligt för att man skall få det så bra som möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Viveka Eriksson:

Talman!

Jag skulle inledningsvis vilja tacka lagtinget för ett synnerligen gediget arbete. Dels är det så att redan när ärendet remitterades var det en ingående debatt i plenum, sedan har det remitterats till lagutskottet. Jag tycker att är väldigt starkt att ramprogrammet för jämställdhetsarbetet remitterades till lagutskottet, det kanske inte skulle ha varit det som man först tänkte på, tidigare har det alltid varit social- och miljöutskottet som har skött jämställdhetsfrågorna och att alla substansutskott har funderat på sina frågor är värdefullt. Jag tycker att med tanke på det fortsatta arbetet har vi i landskapsregeringen verkligen ett gediget underlag för att fortsätta arbetet. Vi säger också att jämställdhetsfrågor är ett kunskapsområde. På det här sättet har vi alla också haft anledning och möjlighet att fördjupa oss i dessa frågor. För landskapsregeringens del blir det förstås så att vi kommer att läsa, har redan läst och kommer att ta till oss alla de synpunkter och konkreta förslag som framkommer samt ta med dem i det fortsatta arbetet.

 

Jag begärde ordet för att understryka att arbetet har gått vidare, trots att programmet har behandlats ett tag i lagtinget, så vi har redan kommit en bit på väg när det gäller jämställdhetsdelegationens arbete med att ta fram de konkreta handlingsplanerna. Under varje prioriterat område har det diskuterats vilka olika åtgärder som skall vidtas. Det här är en plan som kommer att antas ganska snart.

 

När det gäller diskussionen om budget är det också en sak som vi faktiskt har diskuterat i landskapsregeringen. Vi har haft en utbildningsdag för strategiskt forum. Strategi forum består av ledande tjänstemän: avdelningscheferna och ledamöterna. Vi har haft en studiedag och där har vi lyft upp hur man skall konkretisera och faktiskt få jämställdhetsfrågorna att genomsyra arbetet. Vid det tillfället lyfte vi också upp frågan om budgetarbetet och hur viktigt det är att också i det arbetet jämställdhetsaspekten genomsyrar arbetet. Jag har också noterat att finansutskottet lyfte fram den här frågan, vilket jag redan har tagit fasta på.

 

Jag vill igen tacka därför att jag tycker att det har gjorts ett mycket gediget arbete och den därpå följande diskussionen som ger oss mycket mera vägkost.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Lagutskottet har gjort ett gediget betänkande och det har satts mycket tid på det, vilket jag tycker att är bra. Jag tänkte egentligen mest i dag prata om ungdomar och idrott, eftersom jag hade den stora möjligheten att få delta i kulturutskottets hörande.

 

Först bara helt kort till fru lantrådets anförande. Det är som hon nämnde att finansutskottet har skrivit att när det gäller finansutskottets budget håller finansutskottet med om att budgeten bör analyseras ur jämställdhetssynpunkt. Vi tycker det är bra och stöder det.

 

Jag nämnde i mitt anförande i remissdebatten, även i ett replikskifte till ltl Åke Mattsson, att flickor har börjat ta mera efter pojkar. Det har blivit mera högljutt. Det är lite så att den snälla flickan inte får samma utrymme längre. Det är viktigt att man tänker på strukturer och att alla skall få möjlighet att synas och höras. Samtidigt bör man se över lokaliteterna. Det behöver finnas lite utrymme ibland för att trånga utrymmen gör att pojkarnas stångande syns mest. Det finns egentligen inte något utrymme, man brukade tidigare prata i samband med ungdomsgårdarna om Eva-rummen, men det behöver också finnas någonting sådant i skolorna, utrymmen där man kanske kan ta det lite lugnare.

 

Det som kulturutskottets ordförande ltl Johan Ehn nämnde om yrkena var intressant. Det håller på att gå ihop, det är inte lika tydligt längre. Det intressanta var också att det är fler flickor som har börjat fråga sig vad det är för lön på de olika yrkena, det är någonting som kommer mera men ändå inte i samma utsträckning som pojkarna.

 

Jag vill för att förtydliga hålla med ltl Åke Mattsson eftersom den som håller anförandet har sista repliken; då pratade ltl Åke Mattsson om de osynliga pojkarna. Jag håller helt med ltl Åke Mattsson för det här kan leda till ett utanförskap och det är någonting som vi behöver titta på. De osynliga pojkarna har svårare att komma in i det sociala samspelet, pojkarna ser inte dessa osynliga pojkar och de ser dem som stångas. Flickorna har en syn att de mera ser de osynliga och tysta.

 

Ett ökat antal elever i klassen är inte till fördel för flickor utan det är en nackdel eftersom det gäller att alla skall få tid och utrymme och även om flickor tar för sig behöver det ändå finnas att man får hjälpen.

 

Fru talman!

Så till idrotten. Även där hade vi hörande i kulturutskottet. Ett viktigt ansvar är där att man möjliggör att flickor och pojkar har samma tillgång till idrotten. Som ltl Johan Ehn nämnde är det viktigt, när man delar ut stöd och PAF-pengar till idrotten, att man också ser på könsfördelningen. Det kan vara svårare ibland att få sponsorer till flickidrotten och det är lättare med pojkidrotten. Flickidrotten är kanske inte lika tävlingsinriktad till en början utan man kanske satsar mera på gemenskapen och det är alltid roligare att stöda en tidig vinnare än att man stöder en som har kul. Men den största utmaningen är nog att jobba med utbildade ledare. Skall man få en större bredd inom flickidrotten måste man satsa mer på lärarsidan. Det kräver mer av ledarna att träna flickor, man behöver ha en tydlig ledarfilosofi, man behöver framför allt vara beredd på att man blir mera ifrågasatt. Killarna kör bara på, säger tränaren det, så stämmer det nog! Flickorna vill ofta ha lite: varför det? Det är någonting som stämmer och efter att ha varit tränare i snart 20 år kan jag säga att det är någonting som gör att tränaryrket blir roligare om man blir ifrågasatt och måste förklara lite mera.

 

Ser vi på den öppna ungdomsverksamheten är det viktigt att titta på könen, vart pengarna går och få en genusstatistik. Jag fick bl.a. höra om en verksamhet där man skaffat utrymme och en bil för killar att skruva på, säkert var det några flickor som också ville vara med och skruva, men när jag frågade om flickorna då? Ja, då öppnade man ungdomslokalen och så fick de vara där! Det var mera oklart om det fanns ledare osv., som det fanns när det gällde att skruva på bilarna. Det är just det här, att vi ger det här till pojkarna, så är de lugna och snälla och tysta, men flickorna klarar sig själva bra; det är inte alltid så, det finns också i dagens samhälle många flickor som behöver prata och få hjälp samt vägledning. Det är viktigt och den öppna fritidsverksamheten har en otroligt viktig roll i en uppväxtmiljö. Skolan hinner nämligen inte ta det ansvaret. Hemma borde man kanske få det, men det är inte alltid får det överallt och då måste det finnas; därför är den öppna fritidsverksamheten viktig och den borde ha en genusstatistik också för att se vart pengarna går när det gäller ungdomsverksamheten. Apropå ungdomsverksamhet och fritidsverksamhet vill jag ge en eloge till Mariehamn för deras statistik om just vart pengarna inom fritids- och ungdomssektorn går. Där kunde man alltså se var det satsas.

 

Till sist, fru talman, nämner lagutskottet kvinnofrid. Det är nog så att man måste komma in och jobba i ett tidigt skede. Jag har själv jobbat för sex-sju år sedan i en skola där man skulle jobba med att hantera sin ilska och lära sig att visa mera hänsyn till varandra, och det var ett otroligt intressant år. Men det här är någonting som vi måste få in i skolarbetet där man träffar alla ungdomar. Man bör komma in och lära sig att visa respekt men framför allt att man kan hantera sin egen ilska. Det är otroligt många pojkar i dag som bara springer på, är utåtagerande och aggressiva och det blir sparkar och en otrolig frustration genom att man inte alls kan hantera ilskan. Jag vet att det finns olika projekt på gång och vissa som funderar på att starta, men jag vet också att fältarna jobbar med någonting som heter Art som står för Aggression Replacement Training. ART-metoden består av tre delar. Det är en färdighetsdel för att skapa förutsättningar för bättre kommunikation, det är ilskekontrollträning och den handlar om att lära sig självbehärskning och då inte minst att få kontroll på onödiga vredesutbrott och våldsamma handlingar; man försöker lära eleverna att det finns alternativ till det beteende som skall leda till större konflikter. Återigen handlar det om kommunikation människor emellan, att t.ex. kunna uttrycka missnöje utan att tappa självbehärskningen och så är den sista delen moralträning. Moralträning handlar om vad eleven har för olika värderingar i olika etiska och moraliska frågor. Man kunde utveckla en Art-plan på Åland. Vi har många unga i dag som mår dåligt; skulle man utveckla det här genom skolorna skulle man vinna mycket längre fram, men som nu att fältarna drar detta på fyra tjänster så går det inte för hela Åland och här borde man se om man kunde styra det mera från skolorna. Jag vet att det är ingen lätt sak, för hur mycket skall man ta in på en elevs läsår och vad är det egentligen som är skolornas roll? Men det här skulle kunna vara något som skulle leda till mindre kvinnomisshandel. Visst trodde jag tidigare att det skulle gå genom attityder, att man säger att här är inte acceptabelt, men tydligen inte.

 

Avslutningsvis, fru talman, står det i lagutskottets betänkande om att trygghetslarm är något som man borde åstadkomma fortast möjligt för det här är någonting som inte kan vänta. Vi kan inte ha kvinnor som skall gå och vara rädda; rädslan får vi inte bort, men ett trygghetslarm skulle vara bra för den utsatta situationen för kvinnorna.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan konstatera att ltl Göte Winé och jag till stora delar är överens, men jag reagerade på att man sätter saker och ting emot varandra hela tiden. Jag upplever att jämställdhetsproblemet i dag är att det egentligen finns en grupp män som driver den här frågan, ger en attityd bland övriga och sprider det här omkring sig s.a.s. och den gruppen borde man komma åt. Är det så att man satsar pengar så kan det vara väl använda pengar både för pojkar och flickor om man satsar på gruppen och försöker lugna ner dem, att man inte omedelbart skall titta att nu måste vi satsa lika mycket på kvinnor, för då kanske man inte har råd att satsa på dem. Vad man behöver komma åt är aggressiva pojkar, det är problemet i dag. Har man en bra metod för det är det sin sak. Fältarna gör ett kanonjobb och det är otroligt bra, men frågan är om det är lite sent. Vi hade en föreläsning där en Anders Karlsson pratade om attityder, att de attityder man har när man går in i puberteten har man kvar när man är pensionär. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Först blev jag lite konfunderad när ltl Åke Mattsson begärde replik och sade att man ställde saker mot varandra. Jag vet inte att jag skulle ha gjort det i mitt anförande utan jag försökte bara analysera vart pengarna går. Det skulle vara intressant att veta när man gör upp budgetar, vart lägger vi våra pengar, det är det jag vill veta, framför allt inom ungdomssektorn. Jag håller med ltl Åke Mattsson om att det skall sättas in åtgärder mot aggressiva pojkar, men man behöver också jobba med helheten och se till alla ungdomar och hur de hanterar sin ilska. När det gäller påståendet att det skulle vara sent att komma in med ART till högstadiet tror jag inte det. Under några månader fick jag vara med och se det otroligt fina programmet och man kanske behöver komma till ett visst mognadsstadium också när man skall börja fundera på sina egna värderingar.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

ART-programmet är väldigt bra och det är perfekt just i högstadiet, men det borde kanske satsas ännu mera tidigare för som Anders Karlsson sade om attityden, att de attityder man har redan före puberteten har man via uppfostran kvar till 80 procent när man går i pension, man ändrar ganska lite på den inställning man har. Så länge ungdomarna kommer upp till högstadiet måste man naturligtvis göra det utomordentliga arbete som fältarna gör för det är perfekt, men för den skull vill jag lyfta fram att vi måste få in mycket, mycket mera resurser och mycket tidigare för att på sikt nå stor framgång.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det är som ltl Åke Mattsson sade att när vi replikerar mot varandra blir det ingen riktig debatt utan vi håller mest med varandra! Så är det väl, vi har båda jobbat med förebyggande arbete och vet att det här att jobba med attityder är en viktig sak. Visst är det så att man skall komma in i ett tidigt skede och det är vi helt överens om. Det var vi i det förra replikskiftet också när vi pratade om att komma in tidigt till föräldrar och att kunna jobba med. Jag vet också att en av ltl Åke Mattssons första motioner var om föräldrakörkort och den var intressant. Man kan förstås diskutera vad som är rätt och vad som är fel, men samtidigt skall vi se till att man måste i alla fall sätta ett uppfostringsansvar på föräldrarna om att jobba med attityderna. Vi har båda hållit föreläsningar om det, så det blir ingen debatt utan vi håller med varandra, men att det är viktigt att komma in i ett tidigt skede är vi också överens om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Jag vill börja med att tacka lagutskottets ordförande för ett mycket analyserande och intresseväckande anförande som han höll. Detsamma måste jag säga om kollegan i social- och miljöutskottet ordföranden där Åke Mattsson. Det var i en jämställdhetsdebatt mycket värdefulla infallsvinklar som vi fick ta del av och som vi säkert delar. Intressant är när man ser på jämställdhetsdebatterna här i lagtinget att av de först sex anmälda talarna var fem män och en kvinna, sedermera har det jämnat ut sig till fem-tre.

 

Jämställdhetsprogram och  jämställdhetsarbete har genom åren visat sig lätt bli otydligt och lätt bli opåtagligt. Vissa kanske skulle använda uttrycket flummigt. Jag tycker att utskottsbetänkandena nu och den här debatten ändå försöker fokusera på det som är möjligt att åtgärda och det som är någorlunda realistiskt och verkligt. Jag skall ta exemplet med det som traditionellt brukar intressera massmedierna och det är den s.k. ojämställda euron, som egentligen är ett dåligt mått på jämställdhet, men den ger i alla fall någon slags idé om skillnaden mellan män och kvinnor, kanske inte blott när det gäller lönerna utan också när det gäller ambitionerna och bakgrunden samt det faktum att karriärstegar, lönesättning osv. mycket styrs av den manliga normen i vårt samhälle. Det är inte till alla delar rimligt att den manliga normen skall vara eftersträvansvärd för alla män och alla kvinnor. Det finns många andra värden i livet att mäta den ojämställda euron. Lyckan i livet, inte minst i det privata livet, är säkert viktigare än den ojämställda euron. Den manliga normen tror jag också att leder till utbrändhet i ganska stor utsträckning, baserat på familjeliv och baserat på arbetsliv, och det har under de senaste åren drabbat kvinor långt mera än män. Detta kanske för att man har svårt att lösgöra sig från den manliga normen.

 

När det gäller den ojämställda euron anges det i meddelandet att i offentlig sektor på Åland är det 88 procent av snittlönen för män som kvinnor får och i privatsektor är det ungefär 80 procent eller under 80 procent, enligt ÅSUB:s utredningar. I privat sektor saknar självstyrelsen lagliga styrmedel och det är två tredjedelar av arbetslivet som ligger där, kanske något mindre än två tredjedelar när det gäller kvinnors arbete. Där har vi egentligen bara instrumentet politisk påverkan. Det förslag som finansutskottet kommer med till åtgärder gentemot rikspolitiken skulle inte påverka just den manliga och kvinnliga delen av euron, men däremot kan det inom en annan sektor vara positivt med det här jämställda ekonomiska ansvaret från företagens sida för barnledigheten. Inom offentlig sektor har vi möjlighet att påverka situationen och här finns det då i salen talare som säger att det skall vi inte göra! Den stora skillnaden som nämligen återstår inom offentlig sektor när det gäller ojämställdhet mellan kvinnor och män baserar sig på att olika branscher är olika värderade, fast den kvinnliga branschen i många fall borde vara högre värderad när det gäller arbetet än vad den manliga branschen är. Redan för 12 år sedan och antagligen redan tidigare har man från arbetsgivarpartens sida, från landskapsstyrelsens sida, föreslagit att en arbetsvärdering omedelbart skall verkställas för att komma åt detta problem; det resulterade på den tiden i en förhandling med facken som efter några veckors betänketid kom tillbaka och sade, att nej, vi är inte intresserad – för mig som arbetsgivarrepresentant fullständigt obegripligt! Det här har tydligen fortsatt med den här inställningen under dessa 12-13 år; då tolkade vi det på det sättet att man var inom facken helt enkelt inte överens om att det här borde göras, m.a.o. de manliga yrkena var rädda för att bli efter i den procentuella utvecklingen av lönesättningen. Då finns det någon här som säger att vi skall lämna till arbetsmarknadens parter att sköta om den här delen av jämställdhetsarbetet. Min åsikt är att det kan vi inte göra. Som arbetsgivare måste vi ta ett ansvar för att det blir gjort på möjligast jämställda sätt; om motparten inte är beredd att göra det måste vi lagstifta. Arbetsvärdering i sig är ett mycket svårt instrument, men det har i alla fall utvecklats genom de senaste årtiondena så att det är användbart.

 

Den andra sektorn, förutom den s.k. ojämställda euron, som jag ville ta upp är det könsrelaterade våldet. Fullständigt oacceptabelt i det allmänna medvetandet hos oss här på Åland när det gäller det fysiska våldet, fullständigt oacceptabelt, både när det är riktat gentemot det andra könet och när det är riktat mot samma kön, ofta den svagare parten av samma kön. Det som är ett hemligt våld eller gömt våld nämns också i våra handlingar och det är det psykiska våldet. Det är ett våld som är svårmätbart, men min uppfattning att det är lika oacceptabelt. Till skillnad från det fysiska våldet, där kvinnornas användning av fysiskt våld enligt utredningar i Sverige har visat sig ökat markant, även i Finland har jag sett en sådan utredning, så har man uppfattningen att det psykiska våldet är riktat åt båda hållen men att det måhända skulle vara vanligare att kvinnor utövar det än att män utövar det. Det psykiska våldet, om vi vill kalla det så, kan vi inte sopa under mattan därför att det är förödande i familjelivet, det är förödande för den svagaste parten i familjelivet, barnen. Därför är det viktigt att vi lyfter upp det, debatterar det och diskuterar det samt att det ingår i jämställdhetsprogrammen från landskapsregeringen, jämställdhetsdelegationen och jämställdhetschefen.

 

Varför utövar då vissa personer, huvudsakligen män, fysiskt och psykiskt våld? Med min relativt långa livserfarenhet börjar jag bli allt mera klar på att det är en underlägsenhetskänsla som finns hos dessa människor, motiverad på olika sätt, men definitivt en underlägsenhetskänsla och kan de få ett ökat självförtroende och ett starkt självförtroende så blir de mindre våldsbenägna, både när det gäller fysisk och psykisk misshandel. Som ltl Barbro Sundback sade, det är psykologi som ligger bakom det här och psykologiska skäl. Åtgärderna måste därför vara därefter. Det här tycker jag att i jämställdhetsarbetet är något undanskymt hur vi skall stärka psykena och självförtroendena hos dem som utövar fysiskt och psykiskt våld så att de inte mera skall vara så benägna att göra det.

 

Ytterligare, herr talman, diskuterade vi i fredags de oklarheter inom vården som en utredning i Sverige har visat på och där vi inte vet hur det är på Åland men där vi borde få fram någon slags underlag för att kunna föra en sakenlig debatt. Jag tyckte att ltl Åke Mattsson gav en väldigt bra redogörelse över den problematiken. Någonting som har att göra med underlägsenhetskänslan som enligt mig skulle vara huvudorsaken till våld av olika slag är den uppfostran som vi ger som är genusbaserad: flickor tenderas uppfostras på ett sätt och pojkar på ett annat sätt. Kraven på pojkarna är samtidigt som de skall vara karlar att de skall vara jämställda! Och när de efter puberteten kommer upp i vuxenlivet så möter de en värld som de har svårt att hantera. I hörandet i social- och miljöutskottet i de här frågorna förnekades detta problem, man har inte sett att det skulle finnas någon sådan bakomliggande analysorsak. Det bekymrar mig nog ganska mycket som ändå har både uppfostrat pojkar och varit pojke själv och levt i en värld där jag tycker mig tydligt ha sett att det har blivit ännu mera markant nu i den modernaste tiden att pojkarna – naturligtvis inte alla – men de som har våldsbenägenheten när de kommer upp i vuxen ålder så möts de av en annorlunda värld som de inte kan hantera mera; de kanske inte kunde hantera den tidigare ungdomsvärlden heller, men ännu svårare blir det när de skall konfronteras med vuxenvärlden. Det borde också tittas på i dessa sammanhang. Här har tidigare nämnts det oklara statistikunderlag som vi fortfarande har för att kunna ta ställning till många av de här frågorna, särskilt inom hälso- och sjukvården samt socialvården; vi märkte i behandlingen i social- och miljöutskottet att sådan statistik var väldigt bristfällig på Åland.

 

Avslutningsvis, herr talman, betänkandena som har utarbetats mycket seriöst av de fem specialutskotten är värdefulla för landskapsregeringen och jämställdhetsdelegationen samt jämställdhetschefen. Något har debatten här nu och tidigare hjälp till. Jag tror att det är väldigt viktigt att man i jämställdhetsarbetet fokuserar på det konkreta, på det möjliga och att man också prioriterar de väsentliga skillnaderna, inte på små skillnader som man egentligen inte kan göra så mycket åt, utan verkligen på det som man kan göra någonting åt och som är bekymmersamt ur jämställdhetssynpunkt, åt båda hållen naturligtvis.

 

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är välgörande att höra en politiker med så lång erfarenhet som ltl Roger Jansson säga att detta med arbetsvärdering skall gå vidare. Vi har alla lätt att fixera oss på det som har varit när det gäller försök och misslyckanden, men jag tycker ändå att vi har prövat olika metoder, jämställdhetspott osv. Arbetsvärderingsmetoderna utvecklas. I den svenska strejken har jag för mig att det var en ganska väsentlig del i det hela, så jag tycker att man inte kan bita sig fast vid att vårt förhandlingssystem inte gör att det går att påverka löner, vi har ändå en sektor som kommer att växa enormt, hela omsorgssektorn för äldre och unga, där vi har mött problemet  att vi skall konkurrera med löner, vi skall värdera yrkena mycket högre när det gäller den här sektorn osv. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det synes som om ltl Olof Erland och jag skulle vara helt överens i frågan om behovet och nödvändigheten av att man kommer vidare med arbetsvärderingen. Det har vi egentligen varit under de senaste 15-20 åren. Men detta att det inte blir gjort och att det inte resulterar i, om det skulle bli gjort, de nödvändiga förändringar som är erforderliga så har jag kommit till att man kan inte mera bara generellt säga att det lämnas åt arbetsmarknadens parter, utan jag hör till dem som är beredda att använda lagstiftningsinstrumentet. Särskilt uppenbart blev det i de diskussioner som fördes i jämställdhetsutskottet i Finlands riksdag där jag var chockad över den inställning som kom från i princip alla politiska håll, men inte från Svenska folkpartiet. När det tydligen inte har gått att komma längre än vad vi har gjort hittills så fordras det lagstiftning, hur vi sedan skall utforma den lagstiftningen må man diskutera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker som sagt att det är intressant att lyssna till ltl Roger Janssons inlägg i jämställdhetsdebatten som är fortgående och det var ganska rätt träffat att tala om våldsamma personers känsla av underlägsenhet. Det gäller både gentemot andra män men också mot kvinnor och det är inte samma typ av underlägsenhet, men bristen på förmåga att formulera sig verbalt och uttrycka sina känslor och tankar samt att vara rationell ökar nog sannolikheten för att använda våld för att skapa en sorts respekt. Det andra är att man vet att modeller är mycket avgörande. Fäder som slår får ofta söner som slår, det är ett inlärt beteende helt enkelt.

 

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är en rimlig slutsats att det är på det sättet, även om det inte är hundraprocentigt, men det är antagligen en större del pojkar som har sett ett sådant beteende som kan ta efter det. Jag antar att det är reciprokt när det gäller flickor och kvinnor, när det gäller både fysiskt och psykiskt våld. Att det däremot inte skulle vara samma typ av underlägsenhetskänsla som resulterar i våld mot kvinnor respektive mot män så har jag, utgående från den erfarenhet jag har i livet, inte riktigt samma uppfattning om, utan de som snabbt tappar koncepten och övergår till fysisk handling reagerar och agerar på samma sätt om det är en man eller en kvinna som har hjälpt till att plocka fram den här underlägsenhetskänslan hos dem och där de sedan fungerar med förlängda ryggmärgen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Där har jag inte alls samma uppfattning och jag vill nog att ltl Roger Jansson tar fram forskningsresultat! Män som använder våld mot andra män positionerar sig i manliga hierarkier. Det är ett mål med det. När män slår kvinnor är det för att förstärka sin maskulinitet. Om man analyserar begreppet maskulinitet betyder det autonomi och rationalitet, dvs. förtränga känslor, förtränga allt som har att göra med det som kan höra till den kvinnliga sfären. Konsekvensen är att man skall vara aktiv, dominant och kontrollera och därför kan man logiskt tänka sig det att slå kvinnor är ett led i att upprätthålla maskuliniteten. Det är inte samma syfte direkt som när man slår män.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Vi känner alla till hur man kan använda statistik och forskning baserar sig på statistik och utredningar genom intervjuer osv. Det blir lätt så att om t.ex. 60 procent har givit det svaret så är det minne man har av utredningarna och forskningarna att så är det! Jag hann inte i den föregående repliken fullfölja mitt svar till ltl Barbro Sundback; jag vände mig mot uttrycket att det inte var samma typ av underlägsenhetskänsla som var riktat i de bägge anförda fallen. Mitt budskap var att det var ofta nog samma typ men kanske möjligen oftare icke samma typ, men det finns både och i det rimliga svaret på den frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sirpa Eriksson:

Herr talman!

Vi hade livliga och bra diskussioner om jämställdhet i social- och miljöutskottet. Jag tar upp några saker som berördes.

 

För att undersöka jämställdheten i vårt samhälle bör man inte bara se det från kvinnoperspektivet. Diskriminering på grund av kön drabbar också män, speciell i familjepolitiken. I utskottet kunde vi konstatera att papporna på Åland och i hela Finland har mera sällan barnet boende hos sig än kvinnorna. I broschyren Kvinnor och män på Åland, har man konstaterat att det finns 789 familjer med en ensamstående mamma och 176 familjer med ensamstående pappa. I procent betyder detta, att det är bara 18 procent av de åländska ensamstående föräldrarna som är män.

 

Vi kan vidare konstatera att det inte är ens 5 procent av de åländska papporna tar vårdledighet. Detta har direkt konsekvens på vem av föräldrarna  som får barnet vid en vårdnadstvist. Den förälder som har varit mera med sina barn får oftast barnen till sig.

Det har gjorts en omfattande undersökning av social- och hälsovårdsministeriet inom området, den s.k. pappakommitténs betänkande år 1999.  Man konstaterade i undersökningen bl.a. att männen  inte är sämre föräldrar på grund av sitt kön. Män är också kärleksfulla och vårdande föräldrar för sina barn. En man kan få en lika bra och nära relation till sitt barn som en mor.

 

Det kom fram att det är  viktigt för både flickors och pojkars utveckling att ha en nära kontakt till sin far. Man kunde t.ex. konstatera att högstadieflickorna var duktigare i skolan om de hade en nära relation till fadern. För pojkarna var det viktigt att kunna identifiera sig med en riktig pappa, inte en person som var abstrakt och  frånvarande. De pojkar som hade en nära relation till sin far hade bättre sociala färdigheter.

 

I pappakommitténs undersökning kom det även fram att männen upplevde att socialkansliet och domstolen tog kvinnornas parti vid bestämmande av vårdnaden. I utskottsarbetet kunde vi inte hitta detta sammanhang då vi hörde olika experter inom området. Det är de faktiska omständigheterna som spelar roll i vårdnadsärenden, inte könet.

 

Lagstiftningen inom familjepolitiken  är klart diskriminerande, nämligen då föräldrarna inte är gifta är kvinnan alltid automatiskt vårdnadshavaren. Även efter att faderskapet är fastställt är modern ensam vårdnadshavare för barnet om föräldrarna inte kommit överens om annat. Automatik i gemensam vårdnad gäller bara i äktenskap!

 

Ensam vårdnad betyder att den andra föräldern inte kan göra något om den som har vårdnaden t.ex. vill flytta utomlands med barnet. Man har inte heller rätt att bestämma om barnets skola och uppfostran. Tystnadsplikt råder från sjukvården, skola och dagis mot den föräldern om inte annat har kommits överens.

 

På Åland är det inte ovanligt att barnet bor vecka-vecka hos båda föräldrarna. Det är dock hos en av föräldrarna som barnet måste vara skriven. Detta betyder att den andra föräldern inte har någon rätt till barnbidrag eller bostadsbidrag.

 

Hur skall man kunna få barnens rätt till fäder jämställt i form av boendeort? Som jag tidigare sade är det bara 18 procnet av de åländska ensamföräldrarna som är män.

 

Vi fick i utskottet höra att pappagrupperna behövs för information om pappans viktiga roll i barnens liv. Det är även viktigt att redan på rådgivningen sprida information till papporna om vikten att vara vårdlediga och aktivt delta i barnens liv och vardag.

 

Personligen är jag övertygad om att när en familj väljer vem av föräldrarna som tar vårdledigt, så är det arbete, lönen, attityderna hos arbetsgivaren och tradition som  påverkar valet.

 

Jag tror att männen  inte vet att detta val har stor betydelse vid en eventuell skilsmässa, då barnets boendeförälder bestäms. Ingen förälder vill välja bort sina barn. De flesta vill vara delaktiga i barnens vardag dagligen. Männen skall ha samma möjligheter att bli boendeförälder vid skilsmässa, men då behövs det stora attitydförändringar både hos män och kvinnor.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Sirpa Eriksson tar upp en mycket viktig jämställdhetsfråga, nämligen männens ansvar för sina barn och viljan att använda sin tid för sina barn. Hon säger att lagstiftningen är diskriminerande. Och vem är det då som har diskriminerat i lagstiftningen? Vilket kön? Det är männen själva som inte har sett till sina rättigheter i lagstiftningen. I alla parlament är männen i majoritet, inklusive Finlands riksdag. De får gärna för mig ta ett större ansvar, men det skall inte påföras kvinnorna, det är inte vår skuld att det ser ut som det ser ut!

 

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman!

Nej, det är naturligtvis inte kvinnornas skuld, men det är en diskriminerande lagstiftning att det automatiskt är kvinnan som får vårdnaden när det är fråga om samboföräldrar, pappan är alltså helt bortkopplad om man inte kommer överens. Detta har man tagit upp efter pappakommitténs betänkande i riksdagen. Det har diskuterats, men det har tyvärr inte blivit någon lagändring för det skulle definitivt behövas. Som det är nu är det orättvist som jag ser det.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Om det är orättvist eller inte, så är det väl männen som skall påtala den bristen. Jag tycker för min del att så länge männen inte är aktiva i den här frågan så är det inte de som är berörda som tar ansvaret för rättvisan. Kvinnor har nog med den ojämställdhet som finns. Det är bra att ltl Sirpa Eriksson upplyser männen om deras möjligheter att ändra lagstiftningen, men då skall det nog komma från männen och från Vanhanen och hela bunten! Visa då den makt man har just i den här frågan!

 

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var bra sagt! Jag förstår inte heller varför männen inte pratar mera om de här sakerna i riksdagen och driver sina ärenden. Men man skall också komma ihåg att även männen pratar mot kvinnovåld och för jämställdhet för kvinnorna, så nog kan vi kvinnor också föra männens talan, tycker jag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Det har varit många fina inlägg i debatten och det som är speciellt intressant är att det säkert är den första jämställdhetsdebatten som har varit så här omfattande och där männen har varit så aktiva. Det tycker jag är en stor framgång. Men det som vi inte har diskuterat är politisk representation. Om vi tittar i vårt eget lagting: Hur ser det ut i utskotten med ordförandena? Vi har ett utskott som egentligen inte har någon makt – justeringsutskottet, där en kvinna är ordförande – men i samtliga utskott är annars män ordförande. Kvinnorna här utgör nu nästan en tredjedel, men de har tydligen inte förtroendet att inneha ordförandeposterna. Det krävs nog att man varje gång reflekterar över de här frågorna, om det skall föra jämställdhetsarbetet vidare. Kvinnors livserfarenheter och åsikter är viktiga, och det är viktigt att männen stöder att kvinnorna får vara kvinnor på de poster som de intar. Men själva kan vi ser här att vi inte är så konsekventa.

 

Jag vill ge beröm till ledamoten Mats Perämaa. Jag har under den gångna veckan av olika skäl varit med på flera årsstämmor där landskapet har tillsatt nya representanter och liberalerna har konsekvent fört fram kvinnor. Det är någonting nytt. De här stämmorna och styrelserna i landskaps- och offentligt ägda bolag brukar vara nästan helt manliga, så det tycker jag är värt att notera. Samtidigt verkar regeringen något splittrad i frågan för ledamoten Jan-Erik Mattsson har varit ute i spalterna och tyckt att jämställdhetslagen ungefär är för sträng, att man måste nog kunna frångå den mellan varven! Jag tycker inte att det är riktigt lämpligt att en minister talar i de termerna utan det skulle vara viktigare att se till att man i alla partier har en strävan till jämn representation.

 

Det har uppstått en motsättning här mellan socialdemokraterna och några representanter för de borgerliga partierna om lika lön och arbetsvärdering.

 

Herr talman!

Visst får man lägga ner pengar på det där! Det kommer att kosta mycket! Det kommer att ta otroligt lång tid, men vad händer sedan? Det finns ingen automatik i att det leder till lika lön; därefter skall fortfarande parterna på arbetsmarknaden förhandla. Det som jag tycker illa om i det förslaget är att man lurar kvinnorna ännu en gång. Så länge det där pågår kommer man i alla lönediskussionerna att hänvisa till att vi behöver inte beakta den här frågan för det pågår en arbetsutvärdering. Som sagt, det har gjorts många runtom i Norden och situationen är ändå fortfarande ojämställd. Tekniken var inne någon gång på åttio-nittiotalet, men i de flesta länder har man frångått det för det fungerar sedan ändå inte i praktiken och många kvinnor har blivit besvikna också på den metoden. Det finns nog ingen annan väg än att arbetsmarknadens parter och deras organisationer driver jämställdhetspolitik utgående från de villkor som gäller för löneförhandlingar. Gör inte alltså inte utredningen till ett hinder för ökad jämställdhet i lönepolitiken och lova inte kvinnorna att den automatiskt leder till lika lön för det gör den inte!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Enligt den information jag har är systemet med arbetsvärdering använt i Sverige inom både offentlig sektor och privat sektor. Huruvida facken där gillar det eller inte vet jag inte, men det instrumentet har i alla fall utvecklats genom åren och förfinats. Om man inte gör arbetsvärdering mellan olika områden så har man svårare att komma till utjämning av lönerna mellan typiska mansyrken och kvinnoyrken. Typexemplet på Åland är ju hälso- och sjukvården kontra färjtrafiken, som är så väldigt uppenbart. Men i förhandlingarna menar man att utan att kunna föra i bevis att den här gruppen släpar efter i förhållande till den andra så blir det inte någon skillnad. Om inte vi som arbetsgivarrepresentanter pressar på för det här, vem skall då pressa på och hur skall man genomföra det?

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är säkert så att det egentligen förekommer arbetsvärderingar hela tiden när man sätter löner, inte är det i och för sig något revolutionerande utan arbetet skall värderas. Det som är typiskt för manliga sektorer är att man har en massa olika graderingar på arbetet. Det finns elektriker av olika slag och det är så inom alla kategorier och på det viset har man kunnat differentiera lönerna och föra upp dem, medan kvinnor ofta har mycket färre yrkesbenämningar. Jag vill bara påminna om hur det gick i Mariehamn! Vi hade en omfattande värdering och det resulterade i att brandmännen fick högre lön!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Bästa sättet att inte få någonting att hända i rätt riktning är att ge upp, man har ett försök, det går inte så bra, man ger upp! Det är en lång tradition i vårt samhälle som har resulterat i dessa branschmässiga löneskillnaderna mellan s.k. kvinnoyrken och mera mansyrken. Hur skall man bryta den långvariga traditionen? Hur skall man bryta den? Har ltl Barbro Sundback några bättre förslag än arbetsvärdering, kombinerat med den politiska viljan från arbetsgivarparten, vi politiker, eftersom det inte tycks gå på annat sätt?

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

För det första förhandlar aldrig lagtinget i samband med lönesättningen. Det som jag nu har sagt många gånger och jag upprepar det till slut är att det gäller vårdledighetens finansiering. Den dagen manliga och kvinnliga arbetsgivare och arbetstagare har ett lika stort ansvar för finansieringen och män tar ut sin vårdledighet i ungefär lika hög grad som Finland, dvs. den isländska modellen, då kommer kvinnornas löner att stiga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Eftersom ltl Barbro Sundback valde att peka ut mig som icke för jämställdhet på grund av ett uttalande som jag gjorde i media som gällde tillsättandet av skärgårdsnämnden vill jag påpeka att den är jämställd. Det var bara det att tillvägagångssättet inte var det bästa. Problematiken när det gäller att tillsätta samkommunala organ, som vi har ett flertal av, är den att enligt min uppfattning är det varje enskild kommuns suveräna rätt att utse den person man anser att skall sitta i ett samkommunalt organ. Så var det också med skärgårdsnämnden. Tillsättandet av medlemmarna skedde inte ens samma kväll utan kom till stånd via olika styrelse- och fullmäktigebeslut. I efterhand kan jag konstatera att varje gång ett samkommunalt organ skall tillsättas och man ställer krav på att jämställdhet skall vara uppfyllt i det valda organ bör detta föregås av ett förberedande möte, vilket man har i vissa sammanhang men inte i alla. Man kan också ställa sig frågan: Hur är det när man skall ha ett representantmöte som gäller alla åländska kommuner där man säger att fullmäktiges ordförande från alla kommuner skall träffas och ha en överläggning? Hur skall man komma tillrätta med att få det jämställt utsett? Skall vi dra jämställdheten så långt att det skall vara kvoterat på Åland att hälften av kommunfullmäktiges ordförande skall vara män och hälften skall vara kvinnor? Gärna för mig, jag har ingenting emot den jämställdheten, men det är en särskild fråga som jag tycker vi kan diskutera utöver denna mycket goda diskussion som betänkandet har fått i dag. Jag ville i alla fall ta tillfället i akt att förklara min inställning visavi jämställdheten i den här specifika frågan eftersom jag blev uthängd som att vara någon som står emot jämställdhet. Så är ingalunda fallet!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Det var bra att få höra den här förklaringen för det skall inte råda något tvivel om att landskapsregeringen inte står bakom sina ramprogram och detta med jämställdhet. Jag begärde ordet för att jag kom på att jag inte särskilt mycket tog upp den här frågan i mitt inledningsanförande, nämligen vi skriver i betänkandet att ett sätt att komma vidare med jämställdhetsfrågorna är aktivera kvinnliga kandidater i val och att aktivera intresset i partierna. Det är väl där ansvaret ligger. Jag förstår fullständigt att det här med tillsättning av nämnder är ett problem som man bör diskutera och därför tycker jag att det var bra att detta inlägg kom.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens meddelande om den åländska jordbrukspolitiken. (M 5/2007-2008).

 

Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen kan lagtinget besluta att meddelandet skall hänskjutas till utskott eller självstyrelsepolitiska nämnden om ärendet prövas vara av synnerligt vikt. Beslutar lagtinget att inte remittera ärendet antecknas det till kännedom. Talmanskonferensen föreslår att ärendet nu upptas till diskussion och att lagtinget först efter avslutad diskussion tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till utskottet eller inte. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Lagtinget har fått vänta på mitt tillfrisknande i en vecka, så jag får be lite om förlåtelse e för det, men man kan tyvärr inte hjälpa när man blir sjuk.

 

Meddelandet är väldigt omfattande och kanske på för hög detaljnivå, men det utgör ändå en god beskrivning över hur den åländska jordbrukspolitiken ser ut i dag men ärn även en tillbakablick och framåtsiktande. I grunden är hela meddelandet beskrivet i den tjocka digra lunta som heter Landsbygdsutvecklingsprogram för landskapet Åland för perioden 2007-2013 och där är detaljnivån ännu högre. Jag tänker inte gå in på sådana detaljer som kanske direkt är beskrivna för det tror jag att var och en kan läsa sig till.

 

Jag tänkte börja med lite historia. När Åland gick med i EU 1993 drabbades jordbruket värst av alla näringar i det åländska samhället. Under några år sjönk framtidstron drastiskt. Man blev tvungen att fylla i väldigt mycket blanketter, lämnade ut väldigt mycket uppgifter, ja, man var tvungen att jobba med väldigt mycket som inte handlade om jordbruk och ekonomin blev inte särskilt bra den heller på grund av det. Nu är skillnaden den omvända. Det finns en väldigt god framtidstro, en väldigt stark framtidstro, skulle jag vilja påstå. Vi har en väldigt hög investeringsvilja och det här ser bra ut. I gångna tider hade sysselsättningen inom jordbruket en helt annan dimension än vad den har i dag. I dag sysselsätter jordbruket bara ett par procent. Men genom sin diversifiering och sitt nyttjande av andra näringar är ändå sysselsättningen 4,3 procent. Totalt sysselsätter jordbruket med vidhängande näringar upp till 12 procent på hela arbetsmarknaden.

 

Jordbruket som bedrivs i dag har fått den inriktningen att det skall vara hållbart, miljöanpassat, det har förändrats, fått nya näringar, t.ex. hästnäringen är en sådan som har, kan man säga, uppstått på grund av olika saker; hästen är inte längre ett arbetsdjur i jordbruket utan är någonting som används som betesdjur och för sysselsättningen på fritid samt  även inom sporten.

 

När det gäller jordbrukets produktion finns det någonting som kallas för livsmedelsklustret och det var väldigt trevligt när Landsbygdscentrum arrangerade en utflykt för hela lagtinget och hela regeringen, där i princip alla var med, det var bara ett fåtal som inte var med. Jag tror att det här var en väldigt nyttig informationsdag där man kunde se vad mejeriet betyder, vad slakteriet betyder, vad odlingen av grönsaker, frukt och även chips betyder. Alla dessa saker tillsammans är i dag ”en kritisk massa”. Den är beroende av högklassiga jordbruksprodukter och om något skulle falla bort är det risk att hela kakan, hela klustret, kan falla samman.

 

När det gäller de olika inriktningarna kan man konstatera att mjölkproduktionen fortfarande har bibehållit sin storlek och sin sysselsättningseffekt samt sin produktionsförmåga. Det är väldigt nödvändigt och skulle ha möjlighet att utökas ännu mera. Tack vare det investeringsstödsystem som finns har vi möjligheter att öka den produktionen bara intresset finns på fältet. Nötköttsproduktionen på Åland är också på en sådan nivå att det fortfarande går att upprätthålla ett slakteri. Den ligger också i samma kritiska dimension; utan ett eget slakteri kan den bli ifrågasatt. Även här finns det stödmöjligheter för utbyggnad, ombyggnad och framför allt modernisering i nya investeringar som gör att det kan fortsätta. Lammkött är en delvis ny sak som har uppstått sedan EU-inträdet. Här skulle det kunna finnas en betydligt högre produktionsförmåga än i dag. Men problemen med att tillhandahåll kött under hela året är väl det som kanske sätter gränser för det. Svinköttsproduktion har vi tyvärr inte längre – eller dessbättre, med den form som EU-utvecklingen har medfört. Det produceras enbart avelsdjur på Åland i dag. Fjäderfäproduktionen har också gått samma väg. Det produceras enbart lite ägg.

 

När det gäller hästnäringen är den som sagt en ny näring som vi kallar för jordbruksnäring i dag, den hör i alla fall till det öppna landskapet och landsbygden, fast det i staden finns en hel del hästar och stall. Om man ser på siffrorna är det en ganska stor mängd djur som kan utföra ett ordentligt bete ..som behövs på våra marker. Det är ca 700 hästar som finns på Åland, kanske mera. Spannmålsproduktionen och oljeväxtodlingen var så sent som ännu för ett år sedan inne i mycket diskussioner om att man skulle odla spannmål till biobränsle. Med de priser och den prissättning som nu har utvecklats torde det inte längre vara ekonomiskt vettigt. Detta har två effekter; det betyder att fodret till djurhållningen har stigit i pris, vilket också pressar upp priset och jag har kunnat konstatera att mjölkproducenterna åtminstone har fått ett högre pris på sin mjölk; om den tillgodoser problemet med det höjda foderpriset är svårt att säga. Man brukar kritisera och säga att mjölken är för dyr i butikerna, men med tanke på att man säljer vatten på flaska med ifrågasatt kvalitet till ett minst lika högt pris när vårt kranvatten har en sådan kvalitet att det skulle gå att sälja på flaska var som helst, så har det blivit en märklig utveckling. Jag tror inte att mjölken har det priset den kanske är värd att ha som råvara.

 

Potatisproduktionen på Åland är en väldigt viktig och tung sak. Den står och faller med en fabrik på Åland som tillverkar den färdiga produkten chips. Nu står vi inför det läget att sockerbetsodlingen kanske upphör, i varje fall har den decimerats till en bråkdel av vad den tidigare var, och den har frilagt väldigt goda marker, men de kanske inte passar till potatisodling. Chipsfabriken behöver mera potatis och det här är en vetskap som många känner till, men jag tycker att det är väl värt att lyfta den frågan. Det är viktigt att lyfta fram sockerbetsarealen. Den var 2006 849 hektar, som det går att läsa sig till. Jag tycker att det skulle vara det viktigaste av allt att se till att marken producerar matnyttiga varor och produkter.

 

När det gäller frukt- och grönsaksproduktionen är det någonting som har ett väldigt gott liv; våra inhemska, åländskt producerade grönsaker och vår frukt säljs vidare till förhoppningsvis goda priser, i varje fall med mycket god kvalitet. Här finns det fortsättningsvis utvecklingsmöjligheter.

 

Jag ville säga att sockerbetsmarken inte skulle få användas till någonting annat än till mat. Man kan bli lockad att säga att man skulle odla biobränsle på lerjordarna, och det är kanske möjligt, men det torde vara mer eller mindre ett helgerån när man samtidigt ute i resten av världen drabbas av någonting som kallas den tysta tsunamin när man börjar tillverka etanol och annat av sockerrör osv. Priset på ris i de fattigaste länderna har flerdubblats. Därför vill jag inte se det. Bioenergi skall vi utvinna på odlingsmark som restprodukter till bränsle, men även i vissa fall som växtföljd. Senaste sommars provodling av hampa gav ett mycket positivt utfall. Den har ett väldigt djupt rotsystem, den drog upp näringsämnen som växterna normalt inte slipper åt från djupare lager och har därför en god effekt som mellanodling. Växtföljden kan inte nog värderas.

 

När det gäller biobränslen på Åland kommer vi in på den skogliga sidan också. Jag har tidigare sagt när det gäller biobränslen - jag hoppar över den ekologiska nu – att jag tror mig veta att vi har en möjlighet att bli självförsörjande på biobränslen och ersätta all eldningsolja för uppvärmningsändamål. Den nya riksskogstaxeringen ger vid handen – det är ännu inte slutligt fastställt – att skogen växer så att vi har en avkastning som är 20 procent högre i dag än vad den var för tio år sedan. Det här är en särskilt intressant fråga: Varför växer det så mycket mera skog i dag än för tio år sedan? Kan det möjligen ha någonting att göra med övergödningen som vi så ofta talar om? Den här tillväxten tar i alla fall bort övergödningens negativa effekter i någon mån. Kan vi då använda den som biobränsle till en del eller till papper, trävirke osv. så är det en positiv del för miljön. Ytterligare kan vi konstatera att skogen utgjorde en viktig balansfaktor under de svåra åren när jordbruket i sig hade en väldigt dålig lönsamhet framtill som det är i dag med en betydligt bättre lönsamhet. Man gjorde väl som man många gånger har gjort att man får ta till det man har, och de flesta jordbrukare äger också lite skog, så skogen har under den här tiden förändrats till att bli en större resurs än vad den var tidigare och utgjorde en naturlig balansakt medan det andra svek.

 

Det som vi kan konstatera ytterligare om jag tar lite om miljö och lite om skogen är att våra milda vintrar gör att skogsbilvägarna, som nu skall köras på betydligt mera utsätts för mycket större belastning under en period när det är olämpligt att köra på dem. Därtill vill jag stöda det i budgeten framtagna flisstödet, som finns med i tilläggsbudgeten som kommer upp i morgon, att här ser man alldeles tydligt ett samband att dessa två saker behövs för att komplettera varandra. För att kunna få ut biobränslet ur skogen måste vi ha ordentliga vägar och det kan man göra i och med stödet.

 

Så finns det en lång analys om styrkor och svagheter i landsbygdsnäringen och den tänkte jag inte gå in på, men jag skall backa tillbaka till den ekologiska produktionen. När man tittar på siffrorna ser det ut som om vi har ett väldigt gott tillstånd, att vi har väldigt mycket ekologiskt odlat. Det är 22 procent av den totala arealen, men när man tittar på verkligheten vad det består av är det så att 90 procent av detta är vall. Det skulle väl vara jättefint om vi hade 22 procent ekologiskt odlad mat men dit är vägen ganska lång. Den ekologiska odlingen har under flera år varit ett prioriterat område med betydligt bättre stöd än övrig odling. Man kan t.ex. tala om avgiftsfri ekologisk kontroll. I riket kostar detta 99 euro per anslutningsavgift, 68 euro i grundavgift för kontroll samt mellan 5,30 och 26,50 per hektar, beroende på gröda. Det är alldeles gratis här. Det finns skäl att framdeles titta på orsakerna till att inte den ekologiska produktionen utvecklas. Vi får återkomma till det, kanske i samband med budgetdiskussioner och på annat sätt, vilka enskilda insatser och resurser vi från landskapsregeringen – naturligtvis med lagtingets goda vilja – kan göra för att öka produktionen. Odlarringen gör ett väldigt gott arbete i sitt samarbetsprogram. Det skulle antagligen gå mycket enkelt att få flera odlare kopplade till Odlarringen, men vi får titta på om det finns någonting som regeringen eller vi kan göra härifrån.

När det gäller åtgärder för jordbruket och lantbruket de kommande åren kan man konstatera att stöden har starkt kritiserats den senaste tiden; det är klart att man kan kritisera stöd men inte att göra det utan vetskap hur de har kommit till. De stöd som fanns före 1993 fastställdes av Finlands regering och riksdag. Man fastställde priser inkluderande stöd. Det var säkert en batalj i riksdagen på den tiden om det här men inte i Ålands lagting och inte bland den åländska befolkningen. Nu lever vi i en EU-miljö, som jag själv röstade nej till och nu har vi ett Lissabonfördrag och skall fortsätta denna EU-miljö, oavsett om vi vill det eller inte för efter att ha träffat en regeringskollega från Norge och kunnat konstatera att Norge som står utanför EU notifierar alla direktiv och lagar på samma sätt som vi -  hur skulle de annars kunna ha någon handel med EU med sina produkter och hur skulle vi kunna ha någon handel med EU med våra produkter om vi inte skulle vara med i samma stödsystem som övriga EU! När det gäller stöden till lantbruket kan man samtidigt konstatera att när vi köper in en maskin, vilken anskaffning som helst, så sitter vi i en skatteform som den finska regeringen och riksdagen har bestämt, enligt vilken en traktor på Åland kostar dubbelt mera än vad den kostar i Tyskland. Hur skulle vi finansiera den? Eller är det bara en återbetalning av skattedelen av traktorn som jordbrukaren får i stöd? Så kan man väl också ta det? Jag tycker att det är lite förment att kritisera jordbruket på det sätt som man har gjort den senaste tiden och jag klär gärna skott för den som kritiserar mig när jag uttalar mig på detta sätt.

 

Jordbrukets roll i att vi har det Åland vi har i dag kan inte undervärderas och övergångar till nya modeller fordrar långvariga och noggranna förberedelser. För att det åländska jordbruket, med ett framtungt investeringsprogram, skall klara sig utan stöd framdeles är avsikten med de prioriterade stöd vi har i dag att vi skall komma upp till en nivå som gör att vi efter 2013 skall klara av en utfasning av de stödsystem som finns, det är åtminstone EU:s avsikt. Då kan man fråga sig om det kommer att gälla lika för hela EU med de nyantagna länderna som är på väg in också! Hur skall de klara sin livsmedelsproduktion från någonting helt annat? Den arronderingsskillnad vi har fått på Åland under de senaste 15 åren är väldigt stor och markant, men den har ingen motsvarighet i det som har skett i övriga EU-länder i västvärlden. Våra jordbruk är fortfarande pyttesmå jämfört med de finländska och svenska. Här har vi antagligen ett av de största tänkbara hoten om vi ånyo skulle vara tvungna att göra en ny strukturförändring i arronderingen, att alltså halvera antalet gårdar på Åland en gång till. Då tar nog den geografiska kartan över och ställer till det på ett helt annat sätt.

 

I slutet av meddelandet finns en hel del åtgärder uppräknade. Utöver detta kan vi i fortsättningen se fram emot varje ny budget där vi på detaljnivå kan diskutera andra tänkbara saker än det som regeringen har prioriterat. Från sista sidan tänkte jag lyfta upp det som EU-kommissionen har på gång. EU-kommissionen gör för närvarande en ”hälsokontroll” av den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag tänkte ta mig friheten att läsa lite innantill för det här är ganska viktigt att lyfta fram. ”Syftet är att uppnå större enhetlighet och flexibilitet inom jordbrukspolitiken. Bland förslagen som föreslås inom ramen för ’hälsokontrollen’ kan nämnas:

 

• Utfasning av stöd som baserats på inkomster och i stället införa system med mer enhetliga stödnivåer.
• Öka graden av frikoppling av stödet från produktionen.
• Gradvis minska stödutbetalningarna till stora jordbruksföretag.
• Öka den minsta areal som en jordbrukare måste inneha för att ha rätt till EU-stöd (0,3 ha i dag).” Det kan man inte kalla ett jordbruk men jordbrukaren har ändå rätt till EU-stöd.
• ”Se över de s.k. tvärvillkor som jordbrukaren måste uppfylla för att ha rätt till stöd.”

 

Det sista är en väldigt viktig sak att komma ihåg. För att få rätt till stöden är jordbrukaren skyldig att upprätthålla många olika saker samtidigt som han skall vara jordbrukare. När det gäller djurhållningen måste man uppfylla alla föreskrifter i djursskyddslagen, annars får man ett krympt stöd eller blir helt utan.

 

Sammantaget kan jag konstatera att satsningar på marknadsanpassning av produktionen och utfasning av inkomststöd samt utfasning av artikel 141-stödet gör att utvecklandet av konkurrenskraften inom det åländska lantbruket är mycket viktigt med perspektiv på perioden efter 2013.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är två saker i landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattssons anförande som jag skulle vilja ha lite kompletteringar till. Ekologisk odling är någonting som ligger mig varmt om hjärtat. I dagarna talas det också mycket om Åland som en grön ö, en grön oas i Östersjön, har vi från Obunden Samling talat om i flera motioner under årens lopp. Jag skulle verkligen vilja att landskapsregeringen skulle ha visioner när det gäller den här delen; i stället säger regeringen att man skall återkomma när det gäller att få upp antalet ekologiska odlare. Det skulle vara intressant att veta hur man har tänkt sig att man skulle stimulera flera odlare att bli odlare av ekologiska produkter. Hur går det t.ex. med upphandlingen av ekologiska produkter till landskapsregeringens olika verksamheter?  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag gillar uttrycket ”den gröna ön” och vill tillägga ”i det blå havet”. Det är så vi vill att det skall se ut, det skall inte vara rosafärgat. Jag kan bara säga att jag för en vecka sedan blev uppvaktad av en av företrädarna för de ekologiska odlarna och blev presenterad en önskan om en insats från regeringen på ett behov som de har men som jag inte kan nämna här och nu. Det här är en fråga som vi snarast skall utreda och se vilka möjligheter vi har när det gäller att komma dem till mötes. Det skulle vara en sådan åtgärd som skulle göra det möjligt att ansluta nya, kanske mindre odlare också till Odlarringens verksamhet.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag uppmanar verkligen regeringen att starta upp upphandlingen av ekologiskt produkter till åtminstone den egna verksamheten och faktiskt öka visionerna. Dela gärna med dem till oss också; om man gör ett bra jobb kommer vi att berömma det också. Den andra frågan som jag är angelägen att få höra mera om gäller hästar och hästnäringen, som landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson pratade om. En hästklinik på Åland har varit en angelägen fråga för oss inom Obunden Samling och finns det någonting vad gäller den frågan som man kan dela med sig från regeringens sida om hur det arbetet pågår eller om det överhuvudtaget pågår något arbete i den frågan? Vi vet att det är ett stort behov av en röntgenapparat till Åland, en hästklinik och verkliga hästveterinärer. Det finns i dag många ungdomar som utbildar sig till veterinärer; vi skall uppmuntra också dem att återvända hem och bli hästveterinärer.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller inköpen kan jag inte säga att jag vet hur jag skall gå till väga för att de skall styras över, men jag kan hålla med om att man borde ha det. Den ifrågavarande ekoodlarens information till mig är att man i princip redan levererar allt man kan; deras potatis tog slut i mars osv., så det kanske finns behov av flera odlare. När det gäller hästnäringen har jag nog hört talas om behovet av en klinik och jag tror att den här regeringen, åtminstone den här näringsministern, har samma positiva inställning till ”hästnäringen” som en regering i tiden hade när travbanan i tiden moderniserades, dvs. en positiv inställning att vi skall komma i mål även med en hästklinik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Rättvist stöd av skattemedel till jordbruket är nödvändigt och erfordras om vi skall kunna ha ett jordbruk fortsättningsvis. Orättvist stöd däremot måste man stävja, det kan t.o.m. röra sig om praktiskt missbruk. Men över till ekologiska produktionen på sidan 13 i meddelandet, där det framgår att för direkta matvaror, potatis, grönsaker, frukt och bär är det 0,14 av den åländska jordbruksarealen som är använd för det. Lägger vi till spannmål och oljeväxter kommer vi upp i 2,7 procent som är direkt s.a.s. möjlig mat som odlas ekologiskt i landskapet. Sedan finns den indirekta effekten genom vall och betesvall till de dikor och tackor som vi har i ekologisk produktion. Det fanns alltså inget förslag i anförandet av landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson hur man skall öka dessa väldigt låga siffror?

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är tyvärr tvungen att säga nej. Det finns beslut som har fattats av tidigare regeringar, den här regeringen har inte fattat något nytt beslut  Vi har vårt landsbygdsutvecklingsprogram, som den tidigare näringsministern i huvudsak stod bakom och som nu är godkänt av EU. Vi måste ändå leva enligt de regler som där finns. Det behöver förnyad och ökad uppmärksamhet om vi vill skapa en förändring och få fram flera odlare. Jag är personligen beredd att stöda en sådan utveckling. Det finns ett incitament att göra det just nu ,det är bara det att vi har inte kommit i mål med den biten på grund av att jag har legat sjuk en vecka.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Den här regeringen har nu suttit i ett halvår och det går naturligtvis att fortsätta att skylla på tidigare regeringar hur länge man vill, t.o.m. efter att man har avgått! Det är inte det som är avsikten med ett meddelande till lagtinget i ett stort politikområde, som jordbruket ju är. Då är det rimligt när man läser texten här på sidan 23, där man avser att befrämja den ekologiska produktionen, att man skulle få ett besked från den här landskapsregeringen: Hur ser ni på orsakerna, är det för att det är ointressant ur kommersiell synpunkt som andelen är så väldigt låg, mycket lägre än vad säkert allmänheten har fått för uppfattning via informationen hittills i massmedia osv. eller är det marknaden som är bristfälligt arrangerad? Är det det sistnämnda kan landskapsregeringen själv genom sina insatser inledningsvis öka uppköpen till alla sina många kök av den här typen av produkter. Nog måste ändå ett sådant här program innehålla en ganska tydlig målsättning från regeringens sida.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om målsättningen har fått en undanskymd roll, men behovet av att få en mera framgångsrik ekoodling är helt klart påtalat. Den åtgärd som jag har nämnt och som är på kommande är att flera mindre odlare skall komma in. Det är nämligen så att de ekoodlare som finns – det finns bara två som är lite större – är väldigt små och i och med att det handlar om att jobba med små volymer blir varje enskilt kilo väldigt dyr i handskandet med fakturering osv., transporter. Här finns alltså ett utvecklingsbehov, och det är en bit som inte finns med. När det gäller önskemålet om att landskapet skulle gå ut och göra reklam tror jag att det finns möjligheter att göra det tillsammans med Odlarringen. Det kanske vi skall ta till oss!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson inledde med en historisk tillbakablick och påvisade följderna för jordbruket efter vårt EU-inträde. Samtidigt påpekade han att före det avgjordes både pris- och stödnivåerna i Finlands riksdag, och det är sant, så var det. Men det var inte så mycket bataljer för det var genom överläggningar med producentorganisationen, det var, kan man säga, som vid andra kollektivavtalsförhandlingar, det var på det sättet man kom fram till stöden. Centern har alltid haft en stark position i Finland så det var inte några små stöd som man delade ut i relation till andra länder, antagligen de högsta i Europa vid det skedet. Det är klart att det därför blev en stor förändring när vi gick med i EU om man hade sådana förväntningar. Min fråga gäller framtiden. Om vi inte kan konkurrera med storleken, vad är då alternativet?

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

För det första tackar jag för att centern har haft ett så starkt inflytande att vi har haft ett fungerande jordbruk i Finland och på Åland så att vi har det öppna landskap vi har i dag. Annars hade det antagligen sett ut som i Sibirien eller någon annanstans där allt har växt fast. Det tror jag nog att vi skall tacka centern i Finland för. Det vi skall konkurrera med är det kluster vi har som använder sig av högkvalitativa produkter som produceras på Åland. Det är vårt instrument, det är vår styrka och vi skall fortsätta att jobba på att stöda det samt se till att vi bibehåller vårt öppna och fina landskap.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det finns allt skäl att tacka den finska centern för att det åländska jordbruket har haft så bra verksamhetsförutsättningar, det kanske skulle vara någonting som man skulle framföra oftare i dialogen med representanter för Finland! Jag tror precis som ministern att det är bara högkvalitativa produkter som man kan konkurrera med, men vad är det som skulle vara särskilt högkvalitativt med de konventionellt odlade produkterna jämfört med Finland t.ex. Är det tillräckligt eller är det här ekologiska odlandet eller är det ändå ett steg vidare, ett odlande som värnar om djur, miljö och vattendrag osv.? Ser man längre in i framtiden, så är det fortfarande är det inget speciellt med de åländska produkterna – i vissa fall har man ett bra rykte, det är fördelaktigt, men håller det?

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att ltl Barbro Sundback exakt räknar upp det som är vår styrka.Vi har goda råvaror av vilka det tillverkas fantastiskt fina färdiga produkter som går att sälja med god renommé, ett gott varumärke och man får ut ett bra pris. Det är det vi lever på. Jag tycker dessutom att den ekologiska produktionen kunde utgöra ett ytterligare ben i det livsmedelskluster som vi har. Det är inte fel att en pall har mer än tre ben.  Den står stadigare om ett ben går av! (Från salen: då står den inte längre)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var ett intressant anförande som jordbruksminister Mattsson höll; en del håller jag med om och en del håller jag inte med om, men det skall jag återkomma till i mitt anförande. Det finns dock en liten detaljfråga som jag gärna skulle vilja ha svar på och det är på sidan 7 under rubriken 3.3.Produktionsinriktningarna. Där står det så här: ”Sammantaget står de i dag tre största produkterna mjölk, sockerbetor och lök för hälften av de totala jordbruksinkomsterna.” Det där kan väl inte stämma, minister Mattsson?

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag hann inte riktigt med i ltl Anders Erikssons frågeställning. Men om det är fel i sifferuppgifterna kan jag inte till fullo ansvara för dem. ”Kakan” på sidan 7 är en statistisk produkt som är framtagen 2006.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag noterar att den är från 2006, men det jag sade står i stycket ovanför rutan: ”Sammantaget står de i dag…” och det är nu den 2 juni 2008 som vi diskuterar det jordbrukspolitiska programmet. Mig veterligen finns det tio sockerbetsodlare kvar på Åland, så jag har funderat på om det är så att man har förväxlat sockerbetor och potatis - potatis är en väldigt viktig gröda – eller är det så att man använder sig av statistik från 2006 och ändå skriver att ”i dag” är det på det här sättet??

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är med all sannolikhet så att det är ett språkligt fel. Tidsmässigt kan det inte stämma. Vi vet att sockerbetorna inte längre står för den här delen av kakan fr.o.m. 2008, inte med den minskning som vi vet att kommer. Det man kan hoppas på är att potatis, grönsaker och någonting annat tar över den delen, så att det inte blir ett hål i kakan, om vi säger så.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

När detta meddelande blev aktuellt och efterlystes i lagtinget var det mycket av kritik mot jordbruket och ett ifrågasättande av jordbruksnäringens beroende av stora EU-stöd. Jag var en av dem så då försvarade jordbruket och dess betydelse. Det är klart att det är inte så lätt när man har 620 jordbrukare enligt statistiken som lyfter miljonstöd, hur mycket som sedan går till jordbrukarna och till andra i systemet kan man diskutera.

 

Jag tror att det är en annan diskussion i dag, av olika orsaker, och det är viktigt att analysera hela verksamheten eftersom den inte är en fråga om 620 yrkesutövare som skall ha sin försörjning enbart, utan det är någonting mer än så. En analys kan man göra också historiskt att Åland är ett jordbrukssamhälle, det var därför människor flyttade hit för att utnyttja naturen, bruka, fiska och också bruka skog. När Åland började moderniseras 1850 var väl den övervägande delen av befolkningen sysselsatt med jordbrukande och angränsande näringar, i hela hushållet, inte bara jordbrukaren och familjen utan också barnen i familjen. Ungefär 1950 var hälften av den yrkesverksamma befolkningen på Åland sysselsatt i jordbruket och det var då som det var en dramatisk förändring med automatisering och en hel generation flyttade då till Sverige, man brukar kalla det en hel generation, främst från skärgården och landsbygden, men det var också då som jordbrukets styrka kom fram, dvs. kunskap, erfarenhet och entreprenörskap. Man satsade på sockerbetsodling, på nya metoder, bekämpningsmetoder och nya grödor, specialgrödor som det kallades, lök, potatis, gurka osv., så småningom kinakål. Nu kan man säga att detta med bekämpningsmedel och gödsel inte var jordbrukarna eget påhitt utan det var de stora kemiindustrierna med Kemira i Finland som åkte runt och sålde billigt. Detta gjorde att jordbruket utvecklades på det sättet att de yrkesverksamma minskade och produktiviteten ökade dramatiskt.

 

Var står i dag? Det är två saker som är viktiga och synnerligen aktuella. Det ena är globaliseringen, där man enkelt uttryckt kan konstatera att också i Indien och Kina skall de äta mat som innehåller mer än bara ris och enkla råvaror. Detta gör att spannmål blir en viktig produkt som foder till köttproduktion av olika slag och det är det här som ändrar priserna, men man måste kanske också varna lite för den här yran när det gäller jordbrukets framtid. Möjligen kanske jag personligen på grundval av en ekonomisk analys är mera pessimist än vad situationen kräver, men det är så när oljan stiger och spannmålen stiger så leder det till spekulation som höjer priserna ännu mer än vad den underliggande strukturen egentligen skulle motivera, dvs. spekulationen leder till någonting som man förr kallade stagflation: priserna stiger, ekonomin stagnerar. I dag kan man tala om agflation, dvs. den agrara globala industrin gör att det blir obalanser med efterfrågan på vissa produkter så att priserna stiger. Det är det ena, prisförändringarna, som vi på lokalplanet naturligtvis drar nytta av, men det är också viktigt att man på lång sikt satsar rätt.

 

Så har vi den andra saken som är aktuell och det är EU:s jordbrukspolitik som man nyligen har presenterat med förändringar från 2013. Det betyder att man skall göra produktionen mera marknadsinriktad, det är den grundläggande principen. Så lägger man till vissa andra saker som målsättning: landsbygden skall utvecklas, dvs. mera företagande på landsbygden, mera affärsmässighet i det man gör. Miljöfrågorna är av allra största vikt och klimatfrågorna. Klimatfrågorna har ju att göra med jordbruksprodukterna som resurser, dvs. energi och där såg jag i finansutskottets a-betänkande att man graderar upp detta med elbil, eldrivna bilar är någonting som är framtiden för Åland, eftersom biobränslet kanske inte räcker till, möjligen skogsbränsle, men principen och marknaden kommer att styra jordbruksproduktionen mot matproduktion. Det finns alltså tendenser i det här systemet som gör att det också finns möjligheter för jordbruket som man inte just nu kanske har pratat så mycket om och det är, menar jag, är miljön, landsbygdsaspekten och energiaspekten. Livsmedel kommer i framtiden att vara en global handelsvara, men det kommer också att vara en handelsvara som har miljörestriktioner, dvs. när vi tar en biff från Argentina skall den betalas med ersättning för miljöförstöring, vilket är ganska omfattande och detta kommer att göra att prisbilden för lokala livsmedel, som bär sina egna kostnader, blir någonting helt annat än vad den har varit tidigare.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson nämnde hälsokontrollen i EU och den skall leda till förenklingar, man tar bort driftsstöd och drar ner på produktionsstöden, det är alltså de villkor som vi har att hålla oss till i framtiden. Nu står liberalerna naturligtvis bakom det lantbrukspolitiska meddelandet, men jag vill kort upprepa de viktiga målen som vi vill framhålla:

 

• Utvecklingen skall vara hållbar, dvs. miljön och klimathotet sätter restriktioner, men samtidigt ger det också, som jag nämnde, möjligheter.
• Det skall vara en näring på kommersiella villkor som bidrar till den ekonomiska tillväxten.
• Det skall leda till en levande landsbygd och skärgård. Det är alltså en viktig näring för regionalpolitiken.
• Det fjärde, som kanske också kunde vara det första är att man skall producera varor av hög kvalitet till rimliga priser och att det är varor som marknaden vill ha.

 

När det gäller produktionsinriktningen är den ekologiska odlingen alltid i fokus. Jag har en viss erfarenhet av ekologisk odling och är egentligen inte förvånad över att utvecklingen går långsamt därför att för det första har vi höga priser i allmänhet, insatsvaror osv. i jordbruket, vi har andra varor som klarar sig bättre på marknaden och vi har alltså odling på små arealer och enskilda odlare som utnyttjar systemet med stöd som kan vara rätt så förmånliga. Men ändå har marknadssuget s.a.s. inte räck till. För några år sedan, 2001-2002, när jag satt i landskapsregeringen gjorde vi en skrivelse till landskapets inrättningar där vi ville att man om möjligt skulle köpa lokalt producerat eller ekologiskt. Jag skulle vilja lyfta fram en sak som är ganska viktig. Jag tror att ekologisk odling skall man satsa på olika sätt när det gäller distributionsformer, varumärkesutveckling, forsknings- och försöksverksamhet osv, men jag tror också att det är viktigt att säga att jordbrukets utveckling i övrigt har varit mot samma metoder som man har inom ekologisk odling, alltså traditionellt odlande och ekologiskt odlande närmar sig varandra när det gäller samma produkter. Sedan finns de jordbruk som är mera extensivt och där man har stora arealer som har byggts med kemikalieberoende, som är ett problem för miljön i allmänhet, men motsättningen mellan ekologisk och traditionell odling är konstruerad. Det är fortfarande så att vad världen behöver, vad Finland behöver och vad den lokala marknaden behöver, det är livsmedel av hög kvalitet och det kan lantbruket leverera. Det är alltså en ganska strikt kontroll när det gäller restprodukter, utsläpp osv. Det är också tvunget att man skall kunna leverera livsmedel av hög kvalitet året runt. Det här betyder att man måste ibland vidta åtgärder för att kunna lagra livsmedlen.

 

Jag tycker alltså att man skall utveckla den ekologiska odlingen på dess villkor och med dess förutsättningar men inte ta avstamp i det traditionella jordbruket, som i dag är en avancerad näring, bygger på mycket kunskap, bygger på upparbetade marknader, bygger på etablerade produkter osv.

 

När det i övrigt gäller utvecklingen av jordbruket tror jag också att klustertänkandet är viktigt därför att det avspeglar också utvecklingen av råvaror som man producerade och levererade till riket för förädling till att livsmedel i dag är mycket mer än bara spannmål och kött eller någonting sådant. Vi har alltså slakteri, mejeri, vi har Chips, som kanske inte skulle kallas livsmedel, men i alla fall är det någonting som man äter. Vi borde också i sammanhanget när det gäller kluster nämna fiske, fiskodling, bär och svamp samt vilt kött som nu blir aktuellt genom att man tillåter det, dvs. livsmedel som produceras här och som delvis förädlas här, men om vi ser oss omkring i våra mera avancerade näringar, turismen, så där äter man de här produkterna, det är alltså måltider då en kryssning innehåller måltider, mat och produkter av mycket hög kvalitet, dvs. livsmedlen förädlas, de förpackas och de serveras. Det är kanske inte alla gånger med spannmål som man gör på det sättet, utan nu går spannmålslagren till Indien och Kina, men utvecklingen kommer att vara livsmedelskluster med många olika produkter där måltiderna utvidgas till att också ha andra ingredienser än att vara enbart själva näringsintaget. Det är alltså upplevelseturism, underhållning osv.

 

När det gäller biobränsle nämnde jag redan att det är en råvara som har ett värde som kanske är större när det går till förädlad mat, medan elproduktionen för ett relativt småskaligt samhälle som Åland kan användas som drivmedel och energi.

 

Herr talman!

När det gäller det jordbrukspolitiska programmet och stöden kommer stöden att avvecklas. Man kan diskutera hela EU-systemet, och man bör diskutera det och ifrågasätta det. Det är en i grunden absurd konstruktion som beror på att olika länder så har olika intressen; det har att göra med lantbrukets struktur  i sig, det har att göra med kemikalieindustrin, kemikaliejordbruket, det har att göra med konsumenterna, med vinproduktion i Medelhavet osv. samt med regionala intressen. Det här har man löst på ett väldigt osmart sätt när man har byggt på så att det ger lite åt alla och då blir det en enormt stor summa som har gått till EU-budgeten. När Åland för första gången började diskutera EU-anslutning eller Europapolitik var jordbruket den absolut dominerande delen av budgeten, samtidigt som hela jordbruket i Europa stagnerade. Nu har det alltså gjorts reformer och det är en ny reform på gång och Åland har lyckats bevara ett jordbruk som fortfarande producerar och där kunskapen fortfarande finns kvar; då måste man rikta in det på ett jordbruk där stöden är betydligt mindre, där miljökraven är betydligt större, men där också den lokala produktionen skall lyftas fram. Jag tror alltså att meddelandet ger en ganska väl täckande bild av lantbruket, det ger också en avstamp för att diskutera framtida jordbrukspolitik och där tror jag att landskapsregeringen skall ta fasta på att lantbruk är det första steget i en utveckling där vi har livsmedel, vi har öppet landskap, vi har ridsporten osv. Lantbruket i sig som den enskilda näringen kanske inte är den rätta analysenheten s.a.s. och också i det perspektivet blir det en helt annan sak att diskutera stöd och bidrag. Det är alltså inte stöd till någon enskild jordbrukare utan det är stöd till en verksamhet som måste stödas på grund av det globala systemet, av EU-systemet och det stödet fördelas egentligen till hela samhället via konsumentpriser och via de kringeffekter som lantbruket ger.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vi har nu hört två anföranden som båda är bra och jag har egentligen inga avvikande åsikter till ltl Olof Erlands anförande, men jag har en kommentar om globaliseringen, som ltl Olof Erland lyfte fram som positivt, vilket det är, det ger oss flera kunder, om vi säger så. Samtidigt tycker jag att globaliseringen också har skapat ett annat problem, dvs. det finns väldigt få livsmedelsföretag kvar i världen och vi har bara stora livsmedelsjättar. Den frihandel som vi kunde förvänta oss när vi gick in i EU blev till ingenting för alla småbrukare och åländska jordbrukare har kommit i kläm mellan dessa stora handelsjättar. Det ser jag som ett problem och jag kommer att lyfta detta i mitt kommande anförande.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Det är en komplicerad fråga, men jag tror att man kunde besvara frågan om globaliseringen med vad Grouco Marx sade när man frågade vad han trodde om sex – han trodde att det nog kommit för att stanna! När det gäller globaliseringen skulle jag ändå vilja hålla kvar det som jag sade att när det gäller miljöfrågan, klimatfrågan och transporterna som är energislukande och miljöförstörande, så tror jag att globaliseringen kommer att få en moteffekt. Det har varit så med många multinationella företags utveckling  som jag i mitt tidigare yrke har följt, att de växer, växer och sedan blir det avknoppningar och lokal anpassning, inom vissa områden. Jag håller med om att livsmedelsindustrin är extremt globaliserad när det gäller vissa produkter, konsumentförpackad, men den är också extremt energislukande och drar stöd från konsumenterna.

 

TALMANNEN: Tiden är ute! Replikväxlingen avslutad.

 

 

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Den åländska jordbrukspolitiken behandlas i meddelandet och jag tycker att det är viktigt att man tittar på de övergripande målsättningar som finns. Det beskriver mycket av innehållet i det hela, nämligen att landsbygden och skärgården skall bibehålla sin dragningskraft som bosättnings- och företagsort, trots strukturförändringar och omställningar inom det traditionella lantbruket, samtidigt som landskapsbilden skall bibehålla det traditionella drag som en mångårig hävd har skapat. Man glömmer ofta när man diskuterar jordbruket som näring, att det är de facto jordbruket som har skapat den öppna landskapsbild vi har i dag.

 

Om vi går tillbaka och tittar på jordbrukspolitiken före EU-medlemskapet, som redan har berörts i anföranden och repliker, så fick jordbrukaren de facto det mesta via de priser som man förhandlade om mellan staten och jordbrukets organisationer. Det gick mera mot en avreglering i övrigt av stöd; det fanns regionala politiska stöd, men i övrigt fick man som jordbrukare det mesta via produkterna.

 

Under de programperioder som vi har haft sedan vi kom med i EU har det funnits olika stöd, och vissa av stöden har förändrats och vissa stöd har försvunnit. Samtidigt är det så att t.ex. det grundstöd som finns för EU:s jordbrukspolitik, CAP-stödet, varierar väldigt mycket så att jordbrukarna i Syd- och Mellaneuropa har ett mycket högre CAP-stödet än vad jordbrukarna på Åland och i Finland kan få. Därigenom har vi för att kunna bedriva verksamheten varit tvungna att utnyttja de olika stöd och stödmöjligheter som finns och komplettera ytterligare med nationella stöd som också har godkänts av EU.

 

Mycket har sagts om dessa frågor redan, men jag vill ändå betona klustret lantbruk-livsmedelsindustri som ju har en omfattande sysselsättningsbetydelse. Förutom det skapar det stora ringeffekter på landsbygden och i skärgården. Vi har transporter, vi har service, byggande osv., inte minst upprätthåller det vårt öppna landskap. I takt med förändringarna har djurhållningen försvunnit från många platser och genast får man igenväxning av landskapet. Jag vill också från centerns sida framhålla det lokalproducerade och den betydelse det har för just dessa saker. Jordbruket har även en stor betydelse för turismen. När man går tillbaka i tiden före EU så kom det öppna landskapet som en biprodukt av de priser man fick för produkterna, men i och med att det har skett stora förändringar har man nu varit tvungen att gå in för särskilda stöd som riktas till t.ex. betesmarker. Detta är helt nödvändigt om man skall kunna fortsätta med det öppna landskapet.

 

På senare tid har det skett ganska stora förändringar från att priserna sjönk under många år och vi fick en situation där spannmålsproduktionen upphörde på många gårdar eftersom det inte fanns en lönsamhet, trots de stöd man fick. Men som vi har sett nu kan situationen förändras ganska mycket på kort tid genom att extrem torka påverkar vilka världslager det finns, de förändringar som nämndes tidigare: konsumtionsmönster i Indien och Kina osv.

 

För min del har jag förespråkat att jag tror att jordbruksmarken skall i huvudsak användas för att producera livsmedel i form av foder eller mat, men naturligtvis kan det också finnas situationer där det kan bli aktuellt att producera energi, inte minst från biogas, från restprodukter och naturligtvis om jordbrukaren får en bättre ekonomi genom att odla en efterfrågad energiråvara så kan det vara aktuellt. Men i övrigt tror jag att det är mera från skogen som energiproduktionen i lantbruket kommer att ske.

 

De strukturförändringar som har nämnts är inte alls ovanliga om man tittar på jordbruket runtomkring oss. Det man alltid skall komma ihåg, trots att vi kanske kan upprätthålla produktionen genom att det är någon annan som fortsätter med lantbruksproduktionen och får en större enhet, är att varje gård som slutar innebär att det är arbetsplatser som försvinner från landsbygden och skärgården och därigenom har det stor betydelse.

 

När det gäller den ekologiska produktionen har den berörts redan och vi kan konstatera att det är marknadsutvecklingen som inte har hängt med. Vi har omställd areal som ligger väldigt bra till om man tittar i våra närområden, medan det sedan inte har varit alldeles lätt att få en marknadsanpassning så att man får ut ekologiskt produkter från dessa arealer. Detta är ingen enkel sak, man kan se på hur det konventionella lantbruket har utvecklats under årens lopp: det har också tagit ganska lång tid innan man har övergått från att ha ganska små arealer inom t.ex. sockerbetsodling, potatis, grönsaker och utvecklat mera konkurrenskraft genom att ha större arealer för att därigenom också kunna påverka produktionskostnaderna.

 

Jag skall inte närmare gå in på de olika produktionsgrenarna. Minister Jan-Erik Mattsson gick igenom olika produktionsgrenar och den utveckling som har skett där under den senaste tiden.

 

Fru talman!

Jag tänkte nämna lite om saker som har varit aktuella i debatten i massmedia under senare tid. Vi har bekämpningsmedel och handelsgödsel. Där kan man konstatera att i det konventionella jordbruket används för närvarande både handelsgödsel och bekämpningsmedel i varierande mängder beroende på marker och grödor. Från att man tidigare använde rätt stora mängder av vardera så har man i synnerhet från mitten av åttiotalet alltmer förfinat metoderna så att man har kunnat minska användningen av både gödsel och bekämpningsmedel. Tekniken utvecklas, försöksverksamheten utvecklas; i miljöstödet ingår t.ex. att man gör regelbundna markkarteringar och därigenom har man kunnat förfina användningen så att man har kommit ner i användning av gödselmedel.

 

Stödet till jordbruket har också berörts. Det hänger mycket samman med att vi har EU:s jordbrukspolitik där man har gått in för att livsmedel skall vara billiga. Därigenom har man pressat priserna till en låg nivå och för att det skall vara möjligt att producera behvös det stöd, men i många fall är dessa stöd ersättningar för miljöåtaganden. T.ex. miljöstödet är i stort helt, när man gör upp programmen – jag har själv varit delaktig i uppgörandet av programmet för miljöstödet – måste alla stöd kunna kostnadsmotiveras på något sätt. Det blir därmed en felaktig bild att man enbart betraktar det som ett stöd. Ute på studiebesök i Europa har jag kunnat konstatera att jordbrukarna där inte heller skulle kunna klara sig utan de stöd som de får i och med EU:s jordbrukspolitik, trots att man är storskalig och i många fall använder andra jordbruksmetoder som är effektivare så kan man inte klara sig utan de stöd som finns i EU:s jordbrukspolitik.

 

När det gäller åtgärderna anser jag det viktigt att våra jordbrukare kan utnyttja de stöd som finns. Vi har rådgivning och utbildning. När det gäller utbildningen på naturbruksskolan har man varit väldigt långt fram i fråga om entreprenörskap; det ingår som en naturlig del i utbildningen på naturbruksskolan. Även när det gäller ekologisk odling är man väldigt duktig där. Detsamma gäller rådgivningen, som har och har haft under en lång tid speciell rådgivning för ekologisk odling. Detsamma gäller försöksverksamheten; den har funnits under en lång tid och man har där varit väldigt framåt och lyhörd för de förändringar som sker på jordbruksområdet. Där finns försöksverksamhet både när det gäller t.ex. ekologisk odling, när det gäller energigrödor osv. Det finns alltså väldigt mycket att plocka från verksamheten.

 

Landsbygdsutvecklingen, som har funnits bl.a. genom programmen Landsbyd 2006 och Landsbygd 2010, strävar till att utveckla entreprenörskapet och att man effektiverar den egna produktionen. Det är ofta så att det är svårt att ge generella råd vad man skall göra; det är den egna gården som skall vara med och utveckla sin produktion genom stöd från det som landsbygdsprogrammen kan ge.

 

När vi får en situation som den vi har för tillfället när livsmedelsråvaran stiger resulterar det också i att matpriserna stiger. Ofta stiger de väldigt mycket mera än vad råvarupriserna skulle förutsätta. Man får ofta den känslan att man pasar på från handelns sida att öka priserna i butikerna. Där borde vi trycka på för att påverka matmomsen. Sedan många år tillbaka har man från olika regeringar i riket utlovat att man skulle sänka matmomsen till 12 procent, men ingenting har skett. Det är viktigt att kunna trycka på ytterligare därvidlag och är det så att det inte lyckas bör vi också fortsätta att sträva att ta över momsen för det skulle ha stor betydelse för olika verksamheter, inte minst för turismen om vi skulle kunna ha en lägre matmoms. Man pratar ofta om att nu har maten blivit så dyr, men jag tror att vi var och en till mans skulle kunna titta lite när vi går och handlar i butiken, så vad är det vi har i vår matkorg? Det kanske inte är så mycket mat egentligen. Visst har vi lite mat, men vi har också mycket annat som vi lägger på matkontot; i de butiker vi handlar i dag får man så mycket annat som också som man tycker att man behöver, det finns snacks, det finns pappersprodukter osv. osv., men ofta säger vi att det här kostar maten. De facto är det så, om man undantar det senaste året, att matens andel av våra kostnader bara har sjunkit och sjunkit så att de kanske ligger runt 15 procent, och det är väldigt lågt jämfört med tidigare.

 

Utgående från detta, fru talman, ber centergruppen att få stöda jordbruksmeddelandet.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

I sitt intressanta anförande tog ltl Henry Lindström upp miljöstödet och påpekade att det förutsätter en motprestation, att det inte bara är ett utkomststöd. Därför blev jag lite förvånad när jag lyssnade på radiodebatten om Toböleträsk där ltl Henry Lindström också var med; där framhölls  nämligen att det är upp till odlaren själv att frivilligt göra skyddszoner gentemot en grundvattentäkt. Detta förvånar mig storligen – stämmer det faktiskt?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Miljöstödet består av olika delar, dels finns det obligatoriska delar som alla förbinder sig att göra, men man kan också välja frivilliga delar. När det gäller skyddszoner har alla en skyldighet att anlägga en smalare skyddszon, men sedan kan man som frivilliga åtgärder lägga extra breda skyddszoner, så det kan finnas både frivilliga och obligatoriska delar i miljöstödet.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Tack för den upplysningen! Om man inte genomför tilläggszonerna kan man väl ändå inte uppbära bidraget?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Naturligtvis får man inte bidraget för tilläggsåtgärden. Då måste man ju uppfylla de villkor som finns för det. Miljöstödet är graderat, du får visst för det obligatoriska, men sedan kan du göra tilläggsåtgärder och för varje sådan kan du få ytterligare stöd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Det var en sak som var intressant, nämligen om livsmedelspriserna, att vi har en dyr korg därför att vi köper mycket annat. Jag kan inte säga hur det är, men jag har en bestämd känsla av att grönsaker kostar en hel del här på Åland och jag kom att tänka på utredningen som gjordes för några år sedan av naturvårdsverket, som heter ”Biff och bil”, dvs. det vi gör av pengar på, det är att köra korta sträckor med bil för att handla varor och göra det många gånger samt att varorna transporteras. Jag tycker att det är intressant att känna till siffrorna som nämndes, om de bygger på att det är priset på livsmedelsvaran eller om det här hela kostnaden i systemet, för det senare är det intressanta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Talmannen avbryter nu diskussionen. Ärendets behandling fortsätter onsdagen den 4 juni. Talarna på talarlistan kvarstår med ltl Carina Aaltonen som första talare.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion angående folkomröstning om huruvida Europeiska unionens nya fördrag, det s.k. Lissabonfördraget, ska bli gällande i landskapet Åland. (LM 2/2007-2008).

 

Ärende nr 6:

 

Ltl Roger Janssons m.fl. lagmotion angående ändring av 1 § landskapslagen om Ålands landskapsregering. (LM 3/2007-2008).

 

Ärendena nr 5 och nr 6 avförs från talarlistan och upptas på nytt på föredragningslistan onsdagen den 4 juni.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon tisdag 3 juni kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.52).