Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    Behandlingen av ärendet avbröts vid plenum 26.04.2010 då beslut fattades om remiss till finansutskottet.

    Fortsatt diskussion. Kvar på talarlistan står minister Torbjörn Eliasson, lagtingsledamoten Mika Nordberg, ministern Veronica Thörnroos och lagtingsledamoten Anders Englund.

    Minister Torbjörn Eliasson

    Herr talman! Trots att siffrorna i tilläggsbudgeten antyder en ljusning så är läget för den offentliga ekonomin på Åland fortsatt allvarligt. De strukturförändringar som beskrivs i budgeten för 2010 måste drivas igenom och det behövs ytterligare åtgärder för att på sikt anpassa den offentliga verksamheten till en långsiktigt hållbar nivå.

    Näringslivet har inte ännu i varje fall drabbats på samma sätt som landskapets ekonomi. Men vi kan se nya effekter som avviker från tidigare erfarenheter. Exempelvis påverkades BNP negativt både snabbare och starkare än vad vi upplevt i tidigare lågkonjunkturer. Det ger oss en tankeställare om att allt inte behöver följa tidigare scenarion. Vi måste ha beredskap och handlingsutrymme att hantera nya framtidsbilder.

    Vad jag vill säga, herr talman, är att vi kan hoppas att lågkonjunkturen håller på bottnar ur, vilket vissa tecken tyder på, men att vi inte ska ropa hej förrän vi är över bäcken. Den här gången ska vi vara uthålliga och se till att vi får en successiv tyngdpunktsförskjutning från offentligt till privat så att vi fortast möjligt kan nå balans i budgeteringen, bygga upp nya reserver och gå ut stärkta ur lågkonjunkturen.

    Tack och lov, får man säga, så har arbetslösheten hittills hållit sig på en i jämförelse med omgivningen låg nivå, 3,4 procent, men ungdomsarbetslösheten oroar. I denna tilläggsbudget finns därför åtgärder via AMS för att motverka lågkonjunkturens negativa effekter. Det handlar om praktikantplatser för högskolestuderande, projektet Arbete i fokus samt ytterligare resurser för att snabba upp behandlingen av stödpengar. Visar det sig att det finns ytterligare behov till åtgärder så har regeringen beredskap för det.

    Herr talman! Näringslivet är motorn i samhället, därifrån kommer jobben och skattepengarna, som vi ska bygga välfärden av. Näringsavdelningen, som ska se till att förutsättningarna för framgångsrikt företagande är optimala, har ett kraftigt sparbeting som ska genomföras detta år. Avdelningens budget bantades med nästan 17 procent, mest av alla i hela förvaltningen. Jag har försäkrat mig om att min avdelning gör sitt yttersta för att dra sina strån till den stacken. Trots den tuffa budgeten ska vi kunna hålla ramarna, men vi ska komma ihåg att det inte är en lätt uppgift och att så tuffa mediciner kräver mycket av personalen och tär hårt på krafterna. I det fortsatt nödvändiga sparandet måste vi ändå inse att det finns en gräns för hur hårt och snabbt vi kan gå fram utan att skada vitala funktioner – och det gäller hela förvaltningen!

    Mitt och avdelningens jobb är att serva hela det åländska näringslivet på bästa sätt, med rådgivning, finansiering, kapitalanskaffning med mera. Här gäller det att inte förlamas i en lågkonjunktur – utan att se möjligheterna! Ur kaos föds alltid något positivt, att se saker och ting från ett nytt håll, att hitta nya och effektivare lösningar. Det finns ett ljus i tunneln som vi är på väg mot. Vi får inte paralyseras utan stadigt gå vidare. Investeringar för framtiden är viktiga och det finns alltid fördelar att göra dem i lågkonjunkturer. Då behövs arbeten och då är kostnaderna oftast de rätta. Ser man till den totala offentliga investeringsvolymen gäller det att prioritera rätt så att vi kan styra investeringar och olika stödformer till sådana projekt som träffar rätt när det gäller att parera permitteringar och arbetslöshet. Via offensiva åtgärder kan vi dessutom skapa nya arbetsplatser! Det är också nu som det är läge för att tänka på nya nischer och idéer samtidigt som vi ser till att redan etablerade sektorer förblir konkurrenskraftiga och kan utvecklas vidare, här gäller det allt från sjöfarts- till livsmedelsklustret.

    Den här regeringen vill både bromsa och gasa, en svår balansgång men nödvändig i svåra tider. Att gasa behöver inte bara betyda att ösa ut pengar ur den offentliga kassakistan. Som näringsminister har jag ansvaret för att näringslivet stimuleras på många olika sätt, så att vi tar vara på entreprenörer som är villiga att satsa och skapa tillväxt i samhället, till exempel genom att underlätta generationsskiften i små företag, att erbjuda spetskompetens av olika slag, att vara med och bygga nätverk och fungera som bollplank för dem som vill utveckla sina familjeföretag till en ny nivå för att bli intressanta och solida den dag de ska tas över av nya ägare.

    Sådana insatser är också ypperliga instrument i regionalpolitiken, när det gäller att få landsbygden och skärgården att få kraft att utvecklas. Här behövs professionell rådgivning och rätt utformade investeringsstöd, som ger kraftiga ringverkningar till småföretagare i olika branscher så att de kan hålla igång och utveckla sin verksamhet.

    Vad beträffar jordbrukspolitiken är en av landskapsregeringens huvudmålsättningar att utveckla konkurrenskraften så att hela livsmedelsklustret och våra råvaruproducenter är lika starka som sina konkurrenter när stöden successivt fasas ut. För uppfyllandet av den målsättningen är investeringsstödet till lantbruket en viktig stödform. Dessa budgetmedel är nu så gott som slut. För investeringar inom livsmedelsindustrin och övrigt näringsliv finns fortfarande pengar, medan budgetmedel för stimulans av exportmarknadsföring tyvärr också är på upphällningen. Redan idag vet vi att det finns behov av och planer på produktiva nyinvesteringar i exempelvis ladugårdar, lagerbyggnader med mera. För att lyckas måste hela produktionskedjan hållas igång – helheten är inte starkare än den svagaste länken. Avdelningen avser därför att återkomma då behovet är tydligare klarlagt.

    Herr talman! Näringsavdelningen har tillsammans med företrädare för livsmedelsindustrin kartlagt framtida utmaningar för livsmedelsklustret. Näringen betonade det starka inbördes beroendeförhållandet mellan råvaruproduktionen och förädlingsindustrin samt behovet av fortsatt utveckling och investeringar för att stärka konkurrenskraften inom branschen. Livsmedelklustret omfattar 1 400 arbetsplatser – faktiskt ungefär en tredjedel av det prioriterade sjöfartsklustret. Som jag sade tidigare är båda mycket viktiga för det åländska samhället, var och en på sitt sätt. Båda är mycket viktiga för exporten och för turismnäringen, som ju också är en framtidsbransch. Det är vårt ansvar att inte spara på krafterna för att hålla dem konkurrenskraftiga i förhållande till omgivande regioner! Jag vet att entreprenörerna inget hellre vill än att klara sig utan samhällsstöd, men det är inte vi själva som styr konkurrensförutsättningarna – det är på EU-nivå och globalt som de frågorna avgörs.

    Att jag speciellt nämnt sjöfarts- och livsmedelsklustren betyder självklart inte att regeringen glömmer övriga branscher – näringsavdelningen är till för alla, alla ska känna sig välkomna att ta kontakt, presentera förslag och idéer till hur vi kan utveckla och stärka Ålands ekonomiska motor. Redan efter en vecka på näringsavdelningen vet jag att det finns stort kunnande och vilja att kavla upp skjortärmarna och delta i detta spännande arbete! Tack herr talman!

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men låt mig säga så här att jag med spänning har sett fram emot en ny näringspolitisk linjedragning, det vore intressant att veta hur den nya näringsministern ser på sitt arbetsområde. Diplomatiskt vill jag säga att det här anförandet var väldigt allmänt hållet.

    Minister Eliasson sade att det finns en gräns på hur snabbt arbetet kan gå framåt när det gäller besparingar på näringsavdelningen. Vad tänker ministern på då? Det vore intressant att veta lite mera konkret. Han pratade också om behovet av nya offensiva åtgärder, vilka tänker näringsministern på? För att göra det enkelt så här i början, ge ett exempel åtminstone. Han pratade också om att nya nischer behövs. Vilka tänker näringsministern på? Var vänlig och ge ett exempel. Det enda konkreta som framkom var att investeringsstödspengarna var slut, men det upplyste jag lagtinget om i måndags att så var fallet.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Herr talman! När det gäller besparingarna, ltl Anders Eriksson, måste alla spara. Jag sade väl klart och tydligt att vi måste fortsätta det även om det finns en viss ljusning som man kan skåda lite längre fram. Det är viktigt att vi fortsätter att spara inom den offentliga sektorn och att vi får strukturförändringar och att vi kan få in mera på det privata.

    När det gäller besparingarna inom näringsavdelningen konstaterade jag att näringsavdelningen sparar mest det här året, det är faktiskt 17 procent. Jag konstaterade även att det finns gränser för hur mycket man kan ta innan allvarliga skador uppstår.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Givetvis är det så att det alltid finns en gräns för hur snabbt man kan gå framåt, men det jag efterlyste var vad näringsministern tänker på när han synbarligen upplever att gränsen börjar bli nådd.

    När det gäller att näringsavdelningen sparar mest kritiserade jag tidigare i remissdebatten, ska vi vara med och bygga en grund, bygga den framtida välfärden kan vi inte dra bort pengar där framtida pengar genereras, dvs. på näringsavdelningen. Märk väl att det här är ett förslag som har lagts, ett förslag som vi i lagtinget har efterlyst. När tänker landskapsregeringen börja konkretisera förslagen? Inte kom det något desto mera konkret nu heller vad de tänker göra. Det här är inte riktigt bra, det går inte att bara ha allmänna formuleringar om att man ska gasa och bromsa utan man måste faktiskt ta konkreta beslut. Det är väldigt viktigt om näringsministern vill ingjuta framtidstro i näringslivet, att han visar på vilket sätt i en betydligt högre konkretiseringsfas.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Herr talman! Ja, jag tror att om ltl Anders Eriksson får det här pappret och läser det noggrant så förstår han att det finns en vilja och en vision. Jag pratade om investeringarnas betydelse. Det gäller hela samhället. Det gäller sjöfarten, livsmedelsklustret, det gäller överhuvudtaget att man med hjälp av finansieringarna sätter igång vidare mot framtiden. Vi tycks vara överens om det, ltl Anders Eriksson och jag. Jag vet inte om jag behöver säga något mera, jag tycker att jag har pekat ganska klart här. Näringslivet ska ha allt det stöd i olika former som vi kan ge, rådgivning och även den typ av investeringar som vi kan hjälpa till med.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Också jag har sett fram emot det här talet, men jag kan inte säga att jag riktigt förstår vad som ska ske och vilken den stora förändringen och förbättringen är efter det här anförandet. Om det tillåts mig att vara uppriktig, som jag brukar vara, så tycker jag att det var ganska tyngt av klichéer. Det enda jag kunde förstå var att vi skulle bereda oss på att det kommer tillägg till investeringsstöd inom jordbruket. Det kan vi t ex förvänta oss, men hur blir det med t ex avbytarservicen? Där lär ju pengarna vara slut i sommar. Det kanske är en fråga som är politiskt mera svår att tampas med och därför lämnade ministern bort den. Hur ska det bli med det, ska det finnas pengar så att kossorna ska bli mjölkade också efter midsommar?

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Herr talman! Om jag svarar på det först då. Absolut, kossorna ska mjölkas också hela tiden, och det behövs mera kossor som ska mjölkas.  Här pratar jag om en industri. Över hälften av vår industri är faktiskt livsmedelsindustrin. Vi måste utgå från att de ska ha råvaror och det måste vi se till.

    När det gäller investeringar pratade jag inte bara om jordbruksinvesteringar. Jag pratade om investeringar överhuvudtaget. Även om egna investeringar som landskapet gör, att man lägger in dem så att man parerar t ex permitteringar och arbetslöshet. Jag tyckte att jag var ganska tydlig där, faktiskt.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag tror att ministern kommer att få det jobbigt om han tror att han var tydlig. Listan på replikanter talar om att det finns vissa saker som ändå förblev lite oklara för oss som lyssnade på det här talet. Nu gällde min fråga avbytarservicen. Hur ska det bli med den, finns det pengar, hur ska man finansiera verksamheten? Sedan hoppade ministern tydligen över turismen. Det är en näring som är i en djup kris. Vad ska hända där? När får vi turismstrategin? Det här med byggnadsbranschen vet vi alla att det är effektivt ifall man har arbetslöshet och om man vill stimulera ekonomin, men hur ser byggnadsbranschen ut? Kan ministern förklara det. Hur många arbetslösa finns det? Finns det faktiskt behov av offentlig finansiering för att stimulera byggbranschen? Jag är tveksam.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Herr talman! Det var många frågor. Turismen, jag nämnde att turismen var en viktig bransch, men jag uttalade mig inte mer om den. När det gäller turismstrategin har den varit på gång. Jag var på Visit Ålands årsmöte samtidigt som ltl Barbro Sundback och där fick jag reda på att branschen tycker att det skulle vara intressant om man fick ta del av det arbetet. Nu är högsäsongen på gång så vi återkommer efter den. Det finns en långt framkommen turismstrategi som man har jobbat på, men den är inte klar.

    När det gäller avbytarservicen är det ingenting som jag medvetet hoppade över. Där finns inga pengar nu, men vi vet att det måste komma till en ny lag. Tills den nya lagen har kommit så följer man den gamla. Så är läget där, vi ska jobba fram en ny.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Det är inte bara kossorna som ska mjölkas utan vi får fortsätta mjölka också näringsministern på ökad konkretisering. Jag tycker att det var ett intressant jungfrutal, men jag får inte klart för mig vilken politik som kommer att följa på det. När ministern talar om att när man sparar kan man inte gå för hårt fram, det är krävande och hela tiden finns en gräns där man kan spara sönder och förstöra för framtiden. Var går den gränsen enligt minister Eliasson och inom vilka verksamheter anser minister Eliasson att den gränsen håller på att nås?

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Herr talman! Väldigt, väldigt svår fråga, ledamot Camilla Gunell. Jag tror att det är väldigt viktigt att ha ett öra på rälsen. För det första handlar det om hur personalen fungerar och hur personalen mår. Det är en viktig fråga och gäller både företag och offentlig sektorn. Det är en viktig signal att lyssna till. Hur mycket kan man pressa ur människor, men fortfarande kräva att man ska få ut lika mycket.

    Vi prioriterar vård, omsorg och skola, men även de känner sig pressade idag. Vi har väl alla det ansvaret att vi inte ska gå för långt.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Då förstår jag minister Eliasson att det är personalen inom förvaltningen och övriga enheter som han talar om, att landskapsregeringen håller på och pressar för hårt, att det är den resursen som man håller på och tära sönder. Det har jag stor förståelse för. Jag tycker för min del att det är viktigt att landskapsregeringen uppfattar den signalen klart och tydligt, för har man ingen personal kan man inte heller driva saker framåt.

    Ministern talar också om offensiva idéer som ska skapa flera arbetsplatser. Jag skulle också vara väldigt nyfiken att höra vilka de offensiva idéerna är för att skapa nya arbetsplatser. Jag håller nämligen med om att det är viktigt.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Tack herr talman! Jag vill påminna ledamot Camilla Gunell om att den budget som nu ligger och pressar lite överallt, faktiskt är tagen av ett enigt lagting. Det går inte att skylla från sig, vi stod alla bakom den. Det fanns krav på att man borde ta ännu mera.

    När det gäller offensiva idéer har vi olika sektorer som är intressanta, inom miljösektorn givetvis, inom IT-sektorn finns det mycket idéer. Jag tänker ta initiativ till att börja jobba på den sidan och se vad som finns och vad vi kan hjälpa till med.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Jag fastnade för endast en mening, som jag vill replikera, i det anförande som hölls just. Ministerkollegan Eliasson sade att det alltid kommer gott ur ett kaos. Jag vill säkerställa mig om att minister Eliasson inte anser att det åländska samhället, lagtinget och landskapsregeringen eller möjligen något av regeringspartierna befinner sig i ett kaos. Kaos hamnar vi i med en sådan situation där vi har ett sådant budgetunderskott att vi inte mera bestämmer vad vi gör. Vi har den situationen i ett sydeuropeiskt land just nu. Man får inte själv bestämma vilka mått och steg man ska ta för att balansera ekonomin. Andra ställer kraven. Då befinner vi oss i kaos.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Herr talman! Det är ju ett uttryckssätt. Var och en får bedöma hur mycket kaos det är, men alla kommer väl ihåg hur det var när vi träffades av den här lågkonjunkturen. Nog upplevde vi att det var väldigt jobbigt. Inte är det roligt att plocka bort hundra miljoner från inkomsterna på några år. Det är klart att vi befinner oss i en svår situation. Det jag menade var att när man ställs inför en sådan situation måste man tänka till och tänka om men ofta kommer det ut positiva grejer i slutändan. Så ska det uppfattas.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Kaos är det väl möjligtvis när det gäller relationerna mellan ministrarna i landskapsregeringen om vi ser till replikrundan i debatten, åtminstone i det ena regeringspartiet. Jag sällar mig också till dem som ville höra mer om de konkreta åtgärderna. Det enda som var konkret i anförandet var det som luktade föx, alltså jordbrukspolitiken, men det finns många andra dofter som är behagliga i näringspolitiken, t ex turismen, IT-branschen, den nya flean-tech-branschen osv. Där hade jag förväntat mig lite mer visioner. Core business som näringsavdelningen sysslar mest med, primärnäringarna, livsmedelsklustret som det ska kallas, är förvisso viktigt och bör också utvecklas och uppdateras, men det kanske inte är den allra främsta tillväxtbranschen, som ska ta oss ur det här som minister kallar kaos.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Herr talman! Jag tror att ledamot Danne Sundman är lite överkänslig. Det kan väl inte ha någon betydelse om jag och finansministern har en replikväxling i den ton som vi hade nu. Jag tycker inte heller att man ska raljera och säga att det luktar "föx", som ltl Danne Sundman sade. Det är det här som vi ska fokusera om. Det är också det jag klart och tydligt har sagt. Vi ska hantera hela näringslivet och i detta näringsliv ingår industrin och i den industrin ingår livsmedelsindustrin, drygt hälften, och den behöver råvaror och de ska fram. Det är ingenting att skoja om.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Jag skojar inte, tvärtom sade jag i mitt anförande att jag tycker att det doftar gott. Folk i gemen tycker att det luktar illa, men det gör inte jag. Jag hör till dem som ser det som en viktig näring för landsbygden, men det finns också andra om man pratar om framtidsnäringar parallellt med primärproduktionen finns det många andra nischer som borde få uppmärksamhet. Det är väldigt, väldigt stort fokus på just primärnäringarna som inte alls står i paritet till andelen av ekonomin, framför allt andelen av möjligheten med ekonomin. Det var därför jag gärna vill se lite visioner av de andra bitarna utan att för den skull ta bort visionerna om primärnäringarna. Missförstå mig på rätt sätt.

    När det gäller replikväxlingen mellan näringsministern och finansministern, visst kan man dra på mun åt det, men nog är det lite allvarligt om man redan efter några dagar har en sådan här relation ministrarna emellan. Det finner jag som en svaghet i regeringssamarbetet, men det är i första hand en angelägenhet mellan partierna och ministrarna emellan.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Herr talman! Ja, jag tycker fortfarande att ledamot Danne Sundman faktiskt är överkänslig där. När det gäller tillväxtbranschen, visst nämnde jag dem också, men hur mycket hinner man prata om på sju minuter och hur mycket hinner man säkra på en vecka på den här platsen?

    När det gäller tillväxtbranscherna blev det väl klart här i en replik att det är någonting som jag tänker ta i, det är jätteviktigt. Fokus ligger på hela näringslivet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Ärendet på dagens föredragningslista som vi diskuterar heter ”Förslag till första tilläggsbudget för år 2010”. Det betyder att det ska innehålla ändringar och kompletteringar till grundbudget 2010. Vad konkret menar minister Eliasson att han har att komma med till den delen? Landskapsregeringen har i grundbudgeten redogjort för sin näringspolitik och för sina näringsstöd. Vi har varit kritiska till hur den här politiken inte har förverkligats till stora delar. Nu kom det inte heller några besked på det. Det var i princip en upprepning av de allmänna målsättningar som finns i grundbudgeten när det gäller näringspolitiken. Ministern måste vara mera konkret när han ställer sig upp i lagtingets talarstol som minister och ska redogöra i samband med en tilläggsbudget för förverkligandet av budget 2010 huruvida det finns några förändringar eller om det är business as usual.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Herr talman! Tack ledamot Roger Jansson för det tipset. Jag måste tyvärr skicka tillbaka frågan. Jag tycker att ledamot Jansson var lite otydlig i sin fråga. Jag förstår inte riktigt vad han är ute efter. Kan jag få ett förtydligande på den punkten, mer konkret?

    Ltl Roger Jansson, replik

    Tydlig var jag, herr talman. Ärendet på dagens lista är tilläggsbudget till ordinarie budget 2010. Där har landskapsregeringen redogjort för sin näringspolitik och sina näringsstöd. Det var i princip ett upprepande av de allmänna synpunkterna som vi nu fick höra. Jag vill alltså få reda på vilka förändringar, förbättringar och kompletteringar som ministern avser att arbeta med och hur han ska förverkliga grundbudgeten. För att ta två exempel, han nämnde själv utvecklingen av de övriga näringslivet, utöver sjöfarten och primärnäringarna. Vad nytt där? Han nämnde för det andra skärgårdsföretagandet, att det skulle ges fart nu. På vilket sätt minister Eliasson?

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Herr talman! Jo, det finns idéer om det, men bästa ledamot Roger Jansson, ge mig några dagar till i alla fall. Det kommer snart att hända någonting, så mycket kan jag säga.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Mika Nordberg

    Herr talman! Jag skulle vilja varna för att det kan tänkas vara för tidigt att blåsa faran över när man läser tilläggsbudgetens allmänna motivering. Det andas lite för mycket att den svaga ekonomiska situationen som de offentliga finanserna befinner sig i börjar vara förbi och att vi kan förvänta oss en höjning av inkomsterna. De prognoser som har gjorts upp är positiva och vi får hoppas att de faller in, men de facto är det så att de företag som idag betalar skatter har möjlighet att göra avdrag under de kommande åren. Även om utvecklingen blir positiv för dem nu, men de för tidigare år haft underskott i sina budgeter så har de möjligheter att göra avskrivningar. Där finns också en sak som kan spela in i prognoserna, detsamma gäller avskrivningsmöjligheter. Det kan hända att företagen har avvaktat med avskrivningar för att inte göra alltför dåliga resultat.

    När det gäller den positiva utvecklingen så är det bra att den syns i det privata näringslivet, men jag tror att man ska vara försiktig med att tro att den positiva utvecklingen kommer att synas i en snar framtid även vad gäller skatteintäkterna. Därför vill jag uppmana landskapsregeringen att med oförminskad styrka arbeta för att hålla kostnaderna i schack och fortsätta strukturomvandlingen. Det är även så att de stimulansåtgärder som är i rullning ute i Europa nu håller på att mattas av. Vi har ännu inte sett vad som händer när respiratorn stängs av. I tidigare replikskiften har nämnts Grekland och Portugal, vilka konsekvenser kan det få för hela Europa om det börjar knacka ordentligt för dem.

    Jag vill också gå in lite på sjötrafiken. Under ordinarie budgeten kom kortrutter upp. Kommer jag ihåg rätt så sades det att i tilläggsbudgeten skulle det presenteras vad konkret som skulle göras angående kortruttsutredningar och andra funderingar, men det kan jag inte läsa något om. Jag hittar inget beslut vad gäller det.

    Sedan har vi en fråga som jag tog upp i den ordinarie debatten i december 2009 när vi behandlade budgeten för 2010. Då undrade jag om det får gå till på det här viset, när det gäller Skarven. Då lovade centern i ett replikskifte, angående det politiska ansvaret när det gäller Skarven, att det ska klargöras i samband med tilläggsbudgeten. Nu vill jag jätte gärna höra från centern hur man har tänkt sig att det här ska gå till. Läser man nu under sjötrafiken hittar man tio punkter som inte är tillfredsställande. Vi har bl a punkten angående bränsleekonomin. Det är någonting som kommer att få konsekvenser för hela trafikavdelningen och för hela skärgårdstrafiken. Vi har fått ett fartyg nu som på en specifik rutt kommer att kosta mycket mera att driva än vad det var beräknat. Vi vet redan att budgeten är ansträngd på sjötrafikområdet. Det kommer i praktiken att innebära att det kommer att bli mindre pengar över för de andra linjerna. Jag skulle verkligen vilja veta vad centern har tänkt sig när de sade sig återkomma till det politiska ansvaret för de här övertrampen, tio stycken uppräknade i tilläggsbudgeten utan att läsa upp dem, vi känner alla till dem. I bl a den nästsista står det ”bristerna har förorsakat landskapsregeringen en väsentlig skada genom betydande kostnadsökning av projektet”. Jag skulle gärna höra vad centern har att säga om det.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Mina åsikter och landskapsregeringens ekonomiska analyser i den här tilläggsbudgeten motsvarar väldigt mycket det som ltl Mika Nordberg sade. Tydligt och klart skriver vi som en slutkläm på analysen att kalkylerna och den ekonomiska utvecklingen förutsätter att vi genomför det som vi i budgeten har sagt att vi ska genomföra, de nivåerna. Vi skriver också att inkomsterna fortfarande är på en allvarligt låg nivå. Det verkar, det sade jag också i mitt huvudanförande i förrgår, som en del av de prognostiserade inkomstökningarna beror på planerade skattehöjningar på rikshåll. Jag sade också i mitt anförande att det är svårt i sig att säga att det är något som är särdeles positivt. Till den delen har vi en gemensam åsikt.

    Kort vill jag säga om kortrutten att jag tror att det är en ödesfråga för skärgården och skärgårdstrafiken att vi kommer vidare i kortruttstänkandet.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Talman! Det glädjer mig att finansministern och jag kan ha en liknande syn på det här. Vad jag har hört i bänkarna när man har diskuterat överlag är att det inom landskapsregeringens partier finns synen att det kommer att komma ökade skatteintäkter från Finland. Det är ingenting som har aviserats från finansministern vad jag vet, men jag hoppas att han kan hålla sig till sin linje.

    När det gäller kortrutterna är jag helt övertygad om att det är det som behöver sättas krafter på från trafikavdelningens sida att jobba framåt med. Tyvärr är det så att Skarven har tagit alltför mycket av hela avdelningens energi och tid.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag tycker väl ändå att vi har aviserat de eventuellt kommande skattehöjningarna från rikshåll eftersom jag nämnde det i mitt huvudanförande och kopplade ihop det med de avräkningsbeloppshöjningar som prognoserna visade att kan komma att ske de närmaste åren. Där finns just momentet med planerade skattehöjningar med, så det har nog aviserats men det gäller inte till den lilla delen där landskapet har behörighet, där finns inte någon sådan.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Talman! De pengar som flyter in till Åland i form av klumpsumman utgörs av samtliga intäkter som Finland har av skatter och dylikt. Jag kunde bara konstatera i media häromdagen att Nokia tidigare har betalat ca 500 miljoner euro i skatteintäkter till Finland och senaste år, 2009, skulle det vara endast 129 miljoner. Det är en dramatisk minskning som tyvärr kommer att synas i klumpsumman. Trots alla dessa prognoser vill jag höja ett varningens finger, jag tror att prognoserna ibland även vill inge förhoppningen att det ska komma in mera pengar än vad det de facto sedan kommer in. Därför behöver vi nog avvakta när det gäller att ha alltför stora förhoppningar på intäktssidan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Fru talman! Ltl Mika Nordberg aktualiserar den frågeställning som han och jag berörde i ett replikskifte tidigare i det här ärendet under hösten ifjol. Vi måste komma ihåg att förutsättningarna helt har förändrats i och med att man har valt en polisiär hantering av denna fråga istället för en politisk. Skulle vi nu i denna sal ha det som enbart ett politiskt ärende skulle situationen ha varit en helt annan. Nu är det så att det är polisens sak att gå vidare och titta på hela frågans bärvidd. Vi ska komma igång att granskningsrapporten utförd av landskapsregeringen inte heller utpekar någon särskild politisk ansvarig, allt tyder på tjänstemannabrister rakt igenom. Då kan vi inte göra något annat än att avvakta vad den pågående utredningen ger för resultat.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Fru talman! Man vill här nu från centerns håll hänvisa till tjänstemännen och deras ansvar i det här. När det gäller den juridiska biten är det helt korrekt att det är det som polisutredningen ska utreda, men har jag missförstått någonting nu, när jag skulle vilja påstå att det finns en ansvarig minister på varje avdelning. Det är den ansvariga ministern som är ansvarig för vad tjänstemännen i sista hand genomför. Kommer jag inte fel ihåg är det ändå centern som har innehaft den här ministerposten under den här perioden där de här sakerna har inträffat som nu är under polisutredning. Att helt frånta sig det politiska ansvaret för det som har hänt ser jag inte att man kan göra.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Talman! Tvärtom, ltl Mika Nordberg, centern har velat ha en total öppenhet i den här frågan och vi har också bett om och avrått från att dra in polisen i det här skedet. Tyvärr har vi kunnat konstatera att de obundna också har sällat sig till skaran av polisivrare och därmed har de också vingklippt oss politiskt i den här frågan så här långt.

    Jag får också upprepa att det är när vi vet resultatet av förundersökningen som vi kan inleda en politisk diskussion till alla delar. Vi ska också komma ihåg att det pågår ett skiljemannaförfarande, en process för att starta upp frågan om landskapet kommer att få en kompensation på ca 1,8 miljoner euro innan den här processen är helt avslutad. Då först ser vi helheten av det här. Skarven har sina brister, men Viking Lines sakkunniga ansåg att landskapet har fått ett mycket bra fartyg till ett förmånligt pris. Visserligen har vi fått tilläggskostnader, men det är helheten, bästa ledamot Nordberg, som vi måste titta på som politiskt ansvariga.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Fru talman! När det gäller polisutredningen kan jag upprepa vad jag har sagt tidigare med tanke på de kommentarer i media som vi kunnat ta del av, där man från centerns sida har velat stoppa en polisutredning på politisk väg, ska vi någonsin få ansvarsfrågorna utredda är det bra om en utomstående part reder upp detta. Jag tror inte att vi kan reda upp frågan politiskt här hemma, vi klarar inte av det, tyvärr, fast jag hade hoppats på det.

    När det gäller svaret från ltl Jansson angående att vi måste vänta på polisutredningen, ja, vi måste väl göra det då, men där kommer den juridiska sidan in, vilka fel har begåtts. Fortfarande finns det ett ansvar för att dessa fel har uppstått och jag tycker att vi kan ta debatten nu, men inte mig emot att vi tar den senare, valet närmar sig med stormsteg och ju närmare valet vi tar debatten desto bättre det är. Det politiska minnet sägs vara sex månader.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Minister Veronica Thörnroos

    Fru talman, värderade ledamöter! Jag väljer här i mitt första anförande att sätta fokus på moment 48 30 77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten för att respektera den taltid som är rekommenderad. Sedan återkommer jag i ett nytt anförande med de frågeställningar som finns kring sjötrafiken och Skarven.

    När det gäller hanteringen av asfalt så lämnade den en del övrigt att önska, det erkänner jag gärna. Jag vill också härifrån talarstolen tala om att vi verkligen har försökt från trafikavdelningens sida att hantera ärendet, som numera ligger i domstol. Redan i maj 2009 ställde vi rent praktiskt operativt i ordning för en flytt av dessa massor. Vi förbjöds att flytta dem den 15 maj 2009. Ålands hälso- och miljöskyddsmyndighet bedömde att vi inte hade tillstånd att transportera bort ren returasfalt. De meddelade också att det i det här fallet var käranden, som hade tillstånd att sköta en eventuell vidare hantering av massorna. Vi var således förhindrade att överhuvudtaget röra dem. Trots det så fortsatte arbetet i dialog både med företaget där massorna fanns och med ÅMHM.

    Den 21 oktober 2009, alltså tio dagar innan landskapsregeringens rätt, enligt ursprungsavtalet, att hålla massorna kvar löpte ut så gav Ålands hälso- och miljöskyddsmyndighet käranden, dvs. det företag som vi hyrde plats av, tillstånd att hantera massorna under förutsättning att villkoren i miljötillståndet följdes. Det betydde alltså att vi, Ålands landskapsregering som de facto var och är ägare av massorna, inte tilläts röra dem. Vi vidtog därför omedelbart åtgärder och lämnade själva in en anhållan till miljöskyddsmyndigheten den 6.11 för att få tillstånd att röra, separera och flytta våra egna massor. Sedan dess har det försiggått en dialog med ÅMHM och den företagare som är berörd och vi kunde där inte enas om den fortsatta hanteringen varför ärendet nu ligger i domstol.

    Man kan ifrågasätta om det här är hållbar utveckling, är det här socialt, miljömässigt och ekonomiskt försvarbart att i en tilläggsbudget äska om 1,2 miljoner euro. Jag kan inte ge ett klart svar på den frågan, om det är rätt eller inte rätt. Jag vet att vi har ett miljöansvar, men jag vet också att vi skulle ha kunnat hantera dessa massor på ett helt annat sätt om vi hade fått tillstånd att så göra.

    Jag vill informera lagtinget om att vi har en EU-upphandling som löper ut den 24 maj som vi har i två olika delar. Den första delen är bortförande och transport av avfall över 1 000 ppm, s.k. farligt avfall. Där är vi alla överens om att detta avfall måste omhändertas hos någon som har rätt till slutgiltig deponering. Sedan har vi också i avtalet en option på borttransport av resten. Vi förbereder en egen mellanlagringsstation, men väntar fortsättningsvis på att få det tillstånd från ÅMHM, som krävs, för att kunna flytta våra egna massor från området. Jag tror att jag avslutar här och står gärna till förfogande för att svara på frågor. Tack!

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Fru talman! Jag tycker att det var en bra redogörelse trafikministern gav, men det var ett par saker som blev oklara för mig. Det är tråkigt när ministern säger att hon inte kan ge ett svar på om det är rätt eller fel att lägga 1,2 miljoner på det här. Låt mig upprepa frågan som jag ställde senaste gången ärendet var aktuellt. Jag har förstått att det är två högar som asfaltmassorna finns i och att landskapsregeringen har haft en egen konsult som har tagit prover där och märkt ut var det är över 1 000 ppm och var det inte är. Det är alltså betydligt mindre mängder än dessa 19 000 ton tjärasfalt som man pratar om. Varför kan man inte få till stånd separeringen och ha en kall återanvändning, dvs. att man använder det i vägbankar, såsom man gör både öster- och väster om oss? Varför ska man klassa helheten som ett problemavfall när man vet att det inte är det? Man svarar att det är sammanblandat, men det går ju att ta prover så man vet vad som är vad. Det här är fortfarande oklart för mig.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack fru talman! Jo, massorna är sammanblandade och teoretiskt sett och även praktiskt, kan man gå in och separera, uppskattningsvis i begynnelsen runt 2 000 ton, men eftersom massorna har legat så pass länge och delvis smulats sönder så bedömer vi att det i dagsläget kan vara svårt att utföra en separering.

    Det som är det stora problemet är att vi inte har någonstans att föra dem. Vi har inte rätt att föra bort massorna från området för separering och vi kan inte kräva av den som vi hyr plats att vi där ska få göra olika högar och separera utan det måste föras bort från området och sedan separeras. Grovseparering kan göras på plats men finseparering för att verkligen få ner mängden farligt ämne låter sig inte göras för att vi inte har tillstånd att ta bort dem från området.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Fru talman! Trafikministern talar om att grov- och finseparera, men har man sett hur man hanterar dessa frågor i t ex Sverige och på den finska sidan? Man får ofta uppfattningen att allt ska krånglas till mer än nödvändigt här på Åland. När det gäller att man inte har någon plats att placera massorna är förslaget, om jag förstår det här rätt, att man ska bygga en egen uppsamlingsplats. Jag skulle vilja veta hur mycket den kommer att kosta av dessa 1,2 miljoner? Nu går det lite stick i stäv med de privatiseringssträvanden som landskapsregeringen har haft tidigare och som jag också har uppfattat att trafikministern står bakom. Hade det inte varit bättre att försöka komma överens, lagt prestigen åt sidan och skött det här med privata krafter så hade den här summan blivit betydligt lägre. Varför kunde man inte göra det?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Fru talman! Ja, jag personligen har ingen prestige i det här ärendet. Jag har inte haft, har inte och kommer troligen inte heller att få. Vårt problem är fortsättningsvis att vi inte heller får tillstånd att bygga plattan. Vi började diskussionen i november, vi fortsatte i december, januari, februari, mars, nu är vi lovade eventuellt ett besked i maj, som för två veckor sedan ändrades till troligtvis i juni. Efter det måste plattan byggas oberoende. Vi har, som sagt, försökt nå en förlikning, men det har inte lyckats. Om vi i ett senare skede kan nå en förlikning så är ingen gladare än jag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Fru talman! Ministern skyller på ÅMHM, men i min näsa luktar det lite schabbel från avdelningen att det har blivit den här situationen. Då blir frågan, sedan 1.11 2007 när vi började nya året, är det fjärde ärendet som inte håller ramarna. Finns det fler ärenden som inte kommer att hålla?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Fru talman! Det är alltid glädjande när folk intresserar sig för det operativa arbetet som bedrivs inom landskapsregeringens ramar. Jag tycker inte att jag försöker skylla ifrån mig, jag gör en konkret beskrivning av tidsramar, när vi har inlett en dialog, när vi har inlämnat en ansökan och jag kan konstatera att vi fortsättningsvis inte har fått något svar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Englund

    Fru talman! Den förra talaren var inne på regelverket och det var en hel del repliker vad gäller det. Vi ser hur det fungerar när vi talar om tilläggsbudget, ett regelverk. Det har blivit tungrott med ÅMHM i det här fallet. Nyss tog danska regeringen nya grepp om det här. Man ville snabba upp sådana här behandlingar som just ÅMHM har i den bransch som jag jobbar i, därför har jag följt med det här, för att kunna vara konkurrenskraftiga på den europeiska marknaden. Särskilt landskapsregeringen behöver lära sig att vi inte är någon isolerad ö idag, vi är medlem i en stor union i Europa, vi måste kunna ha regler som gör oss konkurrenskraftiga på alla plan. Jag tror att det här är viktigt att ta till sig.

    Jag vill uppmana finansutskottet att verkligen sätta sig in i det här, 1,2 miljoner är jättemycket pengar. Man har bra timpenning, kanske man kunde göra en resa till Sverige eller Finland för att se hur de sköter det här. Man har god tid på sig tills vi kommer tillbaka i slutet av maj. Jag tror att det går att lösa på ett annat sätt.

    Vad gäller budgeten, vi vet att ordinarie budgeten var mycket stram på många områden. Det har visat sig redan idag att den säkert inte håller som den var upplagd. Jag var inne på det tidigare, den omtalade och väldebatterade avbytarservicen som har blivit ett slagträ från många håll. Vi har en lagstiftning som gäller. Vi vet redan idag att det fattas pengar på det här området, minst 150 000 euro tills det här året är slut och man har inte nämnt det i den här tilläggsbudgeten. Det tycker jag att man har en skyldighet att göra när man redan vet om att det inte går ihop. Det är mycket beklagligt och jag hoppas att finansutskottet kan nysta också i det.

    Vi har samma sak med investeringsstöden till lantbruket. Det framfördes felaktigt från landskapsregeringen att det fanns pengar via andra att söka, men det gör det inte. Jag känner till sådana som redan har fått back på sina ansökningar. Det finns sådana som ligger i startgroparna och idag vill starta och bygga, men som vi väl känner till vad gäller EU:s program så får man inte starta och sedan söka till årsskiftet eller senare. Då blir det back, man måste ha fått tillstånd härifrån före man bygger för att komma i åtnjutande av medlen. Det här är beklagligt.

    Det har till och med varit så att det har varit sådana som har ringt till mig från riket och frågat hur det egentligen är på Åland, ni har haft det riktigt gott ställt och nu ringer företagare hit och avbeställer när vi har pengar i våra TE-centraler för samma ändamål. Det här är beklagligt för den åländska utvecklingen, tyvärr. Det här har man kunnat åtgärda i den här tilläggsbudgeten. Här skjuter man fram problemen, försinkar för åländska företag. Jag undrar faktiskt hur det här ska sluta om man fortsätter så här. Risken för att vi allt snabbare får en avveckling av den åländska produktionen och även i livsmedelsindustrin, förädlingen, är mycket överhängande om finansministern och lantrådet får fortsätta på den här linjen. Nu är det ingen som vill lyssna här, men så är det.

    Man kan undra hur intresset är i dessa frågor ifrån förarsätet i landskapsregeringen om ltl Anders Eriksson måste upplysa landskapsregeringen om hur läget ligger till. Jag känner till dessa frågor lika bra. Kanske det är viljan som det är fel på.

    Vi har också sjöfartstrafiken som har drabbats hårt. Jag välkomnar den debatt som oppositionen har om regionalpolitiken när vi kommer tillbaka i slutet av maj. Den är ganska övergripande och till vissa delar välformulerad. Vi vet att det har dragits ned på linjer idag, vi har en dyrare trafik framöver, vi har dyrare bränslekostnader osv. och också fått extra kostnader för vårt nybygge. Hur ska vi förklara för företagarna ute i skärgården, det gäller inte bara jordbrukare, utan även handel, turism, sommarboende, det gäller alla som vill ta sig ut i skärgården. Det gäller sådana som vill satsa och göra någonting för att skapa arbetsplatser och skatteinkomster.

    Det vara roligt att redan i det här skedet få veta om man ytterligare kommer att dra ner ramarna på trafik- och näringsavdelningen. Så ryktas det i korridorerna bland tjänstemännen att det kommer att gå den vägen. Vi står inför stora problem i landskapet, när vi ska överta mera, vi ska diskutera Ålands ställning framåt, det här är bekymmersamt.

    Jag hoppas att man går in i tilläggsbudgeten och tittar på de här sakerna. Nu är inte alla moment öppna, men flera kommer man ganska nära när man ska diskutera sådana här saker.

    Jag ser att klockan börjar ticka över så jag får väl sluta nu.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Fru talman! Som medlem av landskapsregeringen ansvarar jag likadant som finansansvarige, som lantrådet, som näringsministern, som trafikministern för budgeten. Det är mig fullständigt främmande att fråndra mig ett sådant ansvar. Ser man specifikt på det här som ltl Anders Englund tar upp om investeringsstöden så finns det ett gällande landsbygdsutvecklingsprogram som innehåller nästan 60 miljoner euro under en sju års period. Axel 1 och Axel 3 är direkta investeringsstöd och ska hjälpa till med diversifiering av det åländska jordbruket. Där finns nästan tio miljoner euro under en sju års period.

    Ltl Anders Englund, replik

    Fru talman! Ja, jag hör också här att ministern behöver gå till avdelningen och diskutera och titta på de listor som har behandlats och de som har fått avslag redan på de pengarna. Jag vet hur många euro det är kvar, det är inte mycket. Ni är dåligt insatta.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Fru talman! Nej, kanske man inte har fullständig benkoll på alla ansökningar på näringsavdelningen, men faktum är att vi brottas på alla avdelningar med nedskärningar och inbesparingar och det är ingenting som är specifikt för näringsavdelningen. Så ser det ut på landskapets alla avdelningar och underställda myndigheter.

    Ltl Anders Englund, replik

    Fru talman! Det är inte frågan om att det säkert går att göra inbesparingar och nerdragningar på många områden, men här gäller det faktiskt om vi ska vara konkurrenskraftiga i den här regionen från Åland eller om vi inte vill vara det i de här näringarna. Alla näringar, som verkar på en internationell marknad och är utsatta för konkurrens därifrån, vill vara konkurrenskraftiga. Det ser vi också på sjöfarten, är man inte konkurrenskraftig flaggar man ut, är man inte det på landbacken med industrin och förädlingsindustrin idag så flaggas den ut.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Fru talman! Vi behandlar som sagt första förslaget till tilläggsbudget för 2010 och jag kan inte se några anslag eller skrivningar om varken avbytarservicen eller investeringsanslaget till jordbruket. Min undran är därför hur kollegan Englund resonerade när han i vanlig ordning godkände landskapsregeringens förslag till ordinarie budget för 2010.

    Ltl Anders Englund, replik

    Fru talman! Vad gäller investeringsstödet för jordbruket och de pengarna lämnade ledamöterna Anders Eriksson och Anders Englund in en motion till finansutskottet om en förhöjning. Vi insåg det redan då, men det kanske inte ledamot Roger Jansson såg då eftersom han inte uppmärksammade det.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Fru talman! Min frågeställning gällde hur ledamot Anders Englund resonerade när han godkände landskapsregeringens budgetförslag när det gällde just de här bägge frågorna. Antagligen förde han ett resonemang med sig själv och kom fram till att det här var tillräckligt för 2010, det som landskapsregeringen hade föreslagit, trots att han själv hade deltagit i inlämnandet av en finansmotion, som han sedan inte fullföljde utan godkände förslaget. Hur var resonemanget?

    Ltl Anders Englund, replik

    Fru talman! Finansutskottet förkastade motionen och då ansåg vi motionärer att det här får vara, det får väl tas upp senare. Då tror man att det ska komma upp i landskapsregeringens första tilläggsbudget om man ser att det har gått snett i de här frågorna. Så borde man göra, så länge hade man kunnat vänta. Det hade räckt om det hade kommit nu.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Fru talman! Ltl Englund prioriterade i sitt anförande investeringsstödet till lantbruket före t ex sjukvården och i dessa spartider. Investeringar kan vänta ett år, det är inte hela världen, men sjuka väntar inte. Vi har i alla fall spartider nu så det här var inte riktigt bra.

    Ltl Anders Englund, replik

    Fru talman! Det finns mycket i den här budgeten som man kan omfördela, även till sjukvården. Säkert kan man spara in bränsle, vi satte in en dyrare färja på tvärgående linjen, som drar mycket mera bränsle än den gamla. Det har man också kunnat sätta på sjukvården i så fall. Vi har asfaltmassorna här som man borde ha kunnat förhandla ner. Det finns mycket som man kan ändra till sjukvården. Det har vi tryckt på att vi ska ha en god sjukvård, vi ska försöka ha pengar till det, men ändå sparar man. Här har ledamot Camilla Gunell kanske en bra förändring till allmänna texten.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Fru talman! Fortfarande tycks investeringsstöden vara viktigast!

    Ltl Anders Englund, replik

    Fru talman! Ja, investeringsstöd är viktiga. Hur många procent är det? Det ligger på noll idag, ledamot Sundblom. Det är faktiskt så, då är det många procent nerskärning som man gör idag, eller hur?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell

    Fru talman och bästa ledamöter! Vi har lämnat in en finansmotion och det låter som om det skulle finnas stöd för den här i lagtinget, det är positivt. Den handlar om att landskapsregeringen inte ska genomföra de permitteringar som man har aviserat om i budgeten för 2010. Landskapsregeringen har i dagarna gett besked om att man inte kommer att genomföra permitteringar 2011. Det tycker jag att är ett bra beslut. Tyvärr är det fortfarande aktuellt med permitteringar för 2010. Av alla förslag som kom i budgeten för 2010 vill jag hävda att det förslaget var det sämsta av dem alla. Oppositionen sade nej till det och det vill vi fortfarande hävda att var riktigt.

    I det här skedet borde sonderingsprocessen eller kartläggningen av hur de anställda nu ställer sig till de erbjudanden som landskapsregeringen har fört fram vara klar. Vill de välja s.k. frivilliga åtgärder, avstå från semesterpenning, ta ut den i ledig tid, tjänstledighet utan lön osv. osv. Landskapsregeringen har erbjudit de anställda flera olika alternativ. I det här skedet borde det vara klart hur många som har valt vilka alternativ och man borde alltså ha klart också hur många som har valt permittering. Jag tror att det är viktigt att finansutskottet tittar närmare på den här situationen. Jag ser också fram emot att landskapsregeringen kommer med besked här och nu.

    I budgetbehandlingen för 2010 sades det från majoritetens håll att permitteringar var det sista som skulle tas till. Nu är vi där och jag tror att det är många som inte har gått med på frivilliga åtgärder. Nu är man framme vid det sista alternativet, nämligen ska man eller ska man inte ta steget fullt ut och permittera personal. Då undrar man om man ska driva genom det här, hur kommer det att göras och har man torrt på fötterna, gäller lagar och kollektivavtal?

    Jag vet att i debatten före jul sade åtminstone ledamoten Ulla-Britt Dahl, med facklig bakgrund, att en permittering i två veckor skulle ge de anställda rätt till att få A-kassa eller ersättning från facket åtminstone för den första veckan. Nu har man hittat metoder från landskapsregeringens håll att permittera på ett sådant sätt att de anställa inte har rätt till dessa sju dagar från A-kassan och framför allt att man delar upp permitteringstiden i kortare bitar. Därmed tar man från de anställda en rättighet som de har.

    De metoder och diskussioner som nu förs är tydligen bara fördelaktiga ur ett enda perspektiv, arbetsgivarens perspektiv. Då upplever de anställda att de behandlas dåligt. Det stod en insändare häromdagen att landskapsregeringen försöker hitta alla kryphål som finns för att ta lönen av de anställda men ändå få arbetet gjort. Permitterad kan man vara, men då ska det också vara så att arbetet inte utförs under de veckorna. Det här är fallet åtminstone med undervisningspersonalen i landskapets skolor.

    Vad vi förstod tidigare här i lagtinget var att landskapsregeringens egna ledamöter, ministrarna, själva hade en sådan idé att det skulle vara lediga i två veckors tid under den tid när de avstår från sin lön, medan man nu försöker hitta metoder för att få de anställda att utföra samma arbete, men då till en mindre lön. Inte är det underligt att det upplevs irriterande och det finns också många andra ord att ta till.

    Den här typen av snuttpermittering, på lov, helger, julfestdagar, är s.k. okynnespermittering. Det skedde också i Tavastehus på nittiotalet när en barnträdgårdslärare snuttpermitterades. Hon tog ärendet till HFD, som dömde till hennes fördel. Arbetsgivaren hade inget giltigt skäl för att motivera varför dagarna var så utspridda.

    Den andra frågan gäller om landskapsregeringen permitterar på sommaren när lärarna har lov och det varar fram till 16 augusti. Ett sådant fall fanns också i Enare kommun där man 1994 permitterade lärare på sommaren. Även där dömde domstolen till lärarnas fördel. Det här är alltså vägar som det är oklokt att gå. Jag tror inte att landskapsregeringen i längden gynnas av att bedriva processer med sina egna anställda.

    Det enda rätta, om man ska permittera lärarna, är att stänga skolorna två veckor under terminen, men då stöter man på andra problem. De studerande har också rättigheter. De har rätt till lärarledd undervisning och till det som läroplanen förevisar att de ska bli undervisade om. De har också rätt att i god tid få veta hur deras studier är upplagda och vad de innehåller. Det här hoppas jag att vi ska kunna titta närmare på i finansutskottet.

    Dessutom verkar ansvarsfrågan vara oklar. Vem är ansvarig för verksamheten under de dagar när personalen är permitterad. Jag har förstått det så att det är den beslutande myndighet som är ansvarig och den beslutande myndigheten ska i detalj veta hur arbetet ska skötas medan personalen är permitterad. Den beslutande myndigheten måste rimligtvis vara landskapsregeringen. Det är frågan om det är riktigt att skjuta över ansvaret på de enskilda myndigheterna, på skolornas rektorer, på ÅHS, på andra externa myndigheter. Är det de och deras ledning som sedan är den beslutande myndigheten, trots att landskapsregeringen fattar besluten, eller vem är den beslutande myndigheten som i detalj ska ansvara för att det här sker korrekt.

    Inom ÅHS är det lika svårt. Där sade ÅHS’ styrelse nej till permitteringar, men det sköts tillbaka av landskapsregeringen, det här måste utföras. Just nu är det oklart i vilket skede processen är. Inte heller där är det enkelt. Naturligtvis finns det delar av ÅHS där det, om personalen är permitterad eller otillräcklig, blir en risk för patienten.

    I nästan alla personalkategorier av anställda kan inte folk vara borta från sina arbeten utan att det blir problem och utan att verksamheten skadas på något sätt. Arbetet blir ju inte gjort. Det gäller sjöanställda, vaktmästare, städare, poliser, lagtingssekreterare, alla kategorier.

    Jag upplever i det här skedet att det finns tre grupper, om man tittar över hela fältet, med anställda, tre grupper som antingen har tagit frivilliga åtgärder, mer eller mindre tvångsmässigt frivilliga åtgärder eller permittering som alternativ. Sedan finns det också grupper som inte behöver avstå någonting därför att man har hittat andra sätt att uppnå inbesparingar på lönemomentet, genom att ha en tjänst obesatt eller liknande. Det finns inte någon som helst rättvisa i det här systemet.

    För dem som frivilligt har gått med på att ta ut sin semester i ledig tid och där deras ekonomi tillåter det tycker jag att det är okey. Sedan finns det också en grupp som har gått med på frivilliga åtgärder, men de har gått med på det under hot om permittering och där är det tveksamt om det är korrekt. Hotet om permittering skrämmer, människor blir rädda, sjuka och arbetsmotivationen sjunker och det kostar det också. Det kostar i sjukfrånvaro, i arbetet som inte görs, framför allt så sjunker landskapets anseende som arbetsgivare, vilket kan vara till last vid framtida rekrytering.

    Jag tycker att det är klokast om landskapsregeringen skulle återta sitt beslut om permittering för 2010 innan det ställer till problem även för framtiden. Jag har på känn att det finns många ledamöter, även inom majoritetsblocket, som vet i sitt hjärta att det här inte är rätt. Jag hörde på minister Eliasson att han inser att det finns en gräns och den gränsen kan vara på väg att nås, bl a vad gäller personalen och hur mycket man kan pressa ur den. Det är bra att man får upp ögonen och gör vad man kan.

    Jag vill avsluta med en reflektion. Jag var på ett seminarium i måndags med en professor Lauri Karvonen, som talade om demokrati. Demokrati har två dimensioner, en politisk och en rättighetsdimension. Den politiska dimensionen är vi som sitter här, som har ställt upp i allmänna val, som har blivit valda till ett parlament där en majoritet har bildat regering, med rätt och förtur att driva sin politik. En motkraft mot detta, är individernas rättigheter. De rättigheterna anger en gräns för den politiska majoritetens makt. Individen ska vara skyddad mot det allmänna. Nu tycker jag att gränserna håller på att kollidera. Den politiska majoriteten vill hitta vägar för att köra över det som är individernas rättigheter. Tack herr talman!

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Herr talman! För det första så funderade jag om det här är behandling av budgeten, men jag ska ändå rätta mig om jag har varit otydlig i något anförande tidigare. När det gäller A-kassa ersättning så är det inte de första sju dagarna man får för, det är en karenstid som man inte får ersättning för (Camilla Gunell: De sista sju dagarna!), möjligen de sista sju dagarna men där faller helger och sådant bort. Permitteringar är väl ingenting som någon tycker att är bra, jag tror inte att någon tycker det, men det är en åtgärd som man kom till när man inte på andra sätt kunde få några inbesparingar.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Ja, det är som ledamoten sade inte de första sju dagarna utan de sista sju dagarna som man får ersättning för, om man har en sammanhängande permittering inom en gräns på åtta veckor. Då har individen rätt till sju dagar av detta, men splittrar man upp detta så tar man ifrån individen rättigheten till ersättning. Det här är fortfarande ett politiskt beslut, ska man ta permittering och genomdriva den eller ska man inte. Ledamot Dahl sade att det var det absolut sista, nå nu är vi framme där, ska ni ta steget eller inte när det gäller det allra sista alternativet.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Herr talman! Vad jag förstår måste man göra det, det finns inte andra alternativ hur orättvist det än kan vara. Det blir heller inte rättvist om vi drar tillbaka permitteringsbeslutet nu. Hur rättvist är det gentemot dem som har verkställt dessa åtgärder och som har planerat och jobbat fram dem på sina avdelningar. Inom ÅHS t ex går man ner i verksamhet för att klara upp detta. Nu skulle då permitteringarna inte genomföras som också har beslutats.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Ja, jag ville i mitt anförande visa på att rättvist blir det inte, oberoende på hur man än vänder och vrider på detta blir det inte rättvist. Det kommer att vara orättvist, alla landskapsanställda är här hanterade på en mängd olika sätt. En del slipper att avstå, en del ska avstå och en del ska permitteras. Jag hävdar att driva det till permitteringar blir ändå i sista ändan orättvist och det blir att vi utsätter förvaltningen, de ÅHS-anställda och landskapet Åland som arbetsgivare för oskälig kritik. Det var ett dåligt beslut att överhuvudtaget hävda att permitteringar var ett bra verktyg, men man ville väl använda det som en utpressning för att få fram frivilliga åtgärder. Frivilligt är frivilligt, det kan man gå med för det har två parter kommit överens om, men med permittering är det en part som bestämmer.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Med tanke på den ekonomiska situation som vi befinner oss i blir jag lite bekymrad när jag hör det här anförandet. Tar vi förslaget att man ska göra en inbesparing motsvarande två veckors arbete så finns det olika modeller. Här i lagtinget har vi valt att vi sänker vår lön och det har jag uppfattat att vi gör enhälligt. Då är det viktigt att det går vidare i hela organisationen, hela vägen. Jag förstår inte varför socialdemokraterna motsätter sig det. Jag förstår att de kan dra en del röster genom att odla lite missnöje, men samtidigt är det så att någonting måste göras.

    Det är viktigt att vi från oppositionen är konsekventa, lämnar vi in ett spörsmål och kritiserar landskapsregeringen för att de inte sparar tillräckligt kan vi inte kritisera dem så fort de försöker göra det. Det blir en omöjlig situation, som jag ser det. Jag är lite bekymrad över det här.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Ja, för mig är det ganska klart. Spörsmålet handlar i huvudsak om vilka strukturella förändringar landskapsregeringen arbetar med. Vi har aldrig var särskilt förtjusta i de direkta inbesparingarna när man inte vet vart det leder och om det faktiskt går åt rätt håll. Det är ändå genom strukturella förändringar man på sikt kan spara. Det har vi frågat gång på gång, vilka de strukturella förändringarna är som faktiskt ska ge en ekonomisk utdelning på sikt. Det anser jag att är det viktigaste.

    Det är också skillnad på frivilliga åtgärder, lagtinget har väl frivilligt gått med på lönesänkningen. Det finns också anställda som frivilligt har gått med att avstå semesterpenning. Sedan finns det också en stor grupp som inte har gått med på det.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Det är ju också då orättvisan uppstår, om vissa försöker bjuda till och spara och ser till att sanera landskapets ekonomi och går med på vissa sparkrav, medan de som inte gör det får precis som de vill. Inte fungerar det riktigt.

    När det gäller strukturella åtgärder så visst, det behövs också, men det har ganska långt blivit ett modeord såsom jag ser det. På ren åländska behöver det sparas ”pängar” redan nu, det fungerar inte annars. Man måste ta sparbeslut och också få de strukturella åtgärderna på plats. Det behövs både och, det går inte att skjuta det här på framtiden hur länge som helst, det blir en hopplös situation för nästa landskapsregering att ta vara på.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Ja, jag har två kommentarer till det sista. Dels är det orättvist hur man än gör. De som har råd att avstå och hellre vill ha två veckors ledighet är okey för mig, men alla befinner sig inte i ett sådant ekonomiskt läge. För andra kan två veckors lönebortfall betyda en personlig katastrof. Jag ber att få återkomma till den andra saken.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Englund, replik

    Herr talman! Jag håller faktiskt med ltl Camilla Gunell i den här frågan. Med facit i hand kan vi se att det här tar otroligt mycket tid av tjänstemännen och även av landskapsregeringens ledamöter. Jag tror att det kostar mer än det smakar i slutändan. Jag tycker att man har sett det när man följer med debatterna, även i riket där man har gjort det här tidigare, det har inte gjorts så stora inbesparingar som det var tänkt från början. Här upplevs också landskapet som en dålig arbetsgivare i framtiden, man skapar ingen glädje, ingen framåtanda i de här frågorna så jag tror att ledamot Gunell faktiskt är på rätt spår.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Ja tack ledamot Englund, det känns tryggt att få det stödet. Ledamot Englund fick in mig på samma tankar som jag tänkte svara ledamoten Eriksson, sparar man egentligen och hur mycket sparar man. Enormt med tid, tankekraft och möda har lagts ner på planering, att läsa lagar, läsa på avtal, på kollektivavtal, på samrådsförhandlingar, oändligt, oändligt. Det kunde man ha använt till något mer konstruktivt för framtiden. Det kostar också om människor är sjuka och mår dåligt och har en låg arbetsmotivation, som gör att arbetet inte blir utfört såsom det annars skulle ha blivit. Det kostar också.

    Ltl Anders Englund, replik

    Herr talman! Det nämndes också att det drabbas orättvist. Vi har ju i lagtinget beslutat gemensamt att avstå lite medel varje månad. De flesta av oss i lagtinget har kanske andra jobb också och inkomster därifrån, men det är många ute på fältet som inte har det och då blir det en besvärlig situation för många.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Gällande permitteringar är vi helt överens. Vi hade en reservation i budgeten för lite mindre än ett halvt år sedan, som vi försökte driva igenom här i lagtinget men inte lyckades med. Jag kommer att återkomma till det i mitt anförande. Jag känner att vi har förlorat det slaget det här året. Det blir lite sent att ta samma reservation en gång till med tanke på att många har satt igång det här sparförfarandet. Ute i skolorna är det sådana som motvilligt har gått med på det och sedan kan det finnas sådana som absolut inte har gjort det. Det blir ju så med den här motionen om vi skulle godkänna den, jag måste fundera lite mera på den, att vi går dem som har varit motsträviga till mötes, det känns inte riktigt rätt det heller. Jag kommer att lägga ut mera tankar om det här i mitt anförande. Lagtinget hade möjligheten att inse hur dumt permitteringar var, och alla nackdelar det medför, majoriteten valde att genomföra det i alla fall, tyvärr och nu känns det lite sent att ändra faktiskt

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Ja, det är klart att man kan resonera att slaget är vunnet och vi har förlorat. Vi sade nej till permitteringar, men majoriteten ska driva igenom det. Jag vet också att man har stött på patrull i de här frågorna. Det är inte så enkelt att genomföra det i verkligheten, som man hade tänkt och trott. Och man hade säkert också de förutsättningarna att övertala så många anställda som möjligt att gå med på det frivilligt. Sedan finns det också grupper som inte har gjort det. Nu står man där och ska ta steget för permittering eller inte permittering och det beslutet ligger fortfarande hos landskapsregeringen. Får landskapsregeringen signaler från lagtinget att gör inte det här, det skadar mer än det nyttjar, kanske landskapsregeringen kan ta ett annat beslut. Jag hoppas än att det ska gå.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Som sagt återkommer jag till det här i mitt anförande. Tyvärr tror jag inte att landskapsregeringen inser vilket misstag de har gjort när de har satt igång den här permitteringscirkusen. Det blir också fel, som jag ser det, att efter några månader efter majoritetsbeslutet att ändra det beslutet nu. Det gör att förtroendet för regeringen minskar ännu mera och att de inte vågar driva och tro på de beslut som de driver igenom, även om de är dumma. Det här året är oåterkalleligt förlorat när det gäller permitteringar, tyvärr, men som sagt jag återkommer till det mera i mitt anförande.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Ja, jag tror inte att landskapsregeringen består av några hänsynslösa politiker som med kraft ska driva igenom majoritetens vilja. Ser man att det här är oklokt, att det skadar mer än det nyttjar och att det kanske inte sparar så mycket som man kanske hade trott, kanske de ändrar sig. Man kan också reflektera över att man trodde att fler skulle gå med på det frivilligt, permitteringar kanske inte alls skulle bli aktuella. Nu vet vi mera, vi står i en annan situation, nu har man kartlagt hela fältet, man har sonderat terrängen, man har haft samrådsförhandlingar, de kanske pågår i vissa fall, kanske läget är ett annat, men det är nu för majoriteten att bekräfta beslutet om permitteringar eller att ändra kurs.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Lantrådet Viveka Eriksson

    Herr talman! Landskapsregeringen har det ganska otacksamma arbetet att verkställa budget som lagtinget klubbade här i december. Det är en hård och tuff budget. Den innehåller väldigt hårda åtgärder under år 2010, den innehåller också mer långsiktiga strukturella åtgärder. Varenda en åtgärd som landskapsregeringen vidtar med anledning av budgeten och förhoppningsvis med lagtinget bakom sig eftersom lagtinget har tagit budgeten, stöter på patrull. Så är det. Det blir protester från alla håll. Det är det som landskapsregeringen har att jobba med, vi måste samtidigt, trots protester, trots att det är väldigt obekvämt, trots att det är svårt, jobba vidare i den riktningen som budgeten anger. Vi har inget annat val.

    Vi har sagt att det handlar om att klara året 2010 med den väldigt dåliga ekonomi som landskapet har just nu och i det ingick också momentet om löneinbesparingar på alla lönemoment. Det här kravet gick ut direkt i månadsskiftet december-januari, vi ställde kravet på alla budgetansvariga, alla som är ansvariga för lönemoment har det här kravet på sig. Väldigt många har presenterat planer för hur man ska nå upp till det krav som landskapsregeringen har ställt, som en förlängning på den budget som lagtinget har klubbat. Det betyder också att vi måste löpa linan ut. Hur obekvämt det än är måste vi fullfölja den plan som vi drog upp riktlinjerna för, löneinbesparingar som omfattar alla lönemoment. Jag tackar ltl Anders Eriksson och ltl Fredrik Karlström, som dessutom säger att han var emot den här åtgärden, men konstaterar att budgeten är tagen och då har landskapsregeringen att leva efter det. Så är det.

    Permitteringsinstrumentet, jag tror inte att någon politiker tycker att det är bra. Under förra mandatperioden antogs en sådan lag just för att man ska kunna ha den här metoden i dåliga ekonomiska lägen. Nu har det visat sig att det inom vissa grupper är problem för man har inte nått till de frivilliga överenskommelserna och särskilt har det funnits problem inom gymnasieskolorna. Det finns en plan för hur man ska gå vidare och den planen jobbar landskapsregeringen efter, och kommer också att fortsätta på den inslagna linjen. Skulle vi backa nu så skulle det bli väldigt orättvist mot alla dem som väljer att med frivilliga åtgärder ta ut ledighet istället för semesterpeng osv.

    Varje gång, uppfattar jag faktiskt, att socialdemokraterna står på barrikaderna och protesterar mot alla åtgärder som vi vidtar. Det är skärgårdssamarbetet, läromedelscentralen, alla olika punkter där vi verkställer enligt budget så protesterar man mot. Hur tänker socialdemokraterna, särskilt socialdemokraterna, som å ena sidan har stått här gång efter gång i talarstolen och mässat om att man måste vara hårdare i sin budgetering och att budget ska hållas, landskapsregeringen gör för lite? Det har socialdemokraterna tidigare stått och mässat om, sedan å andra sidan står man och vill släppa upp alla kranar också. Det finns inte någon linje i socialdemokraterna, åtminstone far den hit och dit.

    Det här är en tilläggsbudget, herr talman, där vi för fram de förslag på ändringar som vi har ansett att måste komma just nu. Högst antagligen kommer vi att komma med ytterligare en tilläggsbudget för det kommer att finnas behov till det. Det som är märkligt är att man diskuterar många saker som inte finns i tilläggsbudgeten. Det här är en tilläggsbudget där vissa moment är öppnade. Här är inte momentet om permitteringar öppet. Man kan skriva in i allmänna motiveringarna, det kan man visst göra, men då borde man också följa upp det med pengar. Det handlar om ganska mycket pengar som budgeten borde plussas på. Det är inte riktigt konsekvent heller.

    När landskapsregeringen går vidare med permitteringar i gymnasieskolorna är det väldigt viktigt att studerande ska vara i fokus. Man försöker göra permitteringssystemet så smidigt som möjligt, sett ur de studerandes synvinkel. Det är absolut inte ur landskapsregeringens synvinkel, utan det är de studerande som är i fokus.

    Jag vill också understryka det jag sade förra gången vi diskuterade det här spörsmålet, den här budgeten är tuff, den ställer väldigt hårda krav på all vår personal, den ställer hårda krav på landskapsregeringen som ska verkställa den, men den ställer också krav på att personalen med minskade resurser ska göra ett väldigt omfattande arbete. Många har ändå valt att på frivillig basis bidra till de löneinbesparingar som var riktningen i budgeten. Då måste man också följa upp det så att det blir lika för alla. Tack!

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Skulle det här ha varit under den förra mandatperioden när den liberala ordföranden Viveka Eriksson var oppositionsledare tror jag att tonen skulle ha varit annorlunda. Man talade också väldigt mycket om personalen, om förankring bland personalen, att ha dem med i förändringsprocessen, och om att återupprätta tjänstemän. Vad gör man sedan? Precis tvärtom!

    Jag anser att permitteringar skulle vara en sista åtgärd som i många fall är ett övergrepp mot personalen, om man i alla fall gör det mot lagar och regelverk. Jag känner inte riktigt igen lantrådet från förra perioden, då lät det minsann annorlunda. Jag tycker att man har svikit, jag tycker att man har övergett sådana ideal som tidigare var viktiga för liberalerna. Nu visade dessutom tilläggsbudgeten att ekonomin blir fem miljoner bättre än vad man hade trott för 2010.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Herr talman! Liberalerna hamnade i regeringsposition samtidigt som siffrorna började svänga neråt. På två år föll 30 procent bort av inkomsterna. Det betyder att väldigt mycket av de saker som vi tänkte oss i valet 2007 har vi fått skriva ner på, det har alla partier fått skriva ner på, för det finns inte den ekonomin att låta kranarna flöda fritt. Vi måste hålla på de resurser som vi har och vi måste se till att trygga resurser på sikt. Inte är det så att vi har några glada dagar framför oss trots att det finns vissa ljusglimtar. Socialdemokraterna skriver i sin motion att det finns utrymme för att ändra på beslutet, men det finns det inte. Vi har fortfarande ett jättestort underskott när vi kommer fram till 2012. Det måste vi fortfarande hantera.

    Sedan vill jag verkligen understryka att landskapsregeringens personalenhet noggrant har gått igenom lagar och regelverk och följer det.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Ja det ska vi verkligen hoppas. Inte säger vi heller att kranarna ska flöda fritt, naturligtvis måste vi ta ett ekonomiskt ansvar, men är det ansvarsfullt att göra det här mot personalen. Jag vet att landskapsregeringen kan väldigt lite förändra, man kan väldigt lite göra om verksamheten, utföra arbetet, strukturella förändringar och inbesparingar utan att ha personalen som sitt absolut viktigaste verktyg. Då kan man inte gå i konflikt med dem, man måste ju jobba tillsammans. Det här upplevs många gånger som en, ja, jag vet inte riktigt vilket ord jag ska använda, men en provokation och det gynnar inte arbetet för landskapets bästa anser jag, i det långa loppet. Det skadar också landskapet som arbetsgivare.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Herr talman! Landskapsregeringen kunde ha fortsatt på den inslagna linjen. Det betyder att vi skulle ha plussat på underskottet, jag har inte de exakta siffrorna, men de siffrorna skulle ha varit enormt stora. Vi hade fått gå till banken och låna om vi hade följt socialdemokraternas linje.

    Socialdemokraterna pratar om strukturförändringar på sikt, men det är nu som ekonomin är i kris och ekonomin kommer att vara i kris framöver också. Tror socialdemokraterna att strukturförändringar inte kommer att påverka personalen? Det är ju de utgifter som landskapsregeringen främst har. När vi talar om konsumtionsutgifter, som vi försöker få ner, handlar det väldigt mycket om utgifter för utförda tjänster. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Lantrådet ska ha klart för sig att den förra regeringen byggde upp så stora tillgångar att trots den dåliga politik, som nu förs så kommer de att räcka ända fram till 2012. Nu har man för 2010 fått en större klumpsumma än man räknade med. Då finns det utrymme för att släppa den här frågan.

    Socialdemokraterna tycker att om alla ska spara så ska också bönderna spara, men det tycker inte lantrådet och den sittande regeringen. Kommer det i nästa tilläggsbudget ökade resurser till jordbruket medan man tar pengarna, lönen, av löntagarna här i huset, då ska lantrådet få det hett om öronen.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det är så att de flesta grupper i det åländska samhället drabbas av de inbesparingar som finns i landskapets budget för 2010, också jordbruket. Förra regeringen, säger ledamot Sundback, lade pengar på hög. Det som den här regeringen fick ta över var en budget med tio miljoners underskott, trots att det var högkonjunktur. Det är faktum, ledamot Barbro Sundback. Däremot har många regeringar under goda år lagt på hög. Det är många partier som har varit med och bidragit till det, det började man redan på 90-talet med, att lägga in i utjämningsfonden.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Den här sifferexercisen får vi fortsätta med senare, jag ska inte fortsätta med den i replik. Det finns en skillnad mellan strukturomvandling och att spara. Sparandet på personalen är att bestjäla folk på sina lönepengar, strukturomvandling är att bestämma att det här gör landskapet, det här gör vi inte, det här gör privata eller någon annan. Då omstrukturerar man, blir det personal över ska de erbjudas ersättande jobb osv. osv., men man tar inte lönen av någon som den här regeringen gör.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! De inbesparingar som ligger i budgeten under lönemomenten, är gjorda för att vi ska klara det här året av väldigt dålig ekonomi och det är också gjort på ett sådant sätt att vi ska försöka undvika att människor måste gå från sitt jobb. Det är ett faktum. Har man inte pengar kan man inte heller ha människor i anställning. Det här är ett sätt att försöka hålla kvar personal under en period när det är väldigt svårt. Samtidigt måste vi på sikt se till att ändra på strukturerna. Det betyder att människor kommer också då att drabbas, när det är strukturförändringar, det är det som redan pågår, det är det som händer, tjänster är indragna, människor påverkas.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Herr talman! Jag vill stöda lantrådet i det hon har sagt i sitt anförande och också i replikerna. Nog är det så att det beslut som är taget i lagtinget ska landskapsregeringen fullfölja enligt givna riktlinjer, precis som det står i budgeten. Jag vill också komplettera med att man måste hålla i minnet att den personal som inte har lyckats komma med frivilliga åtgärder medvetet har valt ett permitteringsbeslut istället. De inser att det är svårt att förverkliga det här, de ser svårigheterna, men de förstår också varför vi gör det. Jag har inte träffat någon människa som känner sig tvingad eller hotad till någonting. Inte är det så det diskuteras utan man försöker på bästa sätt komma till rätta med de här frågorna.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Så är det. Det är väldigt många som har lagt ner jobb på det här. Nu har vi en plan för hur vi ska gå vidare. Det stämmer precis att det kvarstod några som hade den inställningen att man inte går in på frivilliga åtgärder utan att de tar en regelrätt permittering. Då måste vi också fullfölja det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Frisinnad samverkan har varit helt emot permitteringsbeslutet. Vi har ansett det som ett politiskt misslyckande i landskapsregeringens ekonomisanering. Nu finns permitteringen fastspikad i budget 2010 och för att backa från det erfordras det två rekvisit. Det första är att hela permitteringspaketet måste nollställas så att ingen drabbas felaktigt och det kostar landskapet ungefär tre miljoner euro på årsbasis. Det andra rekvisitet är att tilläggsbesparingar på motsvarande tre miljoner euro utöver budget 2010 måste redovisas i en ny tilläggsbudget. Frisinnad samverkan har haft sådana förslag, men nog inte regeringen. Ni alla tycks vara inmålade i var sin hörna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Englund, replik

    Talman! Lantrådet sade här att vi har godkänt den här budgeten i lagtinget. Visserligen har vi gjort det, men det var landskapsregeringen som lade den och borde sitta inne med informationen. Får man ny information på vägen med kartläsare borde man kunna ändra kurs. Nu verkar det som om man sitter i förarsätet och inte tar till sig den informationen hur det här drabbar hela samhället och hur det är uppbyggt. Kommer en bergvägg kör man rakt. Så verkar det vara.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det skulle vara intressant att någon gång höra ledamot Anders Englunds förslag till var man kan gå in och göra inbesparingar, eftersom inläggen hittills handlar om att mera späda på budgeten.

    Ltl Anders Englund, replik

    Herr talman! Vid den ordinarie budgetbehandlingen hade vi ganska många inbesparingsförslag, bl a utredningspengar för tunneln och nu var det igen att man behöver titta på asfaltmassorna. Det borde räcka ganska långt i det här sammanhanget.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Herr talman! Utredningspengar för tunneln skulle motsvara alla de här andra åtgärderna som ledamoten Anders Englund har plussat på här under dagen, det tror jag inte är förenligt med verkligheten. De pengarna handlar om en knapp miljon och det vi pratar om nu är betydligt mycket mer. Ska vi ha en utveckling framöver och de mycket omtalade strukturändringarna så krävs det nog ordentliga tag om ett kortruttssystem, vilket innebär att man måste gå vidare med tunnelfunderingarna. Ska vi komma till kortruttssystem och en skärgårdstrafik som är tryggad genom att vi får ner kostnaderna, krävs det ytterligare utredningar om tunneln. Kanske det inte var en alldeles klok inbesparing på sikt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Folke Sjölund, replik

    Herr talman! Vi som står för en ansvarsfull, långsiktig landskapsekonomi stöder naturligtvis lantrådets och landskapsregeringens resonemang på de här punkterna. Hur obehagliga åtgärder det än kan handla om, tyvärr. Jag vill komplettera en liten sak och det är att initiativet till lagstiftningen om permitteringar, som togs under förra perioden, kom faktiskt från fackrörelsen. Fackrörelsen efterlyste nämligen att det också på Åland skulle finnas en permitteringslag. Därför kom det. Dessutom försökte landskapsregeringen komma överens med facken om frivilliga åtgärder totalt sett, men det var ett fack som motsatte sig. Det skulle ha varit den absolut bästa vägen att gå vidare.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Herr talman! Det stämmer att det fanns en långtgående plan hur man skulle ha kunnat enas om det här, men det strandade. Sedan är det också så att lagen finns, visst, och den har tillkommit som den har gjort, det är ändå inte bekvämt när man måste börja tillämpa den. Det har inte landskapsregeringen tyckt att har känts riktigt bra, men vi inser också att vi måste hålla i frågan och vi måste se till att den förs vidare.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! Jag tänkte ta upp några punkter i tilläggsbudgeten, för det första det ekonomiska läget och balansen på budget 2010 i förhållande till tilläggsbudgeten. Sedan tänkte jag ge några synpunkter på Skarven och andra besvärliga frågor och till sist en synpunkt på permitteringar och finansmotionen.

    När det gäller ekonomin ser jag kanske en liten risk i den diskussion som har varit här. Det är många som har noterat att det är en liten förbättring, en viss ljusning på gång. Mot bakgrund av tidigare erfarenhet är det ett problem med vårt ekonomiska system, när inkomsterna ökar fyller man på med mera krav, mera löften och mera stöd.

    Det har varit en diskussion om stöd till näringslivet. För ungefär tio år sedan började en diskussion om att man måste komma bort från bidrag och stöd till företag för vi har i grunden en marknadsekonomi, men det har aldrig slagit igenom riktigt, så fort det finns pengar finns det löften om stöd. Jag har hoppats på att vi skulle komma ifrån det här och istället för att göra själva i förvaltningen, landskapet, så skulle man möjliggöra och stimulera . Det betyder alltså att det är mindre pengar i rörelse i budgeten och mer i bankerna och mer i de egna företagen.

    När det gäller jordbruket är det en liten annan situation och jag har faktiskt påtagit mig flera gånger den otacksamma rollen att försvara jordbruket och det stöd som finns. Det är ett system som vi är bundna av i och med EU. Nu kommer tongångar från ltl Anders Englund att permitteringar och besparingar kan vi släppa, men jordbruksstöden ska överlag höjas. Jag är rädd för att det här kommer att skapa en attityd, som inte gynnar jordbruksnäringen och livsmedelsklustret. Det är naturligtvis lätt för populistiska rörelser att visa på att företag i allmänhet inte har de stöden, de garantierna, de semesterersättningarna, de möjligheterna som jordbruket har. Jag kommer inte att medverka till det och jag tror inte heller att liberalerna i övrigt kommer att göra det. Nu vill vi se vad budgeten för 2010 har lovat, en helhetslösning när det gäller avbytarservicen, investeringarna och landsbygdsprogrammet med tanke på att hela samhället får bära hela sänkningen av utgiften i landskapsbudgeten.

    Näringspolitiken är viktig, men den behöver inte nödvändigtvis betyda mera personal i förvaltningen och mera pengar i förvaltningen. Det är mera tillväxt i näringslivet, utbildning och liknande som vi ska upprätthålla. Ser man budgeten i stort har vi fått en inkomstökning, det förväntade underskottet minskar, men vi har fortfarande samma krav på att få ner utgifterna. De ska vi få ner med bibehållen hälso- och sjukvård, med bibehållen utbildningskapacitet och kvalitet. När det gäller hälso- och sjukvården kommer kostnaderna inte att minska utan de kommer att öka. Det är en personalintensiv verksamhet där löneutvecklingen är beroende på efterfrågan.

    Herr talman! Den andra punkten är Skarven och kanske också asfaltmassorna, Skarven är mera påtaglig, mera omfattande. Man kan naturligtvis räkna upp, som här i budgeten, alla problem med barlast, ventiler, deplacement, lastförmåga och så vidare, men det mesta kommer till att man någonstans på vägen gjorde beslut som inte var förankrade och som inte var riktigt så bra för Skarvens slutresultat. Den drar mer bunker, den är mera djupgående, den är svår att lossa och lasta, anlägga i ramperna.

    Många har delat ut sina betyg och sina anklagelser att den och den är skyldig, den och den är inte skyldig. Jag tycker att saken är ganska klar. Om det sker en krock mellan en buss och en bil i en vägkorsning. Ska man direkt peka ut förarna som skyldiga eller ska man säga att det är korsningens konstruktion som är fel, eller Mariehamns stad som har reglerat trafikljusen så att det är rött på två ställen i korsningen eller grönt på samma gång? Var finns skulden till det hela? Är det dåligt underhåll på fordonen, är det förarna som har missat någonting, eller är det systemet som är fel? Det är precis som i Skarvenfrågan. Det kan alltså inte utredas politiskt.

    Går man till förarbetena 2006, framställningen av förvaltningslagen så är det helt klart att revisionsenheten planeras av förvaltningschefen, som dessutom har en rättschefsroll, där det står att om brott misstänks så ska det polisanmälas. När en revisionsrapport är klar är den inte offentlig per automatik utan den är en handling som kan överföras till polisen och den ska offentliggöras med särskilda åtgärder. Där har vi Skarvenfrågan. Det finns ingen enskild utöver rättschefen som kan agera. När man här säger att man har bönat och bett om att inte ska polisanmäla har man alltså intervenerat i rättssystemet på ett otillbörligt sätt. Det finns ingen politiker som sätter sig ner vid justitiekanslerns bord och säger att vi tycker att det här ska göras på ett annat sätt. Justitiekanslern har en rättschefsfunktion och ska agera på det sättet.

    Herr talman! För några veckor sedan ställde jag en stilla undran till lagtinget och därmed också talmännen om det hörde till ärendet att diskutera styrelsebonus när det gällde snedvridning av konkurrens i posten. Jag fick på pälsen för att jag kom och blandade mig i, men jag tänkte göra det idag igen för jag anser att det är viktigt att frågorna diskuteras. Det är ingen kritik mot någon. Finansmotion nr 83 säger att man ska avstå från permitteringar under detta år, dvs. det som i budgeten för 2010 inklusive tilläggsbudgeten är lönekostnader skulle förändras. I lagstiftningen står det att motionen ska ange förändringar, tillägg och minskningar i årsstaten. Då måste det betyda sifferstaten. Jag tycker att vi i fortsättningen skulle utreda det här i finansutskottet och för framtida budgeter konstatera att en allmän motivering, det kan möjligen vara gångbart, men när man säger att en åtgärd ska genomföras utan att tala om konsekvenserna i siffror i årsstaten då ligger det utanför vad som borde kunna behandlas i lagtinget. Man kan diskutera saken ändå men behandlingen i budgettermer är nästan omöjlig.

    Man ska avstå från permitteringar i vår, men vissa avtal har redan gjorts, och det ska gälla resten av året. Besparingar har redan överenskommits om, dem skulle man vara tvungen att kompensera med budgetpengar, dvs. man skulle minska på inkomsterna, öka utgifterna i budgeten utan att det finns någonstans. Det går inte. Det är inte några små belopp som det handlar om. Besparingen är två veckor på lönerna och det blir 3,86 procent eller något sådant. Den besparingen skulle man alltså sätta i vågskålen utan att det finns siffror i budgeten. Det är orimligt.

    Jag har varit fackligt aktiv några år i Uppsala universitet och som facklig företrädare såg jag fördelen med permitteringar, permitteringar är en positiv facklig åtgärd om man betänker alternativen. De besparingar som görs på lönekostnaderna blir fyra miljoner och vad räcker fyra miljoner till? Ja säg 60-70 tjänster. Istället för att alla tar på sig ett ansvar och sparar två veckor av inkomsten inklusive landskapsregeringen och lagtinget, skulle man ställa av 40-50 tjänster, eller snarare 60-70 tjänster, visserligen bara under detta år, men ganska ingripande åtgärder för dessa enskilda personer.

    Är inte det frågan om demokrati och framför allt solidaritet om alla tar lite del av det hela istället för att några få ska drabbas. Vi kan också förstås lägga över det på framtida generationer och säga som socialdemokraterna att vi lånar. Vi behöver inte bekymra oss, vi lånar. Om några år har vi sådana låneräntor att det äter upp alla fördelar. En motion av det slaget som säger att vi tar bort en budgeterad åtgärd, inte talar om alternativen, inte talar om konsekvenserna, den ser jag som ett sätt att sprida missnöje. Det har vi hört i ord och verbala utläggningar från motionären Camilla Gunell, som inte bemödar sig att sitta och lyssna när hennes motion har presenterats och sedan behandlas i lagtinget. Jag tycker att finansutskottet ska ta den övningen och räkna ut i siffror vad den här motionen skulle innebära, hur många anställda som måste avstå från jobbet helt och hållet under ett år och vad det skulle betyda av ingrepp, svårigheter och problem. Tack!

    Ltl Roger Slotte

    Det är självklart att man i ett svårt ekonomiskt läge noggrant måste se över landskapets utgifter, men sparsamheten får inte övergå i dumsnålhet. Jag tänker då närmast på anslagen för investeringsstöd till produktionsanläggningar i primärproduktionen. Landskapsregeringen har helt utelämnat investeringsstödet i budgeten. Investeringsstöd får man inte, för att köpa traktorer eller vanliga maskiner för eget bruk på gården - inte heller till maskinhallar. Investeringsstöd kan erhållas för t.ex. att bygga ladugårdar, äppellager, löklager och för vissa specialmaskiner. Investeringsstöd till jordbrukare ges således i princip under samma förutsättningar som investeringsstöd beviljas till det övriga näringslivet.

    Herr talman! Primärnäringarna, tillsammans med livsmedelsindustrin, sysselsätter ca 1 500 personer på Åland och utgör en del av den privata sektorns ryggrad. Precis som näringslivet i övrigt behöver primärnäringarna samma förutsättningar som sina konkurrenter. Så länge konkurrenterna får areal- och produktionsbaserade stöd, avbytarservice, tillgång till investeringsstöd mm behöver även Ålands producenter motsvarande.

     Herr talman! Jordbrukspolitiken hör till EU:s behörighetsområde och det är således EU som till största delen bestämmer hur stödsystemen till jordbruket skall se ut. Stödsystemet är i dag så upplagt att livsmedelspriserna subventioneras, d v s konsumenterna behöver inte betala det pris för livsmedelsprodukterna som de kostar att producera. För att hålla priserna nere betalas stöd till jordbrukarna. Om då Åland som enda område inom EU skulle låta bli att betala stöd till sina jordbrukare så kommer det åländska jordbruket inte att klara sig i konkurrensen med omgivande regioner. Syftet med investeringsstödet inom EU är att stimulera till satsningar som ger ökad konkurrenskraft.

    Eftersom det i grunden är EU som bestämmer hur reglerna ska se ut har Åland alltså att välja mellan att betala jordbruksstöd till sina jordbrukare på samma villkor som övriga EU-länder eller att se det åländska jordbruket läggas ned. 

    Herr talman! Man kan även jämföra med situationen för sjöfarten. För sjöfarten finns omfattande stöd och skattearrangemang för att den ska vara konkurrenskraftig. Det har till och med varit tal om att Åland borde ta över sjöfartspolitiken för att bland annat säkerställa näringens konkurrenskraft. Motsvarande argumentation fördes också för inte alltför länge sedan vad avser jordbrukspolitiken. Vi skulle ta över jordbrukets behörighet i våra händer för att skapa de bästa förutsättningarna för näringen. Med slopat investeringsstöd kommer knappast några större satsningar att göras på Åland.

    Herr talman! Investeringsstödet är centralt förknippat med primärnäringarnas utveckling på Åland och i förlängningen för den industri som långt är beroende av det primärnäringarna producerar. Unga människor kan i dag inte satsa på djurhållning om de inte får investeringsstöd till att bygga eller renovera en ladugård enligt dagens behov. I slutändan kommer då varken Dahlmans slakteri eller ÅCA:s mejeri att kunna fortsätta sin verksamhet på Åland. Investeringsstödet är av stor betydelse även för jordbrukare utan djur för att t ex Chipsen och Ålands Trädgårdshall skall överleva på Åland. Dessa företag har tillsammans en omsättning på ca 93 miljoner och exporten utgör 77 miljoner eller ca 82 procent av omsättningen. En minskning av jordbrukssektorn kommer således att märkbart påverka både exporten och sysselsättningen på Åland.

     Herr talman! Att vara jordbrukare är inget enkelt sätt att förtjäna pengar, utan tvärtom är det mycket hårt arbete till låg lön. Utbetalning av investeringsstöd är också en regionalpolitisk satsning som medför ökad sysselsättning för mindre företag, s.k. mikroföretag, i byggbranschen när det gäller att uppföra nya produktionsanläggningar.

     Utan investeringsstöd underlättar vi sannerligen inte för skärgårdens unga företagare, som troligen väljer en mer lättförtjänt väg närmare centralorten. Välfärden på Åland är beroende av ett levande jordbruk.

     Till sist herr talman, vill jag tacka näringsminister Eliasson för hans positiva inställning till investeringsstöden och avbytarverksamheten och förutsätter att primärproducenternas tillgång till investeringsstöd och avbytarservice kommer att tryggas på ett ändamålsenligt sätt.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag tycker att det var en riktig och värdefull analys som ledamot Slotte gjorde av jordbrukets behov av stöd och bidrag av olika slag. Däremot tycker jag kanske att analysen är lite grov på vissa punkter. Om man hänvisar till samma nivåer eller samma stöd som man får i övriga EU stämmer det inte. Vi har särskilda stöd i Finland och nivåerna är varierande också i Finland. Jag tycker att analysen borde gå lite längre och då är min fråga till ledamot Slotte som är väl insatt i det här, är nivåerna på Åland lägre, samma eller högre än motsvarande regioner.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Herr talman! Nivåerna är lägre eftersom det inte finns några anslag överhuvudtaget, det är ju noll i budgeten idag. De har avslagit en del ansökningar eftersom det inte finns medel i budgeten. Det klart att en sådan här analys blir ganska grov. Det är också så att ett investeringsstöd för jordbruket och primärnäringen i förlängningen också är ett stöd till den livsmedelsindustri som ska ha sina råvaror från primärnäringarna.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Bästa ledamot Slotte, min fråga har en lite längre gående bärighet än det som inte finns i budgeten. Min uppfattning är att de åländska jordbrukarna har fått en nationell del, över landskapets budget av åländska skattemedel, som är relativt större än motsvarande nationella stöd i riket. (Roger Slotte: Investeringsstöd?) Ja, det finns ju olika typer av stöd, det finns EU:s investeringsstöd, men sedan har vi helt egna investeringsstöd som är rena skattemedel, transfereringar från lönetagarna i första hand till jordbrukarna på Åland. Jag tycker att man måste klargöra för väljarna att den åländska budgeten har varit generös och enligt min uppfattning generösare än de flesta i Norden.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Herr talman! Jag har ingenting att invända mot de nivåer som investeringsstödet har bara de finns med i budgeten. Det är det första. För det andra de pengar som kommer till landskapet via klumpsumman och delas ut som stöd till jordbruket, vissa pengar kommer också från EU, är egentligen en kompensation för att vi ska ha ett lägre livsmedelspris. Stöden är till för att hålla livsmedelsprisen på en sådan nivå att man kan konkurrera mot de från EU-området och också utanför EU. Även inom EU klarar man inte av om man skulle ta det verkliga priset på varan. Se hur det är i Paris, de är traktorer som blockerar gatorna, de är stora demonstrationer där.

    Talmannen

    Replikväxlingen är därmed avsluta

    Ltl Fredrik Karlström

    Herr talman! Jag tänkte ägna min tid åt två saker, det ena är permitteringarna och det andra är asfalten. Som jag sade i replikskiftet med ltl Gunell försökte både Gunell, undertecknad och flera med mig tillsammans här i lagtinget verkligen jobba emot när det var budgetdebatt för några månader sedan. Jag läste min reservation och jag kan ta upp några punkter ur den som berättar hur vi såg på felaktigheten i att permittera. Det finns ju ingen anledning att jag läser upp hela, ni har ju hört den flera gånger. En av nackdelarna med permitteringsverktyget, som landskapsregeringen har tagit i sin hand, är att man skapar en oro, man skapar en dålig stämning, man skapar en orättvisa mellan avdelningar, man skapar ett dåligt arbetsklimat med permitteringshotet liggande över avdelningarna.

    Vi drog permitteringen till omröstning, därmed vill jag också säga att den budget som landskapsregeringen arbetar efter inte har ett enigt lagting bakom sig, som ledamot Torbjörn Eliasson sade. Vi röstade i flera punkter, varav den här var en. Majoriteten har man bakom sig, att driva genom permitteringarna, men långt ifrån alla här i lagtinget tycker att det var ett bra initiativ och ett bra sätt att lösa problemen på.

    Permitteringsverktyget, som vi såg det, är något för tillverkningsindustrin att ta till när orderingången minskar, det är i första hand där som man använder permitteringsverktyget. Man vill behålla personalen, men man har inte ekonomisk möjlighet till det. Man väntar på att det ska bli bättre tider så att orderingången ökar igen och så att man kan sätta igång produktionen. I offentliga sektorn är de inte riktigt så, blir det sämre tider blir det oftast mera att göra i den offentliga sektorn. Därför är permitteringsverktyget i sig inte något som borde finnas. Man bör ha de anställda som man har råd att ha anställda och de man inte har råd att betala lön för ska man inte ha anställda i den offentliga sektorn, så enkelt är det.

    Att börja permittera är ingen långsiktig lösning och det ser vi nu att landskapsregeringen har insett. För 2011 håller inte det här, landskapsregeringen måste hitta en annan lösning. Det ansåg vi att ni borde ha gjort redan 2010.

    Däremot tycker jag inte att det är klokt nu, som jag sade i ett replikskifte, att ändra riktlinjen igen, att lagtinget ska gå in nu och helt plötsligt peka åt andra hållet och säga att permitteringar var en dum idé. Problemet med det är att flera har hittat på sätt att få ner lönekostnaderna motsvarande de här två veckorna, men det finns också sådana som kanske inte har gjort det ännu. De har varit helt emot det just med tanke på att politiker ändrar åsikter som löven blåser i vinden. Kanske man inte behöver göra den frivilliga överenskommelsen.

    Det är bra att man har tagit ett beslut. Stå för det beslutet. Sedan är det upp till oppositionen att förklara att man anser att det inte var ett rätt beslut att ta, men majoriteten har den fulla rätten att driva sin linje. Det ska de göra och nästa år kommer det en ny budget. Förhoppningsvis är inte permitteringshotet med under 2011 års budget för man har lärt sig av oppositionen att det inte fungerar så här, det är ingen bra lösning.

    Jag kommer inte att stöda ltl Camilla Gunells finansmotion den här gången. Som sagt, slaget är gjort och vi förlorade och det är upp till landskapsregeringen att reda ut den här situationen.

    När det gäller asfalten vill jag skicka lite åsikter till finansutskottet. Jag tycker att det måste finnas andra sätt att ta till vara den här asfalten än att skicka den till Finland och lägga den på hög och betala dyra åländska skattepengar för det. Jag skulle vilja veta hur man gör i andra delar av världen.

    Vi vet att i Sverige men också i Finland kanske många gånger, använder man den här tjärasfalten som bärlager tätt under asfalten, där det inte rinner ut vatten och den rinner inte ut i naturen utan den ligger där. Det är ett problemavfall, men det är bättre att använda den än att lägga den på en hög någon annanstans. Det finns kanske möjligheter att se på hur man gör i andra delar av världen om man går bort från Finland och Sverige, det kanske finns tjärasfalt där också. Är det en lösning att betala per kilo för att bli av med en deponi någonstans eller finns det förståndigare sätt att göra det på. Allt i förhållande till en miljöpåverkan, så är det i allt här i livet.

    Vissa saker är inte nyttiga i stora mängder, men man kanske kan blanda ut det och få en naturlig, eller onaturlig, användning av det här, men på ett förståndigt sätt. Bara att betala för att bli av med problemen känns inte som ekonomiskt ansvarstagande tycker jag. Det kanske är det absolut miljömässigt bästa att göra, men allting måste sättas i relation till vad saker och ting kostar.

    Hur många ålänningar kommer att bli sjuka, hur många kommer att bli dåliga om den här tjärasfalten kan användas på ett förståndigt sätt, som bärlager under asfalten exempelvis. Är det ingen som kommer att bli skadad av den, kanske det går att använda den på Åland i alla fall. Det här tycker jag att finansutskottet med nya ögon skulle försöka titta på. Man måste ibland ta tag i de tråkiga ärendena och försöka se dem som en sakfråga, inte bara som en miljöfråga eller en problemfråga utan försöka hitta en konstruktiv lösning som är ekonomisk försvarbar också. Det är mina två punkter till finansutskottet att fundera på i sin kommande behandling. Tack, herr talman!

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Herr talman! Ledamoten Karlström efterlyser en konstruktiv lösning som också är ekonomiskt försvarbar. Jag stöder den tanken, det är dit jag också har försökt att arbeta, men det har varit lite motigt, det ska tillstås. Det här är i dagsläget ett problem för Ålands landskapsregering, men alldeles snart är det ett problem för de åländska kommunerna, de som också har stenkolstjära på sina landsvägar. Det här är ett stort problem nu, men det kommer att bli ännu större om vi inte klarar av att hantera det. Jag har ingen prestige i det här. Kan lagtinget hjälpa landskapsregeringen, att vi tillsammans kan nå en hållbar lösning, både socialt, ekonomiskt och miljöanpassat är jag den första att tacka för det stödet.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Vi är eniga där. Vi måste se problemet som en sakfråga. Drar man det till sin spets är det klokaste säkert att sätta det på en deponi och deponera det för 100 000 år framöver där ingen människa kommer att komma i kontakt med det. Det är kanske inte ekonomiskt försvarbart och kanske det inte heller är en sådan stor miljöfara mot andra saker som också måste sättas pengar och resurser på. Finns det ett sätt att lösa det här pragmatiskt, ekonomiskt och förhållandevis så säkert som man bara kan med de resurser som finns, tycker jag att man ska titta på det här en gång till istället för att bara föra det på deponi på pråm, att skicka iväg problemavfallet till någon annan.

    Talmannen

    Replikväxlingen är därmed avslutad.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Socialdemokraterna är framför allt ett löntagarparti. Vår viktigaste uppgift är faktiskt att värna och skydda löntagarnas intressen. Det är därför vi fortsätter kampen att försöka förhindra att majoriteten driver igenom ett så destruktivt beslut som permittering, som man har sagt att skulle bli en sista åtgärd.

    Permittering låter på något sätt vackert, men det innebär faktiskt att majoriteten tar två veckors lön av alla anställda utan att deras ansvar eller arbete minskar. Tvärtom betyder det att de anställda ska utföra samma uppgifter under kortare tid.

    Det är ingen strukturomvandling att ta lönen av folk, det är att spara på ett destruktivt sätt. Det är uppenbart att majoriteten inte vet skillnaden mellan att spara och strukturomvandla. En struktur betyder att man har en organisation som man förändrar helt enkelt genom att utgå från att vissa verksamheter ska skäras bort, ska förändras eller ska upphöra. Det här har vi predikat i åratal, redan efter senaste val.

    2008 låg landskapets tillgångar på sin höjdpunkt, då fanns det 160 miljoner. 80 miljoner av dem tillkom under den senaste regeringens tid. Det var inte den regeringens förtjänst, utan det var allmänt goda tider och speciellt att Finlands skatteinkomster var så höga. Av dem finns det drygt 100 kvar. Med den politik som man nu föreslår kommer det att räcka till 2012, över nästa val. Vi har inga lån, vi har god inflyttning, vi har låg arbetslöshet. Det här landskapet är inte i kris. Regeringen har om och om målat fram en skräckvision för allmänheten och antagligen för sina anställda om hur förfärligt hemskt det ekonomiska läget är. Det är inte sant. Det är en stor påfrestning att inkomsterna minskar i den omfattning det har gjort, men det är det här systemet öppet för. Det kan man inte göra så mycket åt. Att man i det skedet väljer att sätta nästan hela ansvaret på personalen tycker jag inte är någon politik överhuvudtaget.

    Herr talman! Vi kommer att kämpa mot permitteringen, som man hotar att verkställa. Det är inte de offentligt anställda som ska ta stöten för att vi har ett sådant system som vi har utan de har rätt att utföra sitt arbete och de har rätt till sina löner och andra förmåner. Det är på något vis spiken i kistan för den ekonomiska politiken som har förts under det gångna året.

    Det som har sagts är också betecknande för förslaget, att man redan har insett att det här är ett dåligt sätt att sköta ekonomin, att man i rädsla för att förlora de anställdas förtroende och väljarstöd går ut och säger att det här inte ska upprepas nästa år. Om det nu är så bra, varför gör man inte det istället, det är jätteenkelt att skriva ”mindre lön så klarar vi vår ekonomi”.

    Nej, herr talman, lite mera konstnärlig kraft behöver man nog i majoritetens politik. Bismarck sade att politik är en konst, det kräver kreativitet och fantasi och det kan man inte beskylla den här regeringen för att ha. Istället för att man skulle få mera penningar i börsen så är det någon osynlig hand som tar bort två veckors lön ur samma börs.

    Herr talman! Frågan om Skarven börjar kännas som om hela fartyget är en belastning för Åland och skärgården. Jag blev chockerad när jag fick höra att fartyget inte kan trafikera någon annan rutt än mellan Svinö och Degerby. Vad är det för mening med en sådan investering? Kan någon förklara det? Nu är ju ledamot Runar Karlsson, som är pappa till det här projektet, helt borta, men vad var tanken till att man skulle ha ett fartyg som inte kan trafikera andra rutter? I tröstande ordalag säger någon ”ja kanske den på något vis kan ligga på sidan i Kökar”.

    Ja, kära vänner, nog är det många amatörer i det här gänget. Det där har vi betalat miljon på miljon på miljon på för att den har så fin restaurang. Det är alltså den vi ska njuta av nu då? En Degerbybo sade att den de facto inte tar mera trafik. Det är så gjort att det är fyra filer, men när det kommer stora stockbilar och andra stora fordon, är de så breda att de tar upp två motorbanor. Det går inte, med hyllorna, att köra in någon annanstans än mitt på färjan, och då blir det plats för ännu färre bilar. Sedan proppar isen till och färjan kan inte gå i isläge.

    Nej, bästa finansutskott, fundera över om man kan sälja bort den så fort som möjligt. Kanske någon är så barmhärtig och köper den till ett vettigt pris så att vi kan sätta in ett fartyg som vi kan använda i skärgårdstrafiken. Nu har vi köpt oss en vacker salong som vi kan sitta i och som de flesta antagligen är ointresserade av eftersom de pendlar och vill så fort som möjligt hem och till jobbet.

    Varifrån har hela konceptet kommit? I rapporten fick man läsa att brukarna, eller skärgårdsborna, skulle ha varit med i någon grupp, men de hade väl visst inte haft något möte. Det var också lite märkligt. Nog är affären lite konstig.

    Till det rent formella är det ganska enkelt. Vi har i det här landskapet tydliga regler för budgetansvar. För projektet ansvarar den projektansvarige förstås. För den avdelning som det här har gjorts ansvarar avdelningschefen, men sedan har landskapet betalat tilläggsnotan 2008 på en halv miljon. Finansavdelningen varnade och sade att det inte fanns pengar, men man beslöt ändå utan att fråga lagtinget. Då gick det politiska ansvaret ut ur landskapsregeringen. Det är bara lagtinget som kan bevilja pengarna och besluta, om de ligger utanför ramarna. Nog har besluten misslyckats på alla nivåer.

    Man kan fråga sig om det finns något systemfel och det finns det säkert, men det förefaller som om avdelningscheferna inte har tillräckligt med information för att kunna sköta den interna kontrollen. Tydligen var det lite samma sak med Ålandsdagarna. Avdelningscheferna råkar illa ut för de har inte insyn i det som sker när projektcheferna gör tilläggsbeställningarna i båda fallen. Sedan är det väl också så när fakturorna handhar finansavdelningen. Om inte dem som har ansvar för projektet också ska godkänna fakturorna kan vi inte få ett system där den som har ansvar både ska se till vad som går in och vad som går ut. Nog krävs det också systemförändringar, men framför allt kostnadsmedvetenhet.

    Ta nu bort den där städarbudgeten! Den säger direkt ”Överskrid bara, det städas upp sen när året är slut”. Det är dags för stora strukturomvandlingar, inte bara bland personalen utan också i finanssystemet. Tack herr talman!

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Herr talman! Ledamot Sundback vill påstå att majoriteten tycker att permitteringar är så bra. Jag tror inte att någon har yttrat sig om att permitteringar är bra, det är en sista åtgärd eftersom man inte har kommit till det sparbeting som var lagt i budgeten. Jag tror faktiskt också att landskapsregeringen vet skillnaden mellan att spara och omstrukturera. Jag är säker på att det vet skillnaden på det.

    Man måste komma ihåg att strukturomvandlingar också berör personalen. Man kommer inte ifrån det. Gör man strukturomvandlingar är det för att få ner kostnader och då betyder det att personal kanske får gå. Alternativ till permitteringar är uppsägningar.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag har hört ltl Ulla-Britt Dahl tala om den sista åtgärden. Vilka andra har gjorts? Säg inte den här frivilliga inbesparingen utan vilka strukturomvandlingar, vilka inbesparingar? För den här regeringen har paradnumret varit de här inbesparingarna på lönen. Det är så lätt att skriva ner lönekontot med två procent när man sitter och pratar och tittar på budgeten, men det är jättesvårt att förverkliga.

    I Åbo skulle man permittera lärarna. Det kostade Åbo stad flera hundra tusen. Det ska bli intressant att se när ledamot Dahl för det här mot lärarna på Åland.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Tack herr talman! En viss strukturomvandling måste det väl ändå ha skett eftersom man har sparat 70 tjänster. Någonting har man väl ändå gjort? Kanske omstrukturerat arbetet. Jag hoppas faktiskt, med dessa permitteringar, att vi har en så pass kompetent personal- och avtalssida att man vet hur man verkställer permitteringar. Att man har tagit reda på vad som är lagligt och olagligt. Det som har varit olagligt i riket är bland annat att där har det funnits i avtalet att permitteringar inte kan ske på sommaren. Det har varit en sak som åtminstone någon kommun har dömts för. Det här rör det kommunala. I något annat fall har de satt ihop elever i så stora grupper att det inte läroplansmässigt har fungerat. Vi pratar nu om gymnasiet.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Ja, vi får se, om det här drivs igenom, hur lagligt det är. Regeringen och förvaltningen har uppenbara problem när de försöker friställa personal. Om och om igen ser vi hur svårt det är att klara det formella. Jag är faktiskt inte så optimistisk. Fackföreningsrörelsen har mycket mer resurser och kompetens i de här frågorna så det blir nog jobbigt för landskapet med den bristande avtalskunskap och erfarenhet i de här frågorna som man ändå har. Jag hoppas att det egentligen inte genomförs, det skulle vara mycket klokare på alla sätt och vis. Tydligen har det blivit en prestigesak och det är synd för personalen, att de måste lida på grund av det.

    Talmannen

    Replikväxlingen är avslutad.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Herr talman! Jag delar helt ltl Barbro Sundbacks syn på städarbudgeten. Den är faktiskt ett riktigt otyg, men det här otyget har använts under många år, även under finansministrar med socialdemokratisk stämpel i pannan. Det är ingenting nytt. I princip är jag med ledamoten Sundback att vi ska komma bort från en tilläggsbudgetering.

    När det gäller fartygsflottan och angöringsramperna är det helt korrekt som ledamoten säger. De är inte kompatibla med varandra. Vi kan inte ta vilket fartyg det än må vara och flytta det hur som helst för att systemen inte är kompatibla. Det är någonting som är väldigt viktigt och det är någonting som vi också ska ta med när vi kommer med ett nytt kortruttsmeddelande, så snabbt det låter göra sig. Det är en förutsättning att vi kan skifta fartyg mellan linjer för att vi ska kunna utveckla trafiken.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Det sista låter lite motsägelsefullt, att en förutsättning är att man kan flytta fartyg samtidigt som ministern konstaterar att det inte går att flytta det här fartyget. Det är inte minister Thörnroos huvudvärk, det här har ju skett under den förra perioden, men numera lyser ledamot Runar Karlsson ständigt med sin frånvaro här i salen så vi får inte riktigt svar på frågorna.

    När det gäller städarbudgeten är vi helt överens. Jag vill bara påminna alla här att socialdemokraterna har haft högst sex ledamöter i lagtinget. Vårt inflytande har ofta varit större, men inte så stort att vi har kunnat fatta majoritetsbeslut.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Herr talman! Först vill jag säga att det är under en kollegas värdighet att stå och kritisera en som inte finns på plats. Det visar att man saknar argument i så fall. (Ltl Barbro Sundback: Nej, nej!) Det är min bestämda uppfattning.

    När det gäller fartygen så har fartygen och byggnadstekniken, konstruktionen, ändrat under viss tid. Delar av vår flotta är ganska gammal och det gör att angöringsrampen också är det. I kortruttsmeddelandet måste vi kunna skriva vilket fartyg som kan trafikera vilken linje. Vi måste komma ifrån att det är samma fartyg som alltid ska trafikera samma linje. Vi måste mera se till behovet, se till vad det är för säsong, när det behövs mer eller mindre och också sedan separera, i den utsträckning det låter sig göras, persontrafik från ren godstransport.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack herr talman! Minister Thörnroos är säkert bra förberedd och kompetent på kortruttsplaneringen. Jag väntar med spänning på det förslag som ska komma. Däremot finns det ingen orsak att beskylla mig för att inte ledamot Runar Karlsson sitter på sin stol i lagtingssalen utan är någon annanstans och inte med här och diskuterar.

    Talmannen

    Replikväxlingen är avslutad.

    Ltl Leo Sjöstrand, replik

    Herr talman! Ledamoten Sundback var orolig för att om Skarven skulle börja gå på Kökar så skulle den lägga sidan till. Vi har ett alldeles nybyggt färjfäste, som varken passar för de gamla eller de nya, men det måste man prova ut. Det har man fått göra på de andra platserna, prova ut om det passar.

    Det andra, med stockbilarna, gör att den skulle lämpa sig att sättas in på Kökarlinjen. Vi har ju kalhyggen, vi har inte några stockleveranser. Det som förvånar mig mest är att ledamoten Sundback funderar på hur beställningen har kommit till. Om jag inte missminner mig så satt väl ledamoten Sundback med i regeringen när färjbygget startade.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Nej, ledamot Sjöstrand, jag satte inte med i regeringen. Som ledamot Sjöstrand vet så har projektet förändrats under tidens gång. Det är inte samma fartyg som vi har nu som man upphandlade utan den har omkonstruerats. Hur mycket den har konstruerats om tror jag inte att så många andra än de direkt berörda kände till under processens gång. Det är delvis därför som vi står här och pratar. Annars var det fantasifullt att man skulle flytta hela Skarven till Kökarrutten eftersom de inte har någon skog där. Det var väldigt kreativt och kanske någonting som ska beaktas i den fortsatta diskussionen. Man undrar bara om det snart finns något folk kvar där att transportera, med den regionalpolitik som förs i övrigt.

    Ltl Leo Sjöstrand, replik

    Herr talman! Det kanske skulle bidra till att höja folkmängden, att få en sådan kvalitet på resorna som det är på Skarven.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag kan inte annat än bara önska ledamot Sjöstrand lycka till i sina ambitioner att flytta Skarven från Degerby och Svinö till Kökar.

    Talmannen

    Replikväxlingen är avslutad.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Herr talman! Det känns lite snopet, som om ledamot Sundback, om jag förstod anförandet rätt, tyckte att investeringen i Skarven med tillhörande färjfäste är lite bortkastad. Det hade kanske gjort bättre nytta att bygga ut på kortrutten istället. Det känns lite snopet att det har gått så här.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Ja, jag antar att ledamot Sundblom är en av de mest kompetenta i den här frågan så jag kan bara instämma i vad han säger.

    Talmannen

    Replikväxlingen är därmed avslutad.

    Minister Katrin Sjögren

    Herr talman! Det har varit intressanta diskussioner under dagens gång. Man kan bara konstatera att varken att förverkliga budgeten eller tilläggsbudgeten för 2010 är det verkligen ingen picknick i parken. Bästa lagting, också jag som miljöansvarig vill säga några ord om asfaltproblematiken. Det förekommer mycket tyckande och lite fakta, upplever jag. Det här är en ganska svår och komplicerad fråga. Det rör sig om teknik, det är många tekniska detaljer och man ska mäta, mycket ingenjörskonst. Lite orättvist tycker jag att det har varit. Det är vi miljömuppar som nu ska ta ansvar för ovarsamheten med skattemedel. Riktigt så enkel är inte frågan heller.

    Det pågår flera parallellprocesser. Dels det akuta problemet, tyvärr, den pågående rättsprocessen om massorna som finns på Rafaels. I dagsläget kan man återvinna, man kan återvinna asfalt om man har ett miljötillstånd för att man yrkesmässigt eller i offentlig anläggning ska återvinna eller slutligt omhänderta avfall. Man har återvunnit asfalt på Åland under en ganska lång tid. Minnesgoda lagtingsledamöter kommer ihåg att det för ett antal år sedan stod i tidningarna om att vägarbetarna började må dåligt, de fick andningssvårigheter. Det tillskriver man asfalten, man hettade upp stenkolstjäran.

    Asfaltmassorna som finns på Rafaels och som vi måste reda upp kan jämföras med en sanering, alltså en överraskande, ovälkommen sanering. Den är av den kategorin som Mariehamn t ex gjorde vid Nyängen och som landskapet gjorde vid IT-byn. Det stora problemet med asfaltmassorna vid Rafaels är att de är ihopblandade. Vi har höga halter i högarna och det varierar allt från sådant som går att återvinna till det som är klassat som farligt avfall.

    Den andra parallellprocessen som vi behöver göra är att vi behöver få ordning, en gång för alla, på hur vi förfar och hur vi återanvänder asfaltmassorna som innehåller stenkolstjära. Det är min uppfattning att asfaltaffären i grunden kommer att ändra hur vi bygger vägar och hur vi återanvänder.

    Vi har två saker att förhålla oss till när det gäller asfalten, som innehåller stenkolstjära, och det är vår egen renhållningslag och gemenskapslagstiftningen som säger att avfall inte får blandas. Det får man inte göra per automatik utan man måste i dagsläget söka ett miljötillstånd. Det andra är att stenkolstjära i sig är ett ämne som definieras som cancerogent. Det definieras också i gemenskapslagstiftningen. Det är alltså halten som är avgörande när asfaltmassan blir klassad som farligt avfall. Sedan 2002 klassas farligt avfall som just farligt om halten av ett cancerogent ämne överstiger 0,1 procent, alltså 1 000 ppm.

    Det vi gör nu, när vi försöker titta framåt och hur vi ska förfara framöver när det gäller asfaltmassor på Åland, är att vi tar fram en förordning för att underlätta återvinning och det gäller återvinning som är under 1 000 ppm. Förordningens syfte är att främja återvinning av avfall och ge förutsättningar för att vi ska kunna återvinna den här asfalten. Det är meningen att vi ska förenkla förfarandet och bestämmelser genom att man reglerar upp exakt vilka nivåer man kan återanvända så att man inte behöver söka miljötillstånd för allting.

    Det andra vi behöver göra på Åland och som främst är kommunernas och landskapsregeringens ansvar och bekymmer är att kartlägga. Hur stort är problemet på Åland? Hur många av våra gamla vägar innehåller stenkolstjära? Hur många har vi återanvänt det på redan? Vi vet att i skärgården är 99 procent av asfalten oljegrus så där finns det inte några problem, men det finns fog för att tro att man har återanvänt stenkolstjära och att det finns i vägarna främst i Jomala och Mariehamn.

    Vi behöver också få ett system för provtagning och analyser och sedan måste vi också dokumentera. Det måste vara en ordentlig dokumentation på hur vi återanvänder asfalt som innehåller stenkolstjära. Det här är ingenting som har framförts i lagtingssalen utan man ska ta sitt förnuft till fånga, man ska agera pragmatiskt. Det här kräver ett anmälningsförfarande till EU-kommissionen. Vi kan inte bestämma det här själva utan det måste vi göra om vi ska ändra på reglerna.

    Slutligen, fru talman, riktar den här frågan strålkastarna mot ett annat faktum, som jag har försökt uppbåda de politiska massorna för. Vi har ett stort glapp i vår infrastruktur när det gäller avfallshanteringen på Åland. Vi måste köra bort allting. Svindyrt. Det är en fråga som är väldigt ointressant förutom för de politiker, som är väldigt insatta i avfallsfrågan. Faktum att vi måste köra bort allting fördyrar enormt.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Ministern sade att stenkolstjäran är ihopblandad, vissa delar går att använda och andra delar går inte att använda. Är det inte ett pragmatiskt och konkret förslag då att blanda ut det ännu mer med några 100 lastbilslass grus så blir koncentrationen mindre och så går det att använda. Problemet uppstår uppenbarligen när stenkolstjäran upphettas. Nå, men låt bli och hetta upp den då så är problemet löst. Vi måste titta på det här med kanske lite mera sunda, åländska sätt att lösa problemen på än att bara säga att vi ska köra bort det. Kör vi bort det så finns inte problemet längre, men problemet kommer att finnas någon annanstans då. Är det inte lika bra om det finns möjlighet att använda det här utan några större problem för de personer som ska arbeta med det. Kanske vi borde hitta en lösning. Är det så att det är fruktansvärt cancerogent och alla blir väldigt dåliga om man har med det här att göra då ska vi naturligtvis inte göra det, men då finns det alternativ.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Fru talman! Om jag förstått saken rätt när man tog prover så fick man svar från allt från under 1 000 ppm till 10 000 ppm. Att blanda avfall är förbjudet i dagsläget. Det är ett nytt direktiv på gång där man försöker främja det också. Tar man ett cancerframkallande ämne, t ex kvicksilver eller DDT, översätt det och säg bara att om vi blandar ut det så blir det en mindre koncentration och så blir det mindre farligt. Det vi har att förhålla oss till är lagstiftning och regelverk och det har vi i dagsläget. Det vi försöker nu, om vi tittar framåt, är att ta fram en förordning som ska underlätta återvinningen av det här, som inte är klassat som farligt avfall.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Jag förstår att det är ett problem, men det kanske inte alltid ska vara den enklaste utvägen om man tittar på det. Jag får den känslan att man inte riktigt vet hur man ska hantera det här ärendet. Man vet inte vad det är för skillnad på 1 000 ppm och 10 000 ppm. Jag har i alla fall inte en blekaste aning om det är jättelite eller jättemycket och hur farligt det är. Att bara komma med en tilläggsbudget och säga att nu kostar det 1,2 miljoner euro och då kör vi det på en pråm till Finland och sätter det på en deponi. Vad jag har förstått så kommer man i Finland att mala ner det här och sätta det som bärlager under asfalt och då har vi egentligen gjort en dålig affär. Vi har lättat vårt samvete och sagt att vi är riktiga miljömuppar för vi kör bort det från Åland och så har vi ett skönt och rent samvete, men det är inte ekonomiskt försvarbart. Det här ärendet förtjänar att vi tittar på det en gång till, med lite andra och nyare ögon istället för att ta den enkla utvägen och betala för problemet.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Fru talman! Jag håller med om det, den här problematiken borde man ha löst i ett mycket, mycket tidigare skede. Man vet att man har de här högarna som innehåller stenkolstjära ute i kommunerna, man vet att högarna på Rafaels innehåller stenkolstjära, man vet att vägarbetarna blev sjuka, fick andningssvårigheter, när man lade ut dem. Visst, som trafikministern sade, ingen skulle ha varit gladare än jag om man hade haft lite mera framsynthet och planering innan dörrarna slår igen och Rafaels inte kan uppbevara det här mer. Nu står vi här, vi har ingen infrastruktur för avfallshantering på Åland, vi har ingen deponi. Absolut, jag är den första att ställa mig bakom om det finns en politisk vilja att titta närmare på avfallshanteringsfrågorna och fundera på en deponi och vad det smartaste är när de gäller avfallshanteringen.

    Talmannen

    Replikväxlingen är därmed avslutad.

    Minister Veronica Thörnroos

    Fru talman, bästa ledamöter! Jag ska ägna det här anförandet åt sjötrafiken och kanske berätta lite om Skarven och också vara ganska tydlig med var centern står i den här frågan. Jag kommer inte att gå in i detalj vad som har påtalats i tilläggsbudgeten angående Skarvens fel osv, det kan var och en läsa in själv, den som är intresserad av det.

    Som jag informerade tidigare pågår ett skiljemannaförfarande i Stockholm och där förväntar vi ett utslag om ungefär sex månader, förhoppningsvis. Därutöver pågår kontinuerligt, jag betonar kontinuerligt, en dialog med varvet där vi påtalar fel och brister som kommer fram under tidens gång. Sedan försöker vi lösa det, systematiskt. Jag var själv bedrövad när jag noterade att körtiden till Föglö kommer att behöva förlängas helt enkelt för att det inte låter sig göras på 25 minuter. Bränsleåtgången är stor osv. Det är det fartyg som vi har här och nu och jag försöker arbeta fram en så bra lösning som möjligt, sedan kan man gilla det eller inte.

    Obunden samlings lagtingsledamot Mika Nordberg tog till brösttoner så att det bara skallade här i plenisalen och sade att centern undandrar sig sitt ansvar. Definitivt inte! Det är centern som har tryckt på för att rapporten som först hemligstämplades skulle ges offentlighet. Den som säger någonting annat handskas ovarsamt med sanningen. Resultatet av det här, eftersom rapporten inte processades i landskapsregeringen, är att den ograverad gick till polismyndigheterna för vidare utredning. Det kan man ha olika synpunkter på, om det var rätt eller fel, men resultatet av det blev att det juridiska och politiska ansvaret tvinnades ihop på ett sådant sätt att det i dagsläget är svårt att agera politiskt, förrän vi vet vem som är juridisk skyldig eller vem som inte är skyldig. Var sak har sin tid.

    Det har varit ganska mycket tumult kring trafikavdelningen och tidvis får vi klä skott för alla de frustrationer som medborgarna i landskapet känner oberoende vad det må vara. Den tiden tycker jag att ska vara förbi nu. Medarbetarna på avdelningen gör absolut så gott de kan utgående från de premisser som finns.

    Det som vi har arbetat med nu och som vi fortsättningsvis sätter fokus på är en omorganisering av trafikavdelningen. Där har vi klart insett att det måste till en förstärkning på sjösidan om landskapet ska bedriva rederiverksamhet. Därför äskar vi i tilläggsbudgeten om att tjänsten som teknisk inspektör tillsätts. Jag arbetar också med den nautiska biten. Minimikravet för om man ska bedriva rederiverksamhet är att det finns nautisk och teknisk kompetens tillgänglig. De besparingssyften som man kanske har trott att har varit klokt tidigare, när man har minskat ner bemanningen på sjösidan, tror jag att vi får betala lite för här och nu. Det är också samtidigt en utmaning. Det är många som säger att: ”Ångrar du inte att du tog den där posten? Är du inte ledsen för det? Det är ju bara problem.” Sådan ser verkligheten ut nu, man kan se det som en utmaning också och så försöker man arbeta framåt. Det är det jag gör nu, tillsammans med avdelningen och mina ledamöter i landskapsregeringen.

    När det gäller utvecklandet av kortruttssystemet kan inte jag erinra mig att jag skulle ha utlovat det i tilläggsbudgeten. Däremot kan jag erinra mig om att det är utlovat. Om allting går planenligt så hoppas jag att vi till hösten ska kunna presentera ett välbearbetat kortruttsmeddelande där vi också från landskapsregeringens sida tar ställning till Föglötunneln. Min uppfattning idag är att Föglötunneln är en flaskhals, en broms, för den fortsatta utvecklingen eftersom processen inte kommer vidare och man måste så småningom bestämma sig, skall vi fortsätta på det inslagna spåret eller ska vi arbeta från ett annat spår. Det är i alla fall säkert att vi inte har resurser att arbeta på alla fronter samtidigt. Tillsvidare följer vi den linje lagtinget har lagt, dvs vi utreder det södra alternativet.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Fru talman! När det gäller Skarven och den utredning som har gjorts och som sedan hemligstämplades, är det de facto så att ett av regeringspartierna, centern, som sitter med i regeringen, beslutade att den skulle hemligstämplas, om jag har förstått saken rätt. Jag ställde en enkel fråga hur de hade tänkt sig att vi skulle få ta del av den här i lagtinget, men det tog ju bara ett dygn innan den offentliggjordes i alla fall.

    När det gäller de olika punkterna som inträffade är det de facto så att trafikministerposten innehades av centern, dock icke av nuvarande minister Veronica Thörnroos. Frågan för min del var helt berättigad: Hur har man tänkt sig ansvarsställningen? Dåvarande trafikministern sade att man inte skulle ha någon slags utredning av det här i media.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Fru talman! Vad den tidigare trafikministern har sagt eller inte sagt i media kan inte jag kommentera härifrån. Jag är ledsen att behöva ta ledamoten Mika Nordberg ur den villfarelsen att det var hans enkla fråga som gjorde att rapporten offentliggjordes. Det var ett idogt arbete från centerns sida för vi bedömde att vi inte har något att dölja här. Fram med korten på bordet bara och så ska de synas. Nu pågår det en juridisk process. Den politiska processen som Mika Nordberg efterfrågar, hur skulle den ta sig uttryck förrän juridiken är klarlagd?

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Talman! Den juridiska processen reds ut som bäst av centralkriminalpolisen. Det utreds vem som har gjort fel och vem som har gjort rätt i förhållande till gällande lagstiftning, som omfattar dem som har haft med ärendet att göra. Det politiska ansvaret är det som har pågått under år på trafikavdelningen, det har ju de facto en centerminister haft ansvar för.

    Om vi lämnar det och går till kortruttstrafiken. Det är absolut så att det norra tunnelalternativet som jag presenterade i samband med ordinarie budget är ett sammanhängande koncept som har med hela kortruttssystemet att göra. Att säga att det inte är aktuellt är lite att man begraver tunnelproblematiken i och med att man håller fast vid det södra alternativet istället för att titta på norra alternativet.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Fru talman! Jag vet inte om vi aktivt försöker missförstå varandra eller om det bara är jag som är icke-kommunikativ. Jag sade så här: ”Lagtinget har fattat ett beslut om hur man vill göra.” Nu står vi vid ett vägval, kan vi genomföra det här eller kan vi inte genomföra det. Vi vet att i den tid vi står nu finns det ett stort, stort motstånd mot det alternativ som nu undersöks. Då måste man göra en utvärdering och en evaluering, ska vi fortsätta på den här inslagna linjen eller ska vi inte. Jag har inte några problem med att backa från den linjen, det har aldrig varit mitt huvudalternativ. Jag har alltid varit inne för att det kanske är norra linjen som är den rätta, men det uppdrag som trafikavdelningen fick var väldigt klart och spikat från lagtinget, det är bara det här alternativet som ska utredas. Det var förstås en annan ekonomisk tid och kanske också en annan politisk tid, men målsättningen med att utveckla skärgården sker genom kortrutt, där är vi överens.

    Talmannen

    Replikväxlingen är avslutad.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag hade förhoppningen om att få höra några kommentarer från nya trafikministern, som har varit ansvarig under den tid de här felen har gjorts i den här landskapsregeringen. Låt mig räkna upp dem. Bankgarantier har inte tecknats för varvets garantiåtagande samt dess ansvar för förseningsböter. Mottagningsprotokollet är rent. Utbetalningar har beslutats i landskapsregeringen utan att budgetmedel har funnits från lagtingets sida. Det tog en väldigt lång tid att få fartyget i drift, man kunde säkert ha gjort dessa åtgärder dubbelt snabbare. Gärna kommentarer till dessa bristfälligheter.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Fru talman! Vad gäller bankgarantierna har jag svårt att uttala mig om, hur tankegångarna gick, eftersom jag inte har haft någon del i den processen. Detta föregicks förrän jag tillträdde. När det gäller budgetmedel och varför landskapsregeringen valde att betala tilläggsnotan på förhand till varvet, hoppas jag att finansministern kan ge kommentarer till. När det gäller det rena protokollet, mottagandet av fartyget, var jag själv inte på plats i Klaipeda. Det kan inte vara min sak heller som politiker, det är därför som vi har experter anställda. Det fjärde har jag tyvärr glömt bort.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Fru talman! Det fjärde var naturligtvis det största och det var hur länge det tog att få fartyget i drift efter leveransen. Det här var en förklaring om att det var andra som hade ansvaret. Finansministern hade ansvaret för beslutet att betala ut trots att det var taget i plenum där ledamoten själv var med.

    Jag har en kompletterande frågeställning och det gäller det politiska ansvaret för redovisningen som finns i tilläggsbudgeten. När nu landskapsregeringen inte behandlar det politiska ansvaret i plenum, vilket förvånar mig storligen, överlastas det ansvaret på lagtinget i samband med redovisningen som finns i tilläggsbudgeten. Finansutskottet åläggs den uppgiften. Är det också ansvarig ministers uppfattning att det är den här gången vi ska ha när det gäller redogörelsen för det politiska ansvaret för det här.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack fru talman! Jag ser att ledamoten Roger Jansson ikläder sig domarrollen igen. Det tycks vara praxis att det är lagtinget som ska döma. Det är inte lagtinget som ska döma ut det politiska ansvaret, det politiska ansvaret utdöms av väljarna vid nästa val.

    När det gäller bankgarantierna, nej jag var faktiskt inte ansvarig för trafikavdelningen i mars 2009. Jag har lite svårt för att i detalj redovisa för det här och nu, men jag var inte ansvarig i mars 2009. När det gäller budgeten, visst var det korrekt att beslutet togs i plenum.

    Talmannen

    Replikväxlingen är avslutad.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Minister Thörnroos säger om tunnelprojektet att man så småningom måste bestämma sig för hur man ska göra. Man, det är ju ministern, som måste bestämma sig och föreslå att antingen gå vidare med nuvarande alternativ eller föreslå något annat. Varför vänta på det när det här projektet har gått i en sådan låsning. Jag har själv i e-post önskat att styrgruppen skulle sammankallas för att diskutera MKB-processen. Det är MKB-processen som måste startas om och det måste tas med ett nytt alternativ så att vi inte gör samma misstag igen. Först bestämmer vi oss för hur vi ska ha det och sedan gör MKB. MKB finns till för att öka kunskapen för olika alternativ och sedan bestämma sig. Vi var förhastade 2006 när vi valde det södra alternativet. Det ser vi nu efter att ha gjort MKBn så här långt.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Fru talman! När det gäller MKB-utredningen är det så att den personal som har arbetat med den utredningen för nu icke nämnt företag, har sagt upp sig. Det här har vi fått information om för tre-fyra veckor sedan. Vi tar informationen till oss, vi arbetar i en dialog gentemot företaget och kommer, om planerna håller streck, att samla till ett styrkommittémöte i medlet eller slutet av maj beroende på när tjänstledig tjänsteman kommer på arbetet vilket ska ske, förhoppningsvis, nästa vecka.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det låter bra att man kommer vidare, men som ministern sade i sitt anförande har lagtinget gett det och det uppdraget. Det brukar inte bekymra centern att gå emot vad lagtinget har sagt i andra frågor, t ex jordbruksstöd osv. Jag hoppas att man vågar föreslå för lagtinget att gå vidare med det här projektet på ett annat sätt. Det är ju landskapsregeringen som har bl a förslagsrätt till lagtinget. I den här tilläggsbudgeten hade jag hoppats på att det skulle vara en ny inriktning på det här projektet, men det hann tydligen inte med förrän budgeten gick i tryck.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Fru talman! Ja, det är sant, i den bästa av världar borde jag förstås ha hunnit med att få med det i den här tilläggsbudgeten, men det har jag inte haft möjlighet till. Jag delar ledamoten Danne Sundmans syn på att man måste komma till ett beslut. Vi vet också, vi har fått information om att ska man fortsätta med det här tunnelalternativet som nu utreds, så kommer man att besvära sig så långt som det kommer att låta sig göras, vilket betyder att det stoppar upp planeringen för x antal år framåt. Det är svårt utreda ett kortruttssystem förrän man vet en sådan väsentlig del som hur kommunikationerna till Föglö ska skötas. Jag tror att vi tillsammans kommer att hitta en bra lösning på det här. Jag beklagar att det tar lite tid, det är det som är nackdelen med demokratiska processer.

    Talmannen

    Replikväxlingen är därmed avslutad.

    Ltl Olof Erland

    Fru talman! Jag har noterat att man från centerns sida i flera olika sammanhang idag och tidigare i massmedia har sagt att centern arbetar idogt för den här öppenheten. Det har jag ingenting att säga om men när en landskapsregeringsledamot säger att centern gjorde det kan man få det intrycket och den villfarelsen att liberalerna inte skulle ha gjort det. Jag anser att det korrekta uttrycket är att landskapsregeringen arbetar för att den här rapporten skulle offentliggöras. Åtminstone har vi i lagtingsgruppen diskuterat det och jag har personligen varit med under många möten i det sammanhanget under den dagen om varför det var problem och varför det så småningom löstes.

    Liberalernas utgångspunkt när det gäller Skarvenaffären, vi skiljer då på de tekniska problem med snett bogvisir och andra saker och de beslut som har fattats under årens lopp, är att det gällande rättssystem vi har ska användas. Det betyder att förvaltningslagen från 2006 ska tillämpas när det gäller revision och förvaltningschefens roll som rättschef. Till den delen går processen vidare och ingen kan sitta här och döma om det. Däremot är det naturligtvis möjligt att utkräva ett politiskt ansvar och det finns mekanismer för det. Om det finns misstroende i lagtinget, om landskapsregeringen eller någon minister inte har förtroende i lagtinget så finns det möjlighet att utkräva ansvar. Det är demokratins kärna att kunna utkräva ansvar. Sedan är det en annan sak om man ska utkräva ansvar på grund av spekulationer, hörsägen och också kanske till och med desinformation. Revisionsrapporten kan vara det, man kan utdöma ansvar på grund av den, men då blir detta det politiska ansvaret och förtroendet.

    Revisionsrapporten har sin gång enligt lagen, enligt rättssystemet och det är förvaltningschefen, vår rättschef, eller om vi så vill vår justitiekansler, som har fört saken vidare. Till den delen tycker jag att lagtinget kan hålla sig till det politiska ansvaret. Ingen här har någon domarroll.

    Det har funnits i självstyrelselagen i tiderna domarroller också i lagtinget som har hänförts till talmannen eller till lagutskottet. Självstyrelselagen 1919 hade också, som det hette då, ståthållare, en särskild roll, men idag har vi ingen ståthållare i lagtinget och därför ska ingen heller agera vare sig som domare eller ståthållare.

    Fru talman! Jag skulle ytterligare vilja betona en sak som man lämnar bort, antagligen medvetet, när det gäller permitteringarna. Permitteringarna är ett alternativ till att några få får bära samma kostnader istället för att säga att alla drar ner två procent på sin lön. Dvs. 70 personer drar ner 100 procent för att spara lika mycket som 1 800 sparar genom att dra ner två veckor. Det är ändå ganska avgörande när man diskuterar en budget, att vi har dubbel bokföring. Tar man från det ena så påverkar detta det andra. Debatten från socialdemokraternas sida när det gäller permitteringarna och också deras motion bortser från detta. Den bortser från alternativet, ett alternativ är att avskeda flera och återanställa dem så småningom eller att låna pengar. Är det ett bättre alternativ än att diskutera hur alla kan ta ansvar. Det är väl ändå solidaritet. T o m lagtingsledamöterna är med och är solidariska. Kanske det inte drabbar oss lika mycket ekonomiskt som en lågavlönad person, men ändå. Det är ett beslut som har tagits i lagtinget och det fullföljs.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Fru talman! Jag tror att ledamot Erland har goda förutsättningar att förstå centergruppens fortsatta ansträngningar att markera att partiet som helhet har velat ha maximal öppenhet kring den s k revisionsrapporten, dvs. granskningen av Skarvenaffären. Ledamoten har också indirekt erkänt att så var fallet, att centern låg på för att rapporten skulle ges offentlighet, med stöd av regelverket. Det fanns ingen anledning på basen av gällande lagstiftning att hemligstämpla rapporten.

    Sedan ett förtydligande, det är inte förvaltningslagen för landskapet Åland som ger förvaltningschefen ställningen som rättschef, det är landskapslagen om landskapet Ålands allmänna förvaltning som ger den funktionen, så att det inte blir något missförstånd i det stenografiska protokollet.

    Ltl Olof Erland, replik

    Fru talman! Ja, jag tror inte att jag hänvisade till något annat än allmänna revisionsregelverket och den reform som kom 2006. När det gäller hur idogt centern arbetade kan inte jag bedöma, men jag tror naturligtvis att liksom vår lagtingsgrupp diskuterade saken idogt och intensivt så har säkert centern gjort det också, men när en minister hänvisar till centern ville jag komplettera med att det också gäller liberalerna, för det känner vi här alla till. Det ska inte vara något missförstånd så att centern kämpar för och liberalerna är emot. Som ledamot Harry Jansson är väl medveten om så kämpar vi tillsammans för en utveckling av samhället.

    Talmannen

    Replikväxlingen är avslutad.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Fru talman! Det är vissa synpunkter i debatten som jag inte förstår. Kan man uppfatta det som att man tar på sig en domarroll om man i lagtinget vill veta mera om ministrarnas del i fattade beslut i landskapsregeringen och dess plenum. Är det inte, som jag uppfattar det, ett lagtings ansvar, ett ansvar på oss lagtingsledamöter att informera oss om det politiska ansvaret när något går på ett sätt som vi har frågor kring. Det kan man väl inte jämföra med någon slags domstolsbehandling, eller hur?

    Ltl Olof Erland, replik

    Fru talman! Nej det tycker jag inte. Domstolsbehandling är att man dömer i en tvist i allmänhet eller utser någon som skyldig till en handling. Nu är det inte utrett vilka handlingar som har varit felaktiga och mot lagen. Revisionsrapporten säger att det inte har fattats ett formellt beslut om t ex överbyggnaden. Som jag ser det borde man bedöma hur allvarligt det är, vem har undvikit att fatta detta beslut och hur har det gått till. Det vet inte jag. Det är helt legitimt att fråga hur det har gått till, men det utreds nu av rättsväsendet. Vad vi kan säga här är att vi saknar förtroende på grund av den information vi har eller att vi har förtroende på grund av den information vi har.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Fru talman! I tilläggsbudgeten under rubriken Granskningsrapporten finns det tio punkter som är angivna där felaktigheter har begåtts, revisorn har gjort följande iakttagelser som det står. Av de tio förefaller det som om sju stycken inkluderar någon slags politiskt ansvar för de ministrar som har varit ansvariga under den tid när iakttagelserna har sprungit ut. Nog är det väl rimligt då, när landskapsregeringen presenterar den här typen av frågeställningar, att vi här kan ställa frågor och ha synpunkter på vem som möjligen kan vara ansvariga och skulle vilja ha svar från landskapsregeringen om det.

    Ltl Olof Erland, replik

    Fru talman! Det är helt legitimt att ställa frågor, men ta som exempel att branden i Klaipeda var en orsak till förseningen och då kan man fråga sig hur den gick till och konstatera att det i varje fall inte var någon ansvarig ledamot som tuttade på. Det är en sorts bedömning. Själva dömandet baseras på vem som i rättsprocessen står för nollkontrollen, är det justitieombudsmannen, justitiekanslern, domstolen? I Skarvenprocessen är ingen dömd på långt när utan det är en utredning, ett komplicerat mål där man ser till regelverket, rättssystemet och vad som har hänt.

    Talmannen

    Replikväxlingen är avslutad.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Fru talman! Jag vill bara kort erinra om centerns gruppanförande i den här frågan där jag konstaterar att landskapsregeringen kom med den efterfrågade redogörelsen över rapporten, precis som finansutskottet och lagtinget beställde. Jag konstaterade också att det pågår en juridisk process, vilket vi inte kände till när lagtinget tog beslutet i tilläggsbudgeten. Processen är utgående från den beställda granskningsrapporten. Jag sade och jag vidhåller fortfarande, att vi måste avvakta. Vi kan inte föregå den juridiska processen, inte till någon del eftersom vi inte kan konstatera någons ansvara innan den juridiska processen är klar. Jag stöder ltl Erlands resonemang i den här frågan.

    Ltl Olof Erland, replik

    Fru talman! Som jag uppfattar det så har jag också den synen på det hela. Varför jag tog upp frågan var för att eftersom det är en känslig fråga, det är mycket spekulationer, ville jag säga att det inte ska uppfattas så att centern arbetat för den här öppenheten och liberalerna inte gjorde det. Det var mera ett förtydligande om vad liberalerna gjorde. Det var mycket diskussioner hur man skulle göra, hur regelverket ser ut, när en handling blir offentlig, om någon måste begära om den blir offentlig, om det ska vara en rapport som inte är slutförd osv. Det kan man föra hur mycket resonemang om som helst, men nu blev den ganska snabbt offentlig och de som ville kunde ta del av den. Till den delen har processen fungerat, sedan får vi se vad konsekvenserna blir, men det är en fråga som rättsväsendet tar hand om.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Fru talman! Jag avstår!

    Talmannen

    Replikväxlingen är därmed avslutad.

    Ltl Jan-Erik Mattsson

    Fru talman! Det är som vanligt en intressant debatt och dessutom ganska lång när det gäller tilläggsbudget, men den innehåller faktiskt brännstoff av högsta grad, för en gång skull kanske man ska säga, det är inte bara de vanliga överskridningarna. Nu är det ganska tunga frågor. Detta för att klargöra lite av de förväntningar som har ställts på att finansutskottet skulle göra ett stort jobb, men finansutskottet är ingen domstol.

    Den första frågan i ordningsföljd i tilläggsbudgetförslaget är försäljning av aktier i Ålands energi och i Mariehamns energi som finansutskottet förväntas göra en närmare granskning av och titta på helheten. Det sades att det var ett första steg i renodling av energibolagen på Åland och därmed är det en uppgift för finansutskottet.

    Den största saken i sammanhanget är väl Skarvenaffären eller vad vi ska kalla det. Där är förväntningarna enorma på att finansutskottet ska kunna peka ut någon, eller komma med något råd. Vi ska försöka kasta lite ljus över frågan i den mån vi kan. Processen som är igångsatt kommer att leva vidare efter att finansutskottet kommer med sitt betänkande, förhoppningsvis den 24 maj.

    När det gäller asfalten har vi också bett om fördjupanden och det har framförts olika påståenden. Hur man behandlar asfalt i Sverige och Finland och på andra ställen och huruvida det finns begränsningar hur vi kan behandla den ska vi försöka klargöra i mån av möjlighet.

    En permitteringsmotion har lämnats in och vi får vara tacksamma för arbetsuppgiften. Vi har bara en finansmotion att behandla. Den är lite svår att säga vad man kan göra med eftersom den innehåller ett förslag till beslut som får ekonomiska konsekvenser. De ekonomiska konsekvenserna går inte i nuläget att föra in i framställningen utan att det i så fall skulle kräva att budgetmomentet skulle vara öppnat. Motionen ska ändå behandlas.

    Den sista uppgiften som jag ser att vi har är kostnaden hos polisen för datautrustning och där var det framför allt angående språket. Jag hoppas att vi ska få ett gott arbete, vi jobbar på i finansutskottet och att vi klarar av att kunna leverera ett betänkande till lagtingets återkomst den 24 maj.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Ltl Jan-Erik Mattsson har det gemensamma nöjet att sitta i finansutskottet och titta på dokumenten. När det gäller energibolagen undrar jag, de är ju under näringsavdelningen så jag tänkte att ltl Mattsson känner till det från sin tid i landskapsregeringen, varför man inte begär fullmakt för att sälja aktierna i Ålands energi och varför man inte tar med Kraftnät och eventuellt köper aktier i Kraftnät. Varför ser man inte till helheten i energibolagsärendet? Bolagen äger ju varandra kors och tvärs och det är ungefär samma aktörer som har utmaningen att renodla säljandet. Känner f d ministern, ltl Mattsson till detta?

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Fru talman! Nej, jag känner tyvärr inte till det eftersom de förhandlingar som har gjorts har skötts av finansavdelningen. Det här anslaget var inte känt för mig på näringsavdelningen vid det tillfälle som jag hade att se budgetförslaget från näringsavdelningen, jag känner tyvärr inte till det. Det uppdrag som lagtinget har gett finansutskottet är att man borde titta på helheten och åtminstone försöka få en bild av den. Jag vet att tidigare trafikminister Runar Karlsson har haft ett förslag en gång till en helhetslösning för samtliga energibolag.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Under min tid som kansliminister för tio år sedan delades de här två bolagen. Då redan var det upp till diskussion det eventuella behovet av renodling av ägandet och sedan dess har man diskuterat det. Det är någonting som vi får titta på i utskottet. Man borde som sagt vänta på den här delen tills man har helheten klar för att möjliggöra aktiebyten i större utbyten. Det kan bli betydligt lättare att förhandla om man har helheten. Vi återkommer till det i utskottets behandling.

    Talmannen

    Replikväxlingen är avslutad.

    Ltl Olof Erland, replik

    Fru talman! Vis av erfarenheten försökte jag vara tillbakadragen och försiktig när jag sade att den här motionen inte kanske riktigt hör hemma i finansutskottet därför att den säger att man ska vidta åtgärder utan att det finns siffror på vad det betyder. Det betyder väldigt mycket. Jag skulle gärna se att finansutskottet bedömer om det finns en gräns på var man ska sätta finansmotionerna till allmänna motioner som berör motiveringen eller sådana som berör sifferstaten, årsstaten. Den här skulle hamna på årsstatsstället, men utan siffror och därför bör den egentligen inte behandlas. Finansutskottet behöver inte heller det utan att konstatera detta.

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik

    Fru talman! Det är helt riktigt att man kan ha den åsikten och det kanske blir finansutskottets åsikt också, men nu har motionen godkänts för behandling i lagtinget och den har behandlats idag väldigt ingående dessutom. I någon form kommer nog finansutskottet att behandla motionen och ta ställning till innehållet. Det kan vara riktigt som ltl Erland säger att man borde ha en gräns var de hör hemma och vilken betydelse de i så fall har. Kanske en ledtråd till hur man utformar dem i framtiden.

    Talmannen

    Replikväxlingen är avslutad. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet. 

    Innan vi går vidare i föredragningslistan vill talmannen informera lagtinget om att den preliminärt aviserade matpausen har av presidiet dragits in. Vi ämnar alltså fullfölja kvällen enligt agendan utan paus.