Remissdebatt

Ärendets behandling avbröts vid plenum 11.04.2012 då talmannen meddelade att förslaget är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet efter avslutad diskussion.

Kvar på talarlistan står ltl Tony Asumaa, minister Gun-Mari Lindholm, ltl Torsten Sundblom, ltl Carl-Johan Fogelström, minister Veronica Thörnroos, minister Fredrik Karlström, ltl Gunnar Jansson, ltl Sara Kemetter, ltl Göte Winé, vtm Viveka Eriksson, ltl Danne Sundmans samt ltl Torbjörn Eliasson.

Diskussion.

Ltl Tony Asumaa

Fru talman! Debatten om tilläggsbudgeten fortsätter idag och jag får äran att vara först uppe, vilket inte händer alla dagar.

Vad gäller tilläggsbudgeten så ska vi inte göra den så långarandig. Jag kommer att återkomma till motiven för den budgetmotion som vi har lämnat in gällande indexjustering av studielånet. Jag kommer att gå in på den lite djupare.

Vad gäller själva sifferstaten i tilläggsbudgeten 2012 så består den av tre sidor, 37-39, och sedan har vi detaljmotiveringarna på sidorna 40-46. De här tre sidorna innehåller siffror där vi kan konstatera att kostnaderna för 2012 stiger med 4,34 miljoner medan inbesparingarna är 42 000 euro samt att skattegottgörelsen ökar med 941 000 euro. Vad gäller omställningen på kostnadssidan för 2012 så ökar det med 3,36 miljoner euro. Det kan vi klura oss fram till när vi fördjupar oss i siffrorna.

Om vi läser på sidan 36 i tilläggsbudgeten för 2012 så står det klart och tydligt; "tillägget balanseras på en nettominskning om 2,699 miljoner euro”. Då frågar sig gemene man hur det är möjligt om vi har kostnader på 4,34 miljoner och inbesparingar på 983 000 euro? Svaret är rätt enkelt. Det är ett bokföringstekniskt tricks där man genom upptagandet av fiktiva lån åt sig själv och av sig själv, som också kallas finansieringslån, får detta balanserat. Sedan har man också tagit in en överföring på 7 miljoner euro som en intäkt från 2011, som i själva verket är 7 miljoner mindre förlust än den budgeterade förlusten på 24,5 miljoner euro. På det här viset får man det till att man har minskat kostnaderna med 2,7 miljoner euro.

I det privata näringslivet skulle väl det här kallas för kreativ bokföring. Men i landskapet är det en normal bokföringspraxis och allmänt accepterat. Det här förstår kanske alla ute på gatan. Därför är jag glad att man skriver i samma tilläggsbudget, på sidan 16, att inför budgeten 2013 ska man vara mera informativ vad gäller siffror och införa tabeller och grafer så att alla ålänningar ska förstå siffrorna i landskapets budgeter framöver.

På sidan 28 under utbildnings- och kulturpolitik kan vi läsa: "På grund av det strama budgetläget avser landskapsregeringen att inte indexjustera studiestödet för läsåret 2013-14 till 2015-16".

Regeringen i riket skrev i sitt senaste regeringsprogram att man 2014 kommer att införa indexjusteringar av studielån. Detta värderas av den finska regeringen så högt att man prioriterar om andra kostnader för att kunna införa detta i strama tider. Vår regering tänker nu göra tvärtom, tyvärr.

Ändringen av landskapslaen om studiestöd trädde ikraft den 1 januari 2009 på Åland. Där lagstadgar man i § 6a om indexjustering av studiestödet. Lagförslaget lades fram 2007 av dåvarande lantrådet, nuvarande finansminister Roger Nordlund och dåvarande kultur- och utbildningsminister, nuvarande lantrådet Camilla Gunell. Då ansåg man att behovet av lagändringen verkligen var nödvändig för att de studerande från Åland inte skulle ha sämre nivåer på sina sociala förmåner, i detta fall studiestödet, än på rikshåll. Man poängterade starkt även vikten av att åländska studerande skulle ha samma ekonomiska villkor som studerande i kringliggande regioner beträffande denna stödform.

Ltl Sundman brukar ofta säga att han är före sin tid. Vid tidpunkten för ändring av landskapslagen om studiestöd satt ltl Sundman som ordförande i kulturutskottet. Utskottet skrev i sin allmänna motivering följande; ”det ursprungliga besparingssyftet har inte överskuggat reformen vilket utskottet bedömer som positivt. Eftersom en satsning på utbildning ur samhällets perspektiv utgör en investering för framtiden.” Kulturutskottet sade också; ” vi är dock tydliga med att det ska införas en indexjustering, annars sänks de studerandes subsidier för varje år och så vill vi inte ha det.” Men nu skriver regeringen tydligt och klart i sin första tilläggsbudget att man vill ha det så från och med 2013.

Åland har varit före sin tid gentemot riket genom att man har gått in för att indexjustera studiestödet redan 2009. Nu verkar det som om man inom regeringspartierna vill driva tillbaka klockan och vara efter sin tid.

Utbildningsminister Ehn och jag hade en gemensam insändare i samband med riksdagsvalet 2011. Vi skrev att vi ansåg att det skulle ordnas mera möjligheter till sommarstudier, till och med en tredje termin, så att unga välutbildade människor tidigare skulle komma ut i arbetslivet. Vi utexamineras idag vid cirka 28 års ålder, meridianen för EU-länderna ligger på 25 år. Samhällets intresse är att de studerande ska studera så effektivt som möjligt och att man snabbare ska få ut dem i arbetslivet. Behovet av utbildad arbetskraft är stort och behovet bara växer. Att slopa indexjusteringen är nog inte verktyg för att få ungdomarna ut i arbetslivet, snarare tvärtom kanske.

Vi inom liberalerna anser fortfarande att utbildning av ungdomar är en mycket bra samhällelig investering. Vi vill inte sätta åländska studerande i en sämre ställning än övriga nordiska studeranden genom att slopa indexjusteringen av studiestödet. Därför har vi också skrivit budgetmotion nr 18/2011-2012 och föreslagit att meningen om slopad indexjustering stryks i denna första tilläggsbudget för 2012. Vi vill, med andra ord, vara i tiden. Tack, fru talman.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Kollegan Asumaa är en god sifferman och han inledde med att göra olika budgetjämförelser och det är relativt hopplöst att göra i vårt system. Däremot är bokslutssiffror exakta. Om vi lär oss läsa bokslutssiffror så kan vi se att vi har stora bekymmer i landskapets ekonomi. Enligt bokslutet ökade personalkostnaderna mellan 2010 och 2011 med 9 procent. Konsumtionsutgifterna ökade mellan 2010 och 2011 med 10 procent. Är det nu inte vår huvuduppgift att få stopp på den omöjliga utvecklingen som vi har när det gäller landskapets finanser? Då bär det inte så hemskt långt att diskutera i budgetsiffror, utan vi måste diskutera i åtgärder för att få en förändring till stånd.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Vi vet att vtm Jansson också är en god sifferman. Vi håller alla med om att vi behöver få styrfart på vår budget. I mitt anförande pratade jag bara om vad som skrevs i tilläggsbudgeten vad gäller siffrorna. Det är klart att det inte är acceptabelt att kostnaderna ökar. Vi vill alla vara med att jobba för att minska kostnaderna. Det som jag nämnde i mitt anförande var siffrorna som stod i tilläggsbudgeten, ingenting annat.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag gjorde en uppföljning av inledningen när det gäller budgetsiffrorna och de jämförelser som sedan kom, som inte innebar några besparingsförslag. Det var tilläggskostnader jämfört med vad landskapregeringen talar om i ett av sina flera omställningsförslag. Både massmedia och vi är lite pantfångar när vi har ojämförbara siffror ur budgetsynpunkt genom att vi har mycket ålderdomligt system till den delen. Därför vill jag understryka betydelsen av att vi måste tala i bokslutssiffror och göra de jämförelserna. Då ser vi att vi måste dra ner på den kraftiga kostnadsutvecklingen som var mellan 2010 och 2011.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Vtm Jansson har helt rätt, vi måste få bukt på kostnaderna. Jag nämnde i mitt anförande att stryka förslaget om att inte justera studiestödet. Det handlar om 200 000 euro per år vilket är 0,06 procent av våra utgifter. Förslag på besparingar har vi. Jag lär väl återkomma till det när jag ska replikera mot minister Johan Ehn.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Alla förändringar som man gör nu svider. Det gäller att försöka välja dem som svider minst. Det är mycket riktigt att vi måste försöka få ungdomarna att studera så snabbt som möjligt. Men då kanske vi borde titta på annat i stället än pengar. Jämför vi med vårt grannland Sverige när det gäller studietakt så tror jag inte att de har varit över generösa med studiebidrag och att det är detta som gör att de har en snabbare takt, utan de har ett betydligt strängare krav på hur mycket man måste studera. Det är kanske också någonting som vi måste fundera på i framtiden.

I Finland och på Åland behöver man få 44 studiepoäng per läsår för att få fullt studiestöd medan man i Sverige måste ha 60 studiepoäng, annars blir det sänkningar. Om syftet med liberalen Asumaas förslag är att snabba upp studierna så då tror jag inte att det här är rätt väg att gå.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Tony Asumaa, replik

Slopar man indexjusteringen i studiestödet så kanske det leder till att man är ute i arbetslivet mera och att studietakten inte blir så snabb. Om man tvingar folk att inte kunna studera på heltid i stället för att justera för att man någorlunda ska kunna leva på studiestödet så kanske studietakten hålls åtminstone på den nivå som vi har nu. Jag är rädd för att om vi slopar indexjusteringen och annat så kanske vi ytterligare sänker studietakten. Det vill inte jag och kanske inte utbildningsminister Johan Ehn heller.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Det har naturligtvis funnits med i våra bedömningar när vi har tittat på det här. Om vi ser på omkringliggande områden så ligger vi 10 procent och mer över både Sverige och Finland i hur mycket bidrag vi totalt får. Systemen är lite vanskliga att jämföra därför att det svenska systemet bygger dels på ett rent studiebidrag som ungefär är lika högt som här, sedan har man en ganska stor lånedel. Medan vi här på Åland utöver en lika stor studiebidragsdel också har en bostadsbidragsdel som är dubbelt så stor som i Sverige, vilket gör att vi i dagsläget stöder våra studerande betydligt mycket mera än vad svenskarna gör.

Angående studietakten så när vi tittar på lånenivåerna som de åländska studerande tar ut så visar det sig att de idag inte ens fullt ut lyfter de lån som finns. Det tyder i stället på att det är andra faktorer som leder till att man har en för långsam studietakt än att man inte skulle ha en tillräckligt god ekonomi.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Samma siffror som Johan Ehn säkert också har läst har jag har framför mig. Tydligen har han också läsa tabellerna här också. Finland ligger ändå på en rätt låg nivå vad gäller grannländerna runt om oss. Det stämmer också att vi har 10 procent mera i studiestöd än vad man har i fastlandet. Men när man reviderar andra utkomststöd så räknar man alltid med ett 10 procents tillägg när det gäller levnadskostnader. Mellan Finland och Åland skiljer det ungefär tio procent i bidrag. Sedan har vi samma studiestödsbidrag som man har i Sverige, 326 euro i Sverige och här har vi 329 euro. Det är i princip samma. Om vi skippar indexjusteringen så kommer vi att vara efter från dag ett.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det stämmer som ltl Asumaa säger att jag länge har drivit den här frågan för de studerandes väl och ve. Men jag ska inte ensam ta åt mig äran för att indexjustering sedan kom till, bl.a. kulturutskottets vice ordförande Sjögren var också med och drev det. Det står jag för. Men samtidigt står jag också för att i dessa kärva tider måste man även kunna titta på det här. Det har vi gjort och nu föreslår vi att studiestödet under tre års tid inte ska indexjusteras, vilket innebär en liten sänkning. Men ändå har vi en schysst nivå på våra studiesociala förmåner. Det finns också annat som man kan fundera på, t.ex. höjning av inkomstgränsen. Många studerande säger att de måste jobba svart eller att de inte får jobba. Varför är det så när man som studerande har kapacitet? En studerande som kommenterade detta sade ungefär så här; ”det är bättre att ni gör det här än att jag kommer hem till ett skuldsatt Åland, jag kan vara med och dela på den här bördan”. Man måste sätta saker mot bakgrund av den ekonomiska situationen.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Jag håller helt med om att vi bör alla se över våra kostnader i samhället. Men studiestödet är 0,06 procent av en total budget, jag tror inte vi balanserar Ålands ekonomi med den delen. Finland börjar indexjustera 2014. Om vi lyfter bort indexjusteringen för de här fyra åren, så när vi är tillbaka så har Finland gått om oss. Vi har tydligt sagt att vi inte ska ha sämre villkor än de andra. Då kommer vi heller inte längre i fatt Finland, vi har ju ändå försämrat situationen för de studerande. Om vi går in för att ha det sämre än andra så måste regeringen ta det ansvaret, men vi vill inte att det ska vara på det sättet.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Samma studerande hade också en kommentar: ”Det är väl bättre att ni höjer studielånet så att jag själv får välja om jag vill bli skuldsatt än att jag är med och skuldsätter Åland”. Jag tycker att det var en bra kommentar. Nu tänker inte alla studerande på det sättet på Åland, utan man ser till sin egen plånbok. Det är också många som är kritiska.

Det finns mycket annat att göra för att gynna de studerande, framförallt gäller det att ha resurser, att se till att vi har en bra utbildning. En röd tråd i den här budgeten är att vi ser till att vi har resurser till kärnverksamheter så att vi inte måste spara mera än nödvändigt där. Det är också en prioritet som stöds av de studerande.

Det ska bli intressant att höra hur man ska finansiera den uteblivna inbesparingen från liberalernas sida. Det får jag annars återkomma till i mitt anförande.

Ltl Tony Asumaa, replik

Vad gäller finansieringen så i förra debatten visade vi hur man skulle finansiera och då hade vi kommit upp i 110 000 euro. Jag har räknat ut summan för 2012-2013 som är 212 413 euro. Vi bör också minnas att studiestödet är skattepliktigt, det 10 procent i skatt, netto är 191 000. Vi hade 110 000 i besparingar.

 Sedan finns det säkert moment där man kan ta, t.ex. ett externt samarbete B7, 66 000 euro. Sedan när landskapet ska sälja 11 flaskor champagne man kan fråga sig om man behöver uppta 100 000 euro varje år för champagnen? Då har man redan mera inbesparingar än vad man behöver så då är vi redan på plus.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Jag tänkte också höra lite om finansieringen. Eftersom landskapet tar bort sin kompensation till kommunerna så är det ju kommunerna som ska finansiera indexjusteringen. Eller hur? Det hjälper inte att sälja champagneflaskor då i landskapet.

Det är ju den budget som liberalerna satte, att vi ska ta bort landskapets kompensation vad gäller de kommunala avdragen.

Sedan skulle det vara roligt att veta vad det här skulle innebära för en genomsnittsstuderande i pengar. Kanske ltl Asumaa också har räknat ut det?

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Jag förstod inte riktigt vad ltl Sundback var ute efter. Studiestödet är väl inte ett kommunalt avdrag? Det är väl ett landskapsbidrag som finns i landskapets budget. Vem är på väg att stryka det? Inte liberalerna, vi har aldrig lagt fram något sådant.

Ltl Barbro Sundback, replik

Då blir det så att avdragsmöjligheterna ökar för de studerande. Det påverkar också kommunernas ekonomi. Har ni räknat ut den effekten?

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Är studiestödet avdragsgillt? Det är ju en beskattningsbar inkomst. Man betalar skatt på studiestödet. Det måste väl gynna kommunerna om de får in skatt, tycker jag. Jag vet inte hur man ska dra av hela studiestödet per månad, det är någonting nytt för mig åtminstone. Men kanske man har infört något sådant också, men det känner jag inte till.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! När man tar pengar ifrån någon eller att man inte får den förhöjningen som man vill ha så blir man naturligtvis ledsen. Om man frågar de studerande så kommer de att sakna de här pengarna. Jag tror att alla inser att man måste bidra med sitt strå till stacken. Tittar man på en klar och tydlig jämförelse så ligger vi på Åland högst just nu när det gäller bidrag till våra studerande. Bostadsbidraget är 221 euro på Åland och i Sverige 124 euro. I Sverige har de väldigt mycket restriktioner för att få det här bidraget. Där har vi en klar förhöjning. Hur man än lägger ihop det så har vi just nu på Åland högst. Om motivet är att man som studerande på Åland ska ha det bättre så bör man vara tydlig med det.

När det gäller att studera fort så kanske det är bättre att man snabbt vill förtjäna pengar och få full lön i stället för att studera.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Där är vi helt eniga med ltl Mattsson. Man ska så snabbt och effektivt som möjligt studera och komma ut i arbetslivet för det förtjänar vi alla på, både de studerande och samhället. Det är väl det som är poängen.

Bostadsbidrag är bara en del av studiestödet. Studiestödet består av både studiepenning, bostadstillägg och annat. Det är lite fel att bara titta på en del, man behöver ändå jämföra med det totala. Man behöver också titta på möjligheten för de studerande som inte har arbete, att också de kan få lån. Alla får heller inte arbete, ungdomsarbetslösheten är hög på Åland. De som inte får arbete har inte så mycket pengar. Då är det bra att också kunna ta lån.

Jag rekommenderar Mattsson att han tittar på graferna så ser vi hur vi ligger till.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Pengar som pengar. Det centrala är nog det som man får i studiestöd totalt, även fast en del av det kallas bostadsbidrag. Den totala summan som man normalt som studerande får i studiebidrag är just nu högre på Åland än i omkringliggande regioner. Med inflationen så är det inte så stor risk att levnadskostnaderna stiger så dramatiskt att vi tappar kraft i förhållande till de andra.

Om man ska försöka få de studerande så snabbt som möjligt ut i arbetslivet så kanske det inte är studiebidraget som ska höjas utan då bör man titta på lite andra saker. Men vill man att de studerande ska må bra, leva bra och ha mycket pengar i fickan så då ska man ha ett högt studiebidrag.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Det är väl inte någon som ska ha höja studiebidraget. Det ska indexjusteras. Vi har också en inflation på 2-4 procent. Indexjusteringen är ungefär samma som inflationen. Studiebidraget höjs inte, utan studiebidraget hålls på den nivå som det bör hållas och inte försämras. Jag tror att vi är eniga om att inte någon ska höja studiebidraget, utan hålla det på den nivå det bör hållas för att följa inflationen och annat i samhället, så att inte situationen ska försämras för de studerande. Det är väl detta som är själva pudelns kärna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Gun-Mari Lindholm

Talman! Igår morse, söndag morgon klockan sex, väckte vår hund mig och ville ut. När jag kom ut på södra Seglinge så såg jag mångattet som glittrade på sjön och solen som just höll på att stiga. Jag kände en lycka över att jag var vaken just den stunden. Jag hämtade kameran och satte mig vid strandkanten. Det enda sällskapet jag hade var en vildmink som sprang på stenarna. Efter en liten stund hade tydligen min man saknat mig för han kom med kaffe och varma filtar. Där satt vi tillsammans och tog emot dagen.

Alla ni som har varit med om en sådan här morgonstund nere vid havsbandet vet vad jag talar om. Ni som inte har varit med om det skulle jag önska av hela mitt hjärta att ni skulle få vara med om det. Det är livskvalitet, det är att leva ett med naturen, det är då man känner sig som starkast och det är då som man oftast har de bästa tankarna.

Det är då man förstår ordet hållbar utveckling och att det är betydelsefullt och viktigt med en bra miljö. Att människor och djur kan leva i samspel med varandra.

Bästa lagtingsledamöter! Det är då som man förstår att naturen och miljön och framförallt vår skärgård är Ålands guldgruva. Det är naturen som är vårt svar på Norges olja och andra länders naturtillgångar.

Skärgården är viktig för oss alla. Vår miljö är viktig för oss alla. Utvecklande av vårt samhälle är också viktigt. Men att göra det hållbart och klimatsmart är viktigt, det är ett framtidsarbete och det är något som jag hoppas att vi alla enas om.

Den allra viktigaste uppgiften som vi har tillsammans är att skapa ett förtroende, skapa en framtidstro och att arbeta med framtidens frågor på ett aktivt sätt.

Den här känslan och stämningen har präglat landskapsregeringen när vi har tänkt på framtiden. Hur ska vi skapa en bra framtid för alla på Åland? Att göra ett bra Åland lika bra i framtiden och hållbart i framtiden, det, bästa lagtingsledamöter, är ett framtidsarbete vi ska göra.

Man kan säkert tycka att enskilda frågor är viktiga. Jag brukar tycka ibland att det är lite ”duttande” med det ena och med det andra. Vad är sist och slutligen det allra viktigaste? Det är att skapa en framtid och framförallt en framtidstro. Ett framtidsarbete tycker jag att vi har tagit oss an i den här landskapsregeringen. Vi har sett på frågor ur ett större perspektiv. Då tänker jag på det arbete vi har satt igång när det gäller den digitala agendan så att människor kan vända sig digitalt till myndigheter, kommuner eller till landskapets olika verksamheter, oavsett var man bor på Åland. Det är väldigt viktigt för att vi ska kunna bo var som helst på Åland.

Det andra viktiga framtidsarbetet är att skapa goda kommunikationer både till lands och till havs, att hitta smartare tonnage, att göra skärgårdstrafiken mera hållbar än vad den är idag, att göra skärgården och också fasta Åland mera tillgängligt för alla, oavsett var man bor. Det är ett enormt viktigt arbete för att vi ska kunna rädda skärgården och det behöver vi göra nu. Vi behöver hitta en gemensam linje och vi behöver ha förtroende för varandra för att skapa det.

Det tredje, som sorterar under min egen avdelning, är samhällsservicestrukturreformen. Att kunna känna trygghet, att man har tillgång till en bra service oavsett var man bor på Åland, är viktigt för att vi ska ha ett levande landskap.

Alla de här framtidsarbetena som är viktiga har vi satt i gång. På fyra månader har den här landskapsregeringen haft viljan och förtroendet mellan varandra och också ute bland befolkningen att göra någonting, och vi har gjort det. Vi har startat det här arbetet som många landskapsregeringar inte ens har fått gjort på sina fyra år.

Kritisera oss gärna för att det här känns lätt, att det vi gör vägs för lätt, men gör det inte genom att inte komma med egna alternativ. Det som jag har hört hittills är att det inte finns några andra alternativ än det som vi har gjort.

Bästa lagtingsledamöter! Jag hoppas att ni ska ha förtroende för det arbete vi gör, för det är viktigt för framtiden. Tack.

Ltl Torsten Sundblom

Fru talman! Under rubriken Skärgårdstrafiken på sidan 34 skrivs; ”utvecklingsarbetet med skärgårdstrafiken fortsätter genom en tydligare projektledning”. Lite längre ner på sidan är projekten uppräknande i denna tilläggsbudget utan förslag till prioriteringar. Det är anledningen till budgetmotion nr 17, som jag är första undertecknare på.

Vi, som har skrivit under den här motionen, vill komma vidare. Vi anser att vackra budgetskrivningar nu måste övergå i kraftfullt handlande, vilket betyder att sätta spaden i jorden, om man uttrycker det på det viset.

Med den här motionen försöker vi hjälpa regeringen att välja väg och ser fram emot en positiv behandling av motionen.

I onsdagens debatt ansåg vtm Jansson att motionen hade fel kurs, men det anser inte jag. Det är en poäng i att sätta krutet på ett färjfäste för Kökartrafiken i första smällen.

Fru talman! Jag ska med ett lite siffror försöka övertyga lagtinget att ett färjfäste på östra Föglö kan ge en betydande inbesparing i förhållande till nuvarande upplägg.

Nuvarande trafik är cirka 210 körtimmar per vecka fördelat på två färjor samt en sommarfärja 7 veckor. Det är ett snitt enligt de tre turlistor som trafikeras olika tider på året. Kostnaden är enligt bokslutet 2010 4,6 miljoner. Med cirka 120 körtimmar per vecka kan Kökar ha 6 tur och returresor till Föglö samt en Galtbytur per dag. Det betyder cirka 90 körtimmar mindre per vecka som ger en betydande inbesparing på cirka 4600 körtimmar per år och cirka 1,9 miljoner.

Dessutom kan trafiken skötas med en färja mot nuvarande två vilket betyder ett mindre investeringsbehov vad gäller fartyg.

I färjeflottan är det endast tre fartyg som är yngre än 27 år och behovet att förnya flottan växer för varje år. En ny färja som lastar 50-60 bilar kostar i dagens läge troligen närmare 20 miljoner än 15 miljoner. Det är något som också bör beaktas när motionen behandlas i utskottet.

Om sanningen ska fram så låter det lite för bra med 42 procent inbesparing på södra linjen eller hur? Ja, så är det. Den inbesparing som jag räknade ihop så måste naggas i kanten för att lappa de luckor som uppstår vid en så omfattande förändring av trafiken som de åtgärder motionen föreslår innebär.

Det är Sottunga som hamnar i kläm. För att lösa Sottungatrafiken kan den kopplas till tvärgående och det behövs då en tilläggsresurs till tvärgående för att trygga Sottungatrafiken samt för de så kallade utbyarna som är ett samlingsnamn på de bebodda öarna söder om Sottunga där förbindelsebåtstrafikens tonnage bör uppgraderas. För detta tar jag bort 0,5 miljon från den inbesparing som jag räknade upp, för det ska väl ge en del service för den biten.

Det torde sedan finnas kvar cirka 1,4 miljon i inbesparing och då bör det vara lönt att bygga till östra Föglö för Kökartrafiken. Det är ett ganska enkelt överslag som inte är vetenskapligt men ändå pekar det på att inbesparingar kan uppnås.

Vad blir då investering kostnaden för östra Föglö? Ett färjfäste kostar virka 3,5 miljoner. Det kostade färjfäste i Degerby och där var det extra svåra grundförhållanden så den summan borde kanske stå sig igen.

1,8 kilometerny väg Hastersboda och 0,8 kilometerny väg Sommarö torde kosta 0,7-1,4 per kilometer beroende på terräng. Om jag räknar med snittpris på 1,1 miljon per kilometer så blir det 2,9 miljoner. Lägg till 0,6 miljoner för oförutsedda kostnader då kan trafiken starta med en investering på cirka 7 miljoner.

På sikt måste ny bro över Brändöströmmen byggas och ombyggnad av cirka 1 kilometer väg, men det kan göras för driftsinbesparingen i ett senare skede, men trafiken kan fungera.

Med detta följer att Sottunga kopplas till tvärgående linjen. Trafiken kan givetvis startas med befintliga fästen men för att göra rutten 15 minuter kortare så anser jag att det är befogat att omgående investera i nytt färjfäste på västra sidan av Sottunga. Investeringskostnaden för Sottungadelen är cirka 4,5-5 miljoner i vägar och färjfästen.

Sammantaget skulle 12 investerade miljoner i vägar och färjfästen spara 1,4 miljoner per år och samtidigt minska antalet frigående färjor med en. Det är också ganska väsentligt att man minskar antalet färjor med en.

Motionen föreslår att ett tillägg införs i allmänna motiveringen under rubriken skärgårdstrafik med följande lydelse: ”Arbetet med att bygga ett färjfäste på östra Föglö inleds omedelbart för att leda Kökartrafiken den vägen och arbetet med sikte på förbättrad förbindelse till Föglö återupptas.”

Att Kökartrafiken skulle belasta Skarven under den tid det tar att förbättra avsnittet Föglö-fasta Åland ser inte jag som något större problem. Med en förtur för bofasta Kökarbor borde saken kunna ordnas på ett godtagbart sätt.

Fru talman! Åland har inte råd att skjuta på investeringar i kortrutten. Det är dags att besluta om kursen då blir det också lättare att få acceptans för nedskärningar. Om det är möjligt att se ljuset i tunneln då är det lättare att acceptera. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Om avslutningen är vi naturligtvis helt överens. Jag bara undrar varför det inte har skett snabbare? Vi har en fyraårsperiod bakom oss där det redan kunde ha gjorts betydande insatser i den här riktningen. Jag är imponerad av ltl Sundbloms engagemang i frågan och det är ju naturligt som skärgårdsbo att han är engagerad, men han ser inte riktigt alla problem. Han sade själv att utredningen som han hade gjort inte var vetenskaplig. Det är klart att sommartid blir det en ökad belastning på Degerby-Svinö om Kökartrafiken dras över Föglö. Det är outrett vilka tilläggskostnader det innebär för trafiken Degerby-Svinö. Ledamoten var själv inne på Sottungalösningarna, inklusive Husö och Kyrkogårdsö. Det fordras lite diskussioner före man går vidare. 7 miljoner i investeringar är uppenbart för lågt räknat. Det måste vara skydd för den hamn som man bygger på östra Föglö var man än placerar den. Hamnkostnaderna blir troligen större.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Jag tror inte att man ska såga siffrorna på kilometerkostnad per väg och färjfäste. Visst, jag satte på 0,6 miljoner för något oförutsett, men det är inte så långt borta.

Vad gäller Skarven och nuvarande turlista så kan de köra på matrasten och få in en till tur mellan de andra turerna. Det kostar bara i bränsle inte i löner i så fall, om behovet är sådant under högsäsong.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Där noterade ltl Sundblom själv att det kommer tilläggskostnader. Jag är rätt säker på att de blir större än bara bränslekostnader.

Behovet av en ny bro, den så kallade Golden Gate, är också alldeles uppenbart om man ska dra Kökartrafiken över Föglö. Särskilt sommartid blir det ganska stor belastning den här vägen.

Det finns många frågor här. Vi är överens om att det här ska göras, frågan är bara i vilken ordning man gör det.  Jag har en lite annan uppfattning än Sundblom, man måste börja västerifrån. Men det viktiga är att man får helhetsgreppet klart och att man får investeringskostnaderna även vetenskapligt någorlunda acceptabla.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Som jag sade så kan trafiken starta fast man inte bygger om Golden Gate. Det kan man göra under resans gång framöver.

Det är sant att det kan komma lite kostnader till. Jag har räknat det till 1,4 miljoner. Kan man klara detta fast det bara är 1 miljon i inbesparing, för jag är beredd på att det kan komma kostnader, så är det värt att göra i alla fall.

För att nå inbesparingskostnader är det så viktigt att börja köra med en färja färre, för då har man också pengar som blir kvar ur driftsbudgeten som man kan använda delvis till investeringar och delvis till basservicen som vi alltid brukar prata om. Vi ska komma ihåg att man lösgör då pengar på olika platser.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det låter ju fantastiskt. Hur kommer det sig att inte spaden har satts i marken redan tidigare? Det lilla som jag har varit med nu så har vi diskuterat skärgårdstrafik om och om igen. Jag kan tänka mig att det finns lika många förslag som ledamöter här i salen. Fördes det alls en sådan här diskussion i den tidigare regeringen? Varför har inte spaden satts i marken?

Ltl Torsten Sundblom, replik

Fru talman! De här diskussionerna har förts många gånger. Ta upp de här diskussionerna i era flergruppsmöten inom regeringen. Det är rätta platsen som diskussionen ska upp. Då kommer säkert svaret också.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag har själv sommarstuga på Kökar. Det är trevligt om det skulle gå sex turer. Jag kan säkert tänka mig att i de diskussionerna som förs finns det säkert lika många bra idéer som ledamöter, som sagt. Men vi kan ju fundera på det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag begär inte ordet för att opponera mig på något sätt mot det som ltl Sundblom sade. Den liberala gruppen står givetvis bakom det förslag som har avgetts av en enig grupp. Vi står bakom de sifferkalkyler som ltl Sundblom här presenterade. Jag vill att alla ska notera att siffrorna anger att körtimmarna ska kunna minskas med 4 600 timmar på årsbasis i det förslaget som har lagts. Om man jämför med det som landskapsregeringen säger att man ska skära ner i turtätheten med 3000 timmar så är det ju väsentliga siffror som vi pratar om, och detta t.o.m. med en förbättrad service med sex turer till Kökar.

Man får inte glömma, vilket också ltl Sundblom sade, att vi har gamla färjor och vi står snart inför ett måste att investera i nya färjor. Om vi slipper investeringsbehovet i en enda färja, vilket det här förslaget innebär, så är ju det redan en betalning för den nivån på investeringen som här nämns. Det finns väldigt mycket som pratar för det här förslaget.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack fru talman! Det är till och med på det viset att om man vintertid vill dra ner på trafiken mellan östra Föglö och Kökar så kan man dra ner med 14 timmar per vecka genom att köra bara en tur mindre. Det är också pengar som kan sättas någon annanstans.

Det är behovet och vad man kan komma överens om som är det viktiga.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Den liberala gruppen har i och med detta gett förslag, kopplat till tilläggsbudgeten, som sparar betydligt mera pengar på sikt än det förslag som ligger i själva förslaget.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Karl-Johan Fogelström

Fru talman! ”First things first”! Det allra viktigaste under mandatperioden ska man göra först! För regeringen Gunell är det allra viktigaste att uppnå balans i ekonomin så snabbt som möjligt under mandatperioden – en långsiktig stabilitet och balans i landskapets ekonomi. Regeringspartier är fullständigt eniga om detta.

Nu har regeringen har lagt fram en tilläggsbudget, som är en omställning, från defensiv till offensiv, från underskott till överskott i den offentliga ekonomin. Omställningsbudgeten visar hur vi får ekonomin i balans redan år 2014. År 2015 blir det ett litet överskott. Budgeten och regeringens program tar i sikte på att i grunden förändra och förbättra livet för oss ålänningar.

Då regeringen Gunell lyckas med att få balans i landskapets ekonomi har man gjort en jätteinsats. Det är det som avgör om regeringen lyckats eller inte. För att lyckas med andra insatser och reformer, inklusive allmän tandvård (som kommer att vara avgiftsbelagd - inte gratis), måste ekonomin vara i skick. Utrymme för reformer förutsätter att ekonomin är i skick.

Regeringen har redan satt igång med arbetet, som har nämnt tidigare. Det är idag många spadar i användning.

Om Samhällsservicereformen får vi första rapporten redan i slutet av den här månaden.

Även arbetet med den digitala agendan där visionen är en gemensam e-förvaltning för den åländska offentliga förvaltningen är också igångsatt.

Skärgårdstrafiken ska effektiviseras genom införande av kortrutter, rationella turlistor och kostnadseffektiva färjor. Man kan konstatera att oppositionen visar en enorm beslutsamhet och vilja efter det att man har slutat i regeringsställning. Det var ganska lugnt före det.

De drastiska höjningarna av bränslepriserna har gjort det ännu mer angeläget än tidigare att snabbt rationalisera skärgårdstrafiken för att får ner kostnaderna. Antalet körtimmar kommer att minska med cirka 3 000 timmar från dagens nivå på 27 500 timmar. En minskning på ca 10 procent. 90 procent av körtimmarna finns alltså klar. Det måste vara möjligt att klara trafiken med en så pass måttlig minskning.

Planeringen av kortrutterna måste snabbt få konkreta former och det praktiska genomförandet påbörjas. Vi håller med oppositionen att det är viktigt att vi sätter igång. Den nyss beslutade privatiseringen av linjen Åva-Jurmo är ett första konkret steg.

Fru talman! Perspektivet i omställningsbudgeten ligger bortom mandatperioden. Regeringen har en vision om att vi inom 10 år ska ha ökat vår befolkning till 32 000 invånare och ha skapat 2 000 nya jobb.

Detta ska göras möjligt bl. a. genom att landskapsregeringen medverkar till att skapa förutsättningar för tillväxt inom nyckelbranscher som IT, sjöfartsklustret, vindkraft, grön teknik, turism och lokalproducerade livsmedel samt personliga tjänster.

Vi välkomnar också den planerade moderniseringen av landskapets ekonomisystem och att affärsbokföringsdimensionen lyfts fram samt att kostnader, externa och interna, inklusive kapitalkostnader debiteras ut och belastar de utnyttjande enheterna. Vi välkomnar också att användningen av reservationsanslag förenklas och renodlas.

Kritik har framförts att regeringen inte minskat på kostnaderna under 2010-2015 i tillräcklig utsträckning, utan ökar kostnaderna med 22 miljoner eller 7,8 procent från 2010 fram till 2015. Det är en ökning på 1,56 procent per år – klart lägre än den beräknade inflationen under samma tidsperiod. I reala termer alltså en minskning av kostnaderna. Om man analyserar siffrorna litet närmare kan man konstatera att framförallt några kostnadsposter som är svåra att påverka sticker ut med exceptionellt stora ökningar – nämligen pensions-, bränsle- och i viss mån personalkostnaderna. Övriga kostnader minskar till följd av landskapsregeringens inbesparnings- och omstruktureringsförslag inom alla förvaltningar.

Som jämförelse kan nämnas att av landskapets bokslut för 2011 framgår att verksamhetens kostnader ökat med 10 procent från 2010 till 2011 och med den årliga ökningstakten skulle kostnaderna växa med 155 miljoner på 7 år. Det verkar som ”spargeneralen” Mats Perämaa inte riktigt haft grepp på kostnaderna under det sista året av mandatperioden.

Fru talman! Regeringen Gunell har som mål att få ekonomin i balans, det är den allt övergripande målsättningen, inte att genomföra nedskärningar för nerskärningarnas skull. Det är inte så att vi nödvändigtvis älskar att skära i kostnaderna. Vi ställer oss bakom nedskärningarna i budgeten. Vi socialdemokrater är beredda att ta vår andel av ansvaret för att få landskapets ekonomi i balans.

Vi inser fullt ut att reformer endast kan genomföras i takt med att den finansiella situationen förbättras. Vår målsättning att allmän tandvård ska införas står fast och vi håller fast vid det.

Förste vice talmannen Viveka Erikssons tal om att det är diskriminerande och ett fall för diskrimineringsombudsmannen att ge skärgårdsborna tillgång till allmän tandvård samt ltl Mats Perämaas tal om att ambulerande tandvård i skärgården är någon slags allmosa till skärgårdsborna är helt befängt. 

Fru talman! Slopandet av sjukkostnadsavdraget syftar till att underlätta för kommunerna att finansiera barnvård, äldrevård och skola. Kommunerna är redan nu ekonomiskt hårt klämda. Regeringen Erikssons förslag innebar att kommunerna i slutändan måste finansiera det slopade sjukkostnadsbidraget och därmed ha mindre resurser för barnvård, äldrevård och skola.

Regeringen Gunells förslag betyder mer pengar till kommunerna. För Mariehamns del betyder det cirka 600 000 euro mer i skatteintäkter per år jämfört med regeringen Erikssons förslag.

Anslaget i 2012 års budget för att stimulera till samarbete mellan kommunerna är i sig positivt, och som förövrigt behålls, men väger lätt mot att kommunerna skulle tappa kompensationen från landskapet.

Det är givetvis inte okomplicerat att slopa sjukkostnadsavdraget. Socialdemokraternas linje är låga avgifter och ett fungerande högkostnadsskydd som garanterar alla tillgång till sjukvård enligt behov. Höga avgifter och skatteavdrag för sjukkostnader är fördelningspolitiskt mindre rättvist. En sådan politik gynnar framförallt dem som har högre inkomster och som kan köpa sig dyra hälso- och sjukvårdstjänster. Men det finns emellertid invånare som kommer i kläm då sjukkostnadsavdraget försvinner. Regeringen bör utreda konsekvenserna av att avdraget tas bort för att sedan på lämpligt sätt kunna kompensera dem som har orimligt stora sjukkostnader i förhållande till deras lön för att undvika att dessa inte drabbas oskäligt hårt.

Fru talman! Det är vare sig lätt eller tacksamt att skära i kostnaderna. Vi socialdemokrater tar tillsammans med våra regeringskolleger gemensamt ansvar för omställningsbudgeten. Det är helheten som räknas. Landskapets ekonomi måste komma i balans. Annars har regeringen misslyckats och svikit väljarnas förtroende. Det gäller att se skogen och inte bara de enskilda träden. Det är lätt att kritisera enskilda åtgärder, gör man det bör man samtidigt också ge alternativ för hur man ska nå målet – en ekonomi i balans.

Det har så här långt varit magert med alternativa förslag från oppositionens sida. Vi välkomnar konstruktiva förslag och vi är beredda att seriöst diskutera dem i positiv anda. Vi har ännu inte hört oppositionen uttrycka sig positivt om att omställningsbudgeten bringar balans i landskapets ekonomi. Nog är väl detta synnerligen viktigt! Det vore intressant att höra hur man resonerar.

Balans i ekonomin betyder balans mellan intäkter och kostnader. Under de kommande åren kan vi räkna med en ökning av den årliga klumpsumman på ca 7-8 miljoner euro och PAF:s avkastning har nått en högre och stabilare nivå. Detta är givetvis välkommet och minskar något på trycket att skära i kostnaderna.

Det finns utrymme för regeringen att både att gasa och bromsa. Satsningarna görs på tillväxt inom näringslivets nyckelbranscher vilket in sin tur leder till fler arbetsplatser och ökat skatteunderlag. Satsningar görs på samhällsservicereform, den digitala agendan och skärgårdstrafiken. Investeringskostnaderna kommer att ligga på en relativt hög nivå under åren fram till och med 2015. Det hade varit enkelt att få budgeten i balans om man skulle ha kapat investeringarna, men det har vi inte gjort. Inbesparningar görs inom alla grenar av förvaltningen.

Fru talman! Sammantaget når landskapet balans i ekonomin redan 2014 och får ett överskott på 6-7 miljoner euro år 2015. Detta tack vare ökade inkomster och inbesparningar och trots en rad offensiva satsningar och en hög investeringsnivå under hela perioden. Överskottet kunde ha varit ännu större om regeringen valt att fortsätta ta ut lika mycket ur pensionsfonden som den tidigare regeringen gjort.

Fru talman! Regeringen Gunell visar i omställningsbudgeten färdriktningen med hela handen. Drygt fyra månader har gått sedan regeringen tillträdde. 44 månader och tre budgeter återstår. Nu är det konkret arbete som gäller. Den här mandatperioden ska spadarna användas flitigt! Tack.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ltl Fogelström sade att med den här tilläggsbudgeten så får vi budgeten i balans. Men det stämmer ju inte. Det är ju vid kommande budgetar, när de konkreta förslagen börjar komma, det är först då som man kan börja se effekter av att få budgeten i balans.

Från liberalernas sida så kommer vi förstås att följa det arbetet och också komma med alternativ när det finns konkreta förslag att förhålla sig till. I det här skedet är det lite tidigt att komma med alternativ. Vi har valt ut tre utstickande frågor som vi särskilt har lyft fram. Vi kommer att återkomma på alla de punkter som jag hoppas att landskapsregeringen återkommer till och konkretiserar.

Karl-Johan Fogelström, replik

Självklart kommer den här regeringen med konkreta program. Det är tre budgeter och nästan fyra verksamhetsår kvar. Det måste ju börja med att man lägger ut en plan som visar hur man kan nå målet, en budget i balans. Åtgärderna måste ju av nödvändighet komma under resans gång.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Men då blir det ju fel att säga att den här tilläggsbudgeten betyder en budget i balans för det gör den ju faktiskt inte i verkligheten.

När det gäller den allmänna tandvården så kommer det att krävas resurser för att bygga upp den. Vi fick här i onsdags i ett replikskifte mellan regeringspartierna veta att det inte kommer att tillföras mera resurser till allmän tandvård. Jag antar att man ändå inte tänker bygga upp en allmän tandvård som innebär att det försämrar för de grupper som redan idag får allmän tandvård. Ska man verkligen nå målet allmän tandvård så betyder det att man måste bygga ut tandvården väldigt mycket. Det som vi har ifrågasatt när det gäller tandvårdsvagnen till skärgården är huruvida skärgårdsborna faktiskt kommer att få ordentligt allmän tandvård. Sedan har vi också ifrågasatt om man har tagit hänsyn till likabehandlingsprincipen om man bor Geta eller i Föglö. Ska man inte ha samma möjligheter och samma rättigheter?

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Ingen reform kan genomföras utan att det finns resurser, det begriper vi också. I takt med att det finns resurser tillgängliga så kan man genomföra reformer, inklusive tandvårdsreformen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Ltl Fogelström tyckte att oppositionen inte hade något konstruktivt att komma med. Nu ska jag försöka låtsas att jag inte hörde det.

För en stund sedan så föreslog jag en bestående inbesparing; 4 680 körtimmar per år. Jag avslutade med att det är lättare att acceptera indragningar och inbesparingar om man kan se ljuset i tunneln. Med detta ville jag få fram att vi kan acceptera att vi försöker göra det bästa av de 3 000 timmar som ltl Fogelström pratade om och hjälpa till med det. Men vi måste samtidigt ta beslutet för att kunna spara 4 680 timmar sedan efter 4-6 år.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Nu ber jag ltl Sundblom ha överseende med att jag inte hade beaktat Sundbloms inlägg idag när jag skrev det här talet igår. Den här typen av förslag är jättebra. Vi välkomnar förslag. Det här är ju bättre än regeringens förslag, 4 000 är mer än 3 000. Kom med mera förslag!

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Ja, men det tar några år innan man kan verkställa, därför sade jag detta om tunneln. Vi kan acceptera neddragningar om vi vet att det blir en förbättring.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag som är lite mera en bokstavsmänniska än en siffermänniska så ifrågasätter nog siffermänniskan Fogelströms uträkningar här. Att budgeten 2012 har ökat med 10 procent så där måste en förklaring vara Finlandskabeln.

Det står också i omställningsbudgeten att man ska öka avgifterna inom ÅHS. Där finns det faktiskt spår som förskräcker. När man gjorde det senast och socialdemokraterna var med i landskapsregeringen så fick sjukpensionärerna det betydligt sämre. Det är svåra saker när man ska justera avgifter och när man ska ta bort avdrag.

Sjukdomskostnadsavdraget blir en väsentlig försämring för dem som har det sämst på Åland.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Jag tyckte att jag sade att vi vill ha låga avgifter. Den här siffran som jag gav är ju inte mitt påhitt. Bokslutet säger att verksamhetskostnaderna från 2010 till 2011 har stigit med 10 procent. Det är inte någon Finlandskabel.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! När det gäller att få budgeten i balans före man ska kunna göra reformer så tycker jag också att det är en välkommen insikt från socialdemokraternas sida. Jag minns också tydligt vilka diskussioner det var under den förra mandatperioden och också under valrörelsen, det handlade enbart om prioriteringar och att det fanns resurser om man bara ville omprioritera. Nu låter det lite annat när man faktiskt ser vad saker och ting kostar och att det behövs tilläggsresurser för att man ska kunna göra reformer inom tandvården. Jag uppfattade också att ingen är emot det, men man konstaterar att vi inte har resurser i dagsläget.

Från oppositionens sida ser vi också fram emot att landskapsregeringen kommer med förslag på omprioriteringar. Är omprioriteringarna bra så ska vi stöda dem också.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Jag ser fram emot att genomföra tandvårdsreformen tillsammans med liberalerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Fogelström nämnde i sitt anförande att man tar bort sjukkostnadsavdrag för att ge kommunerna ett större handlingsutrymme att kunna satsa mera på skolan och omsorg. Det låter ju bra. Men tittar vi på siffrorna och sammanställningen över hur kostnaderna fördelas över kommuner, landskapet och medborgare så ser vi ju att man de facto tar 1 miljon från kommunerna. Dit for i alla fall det kommunala handlingsutrymme, enligt min mening.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Det kan det ju inte ha gjort om vi ser till att vi inte minskar skatteunderlaget i kommunerna.

Ltl Axel Jonsson, replik

Om ltl Fogelström slår upp sidan 17 i tilläggsbudgeten så ser han klart och tydligt att det medför en kostnad på 1 miljon mera för kommunerna, 2,5 miljoner i intäkter för landskapet och en kostnad på 1,5 miljoner för medborgarna. Där har du klart och tydligt 1 miljon som går bort, mindre pengar till kommunerna efter den här budgeten. Det kan ju absolut inte innebära att man skulle ha mera pengar att satsa på skola och omsorg.

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Om ltl Jonsson tittar på tabellen igen så ser du att det är pluspost att man slopar avdragen för kommunerna, det är inte en minuspost. Jag begriper inte ledamotens argumentation.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ltl Fogelström sade här att man alltid behöver kontra med ett motförslag om man för på en utgiftspost. Hur hade socialdemokraterna tänkt då när de framförde tandvårdsreformen? Man förde fram reformen utan att ha en finansiering. Var fanns då kravet på motförslag?

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Det är den ekonomiska tillväxten som oftast ger resurser till reformer. Det finns massor med historiska reformförslag som har genomförts som politiska målsättningar långt före det har funnits resurser för att genomföra dem. Det är ingenting konstigt. Om vi t.ex. tar åttatimmarsdagen så ansågs det vara rena katastrofen för samhället. Hur skulle man kunna klara av det? Vi har andra exempel t.ex. när semesterlagstiftningen infördes osv. I socialt reformarbete är ju den politiska visionen den första grundstenen. Det är klart att vi begriper att det måste finnas utrymme för det. Sedan får man ha en politisk diskussion om prioriteringen. Nu sitter vi en samlingsregering och vi måste ju diskutera med dem.

Ltl Brage Eklund, replik

Ja, det finns visioner hur man vill ha det. Ltl Fogelström påstod att om oppositionen kommer med något förslag som är kostnadsdrivande så borde man ha med finansiering, det hörde till ett politiskt ansvar. I socialdemokraternas tandvårdsreform så fanns det inte med någon finansiering alls. Man påstod inför valet, och efteråt delvis, att tandvårdsreformen skulle genomföras. Men man hade ingen finansiering, man visste inte ens vad reformen skulle kosta. Olika siffror bollas fram och tillbaka här. Idag vet ännu ingen vad det slutligen kommer att kosta. Är ansvaret större för den här oppositionen än när socialdemokraterna var i opposition?

Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

Nej, det bör det inte vara. Skillnaden är att vi ännu inte konkret har framfört förslaget i regeringen att x antal euro ska föras in i ett budgetmoment. Därför att vi håller fast vi målsättningen att vi inser att reformen inte kan genomföras förrän det finns tillräckligt med ekonomiskt utrymme för den. Därför har vi inte heller lagt det förslaget, det finns inte i omställningsbudgeten. Under de kommande åren får vi se hur ekonomin i verkligheten utvecklas och när det här utrymmet kommer att finnas. Den dagen det här utrymmet finns så ligger förslaget där.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Veronica Thörnroos

Fru talman! Bästa lagtingsledamöter, jag har tänkt dela in mitt anförande i tre olika delar. I den första delen berör jag landverksamheten som påverkas av omställningsbudgeten. I den andra delen tar jag fokus på det faktum att man behöver minska 3 000 körtimmar i våra nuvarande turlistor. I den tredjedelen sätter vi full fart mot framtiden, vi talar kortrutt.

Bästa lagtingsledamöter! Det ekonomiska läget gör att vi tvingas att smalna av vår verksamhet på trafikavdelningen. Vi smalnar av vår verksamhet och vi sätter fokus på att underhålla istället för att bygga nytt. Jag tänker speciellt på våra vägar, broar och hamnar. Att investera i en väg, bro eller hamn är en kapitalinvestering i mångmiljonbelopp. Att inte underhålla vägnätet är att låta kapitalet förstöras.

Skulle vi i den bästa av världar ha tillräckligt med pengar så borde vi per år grundrenovera mellan 20 och 25 kilometer av vårt vägnät. I dagsläget har vi ett budgetutrymme som möjliggör 5-6 kilometer. Då gäller det att noggrant prioritera och ta vara på de resurser som finns.

Vad gäller bryggor så har landskapsregeringen haft en policy att man grund renoverar bryggor och sedan överlåter man dem till respektive kommun underhållsfritt för 25 år.

I vårt förslag i omställningsbudgeten lämnar vi nu det projektet. Som vi bedömer det kommer vi inte ha möjlighet att ha dessa 12 bryggor, som finns angivna, kvar i vår egen regi. Förslaget är att vi kommer att överlåta dem till respektive kommun. Förhoppningsvis ska respektive kommun ha möjlighet att ta emot bryggorna, underhålla dem och göra dem ändamålsenliga i sin egen infrastruktur i kommunen.

Vi skriver också att vi avser att överlåta landningsplattorna för helikopter och Kumlinge flygfält, antingen sälja eller överlåta flygfältet till kommunen.

I förra veckan, på fredagen, var landskapregeringen på ett studiebesök till Kumlinge kommun. Vår synnerligen kreativa näringsminister anförde nya förslag för Kumlinge flygfält. Han återkommer säkert till det i sitt inlägg.

Vad gör vi då åt skärgårdstrafiken? Gör vi någonting eller snackar vi bara? Jag ska inte sticka under stol med att vi har stora problem att klara skärgårdstrafiken. De problemen är i första hand föranledda av faktorer som vi inte kan påverka. Jag tänker närmast på bunkerpriset.

Från den 1 januari 2009 till den 31 december 2011 hade vi en prisökning på 78 procent. Vi kalkylerar med en prisökning på 1,5 procent. Om man tar ett snitt av våra samtliga frigående fartyg så har vi i dagsläget en förbrukning på 250 liter per timme. När det är isförhållanden har vi en förbrukning på 325 liter, vilket gör ett medeltal för året på 270 liter per timme. Om vi multiplicerar 270 med 0,78 så får vi ett snitt på 210 euro per körtimme. Notera, bästa lagtingsledamöter, detta är endast bunkerkostnaderna. Sedan har vi alla andra omkostnader som kommer till i form av löner, service och underhåll.

Vad gör vi då för att komma åt det här problemet? Kan vi göra någonting eller ska vi lägga oss under skrivbordet och dra en yllemössa över huvudet? Nej, den här landskapsregeringen arbetar på flera plan.

För det första, vi arbetar med att reducera övertiden ombord. Vi har i dagsläget, sedan gammal hävd, ett system som bygger på en stor övertid. Den övertiden försöker vi få ner. Vi har en dom från arbetsdomstolen som visar att vi genom arbetsgivarens direktionsrätt har rätt att införa pauser. Det arbetet har inletts och fortgår på våra fartyg.

Vi har också ett nytt lagförslag att hantera som rör arbetstiden. Lagändringen genomfördes på grund av ILO sjöarbetskonvention, sjöarbetsdirektivet och STCW-konventionen. Syftet med vilotiderna är att garantera arbetstagarna tillräcklig tid att återhämta sig från arbetets fysiska och psykiska påfrestning. Återhämtningen är viktig för den allmänna sjösäkerheten och för arbetstagarens arbetssäkerhet och hälsa. Det här är också en ny parameter, ett krav, som måste beaktas i arbetet med turlistan.

Den operativa delen av arbetet med turlistan inleds med kraft den här veckan på trafikavdelningen och där tar vi hänsyn till de här faktorerna. Det är möjligt att vi på vissa sträckor måste förlänga restiden med kanske 5-10 minuter. Det är möjligt att vi måste flytta fartyg. Det är ett arbete som avdelningen i första hand arbetar med.

Vi har också konkurrensutsatt driften av ett frigående fartyg. Jag vill understryka att en konkurrensutsättning, en driftsprivatisering, inte är ett självändamål. Vi hade också att krav i upphandlingen att det skulle vara minst 12 procent billigare än i egen regi. Det kravet uppnåddes med råge. Därför kommer m/s Doppingen, som är i trafik mellan Jurmo och Åva, att drivas i privat regi från och med den 1 september.

Hur kan vi då skapa framtidstro i skärgården? Hur kan vi visa att vi verkligen värnar och tror på skärgården? Vad gör landskapsregeringen? Ja, i samband med den dialog som inleds med kommunerna och näringslivet, kommer vi att föreslå fyraåriga turlistor där vi garantera en minimiservicenivå. Det här är ett risktagande från landskapsregeringens sida eftersom bunkerpriserna är ett stort frågetecken. Men vi väljer ändå att visa att vi tror på skärgården och vi är beredda att satsa så att man har en säker förutsägbar trafik.

Vi funderar också på hur vi kan öka intäktsnivåerna. Kan flera vara med och betala? Det kanske inte behöver bli dyrare men kanske behöver flera vara med och betala. Det är också ett arbete som är påbörjat och som utreds.

Vi vet också att vi behöver ett nytt tonnage. Vi behöver ett tonnage som är anpassat till den verklighet vi lever i och också mot framtiden. Vi behöver ett tonnage som är effektivare, billigare, miljövänligare och som har ett lägre antal besättningsmedlemmar. Vi behöver ett tonnage som är kompatibelt med det övriga trafiksystemet och där vi har möjlighet att flytta fartyg från en trafikled till en annan.

Vad gör ni då åt kortrutten och varför gör ni ingenting? Varför gräver ni inte och varför händer det ingenting? Ni känner säkert till att det i Föglö finns en bro som heter Nötöbron som för några år sedan noterades vara synnerligen bristfällig. Från trafikavdelningens sida var man så illa tvungen att först sätta in en viktbegränsning och i det andra skedet var man tvungen att sätta upp bron och börja planera för en helt ny bro eftersom det inte fanns några möjligheter att renovera för bron var i för dåligt skick.

Man har alltså en väg färdig, man har en bro som behöver bytas ut. Man behöver inte ställa ut någon vägplan. Man har godkännanden från markägarna. Ändå tog planeringsarbetet på avdelningen två år från det att det inleddes. Byggnationen av bron är beräknat till 1,5 år och den förväntas stå färdig i december 2012. Med det försöker jag säga att infrastrukturella satsningar av så pass stora digniteter som brobyggen och investeringar i kortrutt tar lite tid. Sedan kan man gilla det eller inte.

Man kan se kortrutten ur flera olika dimensioner. En dimension för kortrutt är de mera övergripande analyserna som behöver ligga till grund för att man ska veta vad man egentligen behöver. Jag talar inte i första hand om ekonomiska analyser, snarare analyser över trafikflöden, näringslivets utveckling, demografiska möjligheter och utvecklingen där etc. Det är ett arbete som måste göras av någon som är verkligt bra på det. I det här fallet har ÅSUB det uppdraget. Den utredningen är övergripande och omspänner inte bara den åländska skärgården utan i princip hela Åland. De investeringar som görs i skärgårdregionen kommer direkt eller indirekt att påverka hela Åland.

Sedan har vi också detaljplaneringar där vi i tilläggsbudgeten har preciserat fem olika projekt som vi anser att man bör gå vidare med. Men varför sätta krutet på fem projekt? Varför inte bara sätta krutet på ett projekt, t.ex. Vårdöbron, det skulle väl vara bra? Sätt allt krut på Vårdöbron och så lägger ni allt annat åt sidan. Den här modellen har ju testats, jag säger Föglötunneln. Då satte man allt krut på ett ställe. Jag tror att det är viktigt att lära av historien.

När det gäller infrastrukturella satsningar finns det två saker som man bör komma ihåg. För det första, respekt för markägare. Det finns markägare som faktiskt inte vill ha en tunnel, bro eller en ny väg på sina marker. De har möjlighet, helt på laglig grund och i demokratisk ordning, att göra att processen tar avsevärt längre tid än vad som annars vore fallet. Det är viktigt att man kommer ihåg respekten inför den enskilda markägaren.

För det andra så finns det också andra faktorer som påverkar och det är geografin. På kartan kan det se ut på ett vis, i verkligheten kan det ser ut på ett annat sätt. Då är det verkligheten som man har att förhålla sig till.

Bästa ledamöter, trots att ingen gräver ännu, åtminstone inte vare sig i Vårdöbron eller i Föglö så går projekten vidare. Jag ska inte sticka under stol med att det har varit svårigheter. Det har varit oerhört svårt för avdelningen att få till stånd en fungerande projektledning. Man har sökt med ljus och lykta för att få tag i de rätta kompetenserna. Tyvärr, får jag väl säga, byggnationerna i vår omvärld, speciellt i Stockholmsregionen, har sugit upp en hel del gott folk, om uttrycket så tillåts.

Nu har vi lite stuvat om i grundtanken. Vi har stärkt upp den egna avdelningen avsevärt, så att vi därigenom också har större möjligheter att jobba med projekten eftersom projekten ska utvecklas och ske i samråd med avdelningen. Vi har en projektansvarig för vidare detaljstudier på gaffeln, jag ger inga namn i nuläget. Vi har också en person med stor miljökunskap på gång. Vi bedömer att en sådan person behöver finnas med i det här projektet från början till slut. Komplexiteten kring väglagen och vattenlagen (ni känner säkert till JK:s utlåtande som kom i förra veckan) gör att man vinner nog på att vara väldigt noggrann i de ingående analyserna. Den bedömningen gör vi.

Bästa ledamöter, jag hoppas att jag genom det här har kunnat besvara några av era frågor.

Avslutningsvis vill jag säga att de fem projekt som nu är framtagna och ligger med i omställningsbudgeten så kan och ska alla verkställas. Projekten kan verkställas oberoende av varandra men de kommer ändå att passa in i det framtida trafiksystemet, kortrutt. Tack.

Talmannen

Jag vill påminna om att alla talare bör beakta den rekommenderade talartiden.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Infrastrukturminister Thörnroos nämnde, vilket också står i tilläggsbudgeten, att man planerar att överföra bryggor till kommunerna. Vi har en sådan brygga, Skeppsviksbygga, i Eckerö. Under många år har landskapet försökt bli av med den bryggan till kommunen. Kommunen har inte varit intresserad på grund av att underhållet på bryggan har misskötts från landskapets sida. Varför ska vi ta över en brygga som fordrar kapitalinsatser? Om alla bryggor är i sådant skick som Skeppsviksbrygga är så tror jag inte att den här ambitionen lyckas fullt ut.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Det är inget medvetet val från trafikavdelningens sida att man har låtit bli att underhålla bryggorna. Det är snarare fråga om de ekonomiska realiteter som avdelningen har haft i många år. Huruvida Skeppviksbrygga är i sämre eller bättre skick än andra bryggor vågar jag inte svara på. Men kommunerna kommer att få den här förfrågan. Om kommunerna bedömer att de inte är intresserade av att överta bryggorna då kommer vi i första hand att tvingas stänga av bryggan, när den blir för dålig för att vistas på, och i andra hand kommer vi att ta bort bryggan.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Min följdfråga svarade redan infrastrukturministern på. Jag tänkte fråga vad som händer den dagen kommunerna säger nej och nu fick jag svaret. Varför har man låtit Skeppsviksbrygga förefalla så till den nivån som den är idag? Det är nästan en risk att beträda bryggan. Det har inte gjorts något på många år och inte bara nu under senaste åren när det har varit dåligt med pengar. Man misskötte underhållet redan på den tiden när det fanns pengar. Jag förstår att infrastrukturministern inte kan stå till svars för det. Men det är åtminstone en påminnelse om hur verkligheten fungerar.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag kan svårligen tänka mig att trafikavdelningens anställda medvetet skulle ha gått in för att missköta de uppgifter som man har. Däremot har man successivt tagit brygga för brygga och grund renoverat dem och överfört dem. Jag är den första att beklaga om landskapet inte hanterat sin egendom på ett sådant sätt som vore önskvärt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Arbetstider, övertider och vilotider är väl egentligen sådana saker som hör hemma i regeringens rum och inte i lagtingssalen. Det är detaljfrågor.

Ministern nämnde Jurmoprojektet och att man har skrivit ett kontrakt för Doppingen och driften. Om jag har läst tidningarna rätt så står det tre år. Kommer de här tre åren att sammanfalla med när Jurmoprojektet bli färdigställt eller hur är det? Kanske vi kan få detta förtydligat?

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Vad gäller vilotider och arbetstider så delar jag helt ltl Torsten Sundbloms uppfattning om att den diskussionen behöver föras av den operativa ledningen. Men ändå så är det information som har efterfrågats väldigt många gånger här i lagtinget och därför valde jag att lyfta fram det.

Vad gäller Doppingen, Åva-Jurmo, så finns det också en option på ett halvår ifall någonting krånglar i byggnationen, så att det ska fasa i varandra. När tiden på driften går ut så ska den fasta förbindelsen till Jurmo vara klar.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, talman! Tack för detta ministern, då har jag fått det förtydligat och det svaret tycker jag att är okej.

Angående arbetstiderna och vilotiderna så sänker vi lagtingets debattnivå väldigt mycket genom att hålla på att prata om sådana saker som är verkställighet. Det är ju slutsumman i budgeten på de olika områdena som är det väsentliga.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag delar helt ltl Torsten Sundbloms åsikt. Om det inte efterfrågas från lagtinget så har inte jag några ambitioner att stå här och diskutera övertider och vilotidslagstiftningen. Det sköter vi gärna inom landskapsregeringen. Tidigare har situationen varit inte så, det har mer eller mindre funnits en konstant förfrågan över hur arbetstidsregleringen är och om vi har följt lagstiftningen. Jag noterar lagtingets önskan och jag tar den till mig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag vill ha ett kort och koncist klargörande. Kan lagtinget räkna med att landskapsregeringen prioriterar i de kortruttsförslag som finns, de som ger mest driftinbesparingar kontra investeringskostnader?

Minister Veronica Thörnroos, replik

Svar ja, i den utsträckning det låter sig göras. Utmaningen ligger i att vi inte har kontroll över hela händelsekedjan. Det kan teoretiskt sett hända att vi vill börja här, för här har vi den största ekonomiska inbesparingen, men att vi stöter på patrull i form av faktorer som vi inte kan påverka. Man kanske inte kan göra en undersökning, det tar längre tid att få en ny farled byggd eller att markägarna reserverar sig mot beslutet. Om vi inte går vidare med ett annat projekt som de facto ändå kommer att malla in i kortruttssystemet, så då står vi ju för att ingenting händer.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Då kanske man i kortruttsförslagen borde plocka fram de tre, fyra eller fem förslag som ger mest effekt för investeringskostnaderna och som innebär mesta möjliga driftinbesparingar.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Målsättningen är att den övergripande analysen ska pågå samtidigt som detaljprojekteringen vidtar för respektive projekt. Det finns ingen anledning att man inte ska göra det färdigt så långt som möjligt. Om man har ekonomiska muskler så kan man påbörja flera projekt samtidigt.

Den information som jag har fått från avdelningen är att om man vill bredda marknaden ut till Europa så behöver man har projekt som ligger i 40-miljonersklassen. Då kan det hända att vi behöver koppla ihop flera projekt.

 I dagsläget har vi bara möjligheter, men jag tar det till mig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ministern säger att projekten tar väldigt lång tid. Vi vet att det tar lång tid att verkställa. Det är också därför som vi är så angelägna att man faktiskt också konkret kommer i gång.

Det är få frågor som har ett så starkt stöd från det här lagtinget, antar jag, och också från förra lagtinget. Det finns redan pengar i budgeten för att komma i gång. Då är det också viktigt att landskapsregeringen kommer i gång med de projekt som kommer att innebära de mesta driftinbesparingarna. Det är det enda sättet att trygga skärgårdstrafiken på sikt.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag delar helt Vtm Viveka Erikssons analys. Jag tycker också att det är en imponerande styrka för hela Åland att lagtinget står bakom dessa satsningar som ändå kommer att ligga i mångmiljonbelopp.

Att vi har en levande skärgård där det är möjligt att bo och vistas i på ett modernt sätt, det vet alla vi som sitter här att är en förutsättning för att hela Åland ska leva.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Från vår grupp kommer vi väldigt noga att följa det här. Vi kommer nog att kräva väldigt konkret handling från ministerns och landskapsregeringens sida för att man faktiskt också nu ska komma vidare. Man kan tala mycket om det, man kan tala om utredningar, men alla vet vi att man måste komma till konkretiseringen nu. Vi efterlyser att man faktiskt nu tar de här stegen.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag delar helt den analysen. Det måste bli mera konkret nu. Jag står i samma första frustrationsled som vtm Viveka Eriksson för att vi inte har kommit längre, samtidigt som jag hyser den största respekt för de tjänstemän som jag har. Jag har en otroligt kunnig och duktig personal och säger de att det är på det här viset som det operativt ska genomföras så lyssnar jag.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Fredrik Karlström

Herr talman! Jag ska avsluta mitt anförande och säga några ord och Kumlinge flygfält.

Som ni har läst i omställningsbudgeten så sänker näringsavdelningen sina utgifter för konsumtion med nästan 13 procent från 2012 till 2015 och överföringsutgifterna med nästan 5 procent. I pengar betyder det över 2,1 miljoner euro per år från och med 2015. Det kallar jag omställning.

Jag kan hålla med om att inte så stora förändringar sker 2012 men om det är något som jag har insett och lärt mig efter dessa månader på det här jobbet är att förändringar tar tid och att det demokratiska systemet inte är uppbyggt så att systemet ska ändra över en natt bara för att ministrarna byts ut. Systemet vi lever i är kanske inte det absolut optimala men alternativet är betydligt mycket sämre.

Jag tänkte fokusera mina sju minuter i det här anförandet till tre områden där näringsavdelningen kommer att se annorlunda ut 2015 mot hur det ser ut och fungerar idag.

Det första området kallar jag ”bidragsreformen”. Den går ut på att ändra dagens system för att sporra, hjälpa och stötta företag på Åland att komma igång, växa och anställa samtidigt som stödnivåerna blir lägre och de stödprodukter som idag finns omarbetas, upphör eller utvecklas. En målsättning med den nya bidragsreformen är att nya finansieringsinstrument såsom bl.a. användning av strukturfondspengarna som riskkapital ska börja användas i större utsträckning för att på så sätt återanvända landskapets insats flera gånger och kunna följa upp att pengarna används effektivt.

Varför ska vi bara använda våra gemensamma skattepengar en gång till de bidragssökare som söker när vi har möjligheten att återanvända de flera gånger samtidigt som vi kan hålla ett litet öga på att våra gemensamma resurser används förnuftigt och skapar mer tillväxt. Fokus kommer att läggas på att stödprinciperna ska vara enkla, tydliga och förutsägbara samt att svar på ansökningar ska komma inom tre veckor från att ansökningen är komplett inlämnad. Idag är minimum tre månader, men i realiteten är det lite annorlunda.

Ett avslag av en stödansökan kan vara betydligt mycket bättre för en företagare än ett stöd som tagit 12 månader att bevilja. Tiden är ofta ett faktum för en entreprenör med visioner och de som har möjlighet att vänta kanske inte alltid är de med de mest innovativa idéerna och med fokus på tillväxt. Min vision är att den som söker hjälp eller stöd ifrån näringsavdelningen ska få ett svar, snabbt. Om inte ett avslag eller beviljande kan konstateras ska andra former av hjälp erbjudas såsom möjlighet till riskkapital, återbetalningsbara lån, räntestöd eller garantier.

Stödsystemen kommer även inriktas på modeller som gynnar företag kollektivt istället för enskilda. Exempelvis kommer regeringen att se på möjligheterna att införa ett system som underlättar för småföretag att anställa fler genom att lindra effekterna av kostnaderna som uppkommer när anställda är frånvarande pga sjukdom. Det är ett område som vi inte har behörighet på men som vi med lite kreativitet kan hitta system som passar det småskaliga näringslivet på Åland.

Vi har cirka 2000 företag med färre än 4 anställda på Åland. Finansministerns vision om att 2000 nya arbetsplatser ska skapas under de kommande 10 åren kan låta som en svår utmaning. Vad kan vi då göra för att underlätta för att få dessa 2000 småföretag att växa? Först måste vi konstatera vilka hindren är. Jag har de senaste månaderna pratat med oerhört många småföretagare och något jag ofta hör som ett hinder för dem att ta steget och anställa en person till är bristen på rättigheter och mängden skyldigheter som företagaren har.

Som ni vet har jag många gånger i den här salen pratat om arbetsgivarens sjuklöneansvar. Sjuklöneansvaret motverkar avsevärt en småföretagares vilja att anställa flera. Som arbetsgivare måste man inte bara ta ställning till om den man anställer kan förväntas göra ett bra jobb, utan också bedöma om risken är stor att de blir sjuka eller om personen ifråga kanske har småbarn som behöver vård hemma.

När en av samhällets läkare sjukskriver en person i ett privatföretag med några anställda anser vi att det inte ska vara företagaren eller bolaget som ska tvingas betala de upp till nio dagars sjukfrånvaro och lön med allt vad det innebär. Där kunde samhället gå in med stöd, stöd som inte snedvrider konkurrensen utan blir ett stöd till den sjukskrivne. Det är stöd av den här sorten, till skillnad hur vi har idag, som jag tycker vi borde ha i större utsträckning på Åland.

I korthet innebär bidragsreformen att våra begränsade gemensamma pengar ska räcka till mer och fler. Vi behöver använda vår självstyrelse till att skapa system som passar oss på Åland, inte alltid bara följa hur de gör i Sverige eller Finland.

Den andra omställningen är avbytarsystemet. I takt med den naturliga storleksrationalisering som sker inom djurhållningen minskar även antalet djurbesättningar och med det behovet av antalet avbytare. Trenden har varit tydlig de senaste decennierna och för att visa hur utvecklingen har varit kan vi titta på antalet mjölkproducerande gårdar de senaste 20 åren, där vi kan konstatera följande: 1990 fanns 207 gårdar på Åland, 2000 fans det 128 gårdar och 2010 fanns det 53 gårdar på Åland. Antalet kor har tyvärr minskat även om mängden mjölk varit konstant, men behovet av mängden avbytare har givetvis med denna rationalisering även den minskat.

Jag anser att landskapsregeringen sköter övergången till en privatisering av avbytarsystemet på ett väldigt ansvarstagande och förnuftigt sätt. Vi gör ingenting drastiskt 2012, 2013 eller 2014 samtidigt som vi avsätter 200 000 euro från 2015 för vikariehjälp vid akuta olycks- och sjukdomsfall. Det gör att gårdarna redan nu vet vad som gäller 2015, de kan anpassa sig till det och möjligheterna till rationaliseringar möjliggörs genom att investeringsbidragen fortfarande kommer att finnas. Detta samtidigt som fler privata avbytarföretag får tid på sig att starta upp, för avbytartjänster kommer det alltid finnas behov av så länge vi ser till att vi har djurbesättningar på Åland.

Givetvis förstår vi att den här omställningen känns väldigt hård för de lantbrukare som fått tagit del av den fantastiska förmån som avbytarsystemet medfört och att den här försämringen känns besvärlig, men jag är övertygad om att det här är rätt väg att gå på sikt. Vi kan göra mycket här men vi kan inte göra allt.

Jag tänkte ge er ett räkneexempel hur jag se på avbytarsystemet kontra investeringar. Om vi vill ha 1000 kor till på Åland så gäller i stort följande formel: Att investera i en modern ladugård kostar cirka 10 000 euro, beroende på man bygger för 50 eller 150 kor. 1000 kor kostar sålunda 10 miljoner euro i investering. Kan vi sänka investeringsstödet från nuvarande 45 procent, som jag tycker är för högt, till 30 procent, men också kunna hitta riskkapital insats på sidan om, så kan vi få 10 miljoner euros insats, så går vi in med 30 procent i samhällsstöd. Av de 30 procenten kommer 50 procent i EU, 1,5 miljoner från EU och 1,5 miljoner av våra egna gemensamma skattepengar. Vi delar den investeringen på 10 år. Det betyder att på tio års sikt så får vi 1000 nya kor för en kostnad på 150 000 euro. För att sätta det i relation så kostade dagens avbytarsystem 2011 650 000 euro av våra pengar per år. Tittar vi 10 framåt i tiden så kan vi få 1000 nya kor med en investering på 150 000 euro i året. Det om någonting en omställning. När man ser på framtiden så är det rätt väg att gå.

Jag ser inte bonden eller lantbrukaren som en bidragsmottagare, jag ser den åländska lantbrukaren som en företagare. En företagare som vill få betalt för den produkt de producerar. Efter vår tur häromveckan till några bolag och i livsmedelsklustret så insåg vi alla att om någon bransch har framtiden för sig så är det jordbruksnäringen på Åland.

Efterfrågan på högkvalitativa, smakrika, närodlade produkter har aldrig varit större och vår närmarknad är inte i Mariehamn, den är hela Finland och Sverige. Jag såg i en tidningsnotis idag att den största livsmedelsmarknaden framöver Kina, Brasilien och Ryssland. På 10-15 års sikt kommer de åländska produkterna att ha en stor exportmarknad till de länderna.

Men utan en aktiv bonde som tror på framtiden har vi inte dessa fantastiska produkter. Utan tillräckligt med råvaror, produktiva åkermarker och en vilja hos bonden att investera så har inte livsmedelsföretagen möjlighet att vidareförädla det den näringsrika, bördiga åländska marken med de flesta soltimmarna i Norden producerar.

Vad vi politiskt behöver skapa förutsättningar för är ökad export och ökad förädling. Lyckas vi med det kommer även priset på råvara att öka.

Den tredje konkreta omställningen är den som kommer ske på ÅTC. Ledorden för kommer att bli smalare och vassare. ÅTC kommer nischas mot miljöteknik och cleantech där det finns potential att stärka den samlade åländska affärsportföljen. ÅTC kommer återigen att bli den framtidsverkstad den var tänkt att vara och fokusera på, samt vara med och utveckla innovationer framförallt i samarbete med högskolan och näringslivet med ett stort fokus på kommersialisering.

ÅTC ska vara en drivande aktör i samspelet mellan politik, samhälle, forskning och näringsliv enligt den så kallade Trple Helix-modellen vilken bygger på ett aktivt deltagande och samspel mellan dessa aktörer. Genom att utveckla en gemensam vision och samordna de utvecklingsresurser som satsas på Åland är syftet att få till stånd en ökad innovationsförmåga och större avkastning på insatserna.

Företagsinkubatorn i dess nuvarande form kommer inte fortsätta som tidigare, från 2013. Det inte längre ett självändamål att fylla offentligt ägda subventionerade lokaler med nystartade företag, för sakens skull. Däremot ska beredskapen finnas att när något innovativt, nyskapande tillväxtorienterat företag upptäcks eller identifieras och behöver hjälp för att växa, då ska ÅTC finnas där och lotsa bolaget rätt med ett konkret mål och hjälpa till att jaga investerare för fortsatt expansion.

Det här är några av de konkreta åtgärder som kommer avspegla sig i landskapets budget de kommande åren från näringsavdelningens sida. Det finns givetvis mycket mer som ska göras, både stort och smått, men med tanke på den korta tid som den här regeringen suttit och hur länge som återstår så kan jag garantera er att det kommer fler förändringar. Det här är början på resan. En början som ska skapa ett bättre företagsklimat med mindre gemensamma resurser att fördela. Tack, herr talman!

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det är intressant med bidrag och att man delvis försöker fasa ut dem. Det gäller att alla har samma förutsättningar. Våra jordbrukare kan inte komma i ett sämre läge när det gäller investeringar.

Mina tankar går till ett sommarprogram med Christer Eriksson, Container Safe hette hans företag från början. Hon hade två företag, ett i Norrland och ett i södra Sverige och de levererade exakt samma produkt. I södra Sverige var de normalt tillfreds och väldigt taggade. I Norrland var det ganska lugnt, där mötte man de amerikanska direktörerna i strumpfötterna. Man sade: ”Jag ska fara med kommunstyrelsens ordförande till Stockholm, sedan kommer det bidrag”. Företaget i Norrland gick i konkurs medan det andra i södra Sverige blev kvar.

Därför är det viktigt att man väger med guldvåg när man ger bidrag och inte ger bidrag, där är vi helt överens.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag har alltid varit lite allergisk när man säger att vi ska ha exakt samma förutsättningar som i Sverige och i Finland. Jag tror inte att vi kommer att kunna ha det på Åland. Vi kanske kommer att ha andra förutsättningar, i vissa fall mycket bättre och i vissa fall är det kanske inte samma konkurrensförutsättningar beroende på att systemen är olika. Vi ska anpassa våra system efter våra företag på Åland.

Angående när man ger bidrag så håller jag helt med. Jag har många gånger de senaste månaderna sett att vårt system medför att det inte alltid är tillväxtorienterat. Systemen är uppbyggda för att fylla vissa principdokument. Uppfyller man de kriterierna så är man berättigad till stöd, om man inte uppfyller kriterierna så kanske man faller utanför även om företaget är tillväxtorienterat. Det är en stor utmaning att göra men principen i min värld är att våra gemensamma pengar ska användas så effektivt som det bara går och gärna flera gånger. Vi ska inte bara betala ut bidrag en eller två gånger till någon.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det kanske vi är överens om. Om man lägger om ett system så måste det vara väldigt långsiktigt. Man måste försiktigt ändra på de här principerna. De riktiga entreprenörerna vill inte leva på bidrag, de vill klara sig själva.

Som kuriosa kan jag säga att Christer Erikssons företag gick i konkurs. Tre år senare var han tillbaka igen och betalade 80 000 kronor i skatt om dagen.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Långsiktighet är jätteviktigt. Jag har nu själv insett hur viktigt det är. Bara för att jag har hamnat på den här posten men kanske inte är världens största bidragsförespråkare så har jag skrivit på många bidrag som jag anser att kanske inte alltid är det mest optimala att göra. Men systemet är så, företagarna gick in i nuvarande system och då gäller de principerna tills vi ändrar principerna, om de ska ändras. Framförallt kommer det att ändras till strukturprogramperioden som börjar 2014 fram till 2020. Förhoppningsvis ska en del av de här principerna ändras före det också.

Jag har insett att vägen att gå är långsiktighet. Fördelen med det är att det också kommer att ta ganska lång tid att ändra tillbaka till någonting annat den dagen som jag har lyckats genomföra bidragsreformen. Det ser jag som positivt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! När det gäller avbytarsystemen så kommer jag lite att beröra det i mitt anförande och orsaken till varför vi har det.

Minister Karlström nu vill ändra på bidragssystemet. Han vill sänka från 45 procent till 35 procent och han talar om riskkapital. Vem är det som kommer att stå för riskkapitalet och vad har de för avkastningskrav på riskkapitalet?

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Du kanske läste i tidningen om den stora mjölksatsningen för några veckor sedan. Där nämner jag tanken på hur riskkapital ska gå till. Vi har ett bolag, Norra Ålands Investerings AB, som vi är majoritetsägare i. Vi äger ungefär 85 procent av det bolaget. Det bolaget kommer förhoppningsvis inom en snar framtid att ha lite pengar på kontot. De pengarna kommer vi att kunna använda som riskkapital i just den här mjölksatsningen. I första hand betyder inte vår insats i mjölksatsningen att förtjäna pengar, utan det är för att möjliggöra flera mjölkssatsningar på Åland. Förhoppningsvis inom 5-7 år kommer vi att få tillbaka de pengarna för att mjölksatsningen var så fantastiskt lyckad för bonden som var villig att ta del av denna kapitalinsats vill inte ge dividend till landskapet utan han vill köpa tillbaka aktierna. Det finns också möjlighet att använda pengarna som ett kapitallån. Det viktiga är att vi kan dra ner investeringsnivån från 45 procent till kanske 30 procent och sedan utifrån det här bolaget lägga in riskvilligt kapital.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Det låter väldigt bra när minister Karlström redogör för det här och det finns inga bekymmer i världen. Men ofta har den som satsar pengar har någon sorts avkastningskrav på sitt riskkapital. Det skulle jag väl också kunna tänka mig att Norra Ålands Industrihus har, men kanske de inte är så höga.

Måste man förankra detta på något vis i EU? Kan man bara börja stöda via Norra Ålands Industrihus Ab i sådana här satsningar utan att det blir ett nästa ITiden projekt?

Minister Fredrik Karlström, replik

I det kommande strukturprogrammet 2014-2020 bygger man upp mycket mera kring de här tankarna, både i ERUF-programmet och i LBU-programmet. Det finns alla möjligheter. Har man ett avkastningskrav så är det inte något problem alls. Om man inte har ett avkastningskrav så då kanske det kan vara lite på gränsen. Då måste man räkna ut vad kapitalet är värt. Det som är intressant är det faktum hur det ser ut idag. Idag är stödbeloppet 45 procent. Vi tar 45 procent av landskapspengar och ger till en entreprenör som vill satsa. De pengarna försvinner härifrån och är borta. I min satsning är investeringsstödet 30 procent och kanske 20 procent är riskkapital. Då finns möjligheterna att få tillbaka de 20 procenten om 3-7 år, om det går bra. Enligt mig är det en möjlighet att skapa mycket mera med samma eller mindre begränsade resurser. Det är möjligt enligt alla system. Jag ska se till att det kommer konkreta förslag på hur det här ska göras.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Talman! Det är ett intressant anförande. Jag håller med om många saker, framförallt när det gäller att få ett snabbt svar. Där har det nog lite spårat ur på näringsavdelningen. Jag tycker att det är jättebra att man har fokus på det.

Också detta att man ska vässa ÅTC tror jag är en viktig sak, jag ger fullt stöd till det.

Ministern nämnde att man minskar konsumtionsutgifterna med 13 procent, om jag minns siffrorna rätt, och 5 procent när det gäller överföringsutgifterna. Han nämnde att det var en riktig omställning. Det är jag lite tveksam till. Som jag pekade på i mitt huvudanförande så har den här utvecklingen varit under en längre tid. Man har hela tiden minskat anslagen på näringsavdelningen. Jag vill inte igen ha en populistisk debatt för eller emot bidrag. Det är självklart att det ska vara klara kriterier och stödnivåer. De behöver nödvändigtvis inte vara lägre men det ska vara klara stödnivåer och klara krav. Jag tror att det är viktigt att det också finns medel. Jag tror, till skillnad från ministern, att om man använder medlen till näringslivsutveckling på ett bra och väl genomtänkt sätt så kommer varje euro tillbaka som man satsar, oavsett på vilket sätt man satsar.

Talmannen

Tiden är ute!  

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! Vi hade en diskussion om det här vid ltl Erikssons huvudanförande. Vi är helt överens att pengar från landskapet i projekt som verkligen har tillväxt är välinvesterade pengar. Bidragspengarna från näringsavdelningen får bli något sorts självändamål för att göra av med pengar.

När vi besökte Tillväxtverket hörde jag en direktör som sade att det är en dödssynd att betala tillbaka EU-pengar. Jag funderade mycket på vad han sade, huvudsaken var då att man fick ut pengarna och det spelade inte alla gånger så stor roll vad pengarna gick till. Det är fel sätt att tänka enligt mig. Varenda euro som vi får från EU:s strukturfond så måste vi också stoppa in en euro av våra gemensamma skattepengar. För varje euro som minister Karlström delar ut så är det någon företagare eller arbetstagare på Åland som har betalat in i skatt. Vi får inte använda de pengarna lättvindigt. Det ska vara tillväxt bakom varje euro.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag håller fullständigt med om det.

Däremot har jag många gånger själv noterat av egen erfarenhet att tyvärr kan det vara som direktören i Sverige sade, man vill uppfylla programmen på alla sätt och då kanske inte kraven på hur pengarna används blir så stora och det är ju givetvis fel.

Många gånger såg jag väldigt väl genomarbetade affärsplaner och väldigt goda kalkyler, men kalkylerna höll inte. Men om man fick lite, lite stöd så att man kom över tröskeln så kom man igång. Jag kan räkna upp hundratals företag, AB Chips är kanske det allra tydligaste företaget som har kommit igång just tack vare stöd.

I mitt anförande ville jag peka på att jag faktiskt tror att varje euro som man satsar kommer tillbaka. Euron som är väl genomtänkta och inte någon bidragsutskänkning till höger och vänster.

Det är en märklig förändring att man satsar två euro på trafiken i stället för en euro på näringen. Det förvånar mig oerhört när jag började titta på de siffrorna.

Minister Fredrik Karlström, replik

Bidragsreformen går väldigt mycket ut på att försöka hjälpa och stötta så mycket som det bara är möjligt. Kanske också ibland med lite vidare ögon sett, man går in i riskkapitaltanken så att vi har möjlighet att få tillbaka pengar i projekt som kan gå bra.

När vi idag beviljar bidrag på 10 och upp till 50 procent så behåller bidragstagaren de gemensamt intjänade pengarna och de gör precis vad de vill med pengarna efter ett antal år. I min värld är inte detta sunt och rätt. Det är bättre vi kan gå in med riskkapital så att vi efter 3-7 år får tillbaka pengar till kassan för att investera vidare i de projekt som då är på gång. Jag kan garantera att den näringsministern som sitter på den här platsen om 5-7 år kommer att vara glad och tacksam över att den här landskapsregeringen var så klok och gick in för det här, så att de kan fördela tidigare utdelade pengar som kommer tillbaka.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Värderade talman! Jag kommer i detta korta anförande att uppehålla mig vid ett ärende; samhällsservicestrukturreformen och vid en aspekt. En aspekt som jag saknar och som inte alls återges i denna tilläggsbudget. Jag har under debatten också lagt märke till att stor liberalism råder i tillämpningen av lagtingsordningen och arbetsordningen och att ordet är fritt. Så ska det vara också i den här typen av debatter. Även om det vi nu talar om inte nödvändigtvis gäller budgetåret 2012 så gäller ändå detta år som en tid av planering inför de tankar, idéer och förslag som har debatteras.

Därför tänker jag ta upp denna samhällsservicestrukturfråga från synpunkten av behovet av stadspolitik. När vi har låtit tekniken söka ord i tilläggsbudgeten så finner vi ordet Mariehamn på några få ställen, som nästan ingenting har med service att göra utan har med köp av aktier och budgetens datering att göra. När vi slår på ordet stad så får vi ett fåtal svar som ingenting har med en stad att göra, utan det handlar om att åstadkomma eller verkstad eller stadieväxling osv. Vad som är mest pinsamt i sammanhanget är att när jag slår på ordet centralort eller centralortspolitik så svarar maskinen; ingen träff.

Jag tror inte det är möjligt att diskutera en samhällsservicestrukturreform i landskapet Åland i dess helhet utan att också ta hänsyn till att det på Åland finns en enda stad, där vi befinner oss, i vilken ändå mycket av servicen produceras, fördelas och konsumeras, av det enkla skälet att här bor 40 procent av oss ålänningar. Ni hör att jag saknar fenomenet.

Saknaden är också större på den grunden att den nuvarande landskapsregeringen vars ministrar jag hade äran att utnämna i tiden representerade då en delvis ny fördelning. Tre eller kanske fyra av ministrarna bor i Mariehamn och de övriga bor i våra två grannkommuner, Lemland och Jomala. Ingenting ont i det. Jag hade därför eventuellt föreställt mig att staden som stad kunde ha fått ett utrymme i denna omställningsbudget. Men så är det nu inte. Därför ska jag gå vidare i det som jag menar med behov av stadspolitik.

Redan på 80-talet och delvis in på 90-talet var stadspolitiken en mycket framträdande fråga i Europa, av skäl som vi alla förstår. I Norden blev frågan aktuell först i Danmark och så småningom i de övriga länderna i början av 00-talet, med undantag för Island där det tog ännu längre för att komma igång. Våra förhållanden är lite speciella i Norden, det ska villigt medges, jämfört med den europeiska kontinenten. Men alla länder i Norden har nu en aktiv stadspolitik. Den stadspolitik som förs t.ex. i Finland når ju inte oss överhuvudtaget. Om inte vi själva står för en stadspolitik i självstyrelsesystemet så gör ingen annan det heller. Det är bara så.

Vad är då stadspolitik? Man menar att en stadspolitik huvudsakligen utgörs av tre element. Det finns många nyanser och underavdelningar i dem. För det första är det ekonomiska, ekologiska och sociala strukturer som tar hänsyn till den förtätade bebyggelsen, till trafikbehoven och till behov av gemensam service av ekonomisk natur; dvs. vatten, värme, avlopp, sopor, renhållning och elektronisk kommunikation osv. Alla de här nyttigheterna av ekonomisk natur är utmärkande för det som kallas stadspolitik.

För det andra, en trivsam boendemiljö som också är attraktiv för näringslivet är element i stadspolitiken.

Det tredje är fungerande samarbete med stadens uppland, dvs. omgivande regioner, i Mariehamns fall med Jomala och Lemland. Det är just där våra ministrar bor, vilket jag nämnde. Uppland är en gammal försörjningsterm som kanske inte riktigt är aktuell nu. Den är på det sättet utmärkande att städer normalt växer i grannkommunerna. Jag tror att vi alla kan vara överens om att Mariehamn växer, innanför sina egna gränser i stor omfattning, men också utanför. Jag är den första att understryka att Mariehamn och grannkommunerna, Jomala och Lemland, har ett fungerande samarbete. Jag har egen erfarenhet av det och har bara gott att säga om det hela. Det finns utrymme för mycket, mycket mera samarbete än vad som nu är fallet.

Fru talman! Jag menar att landskapet med nödvändighet behöver anta en stadspolitik för sig själv, närmast för Mariehamn stads del och för dess behov. De exempel som vi har omkring oss kan vi läsa och lära av, men man kan naturligtvis inte tillämpa dem som sådana. Ingen kommer in i våra system och börjar idka en stadspolitik om inte vi själva gör det.

Detta leder till att jag gärna ser att finans- och näringsutskottet hör företrädare för sådana instanser av vilka många ju finns i denna sal. Jag har ett förflutet i Mariehamns organ. Jag efterträddes av kollegan Beijar. Framför Beijar sitter en kollega osv. Stadsstyrelsens tidigare ordförande är på plats. Nuvarande stadsstyrelsens ordförande är visst medlem i ifrågavarande utskott osv.

Jag tror att det finns alla förutsättningar blott man tänder på idén, om vi vill ha stadspolitik så gör vi det. Kunnandet och erfarenhet finns och vi behöver inte några trollformler.

Avslutningsvis, jag tror att en samhällsservicestrukturreform på hela Åland inte kan förbigå Mariehamn med tystnad. Tack, fru talman.

 Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ett mycket intressant resonemang ltl Jansson. Ledamoten tar upp ett mycket viktigt område, att stadspolitiken har betydelse i samhällsreformen.

Det är just det som samhällsreformen innebär, vi har ju sett urbanisering, det är ju därför som vi måste göra den här reformen. Folk flyttar bort från skärgården in mot Mariehamn och Jomala och därmed växer de, vilket vi har sett på fastlandet också.

Framförallt i skärgården har åldringsvården tomma platser. Kökar har nästan förbyggt sig. Trots att vi snart har andra skedet klart i Trobergshemmet så tror åtminstone jag att platserna inte kommer att räcka till. Vad menar ltl Jansson med sitt resonemang?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag hoppas att det framgick att jag menade det jag sade.

Basen för mitt sätt att tänka kommer ur tilläggsbudgeten på sidan 18, näst sista stycket före mellanrubriken, där sista meningen faktiskt bekymrar mig. Den lyder: ”Den tredje fasen i samhällsserviceformen sker genom att en parlamentarisk kommitté tillsätts vars uppgift är att föreslå en organisationsmodell. Under arbetets gång involveras kommunerna genom remisser.” Jag vill ha kommunerna närmare med än bara som en remissinstans inför en färdig produkt. Jag vill att kommunerna, framförallt Mariehamn i det här fallet, ska kunna inta en aktivare roll än att bara vara remissinstanser.

Ltl Sara Kemetter, replik

Med det här klargörandet så är vi enade, ltl Jansson. Jag tycker också att Mariehamn ska en aktiv roll i den här diskussionen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Tack för den här frågan. Jag ser det som en möjlighet att besvara ifall det finns några oklarheter. Naturligtvis kommer alla kommuner, inklusive Mariehamns stad, att vara delaktiga i det här arbetet med hur man ska administrera och producera samhällsservicen i framtiden.

Vi har initialt bjudit in till en träff med samtliga kommuner där också Mariehamn stads har representanter. Vi kommer under året att besöka samtliga kommuner, inklusive Mariehamns stad, för att ha en diskussion om just de här frågorna. Där har man möjlighet att komma med förslag och input till det här arbetet. Utöver detta kommer man också att ha en remissrunda.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack minister Lindholm för det klarläggandet. Det framgick för all del i presentationen, det ska jag villigt medge.

Mitt inlägg avsåg egentligen två andra saker. Det ena är att definiera stadspolitik, som jag försökte göra, och därmed uttala behovet av det. Det andra var att be utskottet att redan nu uttryckligen inleda det hörande som vi hör att ändå kommer från regeringens sida. Detta är ett ärende i parlamentet och att parlamentet också för sin del utvecklar en aktivitet i detta mycket viktiga gemensamma företag som reformen utgör. Jag ser ingen motsats här, jag vände mig närmast till finans- och näringsutskottet.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det är väldigt viktigt från vår sida att det finns förutsättningar för de åländska kommunerna att verka och att producera den service som lagstiftningen så föranleder. Det är naturligtvis väldigt viktigt att också Mariehamns stad kan göra det. Till den delen är det väsentligt att man för resonemanget här vad beträffar helheten.

Stadspolitiken hör hemma i ett helt annat hus, precis som Lemlandspolitiken hör hemma i ett annat fullmäktige och i ett annat styrelserum. Men förutsättningarna för att kunna bedriva god service är naturligtvis här och i landskapsregeringen som sätter ramarna för det.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Här har jag en annan uppfattning. Jag har den uppfattningen att behovet av en nationell stadspolitik inte är en kommunal angelägenhet. Det är uttryckligen en nationell angelägenhet. Det som avviker för vår del är att det på Åland bara finns en stad. Men det gör inte behovet mindre av en stadspolitik på en nivå ovanför kommunen. Det är min uppfattning.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Fru talman! Vi har under debatten fått ta del av den förändringsprocess som Åland äntligen har framför sig. Regeringen Gunell har med denna omställningsbudget lyckats med konstruktiv politik uppnå långsiktig balans och stabilitet. Det skapa inte endast en balans redan år 2014 utan budgeten visar ett måttligt överskott, eller rörelseutrymme, i slutet av mandatperioden. Detta kallar jag för handlingskraft. Det känns tryggt att vara ålänning idag.

Den förra regeringen misslyckades med att uppnå balans. Skattekistan har tynat ut. Nu kan vi stolta säga att vi går mot bättre tider. Fast det finns inga gratis luncher, som mina regeringskollegor bruka säga, vi måste alla gemensamt dra vårt strå till stacken. Stabiliteten i landskapets ekonomi utgör en säkerhet och trygghet för alla medborgare i det åländska samhället såväl kommunerna, arbetsmarknaden som näringslivet.

Fru talman! Under debatten förra onsdagen lyftes både sjukkostandsavdraget och tandvårdsreformen starkt fram av oppositionen. Det upplever jag som lite märkligt med tanke på hur stora alla de andra reformerna är som regeringen Gunell sätter spaden i marken för.

Men hur kan jag som socialdemokrat godkänna att sjukdomsavdraget slopas? Det är en helt berättigad fråga. Det är helt klart att min egen privata ekonomi kommer att påverkas av att avdraget tas bort. Jag och min man har glasögon och kontaktlinser, vi har fyra barn och ingen privatförsäkring för våra barn så jag har dragit av alla deras sjukdomskostnader inte för att nämna alla fyra gånger jag har varit på BB-avdelningen. Det var inga små julklappspengar som kom in dessa år. Jag anser ändå att det är berättigat att avdraget slopas, för socialdemokraterna tänker längre.

Vi hörde under debatten på onsdagen av ltl Sjögren om regeringen Viveka Erikssons lämnade ett lagförslag vilken den kompensation för vilken anslag upptas under detta moment fasas ut under en treårsperiod. Den slutliga utformningen klargjordes i samband med utarbetandet av lagförslaget. Här hade den tidigare regeringen långtgående planer att inte bara slopa sjukkostnadsavdraget utan även resekostandsavdraget och studieavdraget. Ålänningarna skulle fortsättningsvis få dra av, men kommunerna skulle stå för fiolerna.

Detta skulle innebära en kostnad 2012 på 610 000 euro för Mariehamn, 147 000 euro för Finström och 85 000 euro för Saltvik, bara för att nämna några exempel. Jag vill påpeka att sjukkostnadsavdraget inte har något tak. Man har alltså rätt att dra av hur mycket som helst och nästan vad som helst. Allt från privata operationskostnader, även skönhetsoperationer, till dyra tandvårdskostnader. Dessa utgör idag de största avdragen. Självrisken är 84 euro per person och 168 euro för en familj.

Vi kan inte som ansvarstagande politiker kasta en sådan kostnad på våra kommuner. Vissa kommuner kanske klarar kostnaden med hur går det för de kommuner som redan idag har det svårt? Ska dessa behöva höja sina skatter ytterligare? Ska de vara beredda att ta en kostnad som kan stiga hur högt som helst? Många av våra kommuner har idag nått sitt skattetak.

Fru talman! Liberalerna kallade oss för populister under debatten förra onsdagen. Vi hade lovat för mycket och nu tar vi av de svagaste i samhället, sades det. Jag vill påminna ltl Sjögren att de som har det sämst i samhället inte har möjlighet att utnyttja detta avdrag. Förtjänar man 10 000 euro i året så betalar man heller ingen skatt, alltså kan man inte dra av. Så ltl Sjögrens argument höll inte riktigt.

Därför måste vi tänka längre och inte bara underlätta för dem som har orimligt höga sjukkostnader, den grupp som verkligen haft fördel av sjukkostnadsavdraget. Jag förväntar mig att utskottet tittar närmare på konsekvenserna av detta. Vi måste jobba för att öka jämlikheten i samhället.  Kanske möjligheterna till ett sänkt högkostnadsskydd på ÅHS samt föra en diskussion kring en sund avgiftspolitik där socialdemokraterna gärna ser att barn och unga under 18 skulle få hälsovård avgiftsfritt.  

Fru talman! Jag vill ännu diskutera området utbildning och kultur, som är min hjärtefråga. Sparåtgärderna kan verka stora inom detta område ifall man endast ser på grafen som presenteras på sidan 15, Förskjutning av relativ andel av budgetanvändningen. Där synliggörs de största inbesparingarna i landskapets skolor, grundskoleväsendet och museibyrån tillsammans med näringsavdelningen, social- och miljöavdelningen och finansavdelningen. Minskningen av konsumtionsutgifter sker främst med inbesparingsåtgärder inom de skolor som landskapet bedriver samt det faktum att antalet studeranden minskar.

Det kan vid första anblicken verka tufft, men ser vi hur regeringen Gunell har prioriterat så kan socialdemokraterna stöda det förändringsarbete som är på gång. Man har prioriterat rätt när utvecklingsarbetet inom informations- och kommunikationsteknologin tillsammans med specialundervisningen är i främsta rum inom grundskolan och gymnasiet. Forskning visar att ju tidigare vi sätter in rätt specialpedagogiska insatser desto bättre möjligheter skapas för individen att klara sig bra under sin utbildning. Framgångsrikt är att detta utvecklingsarbete i större utsträckning än hittills ska ske i samarbete med parter utanför avdelningen. Såväl underlydande myndigheter som kommuner kommer att uppmuntras och stödas för att skapa utvecklingsprojekt för att fördjupa utvecklingsarbetet. Det är bra att man inte behöver gå över ån efter vatten. Regeringen Gunell har verkligen insett vilken kraft inom området det finns på Åland och tänker härmed ta till vara den. Att samordna resurserna för elever i behov av särskilt stöd för att underlätta stadieövergångarna är endast positiv läsning.

Socialdemokraterna stöder denna insats vars mål är att få ut bästa möjliga resultat för såväl de enskilda individerna som hela samhället. Alla behövs i samhällsbyggandet och alla har sina enskilda styrkor. Dessa styrkor ska vi lyfta fram och utveckla.

Kunskap och information blir allt viktigare i dagens samhälle. I begreppet det livslånga lärandet ligger en fortgående individuell bildningsprocess. Här tänker regeringen Gunell verkligen längre.

Fru talman! Vi har hört mycket diskussioner kring studiestödet som inte ska indexjusteras från och med läsåret 2013-2014. Där måste jag också påpeka att studiestödet på Åland redan är 10 procent högre än i riket. I slutet överväger minister Ehn att förbättra villkoren för vuxenstudiestödet. Detta stöder socialdemokraterna och hoppas verkligen att minister Ehn inte glömmer bort vad han har lovat. Idag har inte de åländska vuxenstuderande samma möjligheter till studiestöd så som andra vuxenstuderanden i riket. Flera ålänningar studerar inom t.ex. vårdbranschen och måste idag arbeta vid sidan om sina studier för att klara sig ekonomiskt. Detta anser vi socialdemokrater ringer illa med tanke på framtidens krav på kompetens, kunskap och fortbildning. Vi måste se till behovet av att utveckla vuxenstödet för att ställa om arbetsmarknaden och skapa tillräckligt med kompetenta individer. Det gäller för oss alla att jobba hårdare för att möta framtidens krav.

Fru talman! Roligt är att en ny basutställning vid Ålands museum förverkligas. Det åländska kulturarvet lyfts fram samt samarbete mellan musei-, skogsbruks-, och miljövårdsbyrån. Regeringen Gunell vill ge kulturen utrymme att utvecklas enskilt och i samspel med andra, med näringsliv och med samhället. Det är detta kulturpolitik handlar om. Alltså en fördelning av medel och om den roll landskapsregeringen har för att formulera mål, prioritera uppgifter, stötta produktion samt se till att konsten och kulturverksamheten når avsedda målgrupper. Kulturpolitiken ger ramarna för kulturen och konsten men ska inte blanda sig i det konstnärliga innehållet.

Efter de musikaliska upplevelser vi fått ta del av i helgen, allt från Queen, till opera och klassisk damkör så inser vi vilken central roll kulturen har för vårt välbefinnande. Jag tror att kulturen kommer att få ännu större betydelse ju mer stressen och tempot ökar i vårt samhälle.

Kulturpolitik är oftast instrumentell, dvs. en kulturpolitik med ett specifikt syfte. Ofta handlar den idag om att främja ekonomisk tillväxt. Kulturen skär igenom samhällets tre sektorer; den offentliga, den privata och den civila. Kultur är både en näring och en del av näringslivet. Kultur är en viktig framgångsfaktor att lyfta fram i regeringens utvecklingsprogram och det måste finnas en tydlig koppling mellan dessa och kommunala strategier och program. Här sätter socialdemokraterna stor tilltro till det politiska program, Växtkraft, som har tagits fram. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Liberalerna håller fast vid tankegångarna i budgeten för 2012. Tankegången var att man skulle fasa ut kompensationsavdragen. Det innehöll både piska och morot för kommunerna. Kompensationsavdragen skulle fasas ut, men man gav också mera medel för samarbetsunderstöd för att hitta just de här lösningarna som kan ge effektivare service men också spara pengar för kommunerna. Man satt betydligt mera pengar på samarbetsunderstöd än vad man har gjort tidigare.

Jag är fullständigt medveten om att de som har det absolut allra sämst inte kan göra några avdrag. Men det gäller också den allmänna tandvården. Enligt det koncept som socialdemokraterna lägger fram så betyder det också att de som har det tuffast inte ens har råd att gå till den offentliga tandvården. Där har vi ett gemensamt politiskt problem att ta itu med. Socialdemokraterna kan inte säga emot att sjukkostnadsavdraget har betydelse för dem som har det svårt.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Alldeles rätt, ltl Sjögren. Det har betydelse och därför hoppas vi att regeringen ser över det som de har lovat för att kompensera dem som har det svårt, men också medelklassen, mig själv.

Angående offentlig tandvård så det är flera andra partier inblandade, ni förstår säkert själva att det är svårt att driva igenom, men vi gör det absolut bästa vi kan.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det står också tydligt och klart i tilläggsbudgeten att man tänker höja avgifterna för ÅHS. Av egen erfarenhet så vet jag att det är jättesvårt att få rättvisa avgifter. Man har försökt det många gånger. Jag upplever också att landskapsregeringen och majoritetspartierna backar från att helt enögt ha sagt att man ska ta bort sjukdomskostnadsavdraget till att se vad man kan finna för lösningar och analysera frågan väldigt noggrant. Min uppmaning till majoritetspartierna är se till att de som har det svårast och värst inte hamnar i kläm.

Ltl Sara Kemetter, replik

Det är klart att vi är enade där. Det står inte vilka avgifter man ska höja. Där önskar åtminstone jag att vi driver en ordentlig avgiftspolitik och en bra diskussion i utskottet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Ltl Sara Kemetter uppmanade lagtinget att noggrant granska effekterna av ett slopat sjukvårdskostnadsavdrag. Jag hoppas att det var en felsägning. Lagtinget fattar beslut i de ärenden som föreläggs lagtinget. Beredningsförpliktelsen finns i regeringen. Regeringen måste komma med de förslag som utgör underlag för beslutsfattandet. Det är inte parlamentets roll överhuvudtaget att göra hypotetiska bedömningar av effekter, i det här fallet ekonomiska effekter, av förslag som ännu inte finns här.

Ltl Sara Kemetter, replik

Det är alldeles rätt. I fallet jag var otydlig så uppmanade jag att utskottet skulle kunna diskutera den här frågan, inte lagtinget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé

Fru talman! Först vill jag lite gå in och reflektera över onsdagens debatt. Jag måste säga att det var sorgligt, på gränsen till skrattretande, att höra liberalerna och deras punktmarkering av vårt parti. I gruppledarens Mats Perämaas anförande handlade cirka ¾ delar om vad vi sossar gjort och inte gjort. Men någon egen politik från dem uppfattade jag inte. Jag kan lugna och säga att vi ser nog oss i spegeln och vi ser vad vi gör för beslut eller så får vi läsa och höra det i media, så där behöver ni inte vara oroliga för oss. Vi har en bra grupp med en bra stämning och en framåtanda. Så bekymra er inte där kära liberaler, vi klarar oss riktigt bra.

Nu tillbaka till den här regeringens omställningsbudget och bemötandet av den som har varit blandat med både positiv och negativ respons. En viss del av kritiken har varit frågan om var omställningen är, det är ju ganska mycket lika som tidigare och visst stämmer det. De stora inbesparingarna är lika som den tidigare regeringen också gjorde t.ex. med sjukavdraget och skärgårdstrafiken.

Vi måste våga se och ta långsiktiga beslut och inte bara tänka inför nästa val. Det här är fyra partier som nu ser till Ålands bästa på lång sikt. Vi försöker sänka driftsutgifter och spara mer.

Men jag nämnde att den här regeringen gör samma inbesparingar som förra regeringen och då nämnde jag både sjukkostnadsavdraget och skärgårdstrafiken.  Jag kommer att precisera mig senare kring detta i mitt anförande.

Omställningen, som har blivit kritiserad, går nu, som jag ser det, från utredning till handling eller från prat till verkstad. Där känns just sättet att gå vidare med kommunreformen rätt väg att gå mot målet. Målet är ju givetvis att få starkare kommuner och då tänker jag framförallt på starkare för att kunna klara av den kommunala servicen. Jag tänker bl.a. på den sociala servicen som är ansträngd för personalen inom flera kommuner.

Ltl Gunnar Jansson sakade stadspolitiken i skrivningarna om kommunreformen. Jag tror att den här regeringen försöker se på den enskilda människans behov och då kanske det är de mindre kommunerna som behöver få hjälp med servicen och hur man ska styra upp den.

Mariehamn har kanske också sina problem, men jag tror inte att problemen är strukturella, kanske mer ekonomiska.

Här behöver vi göra något åt de små kommunerna för att få dem att jobba i större team inom de olika sektorerna. Då blir det en större professionalitet. De är duktiga redan nu, men allting kan förbättras.

Jag har länge sagt att det är nog genom kommunsamarbete som vi stärker kommunernas service, men ju längre jag jobbat med kommunalpolitiken så inser jag att det kommer nog inte att fungera, för man är så rädd inom kommunerna att den andra kommunen ska vinna mer än sin egen. Så därför tror jag det är en svår väg, oberoende av hur mycket pengar man sätter in i kommunsamarbete i budgeten.

Så nu är det dags att komma i mål med denna fråga och här tycker jag att minister Gun-Mari Lindholm har en bra utstakad väg. Det är en väg mot målet och inte en utredning som ger mer frågor.

Fru talman! Den här regeringen har gått in med målsättningen att vi ska få en budget i balans under den här mandatperioden. Dit verkar vi nu kunna komma utan att behöva nalla från skattkistan som jag kallar utjämningsfonden. Däremot så hade vi tur att Katainen och Urpilainen valde att höja skatten så nu är väl alla partier glada över de pengarna, t.o.m. så nöjda att alla partier idag känner en tacksamhet över det ekonomiska tillskottet, även fast det kommer från riket. För vi vill väl alla här ha en så bra välfärd som möjligt här på Åland och så kan vi spara mer i pensionsfonden, vilket kan behövas.

Hur får vi då en bra välfärd? Som jag ser det så ska vår välfärd finansieras med skattemedel och låga avgifter. Inte genom skatteavdrag och höga avgifter. Vi har idag en bra fungerande sjukvård som alla ska ha råd och tillgång till, så har vi idag med låga avgifter och ett fungerande högkostnadsskydd. Men vi ska inte med skattemedel finansiera företagares kostnader som t.ex. ÅMHM.

Visst kan jag erkänna att inte allt känns bra i den här omställningsbudgeten, bl.a. är detta med sjukdomsavdraget ett tungt beslut att ta ta. Men det är nu så att vi måste kunna ta obekväma beslut. Jag upplevde att förra regeringen inte kunde ta obekväma beslut utan tömde ur alla kassakistor.

Att sedan som förra regeringen lägga ut sjukkostnadsavdraget på kommunerna är oansvarigt för att sedan ½ år senare gå ut och säga; ”håll sjukkostnadsavdraget kvar”.

Hur mycket behöver kommunerna höja skatteöret för att kompensera sjukvårdsavdraget? Ja, i min hemkommun är det 0,5 procent för att få in de 60 000 euro som ska kompenseras. Det är ungefär vad vi höjde skatteöret senaste år för att få en till närvårdartjänst för att kunna uppfylla riktlinjerna om personaltäthet för effektiviserat serviceboende. Ska vi nu i Sunds kommun få den stora äran att vara först med att gå upp till ett skatteöre på 20 procent för att kunna betala sjukdomsavdraget? Jag vet inte, det är tungt att komma dit. Men något ska göras om man ska göra som liberalerna vill.

Nu är vi fyra partier som ska ta ett tufft beslut med målet att få en budget i balans och dit är vi på väg.

Av finansmotionerna finns det heller inte några tips på inbesparingar, utan tvärtom. Nu är vi en regering med fyra partier och vi har enats om en omställningsbudget. Jag tror inte att något av dessa partier fått igenom alla sina önskemål, men vi är ändå nöjda för vi har tillsammans lyckats nå vårt mål med en väg mot en budget i balans.

Trots Katainens och Urpilainens miljoner som gick in i vår ficka så måste vi se över våra kostnader. En åtgärd är att man tyvärr måste gå in och minska på skärgårdsturlistan och en av de orsakerna är b.la. kraftigt stigande bränslekostnader. Men då måste vi se vad vi kan göra för skärgårdsborna. Där har vi nu en ambulerande tandvård. Tandvården kommer ut till skärgården istället för att de behöver ta sig in till tandvården. Här kan man ju se det som en omställning för servicen.

I onsdagens debatt pratade vtm Eriksson om att det är diskriminerande att ge skärgårdsborna allmän tandvård. Men tydligen har det då varit okej under liberalernas tid att ge allmän tandvård till ÅHS personal. Är inte det diskriminerande? Nu vill vi utveckla det här.

Jag läste i media för cirka 1 ½ vecka sedan att vtm Eriksson befarade massflykt från skärgården p.g.a. att det nu ska dras ner 3000 körtimmar. Är det inte viktigare nu att vi ser vad man ger för service och skapar arbetsmöjligheter än att det nu tyvärr måste dras in turer.

Att nu beskylla den här regeringen för minskning av skärgårdstrafiken som orsak till massflykt är en dålig stil. Vi vet att det är en befolkningsminskning i skärgården och det är väl inte utflyttning det mest beror på utan mer på att det föds allt färre ute i skärgården.

Vi kan inte heller blunda för att trafikavdelningen ökade sina kostnader mellan 2011-2012 med 11,2 procent. Vi måste nu försöka minska den ökande kostnadsökningen, trots ökade bränslekostnader.

Till sist, fru talman, vill jag avslutningsvis säga att den här omställningsbudgeten är steg ett i rätt riktning. Nu ska vi jobba vidare med målet om en budget i balans och samtidigt kunna erbjuda våra åländska medborgare ett bra och rättvist samhälle.

Nästa steg är budgeten för 2013 och då hoppas vi att det kommer ytterligare inbesparingar men samtidigt satsningar som ger hopp och framtidstro.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Winé sade att staden enbart har ekonomiska problem och inte strukturella bekymmer. Jag vill ändå framhäva att det finns strukturella utmaningar i staden också. I staden har man även den demografiska utmaningen framför sig, precis i likhet med andra kommuner. Jag vill inte förringa den delen. Jag kan nog lugna både ltl Winé och ltl Jansson här tidigare om att staden måste ha en central roll i samhällsservicereformen, i och med att man också är den enskilt och överlägset största serviceproducenten i landskapet av alla kommuner.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Om ltl Petri Carlsson tog detta som kritik så var det definitivt inte meningen mot Mariehamns stad. Jag sade att jag inte tror att det är några strukturella problem inom Mariehamns stad, då tänker jag på den sociala servicen, som mitt anförande handlade om.

Vad vill vi få ut av samhällsreformen? Jag ser att det inom de små kommunerna kan finnas ett strukturellt problem att kunna ge den service som man verkligen behöver ge var och en kommuninvånare, genom att det krävs mera personal inom barnskydd osv. Här anser jag att Mariehamns stad har den personal som krävs inom den sociala servicen. Det är detta som jag menade. Jag tror att samhällsreformen gynnar landsbygden mera än staden.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ja, vi delar den uppfattningen. Det finns nog en mycket större personalstyrka och kompetens i staden just kring social service. Där tror jag att man på något sätt kan hitta lösningar för hur vi kan producera service tillsammans på Åland på bästa möjliga sätt. Staden kommer förstås att ha en betydande roll framöver och det tror jag att är viktigt. Jag delar den uppfattningen. Men jag uppfattade ltl Winés anförande som att vi inte skulle ha några strukturella utmaningar framöver, men det har vi också i staden där den demografiska utvecklingen är likadan som i de övriga kommunerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Ltl Winé gav en liten släng åt liberalerna för detta med inbesparingar. Vi har här i debatten både föreslagit finansieringar av våra motioner och vi har pekat på framtida möjligheter till inbesparingar. Jag tycker nog att det var en onödig släng.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Ltl Sundblom, jag upplever inte att det här var en onödig släng. De onödiga slängarna började redan i onsdags när det kom otroligt med slängar mot socialdemokraterna från liberalt håll. Men då var det tydligen helt befogat och helt okej. Man behöver nog titta sig i spegeln.

I ltl Sundbloms anförande tidigare kom det förslag på inbesparingar på antalet timmar, 4 600 timmar på ett år. Finns det utredningar någonstans? Det är ju därför som vi står stilla just nu och väntar på kortrutt och på att få en kostnadsanalys.  

I en replik tidigare fick ltl Sundblom frågor varför ingenting hade hänt under den förra perioden. Men då fick vi till svar att vi ska prata inom de egna partierna. Det verkar som att ledarskapet fattades.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftena är avslutade.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! När man går till val genomgår man en valrörelse där lovar man ett och annat för att folk ska rösta på en. Det är små och stora saker inom olika politikområden. Om jag ska välja ut ett av obunden samlings allra viktigaste vallöfte så var det att få budgeten i balans, att stoppa blödningen i landskapets kassa så att det ackumulerande underskottet inte längre växer utan helst krymper.

Det dokument som vi nu diskuterar visar hur det ska göras. Vi tycker att det är överordnat allt annat. Det går inte att dra av Åland i fördärvet och börja skuldsätta sig för att ha råd med driftsutgifterna. Därför är vi mycket glada att få medverka till att ta att det här dokumentet ligger på lagtingets bord.

Det skulle ha sett annorlunda ut om vi själva skulle ha haft egen majoritet i lagtinget och i regeringen. Vi har också fått kompromissa och fått ge och ta i det här arbetet. Jag tänker inte stå här och berätta det. Jag och vi är nöjda med den budget som ligger. Vi stöder den, vi kommer också fortsättningsvis att stöda de åtgärder som kommer att behövas utföras under åren som är kvar i den här valperioden. Minst de här åtgärderna kommer vi att stöda, vi kommer att vara aktiva och också hjälpa till att få dem så lindriga och smidiga som möjligt efter vår förmåga.

En sak har blivit lite fel i debatten. Man säger att det har kommit som en skänk från ovan och så nämner att statsminister Katainen och finansministern Urpilainen har tagit fram sina plånböcker och gett oss x antal miljoner, men så är det inte. De har bestämt att ålänningarna också ska betala högre skatt och det har lindrat den här situationen avsevärt. Det kan vi inte styra över. Vårt ekonomiska system är så att om Finland väljer en sådan politik så ökar vår klumpsumma och då kommer de här miljonerna. Det är ju ingalunda gratis pengar. Det innebär också höjda skatter för ålänningarna, vilket man ska vara tydlig med.

Jag kan också avslöja att jag, i likhet med centerns Runar Karlsson, inte tror att det här går att göra bara med inbesparingar. Det är också klokt att i någon mån öka skatteuttaget, åtminstone tillfälligt. Även där är jag helt tillfreds med sakernas skeenden.

Sedan när det gäller debatten om den parlamentariska situationen, så om man gör en tillbakablick så vet ni alla att jag många gånger i den här talarstolen under förra perioden har varit kritisk till den förra regeringens oförmåga att ta tag i de här sakerna och göra det som den regeringen nu har gjort.

Det blev val och en ny regering tillträdde som lade fram det här dokumentet. Man skulle då hoppas att oppositionen kritiserade att man sparade för lite och så skulle oppositionen ha kommit med en massa kreativa förslag på hur man kunde spara mera. Men så blev det inte, tvärtom, oppositionen kom med kostnadsdrivande åtgärder. Man verkar ha lämnat detta med att driva på för att få en budget i balans.

Ser man särskilt på liberalernas agerande så förvånar det mig, man kommer med märkliga förslag till finansiering, t.ex. att man ska dra bort finansieringen på bildningsförbunden fast man just i den regering, där man hade egen majoritet, hade föreslagit en ny lagstiftning som handlar om bildningsförbunden. Man går på EU-program, som man själv har beslutat om och som har längre verkan, och som inte är realistiskt att ta bort. Sedan föreslår man besparingsåtgärder som regeringen redan har skrivit om i budgeten och som är en följd av den budget som ligger och är sådant som alla partier är överens om. Det är ju enkelt att föreslå sådant. Det är ju som att föreslå att solen går upp i morgon bitti, för det är man säker på. Jag vet ju att liberalerna har mycket kunskap och kunde komma med många konstruktiva förslag. Men man väljer bort det för att man inte vill vara besvärlig, man vill göra det enkelt för sig och det har jag aldrig uppskattat faktiskt vare sig hos politiker eller hos partier, att slippa undan ansvar. Om det skulle komma goda förslag och alternativa lösningar så finns det en möjlighet att diskutera ihop sig i lagtinget också och ändra på det som ligger på bordet. Men när det absolut inte kommer något så finns det ingenting att diskutera, vilket är lite tokigt.

Lite samma sak är det om debatten om tandvården. Det anges ungefär som socialdemokraternas allena saliggörande vallöfte och att det är förklaringen till deras framgång. Ingalunda är det så, men visst kan det vara bidragande. Man måste komma ihåg hur det var före valet. Hur kritiska var liberalerna då till allmän tandvård? Nå, väldigt lite, man sade knappat någonting. Man ville inte stöta sig med väljarna. Man gick bakom socialdemokraternas vallöfte. Däremot fanns det ett parti som ifrågasatte allmän tandvård, försökte belysa effekterna av det och som kan vara trovärdiga nu efter valet och det är obunden samling. Man ska inte kritisera socialdemokraterna om man inte själv hade ett alternativ i valrörelsen. Men det är klart att det är roligt när det kracklar för andra och det försöker man ta fram istället i brist på eget konkret innehåll. Det tycker jag är fel.

Det var också en väldigt konstig reaktion från massmedia, vilket vi förvånade oss över. Massmedia vaknade sedan några dagar efter valet. Vad kan det bero på då? Ni får själva leta i förslag till svar.

Fru talman! Jag ska nämna två konkreta saker som jag tycker är väldigt viktiga i den här budgeten. Det är för det första de skrivningar som finns om den digitala agendan. Det här är frågor som ligger mig varmt om hjärtat och det har jag också stått och messat om här i talarstolen. Det arbete som nu påbörjas, att sjösätta den digital agenda, är väldigt viktigt. Det är den absolut viktigaste reformen som finns med i den här budgeten. Då undrar ni säkert om jag till och med tycker att den är viktigare än samhällsstrukturreformen? Jag tycker att den är viktigare på det viset att en samhällsstrukturreform möjliggörs på ett smidigt sätt. Den digital agenda är en förutsättning för samhällsstrukturreformen. Jag tänker på den del av den digitala agendan som rör vår egen förvaltning och kommunernas förvaltning. Det möjliggör effektiviseringar inom förvaltningar hos både landskapet och kommunerna. Det möjliggör att arbetet kan utföras oberoende av tid och rum och inte måste göras just på det kommunkansliet av just den tjänstemannen, utan kan hanteras med andra strukturer. Så länge man är fast i det gamla sättet att förvalta så är man ganska mycket fast vid det gamla sättet att förvalta. Om man får det här som plattform så har man helt andra möjligheter när det gäller förvaltning. Det enda som man sedan är fast vid är de regionala förhållandena, att människor bor spridda osv. Det här är en jätteviktig del.

Det innebär också stor skillnad för medborgarna som är förvaltningens kunder i den service som man kommer att få och som också kommer att vara oberoende av tid och rum i mycket större utsträckning. Vi måste vara ärliga och säga att även om det har tagits vissa mått och steg så ligger Åland tyvärr hopplöst efter när det gäller den här utvecklingen. Men å andra sidan så gör det att vi kanske inte behöver göra de misstag som de som ligger på vågens framkant har gjort. Vi kan hoppa över sådana steg under den här tiden som vi halkat efter. Det kan bli en välsignelse istället för en förbannelse när dagen kommer till sitt slut. Den delen av den digitala agendan kommer att betyda mycket och den kommer att betyda mycket mera än vad man kan överblicka i det här läget, det är jag säker på.

Vill man läsa lite om vad man kan sätta in i den digitala agendan så har Sveriges regering en bra inriktning på sin digitala agenda, om man räknar bort utrikespolitik och bistånd som inte vi sysslar med. Sveriges regering. som kom med sin digitala agenda i oktober i fjol, har en bra inställning till hela.

Sedan finns det många andra delar av den digitala agendan; hur ska gynna det här som näringsgren, hur ska vi använda digitaliseringen i skolan, hur ska vi göra det i vården och i annan samhällsservice? Det får vi återkomma till.

Fru talman! Den andra viktiga reformen, som vi har debatterat mycket, är skärgårdstrafiken och kortruttstrafiken. Jag sällar mig till dem som har blivit frustrerade för att vi tycker i princip lika, vi har en stor enighet kring att gå vidare och ändå kommer vi inte vidare. Nu måste vi komma vidare och det kommer vi i den här regeringen att se till att vi gör. Man får inte längre stå på stället och stampa. Som ni vet så finns det i princip ett smörgåsbord uppdukat med alla åtgärder. Det är nu viktigt att välja de rätta som man tycker om och som man vet att innebär bättre service och lägre kostnader. Jag behöver inte upprepa allt det här.

Jag vill nämna två saker. Man måste se på möjligheterna till fasta förbindelser, att få bort som mycket sjötrafik som möjligt måste komma först och det förkortar färjpassen. Det finns också förslag på hur man ska göra det.

För min del är fortfarande fast förbindelse till Föglö synnerligen aktuellt. Den är fortfarande finansierad. De kostnader, mellan tummen och pekfingret räknat, som vi idag lägger ner på Skarven finansierar en fast förbindelse i form av en tunnel till Föglö om man lägger till en bompeng för att köra genom tunneln. Vi får inte lämna det spåret. Vi får inte vara så fega så att vi inte vågar göra den satsningen för den är finansierad. Vilka av de 23 undervattenstunnlar t.ex. i Norge, Island eller på Färöarna var finansierade från början? Nå, ingenstans! Inte så tydligt som här. Det här är faktiskt det tunnelprojektet som har det bästa förutsättningarna i Norden. Man måste i rask takt gå vidare med de andra åtgärderna för att förkorta färjpassen.

Det är också viktigt att inse att med den typ av tonnage som vi har idag så borde vi föra så gott som alla färjor till skrot, om vi bara hade råd. Fartygen är helt fel modeller och helt fel tänkt i botten när det gäller det tonnage som vi har. Vi kör tyvärr stora tunga stålfärjor av och an, långa turer. Men för vilket rederi som helst är det inte realistiskt att skrota hela sin flotta och köpa en ny. Man måste göra det etappris och prioritera var man börjar. Man måste få smidiga flakfärjor där vi har tung trafik som behöver transporteras. Man måste också se på lättare tonnage som kan ta några bilar och passagerare, typ de kombikatamaraner som tidigare har diskuterats och som man kör mellan fjorduddarna i Norge. På visst håll i skärgården passar de som tonnage på sommaren och som komplement till de tunga transporterna, som är viktiga för industrin men inte för persontransporter.

Kombikatamaraner, flakfärjor och så många fasta förbindelser som möjligt. Moderaterna räknade ut att skärgårdstrafiken kostar 24 miljoner euro med alla investeringskostnader. Det blir ju hastigt mycket pengar om man räknar vad det blir på 100 år. För om 100 år ska vi ha skärgården kvar och om 50 år och om 30 år osv. Vi pratar miljarder euro, som man kan satsa om man får bort driftkostnaderna.

Innanför denna krympande ram så måste man tänka på att istället för att betala dyra driftkostnader så kan man betala investeringskostnader och lägre driftskostnader. Det är klassiskt ekonomiskt tänkande. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag vill friska upp ltl Sundmans minne, han är nämligen lite på vills. I den förra landskapsregeringens handlingsprogram stod det att tandvården ska utredas och utvecklas. Det finns en utredning som kan ligga till grund för att förbättra tandvården. Den beskriver nuläget, den beskriver utmaningar och den har också förslag på förbättringar.

Under den förra mandatperioden infördes också servicesedlar i ÅHS-lagen och man fasade ut ÅHS-personal för att ge utrymme att ta in nya grupper. Man införde narkostandläkare och tandvårdsvagnen finns i 2012 års budget.

Det förvånar mig att ltl Sundman nu säger att man inte är på socialdemokraternas linje. Varenda socialdemokrat har nu stått upp här och sagt att man ska förbättra den allmänna tandvården. Vad vill landskapsregeringen och majoriteten göra när det gäller tandvården? Kan vi få besked?

Ltl Danne Sundman, replik

Jag pratade om hur liberalerna före valet förhöll sig till allmän tandvård, tandvård till alla. Liberalerna är inte trovärdiga för de stod också bakom det löftet i praktiken, eftersom man inte var emot det så tydligt. Det var ett parti som var emot allmän tandvård, som tydligt ifrågasatte det och det var obunden samling. Därför tycker jag inte att man ska vara så kaxig här i debatten nu. Det sades här att jag har glömt och att jag är på vills. Men jag vill påminna om vad som sades före valet. Gå tillbaka, läs tidningarna och debattartiklar som då publicerades. Kanske det var så att dåvarande socialministern, nuvarande ltl Sjögren var skeptisk. Men vad sade liberalerna som parti?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Det kan jag berätta för ltl Sundman: Liberalerna har alltid diskuterat spåret att införa servicesedlar. Tydligt och klart har det varit ett ställningstagande från liberalernas sida.

Vi skulle vilja se en utredning om servicesedlar kontra allmän tandvård. Nu vill vi veta vad den obundna gruppen har för inställning till tandvården under den här mandatperioden. Nu ska vi se framåt ltl Sundman! Får vi veta?

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det är bara att läsa i tilläggsbudgeten, så enkelt är det. Eftersom vi är med i regeringen så står vi bakom det som står i tilläggsbudgeten. Så det är väldigt enkelt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson

Fru talman! Jag stöder också första tilläggsbudgeten. Det är vissa frågor som jag har lite funderingar kring. Utskottet kan kanske titta lite närmare på frågorna.

Inledningsvis är jag lite förvånad över att man ifrågasätter att man döper budgeten till omställningsbudgeten. Jag tyckte att det var ganska smart och klokt. Jag vet inte vem som kom med förslaget från början, men det var ministrarna som började använda det och sedan har det spridits vidare. Det handlar inte om tilläggsbudget utan man försöker strukturera om. Vissa saker har inte gått att inte ha ett tillägg till, t.ex. när det gäller trafikavdelning. I stort sett försöker man göra en omställning. Vi har kris i finanserna och vi måste göra någonting åt det. Ur kris kan det komma kreativitet. Det kan vara en fördel att man blir tvungen att bryta gamla konstruktioner, man måste börja tänka om och det kan leda till avbyråkratisering och effektivare förvaltning. Den här typen av kriser kan också ha fördelar med sig.

Vad jag reagerade på, men som jag har gått med, var att fem polistjänster nu kommer att dras in. Det är två nya tjänster som ska dras in och det är tre tjänster tidigare som har varit frysta. Hur drabbar detta polisen? Nuvarande polismästaren konstaterar att det här är något som inte drabbar poliserna. Poliserna har kvar har sina jobb, men det här är någonting som drabbar Åland. Hur blir det med tryggheten, hur blir det i trafiken och hur blir det i olika sammanhang? Det kommer eventuellt att bli en förändring. Man kanske lyckas med att förbättra och få en viss effektivare förvaltning, lite avbyråkratisering och mera kreativitet men naturligtvis sätter det sina spår om man tar bort fem polistjänster från ett landskap som Åland. Det behöver vi tänka på när vi fattar den här typen av beslut.

Man pratar om centralorten Mariehamn. Om man googlar på ordet stad så finns det väldigt lite. Åland skulle vara väldigt betjänt av att ha två centralorter. Man skulle ge Godby en liten knuff. Alla på Åland tjänar på att vi skulle ha två centralorter. Om man söker på Godby så kommer Godby upp bara på ett ställe och där står det att centralkansliet ska dras in och ingenting mera. Det står inte att något annat ska flytta ut till Godby. Vi vet sedan tidigare att vägstationen finns i Godby. Det har varit mycket diskussioner om att trafikavdelningen skulle flytta till Godby. Man får inte låta det falla helt i glömska. Vi ska komma ihåg att det finns lokaler som man kanske kan använda. Vad jag har förstått så har det också utretts om trafikavdelningen till och med skulle kunna vara i Godby centrum. Det är väldigt viktigt att näringsavdelningen går att flytta ut men man borde också titta på trafikavdelningen.

Vi har ju alldeles för lite lokaler. Vi hyr lokaler väldigt dyrt ute på stan, det är ganska stora summor som hela tiden rinner ut. På sikt måste man ta ett helhetsgrepp om hur man ska hantera det här. Ska vi ha en fjärde våning, ska vi utlokalisera eller ska vi göra något annat? På sikt måste vi bestämma oss hur vi ska gå tillväga.

Jag var tidigare emot en fjärde våning men jag konstaterar att det finns mycket pengar att tjäna på sikt. Bygger man med lätta konstruktioner så kan man komma ner ganska mycket kostnadsmässigt. Man måste inte gjuta i stora betongbunkrar. Man försöker titta på hur ändamålsenliga de är. På sikt ska man ta det i beaktande också.

När det gäller polishuset så kanske man i utskottet behöver titta lite närmare på hur det är tänkt. För det har varit väldigt många olika budskap, förslag har kommit upp och fallit platt till marken igen. Nu är det viktigt att poliserna nödvändigt behöver få ett nytt polishus. Men man måste också se till att rumsprioriteringen är rätt. Man måste se att de rum som ska finnas med finns med. Man måste se om rummen har tillräcklig storlek och vilka andra utrymmen som man kan ta bort. Så att det inte blir så dyrt när man ska fatta beslut om det så att det återigen skjuts upp och faller till marken. Man måste styra upp det här och göra rekryteringar. Måste allting byggas nytt i huset bredvid eller kan man damma av den gamla lätta konstruktionen som skulle byggas på det nuvarande polishuset och bygga ut det? Då skulle man inte behöva bygga helt nya konstruktioner. Ska man hyra eller ska man försöka köpa tomten och bygga själv? Det finns mycket frågor kring detta ännu som man kan titta på i utskottet. Jag får tacka så här långt.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Från liberalernas sida vill vi understryka att vi också tycker att det är extremt viktigt att man kommer igång med polishuset, så att man kan fatta beslut och att polisen få nya nödvändiga utrymmen. Vi minns också hurdant liv det var i lagtinget under förra mandatperioden när man behövde flera polistjänster och nu drar man streck över tjänster. Jag delar helt uppfattningen om att det kommer att ha konsekvenser för hur polisverksamheten fungerar på Åland.

En sak, som också är viktig att majoritetspartierna tar till sig, är att se till hur det blir med tillnyktringsenheten. När man nu ska bygga polishuset hur ska man då göra med tillnyktringsenheten? Man behöver ganska snabbt bestämma sig om tillnyktringsenheten ska finnas på polishuset eller på ÅHS.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Vi är helt överens i den här frågan. Frågan kanske inte blev riktigt klar utredd under den förra regeringsperioden av flera olika anledningar. Man behöver ta itu med det. Efter vad jag har förstått står lokalerna tomma nu, det är en fråga som står och väger och polishuset är en bricka i spelet.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! När det gäller tillnyktringsenheten så finns det ett PM hur det skulle gå till om ÅHS skulle överta tillnyktringsenheten och man skulle få en mini-Maria som man ursprungligen talade om. Men det krävs flera tjänster på ÅHS. Man måste fatta ett beslut om enheten ska vara kvar hos polisen eller ska man förbättra tillnyktringen och föra den till ÅHS.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det är sant att det är angeläget att poliserna får bra utrymmen att bedriva sin verksamhet i, även om verksamheten först och främst är viktig utanför polishuset. Men det behövs naturligtvis också ett hus att verka i.

Spåren är två i dagsläget; att bygga i egen regi eller att hyra upp. Skisserna finns färdiga. Nu ska det redas ut vilken väg som är bäst och mest förmånligt för samhället att göra. Det är viktigt att vi här och nu bestämmer oss för att man ska ha ett polishus färdigt 2015. Det är ett löfte som vi har gett till poliserna och dess ledning, vilket vi arbetar utifrån.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Vi har redan sett cyklande poliser på stan ganska nyligen så poliserna är redan mera utanför.

När det gäller de här skisserna och tankarna på polishuset så är det viktigt att man också ser på kostnaderna. När man ska ta beslut om summan som står längst ner på sista linjen så får man kalla fötter och backar tillbaka här i lagtinget och man kanske väljer att prioritera någonting annat i stället. Det ska verkligen vara genomtänkt och bra förankrat hela vägen.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Vi har grova uppskattningar om vad de här kostnaderna är. Som jag ser det så har det här lagtinget, men också det tidigare lagtinget, varit överens om att ett nytt polishus ska byggas. Det ska byggas under den här mandatperioden.

Det har också funnits en viss intern kritik och kanske en missbelåtenhet. Men med dagens nya ledning, ledningsstruktur och organisation så är det missnöjet också borta. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi också ger de politiska signalerna att vi menar allvar. Landskapsregeringen menar allvar i den här frågan och det hoppas jag att vi alla kan ställa oss bakom, också oppositionen den här salen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Trots denna sena timme ska jag försöka ge mina allmänna reflektioner på den här omställningsbudgeten.

Jag vill tacka regeringen för att man presenterar sina förslag inför framtiden. När jag bläddrade igenom budgeten första gången så blev jag lite förvånad. Det kändes lite som att scrollaningsknappen hade hakat upp sig för det var så mycket text. När dokumentet hade hunnit sjunka in lite så inser man att den här budgeten är lite som ett regeringsprogram 2.0. Det är mera en plan och en vision för vad man vill genomföra än några konkreta åtgärder just nu, men det erkänner man ju också. Kanske det inte är något fel med det, men det är de konkreta åtgärderna som räknas och de väntar vi fortfarande på.

Var finns då förändringarna i de här visionerna under den treårsperiod som man behandlar i den här budgeten? Ja, man ska spara 40 tjänster, vilket är bra. Den ambitionen delar jag, det är klart att vi måste se över den egna strukturen om vi ska lyckas spara pengar på sikt. Frågan är om det räcker? Räcker 40 tjänster? Jag ställer mig skeptisk. Vi behöver verkligen titta på det egna huset i första hand om vi ska lyckas lösa de strukturproblem som vi har och göra en verklig omställning. Jag hoppas att man fortsätter att titta vidare på om det går att sköta dagens förvaltning med ännu färre tjänstemän. Det är en relevant fråga.

Man börjar sakta och försiktigt utlokalisera. Man diskuterar den före detta naturbruksskolan, vilket också är bra. Man tittar också på ungdomsgarantin där det fortfarande bara är ord. Jag hoppas verkligen att man också omvandlar det här till handling för det är någonting som jag stöder fullt ut.

Ett annat plus i budgeten är den digitala agendan där man verkligen satsar 1/2 miljon och visar att man tycker att det här är viktigt. Det var också positivt att läsa skrivningarna om att man ska titta på en öppen källkod som en lösning för de program man använder internt. Det var en finansmotion som vi ifrån Ålands Framtid lade för något år sedan. Det är ju positivt att det kommer upp här nu igen.

Sist och slutligen hoppas jag med den digitala agendan att man faktiskt sätter fokus på att få hemsidan uppdaterad. Den börja kännas minst tio år gammal, vilket är en uppfattning som säkert flera med mig delar. Jag tror också att det viktig nyckel i arbetet med den digitala agendan är att man får fram en lagstiftning om e-legitimering. Det finns ju många kommuner som är på framkant och som ligger långt före landskapsregeringen vad gäller det digitala arbetet. Man försinkar kommunerna genom att inte ha ett fungerande system med e-legitimering där man kunde skicka in ansökningar och blanketter till kommuner och signerar dem färdigt på datorn, så att man inte behöver skriva ut och skriva under. Det tror jag är viktigt och ett sätt att uppmuntra och sporra kommunerna men det är också något som landskapsregeringen kan utnyttja när på får sitt eget system under kontroll.

I Elläran lärde jag mig att om man ska skapa spänning så behöver man både plus och minus. Därför ska jag nu presentera några minus efter plussidan. 

Regeringen har inte riktigt tagit till sig min oro som jag framförde i debatten om regeringsprogrammet. Man har inte kommit överens i de stora frågorna som diskuterades inför valet. Man har sagt att man ska lösa dem men man har fortfarande inte sagt hur. Det handlar om samhällsreformen som fortfarande bara finns på papperet som en allmän teoretisk vision. Där behöver man kom överens och skissa upp en färdplan över hur det här ska göras. För ingen vet ännu hur det kommer att påverka medborgarna i kommunerna eller landskapet som helhet i framtiden. 

Jag har heller inte sett någon färdplan över skärgårdstrafiken. Vi hade ett kortruttsmeddelande för ungefär ett år sedan. Där skissade man upp alternativ till strukturella inbesparingar, men utan några desto mera prioriteringar. Nu har vi fem förslag som man kommer att ta tag i enligt det här programmet. Det är bra att man åtminstone har de fem. Men jag väntar fortfarande på målbilden, är populärt ord i de här sammanhangen. Jag skulle vilja se hur man har tänkt lösa det som helhet och det vill flera med mig se, framförallt väntar skärgårdsborna med spänning på det.

Man pratar om nytt tonnage och man pratar om det stora problemet med stigande bränslekostnader. Det här är knappast ett problem som är övergående. Jag skulle vilja slå ett slag för att man tittar på eldrivna färjor. Har man från landskapsregeringens sida tittat på vilka alternativ det finns ute i världen idag? Man skriver att man ska försöka komma bort från fossildrivna bränslen. Jag tror att eldrivna färjor skulle kunna vara ett realistiskt alternativ. Förr i tiden vevade man sig faktiskt fram över vissa korta pass. Då borde man ju också kunna göra det med el.

Det är ju förstås beklagligt att man väljer att ta bort indexjusteringen av studiestödet. Jag vill ändå inte bara vara destruktiv i den här debatten. Om man väljer att gå in för det här från regeringens sida så har jag två förslag för att kompensera. Det ena förslaget är det som man själv skriver i sitt regeringsprogram, men som inte finns någonting om i tilläggsbudgeten, det är att ta bort inkomstgränserna. Jag har själv varit in och tittat på det här. Man kan ändra det jätteenkelt genom en snabb ändring i en paragraf i lagen om studiestöd. Det väntar vi på. Jag hoppas att vi kan få det gjort här i vår. Det bara att slopa det, det finns inte orsak att vänta med det.

Sedan vill jag också att man tittar över maximibeloppet för studielån. Minister Johan Ehn var tidigare inne på att man kanske inte utnyttjar studielånet till fullo. Jag vet ärligt talat inte hur det ligger till. Jag tycker åtminstone att man borde ge möjlighet åt dem som vill ta lån att göra det, speciellt med tanke på att man inte indexjusterar studiestödet. Lån är egentligen en bättre form av studiestöd än studiebidraget i och med att man då får ett ansvar för sina pengar på ett helt annat sätt. Det är klart att man inte vill skuldsätta sig med tiotusentals euro i onödan. Men bidraget rullar in tills tiden har gått ut, tills man har använt pengarna till max. Lån är ett bra sätt att resultat inrikta studiestödet på så att folk faktiskt studerar snabbt och effektivt, som flera har efterfrågat här i salen.

Min största oro för den här budgeten är sättet man finansierar den på. Istället för att dra ner ordentligt på de egna kostnaderna har man valt att ta pengar från medborgare och kommuner. Man höjer avgifter, ambition är i alla fall att höja avgifterna på ÅHS och i skärgårdstrafiken. Man tar bort våra åländska avdrag som egentligen är vårt enda instrument att föra en egen åländsk skattepolitik. Och man skär ner på landskapsandelarna till kommunerna med 3,6 miljoner. Jag tycker inte att det är riktigt rättvist. Jag tror att de åländska medborgarna hellre skulle se att man sparar i de egna strukturerna än att ta pengar från medborgarna och kommunerna.

Samtidigt höjer statsrådet i Finland skatterna, även för ålänningarna. Det drabbar oss i lika stor utsträckning. Jag tycker inte att det är rätt att vi för den sortens skattepolitik, att vi tackar och tar emot och säger att det är jättebra att man höjer skatterna, för det drabbar ju oss. Det är ju lika negativt för varje medborgare som det är positivt för landskapets kassa.

För att budgeten ska balanseras om tre år så fordras det samtidigt en global uppgång och en uppgång i den finländska ekonomin i och med att man kalkylerar att klumpsumman och skattegottgörelsen ska öka med 20 miljoner 2015.

Vi vet ju att det ekonomiska läget ute i Europa inte är särskilt stabilt idag. Man har inte löst skuldkrisen. Framtiden är allt annat än klar på den punkten. Man kan tycka att det är en liten glädjekalkyl med dessa 20 extra miljonerna. Jag skulle vilja veta vad landskapsregeringen tänker göra om den utvecklingen inte fortsätter så som man kalkylerar idag?

Det är mycket som spelar in om vi om tre år ska kunna ha facit på hand och säga att det här blev en omställning. Ambitionen med en stabil ekonomi delar vi förstås alla, men det som skiljer kan vara metoderna och vägen dit och det är där som man kan strida. Jag hoppas att man faktiskt tänker på vad som händer om vi inte får in våra 20 miljoner. Vad händer om man inte får skärgårdstrafiken under kontroll? Vad händer om man inte lyckas skära ner flera tjänster? Var står man då? Då kanske vi står på precis samma ställe som vi står idag. Det är den oron som jag vill uttrycka. Tack. 

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Det var ett intressant och mycket analyserande anförande som ltl Axel Jonsson höll. Jag delar också hans rädsla för framtiden om det händer saker ute i den ekonomiska värden som vi inte räknar med nu, för då står vi inför betydligt större åtgärder.

Det var också glädjande att se att ltl Jonsson inte bara lägger till pengar utan är också beredd att acceptera de förslag som regeringen nu lägger för att nå en budget i balans på sikt.

Jag tänkte kommentera några av de saker som sades. För det första inkomstgränserna, som vi skriver så är det något som man ska titta på. Däremot är det nog inte bara att förändra dem så där rakt av. Eftersom de också är en del i ett inbesparingspaket så måste vi försöka minska de byråkratiska kostnaderna i samma veva, så att det går jämnt ut. För att kunna göra det så behöver man får reda på vilka kostnader det rör sig om.

Den andra biten, vad gäller att höja maximibeloppet för lån, så tycker jag att det är en väldigt intressant tanke, som jag under den här diskussionen har blivit att fundera en hel del kring och framförallt när man gör jämförelser till Sverige.

Talmannen

Tiden är ute!  

 Ltl Axel Jonsson, replik

Jag skulle vilja lyfta upp en tanke på hur man i Norge har förverkligat studiestödet. Det vanliga är att man har en del av stödet som lån och en annan del som ett direkt bidrag. Men i Norge, om man inte bor hemma och man studerar, så är bidragsdelen ett lån tills man har tagit sin examen, först då omvandlas det till ett stöd. Det är tänkvärt. Om det skulle fungera på Åland så skulle man få en tydlig resultatinriktning på studiestödet och man uppmuntrar folk att faktiskt slutföra sin examen, vilket ändå borde vara målsättningen när man studerar.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Kreativa tankar och idéer mottas alltid med tacksamhet. Det är sådant som för diskussionen vidare och som också kan föda nya sätt att se på saker och ting. När vi ser framåt så kommer också finansieringssystemet för studier att behöva förändras radikalt. Men vi måste ta stegen sakta men säkert framåt. Nu vi ska först försöka reda upp den ekonomiska situationen som vi befinner oss i.

När det gäller att försöka få en betydligt högre studietakt än vad vi har i dagsläget och därigenom förlänga arbetskarriärer så för ltl Axel Jonsson fram mycket goda tankar. Jag tar dem med mig i den fortsatta beredningen. Jag lovar definitivt inte att det är något som ligger på bordet under det här året, utan det är något som man får titta på när man får ekonomin i skick. Alla de här bitarna är sådant som initialt också kan kosta. Först måste man veta vad det kostar och sedan tar man sig vidare. Man ska absolut titta på de här sakerna.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det förvånar mig lite, inför valet var minister Ehn och hans parti ganska klara och tydliga med att de ville slopa inkomstgränserna. Varför man ska vänta med det här och först nu börja fundera på vad det kostar är någonting som förvånar mig. Jag skulle gärna vilja se att det här kommer på bordet om man ska lyckas uppfylla sitt vallöfte.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Jag skulle gärna se ett klargörande från ltl Jonssons sida i fråga om indexjusteringen av studiestödet. Jag tyckte mig höra att ltl Jonsson beklagade att det är inte blir någon indexjustering. Å andra sidan har jag ett minne från ungdomsparlamentet att ltl Jonsson inte tyckte det var så bra med index. Hur tycker nu ltl Jonsson riktigt i den här frågan om index?

Ltl Axel Jonsson, replik

Vad jag minns från ungdomsparlamentet så var aldrig indexjusteringen upp till diskussion. Det handlade då om ett förslag från röd ungdom om att höja studiestödet så att det skulle motsvara utkomststödet idag. Och då, mina vänner, pratar vi kostnadshöjningar och inte några inbesparingar. Det är kanske något för ltl Igge Holmberg att fundera över vad hans väljare tycker och tänker när han skriver under ett förslag om att till och med ta bort indexjusteringen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag tycker att det är rejält av ltl Jonsson att inse att även de studerande måste dra sitt strå till stacken. Ltl Jonsson stöder i princip det här och kommer istället med andra förslag på åtgärder som delvis har nämnts tidigare, som att slopa inkomstgränserna och att se t.ex. på Norges system. Det är mycket rejält som oppositionspolitiker och dessutom den yngsta ledamoten att stå för de här åsikterna.

Jag vill svara på frågorna som ltl Jonssons ställde; vad händer om PAF inte ger det här överskottet, vad händer om vi inte få de skatteintäkter som nu prognostiseras? Nå, då måste vidta ytterligare åtgärder och det är jag beredd att göra. Nu har vi hamnat i en sådan situation att vi inte måste ta de allra svåraste åtgärderna eftersom inkomstbilden ändå är ganska god jämfört med hur det kunde ha varit. Men det kan också bli värre och då måste vi vara beredda att ställa upp och komma med en ännu stramare politik. Jag hoppas och tror också att ltl Jonsson står bakom det.

Ltl Axel Jonsson, replik

När frågan om Greklandskrisen var som allra hetast i höstas så sade man att man ska lösa det i mars 2012. Men lösningen har inte kommit ännu. Det här gör att jag är orolig över kalkylen i budgeten, att intäkterna kommer att öka med 20 miljoner om man tänker på klumpsumman och skattegottgörelsen. Det kunde kanske vara fog att regeringen tar fram åtminstone en intern krisbudget. Det kan åtminstone vara värt att tänka i de termerna och ta det här på allvar. Jag uppfattade att ltl Sundman delar min oro och tar det på allvar och det är ju positivt.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Även om vi på kammaren har uppfattningar om att de här prognoserna kanske kan vara tvivelaktiga så måste man ändå lita på de institut som sätter de här prognoserna. Det närmaste som vi har är ÅSUB som räknar ut våra närmaste kalkyler och sedan har vi finansministeriets siffror. Man måste ju lita på dem tills man ser att de inte stämmer och då måste man redan på ritbordet ha andra åtgärder. Hos oss i vårt parti finns det också vidare åtgärder i fall det behövs och det finns också inom regeringen. Dessa kort får man helt enkelt spela ut om det visar sig att situationen blir en annan. Vi ska hoppas att det går så bra som möjligt för oss, för Finland, för Europa och för hela världen.

Ltl Axel Jonsson, replik

Givetvis ska vi hoppas på det. Det är positivt att obunden samling har en liten krisbudget på sin kammare. I en regering med fyra partier kan det ta tid att komma överens och det ser vi också i den här budgeten. Jag tycker att man ska ta frågan på allvar. Man ska diskutera gemensamt vad man ska göra om intäktsutvecklingen inte håller i sig. Jag vill bara poängtera det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Allt som omställningsbudgeten utgår ifrån och har som mål är att anpassa den offentliga ekonomin till den så kallade demografiska förändringar som pågår. Aldrig någonsin tidigare har ju något samhälle, alldeles säkert inte under modern tid, haft en sådan utvecklingsstruktur som vi kommer att se växa fram till 2030.

Om vi ska bygga ut äldreomsorgen i den takt som vi har gjort fram till 2009 så måste vi öka intäkterna med 116 miljoner fram till 2030, kära vänner. Det kommer knappast att lyckas. Men det är det som anges i den här budgeten. Jag tror att det baserar sig på de siffror som togs fram under den förra regeringsperioden.

Redan nu börjar det här märkas i de offentliga ekonomierna, speciellt i kommunerna och förstås också delvis inom verksamheten i ÅHS.

Jag läste för en tid sedan om en äldreomsorgsexpert som sade att en kommun som har över 20 procent pensionärer kommer att få problem. När man tittar på de åländska kommunerna idag så är det bara fem kommuner som ligger under 20 procent, dvs. har en befolkning under 65 år. Det är Mariehamn, Lemland, Hammarland, Jomala och Finström. Det betyder att man också kan se en befolkningsrörelse utifrån periferin in mot centrum, vilket ytterligare försämrar de perifera regionernas möjligheter att klara sin försörjning och ge den service som behövs.

Regeringen kallar det här för samhällsreform. Det är kanske ett bra ord att använda i det här sammanhanget. Reformen måste nog påskyndas för att vi ska klara av den här situationen.

Precis som ltl Sundman sade här så tror jag också att man måste satsa väldigt mycket på modern teknik och elektronik för att kunna erbjuda service åt alla på Åland i framtiden. Vår lagtingsgrupp har idag besökt Ålands högskola och tagit del av ett så kallat Virto-projekt. Det är ett Interreg-projekt där man utvecklar internetbaserade tjänster till äldre personer som bor i stort sett hemma hela tiden och får sin service i stor utsträckning hem till sig. Det här projektet visar på möjligheter att med ny teknik ge de äldre både hemsjukvård, hemtjänst och kulturella och sociala tjänster över nätet. De äldre på Åland som berörs av det här bor i Eckerö och på Brändö. De verkade mycket ivriga med det här projektet och kunde tydligen också mycket väl använda den teknik som man nu har börjat utveckla. Det här är någonting som naturligtvis i första hand ligger på kommunerna, men här skulle nog landskapets stöd behövas. De här tjänsterna borde kanske vara en del av den här elektroniska agendan som nu väldigt mycket är inriktad på administration. Men inom den sociala- och sjukvårdssektorn skulle det här vara alldeles nödvändigt för att förbättra servicen till de äldre. Vi ska komma ihåg att alla de som numera går i pension ändå är ganska kunniga att använda den här tekniken, så det blir ännu lättare.

Fru talman! Jag tänkte säga något om Gullåsen. Styrelsen står i beråd att ganska snart ta ett principbeslut om att bygga nytt vid Gullåsen eller att renovera befintliga byggnader. Det som pågår i verksamheten är att man redan under en viss tid har gått över från att vara en långvårdsavdelning i stor utsträckning till att bli en geriatrisk klinik och ett sjukhus. Det betyder att geriatrin bli en specialgren inom ÅHS. I praktiken betyder det för enskilda ålänningar, speciellt de som bryter benet eller får stroke som händer rätt så ofta, att de inte kommer att ligga någon längre tid på Gullåsen eller på den geriatriska kliniken. Jag tror att den geriatriska kliniken i folkmun kommer att heta Gullåsen väldigt länge. Det är i alla fall meningen att de patienter som har fått den akuta behandlingen på sjukhuset efter detta ska få rehabilitering på Gullåsen och sedan ska man flyttas till ett boende i kommunen eller hem. Vistelsen på det nya geriatriska sjukhuset kommer inte att vara lång, kanske några veckor eller någon månad högst. Det betyder att de som mer eller mindre har bott länge på Gullåsen, så den möjligheten kommer inte att finnas i framtiden. Då försvinner också, helt följdriktigt, Gullåsenavgiften för 2013. Kommunerna behöver inte längre betala någon sådan avgift. Det är fint av regeringen att ha anslagit investeringsmedel för ombyggnaden som jag just beskrev.

För övrigt ska ÅHS också försöka dra sitt strå till stacken i omställningen. Det som styrelsen önskar som ett viktigt styrdokument, som vi själva har antagit och också regeringen, är att vi hoppas att utskott och lagtinget uttryckligen skulle fatta beslut om vissa grundläggande principer vid prioriteringar av vård i samband med utvecklandet av ÅHS fortsatta verksamhet. De här principerna är väldigt viktiga, särskilt nu när vi ska göra inbesparingar. Jag hoppas att det kommer att underlätta prioriteringarna. Inom vården har man alltid gjort prioriteringar men de kanske inte har varit så tydliga för beslutsfattarna eller för vårdtagarna. Med ett sådant här ställningstagande skulle man redovisa öppet för vilka principer och värderingar som ska ligga till grund för inbesparingar men också för investeringar inom ÅHS.

Det har diskuterats mycket att det skulle finnas någon automatik i och med den här omställningsbudgeten, att avgifterna skulle höjas. Man kan väl säga att det fortfarande råder olika åsikter om den saken. Personligen, tillsammans med min grupp, tror vi inte att höga ÅHS-avgifter är bra med tanke på effektiv hälso- och sjukvård. Det förhindrar dem som har de svagaste ekonomierna att överhuvudtaget uppsöka hälso- och sjukvården. Den här utvecklingen har man sett i Finland, vilket naturligtvis inte är det bra om man med allmän hälso- och sjukvård vill att alla ska få tillgång till den hälso- och sjukvård som man har behov av. Så, fru talman, jag tror ännu att det blir många diskussioner. Om det ska bli några höjningar av ÅHS-avgifterna så bör det bli inom sådana avgifter som inte i någon större omfattning påverkar ålänningarnas möjligheter att söka vård.

Jag kommer ganska naturligt in på den här diskussionen om sjukkostnadsavdraget. Jag har varit på resa och när jag kom hem så slog jag med spänning upp tidningarna för att läsa om den här debatten. Jag fick ett lite märkligt intryck. Det kanske hälsosamt att resa bort emellanåt. Jag säger inte att det är något fel på tidningarna, men det som ändå slog mig är att omställningsbudgeten innehåller ganska mycket politisk text. Det handlar om stora reformer. I det finns förstås också frågan om att fördela det ekonomiska ansvaret för olika samhällsfunktioner mellan kommunerna och landskapet. Det ska man naturligtvis diskutera och vara kritisk över. Men uppriktigt sagt, när jag läste det som stod i tidningarna så fick jag mera intrycket av att det var viktigast att klämma åt socialdemokraterna på två punkter. Det handlade om sjukkostnadsavdraget, det var nästan som om det var ett socialdemokratiskt förslag och att ingen annan i regeringen skulle ha omfattat det, samt den liberala hämnden på socialdemokraterna med tanke på allmän tandvård. På något vis blir diskussionen nog väldigt liten i jämförelse med vad hela omställningsbudgeten handlar om.

För det åländska samhället och för de åländska väljarna tror jag att det skulle vara politiskt mera intressant att diskutera t.ex. samhällsreformen och förändringar av landskapets hela organisation och förvaltning osv. Nu är det ju så lyckligt att den här regeringen tydligen kommer att lyckas med att få budgeten i balans. Det finns ett utrymme för att diskutera reformer och framtiden, inte bara besvikelsen över valresultatet.

Men visst, fru talman, är det besvärligt och inte alls lätt detta med att ta bort sjukkostnadsavdraget. Men jag tycker inte att det ger hela bilden om man säger att vi som förespråkar det här är okänsliga mot dem som har de lägsta inkomsterna i samhället. Man måste samtidigt komma ihåg att det gynnar dem som har de högsta inkomsterna och de största sjukkostnadsavdragen. Genom att föra över kostnaderna på kommunen som ju inte har några hälso- och sjukvårdsansvar så tror jag att man begår ett stort strukturellt misstag. Det var ju detta som var den förra regeringens förslag. Man kan ju också polarisera det och säga att de som har de sämsta inkomsterna i kommunerna ska finansiera de som vill köpa tio par glasögon, operera sig på privata inrättningar och som har de pengarna. De som har råd skulle finansieras av dem som har mindre inkomster i kommunerna. Jag tycker inte att ett sådant system har någon större social rättvisa. Om vi ska vara seriösa så tycker jag att vi måste erkänna att det kommer att drabba personer som har höga hälso- och sjukvårdskostnader och där pengarna inte räcker till helt enkelt. Om vi tar bort det här avdraget är det vårt gemensamma ansvar att se till att de i framtiden kompenseras på ett sätt så att de får den hälso- och sjukvård som de har rätt till och behöver under alla tänkbara förhållanden. Men det lär inte vara gjort en handvändning. Det krävs att regeringen gör sådana utredningar och kommer med förslag som gör det här är möjligt. Men att hänga sig fast vid sjukkostnadsavdraget utan att se till i vilken kontext och vilka andra följder det har, tycker jag inte är någon större politisk bragd faktiskt.

Fru talman! Så några ord om allmän tandvård. Jag tror det var ltl Brage Eklund som tyckte att socialdemokraterna ska ha det finansierat innan vi lägger fram ett politiskt mål. Men vad kostar kortrutten? Är det någon här som kan ge exakta uppgifter? Vem kan ge uppgifter om vad samhällsreformen kosta? Kan någon ge uppgifter om vad den digitala agendan kostar? Nej, vi vet inte! För det är politiska mål som vi är övertygade om att är förnuftiga att genomföra. Därför är vi beredda, när vi vet vad vi vill genomföra, att finansiera dem på ett eller annat sätt.

Socialdemokraterna har haft allmän tandvård som mål åtminstone i två val för att vi tror att det är viktigt för ålänningarna. Vi tror att de vill ha det, vi tror att det är en viktig del av den allmänna hälso- och sjukvården och enligt självstyrelselagen har man motsvarande tjänster i riket. Ålänningarna gav socialdemokraterna ett stort stöd i valet, antagligen just för den här frågan. Det finns ett folkligt stöd för allmän tandvård. Det har ju också enkäter visat. Ska ett parlament gå emot sitt eget folk då? Det som är mest logiskt är väl att man lyssnar på folket. Sedan kan man ha olika meningar om hur det ska förverkligas och på vilket sätt.

Det var ett spännande anförande som ltl Danne Sundman hade om analysen av liberalernas beteende i den här frågan. Visst ligger det någonting i det? Nu säger man att vi ska ha sedlar. Det är ju liksom en metod. Betyder det alltså att liberalerna är för allmän tandvård? Då är det bra. Allmän tandvård är ju det politiska målet, åtminstone för oss, och det hoppas jag också att alla andra tycker.

Jag är uppriktigt glad om vi kan förverkliga det först i skärgården, för det är inte många reformer under de senaste mandatperioderna som har inletts i skärgården. Det låter absurt när man säger att det är ett fall för diskrimineringsombudsmannen. Det finns ju i budgeten beslut att vi ska lyfta av socialavgifterna för företag i skärgården och ingen människa har talat om diskriminering och man ska stöda detaljhandeln i skärgården. Förr i världen hade vi högre investeringsstöd i skärgården, då kallades det för regional politik. Nu har det tydligen blivit en fråga för diskrimineringsombudsmannen. Nej, jag tycker att det är alldeles såsom det ska vara. Vi ska börja med allmän tandvård i skärgården.

Inom ÅHS hoppas jag att kunna trygga akutsjukvården i skärgården. Ju sämre förbindelserna blir, ju fler äldre och sjuka som bor i skärgården desto bättre måste sjukvården bli, inte sämre. Tack, fru talman.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag tror också väldigt mycket på Virto-projektet. Det finns en rädsla för teknik och äldre. Man tror att det ska ersätta personal. Det är lite synd att det hittills inte har varit jättemånga åländska kommuner som har varit intresserade. Bara man ser vad det är så tror jag att intresset ökar.

När det gäller sjukdomskostnadsavdraget har infallsvinkeln från liberalerna varit att det har stor betydelse för de som har det knappt. Vem i himlens namn köper tio glasögon per år? Det måste ju vara ett oresonligt exempel. Det som oppositionen har tagit upp är de som lever på marginalerna och där har sjukdomskostnadsavdraget stor betydelse. Det är de som vi har pratat för.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det har jag faktiskt förstått ltl Sjögren. Jag säger att det är ett väldigt dyrt och klumpigt sätt att stödja dem som har svårt att betala sina hälso-och sjukvårdskostnader. Man kanske inte köper tio glasögon, men det är fullt möjligt med nuvarande system att göra det. Det är också fullt möjligt att göra alla tänkbara dyra privata operationer, bara man kan lägga ut pengarna så kan man inkassera en viss andel av beloppet över den kommunala skattesedeln, enligt liberalerna numera. Kommunerna har ju inget ansvar för hälso- och sjukvården. Det är helt galet att ställa till det på det viset.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! När det gäller de som är välbeställda i det åländska samhället så tror jag också att de har privat sjukförsäkring. De kan inte göra något avdrag i kommunalbeskattningen. Jag har flera gånger försökt motivera hur förra landskapsregeringen tänkte. Det var just detta med piska och morot och att försöka få igång ett utökat samarbete inom kommunerna där faktiskt kommunerna skulle ha möjlighet att tjäna pengar.

Jag skulle vilja ha ett klargörande från ltl Sundback. Prioriteringar inom vården, förstod jag saken rätt att finans- och näringsutskottet ska titta på det? Eller missförstod jag det? Kan ltl Sundback klargöra det lite noggrannare angående vem som ska prioriteras inom vården?

Ltl Barbro Sundback, replik

För ÅHS är det viktigaste att lagtinget godkänner det förslag som regeringen har, så har man gjort i de andra parlamenten också. Det här är ett svenskt förslag. I Finlands riksdag har man gjort likadant. Hur näringsutskottet väljer att fatta sitt beslut lägger jag mig inte i.

Angående privata försäkringar så tycks det inte vara så allmänt. Det som brister i liberalernas argument är att man tror att det är på det här sättet, att det gynnar dem som har små inkomster. Men det är inte så säkert. Det behövs nog bättre faktaunderlag över vem som faktiskt gynnas av sjukkostnadsavdraget. Det stämmer att många använder sig av avdraget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! En stor del kritik som har framförts av liberalerna i den här tilläggsbudgeten ligger i att många visioner och målsättningar har nämnts men väldigt lite genomförs verkligen via tilläggsbudgeten. Socialdemokraterna har lantrådsposten och socialministerposten. Jag tycker att våra farhågor bekräftas genom att socialdemokraternas gruppledare säger att höjda avgifter vid ÅHS minsann är någonting som ännu ska diskuteras. Men ändå står det på sidan 12 i sammanfattningen gällande budgetförändringar att inkomsterna beräknas ökas på grund av höjda avgifter vid ÅHS. Våra farhågor besannas. Det som står här är uppenbarligen ännu föremål för diskussion.

Ltl Barbro Sundback, replik

Liberalerna är faktiskt fixerade vid socialdemokraterna. Vi är ju fyra partier bakom den här regeringen. Men det är roligt att vi får så mycket uppmärksamhet.

Det stämmer inte att det bara är visioner, det är konkreta förslag. Det är konkreta förslag! Det som sägs om samhällsreformen var liberalerna och centern i förra regeringen inte ens nära det som nu har hänt. Vad gäller agendan så gjorde man ingenting. Vad gäller förändringar inom förvaltningen så blev det heller ingenting. Det där stämmer inte. Det är många saker som redan är på gång och sjösatta, många saker som liberalerna och centern då bara pratade om. Så detta stämmer inte.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag vet inte vad det är som inte stämmer. Men det är inte särdeles underligt om inte jag, och liberalerna, just i en replikväxling med socialdemokraternas gruppledare pratar om socialdemokraternas politik. Det vore väl konstigt att prata om något annat partis politik när vi står här en replikväxling just nu.

Visst finns det ett förslag att ÅHS-avgifterna ska höjas. Det är ju så som man måste uppfatta det när en regering lägger fram ett sådant förslag. Men att det sedan uppenbarligen inte är förankrat ens i majoritetspartierna gör att våra farhågor nu är besannande. Jag kan vara säker på att någon från centern gärna vill diskutera avbytarservicen längre fram, om beslut att göra de här sakerna ännu inte har fattats.

Vi får väl se vad som kommer i höst, vad som kommer att stå i lagförslagen och vad som kommer att stå i budgeten.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är lite inkonsekvent, ltl Perämaa. Han tycker att ingenting är beslutat och ingenting är klart, men ändå är det klart om ÅHS-avgifterna. Det hänger inte riktigt ihop.

Vi kommer att återkomma också till den frågan. Liberalerna får gärna ha en åsikt i frågan, inte mig emot.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Vi inom Ålands Framtid gick inte till val med införandet av allmän tandvård. En stor del av socialdemokraternas röstunderlag fick man tack vare löftet om allmän tandvård.

Vidare säger ltl Sundback att det inte var så märkligt att tandvårdsreformen inte vara finansierad för ingenting av detta i tilläggsbudgeten, kortrutt med mera är heller finansierat. Man vet inte hur man ska finansiera det. Jag beklagar att det faktiskt finns så mycket förslag i den här budgeten som man inte har ett hum om vad de kommer att kosta, då blir man lite orolig.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Jag får väl kontra med det sista, det nog ingen som vet vad självständighet kommer att kosta, som hela Ålands Framtid står och faller med. Det är nog flera som har ansvar i de här finansieringsfrågorna.

En politik och ett parlament som inte har några visioner utan bara sitter med räkneapparater kommer nog inte att utveckla det här samhället.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Tvärtemot socialdemokraternas så har Ålands Framtid faktiskt tagit fram en budget för hur Åland skulle klara sig självständigt. Jag beklagar att inte ltl Sundback har satt sig in i den eftersom hon kan påstå att vi inte har lagt fram ett förslag på hur vi ska klara oss.

Ltl Barbro Sundback, replik

Nej, jag har nog sett den, men jag tyckte inte att den var så imponerande. Den kan ju inte ta hänsyn till någonting annat än den budget som man hade då och så skrev man om den lite på olika sätt. Någon självständighetsbudget var det nog knappast. Men ltl Brage Eklund får gärna säga emot och beskriva att den säkert håller.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Det börjar bli i elfte timmen i behandlingen av omställningsbudgeten. Av 49 sidor består i princip 36 sidor av text, t.ex. landskapsregeringens program där man förklarar sina intentioner och mål för att komma tillrätta med landskapets ekonomi och därmed de förändringar som måste göras.

Många delar i förslaget kan jag omfatta, men det finns också frågeställningen. Jag ska i mitt anförande nämna några.

Vi i Ålands Framtid har valt att inte skriva en massa finansmotioner. Till de delar vi har andra åsikter om tilläggsbudgeten kommer vi att framföra dem i remissdebatten. Vi vet alla vilket öde de flesta motioner brukar få, det är papperskorgen. Jag har också själv personligen möjlighet att vara med och behandla tilläggsbudgeten i finansutskottet.

I stycket samhällsservicereform i landskapsregeringens tilläggsbudget står: "Samhällsservicereformen är ett utvecklingsprojekt som har som mål att trygga basservicen på lång sikt med tillräckligt regional spridning i enlighet med den garantilag för servicenivåer som landskapsregeringen tar fram”. I regeringsprogrammet man; ”för att säkra allas rätt till en service som kommunerna idag tillhandahåller stiftas en garantilag som allas jämlika rätt till service oberoende av boendeort”. Varför gör man en mera subjektiv bedömning nu och inte skriver av regeringsprogrammet rakt av?

Det pratas om gemensamma lösningar för att möta behoven inom äldreomsorgen via en samhällsservicereform och det är helt rätt, men den möjligheten finns ju idag. Många kommuner har redan påbörjat samarbete inom flera områden. Jag anser att största hindren att öka samarbetet ligger kanske i enskilda kommunalpolitikers trångsynthet och kommuner som i många fall tror att man klarar sig bäst själv.

Vi vet att behovet i framtiden av service till de äldre kommer att vara väldigt omfattande. Jag är inte emot den här reformen men jag vill ha ett förtydligande.

Under rubriken fastighetsförvaltning föreslår landskapsregeringen en samordning av alla fastigheter till en helhet, vilket jag tycker att är bra. Under min lagtingsperiod 2003-2007 gjordes en utredning över alla fastigheter som landskapet äger och en kommitté gav förslag på hur man ansåg att landskapsregeringen skulle förvalta fastigheterna. Vad hände? Ett arbete gjordes av kommittén men det blev ingen uppföljning.

Landskapsregeringen föreslår anslag till ombyggnad av naturbruksskolan till kontorsändamål, men man har ännu inte bestämt vilken avdelning som ska flytta. I regeringsprogrammet sägs att jordbruksavdelningen ska flytta till naturbruksskolan. Nu är frågan vem som ska flytta dit. 25 kontorsrum ska byggas om för 250 000 euro, men man har inte fattat beslutet vem som ska till naturbruksskolan. Jag stöder målsättningarna att utnyttja skolfastigheten som en lokal för personal i landskapet. Men det skulle också vara roligt att veta vad man har tänkt sig.

Varför avyttrar man inte hela skolans jordbruksfastighet eftersom inte någon verksamhet ska fortsätta? I skrivningarna i budgeten finns det förslag på att man ska arrenderar ut skolan på 20-30 års period. Men i övrigt står det inte desto mera, inget konkret beslut har tagits.

Även andra fastigheter borde avvecklas. Vi ha norra Prästö, Bomarsunds gård, Tosarby gård, Bergs gård och Grelsby gård. Det är kapital som i princip, om man avyttrar, kan användas till turistsatsningar. Till Grelsby gård har det satts in åtskilliga pengar på renovering. Nu har man ett avtal med en viss person som ska bedriva en verksamhet, men arrendeinkomsterna är obefintliga fast man har lagt ner 400 000 euro för renoveringar, om jag inte missminner mig.

Kastelholms gård är ytterligare en gård som man skäms över varje gång man kör till golfbanan. Den står som ett monument över misslyckad utveckling av området. I fjol fick gården åtminstone ny målfärg så den ser lite mer respektabel ut. Det är nog märkligt att gården har stått helt oanvänd under alla dessa år sedan fångkolonin flyttade ut. Gården skulle ha möjligheter för turistisk utveckling om den skulle ha varit öppen för andra att utnyttja.

Under rubriken näringspolitik och personalförändringar så föreslår man under den här perioden att avyttra avbytarverksamheten, förutom till de delar som berör ansvaret för olycksfall och akut sjuka. Jag nämnde i ett replikskifte att jag tänkte beröra varför man i grunden har rätt till avbytare. Det är en inkomstpolitisk uppgörelse där staten, i stället för att höja priset på produkter, införde rätten till avbytare. Med en viss kritik till centern, som i många sammanhang påstått sig vara lantbrukets politiska förespråkare, så har centern rörande avbytarverksamheten blivit dess dödgrävare.

Märkligt är att man i vissa sammanhang i tilläggsbudgeten nämner en garantilag som säkrar medborgarnas rättigheter vad gäller vård och omsorg. Det talas från vissa partier att samma sociala förmåner som man har i Finland borde finnas på Åland. Men tydligen gäller inte resonemanget avtalsenliga förmåner för lantbruket.

Gör om avbrytarsystemet, åtminstone när det gäller familjejordbruket och mjölkbönder som absolut är bundna 24 timmar i dygnet, så att de har en viss skyddssäkerhet. Att nya stora mjölkanläggningar växer upp som kan finansiera sin avbytarverksamhet själva, med anställd personal, har jag en viss förståelse för. Det är helt okej.

Det finns dock en grupp familjejordbrukare som ägnar hela sin insats på att bedriva mjölkproduktion och man är bunden i 24 timmar. Där har man sedan inte möjlighet att få avbytare. Man säger nu att man ska köpa tjänster. Men det skulle vara intressant att veta vilka andra yrkesgrupper som skulle acceptera att en avtalsenlig förmån bara tas bort. Landskapsregeringen vet ju att en jordbrukare är bunden och kan inte sluta mjölka korna och gå i strejk för då slutar det med katastrof. Men när det gäller färjpersonal och andra så där kan man hota med strejk och då blir man tvungen att gå till mötes.

Landskapsregeringspartierna frågade efter åtgärder från oppositionen för att komma tillrätta med ekonomin. Mitt och Ålands Framtids förslag är snabba åtgärder vad gäller antal turer inom skärgårdstrafiken. Det borde kunna åtgärdas snabbt. Nu har hela vintersäsongen gått där man hade kunnat vidta åtgärder för att spara in pengar. Nu går vi emot en sommarsäsong som kanske fodrar att turerna finns kvar. Underlag för antalet resande per tur torde finnas och problemet vad gäller trafikens kostnader borde inte vara något nytt så ett åtgärdsprogram borde finnas vid det här laget. I annat fall har man inte skött sin roll.

Utbyggnaden av kortrutten tycker jag är en självklarhet. Det är bara att sätta igång, vilket jag påpekade i mitt anförande när det gällde den ordinarie budgeten. Jag förundrar mig över att man överhuvudtaget slutade en gång i tiden och stannade upp. Idag skulle vi haft en fungerande kortrutt om det inte skulle ha stannat av.

En skrivning som finns i regeringsprogrammet är att man ska införa utmanarrätter. Det finns skrivningar i regeringsprogrammet, men det finns ingenting skrivet i omställningsbudgeten om långsiktiga åtgärder. Här finns det möjligheter att utveckla. Jag anser att mycket av den verksamhet som vägavdelningen utför kunde konkurrensutsättas och bjudas ut på entreprenad och därmed skulle de verkliga kostnaderna framkomma. Varför man har skrivit om utmanarätter i regeringsprogrammet men sedan inte har det i den här långa målsättningen har jag svårt att förstå. Antagligen är landskapsregeringen inte enig. Man vågade helt enkelt inte skriva det. Här hade man haft en stor möjlighet att snabbt komma ut och tjäna pengar.

Under rubriken social- och miljöpolitik, sista stycket, finns det ett anslag under perioden 2013-2015 på 150 000 euro för att köpa områden för naturskyddsändamål. Jag anser att det inte är det mest livsviktiga. Vi har idag stora landskapsegendomar, holmar och skogsskiften. Det finns allemansrätt, man kan utnyttja samfälligheter i byar som rekreation eller som kan ingå i Natura 2000. Jag anser att det här inte är en högprioriterad utgift. Det måste komma i andra hand. Vi måste först se till att vi kan bistå med basservicen.

Förlorare i den här ram perioden är ju kommunerna på grund av minskade landskapsandelar. Landskapet väljer att överföra stora delar av besparingarna på kommunerna genom mindre anslag inom vatten-, avlopps- samt avfallsområdena och minskade landskapsandelar för socialvårdens driftsutgifter. Stödet för byggande av kommunalvägar diskuteras. Vad det innebär har vi ingen aning om ännu. Man har olika avgiftshöjningar för både kommunerna och den enskilda människan som är väldigt svåra att säga vad det gör i rena pengar.

Sedan till sjukkostnadsavdraget som många har debatterat redan. Jag sällar mig till dem som tycker att den sjuke drabbas. Nu har man med olika förklaringar i olika anföranden försökt mildra följderna för den sjuke och att alla måste ta ansvar och det har jag full förståelse för. När det gäller en sjuk människa så har man det ekonomiskt kämpigt förut, man brottas med sjukdom och att sedan ytterligare få på sig att man inte kan utnyttja sjukkostnadsavdraget hindrar inte ens bördor. Det belastar dem ytterligare.

Besparingar kan göras inom den egna verksamheten. Jag kan räkna upp flera. Men här var några som jag räknade upp. Jag tror att den strukturella omvandlingen inom den egna verksamheten kan spara mycket om man tittar över varenda en utgiftspost. Jag har inte tillgång till siffror och vi som parti har inte tillgång siffror, men det har landskapsregeringspartierna. Tack, fru talman.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ltl Eklund undrade över skillnaderna i skrivningarna mellan handlingsprogrammet och budgeten. Jag kan försäkra att det inte finns någon materiell skillnad. Däremot kanske det finns ett mera utvecklat resonemang i budgeten. När man skriver ett handlingsprogram så har man en målsättning, en vision om vad man önskar uppnå. När man har tittat närmare och penetrerat frågan så kanske det uppstår mera fakta, man kan utveckla det resonemanget och sedan skriver man efter det. I det här sammanhanget har man också tänkt sig en garantilag där man tar in vissa parametrar, det är det som vi menar med tillräcklig regional service.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! En del i budgetläsningen stämde inte överens med regeringsprogrammet. Jag ville då få ett förtydligande på vad som har förändrats, eller om det bara var en subjektiv skrivning. Jag är nöjd med den förklaringen som minister Lindholm har gett.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, fru talman! Å ena sidan är det bedrövligt att det inte sker någon omställning i den här budgeten, å andra sidan är det bedrövligt att det sker en omställning i den här budgeten.

Om man tar exempelvis avbytarna, som ltl Eklund ifrågasätter, så tar landskapsregeringen ett ansvar. År 2012, 2013, 2014 förändrar vi ingenting, då är det precis som det har varit. Från år 2015 ser vi till att det finns 200 000 euro för sjukdom och akutfall, för att finansiera avbytarsystemet. I min värld är det en omställning. Att gå från ett gammalt sätt att verka, att se till att det kommer ordentligt med mjölk till mejeriet på Åland, till det nya där framtiden är investeringar och minskade driftskostnader istället för att alltid göra som man alltid har gjort.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag förstår minister Karlströms tankegångar. Men vi kommer alltid att leva med att det finns en del mjölkbönder som kommer att bedriva familjejordbruk. Alla kommer inte att satsa på 120, 250 eller 60-70 kor. Det kan finnas de som har 30-40 kor och klarar sig bra på det. Det är säkert en trygghet också för ÅCA att de personerna finns, men de personerna har efter 2015 inget skyddsnät. Man har tagit bort en avtalsenlig förmån och skrotar ner den. I Finland utvecklar man förmånen istället.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Visa mig det avtalet som uppenbarligen finns men som inte jag har sett här på Åland.

Varför skrev inte Ålands Framtid en motion i den här budgeten om att vi skulle vi behålla avbrytarsystemet, eller tycker man det inte egentligen?

Vi värnar också om små familjejordbruk. Det är väl en säkerhet om något om vi har 200 000 euro avsatt för om någon eventuellt blir sjuk eller får problem. Vi hjälper till från samhället t.o.m. efter 2015. Det är väl en fantastisk omställning.

Vi ser istället till att det finns investeringsbidrag så att man har möjlighet att också effektivisera de små familjejordbruken. Det är väl en riktig omställning om något. Man å ena sidan är det inte bra med omställning, men å andra sidan är det inte bra om vi inte gör någonting heller.

Ltl Brage Eklund, replik

Minister Karlström försöker få det till att man har säkrat avbytarsystemet. Varför jag inte motionerade i det här ärendet var för att jag inte har lagt så stor energi i det här ärendet. Jag är bara förvånad över att det parti som egentligen har värnat om jordbruket, åtminstone utåt sett, inte har värnat om jordbruket i det här fallet.

Jag försökte förklara hur det har fungerat och varför det finns ett system. Det är i grunden en avtalsrätt som man har fått. Det finns inte någon annan yrkesgrupp där man kan ta bort en avtalsrätt, som man gör nu. Det finns ingen annan yrkesgrupp där man kan göra det, i sådana fall så strejkar man. Men när det gäller den här typen av företagare så kan man göra det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Igge Holmberg

Tack fru talman! Som de andra i den socialdemokratiska gruppen så vill jag först uttrycka mitt stöd för regeringen Gunells omställningsbudget.

Det är den första styrningen på det som ska svänga skeppet Åland, mer navigation kommer förstås i de tre budgetar som återstår för regeringen att lägga. Vi har bara börjat.

Fru talman!  Mitt anförande kommer att handla om integrationen. Hur den ska bli så positiv som möjligt även i dessa tider när folk ropar ”varg”, eller kanske snarare ”muslim” mot varje förändring i vårt samhälle. Vad gäller integrationen så måste vi komma ihåg att ta till vara den naturliga kreativitet och det entreprenörskap som våra inflyttade har att komma med. Människor har i alla tider när de fått nog av hemmet, flyttat till annat land och startat upp nya rörelser eller nya företag. Så gjorde även ålänningarna i början av förra seklet. Vi har flera företag på Åland som drivs och startats upp av inflyttare och det är ju bra. Det vi nu måste försöka göra är att via näringsavdelningen och andra myndigheter fånga upp de kreativa förslag som finns hos de som ännu inte kommit fram.

Det måste ju vara mer fördelaktigt att ha dessa människor som företagare än som löntagare. Här ser jag att både näringsavdelningen och i viss mån, även om vi inte kan styra det, borde näringslivet ge rejält stöd åt dessa människor. Kanske inte det finansiella är det viktigaste, men att ge dem möjligheter att förverkliga sina idéer är ett bra sätt att utveckla det åländska näringslivet med nya idéer.

Här är språket kanske det viktigaste praktiska instrumentet och den bästa uppmuntran man kan ge de inflyttade att ta del av samhällets alla delar. Här gör Medborgarinstitutet en massiv insats med sitt program Integration.ax. På kursen integration.ax kombineras studier i svenska med arbetspraktik. Tre dagar i veckan studerar man svenska på Medis och två dagar i veckan har man arbetspraktik på en åländsk arbetsplats. Studier och praktik anpassas till varje individ och praktiken är alltid inom en bransch som den studerande har erfarenhet av sedan tidigare.

Fru talman! Det är ju så att en stor del av integrationen står och faller med meningsfull sysselsättning. Inte bara för inflyttarnas egen självkänsla men också för att synliggöra de bidrag till samhället som inflyttarna står för.

En annan del är att det gäller att mota de främlingsfientliga krafterna i grind, för deras argument, hur fel de än är, tar ofta mycket plats och tid att bekämpa. Men det handlar ju om att vi har en livlig integration på Åland, närmare en tiondel av befolkningen är födda på andra ställen och fler än så har rötter från hela världen. Och det är ju bra.

Personligen ser jag hellre mångfald än enfald på Åland, så enkelt är det. Tack.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Jag delar ltl Igge Holmbergs tankar i det här ärendet. Jag skulle vilja ha ett förtydligande på vilka punkter som man i den här omställningsbudgeten förverkligar de här tankarna och faktisk tar tillvara de inflyttades kreativitet och entreprenörskap på ett bättre sätt än idag?

Ltl Igge Holmberg, replik

En del förverkligar man via näringsavdelningen. Frågan kunde egentligen bollas vidare till näringsministern.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag har åtminstone svårt att hitta resonemanget om var de inflyttades möjligheter ska tas till vara via näringsavdelningen i budgeten. Några sådana skrivningar har inte jag hittat. Men ltl Igge Holmberg kanske kan förklara det?

Ltl Igge Holmberg, replik

Fru talman! Kanske jag bara är mer positiv och läser mellan raderna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Talmanskonferensen hade räknat med att den här debatten skulle dra ut på tiden, åtminstone till åtta-tiden i kväll, så jag ska försöka hjälpa till här lite. Men, skämt åsido.

Jag har noterat att finansutskottets ordförande, vice ordförande och flera av medlemmarna har hållit sig i salen under hela den här debatten, både förra gången och idag, och lyssnat på vad ledamöterna har sagt och det ska ni ha ett erkännande för. Tillsynes har ni suttit och antecknat också även om det är möjligt att ni har gjort någonting annat, men det har sett så ut. Det är positivt.

Därför ska jag i den avslutande delen av debatten vända mig direkt till finansutskottet med tre frågor som jag gärna vill att ni belyser lite mera.

Här har diskuterats huruvida formuleringen på sidan 12 när det gäller ÅHS och deras avgifter innebär någonting eller inte. Det står; ”inkomsterna beräknas öka till följd av höjda avgifter vid Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet respektive Ålands hälso- och sjukvård ”. Det är ett klart besked. Man hittar sedan ingenstans i budgeten hur mycket de här avgifterna ska höjas.

År 2006 var patientavgifterna på drygt 3 miljoner. Året därefter sänkte landskapsregeringen, genom ett beslut, avgifterna till drygt 1,5 miljoner, en halvering. Man sade då bland annat att man efter att ha testat det här systemet skulle se över det. Någon sådan översyn har inte gjorts annat än tekniska översyner, de har gjorts varje år inom ÅHS och sedan har det fastställts av landskapsregeringen.

Om avgifterna år 2006, som lades på en nivå som ungefär motsvarade nivåerna öster och väster om oss, skulle ha funnits kvar så skulle ÅHS-avgifterna idag i stället för 3 miljonersnivån ha legat på 5 miljonersnivån. I dagens pengar ligger vi alltså 2 miljoner under det man hade tidigare.

I regeringsförhandlingarna och i diskussionerna om tilläggsbudgeten har detta diskuterats. Åtminstone på fyrgruppsmöten, tillsammans med landskapsregeringen, har man också diskuterat kring siffror på basen av ett förslag från finansministern. Det är inte min sak att redogöra för vad ram siffrorna därmed innehåller i detalj, men att det i alla fall är frågan om hyfsade höjningar i ÅHS-avgifterna står fullständigt klart. Det ska levereras enligt den här överenskommelsen som vi har.

Så mycket kan jag åtminstone säga att de siffror som har diskuterats inte är någon återgång till 2006 års nivå. Det är på en klart lägre nivå.

Det stora som gjordes efter 2006 var att införa ett betydligt mer förmånligt högkostnadsskydd. Det högkostnadsskyddet kommer alla till del, oberoende av ekonomiska förutsättningar. Hyfsat rika människor, som jag och andra som sitter här, har alltså samma högkostnadsskydd som de som har det dåligt ställt. Det är någonting som man naturligtvis kan titta på.

Det är ju dock inte meningen dock att ÅHS ska fungera som en förlängd socialpolitik organisation. Socialpolitiken ligger på kommunerna och ÅHS ska sköta hälso- och sjukvården. Därför har den här typen av sociala bedömningar när det gäller fastställandet av ÅHS-avgiftsstadga alltid getts en liten, liten roll. Det är viktigt att man fortsätter med det så att man inte skapar administrationen inom ÅHS till ett 17:e socialkontor i landskapet, där det ska göras bedömningar över människors situation osv. Man bör använda sig av den kunskap som den sociala sektorn har och den finns i kommunerna. Det var den första frågan som jag gärna vill att finansutskottet tittar på, så att det inte fortsätter att vara en oklarhet kring uppdraget kring ÅHS i det här sammanhanget.

Det andra som jag vill ge som vägkost till finans- och näringsutskottet är en nödvändig precisering. Under hela den här debatten, under hela valrörelsen och i andra sammanhang har begreppet allmän tandvård diskuterats. Vad avses? Här bör debattörerna skärpa sig betydligt och klargöra vad man menar med allmän tandvård. Det är rimligen debattörer av alla chateringar. Den ena säger att socialdemokraterna menar det och socialdemokraterna säger att de menar allmän tandvård. Vad är det för någonting? Från moderaternas sida har vi genom åren sagt åt våra kollegor socialdemokraterna många gånger att vi är beredda att göra det system vi har idag betydligt mera allmängiltigt, särskilt för att skydda de svaga grupperna och de som inte får sin munhälsa omskött idag. Redan 2006, vill jag minnas, tog vi ett sådant beslut i ÅHS-styrelse och gav ledningen ett uppdrag att man skulle göra det. Jag tror till och med att det var på mitt förslag, men förstås med starkt stöd från socialdemokraterna.

Föregående landskapsregering gick vidare med den här frågan när det inte hände så mycket och gav det här uppdraget till sin egen förvaltning. Man skulle särskilt gå igenom de prioriterade grupperna och se på storleken på verksamheten inom tandhälsan på ÅHS. Där fick man det fram en färdig utredning. På basen av den utredningen borde man sedan kunnat gå vidare och gjort det här systemet mera allmängiltigt. Vi har ännu inte kommit dit och det är skäl att gå vidare med det. Skrivningarna som finns både i regeringsprogrammet och i tilläggsbudgeten tar avstamp just i det faktum att det finns orsak att se över det system som vi har idag.

Någon har sagt i debatten att med allmän tandvård avses det som man har i Finland, men troligen inte ändå, eftersom det är kommunerna som har hand om den allmänna tandvården i Finland. Tanken är inte att det skulle vara samma här. Andra säger att det är ÅHS som ska ta den roll som kommunerna har i riket. Hur stor utökning av ÅHS-verksamhet innebär det? Det är ingen som vet. Ska ÅHS klara av hela tandvården i landskapet så erfordras minst 200 procent i budgeten för tandkliniken. Avser man ha det svenska systemet som innebär servicessedlar, som i stort sett kunde bevara balansen mellan privat och offentlig tandvård i landskapet och göra den på ett sätt mer rättvis, är väl ingen som vet.

Man säger slarvigt att skärgården nu ska få en allmän tandvård, det är inte sant. Skärgården ska få tillgång till den ambulerande kliniken. Där har vi antagligen, inom ramen för ÅHS, inte möjlighet till full bemanning året runt. Sådan ser inte vår budget ut, utan det blir frågan om momentana insatser, visserligen en stor del av året. En del av året ska tandvårdsvagnen cirkulera här på fasta Åland till de institutioner, särskilt för äldre, som vi har. Jag skulle vilja att finansutskottet reder ut vad man avser med begreppet allmän tandvård. Om man vill använda sig av social- och miljöutskottet så kan man vända sig dit. Där har det åtminstone historiskt, under föregående period, förts en diskussion kring de här begreppen.

För det tredje och avslutningsvis, fru talman, vill jag framföra det som jag gjorde i en replik här tidigare. Det är ett jättestort bekymmer när det gäller att få landskapets ekonomi i balans. Jag ber att finansutskottet särskilt tittar på det. När budgeten för 2012 gjordes så visste vi naturligtvis inte vad 2011 års kostnader skulle bli. Vi hade bara budgetjämförelserna som är så svåra i vårt system att använda sig av. Men nu vet vi när vi behandlar den här tilläggsbudgeten vad kostnaderna 2011 blev. Då kan vi jämföra de kostnaderna med 2010 och det är en exakt ekonomisk vetenskap som vi nu kan syssla med.

Det som är mycket förunderligt är att personalkostnaderna totalt i landskapet ökade från 98 miljoner 2010 till nästan 107 miljoner 2011, med 8,9 procent. Av det så borde den normala löneökningen vara ungefär 3,9 procent. Det betyder att vi har fått 5 procent till i kostnader på lönesidan som vi egentligen inte kan förklara. Om man skulle säga att varje tjänst kostar 100 000 euro, vilket är för mycket, så skulle det betyda 50 nya tjänster som vi har finansierat under 2011 jämfört med 2010. Dit åkte snabbt de 74 intjänade tjänsterna under den föregående perioden. Det här är alarmerande siffror och det är en stor del av underlaget för landskapsregeringens resonemang i den här omställningsbudgeten.

Konsumtionsutgifterna, under driftskostnaderna, ökade med 15 miljoner euro, 10 procent mellan åren 2010 och 2011.

Det har i offentligheten sagts att den föregående landskapsregeringen var ganska duktig på att ändå göra reformer och inbesparingar. Nu har vi facit här och det är precis tvärtom. Det gick jättemycket sämre än vad jag trodde att det skulle gå, utgående ifrån de budgetskrivningar och budgetöverenskommelser som ändå gjordes i det föregående lagtinget. Det här kan man kalla en skenande kostnadsutveckling som vi måste få stopp på.

Fru talman! Det var de tre punkter som jag hade att komplettera med. Jag önskar att finans- och näringsutskottet särskilt tittar på dem.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Det är alltid intressant att lyssna på vtm Jansson. Han har mycket kunskap och har upplevt mycket under åren.

Jag tänkte komma med en liten rättelse. När jag satt med i ÅHS-styrelse så vet jag att jag till verksamhetsplanen år 2008 föreslog att under året skulle det utredas hur tandvården kan bli mera tillgänglig för den åländska befolkningen. Sedan fick jag stöd av dåvarande vice ordförande Roger Jansson. Jag ville bara påminna om det eftersom vtm Jansson var lite osäker på hur det hade gått till. Jag tänkte bara vara vänlig och hjälpa till och säga hur ärendet gick då.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det är alltid bra med historiska kunskaper och ett gott minne. Detta inträffade alltså 2008. Det som jag talade om hände ett par år tidigare, jag tror att jag var ordförande och ltl Christian Beijer var medlem i ÅHS-styrelsen. Det var första gången som jag var med och kom överens om detta. Då var scenariot lite annorlunda. Jag kommer sedan ihåg att det här upprepades under Göte Winés tid i styrelsen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Vtm Roger Jansson sade väldigt bestämt att det inte var sant att allmän tandvård nu införs i skärgården. I budgeten står det så här; ”ambulerande tandvård återinförs och servicen tillgängliggörs för skärgårdens bofasta befolkning”. Skärgårdens bofasta befolkning inkluderar, så vitt jag förstår, alla som bor i skärgården. Det blir alltså en allmän service tillgänglig för alla. Det betyder inte att alla måste använda sig av den. De privata alternativen kvarstår. Jag tycker nog att man kan säga att allmän tandvård införs med den ambulerande tandvården i skärgården.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det här blir lite lek med ord. Vi är ju alla medskyldiga till att det blir det också eftersom vi på en rad i omställningsbudgeten har skrivit så att allmän tandvård kommer att bli resultatet av det här. Men på ett annat ställe i omställningsbudgeten har vi inte skrivit på det sättet, utan det är den ambulerande verksamheten som blir tillgänglig för alla skärgårdsbor. Så har det varit tidigare också. Den gamla tandvårdsvagnen som cirkulerade skärgården var tillgänglig för alla i den mån det fanns tider. När det gäller t.ex. boende i Vårdö och Föglö så var det inte särskilt allmänt och inte blir det särskilt allmänt nu heller för dem. Det blir nu mera markant för de övriga skärgårdskommunerna. Det är ju färre medborgare därute också. Visst kan man kalla det allmän tandvård men det är egentligen inte detta som är allmän tandvård.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det förblir lite oklart om man kan kalla det allmän tandvård när det ändå inte är allmän tandvård. Jag tycker nog att principen ska vara att när alla har tillgång till en service så är den allmän. Sedan är det upp till medborgarna att välja det alternativet eller någonting annat.

Jag tycker att det är glädjande om vi kan gå in för det här. Jag hoppas att det förverkligas så fort som möjligt och att det faktiskt blir ett reellt alternativ för alla som bor i skärgården. Det är ju oerhört kostsamt om man måste ta sig in till stan enbart för ett tandläkarbesök. Visst är det en viktig service och alldeles särskilt viktig för skärgårdsborna.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det är lätt att förena sig med dessa allmänna påståenden att det är bra att det sker en förbättring av den här servicen. Men även inom tandvården finns det specialiteter. Alla specialiteter kommer inte att kunna utföras i den ambulerande tandvårdsvagnen. Man måste alltså in till Mariehamn och till och med i vissa fall använda sig av vissa privata resurser. Särskilt på kliniken i Mariehamn utförs sådana åtgärder som man inte klarar av i vagnen. Till den delen är det inte en allmän tandvård för skärgården. Den här diskussionen kan naturligtvis utvidgas. Det som jag ville peka på är nödvändigheten av att man klargör vad man menar med det här begreppet och vad det inkluderar. Annars får vi en sådan otydlig debatt som det har varit här i plenisalen nu under två dagar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.