Föredras

PLENUM den 21 januari 2005 kl. 9.50.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

 

Frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen:

 

Vid i 48 § 3 mom. lagtingsordningen avsedd frågestund behandlas de frågor talmanskonferensen beslutat tillställa landskapsregeringen för besvarande. Enligt talmanskonferensens beslut upptas vid denna frågestund sammanlagt fyra frågor, vilka inlämnats av:

 

Ltl Raija-Liisa Eklöfs fråga om stängning av randkommunernas rådgivningsbyråer

 

Ltl Mats Perämaas fråga om av arbetsavtalen för färjanställda

 

Ltl Fredrik Karlströms fråga om utbetalning av EU-stöd för laxfiskare

 

Ltl Anders Erikssons fråga om bestämmelserna för åländsk hembygdsrätt

 

Frågorna har på förhand överlämnats till landskapsregeringen. Ordet ges först till lantrådet eller därtill ledamot av landskapsregeringen, varefter frågeställaren bereds tillfälle att yttra sig. Talmannen kan härefter tillåta övriga lagtingsledamöter samt annan medlem av landskapsregeringen att yttra sig. Frågeställaren får yttra sig sammanlagt högst tre gånger och övriga talare endast en gång, dock så att den medlem av landskapsregeringen som besvarat frågan får yttra sig efter varje annat anförande. Replikrätt tillämpas inte vid frågestunden. Svaret på frågan får räcka högst 5 minuter; alla övriga anföranden högst 2 minuter. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

 

Först upptas följande av ltl Fredrik Karlström ställda fråga:

 

Hur mycket avser landskapsregeringen utbetala i stöd i enlighet med EU:s direktiv åt de laxfiskare som inte kan fortsätta bedriva drivgarnsfiske och när kommer beslutet att verkställas?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Frågan gäller: Hur mycket avser landskapsregeringen utbetala i stöd i enlighet med EU:s direktiv åt de laxfiskare som inte kan fortsätta bedriva drivgarnsfiske och när kommer beslutet att verkställas? Frågan är tudelad.

 

Lite bakgrund hur det ser ut med den här frågan. Det är så att i och med att drivgarnsförbudet kommer så finns det möjlighet för fiskarna att få ett stöd i enlighet med strukturprogrammet. Det är en del i strukturprogrammet som heter reglering av fiskeinsatsen. Landskapets strukturprogram innehåller under perioden 2000-2006 8 miljoner euro varav de åländska skattebetalarna står för 4,4 miljoner och EU står för 3,6 miljoner. Inom ramen för detta finns det på nämnda reglering av fiskeinsatsen budgeterat 500.000 euro. De åländska fiskarna har begärt 1,38 miljoner euro i stöd för att avveckla sina båtar, det handlar om sex båtar, fyra laxbåtar och två strömmingsbåtar. Detta var bakgrunden till det hela.

 

Den förra landskapsregeringen fick information av fiskarna, vi hade upp det på en överläggning vi hade en hel del frågeställningar som vi ställde som måste redas ut, sedan vet vi alla att landskapsregeringen föll. Den nya landskapsregeringen fick i tisdags information i ärendet och har inte slutgiltigt tagit ställning på vilken nivå man kommer att lägga sig, vi begärde också tilläggsutredningar från kommissionen och de finska myndigheterna och när vi får dessa tilläggsutredningar kommer vi i så snabb takt som möjligt att ta beslut i frågan så att fiskarna får sitt svar.

 

Man bör komma ihåg att programmet är mellan 2000 och 2006, så rent formellt skulle vi inte behöva ta beslut förrän i slutet av 2006. Men naturligtvis vill landskapsregeringen ge besked åt fiskarna så att de kan planera sin framtid så fort som möjligt.

 

Jag vill också förtydliga med att säga, att det är inget förpliktigande att ge stöd utan vi kan ge allt mellan noll och hundra procent. Det tycker jag är viktigt att kommer fram.

 

De frågeställningar som vi vill ha utredda är bl.a. hur man skall hantera fiskebåtarna efter att man har gett ett stöd. Hur man får använda fiskebåtarna är inte heller klart utrett fast det kanske har framkommit som om det skulle vara det. Det är den frågan som vår tjänsteman har fått i uppdrag att reda ut.

 

Rent generellt kan jag säga att landskapsregeringen diskuterar att genom sina insatser via strukturprogrammet få en strukturomvandling av fisket. Vi vill ha fisket kvar på Åland, vi vill ha kvar den kompetens som finns och tittar också på möjligheten att på något sätt få detta att gå ihop. Kan vi alltså få en omstrukturering så att man kan få igång fisket med fällor och liknande, så den biten är också en sak som vi måste reda ut till fullo.

 

Ltl Fredrik Karlström, första tilläggsanförande:

Fru talman!

Vicelantrådet Jörgen Strand gav en bakgrund på hur han ser på den här problematiken och jag har en lite annan bakgrund hur jag ser det. Drivgarnsförbudet visar hur det går när den stora EU-apparaten sätter igång och hur olika lobbygrupper nere i Europa med betydligt större inflytande än parlamenten här uppe i Norden lyckas förbjuda något som drabbar våra medborgare. Drivgarnsförbudet kom till för att skydda fiskarten tumlare och när jag för första gången fick höra om tumlaren och förbudet måste jag erkänna min okunskap – jag visste inte ens om att de fanns här i våra vatten. För er som inte vet vad en tumlare är det en typ av minival och en delfin. När jag sedan började fråga runt bland de åländska yrkesfiskarna hur det ligger till så berättade de givetvis som det är: tumlaren finns inte här uppe i våra vatten och orsaken är enkel. Tumlaren behöver gå upp till vattenytan för att få luft och som vi vet kan Ålands hav och de delar av Östersjön vi befinner oss i bli täckt av is. Det är min bakgrund.

 

Naturen fungerar på det sättet att tumlaren håller till i vatten där istäcket inte är ett problem och sålunda har man förbjudit drivgarnsfiske med ett djurskyddsargument som inte håller. Om förbudet skulle gälla borde det givetvis ha haft en gräns som naturligt skulle ligga där istäcket börjar och inte som det nu är i hela Östersjön. Men nu har man förbjudit drivgarnen och beslutet är taget. Återigen har EU visat att kunskapen om våra vatten och hur vi fungerar här uppe och vad vi har gjort de senaste 6000 åren har man ingen aning om. Kommissionen har dock insett att konsekvenserna av förbudet innebär att det kommer att ta brödet ur munnen på flera familjer på Åland, så man har vidtagit en åtgärd och det är att ge berörda länder möjligheten att använda pengarna från det gemensamma strukturprogrammet för att kompensera de personer som drabbas av det här tokiga beslutet.

 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

När det gäller drivgarnsförbudet är jag av samma åsikt som ltl Fredrik Karlström och hela landskapsregeringen är lika frustrerad över EU:s kunskap i denna fråga. Vår tanke i regeringen är att vi vill ha kvar kompetensen, vi vill hitta nya vägar att gå och då tittar vi på: hur skulle man kunna ta tillvara den kompetens som finns och kan man få fiskarna på något sätt att fortsätta så att det inte bara blir ett stort avgångsvederlag. Det är det som är vår målsättning för vi vill ha fisket kvar på Åland.

 

Ltl Fredrik Karlström, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Min fråga till landskapsregeringen var varför man inte använder EU:strukturpengarna som de facto finns 3,6-8  miljoner för att kunna hjälpa fiskarna att investera i nya redskap, i nya sätt att få upp fisken, eftersom man har förbjudit drivgarnsfiske på ett horribelt sätt. Man skall också komma ihåg att det inte är fråga om något stort avgångsvederlag, utan det är fråga om fiskare som under hela sin livstid investerat i en båt, i redskap, i teknik och kunskap för att bedriva sitt dagliga och helt plötsligt kommer ett beslut nerifrån Europa som säger att nu får ni inte göra det här längre! Å andra sidan säger kommissionen, okej, det här är kanske inte det klokaste beslutet vi har tagit, men vi ger då länderna som det berör möjlighet att hjälpa fiskarna i det svåra beslut som de tyvärr måste leva i. Det jag ifrågasätter är: Varför har inte landskapsregeringen egentligen gjort någonting? I länderna öster- och västerom oss är det här ett tjänstemannabeslut. Det är ingenting som man behöver göra politik av, det är ingenting som näringsministern behöver kalla stora avgångsvederlag, för det är inte det det handlar om. Då är näringsministern ute och cyklar, tycker jag. Titta hur man har gjort runt omkring oss, titta hur man har gjort i Skottland, Finland och Sverige! Gör på likadant sätt! De försöker göra det bästa för sina fiskare och för den näringsgrupp som finns kvar, inte sätta in politik på ett sätt som jag tycker att den näringsminister som skall ha ansvar för fiskerifrågor inte borde göra.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Allt vi sysslar med är politik. Landskapsregeringen har av programmet använt nästan 3 miljoner euro hittills. Sedan säger ltl Fredrik Karlström att vi skall göra som våra grannar, och det är det vi håller på och tittar på: skall vi göra som de, ta ett anbudsförfarande, den som säljer sig billigast, så får de här pengarna! Det är helheten som vi måste ta tag i och vi vill vara framåtsträvande och få tillbaka någonting. Om jag använde ordet avgångsvederlag kanske det var fel, men för de pengar vi ger vill vi att det skall komma återinvesteringar. Det har också fiskarna sagt på en överläggning, som jag tror att ltl Fredrik Karlström var med på. Det vi tittar på är hur vi på något sätt kan säkerställa att vi verkligen får en ny investering och återinvestering för att hitta nya strukturer, nya fångstmetoder och liknande.

 

Ltl Fredrik Karlström, sista tilläggsanförande:

Fru talman!

Om jag får underrätta och undervisa näringsministern lite, så orsaken varför de andra länderna runt omkring oss har ett anbudsförfarande är för att deras pengar inte räcker till, den del de får av EU räcker inte till. Du sade själv i ditt anförande att det var 1,3 miljoner som är begärt. Vi har att få 3,4 miljoner euro från EU; sålunda finns det ännu mer pengar i strukturfonden att fördela, så där håller inte näringsministerns argument. Det är också så att allt drivgarnsfiske skall upphöra inom några år och det gäller redan från 1 januari i år. De fiskare som det berör vet inte ännu hur det skall se ut i maj när laxfisket är på gång: får vissa fortsätta, vem skall inte fortsätta? Det är landskapsregeringens uppgift att berätta vilka båtar som får fortsätta och vilka som inte får göra det. Det har man inte gjort. Däremot har man från fiskeriorganisationens sida kommit med ett förslag på att man kan ta bort båtarna från laxfisket i maj genom att använda de pengar som EU har betalat till strukturfonden; det är inte bara våra egna skattemedel det här handlar om. Det är alltså ett sätt att få in färska pengar, att vi för en gångs skull skall kunna få tillbaka någonting från EU, att vi inte hela tiden skall betala.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström nämner bara EU-pengen om 3,4 miljoner euro, men vi skall också komma ihåg att det är 4,4 miljoner euro från våra skattepengar och då måste vi hantera detta på ett bra sätt. Det finns också en sak som vi har diskuterat: skall vi klippa av detta rakt av därför att målsättningen i strukturprogrammet är att man successivt skall avveckla det. Det borde vi också beakta. En annan aspekt att vi kommande vecka på tisdag skall fara och förhandla med jord- och skogsbruksministeriet om den åländska fiskekvoten och målsättningen är att få dem fleråriga. Att vi då veckan före skulle ha avvecklat en stor del av dem som vi har förhandlat kvoter för skulle vara psykologiskt oriktigt. Vår målsättning är att så fort som möjligt ge svar åt fiskarna så att de vet vad framtiden för med sig.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Näringsansvarige vicelantrådet redogör här för vilka som skall kunna få stödet. Då tar han in strömmingstrålare. Hur i all sin dar har landskapsregeringen tänkt att få in strömmingsfisket? För det första gäller frågan drivgarn. För det andra är det, vad jag vet, snarare lättnader för strömmingsfisket och strömmingstrålare, med kvoter och sådant, så att man i princip får fiska hur mycket man vill. Hur skall man då i det här få in strömmingstrålarna och varför blandar näringsansvarige in dem? Om det finns en viss summa pengar är de väl avsedda för laxfisket.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Jag har inte tagit ställning till vem som skall få. Jag sade att det fanns sex stycken båtar som är berättigade till det. Det är fyra laxbåtar och två strömmingsbåtar. När vi skall ta ställning till det här får vi titta precis på den frågan som ltl Sune Mattsson tog upp. Den är relevant och det är också en sak som hör till beredningen.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Hela stödförfarandet är tråkigt. Jag ser det som ett destruktivt stöd, det är stöd för att avveckla en näring. Men vi vet alla att det är beslut där vi inte kan skylla på regeringen, det är beslut som har tagits nere i Bryssel, beslut som får konsekvenser att näringsutövarna överhuvudtaget inte har någon aning om hur förutsättningarna är för att bedriva sin näringsutövning. Mot den bakgrunden måste man förstås kompensera dem för de investeringar de har gjort. När vicelantrådet säger att vi skall ge svar så fort som möjligt tror jag faktiskt att laxfiskarna vill få det svaret så fort som möjligt, och det tror jag också att regeringen har förståelse för: När får vi fiska och hur får vi fiska? Kan vicelantrådet vara lite mera utförlig, att när kan vi förvänta oss ett svar? Jag behöver inte ett exakt datum, men att det inte blir som det har blivit de senaste åren att i maj när fisket skall börja är fortfarande frågorna öppna.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

När det gäller fisketider och –kvoter nämnde jag i mitt anförande att vi inkommande tisdag skall träffa ansvarig minister och detta gör vi bara för att ifjol när vi kom överens om det här så sade vi i avtalet att man skulle i god tid komma överens om det. Under beredningen har inte ministeriets tjänstemän ens svarat på våra propåer och därför valde jag direkt att boka ett möte med ansvarig minister Korkeaoja på tisdag. Vår målsättning är att få klart inom den närmaste tiden, i god tid före laxfisket kommer i gång i maj vad gäller kvoter och tider. När det gäller svaret till fiskarna i det här specifika ärendet sade jag att vi hade det på överläggning på tisdag, vi begärde tilläggsinformation från kommissionen riksmyndigheterna; när vi har fått den informationen, förhoppningsvis inkommande vecka eller de närmaste veckorna, så kommer vi att ta ett beslut i frågan så att fiskarna får sitt svar.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Frågan är slutbehandlad.

 

 

Härefter upptas följande av ltl Raija-Liisa Eklöw ställda fråga:

 

Hur tänker landskapsregeringen leva upp till regeringsprogrammets regionalpolitiska mål och lagtingets beslut vad gäller stängning av randkommunernas rådgivningsbyråer?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman

När det gäller randkommunernas rådgivningsbyråer som har skett inom ÅHS och hur det stämmer i förhållande till landskapsregeringens regionalpolitiska mål vill jag nu lämna följande svar. Eftersom jag också tillsvidare är ordförande inom ÅHS vill jag kort redogöra för bakgrunden till frågan.

 

I samband med budgetarbetet för år 2005 fick ÅHS en budgetram som gjorde att så gott som alla enheter var tvungna att se över sin verksamhet utifrån att vissa inbesparingar måste ske. Inom primärvårdens område valde man att sammanslå de minsta rådgivningsbyråerna, vilket innebar att Lumparlands och Lemlands rådgivningsbyråer sammanslogs till en verksamhetspunkt i Lemland Geta rådgivningsbyrå flyttades till Godby. I ett visst skede var det också aktuellt att sammanslå Eckerö med Hammarland, men där valde man att fortsätta utgående från att det var en utrymmesbrist i Hammarland och med tanke på personalsituationen i Eckerö. Det ansågs mest ändamålsenligt att fortsätta som tidigare.

 

Ledningen inom primärvården valde detta alternativ utgående från att personalsituationen många gånger har varit svår att lös på de minsta rådgivningsbyråerna. I Lumparland jobbar det en halvtidshälsovårdare och i Geta en hälsovårdare som redan nu under långa perioder har varit borta från sin tjänst av olika anledningar, sjukdom osv. Detta har gjort att man redan hade en tradition att jobba utgående från Godby.

 

Genom sammanslagningarna av rådgivningsbyråerna kom man fram till att man skulle få rådgivningsbyråer med fler anställda och det ansågs att arbetssituationen blev bättre och det blev en tryggare situation, både för kommuninvånarna och också för dem som jobbade på rådgivningsbyråerna. Om någon är borta kan någon annan rycka in och känna till hur det fungerar i praktiken. Man har lätt att vikariera varandra på ett sätt när man jobbar tillsammans än om man har separata rådgivningsbyråer när de är så pass små att det är bara en halv eller en som jobbar där.

 

Det här förslaget kom till ÅHS:s styrelse. Vi skall komma ihåg att det var ett förslag från ledningsgruppen och där godkände man förslaget till budgetförändringarna enhälligt. Det fanns ingen som gick emot det i styrelsen.

 

Följande ställe som det togs emot var här i lagtinget; det gick naturligtvis via landskapsregeringen och från finansutskottet kom det utan ändringsförslag och också här i lagtinget godtogs det kan jag säga av en en stor majoritet. Utgående från det tycker landskapsregeringen i det här skedet att det inte finns någon anledning att ändra det och att det inte heller kan ses som att det inte regionalpolitiskt fyller kraven; fortfarande får vi nämligen konstatera att vi har många rådgivningsbyråer på Åland, om man ser det ur ett åländskt perspektiv. Alla har, kan man säga, rätt nära till en rådgivningsbyrå. Ser man det ur ett kommunalt perspektiv att varje kommun skall ha en rådgivningsbyrå kan man konstatera att både Sund och Saltvik inte på länge har haft en rådgivningsbyrå.

 

Det äldres situation har också diskuterats nu när man har dragit in rådgivningsbyråerna och där får vi konstatera att om man har svårt att komma till sjukvårdsmottagningarna som finns på rådgivningsbyråerna;  jag tror att bl.a. i Lumparland har det varit en halv timme två gånger i veckan eller något sådant. Om man får svårigheter att komma till Lemland finns hemsjukvården som gör nödvändiga hembesök i stället.

 

Avslutningsvis vill jag konstatera att när det gäller framför allt Lemland och Lumparland finns det barnfamiljer som redan före det här beslutet togs ville stanna kvar i Lemland utgående från att man har gått hos barnmorskan under mödrarådgivningen, så den har alltid funnits bara i Lemland. Det har alltså tidigare redan varit sammanslaget; då har man blivit van med personalen osv., så man har begärt att få stanna kvar i Lemland också när det gäller barnrådgivningen. Det har man naturligtvis fått göra om man har önskat det. Det finns kommuninvånare som har tagit steget före beslutet har fattats s.a.s.

 

Utgående från de omstruktureringar som nu har skett kommer landskapsregeringen inte att göra ytterligare sammanslagningar. Nu anser åtminstone jag och landskapsregeringen att det inte skall minska mera. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, första anförande: 

Fru talman!

Tack för svaret landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Ledamoten Lindeman tar upp den historiska beskrivningen av ärendet och säger också att styrelsen godkände enhälligt ledningsgruppen förslag. Man förstår mycket väl att styrelsen godkände förslaget enhälligt om man presenterade just på det här sättet som ledamoten Lindeman också presenterade det för oss. Det låter väldigt positivt. Precis på samma sätt presenterades också ärendet för kommunerna, att det här är någonting väldigt positivt. Kommunerna fick inte ens möjlighet att komma med några mothugg utan så här har man planerat och det här blir väldigt bra. Punkt slut! Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman tar också upp det att lagtinget godkände ärendet enhälligt. Det är en sanning med modifikation såtillvida att finansutskottet skriver ungefär så här: innan man företar stängningarna skall landskapsregeringen och ÅHS:s ledning föra diskussioner och föra det till en ekonomisk helhet, att kommer stängningarna att överhuvudtaget resultera i någon ekonomisk vinst. Här flyttas nämligen kostnader från en institution till en annan och också delvis till enskilda patienter eller de som använder tjänsterna. Om t.ex. en enskild åldring använder hemsjukvården är det ett betalt besök. Det vore intressant att veta om landskapsregeringen och ÅHS:s ledning förde förhandlingar.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När det gäller diskussioner med kommunerna har åtminstone till min information och till styrelsen för ÅHS kommit att det fördes diskussioner med kommunerna i oktober månad. Jag kan inte säga exakt datum. Man var då ut till kommunerna och informerade om de här tankarna. När det gäller den ekonomiska vinsten har det inte gjorts en regelrätt undersökning i den här frågan. När man föreslog beslutet inom ÅHS hade man gjort beräkningar utgående naturligtvis från att det enligt en ÅHS:s budget var en inbesparing. När det gäller frågan om det är en samhällsekonomisk inbesparing kan man konstatera att vad som kan ske är lite flera kilometrar för dem som åker bil, det är vi medvetna om. Jag tror inte att det motsvarar den totala inbesparingen, men jag vill ändå understryka att det inte enbart handlar om en inbesparing utan jag vill påstå att vi talar om en kvalitetshöjning, ett säkerställande för kommuninvånarna när man gör enheterna något större än nu.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Lindeman säger också att ÅHS:s ledning var till kommunerna och diskuterade med dem. Det är precis såsom det var, som jag har sagt också, de var dit, men jag skulle inte kalla det för diskussion därför att jag var själv med på ett möte som skedde t.ex. med Lumparlands kommun. Vi blev ställda inför fullbordat faktum och det här är bra. Vad kunde vi annat göra än att gå från mötet, men alla var vi mycket förundrade hur en organisation av ÅHS storlek och med det system som finns kan komma med det budskap man kom med. Det fanns inte en tillstymmelse till förhandling eller ens diskussion utan de hade hittat på att det här är bättre. Kvalitetshöjning användes som en orsak, och det köper jag också därför att det är klart att det är bättre om man är flera på ett ställe, men man kan ställa sig frågan: Är det konsumenternas sak att hålla kvaliteten eller är det arbetsgivarens sak att se till att personalen har hög kompetens, då kanske via cirkulation. Vi tycker också i Lumparland att det är mycket bra om barnrådgivningen blir i Lemland, vi har ingenting emot att det blir en centralisering på det sättet. Vi är ute efter att få det tryggare för åldringarna och då skulle jag vilja ställa frågan: Hur gör vi åldringsvården trygg? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När det gäller de äldre sade jag i mitt anförande att har man svårigheter att komma till sjukvårdsmottagningen så gör man hembesök där det är problem. Det är väl i just den frågan att visar det sig efter en tid att det här blir ett bekymmer, så är åtminstone jag beredd att ta den här diskussionen. Jag tror att det är högst två gånger i veckan, en väldigt kort tid, har varit sjukvårdsmottagning i Lumparland. Naturligtvis skall man diskutera om man en eller en halv timme, vad det har varit, komma ut till Lumparland om det visar sig vara så oerhört viktigt. Visst kan vi fundera på det när vi har testat det och utvärderat det. Oberoende vad man gör så att den den enskilda personen, den enskilda kommunen, får en förändrad situation, så reagerar man negativt, man vill i allmänhet ha det som man har haft och det tycker jag är mänskligt och förståeligt. Men ibland måste man ta beslut. Inte skulle det här ha kommit om man får skicka en räkning utan att fundera, som det kanske har varit förr i världen, då hade inte den här frågan varit aktuell, man hade antagligen diskuterat det, man hade kunnat fylla på med personal, man kunde ha fått lite mera, som det har varit, men nu måste man också ha ett ekonomiskt svar inom ÅHS och då får vi räkna med att det kommer att ske förändringar. Då vill man göra förändringar som inte försämrar kvaliteten på vården för ålänningarna, så långt det bara är möjligt.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, sista tilläggsanförande:

Fru talman!

Det är ingen som säger att det här skulle behöva försämra kvaliteten. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman nämner att i i budgetsammanhang måste man göra besparingar, men om ÅHS-ledamöterna som deltog i mötet skulle ha varit villiga till någon sorts resonemang med kommunen kunde man kanske ha kommit till att t.ex. kommunen bjuder på en liten lokal där mottagningen kan vara ett par gånger i veckan. Det är också en hälsoförebyggande åtgärd att åldringarna får träffa hälsovårdaren. Nu har allt fokuserats på Lumparland i och med att jag har drivit den här frågan; de är precis lika upprörda i Geta, i Eckerö var de mycket upprörda. Från Eckerö hade man t.o.m. en motion om det här. Det mest beklämmande är att vi egentligen ännu inte har fått veta om lagtingets intention om diskussioner mellan regeringen och ÅHS:s ledning har genomförts. Den här regeringen var inte vid makten före årsskiftet, men landskapsregeringsledamoten Lindeman sitter ändå som ordförande för ÅHS, så det skulle vara intressant att höra om det fördes diskussioner, om lagtingets beslut om diskussioner överhuvudtaget togs ad notam eller om man gjorde det här helt självsvådligt.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag har diskuterat med dem som har skött detta ärende och velat bekanta mig med hur det har gått till. Jag håller med till den delen att det fullt ut kanske har skötts helt professionellt. Det finns sådana saker som jag tycker att kunde ha skötts bättre i kontakten med kommunerna. När det gäller hur vi skall ta hand om de äldre – det tycks vara det största problemet - och att kommunen kunde erbjuda utrymme för sjukvårdsmottagning osv., så skall jag ta det med mig till ÅHS och diskutera det med dem., det lovar jag.

 

Ltl Danne Sundman: Avstår.

 

Ltl Brage Eklund::

Fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman nämner i sitt anförande att i princip de nedskärningar som har gjorts är gjorda och att indragningar av läkarmottagningar inte kommer att drabba flera kommuner i framtiden. Vi vet dock att det beslut som gäller i Eckerö är ettårigt. Sedan vet vi inte vad som kommer att hända och det skulle vara roligt att veta om ledamoten Harriet Lindeman kan ge svar om det blir en fortsättning efter ett år eller blir det igen samma turbulens för att jobba för att få mottagningen kvar där. Jag vet hur det gick till när det kom propåer om att mottagningen skulle dras in, men jag ids inte gå in på den historiken igen. Men lite förvånande är det nog när ledande tjänstemän säger att de inte kände till hur trånga utrymmena var i Hammarland och därför återtog man beslutet att dra in Eckerös läkarmottagning. Då undrar man nog hur informationen går fram och hur mycket de synar mottagningarna före man går fram med sådana här bud att man skall dra in mottagningarna. Dessa tjänstemän borde inte ha varit ovetande om Eckerö byggde nya lokaler och hade nya lokaler att erbjuda och då borde man inte överhuvudtaget ha gått ut med sådana där propåer. Min fråga är egentligen: Kan man nu tolka ledamoten Lindemans svar på det viset att vi inte behöver återkomma efter ett år från Eckerö och lägga in motioner och jobba för att mottagningen inte skall dras in? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag avslutade mitt huvudanförande med att landskapsregeringen utgående från de omstruktureringar som har skett inte har någon avsikt att fortsätta när det gäller att minska ner rådgivningsbyråerna, och det hoppas jag att kan hålla så länge jag sitter i landskapsregeringen.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

I den här frågan har jag också ett gemensamt intresse med ltl Brage Eklund. Det grundar sig också på samma frågeställning: Blir mottagningen varaktigt kvar i Eckerö. Jag är kanske mera förvissad om att den så kommer att bli därför att grunderna för att den blev kvar där är nog att vi har nybyggda lokaliteter, men inte nog med det, Eckerö har också, till skillnad från flera andra randkommuner ett ökande befolkningsunderlag. Vi ändrade behovet av hemsjukvården och sjukvården i kommunen genom att öppna vårt servicehus. Vi har faktiskt invigning på söndag, till vilken ministern är högtidligt inbjuden att närvara. Därmed tog vi hem fem stycken patienter som tidigare har fått sin hemsjukvård på De gamlas hem. fför att förlora den. Jag vill annars säga att kommunen har visat en ganska stor beredskap i frågan om hyresbetalningen, alltså kostnaden för ÅHS att kunna nyttja lokalen. Jag hoppas att jag kan få ett starkt stöd och en garanti för att vår rådgivningsmottagning kommer att bli kvar i Eckerö. Skillnaden mot andra randkommuner är det svikande underlaget som är ett problem.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Som det ser ut i Eckerö i dag med sitt omsorgshem och ökad befolkning stärker det ytterligare det jag sade tidigare att det inte finns någon anledning att ytterligare dra ner verksamheten, med det vi i alla fall känner till i dag. Vi vet förstås att morgondagen kan föra med sig saker och ting som vi inte vet om, men vi måste leva utgående från att vi tror att vi vet ungefär hur det ser ut i framtiden och arbeta utgående från det. När det gäller att ta hem äldre från De gamlas hem och ta hand om dem i egen regi i omsorgshemmet fordrar det sin egen mässa, och det har vi också diskuterat, det finns i vårt program och jag har redan nu på avdelningen diskuterat att vi måste ha en större översyn vem som ansvarar för vad, hur man samarbetar med kommuneras socialservice och ÅHS:s sjukvårdsservice. Det går också väldigt in i varandra i dag och man har två huvudmän – hur man än samarbetar blir det ibland konflikter och man kanske inte till hundra procent utnyttjar resurserna på bästa sätt. Som sagt, det kräver en helt annan mässa.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Vi vet att först gjordes en utredning hur man skulle gå till väga och efter diskussion kom man till att det är ofta de minsta kommunerna ute i glesbygden som drabbas. Även i Vårdö höll vi på att komma i den situationen, precis som de kommuner som nu har drabbats, men vi kunde avföra det tack vare att vi var en skärgårdskommun. Men det här är faktiskt nog en regionalpolitik som inte går ihop med den förra landskapsregeringens program och inte heller med den nuvarande regeringens program. Det här är någonting som måste förbättras. Vi måste kunna diskutera de här frågorna bättre i lagtinget och ta tillvara att kunna driva regionalpolitiken även via ÅHS. Det är mycket stora beslut som också tas där som berör kommunerna. Det här innebär i slutändan också kostnadsöverföringar från ÅHS till kommunerna, precis som ltl Raija-Liisa Eklöw var inne på tidigare, även till patienterna. Det här är alltså någonting som vi behöver diskutera i fortsättningen och jag vill uppmana även finansutskottet att titta på denna fråga vid kommande budgetbehandling.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När det gäller frågan om var beslut fattas håller jag med om att ÅHS är en stor organisation i dag och har mycket beslut att fatta som påverkar ålänningarna, kommunerna osv. Det som jag ser som ett bekymmer och som kanske alla partier skall ta till sig är att man har representanter sitter i styrelsen inom ÅHS. Skicka budskap med, tala om vad som gäller! På något sätt är det med ÅHS som med kommunförbunden att man lever sitt eget liv, brukar man säga, men det är viktigt att alla är medvetna om frågorna – åtminstone har jag tagit upp de här frågorna i min politiska gruppering. Det är kanske inte specifikt ÅHS, men alla som har de här stora organisationerna måste på något sätt känna att de representerar inte bara sig själva och styrelsen utan också varifrån man har uppdraget.

 

TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan vid det här laget tillräckligt belyst. Diskussionen i denna angelägenhet förklaras därför avslutad. Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Frågan är slutbehandlad.

 

 

Härefter upptas följande av ltl Mats Perämaa ställda fråga:

 

Vilka åtgärder vidtar landskapsregeringen för att följa sjölagens arbetslagstiftning så att alla de färjanställda som nu tvingas till korta arbetsavtal för viss tid ges sin lagliga rätt till anställning tillsvidare?

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Då frågan läste upp frågan upprepar jag inte den, utan jag vill säga att den nya landskapsregeringen har blivit uppmärksamgjord på ett problem att vi har 17 stycken personer som är anställda inom sjötrafiken på tidsbegränsade avtal. Dessa tidsbegränsade avtalen har upprepats ett flertal gånger.

 

Svaret på frågan är den, fru talman, att den nya landskapsregeringen kommer med all sannolikhet att skriva avtal med berörda personer på tillsvidarebasis efter det att vi har förhandlat med berörda personer och berört sjöfack, dvs. vi kommer med all sannolikhet att ordinarieanställa dessa personer. Men jag vill påpeka att om vi gör detta och om vi i framtiden gör sådana förändringar att vi har för många anställda kommer vi naturligtvis att säga upp de övertaliga i enlighet med det personalpolitiska programmet och i enlighet med överenskommelser med berört fack.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag tackar för ett kort, koncist och klart svar. Det är det svaret som jag som frågeställare förstås önskar höra. Jag vill bara lite redovisa historien. Det var så att förre trafikministern Tuula i den förra landskapsregeringen försökte väcka den här frågan, men den fick inte gehör i den då också centerledda landskapsregeringen. Det är bra att man nu kommer till skott. Det här är en personalpolitiska fråga, att den personal som man har här skall behandlas på ett bra sätt. Det tror jag att vi alla kan enas om och det är viktigt att vi utgör ett föredöme att vi hanterar vår personal på ett bra sätt. Framför allt är det en laglighetsfråga. Vi måste som arbetsgivare, samhället, och för att vi skall kunna ställa krav på att andra, privata, följa avtal och lagar, föregå med gott föredöme även i den frågan. Därför är det väldigt bra att man nu kommer till det beslutet att de personer som har rätt till det skall få ordinarie anställning.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Jag försökte svara kort, koncist och bra på frågan utan att blanda in politik i det. Tyvärr blev jag besviken på ltl Mats Perämaas påhopp på centerpartiet i den här frågan. Jag är mycket besviken. Jag försökte göra ett klart och tydligt svar och jag vill i det sammanhanget säga, som jag inte tänkte säga men jag måste tyvärr säga det nu, att jag är mycket förvånad över att liberalerna, som hade ansvaret väljer att hoppa på oss och säga att efter två veckor skall vi reda upp det här som liberalerna har haft ansvaret för. Jag är besviken och jag tänkte inte säga det, men det var på grund av ltl Mats Perämaas påhopp på centern. Det är så i praktiken att den ledamot och det parti som har ansvaret för respektive avdelning har i princip en oinskränkt makt. Så är det i praktiken. Man kan inte gå och skylla på andra partier. Det är med förvåning jag ser att man både i spörsmålet och här i fråga väljer att kritisera den nuvarande regeringen som har suttit i två veckor och kräver att man skall reda upp det man själv har ställt till med.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Efter landskapsregeringsledamoten Runar Karlssons engagerade anförande skall jag säga att det är inte alls märkvärdigt att jag för liberalernas del säger att vi drev den här frågan. Det är det som förklarar att vi nu tar initiativ i den här frågan. Det var på det viset att i det samarbetet, under centerns ledning, försökte vår trafikminister föra upp den här frågan på överläggningar, men då bestämde man sig, av vissa obestämda utredningsskäl som jag har fått besked om, att man inte skulle avgöra frågan eftersom man hade tankar på privatiseringar, bolagiseringar och sådant. Med det som skäl skulle man inte ge arbetstagarna deras lagliga rätt.

 

Jag förstår inte den ton som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson har här i salen. Jag tackade för det ansvarstagande som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson uppenbarligen kommer att ha nu. Jag får nästan säga att jag undanber mig att en landskapsregeringsledamot kommer hit till salen och tar den här tonen när vi försöker föra en saklig debatt.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Som jag sade tidigare: jag försökte svara klart och tydligt och på ett just sätt på frågan. Det var inte jag som blandade in politik, vilket man kan förvänta sig att man gör i en frågestund. Jag tycker ändå att det inte var rätt gjort. Jag vill påpeka återigen att liberalerna hade den här posten under ett års tid och man har all möjlighet att föra upp ärendet i plenum och ta omröstning om man inte får alla med sig för att visa sin åsikt. Det gjorde jag under min tid när jag inte fick igenom mitt. Det måste man göra. Återigen vill jag påpeka att denna regering kommer att skriva avtal tillsvidare för de här personerna så att de blir ordinarieanställda. Det är ett löfte, det är det som frågan berörde och det är svaret.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Var skall vi diskutera politik om inte här. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson säger att han inte ville diskutera politik här utan då uppenbarligen bara förvaltning, men vi här i salen är inte inblandade i förvaltningen, vi måste diskutera politik, så tycker landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson på det där sättet så tycker han kanske att vi skall vara tysta. Om vi verkligen försöker leta syndabockar, som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson vill göra, så vet jag att flera av dessa personer har haft anställningarna för viss tid i mycket mera än ett år, så det här är också ett arv från landskapsregeringsledamoten Runar Karlssons tidigare ministerperiod.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

I spörsmålsdebatten igår framgick det av landskapsregeringsledamoten Karlssons anföranden att man avser att eventuellt privatisera viss del av skärgårdstrafiken och mot bakgrund av det kanske man borde vänta en tid innan man vidtar de här åtgärderna. Vad jag har förstått handlar det om arbetsavtalsanställda och då har de ordinarie arbete om de har haft flera på varandra följande arbetsavtal. Men om det kommer på fråga att privatisera och andra arbetsgivare skall ta över eller arbetsgivarna skall sluta borde man inte då vänta tills man har klargjort det? Vi fick veta av spörsmålssvaret att man inte har klargjort det ännu i detalj utan man avser att återkomma till lagtinget med detaljerade bestämmelser.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Nej, vi kommer med all sannolikhet att skriva avtalen. Som jag sade tidigare: har vi för mycket folk i framtiden kommer vi att säga upp folk.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Jag är lite förvånad över att det pågår någonting som man ändå kan ha ett visst tvivel om lagligheten i. Jag är ännu mer förvånad att det här då är någonting som har pågått en längre tid. Jag skulle vilja ställa frågan: Är inte landskapsregeringen skyldig att följa de lagar som gäller?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!´

Jo, det är vi och just därför kommer vi att skriva avtal med dessa personer.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Frågan är slutbehandlad.

 

Härefter upptas följande av ltl Anders Eriksson ställda fråga:

 

Hur tänker landskapsregeringen agera för att andra medborgare än finska skall kunna erhålla åländsk hembygdsrätt samt vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att åländska studerande utomlands inte skall fråntas sin hembygdsrätt under studietiden?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Frågeställaren anhängiggör två stycken angelägna frågor. Den första är hur andra medborgare än finska skall kunna erhålla åländsk hembygdsrätt och den andra är att åländska studerande utomlands inte skall fråntas sin hembygdsrätt under studietiden.

 

När det gäller andra medborgares än finska medborgares möjlighet att erhålla åländsk hembygdsrätt är det en frågeställning som har varit aktuell under ganska många år i självstyrelsearbetet. Jag kan tyvärr inte säga när Åland började driva frågan att det skulle bli en förändring, men mitt minne säger att det är lång tid. Nu senast för ca tre månader sedan tog jag upp frågan i förhandlingar med justitieminister Koskinen och hans medarbetare och det har skett en förändring; från att ha varit ett totalt nej från finländsk sida till att kunna vara tillmötesgående har man nu börjat ha en annan diskussion som gör att jag ser att det finns vissa möjligheter att få förändringen till stånd.

 

En av orsakerna till att man har den här förändrade inställningen är frågan om dubbelt medborgarskap, nämligen att det numera är möjligt att ha dubbla medborgarskap också i Finland, man kan ha t.ex. både finskt och svenskt medborgarskap och det har ändrat på de allmänna omständigheterna kring det här.

 

Vi drev det och försökte få det med som en skriftlig del i det uppdrag som självstyrelselagsrevisionskommittén har, som just nu har inlett sitt arbete. Vi lyckades inte med det, men däremot kom man fram till att det skulle göras utredningar under det pågående arbetet och vi har fortsatt att driva den; på det första möte som kommittén hade för en vecka sedan anhängiggjordes frågeställningen igen. Vår målsättning är att försöka successivt arbeta oss fram till att vi kommer att lösa den här frågan så att också andra medborgare än finska skall kunna erhålla åländsk hembygdsrätt. För att det här skall bli möjligt krävs det en ändring av självstyrelselagens 7 och 8 §§. Det är helt enkelt en liten självstyrelselagsrevision. Vi har precis samma målsättning från landskapsregeringens sida som jag uppfattar att frågeställaren att den situation som vi har nu är gammalmodig. I den nya EU-värld som vi lever i skulle det vara helt naturligt att finskt medborgarskap inte skall vara en förutsättning för åländsk hembygdsrätt.

 

Fru talman!

När det gäller den andra frågan om studerandes möjligheter att få bibehålla sin åländska hembygdsrätt när man studerar, att man inte skall förlora hembygdsrätten efter fem år har vi diskuterat det i landskapsregeringen och vi är alla överens om att vi skall ta initiativ till en sådan förändring som förbättrar de studerandes situation. Troligen, fru talman, är det då en ändring av 4 §, som heter förlust av hembygdsrätt, som vi kommer att förelägga lagtinget ett förslag till ändring av.

Man måste naturligtvis göra en avvägning här, att hur länge s.a.s. kan man studera för det måste också finnas någon sorts rimlighet i allting som vi gör. Men vi har precis samma åsikt här också att det är viktigt att få en förändring till stånd, dels av praktiska orsaker men framför allt har det en symbolisk betydelse och det ger en signal till dem som studerar att vi vill hålla dem som ålänningarna, vi vill att de skall känna sig att de är ålänningar, att de är välkomna hem och att de är en del av det åländska samhället. Det är en av våra absolut viktigaste målsättningar för den här landskapsregeringen och jag tror också för hela lagtinget att vi måste se till att alla de som studerar skall kunna behålla känslan för Åland och vi underlättar för så många som möjligt att återvända hit. Det är lite av en ödesfråga för det åländska samhället: vi vet alla att det har blivit en dramatisk ökning av högskolestuderande från Åland under de senaste åtta-tio åren, och det är bra att våra ungdomar har ambitioner, skaffar sig kunskaper och erfarenheter utanför Åland, men det finns en potentiell risk för det åländska samhället att vi förlorar många av våra duktigaste ungdomar om vi inte skapar bästa möjliga förutsättningar för att de skall kunna återvända hit till det åländska samhället.

 

Ltl Anders Eriksson, första anförande:

Fru talman!

Jag vill tacka för ett bra svar och det är så att när regeringen omfattar den politik vi har så får vi ofta en bra diskussion här i lagtinget. Jag tyckte att det svar som gavs här var väldigt bra. Vi har samma målsättning. Det vi kan diskutera är kanske hur man skall komma i mål. Den här frågan är tudelad. Ser man på det som står i 7 § i självstyrelselagen är det så att man skall vara finsk medborgare för att erhålla hembygdsrätt. Samtidigt står det i Ålandsprotokollet: ”Finland skall se till att alla fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna likabehandlas på Åland.” Det här är någonting som strider mot EU-rätten. Det gör det också när de finska domstolarna har vägrat begära in EG-domstolens förhandsbesked när det gäller detta. Det är det som jag tror att man från finsk sida börjar märka nu. Jag vill faktiskt säga att jag tror att jag själv i Nordiska rådet bidrog till att de här frågorna kom upp på agendan. Ser vi vad som händer t.ex. med juristen Bert Häggbloms problem, ser vi att utbildningsstyrelsen backar just nu för att Finland känner en rädsla för att skämma ut sig internationellt.

 

Mitt förslag är här att landskapsregeringen nästa gång en fråga kommer upp att en EU-medborgare vill ha hembygdsrätt helt enkelt beviljar det rakt av. Då har man skapat ett prejudikat. Jag tror inte att de finska myndigheterna, med tanke på att det finns internationella ögon på frågan, kommer att motsätta sig det. Kan man tänka sig att landskapsregeringen går den vägen? Jag återkommer till den andra frågan i nästa anförande.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller fallet med Bert Häggblom var det också en av de diskussioner som vi förde med justitieministern på det möte vi hade för ca tre månader sedan. I vilken mån det har påverkat frågans positiva behandling kan inte jag avgöra. I varje fall förde vi en väldigt engagerad diskussion och fick upp ögonen också på justitieministeriet för man hade svårt att på samma sätt som vi förstå tingsrättens beslut.

 

Fru talman!

När det gäller den andra frågan är det såsom ltl Anders Eriksson säger att EU ställde krav på Finland om likabehandling. Verkligheten är den att vi här på Åland har tillgodosett detta genom att de som utan avbrott har varit bosatta på Åland under minst fem år har rätt att utöva rörelse eller yrke som näring. På det sättet har likabehandlingsprincipen nog verkställts på ett praktiskt sätt, men för den skull är inte frågan som sådan löst utan vi skall fortsätta att med kraft driva frågan om att finskt medborgarskap inte skall vara en förutsättning därför att det är ett gammalmodigt sätt att se på saker och ting. Det stämmer inte med den värld som vi lever i i dag.

 

På ltl Anders Erikssons konkreta förslag om att vi skulle bevilja vill jag nog fundera på den saken och konsultera juridisk expertis. Jag tror inte att vi förbättrar situationen och underlättar genom att fatta juridiskt felaktiga beslut. Det gäller nog att vi har torrt på fötterna – det har inte minst jag fått lära mig i de här sammanhangen!

 

 

 

 

Ltl Anders Eriksson, andra tilläggsanförande:

Fru talman!

Jag skall givetvis låta lantrådet Roger Nordlund fundera på den frågan, den tål att fundera på, men fundera också på ett bra sätt då!

 

När det gäller den andra delen av frågan om de åländska studerandena och hembygdsrätten hör jag till dem som tycker att det är bra att man studerar utanför Åland och jag tycker också att det är bra för det åländska samhället att man stannar borta en tid och skaffar sig en god kompetens för att återvända. Jag håller helt och hållet med lantrådet Roger Nordlund att man kan inte hålla på och studera i det oändliga, men så länge man studerar skulle inte tiden ticka för att man förlorar hembygdsrätten. Kopplingen mellan hembygdsrätt och möjligheten att äga och besitta fast egendom är också intressant för det är väldigt sällan som man klarar högskolestudier under fyra år och skall man ytterligare ha möjligheten att jobba bara ett år har man inte så mycket kapital att köpa någonting för när man skall återvända. Det finns alltså en koppling där.

 

Har man från landskapsregeringens sida fundera på någonting annat än att ändra lagstiftningen. Har man funderat någonting på hur man kunde lösa de här frågorna rent praktiskt så att de studerande skulle få någon typ av frisedel från tidsramen? Det vore intressant att få reda på.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Lagstiftningen är nog väldigt tydlig på den här punkten. Det står så här i 4 § Förlust av hembygdsrätt: ”Den förlorar sin hembygdsrätt som under fem år varit stadigvarande bosatt utanför landskapet.” Som systemet fungerar i dag är det så att de åländska studerandena är nästan tvungna att skriva sig på sina studieorter, så i praktiken blir det alltså att man blir stadigvarande bosatt på de platser där man studerar. Jag tycker själv att det skulle vara lämpligt om man gör ett tillägg till paragrafen som behandlar just de studerande. Jag tror att det skulle vara ganska lagom med tanke på hur verkligheten fungerar att man får studera och det räknas som att man är hemmavarande fortfarande och sedan får dessa fem år på sig ytterligare att skaffa sig den här praktiken och livserfarenheten som man får utanför Åland för att sedan kunna återvända till Åland. Det är ofta så att när man bildar familj och barnen skall sätta i skolan blir Åland ett intressant alternativ igen och då skulle tidsgränserna passa ganska bra ihop.

 

Ltl Anders Eriksson, sista tilläggsanförande:

Fru talman!

Jag tycker att det är en viktig fråga, och det uppfattar jag också att lantrådet Roger Nordlund tycker att det är och det är med stor tillfredsställelse som jag ser att vi ser så här pass enigt på frågan. När jag frågade vad man rent konkret kan göra så har jag funderat på att vi har ett hembygdsrättsregister och vi har också studiestödsregister, så det måste finnas möjligheter att man kan parallellköra dem. Jag vet att det finns de som hävdar att det inte går, men de systemutvecklare jag har pratat med säger att det inte är några större bekymmer. Om det skulle dyka upp några bekymmer där är det studerande då i så fall som förete någon typ av frisedel. Men paragrafen som lantrådet nämner måste ändras, det är sant; annars finns det ingen laglig grund för ett sådant här förfarande. Sedan behöver man lite fundera vidare på hur man kan lösa det här på ett praktiskt sätt – och det här mitt tips.

 

Jag vill tacka för ett gott svar. Det var ett mycket trevligt sätt att avsluta lagtingsveckan och –sessionen på. Om det inte kommer resultat, så ber jag att få återkomma!

 

 

 

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Som mycket riktigt konstaterades här så har vi våra undantag från EU-rätten på s.k. icke-diskriminerande grund och, som också konstaterades tidigare, har det lösts när det gäller näringsrätt och jordförvärv på ett sådant sätt att man likställer medborgare som har bott här mer än fem år med sådana som har hembygdsrätt. Men när det gäller deltagande i den demokratiska processen är det fortfarande så att man diskrimineras om man inte är finsk medborgare. Det här blir extra ironiskt för de ålänningar som endast innehar svenskt medborgarskap, alltså den del av vår befolkning som vi själva är en del av, alltså vi härrör från svenskarna, får inte delta i självstyrelsens demokratiska arbete, endast på kommunal nivå. Det här är en spark på smalbenet som värker ända sedan självstyrelsen egentligen grundades. Jag skulle vilja fråga landskapsregeringem: Delar man min åsikt att det här är diskriminerande och måste strida mot EU-rätten att man får delta i det demokratiska arbete som t.ex. svensk medborgare eller övriga EU-medborgare?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Redan tidigare har jag försökt redogöra för att vi kommer att göra vårt bästa, och gör vårt bästa, för att få en ändring till stånd, så vi upplever inte vår status som tillfredsställande.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag är också glad för svaret som lantrådet Roger Nordlund ger. Däremot vill jag påpeka att när det gäller studerande brådskar det egentligen, för det händer hela tiden nu att någon tappar sin hembygdsrätt på grund av de studerar. Där vill jag ansluta till det som ltl Anders Eriksson sade. Nu har man 70 månaders studiestöd. Man tappar hembygdsrätten före man tappar studiestödet på det här sättet. Det här att man nästan måste vara skriven i ett annat land, t.ex. Sverige, man kan lämna bort ”nästan”.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det stämmer som ltl Sune Mattsson säger och det är det som vi måste fundera väldigt noga på tillsammans, först i landskapsregeringen och sedan när vi kommer med ett förslag till lagtinget: vad är en rimlig studietid sedan, var skall man egentligen sätta gränsen? Det måste vi lite fundera över.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Frågan är slutbehandlad.

Frågestunden är härmed avslutad.

 

De övriga frågorna som inlämnats till dagens frågestund har förfallit.

 

Lagtingets höstsession är härmed till ända. Vårsessionen inleds onsdagen den 2 mars 2005, om inte presidiet därförinnan finner anledning att sammankalla lagtinget.

 

 

Lagtingets nästa plenum hålls således onsdagen den 2 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.11.00).