Föredras

PLENUM den 1 april 2005 kl. 9.30.

TALMANNEN:

 

Frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen. (F 2/2004-2005).

 

Till dagens frågestund har följande lagtingsledamöter enligt 39a § 1 mom. arbetsordningen anmält att de önskar ställa en fråga: ltl Sune Mattsson, ltl Danne Sundman, ltl Mats Perämaa, ltl Anders Eriksson, ltl Åke Mattsson, ltl Gun-Mari Lindholm, ltl Brage Eklund och ltl Raija-Liisa Eklöw.

 

Enligt 39a 2 mom. avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor.

 

Landskapsregeringen meddelar att vicelantrådet Jörgen Strand på grund av sjukdom inte kan närvara vid dagens plenum.

 

Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande medlemmarna av landskapsregeringen. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får räcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den medlem av landskapsregeringen som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga dessa anföranden får räcka högst en minut.

 

Andra lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsstyrelsen har inte rätt att yttra sig med anledning av den ställda frågan.

 

Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon/han anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag har en fråga till lantrådet. Anser lantrådet att det är ändamålsenligt och någon rim och reson i att landskapsregeringen åter utreder hantverksskolans placering, trots att lagtinget redan fattat beslut om en flyttning till Ålands folkhögskola? Är det så här lantrådet anser att skattebetalarnas pengar och resurser skall användas?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Hantverksskolan är ett ärende som hanteras inom utbildningsavdelningen, men jag är väl medveten om att lagtinget i senaste budget gick in för att hantverksskolan skulle projekteras och utvecklas vid folkhögskolan. Samtidigt måste vi vara medvetna om att det har skett en ombildning av landskapsregeringen och i och med att det har blivit en ombildning kommer det också in nya tankar och idéer i landskapsregeringen och nya ledamöter som också vill pröva sina tankar.

 

När det gäller hantverksskolan, fru talman, så är det nog inte första gången som man har bytt linje i den frågan därför att den har varit aktuell på ett flertal olika platser. Det har diskuterats och projekterats en utbyggnad på just den platsen där den finns i Sund, Tosarby och på grund av att kostnaderna blev för höga för den första projekteringen lades den  på is och sedan har naturbruksskolan diskuterats, husmodersskolan och den förra landskapsregeringen, som föll i slutet av förra året, gick in för under ledamoten Lars Selanders ledning att man skulle satsa på folkhögskolan. Nu har den nya ledamoten Camilla Gunell ett starkt intresse av att pröva spåret med att hålla skolan kvar i Tosarby och det finns fördelar och nackdelar med alla olika alternativen. Regionalpolitiskt tycker jag att det är ganska klokt att faktiskt försöka hålla den kvar i Tosarby om det finns någon möjlighet, men det kommer naturligtvis landskapsregeringen att komma till lagtinget med på normalt sätt i budgeten. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sune Mattsson, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Det är ändå märkligt; lagtinget är inte ombildat och det är lagtinget som har fattat det här beslutet. Det här är första gången som lagtinget fattar ett bestämt beslut om placeringen. Därför tycker jag nog att vi skulle behöva få en bättre förklaring till vad som har hänt inom landskapsregeringen som gör att man inte anser sig behöva ta hänsyn till lagtingets beslut?

 

Fru talman!

Jag kan inte ge någon bättre förklaring än att det är nya partier och nya personer med i landskapsregeringen och då blir det så att man också vill pröva nya idéer, egentligen inte nya idéer i det här sammanhanget, utan det handlar om att förverkliga den ursprungliga idén och att bygga vidare på den plats där skolan redan finns. Huruvida det blir verklighet eller inte återstår att se, för det måste de utredningar och undersökningar som pågår visa om det är möjligt och då kommer landskapsregeringen på normalt sätt till lagtinget för att få ett godkännande för det. Tillsvidare kommer annars det beslut som lagtinget har fattat att gälla.

 

För övrigt, fru talman, tycker jag att det är väldigt viktigt och bra att ledamoten Camilla Gunell har visat ett engagemang i den här frågan därför att hantverksutbildningen är viktig för Åland och vi har lyckats få fram många goda krafter inom detta område. Jag hoppas verkligen att vi kan bygga vidare på det, för det är viktigt inte minst för vår turism och vår kulturhistoria.

 

Ltl Sune Mattsson, andra tilläggsfråga:

Fru talman!

Det vore också intressant om lantrådet visade lite engagemang i den här frågan, som har lett de regeringar – den nuvarande och den föregående – som har fattat det här beslutet. Vad är det då för idé att vi diskuterar rambudgeten, om vi inte ens kan hålla oss till de överenskommelser och de förslag som lagtinget har gett i den ordinarie budgeten! Jag ser det som ganska meningslöst och jag vill faktiskt höra en lite bättre förklaring för lantrådet, för det är lantrådet som övervakar och som ytterst är ansvarig för vad regeringen gör, så det går inte att skylla på ledamoten Camilla Gunell som tydligen inte vill följa lagtingets beslut.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag skyller inte på någon utan jag tar mitt ansvar som lantråd och regeringen tar sitt hela ansvar också. Men det är så – jag återkommer till det – att landskapsregeringen har ombildats och det har kommit in nya partier och nya personer och då måste man vara beredd att faktiskt visa att det kanske innebär en förändring i politiken och att man måste också ge en möjlighet att testa nya idéer.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag ber att få ställa en fråga till trafikminister Runar Karlsson.

 

Landskapsregeringen har den 29 mars beslutat att förhålla sig positiv till ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om körkort, kommissionsnummer 621. I direktivet sägs bl.a. att körkortsåldern för tung motorcykel, över 35 kilowatt, skall höjas till 24 år. Det ges dock en möjlighet att i nationell lagstiftningen, alltså i vår körkortslag, ha 21 år kvar som åldersgräns. Min fråga blir: Kommer landskapsregeringen att höja körkortsåldern för tung motorcykel eller kommer den fortsättningsvis att vara 21 år?

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Jag förstod inte frågan exakt, men om ltl Danne Sundman menade att om vi kommer att höja motorcykelåldern till 24 år är svaret nej.

 

Ltl Danne Sundman, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Jag tackar för det svaret och passar på att ställa en annan fråga i samma ärende. Det handlar om att direktivet också skall göra körkorten lika i hela Europa och då är min fråga: Kommer de åländska körkorten att bära den åländska landskoden AX i fortsättningen?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Det är vår målsättning att vi skall ha AX på de allra flesta symbolerna, bara det är möjligt.

 

Ltl Danne Sundman, andra tilläggsfråga:

Fru talman!

Jag är nöjd med svaret!

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag hade tänkt ställa min fråga till näringsansvarige vicelantrådet Jörgen Strand, men vid hans frånvaro ställer jag frågan till finansansvarige Lasse Wiklöf i stället.

 

Statistiken vad gäller övernattningar på Åland visar igen att övernattningarna går ner. Det har gjort så i flera år och därför är det viktigt att vi kan fokusera på den landbaserade turismen, så min fråga blir: I vilken turordning och i vilken omfattning samt med vilken tidtabell kommer landskapsregeringen att medverka till att de tre planerade golfbanorna i Ämnäs, Brändö och Föglö förverkligas?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Landskapsregeringen varseblev med utmärkt tydlighet det stora intresse som fanns i de frågeställningar som prioriterades när strategidokumentet diskuterades här i lagtinget. Ett sjöfartscentrum var en central fråga. Golfturismen var utomordentligt starkt prioriterad. Dessutom vet vi också att kulturarvet och fokuseringen kring Bomarsund var mycket centralt. Golfbanorna har hög prioritet hos landskapsregeringen. Det är fel av mig att föregripa den exakta ordningen och den exakta tidtabellen eftersom frågeställningarna inte är så starkt fokuserade att vi är riktigt nära ett avgörande, men jag tror att i anslutning till rambudgeten kommer vi att ha en hel del preciseringar om ungefär hur det här skall gå till. Golfturismen är central för Åland. Jag tror själv mycket starkt på den. Jag vill säga i det sammanhanget att för mitt personliga vidkommande har också fokuseringen på skärgårdsmiljöerna i det avseendet en stark prioritet.

 

Ltl Mats Perämaa, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Enligt uppgift har ärendet med ansökningarna om stöd för golfbanorna cirkulerat mellan olika avdelningar. Under förra landskapsregeringen torde ärendet ha varit under finansavdelningen och numera torde det vara under näringsavdelningen, och det var därför jag tänkte ställa frågan till näringsansvarige, men samtidigt får man en känsla av att locket lite har lagts på i hela hanteringen: de som har sökt stöden får inte svar och är oroliga och väntar på besked. Jag skulle önska att landskapsregeringen kunde ha en stor öppenhet i de här frågorna och komma med besked om dem. Det finns väl ändå ingen anledning att dölja något i detta?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Själv är jag känd för att snarare vara för öppen än för sluten! Ändå tycker jag att vi har några aspekter att beakta. Vi har dels landskapets allmänna ekonomiska situation som vi har att ta ställning till och bedöma vilka förutsättningarna är för att fullfölja alla de här projekten inom en viss tidsram. Det är en viktig fråga. Landskapets allmänna budgetläge är centralt för oss alla och det måste vi ta hänsyn till. Jag är inte den som kommer att dra på svaret till någon av dem som söker. Vi vet alla att vi har ett aktuellt projekt i Ämnäs, vi har ett projekt i Föglö och vi har ett projekt i Brändö. Jag tycker att alla de projekten är relevanta; jag är säker på att allt kan inte byggas samtidigt, men i varje fall – jag kan bara tala för mig själv i det här skedet – vill jag att de skall ha en hög prioritet och att de skall kunna förverkligas över tiden.

 

Ltl Mats Perämaa, andra tilläggsfråga:

Fru talman!

Landskapsregeringsledamot Wiklöf säger att han inte vill dra på beslut och besked i de här frågorna. ”Dra” är förstås ett utdraget begrepp; faktum är att Föglö kommun lämnade in en ansökan i månadsskiftet september-oktober och har inte ännu överhuvudtaget fått någon respons på sin ansökan mer än de få diskussioner som har varit på det här området, så jag återkommer till frågan. Det finns en känsla av att locket har lagts på och nu krävs det öppenhet, nu måste vi komma igång med den landbaserade turismen. Jag skulle gärna vilja ha haft ett tydligare svar av landskapsregeringsledamot Wiklöf hur man framskrider, men kanske det inte går att få i det här sammanhanget.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa torde ha sig bekant att i existerande budget finns det inte så väldigt mycket pengar för de här sakerna och i belysning av det måste naturligtvis också landskapsregeringen bedöma vilket utrymmet är den närmaste framtiden, inte minst när vi försöker göra rambudgeten. De definitiva finansieringsmöjligheterna uppstår naturligtvis i höst när den slutliga budgeten för 2006 läggs. Men det är klart att de som är involverade i ärendet rimligen så snabbt som möjligt måste få besked, det håller jag med om. Jag säger bara för egen del att jag tror på golfturismen, jag tror att golfturism i skärgården kunde vara ett specifikt lyft. Jag tillhör dem som vill medverka till att skärgårdens näringsliv kan expandera och utvecklas och inte, som vi har haft under en lång tid, en vikande trend. Det är viktigt.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag vill ställa följande fråga till lantrådet: När blir det s.k. toppmötet om självstyrelseutvecklingen av och vilken strategi har regeringen när det gäller övertagande av beskattningen? Bakgrunden till frågan är följande: När Ålands Framtid gång på gång under hösten påtalade att självstyrelseutvecklingen inte bara stampar på stället utan de facto går tillbaka så var det stora numret från regeringens sida att ”bara vi får till stånd aftonskolan kommer alla frågor att lösa sig”. Av det blev intet och i stället fick vi ett svar att det skulle bli ett s.k. toppmöte i början av år 2005, där frågorna verkligen skulle lösas. Vi ser i dag i almanackan att vi har april år 2005, så jag upprepar min fråga: När blir det s.k. toppmötet om självstyrelseutvecklingen av och hur ser strategin ut för övertagande av beskattningen?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det finns inget exakt datum fastslaget för när toppmötet med statsministern, finansministern, justitieministern och miljöminister Enestam kommer att äga rum. Det som sades var att det skall ske under våren och den målsättningen kvarstår eftersom både vi från landskapets sida och också regeringens företrädare ville få mötet avklarat så snart som möjligt. Orsaken till att det inte har blivit ännu är den att vi har sett det som viktigt att föra underhandsdiskussioner med statsministern, med Enestam, med finansministern och med justitieministern för att göra ett så bra förarbete som möjligt. Några av de diskussionerna återstår ännu för att vi skall kunna känna oss nöjda. Vi har precis, som ltl Anders Eriksson, ett stort intresse av att när toppmötet blir av vill vi också få ut ett så bra resultat som möjligt av diskussionerna som för frågan om den ekonomiska utvecklingen av självstyrelsen vidare.

 

Fru talman!

Jag måste säga att det var en ganska bred fråga när det gäller hela strategin för övertagande av beskattningen som ltl Anders Eriksson ställde, men jag kan kort säga det att det som vi nämner i vårt handlingsprogram är den indirekta beskattningen, eftersom Åland är ett servicesamhälle, vi har kapitalbeskattningen och vi har samfundsbeskattningen och där finns det intresse att få en större åländsk behörighet, dels för att skydda åländsk behörighet när det gäller samfundsbeskattningen och dels för att kunna få instrument som gör att vi kan själva påverka möjligheten att ha full sysselsättning också i framtiden på Åland, att vi skall kunna ha en bra skattekraft för våra åländska kommuner, och i det sammanhanget har naturligtvis den indirekta beskattningen en stor betydelse.

 

Ltl Anders Eriksson, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Det var så, om vi är riktigt ärliga, att när det gäller den s.k. aftonskolan fick inte regeringen Nordlund några svar, man fick inga löften överhuvudtaget, utan det enda var att man skulle få till stånd ett s.k. toppmöte och det marknadsförde man som någon typ av framgång. Nu noterade jag att lantrådet faktiskt glider lite när han börjar prata om våren, för det sades inte så efter aftonskolan, då var det i början av året som det s.k. toppmötet skulle ske – här börjar det lite bära iväg!

 

När det gäller beskattningen är det faktiskt så, som centerns gruppledare själv sade i lagtinget i remissdebatten, att man ville ha motiv för övertagande av beskattningen – helt plötsligt började man prata om det efter att centern i 15 år har sagt att vi skall ta över beskattningen! Min fråga är: Anser lantrådet att övertagande av beskattningen också är en fråga för lagtinget?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson blandar lite olika saker nu, dels centerns målsättning, som jag naturligtvis som ordförande för centern gärna skulle redogöra för från den här talarstolen, men i det här sammanhanget antar jag att jag står här som lantråd och som ledare för den koalition som finns och som arbetar mellan centern, socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan; då måste vi utgå från det handlingsprogram vi har och där finns de sakerna som jag nämnde i mitt första svar, att vi har som målsättning att försöka trygga sysselsättningen på lång sikt på Åland och då vill vi ha flera instrument när det gäller den indirekta beskattningen eftersom Åland är ett servicesamhälle och vi vet att taxfree och den ekonomi som det har genererat och genererar till vårt samhälle sakta kommer att minskas framöver. Kapitalbeskattningen och samfundsbeskattningen är intressanta för oss därför att det är viktigt för de åländska kommunerna. När det gäller tidtabellen håller jag med ltl Anders Eriksson. Vi sade att det skulle vara tidigare, men där tar jag på mig ansvaret tillsammans med regeringen här på Åland att vi vill ha ett ordentligt förarbete gjort innan vi sätter oss ner så att vi får ut ett bra resultat av mötet.

 

Ltl Anders Eriksson, andra tilläggsfråga:

Fru talman!

Jag anser inte att jag blandar ihop frågorna. När det gäller aftonskolan handlar det om den ekonomiska politiken; beskattningen är någonting som är synnerligen centralt när vi diskuterar de frågorna. De motiv som lantrådet nu räknar upp för övertagande av beskattningen ställer jag upp på till hundra procent, men min fråga tar sikte på: när ser vi något resultat? Anser lantrådet, och jag ställer frågan mot den bakgrunden att när Ålands Framtid lade en kläm här i lagtinget om att regeringen skulle komma med ett meddelande till lagtinget om motiv för övertagande av beskattningen, en analys av fördelar och nackdelar, så röstade bl.a. centern mangrant ner den klämmen. Mot den bakgrunden ställer jag frågan: Anser lantrådet att lagtinget har någon roll när det gäller diskussioner om övertagande av beskattningen?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Naturligtvis har lagtinget den sista och avgörande rollen när det gäller övertagande av beskattning. Rent formellt vet vi att alla ändringar av självstyrelselagen kräver två tredjedelsmajoritet här i Ålands lagting för att kunna godkännas. Den strategi som vi arbetar efter har de facto godkänts här i lagtinget, via godkännande av det handlingsprogram som den här landskapsregeringen arbetar enligt. Jag anser att vi har fått den fullmakten från lagtinget. Så snart vi har mera fakta är jag beredd att komma hit till lagtinget och föra en diskussion i form av ett meddelande som också kan innehålla en mera långtgående strategi när det gäller beskattningsfrågorna. Jag tycker själv, om jag får lägga in en personlig synpunkt i det här sammanhanget, att det skulle vara väldigt viktigt att vi mera skulle diskutera de frågeställningarna här i den åländska politiken också här i lagtinget, eftersom det ekonomiska system vi har i dag där vi egentligen enbart handskas med utgiftssidan i budgeten inte är bra, utan vi borde också fundera mera på inkomstsidan – jag tror att det skulle vara fostrande för oss allihopa.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag har för avsikt att ställa en fråga landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson. Min fråga gäller det uttalande som trafikansvarige Runar Karlsson gjort, att han avser att förkasta förslaget till den uppgjorda trafikplan angående Näfsbyvägens anslutning till nya Godbyvägen. Det finns sedan flera år en bra plan och en fungerande lösning som ledamoten Runar Karlsson av dunkla skäl tydligen lyft bort. Den lösning som trafikansvarige ledamoten nu föreslår i stället är en katastrof. Han avser att behålla en flaskhals med flera olycksbenägna kurvor och korsningar bara för att ledamoten Karlsson har gjort en personlig överenskommelse med en markägare. Alla vägprojekt borde genomgå samma prövningar och samhällsnyttoanalyser oavsett personliga relationer. Framför allt vid ett så här stort vägprojekt borde trafiksäkerhet och funktionsduglighet gå före personliga upplevelser.

 

Min fråga är: Avser ledamoten Runar Karlsson verkligen att driva igenom sin egen personliga vilja och behålla den olycksdrabbade sträckan bara för att han och markägarna tycker att det är ett vackert bete som man vill behålla i sin helhet?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Jag vet inte vad ltl Åke Mattsson menar med mina personliga förehavanden med markägare i regionen i fråga, det har jag svårt att förstå. Det är så med det här trafikavsnittet och korsningen att det har gjorts en utredning där man har haft förslag till lösningar. Detta har gjorts av en utomstående konsult, och det är förstås så att alla utredningar behöver inte slaviskt följas av regeringen, för det är regeringen i sista hand som bestämmer i de här frågorna. Som läget är nu har landskapsregeringen antagit ett åtgärdsprogram där man avser att bygga s.k. smitfiler i korsningen. Det finns ingenting i budgeten som anger att man skall göra några större ingrepp än så. Om det är så att man i framtiden vill ha en lösning som ltl Åke Mattsson vill, dvs. ha en utfart från Hammarlandsvägen rakt ut till Börsbyrakan, så är det ett fall för kommande budget att sätta in i så fall.

 

Ltl Åke Mattsson, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Till att börja med kan jag säga att det är enligt uttalanden som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson har gjort i massmedia, dvs. att han har gjort en överenskommelse med markägaren, att, nix, det skall inte gå fram någon väg här, så tydligen kan det finnas en hel del prestige här. Det är inte bara jag som vill ha den här vägen utan det är en väldigt stark uppbackning från omkringliggande regioner att man vill ha en ordentlig korsning. Den är trafikfarlig som den är just nu. Den korsning som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson föreslår att skall byggas till är bra, men den är på fel ställe. Det är bortkastade pengar att bygga den där. Vi vet av analysen som har gjorts, och alla andra analyser, att fyrvägskorsningar på ett så här tätt trafikerat område är väldigt farliga. Vill man behålla den bara för att man har någon relation här och har bestämt sig för att betet i fråga skall få vara i fred? Någon annan anledning kan jag inte se.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson pratar om min relation till några markägare! Jag begriper inte det uttalandet. Jag har inte känt de här människorna före min tid i regeringen och nu känner jag dem endast ytligt, vilket gäller de flesta ålänningarna i det här jobbet. Jag måste faktiskt säga att jag har ingen speciell relation.

 

Fru talman!

Vi vet att korsningen är farlig och det är därför vi avser att bygga smitfiler som inte är speciellt dyra att bygga. Om man skall bygga som ltl Åke Mattsson vill, så betyder det en korsning till på raksträckan, någonting som inte heller är oväsentlig i sammanhanget. Men om lagtinget ändå vill bygga måste det tas upp i budgeten och beslutas. Efter det måste det göras en vägplan, om det är så att markägarna är emot eller att fornlämningarna som finns här skall grävas ut, vilket naturligtvis måste göras. Det tar antagligen ett, två, kanske tre år innan man kan förverkliga projektet. Vi tycker att det tar för lång tid, i så fall att lagtinget går in för, så därför tänker vi i augusti, september, oktober bygga smitfilerna till en ringa kostnad och det undviker antagligen en del olyckor som i sig finansierar projektet.

 

Ltl Åke Mattsson, andra tilläggfråga:

Fru talman!

Jag har lite upplysningar som kanske kan göra det lättare för landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att inse fördelen med projektet. Det kommer nämligen att bli en korsning mindre. Vi kan ta bort den norra Ämnäskorsningen tack vare det här och vi kan också ta bort Björsbykorsningen – vi får alltså en korsning i stället för två. Det är väldigt viktigt att man också får ut den tunga trafiken med smitfiler, för vi har lastbilar och andra som svänger av norrut vid Ämnäskorsningen. Det är också en fyrvägskorsning som vi behöver få bort, enligt vad trafiksäkerhetsexperterna säger. Är det kanske så att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sätter sig över trafiksäkerhetsexperterna och anser att han vet bättre? När det gäller museibyråns utgrävningar kan de finnas – personal därifrån har nyligen varit där och konstaterat att sannolikheten är ganska liten att det skall finnas någonting som behöver grävas ut där, man behöver undersöka det – men fornlämningarna ligger söder om området.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Det är möjligt att det är så, men trots allt har markägarna möjlighet att besvära sig, vilket alltid tar ett antal år, men jag vill återigen påpeka, fru talman, att det är lagtinget som i sista ändan beslutar i och med att det finns en budget, och det är det styrdokumentet man har i lagtinget. Sedan kan man ha olika åsikter om man kan stänga och öppna vissa korsningar. Det finns också andra problem som är svåra att lösa med kollektivtrafik osv., som gör att vissa korsningar måste finnas till. Men, som jag sade tidigare, fru talman, har lagtinget som alltid sista ordet och som det nu är finns inte den lösning som ltl Åke Mattsson förespråkar med i budgeten.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Jag har en fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, i det här fallet som miljöansvarig.

 

Avfallshanteringen är en kommunal angelägenhet. Landskapet har ändå det övergripande ansvaret. Det finns i dag två, Ålands Problemavfall och kommunförbundet Ålands Miljöservice, som står för det kommunala samarbetet. Landskapet är en stor aktieägare i Ålands Problemavfall och kommunförbundet Ålands Miljöservice har nu haft en projektansvarig för att utarbeta en avfallsstrategi för landskapet Åland. Vilken information har landskapet fått från miljöservices sida angående den gemensamma avfallsstrategin?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Vi har inte haft formella informationer, åtminstone inte sedan jag tog över, mellan miljöservice och landskapsregeringen. Den information jag har så har jag fått, tror jag, från samma möten som ledamoten Gun-Mari Lindholm var med på. Informationen gick till alla kommuner från miljöservice. Jag har naturligtvis fått informella informationer hur arbetet pågår och vad som är på gång, om diskussioner med kommunerna osv., men det har inte funnits något formellt möte med miljöservice.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Vi vet att sommaren närmar sig. Det är en väldigt angelägen fråga för många att den här sidan i samhället sköts. Projektledaren har slutat, enligt uppgift 1 mars, så det måste finnas en sammanställning av arbetet och hur framtiden ser ut inom detta område. Ordföranden i miljöservice Lasse Wiklöf utlovade när han startade upp arbetet att man skulle få ett snabbt beslut i frågan, så jag förväntar mig att man nu verkligen jobbar hårt och att man skulle ha haft information till oss i lagtinget eftersom detta också nämns i landskapets budget som en angelägen fråga.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det är precis som sades vi som har tillsynen över också dessa frågor fastän det är en kommunal angelägenhet och utgående från det har vi skyldighet att följa med att det fungerar. Tittar man i ett mångårigt perspektiv kan man konstatera att om någonting har dragits i långbänk så är det lösningarna på dessa frågor. Nu tycker jag ändå att jag vill vara optimist och tro att man är närmast en lösning som man har varit, trots att det också nu lite har strulat. Jag kan svara utgående från min fullmäktigeplats i Mariehamn där frågan var uppe och blev bordlagd, man ville ha lite klargörande frågeställningar. Det är sådana saker som nu tar tid, det finns kommuner som ännu inte har kommit till skott, så miljöservice väntar på att få de slutliga svaren från kommunerna. Men det får naturligtvis inte dröja hur länge som helst, för nu börjar nog tålamodet tryta i de här frågorna, om jag får uttrycka mig så!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, andra tilläggsfråga:

Fru talman!

Jag har förstått att projektledaren har avslutat sitt arbete och det måste finnas en sammanställning. Kommunerna har inom utsatt tid presterat det de skulle, gett svaret och jag hade förväntat mig att man sedan gemensamt med landskapet och kommunförbundet skulle ha haft ett möte där man hade fått informationen. Det har vi alltså fått svar på att man inte har fått, så arbetet är inte slutfört och det som utlovades från ordförandens sida, att det här skulle vara färdigt inom mars, kan vi alltså konstatera att inte är gjort. Tålamodet är snart slut, säger landskapsregeringsledamoten Lindeman och då skulle jag vilja fråga: När exakt kan vi förvänta oss att landskapet har en gemensam avfallsstrategi?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag vill inte komma med ett datum, men jag tycker att det skulle vara naturligt att man under våren kommer till en lösning

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag vill ställa en fråga till lantrådet. På vilket sätt kommer landskapsregeringen att informera lagtinget om huruvida riksdagens behandling av den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen resulterat i för Ålands status positiva skrivningar och huruvida Ålands särställning inom folkrätten beaktats i den slutliga redogörelsen?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Den normala gången när det gäller information till lagtinget i den här typen av ärenden är att landskapsregeringen i de årliga redogörelserna till självstyrelsepolitiska nämnden tar upp de här sakerna och redogör för dem. På det sättet ger det också möjlighet till diskussion här i lagtinget, men framför allt ger det möjlighet till en bra diskussion i självstyrelsepolitiska nämnden. När det gäller de här frågeställningarna är det ingenting som s.a.s. dyker upp och kommer bara i samband med redogörelsen utan här har det funnits en kontinuerlig och öppen diskussion mellan lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd och landskapsregeringen under resans gång.

 

Ltl Brage Eklund, första tillläggsfråga:

Fru talman!

Orsaken till att jag ställde frågan är att riksdagsbehandlingen av den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen sedan länge är avslutad, men lagtinget har inte fått någon information på vilket sätt Ålands status intagits i den slutliga redogörelsen. Anser lantrådet att det inte är nödvändigt att informera lagtinget i en så pass viktig fråga eller varför dröjer man med informationen?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det ligger just nu på mitt bord ett utkast till redogörelse till självstyrelsepolitiska nämnden för det år som gått och i det sammanhanget kommer vi att redogöra för de här sakerna på ett helt normalt sätt som vi alltid har gjort tidigare. Jag kan inte dra mig till minnes vilka datum, men vi har fört diskussioner med självstyrelsepolitiska nämnden på ett helt normalt sätt i dessa frågor. Lagtinget, har jag uppfattat, har fått och också givit vägkost och vi har haft full överensstämmelse mellan landskapsregeringen och lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd.

 

Ltl Brage Eklund, andra tilläggsfråga:

Fru talman!

För att undvika liknande misstag i framtiden frågar jag: Vad avser landskapsregeringen att göra för att inte Ålands status i framtiden glöms bort när liknande viktiga dokument behandlas av statsmakten?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Om ltl Eklund menar det som regeringen gjorde, att man de facto inte tog med det i sitt förslag som gick till riksdagen, så är det en kontinuerlig och uthållig informationsprocess som vi alltid måste hålla på med. Jag har själv diskuterat den här saken med försvarsministern, efter att det här skedde, jag har diskuterat det med utrikesministern och också med statsministern, så vi har verkligen gjort vad vi har kunnat på högsta nivå för att få regeringen att förstå att det är bättre att man lyfter fram de här sakerna på ett tydligt sätt för då skapar det ett större förtroende mellan landskapet och statsmakten redan från. När det kom till den politiska nivån och behandlingen i riksdagen var det inte någon känslomässig och svår fråga utan riksdagen har, helt i enlighet med de önskemål som vi har framfört från landskapets sida, gjort de tillägg och ändringar som vi ville ha in i den försvarspolitiska redogörelsen så att vi nu kan känna tillfredsställelse och trygghet inför framtiden.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Min fråga går till utbildningsansvariga Camilla Gunell. Landskapsregeringen slumpade bort husmodersskolan, måste man konstatera. Det intressanta är nu att ett finländskt företag visar intresse för att börja med verksamhet, verksamhet som riktar sig till unga personer med särskilda behov. Om det är fråga om utbildning eller vård är svårt att säga i initialskedet, men eftersom verksamheten tycks rikta sig till barn och ungdomar i läropliktsåldern är det väl mest fråga om en alternativ skolgång eller åtminstone omhändertagande av de elever som bor där. Min fråga är: Vilka planer har landskapsregeringen för att involvera sig en möjlig privat verksamhet i husmodersskolan och sålunda kanske köpa tjänster i syfte att komplettera utbildningsmöjligheten för elever med särskilda behov i landskapet?

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag förstod att det handlade om två olika frågor, om jag kan analysera ltl Eklöws långa fråga. I första hand handlade det om husmodersskolans försäljning och vad gäller den har det ärendet handlagts på kansliavdelningen, så där tänker jag inte gå in på några närmare detaljer. Vi vet i dagsläget att det är sålt till en privat aktör och ett privat företag, Neurocity, troligen kommer att hålla sin verksamhet i husmodersskolan i framtiden. Enligt min kännedom handlar det inte i någon större utsträckning om utbildningsfrågor utan det handlar om vård för barn och unga med neurologiska sjukdomar. Landskapsregeringen handhar på sätt och vis det här ärendet via Utvecklings Ab, men några diskussioner kring någon kommande utbildningsstrategi har inte förekommit.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, första tilläggsfråga:

Fru talman!

Uttalandet om husmodersskolans försäljning var mera ett konstaterande; jag förväntade mig inte ett svar på det. Det är ändå intressant att ett sådant privat företag kommer in på marknaden och då bör väl landskapsregeringen ha strategier t.ex. för att kunna bevaka och övervaka vad som sker där. Finns det således några möjligheter för landskapsregeringen att se till att kompetensen på personalen är adekvat och att vården/utbildningen ges på ett adekvat sätt?

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell:

Fru talman!

Företaget är alltså ett privat företag och till min kännedom har inte kommit att vi skulle på något vis från myndighetens sida ha några synpunkter på deras vårdpersonal eller deras kompetens inom området utan det här är ett företag som sköter frågan, en stiftelse på något slags marknadsmässiga villkor. Om det i framtiden kommer att finnas möjlighet att samarbeta och på något sätt köpa tjänster från organisationen så tror jag säkert att det är ett gott alternativ för de åländska barn och ungdomar som i de här angelägenheterna har varit tvungna att söka vård utanför Åland, så det är kan nog bli ett bra komplement för sjukvården.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, andra tilläggsfråga:

Fru talman!

Vi har ingenting emot privata initiativ, men eftersom det ändå blir så att det går på samhällets bekostnad är det viktigt att landskapsregeringen utarbetar strategier för att kunna bevaka både vad gäller utbildningens och vårdens inriktning. Enligt landskapsregeringsledamot Gunell är det utbildning som gäller. Då hoppas jag att landskapsregeringen utarbetar, ser efter och lovar utarbeta regler för sådana här privata inrättningar. Jag vet att det i grundskollagen finns bestämmelser att det måste vara godkända inriktningar på eventuella metoder. Lovar landskapsregeringen att utarbeta regler?

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell:

Fru talman!

I den mån företaget kan vara en resurs när det gäller utbildningsfrågor, vilket jag i dagsläget inte har fått några som helst signaler om, men det kan hända att det är det; i så fall tror jag nog att vi kan hitta goda samarbetsmöjligheter med företaget. Jag har inte uppfattat att det här i huvudsak är en aktör som på det viset handhar utbildningsfrågor.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl.10.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.10.19).