Föredras

PLENUM den 29 april 2005 kl. 9.30.  

TALMANNEN:

 

 

Frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen. (F 3/2004-2005).

 

Till dagens frågestund har följande ledamöter enligt 39a § 1 mom. lagtingsordningen anmält att de önskar ställa en fråga: ltl Ronald Boman, ltl Sune Mattsson, Ltl Danne Sundman, ltl Katrin Sjögren, ltl Mats Perämaa och ltl Roger Eriksson.

 

Enligt 39a § lagtingsordningen 39a § 2  mom. arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor.

 

Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande medlemmarna av landskapsregeringen. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får räcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högt två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den medlem av landskapsregeringen som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga dessa anföranden får räcka högst en minut. Andra lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen har inte rätt att yttra sig med anledning av den ställda frågan.  Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Min fråga gäller Veikkaus vadslagning i skenet av IFK:s avancemang till ligan. En stor del av de fotbollssupporters som kommer till Åland för att följa med IFK:s matcher har för vana att genom vadslagning satsa på de lag de har förtroende för. I oktober 2000 drog Veikkaus bort vadslagningen från sina spelformer på Åland på grund av PAF:s monopol. Den stora skara supporters som kommer till Åland har svårt att förstå detta vadslagningsstopp, vilket skapar en badwill gentemot Åland och Mariehamn på grund av detta. Landskapet och Mariehamns stad har satsat och kommer att satsa stora summor på bl.a. uppgradering av stadens idrottsplan. I skenet av detta bör man på bästa sätt ta hand om hitresa supporters. Vad ämnar lantrådet och landskapsregeringen göra för att råda bot på missförhållandet gällande vadslagning i samband med de aktuella fotbollsmatcherna?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det som ltl Boman tar upp är en lång historia och också en ganska komplex sådan. Det hänger ihop med den problematik som vi har arbetat med och behörighetsfrågorna när det gäller spelverksamhet mellan riket och Åland.  Jag tror att alla i lagtinget känner till den problematik vi har haft när det gäller PAF:s möjligheter på Internetspelet och också att när det gäller Veikkaus spel finns det en ansökan från oktober 2000 där Veikkaus fick svaret från Åland att så länge man inte har slutbehandlat det ärendet kan Veikkaus fortsätta med sin verksamhet såsom tidigare. Veikkaus valde sedan själv att dra bort vissa spelformer från Åland och det är ett beslut som inte vi kan påverka.

 

Det är riktigt att vi har ett oavslutat ärende med Veikkaus på vårt bord, men det har blivit så därför att vi har försökt, och vår målsättning från landskapsstyrelserna och numera landskapsregeringens sida har varit att man skulle försöka hitta en helhetslösning mellan PAF och Veikkaus för att vardera skall kunna spela så mycket som möjligt, att PAF skall kunna arbeta med sitt Internetspel och att Veikkaus skall kunna utveckla sina spelformer. Jag har själv haft många diskussioner i det här ärendet, både med inrikesministeriet och med statsministern, nu pågår den diskussionen och jag hoppas att man skall kunna komma till en bra helhetslösning här.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Jag anser att det här inte är en fråga för PAF och Veikkaus utan det är en fråga mellan landskapsregeringen och inrikesministeriet. Därför förutsätter jag att lantrådet och landskapsregeringen tar i det här med kraft därför att det är än mer aktualiserat nu genom Mariehamns IFK:s spel i högsta ligan. Det här är ingenting annat än en ren politisk fråga, som, som sagt, varken PAF eller Veikkaus har att göra med, utan det är landskapsregeringen med Roger Nordlund i spetsen som skall klara ut det här tillsammans med inrikesministeriet. Tiden hastar, första matchen var igår!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är riktigt som ltl Boman säger att det är en fråga egentligen med inrikesministeriet, men det är också en fråga som har fått stora dimensioner, som är politisk, som ltl Boman säger, men det är så att politikerna på rikssidan och den senaste riktigt stora diskussionen som vi hade i den här frågan var med tidigare statsministern Lipponen och då kom vi överens om att det är nu direktörerna som måste komma överens om hur man får det i praktiken att fungera så att bägge parter kan vara nöjda. Utgående från det har det förts diskussioner. Det fanns ett intresse från Veikkaus sida i början att försöka hitta lösningar med PAF, an efter blev diskussionerna lite svårare, antagligen därför att man såg att det skulle gå rikssidans väg i domstolsbehandlingen, men vi har pågående diskussioner igen och jag hoppas att vi så snart som möjligt skall kunna få en lösning. Det ligger också i vårt intresse att det skall vara stor spelverksamhet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Eftersom det här ärendet enbart gäller vadslagning kan ju landskapsregeringen i sin kraft se till att PAF i så fall börjar med vadslagning och så blir kundernas önskemål tillfredsställda.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det skulle vara bäst om vardera parterna skulle kunna satsa på de områden där man har utvecklat sina produkter på bästa möjliga sätt, att PAF skulle få arbeta aktivt med sina produkter som man har lyckats bra och Veikkaus skulle få jobba med sina produkter som man har lyckats bra med. Det är vår övergripande målsättning, men det krävs nog lite vilja från vardera sidan för att komma till en sådan helhetslösning och jag vågar påstå att viljan har varit större från åländsk sida och från PAF:s sida än vad den har varit från den andra sidan. Jag hoppas dock att genom det tryck som nu uppstår också Veikkaus inser att det finns faktiskt pengar att förtjäna här på Åland.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag vill ställa en fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Anser ledamoten Lindeman att patienter och personal vid Grelsby sjukhus kan vårdas i de befintliga lokalerna i Grelsby fram till åtminstone 2010, som planerna är i dag? Vet ledamoten Lindeman om att lokalerna är i sådant skick att knappast någon annan specialitet inom ÅHS skulle godta eller vårdas vid samma inrättning i de lokaler som är där under de förhållandena? Inser inte ledamoten Lindeman att de med psykiska problem är de inom ÅHS som är i mest akut behov av nya lokaler?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När det gäller Grelsby sjukhus är det så att det under en lång tid har funnits tre stora ombyggnads- och nybyggnadsprojekt, där Grelsby sjukhus har varit nummer tre av dem. Sedan har det tidsmässigt tagit längre när man satte igång projektet och det innebär att projekt tre, Grelsby sjukhus, i och med det har förskjutits i framtiden ganska mycket för lång tid. Vi fick vid ett styrelsemöte information om att situationen och det är framför allt ventilationen som är aktuell där ute nu. Tittar man bakåt i tiden har det varit också där mögelproblem. Det är helt klart så att om det är så att de lokalerna inte går att fungera i så skall de naturligtvis inte vara där, men jag har nog fått den informationen att det allra viktigaste för dem är att de vet när det kan bli aktuellt, ovissheten är alltså den allra värsta. Jag har sagt att det är viktigt att man börjar projekteringen så pass tidigt att det absolut inte blir några luckor i byggplaneringen; annars finns det en risk att när projekt 2 är avslutat börjar man projektera och så blir det paus. Det har vi absolut inte råd med, snarare, tvärtom, att det kanske borde gå lite om varandra.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman svarade inte på frågan: Är det inte de psykiskt sjuka och de som bedriver vård av dem som är de som är i mest akut behov av nya lokaler? Borde inte de prioriteras i ombyggnadsetapperna?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När man har gjort planeringen har man gjort den bedömning som råder nu och är det så att man, inom ledningen och inom styrelsen i ÅHS kommer fram till att man borde prioritera om är jag öppen för det.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Tror landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att det vore möjligt att flytta någon annan specialitet till Grelsby sjukhus lokaler och att de psykiskt sjuka fick de bättre lokalerna som finns inom ÅHS eller tror ledamoten Lindeman att det blir ett ordentligt ramaskri om man ens föreslog det?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det är en ganska svår situation att börja flytta om på det sätt som föreslås här. Det är mera en semantisk lek med ord. Naturligtvis skall man inte börja med de omflyttningarna, utan är det så att man inte kan vara kvar som planerat är det Grelsby sjukhusbygggandet som naturligtvis måste tidigareläggas.  Att börja om som nu föreslås tycker jag känns mycket främmande.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till lantrådet.

Spelbolaget Veikkaus verksamhet är tillståndspliktig på Åland. År 1999 då landskapsregeringen läste lagen för Veikkaus kunde man konstatera att vadhållningsverksamheten enligt lag var förbehållen PAF och övrig verksamhet var tillståndspliktig. Med anledning av av deta upphörde Veikkaus mycket riktigt med vadhållningen och sökte i augusti 2000 tillstånd för övrig verksamhet. Ett ärende skall behandlas inom tre månader i landskapsförvaltningen och eftersom tillståndsansökan drog ut på tiden frågade Veikkaus hur man skulle förfara under tiden tillståndsansökan behandlades, om det skulle upphöra med spelet tills det fick tillstånd eller om det fick fortgå. Eftersom landskapsstyrelsen hade för avsikt att bevilja tillstånd efter detaljerna kring det var lösta lät spelet fortgå under processen. Nu skriver vi 2005 och inget tillstånd har beviljats. Avkastningen på Veikkaus spel på Åland skulle årligen inbringa unegfär 1,5 miljoner euro till landskapets kassa, alltså har man redan skänkt bort ca 7,5 miljoner euro sedan 1999. Min fråga är: När avser landskapsregeringen bevilja Veikkaus tillstånd för spel på Åland så att överskottet stannar på Åland?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är egentligen samma frågeställning som ltl Boman ställde tidigare. Men vi kan gärna fortsätta den här diskussionen lite grann eftersom ltl Danne Sundman var den ledamot som skrev under det brev och tog det beslut som gav Veikkaus fortsatt möjlighet att arbeta vidare under tiden till dess att ett beslut skulle tas. När det gäller frågan när kan jag inte svara exakt datum på det, utan jag svarar som till den tidigare frågeställaren att när vi har en sådan helhetslösning som gör att vi tycker att det är en väl avvägd situation där de åländska intressena och riksintressena tillvaratas på bästa möjliga sätt. I den uppkomna situationen har vi inte så många komponenter att arbeta med och vi har bedömt i de olika landskapsregeringarna, även i den som ltl Danne Sundman var med i och tog beslutet att inte ta något beslut, att det här är ett av de spelkort som vi måste behålla tillsvidare.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Meningen var ju aldrig att det skulle få dröja i fyra år innan Veikkaus skulle få sitt tillstånd. Det var meningen att det skulle beviljas under en snar framtid under 2001. Vi vet alla vad som hände med mig i mars 2001, så jag tycker att det är ytterst dåligt skött att man har låtit tillståndsansökan ligga så här länge och det skapar en dålig bild av vår förvaltning. Bara för att våra spelbolag behandlas illa av finska myndigheter så tycker inte jag att det är något motiv för åländska myndigheter att behandla finska spelbolag illa. Med tanke på att det är fråga om mycket pengar som Veikkaus verksamhet skulle avkasta, om avkastningen kom hit, vilket jag antar att den skall göra, så bör man bevilja tillståndet och konstatera det. Nog är det väl så att lantrådet anser att överskottet av den verksamhet som Veikkaus har på Åland borde tillfalla Åland eller anser lantrådet att det borde tillfalla den finska regeringen?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag anser precis som ltl Danne Sundman att överskottet bör tillfalla Åland, men det är vi ganska ensamma om på vår sida att anse. Veikkaus anser inte att så skall vara fallet. Men jag märker att det på något sätt har blivit en ny miljö i de här frågorna här i lagtinget, om man skall tolka frågeställarna Bomans och Sundmans infallsvinklar på det här sättet, att man verkar vara mera intresserade av att tillvara Veikkaus intressen på Åland än vad man är att tillvarata det åländska spelbolaget PAF:s intressen i ett helhetsperspektiv.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag är intresserad av att tillvarata Ålands folks intressen, att Ålands folk kan tillgodogöra sig olika spelformer och framför allt att när Ålands folk spelar så skall tillskottet komma till Åland, överskottet och avkastningen, inte till finska myndigheter. Det är den stora skillnaden. Jag har alltid haft den uppfattningen att Veikkaus skall beviljas tillståndet; annars skulle jag inte ha svarat så på deras tillståndsansökan. Att man sedan har använt det som en spelbricka i förhandlingarna tycker jag är fel; till den här delen skall inte Veikkaus behandlas illa för att PAF har behandlats mycket illa av finska myndigheter. Det ansåg jag redan 1999-2000, det vet lantrådet mycket väl. Jag konstaterar att jag inte kommer att få något svar på min fråga och vi kommer fortsättningsvis att förlora en och en halv miljoner euro per år till finska myndigheter.

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Under sin tid som ansvarig lyckades ltl Danne Sundman inte åstadkomma en sådan lösning att överskott tillföll landskapet Åland. Vi har inte heller lyckats åstadkomma det ännu, men den dagen vi uppnår den situationen skall jag vara den första som är beredd att också bevilja tillståndet, så att pengarna kommer det åländska samhället tillgodo. Tillsvidare kommer jag nog att ha större engagemang för att se till att PAF får en total helhetslösning som gynnar det åländska samhället med tanke på den enormt stora betydelse det har för kulturen, idrotten och den sociala sektorn på Åland. Mitt hjärta finns nog lite mera hos PAF fortsättningsvis.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Jag vill ställa en fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Min fråga är extremt vårdpolitiskt viktig. Vad är landskapsregeringens och hälso- och sjukvårdsansvariga ledamoten visioner och mål när det gäller den reglementsförändring som är på gång inom ÅHS? I flera repriser har ledarskapsfrågor varit på tapeten inom ÅHS och den allmänna utvecklingen inom hälso- och sjukvården är rasande, men det finns ett område inom ÅHS där det står märkvärdigt stilla och det är just ledarskapsfrågor. ÅHS:s styrelse skall enligt uppgift behandla förslag till ett nytt reglemente den 20 maj också det finns en stor oro bland vårdpersonalen över vissa skrivningar i det nya förslaget, skrivningar som man kan tolka som så att vårdchefen och därmed överskötarna, avdelningssköterskorna osv. inte får ett tillräckligt stort inflytande över budgetfrågorna och därmed inte över själva verksamheten.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det där är ingen svår fråga för mig att svara på. Jag har alltid tyckt, och jag kommer fortsättningsvis att anse, att när det gäller ledarskap och ansvar har vårdsektorn ett otroligt viktigt område som de också skall ha inflytande över. Jag vet att diskussionen förs om att gå tillbaka till ett tydligare en-ledarskap och jag har någon gång i det sammanhanget sagt att jag kan möjligtvis diskutera det den dagen det alltid är den mest lämpade som blir ledare på avdelningarna och inom enheterna. I dag är det en automatik att det alltid är en läkare, en medicinsk kunnig som är chef av tradition. Med det vill jag inte ha sagt att det inte skulle finnas goda ledare inom det området, men det är ingen automatik att det är där ledarskapet är det bästa. Jag tycker att om man ser till Sverige t.ex. så är det inte alls ovanligt mera att ledarskapet faktiskt finns inom vården. Vi vet i dag t.ex. att den mest utbildade inom hälso- och sjukvården i ledarskap är faktiskt våra översköterskor och efter det kommer våra avdelningsskötare. Där finns faktiskt en utbildad kår inom ledarskapet som jag tycker att man inte tillvaratar tillräckligt mycket.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Då finns det alla möjligheter att göra någonting nu när man faktiskt öppnar reglementet, att man inte styr att basenhetscheferna per automatik skall vara läkare. Ledarskapet har en extremt stor betydelse för vårdens framtid. Den tiden är förbi som ansvarig ledamot sade där läkarrocken per automatik kvalificerar till administrativt ledarskap. Synsättet att läkarna skall inneha chefs- och ledarskapet inom hälso- och sjukvården är förlegad och den bygger på en hierarkisk tanke om att alla yrkesgrupper inom vården är underordnade läkaren. Ett mycket modernare arbetssätt utgår från patienten och därmed organiseras lagarbetet kring patientens behov. Det finns alltså alla möjligheter. Kan man från landskapsregeringens sida tänka sig att förknippa basenhetschefen också till andra yrkesgrupper än läkarna?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Redan i dag finns den möjligheten. Det står inte att det skall vara en läkare. Det bara finns där per automatik. Det finns vissa områden som är naturligare än andra och som jag tycker att man borde ha testat för länge sedan. Ta t.ex. Gullåsen, där vård och omsorg är den stora, stora biten. Jag vet att man också där börjar bli mera sjukhusmässig s.a.s. och det börjar bli mera direkt akut sjukvård också inom det området, men det är ändå den stora biten, så jag tycker att det naturliga skulle ha varit t.ex. att det hade varit översköterskan som också hade varit basenhetschef. Det är ett exempel; sedan handlar det väldigt mycket om person. Jag tycker det viktigaste är att man söker den rätta ledaren. Med det menar jag inte att det är ett enledarskap utan – jag har själv sagt det så många gånger att jag känner mig tjatig – vi måste utgå från patientens behov och sedan skapa en grupp runt dem som ger det bästa inflytandet från alla arbetsgrupper. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Jag tror att vi är ganska eniga. Men inom vilken tidsrymd bedömer ansvariga minister Lindeman att en basenhetschef inom hälso- och sjukvården kan ha en annan befattning än läkare? Vad kan man göra för att stöda den utvecklingen? Det är ingen lätt väg att gå, det är jag fullständigt medveten om. Jag är också enig om att den som är bäst lämpad att vara chef bör rimligtvis vara chef. Ledarskapet är det universella och oberoende om man skall leda en bank, ett sjukhus, ett stift eller för all del en förvaltning eller en landskapsregering, så är ledarskapen universella.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Vi är väldigt eniga i den här frågan. Nu skall det göras ändringar i reglementet och det fanns en arbetsgrupp som jobbade just med de här frågorna där jag själv ingick. Där var man väldigt mån om att ta ner beslutsfattandet så nära verksamheten som möjligt, så det är också en viktig del att man faktiskt på avdelningsnivå får besluta om de frågor som berör avdelningen. Man skall inte behöva ta besluten så högt upp utan så nära verksamheten som bara möjligt, så det är en del av den strukturförändring som finns, men det finns också frågan: vem skall leda det. För mig är det den mest lämpade som skall leda.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag vill ställa min fråga till lantrådet. Landskapsregeringen avser att nästa vecka inleda förhandlingar med Finlands regering om tillsättande av en utredning rörande den ekonomiska delen av självstyrelsen. Initiativet är välkommet, om än behäftat med sedvanliga svårigheter. Även om det finns fog för farhågor om ännu en tidsmässigt långt utdragen process finns det skäl att påminna om att varje ändring av självstyrelselagen förutsätter att minst 20 av ledamöterna i denna sal röstar för reformen. Samtidigt vet vi att den sittande landskapsregeringen är delad i synen på vad Åland bör överta för skattebehörighet och i vilken takt. Min fråga är därför följande: När tänker landskapsregeringen för lagtinget redogöra för vilka skattereformer som skall tas upp till behandling i den nya gemensamma utredningen Åland-Finland.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vårt arbete i landskapsregeringen utgår i grunden från det beslut som har tagits här i lagtinget i olika meddelanden, men framför allt i det handlingsprogram som den här landskapsregeringen arbetar utgående från. Det s.k. toppmöte som kommer att hållas nästa vecka på onsdag kommer att vara en uppföljning av aftonskolan senaste höst där vi lyckades argumentera oss fram till en diskussion med högsta statsledningen, statsministern, justitieministern och miljöministern kring hur den ekonomiska självstyrelsen skall kunna utvecklas. Hittills har det stött på ett kompakt motstånd i de här frågorna. Huruvida vi kommer att nå framgång på onsdag i våra diskussioner återstår ännu att se, men vi har i varje fall skapat ett forum för diskussion och vi har gjort ett grundligt arbete före, vi har diskuterat med alla de ministrar som kommer att finnas där. Det är den ekonomiska självstyrelsens utveckling, det är sjöfarten och skattegränsfrågor som kommer att tas upp där. Vi kommer att ha den infallsvinkeln att vi vill ha en jämförelse av hur har den ekonomiska självstyrelsen utvecklats i förhållande till andra autonomier i Europa och hur kan man sedan skapa ett större rörelseutrymme för den ekonomiska självstyrelsen som Åland behöver för att vi skall kunna trygga sysselsättningen framöver och se till att vi också har hela Åland levande så att vi kan föra en aktiv skattepolitik på Åland på de områden som är viktiga för Åland. Där har vi samtidigt en en internt pågående utredning tillsammans med handelskammaren för att gå igenom de olika skatteformerna så att har vi ett bra basmaterial.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Min följdfråga blir följande. Vi vet att Frisinnad Samverkan har sitt framtidsavtal. Är det det som skall gälla eller är det socialdemokraternas försiktiga trippande angående samfundsskatten som är intressant eller har centern en egen åsikt om vilka skattereformer som skall tas över?

 

Lantrådet Roger Nordlund

Fru talman!

Det är precis som ltl Brage Eklund att det är inom alla partier lite olika syn på hur långt man vill utveckla den ekonomiska självstyrelsen, men i det här skedet är det inte ett problem. Vi är överens om att vi skall försöka få igång arbetet och vi är också överens om att vi behöver få ett större handlingsutrymme inom den ekonomiska självstyrelsen. Vi är överens om att vi borde få behörigheten när det gäller samfundsbeskattningen till Åland därför att den håller på att försvinna från Åland. Kapitalskatten är också en sådan skatteform som jag upplever att det finns en relativt stor enighet om här. Sedan är det den indirekta beskattningen eftersom Åland är ett servicesamhälle där vi har goda möjligheter att vidta sådana åtgärder som skulle kunna öka konkurrenskraften och skattekraften på Åland, för det är det som det sist och slutligen handlar om, att vi skall kunna ha full sysselsättning, skapa bra konkurrensförutsättningar för vårt näringsliv och därigenom ha god skattekraft och kunna upprätthålla välfärden i vårt åländska samhälle och där har vi inte haft några problem att hitta en gemensam linje i den här landskapsregeringen.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Det låter väldigt intressant och lyckas ni med det där, så skall ni ha all heder av det! Det skulle då vara intressant att veta hur lagtinget kommer att vara inkopplat under utredningens gång. Kommer det att vara via självstyrelsepolitiska nämnden eller på vilket sätt?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Som ltl Brage Eklund själv säger är lagtingets roll i det här sammanhanget central när man börjar komma dithän att det finns något resultat att redovisa. Nu upplever jag att vi är inne i det skedet att vi går på uppdrag av lagtinget att försöka skapa en öppning att få igång den här utvecklingen. Det är minsann ingen lätt uppgift, som jag tror att ltl Brage Eklund själv antydde. I varje fall kanske vi har foten i dörrspringan på något sätt nu, men det gäller att få upp dörren lite till. Vi har anledning att komma tillbaka till självstyrelsepolitiska nämnden och diskutera. Vi kommer säkert i kommande tilläggsbudgeter att redogöra för de här sakerna, hur det utvecklas och jag är själv inte främmande för att vi skulle kunna ha en ordentlig separat diskussion i de här frågorna i lagtinget framöver. Men jag vill att vi skall ha lite mera substans att komma med, både internt här på Åland och också utgående från de diskussioner som förs med riksmyndigheterna.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag har en fråga till hälsovårdsansvariga ledamoten Harriet Lindeman. Vi har anledning att känna tacksamhet för den insats våra frontveteraner och hemvärnsmän har gjort för att bibehålla Finland självständigt och därmed Åland självstyrt. Vårt samhälle har insett detta och därför har frontveteranerna rätt till en betald rehabilitering. Min fråga blir då: Vad kan landskapsregeringen för att våra frontveteraner och hemvärnsmän skall kunna få ta del av välbehövlig rehabilitering här på Åland?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Hittills har det mest varit så att man har fått en eller två veckor, kanske t.o.m. tre veckor på olika rehabiliteringscentra på rikshåll. Där har faktiskt våra ålänningar haft en fördel framom t.ex. riket tack vare att det är så få veteraner på Åland, så tillgången och möjligheten har varit betydligt bättre för ålänningarna än för de övriga i landet, t.o.m. att det har funnits en viss avundsjuka där, vet jag. De blir allt färre och man har haft möjlighet också att ha anhöriga. När det gäller att skapa förutsättningar för rehabilitering på Åland finns det i dag åtminstone inte speciellt mycket överflödig resurs, tvärtom är rehabiliteringen ganska ansträngd inom ÅHS i dag. Vi har inte diskuterat och det har inte varit aktuellt i samband med budgeringen att man skulle utöka rehabiliteringstjänsterna på Åland med tanke på denna kundkrets; de har fått samma rehabilitering som alla andra ålänningar, men det har inte planerats hittills i alla fall att vara i någon speciell situation.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

År 2003 återfördes nästan 46.000 euro för rehabilitering som inte hade blivit av som våra frontveteraner här på Åland hade kunnat tillgodogöra sig. Det här är, som vi ser det, ett slöseri med resurser. Orsaken till detta torde vara mycket det att resorna till rehabiliteringsanläggningarna i riket är ganska långa och ibland kan det t.o.m. vara problem att få rehabiliteringen på svenska. Det har lett till att inte alla har utnyttjat möjligheterna. Vi anser då att det vore bättre om man kunde få pengarna till användning här på Åland. Begreppet öppen vård har diskuterats mer och mer vad gäller rehabilitering av frontveteranerna och jag undrar då om landskapsregeringen kunde bidra till en ren öppen vård och de anläggningar som finns med ledande läkare för att dessa anläggningar kunde hjälpa till med rehabiliteringen.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Som jag sade i mitt första svar har de här frågorna inte diskuterats utgående från ett åländskt perspektiv att vi skulle ha något speciellt för dem på Åland. Jag är villig att ta upp den här diskussionen när jag samtalar med ÅHS och se om man kan hitta några lösningar. Men det har, som sagts, inte förts diskussioner tidigare.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

I det nybygge som Folkhälsan skall färdigställa kunde man lämpligen utföra just de här sakerna, men det är en fråga om öppen vård och för att man skall kunna rehabilitera frontveteraner krävs det att man har en ansvarig läkare på denna instans. Man kunde lösa det genom att landskapsregeringen kunde hjälpa till med läkarfunktionen. Vi ser det som så att det är bäst om pengarna kommer till användning här på Åland och då säkerställer man att så många som möjligt får ta del av det och man får rehabiliteringen på svenska. Konkret, vad gäller läkartjänsten, kan landskapsregeringen tänka sig att bidra med att ÅHS:s läkare kunde hjälpa till vid Folkhälsan med detta?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När det gäller svenskan har jag förstått att det på Norrvalla är väldigt svenskt, men jag vet också att man far till Nådendal och där kan det vara lite svårare. Jag har i de kontakter jag har haft ändå fått den känslan att språket inte har varit det stora problemet, men det kan vara tröttsamt av andra orsaker. Jag är villig att ta den här diskussionen. Det kan vara ett intressant alternativ med Folkhälsans nybygge om man där kunde ta det; allra bäst skulle naturligtvis vara att Folkhälsan arrangerar det här och säljer tjänster, köper läkartjänster och har ett komplett paket som man säljer till de veteraner som har rätt till det på Åland. Det borde ha ett intresse av att skapa det, för det är viktigt att de får aktiviteter i detta allaktivitetscenter.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag vill ställa en fråga till landskapsregeringsledamot Camilla Gunell. Musiefartygets symbolvärde inte bara för Mariehamns utan även för hela landskapet Ålands del kan inte överskattas. Det är ofta så att fartyget kanske är det första som de flesta turister ser när de kommer till Åland och kanske det sista de ser när de lämnar oss. Alla känner vi till och har fått signaler om hennes dåliga skick och att situationen är närmast akut. Ingen av oss kan väl tänka sig en sådan framtid att museifartyget Pommern inte längre finns med här i stadsbilden. Detta skulle innebära en prestigeförlust som inte kan repareras på något sätt. Det framkommer även ur rambudgeten att något anslag för underhåll inte har beaktats. Min fråga lyder: Vad har landskapsregeringen för plan för att skydda och i gott skick bevara museifartyget Pommern för kommande generationer.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag tror att Pommern för oss alla är en mycket värdefull symbol och jag tror att det ligger i alla

ålänningars intresse att vilja bevara fartyget. Däremot vet vi att det kommer att kräva, som Roger Eriksson sade, stora, stora kostnader framöver om man skall satsa på att hålla fartyget autentiskt. Det här tror jag är ett val som man måste göra, framför allt nu när Mariehamns stad, som är ägare till fartyget, tittar på strategier för fartygets bevarande för framtiden. I de strategierna deltar nu landskapet med stort intresse för att det ligger både hos dem och hos naturligtvis ett värde i att vi kommer fram till en lösning. Men jag tror att man måste där bestämma att skall man värdera fartyget att det skall renoveras autentiskt innebär det upp till t.o.m. 12 miljoner eller kan man hitta en annan lösning, åtminstone för de delar av fartyget som ligger under vatten. Från landskapets sida deltar vi i det här, men vi har inte velat budgetera i det här skedet förrän vi vet vilken strategi man från Mariehamns stad planerar.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag tackar för det svaret. Nu skall man då avvakta en utredning från Mariehamns stad och de här summorna som landskapsregeringsledamot Gunell nämnde har jag också hört, men jag anser att i den här viktiga frågan bör man kanske ha en bättre framförhållning från regeringens sida.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag tycker nog att man bör vänta på utredningen. Vi skall komma ihåg att fartyget ägs av staden och jag tycker att det är viktigt att man drar upp riktlinjerna där. Sedan kommer vi från landskapets sida, som jag också sade, att följa det här och titta över hur vi skall fördela ansvaret. Jag tror att Pommern är av den digniteten att den också kunde bli föremål för finansiering utanför Åland, att den har ett sådant värde att man även kunde få EU-medel eller andra medel från kanske t.o.m. Unesco. De möjligheterna tycker jag att man måste klargöra också.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag tackar för informationen och jag kan se att vi har en samsyn i frågan och jag tolkar finansieringsmodellerna som uppräknades att det innebär att landskapet kan vara berett att ingå med medel om det i så fall behövs i framtiden.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag tror att den här regeringen hela tiden har sagt, i likhet med turiststrategin, att det maritima kulturarvet för Mariehamn och hela Åland är mycket värdefullt.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Därmed är frågestunden till ända.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl.10.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.10.15).