Föredras

Till dagens frågestund har följande lagtingsledamöter enligt 39a § 1 mom. arbetsordningen anmält att de önskar ställa en fråga: vicetalman Gun-Mari Lindholm, lagtingsledamöterna Camilla Gunell, Johan Ehn, Anders Eriksson, Mika Nordberg, Barbro Sundback, Roger Jansson och Carina Aaltonen.

 

Enligt 39a § 2 mom. arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte fått tillfälle att framföra sina frågor.

Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande ministrarna. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får räcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den minister som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga dessa anföranden får räcka högst en minut.

Andra lagtingsledamöter och ministrar har inte rätt att yttra sig med anledning av den ställda frågan. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när han anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Jag önskar ställa min fråga till kansliministern Roger Eriksson.

En viktig principiell en fråga som vi från obunden samlings sida har drivit är att ha kvar sin hembygdsrätt under den tid man är erhåller studiestöd från Åland. Den här frågan har varit viktig för oss och den har också mötts positivt från alla partier. I det betänkandet av gruppen som har jobbat med hembygdsrätt, jordförvärvs- och näringsrätt så skriver man enhälligt om att den här frågan är viktig att lyfta fram. Hur långt har man kommit? Hur har man arbetat med den här frågan under det här senaste halvåret i landskapsregeringen? Vilka mått och steg är tagna?

Minister Roger Eriksson

Tack, herr talman! Den här frågan har sitt ursprung i det här kommittébetänkandet. Ärendet har behandlats hos oss, vi har diskuterat det och vi har diskuterat med tjänstemännen och sett på olika frågeställningar. I dagsläget torde det finnas ett uppdrag i lagberedningen om det här.

När man börjar sätta pennan till pappret så kan det dyka upp nya frågor. I det här fallet om man tittar på hembygdsrätten, det är en kommentar som jag själv har kommit fram till, så när man börjar skriva att hembygdsrätten ska fortsätta under studietiden så blir problemet vad som avses som studietid. När arbetar man, studerar på heltid, halvfart och sådana saker. Det kommer troligtvis att innebära att man måste begära intyg från respektive studieort där de åländska studeranden studerar för att kunna styrka att man lämnat landskapet på grund av studier.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Redan för snart fem år sedan lyfte jag den här frågan i en motion här i lagtinget. För snart två år sedan gavs det här betänkandet från kommittén. Under den här tiden har det funnits tid för landskapsregeringen att visa på sina visioner, vad tankarna runt det här är och vart man vill komma. Det skulle vara väldigt intressant att höra de visioner och vad man nu har gett vidare till lagberedningen. Det kan ju inte vara så att landskapsregeringen har gett en öppen fullmakt till lagberedningen att ta fram det här. Det skulle vara intressant att veta vad kansliministern har gett för vägledning.

Minister Roger Eriksson

Tack, herr talman! Visionerna är att de studerande, som lämnar Åland p.g.a. studier utomlands, att deras tidpunkt för när fem år har gått inte ska börja förrän de har slutat sina studier. Fem år är det nu sedan börjar det ticka. Visionen är att det inte ska börja ticka p.g.a. studier på basen av vistelse utan för landskapet Åland. Det är själva grundtanken.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! När jag gick till val senast så hade jag detta med som en fråga som var viktig att arbeta med. Jag tycker att jag har från min oppositionsbänk försökt att få en rätsida i den här problematiken. Tyvärr kan vi se att det tar alldeles för lång tid att få fram en ändring vad beträffar lagstiftningen.

När, kansliminister Roger Eriksson, kan vi se ett förslag till en lag här i plenum?

Minister Roger Eriksson

Tack, herr talman! Det är klart att sådana här frågor tar tid. De är väldigt stora och ingripande. Som jag nämnde här i min först replik så när man börjar skriva på ett tomt papper så dyker frågeställningarna upp, just övervakning och tiden. När anses en elev studera, inte studera, arbeta eller studera på heltid? Det måste man kunna reglera på ett bra sätt i lagstiftningen. Visionen är att detta ska ske under den här mandatperioden. Det är utgångspunkten. Förstås dyker också andra frågor upp som tangerar det här. Man måste ha ett helhetsgrepp. Men visionen är att detta ska göras under den här mandatperioden, enligt det som framkom i kommittébetänkandet. Jag tror det råder politisk enighet om det.

Talmannen

Nästa fråga ges till ltl Camilla Gunell.

Ltl Camilla Gunell

Jag önskar ställa min fråga till vicelantrådet Britt Lundberg.

I budgeten på 2009 beslöts att läromedelscentralen skulle läggas ner. Vicelantrådet lovade då att verksamheten skulle skötas på ett annat sätt och att material skulle finnas framöver för skolorna att utnyttja och att och någon typ av service vad gäller nya läromedel skulle finnas kvar. Det som nu hörs från lärarhåll är att det här inte alls fungerar tillfredsställande, utan en betydande försämring som har skett. I dagsläget går det särskilt inte att få fram licensberättigade läromedel, som läromedelscentralen tidigare skötte.

Nu undrar jag, hur man har ordnat det här på annat sätt och vad det i praktiken har utfallit i?

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Dels så finns det väldigt mycket material på skolorna som har lagts ut och ska läggas ut på Katrina för att det ska bli en större rörelse mellan skolorna så att man ska ha tillgång till varandras material och på det sättet kunna låna av varandra. Utöver detta har det också arbetats med en utveckling när det gäller gymnasialstadiet av det mediatek som finns lokaliserad i den byggnaden där vårdinstitutet, handelsläroverket och Ålands lyceum finns. Det finns också ett behov av att utveckla den digitala sidan av läromedelshanteringen, vilket man också ser som en framtida utveckling. Det är någonting som man jobbar med ännu och det är inte färdigt. Det finns mycket kvar att göra här, delar är påbörjade och diskussioner förs. Riktningen är klar. De äldre delarna av materialen har man fördelat ut på skolorna på något sätt som jag inte i detalj känner till. Meningen är att de också ska finnas på Katrina så att man ska veta var de finns och kunna låna av varandra.

Ltl Camilla Gunell

Det här materialet som man har delat ut från tidigare läromedelscentralen till skolorna så problemet är att det inte finns något arkiv. Om man ska ha material om t.ex. Romarriket så vet man inte på vilken skola det här materialet finns. Det upplevs som det är spritt för vinden. Om man ska kunna bibehålla en struktur är det jätteviktigt att lärarna vet var materialet finns att tillhandahålla.

Sedan undrar jag hur landskapsregeringen har tänkt att skolorna framöver ska hållas uppdaterade med modernt och nytt studiematerial? I dagsläget är det ganska dåligt med resurser som ges för att köpa in. Jag många lärare som är engagerade i sitt arbete och nu till och med för sina egna pengar köper material därför att det inte finns vare sig läromedelscentral eller några särskilda resurser för inköp av filmer och andra nya läromedel.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Under läromedelscentralens tid var det här ett delat ansvar mellan kommunerna och landskapet. Landskapet servade gymnasieskolorna och kommunerna servade sina grundskolor. Kostnadsfördelningen när det gäller att införskaffa material behöver ske på samma sätt. Det är kommunerna som ansvarar för grundskolorna medan det övergripande utvecklingsansvaret när det gäller skolområdet ligger i sin helhet på skolbyrån. Vi hade också en tanke att vi skulle flytta över en av tjänstemännen från läromedelscentralen till skolbyrån, men den lösningen fick vi inte i hamn. Man föredrog då från utbildningsavdelningen att avvakta och fundera på hur man skulle förlägga de här tjänsterna fram till det att den nya organisationen har sjösatts. Orsaken till att det inte blev någon tjänst vid skolbyrån var att det inte längre fanns personer att omplacera.

Ltl Camilla Gunell

Det var också någonting som vi påminde om när nedläggningsbeskedet kom, att läromedelscentralen faktiskt var en sparåtgärd när den tillkom i.o.m att man skulle samla det här till en station där allt det här arbetet kunde göras. I dagsläget är detta utspritt över alla skolor och lärarna upplever ett merarbete eftersom de själva måste få fram materialen. Tidigare kunde man ringa till läromedelscentralen och få det som man behövde. Med tanke på att den nya läroplanen och arbetet i skolan ska bli mera tematiserat så undrar jag hur man ska lösa att ha en mer tematiserad undervisning men inte ha de här resurserna? Vilken tidsplan sätter vicelantrådet på att faktiskt ordna det här så att det sker på ett annat sätt och att den informationen ges ut till skolorna?

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! När vi tittar på de fysiska material som finns, och de flesta är också på äldre sidan, så är det tänkt att de ska registreras på biblioteksbasen Katrina och på det sättet bli de tillgängliga för alla. Det arbetet är långt genomfört men inte färdigt. Nästa steg i framtiden är de digitala läromedlen som medför att det inte längre behövs transporter och liknande. Det arbetet är under utveckling.

Angående resurserna så istället för att ha ganska många olika projektanställningar när det gäller utvecklingen av läromedel så skulle det vara bättre att koncentrera det till en tjänst och på det sättet få en mer kontinuitet i det. Nu blev lösningen så här än så länge. Det finns bl.a. en särskild satsning på IT just nu och där finns det resurser på avdelningen.

Talmannen

Nästa fråga ges till ltl Johan Ehn.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Vicelantrådet kan stanna kvar.

Inom yrkesutbildningen på gymnasialstadienivå erbjuds idag möjlighet att läsa allmänna ämnen som svenska och engelska osv till en sådan nivå att man kan få behörighet att läsa vidare på högskolenivå. Idag har de studerande möjlighet att välja detta under studiernas gång, dock så att det sker förhållandevis ofta i början men man har också kunnat välja det i ett senare skede av studierna. Enligt uppgift ska det här systemet nu förändras så att den studerande måste göra valet redan innan man kommer in i skolan och sedan är det inte möjligt efter det att göra liknade val. Är de här någonting som ministern känner till och kan ge lite mera information om? Det skulle vara intressant att höra vad syftet och målsättningen med den här förändringen är.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Vi har nu avslutat en första försöksperiod när det gäller möjlighet att studera enligt den studieförberedande läroplanen även inom yrkesutbildningarna. Det har upplevts problematiskt att få ihop det på ett ekonomiskt rimligt sätt och att få bra scheman och grupper. Det har också upplevts att det har blivit ganska stressigt att förflytta sig mellan skolorna. Det har varit svårt att få ihop bra grupper. Det har inte upplevs tillräckligt kvalitativt att man har haft möjlighet att hoppa på och hoppa av. Det har också lett till ökade kostnader.

Med den kostnadsram som vi har inom den nya gymnasieskolan på 16,5 miljoner och med det schematekniska innehållet så har vi föreslagit att inte avsluta den här försöksperioden utan fortsätta den men utveckla den. Förslaget är att man gå in och väljer, jag vet inte om vi har sagt att man måste välja det från början, men att man läser antingen enligt den studieförberedande läroplanen eller enligt kärnstudierna. Antingen läser man för att få en yrkesutbildning eller annars för att få behörighet för högskoleutbildning. Det här är långt en ekonomisk fråga men också en ändamålsenlighetsfråga. Man kommer att läsa kemi och fysik en studievecka. Sedan läser man engelska, svenska och matematik och antingen samhällskunskap eller hälsokunskap. Det här har vi diskuterat och resonerat oss fram till med både studeranderepresentanter, ledare för de olika yrkesprofilerna och rektorerna för att hitta en så bra modell som möjligt. Problemet är att vi måste göra en ordentlig utvärdering av hur detta har utfallit och sedan framförallt får vi inte låsa oss innan vi mera slutgiltigt vet hur behörighetskraven kommer att bli inom de svenska högskolorna. Det här är egentligen ett sätt att försöka underlätta, utveckla och också få det ekonomiskt ändamålsenligt.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Tack för det svaret. Jag förstår att när ekonomin är som den är så behöver man vända på slantarna extra mycket och försöka hitta systemet som sådant.

Samtidigt har vi den nya gymnasielagen som pratar om att man ska skapa så stor flexibilitet som möjligt för de studerande att kunna välja inriktning. Ser man då tillbaka, inte bara på den här provperioden som man har haft för det här nya systemet, utan man har också längre tillbaka i tiden haft betydligt större möjligheter att göra valet och man har att kunna läsa ett block som har varit inriktat på vidare studier. Hur ser ministern på att framöver kunna erbjuda de här möjligheterna? Jag ser också att det kommer att finnas ett behov. Vi väljer inte alltid under pågående studier en inriktning som går mot högskoleförberedande. Vi har också sagt att det ska finnas möjligheter att göra detta när man blir vuxen eller komplettera i ett senare skede. Hur ställs det i relation till det beslut som kommer nu upp? Det känns som om det lite går emot varandra i att utvecklingen. Har ministern ett svar på hur man har tänkt sig?

Vicelantrådet Britt Lundberg

I den nya lagstiftningen betonar vi tydligt den individuella studieplanen. Den är väldigt viktig. Samtidigt vet vi att en stor andel av våra studeranden som läser i det kommande yrkesgymnasiet väljer att söka sig antingen till en yrkeshögskola på finska sidan eller till Sverige som majoriteten gör, enligt icke vetenskaplig undersökning. Att ge basblocket ger en allmän behörighet idag. Vi ser också att vi måste skapa ett utrymme läsa mera matematik och engelska, vilket vi på det här sättet ger. Det tror jag att man måste göra som ett obligatorium, om man ska få behörighet till Sverige eftersom man höjer nivåerna där. Den svenska regeringen har gått in för att endast 6 av sina 18 yrkesutbildningar ska leda till gymnasiebehörighet. Det är en liten annan inriktning än vad vi har. Vi har strävat till att alla ska kunna få gymnasiebehörighet.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Jag är i det stora hela nöjd med svaret som jag har fått av ministern. Jag tror att det är viktigt att ytterligare poängtera att man inta bara under den tid som man befinner sig i skolan ska kunna få möjligt att komplettera. Vi ska också ha möjligheten att komma tillbaka om man tidigare enbart har inriktat sig på att få en yrkesutbildning men senare i livet kommer man fram till att man vill studera vidare. Med det systemet är man nu är låst vid att inte kunna komma vidare eftersom man inte har den allmänna behörigheten. Hur tänker man sig framåt när det gäller vuxenstudiesidan? Hur ska man organisera det? Kan det sättas i relation till att i framtiden också få en större valfrihet för de studerande som redan finns inne i systemet? Det som nu föreslås är ju de facto en begränsning. Utgående ifrån den ekonomiska situationen har jag en viss förståelse för hur man tänker.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Just den utvecklingsperioden som vi är inne i nu, både att vi förväntar oss att antalet vuxenstuderande kommer att öka och med det livslånga lärandet och de åtaganden, så är en av huvudorsakerna till att vi inte har permanentat det här systemet, utan vi har förlängt försöksperioden med ytterligare tre år. De som väljer att läsa enligt kärnämnen och som idag tror att man vill bli elektriker eller hantverkare, och man har inte något intresse av det teoretiska, ska ha möjlighet att komma tillbaka. Precis som de vuxenstuderande ska kunna komma in i gymnasieutbildningar och få en kompetens där man också ska kunna plocka och värdera det som man har studerat hittills och sedan komplettera med det som behövs. Det kan också leda till att man kommer till en annan slutsats. Systemet måste utvecklas ytterligare fortsättningsvis när tre år har gått. Det här är en process som man måste följa och ta steg för steg mot det optimala med de studerande i centrum.

Talmannen

Nästa fråga ges till ltl Anders Eriksson.

Ltl Anders Eriksson

Jag vill gärna ställa frågan till utbildningsministern.

Jag har i många sammanhang försökt lyft upp sjöfartsfrågorna på den politiska agendan. Jag upplever att det egentligen inte har haft så stort politiskt intresse sedan det sjöfartspolitiska programmet togs fram 1999. Där sades det; ” landskapsstyrelsen avser att utveckla utbildningen inom sjöfartens område så att en högkvalitativ utbildning som är internationellt efterfrågad kan erbjudas. Dessutom har landskapsstyrelsen som mål att bredda utbildningsbasen till att omfatta även kvalificerad högskoleutbildning på internationell nivå inom områden gränsande till sjöfarten inom t.ex. juridik, ekonomi och miljö.” Är det någonting som nuvarande landskapsregering arbetar med? Arbetar man utgående ifrån den här strategin och i så fall hur går det?

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Som ett mål finns även att utveckla yrkeshögskoleutbildningen för sjöfarten. Ska vi gå vidare på en mastersnivå så är det i första hand sjöfart och vård som vi ska koncentrera oss på.

Just nu har vi fokus på att vi ska utveckla den sjöfartsutbildningen som vi idag erbjuder och få den att fungera optimalt och också få en bättre samordning av stödfunktionerna, både ekonomi och också kvalitet av hela sjöfartsutbildningen.

Nästa steg att fundera är att även attrahera internationellt, förutom de nordiska studerande. Vi har också diskuterat om man borde börja erbjuda sjöfartsutbildning på engelska, och om man skulle titta på klusterutredningen och fundera på att utbilda inom banking, sjöfartsjuridik och alla möjliga delar. Många rycker på axlarna och säger att steget dit är jättestort. Även i rikets högskolor har man fullt upp med att klara av att ha kompetens och underlag för den här typen av studerande. Det är en vision, tanke och en riktning som man kan ha men den blir inte genomförd inom det närmaste året, det är jag helt säker på. Nu fokuserar vi på att utveckla den utbildning som vi har som ambition att klara av så här långt.

Ltl Anders Eriksson

Om jag förstod svaret rätt så är det eventuellt ett mål som ligger kvar men på lång sikt. Jag kan hålla med om att det är bra att ha fokus på att utveckla det som vi har.

Vi hade ifrån Ålands framtids sida ett sjöfartsseminarium i november där vi gick genom ÅSUB:s utredning om sjöfartens ekonomiska betydelse. Vi hade representanter med från rederierna och försäkringsbranschen. Man konstaterade att branschen är fortsatt väldigt kritisk när det gäller vår sjöfartsutbildning. Lite tillspetsat var det en som uttryckte sig att utbildningen främst är utformad för lärarna. För att uppnå hög kvalitativ sjöfartsutbildning är det viktigt att man har ett gott samarbete med näringen, annars fungerar det inte. Varför är det inte så? Vad ska man konkret göra åt det? Jag tycker att det är bra att man har fokus på problemen, men hur tänker man gå tillväga och vad tänker man göra?

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Vi har en grupp där redarna är representerade. Jag uppfattar också att representanten är väldigt mån att också förankra bland de olika rederierna och inom näringen så att utvecklingen är på väg åt rätt håll. Jag är lite förvånad om man uttrycker sig på det där sättet. Hur man argumenterar för kan inte jag svara för här. Vi utvärderar tillsammans den utbildning som ges idag och funderar på vad som kan bli bättre. De studerande och näringen är förstås i fokus, att näringen får den kvalitet och den personal som man behöver för framtiden. Samtidigt diskuterar vi också samarbete mellan näringen och utbildningssektorn, framförallt när det gäller praktikplatser och att man faktiskt tar tillvara de studerande som en rekrytering på vägen till att anställa folk.

Ltl Anders Eriksson

Jag blev också förvånad över dessa uttalanden. Det är ingen hemlighet att man länge, långt före nuvarande utbildningsministers tid, från branschens sida har varit kritisk till hur vår sjöfartsutbildning drivs. Jag har trott att det har blivit bättre, men synbarligen är det inte så. När jag hör det här svaret blir jag också lite förvånad. Hur pass mycket kontakter har man riktigt med näringen? Vad försöker man rent konkret göra för att lyfta sjöfartsutbildningen? Jag har också pratat med företrädare för utbildningssidan och de hävdar att kritiken är obefogad. Är kritiken obefogad så är också det olyckligt för då måste man göra någonting åt det och förklara på vilket sätt näringen har missförstått det här. Ska man lyckas få till stånd en högkvalitativ sjöfartsutbildning är det en självklarhet att näringen är med, sluter upp bakom utbildningen och vill göra sitt bästa för att utveckla utbildningen. Så förefaller inte situationen vara nu.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Om jag alldeles kort skulle säga vad jag tror att näringens önskedröm är; det är att det offentliga står för hela utbildningen, att det ska vara en helt separat skola och att vi ska lägga väldigt, väldigt mycket resurser på den. Så skulle säkert var och en av oss försvara vårt hjärteområde om vi skulle få önska. Vi har resonerat med näringen och konstaterat att vi inte ser att det är ändamålsenligt och ens möjligt i ett skede där vi har både gymnasieutbildningen och högskoleutbildningen under utveckling. Särskilt gymnasieutbildningen ska effektiveras när det gäller administration och fastigheter med mera, man ska samordna och att vi då skulle kunna plocka ut en utbildning och isolera den. Samtidigt skulle man också vilja plocka bort utbildningen ifrån högskolan och sätta den in i samma skola vilket också utbildningsadministrativt bli lite knepigt. Det är ändå en högskoleutbildning och en gymnasieutbildning som ska vara under samma skola.

Sedan när vi har diskuterat vilka förutsätter som finns och hur man skulle vilja utveckla det i en riktning som näringen har velat ha det, så upplever jag nog att man tycker att våra tankar är alldeles acceptabla. Näringen är med i den här utvecklingen.

Talmannen

Nästa fråga ges till ltl Mika Nordberg.

Ltl Mika Nordberg

Talman! Jag skulle vilja ställa min fråga till trafikminister Veronica Thörnroos.

Mina frågor den här gången gäller isvägar. Jag undrar om trafikavdelningen har någon form av beredskap när det gäller upprättandet av isvägar i skärgården? Vi har nu haft några isvintrar i rad. Skulle man ha möjlighet att ha isvägar i skärgården mellan vissa kommuner och öar så skulle det vara ett alternativ för den lätta trafiken när färjorna har problem med förseningar angående isläget. Finns det någon beredskap för anläggande av isvägar?

Minister Veronica Thörnroos

Talman! Inledningsvis vill jag säga att vi har haft väldigt lite förseningar på våra fartyg. På södra linjen har vi inte några märkbara förseningar överhuvudtaget. På norra linjen hade vi föregående vecka lite förseningar p.g.a. det extrema isläget som varade i 26 timmar.

Vad gäller isvägar så är landskapregeringen positiv till isvägar och bistår naturligtvis vad som kan bedömas som rimligt och vad vi har tillgång till för utrustning. Jag vill vara ytterst tydlig; några offentliga isvägar kommer landskapsregeringen inte att öppna.

Ltl Mika Nordberg

Talman! Finns det någon utredning var det i så fall skulle vara en inbesparing eller finnas alternativ där man skulle kunna anlägga de eventuella isvägarna? Vad är orsaken till att det inte kommer att anläggas några officiella isvägar?

 I Vasa, Replot har de öppnat en isväg där det garanterat är 35 centimeter is och där har till och med ambulansen kunnat utnyttja isvägarna.

Minister Veronica Thörnroos

Talman! Med beaktande av vad vi vet om isläget idag så kommer det med största sannolikhet inte att kunna bli sådana isar som kommer att bära ambulanser och dylika transporter. Det betyder att vi har ett ansvar gentemot skärgårdsborna, inte bara för den lätta trafiken utan även för den tunga trafiken att se till att våra fartyg i mån av möjlighet kan ta sig fram.

Jag kan meddela att vi idag har fört ett resonemang på trafikavdelningen huruvida vi kan gå in och bistå en förfrågan som har kommit från ortsbor på Kumlinge, där man igår för första gången tog sin över Delet och konstaterade 9 tums is på det svagaste stället. Vi tittar nu på möjligheten att bistå i samband med uppfarten i Hummelvik och sedan också i Kumlinge.

Vad gäller isvägen mellan Torsholma och Lappo så mättes den igår och den ligger ungefär på 10 tum nu, men där avser vi ännu inte att bistå. Vi har inte heller fått någon direkt förfrågan därifrån.

Ltl Mika Nordberg

Talman! Det här var ju intressanta uppgifter som kom fram. Jag tror absolut att det finns en ekonomisk vinning att från landskapets sida bistå med de möjligheter man har för att isvägarna ska hållas snöfria så att de kan växa i tjocklek. På det viset minskar man det utrymmet som ibland behövs. Nu har det ju inte varit några förseningar hittills. Men vintern är lång ännu. Vi har flera månader kvar. Det här var positivt att höra för mig. 

Minister Veronica Thörnroos

Talman! Vad gäller isvägar så har vi ju alla, både lagtingsledamöter, landskapsregeringen, skärgårdsbor och övriga ett gemensamt intresse av att trafikflödena ska funktionera så väl som möjligt. Till den del landskapsregeringens trafikavdelning kan bistå så kommer vi självklart att göra det inom rimliga ekonomiska gränser. Vi kan fortsättningsvis inte påta oss ansvaret för officiella isvägar. Där finns lite komplicerad juridik, speciellt vad gäller transporter av skolbarn men även av räddningsfordon. Vi gör garanterat vad vi kan för att säkra transporterna för skärgårdsborna och andra.

 Talmannen

Nästa fråga ges till ltl Barbro Sundback.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag har en fråga till lantrådet.

Under många år har Åland utvecklat sin externa politik. Numera är Åland representerad som ett självständigt land i Nordiska Rådet och deltar självständigt i östersjösamarbetet och många andra grupper av mer eller mindre formell karaktär.

Sedan 1995 är Åland också med och stöder United World College i Norge. Åland var från första början med när det här startade och sitter också numera representerad i beslutande organet för den här verksamheten. Bra många åländska ungdomar har fått en chans här. Jag undrar vilket värde lantrådet lägger på det här deltagandet?

Lantrådet Viveka Eriksson

Talman! Som ltl Sundback väl känner till så har det fattats ett beslut i samband med budgeten. Det är ett beslut som också lagtinget har omfattat, att Åland inte längre skulle skicka någon studerande till United World College. Det är ju en följd av den ekonomiska situation som landskapets budgetsituation befinner sig i. Det här är ett val som har gjorts. Jag beklagar att vi inte kan medverka i det här. Jag var själv en motionsställare i just den här frågan. Men under den tiden var det lite bättre ekonomi, man hade lite mera utrymmen. Samtidigt är det här förstås en utbildningsfråga. Om man vill ha mera detaljerad kunskap om själva ämnet så kanske utbildningsministern hade varit bättre lämpad att svara på det.

På den direkta frågan om vilket värde som jag som person ställer på det så är det klart att alla sådana här kontakter är positiva och bra, men det ska också finnas ekonomi.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag tycker nog att man kan se detta som ett uttryck för hur man ser på sina externpolitiska uppdrag. Åland har fortfarande en representant i den här organisationen. Den åländska eleven upptar en plats som egentligen skulle vara förbehållen en studerande från u-länderna. I relation till deras ekonomi har jag nog lite svårt att se vilka prioriteringar som den här regeringen följer. Jag tror att bara en bråkdel av de kostnader som regeringen spenderar på sitt deltagande i Nordiska Rådet och sådana organ skulle mycket väl räcka till för att finansiera det här. När man sitter i ett sådant här organ så har man naturligtvis rättigheter. Men har man inte skyldigheter också?

Lantrådet Viveka Eriksson

Talman! Jag kanske inte riktigt håller med om att det här handlar om extern politik. Det här handlar nog om en utbildningsinsats. Det faller helt klart under utbildningsbudgeten. Landskapsregeringen gjorde ett avvägande och lagtinget omfattade det. Vi valde mellan olika delar i utbildningsbudgeten. Det här var en av de delar som vi tyvärr fann oss tvungna att spara in på. Det fanns olika delar i utbildningsbudgeten. Vi har också gått och stängt ner en utbildningslinje inom naturbruksskolan. Tidigare diskuterade vi läromedelscentralen och vi har också diskuterat andra olika utbildningsåtgärder. Det viktiga är att den grundläggande utbildningen har sina resurser så att vi kan ge en bra utbildning i våra utbildningsinstitutioner.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Vi har aldrig accepterat den här inbesparingen. Den är inte heller av den storleken att den på något skulle sätt rubba landskapets ekonomi. Jag tycker att man inte ska ha representation i ett organ där man inte deltar solidariskt med finansieringen. I mina ögon är det ett ovärdigt arrangemang som den här regeringen har i den här organisationen. Man är representerad, antagligen betalar man den här personens resekostnader för deltagandet, men man deltar inte i finansieringen av verksamheten.

Nu är det aktuellt att göra upp budget för United World College för 2012. De kommer naturligtvis att rikta sig till regeringen Eriksson och be om ett stöd. Det skulle vara bra att veta vad de får för svar på den frågan, eller om det här ovärdiga deltagande ska fortsätta.

Lantrådet Viveka Eriksson

Talman! För en detaljerad beskrivning måste nog utbildningsansvariga ministern svara. Jag har inte alla detaljerna uppdaterade.

Det är precis så som ltl Sundback säger, socialdemokraterna har inte accepterat den här biten, socialdemokraterna har inte accepterat läromedelscentralen och socialdemokraterna har inte accepterat än det ena och än det andra. När vi har en kärv ekonomi så bidrar alla bitar, alla bäckar små, det är tyvärr så. Då har vi varit föranledda att göra smärtsamma prioriteringar. Socialdemokraterna har faktiskt inte biträtt väldigt mycket de beslut som lagtinget har omfattat.

Talmannen

Nästa fråga ges till ltl Roger Jansson.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Min frågeställning gäller främst minister Thörnroos.

Polismyndigheten likaväl som försäkringsbolag har i olika sammanhang och särskilt under senaste tiden framhållit den enorma olycksrisk som vi har när det gäller liv och lem i vår trafik avseende det som kallas mopedbilar, men som inte är mopeder utan enligt fordonslagen är lätta fyrhjulingar. Dessa mopeder har rätt att köra 45 km i timmen men när de är trimmade framförs de i farter på 90, 100 och 110 km i timmen. De lätta fyrhjulingarna, felaktigt kallade mopedbilar, erfordrar 15 års ålder för att köra och ett teoretiskt prov som motsvarar mopedprovet, men däremot inte någon uppkörning. Har den här landskapsregeringen några tankar på att försöka förbättra trafiksäkerheten vad gäller den här frågan?

Minister Veronica Thörnroos

Talman! Den här landskapsregeringen har självklart ambitionen att förbättra trafiksäkerheten. Speciellt vad gäller mopeder och mopedbilar så har vi nu en körkortslagstiftning under process. Målsättningen är att den ska lämnas till lagtinget så att den kan börja behandlas redan första veckan i mars.

Vi har nu också ett EU-direktiv, det tredje körkortsdirektivet, som ska implementeras här omgående och som visserligen inte träder ikraft före år 2013. Där stipuleras också krav för uppkörning för både mopeder och mopedbilar, dvs körkortsklass A-N, tror jag att den kommer att heta.

Ltl Roger Jansson

Ministären ser det här som ett problem som man måste åtgärda. Som jag ser det är körkortslagen rätt forum för det så att vi får en kontroll av mogenheten hos förarna både när det gäller de trimmade mopederna, men alldeles särskilt när det gäller de lätta fyrhjulingarna, som ser ut som bilar och som bara tack vare detta utgör en stor trafikfara eftersom de kan missuppfattas som våra bilar och framföras med bilars hastighet.

Min följande fråga är: Har landskapsregeringen givit klara direktiv i förändringen av körkortslagen till den här delen? Vilka andra eventuella åtgärder har man planerat?

Minister Veronica Thörnroos

Tack talman! Landskapsregeringen har i första steget tänkt implementera körkortsdirektivet därför att det ska vara implementerat inom januari. I det andra steget kommer hela körkortslagstiftningen att totalreformeras. Målsättningen är att det här ska ske under den här mandatperioden, vilket betyder att det ska lämnas till lagtinget innan vårsessionen är slut.

Personligen tycker jag att mopeder, mopedbilarna och alla dessa olyckor faktiskt är ett gissel, inte bara för den enskilda individen och för vårdnadshavarna utan även för samhället som stort, samhällsekonomiskt är det heller inte försvarbart. Jag delar helt den åsikten som ltl Roger Jansson har att det här bör tas tag i.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Lyckligtvis har olyckorna hittills varit relativt begränsade och inte så katastrofala. Det är nog bara en tidsfråga förrän vi har en stor olycka, som resulteras av att de här billiknande föremålen uppfattas som bilar och någon kommer på mycket dåligt väglag och i mörka förhållanden körande bakifrån och måste helt enkelt väja när de ser att det är någonting annat än en bil. Man väjer ut och det kan bli frontalkrockar och det kan bli hur stora olyckor som helst. Det här löser man ju inte enbart med körkortslagen. Möjligen när man kräver ett körkort motsvarande lätta motorcyklar och höjer åldern så kanske antalet mopedbilar minskar på våra vägar. För övrigt finns de kvar och utgör stora olycksrisker.

Finns det några andra åtgärder i röret som landskapsregeringen tänker på?

Minister Veronica Thörnroos

Talman! Man bör komma ihåg att bilförarna av dessa ” billiknande föremål ” är lagliga som det ser ut idag. Det är ett EU-direktiv som ligger i botten. Men, vi har ju noterat att de är en potentiell trafikfara på våra vägar. Därför avser landskapsregeringen att hantera det på ett sådant sätt så att förarna som framför dem har den erforderliga utbildning som krävs och att markeringen av dessa ” billiknande föremål ” är markerade på ett sådant sätt så att medtrafikanterna är medvetna om att detta är ett fordon som inte är en riktig bil, utan är en moped, en förklädd moped.

Talmannen

Nästa fråga ges till ltl Carina Aaltonen.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag skulle vilja ställa min fråga till miljöminister Katrin Sjögren.

Vi kunde läsa i dagens Nya Åland att minister Sjögren är besviken över Jomala kommunstyrelses beslut angående ett danaarv i Gottby där kommunen tyvärr inte följer landskapsregeringens önskemål att inrätta naturskyddsområden på två av tre markområden. I intervjun i tidningen säger minister Sjögren också att hon trodde att det skulle gå så här eftersom gåvobrevtexten inte förpliktigar till någonting.

Anser ministern att regeringen verkligen har gjort sitt yttersta för att bevara de här skyddsvärda områdena för framtida generationer? Varför ställde inte regeringen verkligt kraftfulla krav som skulle ha förpliktigat Jomala kommun att inrätta de här skyddsområdena, och inte gå emot regeringens avsikt?

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Miljöansvaret är inte bara landskapsregeringens butik. Det är fullt möjligt för kommunerna att ta ett eget miljöansvar. Men, det är som vanligt kan jag konstatera. Det som försvårar hela omständigheten är att landskapsregeringen skrev i budgeten för 2010 att danaarvet skulle överlämnas till Jomala kommun. Därefter togs principer fram och det blev ett bakvänt system helt enkelt, man kan säga misslyckat. Jag vill också understryka att det är första gången som man ta fram sådana principer. Det har hela tiden tillfallit kommunerna tidigare. Man har fått göra precis vad man har velat. Nu står vi vid vägs ände och det kommer att bli ett regimskifte. Nu kommer landskapsregeringen härefter, och kommande landskapsregeringar hoppas jag, att ta ett helhetsansvar och se till helheten, både när det gäller kulturvärden och miljövärden.

Landskapsregeringen tillställde den gedigna sammanställningen och utredningen till Jomala kommun. Vi ville då att man skulle titta på hela markvärdet och vi hoppades att man skulle inrätta det som ett naturskyddsområde.

Ltl Carina Aaltonen

Jag tycker inte riktigt att man bara kan skylla ifrån sig på att det var ett beslut i lagtinget. Man har ju ändå tagit fram de här principerna. Man borde ha haft sin chefsjurist att kontrollera att skrivningarna i gåvobrevet var vattentäta, och att de skulle ha följt regeringens intentioner. Man hade ju ändå kunnat följa de här principerna. 

Tänker regeringen agera på något sätt för att återta sitt beslut som en av tjänstemännen på landskapsregeringen föreslår?

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! För det första så skyller inte landskapsregeringen ifrån sig. Det var ju det som jag sade, landskapsregeringen agerande bakvänt, vilket vi får äta upp nu. Vi skrev i budgettexten 2010 att danaarvet skulle överföras till kommunen, därefter tog vi fram principerna och klubbade dem.

När det gäller att agera så har vi inte lagrum att vila på. Det handlar om frivilligt åtagande. Vi kan inte tvinga kommunen att göra det här. Men vi ska förtydliga principerna och informera samtliga åländska kommuner vad som gäller.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! På något sätt så tycker jag att det blir mycket prat. När det verkligen gäller så är det miljöfrågorna som kommer till korta. På något sätt är det en besvikelse eftersom den här regeringen ändå har hållit hållbar utveckling och miljöfrågor ganska högt upp. Om man inte får med sig sina regeringspartier och deras representanter ute i kommunerna så blir det så här.

Ska jag tolka minister Sjögren att man inte kan göra någonting? Nu är det så här, nu är misslyckandet ett faktum.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Jag redogjorde igen för vad som hade hänt och hur historien såg ut. Fortfarande, ltl Carina Aaltonen kommunrepresentant i Jomalas kommunstyrelse, så ligger frågan i Jomala kommuns händer. De som kan rätta till landskapsregeringens misslyckande och som kan göra en verklig miljöinsats är kommunalpolitikerna i Jomala. Där vädjar jag till de sunda vätskorna. Jag är säker på att ltl Carina Aaltonen gör allt vad hon kan. Jag ska se till att principerna blir kända för varenda åländsk kommun så att det här misstaget inte upprepar sig. Saken ligger i Jomala kommuns händer.

Talmannen

Nästa fråga ges till ltl Danne Sundman.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Jag skulle gärna se att trafikminister Veronica Thörnroos tar plats i talarstolen.

Jag har vid ett flertal tillfällen, bl.a. i en hemställningsmotion, efterlyst att det skulle införas så kallade 30-släp på Åland. Det kanske inte är så aktuellt nu att man vare sig ska sjösätta eller ta upp båten, men vi är snart där om några månader och då börjar folk syssla med det. Det finns något som kallas 30-släp i Sverige. Det är en folklig benämning på vad som i lagen heter efterfordon, en ofjädrad trailer som på vissa villkor får framföras på allmän väg. Den förra trafikministern Runar Karlsson sade att man kunde införa det här på Åland. Om man ska vara helt ärlig, som en lagtingsledamot brukar säga, så används sådana här konstruktioner ofta ändå. Det skulle vara bättre om de lagfästes. Det är en sed som man borde tillåta.

Det skulle vara intressant att höra nuvarande trafikministerns uppfattning om saken.

Minister Veronica Thörnroos

Talman! Jag ska ärligt tillstå att min detaljkunskap om 30-släp inte riktigt är lika stor som ltl Danne Sundmans. Om jag förstår frågeställaren rätt så kan man tydligen i Sverige bevilja körtillstånd på allmän för släp som annars inte uppfyller de krav som finns reglerade i EU-direktiv och annat. Är det kanske frågan om en notifieringsprocess, om jag lite spekulerar fritt här, som ltl Danne Sundman vill att vi ska göra? Jag känner inte till hur stort behovet är av 30-släp. Jag vet inte heller om det är möjligt att göra det, men jag är beredd att titta på frågan.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Som jag sade i min huvudfråga så förekommer sådana här efterfordon rätt så frekvent när det gäller handlar om att sjösätta båtar i olika storlekar. I Sverige är det här lagligt och det har efterlysts från många båtägare att man skulle införa dem i åländsk lagstiftning. Det handlar om en lagstiftningsändring. Det är ingenting som måste notifieras eftersom det är tillåtet i Sverige och Sverige har inte något undantag för det här. EU har ingenting att säga emot det här.

Jag kan ju också i övrigt förse fru minister med ytterligare upplysningar om saken. Det är positivt att ministern vill utreda saken.

Minister Veronica Thörnroos

Talman! Jag ser absolut ingen prestige i den här frågan. Är det så att det finns ett uttalat stort behov av det här så ska vi självklart titta på det. Visserligen har det inte kommit till min kännedom tidigare, vare sig via telefonsamtal, mail eller på annat vis. Målsättningen med en egen lagstiftning är att vi ska stifta lagar som gör det möjligt för ålänningarna att ha det så bra som möjligt här i vårt självstyrda landskap.

Ltl Danne Sundman

Herr talman! Allt som jag hör i svaret är jag nöjd med och det är bra. Men det är lite märkligt att när en minister från ett parti byts ut mot en ny minister från samma parti då tycker man att sådana här frågor borde rulla vidare. Det är bara en iakttagelse, det kräver inte dess mera svar.

Minister Veronica Thörnroos

Herr talman! Jag vill inte på något vis negligera frågeställarens stora intresse för släp. Men det finns ett väldigt stort antal frågor som vi bollar med i landskapsregeringen. Det är absolut inte medvetet att den här frågan skulle ha fallit mellan två stolar eller att det skulle vara dålig kommunikation. Det är snarare så att det här sist och slutligen är en ganska liten fråga, fast den kanske är stor för många båtägare, och frågan har helt enkelt blivit obehandlad tillsvidare. Vi ska försöka göra vad vi kan.