Talman Barbro Sundbacks minnesord över ltl Sune Mattsson 21.5.2007

 

Bästa lagtingskamrater!

Samma dag som lagtinget den 27 april tog en kort paus i arbetet besökte  en grupp från lagtinget och social- och miljöutskottet vår lagtingskamrat Sune Mattsson på sjukhuset där han hade vårdats några dagar. Från besökarna kom positiva rapporter om att Sune Mattsson var på gott humör och räknade med att snart tillfriskna. Budet om hans bortgång blott några dagar senare drabbade därför oss alla med bestörtning.

 

Sune Mattsson hann fullgöra nästan två fulla mandatperioder i lagtinget och han hade siktet inställt på en tredje period när han plötsligt drabbades av den sjukdom som ändade hans liv och gärning. Utöver landskapspolitiken var Sune Mattsson också djupt engagerad i kommunalpolitiken i sin hemkommun Lemland där han hade innehaft många viktiga och ansvarsfulla uppdrag.

 

I lagtinget lärde vi känna Sune Mattsson som en intresserad och engagerad medlem. En hjärtefråga för honom var social- och hälsovårdsfrågorna och det var därför naturligt att han tog plats i lagtingets social- och miljöutskott, vars ordförande han var under denna mandatperiod. Också natur- och miljövården samt jakten var frågor som särskilt intresserade honom.

 

Sune Mattsson var en god kamrat och en ansvarsfull parlamentariker. Han hade ett socialt patos och ägnade sin speciella omsorg åt de svaga grupperna i samhället. Han tvekade aldrig att framföra sina åsikter när han såg orättvisor eller fel eller när framlagda förslag inte fyllde de krav han ansåg rättvisa och nödvändiga.

 

Låt oss tillsammans hedra Sune Mattssons minne med en stunds tystnad.

 

PLENUM den 21 maj 2007 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar.

 

Med anledning av ltl Sune Mattssons frånfälle har elektrikern Leo Sjöstrand för talmannen uppvisat följande fullmakt för lagtingsledamot.

 

”Vid lagtingsval, som den 19 oktober 2003 förrättades i landskapet Åland, har Sune Mattsson valts till medlem av Ålands lagting för tiden från den 1 november 2003 till den 31 oktober 2007, såvida lagtinget inte därförinnan blivit upplöst. Då denna plats blivit ledig, har enligt 64 § landskapslagen om lagtingsval och kommunalval (58/87) Leo Sjöstrand, bosatt i Kökar, blivit utsedd att efterträda honom såsom medlem av lagtinget. Detta intyg gäller som fullmakt för lagtingsledamot.

Mariehamn den 3 maj 2007

På centralnämndens för lagtingsvals vägnar

Dan-Erik Woivalin, ordförande                                        Casper Wrede, sekreterare

 

Ovanstående fullmakt granskad.

Mariehamn, 8.5.2007.

Rainer Åkerblom

Enligt förordnande”

Jag ber att få hälsa Leo Sjöstrand välkommen till lagtinget och ber honom inta sin plats i plenisalen.

 

Namnupprop. (Frånvarande: ltl Ragnar Erlandsson och ltl Henrik Lagerberg).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från lagtingsarbetet anhåller ltl Henrik Lagerberg för tiden 21.5 med hänvisning till möte med Övervakningskommittén för Interreg III Skärgård samt ltl Ragnar Erlandsson för tiden 21.5 på grund av Nordiska rådets arbetsgrupp för kulturreform. Ledigheterna beviljas.

 

Meddelas vidare att fyllnadsval skall förrättas till de uppdrag i lagtinget som innehafts av framlidne ledamoten Sune Mattsson. Fyllnadsvalen avser en ordinarie medlem i social- och miljöutskottet samt en ersättare i näringsutskottet och en ersättare för justeringsman. Fyllnadsvalen kommer att förrättas vid lagtingets plenum onsdagen den 23 maj. Kandidatlistor för fyllnadsvalen skall inlämnas till lagtingets kansli senast tisdagen den 22 maj kl. 15.00.

Antecknas.

 

 

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2006-2007 angående ändrade bestämmelser om servering av alkoholdrycker. (FR 16/2006-2007).

 

Ärendet bordläggs till plenum den 23 maj. Godkänt.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2006-2007 om finansiering av landsbygdsnäringar. (FR

17/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om klimatförändringen. (S 4/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två lagtingsledamöter, därefter en gång om lagtinget så beslutar.  Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När spörsmålet om klimatförändringen kom till landskapsregeringen hade vi sedan en tid tillbaka diskuterat att göra upp en miljöstrategi för landskapsregeringen. Eftersom vi tyckte att en klimatstrategi, klimatfrågor överhuvudtaget, är en ganska stor och allvarlig fråga som skall diskuteras med ett underlag som är kanske mer än ett spörsmål, valde vi att kort på spörsmålet svara att vi har för avsikt att komma med en miljöstrategi till lagtinget under maj månad. Nu har vi försökt påskynda det så att det skulle sammanfalla också med svaret så långt som det är möjligt, och i dag ligger då förslag till klimatstrategi på lagtingets bord som jag hoppas att vi inom en snar framtid kan debattera här i salen. Den debatten hoppas jag faktiskt också kan ge ett bra underlag till en bra diskussion som också gör att vi ytterligare kan förbättra miljöstrategin utgående från att vi lämnar det här som ett förslag till lagtinget. Efter att vi har lyssnat på lagtingsdebatten och möjligtvis behandla det i utskottet – det bestämmer lagtinget – kan vi ytterligare förbättra strategin och fastställa den först därefter. Jag hoppas alltså att vi kan ha en bra diskussion i lagtinget i samband med att klimatstrategin för Åland presenteras.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag blev något mera konfunderad nu när jag hörde ansvarige ledamoten Harriet Lindemans korta anförande som svar på det spörsmål vi har lagt. Förstod jag det rätt som så att den klimatstrategi som landskapsregeringen nu har lagt kanske inte är landskapsregeringens åsikt utan ett förslag till hur det eventuellt kan tänkas bli efter att lagtinget har diskuterat frågan? Det kan väl tyckas sympatiskt att man gör på det viset. Det är bra att vi diskuterar frågorna, men varför inte diskutera klimatfrågan under ärendet spörsmålet som vi har lagt. Vår utgångspunkt var att man skulle diskutera Kyotoprotokollet och de klimatmålsättningar som EU-kommissionen/Europaparlamentet har tagit om att man skall reducera utsläppen med 20 procent fram till år 2020.

 

För mig ter det här sig som att det viktigaste av allt nu ändå är att man inte diskuterar frågan under en rubrik som oppositionen har lagt, huvudsaken att man på något vis får det till att vi skall tryckas ner. Det är det första intrycket jag får. Besvikelsen är stor. Vi har inte hunnit läsa klimatstrategin, så vi måste lämna den fråga till en diskussion senare; vi har fått den på våra bord i dag, så vi kan för vår del bara i det här skedet lägga fram de tankegångar vi har, de konkreta förslag vi har för att driva den här frågan vidare. Jag tycker att vi måste alla försöka lämna den här prestigen åt sidan för att fokusera på själva kärnfrågan. Vi sträcker nu ut handen åt majoriteten, vi vill delta i diskussionen, vi vill nå konkreta mål i den här frågan och vi vill nå resultat. Vi hoppas på att majoriteten därför kan delta i debatten redan i dag, fast det är under en rubrik som oppositionen har lagt.

 

Fru talman!

Vi liberaler har i offentligheten lagt fram ett förslag om att vi skall i framtiden stödja inköp av miljöbilar. Det löftet har vi gett till vårt miljöprogram och det löftet ger vi offentligheten nu att om och när vi efter valet är i den situationen att vi kan vara med i en landskapsregering så kommer vi kraftigt att driva på det att vi skall stöda inköp av miljöbilar. Vi tänker inte komplicera frågan i definieringen av miljöbilar desto mera utan vi går på samma modell som man har gått i Sverige, som stöder sig på de målsättningar om koldioxidutsläpp som EU har satt för bilar i framtiden, alltså att bilarna inte skall släppa ut mera koldioxid än högst 120 gram per transporterad kilometer. Under 2006 registrerades det här i landskapet 500 nya personbilar. Därutöver finns det ett större antal privat importerade bilar som har registrerats här, men det finns ingen exakt siffra hos motorfordonsbyrån hur många av dessa som är personbilar och hur många som är mopeder, bilkärror och sådana saker. Men med tanke på att det är något över 500 bilar som registreras här i landskapet årligen har vi tänkt oss att kanske 100-200 av bilarna - om det går riktigt bra – kunde miljöbilar i framtiden, alltså bilar som släpper ut mindre än 120 gram koldioxid per körd kilometer. Ger man 1.000 euro i stöd för inköp av en sådan bil så når vi en årskostnad på 100.000-200.000 euro, inte särdeles mycket pengar med tanke på andra stora projekt som vi deltar i, men det här kunde vara en bra, tydlig signal på att vi från samhällets sida ser allvarligt på de här frågorna och vi vill på ett positivt sätt medverka till att vi skall nå miljöförbättringar. I det här sammanhanget kan jag säga att vi är mera för det positiva sättet att arbeta i miljöfrågor, vi ser helst att man undviker förbudsmetoden. Men därmed inte sagt att det i vissa situationer kan bli så att man måste ta till det redskapet också. Det viktiga är att man har folk med sig. Det positiva sättet att arbeta är alltid att föredra.

 

Jag tänker så lägga fram tankar om bostäder och de mycket omtalade bostadsfinansieringarna som också landskapet för sin del har sysslat med, via enhetslån och via räntestöd, som nu diskuteras i finansutskottet. Det är fråga om ett visst samhällsstöd för att bygga hyresbostäder och i viss mån också bostadsrätter. Där kunde man diskutera om man, i och med att man ger stödet, skulle ställa krav på aktörerna att de skall bygga på ett sätt som är så miljövänligt som möjligt. Man kunde tänka sig, i likhet med det som finns i vår omvärld, där man har vissa bostadsområden och bygger husen specifikt med tanke på miljön så att man har solpaneler på taket, man bygger så att solljuset kommer in via södra väggen, värmer upp huset och byggkonstruktionerna på ett sådant sätt att man minimerar energiåtgången. Man kunde alltså fundera på om man skall sätta krav på bostadsbyggande i och med att man subventionerar det att man skall ha så miljövänliga lösningar som möjligt. Eftersom det blir synligt på ett stort bostadshus – man kunde ha solpaneler över hela huset och kanske andra åtgärder – så skapar det en positiv attityd för miljöarbetet i likhet med vindkraftverken, som ju har blivit en symbol för arbetet för miljön.

 

Vi har tidigare i samband med finansmotioner, budgetbehandling, pratat för forskning, att man kunde involvera vindkraften i ett utbrytande av väte ur vatten för att kunna göra Åland till ett innovationsområde där man kan experimentera med vätgas i olika lösningar ute i samhället för att på det viset utnyttja vindkraften som har ett starkt fotfäste och göra oss till ett miljötekniskt föregångsområde och kanske kunna skapa en industri utifrån det här för att vi skall ligga steget före, så att vi hellre – som jag ser det – kan sälja en miljöteknik till omvärlden än att vi sedan någon gång skall införskaffa oss den av andra. Vi kan inte ligga först på all miljöforskning, det går inte, men vi kanske kan hitta våra nischer och en koppling till vindkraften och vätgas tror jag att skulle vara bra.

 

Som sagt, vi hade lämnat en motion om detta och lagtinget behandlade frågan; lagtinget gav i uppdrag åt landskapsregeringen att i sin energigrupp gå vidare i den här frågan, så jag hoppas att vi antingen här i dag eller under diskussionen om de meddelande som landskapsregeringen har gett kan få svar på hur man har gått vidare i den här frågan.

 

Det pågår också ett arbete i skattegruppen om skattebehörighetsfrågan och jag behöver kanske inte orda så mycket om det, men på det indirekta skatteområdet finns det en hel del att göra om vi kan få över den behörigheten. Vi har accisen; vi kunde tänka oss att man fort skulle kunna sänka dieselskatten för att nå ganska snabba miljöförbättrande åtgärder den vägen på det fossila bränsleområdet. Det är ingen framtid i att vi har fossila bränslen men för att nå de snabbare lösningarna skulle det vara att föredra att vi skulle köpa så mycket dieseldrivna fordon som möjligt. Det finns i dag små dieselbilar som fyller kraven på utsläpp under 120 gram per körd kilometer. Det här är ett sätt att snabbt komma vidare, även om det absolut inte är lösningen för framtiden.

 

Jag skulle också vilja prata globalt om miljöpolitik kontra marknadsekonomi. För mig personligen är det så, och jag tror att det kommer att bli så, att de största problemen kommer att bli i fråga om hur vi skall upprätthålla en marknadsekonomi, vilket jag i grunden förespråkar, det tror jag att alla här gör, att man har en stabil tillväxt, på det viset skapar man välfärd, människor får det allt bättre runtomkring i världen. Men hur skall man kunna koppla ihop det här med en miljöpolitik som pratar om att vi skall producera allting nära, vi kanske skall spara energi, och att spara på energi och att bara producera allting nära gör att många aktörer i samhället kommer att få en nedåtgående ekonomisk spiral när vi samtidigt borde ha tillväxt, enligt marknadsekonomiska principer, för att skapa välfärden. Det här kommer att vara den stora utmaningen, det stora problemet som vi måste lösa – det helt enkelt måste lösa sig på ett eller annat sätt. Jag tror att vi alla är ense om att skall alla människor på denna glob kunna konsumera naturresurser på samma sätt som vi har kunnat göra så kommer det inte att sluta särdeles bra. Vi måste ha tillväxt för välfärden men samtidigt måste vi spara och dämpa ekonomierna för att vi skall kunna klara miljön.

 

Så lite grand om FN:s klimatrapporter. De var kanske något motstridiga, det kom tre stycken rapporter, de två första beskrev på ett domedagsmässigt sätt, får man nästan säga, hur situationen i världen nu påverkar miljön, hur utsläppen påverkar miljön och man pratade om stormar, om vissa regioner som skulle torka ut, man pratade om höjda vattennivåer osv. Samtidigt kom man i den sista delrapporten fram till att allt det här kommer att kunna lösa sig utan några nämnvärda påverkningar på den globala tillväxten, så det gav samtidigt hopp, samtidigt som det var väldigt motstridigt, det ena omkullkastade det andra. Jag tror dock att det var bra att FN kom ändå pekade på möjligheterna i sista ändan och inte bara lade ut domedagsprofetiorna. Att bara förespråka sådant tror jag inte lönar sig, inte hela tiden i varje fall, utan det kanske måste finnas någonting som väcker upp människor i första ändan, men sedan måste man se på möjligheterna. Det är vår utgångspunkt att vi i och med denna debatt om klimatet skall kunna se möjligheter och gå vidare.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag noterar att vi är överens om att vi skall försöka ha en bra debatt tillsammans, och sträcka ut handen, sade ltl Mats Perämaa. Det sade också jag, men det är tydligen skillnad på vem som får sträcka ut handen! Jag tycker att det är viktigt att vi gör detta till någonting annat än bara oppositionspolitik för det här är en klimatstrategi för framtiden som varken jag eller någon annan vet vem som i praktiken skall genomföra och vi skall veta att vi är också så i början av diskussionerna runt en klimatstrategi på riktigt. Nu kommer det dagligen nyheter. Jag sade när vi höll på med klimatstrategin att vi kan ha den här ligga öppen ett år och göra nya saker varenda dag om vi lyssnar på radion och läser tidningarna, det är verkligheten i dag. Det är trevligt att höra att vi är överens om att vi skall sträcka ut handen mot varandra i den här frågan.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tänker inte återkomma till den diskussionen mera utan nu vill jag se framåt. Jag skulle hoppas att om inte landskapsregeringen i samband med detta vill diskutera i dag vad man kunde göra för miljön, så kanske landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman som frisinnad politiker kunde föra fram och kanske andra ur den frisinnade gruppen kunde föra fram Frisinnad Samverkans åsikter. Jag har för mig att Frisinnad Samverkan har satt klimatfrågan som ett huvudtema inför valkampanjen i höst och då kunde man kanske förvänta sig att Frisinnad Samverkan i det här skedet skulle ha någon åsikt om klimatfrågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det här är en mycket viktig diskussion och vi är väl alla överens om att miljön är så viktig att vi verkligen måste anstränga oss framöver. Ltl Mats Perämaa konstaterade i sitt anförande att vi måste ha tillväxt och vi måste ta hand om vår miljö. En intressant, kanske filosofisk, men borde bli en praktisk fråga är: Hur prioriterar vi dem? Vad är viktigare om vi måste välja, tillväxt eller miljön?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Om sakerna ställs på sin spets så långt att vi börjar se att klimatomvälvningarna blir så stora, så starka, att de inte finns någon annan utväg än att spara i energiförbrukning för att minska koldioxidutsläppen så att vi kanske kommer till en katastrof annars, så blir svaret på frågan enkel, då kommer miljön före tillväxten. Men det är helt klart att oproblematiskt kommer det inte att vara att ge avkall på tillväxten i samhället heller för det kommer att skapa mycket elände det också. Jag sade att vi har inte lösningen på problemet, vi måste hitta ett sätt där vi kan kombinera de här sakerna, det är den stora utmaningen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är säkert på det sättet att vi har kommit så långt att vi måste prioritera miljön. Vi kan kanske inte kräva i fortsättningen en så stor tillväxt som vi har haft under den senaste tiden, de senaste 50 åren. Vi måste nu börja koncentrera oss på miljöfrågorna, och då kanske det måste bli på det sättet att tillväxten inte är det allena rådande. Miljön måste få prioritet nummer ett.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var ungefär det jag sade att i en tillspetsad situation måste det bli på det viset, för annars kanske fördärvet kommer s.a.s. Samtidigt vet vi, om man beskådar vår omgivning och hur vårt land har utvecklats, att nog är det genom tillväxt som vi har fått en välfärd och vi har många länder där de har sämre ekonomiskt ställt, där de gärna skulle se att de skulle få ha en tillväxt för att de skulle få en bättre levnadsstandard. Det är inte så hemskt lätt att övertyga någon om att man skall minska i det här, en lite minskad tillväxt låter förstås enkelt och det är acceptabelt, men frågan är om vi kommer att bli tvungna att ändra på det här så att vi får ge avkall på tillväxten helt och hållet – och vad leder det till?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Liberalerna tar i sitt spörsmål upp en verkligt angelägen fråga eller flera frågor, dvs. klimatfrågorna och vill veta vilka åtgärder landskapsregeringen har vidtagit för att vi skall kunna leva upp till Kyotoprotokollet och för att kunna klara av de uppställda målen om koldioxidreducering. Det här är synnerligen angeläget och aktuellt på alla sätt. Det här är också någonting som är inne i dag, och det är bra och det är också värt att diskutera. Men jag vill ändå försvara landskapsregeringen att nog är det svårt att i en så här stor fråga komma fram med ett fullödigt svar på spörsmålet på den tid som spörsmålssvaret medger, m.a.o. stöder jag det korta svar som landskapsregeringen har gett i väntan på meddelandet som vi nu har på bordet och som vi skall kunna ta till diskussion; enligt talmanskonferensen i dag kommer den diskussionen den 30 maj.

 

Landskapsregeringens förslag om klimatstrategi har vi fått på bordet i dag. Det betyder att vi nu måste ta oss tid att läsa det. Det kommer att bli ett bra underlag för diskussionen i den här viktiga frågan. Det är klart att man kan tänka så, och det gör jag också, att den här frågan är så viktig att det gör ingenting om det blir en dubblerad diskussion och det gör ingenting om man upprepar alla fina argument i den här frågan. Det kan hända att det är så, men jag vill ändå säga från centerns sida att vi anser att spörsmålet och svaret plus meddelandet mycket väl kan diskuteras samtidigt, m.a.o. föreslår jag en bordläggning till 30 maj.

 

Ltl Christian Beijar: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Gun Carlson, understödd av ltl Christian Beijar, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 30 maj. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 30 maj. På talarlistan finns ännu ltl Danne Sundman, ltl Anders Eriksson, ltl Åke Mattsson och ltl Katrin Sjögren samt ltl Leo Sjöstrand, som bereds tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag återkommer också efter bordläggningen, men man kan säga det om den här frågan att den är på allas läppar nu. Detta mycket tack vare den film som USA:s nästan blivande president Al Gore producerade. Det är den vägen man måste gå för att få folk att förstå att det här är ett stort problem. Det finns inte så många stora miljöproblem i historien, men det finns exempel på sådana som har kunnat lösas. Jag tänker på utsläpp av freoner, som var ett stort hot som man kom överens om att lösa och som nu är löst. Inte är det här någon omöjlig sak, men det kräver att många sätter klutarna till.

 

Från Obunden Samlings sida har vi mycket ofta, kanske lite otacksamt, varit väldigt tidigt ute i den här frågan och länge jobbat med alternativ energi och propagerat för det. Till valet 1995 - för tre perioder sedan – föreslog vi att man skulle bygga 100 vindkraftverk på Åland och  med den effekt som vindkraftverken hade då kan man säga att vårt mål uppnås nu när Båtskärsarkipelagen är förverkligad effektmässigt. Det är glädjande, men sedan dess och i vandringen tills i dag har det nog varit väldigt trögt och funnits spontant ibland lite intresse för alternativ energi. Det är först nu på de senaste åren som det allvarligt har tagit fart och alla partier har det på sin agenda. Det är givetvis glädjande. De initiativ och idéer som har kommit fram hittills i debatten och i tidigare debatter förtjänar alla att lyftas upp.

 

Klimatstrategin som vi fick på vårt bord i dag har jag snabbt läst igenom och visst finns det där några bra idéer hur man kan göra, men man ser att den är ganska hastigt påkommen och den behöver kanske mer konkretiseras i en verklig plan. Det här är en sammanställning av de eventuella idéer man har.

 

Problemet som vi har på Åland när det gäller den här frågan är att vi vill väldigt mycket men vi kan väldigt lite. Vi är bakbundna. Vi har i vår verktygsbox väldigt trubbiga verktyg eftersom vi inte har beskattningsinstrumentet. Skulle vi ha det så kunde vi ha alla möjligheter att utmärka oss och bli ett område som visar på möjligheterna. Det är ofta det som behövs att någon visar på att tekniken och möjligheterna finns och ett litet samhälle som Åland är föränderligt och kunde förändras i en riktning som gör att det skulle bli ett exempel. Tyvärr är vi bundna av Finlands skatter till största delen och man får tycka vad man vill om dem, men till den här delen är det finska skattesystemet mycket mer miljöovänligt än t.ex. det svenska och många andra också. Man är tyvärr väldigt mycket kvar i gamla spår. Där skulle jag gärna se att Åland kunde ha helt andra styrinstrument och styra med dem på ett annat vis.

 

Den dominerande gas som det handlar om är koldioxid och den kommer sig av många olika aktiviteter: transportsektorn med åländska mått mätt är den överlägset största. I debatten om miljöhandlingsprogrammet var det en diskussion om att man skall sopa rent framför egen trappa innan man går till andra och begär; när det gäller koldioxidutsläpp har vi ett överlägset världsrekord, om man räknar in den sjöfart som vi räknar in i vår ekonomi – tyvärr. Ändå är sjöfarten jämfört med andra transporter miljövänlig, det släpps ut lite per transporterad massa per transporterad sträcka. Men det är ett stort problem att vi s.a.s. har det på vår lott och inom sjöfarten går visserligen utvecklingen också framåt och det ligger också i rederiernas intressen att båtarna blir bränslesnålare osv., men man har en teknik som är från början av 1800-talet som man fortsättningsvis använder sig av och där skulle det nog vara intressant att försöka få till något forskningsprojekt, att kunna driva fartyg med vätgas i stället för brännolja, diesel och tung brännolja. Räknar man storleksordningar visar ÅUS-rapporten att Åland är tyvärr en mycket stor miljöbov till den delen och om man sedan räknar ihop all trafik som går genom åländska vatten så blir det förstås ännu mera, den som Åland har indirekt eller direkt nytta av. För oss är alltså transportsektorn den stora biten och där man borde lägga in det mesta krutet. Så kommer andra sektorer till, som uppvärmning av fastigheter osv., där det också finns möjligheter att minska utsläppen.

 

Koldioxidutsläppen behöver inte upphöra utan de behöver nedbringas till en nivå som planeten helt enkelt klarar av. Mycket av verksamheten kan alltså kvarstå men alla måste dra sitt strå till stacken och för att göra det visas många, tycker jag, bra idéer i klimatstrategin, men den behöver som sagt konkretiseras lite mera och man behöver visa på hur man skall uppnå. Det är lätt att tycka att vi borde, men hur skall vi göra saker? Det är det som borde sättas lite mer till pappers.

 

Jag återkommer så till vindkraften, som jag började med, så när den började komma på allvar i början av nittiotalet sade man att, jo, men vindkraften är snart omodern, vi måste nog hitta på nästa och så fanns det vågenergi, solenergi osv. Det är alltid så i den tekniska utvecklingen att i det skedet när en produkt börjar bli kommersiellt gångbar, när den börjar bli inarbetad, så är de som forskar om framtiden redan i framtiden, men det finns då en lång period kvar av teknikens hållbarhet. Vi ser på vindkraften: bara de senaste åren har tekniken förfinats otroligt och man får mer och mer lönsamhet i vindkraftverken genom nya vingtyper osv. Genom att skaffa sig kunskap om var och hur man skall bygga vindkraftverk får man bättre driftsekonomi, större produktion osv. Det har vi också sett här på Åland att man har kommit till vissa slutsatser. Det hot som vindkraften på Åland står inför nu är att man inte kan koppla in den. Och kan man inte koppla in den och bli av med det som den producerar så är det inte värt att bygga den, det förstår alla. En viktig satsning där är det som jag har motionerat om tidigare: en fast anslutning till Finland, en kabel som kan dels fungera som reservkraft och dels fungera som infrastruktur för att man skall kunna sälja den producerade elen. Utan en sådan förstärkning, kombinerat med förstärkning av den lokala infrastrukturen, kan man inte göra några fler större investeringar i vindkraft på Åland och det förvånar mig att landskapsregeringen har en sådan vånda med satsningen. I stället borde man på allvar försöka titta på den; det finns mycket sakkunskap och jag kan inte komma till någon annan slutsats än att satsningen måste göras. Det man måste fundera ut är en lämplig finansiering, att den inte drabbar elkonsumenterna ytterligare. Det var för övrigt väldigt beklagligt att man år 2002 valde att förverkliga gasturbinprojektet i Tingsbacka i stället för att då bygga kabeln; där satte man tyvärr fast en stor del av finansieringen i en reservkraftsanläggning som baserar sig på det gamla sättet att tänka. Nu behövs det ett nytt sätt att tänka även där och det unde med fördel ha tillämpats redan 2002, men jag hoppas den regering som tillträder i höst kan ta sig an frågan om infrastrukturen på största allvar. Vi har nämligen goda möjligheter på Åland utan att det i någon större utsträckning drabbar naturmiljön och den sociala miljön att göra stora investeringar i vindkraft och det blåser mycket runt Åland och det bör vi tillvarata. Vi skall minnas att det är det som en gång i tiderna har byggt upp vår välfärd som vi avnjuter i dag, att man tog tillvara vinden för att komma framåt.

 

Jag kommer som sagt att återkomma närmare och kommentera klimatstrategin när den debatten hålls och konstaterar med glädje att oppositionen den här gången verkligen har satt en blåslampa under regeringens – vi skall inte säga vilken kroppsdel – men jag hoppas att blåslampan drivs med miljövänligt bränsle, det kommer jag att se till!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller beskattningen tar vi också kort upp det i klimatstrategin, utgående från att vi är medvetna om att vi saknar det instrumentet och det skulle var oerhört väsentligt att ha det i samband med miljöstrategier; då kunde vi tänka lite annorlunda, men vi får hoppas att vi får överta beskattningen eller i annat fall att också riket börjar tänka miljöriktigt när det gäller beskattningen att vi också har nytta av det på det sättet. Transporter och fartyg är en annan fråga som är väldigt stor för Åland, men vi kan konstatera, och har också gjort det, att om man jämför med andra transporter, precis som sades, är det, trots all koldioxid som kommer ut från fartygen, ändå det miljövänligaste när det gäller att transportera längre sträckor. Vi måste förstås ha diskussioner med sjöfarten och jag tror att också där kommer att ske en utveckling, men jämförelsen måste också finnas.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är så med shippingen många gånger att det är en väldigt konservativ bransch och man har beprövade lösningar som man använder. Det har jag sett, jag som är intresserad av fartygsbyggen. Det har skett nybyggen i åländsk regi som har en väldigt ålderdomlig teknik osv. Det är upp till de rederier som gör det, men man borde kanske försöka att i samarbete med rederierna uppmuntra att man skall ta till sig ny kunskap. Jag tror att skulle man få till stånd konkret ett projekt där ett nybygge förses med en framdrivningslina, driven med alternativ energi, så tror jag att det skulle bli ett stort genomslag globalt. Skulle det finnas en åländsk aktör som kunde på något vis i tre eller fyra parters samarbete vara med i ett sådant projekt tror jag att det skulle kunna innebära stort fall framåt.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Vi är helt överens om och jag tror också att det är faktiskt är en konkurrensfördel redan i dag och kommer att bli ännu större, om man kan hänvisa till att de fartyg som för de här transporterna eller de här passagerarna släpper ut betydligt mycket mindre koldioxid än övriga; då tror jag att det är en stor konkurrensfördel.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det håller jag helt med om. När det gäller beskattningen är bristen på självstyrelse vår största brist när det gäller miljöarbetet att vi måste använda oss av bidrag som inte fungerar alls lika bra än som att man skulle kunna stimulera med skatter. Det förblir en stor brist i sammanhanget. När det gäller de globala miljöproblemen, som just ustläpp av koldioxid, så kan man köpa sig fri s.a.s. genom att köpa bort andras rätt att släppa ut. När utsläppsrättssystemet börjar fungerar kanske man kommer mot taket och då börjar det ge effekt; då kan Åland med t.ex. hjälp av PAF-pengar köpa bort utsläppsrätter så att man aktivt konkurrerar om att få bort Ålands utsläpp från marknaden och kanske bli utsläppsfria. Det kostar några miljoner euro, men det kanske vi kunde satsa våra pengar på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

I remissdebatten ifjol sade jag så här: ”Jag har inte riktigt upplevt att någon har tagit i miljöfrågorna och det gör mig lite fundersam. Den globala klimatförändringen har gått så pass långt, vidden är så pass stor, kunskapen är också stor, att de flesta som lite följer med i den allmänna debatten börjar bli ganska skrämda och ställer sig frågan: Vart är vi på väg? Naturen är på väg att slå tillbaka.” Jag tror, med risk för att jag minns fel, att det bara var ltl Mats Perämaa och jag som tog upp miljöfrågorna i remissdebatten och det gjorde mig lite fundersam. Jag nämnde också – om man tittar på budgetförslaget i årets budget – att det var en hel sida med text, men det enda som innehöll något konkret var en upprensning av Kloströmmen i Kastelholm, resten var utredningar, utredningar, utredningar. Miljöminister Lindeman sade också då att när det gäller avsaknaden av miljödebatt ”håller jag med om att den här långa, långa debatten, som inte är slut ännu, har innehållit väldigt lite miljö”. Det var mot den bakgrunden som vi från Ålands Framtid gärna medverkade i spörsmålet med en kläm som gick ut på: Vilka åtgärder har landskapsregeringen vidtagit för att landskapet skall leva upp till Kyotoprotokollet samt till de av EU uppställda målen om reducerat koldioxidutsläpp? Vi ville på det här sättet få till stånd en debatt om miljöfrågorna.

 

Därför lämnades detta spörsmål in den 16 april, tio dagar senare, den 26 april fick vi ett svar på tre rader att man håller på att jobba med en klimatstrategi för Åland och man kommer att lämna ett meddelande om det till lagtinget i maj. Jag tror faktiskt att det var nog det tunnaste svar som den här regeringen – och då har de inte varit så fylliga alla gånger förut heller – har lämnat och jag undrade om det kommer någonting, men det kom, och det vill jag ge miljöminister Lindeman en eloge för. Det är bra att vi har fått meddelandet och jag tror i och för sig att det förstår man från regeringens sida också att med de löften man gav, om man har inte har levererat någonting, så hade det kunnat bli lite problem med trovärdigheten.

 

Tittar vi på det meddelandet tar man just upp under rubriken ”Det åländska klimatarbetet” Kyotoprotokollet och pekar på att det är handeln med utsläppsrätter som är det centrala. Man säger vidare att energifrågorna spelar en avgörande roll i klimatarbetet. Man säger också att 20 procent av energiförbrukningen 2020 skall komma från förnyelsebara energikällor. Där hade vi redan kunnat vara om man skulle ha hjälpt till tidigare – det är ingen skugga över regeringen just nu – men om man skulle ha hjälpt till med vindkraftutbyggnaden hade vi faktiskt kunnat vara där redan nu. Tittar man på det här är det mycket: det är energiplaner, det är energikartläggning, tillsammans med B7-öarna, de är beredda att hålla på två och ett halvt år innan den kartläggningen är klar.

 

Det är det, kära vänner, att när man diskuterar klimatförändringen, så utreda, utreda och utreda! Det är klart att vi måste ha fakta på bordet, det är komplicerade frågor, men det behövs också lite konkreta planer. Därför vill jag säga att jag med glädje läste vidare när jag kom fram till att det finns lite i klimatstrategin, som den kallas nuförtiden, och jag är också glad att höra, vilket var uppe i ett tidigare replikskifte, att man nu säger så här: ”En till åländska förhållanden mer anpassad ekonomisk modell och ett eventuellt framtida skatteövertagande kunde ge Åland möjligheter till skatteväxling för att långsiktigt föra en miljörespekterande hållbar tillväxt och näringspolitik.” Visst, igen, igen, igen, står vi här och konstaterar att hade vi skattebehörigheten kunde vi också på miljöområdet göra en hel del. Det är viktigt att den här insikten i allt bredare politiska läger omfattas. Det tycker jag är väldigt bra.

 

När det gäller de konkreta förslagen, bl.a. att man skulle kunna sänka fastighetsskatten för hus som är uppvärmda på ett miljövänligare sätt, så har vi de facto redan den behörigheten, men vi vet att vi har en blankettlagstiftning så det är ett mera omfattande arbete om vi via fastighetsbeskattningen skall kunna uppnå detta. Men jag tycker att det är ett bra och det är ett konkret förslag. Också att avdraget i kommunalbeskattningen skulle kunna differentieras om man har miljövänligare bilar är ett bra förslag. Det finns flera bra förslag, så jag vill absolut ta den utsträckta handen från miljöminister Lindeman.

 

Jag vill bara till sist säga att när man ser en sådan här formulering under ”Förutsättningar att nå klimatmålen - lång sikt” på två rader: ”Landskapsregeringens vision är att Åland i framtiden till 100 procent skall producera elenergin utan koldioxidutsläpp.” Det är en väldigt bra vision, men jag hoppas, för det var flera som inte ville diskutera de här frågorna utan man ville skjuta fram diskussionen till den 30 maj, att vi kan få lite mera kött på benen hur landskapsregeringen tänker uppfylla den visionen! Vi ställer nog upp på den, men vi skulle vilja veta lite, som Martin Luther: Vad är det?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att jag kan komma med lite ”vad är det” den 30 maj. Det är naturligt att vi kommer att lite mera föra fram det som inte finns i text i samband med presentationen. Annars är det glädjande att se att vi har ganska mycket samma åsikter och jag ser att ltl Anders Eriksson redan nu har läst meddelandet, och det hade varit trevligt om vi kunde ha haft meddelandet som underlag för diskussionen, men det tål säkert att diskuteras vid två tillfällen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är ganska naturligt, det var ändå inte så omfattande, det var tio sidor, så är man intresserad av miljöfrågorna tog det inte så lång tid att komma igenom meddelandet. Men miljöministern och jag får förhoppningsvis hoppas på en mera fyllig debatt den 30 maj, om jag förstår saken rätt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Som redan har konstaterats har en del av luften gått ur debatten och det kommer att bli en fortsättning på diskussionen längre fram och vi kommer från liberalernas sida då att ge en utförligare syn. Jag tänkte ändå passa på tillfället och framföra några åsikter kring problematiken som vi har med koldioxidutsläppen och var man kanske lättast kommer åt problemet på Åland upplever jag att är med biltrafiken. Vi måste göra någonting här. Alla som sitter här i salen är medvetna om att det finns en dubbelmoral för oss redan här i och med att vi har färjtrafiken som går fram och tillbaka hit som en ren nöjestrafik. Vi har också en ganska omfattande småbåtstrafik som också använder mycket bränsle bara för nöjes skull. Det här är kanske någonting som vi vill ha kvar, men då måste vi också göra någonting på andra områden som det är lätt att göra. Då kommer man ganska omgående in på trafiken och där tycker jag att så småningom måste vi göra ett vägval när det gäller hur vi skall gå vidare. Skall vi bygga ut vägarna mera? Skall vi se till att vi har breda vägar med höga hastigheter och göra det lätt för trafikanterna att ta sig fram eller skall vi gå in och välja att satsa pengar på kollektivtrafiken i stället? Vad har vi att vinna på det och vad har vi att förlora? Till att börja med har vi nästan bara någonting att vinna på att utöka kollektivtrafiken. Om man ser på kostnaderna i dag så subventionerar vi kollektivtrafiken, hävdas det, med upp till 80 procent redan i dag, så det fattas bara 20 procent så kunde vi subventionera den rakt ut. Vad finns det annars för fördelar med den?  Den motverkar utglesning av glesbygda områden ytterligare. Kan man ta sig in till sin arbetsplats och till centralorten gratis eller billigare är det ett bra alternativ. När det gäller klimatpåverkan av gaserna är det ganska intressant att se att 4,5 liter dieselolja går åt för en buss till blandad körning och det ger ett utsläpp på ungefär 12 kilo koldioxid. En genomsnittlig personbil släpper ut ca 2 kilo koldioxid. Det här kan variera väldigt mycket. Framför allt nyare bilar släpper naturligtvis ut lägre och framför allt mindre bilar släpper ut betydligt lägre. Det här kräver att det skall sitta minst sex personer i bussen för att det skall vara lönsamt att köra överhuvudtaget. Jag vet att ibland kan det vara väldigt få som åker i våra bussar. Det gäller att ha fulla bussar för att ekvationen skall lösa sig och det skall bli bra. Ökad beläggningsgrad kan vara en kraftfull väg till en minskad miljöbelastning på andra områden, t.ex. när det gäller utrymme. En buss med 50 resenärer är ca 15 meter lång. Om alla resenärerna i stället skulle ha varsin personbil skulle det bli en bilkö på 250 meter. Där har vi ett område. Då det gäller buller har vi samma sak; det är betydligt mera buller från många små bilar i stället för en enda kollektivtrafik som kommer. Fysisk hälsa är en sådan sak som man har tittat på i det här området: det visade sig att de som åker buss går och cyklar i genomsnitt 2 kilometer per dag, medan en bilburen har 500 meter per dag, så det skiljer sig ganska radikalt. Sammanlagt en 30 minuters fysisk aktivitet minskar risken för hjärtinfarkt med upp till 30 procent för dem som börjar komma upp i åldern. Det är alltså viktigt att man rör på sig och här får man s.a.s. gratis den motion som man behöver ha.

 

Trafiksäkerheten är också en viktig aspekt när det gäller buss. Det har visat sig att risken är mindre än hälften att man skall råka ut för en trafikolycka om man åker buss. När det gäller trafikolyckor med dödlig utgång med buss har det visat sig, när man tittat närmare på det, att till 80 procent är det någon utomstående som förorsakar olyckorna. En stor del av dem som omkommer och råkar ut för olyckor är de som sitter i de andra fordonen som man krockar med.

 

Jag känner att det finns egentligen ingenting att vänta på när det gäller den här biten utan skall man komma framåt i fråga om koldioxidutsläppen snabbt, elegant och på ett sätt som låter tala om sig över hela Norden så tror jag att man skulle satsa på, inte gratis buss, men avgiftsfri buss på Åland. En liten detalj: skrotbilspremien kommer man att satsa på att höja ytterligare på rikssvenska sidan; i dag kan få upp till 2.000 kronor för en gammal bil, men man funderar på att höja avgiften för att få bort gamla bilar som har höga utsläpp och i stället få små bilar med lägre utsläpp. Jag återkommer i den fortsatta debatten.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag håller med mycket av det som ltl Åke Mattsson säger. När det gäller biltrafiken på Åland är den väldigt viktig för att man skall kunna hålla en levande landsbygd. Vi måste helt enkelt få den miljövänligare och där handlar det om en skatteväxling som jag ser det, att det blir förmånligare att köpa miljövänliga bilar och på bränslesidan är dieseln det mest miljövänliga alternativet i dag. Nu har vi en straffskatt på dem som köper en miljövänlig dieselbil som drar under 120 gram per kilometer. Det här kan vi inte påverka eftersom vi inte har bestämmanderätten över skatterna.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!  Jag håller med om detta också, men det här är ett lätt sätt att komma framåt. Varför skall man välja en väldigt snårig och svår väg som är i princip omöjlig att ta sig fram på just nu när det går att göra någonting där vi har lagstiftningsbehörighet som vi kan fatta beslut om i morgon i princip och som det inte är något problem. Varför inte ta den vägen för att komma framåt? För att folk på Åland skall byta kommunikation och välja ett annat krävs det att den i princip skall vara avgiftsfri; vi är väldigt bekväma av oss, vi har så pass gott ställt att vi har råd att köra bil just nu och därför väljer man det alternativet. Skulle man få ett erbjudande om att det var gratis tror jag att de flesta skulle byta, men man måste gå så långt för att vi skall lyckas.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att målsättningen bör vara att fler och fler skall åka kollektivt. Samtidigt har vi frihetsbehovet att vi också gärna vill ha en bil och då gäller det att vi byter ut bilparken till nya moderna miljövänliga bilar. Det var en annan fråga som jag funderade över i ltl Åke Mattssons anförande. Jag tyckte ltl Åke Mattsson sade om färjtrafiken, som visserligen belastar mycket, att det var ren nöjestrafik. Jag vill påstå att det inte är det, utan det är väldigt mycket nyttotrafik också som både vi och Sverige och Finland behöver, om vi ser hur färjströmmen går. Det är inte bara ren nöjestrafik utan det är i väldigt stor utsträckning nyttotrafik.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Till den delen jag pratade om ren nöjestrafik avsåg jag den färjtrafik som är det. Vi har de facto färjtrafik som inte är någonting annat än till 100 procent nöjestrafik. Jag tycker inte att man behöver ta det från dem, man behöver titta på vad det finns att göra med farledsavgifter, hamnavgifter och andra saker, man skall ge ordentliga morötter så att man kör med så lågt koldioxidutsläpp som möjligt. När det gäller biltrafiken är det flera miljöaspekter; jag vet inte om man från centerns sida tycker att man skall fortsätta att haussa upp biltrafiken som vi har här, för de facto är det 26.000 bilar i medeldygnstrafik på våra utfarter här i Mariehamn, vilket är en helt ofattbar siffra för utomstående. Vi kör extremt mycket bil här på Åland. Någonstans kanske man borde försöka dämpa trafiken lite.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag kan hålla med mycket av det som ltl Åke Mattsson säger, också när det gäller kollektivtrafiken. Min uppfattning är att vi får bo och leva precis var vi vill på Åland, oberoende hur långt från allfartsvägarna det är, ibland skall man över vatten också. Ltl Åke Mattsson säger att vi finansierar kollektivtrafiken med 80 procent i dag, men vi har inte någon särskilt bra kollektivtrafik i dag utan det är mest på dagtid och skoltid, medan turerna är inställda när det är skollov. Nog har vi alltså ett ganska komplicerat samhälle som vi bor och lever i för att ordna en kollektivtrafik som skulle vara bra för alla. Jag säger inte att det är fel, men det är mycket komplicerat och vi har många verksamheter som är igång 24 timmar i dygnet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är naturligtvis ett stort problem att vi bor på olika sätt, men jag tror att vi kan inte ändra på att folk bor ute på landsbygden. Ser vi på sikt på växthusgasutsläppen kommer vi att kanske inte kunna bo ute på landet om vi inte vidtar några åtgärder; vi kommer inte inom överskådlig tid att få bilar som inte släpper ut det här. Men det finns en åtgärd som vi kan göra ganska omgående och ganska snart längs huvudlederna osv., nämligen gratis bussar och man kan införa ett experimentstadie där. Att sänka avgiften med några procent kommer inte att göra att ålänningarna börjar åka buss. Det tror jag att samtliga är medvetna om.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Min uppfattning när det gäller experiment med kollektivtrafik är att det inte går för de företag som äger bussarna. De vill ha långsiktiga lösningar och det är det som ställer till problem. Sedan skall det finnas parkeringsplatser och uppsamlingsplatser också för privatpersoner för att lämna bilen någonstans på landet för att ta bussen in till staden. Det är ett väldigt omfattande problem tycker jag och det går inte ens bussar till och från färjavgångarna till skärgårdstrafiken, så hela kollektivtrafiksystemet är oerhört outvecklat på Åland.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi är överens på många punkter i den här frågan och framför allt att vi inte har en fungerande kollektivtrafik är vi rörande överens om. Det kan också bero på att folk inte åker kollektivtrafik för att den inte fungerar och det anser jag är ett stort problem. Jag vill att så många som möjligt skall använda kollektivtrafiken och att man kan gå in för det av olika anledningar: om man har en 15 meter lång buss så slipper man ha en 250 meter lång bilkö. Redan där är det mycket att vinna med kollektivtrafiken. Man skulle försöka sträva till att få folk att byta färdmedel. Tydligen är socialdemokraterna inte heller så intresserade av att folk skall åka kollektivt här på Åland utan vi skall fortsätta som man gör just nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

I vår klimatstrategi föreslår vi en sänkning ytterligare på busstrafiken med ca 20 procent. Tanken är också att det skall införas en maxtaxa. Det innebär i praktiken att maxtaxan kanske slutar i Godby t.ex. Det blir inte dyrare fast man fortsätter till Geta osv. Jag hör till dem som är försiktigt negativ till att få ålänningar att åka buss, om det också blir gratis. Det är inte lätt på grund av det som sades: mycket boende här och där längs småvägar osv. Jag har lekt med tanken faktiskt att samåkande kanske borde vara någonting vi skulle utnyttja mera. Vi sitter och åker en i varje bil; sommartid sitter jag själv i bilkaravanen in till stan och kan konstatera att var och varannan bil består av en person och snart lär man sig se vem som sitter i bilarna när man håller samma tider. Tänk om man skulle vara fyra i en bil! Då skulle det minska ganska bra.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Här är vi också ganska överens: det kommer att bli väldigt svårt att få ålänningarna att åka buss. Jag tror att sänkningen kommer inte att förändra deras attityd. Däremot brukar man skoja med gratis tårta, olika företag osv., så är det gratis kanske man kan ställa upp. Jag tror på det alternativet, kanske inte omgående, men på sikt kan det vara ett alternativ, då kan man låta bli att köpa en bil och man kan kanske satsa på den här biten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Det är en myt att det du gör för klimatförändringarna inte spelar någon roll. Miljöarbetet skall drivas på flera plan: globalt, europeiskt, nordiskt, nationellt, på landskaps- och kommunnivå samt på individplan.

 

När det gäller klimatförändringarna, koldioxidutsläppen, är de närmaste decennierna avgörande för om vi skall kunna klara de utsläppsminskningar som krävs. Aldrig har det framgått med så önskvärd tydlighet att jorden, planet, världen, är ett enda ekosystem. Vi i den rikare delen av världen har både pengar och kunskap att ställa om våra produktions- och konsumtionsmönster för en ökad livskvalitet och minskad miljöpåverkan. Vi står inför en rad utmaningar men också många, många möjligheter. Att endast anpassa sig till förändringarna är fullständigt orealistiskt eftersom de kommer att bli för stora. De fattigaste på vår jord och många djur klarar inte ens i dag av de förändringar vi redan ser. Vi måste planera inför framtiden. Det är vi som bor i den rikare delen av världen som först och främst måste ta vårt ansvar. Om inte vi kan ställa om och minska våra utsläpp, hur skall då den fattigare delen av världen kunna göra det?

 

Enligt Världsnaturfonden är det en myt att omställningen skulle vara kostsam. Naturligtvis kommer det att ske en omfördelning mellan olika sektorer och några av dagens stora företag måste förändras i grunden om de inte skall förlora stort på en omställning. Det är mycket viktigt att inse att klimatfrågan utmanar många traditionella ekonomiska modeller i och med att de största kostnaderna drabbar fattiga människor, utsatta djurarter och framtida generationer. Det som krävs i dag är vilja och mod att tänka i nya banor.

 

Klimatförändringarna kommer att alldeles konkret drabba även Åland. Klimatförändringarnas effekter gynnar övergödningen och algblomningen i Östersjön. Under vinterhalvåret kommer nederbörden att öka och stormarna blir fler och kraftigare. Med regnet sköljs mer näringsämnen ut i havet och stormarna leder till att fosforrikt bottensediment rörs upp. Somrarna får längre perioder med varmt och stabilt väder som i sin tur gynnar algblomningen.

 

Vad är det då som först kommer att sätta stopp för människans framfart och tvinga fram ett förändrat beteende? Är det miljötaket, klimatförändringarna eller är det resursgolvet? Tidigare i dag talades det om miljö kontra tillväxt, en angelägen reflektion, men som ofta får en något gammalmodig infallsvinkel. Redan i dag talar etablerade finanstidningar om grön kapitalism och frågar sig om den finns. I en debattartikel i Dagens Nyheter talar man om just resursgolvet. De fossila bränslena håller på att ta slut. Och fast man fullständigt struntar i klimatförändringarna kommer ändå de ändliga naturresurserna att ändra vårt beteende.

 

Den historiska produktionstoppen av olja, Peak Oil, kommer att inträffa mellan 2008 och 2018. Den historiska produktionstoppen av kol, Peak Coal, kommer att inträffa något senare.

 

I debattartikeln siar man om att världens stora framtidsproblem är att alltför många måste dela på alltför lite energi. Förmodligen måste vi i debatten byta ut ordet miljö mot energi, men den energipolitik som krävs kommer att göra miljön till vinnare.

 

Fru talman!

Det gäller att värdera upp den egna insatsen betydligt. Många små vardagsbeslut tillsammans kan få stor effekt. Hälften av dagens miljöpåverkan anses bero på hushållen. Är du klimatsmart, bästa lagtingsledamot? Individens miljöpåverkan beror till stora delar på transporter, elförbrukning, husuppvärmning och konsumtion, där framför allt mat är den stora boven.

 

När det gäller landskapets miljöpolitik finns det två angelägna områden där man kan påverka individen. För det första anser jag att det är viktigt att Agenda 21-processen får fortsätta sitt arbete. Agenda 21-kontoret är spindeln i nätet när det gäller kommunerna och företagens miljöarbete. Gräsrotsarbete och attitydförändringar är grundbultar när det gäller miljön. För det andra anser jag att det skulle vara angeläget att inventera ålänningarnas miljökunskaper. För att vi skall kunna göra bra informationsinsatser och kampanjer bör vi ta reda på hur mycket ålänningarna faktiskt kan om miljön.

 

Fru talman! Det är en myt att det du gör för klimatförändringarna inte spelar någon roll.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är lätt att hålla med allting som som ltl Katrin Sjögren säger. Det är klart att den enskilda människan kan göra väldigt mycket och det har stor betydelse. Men inte för alldeles så länge sedan var jag på ett möte där hushåll, myndighet, marknad och tillväxt kom upp i diskussionen. Jag tolkade det så i alla fall, att när man diskuterar energiförbrukningen så är det så att digitalboxarna som myndigheterna har beslutat att vi skall ha i våra hushåll förbrukar lika mycket energi som all gatubelysning på hela Åland. Om vi då har dessa digiboxar, så bidrar vi till klimatförändringen och det beror på ett myndighetsbeslut, men det gynnar marknaden och tillväxten!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är rätt som ltl Katrin Sjögren säger när hon citerar de fossila bränslens ändlighet. Mycket av oljeresurserna är redan förbrukade och nedgången är iscensatt på stora delar av vårt jordklot. I Nordsjöområdet bedömer man att ungefär 2010 kommer det optimala att vara nått och nedtrappningen börjar. Sedan är det arabländerna nere vid Persiska viken vi i stor utsträckning har att ty oss till. Vare sig vi vill eller inte är det med naturnödvändighet så att vi måste byta energikällor om vi långsiktigt skall klara vår välfärd både här och för många andra. Jag tycker att Åland har mycket goda förutsättningar att faktiskt bli framgångsrikt på det här området, inte minst via uppvärmning och vindenergi. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Mycket av det som sades känner jag igen i samband med arbetet med vårt klimatstrategiprogram. Men jag vill konstatera när det gäller att ta reda på ålänningarnas kunskaper att vi har faktiskt tänkt – vi kallar det inte kunskaper – att vi skall ta reda på ålänningarnas attityder till miljöförändring och till miljön. Det är lätt så att man gärna pratar men när det bär till kritan och det berör oss själva så blir det liksom en annan attityd och det skulle vara intressant att faktiskt göra det lite mer seriöst i form av en undersökning. Det nämner vi också i vårt klimatstrategimeddelande.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag har en hemställningsmotion som kommer upp senare i dag, så jag får väl återkomma i ärendet, men jag stöder detta till 100 procent. Det är alltid så att det är någon annan som skall göra någonting åt miljön, inte jag själv!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Leo Sjöstrand:

Fru talman, kära kollegor!

Det är ett tag sedan jag stod i den här talarstolen, men det är någonting bekant över det här: när en av de viktigaste diskussionerna förs som kanske varit på länge så är salen ganska tom! Jag har inte förberett något större tal, men jag tycker att det är lika bra att ta tjuren vid hornen och gå upp till talarstolen med en gång så att man blir lite bekant med den.

 

Jag måste faktiskt säga att när jag satt på gruppmötet i morse och fick landskapsregeringens meddelande om klimatstrategi för Åland så på första sidan jag slog upp stod det sjöfart, och då måste jag gratulera landskapsregeringen för jag tycker att de första raderna är rätt så roliga, antingen läser jag dem fel eller så är det något annat fel! Jag citerar: ”Den nya landskapsfärjan som beställts kommer att släppa ut mindre koldioxid per kilometer per passagerare.” Jag förstår inte den raden. Om ni kör en viss sträcka så måste det väl inte bli per passagerare – om det inte skulle vara någon passagerare skulle den inte släppa ut något alls! Det har ni lyckats med! Kan vi bygga fartyg i den takten så skall vi börja med husuppvärmning och allting på samma sätt!

 

Frågan om utsläpp är ganska intressant. Det är trafiken, husuppvärmning, varm vatten och dylikt som vi själva konsumerar och använder. Jag kan berätta att nu när jag har haft en litet lugnare period och inte behövt sätta ner så mycket energi på Ålands lagting har jag hållit på och lekt lite grand med solenergi. Jag kan berätta om en enkel lösning: jag har en liten solpanel som värmer varmvatten som går in i en värmeväxlare. Bara för att veta vad jag håller på med har jag satt in energimätning på den. Jag har tagit ut ca 60 kilowatt solenergi på en månad ungefär bara för att få ner förbrukningen av varmvatten. En av de största bovarna vi har sommartid är varmvattnet, det går inte så mycket i uppvärmning. Nästan var och varannan har en elvarmvattenberedare, kanske på 200-300 liter, den står på 60-70 grader dygnet runt och vi kanske använder 10 liter varmvatten – bara för att vi skall ha tillgång till varmvatten! Det är enorma mängder energi som står ackumulerat och läcker ut. Jag kan berätta att jag tidigare hade en 160 liters varmvattenberedare; jag har gått ner till 35 liter och jag har inte haft något problem med varmvattnet sedan dess. När då ltl Anne-Helena Sjöblom pratade om digiboxarna så är det några watt man pratar om, men när man börjar prata om uppvärmning blir det kilowatt. Jag är nästan hundraprocentigt säker på att med lite rätt utveckling på solenergin så skulle vi minska effekten av varmvattenförbrukningen sommartid väsentligt.

 

Här har diskuterats fartyg, biltrafik och det är naturligtvis konsumenten som bestämmer hur mycket energi man använder. Ingen av oss är några änglar, man borde samla bensinkvittona, bränsleinköp, elinköp och slå ihop dem vid årets slut och titta vad vi har konsumerat. Ändå anser jag mig vara en liten ängel jämfört med många andra. Jag har en gammal skötbåt som är byggd 1938 på vilken jag kan hissa upp segel och sitta och njuta av vinden. Jag tar vara på min solenergi; jag har t.o.m. lekt med vindenergi. Jag har också ett exempel på fritidsbåtarna som ligger och kör utan något speciellt mål. Det kom en båt ut i skärgården och ville tanka lite; han skulle ha bara lite över 1.000 liter. Vid närmare diskussion kom det fram att ungefär 16 ton diesel körde han upp på en sommar för att flytta två  personer mellan holmarna! Då börjar vingarna växa på ryggen på en annan i alla fall, den saken är klar! Nog har vi lite skillnad på förbrukning.

 

Jag har inte något direkt förslag, men det enda som jag kan se som vi kan göra på Åland är naturligtvis att ta vara på solenergin och vindenergin som är återanvändbar. Vi får inte glömma att det är bara ett komplement till någonting annat. Vi måste ha en strategi: vad gör vi när vintern kommer och solenergin inte räcker till och när vinden stillnar av? Då måste vi ha en energi, vi måste ha en grund. Vi köper kärnkraft, vattenkraft och kolkraft utifrån, men vi måste vara medvetna om att det som vi kan göra själva är bara ett komplement till det. Naturligtvis skall vi försöka få fram den energin så mycket som möjligt och också andra alternativa uppvärmningsanordningar.

 

Jag ville bara säga några ord, hälsa på kollegerna och jag kommer antagligen att återkomma när ärendet kommer upp igen den 30.5.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det var inspirerande och trevligt att höra ltl Leo Sjöstrand i hans jungfrutal här – för jag vet inte vilken gång det är, men i varje fall tycker jag det är roligt att Leo är tillbaka, som man brukar säga! När vi diskuterar kraftfrågorna tycker jag att det är riktigt symptomatiskt hur väl ltl Leo Sjöstrands argumentation och sätt att resonera stämmer överens med den klimatstrategi och de förslag som faktiskt ligger i regeringens utbud just nu. Jag tror att vi kommer att hitta varandra mycket väl här och få stor samstämmighet och ingenting är bättre än att alla kunde dra åt samma håll just när det gäller klimatfrågan.

 

Ltl Leo Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Jag måste faktiskt säga att jag har inte läst programmet än att jag råkade få se två rader, men vi tar upp mera nästa gång!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Ärendet bordläggs till plenum den 30 maj.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens meddelande angående landskapets arbete med externa frågor. (M 5/2006-2007).

 

Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen kan lagtinget besluta att meddelandet hänskjuts till utskott eller självstyrelsepolitiska nämnden, om ärendet prövas vara av synnerlig vikt. Beslutar lagtinget att inte remittera ärendet antecknas meddelandet till kännedom. Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § arbetsordningen att ärendet inte skall hänskjutas till utskott. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

 

Diskussion.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Landskapsregeringen har sammanställt en redogörelse över det internationella samarbetet. Denna redogörelse utlovades i EU-meddelandet . Senast en redogörelse av det externa arbetet överlämnades till lagtinget var 1995. Vid en jämförelse av det internationella samarbetet 1995 märker man den största skillnaden. Här har arbetet blivit mer konkret och lobbyarbetet har utvecklats men mycket arbete framförallt internt inom förvaltningen återstår innan vi har ett kontinuerligt och mer formaliserat sätt att sköta det externa arbetet på.

 

Meddelandet inleds med en redogörelse över det nordiska samarbetet. Först beskrivs samarbetet och dess målsättning. För åländsk del har alltid det nordiska arbetet prioriterats eftersom Åland här har hög status och medverkar i det närmaste som en nation. Inom t.ex. jämställdhetsarbetet, där jag har främst erfarenhet när det gäller nordiska frågor, har vi t.ex. oftare rundfrågningar där alla har samma talan än formella omröstningar där självstyrande områden skulle ställas utanför.

 

Målsättningarna för det åländska arbetet inom det nordiska samarbetet är att ytterligare stärka de självstyrande områdenas status.

 

Sedan EU-medlemskapet har det skett en uppdelning mellan olika politikområden. Vissa områden prioriterar vi på nordisk nivå, andra drivs aktivt på EU-nivå, medan t.ex. miljöfrågor drivs på båda nivåer. Utbildning, kultur och jämställdhet är frågor som drivs aktivare på nordisknivå än på europeisk som ett exempel. Olika politikområden har olika uppdrag när det för vissa handlar det om att direkt få del av de gemensamma nordiska pengarna, medan andra handlar mer om att få en vidgad bild av omvärlden, impulser samt goda användbara kontaktnät.

 

Ett konkret exempel som fötts inom det nordiska samarbetet är skärgårdssamarbetet som i sin tur står bakom t.ex. Skärgårdssmak som idag står på egna ben. I samband med  EU-medlemskapet utvecklades skärgårdsregionerna till ett Interregprogram som inom det nu aktuella programmet vidare förstorats och på olika sätt utvecklats. Det ursprungliga Skärgårdssamarbetet står därför nu inför ett nytt skede och diskussioner pågår för hur det kan utvecklas och stärkas.

 

Särskilt inom det nordiska samarbetet finns många olika grupper och kommittéer som arbetar. Inom förvaltningen har vi i och med detta meddelande gjort en kartläggning över vilka alla möten som enskilda tjänstemän deltar i och  också vad man upplever att de olika samarbetsgrupperna ger. Det interna rutinerna vad gäller årliga genomgångar och prioriteringar kommer att utvecklas, men detta arbete anser vi att skall ske inom strategiskt forum, dvs. mellan de ansvariga ledamöterna och avdelningscheferna inom förvaltningen.

 

Arbetet med EU-frågor kan indelas i två typer av arbete. Dels har man att ta ställning till kommande lagförslag och bidra till förändringar av den genom att skicka in inlagor och lägga ändringsförslag. Detta kan ske både formellt men också informellt via olika nätverk och samarbetskanaler. Eftersom våra resurser är begränsade är det viktigt med tydliga prioriteringar. För allt europeiskt samarbete inom Ålands landskapsregering ligger det årliga EU-meddelandet som grund.  Det andra sättet är att implementera redan fastslagen lagstiftning och eventuellt försvara sig i domstol när kommissionen inte anser att man levt upp till gemenskapens regler.

 

När det gäller det formella europeiska samarbetet har Åland som bekant en officiell plats i EU och det är en ordinarie och en ersättarplats inom Regionkommittén.

 

När det gäller beredningsarbetet internt tillsammans med Finland har Åland rätt att delta i beredningen och gör det på olika sätt tillsammans med olika ministerier och formaliserat via de olika EU-sektionerna, EU-kommittén och EU:s ministerutskott. Att Finlands interna arbetsspråk är finska försvårar och begränsar de åländska möjligheterna att på ett tidigt skede föra fram synpunkter.

 

Mycket konkret har bristen på åländskt inflytande i EU-frågor utkristalliserats sig då det sk snusärendet behandlades i Finland. Vår brist på talerätt har utmynnat i att en arbetsgrupp tillsatt med representanter både från riket och Åland för att finna lösningar på hur den här frågan kunde lösas.

 

Inom Regionkommittén har Åland kanske i första hand haft möjlighet att visa sig tydligt på den europeiska kartan. Vidare finns där ett informellt samarbete mellan lagstiftande regioner som tillsammans jobbar för att öka inflytandet inom EU.

 

Som en reflektion kan jag nämna när det gällde klimatstrategin och när lagtingsledamöter här nämnde att man inte har märkt så mycket av det klimatstrategiarbete som förs inom förvaltningen och som landskapsregeringen driver, så åtminstone i Europa känner man till vår klimatstrategigrupp och väntar också med iver på dess bidrag, bl.a. har en rapportör från Nederländerna frågat efter vår strategi och vill ha det som ett bidrag till EU:s gemensamma arbete.

 

Mer informella EU-samarbeten finns inom REG LEG som är en informell sammanslutning mellan regioner med lagstiftningsmakt inom Europa. Vi träffas varje år i november och det som jag upplever särskilt värdefullt är att därur samla erfarenheter hur man hanterat olika frågor i förhållande till EU -  hur man löser talerättsfrågor, beredning av EU-ärenden för att nämna något exempel. Reg Leg har också en tjänstemannagrupp som träffas oftare och som  bereder och hjälper till att upprätthålla kontakter.

 

B7-samarbetet är ett annat samarbetet som arbetar för att föra fram öars gemensamma intressen. B7 i sin tur har många samarbetspartner  för ett flertal internationella samarbeten. Under det åländska ordförandeskapet 2006 har B7 delvis ändrat strategi för sitt arbete och mer utvecklas till ett tydligare politiskt organ som visat sig effektivt genom att man därigenom kan tala i hela organisationens och därmed indirekt i  flera länders namn. B7 har i sitt arbete på ett bra sätt etablerat kontakter både till rådet och parlamentet och har i flera frågor också bidragit med texter och positioner.

 

Fem av B7-öarna finns med i Islands Commission (Ö kommissionen) inom CPMR som i sin tur är en stor lobbyorganisation som företräder inte mindre än 26 länder och totalt 170 miljoner människor, som framgår av bilden:

 

 

Längst ner ser vi hur man skulle kunna tänka sig att utveckla arbetet mera, men som i allt utvecklingsarbete, när det är i ett samarbete, hjälper det inte att Åland utvecklar sitt arbete utan man måste dessutom få alla andra med som också vill utveckla arbetet. Tanken är att vi från åländsk sida kan via B7, där vi har en stark position och där vi redan representerar fem olika länder, sju öar, de sju största i Östersjön, att om vi inte har bro så har vi också rätt att vara med i Islands Commission, som alltså är ö-kommissionen inom CPMR. Av B7-öarna är alla med utom Bornholm och Rügen eftersom de är sammanflätade med fastlandet med en bro. Om vi då har en åländsk position som vi driver igenom i B7 så kan vi från B7 med ett utvecklat arbete också få den positionen med Islands Commission för att sedan sist och slutligen få den från Islands Commission upp till CPMR och därmed få den gemensam för 155 regioner, 26 länder och 170 miljoner personer. Men det här betyder förstås att vi behöver jobba medvetet och vi behöver också få en förändring i arbetssätten, åtminstone när det gäller Islands Commission; där har det arbetet redan påbörjats därför att jag upplever att precis som med B7 behöver man där också få ett större politiskt inflytande, att det blir mindre möten i föredragsstil, att man är bara där för att lära sig mera. Det behövs mycket mera politiska diskussioner. Den här processen har jag påbörjat i Islands Commission och tycker att jag har kommit en god bit på väg, men vi är inte i mål ännu och det här är en modell som jag hoppas att skall få leva vidare.

 

Åland har också under lång tid bedrivit ett lyckosamt externpolitiskt arbete med utgångspunkt i Ålands folkrättsliga status. Åland har ett flertal gånger fått fungera som exempel och modell för olika minoritetslösningar. I syfte att utveckla Ålands exemplets användning finns en kontaktgrupp mellan Åland och riket som sköter utländska journalisters, forskares och politikers besök på Åland.

 

Från Ålands landskapsregerings sida anser vi att det är viktigt att på allt sätt och på alla plan öka dialogen med regering och riksdag i Finland. Vi ser med stor tillförsikt fram emot samarbetet med den nyligen tillträdda regeringen i Finland där Åland och lantrådet Roger Nordlund spelat en aktiv roll i framtagandet av regeringsprogrammet och därmed lyckats lyfta   de viktigaste Ålandsfrågorna i handlingsprogrammet.

 

Slutligen, herr talman, vill jag anföra en rättelse i vårt meddelande. På sidan tre finns tre rader kvar från den första tjänstemannautkastet till meddelande som jag skall vilja stryka. Dessa rader har vid genomgång tagits bort eftersom det visserligen är sant att det utrikespolitiken sköts av staten Finland men att Åland som aktör inom sin behörighet i flera sammanhang agerar direkt gentemot nationer. Ett konkret exempel är elöverföringsavgifterna där Åland förhandlar direkt med Sverige. förhandlar.

 

TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag inser nu efter presentationen när det gäller punkterna 2.2 De självstyrande regionernas roll i det nordiska samarbetet att Nordiska kulturfonden har ramlat bort. Det tycker jag är lite tråkigt eftersom Nordiska kulturfonden har fått en status som fullvärdig medlem med både beslutande- och rösträtt. Det här var ganska unikt. Tidigare hade kulturfonden en observatörsstatus, men fr.o.m. ungefär 2002 har vi fullständig rösträtt och två år sitter någon medlem vald av lagtinget och två år sitter någon medlem vald av landskapsregeringen, medan de övriga nationerna har två medlemmar var. Det här är beklagligt.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det har helt enkelt gått oss förbi och det borde självklart ha varit med i meddelandet. Vi tackar för den tilläggsinformationen.

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag tycker det är speciellt viktigt med tanke på att det är ett kapitel om de självstyrande regionernas roll och jag kunde också ha sett det tidigare och jag beklagar det också. Jag hoppas att man på något sätt kan rätta det här för det är ändå rätt så unikt som det är i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman!

Vi har av ledamoten Britt Lundberg fått en bra redogörelse över meddelandet som landskapsregeringen har givit vad beträffar landskapets internationella arbete. Jag tänkte med några ord beröra det nordiska samarbetet eftersom jag har förmånen att vara en av de två ordinarie medlemmarna i delegationen för Nordiska rådet. Det är viktigt för Åland att aktivt delta i det nordiska samarbetet. Det kommer också fram i meddelandet och det gläder mig att det kommer som första plats där.

 

Intentionerna för Ålands medverkan i det nordiska samarbetet har varit goda och blivit verifierade i meddelandet. Vi har tidigare fört fram våra positioner i olika sammanhang och på olika nivåer och här finns det ingenting att klandra landskapsregeringen för. De självstyrande områdenas situation har lyfts fram aktivt på initiativ av Färöarna redan för flera år sedan. Åland har aktivt arbetat i riktningen att kartlägga eventuella problem vad gäller fullständig representation i Nordiska rådet och i ministerrådet och då ur synpunkten att alla självstyrande områden behandlas lika. Det är således inte bara fråga om Färöarnas fullständiga medlemskap utan Åland önskar i så fall också få en fullständig representation där. Arbetet pågår och lagtinget har via självstyrelsepolitiska nämnden kommit fram till det resultatet att Åland har de praktiska förutsättningarna men att de konstitutionella hindren finns mera på den politiska nivån och det är där som landskapsregeringen och också alla parlamentariker i Ålands lagting har en stor uppgift att använda de personliga och politiska kontakter som finns för att våra modernationer – Finland vad gäller Åland och förstås Danmark vad gäller Färöarna – att inse att vi också är värda den plats i Nordiska rådet som vi strävar efter.

 

Som det är i dag har vi två platser i Nordiska rådet och två suppleanter. Som jag redan sade när Ålandsdelegations senaste berättelse föredrogs önskar jag att lagtinget kunde diskutera och kanske enas om att vi skulle ändra systemet så att Åland att skulle ha två ordinarie platser och två suppleanter som inte är personliga. Det här är inte så mycket landskapsregeringens sak utan det är mera en sak för lagtingets organ att diskutera. Det kommer i så fall att förutsätta lagförändring, men det kan inte vara så problematiskt. Jag tycker att det är en sak som skulle öka flexibliteten i lagtingets och delegationens arbete och ge möjligheter till mera praktiska lösningar.

 

De ärenden som landskapsregeringen i meddelandet antecknar som prioriteringar är helt i linje med det pågående arbetet. Dock finns det utrymme för mera punktinsatser i praktiska ärenden på många olika områden. Tyvärr har vi som jag redan sade bara två platser i rådet och således kan vi fylla bara två utskottsplatser. I dag är det på kultur- och utbildningsområdet samt på miljö- och naturresursområdet. Vi kan säga att Åland aktivt har deltagit i arbetet på båda områden, särskilt vad gäller miljön och övergödningen av Östersjön.

 

Från självstyrelsen har vi aktivt deltagit i kultur- och utbildning som har en stor tradition på Åland. En sak där jag tycker att vi på Åland ligger lite efter och som landskapsregeringen kunde titta på är språkförståelsen mellan de olika länderna i Norden. Då menar jag inte finska utan språkförståelsen inom de övriga nordiska länderna och deras språk. Om jag har förstått det rätt har Åland den sämsta beredskapen i skolorna i fråga om ta hand om de olika grannländernas språk, t.o.m. Finland har bättre program för detta. En hälsning alltså till landskapsregeringen att titta på denna fråga! Det är väldigt viktigt om vi skall utveckla vårt samarbete att vi också förstår varandras språk.

 

Aktivt arbete har vi också när det gäller gränshindersproblemen. Där har både landskapsregering och vi lagtingsrepresentanter i det parlamentariska samarbetet aktivt deltagit; det är sociala problem vad gäller gränshinder men också utbildning.

 

En viktig sak som är under arbete i Nordiska rådet är projektet Norden som global vinnarregion. Jag har haft förmånen att representera natur- och miljöresursutskottet i arbetsgruppen och det är mycket intressant; där har jag t.ex. fört fram Ålands litenhet och hur man kan använda det som ett exempel: att en liten ort ändå kan bli så framgångsrik både vad gäller vår konstitutionella status och använda det som exempel, men också hur vi på Åland kan uppfylla kravet på ett välfärdssamhälle, fast det är ett litet samhälle. Jag brukar ta fram som ett exempel – på möte i Köpenhamn - att jag kommer från Lumparland där vi har 390 invånare och att jag som lumparlänning har precis samma rättigheter, förstås också skyldigheter samt möjligheter att förverkliga mig själv som en som bor i Köpenhamn. Det har man som storstadsbo inte så lätt att förstå alla gånger!  Det är Norden i ett nötskal att vi alla har någorlunda lika möjligheter.

 

Herr talman!

Med dessa få ord ville jag lyfta fram det viktiga med att vi fortsättningsvis aktivt deltar i det nordiska samarbetet och också försöker höja statusen för det arbetet här i lagtinget.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Visst är det så att fast man är liten kan man göra sig både sedd och hörd, precis som ltl Raija-Liisa Eklöw exemplifierade. Jag tror att vi inte skall fastna alltför mycket i vår litenhet utan det vi skall rikta in oss på är precis det som ltl Raija-Liisa Eklöw nämnde: det handlar om aktivitet, men jag tror också att det handlar om att man i sin aktivitet visar på kunskap för då vinner man också respekt. Då spelar det inte så stor roll hur många man sedan representerar eller något liknande. Det är ofta så att den som är aktiv har en påverkansmöjlighet. Det är upp till var och en om man sedan kommer från en jättestor miljonstad eller om man kommer från Lumparland.

 

Jag tänkte spinna vidare på det som sades om det nordiska formella samarbetet, men jag återkommer i nästa replik.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Vi har väldigt lika åsikter här. Jag tar inte upp Ålands litenhet som en negativ sak utan som någonting positivt. Det som vi brukar säga när vi är på mötena är att vi är nog rätt så kaxiga där, vi sitter inte och ruvar i ett hörn och beklagar att vi är små utan vi lyfter upp vår litenhet som någonting att föra fram och vara glada och stolta över.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

När det alltså gäller det formella samarbetet så redogjordes det mycket klart och tydligt och mycket väl för det härifrån talarstolen. Jag upplever att det nordiska arbetet också ger informellt ett väldigt stort värde; när man väl har de direkta ministerkontakterna med olika representanter från hela Norden så är det också väldigt enkelt att få kontakt och bara ringa och diskutera, få ett råd, fundera vad som är på gång osv. Förutom dessa möten finns det alltså ett stort utbyte som sker informellt utanför, och det är också mycket värdefullt.

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Kvällsmötena är lika viktiga som de möten som pågår på dagen.

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Lagtinget antecknar sig meddelandet till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Vtm Viveka Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående sällskapsdjur i vård och omsorg. (HM nr 36/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Katrin Sjögren: Herr talman!  Jag skall be att få bordlägga hemställningsmotionen till plenum den 23.5.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 23.5 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 23 maj.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Åke Mattssons hemställningsmotion angående förbud för innehav av tobaksprodukter. (HM nr 43/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Motionen har varit upp till diskussion tidigare, men jag tycker att det är ett så angeläget ärende att jag vill ytterligare lyfta fram det. Det gäller alltså innehav av tobaksprodukter för personer under 18 år samt även köp av tobaksprodukter från annan än minutförsäljning. Som lagen är utformad i dag är det endast tobaksförsäljning över disk som är olagligt till personer under 18 år. Tobaksprodukternas farlighet med risk för sjukdomar och för tidig död är en stor anledning till varför man inte skall tillåta att framför allt barn använder den här produkten. Även andra områden har man forskat ganska mycket på i dag, och jag har berört det också i tidigare anföranden, att man vet att vi bygger om och förändrar hela belöningssystemet, så den som börjar röka tidigt så blir mera sensationslysten och mera benägen s.a.s. att prova på farliga saker. Forskningen är entydig att bland rökarna i årskurs 7 så hittar man de personer som har största problemet i framtiden; det gäller inte bara droger och kriminalitet utan det kan också gälla skilsmässor och andra saker. Man kräver mera stimulans för att man skall bli tillfreds med tillvaron och söker också den här stimulansen på många områden.

 

Som lagen är utformad i dag är det ett problem i och med att man kan säga att t.o.m. poliser hamnar att överlåta tobaksprodukter på det här sättet. En sjuttonåring som är intagen hos polisen kan begära att poliserna skall fara ut och köpa cigaretter åt honom och överlämna dem till honom. Det finns inget hinder för det och det är svårt att neka en sådan sak och därför borde man se över lagstiftningen. Vi har exempel, som jag också tidigare nämnt, att personer med drogproblem som har vistats ute här i Mariehamn, har hjälpt högstadieelever att köpa ut cigaretter; det är någonting som man har känt till men inte kunnat göra någonting åt. Vid ett av fallen har det också lätt till att man har börjat köpa ut cigaretter och sedan har man överlåtit narkotikaprodukter på sikt. Jag tror inte att det är det som är syftet med lagen utan man bör stoppa det.

 

Det här behöver heller inte vara en sådan lag som man hela tiden övervakar och jagar ungdomarna och måste sätta dit dem till varje pris utan en viktig åtgärd är att man skall ge polisen och andra myndigheter ett verktyg att ingripa och förhindra att framför allt överlåtelse sker från andra personer till ungdomar under 18 år.

 

Med anledning av det jag har anfört föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om åtgärder för att i brådskande ordning förbjuda att tobaksprodukter överlåts och innehavs av personer under 18 år.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående inventering av ålänningarnas miljökunskaper. (HM nr 39/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Herr talman!

Hemställningsmotion nr 39 tar upp ett dagsaktuellt ärende, nämligen en inventering av ålänningarnas miljökunskaper. I mitt anförande när klimatspörsmålet diskuterades tog jag upp den här aspekten för att kunna påverka individens miljömedvetenhet. Hur vi uppnår ett hållbart samhälle handlar om hur vi bedriver jord-, skogs- och vattenbruk, hur vi ordnar utbyte av energi och materia mellan samhället och naturen, men också hur pass miljövänligt vi lever på fritiden och på jobbet. Nya rön visar ständigt att vi bör ändra vårt beteende och konsumtionsmönster. För att göra bra informationsinsatser och kampanjer bör ålänningarnas miljökunskaper inventeras. Kan alla källsortera? Hur ser våra konsumtionsmönster ut? Hur använder vi bilen?

 

Med anledning av det anförda föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att ÅSUB ges i uppdrag att inventera ålänningarnas miljökunskaper.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Åke Mattssons hemställningsmotion angående framtidsplanering för fordonstrafiken. (HM 45/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Min hemställningsmotion gäller framtida planering av fordonstrafiken och jag har berört den frågan ganska mycket tidigare här i dag i samband med miljödebatten.  I landskapet Åland tilltar trafiken och fordonsparken ökar för varje år. Enligt tjänstemännen vid trafikavdelningen är trafiken vid infarterna redan i dag så hög att medeltrafiken per dygn räcker till fyrfiliga vägar och åtminstone bör man överväga det. Då är frågan: Skall man gå vidare på att satsa på att bygga ut trafiknätet eller skall man hitta andra lösningar? Tittar man på trafikplanen är den väldigt stillastående. Vi har tagit en från 2003 som går till 2010 och jag anser att det är väldigt viktigt att man från landskapsregeringens sida kontinuerligt uppdaterar en trafikplan och kommer med nya lösningar och ger visioner för framtiden. Vilka visioner har man om hur Mariehamn kommer att se ut 2015 eller 2020? Hur skall vi gå vidare? Skall det vara en stad full av bilar eller skall man ha en strävan att minska på biltrafiken och satsa på andra kommunikationer i stället? Det är den här typen av visioner som jag tycker att saknas i dag och som man bör fundera på. Med tanke på att utsläppen av växthusgaser inom EU skall minska med minst 20 procent till 2020 för Ålands del krävs det att vi ser över trafiken. Som jag tidigare anfört, så när det gäller trafiken är det inte bara utsläpp av växthusgaser utan det är andra olägenheter som biltrafiken för med sig jämfört kollektivtrafiken.

 

Min synpunkt här är att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en utredning över vilka åtgärder som kan vidtas för att på både kort och lång sikt minska trafikens utsläpp av växthusgaser.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående ny blankettlag om gödselfabrikat. (FR 24/2006-2007).

Ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 23.5.

 

 

Landskapsregeringens meddelande om klimatstrategi för Åland. (M 6/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 30.5.

 

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga om framkomlighet i trafikmiljön. (EF 13/2006-2007).

 

Den enkla frågan besvaras vid plenum måndagen den 28.5.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 23 maj kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl.15.34).