Föredras

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar 1

    Andra behandling. 1

    1    Energideklaration för byggnader

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2013-2014)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2013-2014)

    Föredras, efter bordläggning. 2

    2    Landskapsregeringens EU-program 2014-2020

    Landskapsregeringens meddelande (M 5/2013-2014)

    Föredras. 65

    3    Framtidens skärgårdstrafiksystem

    Landskapsregeringens meddelande (M 6/2013-2014)

    Remiss. 65

    4    Posten Åland Ab till folkaktiebolag

    Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 16/2013-2014)

    Remiss. 65

    5    Gränslöst Åland utan gränshinder

    Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 18/2013-2014)

    Remiss. 65

    6    Max tre valperioder i lagtinget

    Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 19/2013-2014)

    Plenum slutar 65

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.

    Andra behandling

    1        Energideklaration för byggnader

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2013-2014)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2013-2014)

    Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar samt klämförslagen i utskottets betänkande för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Diskussion.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om energideklaration för byggnader för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av plan- och bygglagen för landskapet Åland för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

    Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

    Föreläggs det första klämförslaget i utskottets betänkande. Förslaget är godkänt i enda behandling.

    Föreläggs det andra klämförslaget i utskottets betänkande. Förslaget är godkänt i enda behandling.

    Föreläggs det tredje klämförslaget i utskottets betänkande. Förslaget är godkänt i enda behandling.

    Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras, efter bordläggning

    2        Landskapsregeringens EU-program 2014-2020

    Landskapsregeringens meddelande (M 5/2013-2014)

    Ärendet bordlades vid plenum 28.04.2014 då talmannen meddelade att talmanskonferensen föreslår att ärendet inte ska utskottsbehandlas. Meddelandet kan bordläggas ytterligare en gång om lagtinget så beslutar.

    Fortsatt diskussion.

    Minister Fredrik Karlström

    Herr talman! I måndags höll jag ett ganska långt anförande där jag presenterade det här EU-meddelandet och alla strukturfondsprogram. Jag hade hoppats på en konstruktiv och bra debatt och utbytande av tankar och idéer. Jag lovade också att jag skulle återkomma med ett anförande fokuserat lite mera kring Leader. Det ska jag hålla under dagen, jag får se om jag berättar om Leader nu eller lite senare.

    Innan jag börjar debatten för dagen så vill jag säga några saker. Jag tycker att det är tråkigt att huvudfokus i måndagens debatt inte lades på innehållet i alla de här programmen. Fokus lades inte på meddelandet och konsekvensanalysen utan debatten handlade mera om någon sorts domedagsprofetior och att det kommer att bli problem. Diskussionerna innehöll mycket känslor, tyckande och troende. Diskussionerna gödslades på av en massa aktiva missförstånd, både från remissvar som hade kommit in och även när det gäller den debatt som har föregått under det senaste året.

    Att vara jordbrukare måste ha konkurrenskraftiga förutsättningar gentemot Finland, det har varit en ledstjärna i det här programarbetet. Jag har sagt det tusen gånger och jag säger det igen, det som konsekvensanalysen visar; i stort sett alla åtgärder i vårt program har en högre stödnivå än motsvarande åtgärder i Finland. Jag vet inte hur många gånger eller på vilket sätt jag kan säga det här annorlunda. Det här är ett konkurrenskraftigt förslag i förhållande till riket. Titta på konsekvensanalysen där nio gårdar jämförs. Titta på alternativ två i konsekvensanalysen, det som vi föreslår att ska gälla för de kommande sju åren. Inom alla områden har det åländska LBU-programmet högre nivå än motsvarande nivå i riket. Förutom detta så har vi också satsat oerhört mycket mera än vad man gör i riket på investeringar för jordbruksföretag och för livsmedelsindustrin och det har man i det finska programmet prioriterat ner oerhört mycket.

    När man sedan får läsa uttalanden i tidningen och höra uttalanden här i salen om att det måste vara samma konkurrensförutsättningar som i omkringliggande regioner så säger jag att vi har det. Vi har det!

    I morse räknade jag lite. Jag hade inte tänkt ta upp i de här siffrorna men de är oerhört intressanta när man tittar på dem. I vår närregion har vi ett LBU-program i Finland, vi har ett LBU-program i Sverige och vi har ett eget LBU-program på Åland som jag är jättestolt över. Sverige satsar 36 miljarder kronor i sitt LBU-program. Det motsvarar ungefär 4 miljarder euro. I Finland satsar man 7,5 miljarder euro, alltså på en befolkning som är hälften så stor så satsar man dubbelt så mycket på sitt LBU-program. Åland får 0,87 procent av Finlands del av de EU-medel som tilldelas Finland. Vi får 0,87 procent. I vanliga fall får vi 0,45 procent när vi ska fördela medel kring olika åtgärder på Åland.

    Jag tycker att siffran per capita egentligen inte är relevant, men den är ganska intressant. Per capita så satsar Sverige 414 euro i sitt LBU-program. Finland satsar 1 376 euro per capita och Åland satsar 2030 euro per capita. Det här är en ganska ointressant siffra men den säger i alla fall någonting; att vi verkligen prioriterar det här området på Åland.

    Om man istället börjar titta på odlad hektar vilket är mer relevant än per capita, för det finns stora städer i Sverige och Finland.

    LBU-budget per hektar; i Sverige satsar man 1 522 euro per hektar, i Finland 3 322 euro per hektar och på Åland 4 100 euro per hektar. Blir det fel att jämföra så också?

    Kanske vi skulle titta antalet jordbruksföretag. Hur prioriterar vi? I Sverige sätter man 56 000 euro per jordbruksföretag, i Finland sätter man 117 000 euro per jordbruksföretag och på Åland sätter vi 128 000 euro per jordbruksföretag. Men kanske det blir fel det också? Eftersom det här uppenbarligen är ett sådant hopplöst program.

    Om vi sätter detta i relation till antalet sysselsatta inom jordbruksbranschen. I Sverige sätter man 37 000 euro per sysselsatt i jordbruksbranschen, i Finland sätter man 60 000 euro och på Åland 97 000 euro per sysselsatt i jordbruksbranschen. Det här är siffror som kommer från statistikcentralen i Sverige, i Finland och på Åland.

    Jag säger det igen; det här är ett bra program. Det är mycket bättre än vad det är i omkringliggande regioner. Jag håller med om att det är sämre än det förra programmet och det har vi aldrig sagt någonting om. Det är mindre pengar i programmet, men vi har riktat åtgärderna där de kommer att göra nytta. När det gäller stödnivåerna så ligger vi över i stort sett överallt.

    När jag sedan får höra att självstyrelsen inte längre har kompetens att ta hand om jordbrukspolitiken och att man borde föra över den här politiken till Finland så blir jag nästan tårögd. Vi visar ju att vi satsar på det här. Jag har inte lagt ner så mycket tid på något annat område som har lagts ner på detta, för att vi ska se till att det ska finnas bra förutsättningar för det åländska lantbruket.

    Om man börjar jämföra med riket, vad skulle hända om vi förde över jordbrukspolitiken till riket? Vilka konsekvenser skulle det få? Jag skulle inte tro att det finska jord- och skogsbruksministeriet kommer att använda faktorn 0,87 längre. Vi vet att de inte skulle göra det. Vi har varit i förhandlingar och det har varit hårt att hålla den här nivån uppe. De tycker att den siffran borde sänkas, det är ingen hemlighet. Vi har lyckats hålla uppe procentsatsen på 0,87 av de EU-medlen som vi kan fördela. Om vi skulle göra en snabb konsekvensanalys av det, vad skulle det innebära om vi överförde det är politikområdet till Finland. Ja, det skulle innebära att vi skulle halvera investerings- och startstöden på Åland jämfört med idag, om vi tittar på konsekvensanalysen när det gäller hur rikets satsar. Det skulle betyda att vi skulle satsa åtta gånger mindre på investeringsstödet till livsmedelsindustrin. Det skulle betyda att vallstödet, som vi införde efter första remissrundan, inte skulle finnas. I Finland får man inte stöd för vallodlingen, vilket man får på Åland. Den åtgärden är värd 1,8 miljoner euro och den åtgärden satte vi in efter första remissrundan förra året.

    LFA-stödet för husdjur är högre på Åland, i Finland får alla samma basstöd på 54 euro. På Åland får man ett högre belopp om man har husdjursgårdar och det beloppet skulle man inte heller få på Åland om vi hade överfört det här behörighetsområdet till Finland. De preciserade stallgödselåtgärderna skulle ha varit lägre.

    Sedan kan man också konstatera att vi hade kunnat fördela 38 miljoner annorlunda. Näringsministern på Åland hade haft 38 miljoner euro att för dela på någonting annat, om vi överförde den här behörigheten till Finland. Det här är också en konsekvensanalys av den debatt och den diskussion som jag har försökt förmedla under 1 1/2 års tid.

    I mitt huvudanförande pratade jag om tusentalet timmar som har lagts ner. Jag inser att det är oerhört mycket mer som har lagts ner i det här arbetet. Miljögruppen, 6-7 personer, har räknat och tittat på olika åtgärder och den gruppen har haft 47 möten. De har suttit flera timmar varje möte. Bara miljöstödsgruppen har lagt ner tusen timmar. Vi har lagt ner ett oerhört arbete på det här programmet för att det ska vara ett konkurrenskraftigt program jämfört med kringliggande regioner.

    Jag har också fått höra att remisserna skulle ha varit onödiga och att detta är något sorts spel för gallerierna. Jag tycker att det är fult. Väldigt mycket av de remissvar, som kom in i första remissen som vi skickade ut i maj förra året, har beaktats.

    Det handlar mest om att vi har tillfört åtgärder i miljöersättningen. Största ändringen är att vi satte in åtta tilläggsåtgärder så att alla produktionsgrenar nu har flera frivilliga åtgärder att välja och de nivåerna är högre än i Finland.

    Vi har satt in stallgödsel undantaget, husdjursgårdar får alltid använda högst 15 kilo fosfor per hektar. Vi har satt in ett Ålandsundantag för gödsling av sockerbetor och potatis vilket man har efterfrågat i remissvaren. Vi har satt in ett Ålandsundantag för lökodling vilket tillåter högre kvävegivor om man kan uppvisa en hög skördenivå.

    Matindustripotatis på Åland jämförs med stärkelsepotatis vilket medger högre gödselgivor. Ekostödet för vall var tidigare endast riktat till husdjursgårdar men ändrades med anledning av remissvaren till att också stöda gårdar som inte har djur, men de är tvungna att skriva ett avtal med en djurgård.

    Vi har också gjort väldigt många små ändringar i formuleringarna för att tydliggöra där vi eventuellt var otydliga och där det i remissvaren har funnits risk för missuppfattningar.

    Nu har vi haft en andra remissomgång och tiden gick ut i fredags. Vi kommer också att ta till oss av de förslag som har kommit in. Jag tänker inte jobba för att överföra självstyrelsens behörighet angående jordbrukspolitiken till Finland, nej, det tänker jag inte göra! Jag tänker inte heller jobba för att minska investeringsstödet som föreslås i remisserna. Det finns bra åsikter som har kommit in. Läser man remissensvaren så ser man att det finns livsmedelsindustrier som nu tycker att det här är ett bra program.

    När jag pratar med enskilda jordbruksföretagare så är det väldigt många som säger att det här är bra. ”Det här kommer att bli bra, jag ser med tillförsikt på framtiden”. Man kommer att behöva anpassa sig lite, det är sämre än tidigare, men det är bättre än i Finland. ”Vi förstår det och vi förstår att det inte är så enkelt. Men är ni har gjort så gott ni har kunnat med era resurser.” Vi tillförde 3,5 miljoner till, bl.a. 1,8 miljoner när det gäller vallen.

    Vi kommer nu att förtydliga att eko-odlarna också kan söka vissa tilläggsåtgärder i miljöstödet. Vi kommer att titta på hur vi ska göra med naturbeten, skyddszoner och ursprungsraser. Vi kommer också att titta på om vi kan hitta sätt att förbättra för markförbättrande växter. Gröngödselvallen, där det har förekommit missförstånd, det säkerställs att det kommer att beviljas.

    Jag tror också att det i remissvaren går att hitta mindre men viktiga åtgärder som t.ex. minimiarealer för dragväxter och biväxter. Jag tror att vi kommer att kunna räkna in potatis i ekostödet för grönsaker. Vi kommer också att kunna räkna in lite små fånggrödor och det ena och det andra och det kommer vi att beakta för att göra det här programmet ännu bättre.

    Men kom inte och säg att det är bättre i Finland! Säg inte det! Kom inte och säg att vi ska fundera på att beakta precis alla remissvar som kommer in för det tänker jag inte göra. Det här förslaget är bättre än det som har lagts i Finland. Det här är ett bra förslag. Det är mindre pengar i systemet än i tidigare programperioder men tiderna förändras, den ekonomiska situationen är värre. Vi har ett konkurrenskraftigt landsbygdsutvecklingsprogram som jag är stolt över. Tack, herr talman. Jag tar upp Leader senare under dagen.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Inledningsvis utrycker minister sin frustration över att det inte har förts en konstruktiv debatt. Det tolkar jag som att ministern hade förväntningar på att vi bara skulle prisa det här programmet. Men som minister i landskapsregeringen måste man också kunna ta emot olika synpunkter och också möta kritik. Man måste ha en respekt och en förståelse för att det finns andra åsikter. Man måste också ha en respekt och en förståelse för den oro som faktiskt finns. Inte är det bara illvilja från en stor del av jordbrukskåren och från förädlingsindustrin. Det är inte illvilja utan man har en verkligt känd oro. Vi skulle gärna också ha sett konsekvensanalysen lite mera utarbetad. Nu riktar man sig till enskilda gårdar, jag ska återkomma till det.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Jag kan hålla med det fanns konstruktiva anföranden. Man försökte hitta lösningar och titta från nya synvinklar. Om det uppfattades att jag ansåg att det inte fanns konstruktiva anföranden så tar jag tillbaka det.

    Hela debatten och LBU-programmet som har pågått sedan augusti 2012 har haft en tendens att bli väldigt enkelsidig och ses från ett håll. Det finns flera nivåer och flera synvinklar. I mitt huvudanförande försökte jag förklara det i måndags och det försöker jag också förtydliga. Jag förstår att man skriver vissa remissutlåtanden som man gör, men det betyder inte att man alltid kommer att beakta alla de remissvaren som har kommit in. Jag försökte förklara varför vissa av remissvaren inte kommer att beaktas.

    Det som kan bli bättre, det som lagtinget föreslår i den här debatten och som håller sig innanför de här ramarna och som kan justeras så jag lyssnar, avdelningen lyssnar, strategigruppen lyssnar och arbetsgrupperna lyssnar.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det tycker jag att är bra, ministern tänker lyssna, ministern tänker ta till sig av remissvaren och det är väldigt viktigt. Jag kan till viss del förstå ministerns frustration för det är en väldigt stor och svår fråga som har bearbetats i många år. Det är också en jätteviktig framtidsfråga. Den har stor betydelse inte bara för jordbruket utan också för hela det åländska samhället med alla arbetsplatser, exportindustri osv. Det är därför som vi från liberalernas sida gärna skulle ha sett en konsekvensanalys som också skulle ha tagit ett litet bredare perspektiv. Vilka blir följdeffekterna? Nu har man tittat på enskilda gårdar och bra så, men man har inte kunnat titta på alla gårdar och det slår lite olika. Vad blev det i förlängningen för hela det åländska samhället och samhällsekonomin?

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Det är klart att man kan konsekvensutreda allt hur mycket som helst, hur långt som helst och i alla möjliga tänkbara konstellationer. Det finns 474 gårdar på Åland. Säkert kan varenda en gård konsekvensutredas. Jag tycker att man i den här salen måste se det ur ett litet bredare perspektiv. Man följer hela interventionslogiken där vi säger att vi fokuserar programmet så att det kommer råvaror till livsmedelsindustrin. Prioritet ett är råvaror till konsumenten och till industrin. Så håller det här programmet ihop i jämförelse med de omkringliggande regionerna. Det är uppbyggt kring hela den principen. Det är livsmedelsindustrin och exporten som är de viktiga och det försöker det här programmet stöda upp.

    Programmet kommer som sagt säkert att slå lite olika. Vissa kommer att få det bättre, vissa kommer att få det lite tuffare och vissa måste anpassa sig och kanske öka antalet djur för att komma upp till en husdjursgård från att exempelvis ha varit en större växtodlingsgård.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Vid sidan av den möjliga eller eventuella regeringskris som är under uppsegling, vi får se hur det går med det, så betydligt allvarligare är ändå att den självstyrelsepolitiska näringspolitiken nu ifrågasätts av näringsidkarna själva. Det sker nu när moderat samling och minister Karlström har vakten på den näringspolitiska bryggan. Det måste ju givetvis vara någonting som bekymrar det partiet. Det krävs nog nu att minister Karlström gör det som han redan sade här under anförandet, att man ska lyssna på de remissutlåtanden som har kommit in. Det gäller nog i den här allvarliga självstyrelsepolitiska situationen att återskapa förtroendet mellan landskapsregeringen och näringsidkarna så att vi klarar av att reparera den här situationen.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Det var en ledamot här i salen som sade åt mig att det krävs två personer för att lyssna och föra en dialog. Det är precis så, man behöver kunna lyssna och argumentera från båda sidor.

    I mitt anförande försökte jag nu förklara varför det är en fördel att vi har behörigheten över det här området. Jag ser inte på någon punkt var det skulle vara bättre att ligga under någon miljöcentral i sydvästra Finland och ha kontakt med den myndigheten istället.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Jag tycker att det är bra och det är väsentligt att man också fokuserar på skillnaderna i jordbrukspolitiken mellan Finland och Åland och att man har den diskussionen med sig nu när den här sig frågan så småningom ska avgöras. Det här visar på behovet av att den här frågan borde utskottsbehandlas. Det är viktigt att lagtinget involveras i en så här självstyrelsepolitisk viktig fråga som den här nu när självstyrelsen ifrågasätts. Ministern har möjlighet att säga det han har sagt från talarstolen men den andra parten har ingen möjlighet att komma in i salen här och bemöta det. Jag hoppas att minister Karlström, med den makt han har, skulle förmå majoritetspartierna att höra oppositionen och föra den här frågan till utskott för behandling.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Jag tänker inte lägga mig i hur lagtinget väljer att behandla det här meddelandet. Jag tänker presentera ett meddelande som jag står bakom. Jag har lagt ner mycket tid på meddelandet tillsammans med avdelningen och alla arbetsgrupper. Ni får gärna ställa frågor hur mycket ni vill.

    Vad lagtinget sedan beslutar att göra och hur man väljer att behandla det här ärendet är upp till lagtinget. Jag sitter inte där.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Från liberalernas sida ifrågasätter vi inte en sekund det massiva arbete som har gjorts på tjänstemannanivå och på politisk nivå. Det är ingen tvekan om det.

    Siffrorna som ministern räknade upp talar sitt språk. Vi vet också att det åländska jordbruket har helt andra förutsättningar. På rikssidan talar vi om stora arealer och monokulturer. På Åland har vi som jämförelse små åkerlappar där det är svårt att nå samma effektivitet och rationalitet.

    När man har följt debatten i media så kan man konstatera att också de unga jordbrukarna, som har gjort investeringar, är bekymrade. De upplever att de delvis har blivit lurade för att de har svårt att få lönsamhet i sina företag. Det är ett stort bekymmer tycker vi.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! I debatten förra gången sade jag att det här är ett program för utveckling, det är inte ett program där man höjer inkomsterna med miljöstöd.

     Jag vet inte hur många gånger man ska säga samma sak? Jag förstår att det finns en opinion och att det drivs en kampanj för att öka mängden pengar i programmet. Men när jag försöker visa analyser och ta upp de faktiska gårdarna som exempel i konsekvensanalysen så visar de att vi har bättre förutsättningar än motsvarande gårdar i Finland. Vi har t.o.m. fått kritik för att vi har valt för små gårdar att jämföra med. Vi borde ha tittat på lite större gårdar, vi har tittat på dem också men de är inte med i konsekvensanalysen. Det visar även att större gårdar faktiskt har bättre förutsättningar här än i Finland. Problemet är att man inte får lika mycket betalt för mjölken här som i Finland. Det handlar om stordriftsfördelarna i Finland.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! I min replikväxling refererade jag till unga jordbruksföretagare som har gjort stora moderna framtidsinvesteringar. De påtalar att vårt isolerade läge gör att man får dyrare transportkostnader, man försöker satsa på kvalitet fram om bulk och sådana saker.

    Anmärkningsvärt är också att de 3,5 miljoner som man har lagt till var direkt till miljöstöd. Då kan vi också tänka oss hur programmet ursprungligen såg ut. Det skulle också ha varit väldigt bra om lagtinget hade fattat ett framtidsbeslut när det gäller livsmedelsstrategin som det står om i landskapsregeringens program. Vi skulle haft politiska målsättningar med vårt jordbruk och vår livsmedelsproduktion. Därefter skulle vi ha utformat ett EU-program med landsbygdsutvecklingsprogrammen. Det finns också självstyrelsepolitik i miljöstöden och den politiska målsättningen som länge har funnits; en grön ö i ett blått hav.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Gällande de unga jordbrukarna som har satsat så finns det fortsättningsvis en investeringsvilja att satsa vidare och att man ger de unga företagarna förutsättningar att ha en framtid på Åland. Jag har sagt det hundra gånger, jag är helt övertygad om att livsmedelsbranschen är en framtidsbransch. Vi vet att det kommer att krävas mera mat i världen framöver för att mätta de magar som finns. Vi vet att vi på Åland är duktiga på att exportera. Vi vet att vi har en bra kvalitet i våra jordar. Vi har längre höstar, vi har mera sol och det skapar en produkt som är ren och som vi ska fortsättningsvis ska hålla ren. Därför sätter vi också in 3,5 miljoner euro till i det här programmet, mycket riktat just till eko och till miljö. Av dessa 3,5 miljoner är det ungefär 1,8 miljoner som går till möjlighet till ekologisk vall, kopplat till husdjursgårdar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! Ministern nämnde en rad grödor där gödselgivorna kunde vara högre här på Åland i det här programmet än i riket. Vilka bedömningar gör man vad gäller miljö och ekonomi när man ger möjlighet till högre gödsel här? Vad har ministern att säga om den biten?

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Hållbarhet handlar alltid om en helhet; ekonomi, social och miljö. Tar vi de här gödselgivorna exempelvis löken, som vi efter den första remissen har tagit till oss och fört in, så handlar det om att man kan göra det om man kan visa att man också kan uppnå en högre skördnivå. Det här är också ett projekt som man har jobbat med när det gäller potatisodlarna, inte på samma sätt men det är väldigt framgångsrik projekt. Potatisodlarna har jobbat väldigt framgångsrikt tillsammans med Orkla och den effekten kommer in i det här programmet. Man får ut så mycket som möjligt av åkrarna i symbios med miljön. Det som sätts in i marken tas upp av potatisen och går inte sedan ut i dikesrenarna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, herr talman! Minister Karlström nämnde alla timmar som har jobbats för att ta fram det här programmet och det betvivlar jag inte på överhuvudtaget. Jag sitter själv med i strategigruppen och jag saknar faktiskt mötena. Jag tror att det snart är ett år sedan som vi i strategigruppen hade ett övergripande möte. Nu den 5 maj är vi kallade till ett möte där vi i princip ska titta på detta och omfatta det. Vi har inte så många möjligheter att påverka det mera. Det är väl mer eller mindre ett konstaterande att det här är ett program som ska skickas ner till Bryssel. Under tiden som arbetsgruppen har jobbat så borde man haft lite tätare med strategigruppsmöten så att man hade haft möjlighet att vara med och kanske påverka, åtminstone titta åt vilket håll det bär iväg. Vad anser minister Karlström om det?

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Det är klart att man säkert hade kunnat ha flera möten med strategigruppen. Men som jag också förklarade i måndags så hela programmet byggs upp kring att det finns en huvudstrategigrupp som ska prioritera och avgränsa. Sedan ska de sex undersubstansgrupperna jobba fram de här SWOT-analyserna och titta på behoven och sedan har man rapporterat efterhand till den här strategigruppen. Jag vet inte hur många möten vi hade? Kanske vi hade tre eller fyra möten före första remissen, ja det finns protokoll på allt sådant. Men vi hade möten med arbetsgrupperna som presenterade sitt arbete. Strategigruppens uppgift var att rikta vägen, inte i detalj och säga att si och så mycket kväve eller si och så många euro i det stödet. Strategigruppen skulle peka ut en väg vad vi prioriterade och vad vi avgränsade. Sedan skickade vi ut det remissförslaget i maj.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Vi kanske har lite olika åsikter om hur vi ser på det här. Visserligen kan det vara så att strategigruppen visar vägen. Man vill väl också under vägens gång se hur de här arbetsgrupperna har jobbat.

    När det gäller den ekonomiska situationen som ministern hänvisade till, att det är en värre situation för landskapet så vill jag upplysa om att situationen inte har blivit bättre för jordbruket heller. Ltl Runar Karlsson nämnde här att om man tittar man på samma stödprogram från 2003 så har bara inflationen ätit upp en stor del av stöden. Jordbrukarna tar sin del. Man kan inte säga att vi bara kammar hem.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Det är precis den här debatten som jag tycker att är så tråkig. Jag har aldrig sagt ”att jordbrukarna kammar hem”. Det har jag aldrig sagt, det har jag aldrig nämnt, inte i det här replikskiftet och inte i något anförande heller.

    Tillbaks till strategigruppen. Strategigruppen ska få rapporter från arbetsgruppen, vilket den har fått. Sedan har man pekat ut riktningar. I maj gick det ut på remiss. Eftersom strategigruppen också krävde en konsekvensanalys, som jag också tyckte att vi behövde göra, så kunde den inte göras förrän vi fick siffrorna från Finland. Så fort vi fick siffrorna från Finland gjordes konsekvensanalysen och så fort som möjligt kommer vi hit och presenterar detta, vi kommer att presentera det på måndag.

    Visst ser programmet 2006-2020 annorlunda ut. Man ska också veta att antalet gårdar har minskat. Även om nivån på pengar är mindre nu så är också antalet gårdar mindre. Man måste se båda sidor av det myntet.

    Talmannen

    Tiden är ute! 

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Talman! I ärenden som rör självstyrelsen företräds Ålands folk av oss här i lagtinget. Lagtinget äger nu detta ärende om EU-programmet 2014-2020. Sättet som en minister presenterar ärenden i parlament har ofta betydelse för parlamentets behandling av ärendet i fråga. Nu har ministern två gånger, mycket ingående och på ett lysande sätt, presenterat detta ärende. Men hur ska vi här på golvet kunna ta till oss dessa siffror och dessa viktiga informationer utan att lagtinget själv kan detaljbehandla all den information som ministern här nu har levererat? Därför efterlyser jag nog ändå en hållning från ministerns sida om ett realistiskt sätt för lagtinget att behandla detta ärende.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Återigen, jag anser inte att det är ministerns sak att bedöma hur lagtinget tänker behandla det här meddelandet. Vi har skickat ett meddelande som är komplett. Vi har haft de här programmen ute på remiss. I över ett års tid har de funnits tillgängliga att läsa. Det finns en konsekvensanalys som klart och tydligt visar hur nio gårdar på Åland står sig i förhållande till motsvarande gårdar i Finland. Jag tycker att det här meddelandet är komplett. Med all den information som finns tillgänglig för alla lagtingsledamöter att ta till sig så kan man i den här presentationen av meddelandet ställa frågor som man har funderingar kring. Sedan bedömer lagtinget hur man vill arbeta vidare med det. Det är inte ministerns sak att styra det jobbet.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Talman! Tack för det. Så är det förvisso. Jag är säker på att vi alla här har läst meddelandet, dess bilagor och anslutande informationsmaterial. Men det var en betydande insats med nya data som ministern levererade just nu i detta fortsatta presentationsanförande. Det är uppgifter som jag menar att är väsentliga för bedömningen av ärendet i dess helhet. De uppgifterna utgjorde i många stycken komplement till det som ingår i programmet. Jag är tacksam för den informationen. Det är ingen kritik utan det här är gott och väl. Jag vill värna om lagtingets realistiska möjlighet att på djupet, och på ett parlamentariskt försvarbart sätt, kunna behandla den här saken.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Jörgen Pettersson

    Talman! Tack för ordet. Tyvärr missade jag delar av näringsministerns senaste utsaga då jag umgicks med mina kompisar i Strandnäs 6A som är här på ett studiebesök idag. Jag hoppas att jag inte upprepar något som han redan har sagt.

    Talman! Livsmedelsindustrin är en av Ålands viktigaste framtidsbyggare. Det är de flesta här inne och där ute överens om. De produkter som odlas och föds upp och förädlas i vårt landskap, sprider vårt varumärke och lyfter vår gemensamma historia, borde bottna i att vi ska vara en grön ö i ett blått hav. Samtidigt tjänar vi pengar och skapar arbetsplatser. Vi ligger mitt emellan två tre väldiga marknader som över tid, är min övertygelse, kräver och är villiga att betala för bättre mat, hälsosammare råvaror och ett besöksmål där naturen är äkta och omgivningen vacker. Dit är Åland på väg om vi agerar klokt.

    Skälet till att vi kan göra det i industriell omfattning står att finna i den sjuårsperiod vi har bakom oss och tidigare. Under den tiden, särskilt den senaste, har den åländska primärnäringen med hjälp av de avslutade EU-programmen investerat tyngre än någonsin i förädling och produktion och detta leder till själva skälet till att upprördheten över delar av de nya EU-programmen delvis är ganska stor. Det handlar nämligen om vikten av förutsägbarhet och nödvändigheten av kalkylerbara risker i företagande. När en entreprenör gör stora investeringar sker det inte på ett, fem eller tio år. Det handlar till exempel inom jordbruket om samma långsiktighet om inte längre som inom sjöfarten. Pengarna som ska betala investeringarna måste flyta in under flera decennier.

    Man har alltså investerat sig till den framgång som primärnäringarna och dess förädlare idag upplever. De har gjort sina kalkyler på basen av den verklighet som de tidigare EU-programmen erbjöd. Detta leder inte till ett liv i sus och dus, snarare tvärtom. En genomgång av de största landsbygdsbolagens bokslut visar tvärtom att omsättningen visserligen vuxit men att de stigande kostnaderna ätit upp all eventuell vinst. Trots att ränteläget är historiskt lågt. När nu ett nytt program delvis stuvar om förutsättningarna förändras spelplanen för de entreprenörer som sitter kvar med de investeringar de gjorde under den förra programperioden. Ilskan och ängslan vi idag ser ska läsas mot den bakgrunden och även hanteras så seriöst som möjligt. Det handlar om heder och att ta ansvar för tidigare beslut gentemot de näringsidkare som trott på dem och satsat allt. Morgondagens förutsättningar upplevs som annorlunda i jämförelse med gårdagens löften. Det är självklart ett problem för det handlar om företagsekonomisk verklighet.

    Men. Det finns alltid ett men och det är i det här fallet en parallell verklighet, landskapet Ålands utsatta läge och den nödvändiga ekonomiska tillnyktring som drabbar alla. Dagens Åland har byggts upp med hjälp av exempelvis skattegottgörelser som många gånger om motsvarat det egentliga behov det åländska samhället haft. Ändå har regering efter regering blundat för detta faktum och istället för att spara och långsiktigt skapa välstånd använt pengarna för att bygga in en guldkant i tillvaron. Den åländska vardagen har därmed varit lite lyxigare än vardagen i jämförelsevis mot övriga Finland. Servicen inom de allra flesta områden har varit lite bättre på Åland än i Finland. Det vi nu ser är en normalisering i jämförelse med denna guldkantade vardag vi vant oss vid. Ett annat ord för normalisering är inbesparingar och det kommer att kännas på precis alla nivåer i det åländska samhället. Särskilt om vi väljer att se problemen istället för de möjligheter som alltid funnits och som alltid kommer att finnas.

    Ett annat väldigt konkret faktum är att Åland av historiska skäl övertagit allt större andel av finansieringen inom primärproduktionen. Före EU-inträdet stod Åland på egen hand för drygt fyra procent av primärnäringarnas omsättning. Idag är motsvarande siffra 25 procent, vilket på många vis är väldigt utmanande.

    Jordbruksnäringen förändras idag liksom den gjorde i går. För inte så hemskt många år sedan var frilandsgurka en viktig del av lantbrukens inkomster, sedan kom sockerbetorna. Numera är båda i stort sett borta. Idag är äppel, lök, mjölk och andra specialodlingar nya framgångsprodukter. På stormarknaderna i väst och öst tornar höga pallar av åländsk äppelmust upp sig. Det trodde ingen för tio år sedan. Vad morgondagen bär med sig vet ingen människa men det är knappast att odla bara vall och naturbeten.

    Det förefaller som om vi på Åland i allt högre grad odlar grödor som inte självklart blir till mat för djur eller människor. För trots att den odlade arealen krympt något sedan år 1995 har mängden vall och åkerbeten fördubblats. Idag utgörs vall och åkerbeten närmast hälften av allt som odlas på Åland. Det kan omöjligt vara vägen framåt men är sannolikt, och detta är viktigt; en del av det samhällskontrakt som upprättades då de stora investeringarna jag tidigare nämnde genomfördes under den förra programperioden. Frågan är hur detta dilemma ska skötas.

    Kanske kunde en del av denna mark användas till nypotatis som tidigare än alla andra i Finland kunde erbjudas köpstarka storstadsbor. Eller sparris, denna primör som precis nu får hela Tyskland och kontinenten att stanna till och tänka på mat. Borde ännu mer mark användas till paradgrenen äppelodling där det bevisligen finns både marknad och lönsamhet? Frågorna är många och det är omöjligt för mig att hitta svar på alla. Men en del av de svar som jag söker är uppfinningsrikedom och kreativitet.

    Det finns flera utmanande påståenden i meddelandet om EU-programmen. När det gäller forskning och utveckling investerades år 2009 bara 0,16 procent av den åländska bruttonationalprodukten, det är pinsamt lågt och på riktigt illavarslande. Ett samhälle som inte längre väljer att satsa på framtiden är dömt att stagnera. Därför är jag glad över att se att fokus i EU-programmen ligger på konkurrenskraft och produktivitet, inte att vi ska göra som vi alltid har gjort.

    När det gäller startstöd, investeringsstöd och konkurrenskraft satsar Åland, om jag förstått EU-programmet rätt, mer än man gör i Finland. Det är bra.

    Jag tar gärna ett exempel på utvecklingsförmåga från verkligheten, äppelodlingen. För tiotalet år sedan var branschen i kris, de åländska äpplena höll inte måttet hos de finländska konsumenterna som följaktligen köpte någonting annat. Odlarna på Åland tog till sig kritiken, de gick hem, de gjorde om och de gjorde rätt. De lade ner de sorter som var sämst och satsade på utveckling och förädling och bättre kyllager. Alla odlare ville inte göra detta men tillräckligt många och det kan vi alla vara glada för idag. Åländska äppel utgör svindlande 60 procent av de äppel som odlas i hela Finland och är dessutom sensationellt läckra.

    Eftersom landskapets kassa är satt under historiskt hård press samtidigt som antalet gårdar de facto minskat är det tyvärr ofrånkomligt att även se över EU-programmens finansiering. Det är snärjigt att bena ut precis alla detaljer men då programmet på ett övergripande plan inte är sämre än motsvarande i Finland skapar det förutsättningar för Åland att lyfta fram positionerna och med nya produkter hitta nya marknader, för det är precis det som allt handlar om; att ta hand om gamla kunder och att hitta nya.

    Det handlar inte heller bara om de kommande sju åren. Jordbruk och miljö formas under mycket längre tider än så. Det är viktigt att tänka på de sju åren som följer efter år 2020 och efter det och så vidare.

    Åland har, liksom alla våra grannar och konkurrenter, att förhålla sig till krympande finanser. Därför gäller det att sikta omsorgsfullt och pricka rätt. Här finns skäl att se vilka näringsgrenar som just nu är de mest intressanta sett ur exportsynvinkel. Av alla jordbruksprodukter säljs som bekant 80 procent bort från landskapet. Det handlar om mjölk, äppel, grönsaker, potatis, kött och ägg samt spannmål, precis i den ordningen. Här är det viktigt att landskapet uppmuntrar och i mån av möjlighet stöder dessa grenar. Det är avgörande att de åländska mjölk- och köttprodukterna, äpplena, grönsakerna och potatisen fortsätter att vinna marknadsandelar och stärka det åländska varumärket. Åland ska vara rent, gott och klokt.

    Jag inser att det finns en uppdelning på Åland för det är så vi historiskt sett hanterar saker. Ju mer jag ser ställer jag mig ganska frågande till de ofta konstruerade konflikter vi genomlever och eldar på. Vi har sex små partier, vi har 16 små kommuner, vi är 28 000 ålänningar, på gränsen till 29 0000, som undrar vad som pågår och allt detta tillsammans gör att jag ibland får känslan att vi glömmer bort att se helheten. Sanningen är den att vi bara tillsammans kan möta de utmaningar vi står inför. Jag kan inte förena mig i synen att Åland utgörs av staden och landet och skärgården. För mig finns ett Åland. Lika lite kan jag se nyttan att definiera oss som saltvikare, kumlingbor, lumparlänningar eller ytternäsare. Jag anser att vi alla är ålänningar. Mot den bakgrunden behöver vi, alldeles särskilt vi som sitter i detta parlament, tvinga oss själva att höja vår blick och definiera Åland som en helhet och omvärlden som vår konkurrent och vår möjlighet. Bara genom att skapa ett sunt, grönt, friskt och därmed inbjudande Åland kan vi garantera våra barn en lika bra framtid som våra förfäder skapade för oss.

    Nu ska detta EU-program vara ett levande dokument och jag accepterar att ramarna är lagda och den nivå de ligger på. Mot bakgrund av den ekonomiska situation vårt landskap befinner sig i gäller det att hålla i slantarna överallt där det är möjligt. Jag önskar ändå att landskapsregeringen som nu har programmen i sina händer håller detta i minnet och med öppet sinne tar till sig informationen och faktaunderlaget i remissvaren. Tack vare det tidigare programmet har hundratals miljoner investerats i åländsk primärproduktion och gjort den stark. Det gäller nu att hålla sina tidigare löften och inte försvaga det starka för att på det sättet förstärka det svaga. Det fungerar nämligen inte. Jag förutsätter att när det kommande EU-programmen görs till verklighet ska de bidra till att garantera de tidigare investeringarna så att de på sikt blir livskraftiga och tillåts växa.

    Ja, vi ska hålla i utgifterna. Men det blir alldeles tokigt om samhället slår undan benen för dem man tidigare uppmuntrat att satsa. Tack för ordet.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Vi vet vid det här laget i lagtinget att ltl Pettersson får det att låta när han sitter på sin kammare och skriver. Det här anförandet gav upphov till två frågor. För det första, det är viktigt när Pettersson säger att många av landsbygdsföretagen har gjort sina investeringar på basen av gällande LBU-program och den ängslan måste hanteras seriöst, sade Pettersson. Det håller jag med om. Ska jag tolka det på det sättet att Pettersson står bakom centerns utspel om ytterligare 3,5 miljoner till LBU-programmet?

    För det andra, han sade att programmet är snärjigt. Det är sant, det är komplicerat. Därför ville jag och flera med mig att frågan skulle utskottsbehandlas så att faktiskt folk får sätta sig in i den snärjiga och komplicerade frågan, men det ville inte centern och ltl Pettersson. Det får jag heller inte riktigt att gå ihop.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman för ordet. Tack för berömmet ltl Eriksson.  Rent generellt är vi alldeles för snåla med att berömma varandra när man gör bra saker. Där är ltl Eriksson ett stort föredöme.

    När det gäller det extra anslaget på 3,5 miljoner så var jag väldigt tydlig i mitt anförande där jag sade att jag är nöjd med de ramar som idag finns.

    När det handlar om utskottsbehandlingen så är det en längre historia. Jag tror nog att ltl Eriksson är medveten om vad som låg till grund för det. När vi ställdes inför ”fait accompli” som betyder fullbordat faktum så var tiden så långt hunnen att det hade varit oseriöst att inleda en utskottsbehandling som inte hade resulterat i annat än ett spel för galleriet. Det är just det spelet för galleriet som jag tror att vi inte är betjänta av i detta lagting. Det behövs kanske lite rakare besked.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Vi har också konstaterat att det program som har gällt nu har ändrats flera gånger. Visst, taktiken från regeringspartierna var att detta ärende skulle komma så sent som möjligt till lagtinget just för att vi inte skulle kunna behandla ärendet på ett seriöst sätt och utskottsbehandla det, det är jag välmedveten om. Men även i denna sena timme så hade det definitivt inte varit bortkastat. I det utskottet hade det skapats ganska mycket kunskap hos de ledamöter som hade satt sig in lite på djupet i det här ärendet. Det borde ha varit det utskott som ltl Pettersson leder.

    När det gäller ramen så blev det tyvärr lite spel för galleriet när Pettersson säger att den här ängslan ska hanteras seriöst. Har man investeringar på basen ett visst stödprogram som man faktiskt har räknat med att skulle fortsätta och det helt plötsligt ändras, jag tror att Pettersson nämnde orden att benen slås undan, då bör man ju göra någonting om man ska hantera den ängslan seriöst. Men det var tydligen inte seriöst menat.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Ärendet har ändrats flera gånger också under det tidigare LBU-programmet. Därför kallas det för ett levande dokument, vilket jag också skickade med till landskapsregeringen som nu ska sköta allt detta.

    Att gå in på alla detaljer tror jag faktiskt är omöjligt även för det mest hårt arbetande utskott under de 6-8 utskottsdagar som i praktiken står till förfogande. Man måste nog ibland inse helt enkelt att vi lever i en representativ demokrati där vi har väljare som utser ett lagting som utser en landskapsregering som ska få till uppgift att sköta saker.

    Jag har varit kritisk till att vi fick ärendet väldigt sent till utskottet, det är ingen hemlighet. Jag kan dock förstå att vi har att förhålla oss till en omvärld som inte agerar lika snabbt som vi tycker att de borde göra. När man i Finland väljer att förhala detta arbete så länge som man gör så är det klart att Åland hamnar i en knepig sits.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, herr talman! Framtiden är knappast att odla vall och naturbeten, sade ltl Pettersson. Han lyfte fram äppel och sparris som framtidsgrödor. Han berömmer också den växande exporterande livsmedelsindustrin och lyfte fram mjölk, mejeri- och köttprodukter som den viktigaste grenen. Nog måste väl ändå ltl Pettersson förstå att både vall och naturbeten är oerhört viktiga förutsättningar för att kunna satsa vidare på mejeri- och köttproduktion? Eller menar ltl Pettersson att korna ska börja äta äppel och sparris?

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Det där är ju en lustig svängning. Jag är osäker på vad korna riktigt äter. Det som jag vet med säkerhet är att 35 procent av den åländska jordbruksnäringen består av djur och 65 procent av växter, så där lite yvigt uttryckt.

    Jag är en varm vän av att man ska bli bättre på sådant som man redan är bra på. Vi har blivit väldigt duktiga på mejeriprodukter tack vare att vi har odlat vall och bete och gett dem en god och proteinrik föda. Man måste ändå minnas att andelen vall och beten på Åland under de senaste snart 20 åren har fördubblats och det har inte djurbesättningarna gjort. Så någonstans skäggar det där längs med vägen.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Vi har en landskapsregering som har haft en vision om 1 000 nya kor. Det är uppenbart att ltl Pettersson behöver sätta sig in i vad korna faktiskt äter. Vallen är viktig för våra husdjur. Ska man få 1 000 nya kor så måste man också satsa på vallodling. Det är en förutsättning för att vi ska lyckas expandera när det gäller mjölk, mejeriprodukter och framförallt köttprodukter. Det är verkligheten. Att stå och säga att vi kan sluta med vall och börja odla äppel och sparris, det hänger inte riktigt ihop om man vill satsa på vår djurproduktion.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Det här är ett typiskt exempel på konfrontationell politik av det skälet att jag ingenstans nämnde att man skulle sluta med bete och vallodling.  Jag ifrågasatte om det faktiskt var rätt att den mängden har fördubblats under de senaste 20 åren medan djurbesättningen inte har gjort det.

    Ltl Jonsson, jag tycker att det känns galet när man bygger upp motsättningar som faktiskt är konstgjorda. Ingen människa vill väl egentligen att vi inte ska ha mat att ge åt djuren, det är ju direkt kontraproduktivt. Vi ska utnyttja våra resurser så bra som någonsin är möjligt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack, herr talman! Ltl Pettersson har sin vana trogen ett bildspråk som heter duga så här i valborgsmässotider. Det har vi väl ingenting emot för det underhållningsvärdet är ju stort mellan varven.

    När det gäller själva fakta i anförandet så kommer det tydligt och klart fram att ltl Pettersson inte stöder centerns partistyrelses linje på 3,5 miljoner till i LBU-ramen, oberoende av de remisserna som har kommit in, och man vill inte beakta dem överhuvudtaget.

    Med all tydlighet kommer det också fram att ltl Pettersson inte heller vill att ärendet ska utskottsbehandlas så att finansutskottet kan reda ut det verkliga behovet av 3,5 miljoner till i ramen. Varför denna negativa hållning till att reda ut de verkliga konsekvenserna, nu när signalerna är så här?

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Tack igen, jag tycker att det är roligt när man lägger ner arbete på anföranden att det uppskattas även av dem som kanske inte alltid uppskattar innehållet i dem. Om det låter bra så är det faktiskt en bra början, det är inte alla som kan säga det.

    När det gäller stöd till höger, vänster, mittemellan eller upp och ner så kan ltl Asumaa få en utskrift av det jag sade. Jag har inte sagt vad jag inte vill stöda. Jag har sagt vad jag vill stöda. Det är en ganska stor skillnad i förhållningssätt gentemot både liv och framtid att gå in för vad man vill göra istället för vad man inte vill göra. Fokus blir så otroligt mycket trevligare.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack, herr talman! I början av mitt anförande nämnde ltl Pettersson att vi har haft guldkanter i vår vardag jämfört med fastlandet utan att han överhuvudtaget kunde visa något exempel på guldkanter. Det kanske bara är en tro på någonting och konkret fakta kanske saknas.

    Vad gäller 3,5 miljoner, stöder centerpartisten ltl Pettersson 3,5 miljoner till LBU-stödet eller inte? Kan frågan svaras rakt av så behöver vi inte spekulera.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Det vore mig väl främmande att börja ifrågasätta folks fattningsförmåga. Nu är det kanske tredje gången som jag har sagt att jag är nöjd med de ramar som för tillfället föreligger. Jag förutsätter att man tar med sig de remissvar som kommer i den fortsatta behandlingen för att garantera de investeringar som hittills har gjorts för att hålla de löften som har getts.

    När det handlar om guldkanten så var det en utmärkt fråga för den kan jag hålla länge på med. Guldkanten på Åland består i att vi har bättre skolor med färre barn per lärare. Vi har en sjukvård som utklassar i stort sett vilket annat litet annat samhälle som helst. Vi har idrottsrörelser och anläggningar där det finns precis hur mycket som helst och där vi är överlägsna alla andra områden. Vi har ett kulturliv där ingen ens är nära oss. Just kultur kanske inte ltl Asumaa kommer i åtnjutande av så ofta, men idrotten vet jag att han är intresserad av. Områden där vi har det bättre än i stort sett alla andra jämförande områden är otaliga. Jag är ledsen men jag har bara två sekunder kvar, så jag måste sluta här.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, fru talman! Jag vill tacka ltl Pettersson för ett konstruktivt och bra anförande. Vi borde få mer sådana här anföranden i den här debatten. Anföranden som ser framåt och säger vad vi vill påverka nu när vi har möjligheten. Jag hoppas att det kommer fler anförande som det här, där man säger vad man vill och kanske mindre vad man inte vill. Det här anförandet ger vägkost framåt, vad vi bör satsa på. Det är betydligt bättre än att fälla krokben och skapa en större osäkerhet. Ännu en gång, tack för ett bra och konstruktivt anförande, ltl Pettersson!

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Det var en snäll kommentar till ett anförande som jag på många sätt tycker är kämpigt eftersom det är en väldigt svår fråga hur man på riktigt ska förhålla sig till framtiden.

    Jag satt dock och lyssnade för två dagar sedan och jag måste säga att mycket från denna stol och i denna sal andas väldigt mycket destruktivitet istället för framtidstro. Mot bakgrund av den verklighet som finns där ute så stämmer det inte riktigt överens. När man ser i den rapportering som följer på det som händer i den här salen så upptäcker jag att den bild som vi ofta visar utåt inte är den verklighet som folk lever i. Här borde det vara en generaliseringsvarning för så där kan man inte uttrycka sig. Det är klart att det finns folk som kämpar otroligt, otroligt hårt och ändå inte får det att gå ihop, men sådan är dessvärre verkligheten.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Jag återgår till ämnet. Enligt 15 § arbetsordningen för lagtinget ska det utskott som kollegan Jörgen Pettersson leder, finans- och näringsutskottet, behandla avtal som gäller anställda i landskapet; ärenden för tjänstekollektivavtalet. Det behöver utskottet inte göra om budgeteffekten är försumbar. Nu talar vi alltså om ett program som enligt det själv kommer att innebära en finansieringsdel för landskapet på 37 miljoner i dagens pengar. Jag tycker inte man kan säga att den summan är försumbar. Jag skulle därför vilja ha ett litet tydligare ställningstagande från utskottsordförande. Var är proportionen mellan ett kollektivavtal för en liten grupp med budgeteffekt och 37 miljoner i det här sammanhanget?

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Jag förstår kanske inte riktigt jämförelsen mellan landskapets anställda och de företagare som kommer i åtnjutande av det EU- program som vi nu resonerar kring. Jag kan möjligen förstå att ltl Jansson anser att detta borde ha utskottsbehandlas och det har jag den största förståelse i världen för. I vårt utskott tar vi oss an allt arbete som vi får på oss. Däremot kommer det en vardag och en verklighet emot som i det här fallet gjorde det svårt för att inte säga omöjligt och i varje fall ganska fånigt att börja utskottsbehandla någonting som redan har lämnat byggnaden.

    När det kommer till utskottsbehandlingen av meddelandet så tror jag faktiskt att jag måste skicka tillbaka bollen till ltl Jansson som antagligen skrev den lagtingsordningen, jag gjorde det i varje fall inte; enligt lagtingsordningen sägs att praxis är att meddelanden inte ska utskottsbehandlas. Hur ska vi egentligen göra?

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Jag ska försöka upplysa. Utskottet ska, förutom vad gäller budget och andra effekter, också behandla ärenden som gäller näringarna och stöd till näringar. Jag uppfattar det här som en fråga om stöd till många näringar, inte bara till jordbruksnäringen och fiskerinäringen utan överhuvudtaget till Ålands näringsliv. Det gäller ju landskapet som sådant med betydande ekonomiska effekter under sex-sju år framöver.

    Jag menar att om ett meddelande utskottsbehandlas, vilket ju har varit praxis, delvis annorlunda än vad vi tänkt oss, ja, när den dåvarande lagtingsordningens skrevs. Men, en fast praxis brukar man också följa om det inte finns goda skäl att avvika från den. Jag upprepar; 37 miljoner är åtminstone i min värld inte försumbar summa pengar.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Det är mycket mera än så. Det är väl 57 miljoner euro om man räknar allt. Jag vidhåller likväl att detta är ett meddelande och meddelanden ska, enligt det som alla har sagt, bara i undantagsfall utskottsbehandlas. Av det skälet att ett meddelande ska uppfattas som ett budskap från landskapsregeringen om avsikten om hur man ska fortsätta arbetet. I det här fallet, innan meddelandet kunde göras färdigt, hade man att förhålla sig till vad man gör i Finland som är vår närmsta marknad. Även om jag inte gillar det så inser jag att man måste vänta på besked därifrån innan man kan göra den erforderliga konsekvensanalysen. När allt detta var gjort så kanske man kan hävda att man från regerings håll inte arbetade tillräckligt snabbt. Det har ju hänt att oppositionen har hävdat just detta. Så är det kanske. Men i varje fall så blev det en verklighet som vi hade att förhålla oss till. När tiden är ute så är tiden ute och därmed är jag nöjd liksom den största delen av utskottet att meddelandet inte blev behandlat.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Vtm Viveka Eriksson höll liberalernas gruppanförande i förrgår. Hon gjorde det på ett initierat sätt och framförde liberalernas åsikt till de olika delar som detta meddelande berör. I det här skedet behöver man kanske inte säga mera som komplettering till detta annat än att liberalernas oro för detta landsbygdsutvecklingsprograms påverkan på miljön kvarstår fortfarande. Vår oro över möjligheterna att producera kött på ett ekologiskt sätt kvarstår. Vi är fortfarande oroliga för vilka konsekvenser detta föreslagna program ska få för jordbrukarkåren, livsmedelsklustret och i sin helhet för det framtida jordbruket.

    Vi har idag hört näringsministern komplettera med sifferunderlag det som sades under måndagen. Det finns väldigt mycket som man borde ta ställning till. Vi ifrågasätter inte att de data, som ligger till grund för de uttalanden som gjordes, skulle vara felaktiga. Vi är säkra på att det för den insatta finns många orsaker till att ifrågasätta dem på ett eller annat sätt. Den jämförelsen gick ju väldigt mycket ut på hur stöden är i Finland och hur stöden föreslås vara här. Man får komma ihåg att näringsministern sedan ändå sade i slutskedet av anförandet att vi här på Åland kan erbjuda ett lägre invägningspris av mjölk på grund av småskaligheten. Det här visar att man inte bara rakt av kan jämföra stödprogrammen i Finland med det åländska programmet. Vi har andra faktorer som också spelar in.

    Under en sådan här debatt kommer vi inte att komma fram till exakt var gränsen går för när jordbruket fortfarande kan vara lönsamt och livskraftigt. Därför är det synnerligen viktigt att vi kunde enas om att vi skulle utskottsbehandla denna fråga. I utskottet kunde då näringsministern upprepa det som har sagts här, utskottet kunde sedan höra motparten och väga in deras åsikter för att försöka hitta den gräns, som finns där någonstans, där lönsamhet kan kvarstå i det åländska jordbruket. Det låter tyvärr som att vi kommer att förvägras utskottsbehandlingen. Jag hoppas att vi har fel. I slutskedet av denna debatt kommer vi att rösta om utskottsbehandling eller inte. Om inte vi liberalerna gjort det tydligt ännu så ska jag vara tydlig här och säga att vi kommer att stöda att ärendet ska utskottsbehandlas.

    Ännu viktigare blir det i dagens situation jämfört med det som debatterades i måndags när vi har fått erfara att det finns många representanter för jordbrukarkåren som nu ifrågasätter om Åland ska ha behörighet över näringspolitiken till denna del. Då blir frågan genast en fråga av självstyrelsepolitisk vikt. Då blir det ännu viktigare att lagtinget får sätta sina spårstämplar in i behandlingen av denna fråga.

    Det har upprepats här flera gånger att landskapsregeringen nu ska väga in remissutlåtanden, man ska väga in den här debatten som pågår idag på något sätt för att sedan fatta beslut om detta program så småningom. Om det går på det viset så kommer vi att kunna konstatera att lagtinget har nedgraderats till ett remissorgan jämbördigt med de andra som lämnar utlåtande inför beslut i olika frågor. Även detta är ett självstyrelsepolitiskt nederlag, om den situationen framtvingas.

    Jag hoppas att gruppledarna och grupperna kunde fundera på denna situation och medverka till att vi skulle få en normal parlamentarisk behandling av denna viktiga fråga.

    Fru talman! Som vtm Viveka Eriksson utlovade i måndags i debatten under liberalernas gruppanförande så kommer vi nu, via mig, att framföra vissa åsikter om ERUF, ett av de andra programmen som diskuteras här. Det är ett litet nederlag i sig att den frågan så lite har berörts under debatten. Även här finns stora förändringar så också de frågorna borde utskottsbehandlas.

    Ända sedan näringsminister förde det på tal för kanske två år sedan, att man skulle omvandla en del av stödet till näringslivet, som kan beviljas via ERUF-programmet, den regionala utvecklingsfonden, till riskkapital så har vi ifrågasatt det under många anföranden. Vi ger inte på något sätt övertygade.

    För ett eller två år sedan framförde näringsministern flera gånger att riskkapital är till fördel, för efter beviljat riskkapital så kan den som beviljade riskkapitalet så småningom sälja tillgångar till mottagaren av riskkapitalet för att pengarna ska kunna användas återigen. Det här låter ju i princip bra.

    Vi har vi för vår del deltagit i seminarier och i diskussioner med representanter för näringslivet. Det finns några sådana organisationer plus de enskilda företagen. Ingen av oss, inte heller representanterna från näringslivet, har kunnat utröna exakt hur man ska utforma den byråkrati som ändå ligger bakom när man ska bevilja riskkapital utifrån en fond som regleras enligt de föreskrifter som finns från Bryssel.

    Vi har erfarit att endast tre procent av kapitalet som ska beviljas för detta ändamål kan användas för administration. Nu förslås det ungefär 3 miljoner euro, tre procent av detta skulle vara 90 000 under sex år. Det blir inte särdeles mycket pengar för administration, vilket i sig är bra, men frågan är om det överhuvudtaget går att administrera.

    I det seminariet där jag själv deltog, och säkert näringsministern också, framgick det att när man bildade en svensk motsvarighet till en sådan här fond så ansåg man att 280 miljoner euro skulle vara en miniminivå för att etablera en fond på ett seriöst sätt. Det framgick också att arbetet med etableringen tog ett och ett halvt år. 

    Om vi nu skulle gå in för att vika en del av ERUF-medlen, 30 procent ungefär, 3 miljoner till riskkapital, så är risken att vi inte kan sätta igång det här verktyget inom rimlig tid.

    Näringsministern sade här i måndags att tanken är att detta riskkapital ska förvaltas och förmedlas och pengarna ska beviljas via Ålands Utvecklings Ab, det av landskapet ägda riskkapitalbolaget.

    Då ställer man sig frågan: Hur framgångsrikt har denna metod med riskkapital varit via Ålands Utvecklings Ab? Jag är säker på att det ibland någon gång har varit framgångsrikt. Man har kunnat satsa pengar via ägandet i bolag så att de har kunnat utvecklas. Det faktum har stått klart att Ålands Utvecklings Ab inte har kunnat sälja det ägande man har fått via placeringar, för att sedan kunna använda pengarna på annat håll på nytt. Exitstrategin har inte kunnat förverkligas. Det har säkert sina orsaker i varje enskilt fall. Det har inte fungerar som man har tänkt, men man kan inte heller säga att det hade varit fullständigt illa. Man har säkert lyckats i något fall där man har medverkat till en positiv utveckling för företaget.

    Faktum kvarstår ändå, inte under den här mandatperioden och inte heller under den förra mandatperioden har man beviljat nya pengar till Ålands Utvecklings Ab för att bolaget skulle kunna göra riskkapitalplaceringar i andra företag. Uppenbarligen har det politiska intresset inte varit så stort. Det finns säkert skäl till det också. Möjligheten har funnits.

    Nu menar landskapsregeringen att 30 procent av ERUF, 3 miljoner euro under kommande programperiod, ska föras över till Ålands Utvecklings Ab för detta ändamål.

    Det kanske låter konservativt men vi liberaler föreslår att man skulle behålla ERUF-programmet som tidigare så att 3 miljoner fortsättningsvis kunde ges som ett direkt produktutvecklingsstöd till innovationsföretag. Det förslag som nu ligger tillåter inte via ERUF några direkta företagsstöd överhuvudtaget. Precis som näringsministern sade så faktum är att man, vid sidan av dessa program, under senaste programperiod också, har projekterat rätt så stora belopp årligen för nationellt företagsstöd. Uppstår det ett behov inom ramen för Ålands Utvecklings Ab så kunde man gott tänka sig åt att man viker en del av dessa nationella stöd till riskkapitalplaceringar inom ramen för Ålands Utvecklings Ab.

    Vi menar att vi på det här sättet behåller situationen av byråkrati istället för att skapa nya byråkratiska system som vi ännu inte kan överblicka hur de kommer att fungera.

    I denna besvärliga situation, när ÅSUBs konjunkturrapport visar att BNP-utvecklingen är negativ och många företag och branscher ser med oro på framtiden, så finns det stora risker politiskt att lämna de innovationsstöd och produktutvecklingsstöd som har funnits till förmån för någonting annat som kanske inte efterfrågas ordentligt. Kanske inte den samlade kunskapen men många aktörer menar att vad gäller riskkapital så är det troliga att det bara blir något enda företag, kanske några företag, per år som kan få förmånen av sådana placeringar.

    Eftersom det har efterfrågats olika förslag på förändringar så har vi till den här delen också varit konkreta. Tack, fru talman.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Tack, fru talman! Vad gäller önskan från liberalerna och ltl Perämaa om att få utskottsbehandla det här meddelandet med tanke på LBU:s vara eller inte vara i det här så hur ser ltl Perämaa på tidsaspekten som de facto nu infinner sig? Vi känner idag till att det här ska skickas till Bryssel. Vi känner till att landskapsregeringen kommer att behöva fatta beslut väldigt snabbt, inom nästa vecka, för att hinna få det här till Bryssel i tid. Jag anser att det närmast är en förolämpning att ha en massa hörande i finansutskottet när man de facto inte hinner leverera en rapport som kan påverka landskapsregeringens beslut i frågan. Det är närmast ett vilseledande ur mitt perspektiv, därför förordar jag inte en utskottsbehandling av ärendet.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag känner till att det sägs så här, beslut ska fattas väldigt snart till landskapsregeringen och så är det säkert. Däremot är jag också väldigt säker på att det inte kan vara helt omöjligt, sett ur EU-perspektiv, att det finns länder och regioner som ibland försenar sig med någon åtgärd med någon vecka på grund av en politisk situation eller på grund av att man kanske inte har hunnit bli färdig. Länder försenar sig med implementering av EU-direktiv. I den här salen händer det många gånger att vi hotas med böter för att vi är sena.

    I den här viktiga frågan finns det all anledning att fundera på om det finns en möjlighet att landskapsregeringen kunde ge sitt svar någon vecka senare. Det här är en självstyrelsepolitisk oerhört viktig fråga. Kommer vi att ha ett levande jordbruk framöver eller inte?

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Tack för det. Jag vill inte spekulera i vilka konsekvenser det skulle få om vi väljer att svara för sent och eventuellt missa ett tåg. Det kan jag inte uttala mig om för jag känner inte till det.

    Däremot vill jag nämna Ålands Utvecklings Ab och deras historiska betydelse för näringslivet. De facto har Ålands Utvecklings Ab gjort exitar i flera företag där de har varit med. Ålands Utvecklings Ab har även haft en viktig avgörande roll när det gäller att säkra arbetsplatser och att säkra industrier på Åland. Vi har till exempel Plasto som ett tydligt exempel där Ålands Utvecklings Ab gick in och gjorde skillnad. När det gäller Plasto så under den period där undertecknad har varit ordförande som har Ålands Utvecklings Ab gjort exit i Plasto. Vi har inget delägarskap i Plasto längre. Vi har gått in i Fifax och säkrat en investering på 20 procent i början, vi har sagt att vi lämnar utrymme för privata, om de kommer, varpå vi har backat ner till fem procent. Jag tycker att det sköts på ett bra sätt.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag ska börja med det sista; lämna utrymme för det privata. Det är en intressant frågeställning både rent praktiskt och ideologiskt. Lämnar vi faktiskt utrymme för det privata om vi i den här situationen binder upp 1/3 av ERUF-programmet för riskkapital via det offentligt ägda bolaget Ålands Utvecklings Ab för att placera? Jag menar att vi tar ytterligare steg in på detta det privata normalt hanterar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Det ska alltså göras som det alltid har gjorts enligt ltl Perämaa. Vi ska behålla systemet som var i den förra programperioden trots att kommissionen uppmanar oss att tänka lite nytt, tänka lite annorlunda och gärna använda nya finansieringsinstrument. Vi upphandlade en utredning av ÅSUB där man tittade på den åländska kapitalförsörjningen till åländska företag. Man konstaterade att det finns ett behov av riskvilligt riskkapital. Som jag sade i mitt huvudanförande så vet vi att när det offentliga går in med riskkapital så sänks tröskeln för det privata att komma med i liknande satsningar.

    Exemplet Fifax som nämndes i förra repliken skulle inte ha blivit av utan den offentliga insatsen på riskkapital, som nu har backat ner till fem procent. Jag tycker att investeringen på närmare 20 miljoner euro är positiv och det finns väldigt mycket annat som är positivt. Jag återkommer i den andra repliken med tankarna om riskkapital.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det som vi vänder oss emot allra mest är att det nu föreslås att 1/3 av ERUF-programmet ska användas för riskkapital och vi vet ännu inte hur administrationen ska se ut. Vi vet inte om det kommer att fungera att vi, utan att kunna ta administrationskostnader ur 3 miljoner euro, ska förvalta det via ett aktiebolag som ägs av landskapet och där man ändå måste sära på ekonomierna på något sätt.

    Jag sade klart här för vår del att om det finns behov av satsningar på riskkapital via Åland Utvecklings Ab så kom då med ett förslag där man via nationella företagsstöd hanterar den här biten. Då kan det komma igång redan på någon vecka och man kunde komplettera den tilläggsbudget som finns i utskottet just nu.

    Det är en risk att en stor del av ERUF-pengarna blir oanvända under nästa programperiod.     

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Ltl Perämaa behöver inte vara orolig över att pengarna inte kommer att användas under nästa programperiod. Ltl Perämaa säger att det är bara att ta upp medel i den nationella finansieringen och tillföra Ålands Utvecklings Ab. Nej, det är inte så enkelt, ltl Perämaa och det vet nog ltl Perämaa också. Det finns statsstödsregler, det finns kriterier som man ska uppfylla och det är ju därför som vi väljer att gå den här vägen. Vi gör det på rätt sätt den här gången så att det blir riktigt transparent, öppet, klar och tydlig lagstiftning, regler och förordningar. Vi ska också hantera dessa 3 miljoner euro på det absolut mest optimala sättet så att alla 3 miljoner, förutom 90 000 euro som får användas som täckningsstöd eller administrationskostnad, kommer att gå åt.

    Sätter vi pengarna i det traditionella systemet, som vi har gjort tidigare, så då äter administration från båda hållen. Administrationen, om vi ska hantera stöden via ERUF, kostar också. Det kostar betydligt mycket mer än de tre procent i den avdelningen vi redan har. Det här är ett sätt att få ut mera pengar av varje euro och en chans att få tillbaka dem om sju år.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Vi har lite olika åsikter om vilken metod som för ut pengarna snabbast i det åländska näringslivet för att bemöta de utmaningar som uppenbarligen finns.

    Minister Karlström säger att det ska göras transparent, det ska vara regler, lagar, förordningar och rätt i förhållande till kommissionen. Allt detta låter ju förstås bra, men vi har fått den uppfattningen att det transparenta grundmaterialet inte finns ännu. Arbetet ska påbörjas så småningom och så tar det sin tid.

    Däremot har vi beviljat riskkapital till företag via hantering i Ålands Utvecklings Ab, vilket kan vara en fungerande metod, men då har vi använt nationella pengar med de system som säkert har varit transparent redan då.

    Vi förespråkar mindre byråkrati och en snabbare metod att få ut pengarna till näringslivet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Önskemålet om utskottsbehandling motiveras dels av att lagtinget borde kunna sätta sig in i den här frågan för att fatta ett beslut för sin del. Nu har det blivit en självstyrelsepolitisk fråga på grund av ett remissutlåtande som vi har sett på Facebook och i pressen.

    När det gäller den första frågan, beslut i lagtinget, så är det här ett meddelande. Enligt vårt regelverk så ska det vara särskilda omständigheter för utskottsbehandling. Något beslut i lagtinget fattas ju inte när det gäller meddelanden. Det här ärendet ägs av regeringen. Det blir sedan en budgetfråga för lagtinget. Däremot hade vi det som en budgetfråga i samband med att ramen i tilläggsbudget nr 1/2012 fastställdes och då var det ett lagtingsärende. Det här behandlas faktiskt nu lika som de tre tidigare EU-programmen som vi har haft inför de föregående perioderna. Jag kan inte se någon skillnad till den delen.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Kanske något raljerande säger jag att det där är en gummistämpelsmetod som åtminstone inte vi förespråkar, att man i efterhand skulle fastslå de slutliga ramarna som binder upp oss med tiotals miljoner under sex-sju år. Vi bör notera det faktum att den här frågan har varit upp i tilläggsbudgeten då det verkligen har fattats ett beslut, precis den tilläggsbudget som nämndes av vicetalmannen. Då satte majoriteten av lagtinget fast en ram som var lägre än det som nu förespråkas. Det finns egentligen inte ens lagtingsstöd för den förhöjning som landskapsregeringen har gått in för och som man presenterar via ett meddelande. Det är en synnerligen besvärlig situation när man går till beslut med något som man inte har parlamentariskt stöd för.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Tack för det klara beskedet. Uppenbarligen stöder inte oppositionen de 3,5 miljoner som landskapsregeringen har lagt till i det här programmet, det visste jag inte tidigare. Nu fick vi klart besked i lagtinget att det inte finns stöd för det.

    Sedan när det gäller den självstyrelsepolitiska frågan så är det ett icke anhängiggjort ärende i lagtinget. Det behövs ingen utskottsbehandling av det skälet. Det är närmast en fråga för partierna att diskutera nu inför arbetet i Ålandskommittén. Där blir det frågan om vilken behörighet Åland ska framöver i förhållande till riket, och ska vi föra över någon behörighet till riket? Det är en fråga som diskuteras i den kommittén. Är det något parti som önskar anhängiggöra den frågan i det arbetet så var vänliga och agera.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Tack, fru talman! För den minnesgode och den som vill läsa de dokument som finns registrerade över lagtingsbehandlingar så kan man konstatera att liberalerna och det andra oppositionspartiet i samband med tilläggsbudgeten våren 2012 inte accepterade den ram som sattes. Vi sade att vi inte kunde bedöma konsekvenserna av den frågan då och inte heller många andra frågor som det pratades om i den tilläggsbudgeten. Redan där så konstaterade vi att man inte kan bedöma konsekvenserna. Därför blir uttalandet från vicetalmannen, att liberalerna skulle ha ställt sig fast vid den ramen, helt oväsentligt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Jag ska fortsätta på den sista repliken här. Ltl Perämaa och liberalerna har i flera anföranden lyft fram hur man vill förändra vissa saker i LBU-programmet. Jag förstår det och jag tycker att det är bra att man för fram de synpunkterna.

    Den övergripande ramen är också väsentlig och finns med här i diskussionen. Jag har inte riktigt fått klarhet i vad liberalerna och ltl Perämaa vill. Vill man stå fast vid omställningsbudgeten eller har man beredskap att också lyssna på näringen, som landskapsregeringen har gjort, och skjuta till 3,5 miljoner? Eller vill man gå ytterligare ett steg och skjuta till ännu mera pengar, vilket också har förekommit i debatten? Liberalerna hävdar nu att vi ska lyssna på remissvaren. Frågan är om vi ska öppna börsen ännu mera eller inte. Var tycker liberalerna?

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag tycker inte att det är ett särdeles häpnadsväckande uttalande när vi säger att man bör lyssna på de parter som är föremål för behandlingen här. Det är demokrati och det normala som man gör innan man lägger fram förslag till lagtinget. Man begär in utlåtanden och så lyssnar man på dem, så det är inte särdeles häpnadsväckande.

    Att utöka ramarna eller inte? Jag sade det ganska tydligt här ur talarstolen att det är svårt att se var gränsen går när vårt jordbruk fortfarande kan vara lönsamt så att det utvecklas åt rätt håll. Vi har gått in i den här diskussionen utifrån att vi ska försöka hitta den gränsen. Det är en politisk fråga, när kan vårt näringsliv utvecklas? Vi har inte exakt facit, vi vet inte exakt och därför är vi angelägna om att fördjupa oss i frågan.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Det är också väsentligt att komma ihåg att man har en ram att förhålla sig till totalekonomiskt. Det är jätteviktigt att förhålla sig till ramar. Att man sätter ramar tror jag också att ltl Perämaa förstår som har varit finansminister tidigare. Med tanke på detta gedigna material vi har, den bakgrund som ltl Perämaa har som tidigare finansminister, vikten av att sätta ramar och som ledamot i finans- och näringsutskottet där man har full insyn i hur mycket pengar vi faktiskt har, så tycker jag att det är ganska svagt, med tanke på det gedigna materialet, att vi inte får höra hur ltl Perämaa ser på de satta ramarna. Vi har konsekvensanalyser som visar på lika saker. Jag tycker att det är svagt, jag tycker att lagtinget och Ålands folk förtjänar ett svar på den frågan.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Vi är egentligen hedrade över att den största gruppen begär att vi ska ge dem den ekonomiska sanningen via våra uttalanden. Det är bra, vi tycker att det är korrekt att man begär kunskap av andra. Den här frågan är så politisk. Det går inte att säga här att vi ska skjuta till 1 miljon mer eller mindre. Man måste hitta nivån som möjliggör jordbruket att vara livskraftigt framöver.

    Vi får komma ihåg att inte heller majoriteten följer ramen i det lagtingsbeslut som sattes i tilläggsbudgeten. Vi fick bara med ett uttalande från lantrådet att de har funnit utrymme för 3,5 miljoner till så spädde man på med detta. Men av oss så ställs det krav på att vi ska kunna redogöra för varje euro var vi ska hitta pengarna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! Jag tycker att ltl Perämaa har en lite onödigt negativ bild när det gäller Ålands Utvecklings Ab. Det är inte något stort företag, men de förvaltar ungefär 3,5 miljoner euro. De har varit in i ett 18-tal bolag som sysselsätter cirka 200 personer. Jag tittade på hemsidan och de har cirka 30 miljoner euro per år i omsättning. Visst har man haft problem med exit. Det är det lilla lokala samhällets problem, det är inte så lätt att få de här exitarna, men man har också gjort flera lyckade exitar. Jag tror definitivt att det här bolaget ska finnas kvar för det har en mission att fylla.

    När det gäller administrationskostnader på 30 procent, så om man tittar på vad det kostar att förvalta så blir det naturligtvis mycket billigare att förvalta de här pengarna när man sätter in dem i ett redan färdigt bolag.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! När det gäller det sista så är vi inte så säkra. Vi har inte kunnat få svar av landskapsregeringen om det är så enkelt att man sätter in pengarna och så förvaltas de inom den vanliga verksamheten inom ramen för aktiebolaget och Ålands Utvecklings Ab. Eller om man måste separera dem stenhårt med skilda konton och ha olika riskkapitalsatsningar för olika bolag beroende på om de är finansierade nationellt eller via ERUF. Frågorna kvarstår och frågorna kvarstår säkert för landskapsregeringen också. Därför finns det en risk att det tar det lång tid innan man kan komma igång. Om ltl Eliasson noterade det så sade jag att vi kanske kan komma i gång snabbare med det här verktyget om vi politiskt önskar och det finns behov av att vi kunde föra över medel nationellt inom ramen för det befintliga systemet.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! Det är alltid bra att ha flera olika alternativa former att sköta finansieringen på. Jag har haft många synpunkter på det här när det gäller satsningarna i Ålands Utvecklings Ab. Jag satt också ett antal år som ordförande så jag har ganska bra insyn i bolaget. Det visar sig att de egentligen ganska småpengar, som man har haft tillgång till, har haft utväxling. Per euro satsad har man kunnat få flera euron. Jag tycker att det är positivt att vi satsar på det.

    När man startar ett nytt företag så vill man kanske inte ha in en offentlig ägare som äger alltför mycket i bolaget. Jag har också diskuterat med näringsministern att det finns möjligheter att använda de här pengarna på ett annat sätt. Kanske en liten del som aktiekapital och sedan kan man exempelvis jobba med kapitallån osv. Så det finns olika möjligheter. Vi ska låta de försöka, tycker jag.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag vet förstås att förra näringsministern och förra ordföranden för bolaget är väl insatt i de här frågorna. Han vet vilken potential det ändå finns i det här verktyget om man hittar rätt. Vi har inte sagt nej till Ålands Utvecklings Ab, vi vill inte lägga ner det. Vi förespråkar en mindre byråkratisk modell för att kunna utveckla det bolaget såsom man har gjort tidigare via budgetbeslut här i lagtinget när man har tillfört medel. Vår modell kvarhåller 3 miljoner euro i direkt företagsstöd och därutöver via ERUF såsom produktutvecklingsstöd. Den dimensionen faller helt och hållet bort med det förslag som ligger här.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Kollegan Mats Perämaa uppehöll sig vid frågan som nyss debatterades om riskkapital. Den frågan sammanhänger mycket nära med det som också återges i meddelandet; frågan om statsstöd i EU. Statsstöd i EU är enligt huvudregeln förbjudna. De som tillåts utgör undantag. Jag vill bara upplysa om att just nu pågår i EU-kommissionen en ingående studie, om omfattningen av tillämpning av denna artikel 107, uttryckligen på regional nivå och huruvida den regionala lagstiftningen tillåter en självständig handläggning av den här typen av stöd. Jag vill för min del säga att jag är mycket tveksam till om Ålands ekonomiska självstyrelse räcker till för att självständigt hantera den här typen av frågor av riskkapitalbildning och förbjuda statsstöd. Därför är det här är ytterligare, enligt min mening, ett argument för utskottsbehandling så att vi i lagtinget också får en lite fördjupad syn på det hela.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Sara Kemetter

    Tack, fru talman! Det har varit en intressant debatt. Jag är första gången med om ett så här stort program diskuteras och jag måste säga att det är roligt att vara politiker. Det är lite spänning i leden. Man sitter här i salen bredvid moderaterna och så har jag mina kamrater bredvid mig, så det är därför man ska hålla på med det här, för det är riktigt spännande viskningsdebatter som pågår här vid sidan om.

    Det är frågan om enorma summor, 57 800 000 i LBU-stöd. Sedan har vi CAP-stödet som jag räknade ut att är ytterligare 19 miljoner, så kommer det väl lite andra summor på och det här ska delas på 450 gårdar. Det är ganska mycket pengar som det är frågan om. Därför har vi den här stora debatten.

    Så som jag ser det så följer vi omställningsbudgetens överenskommelse, detta med 35 procent. Jag tycker att regeringen i det här fallet har följt lagtingets önskan. Därför ser jag egentligen inte något behov av utskottsbehandling. Den här debatten har vi haft redan tidigare.

    Vi kan inte rädda Lumparn eller Östersjön om vi inte ställer om jordbruket, anser jag. Jordbruket står för ungefär hälften av alla kväveutsläpp till Östersjön. Också Åland behöver ta sitt ansvar för att minska läckaget av näringsämnen till våra hav. Som ni säkert vet så driver jag frågan om ekologiskt jordbruk.

     Ett kretslopps- och ekologiskt jordbruk där även spannmålet till djuren odlas på gården och där djurantalet är i proposition till den odlade åkerarealen har genom forskning visat sig vara hållbart både ur miljö- och ekonomiskt perspektiv. Bara för att maten är närproducerad så kan vi ändå inte blunda för och strunta i vilka konsekvenser framtagningen har för miljön. Diskussionen om hur mycket vi gödslar och hur mycket vi ska stöda gödslingen har vi ofta i social- och miljöutskottet.

    Åland har nu, vilket jag är jättestolt över, cirka 25 procent ekologisk åkerareal. Det här är någonting som vi bör utveckla och bevara. Vi socialdemokrater har länge intensivt drivit frågan om ökad ekologisk odling på Åland. Vi vill ha ett mer miljöanpassat jordbruk.

    Det har varit debatt om vallodlingen där gräset slås och ges till djur särskilt för ekologisk köttproduktion. Den anser vi att är värdefull, däremot är jag ganska bekymrad över att varken ÅCA eller Dahlmans har valt att ha ekologiska linjer. Vi stöder men det finns ändå ingen produktion av ekologiska produkter just inom den här branschen. Konsumenterna vill dock ha mera lokal producerad mat men också mera ekologiska produkter, det ser vi på kundundersökningar bland annat i Sverige.

    Jag har också personligen noterat att utbudet ökar i våra varuhyllor. Om man går till Kantarellen, Sparhallen eller S-Market så har de här produkterna ökat. Det finns konsumenter som vill köpa ekologiska produkter.

    Jag har några frågor som jag delvis fick svar på, men som regeringen kan titta på. Det är i varje fall klart för mig att jag inte vill utöka ramen mera, ramen ska hållas, men innanför ramen kan man ju alltid justera.

    Det som gäller för det ekologiska odlandet är två saker. Ministern nämnde det klart och tydligt, vilket tydligen har varit ett missförstånd från de ekologiska odlarna, att de ett- och tvååriga gröngödselsvallarna finns kvar. Man kanske måste göra en tydligare skrivning så att det inte blir missförstånd.

    Det andra som jag gärna skulle vilja att regeringen gör, när de nu diskuterar det här meddelandet efter debatten, är att se över naturbetesstöden. För mig är de avgörande för den ekologiska lamm- och fårnäringen. Den näringen är något som vi borde satsa mer på. Idag exporteras allt eko-lamm till riket. Det går till exklusiva restauranger. Det finns en marknad här som växer. Vi var på studiebesök till Chipster som köper in fårkött. De sade att de skulle kunna köpa hur mycket som helst. Det är positivt att det finns en marknad och då ska vi stöda det så att vi får produktivitet.

    Det är viktigt att vårt jordbruksprogram är konkurrenskraftigt jämfört med riket, det har ministern klart och tydligt beskrivit och det kommer också fram i slutet av rapporten när man kan jämföra gårdar. När man tittar på den här tabellen så har regeringen, med utökningen på 3,5 miljoner, verkligen valt att ha ett mycket starkt konkurrenskraftigt stöd jämfört med riket.

    Vi konsumenter men också politiker måste nu börja ge mera positiva signaler. Precis som ltl Jörgen Pettersson var inne på så borde vi lyfta fram en framtidsanda och skapa stabilitet för att man ska våga satsa och hitta nya innovationer. Det är detta som diskussionen bör gälla, tycker jag. Vi kan också, via våra upphandlingar i kommunerna, visa att vi är villiga att stöda eko-odlarna.

    Mariehamns stad har gått in för att 30 procent av det som upphandlas ska vara ekologiska varor. Helst skulle vi ha sett att det skulle ha varit 50 procent. Det kan vi med politiska mål skapa. Våra barn i skolorna och våra äldre kan äta ekologiskt och det tycker jag att är viktigt.

    Fru talman! Jag vill också kort diskutera Lederprogrammet. Leader får ungefär 5 procent totalt av LBU-programmet, vad jag har förstått. Det är också en politisk diskussion. I Danmark ger man 11 procent totalt till ett Leaderprojekt av hela LBU-programmet.

    Leader har varit en framgångssaga. Under den tidigare perioden kan man lyfta fram evenemang som Windjammers ball, Swingläger i Badhusparken och Brändöluffen. Min absoluta favorit, som ni kanske har läst när jag har skrivit insändare, är Germundö Alpin. Det stärker ungdomar, det stärker också tredje sektorn och det har skapat föreningar med nya idéer osv. Det har varit ett lyckat program. Jag skulle gärna ha sett att man under nästa period kunde ha utvecklat det i samma riktning och tagit ett steg djupare. Men nu har man från regeringens sida valt en annan linje. Nu ska 60 procent gå till jordbrukare och markförvaltare istället, det blir som ett miljöstöd. Det här är ju också bra, men det är viktigt att man ser till att stödet används på rätt sätt. Kanske Mariehamns stad kan ansöka om Leadarpengar för att få Tullarns äng i skick? Man ska verkligen vara kreativ och få föreningar och andra grupper att se förmånerna.

    Jag var kort inne på nya innovationer och nytänkande inom livsmedelsindustrin. Bland annat har det kommit fram här i debatten tidigare att man inte har stött frukt så mycket men ändå har frukten blivit otroligt konkurrenskraftig. Tidigare nämndes äppelsaft men vi har också Kökars äppelcider gård och annat som verkligen marknadsför Åland.

    Socialdemokraterna skulle gärna se intresserade företag som kunde producera ekologisk barnmat. Vi är övertygade om att det finns en köpmarknad. Om man skulle ha en åländsk flagga och säga att här säljer vi hälsosam ekologisk producerad barnmat, så skulle jag, och många av mina vänner både i riket och i Sverige, handla barnmaten. Det är ekologisk mat som mina vänner vill ha i gåva när jag kommer på besök, de vill ha Grannas äppelsaft eller havtornsmarmelad. De vill ofta komma på höstmarknaderna just för att köpa våra ekologiska produkter. När det gäller barnmaten så där skulle vi ha en ny innovationstanke. Jag hoppas att det finns ett företag som vill nappa på det. Tack.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jag sympatiserar mycket med ltl Kemetters anförande vad gäller ekologisk mat och naturbeten. Jag anser att hon har helt rätt i det resonemanget. Vi vet att ekologisk produktion och mat har exploderat, det är många som vill ha det. Vi kan också se i butikerna att priserna nu håller på att närma sig det konventionella när volymerna stiger. Jag hoppas också att regeringen tittar över programmet innan man klubbar det om man är det minsta misstänksam över man har missgynnat det ekologiska.

    Landskapsregeringen får se vilka möjligheter det finns och vad man borde göra, om pengar ska omfördelas eller om man måste skjuta till något. Jag stöder ekologiskt och närproducerat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Ltl Runar Karlsson och jag har ofta konstruktiva diskussioner just vad gäller den här odlingsfrågan. Jag tror att vi ser ganska mycket lika på det här. För mig är det också viktigt att det finns en efterfrågan. Finns det en efterfrågan så kommer det att finnas en lönsamhet och då lönar det sig att producera. Här har kommunerna, som stora inköpare, en central roll att skapa efterfrågan. Mariehamns stad väljer att 50 procent av all mat till våra gamla, barn och skolor ska vara ekologiskt. Då finns det överhuvudtaget inte så mycket stödberoende mera, utan då har de konkurrens och kan till och med sänka priserna i butikerna. Det är så som marknaden fungerar.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det är bra att Mariehamns stad är föregångare. Vi i Saltvik har också tagit ett program där man ska försöka ge våra barn så mycket ekologisk mat som möjligt. Efterfrågan är många gånger mycket, mycket större än tillgången. I Saltvik finns det en mycket framgångsrik eko-odlare, Ålands största jordbruk, vars grödor förädlas i en kvarn i samma kommun. De har fått en förfrågan om att leverera till Finland mångdubbelt mer än de kan tillverka. Problemet är att han inte har resurser att satsa så mycket i kvarnar som efterfrågan är i riket. Det finns en omättlig marknad vad gäller ekologiska produkter. Jag tror att vi bara ser början på den kurvan ännu. Vi ser skrämselartiklar i tidningarna där åtta av tio frukter i princip innehåller gift och man avråder att ge barn sådana frukter. Vi politiker måste ta ansvar. Jag tycker att Kemetter tar ett stort ansvar.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, ltl Runar Karlsson. Socialdemokraterna har länge, också under tidigare mandatperioden, lyft fram att vi gärna skulle se en omställning där hela Åland skulle kunna marknadsföra sig som en ekologisk region och riktigt specialisera sig inom detta och på det sättet också kunna öka sin konkurrenskraft. Det är tyvärr så att de som odlar kanske inte är lika framsynta som ltl Runar Karlsson. Vi får se. Jag hoppas att vi i framtiden kommer att se utökade arealmarker.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag vill gärna utveckla hur ltl Sara Kemetter ser på utskottsbehandling eller inte. Det har varit upp i flera replikväxlingar här och nu redogör Sara Kemetter för socialdemokraternas ståndpunkt. Vi har flera meddelanden som har utskottsbehandlats. Att inte hörsamma oppositionens önskning tycker vi från liberalernas sida är både odemokratiskt och det är maktspråk. Här pratar vi om ett EU-program som sträcker sig långt in i framtiden och som har konsekvenser för flera regeringar. Som sagt var, vi har flera meddelanden som har utskottsbehandlats. Detta som är angeläget för hela det åländska samhället vill man inte hörsamma.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det stämmer, ltl Katrin Sjögren, att vi har andra meddelande som har utskottsbehandlats, bl.a. hållbarhetsmeddelandet. Det har varit värdefullt att det utskottsbehandlats. I det här fallet anser jag tiden sätter stopp för att ärendet ska utskottsbehandlas. För mig är det viktigt att vi kommer in i rätt tid så att vi inte på det sättet blir förfördelade. Jag vill inte riskera att vi hamnar i en sådan situation att vi är försenade så att det kan bli någonting negativt.  

    Talmanskonferensen har haft den här diskussionen. Jag har förstått att de har haft en omröstning. Jag respekterar vår demokratiska ordning, de har fört fram den här önskan just baserad på det här.

    Det är viktigt, och det har också kommit fram i debatten, att regeringen verkligen behöver se över, analysera och ta remissvaren i beaktande. Det är vi alla ganska eniga om att regeringen ska göra.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det beror ju förstås på hur man ser på saken. Vi upplever att man talar maktspråk och att man är odemokratisk. Det skulle också ha funnits ett värde i att ha haft en lagtingsbehandling och ett betänkande trots att tiden är knapp, eftersom flera talare har påpekat att det med all sannolikhet kommer att göras ändringar under programperioden. Då skulle det ju ha varit alldeles på sin plats att ha någon slags ursprungsbedömning att utgå ifrån.

    Det är när det gäller eko-odling så är vi från liberalerna helt överens med socialdemokraterna. Mot den bakgrunden är det ju då anmärkningsvärt att de extra pengarna, 3,5 miljoner, ska sättas på miljöstöd. Landskapsregeringens ursprungsförslag var väldigt, väldigt dåligt. Hur ser ltl Kemetter på det faktum att landskapsregeringen har sagt att man ska komma med en livsmedelsstrategi efter att vi slår fast landsbygdsutvecklingsprogrammet?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    I och med parlamentarismen så har regeringspartierna verkligen fått ta del av det här. Ända sedan jordbrukarna marscherade genom stan för ett år sedan så har det här diskuterats. De har hörts och vi har lyssnat. Det var i omställningsbudgeten som den första diskussionen togs upp om hur man ska se på fördelningen mellan egna pengar och EU:s pengar och förhållande där.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Jag sade att jag skulle återkomma med tankar kring Leader, varför det har blivit som det har blivit och hur systemet är uppbyggt. Det var bland annat Leaderåtgärderna som strategigruppen prioriterade ner om man exempelvis jämför med det finska programmet. För egen del skulle jag inte ha velat prioritera ner småföretagarstöden på landsbygden, vilket det här programmet också har gjort, tyvärr. Men det är ju till förmån för lantbruket. Vi har tvingats prioritera och välja åt vilket håll vi ska gå utgående från de ramar som tillfördes strategigruppen och avdelningen. Vi ville sätta mera fokus på miljöåtgärderna kring Leader för att ta fasta på det starka behov som finns. Närmiljön är viktig och Leader är också ett bra organ att genomföra miljöåtgärder genom.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det gjordes en överenskommelse att vi höjer ramen med 3,5 miljoner euro och det ska gå till miljö och eko. Det finns en oro bland de ekologiska odlarna att detta nu ska gå till projekt som Rädda Lumparn. Här tror jag att man från näringsavdelningen sida har en viktig roll att se till att det verkligen går till eko-odlare och till miljöhandlingar. Leaderpengarna skulle kunna gå till projekt som Rädda Lumparn och andra sådana projekt. Mera sådana projekt skulle då bli Leaderprojekt, men detta skulle gå direkt till eko-odlarna för att gynna deras verksamhet.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Det är helt korrekt. Dessa 3,5 miljoner som tillförs är inte till Leader och Rädda Lumparn projektet. De går direkt till miljö, till eko och till djurhållningen, dit riktas dessa 3,5 miljoner. Sedan är projektet Rädda Lumparn ett ypperligt exempel på projekt som kunde genomföras med Leadermetoden. Många olika markägare; samfälligheter och privata, är intresserade och de har tidigare inte kunnat ta del av våtmarksprojektspengarna för de har endast varit riktade till lantbrukarna. Nu kommer man att bredda detta så att kommuner, samfälligheter, privata och kanske något företag, som äger något område och är intresserad av att satsa på det här, kan vara med och förverkliga de här åtgärderna som vi verkligen vet att gör nytta och skillnad för miljön.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack för det klargörandet. Det är märkligt, när man följer med i diskussionerna i media, hur mycket missförstånd det egentligen finns ute på fältet. Jag är glad att ministern klargör detta så här tydligt. Min tanke under den senare repliken for till Katrin Sjögren, men jag kan svara åt ministern för han gav egentligen svar på det som jag hade velat säga åt Katrin. Det var förhandlingar, det ökade med 3,5 miljoner och just för att socialdemokraterna har suttit med i regeringen så sätts det här stödet på miljö och eko. Det är en fråga som vi har drivit hårt. Som alla vet så om man sitter med i en treklöver som nu så gäller det att förhandla och komma överens. Sedan när man har sagt att nu är det klart så då är det klart att vi håller oss till taket.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, talman! Jag vill bara understöda ltl Kemetters idé och åsikt när det gäller ekologisk barnmat. Med personlig erfarenhet av barn som fötts med tolv års mellanrum så är det en markant skillnad i hur föräldrar idag överlag tänker. Jag har inget minne av att jag för 12 år sedan skulle haft möjlighet att köpa ekologisk barnmat, som det faktiskt finns idag. Att dessutom kunna handla ett åländskt alternativ vore det absolut ultimata. Det är precis som ltl Kemetter och ltl Pettersson säger; ”tänk nytt, tänk annorlunda och tänk utanför boxen”.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Jag tackar för det stödet. Vi är jämnåriga och har barn i samma ålder och samma gap. Jag har faktiskt själv upplevt samma sak, jag lagade allting åt min förstfödda, efter mitt fjärde barn så tyckte jag att jag inte hann. Det är då ett medvetet val och då söker jag de här märkena. Redan när det gäller tomater eller äppel som är besprutade så blir min son alldeles flammig i hela ansiktet och det är tillräckligt med signaler för mig att konstatera att nu måste man börja tänka om. Det är inte hälsosamt att få i sig detta i koncentrerade former under hela sin barndom och sedan också under skoltiden.

    Annette Holmberg-Jansson, replik

    Talman! Vi är helt överens i den frågan. Som tur är så finns det bra åländska produkter. Man behöver inte alltid köpa färdiga produkter. Som intensivt arbetande småbarnsmamma kan det vara väldigt bra att ibland kunna köpa färdigt och då vore det underbart om det hade funnits ett åländskt alternativ.

    Jag läste igår om en gård i Sverige som hade behövt tänka om. De hade satsat på vattenbufflar istället för kor bara för att klara sig i konkurrensen och idag gör de svensk mozzarellaost. Om man bara vågar tänka lite utanför boxen så tror jag att man hittar ganska många lösningar.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är just sådana här innovationer vi behöver på Åland, småskaligheten. Jag har en lång lista av släktingar som önskar sig Carolas sommarhonung, för det lär inte ska finnas något godare. Hur de än smakar så det den honungen de vill ha. Jag tror att vi kan marknadsföra Åland, vi kan hitta nischer och man är också villig att betala mera för sådana produkter.

    Skulle det finnas ekologisk barmat och den skulle vara lite dyrare så skulle jag betala för det för jag vet att mitt barn skulle må bättre och så tänker många med mig.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Ltl Kemetter nämner fårskötsel, ekologisk odling och att man borde förädla mera ekologiska produkter, hon nämnde bland annat mjölk. Jag ska inte gå in på ÅCA för de har inte möjlighet att försvara sig. Jag tror att det finns en ekonomisk förklaring till varför man inte producerar ekologiskt.

    När det gäller fårskötsel så finns gårdarna överhuvudtaget inte räknade, vilket är en svaghet.

    När det gäller ekologisk odling och Åland som en ekologisk ö, så jag tror att det var år 2004 som vi lade en motion där vi uppmanade landskapsregeringen att utreda möjligheterna för Åland att bli helt ekologiskt. Jag tror inte att det var några som stödde oss. Jag vet inte, jag kommer inte ihåg nu hur det var med socialdemokraterna. Men nu sitter åtminstone socialdemokraterna med i regeringen och har kunnat lyfta upp den här tanken.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Det var just därför som jag ställde frågan om fårgårdarna och den ekologiska lammproduktionen i mitt anförande till regeringen. Mycket riktigt så tycker jag inte att det har tydligt har kommit fram. Det är en viktig näring och för Chipsters en försäljningsprodukt så jag vill gärna att regeringen ser över fårproduktionen.

    Vad gäller att Åland skulle ställa om helt och hållet och bli till 100 procent ekologiskt så det är jätteroligt för socialdemokraterna stöder detta. Nu har vi Ålands Framtid och även Runar med oss så kanske vi snart har majoritet i lagtinget för en sådan förändring.

    Nu går vi in i en ny period, nu är detta den politiska viljan och nu lever vi så här i sju år och så får vi se vart konsumenterna och produktiviteten tar oss.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Det har många gånger sagts att man ska ta vara på all klokskap. Vårt inlägg om tanken om ekologisk odling är att man skulle göra en förstudie vad det innebär. Man måste inte gå över till 100 procent för det måste finnas en avsättning, det ska finnas en lönsamhet men framförallt en avsättning. Om man hade haft framförhållning från regeringens sida så kunde en förstudie ha varit klar till den här programperioden redan, om man hade tagit åt sig av en riktigt bra motion. Så här blir det när man inte beaktar bra idéer.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Jag tror nog att man har beaktat bra idéer. Den här diskussionen har ju kommit upp i media under årens lopp. De som ska leva med detta, de som äger marken och de bönder som producerar har valt att gå en annan riktning, mycket för att det säljer bra, de gör vinst och de har möjlighet att utveckla sina produkter. Vi ser en annan vision men vi måste stöda de näringar som nu finns och de som verkligen gynnas. Jag nämnde också produkter som inte är ekologiska bl.a. äppelsaften.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Anders Eriksson

    Tack, fru talman! Det har varit en enorm debatt och det är ganska naturligt, det är en stor och viktig fråga. Det har varit mycket känslor och det är också naturligt, det är många som berörs. Jag tar inte del i tävlingen om vem som pratar längst i den här debatten. Jag ska försöka hålla mig kort, jag ska också försöka vara saklig.

    Det som har förvånat mig är hur man i detta ärende kan uppleva två så otroligt skilda världar. I den situationen som landskapet Åland befinner sig i idag så borde alla ha fokus på tillväxt, arbetsplatser och var det finns möjlighet till framtida tillväxt.

    Däremot har de som har ifrågasatt LBU-programmet, och menat att det inte riktigt räcker till, blivit beskylld för sluggerdebatt, särintressen och allmänt gnäll.

    Även ledarna i våra åländska tidningar brukar många gånger beskriva skilda världar. Jag noterade att Niklas Lampi hade en väldigt initierad ledare där han berättade om helheten med sysselsättningen, tillväxten och arbetsplatserna, medan Nina Fellman på Nya Åland kanske mera greppade vad hon hade i sitt personliga skafferi.

    Partiledarna på Åland var, före förra valrörelsen, inbjudna till en diskussion där frågan kom upp hur man såg på jordbruket. Jag minns att ltl Perämaa var med vid det tillfället där en bankdirektör sade: ”Jordbruket, det är ju en skyddad verkstad.” Det var en uppfattning som förekom hos storfräsarna i det åländska näringslivet för två, tre år sedan. Jag upplever att också där har kunskapen spridit sig.

    Samhällsdebattören, tidigare storfräsaren, Johan Dahlman har haft flera intressanta inlägg. Onsdagen den 16 april skrev han bland annat: ”Drömmen om tusen nya kossor är en utopi som nu slås sönder. Börjar man rubba på hörnstenarna, tillgång till lokal råvara, så äventyras hela livsmedelsklustret.” Johan Dahlman har en son som driver ett stort jordbruk och har själv insyn i ett livsmedelsföretag så det är naturligt att det finns en hel del kunskap där. Och det här tror jag är svaret på att vi har så väldigt skilda världar. Det finns ganska mycket okunskap, en viss populism och det finns stundtals också nästan fanatisk övertygelse att man vet bäst själv ifrån regeringens sida.

    Det har sagts att man inte har lyssnat på remissen, jag har inte sagt det men flera har sagt det. Jag tycker inte att det är ett helt korrekt påstående. Man har bland annat infört mekanisk ogräsbekämpning som inte var med tidigare. Man har infört reducerad bearbetning. Vi som sitter i social- och miljöutskottet hörde en miljöprofessor, angående hållbarhetsstrategin, och han pekade på att plöjning under hösten är mest skadligt när det gäller eutrofieringen. Visst, det finns absolut vissa förbättringar.

    Det finns två grundläggande problem fortfarande så som jag ser det. För det första är det den framtida anslutningsgraden till miljöstödsprogrammet. Jag är orolig för hur pass stor den kommer att bli. Det kan vara intressant för ledamöterna att veta att det så kallade basstödet som man får för att uppfylla hela regelverket har varit 120 euro per hektar nu, och det kommer att bli 54 euro i det kommande programmet. Då bör man ha klart för sig att när man är med i miljöstödsprogrammet så medför det många nackdelar. Det är mycket mera byråkrati och det är många åtgärder som ska vidtas.

    Jag noterade att lantrådet sade i debatten i förrgår att miljöstödet inte har nått målet. Jag hade inte möjlighet att få svar i det replikskiftet jag hade med henne. Verkligheten är ju den att de utredningar som har gjorts har visat att miljöutsläppen från det åländska jordbruket har minskat ganska mycket just tack vare miljöstödet. Det är ofrånkomligt. Så jag blev lite förvånad över det.

    Den andra saken är att totalbudgeten för hela programmet är för låg.

    Näringsminister Karlström har haft flera intressanta inlägg, det första väldigt långt. Det finns, enligt mitt synsätt, två allvarliga felbedömningar i jordbruksminister Karlströms resonemang. Det första är att man ska kunna investera sig ur dålig lönsamhet osv. De som har satsat på framtiden, de som verkligen har investerat har en enormt hög skuldsättning just nu, en skuldsättning som man faktiskt har svårt att klara av. Man löser inte det problemet genom att uppmana dem att investera ännu mera. Det håller helt enkelt inte ihop.

    Tidigare näringsministern, Jan-Erik Mattsson, ringde mig igår och sade; ”varför för ni inte fram att de investeringar som har gjorts blir ju bortkastade om det inte finns en fungerande grundekonomi i lantbruksföretagen”. Jag sade att nog har jag framfört det i repliker men kanske inte tillräckligt tydligt.

    Min värderade kollega Eklund blev häcklad när han höll vårt gruppanförande för att han tog upp enskilda gårdar, men det bekymrar inte mig, jag tänker göra det ändå. När det gäller ekologisk odling, som många pratar om, så det absolut största och mest seriösa företaget är Germundö gård, alla är seriösa på sitt sätt. De har byggt upp ekogården för att ta hand om ekologiskt spannmål, de har fått stora investeringsstöd från landskapsregeringen. Vi har Österängs kvarn som vidareförädlar de här produkterna, de har fått stora investeringsstöd från landskapsregeringen. Med detta LBU-program som ligger nu så är risken stor att benen slåss undan för fortsatt ekologisk spannmålsodling.

    Alla som har smakat den ekologiska havregrynsgröten och jämfört den med det finska tapetklistret som man kan få så inser att den ekologiska havregrynsgröten är en otroligt fin produkt. En miljon kilo levererades i fjol, det här året är målsättningen 2,7 miljoner kilo att försöka vidareförädla.

    Jan-Erik Mattsson hade helt rätt i sitt telefonsamtal. Ser man inte till att det finns en fungerande ekonomisk verklighet så är också de stora investeringar som har gjorts hittills bortkastade. Det bekymrar mig en hel del. Det här visar lite på okunskap, när man tror att man ska kunna investera sig ur en stor skuldsättning och på det sättet öka lönsamheten. Det skapar inte stabila landsbygdsföretag om man uppmanar till ökad skuldsättning.

    Det finns en mjölkgård, som jag känner till väl, som har över 2 miljoner euro i skulder. Det är tufft! Det är tufft att rulla den skuldsättningen. Man hjälper inte den typen av företag att uppmana till ytterligare skuldsättning, kanske 1/2 miljon till. Det här är företag som ligger på absolut topp när det gäller produktivitet och när det gäller framtidstro som landskapsregeringen efterlyser. Det ironiska är att det är de som satsar, de som har en stor skuldsättning och som är mest sårbara. Från visst håll har man pratat om stödoptimering och vallodling osv. Inte är det något bekymmer för dem om stöden försvinner. Men för dem som satsat på framtiden så infinner sig de stora bekymren. Därför måste det finnas ett stabilt långsiktit ekonomiskt fundament att stå på och där har landsbygdsutvecklingsprogrammet en synnerligen viktig roll.

    När det gäller stora landsbygdsföretag så vill jag ytterligare peka på en faktor som jag tror att många i lagtinget inte riktigt tänker på. Det här är företagen är enormt sårbara. Många gånger står det och faller med en odlare, i bästa fall ett par, man och hustru, som jobbar. Man har anställda men om det händer något med odlaren så faller hela verksamheten. Det är så oerhört sårbart. Det är också väldigt långsiktigt. Vi pratar många gånger om tjugoåriga satsningar. Det här är inte något sorts kvartalsekonomi, utan det är väldigt långsiktiga satsningar.

    Den andra saken, som jag tycker att näringsminister Karlström lite missar, är att han säger att det här ska vara konkurrensneutralt i förhållande till riket. Det är ju viktigt och det skriver regeringen i alla sammanhang. Men när man tittar på SWOT-analysen, som jag i ett replikskifte tidigare pekade på, så de stora svagheterna är svag lönsamhet, dyra transporter, kapitalintensiv produktion, småskaligheten och kortsiktig politik. De grundanalyser och de problembeskrivningar som har gjorts är mycket, mycket bra. Men det här programmet möter inte upp hur man ska kunna åtgärda de problemen.

    Jag råkade personligen vara ansvarig minister när Åland blev EU-medlem. Vi tog fram väldigt mycket underlag och väldigt mycket kalkyler. Jag kan trösta minister Karlström med att jag då försökte peka på att det faktiskt finns en framtid för åländskt jordbruk, medan man mer eller mindre blev idiotförklarad av sådana som hade bestämt att det inte fanns någon framtid.

    De kalkyler som gjordes då pekade på att om man ska kunna ha samma konkurrensförutsättningar, på grund av småskaligheten och på grund av transportberoende, så måste vi ha ett 25 procentigt högre stöd här på Åland, annars är vi inte konkurrensneutrala i förhållande till riket där den stora marknaden finns. Det här är den andra punkten som jag tycker att man resonerar felaktigt kring. Man jämför rikets stöd rakt av och ligger vi någorlunda lika som i riket så är det bra, men det är inte tillräckligt. Det finns tre beståndsdelar; EU:s jordbruksstöd, de finska jordbruksstöden och de åländska jordbruksstöden. De åländska jordbruksstöden måste också fungera.

    Minister Karlström sade i sitt anförande här tidigare att man har satsat betydligt mera i Finland än vad man har gjort i Sverige. Det är sant, det har man alltid gjort. När Finland och Sverige blev EU-medlemmar så fanns det inte längre någon fungerande småskalighet överhuvudtaget i Sverige. Allt var undanröjt av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Det var enbart marknadsanpassning och världspriser som gällde. EU-medlemskapet var på många sätt en räddning för det svenska jordbruket, men en katastrof för det finska jordbruket. Det var två skilda världar som blev EU-medlemmar.

    Visst, minister Karlström, man har alltid satsat betydligt mera i Finland. Det har man också hittills gjort på Åland. Man har satsat mera för man har insett att det finns orsaker till det; arbetsplatserna, det öppna landskapet och livsmedelsindustrin. Det finns orsaker till det.

    Jag sade att jag skulle bli kort så låt mig avsluta med att säga; minister Karlström sade att han blir tårögd över att det kom remissvar där man ville föra över lantbruksstöden och behörigheten till Finland. Som aktiv självstyrelsepolitiker blir jag också tårögd. Men det hänger ihop med att de som har tagit del av LBU-programmet har blivit betydligt mera tårögda. Jag tror att man ska se de här svaren som ett utslag för frustration. Det är tråkigt, jättetråkigt. Det är ändå jordbrukarna som har byggt upp självstyrelsen historiskt sett. Att man nu allt mer vänder självstyrelsen ryggen är enormt trist, tycker jag.

    Avslutningsvis, när det gäller utskottsbehandlingen så nu säger de som inte vill ta i det här med tång att det är för sent. Det kan absolut vara för sent om vi ska titta på deadline. Jag tror att det var 10 maj som det här skulle gå till kommissionen, så det kan jag hålla med om. Men om ett parti helt plötsligt föreslår 3,5 miljoner mera i extra anslag och samma partis företrädare i finans- och näringsutskottet inte ens vill titta på vilka konsekvenser det kunde få, så blir det nog mera prat i tomma intet än att man menar riktigt allvar. Tack.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Tack, fru talman! Det är väldigt många som väldigt ofta sätter ord i min mun som jag aldrig har sagt. Man kanske har läst någonting i tidningen som någon har missförstått. Jag har aldrig någonsin påstått att de stora gårdarna ska behöva investera ännu mera om de inte vill göra det. Det är ju därför som vi har haft ett fantastiskt investeringsstöd, så att de som har velat investera ska kunna göra det. Det viktiga med investeringsstöd är att de som kanske idag har 40 kor ska kunna öka sin besättning med 10 eller 20 procent och det kommer att göra stor skillnad för den gården.

    Sedan angående miljöstödet, ja, basstödet var 120 euro tidigare och nu går det ner till 54 euro. Som ltl Eriksson vet har vi också en husdjursförhöjning som inte finns i Finland. Vi har också tagit bort väldigt många krav när det gäller basstödet, vilket fanns tidigare. Det var skiftesvisa anteckningar, man måste röja i diken, idag kräver vi inte längre att man måste ha en rådgivare och vi har också tagit bort väldigt konstiga byråkratiska krav som att man ska ha städat på gården. Allt sådant förenklar och det är också positivt.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Ltl Anders Eriksson, replik

    När det gäller det sistnämnda så har jag noterat det. I många olika sammanhang har jag fått vara med och analysera de här programmen. Vi har konstaterat att det som man ändå ska uppfylla och de åtaganden man har för att vara med i miljöstödet så räcker troligtvis 54 euro inte till för att göra det intressant. Om anslutningsgraden till det åländska miljöstödet blir alltför låg så är jag bekymrad när vi pratar om Lumparns vänner och att ha ett miljövänligt jordbruk.

    Investeringsstöden är viktiga, men jag har inte lagt några ord i någons mun. Jag har uppfattat det som ett mantra från jordbruksminister Karlström när han säger att man ska investera, man ska investera, man ska investera och därför har man höjt investeringsstödet. Det är ju den enda punkten, om man jämför med tidigare program, där man nu höjer anslagen ganska avsevärt. Det beror just på att möjliggöra investeringar.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Om ni tittar på tabellen igen i meddelandet så höjer vi också på många andra områden, jämfört med tidigare; kompetens, investering för livsmedelsindustrin osv.

    Vad gäller anslutningen till miljöbasstödet så är jag inte lika orolig som ltl Eriksson. Jag vet också att vi har väldigt många bra tilläggsåtgärder som förhoppningsvis sedan kommer att väljas. Det lockar producenter att producera mera men också att ta ansvar för miljön. Det gamla basstödet på 120 euro har tyvärr trissat upp arrendepriserna, det är jag helt övertygad om. Det medförde att de som inte riktigt har varit intresserade av att producera fortsättningsvis har kunnat ta emot ett miljöstöd utan att fokusera på produktionen. Nu blir det mer riktat mot produktion och mer riktade åtgärder och det kommer förhoppningsvis relativt snart också att synas på arrendepriserna. Det är en viktig fråga.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag håller inte med om den analysen heller, att basstödet i miljöstödet på något sätt skulle ha trissat upp arrendepriserna. Detta som man i många sammanhang har kallat för skenodling, stödodlingen osv, ha fokus på att få bort det. Men basstödet i miljöstödet har varit enormt viktigt för seriösa framåtsyftande landsbygdsföretagare.

    Det här är viktigt, jag hoppas att jag har fel och att minister Karlström har rätt när han säger att han tror att anslutningsgraden kommer att bli bra. Med all respekt minister Karlström, de som har analyserat det här och som faktiskt förstår vad det handlar om när det gäller drivande av lantbruk är synnerligen tveksamma.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Ltl Anders Eriksson har varit med i det här parlamentet i många, många år och har säkert varit med och tagit flera sådana här program. Ni nämnde i ert anförande när vi fick behörigheten till Åland. Jag är lite intresserad, var inte Anders Eriksson då med i regeringen och arbetade fram att vi skulle få det här behörighetsområdet över till Åland? Eller har jag missförstått?

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Både och, uppfattat både rätt och missförstått. Den nya självstyrelselagen trädde ikraft två år före EU-medlemskapet. Det var den självstyrelselagen som slog fast behörigheten när det gällde vad som skulle höra till riket och vad som skulle höra till Åland. Jag kanske har varit med för länge men så länge har jag inte varit med att jag är ansvarig för nu gällande självstyrelselag. Jag satt som ansvarig minister när vi blev EU-medlem och då skulle man följa den behörighetsfördelning som fanns.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det har förekommit en debatt även från jordbrukarnas sida att vi inte skulle klara av att sköta det här utan att behörigheten skulle tillbaka till riket. Där har jag faktiskt en annan åsikt när jag ser hur man som enskild jordbrukare verkligen kan lobba och diskutera med politikerna och direkt med ministern. Sedan har man hört jordbrukarna och verkligen skapat bättre förutsättningar än i riket och tagit hänsyn till det här. Är Ålands Framtid nu av den åsikten att behörigheten ska över till riket? Eller är ni nöjda med det arbete som nu görs?

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det här var kanske vårsessionens mest onödiga fråga. Nej, vi tycker inte att behörigheten ska tillbaka till riket. När man pratar om tillbaka till riket så har behörigheten aldrig funnits på rikssidan. När den första självstyrelselagen trädde ikraft då hade Åland total behörighet, ganska långt också på skatteområdet och hundra procent när det gällde hela näringspolitiken. Det här snacket om tillbaka till riket, det förstår jag inte överhuvudtaget. Det finns en frustration som jag har en viss förståelse för i och med att jag har ganska bra insyn i hur den här branschen fungerar, men man måste ändå vara konstruktiv. Jag tror definitivt att det är till gagn för Åland ju mera vi kan bestämma här hemma på egen plan, därför jobbar vi faktiskt hela vägen för självständighet. Men det krävs också politiker som är med i ansvarig ställning, som förstår näringslivets villkor och som lite går till mötes.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Lagtinget tar nu lunchpaus en halvtimme. Vi ajournerar oss till kl. 12.35.

    Talmannen

    Plenum fortsätter.

    Ltl Roger Slotte

    Fru talman!  LBU-programmet har nu varit på remiss och det har kommit in mängder av remissvar från såväl jordbrukare som företag verksamma inom livsmedelsindustrin. Remissvaren är väldigt eniga i sin kritik, både primär- och livsmedelsproducenterna ser samma problem med förslaget till LBU-program.

    Man säger i remissvaren att LBU-programmet är dåligt anpassat till det som är det åländska samhällets styrkor; småskalighet och närproducerat. Även ett LBU-program med bibehållna stödnivåer jämfört med idag innebär i praktiken sämre förutsättningar för lantbruket eftersom omkostnaderna ökat med upp emot 20 procent den senaste perioden. Konsekvensen av LBU-programmet riskerar därför bli att flera jordbruk kan komma att läggs ned vilket i sin tur kan leda till att livsmedelsföretagen måste lägga ned i brist på råvaror.

    Fru talman! Jordbruket genererar idag cirka 850 arbetsplatser och livsmedelsindustrin cirka 450 arbetsplatser, inalles cirka 1 300 arbetsplatser. LBU-programmet har således konsekvenser för hela det åländska samhället. Dessutom finns kopplingar mellan jordbruket och det som gör Åland intressant som turistmål; lokalproducerade produkter och ett öppet vackert landskap.

    Fru talman! Landskapsregeringen bör därför vara lyhörd för de synpunkter som inkommit från remissinstanserna, i synnerhet eftersom de är så samstämmiga och pekar på allvarliga konsekvenser, om LBU-programmet förverkligas i enlighet med remissförslaget.

    Det är viktigt att vi utnyttjar vår självstyrelse för att skapa de bästa tänkbara förutsättningarna för vårt näringsliv. De EU-program vi idag debatterar är en del av dessa förutsättningar. Alla produktionsgrenar, måste ha acceptabla förutsättningar för produktion.

    Fru talman! Vi vet att det särskilt för producerande företag är svårt att konkurrera med våra närområden med beaktande av de merkostnader som är förknippade med ett ö-samhälle i form av dyrare transporter o dyl.

    Man borde därför alltid sträva efter att ge livsmedelsföretag och övriga företag de bästa förutsättningar för att klara konkurrensen med omvärlden. Tack.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Det är uppenbart att det finns lite olika läger inom centern. En rak fråga som vi gärna skulle vilja ha svar på när ltl Slotte talar sig varm för det åländska jordbruket är: Stöder han partistyrelsen eller vilken åsikt har han kring eventuella förhöjningar av stödnivåerna?

    Ltl Roger Slotte, replik

    Fru talman! I mitt anförande bad jag att landskapsregeringen skulle vara lyhörd när man tittar på konsekvenserna från remisserna. Jag kan påminna om att minister Karlström i sitt öppningsanförande också sade att man skulle lyssna på remissvaren och se vad som är möjligt att göra. Det sade också lantrådet.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Men ltl Slotte har ju en direkt uppmaning från sin partistyrelse att verka för en höjning på 3,5 miljoner euro under den kommande programperioden. Kommer han att ta den uppmaningen och arbeta för det eller kommer han inte att göra det? Det är den raka frågan.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Svaret på den frågan är att man ska lyssna på remisserna och se vad som är möjligt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Också den sansade ltl Roger Slotte kommer nu med domedagsscenario här, att förädlingsindustrin till delar måste läggas ner om det här förverkligas.

    Står alltså ltl Slotte bakom landskapsregeringens enhälliga LBU-program när det gäller stödnivån? Det redogörs för att stödnivån har stigit från 33 miljoner till 37 miljoner för de här kommande åren.

    Står också ltl Slotte bakom sin finansminister Roger Nordlund som har lagt de ekonomiska ramarna 2012 och nu 2014 för detta program?

    Ltl Roger Slotte, replik

    Fru talman! Ltl Jansson har tydligen missuppfattat. I andra stycket i mitt anförande berättade jag att man i remissvaren säger att jordbruken kommer att läggas ner och livsmedelsföretagen kan få brist på råvaror. Det var remissvaren som jag refererade till.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Mina två huvudfrågor blev obesvarade. Jag ber ltl Slotte i ärlighetens namn att besvara de frågorna. Står ltl Slotte bakom det av landskapsregeringens enhälliga lagda program när det gäller stödnivåerna i LBU? Samt stöder han sin finansminister som är huvudansvarig för de här ekonomiska ramarna där LBU-programmets stödnivåer är en del?

    Den minnesgoda lagtingsledamoten minns hur det har varit i de tre tidigare programmen, hur debatten före var och de remissvar som också där kom in också i slutskedet. Där kom man också med dessa domedagsprofetior och även centerns agerande i samband med de diskussionerna. Idag säger man att de programmen har varit en total succé. Vad finns det för trovärdighet i ett sådant här argumenterade, ltl Slotte?

    Ltl Roger Slotte, replik

    Fru talman! Jag kan inte svara på vilken trovärdighet som finns i de remissvar som har kommit in. Däremot tycker jag att man ska utvärdera remissvaren, titta på dem på ett sådant sätt så att man ser om det är någonting som man bör ta till sig så ska man göra det och se vad man kan göra åt det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Det är inte lätt att förstå vad centern vill i den här frågan. Jag blir heller inte klok på vad ltl Slotte menar. Vi ställer raka frågor om han står bakom regeringens förslag till det här programmet eller om han vill ytterligare höja 3,5 miljoner som centerns centralstyrelse vill. Man får inga svar. Jag ska inte blanda in några fler frågor, för jag vill ha svar på de här frågorna nu.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Fru talman! Det är inte lätt att bli klok när man inte hör vad jag säger.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Koppla bort de där remissvaren! Är det bara remissvaren som ltl Slotte kopplar till så de kan vi läsa själva. Men vad är ltl Slottes ställningstagande i detta? Det vill jag veta.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Som jag sade i början här i en tidigare replik så vill jag att landskapsregeringen ska vara lyhörd, titta på vad remissvaren ger och titta på om man kan göra någonting i det sammanhanget.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Tack, fru talman! Jag tänkte avstå min replik men jag tror att den kan behövas. Landskapsregeringen har kommit till lagtinget med ett meddelande. Det meddelandet innehåller bl.a. ett LBU-program. Stöder ltl Roger Slotte det av landskapsregeringen lämnade meddelandet?

    Ltl Roger Slotte, replik

    Fru talman! Som det ser ut idag så stöder vi programmet men vi vill ändå att man ska titta på remissvaren och se vad man kan göra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

     Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det är givetvis demokratiskt och bra att man tar del av remissutlåtandena när man en gång har skickat ett ärende på en remissrunda. Det är bra i sig. Vi ska komma ihåg att vissa av dem som verkar ute på jordbruksfältet har i sina remissutlåtanden sagt att de vill att landskapsregeringen överväger att vi ska lämna ifrån oss behörigheten över jordbrukspolitiken, den här delen av näringspolitiken tillbaka till riket för att vi inte klarar av det själva. Anser ltl Slotte att landskapsregeringen också ska lyssna till de remissutlåtandena?

    Ltl Roger Slotte, replik

    Fru talman! Jag har inte upptäckt att det har stått någonting sådant i remissutlåtandena, däremot har jag läst om det i tidningarna. Det är möjligt att det finns någonting sådant. Som jag ser det så tror jag nog att behörigheten ska stanna här hemma.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Även den situationen att landskapsregeringen nu inte skulle lyssna till remissutlåtanden så anser Roger Slotte uppenbarligen att man ska lyssna till en del av utlåtandena men inte till den andra delen.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Fru talman! Som jag sade i början av replikskiftena så lovade minister Karlström att man skulle titta på remissvaren och ta till sig till den del de är skäliga. Lantrådet sade samma sak i måndags. Jag förutsätter att man tittar på remissvaren och försöker agera därefter.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman! Jag ska i mitt anförande beröra själva LBU-processen, den politiska processen, som delvis är sammanflätad, något som jag skulle vilja kalla för paktförhandlingar och sedan lite oönskat som har framkommit i den här processen.

    För det första, när det gäller LBU-processen och hela rumban med att ta fram nya EU-program, som omfattar annat än LBU, så den processen är väldigt strukturerad och metodisk och den är baserad på fakta och strategiska överväganden, utvärderingar och vetenskap. Därför tycker jag det är tråkigt att debatten många gånger är förenklad och rentav irrationell och till stor del, tyvärr, baserad på felaktigheter som oavsiktligt eller till och med avsiktligt förs in i diskussionen. Det här förtar det enorma arbete som man har gjort. Jag vill inte spekulera i hur många timmars arbete det är, men det är tusentals timmar av politikers och tjänstemäns arbete här men också på annat håll. Kommissionen har granskat och fört en dialog med landskapsregeringen om ramarna, man har lyckats argumentera för sin sak och fått sin vilja igenom osv.

    När det gäller att recensera debatten så förvånas man över medias roll. Nu är inte de aktörerna här och kan försvara sig, men jag tycker att det är sällsynt stor brist på analys, särskilt hos den ena tidningen. Det här kan man helt objektivt konstatera om man går igenom de artiklar som har skrivits. Den andra tidningen är lite bättre, åtminstone nu på slutet har man försökt analysera och höra båda sidor och dra slutsatser.

    Jag saknar också, ärligt sagt, i de här fallen med det här klimatet så är public service radions uppgifter väldigt viktiga, att fri från påtryckningar göra analyser och utvärdera olika åsikter. Den insatsen har jag saknat i den här processen. Men som sagt, fru talman, eftersom de här aktörerna inte kan försvara sig så ska jag inte tala mer om det. De har inte möjlighet att intervjua mig om det.

    När man har designat hur det här ska gå till för att ta fram ett program så har man ju tänkt sig att alla ska vara med och det ska bli en uppslutning kring det här. Men det har varit för komplicerat, det är helt enkelt svårt att greppa och därför blir resultatet nästan motsatsen. Det kanske är för storskaligt tänkande att man ska ha så enorma resurser för att kunna greppa det här. Vi har det inte riktigt i det åländska samhället. Ändå vill jag säga att en part har greppat det här och det är landskapsregeringen. Näringsavdelningen med näringsministern Karlström i spetsen och framförallt de tjänstemän, som är få till antalet och har en enorm bredd och djup kompetens, har kunnat hålla i den här processen.

    Det här fortsätter och i de remissutlåtande som nu finns, om man nu bortser från övertonerna och överdriften att vi ska skrota självstyrelsen, så finns det fortfarande mycket guldkorn att justera i det här programmet. Det kommer man att göra före man tar slutligt beslut och börjar knappa in det här i den omfattande databasen som programmet ska in i så att man kommer med i rullorna nere i Bryssel.

    Jag ser också det som en självklarhet att man in i det sista ska skruva, prova lite och kanske till och med borra lite, som i vilken verkstad som helst, tills man lämnar ifrån sig den här produkten och det vet jag att man kommer att göra.

    Lite från bondens perspektiv. Det kan inte vara lätt att vara jordbrukare idag och förstå sig på sin egen framtid när det kommer så vitt skilda signaler om förutsättningarna. Många jordbrukare vittnar om att det är väldigt svårt att bedöma vad som komma skall. En bonde som har hållit på länge sade; ”så här har det varit vid alla EU-program. Det har varit samma diskussion, helt hopplös framtid, allt skulle läggas ner, det är kört sedan går det någorlunda bra ändå.” Varför det? Ja, för det första så vill ingen bonde ha den här byråkratin och de här stöden. Man skulle vilja vara en vanlig företagare och få betalt för det som man producerar. Inte är det någon konsument heller som först skulle vilja betala lite i butiken och sedan lite via skattesedeln och sedan måste stå ut med den här diskussionen. Helst skulle man ju vara utan det, men det är inte så lätt att komma dit, men utvecklingen går sakta men säkert och det är bra att vara förberedd.

    För den enskilda bonden så har man sett en otrolig förändring. Inom en generation kan det ändras totalt beroende på vad man håller på med. Det ska inte bara vara nya arter och nya maskiner utan det ska vara ny kompetens också. Jag kan bara ta den bransch som jag känner till, fruktodlingen, under min tid som jag har upplevt, tre generationer äppelodling, så där förekommer det helt nya arter, helt nya metoder och helt ny kompetens och ett helt nytt sätt att skörda och lagra osv. Det här ställer otroliga krav på bonden jämfört med andra yrkesgrupper. Vid andra yrken kan man ofta få en grundutbildning och sedan klarar man sig mer eller mindre under hela karriären och man vidareutbildar sig lite. Men för bonden gäller det ibland att ta hela sin kunskap och kasta den överbord och få in ny kunskap. Samtidigt måste showen pågå. Det kan inte vara lätt. Man måste ändå känna sympati med dem som har reagerat väldigt starkt bara på kravet av förändring som kommer. Kraven på förändring kommer också utifrån; från marknaden, delvis från politikerna men också från EU där kommissionen har vissa krav. Jag har sympati för att det kan finnas vissa övertoner också. Det är nästan religiösa mått, får man säga positivt, så att man börjar tveka på självstyrelsen fast det var bönderna som såg till att vi fick självstyrelse. Som sagt, även om jag vill bortse från övertonerna så förstår jag dem.

    Sedan till den politiska processen. Det är ju relevant att de tider är över där vi har mycket pengar som helst. Tvärtom, vi har fortfarande ett stort underskott, i storleksordningen 2-3 procent av BNP. Det är visserligen inte så farligt som i andra länder, men det gör att vi måste väga euro för euro mot andra satsningar.

    Även när det gäller överföringsutgifterna, hur vi stöder vårt näringsliv, så måste det prioriteras ytterst noga. När pengarna redan är slut och man redan går back så är det etter värre och göra det, jämfört med att det finns pengar att skyla över alla klyftor och problem, istället för att försöka mejsla ut en kompromiss.

    När LBU-programmet var ute på remiss då var utgångspunkten omställningsbudgetens ekonomiska ram. Omställningsbudgeten tog man fram ganska snabbt, med begränsade resurser och med begränsad kunskap om omvärlden, främst den finska marknaden och motsvarande förutsättningar där. När man fick se det som framgick i den remissrundan och man fick se var de externa förutsättningarna började landa och gjorde konsekvensanalysen så var det helt rätt att skjuta till ytterligare 3,5 miljoner. Det var ett tufft beslut, det ökar ytterligare på vårt underskott och det kräver att vi sparar in pengar någon annanstans, cirka 500 000 euro i året. Jag tycker att det var att tillmötesgå det önskemål som fanns i processen.

    Där kommer jag in på Nya Ålands ledarsida som kallade detta för fackförhandlingar. Det är faktiskt mycket som påminner om en facklig förhandling, som vi upplever lite nu och då här som politiker eftersom vi är arbetsgivarens representant. I en facklig förhandling eller i en konflikt så finns det olika skeden. För att få sin vilja igenom så piskar man upp en konflikt. Det är facken jätteduktiga på och skickliga att göra. Man skapar sig förhandlingsutrymme och så blir det en förhandling. Där kanske man ytterligare slår till med de verktyg man har. Man hotar med strejk, det kanske blir strejk osv. Arbetsgivarsidan har motsvarande verktyg, lockout osv. Sedan förhandlar man och till slut kommer man, kanske med hjälp av någon förlikningsman, till samförstånd. Då har man varit väldigt arg på varandra, retoriskt åtminstone, och tydliga och hårda ord har sagts. Men då kommer man till en punkt där man kommer överens. Man skriver under avtal, man tar i hand och så har man samförstånd. Sedan är man skyldiga varandra, vilket man uppfyller, att ha en återkoppling. Arbetsgivaren går tillbaka och säger; ”nu är det så här, nu har vi skrivit under det här avtalet och det här uppfyller vi”. Arbetstagaren gör likadant, man går tillbaka och säger; ”vi kom så här långt, vi kommer inte längre, nu accepterar vi det här”. Sedan blir det arbetsfred som det heter formellt.

    Om man ser på denna process som vi har varit med om så är det en sak som skiljer; tillfället av samförstånd. Man har ställt krav, i det här fallet från producentförbundet sida, haft förhandlingar och skapat sig ett stort förhandlingsutrymme med demonstrationer osv. Det är fullt legalt och tillåtet och en smart strategi. Man har sagt vad man kräver. Man har krävt att det ska göras en konsekvensanalys som ska visa att det här ska vara konkurrensneutralt jämfört med den finska marknaden.

    Landskapsregeringen tar fram en konsekvensanalys, skjuter till pengar och kommer fram till att det här är ett krav och vi uppfyller det. I det skedet borde producentförbundet ha insett att nu har vi uppnått det vi krävde och vi kan inte nu komma tillbaka och höja våra krav ytterligare en nivå för då blir vi inte trovärdiga. Då har vi inte förtroendet. Man borde ha förstått att nu har vi uppnått det vi krävde. Producentförbundet borde framförallt ha gått tillbaka och sagt till sina arbetstagare, till bönderna och till sina medlemmar, att så här långt når vi. Man måste också förklara att arbetsgivaren, landskapet, har en tuff ekonomisk ställning. Det gör också facken ofta. Man tar ansvar, man hjälper till i näringslivet för företagen.

    Även om det liknar så är detta en avsevärd skillnad. Det har varit på det här viset under de senaste programmen som jag har varit med och tagit fram som lagtingsledamot sedan 1999. Det har varit ett ramaskri och man har tyvärr aldrig kommit till samförståndspunkten där man är nöjd, alla går hem, man bygger upp ett förtroende och jobbar vidare utgående ifrån sina förutsättningar. Det här är ytterst olyckligt. Producentförbundet är inte heller här och kan förklara sig. Jag vill åtminstone ge min syn på hur jag tycker att det borde vara. Detta om fackförhandlingar, fru talman.

    Sedan vill jag säga något som jag tycker att är otrevligt och som har förekommit i den här processen. Det har varit mycket hot, rena hot både mot politiker och också bönder emellan i branschen. Man får inte säga någonting annat än den samfällda åsikten. Det har varit påtryckningar, som det givetvis får vara, men som går över gränsen för vad som är okej i ett demokratiskt samhälle. Framförallt har det visat väldigt korrupta strukturer, vilket är olyckligt. Ska vi utveckla vår självstyrelse som våra ritningar på ritbordet så måste vi ta itu med korruptionen i det åländska samhället, vilket visar sig vid sådana här tillfällen, annars kan vi inte ha egen beskattning och inte fungera parlamentariskt. Detta får vi återkomma till vid ett annat tillfälle.

    Värst är ändå de munkavlar som framförs öppet till oss politiker av enskilda bönder. Man kan inte skriva vissa saker på Facebook. ”Jag kan inte prata i telefon med dig, kan vi träffas? Jag måste skriva på det här, jag har fått påtryckningar och annars blir jag med mina arrenderade åkrar”. Det här är exempel ur verkligheten som jordbrukare har sagt åt mig. Jag tycker inte att det är vidare trevligt. Man kan ha en åsikt, man kan uppmana folk att ha en åsikt och debattera och försöka övertyga folk. Men sådana här ekonomiska påtryckningar är inte okej. Det smärtar mig att sådant här förekommer.

    Nästa gång den här processen kommer så hoppas att det kunde vara lite mindre sådant här. Därför vill jag ta avstånd ifrån det.

    Ltl Jörgen Pettersson hade ett bra anförande, det finns inte längre en sedelpress som vi kan veva några extra varv på. Vi måste väga de här pengarna mot andra områden. Det är, som sägs i svenska debatter, krona för krona. Det är euro för euro när vi flyttar pengar.

    Jag vill avsluta med att säga att diskussionen som vi har haft i regeringssamarbetet så till mina vänner i centern, jag känner de flesta som flitiga, strävsamma och väldigt seriösa politiker och det handlar inte bara om dem som sitter här i lagtinget utan det är alla runt om i kommunerna, men tyvärr, när det gäller några individer så har min relation lite befläckats. Jag försöker torka, jag försöker vara förlåtande men det är tråkigt, inte för att det är tråkigt för mig, för mitt parti eller för regeringen utan för Ålands del. För Åland behöver ett starkt gäng som regerar vidare. Jag hoppas att de goda krafterna ska vinna inom centern och de som förstår att ta ansvar för helheten. Visst har vi alla våra särintressen som är jätteviktiga för oss men man måste ändå balansera som lagtingsledamot. Man måste balansera regionalt, man måste balansera mot dem som står en nära osv. Jag hoppas att den här viljan vinner i centern, desto mera tänker jag inte orda om detta.

    För Ålands del behöver vi driva, styra och segla den här skutan i rask takt och i en säker kurs. Tack.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Fru talman! Ltl Sundman började sitt anförande på ett väldigt seriöst sätt. Han sade att en sådan här debatt behöver vara baserad på fakta och man har gjort väldigt viktiga grundanalyser. Det är helt sant och det har jag sagt själv många gånger. Jag har också läst igenom remissvaren och jag ser att remissvaren pekar på att grundanalysen är väldigt bra gjord, men sedan är det lite som om tiden skulle ha tagit slut. Meningen med en konsekvensanalys, när man gör en noggrann analys, är att analysera situationen och få svar på vilka problem vi har och hur vi kan åtgärda de problemen. Och detta följer man inte riktigt upp. Hur ska man åtgärda de konkurrensnackdelar som det åländska lantbruket har?

    Sedan tycker jag kanske det är lite väl drygt när Sundman säger att det bara är en part, dvs. näringsministern Karlström och hans tjänstemän, som har greppat det här ärendet. Media förstår ingenting och alla som har lämnat in remissvar; företag, branschorganisationer, förstår heller ingenting.

     Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! För det första så sade jag inte det. Det vet ni andra som lyssnade på vad jag sade. Jag sade att den som verkligen har greppat det är näringsavdelningen. Jag nämnde inte dem som inte hade greppat det. Det är ju för att näringsavdelningen är mitt i processen, de har skapat den och varit med från början. Men visst finns det andra som också är väldigt insatta, även här i lagtinget, som har imponerande detaljkunskaper kring det här ärendet. Beredningen är till alla delar alldeles utmärkt. Men en konsekvensanalys letar ju upp alla brister. Sedan när man kommer med lösningen så är det också en prioritering. Vissa saker kan man lösa, man kan inte lösa alla saker för det finns inte medel till allt. Det är inte heller tillåtet att lösa allting. Det finns vissa brister. Kommissionen säger; ”så här är det, ni ska sluta med det här och börja med någonting annat”. Det är tyvärr så att det som är bra för jordbruket och näringen som helhet och för livsmedelsklustret inte alltid är det bästa för den enskilda bonden som kanske måste ändra på sig ganska mycket eller åtminstone lite för att komma vidare. Det var jag inne på i mitt anförande.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag påstår att flera av de tunga livsmedelsföretagen och branschorganisationerna verkligen har greppat det här ärendet och verkligen, ltl Sundman, förstår hur det slår i slutändan. Jag tycker att det uttalandet var lite onödigt.

    Sedan när det gäller att man ska sluta med vissa saker; småskaligheten och transportberoende, hur ska vi sluta bli beroende av den konkurrensnackdelen? Det måste åtgärdas på något sätt om vi ska konkurrera på likadana villkor.

    Detta som ltl Sundman slutade med om hot och korruption osv så där behöver man nog tala mera ur skägget. Vad tänker man riktigt på? Det enda hot som jag har hört var från moderaternas gruppanförande där det sades att om inte den här sluggerdebatten slutar så då kanske man inte ens skulle stå bakom de här 3,5 miljonerna som de facto har tillförts på basen av remissen. Det är det enda hot som jag har upplevt.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! När man ska prioritera, när man måste sluta med saker och utvecklas så är det vissa saker som man kan välja bort och andra saker som man inte kan välja bort. Man kan inte välja bort de geografiska förutsättningarna. Man kan inte heller välja bort att det åländska jordbruket är småskaligt jämfört med världen runt om, även om det fortsättningsvis blir mycket mer storskaligt. Man måste ju gå på de saker där vi kan ändra oss och inse att vissa saker får vi stå ut med. Då måste man vara tydlig i prioriteringen och använda resurserna rätt. Det är en ledstjärna i det här programmet. Det är smärtsamt för vissa bönder, det är smärtsamt för vissa typer av odlingar, för vissa inriktningar och för vissa mixer av verksamheter på gårdarna osv. Men om man tar till sig och om man går tillbaka och förankrar det här förhandlingsresultatet och försöker hjälpa till med kompetensutveckling så blir det bra.

    Sedan när det gäller korruption så har jag motionerat om att vi ska göra en maktutredning och att vi ska göra en handlingsplan mot korruption. I samband med det så kan jag mera berätta om vad jag själv har varit med om och vad korruptionen består av i det åländska samhället.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.  

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! I en sådan här process bygger vi naturligtvis alla upp vår uppfattning och våra ställningstaganden på olika typer av information. Vi har inte samma information.

    Jag vill gärna ha ett förtydligande på två saker. Det ena gällde public services roll. Jag kanske inte riktigt uppfattade vad ltl Sundman menade?

    Det andra, som också nämndes i förra repliken, var korruption. Nämner man ett sådant ord från talarstolen så då måste man berätta lite mera. Det får inte bara vara ett löst antydande. Där skulle jag vilja ha ett förtydligande från ltl Sundman

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Korruption är när någon med ekonomiska påtryckningar försöker påverka politiken på ett sätt som inte står i relation till de demokratiska grundvalarna som kommer i uttryck i FN:s allmänna förklaringar om mänskliga rättigheter, per definition. Det finns sådant och det har funnits sådant i den här processen. Till vissa delar är det till och med tillåtet och till vissa delar till och med positivt. Det är ibland en styrka i det åländska samhället, men det kan också bli en svaghet. När det uppstår en sådan situation och när man med enkelt kan konstatera i tidningarna hur det är så borde public service träda till och vara den neutrala kraften. Public service borde analysera, gå djupt, satsa resurser på att verkligen försöka lyfta fram komplexiteten i det här och försöka värdera olika uppfattningar. De ska hjälpa till, jag menar inte att public service ska vara någon megafon för regeringsmakten, utan de ska också hjälpa den andra parten att reda ut begreppen. Jag är inte nöjd med den rollen, men det kan vi ta i en annan diskussion.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! Det betyder alltså att ltl Danne Sundman är missnöjd med hur public service har skött sitt uppdrag när det gäller just den här processen? Är det så?

    Ltl Danne Sundman, replik

    Svar; ja. Jag är en stor vän av public service. För det mesta fungerar samhället utan public service om man ska vara helt ärlig. Men vid vissa tillfällen, särskilt i småskaliga samhällen och särskilt vid sådana här tillfällen när branscher är väldigt starkt knutna till makten och inte är blyga för att påverka och göra påtryckningar, då är public service jätteviktigt. Men som sagt, jag är beredd att utveckla det här i en annan diskussion. Man måste inse sin roll och hjälpa till när det kommer stora låsningar i samhällsdebatten.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Ltl Sundman sade tidigt i sitt anförande att de här programmen är svåra att greppa. Det håller jag med om. Sedan berömde han näringsavdelningen för där kan man de här programmen. Det håller jag också med om. När minister Karlström uttalade sig så märker man att han har läst på programmen. 

    Det finns också ett förslag att ärendet ska utskottsbehandlas. För att det utskott som ska behandla ärendet ska bli insatta i det här ärendet så borde det ju remitteras dit. Hur ser Sundman på den frågan? Det skulle vara roligt att höra.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Inte har jag någonting emot att det här ärendet skulle utskottsbehandlas. Men man ska inte börja med en utskottsbehandling som måste göras inom en så orimlig tid att det bara blir ett spel för gallerierna. Man drar dit en massa höranden som tror att de kan påverka och göra nytta. Sedan tvingas man ändå gå så ytligt in i det här ärendet så att utskottsbehandlingen inte gör någon nytta. Det är viktigt att man inte missbrukar sitt förtroende mot allmänheten. Vilka ändringar gör man i ett utskott? Är det så att man utskottsbehandlar det här ärendet så då låter man det få ta tid och tar de erfarenheter man eventuellt vinner till en första revidering av programmet, när det har gått en tid. Det kanske man kan göra ändå om man vill engagera sig från finans- och näringsutskottets sida i ett senare skede. Men nu är det för sent. De tidsramar som finns möjliggör inte en seriös utskottsbehandling. Jag vill att lagtingets utskottsarbete ska vara meningsfullt och kunna göras fullgott och seriöst.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Det här har ju konsekvenser för flera år. Det vore väl naturligt att det är ordentligt förankrat och behandlat här i lagtinget. Ltl Sundmans syn på detta är att det är viktigare att få igenom det än att vi använder demokrati i det här ärendet också.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag förstår oppositionens åsikter. De har inte haft likadan insyn som jag har haft som enskild lagtingsledamot och som till och med har ministern i samma grupp. Man ska komma ihåg att få ärenden bereds så här öppet och med så stor medverkan av hela samhället där var och en som vill kan engagera sig och komma med sina åsikter. Vi har haft parlamentariska grupper. Om något ärende är motiverat att inte utskottsbehandlas på grund av att det är så fullödig beredning så är det här ett bra exempel.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Att det har förekommit korruption i den här processen är ett av de mest häpnadsväckande uttalande under den här mandatperioden. Parter i den här processen är landskapsregeringen, jordbrukarna med deras intresseorganisationer och media som förmedlar information däremellan. Nu har det framkommit, under senare repliker efter huvudanförandet, att det uppenbarligen är någon som har köpt till sig någon sorts förmåner av någon annan, men ltl Sundman säger inte desto mera om den saken. Det hänvisas till radion och public service uppdraget. Jag håller helt med, vi behöver ha en bra public service radio. Det första den instansen lämpligen borde göra nu, efter den här debatten, är att fråga ltl Sundman var och hur dessa lagbrott, som en korruption är, har begåtts i den här processen.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Här i talarstolen kan man som lagtingsledamot berätta sådant som annars skulle leda till åtal. Jag skulle inte ha problem med att berätta de här sakerna som har kommit till min kännedom, och som ändå inte kan vara hela bilden utan bara detaljer, men jag gör det inte. Jag utsätter då tredje person för det problemet som uppkommer om jag avslöjar vad någon har sagt och det vill jag inte göra. Men för mig själv har jag inga problem att berätta det här.

    Jag har ju tidigare upplyst lagtinget och varit rysligt förarglig i debatten och illa omtyckt av centrala personer i medialandskapet på grund av det jag har påtalat.

    När en ledare på ena sidan av tidningen är ytterst positiv och på den andra sidan av tidningen finns en helsidesannons från en aktör som direkt gynnas av budskapet, så inte kan man säga att det är korruption men man kan ju misstänka det. Men sedan när man får veta om direkta påtryckningar som har skett, när folk vittnar om det, då vet man att det är korruption.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Och det här säger en representant för moderat samling som innehar näringsministerposten. Ltl Sundman är väl en av de minst objektiva personerna i frågan som ändå har som utgångspunkt att stöda den ena parten. Det är ett häpnadsväckande uttalande. Det finns kanske anledning för talmannen att fundera på vilken debattnivå vi har här i lagtinget just nu.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det finns säkert alltid anledning för talmanstrion att utvärdera debatten och det tycker jag är bra att man gör. Ta mig gärna till kammaren om jag har gjort något översteg. (Kort paus för skratt).

    Särskilt häpnadsväckande är det inte att påtala sådant här som kommer till ens kännedom. Tvärtom, enligt 11 § så har man rätt att agera såsom rätt och sanning bjuder. Man har skyldighet att berätta sådant som man upplever som otillbörlig påverkan av ärenden. Jag har inga problem med att föra fram det här men det är många andra som har problem med mig, det ska man veta. Det är ett stort problem för mig att vara en sådan här budbärare, men det är också bara ett kvitto på att man har rätt och det har jag fått utstå många gånger.

    Vi kan återkomma till det och det finns säkert intresserade aktörer som tar upp den här diskussionen på nytt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Ltl Sundman väljer att skarpt kritisera centern och centerns arbete, framförallt lagtingsgruppen och hela centerfältet. Centern har ju varit med nu i 40 år i ledande ställningar både i landskapspolitiken och i kommunalpolitiken och jobbat starkt och för en stor tro. Resultatet ser vi här nu. Vi lever gott och har det bra på Åland. Jag är stolt över det sätt som centern jobbar. Ibland faller det inte alla på läpparna och ibland gör det detta, men så är det politiska livet. Vi ämnar nog fortsätta jobba på det sätt som vi tror att vi bygger Åland bäst på.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag tycker inte att min kritik, om man ens kan kalla det kritik, vara särskilt skarp. Den var, tvärtom, väldigt hovsam. Jag var noga med att poängtera min uppskattning av mina vänner, som jag kallar dem, i centern, och det vill jag kalla dem alla fortsättningsvis. Kom ihåg det! Jag säger inte att jag ens har några enstaka ovänner.

    Var och en må själv agera som politiker, som parti, som lagtingsgrupp och som partistyrelse osv. Var och en tar själv sina konsekvenser av vilket förtroende det skapar för en som samarbetspart och vad det skapar för regeringsduglighet osv. Den balansgången får vi alla göra som enskilda politiker och som partier. Det recenserar inte jag, jag har bara en röst av alla åländska röster när det kommer till val.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Kollegan Danne Sundman försvarade åtgärderna att inte underkasta detta meddelande utskottsbehandling. Det betyder att lagtinget, talmannen enbart, konstaterar efter avslutad debatt att ärendet antecknas för kännedom. Det betyder att lagtinget fråntas möjligheterna att uttala sig i detta ärende. Vi har hittills lite beklagat oss att lagtinget degraderas till ett remissorgan. Men enligt min mening har vi sjunkit ännu djupare i ljuset av lagtingsordningen. Vi är ett remissorgan som inte ens får säga vår åsikt. Man har försatt lagtinget i en helt omöjlig situation. De som hittills har yttrat sig i dessa två remisser har åtminstone fått säga någonting, men vi ska alltså inte få göra det. Det är synnerligen egendomligt och strider mot allt som jag har lärt mig inom parlamentarisk procedur.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Ltl Gunnar Jansson, även titulerad riksdagsråd, vet bättre än så här vad ett meddelande är. Det är ett meddelande från regeringen om vilken politik regeringen avser att föra. Man kan inte, fast man skulle vilja, ta ett beslut med någon rättshandlingskraft på ett meddelande. Budget och lag besluter lagtinget om för att formellt uttrycka sin vilja.

    Att man inte har fått säga någonting? Hur många timmar har vi nu hållit på? Hur många anföranden har vi haft? Hur många repliker har vi haft? Det har kommit otroligt mycket vägkost och nyanser som regeringen kan ta åt sig när man gör de sista tagen med skruvmejseln i det här programmet innan man skickar ner till Bryssel. Jag tycker att det är att förringa lagtingets debatt när man säger att man inte har fått säga någonting.

    När det gäller utskottsbehandling så har tidsramen alltför stor roll i sammanhanget under de förutsättningarna som råder.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Ledamöterna av Ålands lagting har talet som arbetsredskap, det kan ingen ta ifrån oss. Men jag talar om lagtingets rätt, som ett demokratiskt organ, att ha en åsikt. Till grund för varje behandling här i plenum ligger ju alltid ett dokument, i det här fallet ett meddelande. I följande omgång skulle ett utlåtande ifrån något/några utskott och eventuellt självstyrelsepolitiska nämnden ligga till grund för behandlingen. Där kunde de uttala sitt förslag till beslut, åtgärd eller annat förfogande som lagtingsordningen säger och som landskapsregeringen har att rätta sig efter. Nu kommer lagtinget inte att kunna besluta någonting överhuvudtaget. Talmannen konstaterar lakoniskt att meddelandet antecknas för kännedom.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag håller med om processen, men jag håller inte med om lakoniskt. Jag tror att alla här i salen inser att den här debatten har varit till stor nytta. De nyanser som har kommit fram här kan man ta med sig i den korta tid av processen som är kvar.

    Ska man göra en utskottsbehandling, a la bonheur, så måste det finnas tid att göra det på ett seriöst sätt, annars blir det bara en klisterlapp på den här produkten som utskottet inte har hunnit analysera tillräckligt och haft tillräckligt med tid att tycka till och ta reda på kunskap osv. Jag vill inte ha ett sådant oseriöst parlamentariskt arbete. Om man ska behandla ärendet så vill jag utskottet ska ha tid att verkligen gå på djupet, särskilt i ett sådant här ärende som är ytterst komplex.

    Processen kring detta devalverar delvis behovet av en utskottsbehandling. Det har varit så pass öppen och lång beredning och intensiv debatt och diskussion kring ärendet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag väljer att tolka ltl Sundmans kommentar om centern i positiv anda när han efterlyser goda krafter. Jag tolkar det även positivt när ltl Sundman sade att den här debatten har varit bra. Kanske även centerstyrelsen har hjälpt till att understryka allvaret i situationen.

    När det gäller goda krafter så tillhör ledamoten ett parti som har helhetsansvar för Åland. Som Ålands största parti så måste moderaterna inse att det är hela Åland som ligger i famnen, inte bara Mariehamns stad längre.

    När det gäller frågan om utskottsbehandling så har jag accepterat att vi inte har tidsmöjligheter att få en behandling i och med att senast den 8 maj måste siffrorna börjas matas in. I annat fall kommer vi inte att klara av tidtabellen.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Från moderat samlings sida så vill jag inte vara som andra partier och säga att vi är ensamma om någon sak. När det gäller att se till hela Ålands bästa, inte bara Mariehamn, så Mariehamn är inte bara ”bara”, Mariehamn är 40 procent av befolkningen. Men i det här fallet så är det också Mariehamns bästa man ser till när man skjuter till de extra resurserna som vi efter mödosamt letande har tagit fram. När man ser konsekvensanalysen så rör det också Mariehamn, fast bonden ofta är ute på landsbygden. Det är väldigt viktigt att få den konkurrensneutrala nivån på programmet också för Mariehamnarna som är konsumenter av lokalt producerade varor och som är arbetstagare i den här industrin. Man kan inte se några kommungränser i den här branschen.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack för det svaret. Det var mycket bra formulerat, ltl Sundman. Det visar att ni är beredda på ett helhetsansvar i den här frågan också.

    När det gäller hot och korruption så måste vi naturligtvis alla ta avstånd ifrån det å bestämdaste. Man känner sig kanske inte riktigt trygg i hur djupt vatten ledamoten befinner sig på. Men oavsett är det viktigt att vi är markerar när vi stöter på den typen av misshälligheter i det åländska samhället. Det är nog bra att ledamoten lyfte de här frågorna. Jag vill på centerns vägnar säga att vi tar bestämt avstånd ifrån alla typer av hot som används i politiken och mot politiker. Mordhot har vi nästan vant oss med vad gäller flera ministrar i landskapsregeringen. Det är en mycket beklaglig utveckling.

    Jag vill avsluta med den gamla devisen; även om jag inte delar ledamotens åsikter till fullo så är jag beredd att dö för dem.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Tack, fru talman! Tack till centerns ordförande. Det är drastiskt att ha en sådan beredskap, det är nästan religiöst så här i påsktider fast jag anser att jag inte har syndat så mycket.

    När det gäller hot och korruption så många av de här exemplen som jag har hört, det ska jag vara ärlig med och säga, kanske har haft en viss skämtsam underton, men det finns också mycket allvarliga fall där man i affekt har uttalat sådana här saker. Där tycker jag att vi ska ha en nolltolerans. Jag uppskattar otroligt att centerns ordförande är tydlig här. Om man inte har en nolltolerans, vilket man har i andra sammanhang hets mot folkgrupp och så vidare, så då är det okej och då tillåter man det. Man får inte ens skämta om sådant här. När det gäller demokratins aktörer så måste man ha respekt för varandra. Jag tackar för det.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Minister Johan Ehn

    Fru talman! Hemkommen från Island med mycket seismisk aktivitet och ibland en hel del aska som spys ut kan man ibland ha känt, under den tiden som jag har betraktat debatten under två dagar lite från sidan, att det finns vissa likheter mellan det politiska debattklimatet på Åland och Island. Jag hoppas att det inte ska leda till samma typ av konsekvenser; att vi får någon slags lamslagen politik såsom man fick en lamslagen flygtrafik på Island. Nog om detta.

    Mitt anförande ska handla om balans. Ska man lyckas få ett samhälle att blomstra så måste man hela tiden balansera på en slak lina. Det betyder inte att jag som balanskonstnär kan eller behöver göra exakt på samma sätt som alla andra. Men för att hålla balansen så måste jag se till att det inte vippar över åt det ena eller åt det andra hållet.

    Det ärende som ligger på lagtingets bord idag, ett meddelande om EU-programmen, visar på att regeringen har lyckats balansera ett ärende på ett mycket skickligt sätt. Därför blir man lite förvånad när man hör debatten.

    Jag har inte varit med så länge som många andra i den här salen. Under den tid som jag har sysslat med politik så har jag aldrig varit med om ett ärende som så mycket har stötts, blötts, beretts, diskuterats, debatterats och slutligen lagts fram för beslut i regeringen som det här ärendet. Det har gjorts analyser, man har räknat, man har fört ut ärendet på remiss och man har diskuterat igen. Det har gjorts fackmässiga arbeten i arbetsgrupper. Vi har haft referensgrupper bestående av politiker från samtliga partier i denna sal. De har både haft insyn och möjligheter att påverka. Sedan väljer man ändå att säga att det här förslaget saknar verklighetsförankring. Det är ganska häpnadsväckande.

    När dessutom de som har jobbat nära det här, i samma veva som näringsministern ska presentera ärendet och bringa klarhet i frågeställningar och kanske riktiga missförstånd, väljer att gå ut och säga kallt, rått och utan egentligen ytterligare tankar kring hur det ska göras; 3,5 miljoner ska till! Okej. Vad har det med balans att göra? Hur för det saker och ting framåt? Jag tycker inte att det är att ta ansvar för det som sades i en replik här för Åland och dess framtid. Ansvar tar man genom att gemensamt se till att få ihop det bästa möjliga och det hoppas jag att vi ska kunna fortsätta med.

    Programmet som sådant siktar på tre saker, som jag ser det. Det är produktivitet, konkurrenskraft och miljömedvetenhet. De tre benen står programmet på. Om vi hade haft mera pengar hade det säkert kunnat skapas ännu mera konkurrenskraft, ännu mera produktivitet och ett ännu större miljötänkande.

    Den här regeringen och, som jag har uppfattat, oppositionen har ett gemensamt mål; en budget i balans. Just ordet balans kommer tillbaka i det sammanhanget att vi också ska balansera mellan de olika bitarna.

    Det förslag som nu ligger har näringsministern på ett väldigt, väldigt tydligt sätt lagt fram för regeringen och för lagtinget. Till saken hör ju dessutom att vi samtliga i regeringsblocket har varit med och jobbat fram det här. Det är ju inte så att det finns en part som bara står upp för en sak och en annan part som står upp för en annan sak, utan det här är ett gemensamt förslag.

    Jag förstått av debatten att det råder viss osäkerhet kring huruvida det finns ett stöd för det här eller inte. Jag, likt ltl Harry Jansson, väljer att tolka saker och ting positivt. Så länge det inte finns andra förslag om att ramar ska förändras så utgår jag ifrån att även centergruppen står bakom det förslag som en enig landskapsregering har gett. Jag tror att det är viktigt att både ålänningarna och lagtinget kan vara trygg i den saken. Är det så att det finns anledning för mig att ha en annan tolkning av det hela så hoppas jag också att det uttalas väldigt tydligt. Allt annat skulle vara märkligt.

    Debatten son nu har förekommit riskerar att ta bort fokus från det väsentliga i detta, dvs. att se möjligheterna i det program som ligger på bordet idag. Vi ska se möjligheterna att bygga den viktiga livsmedelssektorn i framtiden så att den är en blomstrande del av vårt örike. Vi tänker på miljön men ser samtidigt till att utnyttja resurserna på bästa möjliga sätt.

    Fokus har nu hamnat på någonting helt annat. Vi diskuterar huruvida det ska handla om 0,5 miljoner till i året eller 3,5 miljoner till på sju år. Är det väsentligt att lägga diskussionsnivån där? Jag tror inte det, inte när jag samtidigt ser att vi har hur många olika utmaningar som helst som ligger på vårt bord och som vi måste ta vidare.

    Som jag ser det så är det nog dags nu, som så många har sagt här; att lyssna till det som har sagts i den andra remissomgången och fundera kring om det går att göra mera. Men när det gäller insatser, det vill säga de 38 miljoner euro som vi ger under sju år, där har vi kommit till ett tak som handlar om att balansera det mot vad vi klarar när det gäller den övriga biten också. Allt annat vore att hamna in i ett läge som kallas för obalans och en ekonomi som är i obalans framåt, enligt mitt sätt att se det.

    Från moderat samlings sida vill jag vara väldigt tydlig; vi har sett det här som ett gott arbete och en process som har genomförts under drygt ett år och som vi nu gärna är med och slutför. Jag hoppas att de som har förbundit sig l att vara med på det tåget, genom överenskommelsen och handslag, också fortsätter att vara med på det tåget.

    Minister Fredrik Karlström

    Fru talman! Det känns som att Valborgsfirande börjar närma sig och replikskiftena minskar.

    Jag har lovat att jag skulle berätta lite om Leader, hur det fungerar, hur vi har resonerat och hur det är tänkt. Som jag har nämnt tidigare så är Leader och stöden till landsbygdsutveckling och småföretagande på landsbygden tyvärr ner prioriterat i det här programförslaget med ungefär 2 miljoner euro. Det är tragiskt, men det är på grund av ekonomiska realiteter. Vi har valt att ändå ta de resurserna och fokusera på lantbruket. Vi har också satt en tydlig miljöprofil på Leader.

    Principen inom Leader har varit att i en alltmer centraliserad EU-värld kunna erbjuda en metod som stimulerar det lokala engagemanget på landsbygden. Det är en metod för att få saker och ting gjorda. Metoden går ut på att det lokala samfundet ska få utveckla lokalt förankrade strategier som bidrar till de i programmet och på EU-nivå fastslagna målsättningarna och prioriteringarna. Här kommer den röda tråden igen som en viktig ingrediens i det här arbetet.

    Leader har varit glesbygdens möjlighet att själva få bestämma och förfoga över medel till sina områdens specifika behov inom ramen för en viss styrning i programdokumentet.

    En viktig sak att komma ihåg är att Leader är en metod för landsbygdsutveckling, ett sätt att göra jobbet. Den specifika åtgärden kan vara vilken som helst inom programmet. Leader är med andra ord inte lika med finansiering av projekttyper som renoveringar av byagårdar, byggandet av jaktstugor eller liknande. Man har gjort ganska mycket sådant och det har varit bra.

    Leader har genomförts i landskapet för första gången under innevarande period. Etableringen kännetecknades som lite av ”hela havet stormar-principen”, något som lär vara ganska vanligt i det här sammanhanget och inget unikt för Åland.

    Leader-idén kräver en stark och etablerad organisation som i princip kan ta myndighetsansvar med tanke på att de fritt kan styra över EU-medel. Det har på andra ställen lockat grupper som kanske har mer intresse av pengarna än av att kunna påverka utvecklingen i sina närområden. Men efter ”hela havet stormar principen” som också förekom på Åland så har Leaderorganisationen på Åland visat sig vara en välfungerande organisation som har fungerat väldigt bra. Visst kan mycket göras annorlunda och det har funnits ändamål och medel som vi hade kunnat förändra under resans gång, framförallt byråkratin runt hela den här processen. Det har vi lärt oss väldigt mycket av. 

    Efter den obligatoriska perioden av allmän oreda har Leader-Åland etablerat en stark lokal aktionsgrupp som framgångsrikt och effektivt genomfört många Leader-projekt av ganska traditionellt snitt enligt form och organisation hämtat från riket.

    Landskapsregeringens och även utvärderarnas reflektion gällande Leader under innevarande period har varit att stor tyngdpunkt har lagts vid ”bya-utvecklande” projekt samt stöd till föreningsliv.

    Det är ett område som redan innan Leader haft relativt goda finansieringsmöjligheter i och med de allmännyttiga PAF-medel som funnits och finns tillgängliga. Landskapsregeringen har också sett tydliga kopplingar mellan PAF och Leader varför PAF-medel har till viss del utgjort den nationella motfinansieringen i vissa Leader-projekt.

    I det nya landsbygdsutvecklingsprogrammet är Leader åter en obligatorisk åtgärd och 5 procent av landsbygdsfondens EU-medel (dock inte krav på 5 % av totala offentliga finansieringen i programmet) måste avsättas till åtgärder som genomförs enligt Leader-metoden. Under programarbetet har bl.a. strategigruppen liksom kommissionen önskat att man effektiverar och utvecklar användandet av den här modellen, utöver de traditionella områdena, för att på bästa sätt utnyttja fondens medel.

    I programförslaget är därför Leader uppdelat kring tre konkreta åtgärder förutom de åtgärder som syftar till driften av verksamheten i Leader-föreningen. Åtgärderna är: Kunskapsöverföring, 210 000 euro. Icke produktiva investeringar, 634 000 euro. Grundläggande tjänster, 400 000 euro är den tredje. Totalbudgeten inklusive driften i programmet föreslås bli 1 644 000 jämfört med 1 643 000 i nuvarande program. Leader-delen blir med andra ord i princip oförändrad budgetmässigt.

    En Leader-grupp ska utgående från prioriteringarna och de valda åtgärderna skriva ett lokalt strategiprogram där de lokala behoven tillgodoses samtidigt som de övergripande målsättningarna i programmet stöds. De övergripande målsättningarna i programmet fokuserar på ett produktivt jordbruk samt miljö i första hand, vilket ni vet efter två dagars debatt. Då är det helt okej att Leaders lokala strategiprogram fokuserar på just de områdena.

    Ser man till åtgärderna som ska genomföras med Leader-metoden kan man konstatera att inom ramen för åtgärden grundläggande tjänster, 400 000 euro, ryms de traditionella Leader-projekten, där tyngdpunkten legat i nuvarande program. Men med tanke på att annan tillgänglig finansiering, nuvarande period där Leader finansierat ett relativt stort antal projekt redan inom just den kategorin vilket borde göra att efterfrågan på insatsen torde minska samtidigt som åtgärden inte i huvudsak stöder programmets övergripande målsättningar så har strategigruppen nedprioriterat den åtgärden.

    I nuvarande program har åtgärden ickeproduktiva investeringar funnits som en konventionell åtgärd för lantbrukare att söka. Åtgärderna har från exempelvis miljöbyrån ansetts som mycket angelägna och effektiva. Ute på fältet har det också uttryckts behov av åtgärderna. När man tittar på konkreta projekt förverkligade under de senaste sju åren blir bilden en annan. Två genomförda projekt är facit under sju års tid.

    Orsakerna till varför vi har misslyckat har beskrivits som flera. Bristande engagemang hos lantbrukarna, krångliga och byråkratiska regler, splittrat markägande gällande områden där projekten skulle kunna genomföras eftersom åtgärden har varit riktad enbart gentemot lantbrukare. Sammantaget visar det på ett behov av att testa någon annan form av implementering av åtgärden samtidigt som vi då breddar åtgärden så att andra än lantbrukare kan söka och innefatta flera saker som främjar miljön.

    I behovsanalysen har miljön i form av både eutrofieringen och biologiska mångfalden samt kopplingen till ett attraktivt samhälle i stort belysts. Dessa frågor är något som engagerar gräsrötterna som utgör grunden för Leader-arbetet och därmed bör åtgärden passa väl in i Leader-principen.

    Vi har tagit till oss av kritiken som Leader-föreningen riktat i remissvaret om att åtgärden bör breddas så att andra än lantbrukare kan söka stöd samt minska detaljstyrningen av åtgärden som den ser ut i nuvarande programförslag för att åtgärden ska fungera fullt ut i Leader.

    Med dessa justeringar kan vi förhoppningsvis dra nytta av Leader-föreningens uppvisade starka förmåga att mobilisera projekt, och få ett effektivt genomförande av en för samhället angelägen åtgärd som det borde finnas ett stort engagemang för bland gräsrötterna, samtidigt som den stödjer programmets övergripande målsättningar. Ett ypperligt exempel är Rädda Lumparn projektet som säkert skulle fylla de här kriterierna.

    Åtgärden kunskapsöverföring syftar till att genom Leader-metoden initiera och driva olika typer av projekt som ska öka företagsamheten och entreprenörskapet på landsbygden. Det handlar om icke kommersiella projekt som i förlängningen leder till produktivitet och tillväxt. Det är inte direkt stöd till kommersiella företag. Orsaken är att det blir ganska snabbt komplicerat med statsstödsregler om Leader-föreningen även ska hantera stöd till kommersiella företag på landsbygden. I förslaget hanterar näringsavdelningen detta.

    Det var det, fru talman, som jag tänkte säga om Leader och som jag har lovat i två dagar. Finns det frågor så stor jag givetvis till förfogande.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Minister Karlström var inne på byråkratin och att man försöker minska byråkratin i samband med administrationen av EU-programmen. Det är ju en lovvärd ambition som vi säkert alla stöder.

    Jag skulle gärna vilja att näringsministern lite vidare utvecklade omvandlingen av ERUF-medel till riskkapital som nu förslås bli ungefär 1,5 miljoner. Det finns frågor som näringsministern gärna får utveckla. Är det värt omvandlingsprocessen? Finns underlaget för de här satsningarna, om man tänker på de företag som ska vara beredda att ta in samhället som delägare i sitt företagande? Raka svar på de frågorna skulle vi gärna ta emot.  

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Det här anförande handlade enbart om Leader. Jag tog i mitt huvudanförande upp riskkapital. Jag har i flertal replikskiften tagit upp riskkapital. Jag kan givetvis hålla ett nytt anförande och ta fram diskussionsunderlag så att vi kan diskutera det ordentligt igen. Det blir kort på en minut att hinna svara på de frågor som jag redan har svarat på några gånger. Men jag kan givetvis göra det igen om så önskas, annars var det här ett anförande om Leader i det här programmet.

    Talmannen

    Repliken ska höra till ministerns anförande. 

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, jag berörde byråkratin. Det här är ju en viktig del som också näringsministern var inne på. Jag tycker att införandet av EU-pengar, med den administration det kräver i ERUF, mycket väl handlar om byråkrati och det är en viktig fråga nu när vi ska fatta beslut.

    Tidigare fördes det också fram intressanta frågeställningar som inte har dryftats så mycket. Näringsministern får gärna hålla ett anförande och klargöra de här frågorna.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Vad gäller byråkratin så har vi tagit till oss det mycket när det gäller Leader. Jag har själv många gånger varit frustrerad över hur otroligt byråkratiskt vissa saker har varit när det gäller lag granskningen som näringsavdelningen gör av de projekt som Leaderföreningen beviljar medel till. Det kommer att se helt annorlunda ut i kommande program. Det kommer att finnas schabloner och det kommer att göras mycket enklare. Precis på samma sätt som i LBU-programmet så har vi satt väldigt mycket fokus på att minska byråkratin, både inom miljöbasstöden och inom andra områden. Inom alla områden har det varit stort fokus på att den som producerar och skapar varor inte ska behöva producera papper och dokument och fylla i kalkyler och blanketter mer än absolut nödvändigt. ”Vi vet ändå att jordbrukssektorn i EU är kungen av byråkrati”, brukar landskapsagronom Sölve Högman säga.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag tror att det är klokt, det sätt på vilket man nu reformerade reglerna kring, just när det gäller vattenförbättrande åtgärder. Det strama regelverket och de rätt så strama förutsättningarna som rådde tidigare gjorde att många projekt föll på att stödet till exempel bara kunde betalas till jordbrukare och det kanske vara andra aktörer som ville göra något. Det kanske var jordbrukaren som kunde göra det men det var inte jordbrukarens mark.

    Det är ofta så att när ett dike möter en havsvik så är det många aktörer som är engagerade. Det är väldigt sällan som det en enda bondes marker eller en skogsägares marker eller att det gäller bara en person. Nu ger man möjlighet för flera att samverka i en smidigare form. Det har ltl Runar Karlsson, miljöminister Aaltonen och jag sett när vi har dragit i gång Räddar Lumparn projektet. Det finns nog ett stort engagemang, men det har ofta fallit på att man inte får till det, man har en vilja men man har inte en plattform att tillsammans göra de här åtgärderna. Nu möjliggörs det och finansieras. Jag tror att det kan göra stor miljönytta på sikt.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Det är helt korrekt som ltl Sundman säger. Man kan säga att det är ett litet sidosteg från principerna på hur Leader ska hanteras. Åtgärden kommer uppifrån. Vi från strategigruppen säger att man ska fokusera mera på miljöåtgärder. Nu passar det väldigt bra eftersom det är en av huvudmålsättningarna i programmet. Vi har torrt på fötterna att kunna argumentera för det. Problemet med varför våtmarkerna och integrerade skyddszonerna inte riktigt alla gånger har fungerat och att de lovvärda projekten inte har förverkligats beror på den komplicerade markstrukturen på Åland och att man måste ha varit en lantbrukare för att få ta del av de stöd som har funnits. Jag tror att många projekt kommer att förverkligas under de här kommande åren.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Vi har mött ett stort engagemang. Om man kallar de här aktörerna för gräsrötter så finns det ett stort intresse. Man måste ge en plattform, man måste ge möjligheter för sådana här rörelser att uppstå då tror jag att man kan skapa en ganska stor miljönytta. Jag tror att mina föreningsvänner håller med. Det finns verkligen en vilja både från allmänheten och från aktörerna, särskilt från jordbrukarna, att hjälpa till med det här. Enligt förståsigpåare så finns det en stor fördel med de åländska markerna; de är väldigt litet täckdikade jämfört med t.ex. södra Sverige där man har förstört alla diken och det slutar med ett stort rör i havsviken. Här finns dikena kvar och kan användas som sådana, som reningsverk och man anpassar och sedan kan man också anlägga intelligenta skyddszoner eller våtmarker i slutet av dem. Det här tror jag starkt på, men det är mycket arbete innan sådant här förverkligas.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Axel Jonsson

    Eftersom näringsministern inte ville ge svar på de frågor som jag ställde så får jag bidra med mina reflektioner den här vägen.

    Jag tyckte att ltl Perämaa förde fram intressanta synpunkter här tidigare. Det var frågeställningar som jag tycker att lagtinget skulle vara värda ett svar när det gäller såsom tidigare ERUF-medel har använts, till att nu användas såsom riskkapital. Det har diskuterats olika nivåer. Av meddelandet kan man läsa att det handlar om ungefär 1,5 miljon som ska användas till det här ändamålet. Det är då EU-pengar, med den administration som följer, som ska göras om till riskkapital. Det innebär också att samhället ska gå in som ägare i de här företagen. En fråga som man kan ställa sig är; hur många åländska företag är beredda att dels ta in samhället som ägare men också i kombination med att föra in den administration och byråkrati som det kräver. Det är en relevant principiell fråga för att de här pengarna faktiskt ska användas till det som de är tänkta. Och att pengarna ska få de effekter som vi alla önskar; att vi bidrar till ett stärkt näringsliv och bättre finansieringsmöjligheter.

    Det finns egentligen tre grundläggande frågeställningar vad gäller omvandlingen. För det första; är det värt omvandlingsprocessen att ta fram det här nya systemet för 1,5 miljoner euro?

    För det andra; kunde man istället använda nationella medel till riskkapital? Det är ett beprövat koncept, det kanske inte har fungerar optimalt tidigare, men det går definitivt att utveckla. Då slipper man den här EU-byråkratin som man för in i bolagen på det sätt som nu är föreslaget. Det får näringsministern gärna utveckla.

    För det tredje; den fråga som ltl Perämaa tidigare här väckte: Hur ska man administrera programmet? Klarar man av nivån på tre procent av kapitalomslutningen, som har nämnts som ett krav från EU, dvs. att administrationen av medlen som betalas ut inte får överstiga tre procent?

    Dessa tre frågeställningar vill jag gärna ha svar på. Jag tycker också det skulle vara intressant för lagtinget, och inte minst för finans- och näringsutskottet som förhoppningsvis får behandla den här frågan, att fördjupa sig i och se till att ERUF-medlen faktiskt kommer det åländska samhället till godo på allra bästa möjliga sätt. Tack, fru talman.

    Minister Fredrik Karlström

    Fru talman! Då var det rätt ordning. Vi ska inte prata riskkapital i Leader för det finns det däremot ingenting av. Jag tackar för de tre frågor som kom.

    Jag börjar lite övergripande med tanken om riskkapital. Vi har under många år, sedan vi började med strukturfonderna, beviljat medel på ungefär samma sätt till, samma projekt och för samma investeringsgrunder ungefär. Kommissionen och jag, jag följer inte kommissionen slaviskt, tycker att tanken att testa riskkapital med ERUF-medel kunde vara en väg framåt för att kanske om sju år få tillbaka pengarna för att investera dem vidare.

    Jag har suttit på den här posten under två år och sett hur oerhört mycket administration och byråkrati som har ätit upp projekten från två håll. Jag har sagt det många gånger. De som söker via ERUF och regionalfonderna är tvingade till att dokumentera, rapportera och det ska göras fler revisioner enligt EU:s normer, kriterier, krav och regelverk. Det är betydligt mycket mer komplicerat och avancerat än vad vi kan ställa upp själva i våra egna regelverk med våra egna nationella medel.

    I vårt moment nationellt företagsstöd på 2,5 miljoner euro, vilket är mycket pengar, har vi ett principbeslut få hur de pengar ska användas och till vilka ändamål de kan gå; uppgradering av stjärnor på stugbyar, till investeringsstöd, till internationalisering och till export. Det verktyget med de nationella medlen har vi redan idag, för att kunna göra det så enkelt och smidigt som möjligt för företagarna att ta del av.

    Ska vi då fortsätta med samma system men ha två parallella som gör samma sak? Det är två verktyg, det ena är lite mera byråkratiskt, men det är samma funktion som vi haft tidigare. Vi har ju kvar nationellt företagsstöd. Så varför inte titta på nya finansieringsmöjligheter, varför inte använda den struktur vi har byggt upp?

    Nu kommer jag till fråga två; varför inte använda nationella medel till riskkapital via Ålands Utvecklings Ab? Problemet är att där är det lite bekymmersamt. Det finns statsstödsregler, det finns principer, det finns riktlinjer hur man ska hantera offentliga medel och särskilt hur man ska hantera EU:s medel. Det här är ingenting nytt. Det är ingenting som vi har uppfunnit själva när det gäller hur vi ska använda offentliga medel och EU:s medel som riskvilligt kapital som vi kan använda i det här systemet. Vi har inte hittat på det själva utan det finns strukturer uppbyggda för det så att vi kan göra det enkelt, transparent, öppet och ärligt. Alla vet vad som gäller till skillnad från när vi gick med i IT-tiden och vi byggde det. De som tog de besluten då trodde att de gjorde rätt, men efteråt visade sig problematiken kring statsstöd.

    Gör vi det enligt konstens alla regler och bestämmelser så kan vi göra på det här sättet. Enligt förslaget tillför vi 3 miljoner euro, av de 10 miljoner som kommer från ERUF och ESF, till riskkapitalfond.

    Den som får ta del av detta är den som kommer genom nålsögat. Det är ju inte väldigt enkelt att bara få tillgång till medlen, man ska ha en affärsidé och man ska ha en klar exitstrategi från bolaget. Man ska en utomstående investerare som går in på lika villkor, det finns väldigt mycket krav. Uppfyller man de kriterierna och en utomstående investerare tror på projektet, ja då kanske man kan komma igenom och få del av riskkapitalet. Sedan får man se hur stor del det blir. Det kommer inte att bli så stor del från offentligt ägande. Det måste finnas en exitstrategi, man får inte sitta kvar hur länge som helst, t.ex. 5-7 år, vilket man skriver regelverk kring. Det betyder att det här är en tillfällig insats som man gör och sedan ska det offentliga därifrån.

    Det är ett väldigt bra verktyg när vi pratar om att vi vill hitta nya innovativa företag, hitta sätt att stöda kvinnligt företagande och hitta sätt att hjälpa utrikesfödda inflyttade till Åland som vill starta företag. De kanske inte har en kontaktbas och namnet med sig, de kanske inte har säkerhet och kan gå till banken, men de har en fantastisk innovativ ny idé. Då öppnar det här en möjlighet som vi inte har haft tidigare. Att tillföra medel till Ålands Utvecklings Ab från den här salen, det kan man inte göra på det sätt längre som vi har gjort tidigare. Men vi kommer att kunna göra det om vi gör det på rätt sätt, via att använda ERUF-medlen som vi planerar att göra. Det kommer också att kräva att vi gör vissa åtgärder som redan är påbörjade; lagstiftningsåtgärder. Vi ska följa alla de kriterier som kommissionen säger att man måste ha för att inte bedriva illegalt startstöd via det här instrumentet.

    Byråkratin kommer att bli mindre för företagen. Byråkratin, som idag äts från två håll både näringsavdelningen och projektägaren, kommer att flyttas från de här projekten. Byråkratin kommer att finnas under paraplyet Ålands Utvecklings Ab.

    Tre procent av de här medlen får gå till administration som vi diskuterade med ltl Perämaa. Det är klart att tre procent av 3 miljoner finansierar man inte en administration med under sju års tid. Men vi har Ålands Utvecklings Ab som nu förhoppningsvis finansieras med lite flera exitar. Då kommer man att kunna ha grundbasen i den kompetens som man har byggt upp under snart 20 år och ta tillvara den. Det är också ett krav från EU för att få använda medel till offentligt riskkapital. Man måste kunna visa att man har sysslat med någonting liknande, att man har kompetens och det har Ålands Utvecklings Ab.

    Jag håller med om att allting inte är plats ännu. Det kanske finns mycket ärenden i lagtinget men jag hade hoppats att lagen skulle komma under sommarsessionen så att vi skulle kunna ha den i kraft i början på 2015. Men tills dess har vi de nationella företagsstöden på 2,5 miljoner euro som just nu inte är fulltecknade på långa vägar. Vi har möjligheter att komma emot med investeringsbehov som finns därute idag.

    Det här är ett bra sätt, det är ett nytt sätt och man gör inte som man alltid har gjort. Vi testar nya vägar. Det är 400 000 euro per år varav EU står för hälften under de här sju åren. Jag slutar här, fru talman.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, ja jag fick svar på alla mina frågor utom om underlaget finns för den här typen av projekt. Hur bedömer landskapsregeringen det?

    Jag förstår inte riktig resonemanget att man inte kan få det transparent när det gäller nationella medel, med precis de kriterier som näringsministern räknade upp, när man beviljar den här typen av riskkapital. Vad är det som hindrar att man skulle lägga upp det på det sättet? Då skulle man inte väva in EU-byråkratin på samma sätt i processen med riskkapital.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Pengar är pengar, 3 miljoner är 3 miljoner och det måste man inse. Det är klart att vi skulle kunna följa helt EU:s regelverk och stoppa in nationella medel om vi vill göra det. Men då har vi EU:s krångliga byråkrati kvar för de övriga företagen på samma sätt som vi har haft hittills. Är det detta som ltl Axel Jonsson vill? Att vi ska fortsätta med ERUF-medel och ”äta byråkrati” från två håll; byråkrati från avdelningen och byråkrati från projektägaren istället för att nu sätta all byråkrati på Ålands Utvecklings Ab? Sedan får entreprenören, innovatören, det nystartade företaget fokusera på att göra sin affärsidé, vad det sedan må vara.

    När det gäller underlaget, ja ÅSUB har konstaterat att det finns ett behov på Åland av tilläggsfinansiering. Det är lätt att låna pengar på banken om man har säkerhet och det är lätt att låna pengar om man har en historia av att ha gjort bra affärer tidigare. Men en ny inflyttad utan kontakter och med bra affärsidéer har ganska svårt att få loss pengar från banken.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Ltl Axel Jonsson, replik

    För Ålands Framtid är det viktigt att man faktiskt vet att man får riskkapitalet, som i sig är en intressant idé, att fungera. Där är byråkratin en stor risk. Visst är det en fördel att det bara är en enhet som hanterar byråkratin, men byråkratin försvinner inte någonstans. Det är samma pappersarbete som ska göras oavsett. Man flyttar byråkratin från näringsavdelningen till Ålands Utvecklings Ab om man grovt förenklar det. Det betyder att de resurserna ska tas därifrån och de finns kvar för 1,5 miljoner euro. Man kan ställa sig frågan om det faktiskt är värt den här ändå relativt lilla satsningen för det arbete som det innebär att skapa ett helt nytt system och experimentera med ett nytt upplägg? Tanken är intressant, men det här är frågor som behöver få tydliga svar före man slår fast programmet.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Å ena sidan är det intressant och man vill testa, å andra sidan så är det byråkratiskt och komplicerat så att man inte borde prova, är det så som jag ska tolka det? Det är fel att flytta administrationen från näringsavdelningen till Ålands Utvecklings Ab? Det är alltså bättre att ha det på näringsavdelningen och på företagen, som vi har det idag? Det är detta som ltl Axel Jonsson säger. Mängden administration kommer att finnas där eftersom det är EU:s pengar. EU kommer att ha åsikter och synpunkter och det kommer revision på revision där de frågar hur vi använder deras pengar på det mest optimala sättet. Nu kommer vi att hantera det, men företagarna behöver inte fundera på administrationsbördan, för den ligger på Ålands Utvecklings Ab som sätter in riskkapital i bolagen. Det finns kapitallån, mjuka lån och det finns många olika sätt att sedan göra det på.

    Ungefär 25 procent av alla medel som går ut idag till företagen hamnar i en administrationskostnad. 75 procent av medel som går ut kommer till företagens nytta. 25 procent går till kostnader för administration, det vill jag ha bort och det här är en väg dit.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan talmanskonferensens förslag att ärendet inte ska remitteras till utskott omfattas?

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Jag föreslår att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Ltl Anders Eriksson

    Jag tänkte givetvis förslå det samma. Jag understöder istället förslaget. Det är huvudsaken att ärendet blir ordentligt behandlat.

    Talmannen

    Ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Anders Eriksson, har föreslagit att ärendet ska remitteras till finans- och näringsutskottet. Omröstning kommer därför att verkställas.

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Jag begär öppen omröstning.

    Ltl Axel Jonsson

    Jag understöder förslaget.

    Talmannen

    Ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Axel Jonsson, har begärt öppen omröstning. Öppen omröstning kommer därför att verkställas. Jag ber lagtingsledamöterna Sara Kemetter och Tony Asumaa att biträda vid omröstningen.

    Omröstningspropsitonen läggs så att den som omfattar talmanskonferensens förslag, att lagtinget ska anteckna sig ärendet för kännedom, röstar ja. Den som omfattar ltl Mats Perämaas förslag, att ärendet ska remitteras till finans- och näringsutskottet, röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

    Namnupprop.

    Omröstningen har utfallit så att 21 ja-röster och 9 nej-röster har avgivits. Samtliga ledamöter var närvarande och har röstat. Majoritet för ja. Lagtinget har alltså beslutat anteckna sig meddelandet för kännedom.

    Föredras

    3        Framtidens skärgårdstrafiksystem

    Landskapsregeringens meddelande (M 6/2013-2014)

    Ärendet avförs.

    Remiss

    4        Posten Åland Ab till folkaktiebolag

    Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 16/2013-2014)

    Ärendet avförs.

    Remiss

    5        Gränslöst Åland utan gränshinder

    Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 18/2013-2014)

    Ärendet avförs.

    Remiss

    6        Max tre valperioder i lagtinget

    Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 19/2013-2014)

    Ärendet avförs.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls 26.05.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

    Jag önskar Er alla en trevlig Valborg!