PLENUM den 7 april 2003 kl. 13.00. 

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, ltl Wickström-Johansson och  vtm Christer Jansson. Vtm Jansson infann sig efter uppropet.)

27 lagtingsledamöter närvarande.

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2002-2003 angående sänkning av kommunalskattesatsen för samfund. (FR 13/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 9 april. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2002-2003 angående ändring av tobakslagen för landskapet Åland. (FR 15/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 9 april. Godkänt.

 

 

Föredras ärende nr 3:

 

Fyllnadsval av en ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare ltl Lindqvist. Enligt 51 § AO tillåts vid vald diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion .

 

Eftersom endast en kandidatlista har inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Lindqvist förklaras därför vald till ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden för återstoden av innevarande valperiod.

Antecknas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ny landskapslagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa. (FR 16/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Här föreslås en ny landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa m.fl. lagändringar, men detta är huvudsaken. Anledningen till det här är att en ny rikslag har trätt i kraft den 1 januari 2003 och rikslagen heter lag om utkomstskydd för arbetslösa. Det är den som med vissa undantag föreslås tillämpas på Åland.

 

Åland har lagstiftningsbehörighet när det gäller arbetslöshetsdagpenning som betalas som grunddagpenning plus barnförhöjning och även om arbetsmarknadsstöd. Det är det som bl.a. ingår i utkomstskyddet. Det är landskapets behörighet och det finansieras med landskapets medel. Där finns det beträffande de här två huvudsakerna redan blankettlagar. När det gäller arbetslöshetsersättning, grunddagpenning plus barnförhöjning, har sedan 1972 blankettlag gällt på Åland, dvs. man har hänvisat till rikslagen. Sedan 1985 har ursprungslagen i riket ändrats och även de ändringarna har använts på Åland. Sedan 1994 har man använt en blankettlag om arbetsmarknadsstöd på Åland. Det har alltså varit rikslagstiftning som man hänvisar till på Åland och i och med att rikslagen ändras finns det fortfarande anledning att använda sig av rikslagstiftning, förutom när det gäller vissa undantag.

 

En del av utkomstskyddet är riksbehörighet, nämligen den inkomstrelaterade dagpenningen. Den gäller redan här på Åland från den 1 januari 2003. För att få en enhetlighet i systemet föreslås fortsättningsvis att blankettlagen, lagen om utkomstskydd för arbetslösa, skall gälla här på Åland.

 

Varför har man då gjort den nya rikslagen? Det är bl.a. för att få den nya grundlagens krav på rätt författningsnivå, dvs. att det som delvis har funnits i förordningar skall lyftas till lag, det som rör de enskildas skyldigheter och rättigheter och också att få vissa ändringar. Det gäller tiden för vilken arbetslöshet räknas och också att få in vedertagen tolkningspraxis i lag samt en enhetlighet.

 

När det gäller de nämnda sakerna föreslås att vi hänvisar till rikslag i en särskild lag. När det gäller vår landskapslag har vi också tagit in särskilda bestämmelser om besvärsrätten. Där är det en ändring för vår del. Rättsskipningssystemet är i och för sig rikets behörighet, men vi har tagit in de möjligheter vi har enligt självstyrelselagen att beskriva besvärsförfarandet och ändringen är gjord på det sättet att arbetskraftskommissionens beslut kan överklagas till Ålands förvaltningsdomstol. I dag överklagas arbetskraftskommissionens beslut till landskapsstyrelsen och där får inte besvär föras vidare. Det är alltså en ändring och en förbättring.

 

Vi har också tagit in något nytt och det är en handlingsplan för arbetssökande, ett slags avtal som skall göras upp mellan arbetsförmedlingen och den arbetssökande. Till handlingsplanen förknippas vissa rättsverkningar och därför har vi fört in den i lagen. Det är i dag praxis.

 

När det gäller de ekonomiska och de administrativa konsekvenserna av förslaget räknar vi med ungefär samma ekonomiska utrymme. Det finns 700.000 euro budgeterat i landskapets budget för 2003 och ifjol gick det 608.000 euro för arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadsstöd och det har rört ca 324 personer.

 

Ändringarna är som sagt föranledda av ändringar i riket. Lagpaketet är avsett att vara etapp 1 i ändringar när det gäller arbetsmarknadsstöd och arbetsmarknadsåtgärder. Avsikten är att det skall komma ett lagpaket till som mera handlar om arbetsmarknadsåtgärder. Men det här ser vi som nödvändigt att föra in i lag nu så att inte åländska arbetssökande skall hamna i ett sämre läge än arbetssökande i riket.

 

Fru talman! Därför föreslås detta lagstiftningspaket.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Ritva Sarin Grufberg redogjorde för de ekonomiska och administrativa konsekvenserna av lagförslaget. Om jag inte missminner mig brukar vi även ta upp jämställdhetsaspekterna och de miljömässiga konsekvenserna av lagförslagen, men jag hittar inte några sådana, om jag inte har läst alldeles för slarvigt, och då funderar jag bara att har man konstaterat att det inte har någon effekt på jämställdheten men ändå glömt bort att skriva in det eller har man helt glömt bort att behandla det?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Jag utgår från att det inte är några förändringar vad gäller jämställdheten eller miljön utan det är status quo. Lagstiftningsåtgärderna är till största delen lagtekniska, så jag utgår från att det inte är förändringar, men det borde kanske ändå, fru talman, ha stått här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Det är en mycket viktig lag som vi nu får på våra bord och den har redan trätt i kraft i riket, men det är inte så hemskt länge sedan, så det har väl inte uppstått några olägenheter på Åland för att vi inte haft motsvarande lagstiftning, speciellt med tanke på att vi också har så låg arbetslöshet.

 

Jag har en fråga om arbetskommissionens roll. Jag har ett minne av att när vi behandlade förslaget till ny landskapslag om arbetskraftsmyndigheten, en lag som senare förföll, var frågan om arbetskommissionen upp och i stora utskottet konstaterades att de lagliga grunderna för arbetskommissionens verksamhet var något oklara för att inte säga helt otillräckliga. Den fungerar i praktiken, men det är fråga om dess formella och juridiska status. Jag undrar om landskapsstyrelsen eventuellt har något att säga just om det i det här sammanhanget. Jag antar att det kommer upp i utskottet, om det fortfarande är oklart med arbetskommissionens status här i landskapet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Det som jag kan tänka mig att skulle vara tveksamt i det här fallet är arbetskraftskommissionens lagliga rätt att ge utlåtanden till arbetslöshetskassorna i riket. Vi har inte kunnat ta in några bestämmelser om det utan det kommer s.a.s. i nästa etapp. De facto ger arbetskraftskommissionen utlåtanden ändå till riket, men det är inte på en formell grund.

 

Ltl Sundback: Fru talman! Jag föreslår med hänvisning till den här oklarheten att ärendet bordläggs till inkommande onsdag den 9 april.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 9.4 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 9.4.

 

 

Föredras för första behandling efter bordläggning ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/2002-2003 angående utveckling av regelverket om parlamentarism. (FR 11/2002-2003).

 

Ärendet bordlades den 31.3. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Det har suttit och sitter fortfarande en parlamentariskt tillsatt kommitté som har ett uppdrag som ännu inte är slutfört. Kommittén har haft ett rullande ordförandeskap och det går nu in i sitt sista skede. Kommitténs uppgift var att utvärdera parlamentarismen på Åland och komma med förslag till förnyelser som skulle stärka parlamentarismen och demokratin på Åland.

 

Efter ganska många om och men har kommittén enats om vissa saker, bl.a. om att vi skulle genomföra en reform att det blev möjligt att tillsätta minoritetslandskapsstyrelser och det fanns också ett förslag, som vi var eniga om, att det skulle vara fritt för lantrådskandidaten att föreslå antalet landskapsstyrelseledamöter och vi föreslog också att tiden för lantrådskandidaten att försöka bilda landskapsstyrelse skulle kortas från 28 dagar till 21 dagar. Vi var alltså alla överens om det. Jag hade då förväntat mig att vi skulle få ett förslag från landskapsstyrelsen som motsvarade kommitténs uppfattning. När förslaget kom hit hade landskapsstyrelsen ändrat på ett av de tre förslag som vi var eniga om, dvs. att landskapsstyrelsen skulle bestå av högst åtta ledamöter. Nu har ärendet varit i lagutskottet, där inte socialdemokraterna har representation och där har man igen kommit med ändringsförslag. Och jag tycker att det här är ett bevis på att de parlamentariska överenskommelserna som vi har fattat i kommittén inte håller och att majoritetspartierna har brutit de överenskommelser som vi har gjort.

 

Jag har därför för min del funnit att jag åtminstone tillsvidare avstår från att delta i kommitténs arbete. Jag är van att kommer man överens så skall det hålla hela vägen, och det tycker jag inte att det har gjort i det här fallet.

 

Kommittén kämpar nu med ett förslag om hur man skulle reglera upplösning av lagtinget. Det är bra att man gör det eftersom det inte är möjligt att göra en sådan lagstiftning när en sådan situation uppkommer utan det bör man göra på förhand. Tids nog, om man lyckas enas om det, eller komma med några förslag, så får vi här i salen ta ställning till det.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Som ordförande för parlamentarismkommittén kan jag konstatera att ltl Sundback har meddelat sin åsikt och vi har antecknat den till kännedom. De övriga grupperna i kommittén har beslutat fortsätta arbetet med de s.k. mjuka frågorna, nämligen hur man kunde utveckla samarbetet inom själva lagtinget i första hand. Det är klart man kan ha de synpunkter som ltl Sundback redovisade, men vi övriga har bedömt det så att ändringarna som är gjorda av landskapsstyrelsen respektive lagutskottet inte på något avgörande sätt förstör den reform som föreslogs.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag kan till viss del hålla med ltl Sundback om att det inte är riktigt glädjande att ett förslag från en parlamentarisk kommitté ändras i landskapsstyrelsen eller, som nu senare, i lagutskottet. Däremot ser jag inte lika dramatiskt – det har väl att göra med att jag sitter i majoriteten – på ändringarna som har gjorts. Det finns många stora frågor och huvudfrågan i den parlamentariska utredningen har varit om vi skall gå in för minoritetslandskapsstyrelse eller inte, och där har inte några ändringar gjorts. Det finns också andra förslag om förtroendefråga, om frågestund, om behandling av redogörelsen osv. Jag kan göra den listan ganska lång. I två fall har man gått in och ändrat. Jag tyckte inte själv om att detta skulle ändras, men jag har accepterat att de argument som har lagts, även om jag tycker, precis som vi framförde i kommittén, att en mogen lantrådskandidat och en mogen regeringsbildare skall klara av att sätta ribban på en vettig nivå när det gäller antal landskapsstyrelseledamöter, på samma sätt som jag tror att det skulle vara bra att man har ett verkligt krav på sig att klara av detta på 21 dagar.  När det gäller antalet 21 dagar framfördes det i senaste debatten här att det skulle vara mer parlamentariskt, att man skulle vara mer flexibel, om det är så att man är väldigt nära en lösning efter 21 dagar, att samma person skulle kunna få fortsätta sitt uppdrag. Det argumentet har jag alltså svalt. Men annars håller jag, som sagt, med om att det är trist att ändringar skall göras av en parlamentarisk kommitté. Antalet ledamöter har vi diskuterat ingående, men om samma kandidat skall kunna fortsätta har vi inte diskuterat i den parlamentariska kommittén.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

För min del uppfattade jag det inte på det viset när lagframställningen var uppe i remissdebatten att lagutskottet hade någon sorts tyglar på sig att man inte ingående skulle få titta på innehållet och eventuellt komma med åsikter och förändringsförslag, vilket lagutskottet gjorde till den lilla delen att man vill ge lagtinget möjligheten att tillsätta samma lantrådskandidat på nytt efter 21 dagar. Vi ansåg det vara en mindre förändring. Så här är det ju med varje form av beredning och alltid när arbetsgrupper bereder ärenden åt landskapsstyrelse och lagting, att lagtinget har alla möjligheter att i vilket skede som helst ändra på egentligen vad som helst och det är klart att man kan tycka att det är tråkigt om allting inte går ograverat ända fram, men det här är verkligheten och den demokrati som vi lever i.

 

Jag vill ställa en liten fråga till socialdemokraterna. Ltl Sundback sade att hon för sin del inte tänkte sitta med i den parlamentariska kommittégruppen, men det är så att det är socialdemokraterna som har fått platsen: Tänker då socialdemokraterna ersätta henne med någon annan person?

(Från salen, ltl Sjöblom:nej!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Tanken med kommittén var att vi skulle få breda samförståndslösningar. Vi kom fram till tre punkter som vi var överens om. Av dem är två förändrade; de är för det första förändrade i landskapsstyrelsen, där oppositionen naturligtvis inte har någon möjlighet att påverka; det har alltså skett inom lyckta dörrar. Det har inte förts diskussioner med oppositionen om vi är överens om det här, utan det har gjorts helt med majoritetsbeslut, också naturligtvis med tanke på att det ograverat går igenom här. Jag ser inte att det är någon mening att vi från oppositionen skulle börja att argumentera igen för den ståndpunkt vi hade i kommittén och som vi var överens om. Det visar mera att majoritetens representanter tydligen varken har haft liberalernas eller centerns förtroende. Den andra förändringen som gjordes var i lagutskottet, där socialdemokraterna inte har någon representant, ingen har talat med oss om vi tyckte att det här var en bra förändring. Det här visar att överenskommelser fortfarande är svåra för majoritetsblocket att hålla. Man är väldigt, väldigt sugen på att utnyttja sin makt, och det har man gjort i de här frågorna, samtidigt som man säger att de är av ringa betydelse. Det säger kommitténs ordförande, de andra har också bedömt som att de egentligen inte har något större värde. Men vad är det då? Det är makt man visar!

 

Jag tycker inte, ltl Perämaa, att det här är vilken framställning som helst. De allra flesta framställningar, så gott som alla, bereds av majoritetsblocket och det är klart att de kan ändras, och de ändras också här, men det här var någonting alldeles speciellt. Jag tycker att det visar på att ändå är det så att det här med att göra överenskommelser över partigränserna mellan majoritet och opposition är svårt för majoriteten att hålla. Ltl Perämaa tycker att det är tråkigt men sådan är verkligheten. Vems verklighet? Ltl Perämaas, som sitter i majoritetsblocket? Inte tycker jag att det är tråkigt, utan jag bara konstaterar att min tid är så dyrbar att jag kan inte mera sitta med i kommittéer, vars arbete efter att man har kommit överens till två tredjedelar förändras utan min medverkan.

 

Om det kommer flera från socialdemokraterna att träda in kommittén har jag ingen aning om. Jag har en ersättare – det är upp till honom om han vill fortsätta, men jag har på känn att han också har rätt mycket att göra och inte någon större lust att sitta i kommittéer, där man liksom nöter på och så kommer man till en samförståndslösning och sedan efter några månader är det någonting helt annat som man blir serverad. Det är en tråkig verklighet.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tycker att socialdemokraterna tar i lite kraftiga växlar nu, även om jag håller med om att förslaget bygger på en bred samförståndslösning. Jag vill framhålla, som jag sade i min tidigare replik, att det är många andra frågor som vi också har diskuterat och huvudfrågan i det förslag som vi lämnade till landskapsstyrelsen var minoritetslandskapsstyrelse eller inte och där har inga ändringar gjorts.

 

Landskapsstyrelsen lägger fram en framställning. De har tyckt att det är bättre med åtta ledamöter. Låt oss se det som landskapsstyrelsens förslag. Lagutskottet kommer med en förändring som är lagutskottets förslag. Sedan är det upp till lagtinget att besluta hur man vill ha det.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Om det är så som ltl Britt Lundberg uppfattar att det här ärendet skall behandlas så skulle det inte ha behövts någon parlamentarisk kommitté. Då skulle det här ärendet ha beretts som alla andra lagframställningar. Sedan tycker jag att ltl Britt Lundberg måste bestämma sig någon gång. Hon säger att hon håller helt med, men hon är ändå inte riktigt med! Man kan inte alltid ha två motstridiga åsikter, utan någon gång måste man bestämma sig för vad man tycker.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag skulle självklart inte ha accepterat att man kommer in och ändrar och säger att det inte är möjligt med minoritetslandskapsstyrelse enligt det här förslaget. De två saker som man har framhållit här tycker jag att är detaljer och därför har jag, med de argument jag har hört, accepterat dem. Jag vill också framhålla att det alternativ som kommer från lagutskottet med två gånger 21 dagar har vi inte ens diskuterat i den parlamentariska kommittén. Vi har inte diskuterat – det kom vi alltså inte på själva – vad vi gör om den här personen är väldigt nära, skall då samma person kunna väljas på nytt. Den frågeställningen har vi inte haft upp utan det enda vi har haft upp är att vi vill förkorta 28 dagar till 21 dagar. Då tycker jag att det är i sin ordning att man i detaljer kan ändra, även om jag skulle ha varit glad att hela förslaget skulle ha gått igenom ograverat.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Även jag kunde ha tänkt mig att ändra mig, men jag har aldrig blivit erbjuden möjligheten att diskutera med majoriteten, utan man har ensidigt ändrat på vårt ursprungliga förslag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Demokrati innebär att de som representerar flertalet väljare bestämmer. Det torde vi kunna enas om. Här i lagtinget är det så att centern och liberalerna tillsammans har majoritet. Majoriteten bestämmer. Så måste det vara i en demokrati. Nu är det så att socialdemokraterna var inbjudna för att delta i arbetet och precis som ltl Sundback säger har man fått vara med och forma åtminstone till en tredjedel slutresultatet av den parlamentariska kommitténs arbete. Jag tycker att det här är bra gjort av socialdemokraterna. Socialdemokraterna har för tillfället tre ledamöter av 30 stycken i lagtinget, en tiondedel har varit med och utformat en tredjedel av slutresultatet i den parlamentariska kommitténs betänkande, så det är bra gjort. Jag tycker inte att man kan se det som något större problem att lagtinget, som alltid har en möjlighet att bestämma vad man vill i sista hand, gör små korrigeringar och kanske gör några andra korrigeringar innan det färdigt, men – ändå – demokratin är det att majoriteten har rätt att bestämma och det måste vi följa.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Perämaas uttalande var ett bra exempel på just majoritetsmaktpositionen, alltså majoriteten avgör oberoende av minoriteten. Jag har inte den demokratiuppfattningen. Jag tror att de bästa lösningarna får man om man kompromissar, söker konsensuslösning, speciellt i frågor som rör lagtingets arbete.

 

Ltl Perämaa är ganska ny här i lagtinget och det känns säkert bra att få sitta med och alltid räkna med majoritet. Men lite uppblåst är stilen, faktiskt – det händer att man får komma ned på jorden snabbare än man tror i det här arbetet.

(Från salen:skyddsmekanismen)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Vi kan hoppas på att praxis utvecklas under det här ärendets gång.  Men viktigt är ändå att säga att saken diskuteras faktiskt nu i själva lagtinget. Det är inte så att oppositionen kan hävda, att det här kan inte diskuteras, det är bara majoriteten som dominerar. Det tycker jag inte är riktigt. Min egen personliga uppfattning är också den att kommittén inte sysslade med detaljerad lagberedning. Man kan tänka sig att ett sådant här ärende, sett ur strikt lagberedningssynpunkt, kan leda till klargöranden och förbättringar. Nu handlar det inte bara om det här, men i alla fall tycker jag att det är landskapsstyrelsen som tillsätter en kommitté och då har landskapsstyrelsen ett visst ansvar för att det åtminstone blir så korrekt och ändamålsenligt som möjligt.

 

Det har faktiskt skett en ändring, och den har jag uttalat mig om tidigare. Det är faktiskt så att en mycket stor del av kommitténs arbete handlar om frågor där det inte alls är meningen av lagstiftarna att försöka föra ett resonemang, utan  att grupper och medlemmar av lagtinget kan kanske gemensamt utforma en praxis lite snabbare än om man inte hade haft en kommitté som arbetar med det systematiskt.

 

För min egen del önskar jag naturligtvis socialdemokraterna tillbaka till kommittén.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag har en lite annan uppfattning om kommitténs både uppdrag och arbetssätt än ltl Hasse Svensson. Jag är inte säker på, men jag tror att ltl Svensson inte var med från början utan kom in i kommittén i ett skede då möjligen före detta lagtingsmannen Roger Jansson var ordförande. Det har varit intressant med ett rullande ordförandeskap; det har nämligen inneburit att trots att arbetet har varit ganska tradigt och vi har liksom nött på med samma frågor ganska länge, så har varje ordförande ändå kunnat sätta sin prägel på arbetet. Jag tycker att det i sig var nyskapande i kommitténs arbete. Jag tror också att de tre resultat vi kom fram till var väl förankrade i kommittén och att de som tog besluten i kommittén visste vad man talade om, för vi har faktiskt diskuterat detta ingående. De flesta har nog haft ambitioner om att man skulle ha nått längre och speciellt med frågor som kräver lagstiftningsförändringar. Den fråga som vi har kämpat med ända sedan början, men som tyvärr antagligen inte kommer att komma med i paketet var frågan om ersättarnas ställning i lagtinget och den s.k. Lex-gunnar, dvs. möjligheter för landskapsstyrelseledamöter att också sitta i lagtinget. De här frågorna hör ihop, åtminstone kan man göra dem beroende av varandra.

 

Att diskutera sådana samarbetsformer som inte behöver lagstiftning är någonting som ltl Svensson har tillfört kommitténs arbete, men de tidigare ordförandena tror jag nog så gott som alla har haft ambitionen att man skulle under deras ledarskap komma fram till sådana resultat som också skulle leda till lagändringar. Själv var jag kommitténs ordförande och införde just frågan om minoritetsregeringar och lagtingets upplösning. Den ena frågan kommer nu till sin lösning, men sedan hade vi också många detaljfrågor som vi tyvärr inte hann med. Det gjordes en lista just under Roger Janssons tid – han är ju välkänd för sina ”listningar” av problem – och han gjorde en heltäckande kartläggning av olika saker som man kunde fördjupa sig i; jag tyckte att den var bra och det är någonting som man kan fortsätta med. Det här är ett arbete som fortgående skulle behöva genomföras i lagtinget, för vi har trots allt ett ganska gammalmodigt och lite stelbent parlament – det finns många saker som kunde förnyas. Men, som sagt, detta med lagstiftning var nog min och flera andra ordförandes ambition. Man kan sedan ha andra ambitioner – det har ju ltl Hasse Svensson visat, som nu är kommitténs sista ordförande.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att det har diskuterats vad det var för mandat som man kunde tolka ut att kommittén riktigt har. Vi nådde enighet om att vi skulle göra framställning till landskapsstyrelsen om lagstiftning i vissa fall. Parlamentarism är ett styrsystem som skall vara frihetligt och föränderligt; det beror alltså på de olika grupperna och ledamöterna i parlamentet, i det här fallet lagtinget, hur de vill ha det. Det är alltså en orimlig tanke att man skall göra upp långa listor hur vi skall i detalj lagstifta om hur parlamentarismen skall fungera. I själva verket har jag också hört ltl Sundback tala för att systemet skall vara så lite hämmat som möjligt, det skall alltså inte vara kringgärdat av detaljlagstiftning. Jag tror att det är viktigt också att man har en mjuk del i utredningen och jag tror att eftersom alla andra ordförande har varit inställda på detaljlagstiftning så är det en förändring nu, men, som ltl Sundback själv sade, det är kanske en bra nyordning i det här systemet!

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Svensson använder ett lite nedsättande språk om tidigare den ordföranden i gruppen. ”Detaljlagstiftning” talar han om, liksom som om någon av oss hade eftersträvat det som ett egenvärde. Det stämmer inte, utan lagstiftningen är en metod, ett sätt att göra de förändringar som vi har diskuterat. Långa listor som skulle leda till detaljreglering av parlamentarismen, talar han om. Inte har jag uppfattat att någon har föreslagit något sådant. Däremot har det framställts önskemål om att man skulle diskutera olika aspekter på vårt arbete här som skulle kräva förnyelse. Sedan har det rått en ganska intressant diskussion i vilken mån de hör ihop med parlamentarism eller om det är andra saker som det i första hand rör sig om, och där tycker jag också att vi hade en intressant och viktig diskussion. Jag tycker alltså att det har varit intressant och fungerat bra i kommittén, och det gör det säkert i fortsättningen. Det som jag vänder mig är när vi efter långa diskussioner och med möda kompromissat att majoritetsblocket väljer att inte följa överenskommelserna. De bådar inte gott för förutsättningar för bl.a. minoritetslandskapsstyrelser, eftersom det bygger i mycket, mycket högre grad på politiska överenskommelser och mindre på stilen att den som har majoritet bakom sig bestämmer.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman! Det vare mig fjärran att yttra mig nedsättande om tidigare ordförande i parlamentarismkommittén. Det jag gjorde var att jag tog fasta på det som ltl Sundback sade om långa listor osv. och försökte förklara att det var inte det som var min syn. Jag tycker att som retoriskt grepp från ltl Sundbacks att jag skulle ha varit nedsättande så höll det inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag tänkte bara ta upp en liten detalj från lagutskottets behandling av ärendet. Det har sagts mycket om opposition och majoritet, men det är viktigt att komma ihåg att lagutskottet ingalunda består av en majoriteten och har inte heller på något varit oeniga utan det är lagutskottet med ingen frisinnad närvarande – socialdemokraterna är inte representerade där –  som har tagit beslutet om 21 dagar och möjlighet till att samma lantrådskandidat kan få förnyat förtroende.

 

När det gäller den här diskussionen, som lite har gått in på oppositionens roll, är det någonting som vi precis nu har börjat diskutera i den parlamentariska kommittén och jag tycker att det är väldigt angeläget att vi kommer in både på gruppledarnas roll men också just på oppositionen som en samlad enhet, kommunikationen mellan partierna osv. Där har vi en intressant fråga att diskutera vidare på.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

När jag hörde ltl Britt Lundberg tänkte jag på att det är ett vanligt argument från majoritetens sida att om inte någon har varit med på något möte eller om man har försuttit sin chans, så har majoriteten rätt att s.a.s. icke beakta oppositionens åsikt. Det är vanligt i politiska sammanhang att på det viset försöka legitimera en majoritetsställning. Jag tror inte att den är hållbar i längden, utan jag tror nog att om majoriteten vill ha framgång är det viktigt att förankra beslut på ett annat sätt i lagtinget. Det här är bara ett exempel. Det finns många andra. Jag vet inte hur många gånger som socialdemokraterna, om vi har kritiserat någonting, har blivit anklagade för att inte vi har gjort någonting och då är det ofta någon enstaka socialdemokrat som sitter med någonstans, och den borde egentligen ha gjort allting! Det är på något vis en så barnslig diskussion att på det viset frigöra sig från det politiska ansvaret.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag försökte säga att det finns skäl att diskutera, och vi håller på och diskuterar, just oppositionens roll, majoritetens roll, kommunikationerna dem emellan, kommunikationerna partierna emellan och här finns det synbarligen mycket att göra. Vi har också diskuterat om det skulle behövas en oppositionsledare; kanske det skulle ha varit en lösning i det här fallet att man skulle ha samlat alla partier i opposition och informerat, i det fall att det finns partier som inte är representerade i olika utskott. Jag tycker att det är smickrande om ltl Sundback tycker att det här är det som representerar majoritetens sätt att tänka, för vi tycker att det är viktigt att man tar upp den här diskussionen.

 

Det har sagts många gånger här att ärendena inte har varit förankrade. Det vill jag bestämt protestera emot. Åtminstone i mitt parti har vi förankrat ärendena; vi har lagt ner många långa delar av våra möten på att diskutera detta. Men förslaget om två gånger 21 dagar har aldrig varit uppe i den parlamentariska kommittén och därför har jag inte heller kunnat förankra det, utan det är någonting som har kommit upp nu i lagutskottet, som man sedan har förankrat hos oss och som vi har tyckt att eftersom man tycker att det här också är ett steg i parlamentarisk riktning har jag accepterat det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   Begärs ordet?

 

Ltl Lindeman:

Fru talman!

Jag har själv bara varit med i gruppen som ersättare ett par gånger och de gångerna har det varit intressanta diskussioner, vi har kanske inte kommit till något mål, utan det har mera varit diskussioner. Jag har förstått att arbetet i gruppen framför allt går ut på att man försöker prata tills man har kommit till någonting gemensamt, och det har tagit ganska lång tid i vissa frågor, men sedan har man gått eniga ut.

 

Den här lagen skiljer sig från den stora delen av vår lagstiftning som mera berör politikerområden, det kan vara miljö, det kan vara social- och hälsovårdsfrågor, överhuvudtaget annan lagstiftning, men det här är en lagstiftning som faktiskt berör det här parlamentets arbetssätt och då tycker jag att detta med majoritet och minoritet inte riktigt hör hemma på samma sätt som i annan lagstiftning. Visst förvånar det att det blev förändringar, om små, men det är dock fråga om förändringar utgående från det man pratade ihop om i den parlamentariska gruppen. Jag är som sagt också förvånad och hade väl tänkt mig att jag skulle känna igen det som vi kom överens om i den parlamentariska gruppen. För den skull tycker jag att det är viktigt att arbetet fortgår och man får väl lära av detta, men visst känns det lite så här att om man på nytt kommer överens om någonting, så kanske man ändå inte når fram när det blir lagstiftning och då finns det en risk för att man upplever att arbetet i framtiden blir lite meningslöst. Det är i alla fall arbetstid som man sätter till i en arbetsgrupp och man vill gärna ha resultat.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Det har nämnts mycket om minoritet och majoritet i den här diskussionen. Det vi behandlar i dag är lagutskottets betänkande om förslaget om utveckling av parlamentarismen. Lagutskottets betänkande består ingalunda bara av någon majoritetsblock utan det är ett enigt betänkande. Jag kan inte riktigt hålla med om att man inte känner igen produkten som kommer från kommittén. Landskapsstyrelsen har, som sagt, ändrat en del, som jag i debatten förstod att de frisinnade tyckte att var bra och den andra delen har man ändrat i lagutskottet, ett enigt lagutskott som består av andra än majoriteten.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är mycket riktigt att det är i lagutskottet som det har gjorts vissa justeringar, men det började redan i landskapsstyrelsen s.a.s. När det gäller vad vi tyckte var bra eller inte var det ltl Strand som framförde att det borde finnas en begränsning. Jag vet att åtminstone har vi diskuterat i gruppen under den parlamentariska kommitténs arbete att vi gärna skulle ha sett en begränsning, men, som sagt, gruppen har pratat ihop sig så att det inte skulle finnas en begräsning.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! Vi måste komma ihåg att lagutskottets betänkande behandlar landskapsstyrelsens framställning och lagutskottet har enigt omfattat landskapsstyrelsens framställning, förutom att man som lantrådskandidat skall kunna få ett nytt förtroende. Man kan inte på något sätt säga att det är majoriteten som tycker att det skall vara så, utan det är lagutskottet och då tycker jag inte att man skall prata om minoritet och majoritet, för där är det flera partier som är representerade.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

 

Ltl A-H Sjöblom:

Fru talman!

Jag tror att när den parlamentariska kommittén tillsattes en gång i tiden var det ändå meningen att man skulle försöka få så eniga beslut som möjligt. Vad man förstår av debatten i dag handlar det om majoritet och eniga beslut. Men det är inte kommitténs eniga beslut som ligger till grund för framställningen eller lagutskottets betänkande utan det är tydligen majoritetens åsikt som ligger till grund för den behandling vi har här i dag. Då frågar jag mig verkligen: Av vilken anledning och med vilka motiv tillsätter man parlamentariska kommittéer, om de i praktiken inte har någon betydelse? Det går verkligen  mycket tid och energi åt från oppositionens sida att sitta med i sådana här kommittéer när majoriteten sedan ändå inte tar hänsyn till de åsikterna. Jag är faktiskt jätteförvånad över att man arbetar på det här sättet överhuvudtaget.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag vill fortsättningsvis vidhålla att jag skulle ha önskat att det här skulle ha gått ograverat igenom, det är inte fråga om annat, men jag tycker nog också att om ni läser igenom hela framställningen och jämför den med lagutskottets betänkande så nog är det att ta till överord, som sades här tidigare, att man inte känner igen sig och, som ltl Sjölblom nu säger, att det är liksom ingen idé med parlamentariskt arbete, för det bara ändras ändå! Det är ändå i två detaljer man har ändrat, så inte är det fråga om några stora saker.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

För mig blir det mer och mer obegripligt: att ltl Lundberg skulle ha önskat att det skulle ha gått ograverat igenom, men nu har det inte gjort det! Hon säger att det är fråga om små detaljer, men om man i en parlamentarisk grupp har kommit överens om små detaljer och hittat en enighet och kompromissat sig fram till någon sorts konsensus, varför ändrar man sedan, nog måste det ha någon betydelse för majoriteten att man ändrar det utan att fråga minoriteten!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag säger att jag tycker att det skulle ha varit snyggare att den skulle ha gått oförändrad igenom, och det vidhåller jag. Men landskapsstyrelsen har givit sina argument för varför man tycker att det är bättre med att begränsa det här till åtta ledamöter. Jag tycker fortsättningsvis att en lantrådskandidat borde klara av detta, men eftersom landskapsstyrelsen säger att man inte är helt säker på att framtida lantrådskandidater kan ta det ansvaret har jag svalt det. Det andra som sades här förr gången från lagutskottet var att man tyckte att det var mer parlamentariskt sätt att ge lantrådskandidaten förnyat förtroende, att det var ett mera flexibelt sätt att tillsätta landskapsstyrelse. Det argumentet har jag också tagit till mig. Vad är det för idé att vi diskuterar och debatterar och behandlar i utskott och landskapsstyrelser om man inte heller kan ändra på någonting, inte ens på detaljer, om man tycker att det blir till det bättre, så inte vet jag om jag tycker att det är så obegripligt.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag kan förstå att man kan ta argument till sig, men min fråga kvarstår: Vad är ltl Britt Lundbergs åsikt? Är den ingenting värd i det egna partiet?

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag förstår att ltl Sjöblom känner sig något osäker efter den här debatten. Det vi har diskuterat här rör egentligen i sak två frågor som är en ganska liten del av hela lagförslaget som sådant, men i den här diskussionen har det fått komma fram som om det skulle gälla två mycket viktiga punkter av tre. Jag tycker att hela diskussionen på det sättet har fått en slagsida. Om man ser till kommitténs hela förslag är det omfattat till allra största delen och i de två fall, där det har gjorts ändringar, skulle jag som medlem i kommittén säga att man kan också karaktärisera det som förbättringar, om man tänker på vilka andra alternativ som har varit aktuella.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det kanske verkar så för majoriteten att det är fråga om två små frågor och två små detaljer, men för mig handlar det om förtroende.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

När jag uttalar mig här så uttalar jag mig som kommittémedlem och jag har varit med i det här arbetet från början med några få mötens frånvaro, så jag tycker att jag har fått en ganska god inblick i hur kommittén har arbetat. Jag har också haft förmånen att vara med i lagutskottet och också i lagutskottet hade vi en konstruktiv syn på det hela. Den förändring som vi gjorde var en förändring som inte hade diskuterats, vad jag vet, i vare sig kommitté eller landskapsstyrelse, alltså att ge en lantrådskandidat en ny chans, men för att lantrådskandidaten skall få en ny chans att göra omstart krävs det att talmannen kommer med förslaget och att lagtinget omfattar att den tidigare lantrådskandidaten får försöka på nytt. Det är minsann att hålla makten i lagtinget i förhållande till vem som skall få uppdraget att bilda landskapsstyrelse.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss? Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 6:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2002-2003 angående landskapslag om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester. (FR 1/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

 

Ltl Ulf Andersson:

Fru talman!

Social- och miljöutskottet har inte vidtagit några större ändringar i landskapsstyrelsens förslag till landskapslag om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester. Landskapsstyrelsens framställning bygger främst på ett EG-direktiv från år 2000 och reglerar lagförslaget hur fartygsavfall skall omhändertas i hamnar på Åland. Regler finns om mottagningsanordningar för avfall, upprättande av avfallsplaner osv. Lagstiftningen gäller allt från stora hamnar som Mariehamns Västerhamn till småbåtshamnar som t.ex. vid Öra i Hammarland.

 

De ändringar social- och miljöutskottet vidtagit gäller bl.a. att utskottet vidgat landskapsstyrelsens möjligheter att använda vite om lagens bestämmelser inte efterlevs och dessutom har straffbestämmelserna i 17 § gjorts mer generella.

 

Utskottet har tyvärr inte kunnat omfatta landskapsstyrelsens förslag i 14 § att landskapsstyrelsen direkt utan att ta omvägen via Helsingfors kan rapportera till EU i vissa fall. Landskapsstyrelsen säger i framställningen, helt riktigt, att det är otympligt om det alltid skall vara riket som underrättar internationella organ om de åtgärder som landskapsstyrelsen har vidtagit och att det skulle vara smidigare om landskapsstyrelsen direkt kunde informera EU. Social- och miljöutskottet har begärt lagutskottets utlåtande över frågan att landskapet skulle kunna rapportera direkt till EU, men vi har i utskottet accepterat lagutskottets, vad jag vill kalla, konservativa men förmodligen riktiga tolkning att formell underättelse från landskapsstyrelsen direkt till EU inte är möjlig enligt gällande självstyrelselag, däremot enligt den kommande – om den kommer.

 

I utskottet har vi också diskuterat att vi i landskapet skulle gå hårdare fram än EG:s direktiv och landskapsstyrelsens framställning förutsätter vad gäller att statsfartyg och militära fartyg skall vara undantagna från lagstiftningen. Vi tänkte vara så pass radikala i utskottet att också militära fartyg och statsfartyg skulle  vara anpassade till denna miljömässiga lagstiftning. Men även här fick vi i utskottet böja oss för lagutskottets restriktiva tolkning, att det inte är möjligt att i landskapslagstiftning utsträcka sådana här föreskrifter att också gälla militära fartyg.

 

En sak som oroat utskottet är definitionen av begreppet ”hamn” i EG:s direktiv och landskapsstyrelsens framställning. Begreppet hamn definieras i EG:s direktiv: ”Ett geografiskt område som tillskapats genom sådana förbättringsarbeten och med sådan utrustning att mottagande av fartyg, inbegripet fiskefartyg och fritidsbåtar, möjliggörs.” Man kan kallt konstatera att landskapets geografi är sådan att en verklig EU-byråkrat kunde anse att det finns ett otal geografiska områden på Åland som tillskapats för att motta fritidsbåtar och som därmed då skulle falla under den här lagstiftningen, med den byråkrati som följer för hamnägaren, t.ex. ett byalag. Vi har därför i utskottet  vad gäller 3 §, där man definierar hamn, slopat uttrycken ”tillskapats” och ”geografiskt område”. Vi poängterar att bryggor avsedda enbart för privat bruk eller naturliga hamnar inte skall falla under lagens tillämpningsområde.

 

I framställningen har landskapsstyrelsen sagt att lagen påför landskapsstyrelsen nya arbetsuppgifter; man har inte gjort någon kostnadsanalys, men det torde inte bli fråga om några betydligt ökade kostnader. Det kan bli fråga om högst en tjänst inom miljövårdsavdelningen, har man sagt.

 

Fru talman!

Eftersom det är fråga om miljö och fartyg kunde man ha förutsatt att landskapsstyrelsen åtminstone omnämnt att miljövårdens kostnader kan finansieras t.ex. genom miljövårdsavgift i form av resandeavgift - men det är sällan som inkomsterna intresserar landskapsstyrelsen.

 

Men, fru talman, sammanfattningsvis är lagförslaget väl utarbetat, ett skolexempel på hur landskapets lagberedning kan fungera.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!

Jag har några kommentarer till utskottets betänkande över lagen. Utskottets ordförande Ulf Andersson berörde nästan samtliga, skulle jag vilja påstå. Den första gäller 3 § och definitionen på hamn. Precis som utskottsordföranden sade har landskapsstyrelsen valt att skriva precis såsom EG-direktivet föreskriver i artikel 2 h punkten. Detta hänger samman med att vi har tidigare i olika sammanhang fått ändra när vi har, i vårt tycke, gjort det till bättre språk. Jag kritiserar inte social- och miljöutskottets skrivning om definition på hamn, men jag vill i alla fall peka på att t.ex. i en sådan lagstiftning som miljökonsekvensbedömningar hade vi från landskapsstyrelsen föreslagit i lagtexten vissa skrivningar, men där tyckte man i kommissionen, att nej, det här dög inte, utan vi måste ändra ändå, så det är tydligen kommissionen som bestämmer vad som är bra språk. Men vi skall hoppas att detta tillfredsställer kommissionen så att vi inte behöver ändra. Vi är först med den här lagstiftningen i Norden, så vår och utskottets skrivning får väl bli stilbildande. Jag har alltså inga ändringar eller andra kommentarer än att jag hoppas att det skall fungera.

 

I 4 § har man nu tagit med att också örlogsfartyg och andra statliga fartyg skall ha möjligheter att lämna sitt avfall i hamnarna. Det är väl bra. Att inbegripa dem i reglerna som man kanske hade tänkt sig har vi utskottets ord på huruvida det är möjligt eller inte möjligt. Här kan det möjligen uppstå ett praktiskt problem eftersom fartygens befälhavare inte enligt 11 § är skyldiga att meddela att man kommer till hamn, men förhoppningsvis skall det finnas en sådan beredskap att man i aktuella hamnar kan ta hand om deras avfall också.

 

I 13 § har man i utskottet tagit med toalettavfallet. Det tycker jag är bra. När landskapsstyrelsen gjorde framställningen var det inte känt när de bestämmelserna skulle träda i kraft. Vi hade naturligtvis beredskap att komma med ändringar så att man kunde föra in det i lagen, men eftersom det nu är känt när toalettavfallet också skall inbegripas i lagen är det bra att utskottet har tagit det med och då slipper den kommande landskapsstyrelsen att besvära sig med det.

 

Men det som jag har funderat över och som jag är lite tveksam till är straffbestämmelserna i 17 § och vitesbestämmelserna i 9 §. Jag har sympati för att man vill strängera straffbestämmelserna för miljöbrott, det är okej, men när man på det här sättet kriminaliserar allt, både det man aktivt gör eller det man underlåter, så tycker jag att det blir lite väl hårt. Dessutom är det så att enligt min mening blir paragrafen om vitesföreläggande gagnlös när allt som inte följer lagen eller en eventuell förordning är kriminaliserat. Allting är straffbelagt. I landskapsstyrelsens framställning kolliderade inte vitesbestämmelserna och straffbestämmelserna med varandra, utan man höll dem isär. Enligt landskapsstyrelsens förslag skulle vite åläggas hamnägare som inte skötte sina åtaganden enligt lagen medan straff skulle dömas ut när befälhavare på fartyg åsidosatte skyldigheten att avlämna avfall eller anmäla att avfall skulle avlämnas. Vid valet mellan att föreskriva vite eller straff kan det vara lämpligt att föreskriva vite för underlåtelser och längre pågående lagstridigt beteende, medan straff däremot bör föreskrivas för allvarliga lagstridiga engångshandlingar på det sättet att man individualiserar de gärningar som skall vara belagda med straff. Som det nu är, som sagt, allting straffbart. Enligt utskottets förslag går det att ålägga vite och utdöma straff för alla överträdelser av lagen, hur lindriga överträdelserna än är och även om det har skett av oaktsamhet. Social- och miljöutskottet föreslår alltså ett system där en och samma gärning kan leda till både vite och straff. Det tycker jag inte att är ändamålsenligt. Det här kan komma att slå hårt på kommunerna eller andra hamnägare som skall tillämpa lagen. Jag är lite förvånad över att utskottet anser att böter och fängelse skall kunna utövas även för överträdelser av landskapsstyrelsens kommande förordningar angående krav på mottagningsanordningar för fartygsrelaterat avfall och lastrester eller uppgjorda planer för mottagande och hantering av avfall i hamnar. Om man vill hårdra det lite kan man fråga sig om det är skäligt att utdöma 6 månaders fängelse åt en person som arbetar för en kommun eller någon hamnägare som av oaktsamhet bryter mot förordningsbestämmelser om hur en avfallsplan skall utformas.

 

Utskottet har fattat det här beslutet, men jag ville i alla fall framföra mina dubier beträffande ändamålsenligheten av att kriminalisera allt som finns i lagen och som kan komma i en landskapsförordning, och jag frågar mig om man inte då har övervägt huruvida vitesbestämmelserna blir helt överflödiga när man har den inställningen. Det kan komma att drabba olika tjänstemän inom landskapet eller kommunerna. Jag tror inte ändå, även om det handlar om miljön, att det allmänna rättsmedvetandet kräver att man har så här stränga straffbestämmelser.

 

Ltl Ulf Andersson, replik:

Fru talman!

Vi diskuterade nog i social- och miljöutskottet det som landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson berörde om vites- och straffbestämmelser och vår utgångspunkt var, t.ex. vad gäller straffbestämmelserna, att landskapsstyrelsen har begränsat möjligheterna till att utdöma straff för brott mot bestämmelserna i den här lagen enbart när en befälhavare på fartyg har underlåtit att lämna avfall eller andra ämnen till mottagningsanordningarna. Det betyder – för att använda latin – e contrario, att i andra fall kan man bryta hur mycket som helst mot lagen utan att det medför någon straffbestämmelse. Likaså har man vad gäller vitesbestämmelserna i landskapsstyrelsens framställning begränsat användningen av vite enbart till det fall att den hamnansvarige inte lämnar in planen inom rätt tid; i andra fall skulle landskapsstyrelsen inte kunna ålägga vite när någon bryter mot eller inte följer bestämmelserna. Vi diskuterade i utskottet att detta är alltför begränsat, utan landskapsstyrelsen bör vad gäller vite ha de möjligheter man normalt har i andra lagstiftningar, och sedan skall lagstiftningen tillämpas med sunt förnuft. Det är ofta det som är avgörande när man ger sådana här allmänna befogenheter åt landskapsstyrelsen att ålägga vite och åt åklagare och domstol att pröva och döma till straff vid grova förseelser, men möjligheterna att s.a.s. åtala och döma skall finnas, inte bara i ett fall utan överhuvudtaget när någon bryter mot bestämmelserna. Sunda förnuftet skall också vara avgörande för byråkraterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss? Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras ärende nr 7:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående ungdomspolitiskt program för landskapet Åland. (M 2/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet nu upptas till diskussion och att lagtinget först efter avslutad diskussion tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till utskott eller inte. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Jag får nu presentera det ungdomspolitiska programmet såsom landskapsstyrelsen har framställt det. Det här är ett ungdomspolitiskt program som har funnits med i två landskapsstyrelsers handlingsprogram, i den föregående landskapsstyrelsen och i den nuvarande. Det har också varit diskussioner i lagtinget då man har efterlyst ett program och nu är det naturligtvis glädjande att kunna presentera det.

 

Arbetet har startat genom ett seminarium hösten 2001. Det var då det verkliga arbetet inleddes och det seminariet gav olika grunder och synpunkter som landskapsstyrelsen har tagit till sig och de stora saker man påpekade där var precis samma som återkommer genom hela programmet, dvs. man ville ha mera delaktighet i beslut, man ville ha ett annorlunda och bättre ungdomsråd, man ville ha bättre dialog mellan landskapsstyrelse och skolorna. Det här framkom dels i egna inlägg och också i olika grupparbeten. Sedan kom också många andra detaljer fram.

 

För att fullfölja detta tillsatte landskapsstyrelsen en arbetsgrupp som bestod av ungdomar och sådana som arbetar med ungdomar och ungdomsfrågor. Personerna är angivna i programmet. Den gruppen slutade sitt arbete i augusti ifjol och sedan har landskapsstyrelsen bearbetat programförslaget via en informell arbetsgrupp, en arbetsgrupp som inte har tillsatts genom något beslut överhuvudtaget, men det har ändå varit en informell landskapsstyrelsegrupp kan man säga.

 

Detta förslag, med delvis bearbetning, presenterades i ett seminarium i november ifjol och det som kom fram vid det seminariet ligger också till grund för det här slutliga förslaget till ungdomspolitiskt program, som egentligen är ett beslut i landskapsstyrelse. Vi skall inte säga att det är ett förslag utan det är ett program, där vi konstaterar att de allra viktigaste punkterna i programmet är

• att främja ungdomarnas delaktighet och inflytande i samhällsfrågor
• att främja ungdomarnas intresse för och kunskap i samhällsfrågor

 

Under programperioden, som är fram till 2005, försöker man också klarlägga behoven av ungdomspolitiska insatser, såväl på lång som på kort sikt.

Som en sammanfattning har vi bl.a. angivit omfattningen av programmet, dvs. målgruppen är 13-25-åringarna. Vi beskriver åtgärderna som vi ämnar vidta under här programperioden och de åtgärderna är punktade i programmet på sidan 2, dvs. Ålands ungdomsråd omorganiseras, också nya riktlinjer för ungdomsrådets sammansättning och arbete utformas. Landskapsstyrelsen skall införa återkommande frågestunder av liknande slag som det s.k. presskaffet och IT-frukostarna, dvs. ungdomar från olika skolor enligt ett system som vi arbetar ut kan komma och ställa olika frågor och diskutera. Det här förväntar vi oss mycket av. Vi skall ha ett bättre organiserat samarbete med skolorna så att politikerna faktiskt går till skolorna. Med ”politikerna” betyder det ingalunda bara en politiker, den som är ansvarig för ungdomsfrågor, utan också andra inom landskapsstyrelsen. En ny hemsida vill landskapsstyrelsen att skall öppnas på nätet. Vi skall undersöka ungdomarnas aktivitet i lagtings- och kommunalvalet i höst 2003.

 

Det här är de stora frågorna och syftet med programmet, som återkommer i punkt 2, har jag redan talat om.

 

När det gäller definitioner och avgränsningar är det viktigt att vi kommer ihåg att ungdomspolitik är ett vidsträckt begrepp och det omfattar egentligen allting som hör till livet, dvs. det är inte bara någon speciell ungdomspolitik utan det är precis, som vi anger här i programmet, socialpolitik, bostad, kultur, fritid, jämställdhet, utbildningspolitik, regionalpolitik och sysselsättning; alla delar är viktiga för ungdomarna, de är inte annorlunda människor än vuxna. Vi har ändå valt att avgränsa det genom att vi angiver vilka ålderskategorier det handlar om. Ytterligare vill jag påpeka, att vi har inte tagit med sådant som man kanske hade väntat att skulle komma med, dvs. utbildningsfrågor, fritidsfrågor, bostadsfrågor, idrottsfrågor, alkoholfrågor och en massa andra frågor som hör till men som inte kan särskiljas. Vi har valt att inte ta med någonting av de här frågorna utan av vi ser det här som vi har föreslagit som ett första steg i att få ungdomspolitiken tydligare.

 

Varför har vi då valt 13-25-åringarna, kanske man undrar. Det är ett stort spann, en trettonåring och en tjugofemåring ligger ganska långt från varandra. Frågar man en trettonåring: är du en ungdom, så är man det kanske, men frågar man är du lika ung eller lika gammal som en tjugofemåring, får man svaret: ”nej, dom är ju gamla dom”! 25-åringarna är jättegamla i en trettonårings ögon och ofta tvärtom: en tjugofemåring tycker att trettonåringarna är små barnrumpor. Men det oaktat har vi valt att ta det här spannet; trots att vi vet att FN-konventionen säger att man är barn tills man fyller 18 år, sedan är man vuxen, så är det nog bra att vi kommer ihåg att man är både vuxen och ungdom på samma gång och man kan vara både ungdom och barn på samma gång. Gränserna är ganska flytande och beror helt på vem man frågar. Men vi vill ha med trettonåringarna därför att vi vill ha med högstadieeleverna, för det är ändå de som ganska snart är blir röstberättigade och har då några år på sig att vara med i de här diskussionerna för att vara lite delaktiga när de kommer så långt som till 18 år.

 

Det som också nämns i programmet , men som jag kanske inte behöver desto mera reda ut nu är olika styrdokument på ungdomsrådet. Vi har lagstiftning, vi har reglemente bl.a. för ungdomsrådet, vi har stadgar för ungdomsförbundet, vi har också internationella program, vi har Nordiska ministerrådets ”Norden in i ett nytt årtusende” som handlar om ungdomspolitik, vi har EU-kommissionens vitbok ”Nya insatser för Europas ungdom” och, som sagt, FN-konventionen om barnets rättigheter.

 

När det gäller de ungas samhällsintresse, som är en viktig punkt i programmet, har vi noterat det som hände 1999: vi ser att det är en mycket låg röstningsprocent för ungdomar. Som jag redan nämnde kommer vi att delta i en undersökning som skall klarlägga höstens val. Vi har inga uppgifter i dag om hur riksdagsvalet utföll, om vi har någon ungdomsprocent på det, det har jag inte fått fram i alla fall. Vi vet att ungdomarna ofta säger, att, ”ja, jag är inte intresserad av politik, jag bryr mig inte om någonting”. Samtidigt kan de säga i en diskussion att ”jag skulle nog vilja ha mera tid hos skolhälsovården, vi skulle behöva lättare få komma dit, vi skulle behöva få bättre parkeringsplatser på skolgården”, de kommer med en massa sådana här olika saker som visar att de egentligen är jätteintresserade av politik, det är bara det att de tänker sig inte att politik är vardagslivets alla olika problem. Dagens ungdomar lever sitt liv i dag med väldigt mycket aktiviteter, de har ett väldigt stort tryck på sig. Är man med i någon ungdomsförening skall man vara aktiv till tusen, är man med i någon idrottsförening, fotbollslag, innebandy, ishockey, volley osv., så gäller det att man skall satsa fullt. Är det så att man vill ha bra skolbetyg kräver det också fulla insatser. Är man aktiv inom kulturförening, sång, teater, kräver det också nästan allt eller intet. Ungdomarna i dag utsätts dessutom för en jättepåverkan utifrån via utbildningsystemet, vi ger möjligheter till internationella studier, globaliseringen gör att ungdomarna siktar långt ut i världen, vi har likriktningen med alla andra i hela världen som ungdomarna tar till sig via Internet, vi har resevanorna som är helt annorlunda än de var för ett tag sedan, vi har den utbredda vanan att ta ett sabbatsår osv. Det finns många sådana här saker som gör att ungdomarna splittras utåt, söker sig utåt och det är på gott och ont. Vi kanske inte skulle vilja ha det annorlunda. Men allt det här gör att det blir svårt att få tid för deltagande i de politiska svängarna, man upplever att det går för långsamt i politiken, det är för trögt, det är så ointressant, byråkratiskt och invecklat. En viss betydelse har det faktum att ungdomarna inte heller har upplevt de här riktigt starka behoven att gå med i politiken därför att vi har haft bra arrangemang i skolorna, goda studiestöd, goda studiemöjligheter, goda förmåner, alla studiesociala förmåner osv. Vi har ställt idrottshallar till förfogande och givit möjligheter till både idrott och fritid ganska långt. Det har alltså inte funnits något riktigt stort behov och då kanske man inte känner engagemanget.

 

I alla fall vill med det här möjliggöra för de unga att komma till en dialog med beslutsfattarna och vi har, som sagt, förslag hur detta skall gå till.

 

Det är också viktigt att man inte separerar de olika ålderskategorierna alltför mycket, det nämner vi också i programmet. Det är ändå så att man skall lära sig umgås med olika generationer och då tänker jag också på trettonåringarna kontra tjugofemåringarna, men också här är det viktigt vad barnen, ungdomarna lever i för slags hem, vilka föräldrarelationer de har, hur där skapas intresse för samhället. Det tror jag att har en väldigt stor betydelse.

 

Det som också har visat sig att ungdomar som är engagerade i olika föreningar, det kan vara allt från idrott, kultur till vad som helst, så är också mera intresserade av samhället som sådant därför att de redan har lärt sig lite beslutsgångar, hur föreningar, förbund organiseras och det har väckt ett visst intresse. Det är egentligen så att vi också borde koncentrera många av åtgärderna till de ungdomar som inte alls är organiserade någonstans, som inte är med i någonting. Vi hoppas på att ett omorganiserat ungdomsråd skall kunna föra en mera utåtriktad verksamhet.

 

När vi kommer till ungdomsrådet i programmet har detta funnits sedan början av nittiotalet. De stora uppgifterna har egentligen varit att ordna ungdomsparlament, föra fram åsikter till landskapsstyrelsen, ta initiativ till åtgärder och i samråd med landskapsstyrelsen sköta nordiska och internationella ungdomskontakter. Det här är några saker. Ungdomsparlamenten har varit mycket intressanta och jag tittade på det senaste ungdomsparlamentet, där det fanns motioner som behandlades, precis som vilket lagtingsärende som helst, med intressanta ämnen som busstider, beskattningsrätten, förbättrad studievägledning, badhuset, avfallshantering, åldersintegrering i grundskolan, landskapslag om meningsfulla ungdomsaktiviteter ville man ha till stånd, avdrag för menstruationsförnödenheter. Det här var ett litet axplock och det visar att ungdomarna verkligen funderar när de slipper till att fundera, när man skapar möjligheter.

 

Vi nämner i programmet att vi stöder idrottsförbundet och Ålands kulturdelegation och ungdomsförbundet får regelbundet pengar från landskapsstyrelsen för ungdomsverksamhet. Dessutom får scoutdistriktet, Samarbetsorganisationen för ungdomskultur i skärgården (SKUNK) och Ålands Fredsförening – Emmaus får understöd för ungdomsverksamhet. Det här fungerar naturligtvis så långt vi har resurser att bevilja.

 

Vi har ändå ansett att det behövs nya åtgärder och det är de åtgärderna som vi beskriver, dels ungdomsrådet, som skall få en mera aktiv roll och där den stora förändringen är att det inte mera skall vara politiskt partibundet, som det har varit förut, utan vi vill nu minska den partipolitiska kopplingen och i stället utse rådets medlemmar bland studerande och från ungdomsorganisationerna. När vi säger studerande talar vi alltså om dels våra högstadieskolor, vi talar om gymnasieskolorna, vi talar om ungdomsorganisationerna, alla idrottsorganisationer, föreningar, scoutdistriktet,  SKUNK osv. Jag tror att det är lite för tidigt att 13-14-15-åringar skall kunna ha en politisk stämpel på sig. Det är för tidigt att hamna in i en politisk fålla innan man har sett vad det betyder, så vi tror att det här skall bli ett bättre arbete i ungdomsrådet; det är ingenting som hindrar att man är politiskt engagerad fast man utses via skolor och organisationer. Tidigare har mandatperioden varit fyra år och det har visat sig att det är alldeles för långt eftersom ungdomarna börjar bli tillsatta i ungdomsrådet, sedan börjar de studera och kanske åker bort och studerar och då slutar de arbeta i ungdomsrådet och det är det som har varit det stora problemet. Nu vill då ha en tvåårig mandatperiod, men vid behov skall man kunna byta ut medlemmar redan efter ett år år, vi vill gärna ha ett system där hela ungdomsrådet inte behöver avgå samma år utan att man kan få en kontinuitet i det här så att det alltid finns någon kvar från den gamla.

 

Vi har fört diskussioner med Ålands ungdomsförbund som vi gärna skulle vilja ha lite uppdaterade, de diskussionerna är inte slutförda, men de kommer att fortsätta, precis som vi nämner. Vi anger också i programmet att en stor brist har varit, när det gäller ungdomsrådet, att man inte har haft en egen sekreterare och vi säger från landskapsstyrelsen att på sikt kommer man att anställa en sakkunnig person för denna uppgift. Det här är på framtiden och är ingenting som vi föreslår för nästa år. Vi vet också att det skulle vara till fördel om man hade bättre informationsarbete. Här har vi IT och Internet som naturligtvis är synnerligen lämpliga arbetsredskap för ungdomarna. De kan verkligen ta det till sig.

 

Hur skall då landskapsstyrelsen göra detta? Vi anger i punkten 8: Plan för programmets genomförande vilka åtgärder som skall göras och i vilken ordning. Det som kommer först är det ungdomspolitiska seminariet som hålls på lördag på hotell- och restaurangskolan, där bl.a. de nya medlemmarna i ungdomsrådet kommer att diskutera särskilda teman. Fredsinstitutet skall redogöra för det demokratiprojekt som skall pågå inom skolorna, i samband med vilket vi skall göra valundersökningen. Vi skall ha en paneldebatt där alla partier är inbjudna och vad jag vet har de flesta angivit vilka som kommer att närvara, så vi hoppas att det blir en intressant diskussion. Vi kommer, som sagt, att undersöka valresultatet. Vi kommer att införa frågestund. Vi kommer att genomföra samarbete med skolorna med regelbundna diskussioner. Det kan hända att det kommer att ske i samband med kommunrundor, men det kan också göras på annat sätt. Det viktiga är att ungdomarna skall träffa samtliga landskapsstyrelseledamöter, inte alla på en gång kanske, men de skall kunna fråga trafikavdelningens minister om vad de vill eller näringsavdelningen eller kansliavdelningen osv.

 

Det här är det som kommer att hända under det här året. 2004 vill vi igen ha ett ungdomspolitiskt seminarium och de viktigaste åtgärderna för 2005 är utvärdering av programmet. Detta vill landskapsstyrelsen alltså se som ett första steg i arbetet att få ungdomarna mera delaktiga i och mera intresserade av samhällslivet.

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Förhoppningsvis innehåller programmet beståndsdelar som är till fördel för att ungdomarna skall bli mera engagerade i vår åländska politik. Kulturansvariga Gun Carlson har redan påvisat vissa motsättningar i definitioner och målsättningar. Eftersom jag har anmält avvikande synpunkter i den liberala gruppen vill jag komma med några kommentarer här.

 

I stort sett är programmet att betrakta som pålappningar av ett program som åtminstone till stora delar misslyckades. Ett ungdomsråd som har självdött har nu fått konstgjord andning. Vi får se vad som händer med detta. Säkert kan det gå något bättre, men det fordrar nog väldigt flexibel tillämpning av programmet, måste jag säga. Det är väl också därför som programmet är ganska tidsbegränsat, det skall upphöra redan 2005 och kanske kan det ge vissa erfarenheter för framtiden som gör att vi får mera kontakt med ungdomarna.

 

Precis som ledamoten Gun Carlson sade är det här med ungdomspolitik ett ganska märkligt begrepp. Det innehåller allting men är samtidigt någonting som ändå skall göras för ungdomar. Jag har läst en del europeiska papper och nordiska papper och de har inte kommit så väldigt mycket längre, skall ju medges i och för sig. Däremot finns det moderna undersökningar som visar att problemet med det politiska arbetet för ungdomar är att det är så reglerat. Man tror att just den tid vi lever i nu skulle vinna på att man gjorde politiska projekt med väldigt bestämda målsättningar och framför allt tidsbegränsade där man skulle engagera ungdomar i olika samhällsfrågor. Det är så att ungdomar är intresserade av politik på samma sätt som vuxna, det vet man, och det är så att unga människor har delvis andra erfarenheter än människor som är vuxna, kanske på äldre sidan, det behöver inte vara mindre erfarenheter, men de är annorlunda och det gör att de kan uppleva politiken på olika sätt. Ungdomspolitik är på något sätt politik för politik.

 

Landskapsstyrelsen talar i programmet om att man skall främja ungdomars delaktighet och inflytande, och det är en känslig fråga. Ber man ungdomar att komma och vara med och påverka och ha inflytande vill de faktiskt ha det också. Om de en gång har varit på en tillställning och det inte blev något inflytande att märka, så blev det kanske större gny där än vad gäller vissa tongångar här i vårt kära lagting.

 

Om man tittar på begreppet ungdom, som också ledamoten Gun Carlson sade att är svårt att ringa in åldersmässigt, så  har jag räknat lite och funnit att i åldersgruppen 13-25 år är det åtta årsklasser som är fullvärdiga medborgare vad gäller rösträtt och möjlighet att delta i olika församlingar, medan fem årsklasser inte har dessa rättigheter och ändå skall de på något sätt behandlas i samma veva. Det här är ett slags problem som inte riktigt problematiseras i framställningen. Man får det intrycket när man läser programmet att det gäller egentligen en form av jämställdhetsarbete. Det gäller att på något sätt få ungdomarna med och känna att de har rättigheter, samtidigt som lagstiftningen är väldigt klar. Man kan delta i politiken aktivt utan begränsningar egentligen om man är 18 år eller äldre och därunder har man inte samma möjligheter. Då borde naturligtvis försöken vara att förbereda de människor som snart är röstberättigade att de kan medverka på något annat sätt. Okej, det kan hända att sex-åtta personer kan göra det i ungdomsrådet och bli upplysta; det är möjligt att de kan påverka någonting osv., men själva upplägget är fel.

 

Det är inte regeringen som skall driva ungdomspolitik, det tycker jag att partierna skall göra. Men våra partier här på Åland är begränsade, vi har ingen riktig partilag, herr talman, som talar om att partierna också har ett ansvar för t.ex. att medborgarna och unga människor skall inlemmas i politiken. Partierna har för små resurser för sådant arbete och det är där bristen ligger. Nu har man försökt lösa problemet med ungdomsrådet att de behöver inte ha någon politisk anknytning, och hur det i sig skall kunna öka intresset för politik förstår jag faktiskt inte riktigt! Men det kan ju hända att de kan bli bättre medborgare, och det är inte någon direkt dålig effekt av det hela.

 

Jag tycker att uppdelningen i ungdomsrådet med två medlemmar från landskapsskolorna och två medlemmar från högstadieskolorna och två medlemmar från ungdomsorganisationen är litet överorganiserat på en väldigt liten punkt på något sätt. Dessutom står det i planen att det skall finnas partirepresentation i rådet också, men det måste vara ett förbiseende, det måste vara någonting som inte var tänkt att skulle stå där. Men om man tänker att man har sex medlemmar och då skall det med det här petimätermåttet vara ”könsmässig och regional jämställdhet” – det kan bli ett ganska intressant pussel! Vilka krav ställer man på jämställdheten där?

 

Det här var några kritiska synpunkter. Jag har faktist inte några större förhoppningar på att få till stånd ett bättre program just nu med min diskussion, men det kan ju hända att i framtiden så kan dessa tankar få lite mera utrymme.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag reagerade på det sista att ltl Svensson ”inte har några större förhoppningar på att få till stånd ett bättre program”. Jag kommer själv att föreslå bordläggning av programmet och att det skall utskottsbehandlas, i kulturutskottet, där ltl Svensson sitter och då finns det alla möjligheter för ltl Svensson att hjälpa till att få de förbättringar, av vilka flera var relevanta, som ledamoten Svensson tog upp här i sitt anförande. Ge inte upp ännu!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag noterar att kulturutskottets ordförande behagar ha vissa förväntningar på mig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag reagerade lite över att ltl Hasse Svensson var förvånad över att ungdomsrådet nu föreslås att icke längre vara partipolitiskt baserat. Ungdomarna har fört fram väldigt starkt att de absolut vill ha det så och då tycker jag att det är bra att man har respekterat deras önskan i det fallet.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman! Det intressanta är att man skall göra ungdomsrådet icke-partipolitiskt engagerat för att man skall öka intresset för politik och det är där jag tycker att det finns en viss motsättning. Jag har inte sagt att jag är emot att man organiserar ungdomsrådet på det här sättet, men i förhållande till själva strävan tycker jag att det är lite underligt. Min grunduppfattning är att de politiska partierna borde ha ansvar för att se till att ungdomarna kommer in i politiken, det är väl det enda sättet att lösa det på.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det ena utesluter inte det andra. Det är självklart att de politiska partierna skall ha ett aktivt ungdomspolitiskt arbete, men jag tycker att det är respektera också om ungdomarna framför att de vill vara med och ha åsikter om politiken utan att vara partipolitiskt bundna från första dag.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman! Just den här situationen visar förhållandet till politik i vårt landskap där de politiska partierna egentligen är valorganisationer och inte så mycket annat. Att ungdomarna har begärt att få det så här och får det har jag naturligtvis ingenting emot.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman! Jag håller med ltl Svensson då han sade att det bästa vore om partierna kunde föra en ungdomspolitik som skulle vara heltäckande och beröra alla ungdomar i vårt samhälle, men vår småskalighet och bristen på resurser gör att vi inte de facto har de möjligheterna, vi har inte den verksamheten inom våra partier i dagsläget. När man kommer till den situationen att försöket att få igång ett ungdomsarbete ändå blir på något sätt centralstyrt har åtminstone liberalerna ansett, förutom ltl Hasse Svensson, som har avvikande åsikt, att det är bättre att man inte har den partipolitiska styrningen på förhand när det gäller ett, om man kallar det, ett centralstyrt program.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Om man för att engagera unga människor i politiken behöver ett visst antal pengar, så blir det väl inte billigare för att man lägger det på landskapsstyrelsen än att man ger motsvarande pengar till partierna!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är bara det att ungdomsarbetet inom partierna måste växa fram av sig självt. Landskapsstyrelsen kan inte ålägga enskilda partier att utföra och bedriva ett ungdomsarbete. Därför är det här ett sätt att försöka fylla ett vakuum som finns.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ändå är det så att partierna skulle kunna ta på sig ett ansvar och begära de resurser som behövs för detta genom att helt enkelt här i lagtinget stifta en lag om partier som ger dem ett visst ansvar för utvecklingen i politiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Britt Lundberg:

Herr talman!

Vi har att behandla ett meddelande om ungdomspolitiskt program och jag vill minnas att vi i något sammanhang i kulturutskottet har diskuterat mycket vad ungdomspolitik egentligen är. Jag konstaterar att landskapsstyrelsen har gått in för den mera nordiska stilen att ett ungdomspolitiskt program skall i första hand ha en målsättning att få ökad delaktighet och ett större inflytande bland ungdomarna och att man har lämnat sakfrågorna mera åt sidan. Det tycker jag att är ett bra angreppssätt.

 

Programmet vi har framför oss är ett ambitiöst program. Jag tycker att det har haft ett bra förarbete. Man konstaterar också att unga inte är en enhetlig homogen grupp på något sätt utan att det är individer som består av flickor och pojkar och att man har olika intressen och att man därför inte kan generalisera kring det, och det tycker jag också är bra och viktigt. Det är också ett program som har ett mycket starkt vuxenperspektiv. Det kan man vara kritisk till. Det betyder också att programmet som det är upplagt nu fordrar stark aktivitet från politiskt håll. Men det är också så att de ungdomar som har deltagit i processen har tydligt framfört att det är viktigt att de vuxna är med och stöder vårt engagemang och stöder oss i de här frågorna. Det är väldigt svårt, även om man är många unga, att nå fram. Det ser jag också som en del i processen att vi börjar vara aktiva och att vi ur det kan skörda aktivare ungdomar och att det kommer att löna sig.

 

Som sagt är programmet väldigt mycket en ram, en process som fortsätter i det kommande ungdomsrådet. Det hänger mycket på att vi får en ungdomskonsulent och att vi trots det kärva ekonomiska läget vågar omstrukturera så att vi får en vuxen med mycket ungdomskunskap och känsla för ungdomar som jobbar vidare med det här och som faktiskt också kan fånga upp ungdomarna och få det politiska arbetet att vändas mera från det vuxna perspektivet till ett mera ungdomsperspektiv, som jag tycker att skulle vara en vinst.

Det har ordnats seminarium under den här processen och det kommer att fortsättas att ordnas seminarier och stormöten där man tar tillvara åsikter och tankar. Det har också utgjort grunden för programmet. Framför allt skulle jag vilja framhålla diskussionerna i små grupper som har arrangerats under seminariernas gång som oerhört värdefulla. Många väldigt bra och intressanta synpunkter har kommit fram och jag tror också att vi politiker som har deltagit har försökt hålla tand för tunga och inte vara alldeles för mycket krokodiler utan faktiskt haft större öron än munnar i det här fallet.

 

Någonting som framkom under det första seminariet, det seminarium som har varit mest tongivande för det fortsatta arbetet, är Ålands ungdomsråd, vad är det för någonting? Det har funnits ett uppenbart informationsproblem mellan ungdomsrådet och verkligheten. Det här har man tagit till sig för ungdomarna som har deltagit i processen har sagt att man vill ha ett ungdomsråd som ej är partipolitiskt tillsatt, man vill ha ett ungdomsråd som har kortare mandattid, vilket man också har respekterat, man vill ha nya former för inval i ungdomsrådet, vilket man också har tagit till sig och man vill ha stöd av en vuxen, vilket man inte uttalat har lovat men som finns inne i planen och som jag hoppas att kommer att bli verklighet.

 

Ungdomspolitik tycker jag uppriktigt att är roligt därför att i ungdomspolitiken finns det mycket kraft och energi och det finns mycket initiativförmåga som vi måste ta  tillvara. Här har också ungdomarna fört fram många viktiga saker, bl.a. det att man vill ha en större närhet till politiken och politikerna. Då har man från landskapsstyrelsens sida här i meddelandet talat om att man kommer att öppna en hemsida, som säkert är i tiden och också en del av ungdomarna använder sig, men man kommer också att erbjuda regelbundna träffar; även här är det ett väldigt mycket vuxenperspektiv, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning, där man öppnar upp och tycker att ungdomar är lika viktiga som alla andra som man skall träffa.

 

Man kommer också att fortsätta med, som jag tror att ungdomarna uppskattar mest, seminarier och stormöten av olika slag.

 

Man har också sagt att man måste bli mera lättillgänglig och då är det framför allt personen som leder ungdomsrådet som skall vara lättillgänglig. Det framfördes önskemål om att den personen skall vara placerad någonstans i staden där man faktiskt kan stiga in och diskutera och träffa den. En möjlighet är att hitta en lösning inom Ålands ungdomsförbund.

 

Någonting som många ungdomar framförde vid båda seminarier var att man måste som ungdom bli bemött med respekt, för om man inte blir det så kommer man inte på nytt, man vänder sig inte till en politiker en gång till som har bemött en genom att den fråga man har framfört är en struntfråga eller någonting liknande, utan att man faktiskt har tagit fram väldigt tydligt att även små frågor är viktiga för ungdomar. Det där tycker jag är någonting vi alla skall ta till oss.

 

En viktig sak som framgår av meddelandet är att de ungdomar som inte i dag är organiserade är en viktig grupp att försöka nå. Det är kanske inte lika lätt. Ett sätt är som sagt att det går via skolan till ungdomsrådet och att ungdomsrådet har ett väldigt ambitiöst upplägg och faktiskt tänker börja aktivera sina skolkolleger och andra ungdomar. En tanke som finns i Sverige – jag vet inte hur långt det har kommit – är att av fritids- och ungdomspengarna öronmärka någonting som man kallar för kulbidrag som är någonting som icke-organiserade ungdomar kan söka för olika projekt, och det är kanske ett sätt att aktivera dem.

 

En mera dagsaktuell fråga, som inte är så övergripande som det ungdomspolitiska programmet, är att jag kunde läsa i konjunkturrapporten som vi har på pulpeterna i dag att ungdomsarbetslösheten ökar. Det är alarmerande. Vi borde fundera vad det beror på, att om det är så att vi nu får skörda den ökade och förlängda utbildningen som vi har på gymnasialstadiet. Det är någonting som jag tycker att landskapsstyrelsen skall ta till sig och fundera på, att kanske det ändå skulle vara bättre att alla skulle få vara som man är, dvs. att de som vill vara praktiker skulle få utbilda sig och ha en utbildning som är väldigt praktisk och därför lite kortare och de som är väldigt teoretiskt lagda skulle få en mera teoretisk utbildning så att inte alla behöver gå så långa utbildningar, för just långa utbildningar leder tyvärr, åtminstone enligt svenska utredningar, till förhöjd ungdomsarbetslöshet.

 

Processen fortsätter. Det här arbetet är viktigt. Jag hoppas att vi alla är beredda att göra vårt för att vara lyhörda för ungdomarna, för det är i alla fall deras samhälle som vi jobbar på hela tiden. Det fortsätter på lördag, det fortsätter i skolorna, förhoppningsvis i hemmen, i ungdomsrådet, i politiken och jag hoppas också att vi kommer att klara av att implementera detta tänkande i allt.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det finns en hel del att kommentera i det som ltl Lundberg anförde, men jag ber att få återkomma i mitt anförande senare i debatten. En sak som jag ändå vill kommentera i replik är när ltl Lundberg nämnde att ungdomsarbetslösheten skulle öka. Det tror jag stämmer mycket bra och jag tror att orsaken till det är, om vi verkligen vågar se sanningen i vitögat, att vi har ett matchningsproblem, ett problem som antagligen grundar sig väldigt mycket i att det svenska språket inte längre är tillräckligt som enda språkkunskap för att få jobb på Åland om man är ung. Det här är ett problem som jag verkligen hoppas att centerpartiet, där ltl Lundberg ingår, tar sig an och om möjligt även inför sommaren.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det är förstås viktigt att vi på alla sätt analyserar vad det är som den ökade ungdomsarbetslösheten beror på, men jag tror att även de långa teoretiska utbildningar kan vara en bidragande orsak till. Självklart skall vi också fortsätta att jobba och bevaka språkets andel i det hela.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl G-M Lindholm:

Herr talman!

Äntligen, får vi säga, har det kommit ett ungdomspolitiskt program. Tyvärr kan jag konstatera att åtminstone för mig gick det fortare att läsa det än presentationen som gjordes av ledamoten Gun Carlson, som var mer ingående och tog längre tid än det, som sagt, tog att läsa programmet.

 

Det är mycket frågor som återstår fast programmet har kommit till stånd. På något sätt känns det som om det skulle vara lite hoprafsat så här i sista minuten för att man åtminstone skall komma med någonting innan mandatperioden tar slut och någons hjärtefråga skall föras fram. Men tyvärr är resultatet lite väl klent.

 

Som ganska glädjande kan jag konstatera att partipolitiken inte skall vara framträdande i ungdomsrådet. Då får jag säga att obundna kommer att gå framåt genom det eftersom det tydligen är sakfrågorna som kommer att vara innehållet, som också är den obundna politiken, så det är ju bra!

 

Ser man det dock rent praktiskt ställer jag mig en del frågor och jag hoppas att jag kan få svar på dem här i dag fastän det inte är så väldigt många i salen som verkar intresserade av ungdomspolitik, men ansvarig ledamot från landskapsstyrelsen finns här och jag hoppas att vi kan diskutera det här. Om jag börjar från början sägs i programmet att åldern i målgruppen är 13-25 år. Samtidigt säger man att i ungdomsrådet bör åldern vara 15-25 år. Jag undrar varför man har en olika nedre åldersgräns. Det skulle vara bra att få ett svar på det. Ledamoten Gun Carlson sade att ungdomar upplever att politik är väldigt trögt och långsamt. Det är väl det att vi är förebilder för dagens ungdomar hur politik är och vilket språk man använder när man framför politiska budskap, så där har vi en väldigt stor roll. Man säger också på sidan 4 och på sidan 5, att ungdomar ofta upplever att enskilda politiker uppträder överlägset mot dem. På sidan 4 tar man också upp intresset för och tilltron till det demokratiska systemet. ”Det är viktigt att diskussion följs av handling.” Vidare: ”Det innebär att de skall kunna ta egna initiativ och diskutera med beslutsfattarna.” Allt det här tycker jag att är bra. Men hur tar vi, dagens politiker, oss an deras initiativ och motiverar de beslut som har tagits på ett förståeligt sätt? Jag tycker inte att man behöver vara positiv till precis allting som ungdomar för fram, men precis som alla andra människor kräver de också ett beslut: ja eller nej och varför det ena eller det andra. Det här har vi sett ganska många exempel på under de senaste åren. Jag har själv erfarenhet från Lemlands kommun där man gjorde ett lovvärt initiativ från en del ungdomar, där man kom med en skrivelse t.o.m. till häst till kommunstyrelsens möte och där kommunstyrelsens ordförande mottog den; det är nu ett och ett halvt år sedan och ingenting har svarats. Vi hade för en dryg månad sedan diskussion om ”karonkavinet”, där man från landskapsstyrelsens sida sade nej; man hade sina motiv och argument för det och som säkert godtogs i den mån man var tillgänglig att ta emot dem. Men det var ganska konstigt att bara någon vecka efter det beslutet hade tagits var det på ett nästan likadant ställe, på biblioteket under Åsikts-ÅM, så serverades alkohol och det här upplevs naturligtvis som väldigt konstigt från dem som ansöker i sitt ärende medan det sedan i ett nästan liknande kommer ett annat beslut. Det är väldigt, väldigt viktigt, om man skall få en tilltro till det vi gör, att man motiverar det, att man faktiskt intresserar sig för det. Jag är inte alls rädd för att man inte kan ta ett nej i vissa samanhang, men man måste kunna motivera det på ett bra sätt.

 

När det gäller skrivningarna i programmet om vad landskapsstyrelsen tänker göra för att befrämja ungdomarnas intresse för politik tar man upp ungdomsrådet. Det har tidigare funnits och det var också ungdomsparlamentets bas. Ungdomsparlamentet var en bra grej i sig, men det var bara det att det var ett ganska svalt intresse från ungdomarnas sida. Jag vet inte om det var marknadsföringen av själva ungdomsparlamentet i sig som var dålig eller vad det berodde på; jag tyckte själv att det var förlagt till en väldig dålig tidpunkt: fredag kväll klockan sex. Jag har redan tidigare efterlyst att man kunde ha haft det på en annan tidpunkt. Varför kunde man t.ex. inte ha det under en skoldag? Vad är det som hindrar att man skulle traska iväg från skolorna och komma och lyssna? ”Det här är ingenting som är tråkigt som inte berör mig”, utan precis som ledamoten Gun Carlson räknade upp var alla frågorna som togs upp i ungdomsparlamentet frågor som var väldigt nära inpå alla ungdomar, och inte bara ungdomar utan också oss andra. Jag har lite svårt att tänka mig ett sådant här jättebrinnande intresse för det här som man kallar för någon slags presskaffe i programmet. På vilket sätt skall det organiseras? Hur många gånger är det tänkt att den enskilda ungdomen skall kunna ha möjlighet att under den treåriga högstadietiden eller gymnasietiden att komma till ett sådant tillfälle?  Det finns en massa ungdomar. Jag har lite svårt att föreställa mig det här och det skulle vara bra om man berättar mera ingående hur det kommer att fungera i praktiken.

 

När det gäller förslaget om bättre kontakt med skolorna är det bra att vi har kommit så långt att politiker har möjlighet att besöka skolorna, för det har det inte heller varit i alla tider. Men på vilket sätt, hur kommer man att formalisera det? Vilka politiker är det? Är det när den enskilda har en fråga som man tror att ungdomarna i en speciell skola brinner för som man skall komma eller hur har man tänkt sig? Jag tycker att det finns mycket av det som sägs här som ännu känns väldigt oklart. Det är inte bara att presentera programmet och läsa det upp och ner utan jag skulle vilja veta hur man har tänkt sig göra det.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag håller helt med om att det är viktigt hur vi tar oss an den här typen av frågor, men jag tycker också, precis som jag har sagt tidigare, att det är viktigt hur vi bemöter ungdomarna och att deras ärenden behandlas med samma respekt som alla andras ärenden. Jag tror också att ansvaret hos oss är ganska stort och jag tycker också att vi borde se oss i spegeln och fundera på hur mycket vi sluter upp och hur mycket vi ställer upp när det är framtidsdagar och seminarier; det är ofta skolbesök här, det är ofta inbjudningar till skolor, att man faktiskt ställer upp och tar emot alla de här öppna händerna som finns. Det är faktiskt så att om man blir bemött tokigt en eller två gånger gör man inte om det. Exemplet från kommunen var väldigt viktigt. Det är faktiskt så att många av ungdomarnas frågor i sak är ofta de frågor där det är kommunen själv som har behörighet och därför är det extra viktigt att det här arbetet också tas upp i kommunen och att alla kommuner funderar kring ungdomsfrågor och hur man kan möta ungdomarna. I vissa kommuner där jag har varit vet man väldigt lite i de olika klasserna om vem som sitter med, vem man kan fråga, vilka beslutsgångarna är osv. Den här delen jobbar man på i skolan, men skolan är väldigt, väldigt – och har alltid varit – beroende av vilka personer det är som undervisar det. Det betyder också att i vissa skolor tar man upp, bjuder in och tycker att demokratifrågan är jätteviktig, för den står i läroplanen, men i andra behandlar man den mera som att man slår upp på grekiska vad demokrati betyder och så är det bra med det!

 

När det gäller kritiken att meddelandet inte har ett så spikat program uppfattar jag det tvärtom, som någonting positivt, att det är ungdomsrådet och ungdomarna som skall fortsätta processen. Hitintills har det varit så väldigt vuxenorienterat att bara vi får ett fungerande system så är det ungdomarna som skall sätta innehåll i det här och faktiskt plocka upp ärendena.

TALMANNEN: Tiden är ute

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Ltl Britt Lundberg inledde med att säga att vi behöver gå till de olika tillfällen som ges. Det tror jag faktiskt att de flesta gör, om det gäller saker som man också känner sig hemma med, precis som ungdomarna så känner vi politiker oss hemma i vissa frågor mer än andra. Jag tror att vi försöker nog alla till mans göra det. Därför tror jag, precis som jag sade tidigare, att det är väldigt, väldigt viktigt att man i de här diskussionerna faktiskt får fram motiv till varför det är på det ena eller det andra sättet, att man inte, precis som det står i rapporten, uppträder på ett väldigt överlägset sätt, att det här förstår ni inte, det här klarar vi av, utan att man faktiskt tar sig an deras problem på ett sådant sätt som alla andra frågor. Man måste vara väldigt lyhörd, kanske ännu mera när det är initialt för någon att träda fram och komma med sina synpunkter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.    

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag kan till först notera att ltl G-M Lindholm började med att anklaga mig för att prata för länge, det gick fortare att läsa programmet och jag pratade för mycket runt ikring det och sedan slutade hon med att jag bara läste ur programmet, jag borde ha berättat någonting. Det kanske var en felsägning någonstans. Jag försökte förklara och redogöra så gott jag kunde. Varför ungdomsprogrammet skall omfatta 13-åringar medan man bör vara 15 år för att vara med i ungdomsrådet är för att man ändå skall vara realist när det gäller deltagande i ungdomsrådet, som ändå skall ha viss kännedom om beslutsgång osv. Man är trots allt ett riktigt barn när man är bara 13 år; annars skall programmet belysa och beröra ungdomar också från 13 år.

 

Noteringen vi har om den politiska överlägsenheten har jag inte någon annan förklaring till än att vi valde att ta med det eftersom det kom fram i det första seminariet och vi tyckte att det var tillräckligt anmärkningsvärt för att lyfta upp det. Ingen har sagt åt mig att det skulle gälla mig, utan jag tror att det gäller många av oss som inte tänker på det. Det kanske är en bra signal att man får fundera.

Jag vill ändå säga att det här är landskapsstyrelsens program. Det här är inte de olika partiernas program, hur de vill bedriva sin ungdomspolitik. Det är exakt redogjort för vad landskapsstyrelsen tänker göra i år, nästa år och året därpå; sedan föreslår vi en utvärdering. Vill en kommande landskapsstyrelse göra om det nästa år redan, så är det upp till den landskapsstyrelsen.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Ledamoten Gun Carlson inledde med att hon hade uppfattat mig att jag sade att hon hade pratat för länge. Det sade jag inte. Jag sade att det tog längre tid att presentera programmet än det tog att läsa igenom det. Det är nog inte riktigt samma sak som att prata för länge!

 

När man säger att målgruppen är från 13 till 25 år och så menar man att ungdomsrådets nedre ålder bör vara 15 år tänker jag mig att de som är mellan 13 och 14 år, kanske 15 år, känner att vem talar för oss, om det överhuvudtaget finns någon som är 15?  Ledamoten Gun Carlson sade själv att det är en väldigt stor skillnad på om man är 15 eller om man är 25 år och det är en ännu större skillnad om man är 13 eller 25 år.

 

Det var intressant att höra att ”det här är landskapsstyrelsens program” och om det blir en annan landskapsstyrelse någon gång så är det deras program. Jo, det vet vi, men det är fört till lagtinget för diskussion som ett meddelande och kan också utskottsbehandlas, så jag tror nog att det är flera av oss som inte hör till landskapsstyrelsepartierna som förbehåller oss rätten att ha åsikter om programmet, eftersom just de här frågorna intresserar oss!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Det ungdomspolitiska programmet som vi har fått på vårt bord tycker jag att är lite tunt, trots att det har tagit väldigt lång tid att få fram det. Jag hade väntat mig ett mer digert dokument med lite mer analys och bakgrund.

 

Herr talman!

Det verkar som om center/libb-majorieten med flit håller på ett visst antal program och lagar för att det skall verka som om man är aktiv nu inför valet, för att det skall se bra ut. Frågan är om det är någon vits med programmen, att lägga ner arbete på dem, när det ändå inte händer någonting med anledning av dem. Jag kan som exempel ge det IT-politiska programmet. Det är lite svårt att som lagtingsledamot finna motivation och jobba med de här frågorna. Dessutom är det en ytterst olämplig tid att komma med program nu när vi går mot slutet på en valperiod och det förhoppningsvis kommer en ny landskapsstyrelse i höst efter valet – man kommer med budgeten när man borde komma med bokslutet.

 

Hur som helst, herr talman, har jag intresserat mig för punkten 8: Plan för programmets genomförande, alltså de konkreta åtgärderna. Där har det redan varit diskussion om punkten 3, alltså hur man tillsätter ungdomsrådet. Jag är inte så odelat positiv till att avpolitisera ungdomspolitiken; nog finns det alltid en grej med att föra en ungdomspolitik av politiskt aktiva ungdomar. Det är viktigt att inte koppla bort dem från ungdomspolitiken. Jag har nämligen sett ungdomsrådets roll som en takorganisation för de ungdomspolitiska organisationerna; de övriga ungdomsorganisationerna har sina respektive organ, idrotten har idrottsförbundet, ungdomsföreningarna har ungdomsförbundet osv., medan Ålands ungdomsråd skulle vara en ungdomspolitisk takorganisation, som sedan skulle vara ett gränssnitt bl.a. mot Nordens övriga länders ungdomspolitiska takorganisationer.

 

Även om det här är ett önskemål som har kommit från ungdomarna tror jag att ungdomarna har menat någonting annat, man har inte menat att reformera ungdomsrådet. Men, hur som helst, skall vi hoppas att ungdomsrådet kommer igång igen, eftersom det helt har legat nere en tid utan verksamhet.

 

När det gäller punkterna 4 och 5, där landskapsstyrelsen föreslår att landskapsstyrelsen skall fara ut till kommunerna och prata med ungdomarna i skolorna, man skall ha s.k. presskaffe och IT-frukostar. IT-frukostarna har tydligen avskaffats i övrigt, så det är bra om de fortsätter på något sätt med ungdomar, men jag kan inte riktigt få ihop det här att det är bara landskapsstyrelsen som skall fara ut och prata med ungdomen. Kopplar man då helt bort oppositionen, som de facto är de tre partier som har mest ungdomar i sina led och de aktivaste ungdomsorganisationerna? De får inte alls komma med, utan det skall bara vara ministrarna från landskapsstyrelsen! Här tror jag nog att man har gjort ett tankefel, att nog är det alla politiker som i så fall borde föras ihop med ungdomarna för att föra diskussionerna. Där borde man nog fundera om.

 

Under punkten 6 har man föreslagit ett informations- och diskussionsforum, en hemsida skall öppnas på Internet. Då är frågan om man har föreslagit det här bara för att det skall vara liksom, man vet att ungdomar surfar på Internet och därför skall det finnas en hemsida? Vad är syftet med den och har man någon strategi bakom den? Hur skall man utforma den? Hur skall man marknadsföra den och har man tagit reda på hur ungdomar vistas på Internet? Vad gör ungdomar på Internet? Hur kan man nå dem? Om man inte granskar det här noggrannare kommer man inte att få något besök dit heller eller någon kontakt via sidorna. Ungdomarna vistas väldigt mycket på Internet i dag och har en stor del av sin sociala samvaro med sina kompisar över Internet, men det är inte statiska hemsidor man besöker utan man vistas i olika communities, som det heter, samhällen, på Internet, där man har sina kompisar, där man kan chatta och man kan skicka bilder till varandra och man kan skicka SMS från samhällena till varandra osv. Det är ett virtuellt samhälle som många ungdomar tar del av. Vad man borde göra är en åländsk variant av ett sådant, att man får någonstans där åländska ungdomar kan samlas och där kan det sedan finnas möjligheter att prata med politiker. Det där borde man kanske ha tänkt igenom lite bättre.

 

Herr talman!

Man kan säga att det är alltid fel på dagens ungdom. När jag var ungdom var det också fel på dagens ungdom och i dag är det fel och i morgon kommer det också att vara fel på dagens ungdom när det gäller samhällsengagemanget. Vuxenvärlden förfäras alltid över ungdomens låga samhällsengagemang, man jämför normen med sin egen och tycker att ungdomar borde engagera sig lite mera. Det är ändå ingen fara för när man är ungdom har man andra saker att prioritera och nog ser vi ett fantastiskt engagemang från ungdomar när det gäller deras värld, t.ex. när det gäller Mariepark. Det blev ett otroligt engagemang från ungdomens sida, när det är någonting som berör deras sektor i samhället eller, som nämndes tidigare, vinet till karonkan, när man tvingade myndiga ungdomar att dricka coca-cola till oxfilé; då var det också stort engagemang från ungdomen. Ungdomen engagerar sig alltså, men de har en helt annan syn på samhället, man är ung och har ännu inte tänkt sig att man skall bilda familj och bo i ett samhälle osv., utan det kommer sedan när man rotar sig efter att man har utbildat sig och varit ute i världen, då börjar man tänka på sådana saker som barnomsorg osv. Det här är helt naturligt. Som ungdom har man framför allt fullt upp med att engagera sig i sig själv och fundera ut vem är jag och vad är jag för en. När man är ung bildar man sig en självbild, en identitet, och där skulle jag säga att det viktiga är att man skall hos ungdomen skapa en känsla för hembygden, att de åländska ungdomarna visst kan fara ut i världen och studera, men att de har en vision att komma hem och bo och arbeta på Åland, att de får en attraktion av varumärket Åland, har jag sagt förut, att man vill komma tillbaka och verka, att vi inte får den, som vi kallar, brain-drain, att alla hjärnor flyttar härifrån. Jag tycker att man i programmet borde ha berört den saken, man borde ha en klar strategi för hur Bo och arbeta på Åland-projektet med sin Internet-sida Komhem.nu skall attrahera ungdomar och hålla s.a.s. en krok i ungdomen under hela tiden när ungdomen kanske far bort och studerar och kanske börjar arbeta på en annan ort och hela rycka i den ungdomen, att kom hem till Åland nu! I olika skeden, när det kan passa, så kanske man får napp. Det saknar jag i programmet, för det är kanske den största ungdomspolitiska utmaningen vi har att få våra ungdomar att stanna på Åland. Jag menar inte att vi skall fängsla dem, men jag menar att vi skall försöka få dem att tänka så.

 

Hur som helst har en tanke med programmet varit att det är framför allt ungdomen som skall utforma det och därför är det bra att det inte är så fullödigt, för man lämnar ganska vida ramar till ungdomen att fortsätta, men lämnar det i huvudsak till ungdomsrådet. Nu på lördag är det ett seminarium om programmet, där förhoppningsvis ungdomens åsikt skall komma fram och därför tycker jag att vi borde bordlägga programmet för att kunna få med vad som sägs på seminariet. Därför föreslår jag, herr talman, att vi bordlägger ärendet till den 16 april, alltså nästa onsdag.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det var ganska många men korta punkter som jag skulle vilja föra fram här. Först säger ltl Sundman att det är fel tid att nu komma med programmet. Jag har upplevt programmet mera som en process än att själva pappersprodukten skulle vara så väldigt viktig och vill påpeka att landskapsstyrelsen och vi andra ledamöter jobbar hela tiden och har inte lagt av nu för att det är val så småningom, utan det är lång tid kvar. Jag förvånar mig över att ltl Sundman allt oftare vill ha saker och ting serverat, han brukar själv tala om flygande sparvar som flyger in i munnen, men nu kommenterar han det så här - (Från salen:”stekta”), ja, stekta sparvar - att varför det bara är landskapsstyrelsen som skall ut till ungdomarna. Det är väl landskapsstyrelsen som skall presentera landskapsstyrelsens program! Inte kan väl ltl Sundman mena att landskapsstyrelsen skall börja planera hur oppositionen skall presentera sin politik för ungdomarna! Jag tycker att det börjar bli dags att lyfta fram partierna och partiernas ansvar, att inte kan allt dikteras härifrån landskapet hur saker och ting skall gå till. Nog är det väl helt naturligt att det är landskapsstyrelsen som skall stå till svars och presentera sin politik för ungdomarna.

 

Det har tydligt kommit fram, både när vi behandlade en motion tidigare om ungdomspolitiskt program men också vid seminariet, att just ungdomsrådet vill man inte ha partipolitiserat, utan man vill ha det som någon sorts första språngbräda in i beslutsfattandet, att därifrån eller vid sidan av - det är ingenting som säger att det är fel att vara partipolitiskt bunden – men partierna skall inte ha ett ex-antal platser, utan man skall gå in mera som en representant för kanske skolorna i Godby eller något liknande och på det sättet också ha en naturligare grupp som man representerar.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag har sagt, att det skall inte flyga stekta sparvar i munnen, utan man skall få ett naturligt engagemang hos framför allt ungdomen. Jag vet inte vad jag sade emot det i mitt anförande, tvärtom berömde jag att det finns mycket att göra för ungdomen.

 

När det gäller vem som skall diktera ungdomspolitiken var det inte det jag menade utan jag påpekade att landskapsstyrelsen har tänkt sig att bara landskapsstyrelsen skall fara runt och träffa den åländska ungdomen, medan andra partiers ungdomar inte har sina representanter med, vi får inte fara med och träffa ungdomen, utan det här är en sak för centern och liberalerna. Det tror jag att är fel, utan landskapsstyrelsen borde i stället samordna att alla partier får träffa ungdomen i stället för att bara landskapsstyrelseledamöterna skall göra det. Det var det jag sade och jag tror nog att ltl Lundberg håller med om att det borde vara partierna som skulle göra det här.

 

 

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman! När det gäller den här detaljen är det landskapsstyrelsen som skall ut och träffa ungdomarna för att presentera sin politik, stå till svars för den och för att ungdomarna förstås skall kunna bli tillgängliga och komma med argument hur man skulle vilja påverka besluten. Det tycker jag inte att är något konstigt överhuvudtaget.

 

En plats att samlas för ungdomarna är också någonting som har förts fram, just att ungdomskonsulenten skulle finnas någonstans så att man kan sticka in till den medan man väntar på bussen eller när man ändå är någonstans på språng. Det är någonting som är viktigt och som inte är fastslaget här ännu därför att det här är en ram som ungdomsrådet skall jobba vidare på, så att vi nu får ett mera ungdomsperspektiv på det fortsatta arbetet. Precis som ledamoten Gun Carlson sade är detta steg ett, och det har varit väldigt mycket vuxenperspektiv på det. Ungdomar har också sagt att det behöver styras upp från början så att man får igång det, men sedan vill man själv också – hoppas jag – ha en mera underifrån och mera ungdomsinriktad inställning även från ungdomarnas håll.

 

När det gäller de olika sakfrågorna som tas upp är det inte så att de skall in i programmen, utan ungdomstänkandet skall implementeras i allt, och det står också i programmet att det angår alla landskapets avdelningar – det är någonting som jag också hoppas att sprider sig till kommunerna.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tror nog att det står klart för alla vad det är som borde styras upp. Syftet med ungdomsträffarna är inte att propagera för en viss ungdomspolitik utan för att göra ungdomarna delaktiga, för att ungdomarna skall kunna fråga politikerna och föra fram sina idéer till politikerna. Därför skall det inte vara bara landskapsstyrelsen som träffar ungdomarna utan det skall vara alla partiers politiker. Det är mycket viktigt. Inte vill ungdomarna sitta och lyssna till några landskapsstyrelseledamöter som dikterar någon ungdomspolitik, utan de vill bli delaktiga, vi skall tänka andra vägen och det var därför jag påpekade att alla partier skulle gå med, även de minsta partierna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill också understryka att meddelandet måste ses som landskapsstyrelsens sätt att sköta ungdomspolitiken. Det är så det är tänkt att det skall bli, dvs. det är landskapsstyrelsen som bedriver sin politik och det anges i meddelandet såsom en information till lagtinget, precis som ett meddelande skall vara. Det är naturligtvis fritt för andra partier att göra vad de vill i den här frågan. Att sedan landskapsstyrelsen inbjuder också oppositionen till de ungdomspolitiska seminarierna beror på att vi där vill ha alla åsikter med, och det har vi också visat.

 

Jag vill ännu säga när det gäller frågan om ungdomarna skall vara politiskt anslutna eller inte att vara politiskt ansluten betyder inte att på något sätt är utesluten ur ungdomsrådet. Vi frågar inte efter varken eller, så man kan mycket väl vara aktiv partipolitiker och medlem i någon skola och utsedd av respektive skola. Det hindrar inte. Vi tycker faktiskt inte att man skall ställa krav på att ungdomarna skall vara med i någon politisk fålla förrän de alls är vuxna tillräckligt. Det är mycket bättre om de får tid att vara med i olika diskussioner, sedan kanske de så småningom hittar sin rätta del; annars kan det för många ungdomar – det tycker jag att jag har hört också – upplevas att de har satt sig i en politisk ”fälla” i stället för fålla, dvs. de har gått in i något parti för tidigt och märkt att egentligen hör jag inte riktigt hit, men jag gick ju med, så vad kan jag göra annat än vara med. Jag tror alltså att det är på både gott och ont, och nu har vi föreslagit det här.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Lindqvist: Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning till den 16 april.

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sundback, understödd av ltl Lindqvist, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 16.4. Ärendet kommer således att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 16 april. På talarlistan står ännu ltl Sundback, som avstår.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsstyrelsens framställning angående landskapslag om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn. (FR 17/2002-2003).

 

Ärendet kommer upp till behandling vid plenum den 14.4.

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående komplettering till etermediepolitiskt program för landskapet Åland. (M 3/2002-2003).

 

Ärendet kommer upp till behandling vid plenum onsdagen den 9.4.

 

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga angående beslut i strid med jämställdhetslagen. (EF 8/2002-2003).

 

Svar på frågan skall avges efter tio dagar landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte ges.

 

 

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 9 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.47)