Föredras

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 12 januari 2005 kl. 13.00.  

    TALMANNEN: (Frånvarande:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Anne-Helena Sjöblom och ltl Katrin Sjögren).

    28 lagtingsledamöter närvarande.

    Om  ledighet från dagens plenum anhåller ltl Anne-Helena Sjöblom på grund av annan orsak: arbetsförhinder. Beviljas.

     

     

    Meddelas att 48 § 3 mom. lagtingsordningen avsedd frågstund enligt talmanskonferensens beslut kommer att anordnas fredagen den 21 januari 2005. Önskar lagtingsledamot få en fråga besvarad vid frågestunden skall frågan lämnas till talmannen eller till denne via lagtingets kansli senast måndagen den 17 januari vid tjänstetidens utgång.

    Antecknas.

     

    Föredras ärende nr 1:

     

    Fyllnadsval av en ordinarie medlem i lagutskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Gun-Mari Lindholm. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Gun-Mari Lindholm förklaras därför vald till ordinarie medlem i lagutskottet för återstoden av innevarande valperiod.

     

    Föredras ärende nr 2:

     

    Fyllnadsval av en ordinarie medlem och en ersättare i finansutskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Anne-Helena Sjöblom och som ersättare ltl Jan-Erik Mattsson.  Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Anne-Helena Sjöblom förklaras därför vald till ordinarie medlem i finansutskottet och ltl Jan-Erik Mattsson utses till ersättare för återstoden av innevarande valperiod.

     

     

    Föredras ärende nr 3:

     

    Fyllnadsval av en ersättare i näringsutskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare ltl Henry Lindström. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Henry Lindström förklaras därför vald till ersättare i näringsutskottet för återstoden av innevarande valperiod.

     

     

    Föredras ärende nr 4:

     

    Fyllnadsval av två ordinarie medlemmar och en ersättare i kulturutskottet

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlemmar ltl Henrik Lagerberg och ltl Henry Lindström och som ersättare ltl Fredrik Lindqvist. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Henrik Lagerberg och ltl Henry Lindström därför valda till ordinarie medlemmar och ltl Fredrik Lindqvist till ersättare i kulturutskottet för återstoden av innevarande valperiod.

     

     

    Föredras ärende nr 5:

     

    Fyllnadsval av en ordinarie medlem och en ersättare i social- och miljöutskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Fredrik Lindqvist och som ersättare ltl Gun-Mari Lindholm. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Fredrik Lindqvist förklaras därför vald till  ordinarie medlem och ltl Gun-Mari Lindholm till ersättare i social- och miljöutskottet för återstoden av innevarande valperiod.

     

     

    Föredras ärende nr 6:

     

    Fyllnadsval av en ordinarie medlem och en ersättare i stora utskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Jan-Erik Mattsson och som ersättare ltl Anne-Helena Sjöblom. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Jan-Erik Mattsson förklaras därför vald till ordinarie medlem och ltl Anne-Helena Sjöblom till ersättare i stora utskottet för återstoden av innevarande valperiod.

     

     

    Föredras ärende nr 7:

     

    Fyllnadsval av en ordinarie medlem och en ersättare i justeringsutskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Gun-Mari Lindholm och som ersättare ltl Henrik Lagerberg. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Gun-Mari Lindholm förklaras därför vald till ordinarie medlem i justeringsutskottet och ltl Henrik Lagerberg till ersättare i justeirngsutskottet för återstoden av innevarande valperiod.

     

     

    Föredras ärende nr 8:

     

    Fyllnadsval av två ordinarie medlemmar och tre ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlemmar ltl Johan Ehn och ltl Henrik Lagerberg och som ersättare ltl Gun-Mari Lindholm, ltl Henry Lindström och ltl Anne-Helena Sjöblom. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Johan Ehn och ltl Henrik Lagerberg förklaras därför valda till ordinarie medlemmar i självstyrelsepolitiska nämnden och ltl Gun-Mari Lindholm, ltl Henry Lindström och ltl Anne-Helena Sjöblom till ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden för återstoden av innevarande valperiod.

     

     

    Föredras ärende nr 9:

     

    Fyllnadsval av en ordinarie justeringsman

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Gun-Mari Lindholm. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Ltl Gun-Mari Lindholm förklaras därför vald till ordinarie justeringsman för återstoden av innevarande valperiod.

     

     

    Föredras ärende nr 10:

     

    Fyllnadsval av en ordinarie medlem och personlig ersättare för denne i Nordiska rådet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem vtm Barbro Sundback med ltl Dennis Jansson som personlig ersättare. Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Vtm Barbro Sundback förklaras därför vald till ordinarie medlem i Nordiska rådet med ltl Dennis Jansson  som personlig ersättare för återstoden av arbetsåret 2004-2005.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 11:

     

    Lagutskottets betänkande nr 4/2004-2005 om godkännande av ändringen av artikel 12 i överenskommelsen om antagande av enhetliga villkor för periodisk besiktning av hjulförsedda fordon samt om ömsesidigt erkännande av sådana besiktningar. (RP 2/2004-2005).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 17.1. Godkänt.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 12:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2004-2005 angående ändrad lagstiftning om producentansvar för skrotfordon m.m. (FR 14/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 17.1. Godkänt.

     

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 13:

     

    Landskapsregeringens förslag till tredje tilläggsbudget för år 2004. (FR 4/2004-2005).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl Lasse Wiklöf:

    Fru talman!

    Jag ber om ursäkt att jag inte hoxade med detsamma att jag stod i tur, men när arbetet bedrivs med sådan eminent frenesi här i lagtinget kan det ibland vara svårt att hänga med!

     

    Fru talman!

    Det är aldrig roligt att komma till lagtinget med tilläggsbudgeter för att späda på utgiftssidan. Den här gången handlar det om, som vi alla vet, 1.087.000 euro som man inte klarat av att finansiera inom fjolårets budgetramar; av den här summan är det en mycket väsentligt del, 884.000 euro, som kan härledas till olika moment inom trafikavdelningen.

     

    En tröst i sammanhanget är ändå att avräkningsförskottet för 2004 har stigit med 5.168.000 euro därför att statens inkomster har blivit högre än vad man initialt bedömde och beslutade om från Ålandsdelegationens sida. Egentligen känns det inte som min allra mest primära uppgift att försvara budgetöverskridningarna i den här tilläggsbudgeten eftersom flertalet belopp i allt väsentligt kan härledas till den gamla regeringen och dess fögderi och då särskilt, som jag nämnde, till trafiksektorn.

     

    Men det finns ändå, fru talman, några saker jag gärna vill beröra. Den allra första frågan gäller det humanitära bistånd på 50.000 euro som landskapsregeringen har tagit upp med anledning av den mycket tragiska katastrofen i Sydostasien, en katastrof som också i påtaglig utsträckning berört Åland och drabbat invånare i vårt samhälle. Det här är inte första gången som landskapsregeringen föreslår att biståndsanslag skall tas upp; om jag inte missminner mig var Kosovo-katastrofen det föregående fallet. Men det som är viktigt i det här sammanhanget att erinra om är den omständigheten att vi de facto inte har någon ordning för att besluta och dela ut pengar av den här arten. Det humanitära biståndet är egentligen en behörighetsfråga för riket. Med det här vill jag ha sagt att det formellt kanske borde finnas någon speciell ordning för hur även landskapet kan reglera biståndsfrågor av den här arten. Här kunde, menar jag, lagtinget om intresse finns ge regeringen sina synpunkter både vid utskottsbehandlingen och kanske också senare ytterligare här i plenum. Jag tror att det vore viktigt att i en eller annan form söka en formalisering. Naturligtvis tror vi ändå att även här i lagtinget i dagens situation det inte finns någon som inte skulle känna en stark vilja att bistå de nödlidande också från det officiella Ålands sida, och detta vid sidan av det fantastiska bistånd som enskilda företag och kommuner redan skänkt.

     

    Landskapsregeringens tanke med biståndet är att det inte skall inkluderas i det omedelbara stöd som utgår just nu från många olika håll i världen utan att det skall få verka i ett återuppbyggnadsskede. Vi känner till organisationer inom drabbade områden som redan före katastrofen etablerat mycket viktiga kontakter med Åland, och bl.a. sådana kan komma i fråga för biståndet.

     

    En annan fråga jag vill beröra gäller borttransporten av två pråmar på Kökar. Pråmarna är att betrakta som avfall och även, som vi skriver, om det enligt renhållningslagen är en kommunal angelägenhet att ta hand om den och sköta borttransporten, så har vi gjort bedömningen att landskapet bör påta sig kostnaderna. Bortförandet har upphandlats, tre anbud har inkommit och det lägsta var på just det som nu föreslås budgeterat: 80.000 euro. Det här är också ett ärende där landskapsregeringen låter nåd gå före rätt. Vi tror nämligen inte att Kökars ekonomi skulle må bra av att ta hand om och finansiera borttransporterna. Humanitet före lag. Men vill lagtinget ändra på det synsättet står det i dess fulla rätt att göra det.

     

    Den tredje frågan som förtjänar belysning i någon mån gäller momentet 37.03.88 Försäljning av aktier och 47.03.88 Aktieteckning i bolag. I det första momentet handlar det om att landskapsregeringen önskar fullmakt att avyttra Chipsaktier till ett värde av 3,3 miljoner euro, om lr bedömer det ändamålsenligt. I det andra fallet handlar det om ifrågavarande Chipsaktier som skulle spela en roll, när det gäller realiserandet av dem, för att stärka kapitalbasen i Ålands Utvecklings Ab. Redan i den första tilläggsbudgeten för fjolåret föreslogs att A-aktierna i Chips skulle överlåtas till utvecklingsbolaget, men med tanke på allt som hänt och då inte minst genom norska Orklas bud föreslår landskapsregeringen nu i stället att vi genomför en riktad emission på 1,6 miljoner euro till utvecklingsbolaget och att den emissionen verkställs genom redan budgeterade anslag. Vi har inte för den här ordningen hört något missnöje från utvecklingsbolaget.

     

    När det gäller överskridningarna från trafikavdelningens sida önskar inte jag argumentera i negativ mening mot någon minister som redan avgått. I utskottet är jag beredd att förklara allt som är möjligt att förklara och även här i plenum, om det är så att någon önskar få förtydligande. Det är vad jag vill säga just nu.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Finansansvarige Wiklöf sade här att gällande trafikens överskridningar i budgeten är det inte ett högt prioriterat område för ledamoten att försvara de sakerna. Så är det väl säkert; det är andra personer som har gett förslagen och tagit de tidigare ursprungliga årsbudgeterna. Ltl Wiklöf behöver inte vara orolig för att rikta kritiken mot någon nu redan avgående minister. Det är så att förra årets budget, budgeten 2004, hade lagts av dåvarande och nu igen varande trafikministern Runar Karlsson. Visar det sig att budgetanslaget för 2004 inte räckte till måste man komma ihåg att det grundade sig på ett förslag lagt av trafikminister Runar Karlsson. Kritiken kan alltså riktas till en person som sitter här i salen i så fall. Vi skall komma ihåg att av nettokostnaden 800.000 euro överskridningar var 350.000 euro av det beloppet för att bibehålla turlistan på den nivån som vi hade tidigare, och det är efter ett gediget arbete har liberala lagtingsledamöter och liberala ministrar åstadkommit det.

     

    Gällande borttransport av pråmar sade ledamoten Wiklöf att det är ett humanitärt inslag i att man inte följer lagen i det här fallet, för att hjälpa Kökar, och så är det säkert. Däremot sade ledamoten Wiklöf att lagtinget nog får tillstånd av ledamoten Wiklöf att eventuellt ändra på det här om man så tycker, och den rätten tror jag att vi känner till att vi har.

     

    Landskapsregeringsledamoten Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Det var inte för att tillrättavisa ledamöterna i lagtinget att de inte skulle begripa vilken rätt de har. Däremot talade jag om att det beslut som landskapsregeringen har tagit när man framför pråmanslaget på 80.000 euro till lagtinget inte står i överensstämmelse med paragraferna i renhållningslagen. Det är en liten annorlunda distinktion det!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag känner också till det och det kan säkert vara helt korrekt och det strider inte mot min egen övertygelse att man måste hjälpa Kökars kommun i den här situationen. För att man klart skall kunna ta ställning till den saken tycker jag att man borde kunna ha en lite utförligare motivering, men det kanske man kan få redovisat i finansutskottet, för de kortfattade skrivningarna i budgetförslaget beskriver inte riktigt problematiken, vad som har gjorts och varför då landskapet skulle ta på sig den här kostnaden.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Fru talman!

    Först tänkte jag också komma in på anslaget för humanitärt bistånd. Vi liberaler tycker att det är bra att man har kommit fram till det för Ålands del utan att ha behörigheten på området; som finansminister Wiklöf nämnde är detta egentligen en riksbehörighet, men ingenting emotsäger det att vi här i lagtinget ändå vid extraordinära tillfällen kan bidra för vår del. För att vi ändå skall få en inblick i de allmänna biståndsmålen som man har i vår omgivning har och hur stora summor det är fråga om skall jag lite redogöra för hur man inom FN har resonerat i de här sakerna. Det är på det viset att FN har antagit en millenniedeklaration där 200 länder har undertecknat en gemensam överenskommelse att fram till 2015 försöka ha som målsättning att varje land som har undertecknat det skall ge ett årligt bistånd i storleksordningen 0,7 procent av bruttonationalprodukten. Olika länder har hanterat det här på olika sätt och Finland har hittills uppnått en procentsats på ca 0,35. Skulle vi för Ålands del ha behörighet på det här området och vara undertecknare av millenniedeklarationen skulle 0,7 procent av vår bruttonationalprodukt innebära ca 2 miljoner euro i årligt bistånd. Denna summa kan man förstås sätta i relation till det föreslagna anslaget om 50.000 euro nu, men det är i varje fall bra, det ligger rätt i tiden och det finns goda skäl för att ge ett sådant här anslag.

     

    Lite om trafiken. De överskridningar som har förekommit under 2004 på trafikområdet om ca 800.000 euro har vi kunnat läsa att beror delvis på, skall vi kalla det, misslyckande i upphandling av trafik på Enklinge-Kumlingelinjen och Asterholmalinjen. De oväntade kostnadsökningarna för Enklinge-Kumlingelinjen anges i detta budgetförslag vara ca 84.000 euro. Då skall vi komma ihåg att de här kostnadsökningarna inte är för ett helt år utan för perioden 15.4.2004-31.12.2004. Den verkliga kostnadsökningen bara för den linjen, med nya femåriga avtalet i stället för treåriga avtalet, är på ca 120.000 euro per år. På Asterholma-Lappo-Torsholmalinjen anges det på motsvarande sätt en kostnadsökning om 16.000 euro. Där är avtalsperioden endast från 1.9-31.12, varför den totala kostnadsökningen torde röra sig kring 50.000 euro bara på den linjen. Vi har alltså kostnadsökningar på dessa två privata linjer från en avtalsperiod till en annan om närmare 200.000 euro. Det här är saker som förstås är besvärande. Under processen när de nya avtalen skulle tas uppmärksammade flera med mig på problematiken och hade kontakt med dåvarande hela landskapsregeringen för att försöka belysa att så här kommer det att bli med de anbudsförfaranden som hade genomförts. Där faller inte ansvaret endast på dåvarande trafikministern utan på hela dåvarande landskapsregeringen. Man var fullt medveten om det avtal som man gick in för att underteckna. De här frågorna kommer jag att belysa ytterligare och mera ingående i samband med ett inlämnat spörsmål.

     

    Fru talman!

    Så till brandkårsmuseet. Till att börja med skall jag säga att brandkårsmuseet har kommit igång, det har startats med samhällsmedel och väldigt mycket ideellt arbete. Den som har besökt brandkårsmuseet ser att det är ytterligt fina lokaler, ytterligt fina föremål på museet, det är synnerligen bra ordning där och det är intressant att besöka museet. Det torde vara Finlands enda museum som har en utrustning på denna nivå, det är ojämförligt det bästa museet åtminstone i Finland. Nu föreslår man en ökning av anslaget för 2004 med 5.000 euro och det behövs säkert, den uppgiften har vi också fått. Men det konstiga är ändå att i ordinarie budget för 2005 är anslaget enbart 35.000 euro. Finansutskottet hade satt sig in i det här ärendet inför behandlingen i lagtinget av ordinarie budget där utskottet uppmanade landskapsregeringen att tillsammans med Ålands Brandkårsförbund söka lösningar för museets fortsatta verksamhet. Man kan väl säga att det här är en lösning att man retroaktivt för förra året ger 5.000 euro till, men jag önskar att vi kunde få den här saken lite belyst av finansansvarige eller eventuellt av kulturansvarige eftersom det här är ett område som finansutskottet och lagtinget har behandlat förut. Vi vill gärna ha svar.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag förstod att det skulle komma frågor angående brandkårsmuseet och jag håller till stor del med vad ltl Mats Perämaa framförde. Men det som jag också ställde mig frågande till var just det att det finns ett gällande avtal mellan brand- och räddningsförbundet och landskapsregeringen angående museet och man vet att det kostar ungefär 40.000 euro per år men hade ändå budgeterat bara 35.000 euro och därför är man nu tvungen att återkomma med 5.000 euro i tilläggsbudget. Även när det gäller det här museet liksom alla andra privata museer avser landskapsregeringen att så fort som möjligt ta ett helhetsgrepp om hela sektorn och då får vi anledning också att återkomma till avtalet, som nu inför det här året kommer att omförhandlas.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag utgick för min del att landskapsregeringen, när man kom fram till sitt förslag om att vi skall utöka retroaktivt för 2004 anslaget med 5.000 euro, skulle ha diskuterat brandkårsmuseets framtid utifrån de skrivningar som finansutskottet hade i samband med budgetförslaget för 2005. Det står klart och tydligt att man skall söka lösningar för museets fortsatta verksamhet, men uppenbarligen har man inte diskuterat de framtida frågorna utan snarare, bra nog, löst problemet på kort sikt. En sak som gör mig något förbryllad är hanteringen av ärendet. Det väcker en viss oro; vi får ändå komma ihåg att socialdemokraterna bara nyligen i samband med budgetförslaget för 2005 i en finansmotion föreslog att hela anslaget skulle strykas ur budgeten. Nu är det ledamoten Gunell, kanske ledamoten Wiklöf som i första hand ansvarar för både de finansiella åtagandena och de kulturella åtagandena, så kanske man kunde få den saken belyst: Är man verkligen intresserad från det hållet att ha brandkårsmuseet kvar?  (Från salen: u-sväng!)

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Brandkårsmuseet har av olika orsaker, som inte jag har kunnat påverka, lyfts till en sådan nivå att det har ett eget moment i budgeten. Det är det här som jag har ifrågasatt: varför museet har getts den digniteten framom andra museer, att det har fått ett eget moment. Här tycker jag att man i genomgången av hela kulturarvssektorn skall titta på alla privata museer inklusive detta museum och på något sätt åstadkomma likvärdiga möjligheter för att existera. När det gäller tilläggsbudgeten är det så att avtalet borde ha omdiskuterats under hösten 2004, under den tidigare kulturministerns tid, men det har man inte gjort utan frågan kommer nu upp till diskussion under det här året. Vi kunde väl inte göra annat nu än att följa det avtal som gäller.

     

    Ltl Mats Perämaa,replik:

    Fru talman!

    Det är helt klart att ingångna avtal skall man hålla och jag kommer inte att opponera mig mot själva anslaget, det kommer inte jag personligen att göra och knappast vi liberaler heller. En långsiktig lösning bör man söka, men det som socialdemokraterna har föreslagit är något mera rakt på sak: att man skall ta bort anslaget helt och hållet, även om det kanske kunde införlivas i den musela verksamheten på annat sätt. I varje fall, utsagorna här ger oss hopp om att även brandkårsmuseet kan ha en framtid.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Fru talman!

    Ltl Mats Perämaa berörde det humanitära anslaget på 50.000 euro och förde ett resonemang om Finlands milleniemål och ålänningarnas andel i förverkligandet av Finlands skyldighet i det avseendet och kom fram till något belopp på 2 miljoner. Jag tycker inte att man alls kan resonera i de banorna. Vi betalar statsskatt som alla andra och det är staten som har behörighet på det område som gäller milleniemålen, så ålänningarna deltar fullt ut som alla andra finländare i det ansvaret. Det som är speciellt med det här anslaget är att vi vill förmedla pengar utan att egentligen ha någon lag eller några andra formella grunder för att bevilja det. Det är kanske någonting som man mera av formella skäl skall diskutera, inte för att man är mot eller har någon annan uppfattning om själva anslagets nödvändighet. Detta har att göra med att all finansförvaltning måste, som alla andra beslut, grunda sig på något slags lag, förordning osv. Visserligen kan lagtinget pröva enskilda anslag och det är väl det som kommer att ske i det här fallet. Men om vi långsiktigt tänker oss att vi skall delta med humanitära insatser bör finansutskottet diskutera hur det skall ske och vem som skall ha ansvar för att se till att pengarna förverkligas för det ändamål som de har beviljats. Det är onekligen ett problem i sådana här sammanhang.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Ifall det missuppfattades hade jag absolut ingen kritik mot det föreslagna anslaget. Jag är nämligen väl medveten om att vi ålänningar deltar i rikets andel för att uppfylla milleniedeklarationen genom att betala statsskatt. I varje fall tycker jag att det är en diskussion som man kan föra. Det kan vara belysande att man får en bild av hur stora belopp det är fråga om, hur mycket vi alla deltar med i det humanitära biståndsarbetet, som vi rikare länder skall och har möjlighet att hjälpa till med. Den räkneoperation som jag utförde var bara för att visa hur stora summor det är fråga om, men själva anslaget om 50.000 euro i den här situationen, när det finns hjälpbehövande just nu, tycker vi är bra.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag måste säga att jag tycker att det är svårt att se sambandet mellan det här anslaget och resonemanget om milleniemålen. Utskottet får väl fortsätta diskussionen, men som jag ser det är det nog frågan om på vilka grunder skall lagtinget bevilja anslaget och hur skall landskapet kunna följa upp att pengarna faktiskt går till det ändamål som lagtinget eller landskapsregeringen mera konkret slår fast.

     

    Ltl Mats Perämaa,replik:

    Fru talman!

    Om det finns en oro för hur man skall följa upp att pengarna går till rätt ändamål är det en oro som grundar sig på någonting som inte jag känner till. Jag förutsätter i varje fall att om lagtinget beviljar detta anslag måste landskapsregeringen efter bästa förmåga se till att pengarna används på ett så bra sätt som möjligt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Jag vill också i början av mitt anförande ta upp anslaget för humanitärt bistånd. Jag vill min vana trogen berömma regeringen. Jag tycker att det är bra att man har uppmärksammat det, men jag måste säga att med beaktande av den ofattbara katastrof det egentligen handlar om så känns anslaget lite futtigt och jag har ganska stor sympati för det som ltl Mats Perämaa framförde. Jag vill inte på något sätt göra politik av en så här allvarlig sak. Jag hoppas att man i finansutskottet kan diskutera och kanske enigt komma fram till vilken summa som är lämplig. Jag vill också säga, med tanke på det som finansminister Wiklöf påpekade, att man i finansutskottet klargör behörighetsaspekterna, för jag tycker att det är väldigt bra att vi har möjligheterna att hjälpa till härifrån åländsk sida när det finns behov av det. Allt bör inte enligt mitt förmenande gå via Helsingfors.

     

    Det följande anslaget som jag ville ta upp är borttransporten av pråmarna. Jag tyckte att även där finansminister Wiklöf motiverade det bra. Jag tycker att det är helt orimligt om t.ex. Kökars kommun skulle få det här problemet på halsen. Men det som inte framkom av presentationen är varför man måste ta upp anslaget i tilläggsbudget, för mig veterligen har pråmarna funnits där i ett tiotal år. Det känns lite märkligt med tanke på hur länge det här problemet trots allt har funnits.

     

    När det gäller följande moment jag skall ta upp vill jag igen min vana trogen tacka regeringen. Som jomalabo och allmänt intresserad av teknik tycker jag brandkårsmuseet är bra och jag tycker att det är bra att utbildningsminister Gunell nu har sett till att det finns verksamhetsförutsättningar för museet, det tycker jag också är bra och det är jag tacksam för.

     

    Det följande jag vill beröra är sjösäkerhetscentret. På grund av att antalet kurser har blivit fler än beräknat erfordras ett tilläggsanslag och det blir också lite inkomster. Men jag vill minnas att när vi diskuterade denna satsning var det en satsning som skulle bli nästintill självbärande. Och är det här en indikation på att de tankar lagtinget hade då inte riktigt stämmer eller vad beror det på att utgifterna är mer än hälften högre än vad inkomsterna är? Jag förstår att när det gäller de frågor jag ställer kan det vara lite väl mycket begärt att den nytillträdda finansministern skall kunna svara på allt, men med tanke på att företrädaren sitter framför honom kanske han skulle ha vänligheten att delge lagtinget sina tankar också någon gång!

     

    Det följande moment jag vill nämna är arbetslöshetsersättningar – 40.000 euro igen. Jag har pekat på det här anslaget flera gånger. Det är ett anslag som bara ökar, trots att vi fortfarande inom många, många branscher, där det krävs att man faktiskt tar i lite, har ett skriande behov av arbetskraft, helt omöjligt att få tag på arbetskraft överhuvudtaget, men anslagen bara ökar. Det hoppas jag också att man i finansutskottet, om tiden det medger, kan tita på.

     

    I tilläggsbudgeten är det nästan med sedvanlig ordning på trafikavdelningens område som de stora överskridningarna finns. Där vill jag nog att finansminister Wiklöf är lite mera utförlig än vad han var. Jag vill ställa ett par frågor. Den första handlar om sjötrafiken, där vi har ett tilläggsanslag på 700.000 euro. Det är ganska stora pengar vi pratar om. Trots allt står det i andra momentet: ”Under året har sjötrafikenheten gjort inbesparingar inom verksamheten, främst genom minskat underhåll och framskjutande av på sikt nödvändiga anskaffningar…” Det här betyder på vanlig åländska att man skjuter problemen framför sig och kostnaderna blir säkert ännu större påsikt; trots det har vi ett så här pass stort underskott. Jag har full förståelse för bunkerkostnaderna, att utvecklingen där är svår att budgetera, men det är trots allt ”bara” 190.000 euro som det handlar om. Bl.a. att utreda dispensmöjligheterna om säkerhetsbestämmelser på färjorna har kostat 30.000 euro. Också utredningar om ombyggnader som skulle behövas på ms Ejdern har kostat nästan 10.000 euro. Enligt mitt sätt att uppfatta budgetering är detta löpande ärenden som måste rymmas inom budgeten och med tanke på vad ltl Mats Perämaa sade kanske den som lade budgeten för år 2004 kan förklara varför det bär iväg på det här sättet.

     

    Vi har samma tendens under den andra stora utgiftsposten på trafikavdelningen, dvs. vägunderhållet. Där nämns det bl.a.: ”Därtill har det under året gjorts fler motorrenoveringar och växellådsbyten än beräknat.” Hamnar man ner på den typen av detaljer är budgeteringen alltför snäv. Jag kan inte se det på något annat sätt. Det vore roligt att få lite tilläggsinformation om det här.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Det skulle vara fel av mig att säga att vi i det här skedet har hunnit tränga igenom alla bottnar när det gäller sjötrafiken, landtrafiken eller andra omständigheter som i negativ mening påverkat budgeten. När det gäller punkt ett för sjösäkerhetscentrets del känns det naturligtvis lite deprimerande att ju intensivare och mer omfattande kursverksamhet man iscensätter desto sämre går det. Jag lovar titta på det här och se till om vi kan korrigera kursen. Vad gäller trafiksidan är det så att landskapsstyrelsen beslöt i ett tidigt skede av året att man skulle försöka prestera de inkomster från andra moment inom gällande ram som existerande turlistesammanhang krävde. Det här har man inte klarat! Då är det antingen så att man har budgeterat fel i relation till ambitionerna eller så är det någon annan omständighet som inte har fungerat. Men man har inte klarat de av landskapsstyrelsen tagna besluten. Orsakerna till det kan man alltid diskutera, men den här landskapsregeringen, tror jag, kommer att göra sitt allra bästa för att tillläggsbudgeteringar skall bli så få som möjligt i framtiden.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag är mycket tillfreds med svaren och jag är inte ute efter att försöka på något sätt sätta någon i dålig dager. Jag har full förståelse för att det som finansminister Wiklöf sade, att han inte har hunnit ”tränga igenom alla bottnar” ännu, men när det gäller trafikavdelningen har den ekonomiska bottnen gått ur bra många gånger och jag hoppas att man nu faktiskt i den här regeringen tar i detta. Det är nämligen inte några invecklade saker, inte är det några månresor vi talar om, utan det är så att man inte respekterar de beslut som lagtinget tar utan verksamheten snurrar på lite efter eget huvud. När det gäller sjösäkerhetscentret skall jag också där foga mig och invänta en förklaring så småningom. Det är givetvis bra att anläggningarna används och att det finns en stor efterfrågan, men samtidigt klingar det lite illa med de tankar som var när satsningen gjordes, dvs. att det i ganska stor utsträckning skulle bli självbärande, men vi kanske får anledning att återkomma där också. Jag ville bara fästa lagtingets uppmärksamhet på de här frågorna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Fru talman!

    I inledningen av sitt anförande berörde ltl Anders Eriksson anslaget för humanitärt bistånd och han efterlyste finansutskottets åsikt om behörigheten i den här frågan. Men det är inget problem: behörighetsfördelningen är alldeles klar på den här punkten. Det är inte det, som jag ser det, som är den problematik som är relevant i det här sammanhanget, utan det är utgående från landskapets finansförvaltningslag: Hur skall man motivera ett sådant här anslag? Alla har vi samma avsikt, men det är så att det är inte lagtingets pengar utan det är ålänningarnas pengar och för att uppnå rättssäkerhet också i finansieringen skall man alltså anslå pengar för sådana förpliktelser som landskapet på något sätt har ålagts av lagtinget eller själv fattat beslut som lagtinget sedan har välsignat. Det är möjligt att inte utskottet kan hitta någon lösning i dag, för det finns väl inga formella grunder för det här, men man kanske måste hitta i framtiden och utskottet kunde överväga att ge landskapsregeringen i uppdrag att göra någon slags analys av externpolitiska, internationella stöd som man tänker sig att man skall kunna arbeta med i framtiden. Vi har numera ganska ofta internationellt besök som finansieras på olika sätt; det kanske är en ny början till ett slags åländsk utrikespolitik, och då är det väl dags att fundera hur den skall finansieras.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det var vtm Barbro Sundbacks egen paribroder Wiklöf som pekade på att det är ett problem här med behörigheten och det är så att vi har olika uppfattningar inom åländsk politik. Vtm Barbro Sundback säger, att det här är inte några problem, utan det hon säger i klartext är att det här sköts via Helsingfors och då är det inte några bekymmer överhuvudtaget. Det är klart att det är ålänningarnas pengar, men det är vi också medvetna om i alla insamlingar eller oavsett vad det är som görs när den här typen av katastrofer inträffar så är ålänningarna ett hjälpsamt folkslag som gärna vill ställa upp för dem som har det svårt. Det är det som jag tycker att man i finansutskottet kan titta på: vilka möjligheter har Ålands lagting. Jag är fullt övertygad om att Ålands folk står bakom att vi ställer upp och hjälper till här och inte alltid förlitar oss på Helsingfors.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag har alltid tillmätt ltl Anders Eriksson en viss förmåga att fatta galoppen i debatten, men i dag tycker jag det verkar som om han skulle ha kört fast någonstans! Jag är fullt medveten om hur behörighetsfördelningen är när det gäller humanitärt bistånd, och det tror jag att alla är på det klara med, det är inte det som är frågan. Jag tycker att det är fantastiskt vad ålänningarna ställer upp med både privat och via det finländska biståndet; nu kommer här ytterligare en möjlighet och det görs också satsningar i kommunerna. Det är inte det som är problemet utan frågan är på vilken grund Ålands lagting fattar detta beslut, eftersom i ett rättssamhälle, också när det gäller pengar, lagtinget helst skall ha någonting att stå på som har karaktären av någon slags lag eller något liknande. Så är det med alla pengar som vi fördelar. I och för sig finns det alltid politiker som av populistiska skäl vill föra in något slags prövning bara, men jag tycker att det är otillfredsställande och jag tycker att man i finansutskottet skulle fundera på att vi kanske har kommit till en sådan utveckling på Åland också att vi är mer och mer globaliserade och internationaliserade i vårt arbete här så att det skulle krävas någon form av utrikespolitisk linjedragning, vad den innebär i praktiken och hur den skall finansieras. Där tror jag att den här typen av anslag mycket väl skulle kunna försvara sin plats.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Inte anser jag heller att det skall ges pengar hit och dit utan att det finns någon laglig grund för det, det är självklart att det skall finnas en laglig grund. Det var just därför som jag uppmanade finansutskottet att titta på den här saken. Jag har varit med så länge och debatterat med vtm Barbro Sundback att jag har lärt mig att när hennes argument är slut kommer hon med nedvärderande tillmälen om den man debatterar med, så det bekymrar mig inte så mycket. Men saken är ändå den att vi behöver inte föra något längre resonemang om på vilken grund vi skall fördela pengarna. I ett tidigare replikskifte sade vtm Barbro Sundback att vi tar del av detta via Finland, och, i klartext, därmed är allt klart. Men så tror jag inte att majoriteten av ålänningarna ser på det utan vi vill gärna hjälpa till utöver det. Det är det som jag än en gång uppmanar att finansutskottet att titta på.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Ronald Boman:

    Fru talman!

    Under rubriken aktieteckning i bolag moment 47.03.88 finns inget förslag gällande tilläggsmedel. Det här momentet berör främst Ålands Utvecklings AB, landskapets eget bolag vars främsta uppgift tycks vara att snedvrida konkurrensen samt att satsa på dåliga företag.

     

    Landskapsregeringen har beslutat, att man inte skall ge landskapets Chipsaktier till Ålands Utvecklings AB. När dåvarande landskapsstyrelsen i samband med första tilläggsbudgeten 2004 föreslog att dessa aktier skulle överföras till nämnda bolag var jag i vanlig ordning den enda som protesterade. Sedermera har jag uppenbarligen fått stöd av Frisinnad Samverkans store ledare, riksdagsman Roger Jansson som enligt citat i Nya Åland  framfört följande:” Ansvarsfördelningen mellan samhälle och privata bör vara klar: Samhället står för trygghetssystemen och utbildningen. Näringslivet står för entreprenörsandan, riskpengarna, företagandet och de nya jobben.”             

    Nu får jag hoppas att hans lärjungar i denna församling följer sin store ledare och inser det alldeles klara och logiska ställningstagandet, nämligen att näringslivet skall stå för riskkapitalet.

     

    I detaljmotiveringen till dagens tilläggsbudget gällande detta ärende så skriver landskapsregeringen att ”Ålands Utvecklings Ab:s kapitaltillskott istället genomförs genom en riktad emission om 1.600.000 euro. Nyemissionen avses genomförd inom ramen för redan budgeterade anslag.”

     

    I ordinarie budgeten för år 2005 finns under det aktuella momentet ”aktieteckning i bolag” upptaget 500.000 euro som enligt detaljmotiveringen skall användas för tecknande av aktier i                    industrihusbolagen. Där finns alltså inte 1.6 miljoner.

     

    Varifrån kommer då de 1.6 miljonerna ???  Jo, saken är den, som vi hörde av ledamoten Lasse Wiklöf, att landskapet kommer att sälja sina Chipsaktier till ORKLA och av denna summa skall dessa 1.6 miljoner euro tas.

     

    Eftersom jag inte med egna krafter får Ålands Utvecklings AB att upphöra hade jag åtminstone hoppats att de någon gång skall generera pengar i form av aktieutdelningar från de bolag där de är delägare så att det årliga penningtillskottet från Ålands skattebetalare kunde upphöra.

     

    Men icke! För några veckor sedan beslöt landskapsregeringen att efterskänka lån till ett bolag där Ålands Utvecklings AB är delägare, och sådana bolag ger som bekant ingen aktieutdelning.

     

    Man kan med fog säga att alla dessa åtgärder, som att gå in med aktiekapital, bevilja bidrag och lån samt sedermera avskriva lånen, är ägnat att snedvrida konkurrensen.

     

    Till sist har jag en viss förhoppning om att finansansvarige Wiklöf, som har både kunskap och kompetens i dylika ärenden, skall få slut på detta missbruk av skattebetalarnas pengar.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Fru talman!

    Vi börjar bli vana med budgeter som har lite märkliga öden här i lagtinget. Jag menar då det parlamentariska läget.

     

    Budgeten är en s.k. städarbudget som den avgångna landskapsregeringen får stå till svars för men som den nytillträdda har antagit. Dammet har inte hunnit lägga sig, svordomarna i eden, före man tog den, men namnskyltarna däremot hade varit uppe ganska länge.

     

    Fru talman!

    Jag har några åsikter som jag i det här läget får rikta till finansutskottet med hopp om att de kan titta på några saker. Först när det gäller biståndet är det en intressant debatt här. Jag tycker själv att vi kunde ta över behörigheten och ha en egen biståndspolitik från Ålands sida. Ett förslag stöder jag om det kommer från landskapsregeringen. Jag sällar mig också till den skaran som tycker att finansutskottet kan fundera på nivån på summan. Jag tänker inte heller föreslå någonting annat, men finansutskottet kan överväga nivån. Jag tycker också att finansutskottet kan, om tid finnes, fördjupa sig i hur det här lämpligen kunde användas, att det inte igen skickas peppar till Sri Lanka som en stor pepparproducent eller griskött till muslimerna, som det hade gjorts här i något fall. Det blir ofta så med bistånd att det är lätt att träffa fel. Förslagsvis kunde biståndet användas till något konkret projekt som man kan identifiera på förhand.

     

    När det gäller brandkårsmuseet under moment 46.09.56 är det lite ”patent” att den nya socialdemokratiska kulturministern måste försvara brandkårsmuseet. Jag tycker att man gör helt rätt; jag tycker att brandkårsmuseet är bra och det har också en självstyrelsepolitisk dimension i det att det var på ett brandkårsmöte, fru talman, som självstyrelsen kom till, så det borde väl vila en trygg hand över verksamheten härifrån den här salen.

     

    Fru talman!

    När det gäller 37.03.88 Försäljning av aktier står det att landskapsregeringen befullmäktigas att avyttra landskapets Chips Abp om landskapsregeringen bedömer det ändamålsenligt. Bedömer man det ändamålsenligt? Den frågan måste man besvara, fru talman, inom en timme när Chipsbolagsstämma börjar där beslutet skall tas slutgiltigt och landskapsregeringen har säte och stämma i och med sitt innehav. Det skulle vara intressant att höra vad man kommer att säga där. Vi har faktiskt några minuter på oss att eventuellt diskutera den saken, om det finns olika åsikter. Det skulle också vara intressant med en redogörelse över vad landskapsregeringens representanter i olika organ tidigare har haft för åsikter, om man skall sälja Chips eller inte.

     

    Fru talman!

    Jag bläddrar vidare längst bak i boken och där kommer jag till en avdelning som tyvärr alltid figurerar i både ordinarie budgeter och framför allt i tilläggsbudgeter, nämligen trafikavdelningen som har väldigt svårt att bygga sin framtid enligt de ritningar som vi tar här i lagtinget. Det är som sades här i ett tidigare anförande så att man har väldigt svårt för att läsa innantill i budgeten och det blir väldigt ofta tilläggsanslag. Det skulle vara roligt om det någon kom en tilläggsbudget där man har sparat pengar, men det är det aldrig på trafikavdelningen. Jag ber utskottet fördjupa sig i några frågor. Man räknar här upp vissa utgifter. Bl.a. har man ”utrett möjligheten till dispens från rikets förordning om säkerhetsbestämmelser för passagerarfärjor” och det har kostar 30.400 euro! Det betyder att någon har jobbat ett helt år med ganska just lön med en utredning! Jag förstår inte hur det kan kosta så mycket eller är det ett skrivfel? Likadant har man rett ut en sak om Harparnäs färjläge; det kostar 10.000 euro. Det är mycket arbete man gör för 10.000 euro. Jag skulle be titta på de här summorna, hur de har upphandlats och vem som riktigt har anlitats. Man äskar tilläggsanslag för att ytterligare pina den stackars entreprenören som tidigare har drivit ms Grisslan. Jag tycker att man skulle kunna sluta. Man har nu lyckats slå ihjäl den här entreprenören en gång för alla – det företaget kommer inte att bjuda på några färjdrifter mera, så man kunde lägga ner det, tyvärr, har man gjort det vill jag säga.

     

    När det gäller upphandlingarna som har blivit dyrare har det kommit till min kännedom att orsaken till att de har blivit dyrare är att landskapsregeringen inte har informerats i detalj om följden av de nya avtalen och då vill jag ställa frågan till landskapsregeringen: Vem anser landskapsregeringen att bär ansvaret för det? Tar landskapsregeringen det på sig eller borde man se på ansvarsbilden där? Det är beklagligt att man som landskapsregeringsledamot blir lurad att ingå förbindelser som blir så här mycket dyrare. Man skall komma ihåg att det här är ändå billigare än dem som är i egen regi, det har utretts, så de linjer som är i egen regi är fantastiskt dyra eftersom det här också är dyrt. Bara skillnaden är avsevärd.

     

    Man räknar upp myndighetsbeslut som kostar 50.000 euro. Det var en dyr avgift! Det brukar vara ca 10 euro i stämpelskatt, men det är inte riktigt informativt. Det är ofta så på trafikavdelningen att det är ”övriga kostnader” eller ”övriga, övriga kostnader”. Detta bör utskottet reda ut. Jag undrar vart pengarna tar vägen ibland.

     

    Det var de frågor som jag ber finansutskottet titta på.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Fru talman!

    I sin iver att komma åt regeringspartierna gör ltl Danne Sundman en historieförfalskning. Han kritiserar regeringen för att man fullföljer det avtal som man har med brandkårsmuseet. Det är så att den förra landskapsregeringen, och tydligen hela lagtinget, underbudgeterade, man följde inte det avtal som man hade. Där bär vi alla ett ansvar. Det är ingen som här tror jag vill bryta något avtal, så det är bara att betala nu. Men det var nog inte på något brandkårsmöte som självstyrelsen kom till. Jag antar att ltl Danne Sundman avser mötet på folkhögskolan i Finström i augusti 1917; där blidades Ålandsrörelsen vars främsta mål var återförening med Sverige. Den rörelsen motsatte sig självstyrelsen, som är en senare produkt.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag sade tvärtom i mitt anförande att jag stöder att man skall fullfölja avtalet med brandkårsmuseet. Jag gjorde mig dock lite lustig över det faktum att nu hamnar man som regeringsparti från socialdemokraternas sida att försvara museet, eftersom man tidigare har haft det lite som en fix idé att kritisera det. När det gäller det s.k. brandkårsmöte som hölls den 20 augusti 1917 vet jag mycket väl vad som diskuterades där – jag var inte närvarande, men jag har läst i historieböckerna. Det var tack vare den Ålandsrörelse som då började kämpa för återförening med Sverige som vi sedan fick självstyrelse; skulle de här gubbarna – det var mest gubbar – suttit hemma i kammaren och ojat sig skulle det inte ha blivit någonting, om vi skulle ha varit ett vanligt län i Finland och än mer förfinskade än vad vi är i dag. Man måste ändå ge dem äran för att ha satt ribban högt och vi fick den självstyrelse som vi sedan har utvecklat i 80 år, mer eller mindre, ibland två steg fram och ett bak, men dock!

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Fru talman!

    Ltl Danne Sundman vill själv fullfölja avtalet, inte sant? Socialdemokraterna bryter inte avtal. Det handlar alltså inte om att ta ställning till fortsatt stöd eller på något sätt förändringar i stöd till brandkårsmuseet, utan det handlar om att följa avtal. Det gjorde inte den förra landskapsregeringen när man underbudgeterade, så ansvaret för att det nu kommer en tilläggsbudgetering skall man söka någon annanstans än hos socialdemokraterna. Sedan har man gjort tolkningen av hur självstyrelsen tillkom, precis som ltl Danne Sundman gör, men den är inte historiskt korrekt. År 1917 fanns överhuvudtaget inte självstyrelsen som begrepp i det resonemang som förekom, utan betydligt senare, första gången 1919 när Ålandsrörelsen avvisade den modellen. När man så fick självstyrelse var fortfarande missnöjet utbrett. Det är på femtiotalet som självstyrelsen har utvecklats av dem som då satt i landsting och landskapsstyrelse bl.a.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Vtm Barbro Sundbacks historieskrivning är helt korrekt till den delen, att inte fanns begreppet självstyrelse då. Det fanns bara en sak för de flesta ålänningar och det var återförening med moderlandet Sverige. Återigen vill jag säga, att om man inte skulle ha gjort någonting alls, så inte skulle någon ha kommit och erbjudit oss självstyrelse utan det var tack vare att man satte ribban högt och satsade på återförening med Sverige som man sedan fick ta en förlust, en kompromiss, som var självstyrelsen. Mycket rikigt ansåg många ledande krafter ända till femtio- och sextiotalet att det var en förlust, men man tog skeden i vacker hand och utvecklade den självstyrelse vi har i dag. Det är ganska långt från ämnet, men jag tycker det är glädjande att socialdemokraterna stöder brandkårsmuseet, det var det jag ville få fram.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Vad gäller ansvarsfrågor om ingångna avtal gällande sjötrafiken och privatiseringarna tror jag att de frågor som ltl Danne Sundman hade är berättigade. Som jag sade tidigare i mitt anförande kommer jag att återkomma till de sakerna i samband med ett spörsmål som skall diskuteras. Vad gäller kostnadsbilden för privatbolag på Enklinge-Kumlingelinjen kontra trafik i egen regi visar den uträkning som gjordes att kostnaderna – en linje i samhällets regi på Jurmotrafiken – är väldigt nära varandra. Det är marginella skillnader i det här skedet. Då får man ändå komma ihåg att på den linje som bedrivs i egen regi på Jurmo har man sex personer anställda, medan man på den privata linjen har endast fyra, så man har en skillnad på två arbetsplatser, och arbetsplatserna är synnerligen viktiga. Det privata företaget har fyra arbetande; kostnaderna är ungefär densamma som en motsvarande linje i egen regi med sex arbetsplatser. Mellanskillnaden torde gå till företaget och där har vi kapitalskatt som går raka vägen till riket. Om man kommer ihåg de här sakerna och jämför och försöker lägga på minnet vikten av arbetsplatserna, så tror jag att det visar ganska tydligt att i det här skedet är det tryggast och bäst samt mest ändamålsenligt att driva trafiken i egen regi.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Det blir säkert intressant att återkomma till detta i debatten om det spörsmål som vi har fått på våra bänkar i dag, men man kan förstås säga att privat eller offentlig drift är en ideologisk fråga på det viset att man måste fråga sig: Varför har dessa medel budgeterade? Är det för att få en så god trafik som möjligt för alla skärgårdsbor eller är det för en sysselsättnings- och indirekt stödåtgärd till skärgårdskommunerna? Då måste man göra som det föreslogs i det s.k. Knipbladet på Föglö som refererades i tidningen, att man måste konstruera flera färjlinjer och anställa ännu mera folk, så är det ytterst positivt – annars om man ser trafiken som trafik måste man försöka få så mycket trafik som möjligt för pengarna. Jag ser fram emot en diskussion om det där.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    I viss mån är det en ideologisk fråga, men samtidigt är det en rent praktisk fråga. Konkurrensutsättning skall man genomföra endast i den situationen att det föreligger ett konkurrensläge. Finns det inte ett sådant, det är uppenbart att man gång efter annan bjuder ut saker och man försöker konkurrensutsätta så visar det sig att det inte finns konkurrens, då når man en situation av ett privatmonopol. Vad man än producerar under ett privatmonopol blir det alltid det dyraste alternativet. Det tror jag att vi alla kan enas om. Så brukar det vara. I ett aktiebolag, ett privatbolag, har man kravet på att man skall maximera vinsterna, det är ett fullt legitimt krav, det skall man också göra, det ingår i hela systemet, men ett privatmonopol för att driva landskapsverksamheter tror jag att blir den dyraste varianten av allt.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att ltl Mats Perämaa är överens om det att det allra dyraste kan bli ett privatmonopol, för då har man inte heller makten över verksamheten, men man måste fråg sig varför det inte finns konkurrens och svaret är ganska enkelt att när det gäller den här saken, hur landskapsregeringens trafikavdelning har betett sig som affärspartner när man har behandlat olika entreprenörer olika och när man jagar en del med blåslampa in absurdum, så det kostar t.o.m. i den här tilläggsbudgeten; fast det var flera år sedan man slutade skall man ha ännu mera juristpengar för att ytterligare jaga den här entreprenören. Då vågar ingen satsa på att bli skärgårdstrafikentreprenör. Det kan också ha att göra med hur man bjuder ut saker och ting. Man bjuder ut det så att man har några veckor på sig att skaffa fartyg och personal osv. Då är det svårt. Det är inte så att duktiga entreprenörer och för den delen också sjömän går med händerna i byxfickorna och väntar på att få ett tillfälle, utan man är fast i andra kontrakt, jobb; fartygen står inte heller i hamnarna och rostar utan de är i bruk och då är det svårt att komma loss, så man har ju klart favoriserat en entreprenör här och misshandlat en annan. Det beror också på hur man bjuder ut, bjuder man ut bara en enda linje så kanske det inte är skäligt för ett rederi att satsa, men skulle man bjuda ut t.ex. huvudlinjerna, norra och södra linjen så tror jag att man skulle få anbud från flera håll och då verkligen få en konkurrens. Då tror jag att man skulle få en prisskillnad som nog är oemotståndlig, även om man väger in regionalpolitiska aspekter. Man har också råd att kompensera skärgården till den delen som man drabbas ekonomiskt av skatteintäkter osv., om det visar sig att de som anställs inte betalar skatt till skärgården. Så stor är skillnaden.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Fru talman!

    Jag skulle vilja säga några ord om moment 37.03.88 Försäljning av aktier. När det blev känt för mig att storkoncernen Orkla har för avsikt att överta Chips, vårt stolta slagskepp inom industrin, så skrev jag en debattartikel i Ålandstidningen där jag ifrågasatte affären. Jag konstaterade, och det konstaterar jag också i dag, att det som är gott med det här är att vi får in ofantliga 200 miljoner euro till Åland. Men det jag frågar mig: Hur skall vi kunna återplacera pengarna här på Åland? Det finns en massa goda avsikter hos de stora placerarna som kommer att sälja, och jag hoppas verkligen att de får rätt att det går att placera de här pengarna på Åland så att de arbetar här och skapar arbetsplatser. Jag har inte alla kort på bordet som de har haft i sina styrelserum och därför är det svårt för en som mig att verkligen i detalj ta ställning till detta, men jag bad att få förklaringar. Man har väl fått en del och den kanske viktigaste förklaringen har varit att man får en 30 procents överkurs på pengarna, vilket gör att man kommer upp i ett par hundra miljoner euro. Personligen tycker jag Chips faktiskt är värt mera. Om man tittar på hur företaget är uppbyggt, hur det är skött, vilka marknader det har, vilken potential det har och vilka maruvärken det företaget har, tycker jag inte att det skulle ha varit att begära för mycket om man kunde ha fått ut ännu mera vid en eventuell försäljning.

     

    Jag är därför orolig för framtiden, vad som kommer att hända. Kommer man verkligen att kunna placera de här pengarna, så att det skapas arbetsplatser, nya jobb och att man kan, om någonting inträffar, vilket vi inte skall tro, få fram alternativa grödor för våra bönder att odla och förtjäna pengar på.

     

    Jag kan väl säga att jag är lite nervös för när nästa stora bolag skall säljas på Åland. Det finns några till som är mycket intressanta. Jag hoppas verkligen inte att vi behöver uppleva en sådan dag.

     

    Landskapsregeringen har skrivit: ”Föreslås att landskapsregeringen befullmäktigas att avyttra landskapets aktier i Chips Abp om landskapsregeringen bedömer det ändamålsenligt.” Jag tycker att det är en bra skrivning. Nu är det inte så lång tid kvar. Som sagt, Chips har sin bolagsstämma i dag klockan 15.00 och då får vi se hur det går. Förmodligen går det på det sättet att företaget kommer att säljas. Om det är på det sättet att företaget säljs och landskapet avyttrar sina aktier och för in 3,3 miljoner euro, så är det min förhoppning att man placerar dem på ett sådant sätt att man skapar alternativ industri, alternativa arbetsplatser.

     

    Till slut, fru talman, vill jag säga att jag är glad för att landskapsregeringen inte har gått i spetsen för affärsuppgörelsen utan avvaktar och ser vad som händer på bolagsstämman i dag.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Ltl Torbjörn Eliasson är orolig över hur man skall återplacera aktierna och det är helt klart, men det som förvånar mig lite är att centern åtminstone inte i sin lagtingsgrupp har diskuterat den här frågan och har en klar inställning hur man har tänkt sig i landskapsregeringen. Som ltl Torbjörn Eliasson sade är klockan snart slagen och han verkar lika okunnig i den här frågan som jag hur landskapsregeringen tänker återplacera sina pengar för att skapa arbetsplatser. Det är lite märkligt att de som sitter på makten och styr inte har diskuterat frågan och har några tankebanor om den, utan representanter för landskapsregeringspartierna stiger upp och är lika förvånade som mig!

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Jag förstår inte när ltl Brage Eklund säger att jag är lika förvånad som han. Jag ville nog säga mina åsikter här. Det är på det sättet att Åland är uppdelat här. Det finns många som vill sälja och det finns också sådana som inte vill sälja, så därför berömde jag formuleringen i landskapsregeringens tilläggsbudget, att man avvaktar och ser.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Ltl Torbjörn Eliasson uttryckte sina tankebanor i samband med en debattartikel i tidningen och han talar om samma igen. Men fortfarande fick jag ingen förklaring hur landskapsregeringspartierna har tänkt. Formuleringen i tilläggsbudgeten säger varken bu eller bä. Det tyder på att man inte har några tankar alls hur man tänker göra med pengarna, om man går in för en försäljning. Det har inte diskuterats överhuvudtaget, varken i centern eller i landskapsregeringspartierna.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Fru talman!

    Jag ber ltl Brage Eklund att vända sig till den det vederbör med de här frågorna. Jag har uttryckt mina personliga åsikter.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag ställde också lite frågor om det här i mitt anförande. Jag ville veta hur landskapsregeringen kommer att ställa sig på bolagsstämman i dag. Det är synnerligen intressant vad regeringen kommer att tycka: röstar man för en försäljning eller mot eller väljer man att lägga ner sin röst? Då är frågan om ltl Torbjörn Eliasson, som synnerligen tongivande inom regeringssamarbetet kunde svara på det, för det har man säkert diskuterat mellan regeringspartierna hur man kommer att ställa sig till själva försäljningen. Det är det vi kommer att ta ställning till när vi ger fullmakt att sälja eller inte här i lagtinget. Då är det egentligen förvånande om man inte har saken klar för sig när bolagsstämman nu börjar om en halvtimme.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Som svar till ltl Danne Sundman kan jag säga att jag har inte varit med om någon sådan diskussion och jag tror inte att det har diskuterats. Som sagt, frågan måste ställas till landskapsregeringen.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Då är det nog lite märkligt om en aktiepost på 3,3 miljoner euro, alltså över 20 miljoner mark, kan säljas bara av landskapsregeringen utan att de grupper i lagtinget som stöder regeringen diskuterar saken. Det förefaller nog lite märkligt, för visserligen ger vi landskapsregeringen ganska fria händer inom vissa ramar, men så stora strategiska beslut borde man nog ha diskuterat i det nya regeringssamarbetet, särskilt som det är en fråga där man kan ha olika åsikter och då bör man ha diskuterat ihop sig i regeringssamarbetet, men synbarligen inte - och det förefaller lite märkligt.

     

    Ltl Johan Ehn:

    Fru talman!

    Det har varit många intressanta diskussioner under debattens gång och jag skall börja med att kommentera några av dem. Till att börja med var det rätt intressant att höra två oppositionspartier diskutera rätt friskt angående konkurrensutsättningen av skärgårdstrafiken. För egen del kan jag säga att jag tycker att spåret blev lite snett när man började diskutera frågan om privat monopolsituation osv. Det är naturligtvis på det sättet att det absolut bästa är om vi kan ha en konkurrenssituation som leder till att vi har flera privata som konkurrerar med varandra och den vägen får vi ett så bra pris som möjligt. Jag tror också att det är viktigt att komma ihåg att när man gör konkurrensutsättningen gör man också en annan vinst, nämligen att man får ett svar på vad är någon annan beredd att utföra den här tjänsten för i jämförelse med det som landskapet själv beräknar att det här skall kosta. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att för landskapets del är det viktigaste att vi får en bra service utförd på ett så effektivt sätt som möjligt till minsta möjliga peng. Visar det sig då att det finns privata entreprenörer som är intresserade av att sköta det här på ett billigare sätt än det som landskapet räknar med att det skall kosta, ja, då ser jag inte varför man inte skall kunna ta den biten.

     

    Det har också utspunnit sig en diskussion angående Chips och den eventuella försäljningen av aktierna där. Jag instämmer väldigt mycket i det som ltl Torbjörn Eliasson sade i sitt anförande. Det som förvånar mig lite är att den bolagsstämma som i dag hålls för Chips har inte att ta ställning till huruvida landskapet eller någon annan skall sälja några aktier, utan om jag har förstått det hela rätt så handlar det mera om att då göra förändringar i bolagsordning och liknande. Sedan är det så att frågan om själva försäljandet skall diskuteras från varje ägare skilt för sig. Så har jag uppfattat frågan, men det kan hända att jag har fel; i så fall får någon rätta mig.

     

    Vad gäller pengarna som eventuellt kan komma från ett försäljande av aktierna tycker jag att det är bra som landskapsregeringen föreslår att man vill försöka få dem att arbeta ute i samhället på nytt därför att vi har haft ett aktiekapital satt i bolaget som också har arbetat i bolaget och jag tycker att då är det också viktigt att man får fortsätta den här biten. Ett av förslagen som nu ligger är att man skall lägga 1,6 miljoner i Ålands Utvecklings Ab. Vi hörde en ledamot här som berättade om vad som sagts tidigare från den här talarstolen och i grunden tycker jag att det resonemanget är helt och hållet rätt. Man måste komma ihåg att det går inte att föra det här resonemanget svart eller vitt. Ålands stora problem är att vi saknar ett av de viktigaste instrumentet för att föra näringspolitik och det är beskattningsrätten. Det leder till att vi många gånger måste hitta andra vägar för att vara med och skapa förutsättningar för ett aktivt och livskraftigt näringsliv. Där kan t.ex. Ålands Utvecklings Ab vara en sådan modell, men man måste vara väldigt noggrann med hur man sig av det här så att man inte är inne och snedvrider konkurrensen på ett otillbörligt sätt.

     

    Jag tycker att den återstående delen av pengen som man eventuellt räknar med att kunna få in på en sådan här försäljning behöver finansutskottet överväga vad man skall göra också med de pengarna. Det finns inget förslag i det här läget från landskapsregeringen om dem, utan man har valt att avsätta 1,6 miljoner för att lägga in i aktiekapital i Ålands Utvecklings Ab, men jag tycker att man i finansutskottet kunde titta lite närmare på den här biten.

     

    Det har också berörts här i debatten i dag och också tidigare om att det i tilläggsbudgeten finns ett anslag om humanitärt bistånd till de drabbade i Sydostasien. Det tycker jag för egen del är mycket bra. Den diskussion som har förts här kan jag till vissa delar instämma i att det finns vissa problem med det här. Som vi vet i dag är vi en del av Finlands u-landsbistånd. Varje ålänning har betalat skatt som flyter in också till Finland och här fördelas bitarna via det bistånd som Finlands riksdag har fördelat. Men det är ett exceptionellt läge och då tycker jag också att det här helt klart att det är bra att vi från den officiella delen av Åland kan visa att vi är beredda att dra vår del till stacken. Ålänningarna har i övrigt också visat på sitt stora medlidande i den här katastrofen genom att vara en av duktigare delarna i hela Norden i princip på att dela med sig av det överflöd som vi har här och det tycker jag också är glädjande. Det kanske kan vara bra om man tittar på just den här biten i finansutskottet kring vilka grunder man skall ha för detta, men min inställning är väl nog den att jag tycker det verkar konstigt att Ålands lagting inte skulle ha möjligheten att genom ett beslut bestämma sig för att man vill göra en sådan här insats. Jag tycker också att det är bra att man kan göra på det sättet att i sådana här situationer, som uppkommer väldigt plötsligt som inte är speciellt vanliga, att man också där har en handlingsfrihet från vår sida att kunna gå in och försöka hjälpa till.

     

    Vad gäller de omtalade pråmarna i Kökar tycker jag att det är bra som landskapsregeringen föreslår att man ur en miljösynvinkel har bestämt sig för att hjälpa till att få bort dem. Det säger sig självt att Kökar, med den lilla ekonomin man har, inte har en möjlighet att ta hand om dem själva och jag tycker därför att i det här fallet måste man från landskapets sida vara beredd att gå in och hjälpa till. Det som man bör titta närmare på och också i fortsättningen följa upp är att faktiskt få tillbaka de här pengarna på något sätt, för i grunden är det faktiskt någon annan som står ansvarig. Jag tror att det kunde vara bra att man förvissar sig om att det inte finns andra möjligheter än att skjuta till landskapsmedel. Det finns ett ansvar hos ägarna, som jag nu har förstått att man inte hittar, men det finns kanske också ett ansvar hos dem som har anlitat pråmarna för att frakta godset och det bör man undersöka noggrant så att man inte går miste om pengar där.

     

    Till sist vill jag bara tacka landskapsregeringen för att man också har infört pengar för Ålands Brandkårsmuseum. Det är en unik samling som finns ute i Västerkalmare och precis som det nu skrivs i ordinarie budget är det viktigt att man får en långsiktig lösning. Jag tror att det är viktigt att man tittar på principerna och att man den vägen sedan också kan få se ett brandkårsmuseum som lever i fortsättningen. Det finns många aspekter på det här; ltl Danne Sundman tog en: ursprunget i självstyrelserörelsen. Det finns också andra bitar; man ser genom den tekniska utveckling som finns i brandkårsväsendet också hur tiden har utvecklats på Åland. Många av oss har haft möjligheten att också vara dit på studiebesök och ni har säkert sett hur bra det är därute och för er som inte har gjort det rekommenderar jag ett besök.

     

    I det stora hela är det inte så mycket mera att säga om tilläggsbudgeten därför att det är en traditionell städarbudget och det finns saker som man säkert hade hoppats på att kunde skötas på ett annat sätt, men nu är vi i det läge vi är och jag hoppas nu att finansutskottet kan titta på de frågor som jag här har försökt lyfta fram.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller försäljningen av Chips är jag nog som aktieägare medveten om processen att man som aktieägare har den här månaden på sig att bestämma sig hur man gör. Å andra sidan den bolagsstämma som hålls i dag för att ändra bolagsordningen skulle inte annars ha hållits om man inte avser att sälja, då skulle inte de här ändringarna göras. Nog bör man när man går till bolagsstämman i dag ha klart för sig hur man gör med sina aktier och särskilt om man är en så storägare som landskapsregeringen. Det var därför jag förde den diskussionen och ville ha svar frågan om man har bildat sig någon definitiv uppfattning från landskapsregeringens sida.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Vad gäller humanitärt bistånd är jag fullständigt av samma åsikt som vtm Johan Ehn att det vore märkligt om inte lagtinget kan ta ställning till ett anslag för att hjälpa dem som nu behöver hjälp, till

    skillnad från tidigare uttalanden att av förvaltningsskäl, av laglighetsskäl skulle detta vara konstigt.

    Men jag håller fullständigt med vtm Johan Ehn att den här hjälpen skall vi ge nu. Annars är det, som sades, en behörighetsfråga, det är riket som har behörigheten på detta område och det kan uppfattas som ett problem då att man i Finland har gått in för att ha en lägre biståndsnivå än vad FN rekommenderar, man har ca 0,35 procent av bruttonationalprodukten i bistånd mot rekommenderade 0,7. Där förlitar jag mig till att vtm Johan Ehn kanske kan hitta en kanal till Ålands riksdagsman för att därigenom påverka de här sakerna.

     

    Privatisering har diskuterats och debatterats och är kanske en ideologisk fråga, men detta privatiseringsexperimenterande som har föregått nu i snart tio år har som jag ser det lett till att vi just nu har ett privatmonopol på de privatiserade linjerna. Hela argumentationen som vtm Johan Ehn hade grundar sig på att om det finns en konkurrens, så kan vi spara pengar, så kan det bli bättre och det resonemanget kan jag omfatta, att om det finns konkurrens kan det leda till något bättre, men jag skulle gärna se att vtm Johan Ehn här också skulle kunna erkänna att i det här läget just nu finns det ingen sådan konkurrens att vi kan uppnå de fördelar som han själv beskriver.

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    Som jag sade i mitt anförande skulle det vara det bästa om vi hade den fullständiga konkurrensen. Men jag tror fortsättningsvis att det är på det sättet att innan man har gjort jämförelsen huruvida kostnaden för att producera tjänsten själv alternativt att köpa upp den, oberoende konkurrensen, så kan man inte säga att det är rätt eller fel att köpa tjänsten. Det som måste vara det viktigaste för oss här inne och för ålänningarna är att det här sköts på ett så effektivt och positivt sätt som möjligt för dem som skall åtnjuta tjänsten. Visar det sig då att vi har ett billigare alternativ som vi köper upp, som sköts effektivt, som vi kan vara nöjda med utgående från vad vi har ställt för krav, så förstår jag inte varför man då skulle säga att det är bättre att sköta det i egen regi. Det finns exempel på där man har gjort liknande saker. Jag kan ta ett exempel som ligger oss ganska nära här: Stockholms stad, som under en längre tid har på sin fritidssektor haft för vana att under ganska långa perioder bjuda ut idrottsanläggningarna där man låter privata räkna på det, man räknar själv på det; konstaterar man att det privata är billigare så tar man det privata, konstaterar man att man själv gör det effektivare sköter man driften själv. Det var det som mitt resonemang gick ut på i mitt anförande.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Resonemanget uppfattade jag första gången, det är inte några oklarheter där. Men igen kommer vi tillbaka till samma frågeställning: har vi en sådan konkurrenssituation att vi kan uppnå det här? Det tror jag inte att vi har, inte åtminstone om vi räknar med att det är åländska företag som skall sköta om driften i framtiden, utan vi har hela EU:s marknad som blandar sig i konkurrensläget i så fall. Visst måste det vara på det viset att det för oss inte enbart är av intresse vad prislappen är på driften i sista ändan utan det är också trygghetsfrågor, det är kvalitet och också det måste vara av intresse om vi tror att vi kan sköta den här servicen med våra egna krafter, med åländska företag eller av det åländska samhället. Det blir ett problem, och det är troligt att det blir på det viset att det är utomstående krafter som sköter om allt det här om vi privatiserar allt större bitar av skärgårdstrafiken. Men jag fick ännu inte svar på min ursprungliga frågeställning om huruvida vi här inom Åland kan tänkas ha en konkurrenssituation som nu kan leda till det som ltl Johan Ehn förespråkar.

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    Vi måste prata förbi varandra på något sätt. Som jag sade i mitt anförande och som jag försökte förtydliga i repliken vet man inte det förrän man har de två anbuden bredvid varandra. Det som ltl Mats Perämaa tog upp i sin andra replik var ytterligare faktorer som skall vägas in. Det ingick inte i den grundläggande frågan utan där var det fråga om kostnader och vad vi betalar för det ena och det andra och hur konkurrensen därigenom skulle kunna uppstå. Som jag sade både i mitt första anförande och som jag sade i min första replik är jag medveten om att vi har ett problem på det sättet att vi har fått väldigt få anbudsgivare, det sticker jag inte under stol med. Men, återigen, så länge anbudet som kommer in är billigare än det vi kan producera i egen drift, ja, då förstår jag inte varför det skall vara på det sättet att vi då skall säga nej. Men är det tvärtemot är jag också beredd att säga: varför skall vi då göra det? – då finns det ingen orsak. Det viktiga är att man faktiskt får en effektivitet. Det är därför som vi från vår sida har drivit den här frågan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag skall ställa några frågor runt de s.k. Chipsaktierna. Det förefaller för mig väldigt märkligt att man skriver i budgeten att om landskapsregeringen bedömer det som ändamålsenligt så skall man sälja dem. Så står vtm Johan Ehn bland flera andra och säger, att vi vet faktiskt inte om man anser det ändamålsenligt dem eller inte att sälja dem. En stämma där man bör veta hur man ställer sig från landskapsregeringen skall börja om en liten stund! Även om det är fråga om stadgeändring är det väl ganska bra att man vet och det är också märkligt att ingen annan från landskapsregeringen säger någonting om det, t.ex. lantrådet brukar ju stiga upp och replikera emellanåt. Nog vore det väl klädsamt att vi, nu när vi skall ta ställning till tilläggsbudgeten i lagtinget, fick reda på hur det står till. Inte ens gruppledaren vtm Johan Ehn kan ge ett besked hur man ställer sig i landskapsregeringen.

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    För egen del är jag nöjd med den skrivning som finns i tilläggsbudgeten, att man överväger detta när man kan sätta sig ner och diskutera frågan fullt ut. Det skall vi som ägare göra, precis som vilka andra av ägarna som helst i företaget Chips. I det läget fattar man sedan beslut, och det är den fullmakten som man begär av lagtinget att få i dag.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Enligt vtm Johan Ehn synsätt är vi nog lite på efterkälken. Alla andra stora aktieägare har säkert bildat sig en uppfattning tills i dag och pratat för hur de vill ha det. Det är nog bara landskapsregeringen som senare efter mötet i dag skall sätta sig ner och diskutera hur de vill ha det. Det hörs väldigt märkligt!

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    Det må vara, men då skulle det också vara intressant att höra dem som ställer de här frågorna att deklarera sin åsikt i den här frågan. Den har vi heller inte sett. Det skulle vara synnerligen intressant att i det följande kunna få höra vad åsikterna är i övrigt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    När det först gäller Chipsaktierna ville vtm Johan Ehn påskina att dagens stämma inte hade någonting att göra med försäljningen. Det var kanske ändå att dra det lite för långt. Det är ändå för att skapa förutsättningar för försäljningen Chips Abp ändrar bolagsordningen. Visst är det precis som det har kommit fram i tidigare replikskiften att landskapsregeringen har duckat för en känslig fråga.

    Vi har sagt klart och tydligt att vi är tveksamma till en försäljning. Det är intressant när vtm Johan Ehn, igen, säger att vi saknar beskattningsrätt, vi har inte de verkliga instrumenten för att driva en aktiv näringspolitik. Det där är helt rätt, men jag blir så trött på att höra detta mantra upprepas om och om igen. Skulle det vara någon trovärdighet i det hade vtm Johan Ehn varit den första som hade röstat för Ålands Framtids förslag som vi lade i budgetbehandlingen, att vi verkligen nu sammantaget i lagtinget skulle göra en framstöt, men, se, nej, då passade det inte för då blev det helt plötsligt lite substans i frågan!

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    Vi väljer alla våra sätt att föra politik på och den väg som vi tror att är den framkomliga vägen för att uppnå våra mål. Ltl Anders Eriksson väljer sina vägar. Jag väljer mina vägar. Jag har ansett mig ha, åtminstone hittills de möjligheterna att påverka politiken via de kanaler som jag har haft via landskapsregeringen. Precis lika litet som någon annan har vi inte ännu lyckats åstadkomma det här, men jag försökte beskriva den åsikt jag har om att faktiskt få det genomfört. Sedan kan det betyda att det tar kortare eller längre tid. Jag tror inte att ltl Anders Eriksson behöver vara orolig var undertecknad står i frågan kring skattebehörighet, det har jag deklarerat många gånger. Däremot är det också så att för att man skall kunna få till stånd ett beslut krävs att man gemensamt också kommer fram till en linje som man kan föra och som faktiskt har bärighet utanför också denna sal. Det är så att vi sitter inte ensamma på den här beslutanderätten utan vi måste också komma vidare.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag gratulerar till nytt rekord att tala emot sig själv! Det är klart att var och en gör så att man väljer vilka vägar man skall föra politik. Det sades tidigare från vtm Johan Ehns sida att han väljer sina egna vägar, men han avslutade med att säga att det är viktigt att vi får en gemensam linje. Det var precis det som vi ville uppnå under budgetbehandlingen, och vi var faktiskt så hovsamma att det enda förslag vi lade var att landskapsregeringen skulle komma med ett förslag till strategier till lagtinget där man hade väl underbyggda fakta över vilka områden vi skulle ta över, var det fanns fördelar och nackdelar. Vi var faktiskt så hovsamma att vi hade större tilltro till den tillträdande landskapsregeringen än de som själva skulle medverka i den hade. På något annat sätt kan man omöjligen förstå det omröstningsresultat som var. Vtm Johan Ehn får respektera det jag säger, men den här argumentationen är ju att slå knut på sig själv, det finns ingen trovärdighet kvar. Skall vi uppnå en gemensam linje måste vi någon gång kunna enas om ett förslag och inte bara stå och upprepa det här som många gånger har sagts, både från centerns och Frisinnad Samverkans sida: vi skall ta över beskattningen, men man har inte gjort någonting för att driva frågan konkret framåt. Nu är det dags att sluta snacka, handling tack!

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Eriksson är en slipad politiker och en mycket duktig debattör! Ltl Anders Eriksson pratar om trovärdighet och enligt hans resonemang är den enda trovärdiga linjen i den här frågan att man ställer sig upp bakom en motion som Ålands Framtid har skrivit – det kommer att lösa alltihop! Nu är kanske inte den politiska verkligheten riktigt så enkel, utan det krävs att man faktiskt jobbar framåt i de här frågorna och när ltl Anders Eriksson säger att varken vi eller centern skulle ha gjort någonting i de här frågorna är det också en sanning med lite modifikation. Under de tider som Frisinnad Samverkan har ingått i landskapsregeringen har man vid åtskilliga tillfällen tagit upp den här frågan tillsammans med företrädare för finska sidan, som är en part i den här frågan. Det är tillsammans med dem som vi måste hitta en lösning. Jag har inte gett upp hoppet vad gäller den biten fortfarande. Det är kanske det som skiljer ltl Anders Eriksson och mig, just utgående från de partier som vi också har valt. Jag tror att det finns möjligheter fortsättningsvis att förhandlingsvägen komma fram till det här. Att säga att enda vägen är att stöda en motion politiskt sett!  Ltl Anders Eriksson borde var mycket medveten om att i det politiska spelet ingår också att opposition och regeringssida sällan hittar varandra på det sättet. Därför blir det också sådana diskussioner som vi står med här och nu där vi försöker lyfta fram vilken som är den bästa vägen att nå fram till målet: via att antingen jobba tillsammans med landskapsregeringen eller att stöda en motion. Det blir en ganska lustig debatt när vi borde fixera oss på att faktiskt få det här att rulla vidare i stället.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Ett flertal ledamöter har ställt olika frågor kring det moment som har att göra med Chipsaktierna och  hanteringen av dessa, då mest med utgångspunkt i hur har landskapsregeringen agerat och avser att agera i fortsättningen i den affären.

     

    För det första, fru talman, tycker jag att det är väldigt viktigt att konstatera att Chipsbolaget från att ha haft en väldigt knagglig början och många duktiga entreprenörer här på Åland och riskkapitalister varit benägna att tillsammans med insatser från landskapet göra sitt yttersta för att skapa en livsmedelsindustri på Åland har lyckats, och lyckats över all förväntan att skapa en industri som sysselsätter väldigt många ålänningar direkt och har en nästan livsavgörande betydelse för landsbygden och för jordbruksnäringen på Åland. Man kan säga att Chips är en framgångssaga egentligen.

     

    När informationen kom ut att Chipsbolagets ägarstruktur skulle förändras, att den skulle övergå från att vara åländsk majoritet till icke-åländsk, att Orkla skulle överta ägandet, så väckte det naturligtvis känslor ute i det åländska samhället och också hos oss som är politiker och ansvarar för samhällsutvecklingen. Vi blev naturligtvis, som det har uttryckts här, oroliga, vad kommer det här att innebära? Det man ändå måste komma ihåg i det här sammanhanget är att detta är ett privatägt aktiebolag, och aktier kan köpas och säljas, och i det här fallet har de större ägarna i Chips Ab bestämt sig för att sälja ut sitt aktieinnehav till en utländsk ägare, nämligen Orkla.

     

    Vi från landskapsregeringen har flera olika roller i det här sammanhanget. Vi är a) ägare till viss del i Chips, men jag vill ändå framhålla att jag tror att vårt aktieinnehav i Chips Ab är den mindre rollen i det här sammanhanget. Jag har sett som min viktigaste uppgift i det här sammanhanget att visa att Åland har ett samhälle och en näringspolitik där det går att driva Chips Ab vidare också med nya ägare. Det kommer troligen att kräva insatser från landskapets sida framöver för att kunna visa att vi är ett företagsvänligt samhälle som trots vårt geografiska och lite insulära läge har goda förutsättningar att också härbärgera en livsmedelsindustri av den karaktär som Ab Chips är. Därför har vi från landskapsregeringens sida inte sett någon orsak till att försvåra försäljningen och interferera i den processen. Det är de stora aktieägarna som avgör var ägandet kommer att ligga, naturligtvis även de mindre, beroende på hur man väljer att göra: behålla eller sälja. Eftersom det verkar sannolikt att merparten av aktieägarna kommer att sälja sina aktier har vi också valt att på den nu om några minuter startande bolagsstämman välja att inte försvåra utan att gå med på att de ändringar som man föreslår i bolagsordningen skall kunna ske. Men ni som har läst kallelsen till den extra bolagsstämman har säkert också noterat att det står så här: ”Styrelsen föreslår att ändringarna i bolagsordningen träder i kraft förutsatt att Orkla ASA efter utgången av anbudstiden för dess offentliga köpeanbud, vilken tid kan förlängas, offentligt meddelar att anbudet kommer att fullföljas antingen på grund av att villkoren för fullföljandet av anbudet har uppfyllts eller att Orkla ASA har avstått från den.” Förändringen är alltså beroende på om affären blir av eller inte.

     

    Vårt förslag i tilläggsbudgeten är, som har sagts här, att om vi anser det ändamålsenligt kommer vi att sälja våra aktier inom den utsatta tiden, och det beror naturligtvis på om en affär blir av. Alternativet att inte sälja har vi ansett vara en fel hantering av landskapets egendom, för vi måste också se till att vi hanterar våra aktier på ett sådant sätt att det ger bästa möjliga avkastning tillbaka till landskapet.

     

    Fru talman!

    Jag tror att det viktiga i det här sammanhanget är att fundera för oss: hur skall vi hantera och styra in det åländska samhället och det åländska näringslivet i den framtid som vi nu är på väg. Det är ingen tvekan om att vi lever i en allt öppnare och mera internationell globaliserad värld och konkurrens. Fru talman! Vi måste se till att också det åländska samhället har sådana verksamhetsförutsättningar för de företag som finns här, dels att de kan konkurrera men också att de kan attrahera både företag och externt kapital. Jag tror att det är det enda sättet vi kan leva vidare på här på Åland.

     

    Fru talman!

    Det har också frågats vad vi skall göra med pengarna som försäljningen, om den blir av, kommer att inbringa till landskapet?  Jag tycker att det naturliga och det enkla svaret är naturligtvis det att vi skall försöka se till att vi skapar flera nya Chipsbolag här på Åland. Det är precis det vi behöver. Vi behöver företag som skapar sysselsättning på landbacken året runt och som i förlängningen också skapar skattekraft till det åländska samhället. Det är där vi skall försöka investera pengarna i framtiden.

     

    Men man kan också konstatera, fru talman, att vi är inne i en väldigt intressant period här i den åländska utvecklingen eftersom jag tror att vi alla är medvetna om att redan tidigare har det inte varit brist på kapital och blir den här affären av så har vi i det närmaste ett överflöd av kapital i det åländska samhället. Det vi behöver nu är goda företagsidéer, duktiga entreprenörer, duktiga och kvalificerade människor som kan verkställa och förverkliga de idéer som finns samt framför allt behöver vi ha sådana verksamhetsförutsättningar i det åländska samhället som gör det intressant att etablera företag och vara entreprenörer här. Det är här, fru talman, som jag tror att vi har den stora utmaningen vi som är politiker i landskapsregering och Ålands lagting att se till att vi har de verksamhetsförutsättningarna och att vi har den miljö på Åland som gör det intressant att verka här och investera här.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag får tacka lantrådet Nordlund för den information som han gav. Det lite märkliga var, att när man tidigare frågade vissa frågor om vad som skulle göras med pengarna och vilken återplacering landskapsregeringen hade tänkt sig av pengarna man får in av försäljningen, så visste ltl Torbjörn Eliasson ingenting. Informationen i centern tycks inte vara så där riktigt bra. Vi fick i alla fall ett litet förtydligande av lantrådet. ”Skapa flera bolag”, säger lantrådet Roger Nordlund. Det är den enda strategin man har diskuterat för att göra någonting med pengarna. Det är ganska enkelt formulerat, men tyvärr är det så, som lantrådet Roger Nordlund säger, att för att skapa bolag måste du ha entreprenörer. Förutsättningarna för att vara entreprenör på Åland bör nog landskapsregeringen titta på och jobba med. Finns förutsättningarna och ett klimat som gör att man är intresserad av att bli entreprenör, så kommer det automatiskt, men jag tror inte att den politik som drivs nu har varit i takt med det.

     

    Lantrådet Roger Nordlund, replik:

    Fru talman!

    Jag håller helt med ltl Brage Eklund att det är förutsättningarna för företagsamhet som är det viktiga, att vi skapar entreprenörsanda i det åländska samhället därför att pengar finns det de facto att tillgå om det finns goda idéer i dag. Det finns finns övriga projekt aktuella utöver dem som har nämnts i förslaget till ordinarie budget för år 2005, som nyligen har debatterats här i Ålands lagting, men däremot kan jag också informera lagtinget om det att vi här inom den närmaste tiden kommer att föra väldigt mycket diskussioner tillsammans med näringslivet om vilka är de förutsättningar som behövs förbättras för att det kapital som nu kommer att finnas tillgängligt skall kunna investeras och arbeta så mycket som möjligt i det åländska samhället. Det är en väldigt intressant tid vi har framför oss, vi som är politiker både i regeringen och här i lagtinget därför att vi är på väg in i en ny fas, vi är på väg in i internationaliserings- och globaliseringsfasen där vi lever i ett allt öppnare samhälle, men vi är också inne i en fas när vi måste fundera att hur skall det ”nya näringslivet” se ut på Åland, vilka företagsformer och verksamheter är det som vi har eller kan skapa verksamhetsförutsättningar för här på Åland. Det är en jättestor utmaning för oss, men det är ingenting som vi politiker kan eller skall lösa själva utan det här måste ske genom en ständig dialog tillsammans med näringslivet och företagarna. I det här sammanhanget måste vi då försöka utnyttja vår litenhet och vår närhet och faktiskt tillsammans försöka hitta de bästa vägarna framåt.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Det är precis rätt som lantrådet Roger Nordlund säger att man måste diskutera med näringslivet för att komma fram till vilka förutsättningar man har för att skapa nya företag. Det kommer att bli intressant att följa med det här och se vilket resultat man kommer till från landskapsregeringen. Jag hoppas att man tar tag i det med lite större frenesi än hittills och kommer till något resultat. Hittills har den näringspolitik som landskapsregeringen bedrivit inte varit så där högaktiverad.

     

    Lantrådet Roger Nordlund, replik:

    Fru talman!

    Naturligtvis, det är alltid oppositionens sak att ge kritik och man skall alltid ta till sig kritik och försöka vara bättre. Det måste varje regering ha som målsättning. Jag vill ändå påminna ltl Brage Eklund om att ett av våra största problem i dag är faktiskt att få tag i arbetskraft här på Åland, att vi har ett näringsliv som går för full maskin framåt. Vi måste nu se till att vi kan få mera arbetskraft och mera bostäder så att vi kan få in den här arbetskraften i det åländska samhället som näringslivet behöver för sin utveckling.

     

    Jag vill också i detta sammanhang, fru talman, lyfta fram ett gott exempel som jag tycker att har haft en väldigt bra utveckling det sista halvåret, nämligen flygtrafiksprojektet, som är ett typiskt exempel på hur samhället och näringslivet kan samverka. Vi har konstaterat tillsammans att vi har ett problem här, ett problem som vi behöver lösa. Samhället – i det här fallet den förra landskapsregeringen – ställde upp med utredningspengar så att man fick en bra bas att stå på och nu håller det privata näringslivet på att utgående från det förverkliga ett eget åländskt flygbolag. Rent konkret är det en fantastisk bra sak, men jag tycker också att symboliskt och profilmässigt är det väldigt bra för Åland, för vi håller på att lyfta igen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

    Fru talman!

    Det har väckts en del frågor om trafikbudgetens överskridande och det har också framkommit kritik mot mig från ltl Mats Perämaa att det är mitt fel att den förra landskapsregeringen överskred trafikbudgeten, trots att jag själv satt i lagtinget. Allt är tydligen möjligt hos oppositionen!

     

    Fru talman!

    Jag vill ändå försöka försvara förra liberala trafikministern Tuula Mattsson för att man har överskridit budgeten. Det är så att den förra landskapsregeringen inför år 2004 lade fram en budget på vägunderhållet som var på summan 5.179.000 euro. Där skriver man här att de pengarna räcker till under förutsättning att nattpaus införs på Seglinge och Simskälalinjen samt att det återinförs pauser på Töftölinjen, vilket skulle betyda besparingar så att de här pengarna räcker till.

     

    Fru talman!

    Lagtinget ändrade detta och sade, att, nej, det skall inte införas några nattpauser och man skall inte heller ha några avbrott på dagen på Töftölinjen, vilket betydde att det blev dyrare helt enkelt. Men man har inte ändrat summan, man har inte ökat summan utan man har ökat kraven i texten. Jag har märkt tidigare här att det följs inte riktigt åt: man ökar kraven och vill att man skall åstadkomma ännu mera för samma summa. Det är en orsak som lagtinget har gjort som innebär att man måste överskrida budgeten.

     

    Fru talman!

    Jag vet själv hur det är med skärgårdstrafiken, hur hemskt gärna man vill se till att man har så mycket trafik som möjligt och man ligger alltid och balanserar på summan, man tror att den räcker till, men det är alltid så att det tillkommer oförutsedda utgifter och därför borde man också ha en buffert på oförutsedda utgifter som skulle finnas med så att man skulle slippa det här. Men ju högre summa man sätter desto mera trafik sätter man dit och detta är ett problem.

     

    Fru talman!

    Det har också tillkommit oförutsedda utgifter på sjötrafiken. Det är 191.000 euro som har kommit till för bränsle. Det har varken jag som före detta trafikminister eller Tuula Mattsson som förra trafikminister kunnat påverka, trots att ltl Mats Perämaa anser så.

     

    Det har också kommit till fördyrande utgifter om entreprenaden mellan trafiken på Enklinge och Kumlinge och Asterholma, där man har bjudit ut med ett nytt koncept som gör det dyrare. Det kanske man kan säga att är ett litet misstag att man inte kunde förutse det, men det är inte alldeles lätt heller att veta på förhand vad allting kostar.

     

    Fru talman!

    Med dessa ord vill jag åtminstone delvis försvara förra trafikministern Tuula Mattsson i den här frågan. Vi skall nu försöka att inför kommande år verkligen lägga manken till och se till att vi följer budgeten siffermässigt. Att det sedan kommer att få konsekvenserna ute för någon får vi räkna med och det får vi tolerera; i annat fall återkommer man med tilläggsbudgeter som vanligt.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

    Fru talman!

    Jag skall inte förlänga debatten ytterligare, men jag vill säga några ord och klargöra några saker angående brandkårsmuseet, för det var ganska väntat att det här skulle komma till diskussion, speciellt i relation till de motioner som jag tidigare har haft.

     

    Jag vill klargöra, att jag aldrig på något sätt har kritiserat brandkårsmuseet och dess verksamhet. Jag sade tvärtom i budgetdebatten att det är ett unikt museum som tillvaratar ett mycket speciellt kulturarv och det skulle ta mig emot också att kritisera det engagemang och den vilja till idéellt arbete som människor här har utfört för det gemensamma kulturarvet.

     

    Det som jag har tagit upp till diskussion och som jag fortfarande tycker är viktigt är principerna för hur landskapet fördelar pengarna när det gäller kulturarvssektorn. Där ser jag i dagsläget att det finns två vägar. Den ena handlar om att föra in fler verksamheter på ordinarie moment, alltså man kan titta igenom vilka andra institutioner, museer, som har en sådan dignitet, att även de kan få ett eget moment i budgeten. Det andra är att utöka den fria potten med pengar, som i dag är 544.000 euro och som det i dag råder en stor konkurrens om. Där ingår många andra museer som tvingas konkurrera om de här pengarna. Det här är ett vägval.

     

    Jag tror att det är viktigt att vi nu när det gäller hela kulturarvssektorn – det är också någonting vi har uttryckt mycket klart i handlingsprogrammet – tar ett helhetsgrepp om hela sektorn och ser till att de verksamheter som skall prioriteras också ges långsiktiga garantier för att verka.

     

    Jag tycker även när det gäller PAF-medlen – det har jag också tagit upp tidigare – att man kanske borde titta över om inte en av tårtbitarna också kunde heta kulturarv och att det skulle vara en del som fördelas enbart till de fria museerna och att rätten att bestämma om de pengarna skulle överföras till museibyrån, där den kompetensen finns.

     

    Men jag hoppas i framtiden att oppositionspartierna också visar en lika stor omsorg om hela kulturarvssektorn som man har gjort här om brandbilarna!

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

     

     

     

    Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 14:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 1/2004-2005 angående Ålands turismstrategi 2003-2004. (M 5/2003-2004).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    Jag hade inte möjlighet att vara närvarande när betänkandet debatterades senaste måndag, men av medierna fick man den uppfattningen att det råder en samstämmighet i stort om de förslag och idéer som framkommer i näringsutskottets betänkande på basen av den tidigare landskapsregeringens meddelande. Jag tycker överlag att betänkandet är bra och för en relativt oinsatt i turismfrågor är både landskapsregeringens meddelande om Ålands turismstrategi och näringsutskottets betänkande om turiststrategin en intressant läsning.

     

    Fru talman!

    Jag vill ändå kommentera några synpunkter som framkommer i betänkandet. Eftersom turismen är livsviktig för vår välfärd här på Åland är den viktigaste förutsättningen före alla andra naturmiljön. En naturmiljö som betraktas som ren utgör en grundförutsättning för om vi i fortsättningen kan få hit turister i framtiden. Kan vi inte förbättra den och sedan hålla den på en god nivå så har turistnäringen ingen framtid.

     

    Som framgår av betänkandet hyser många turistföretagare en stor oro för ytterligare försämringar av vattenmiljön och näringsutskottet konstaterar ju också att en försämrad vattenmiljö utgör ett stort hot mot turismen. Jag tycker att social- och miljöutskottet i sitt utlåtande har en bra skrivning angående vattenmiljön: ”Arbetet med att förbättra vattenmiljön bör därför prioriteras. Utskottet har erfarit att de olika vattenområdenas miljösituation har kartlagts och föreslår att åtgärder till att börja med vidtas för att förbättra tillståndet i de regioner där situationen är sämst.” Det här kompletterat med bl.a. den nya landskapsregeringens miljömålsättningar måste på sikt ge ett positivt resultat och en renare vattenmiljö och därmed en större garanti för ett fortsatt positivt turistinflöde.

     

    Fru talman!

    När det gäller sjöfarten har vi tack vare skatteundantaget en hög turtäthet av färjor till Åland. Och vi har aldrig haft så många färjanlöp, hur man än räknar per dag eller per år som vi har nu och det är naturligtvis bra för turistnäringen att vi har goda förbindelser såväl väster- som österut. Problemet för oss landkrabbor är hur vi skall kunna locka turisterna iland. Vi vet att det ligger i alla rederiers intresse att i första hand hålla passagerarna ombord så länge det bara är möjligt och att konsumtionen i så stora delar som möjligt skall ske ombord. Därför är det bra att utskottet noterar detta och skriver att landskapsregeringen bör överväga att införa någon form av system som gynnar de rederier vars passagerare stiger iland på Åland. Men hur eller vilket system man kunde tillämpa ges inget svar på. Det vore intressant om utskottet haft synpunkter på det, men det kräver säkert en egen kria utöver utskottets konstaterande av vikten av huvudattraktioner på land som gör det attraktivt att transportera turister till Åland.

     

    Skärgården, som utgör den verkliga pärlan i vårt turistiska Åland och i vår turistreklam, måste ha en speciell strategi utöver den faståländska. Utskottet noterar här att det saknas en tydlig målsättning för hur turismen i skärgården skall utvecklas, och det är väl så att man från politisk synvinkel har svårt att finna konkreta säsongförlängande åtgärder, utan, som utskottet konstaterar, är främsta förutsättningen idérika och engagerade företagare för utvecklande av turismen i skärgården. Exempel på det fick vi beskrivet i tisdagsnumret i en av våra lokaltidningar där en ung kvinnlig energisk företagare som heter Satu Numminen i Kumlinge Segling arbetar med samordning av taxibåtar som skall drivas av hennes företag. Satu Numminen skall samordna trafiken med åtta charterbåtar i den åländska skärgården.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Ltl Christian Beijar nämner att han skulle ha velat se ett förslag om att gynna rederier som jobbar för att få turisterna iland. Jag tror att betänkandet hade nog inte legat på bordet i dag om vi skulle utreda den delen. Det måste nog tillsättas en arbetsgrupp eller liknande för att jobba på det i ett längre perspektiv för det är inte någonting som man löser i en handvändning, men vi har kastat fram idén och på det viset väckt frågan. Det är tanken med skrivningen.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Det var inte min avsikt att utskottet skulle ha kommit med klara och färdiga förslag till hur man skall locka turister från båtar till land. Däremot ville jag uttrycka en känsla för att utskottet hade gjort ett bra jobb och tagit upp frågan men lite provokativt från min sida skulle jag gärna ha velat se om det hade funnits förslag till hur man hade kunnat locka turisterna. Det var på intet sätt ett krav, men däremot tyckte jag att det var ett intressant påpekande för det är en väldigt angelägen fråga.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag måste då uppfatta det som att det var ett positivt påpekande av ltl Christian Beijar att vi tog upp frågan överhuvudtaget eftersom han inte hade förväntat sig att vi skulle ha någon klar utredning. Det är bara för landskapsregeringen att ta tag i frågan och utveckla den vidare om det är så att man anser det intressant.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Det är ett positivt påpekande från min sida. Jag tycker också att det är bra och man börjar alltid i smått och slutar förhoppningsvis i stort. Här har nu näringsutskottet börjat i smått med ett påpekande och så får vi hoppas att slutresultatet i framtiden blir stort.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Ltl Christian Beijar börjar sitt anförande med att säga att han från pressen har uppfattat att det är en stor enighet kring näringsutskottets betänkande. Så är fallet ganska långt, men det märkliga är att inte pressen har märkt att det finns en stor skiljelinje i uttalandena i lagtinget, nämligen vad gäller kk-huset. Det skulle det vara intressant, speciellt eftersom som socialdemokraterna har kulturministerposten, att få veta hur man ställer sig till skrivningarna som lagtinget redan hittills har tagit vad gäller kk-huset och dess betydelse för kulturturismen och konferensturismen. Där är den största skiljelinjen i sak som har kommit till lagtinget.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Det framgick också av ltl Raija-Liisa Eklöws replik att jag grundar min åsikt på det som pressen har skrivit. När det gäller kk-huset är det naturligtvis en annan diskussion kring den här frågan. Där har socialdemokraterna klart och tydligt sagt att vi är för att först utreda privata alternativa lösningar.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Tack för det. Skrivningarna finns också i budgeten, men på grund av att man från socialdemokraternas sida inte var så villig att få skrivningar om kk-huset i näringsutskottets betänkande är det bra att vi får höra från ltl Christian Beijar att de i alla fall stöder någon sorts aktivitet i att titta på hur kk-huset kan hjälpa turismen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Göte Winé:

    Fru talman!

    Näringsutskottets betänkande om turismstrategin är intressant och för mig mycket positivt. Med framåtidéer som marina centrum och turistiska visioner som att vara Nordens bästa golfdestination. Givetvis är jag jättenöjd att man äntligen också är beredd att satsa på Bomarsundsområdet.

     

    Men en sak som jag inte riktigt kan hålla med om näringsutskottet är att man vill satsa endast på tre huvudattraktioner. Det jag skulle vilja ha mera in där är möjligheterna med idrottsturismen. Golften är nämnd men även det andra inom idrottsturismen är jätteviktigt.

     

    Jag har sagt det tidigare här i lagtinget, att tänk om alla idrotter skulle ha ett eget Alandia Cup. Det är viktigt med så stora barn- och ungdomsturneringar för turismen. När barnen kommer hit på turneringar följer också oftast den övriga familjen med och sedan stannar vissa här längre och fortsätter sin familjesemester här på Åland. Men för att idrotterna skall våga satsa på ett sådant första klassprojekt som Alandia-Cup är, så vet idrotterna att det kostar mycket i början, först pengar men sedan framför allt frivilliga som ställer upp och jobbar med allt runtomkring.

     

    Det sistnämnda är jag helt övertygad om att inte lagtinget kan hjälpa till med, men med pengar kan man och då är det evenemangsfonden jag tänker på i första hand. Och stöder vi föreningarna ekonomiskt att våga gå in och arrangera turneringar är det lättare också för de ideella föreningarna att gå in i större projekt.

     

    Det är viktigt att man också ser junior- och ungdomsturneringar som turistiska satsningar. Men sedan har vi också Mariehamns IFK:s framfart i fotbollen t.ex, som ger genklang i Finland, allt från Hangö upp till Rovanienmi. I måndags pratade man här i lagtinget att det är dyrt att synas i TV och inte värt pengarna. Här har vi ett utomordentligt sätt att synas i TV helt gratis. Med Mariehamns IFK i många olika fastländska kanaler kommer många av deras reportrar att prata positivt om Åland, Mariehamns IFK och även vår natur. Det är också viktigt att vi inte slänger dynga på dem som kommer hit. Ltl Raija-Liisa Eklöw pratade om eventuella läktarbråk och vad det kan ställa till med. Jag är nog mer orolig för vad vi politiker kan ställa till med. När MIFK:s supportrar var till Björneborg var det definitivt inga bekymmer.

     

    I seriespel har vi också PAF-elit i innebandy, olika bowlinglag osv., ja egentligen kan man nämna alla lag och idrotter som deltar i seriespel i Finland och Sverige, för de får också hitresande och eventuella framtida återbesökare.

     

    Listan kan göras lång på idrottsevenemang som ger Åland bra PR och marknadsför Åland på ett utomordentligt sätt. Under SFI-mästerskapen i simning som nyligen hölls i Mariebad filmades det fyra olika TV-inslag som av FST visades i olika nyhetsinslag i FST:s digitala kanal.

     

    Därför lovordar jag evenemangsfonden, men det är många idrotter som vill åt kakan. Här gäller det att vara rättvis, att det inte bara blir som oftast att det är de stora och de som skriker högst som får mest.

     

    Men när vi pratar om idrottsturism får vi inte heller glömma att sälja Åland som det perfekta stället att ha träningsläger. Någonting som jag ser som positivt är Ålands Idrottscenter. Man har nu en stor idrottshall, simhall och en liten styrkesal; där går du in till alla dessa aktiviteter genom samma dörr.

     

    Rederierna är duktiga på att sälja Sport-Åland, men vi måste ha logi i rätt pris för just den gruppen som vill komma hit och sedan måste vi kunna ta vara på dem på rätt sätt så att de vill komma hit igen. I måndags pratade vi om entreprenörskap inom turism och visst kan vi ha problem med återväxten inom turistföretagarna, men när en turistföretagare tackar nej till en grupp på 30 simmare som vill komma på träningsläger under lågsäsong och vara här i fyra dygn, så har man råd att tacka nej till det, så det kan inte gå så dåligt för turistföretagarna! Men vissa turistföretagare kanske vill komma över de lätta pengarna, så man skall inte dra alla över en kam.

     

    Ltl Henry Lindström hade många fina tankar om att använda det vi redan har, nämligen naturen. Vandringsleder är ett mycket bra alternativ. Men ltl Henry Lindström nämnde också tystnaden och lugnet som Åland har att ge. Skärgården skulle vara ett utomordentligt rekreationsställe för stressade personer. Ett av de stora samhällsproblemen inom de närmaste tio åren är s.k. burn-out och där ser jag skärgårdsturismen som en resurs. I Tyskland satsas det redan nu 200 miljoner euro på att minska och heja burn-out. Här borde det gå att få till EU-medel för turistföretagare att satsa på nischen.

     

    Med hjälp av landskapet kunde man då söka EU-pengar för olika projekt för att utveckla sitt företag. För nog är det så att om man kommer och vill ha hjälp som liten företagare och vill söka EU-pengar är det jätteviktigt att man känner att här har jag fått hjälp och kan utveckla mitt företag.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson sade i en replik i måndags att det är utbildningens fel att inte ungdomen vill eller vågar bli entreprenörer. Här vill jag nämna ordet attityder. Jag tror jag aldrig har hört en entreprenörer eller en företagare säga ett positivt ord om att just vara entreprenör eller företagare. Undrar just då varför ingen vill bli det!

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Ltl Göte Winé tar upp idrottsturismen och den diskuterade vi ganska mycket i näringsutskottet, just de positiva saker den har för den åländska turismen. Det vi särskilt diskuterade är att ungdomar kommer aldrig med i statistiken utan de sover ofta i idrottshallar, skolsalar osv. Vi har antecknat i betänkandet att den statistiken borde kunna tas med i den befintliga övernattningsstatistiken. Näringsutskottet glömde inte på något sätt bort idrottsturismen utan diskuterade den ingående. Ltl Göte Winé påstod att jag skulle vara rädd för läktarbråk. Jag använde inte de orden utan jag sade att det finns två strider att vinna när det gäller fotbollssupportrar: den sportsliga och den turistiska. Tar vi väl hand om de supportrar som kommer till Åland och att vi beter oss som folk när vi far till matcherna utanför Åland är detta också en stor vinst, både för Sport-Åland men även för Turist-Åland .

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Det stämmer det du sade här i måndags ll Raija-Liisa Eklöw. Jag drog parallellen till läktarbråk, trakasserier, men det är helt rätt att du pratade om att vinna två olika matcher. Jag tror säkert på idrottens betydelse för turismen; jag tyckte att det är en sak som man kan lyfta upp för den är jättestor och det var ingen kritik eller så. Ltl Raija-Liisa Eklöw sade att ungdomarna bor i gymnastiksalar. Det håller på att försvinna på grund av att man sällan får använda köken; det blir ett bekymmer genom olika EU-bestämmelser om vem som får använda kök osv. Det skulle vara lättare om vi hade vandrarhem eller liknande där föreningarna kunde bo, för det finns många som vill bo på vandrarhem, alla har inte råd att bo på våra hotell.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Det är problem med övernattningarna. Lokaliteterna är ett turistiskt problem. Då hoppas vi att vi kan locka några människor att ordna övernattningsställen och nog går köksproblemen att lösa genom att man anlitar människor som har kökspass. Med samarbete kan man väl ta vara på också skolsalarna. Jag vet inte om det är det mest idealiska överhuvudtaget att ungdomarna skall ligga i skolsalar, men om det är enda möjligheten är det väl bra. I näringsutskottet diskuterade vi också att ungdomarna är presumtiva vuxna besökare på Åland med sina familjer, med de roliga minnen de har från sina idrottsaktiviteter här i unga år, så det är nog en grupp att ta ad notam.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Jag håller helt med ltl Raija-Liisa Eklöw att det inte är så ändamålsenligt och skönt för idrottarna och ungdomarna att sova på gymnastiksalsgolvet, ännu mindre för tränarna när de börjar bli lite till åldern. När det gäller köksmöjligheterna kan det gå att diskutera; inför SFI-mästerskapen i simning undersökte vi saken eftersom vissa föreningar inte tänkte komma hit på grund av att det var så dyra boendekostnader. Men vi hade inte tid att anlita dem som vi hade tänkt för det skulle ha kosta oss över 1.000 euro att få dit personal som är godkänd för just det köket. Vi lyckades dock lösa det genom att de fick gå till ett hotell och få morgonfrukost, men det är ett stort bekymmer.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Carina Aaltonen:

    Fru talman!

    Jag har nämnt det här tidigare i remissdebatten, men jag vill återigen i samband med turismstrategin nämna en ny målgrupp och ett nytt koncept som privata företagare men som även landskapsregeringen borde vara med och utveckla. Det handlar om att sälja språkkurser i svenska till myndigheter på fastlandet. Medis har hållit kurser i svenska för tjänstemän, kurser som har fått otroligt gott betyg och som kan, om konceptet utvecklas, ge Åland den goodwill som vi så gärna behöver och skapa en positiv bild av vårt örike på fastlandet. I och med att den nya språklagen trädde i kraft i riket finns det en stor målgrupp – jag vet inte hur många tusen det kan handla om – som behöver förkovra sig i sina svenska kunskaper. Bl.a. har rikspolisen höga ambitioner att det skall vara möjligt för alla medborgare att framföra sina ärenden till polisen på sitt modersmål, både på finska men även på svenska. Tänk om flera hundra poliser kunde gå på svenska kurs på Åland under nästa år! Det ligger både i Turist-Åland men även i det officiella Ålands intresse att öka övernattningarna på hotell, i stugor och gästhem. Språkkurser kan med fördel säljas både under låg- och mellansäsong. Flera besökare under den här svåra tiden skulle gynna restauranger och butiker och andra aktörer i turistbranschen, också massörer, frisörer, hantverkare, muséer osv.

     

    Samtidigt skulle det vara ett utmärkt tillfälle för kursdeltagarna att bekanta sig på nära håll med Ålands självstyrelse, landskapsregering och lagting. De kursdeltagare som hittills har gått på mediskurserna har fullkomligen öst lovord över kursinnehållet, över Mariehamn och Åland samt över den svenskspråkiga miljö där kursdeltagarna efter en intensiv dag på skolbänken får gå ut och omedelbart öva sina nyinlärda kunskaper i svenska. När man skall beställa in kaffe eller mat får man genast göra det på svenska.

     

    Jag hoppas verkligen att svenska kurser skall kunna bli en ny nisch och att man från landskapsregeringen visar intresse och engagemang när det gäller att vara med och utveckla detta. Jag tror att det här skulle vara en strategi som går att vidareutveckla.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    I sak har jag ingenting emot det som ltl Carina Aaltonen säger, men så här spontant reagerar jag på om det är Medis uppgift att ordna kurser för utomåländska kursdeltagare. Jag har inte tittat vad det står i lagen som gäller för Medis. Vi har öppna högskolan eller någon annan instans som skulle kunna ordna eventuella kurser för att inte försämra möjligheterna för ålänningarna att gå i Medis. Där tycker jag att man borde se på vem som är bäst skickad att ordna kurser och vem sådana kurser skulle höra till. Jag har som sagt ingenting emot tanken.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Fru talman!

    I det här sammanhanget nämnde jag Medis eftersom man har erfarenhet från att tidigare i höst ha ordnat sådana här kurser. Det borde naturligtvis vara till fördel om Medis på det här viset kan dra in inkomster. Det här är kurser som inte är självfinansierade utan vinstinbringande. Naturligtvis kan konceptet med att sälja kurser göras av många andra privata aktörer förutom Medis. Huvudsaken är att det är hög kvalitet på kurserna, att innehållet är bra och att Ålands landskapsregering kan få vara med på ett hörn och informera om vår självstyrelse och vår status. Då tror jag att vi från det officiella Åland vinner många poäng.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Dennis Jansson:

    Fru talman!

    Jag har i likhet med alla andra fått betänkandet från näringsutskottet om Ålands turismstrategi. Risken är när man tar turismstrategin till lagtinget att vi lagtingsledamöter tenderar att bli lite turistföretagare allihopa, börjar spåna fram idéer och vill skapa, kanske t.o.m. med landskapsmedel nya näringar som vi själva driver. Där vill jag höja ett varningens finger. Jag tror att det viktiga för landskapet är att se till att vi skapar ordentliga förutsättningar för privata företag att stimulera till entreprenörskap och nya idéer och låta dem få växa. Man kan göra det på olika sätt. Man kan göra det med att stöda, man kan göra det via utbildning, det nämndes om att använda vissa kommunala eller landskapsägda inrättningar på olika sätt för privata företagare att skapa olika produkter som går att paketera och sälja. Det viktiga att komma ihåg är att vi skall inte som landskapsaktör börja bedriva egna turistprodukter för då tror jag att vi är ute och svävar.

     

    I betänkandet talar utskottet om en vision med några huvudattraktioner. Jag tycker att det är en ganska bra tanke att man från landskapets sida tittar på en viss gruppering, att det här är det som landskapet borde nischa sig runt. Man pratar om Bomarsundsområdet, man pratar om golfturismen som redan är en av våra huvudprodukter, skulle jag vilja påstå och man talar även om ett marint centrum, som på sikt säkert skulle kunna bli någonting också. Det är absolut inte några dumma idéer men risken är här att vi spånar för mycket själva, det borde komma initiativ från det privata.

    Man efterlyser också en enighet bland politiker inom branschen kring en eller några få huvudattraktioner som vi kan bli bra på. Just detta att bli bra på har vi sett exempel från på andra ställen. Tar man Gotland har de blivit bra på nöjen, under en månad sommartid är man bra på nöjen. Man har också en historisk stad som attraherar väldigt många människor under sommarperioden. Det privata har automatiskt inriktat sig på det därför att det genererar mycket pengar och skapar mycket möjligheter att tjäna pengar och då har man byggt vidare på det. Andra platser som har sina huvudattraktioner är norra Sverige där vi hittar skidorter, där har man skidningen som huvudattraktion och då har det byggts olika typer av produkter runt skidningen som genererar pengar och gör att det är intressant att investera kapital där. På andra ställen har man använt en älv för att skapa is, man bygger saker med det, också en spännande attraktion som vi har hört om tidigare.

     

    När det gäller huvudattraktionerna för Åland skulle man – enligt betänkandet – inom tio år kunna vara Nordens bästa golfdestination, och det är någonting som jag inte är helt främmande för. Jag tycker att det är någonting som är fullt möjligt. Vi har i dag i Kastelholm fått en välrenommerad bana som många kommer och besöker. Det borde absolut byggas vidare. Jag tror inte att vi skall finansiera golfbanor med hundra- och nittioprocentiga bidrag osv. Det är helt vansinnigt utan där tror jag också man skall skapa förutsättningar, man kan säga att man inom några skall ha tre nya banor och så ger man möjlighet och understöd till sådana projekt, men det måste vara en privat drift, man måste hitta någon som tar på sig ansvaret och genomför det och verkligen ser till att banan börjar gå runt. Det är grunden i det hela.

     

    EU-finansiering just för turistnäringen. Det har varit ett problem där. Man har inom centralorterna haft svårt att kunna söka EU-medel för större investeringar och satsningar. Det har överhuvudtaget varit svårt att hitta direkta EU-medel för turistnäringen.

     

    Så kommer vi till den landbaserade turismen. Här vill jag understryka att man i regeringsprogrammet har valt att göra en uppdelning. Det står även i betänkandet att 35 procent av Ålands BNP utgörs av vår landbaserade och sjöbaserade turism tillsammans; det betyder den kryssningstrafik som vi bedriver och den landbaserade turismen. Det står att 3,5 procent är den landbaserade turismen. Där ser man vilken enorm skillnad det är. Man har alltså i regeringsprogrammet fått in att man skall dela upp dem som två skilda huvudgrupper inom turismen på Åland, vilket jag ser som mycket positivt. Det kommer att möjliggöra, precis som nämns i betänkandet, ett mätbart resultat av olika satsningar och investeringar som görs inom turistnäringen på Åland.

     

    Det finns en sak i betänkandet som är speciellt intressant: ”Rederiernas intresse är i första hand att hålla passagerarna ombord så länge som möjligt, vilket innebär att det ur rederiernas synvinkel är bättre om passagerarna i trafiken mellan storstäderna runt om oss endast passerar Åland och om passagerarna i kryssningstrafiken mellan Stockholm och Mariehamn inte stiger iland i Mariehamn.” Till det säger utskottet: ”landskapsregeringen bör här överväga att införa någon form av system som gynnar de rederier vars passagerare stiger iland på Åland”. Det tycker jag är en intressant skrivning i betänkandet. Det skulle inte vara dumt att hitta någonting som stimulerar rederinäringen att kanske även delta i större utsträckning i satsningar iland för att skapa huvudattraktionerna i framtiden. Det finns också en sak som utskottet berör, nämligen att priskonkurrensen mellan rederierna också skapar en lågprisbild av resmålet Åland och det är det som faktiskt försvårar etablering av en dyrare kvalitetsturism iland på Åland.

     

    Jag vill avsluta med att säga till dem som inte har läst gårdagens Ålandstidning och debattserien ”Åland 2.0”, där Edgar Wickström gör en jämförelse med Alice i Underlandet som frågar trollkarlen, att läs den artikeln för den är väldigt intressant.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Fru talman!

    Jag vill förtydliga från näringsutskottet att när det gäller förslagen till visioner med några huvudattraktioner så är nog inte tanken att det är med skattemedel endast och allena som huvudattraktionerna skall genomföras utan åtminstone från socialdemokraternas sida är vi väldigt intresserade av att det kommer in privata medel och privata entreprenörer som kan genomföra och driva förslagen.

     

    Ltl Dennis Jansson, replik:

    Fru talman!

    Risken är att när man tydligt anger förslagen kan det också begränsa. Man bör också stimulera till att det kommer fram helt nya saker som inte ännu existerar. Det borde alltid en turismstrategi lämna öppningar för.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Fru talman!

    Inte är det så att näringsutskottet bestämt har sagt att så här skall det vara utan nu lämnar vi över förslagen till innovationsgrupperna som får spinna vidare och komma med mera konkreta förslag. Det här är bara utgångspunkter som vi har.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Talmanskonferensens framställning angående talmannens representationsersättning. (TMK 1/2004-2005).

     

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 17.1.

     

     

    Ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål angående kultur- och kongresshusprojektet. (S 1/2004-2005).

     

    Ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål angående konkurrensutsättning av samhällsservice. (S 2/2004-2005).

     

    Meddelande om när landskapsregeringens svar på spörsmålet avges eller om att landskapsregeringen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges tio dagar efter mottagandet. Spörsmålen lämnades av talmannen till landskapsregeringen den 10 respektive den 12 januari. Antecknas.

     

    Lagtingets nästa plenum är måndagen den 17 januari kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.16.00).