PLENUM den 19 december 2003 kl. 9.30.           

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

 

Fyllnadsval av en ordinarie medlem och en ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Danne Sundman och ersättare ltl Kalle Alm. Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Danne Sundman förklaras därför vald till ordinarie medlem i självstyrelsepolitiska nämnden samt ltl Kalle Alm som ersättare för återstoden av innevarande valperiod.

Antecknas.

 

 

Föredras för fortsatt enda behandling ärende nr 2:

 

Finansutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående förslag till budget för år 2004.(FR 1/2003-2004 jämte FM 1-50/2003-2004).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Under gårdagens plenum höll ltl Lasse Wiklöf ett anförande som berörde ålänningarnas miljöpåverkan  i form av utsläpp av näringsämnen. Där nämndes tre föroreningskällor: fiskodling, jordbruk och utsläpp från avlopp, i hög grad frågor som rör lagtinget eftersom det rör sig om lagstiftning. Jag önskar beröra en annan del av miljöarbetet.

 

Under budgetbehandlingen lade ltl Raija-Liisa Eklöw samt undertecknad en finansmotion som föreslog att anslaget till delfinansieringen av Agenda 21 skulle bli detsamma som under budgetåret 2003. Finansutskottet föreslår nu i sitt betänkande att anslaget höjs.

 

Agenda 21:s verksamhet är tryggad för 2004. Det var det som initialt var huvudsaken.

 

Vid liberalernas höstmöte lades också en intern motion från Saltviksliberalerna där man ansåg att det var av största vikt att Agenda 21:s gräsrotsarbete fortsätter. Även inom Mariehamnsliberalerna ansåg man att miljöarbetet inom Agenda 21 var viktigt. Vidare har flera medborgare visat sina sympatier, bl.a. genom en namninsamling som överlämnats till landskapsstyrelsen.

 

I Rio de Janeiro, vid FN:s miljö- och utvecklingskonferens gjordes internationella överenskommelser som Agenda 21-arbetet bygger på. FN-dokumentet har regeringar över hela världen skrivit under. Gräsrotsarbetet inom Agenda 21 är inget projekt i egentlig mening som kan avslutas utan en process som fortsätter under hela det tjugoförsta århundradet.

 

Jag vill ytterligare en gång påpeka att lagstiftning och attitydförändring är grundbultarna i miljöarbetet. Att förändra attityder och öka kunskap är svårt att mäta i pengar och konkreta resultat. Processen för en hållbar utveckling är långsam och måste bevakas på samma sätt som t.ex. demokratifrågor och jämställdhetsfrågor. Att tro att det nu har informerats tillräckligt som flera lagtingsledamöter anfört är en villfarelse. Nya rön visar ständigt att vi bör ändra vårt beteende och konsumtionsmönster. Ibland tar vi ett steg fram och ibland två steg tillbaka. Som exempel kan tas trenden i flera nordiska länder att köpa s.k. stadsjeepar. Stora, stabila 4-hjulsdrivna terrängbilar att köra omkring med i storstan utan någon annan nytta eller målsättning än att vara en statussymbol, ett synnerligen dåligt miljöval. När man jobbar med hållbar utveckling går det inte att ha korta tidsperspektiv.

 

Under 2004 borde medborgarna, kommunerna, Agenda 21 och landskapsstyrelsen fundera över hur gräsrotsarbetet skall se ut på Åland i framtiden. Hur skall det organiseras, struktureras och finansieras? Är det ändamålsenligt att 16 olika enheter, 16 olika Agenda 21-grupper med varierande intresse och ekonomi, informerar 26.000 människor om miljöarbete?  Borde informationen och den direkta konsumentupplysningen som det faktiskt är fråga om koncentreras till rådgivningscentret som finns vid naturbruksskolan? Förra miljöministern Sune Erikssons vision om ett Miljöns hus, där man samlar all miljökunskap och får samordningeffekter låter som en god idé. I Miljöns hus skulle livsmedels- och miljölaboratorierna, miljöbyrån och miljöprövningsnämnden samverka. Agenda 21:s verksamhet är tryggad för 2004, det var det som initialt var huvudsaken.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

I dag torde de flesta kommuner ha ett eget miljökontor eller personer anställda inom miljöförvaltningen. Även landskapsstyrelsen har en fungerande miljöbyrå. Jag tycker att det är ett underkännande av dessa personers arbete att ha ytterligare en parallellorganisation. De kommuner som på grund av Agenda 21 inte ordnat en egen miljöförvaltning får antingen starta en egen verksamhet eller köpa tjänster från privata marknaden. Lägg ner Agenda 21!

 

Så till sist: jag tycker om amerikanska stadsjeepar, i synnerhet om de har en ordentlig V8 som mullrar, det är grejer det!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det var ju det jag sade, att informationen på vissa håll är bristfällig. Agenda 21 har definitivt inte lyckats upplysa ltl Ronald Boman. Det skulle ha varit klädsamt om han skulle ha lyssnat lite bättre på mitt anförande. Jag vidhöll att landskapsstyrelsens uppdrag och lagtingets uppdrag rör sig om lagstiftning. Det finns en annan synnerligen viktig del i miljöarbetet och det är attitydförändring. Jag rekommenderar ltl Boman att göra ett studiebesök på Agenda 21-kontoret.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Har inte Agenda 21 för dyra pengar på tio år lyckats få kommunernas och landskapets miljöarbete att fungera och inte heller lyckats informera mig är det nog på tiden att lägga ner det; då är det inkompetenta människor som har skött det. Får man inte mera till stånd på tio år – ja, det är hemskt!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag får väl backa lite i min argumentation. Det finns inte gammalt ordspråk som heter: ”Man skall inte lära gamla hundar sitta.” Agenda 21 har definitivt lyckats att informera mig. Man har initialt dragit ett miljöprojekt på sjukhuset där man försöker få till stånd miljöarbete inom hela ÅHS-organisationen. Och om inga andra argument biter kan jag tala om för ltl Ronald Boman att det finns ”pängar” att spara!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Jag tänkte börja med att tacka för att Ni klubbade av debatten igår, för det var bara lite drygt 30 procent av lagtinget här när sista talaren ltl Danne Sundman talade, så många av er missade tyvärr det kloka han sade. Jag tänkte egentligen själv säga allt han sade igår, så jag har ju möjligheten att göra det nu, men jag vet att många vill hem och fira jul så jag skall inte förlänga debatten med alltför mycket upprepande av vad han sade, men läs gärna stenografiska protokollet om det, för det var faktiskt mycket klokt, bl.a. pratade han om att man måste minska det offentliga till förmån för det privata och få ner lite kostnader.

 

Det är egentligen två saker jag vill ta upp i dag. Det ena är den digitala TV-sändaren förstås som jag tycker att finansutskottet har gjort ett rysligt bra jobb med när utskottet har kommit fram till det jag sade för fyra år sedan, att tekniken egentligen inte riktigt fyller något behov ännu. Det är bra att avvakta här; för fyra år sedan tog radions förvaltningsrådet upp frågan och då ville man köpa två stycken digitala sändare för att sända ut public service-kanalerna från Sverige och Finland. Jag var då ensam om att tycka att det kanske var lite för hastigt att ta det beslutet. Det blev en kompromiss att man köpte en sändare och den finns i dag, så det är väl bra att den används för det är väl dumt att den står stilla, men jag har ett förslag på hur man skall göra i fortsättningen. Sveriges TV har meddelat, som jag redan berättade i mitt remissanförande, att man inte tänker bygga ut den digitala markbundna sändningen över hela Sverige, för det är för dyrt och det fyller inte riktigt alla funktioner med det, har man kommit fram till. Det kommer däremot att ge vanliga personer och centralantennbolag möjligheten att ta ner signalen från satellit eftersom satelliten täcker hela Sverige. Ltl Danne Sundman sade igår att det viktiga inte är vilken sorts teknik man förespråkar utan det viktigaste måste vara själva sättet att alla får en bra signal. Det behöver inte betyda att det bara enbart är en marksänd sändare, utan det kanske kan finnas andra alternativ i framtiden, vi vet att fiber kommer att vara ett alternativ framöver, vi vet att radiosändarlänkar som skickar information åt båda håll kan vara ett alternativ. Vi vet också att bara under det sista halvåret har det kommit ut digitalboxar för hushåll att använda. Det har inte funnits till rimliga kostnader före det. Det finns väl ett antal ute på Åland nu. Den boxen kan bara ta emot en signal, den kan inte skicka någon vidare ännu, då måste man använda ett annat medium, eventuellt telefonlinjer eller någonting annat för att skicka kommunikationen åt två håll. Jag tror att det finns bättre sätt att lösa det här på i framtiden, särskilt när vi inte har ett behov av signalerna i dag eftersom public service-kanalerna öster och väster om oss fortsättningsvis kommer att sända TV- och radiostationen analogt. Det är faktiskt ganska klokt att avvakta satsningen och om man skulle vilja förbättra kvaliteten på den utsändning som finns redan i dag, så har jag ett ganska fiffigt förslag. 

 

På den sändaren som redan finns ute i Smedsböle i dag skulle man sända FST, TV4, TV4 plus, finska ettan och finska tvåan, de kanalerna som i dag har lite dålig bild över hela Åland. Man skulle ta ner svenska programpaket via satellit, där man skulle förhandla om att det inte är teknikberoende hur man distribuerar det vidare. Då skulle egentligen alla personer på Åland få en bra bild direkt, både hela det svenska paketet och det finska paketet utan att köpa en digital sändare till. Det är för mig helt horribelt att göra någonting annat. Jag tror att framtiden också kommer att visa att det finns andra sätt att leverera den här signalen på.

 

När det gäller digital-TV markbundet är det tyvärr så i dag, som inte riktigt har kommit fram, att har du fler en TV-apparat i ditt hem och ser på digital marksänd TV måste du ha en box, men du måste ha en box till varje TV; annars måste mamman och pappan och barnen se på samma program, man kan inte se på nyheter på den ena teven och barnprogram på den andra utan då måste man köpa två boxar och är man flera i familjen och har flera TV-apparater måste man köpa tre boxar. Som jag ser det finns det alltså ingen anledning att gå in i den markbundna TV-sändaren just nu.

 

Min andra käpphäst, som jag aldrig tycks sluta bråka om, gäller TV-licensen. Vtm Barbro Sundback berättade igår att det ibland tar fem-tio år innan man får sina saker igenom och alla inser att man hade rätt! Med det här har jag hållit på i fyra år, men kanske man om några år kommer att inse att det här sättet att ta betalt för en sak och använda pengarna till något annat inte är riktigt klokt. Ltl Danne Sundman sade igår att det är som att ta betalt för snöröjning om du har en soptunna på gården, men det är egentligen ännu värre, för det är många som inte ens använder snöröjningen på sommaren. Många av människorna ute på Åland kanske har en parabol där de köper ett programpaket från Viasat, Kanal Plus eller någon annan leverantör och tar inte alls emot signalen från Smedsböle, men man skall ändå vara med och betala produktionen av radion. Politikerna kan naturligtvis bestämma att alla skall vara med och betala public service på Åland, det har vi full rätt att göra, vi har också full rätt att säga vad det kostar och säga att ni är skyldiga att betala. Men vi borde börja diskutera nivån: var skall vi ha vår public service på Åland. Skall vi syssla med skvalradio, som det kanske många gånger är, och anse att det är det som vi vill använda våra licenspengar till eller skall man titta på det först och sedan säga var har vi nivån, efter nivån sätter vi har mycket det får kosta och så jobbar vi vidare från det? Jag läste i tidningen i morse att man har kommit på det otroliga att man skall anställa fyra stycken licenssmitarindrivare, och jag tycker att det är jättetokigt. Det här är att göra någonting enkelt komplicerat: först skall man meddela om man innehar en TV, vilket 99 procent, förmodar jag, av Ålands hushåll har. Sedan skall man se till att alla betalar för den teven. Men du skall bara meddela att du har någon, så har du inte meddelat någon så skall indrivarna jaga dig. Det blir ungefär som i Sverige, där jag bodde som studerande för några år sedan och faktiskt inte betalade TV-licens och varenda gång det ringde på dörren var man nervös. En dagen ringde de på dörren och var från Kiruna och då fick jag lov att börja betala och dra ner på maten i stället och lite andra kostnader. Men det betydde att man hela tiden kände sig som en liten skurk förstås för att man inte betalade det man skall göra. Då är frågan: om alla ändå skall vara med och betala avgiften, varför inte sköta det på ett smidigare sätt, där politikerna, som har satt nivån att alla skall vara med och betala public service, alla skall finansiera det, bestämmer att det skall göras via skatten, antingen höjer man skatten eller sänker skatten och tar betalt via skattesedeln med det man anser att vi skall sköta gemensamt. Men den här avgiften, den skall helt plötsligt inte tas via skatten, utan den skall tas om man meddelar att man innehar en TV och så använder vi pengarna för produktion av radio! Jag tycker att detta är lite konstigt.

 

Till indrivningsprocessen skall det anställas fyra personer som skall få provision också, så det blir förmodligen en ganska aggressiv indrivning och kanske man hittar på andra sätt att angiva grannar eller liknande. Jag tycker att det är hemskt och är det dit vi vill att det skall gå, att människor skall springa runt och kontrollera någonting som vi har bestämt att alla skall vara med och betala? Jag betalade min TV-licens häromdagen och det var 50 euro i kvartalet, det betyder att jag får ett utskick fyra gånger i året på 50 euro. Det är 11.000 hushåll på Åland, så det är 44.000 brev som skall skickas ut för någonting som vi har bestämt att alla skall vara med och betala. Jag tycker att någonstans borde vi ta oss en funderare, först sätter vi nivån och sedan funderar vi ut ett sätt som fungerar och där alla behandlas lika. Jag kommer att göra allt jag kan de kommande åren för att det här skall förändras, för det är inte riktigt slugt. Mediekostnaderna för ett hushåll är egentligen ganska höga i dag och du kan välja själv om du vill prenumerera på en tidning eller om du vill ha bredband eller om du vill lyssna på radio, men du kan inte välja bort teven, det är väldigt svårt att göra det. Det är klart att du kan välja bort den och det finns de som inte använder den, men det är ett väldigt fåtal som väljer att inte ta del av den samhällsinformationen som ges. Totalt betalar jag själv över 1.200 euro i medieavgifter i året, med centralantennanslutning, bredband, Ålandstidning och TV-licens och vad man nu sedan har. Det är mycket pengar. Vi vet också att det är lite hårdare tider framöver. Vi har tagit bort det allmänna skatteavdraget som minskar konsumtionskraften hos medborgarna och det här är inget långsiktigt sätt att fortsätta att ta betalt av medborgarna för teven. Jag tror att många kommer att vid behov, när man märker att man kan använda pengarna till någonting viktigare, till mat och hyra, kommer att meddela och ljuga  och tvingas in i en lögn och säga att man inte har teve. Det är inte en långsiktig lösning på problemet, om man inte säljer sin teve, vilket förmodligen inte kommer att göras.

 

Det var egentligen dessa två saker som jag ville ta tag i det här anförandet och tycker att det är bra att vi avvaktar med TV-sändaren och att vi ser över TV-licensfrågan. Det är, som sagt, mycket annat som ltl Danne Sundman sade igår som ni missade om Posten, Agenda 21 och kk-huset m.m. Det var lite underligt för oss obundna när vi kom med; under remissdebatten var vi inte med i landskapsstyrelsen, vi har inte varit med att tillverka budgeten och i det här skedet är vi plötsligt med, så det är klart att det har varit en kompromiss i slutskedet där man har fått ta och ge. Jag är väldigt tacksam som vi har fått under de tre veckorna som vi har varit med och fortsätter det så här ser jag väldigt fram emot och tror att jag kan vara stolt över nästa budget som kommer om ungefär ett år, för det finns saker i den här budgeten som jag inte riktigt är stolt över.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ledamöterna Sundman och Karlström många gånger har visat att det är ganska insatta i frågan om TV-utsändningar och den moderna tekniken, medan jag däremot får uppfattningen att Ålands Radio och TV stundtals håller sig fast vid lite äldre tekniska lösningar. Om jag har förstått det rätt finns det en digital sändare redan som sänder ut ettan, tvåan, TV24 och den s.k. barnkanalen. Jag har förstått att köper man inte den sändaren som äskades i budgeten så kommer man att försöka sända ut TV4 över den existerande sändaren. Det kan leda till att kvaliteten på utsändningen av samtliga kanaler blir betydligt sämre, för det finns en begränsad kapacitet i sändarna. Det är det jag funderar på nu att medan ltl Fredrik Karlström förespråkar att man egentligen inte borde gå in på det, finansutskottet har också omfattat det, vet vi samtidigt att TV4 släcker ner de analoga satellitsändningarna så pass som i mars, så kan vi helt plötsligt ha en situation att ganska många åländska hushåll helt plötsligt inte kan ta ner TV4, medan man då diskuterar vilken teknisk lösning man skall ha. Kan ltl Fredrik Karlström, som står bakom landskapsstyrelsen och avslutade med att säga att han var väldigt glad över det, garantera att inte den här situationen uppstår i mars, för då tror jag att det blir lite bekymmer?

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

För det första är TV4 inte en public service-kanal. Det finns jättemånga svenska kanaler som jag skulle vilja se som tyvärr inte visas i dag på Åland i dag, exempelvis kanal 5. Det finns mycket roligt i den kanalen och det finns många andra kanaler som inte visas på grund av att man inte har klargjort de programrättsliga frågorna, vad som får visas på Åland och vad som inte får visas på Åland. Man kan också fråga sig om TV4 verkligen skall räknas som en public service-kanal hela tiden eller skall det bara göras ibland? Jag är helt övertygad om att TV4 kommer att visas i fortsättningen eftersom närmare 70 procent av befolkningen på Åland är ansluten till centralnät som kan ta emot signalen via satellit i dag. Många av dem som inte har anslutning till centralnät vet vi att har en egen parabol. Jag har ingen siffra på det, men uppskattningsvis kan man säga att de flesta som inte har centralnät har en parabol i dag. Det finns säkert den lite äldre befolkningsdelen som inte har gått in i den tekniken och för dem är det viktigt att ettan, tvåan och de kanalerna går via det analoga nätet så länge de visas där. En digitalbox har ungefär samma kostnad som ett parabolpaket, så det betyder att man kommer att få tillgång till att se TV4 i fortsättningen, även om den inte går via Smedsböle. Däremot är mitt förslag att ta ner det svenska kanalpaketet med SVT24, barnkanalen, ettan och tvåan via satellit eftersom det redan finns där och så sänder man ut den finska ettan och finska tvåan som det är väldigt dålig kvalitet på i dag över Åland, FST, finlandssvenska kanalen, TV4 plus och TV4 på den markbundna. Då täcker man upp hela Åland direkt med en bra kvalitet. Jag vet att det är som ltl Anders Eriksson sade att det blir sämre kvalitet med flera kanaler, men det är i alla fall bättre än vad det är i dag, för i dag är de finska kanalerna inte så bra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är också riktigt som ltl Fredrik Karlström säger att TV4 inte är en public service-kanal, men jag tror ändå att det är en av de populäraste TV-kanalerna i landskapet. Det är många som uppskattar just den kanalen. De 30 procent av medborgarna som står utanför centralantennnätet har ett visst värde för oss i Ålands Framtid; det är väldigt viktigt att de också kan tillgodogöra sig detta. För oss spelar det ingen roll vilken teknik man har, men jag har blivit uppmärksamgjord på att det kan vara ett problem, för många av dem som tar ner TV4 via satellit i glesbygden har inte digitalboxarna utan man tar ner det analogt och jag tror inte att man är medveten om att dessa utsändningar slutar redan i mars, så det kan bli ett bekymmer här, men om ltl Fredrik Karlström garanterar att det inte blir det så litar jag givetvis på honom.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Som jag sade är det helt självklart att alla skall kunna se teve på lika villkor på hela Åland, oavsett om du är ansluten till ett centralnät eller om du inte är det. Dessa 30 procent som inte är det har möjlighet att om de inte skaffar sig en digitalbox så kan man skaffa sig ett parabolpaket, det är samma kostnad och du måste tyvärr skaffa dig någonting för att få ner TV4, du kommer inte att få den automatiskt in i ditt hem. Ltl Danne Sundman och jag har försökt säga många gånger att vi måste se till att vi förhandlar fram avtalen med Sveriges television, med TV4, med alla andra distributörer som levererar kanaler så att det inte blir teknikberoende hur vi får distribuera det vidare på Åland. Kommer det via satellit skall vi kunna ta ner det direkt från satelliten, vi skall inte behöva omvandla kanalen här och sedan skicka ut den på vårt eget sätt för att nå ut till alla hushåll. Det viktiga är att vi betalar för innehållet som kommer ut från kanalen, men hur den levereras måste vi få bestämma själva anser jag och får vi göra det kommer alla att se kanalerna på lika villkor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Det låter så enkelt när ltl Fredrik Karlström presenterar hur TV-utvecklingen skall se ut. Vi har funderat mycket, både de som har arbetat i landskapsstyrelsen men också under åren i kulturutskottet på de här frågorna. Vi har också med stort allvar tagit del av de förslag som har kommit från de obundna under åren och verkligen försökt se på dem som en reell möjlighet. Men det som vi har sett som ett stort problem är att det här att bara säga att vi skulle ta de svenska kanalerna via satellit kräver, som ltl Fredrik Karlström säger, ett nytt avtal med Sverige och det är just där vi stöter på problem därför att från svensk sida går man inte med på att sända kanalerna via satellit, man vill ha dem digitalt för att man vill ha kontroll över vilka som tar emot dem, hur många som tar emot dem och det är en grund för att samarbetsavtalet skall kunna fortsätta. Det är det grundläggande problemet, har vi kommit underfund med.

 

Jag kan också hålla med om att det är trist att man måste anställa fyra personer för att få in licensavgifterna; vi alla som använder teve borde se det som en solidarisk och självklar sak att vi skall betala avgiften. Men det är så nu, ltl Karlström, att du är med i regeringspartierna och vi ser fram emot goda förslag som du kan komma med så att vi inte behöver anställa de fyra personerna och du kanske kommer med något annat, mycket bättre och effektivare förslag i stället!

 

 

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Först till Sveriges television och att man måste förhandla om avtalen. Det måste man de facto göra eftersom man har förhandlat fram ett sådant avtal att man bara sänder ut det marksänt. Men som jag sade i anförandet har Sveriges television också erkänt att de inte kommer att nå alla hushåll i Sverige med marksänd teve, utan de har sagt att, okej, vi kommer att låta folk ta ner det via satellit uppe i Norrland. Har man tagit det steget anser jag också att man från Ålands sida borde kunna förhandla om att om Ålands Radio och TV Ab, juridisk person, får ta emot signalen i Smedsböle och skicka ut den så måste andra också få göra det. Jag tror inte ens EU-mässigt sett att man får hindra folk; om man ger en möjlighet att göra det måste man kunna ge någon annan möjlighet att ta ner signalen och skicka den vidare. Jag är helt övertygad om att Sveriges television också inser att det viktiga är att deras program kommer ut och att det inte är fråga om distributionssättet. Signalen kommer fortfarande att vara digital om du kör den via satellit, den är inte analog för det utan man har fortfarande samma kontroll på allting som man vill via satellit. Det är bara ett extra onödigt steg att ta ner det Smedsböle och skicka ut det en gång till när man skulle kunna gå raka vägen 25.000 kilometer upp i luften.

 

Jag tänker jättehårt komma med många bra förslag till hur man skall lösa finansieringsbiten på licenssidan, för skulle jag få bestämma skulle det vara bra mycket enklare och mer likvärdigt för alla att betala för den här saken. Jag vill ännu poängtera att det är fråga om innehav av teve, men pengarna går till någonting annat och det är det vi måste diskutera en gång till

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Jag tycker att det visar sig redan nu i ltl Fredrik Karlströms resonemang att det inte är så enkelt som han först framställde det. Diskussionen med Norrland har också varit med när vi har behandlat frågorna i kulturutskottet och att just Sverige har ett problem där, men man vidhåller ändå att det inte är någon självklarhet att man kommer att gå med på att det skall sändas över satellit utanför ens eget land s.a.s. Det här handlar om upphovsrätt, det är artisterna, det är de som har gjort alla program, men som kräver sina pengar och som vill veta hur många som ser på det och som skall ha betalt i förhållande till det, och det är betydligt svårare att hålla kontroll på när man tar upp det via satellit än om man har det digitalt. En annan sak är också att folk redan har börjat investera och det tycker jag att man känner ett tryck av nu från den åländska befolkningen – det känner man säkert i Sverige också från den svenska befolkningen – att så småningom måste vi välja väg så att man skall veta vilken typ av teknik man skall välja i de olika hushållen. Därför är det väldigt viktigt att man så småningom kommer med goda förslag. Men, som sagt, jag låser mig inte förrän man tar det absolut sista steget och jag är öppen för goda förslag. Som sagt, Karlström, du har läge nu, både när det gäller licensindrivningar och när det gäller att lösa den digitala tevens vara eller icke vara.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Tekniken är tyvärr sådan att vi har lurat folk att köpa digitalboxar. Som jag har sagt är det närmare 70 procent som är anslutna till centralnät och de människorna kommer aldrig någonsin att köpa en markdigitalbox; det är olika digitala tekniker om du är på marken i satellit eller i ett kabelnät, så den marksända digitalboxen kommer aldrig att komma till 70 procent i dag av de hushållen därför att använder en annan teknik. Varför skall vi gå in och bestämma vilken sorts teknik man skall ta emot med, för det kommer att bli en annan digitalbox genom kabelnäten. Men, som sagt, jag skall förmedla de tankar jag har på ett så enkelt sätt jag bara kan i fortsättningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är en intressant diskussion som ltl Fredrik Karlström för. Mina kunskaper i detta ämne är bristfälliga, måste jag erkänna, och det skall jag ändra på. Public service-frågor är svåra och viktiga frågor, men att lämna allt till marknadskrafterna är inget att rekommendera. Det finns hårresande exempel på det bland våra EU-vänner i form av Italien och Berlusconi.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag vill bara klargöra att jag har aldrig sagt att vi skall lägga ner public service. Det är helt självklart att det behöver finnas en oberoende kraft som granskar de här lustigkurrarna ibland till politiker som sitter i den här salen, och det är väldigt viktigt. Jag ifrågasätter om public service också skall syssla med den skvalradio som många gånger förekommer och det inte public service-anknutna innehållet. Det är det jag ifrågasätter, men den kulturella och nyhetsbevakande sidan är jätteviktig och skall aboslut fortsätta. Där måste vi bestämma nivån: skall vi sända skval eller kvalitativ radio? Man kan alltid diskutera vad som är kvalitativt och så, men den diskussionen hoppas jag vi får ta en annan gång.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Fredrik Karlström har vettiga åsikter i fråga om TV-licensen och jag skulle gärna komplettera det med ett lätt förslag. Jag tycker att var och en skall betala för vad man anser det vara värt, då blir det förstås inte så mycket från min sida! I slutändan skulle det bli så att Ålands Radio och TV skulle få rätta mun efter matsäcken och då kanske det i fortsättningen inte skulle vara 30 personer på lönelistan där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström berättade att det enda som han hittade i budgeten i princip som betalas av annat än skattemedel är public service-radion. Det är väl så att ltl Fredrik Karlström inte riktigt har lyssnat på hela debatten. Jag skall ge ett exempel på en annan sak som är ändå värre och det är t.ex. stödet till jakt- och fiskemuseet som betalas endast med jaktkortsmedel av ca 4.000 ålänningar och desutom är det inte könsneutralt för 95 procent av dem är män som betalar, och det sitter vi här och går med på. Bara de som jagar och betalar jaktkort skall betala den avgiften.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tänker inte gå in i den rätt så tekniska diskussionen och den diskussion som håller på och seglar iväg åt lite olika håll. Ltl Fredrik Karlström inledde sitt anförande med att säga att han är glad över att kunna konstatera att finansutskottet har kommit fram till att ”utskottet har konstaterat att det kanske inte är riktigt bra teknik med en digitalsändare”. Det är intressant hur olika man kan tolka skrivningar. I betänkandet står det nämligen så här: ”Utskottet är i princip enigt med landskapsstyrelsen om den lösning som föreslås i budgeten. Valet av teknik står i överensstämmelse med Ålands Radios och TV:s public service-ansvar.”  Det var bara ett konstaterande hur olika man kan tolka texter!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Finansutskottets betänkande innehåller väldigt många tankegångar som vi socialdemokrater känner igen. Det är så att i vanliga fall godkänns inte motioner från oppositionen, men den här gången har åtminstone några socialdemokratiska motioner funnit nåd i finansutskottet. Ännu viktigare är de många skrivningar som finns i betänkandet som vi gärna följer upp, bl.a. det som har sagts om en ändring av budgetprocessen, också tankarna på att man måste sänka driftskostnaderna inom landskapets egen förvaltning. Man talar om att man önskar sig en fem-tioårig åtgärdsplan för hur det här skall förverkligas. Man kräver också en helhetssyn på de planerade projekt som landskapet har. Man talar bl.a. om att man vill samordna mera inom landskapets förvaltning och en sak som vi känner  igen här är att landskapet som arbetsgivare måste i samband med avtalsförhandlingarna ta upp frågan t.ex. om de lärare som jobbar på gymnasialstadiet skall vara anställda vid en enhet eller om de skall s.a.s. vara anställda vid separata skolor. Det här är ett sätt att öka samordningen av resurserna inom förvaltningen. Det verkligt intressanta är att man direkt föreslår en utlokalisering av det förnyade bokningssystemet för skärgårdstrafiken. Det känns tryggt att man nu säger rent ut att 40 procent av anläggningskostnaderna för en utbyggnad av Lotsbroverket skall täckas med landskapsandelar. Det är också intressant att man har ett helt kapitel om jämställdhetsarbetet och konstaterar att det fortfarande är på en ganska så amatörmässig nivå inom förvaltningen och att mera kunskap och nya system måste till för att man skall få till stånd ökad jämställdhet. Det talades just nu om en effektivare uppbördsverksamhet för att driva in TV-licenserna. Man vill ha en bättre fastighetsförvaltning, någonting som vi länge har efterlyst osv. osv.

 

Det som är intressant ur skärgårdens synpunkt är att man igen slår fast att hälsovårdarberedskapen skall vara på samma nivå 2004 som nu under 2003. Man har i vissa kommuner aviserat om försämringar, men det är viktigt att landskapsstyrelsen följer upp det.

 

En privatisering har man lyckats med; på initiativ av socialdemokraterna föreslår finansutskottet nu att smådjurskliniken skall privatiseras år 2004.

 

Man konstaterar att det är något misstag som har skett i landskapsstyrelsen när man under Posten har tagit bort den text som förut sade att det måste finnas en postserviceenhet i varje kommun. Det har nu också införs. Vi har tyckt att man fortfarande har varit lite njugg med Posten när man nu gör det vid det här laget så berömda ”postrånet”, men det kanske kan ändras ytterligare.

 

Den principiella diskussion som skiljer socialdemokraterna från en majoritet inom högerblocket – det är lite svårt att veta hur enskilda människor diskuterar – är frågan om drift kontra investeringar. Centerns gruppledare höll ett anförande igår där han kritiserade socialdemokraternas förslag till ändringar i budgeten och menade att socialdemokraterna vill späda på driftskostnaderna men håller igen på investeringssidan och han menade att detta var en oekonomisk politik. Hans recept är att man skall investera bl.a. i kk-huset, i Ålands lyceum och så skall man skära i landskapets drift. Detta med att skära i landskapets drift har vi hört länge från de borgerligas håll, framför allt före valet skulle kakspaden fram, det var slut med osthyvlandet. Men när budgeten kom på bordet var det fortsättningsvis osthyveln som hade varit framme. Det sägs uttryckligen i de allmänna motiveringarna att man fortsättningsvis sysslar med åtstramning och att man inte har lyckats med strukturella förändringar, sedan säger man igen att det tar lång tid osv. osv. Det är klart att det tar lång tid om man varje år skjuter upp med att ta fram kakspaden. Men nu kanske det blir slag i saken så att vi får bort pratet som saknar handling.

 

Jag är för min del skeptisk till den möjligheten. Vad är det man kan tänkas ta bort inom landskapsförvaltningen? Vilka enheter? Det som har föreslagits nu är privatisering av vissa linstyrda färjor. Vi har erfarenhet av privatisering av enstaka färjförbindelser. Det har inte varit framgångsrikt ekonomiskt utan det har tvärtom gjort att kostnaderna har ökat för landskapet, servicen har försämrats och tonnaget har slitits ner. Vad skulle skilja landskapsstyrelsens förslag om privatisering av färjorna från det som har hänt tidigare? Det finns inga indikationer på att det skulle lyckas bättre den här gången.

 

Fru talman!

Vad vi har sett som väsentligt är att man inte skär ner på verksamheter som fungerar bra i dag, verksamheter som är ganska billiga, t.ex. bild- och formskolan, de små bildningsförbunden. Att skära där räddar inte landskapets ekonomi; däremot försämrar det verksamhetsförutsättningarna för de enheterna mycket. På vilket sätt ändrar det landskapets ekonomii att dra ner 1.000 euro för hyresgästföreningen? Ingenting! Men det har oerhört stor betydelse och försämrar förutsättningarna för de här verksamheterna. Det som vi har åtagit oss, det vill vi sköta, det som fungerar vill vi se till att får fortsätta att fungera. Men att investera i nya dyra anläggningar innebär att driftskostnaderna för landskapet expanderar.

 

Jag vill då ta upp något om Ålands lyceum. Jag har här under veckans gång fått väldigt fin information från utbildningsavdelning om lyceets utbyggnad och jag har, som säkert flera av ledamöterna sett, satt upp ritningar här på plenisalens utsida för att åtminstone vi som besluter skall ha sett ritningarna. Projektet är ganska så stort.  Jag har hört sådana som har sagt, att det här gör att det blir billigare att driva lyceet, per elev! Jovisst, blir det det, men totalt sett är det klart att landskapets driftskostnader ökar. Driftskostnaderna för landskapets skolor har från 1992 till 2002 ökat med över 40 procent medan elevantalet har ökat med 20 procent. Om man bygger ett kk-hus kommer också landskapets driftskostnader att öka. Hela utbildningssektorn är redan i obalans. Vi har skolor som står tomma, skolor som är halvfulla, vi har utbildningsprogram som inte drar elever och vi har skolor som inte har plats att ta emot alla som önskar studera. Vad gör landskapsstyrelsen då? Jo, de bygger till de skolor där man tycker att man skall ta in flera elever; något annat har man inte lyckats med under alla de år som debatten har pågått. Driftskostnaderna måste totalt sett öka orimligt med en sådan politik. Och eftersom det inte finns någon struktur för hur samordningen inom utbildningen på gymnasialstadiet skall ske kommer man inte att klara av att stävja driftskostnadsutvecklingen för man har inget sätt att samordna resurserna. Det är det enda som kan göra att den här sektorn blir effektivare. Nu kommer vi att ha en debatt om Ålands lyceum senare, så jag tänker inte gå in på detaljer, men det är den enda möjligheten för offentlig sektor att klara driftsexpansionen inom utbildningen men också de andra genom samordning. Det är ingen ekonomi för t.ex. husmodersskolan, en tiptop-skola, det har investerats i den massor med pengar för inte alls så länge sedan, också då när man var medveten om att det är svårt att rekrytera elever, men av regionalpolitiska skäl, på grund av att det blev val, på grund av att vi hade starka politiker från Saltvik, så plöjdes det ner pengar i husmodersskolan. Och nu skall man då sälja den och tror att man får in pengar för att antagligen finansiera andra investeringar. Jag tror att man aldrig kommer att få tillbaka de pengar som man har investerat i den här fastigheten.

 

Fru talman!

Den socialdemokratiska linjen är inte att investera i projekt utan att ha kontroll på driftskostnaderna totalt sett.

 

En sak som jag kommer att föreslå i samband med detaljbehandlingen gäller avgiftspolitiken inom ÅHS. Här säger finansutskottet att det är dålig politik att försöka få balans i ÅHS:s ekonomi genom att höja avgifterna. Det kan man bara hålla med om, men det är också ur en annan synvinkel väldigt farligt att använda sig av höjda avgifter för att finansiera en offentlig verksamhet. Det är åtminstone ur vårt perspektiv fördelningspolitiskt ifrågasatt. Det viktigaste argumentet som jag har hört för att vi skall höja ÅHS-avgifterna är att man säger att omkringliggande regioner har betydligt högre avgifter. Men vad betyder ”omkringliggande regioner”? Är det Åboland, är det Finland, är det Sverige, är det Stockholm, vad är det man jämför med? Det sägs inte. Jag har därför besvärat mig med att lite titta på frågan och då finns det, tvärtemot det som påstås i samband med förhöjningen, uppgifter som går på tvärs med det här, åtminstone om man jämför Finland. Det är nämligen så att Finland har numera de näststörsta klientavgifterna inom EU. Proportionellt har de stigit mera för låginkomsttagare än för mera välbeställda medborgargrupper. Om man ser till den EU-statistik som finns tas ungefär 20 procent i Finland in i form av avgifter för att täcka hälsovårdskostnader och det är den högsta, förutom Italien som har högre. I övrigt ligger EU-länderna under Finlands nivå. Om man sedan går in på de enskilda avgifterna tycker jag för min del, av det som jag har sett, att om man jämför med det som finns i rikslagstiftningen så kommer vi inom ÅHS att ligga högre i fråga om många avgifter. Nu är det så att de avgifter som man har diskuterat inom ÅHS skall fastställas av landskapsstyrelsen, och landskapsstyrelsen har ännu inte gjort fastställelsen. I riket är det så, åtminstone till stora delar, att avgifterna skall fastställas i förordning eller lag. Här fastställs de i ett landskapsstyrelsebeslut. Jag är lite skeptisk till detta, av grundlagsskäl. Sådana avgifter borde fastställas på en högre nivå, dvs. helst av lagtinget och de borde eventuellt ingå i budgeten, inte separeras från budgeten i övrigt. Det där hoppas jag att man ser över när man diskuterar hälso- och sjukvårdsplanen och ÅHS-organisationen överhuvudtaget.

 

Avgifterna är fördelningspolitiska så till sin natur att de drabbar naturligtvis dem som har de minsta inkomsterna. Om man dessutom har flera sjukdomar eller man är i behov av kontinuerligt stöd, t.ex. av hemsjukvård och hemtjänst, så kommer 2004 att bli ett tungt år för många. Hur många vet vi inte, för vi har inga inkomstanalyser av de åländska medborgarna.

 

För att det skall vara möjligt att bedöma effekterna av ÅHS:s avgiftspolitik föreslår jag att lagtinget ger landskapsstyrelsen i uppgift att utreda inkomsterna för olika grupper i samhället och vidtar åtgärder för att säkra den ekonomiska grundtryggheten för alla. En sådan här inkomstanalys kan också användas för att undersöka andra saker, men speciellt avgiftspolitiken, för många av er har säkert lagt märke till att avgifterna höjs också i kommunerna: för hemtjänst, för el, vatten, avlopp osv., så det betyder att för dem med små inkomster kommer betydligt mera pengar att gå åt till att betala avgifter.

 

Fru talman!

Det har också framkommit i diskussionen att man avser att avgiftsbelägga de tjänster som erbjuds via preventivmedelsmottagningen. Preventivmedelsmottagningen finns här nere på stan och den har en ganska aktiv verksamhet; man säger att det är fråga om 1.700 besök och också flera hundra besök till en läkare som ger rådgivning i samband med mottagningen. Mottagningens tjänster har tills nu varit helt avgiftsfria och det är ett sätt att öka tillgängligheten, dvs. att göra tröskeln så låg som möjligt för unga kvinnor att besöka mottagningen, så nu tycker jag att det är en allvarlig försämring om man sätter pris på tjänsterna. Man har gjort en åldersbegränsning att man betalar om man är över 20 år. Jag ser inte någon mening med det utan det borde vara helt avgiftsfritt upp till 25 år, som är den målgrupp som man har för mottagningen. Verksamheten liknar nog mest av allt det förebyggande arbete som man bedriver inom barn- och mödrarådgivningen samt inom skolhälsovården.

 

Jag har ett förslag till tillägg under detaljmotiveringen: ”Lagtinget anser att preventivmedelsmottagningens tjänster skall vara avgiftsfria i likhet med det förebyggande arbete som bedrivs av barn- och mödrarådgivningen samt skolhälsovården.”

 

Av någon anledning riktar sig preventivmedelsmottagningen bara till unga kvinnor. Jag tycker att den borde utvecklas och också ge rådgivning till unga män, men det är inte det som frågan rör just nu utan man säger från sakkunnigt håll att försvårar man och fördyrar man rådgivningen är det risk för ökade aborter, man ökar också ofrivilliga graviditeter och kan kanske inte lika effektivt förebygga sjukdomar som är smittosamma. Det är dessutom fråga om så lite pengar så jag tycker inte att det här är egentligen någonting som man behöver lägga så mycket prestige i, utan det är ett förebyggande arbete som har varit framgångsrikt och som jag tycker att man skall fortsätta med och inte försämra verksamhetsförutsättningarna utan tvärtom öka dem. Det är också en viktig fråga ur jämställdhetssynvinkel. När verksamheten bara riktar sig till unga flickor är det på något vis uttryck för en gammal sexaulsyn, dvs. att det är flickorna och kvinnorna som skall ta ansvaret för eventuella graviditeter. Så länge man har den synen riktar man sig bara till kvinnorna och därför tycker jag att man borde ta upp den här diskussionen också att ge rådgivning till unga män. Kvar står ändå behovet av att unga flickor skall ha möjlighet att få rådgivningen och att de skall få den avgiftsfritt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det var nästan trevligt att lyssna på vtm Barbro Sundback eftersom det mesta som vi har skrivit från finansutskottet tydligen omfattas, och det är kanske lite ovanligt att nästan få beröm från den sidan.

Som svar på frågan om strukturförändringarna är nödvändiga inom gymnasialstadieskolorna tror jag att man måste se det så att det är inte bara att skära bort en hel enhet, en hel skola, det löser inga problem, det skapar bara nya problem på andra ställen. Jag tror att de strukturförändringar vi måste genomföra är just de förändringar vi kan genomföra genom samordning, samutnyttjande. Jag har gått så långt under min tid som utbildningsansvarig att jag har ansett flera gånger att jag har tror att man borde ha en enda gymnasialstadieskola på Åland och inte som i dag många, men jag kan inte precis påstå att jag har fått gehör för den frågan. Det är också saker som måste få tid att mogna. Vi hade det omtalade förslaget för några år sedan från Mattsson&Mattsson, som såg den här problematiken och också lösningarna i att man skulle sambygga utrymmesbehoven för skolorna, men, som jag sade, då fanns det ingen politisk mognad för det. Men jag tror att det är sådant som kommer, det måste helt enkelt komma och det är där de stora strukturförändringarna skall göras, inte genom att kortsiktigt skära bort en enskild skola eller en enskild enhet, för då flyttar vi bara problemen framför oss. Läraravtalen, som vtm Barbro Sundback tog upp, är just ett exempel på nödvändiga omstruktureringar som måste göras och det finns många, många andra saker.

 

Bild- och formskolans motion var ett dåligt exempel för socialdemokraterna på hur man framlägger förslag, förslag som är dåligt underbyggda, så den har vi inte desto mer diskuterat i finansutskottet.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

När det gäller samordning och samutnyttjande är alla överens! Men politikerna i landskapsstyrelsen vågar inte hävda lagtingets ståndpunkt gentemot skolorna. Man sitter i famnen på rektorerna och man är så rädd när de börjar skriva och uppvakta, så det blir aldrig någonting! Jag kan inte förstå det här att det skall mogna och mogna och så bygger man till den ena skolan efter den andra. Man har ju byggt fast sig för åratal, och det är ju det som nu håller på att ske med den väldigt stora ombyggnaden av Ålands lyceum. Inte ökar det något samutnyttjande! Det skall vara en hörsal till på 200, några trappor upp finns det en annan hörsal på 140 platser. Det finns ingen samordning och inget samutnyttjande. Det finns inte ens gemensam samplanering. Landskapsstyrelsen är arbetsgivare, man skulle i dag kunna uppta förhandlingar om att ändra avtalen, men man pratar bara, man gör ingenting. Man utreder. I slutet av nittiotalet var jag med och utredde Åland 2000, en utredning som sade att vi skulle ha ett Ålands gymnasium och samordna allting inom det. Det blev ett ramaskri – jag vågar nog stå upp för det, men den ena centern och liberalen efter den andra vek sig och så började man bygga på skolorna igen. Det måste bli slut med pratet, vi måste göra någonting!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det är lite intressant att höra vtm Barbro Sundbacks diskussion om driftskostnader. Det är de facto så att antalet elever stiger under de kommande åren på gymnasialstadiet. Tittar man fram till läsåret 2006-2007 är de som då beräknas gå, om vi fortsätter med samma benägenhet för gymnasiet, 45-50 procent och uppgår till 519 personer som då skall rymmas i en skola som i dag med 420 personer är väldigt, väldigt trång. Det är intressant att i det här sammanhanget höra hur socialdemokraterna anser att vi skall göra med de elever som inte ryms in i skolan. Skall vi föra över dem till yrkesutbildning? Är vi då oroade för högre driftskostnader kan vi väl säga att yrkesutbildningen har traditionellt sett varit ungefär dubbelt dyrare per elev än vad den är vid Ålands lyceum. Om vi inte gör detta betyder det att Ålands lyceum kommer att kunna ta in färre elever. Vad leder det till? Jo, att vi antagligen får betydligt mycket svårare att ta oss in också i Ålands lyceum. Är det en ny socialdemokratisk politik att Ålands lyceum skall bli en elitskola dit vi bara skickar dem som absolut är gräddan av dem som klarar grundskolan på bästa sätt? Det är också en intressant frågeställning.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Om de utbildningspolitiska motiven för en utbyggnad av Ålands lyceum skall jag fortsätta med i den debatt som följer på det här ärendet. Det är intressant med resonemanget om driftskostnaden, dvs. om man slår ut den på flera elever blir skolan billigare per elever, okej, då säger man att det är dyrare per elev på yrkesskolan, men det kan ju inte bli totalt sett billigare att bygga till Ålands lyceum. Man måste se på driftskostnaden för hela utbildningssektorn. Den har ökat med 44 procent på tio år inom landskapets skolförvaltning, medan eleverna ökat med 20 procent. Det är det som håller på att ske. Det kommer att bli ännu mera driftskostnader nu totalt sett. Inte blir det billigare för att man slår ut det på flera elever. Det är bara matematik. De verkliga kostnader är att ju mer man bygger desto dyrare blir det att underhålla osv. Om man inte gör någonting är risken att man måste dra ner på de pedagogiska resurserna, vilket redan har antytts eller börja ta upp avgifter eller någonting, som också har sagts i debatten efter utredningen som gjordes av ÅSUB på tidningen Ålands initiativ.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Fortfarande kvarstår faktum: antalet elever som skall in under de kommande åren i gymnasiastadiet ökar vad gäller lyceet med 110 elever fram till 2006-2007. Vi skall fortfarande ha dem någonstans. Är det då socialdemokratisk politik att vi skall tvinga in dem i skolor där vi har lediga platser? Jag undrar vilka elever som kommer att rätta sig efter det. Normalt sett väljer man utgående från den plan man lägger upp för sig själv om framtida studier också, och jag hade hoppats att vi hade kommit så långt i utbildningspolitiken att vi kunde vara överens om att valfriheten skall vara den mest styrande biten när det gäller frågan om hur vi skall jobba vidare med våra skolor.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Valfriheten är relativ. Motivet för att man skall göra det möjligt för den årskursen att gå till lyceet är ju för att man säger att man har så låg procent som går till gymnasiet och jämför med Helsingfors som är 80 procent. Skall vi ha 80 procent som skall ha valfrihet? Då måste vi bygga ännu mera! Det är ett liten förrädisk diskussion om valfrihet, för inte ens om vi ökar det till 50 procent kommer alla de in som väljer Ålands lyceum. Diskussionen om att det bara gäller att bygga så att alla får komma in på sina första val är inte hållbar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback nämnde ekonomin och ekonomins utveckling i landskapet Åland. Jag har tagit fram lite olika budgeter från tidigare och jag minns 1999 när jag började i landskapsstyrelsen så informerade finansavdelningen om de stora negativa förändringarna för Ålands ekonomi. Man hade en god information inför landskapsstyrelsen och jag upplevde att man tog det här åt sig och vidtog åtgärder för att reglera den hotande ekonomiska katastrofen som hade kommit till Åland om man inte hade gjort någonting. I 2002 års budget hade man en prognos för 2004 på ett underskott mellan minus 40 och 50 miljoner euro. Arbetet gick vidare utgående från premisserna. I årets budget 2003 är prognosen är prognosen för 2004 minus 20 miljoner euro. Nu har ni 2004 års budget framför er, som visar att det är minus 4 miljoner, kom inte och säg att man inte har gjort någonting! Vi kan titta på sidan 7: kansliavdelningen minus 5,9 procent, finansavdelningen minus 4,8 procent, utbildningsavdelningen minus 4,1 procent, näringsavdelningen minus 4,4 procent, trafikavdelningen minus 5,4 procent. Den enda avdelning som har fått tillskott är social- och miljöavdelningen: plus 3,4 procent, och det är helt i linje med Ålands befolknings åsikter att vi skall satsa på sjukvård och miljö.

 

Med detta vill jag upprepa det jag sade igår i mitt anförande, att jag anser att det ekonomiska läget håller på att bringas under kontroll och under 2006 kommer det att vara i balans, kanske t.o.m. ett överskott, så jag tycker att det är fel att säga att man inte har gjort någonting.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag är intresserad av att ltl Runar Karlsson berättar om de strukturella förändringarna, som han har antytt i debatten att man tänker göra för att långsiktigt få ner driftskostnaderna. Det får vi tydligen inget svar på. Däremot har han två gånger sagt att landskapets budget skall vara i balans 2006. Det skall vi noga följa upp. Jag tror att det kan bli ganska svårt, speciellt efter de kollektivavtalsförhandlingar som skall genomföras inför 2005. Skillnaden mellan socialdemokraterna och centern, åtminstone den falang som ltl Runar Karlsson representerar inom centern, det är att vi är väldigt försiktiga med investeringar som vi tror att kommer att dra på landskapet betydande driftskostnader. Det skulle vara väldigt intressant att höra mera utredningar om hur man skall hålla driftskostnaderna under kontroll!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är rena fakta som jag nämnde. Inte ens vtm Barbro Sundback kan säga att man har misslyckats med den ekonomiska politiken när man visar att budgeten kraftigt förbättrats. Följer den prognosen är det inte några problem att få budgeten i balans år 2006. Jag är också medveten om just det här som vtm Barbro Sundback säger att kostnadsökningarna i och med kollektivavtal och annat medför svåra bekymmer, visserligen, och vi förväntar oss att landskapsstyrelsen nu skall visa hur man skall strukturförändringarna. Det är därför vi har tillsatt en landskapsstyrelse och det återkommer man säkert till och jag är övertygad om att man klarar av det, så jag ser med tillförsikt framåt när det gäller Ålands ekonomi. Vi ser som sagt här: minus 4 miljoner euro i årets budget, med bibehållen välfärd. Det är fantasiskt – vilket annat land runt omkring oss har klarat av det? Ingen1

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är inte bara jag som påstår att det här med de strukturella förändringarna inte har åstadkommits, utan landskapsstyrelsen säger det i sin egen budget. Jag kan citera: ”Det har dock visat sig att åstadkommandet av mer strukturella åtgärder fordrar såväl omfattande planeringsarbete som diskussion för att åtgärderna skall kunna riktas rätt och få den acceptans som ett framgångsrikt genomförande kräver.” Det säger ytterligare: ”Landskapsstyrelsen konstaterar att det hittills vidtagna åtgärderna inte är tillräckliga, varför ytterligare åtgärder måste vidtas …”. Vi vill veta vad de åtgärderna är, inte bara prat igen. Så här upprepas det år efter år i budgeten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback sade mycket som jag håller med om men också några saker som jag inte håller med om. Den nya socialdemokratiska politiken som har utkristalliserat sig är intressant: man väljer en sådan ekonomisk politik att man avstår från investeringar som bygger samhället och skapar tillväxt och man vill inte effektivisera driften och det vi redan har utan man utökar driften på det vi redan har. Det är den allra sämsta vägen egentligen. Jag företräder en sådan politik att vi skall dels effektivera driften av det vi har, men vi skall inte avstå från alla investeringar för de skapar tillväxt och bygger det framtida samhället. Investering i utbildning är en långsiktig investering som alltid ger avkastning. Det skall vi komma ihåg.

 

Vtm Barbro Sundback nämnde privatisering av skärgårdstrafiken och där är det så att det finns en lögn som man upprepar så många gånger nu att det snart börjar bli en sanning om att när man privatiserade ms Grisslan, citat från Sundback: ”dyrare, sämre service och slitage på tonnage”. Sanningen är tvärtom: det blev 24 procent billigare enligt den undersökning som gjordes 2001. Servicen var fantastisk enligt skärgårdsborna och slitaget på tonnaget var normalt. Däremot har man försökt avspegla det så att båten skulle vara helt slut, men den är gammal, det är ett normalt slitage på tonnage som skulle ha varit lika stort om landskapsstyrelsen skulle ha haft den i egen regi. Hur är driftsavtalet utformat? Jo, så att landskapsstyrelsen står för underhållet. Det var en sådan typ av driftsentreprenad, så inte är det någon skillnad på det. Däremot har man försökt föra fram lögner om detta så att det, som sagt, håller på att blir en sanning och det tycker jag att är dålig stil. Visst är det så, som också står i nämnda utredning, att bra skött offentlig sektor behöver inte vara sämre än privat.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det sista håller jag med om. Jag tycker att min motion om smådjurskliniken är det enda talande exemplet hittills på att detta kan fungera. När det däremot gäller exemplet med Grisslan är det otillräckligt beskrivet av ltl Danne Sundman på det viset, att han inte talar om att samtidigt som man privatiserade verksamheten hade landskapet skyldighet som arbetsgivare att hålla dem som blev friställda på grund av privatiseringen i arbete. Det blev dubbla kostnader. Socialdemokraterna är också det enda partiet som i den här budgeten skär ner på driften och får till stånd vissa driftsnedskärningar. Jag har inte sett någon annan få det till stånd, bl.a. digitalsändaren, också pengar för CPMR-konferensen, när det gäller ledamöterna i landskapsstyrelsen har man inte justerat pengarna. De driftskostnaderna har vi också tagit ner. Vi var beredda att ta ner men inte på sådant som fungerar bra. Bild- och formskolan tycker vi fungerar bra och det här blir försämrade förutsättningar för den. Skolan klarar det säkert med sämre förutsättningar, men när det gäller den verksamhet som vi gärna vill stödja och utveckla är det fråga om så lite pengar så det är inte det som landskapsstyrelsen sätter sin ekonomi i skick med.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller bild- och formskolan har finansutskottet erfarit att det är ingen fara att göra den justering som man gör i budgeten, utan tvärtom var det att överreagera från socialdemokraternas sida att motionera. I övrigt är det så med ekonomin, som jag sade i min tidigare replik, att man måste inse att om man gör investeringar kommer det driftskostnader, men vi är satta hit av Ålands folk att förvalta deras skattepengar på bästa sätt – det är 249 miljoner euro som vi sätter sprätt på här. Då kan man inte göra så att man utökar driftskostnaden på det befintliga, avstår från investeringar och finansierar det genom de här två åtgärderna, utan vi borde här i lagtinget få till stånd en gentlemanna- och kvinnaöverenskommelse om att om man föreslår en driftsutvidgning skall man också föreslå en driftsminskning. Föreslår man en investeringsökning skall man föreslå en investeringsminskning. Vi gruppledare borde diskutera en sådan överenskommelse för att få en politisk debatt, om ekonomin, som baserar sig på realiteter.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Till det sista. Just det vi föreslår om förändringar av budgetprocessen går ut på det: fastställer lagtinget en rambudget måste man när man skall finansmotionera finansiera höjningarna. Det hänger ihop med den processen. Socialdemokraterna föreslår också investeringar, men de skall vara övertygande och verkligen lönsamma. Därför ser vi att kk-husprojektet läggs ner och man tar fram en fungerande kongressanläggning, inte ett mastodontbygge som tydligen inte ger optimal utdelning, varken för kongressen eller för kulturen. Det finns också förslag som vi har på att skära ner driften, så att karikera våra förslag på det sätt som gjordes av ltl Danne Sundman är inte riktigt respektfullt, utan det finns andra, ideologiska, värderingar som gör att vi vill skära på ett annat sätt än de borgerliga.

(Från salen: tack och lov!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

I fråga om driftsprivatiseringen av linfärjorna som anges i regeringsprogrammet skall jag säga att tidigare driftsprivatiseringar med bl.a. Grisslan, som har nämnts här tidigare, så har den upphandlingen skett på ett annat sätt än som nu avses. Det står i regeringsprogrammet att upphandling skall ske enligt bareboat-avtal. Det är ett internationellt etablerat chartersystem där entreprentören har ett totalansvar för underhållet av fartyget. Upphandlingen torde, och hoppas vi, skall bli skött på ett annat sätt än de kanske anpassade hemsnickerierna som har förekommit tidigare. Det är helt klart att visst finns de olika uppfattningar ideologiskt om man skall privatisera eller inte, men om man gör ett försök till upphandling som sköts ordentligt, så kanske man får en verklig bild av om det är billigare i privat regi eller lika billigt i egen regi. Oberoende hur man tycker om den här saken anser vi att det är intressant att få ett svar på den frågan. Det att vi gör upphandlingen har medfört att vi inte ändrar på den övriga linfärjetrafiken. Det står angivet i budgeten att man inte skall införa nattpaus på vissa linjer osv., så vi får se hur arbetet fortskrider. Privatisering är inget självändamål, men det kan vara intressant att få svar på frågan hur prisläget s.a.s. kan vara.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker nog att det är ett för våghalsigt experiment att privatisera de linstyrda färjorna bara för att få reda på hur prisnivån ligger. Det är ett experimenterande med viktiga samhällsfunktioner som inte enligt min mening hör hemma i lagtinget. Allt tyder på att det är klart att man kan pressa kostnaderna med ett upphandlingsförfarande, men också i det här sammanhanget blir det tydligen folk kvar inom förvaltningen som är anställda av landskapsstyrelsen och de skall också sysselsättas och lön skall de ha enligt sina avtal, så nog vet man hur det där fungerar i stort. Inte tycker jag att det är nödvändigt att göra det här experimentet för den sakens skull utan nog måste det göras så seriöst att det blir bestående, att det faktiskt är en klar uppfattning som man har att det här skall skötas av privata entreprenörer och att det är bättre för medborgarna.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Svaret på om experimentet, om man kallar det så, om det är billigare eller inte får man i samband med upphandling. Man friställer inte eller omplacerar människor innan man vet om hur prisläget är med den ena formen av drift kontra den andra. Det är det som är det avgörande att man får svaret före. Vad gäller eventuell friställning av människor och också för att man skall få det rätta prisläget finns det en avsikt att man tänker göra upphandlingen på just de här två färjorna, som finns i Vårdö, där den personal som jobbar där kan ha tillgång till Ålands övriga arbetsmarknad. Det finns en risk om man skulle göra samma upphandling ute i den geografiskt skilda skärgården att man får en upphandling och ett pris som är lägre än vad det egentligen skulle vara därför att människorna där inte har någon möjlighet att få något annat arbete.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ju mer jag hör av ltl Perämaa och hans tankegångar om det här desto mer övertygad blir jag om att här finns det nog en stor politisk skillnad mellan liberaler och socialdemokraterna som är ny. Tidigare har vi haft ganska samfällda uppfattningar om vikten att slå vakt om de skärgårdsarbetsplatser som färjtrafiken genererar. Om förfarandet verkligen leder till att man skall börja friställa personal är det nog inte acceptabelt ur vår synvinkel, då får nog skärgårdskommunerna betala ett alltför högt pris för privatiseringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag önskar ge flankstöd åt vtm Barbro Sundbacks resonemang angående den nya ÅHS-avgiftspolitiken och också flankstöd om resonemanget kring preventivmedelsrådgivningen. Det verkar som om avgiftspolitiken slår snett; att införa avgifter för preventivmedelsmottagningen är ett bakslag för ungdomshälsan. Jag önskar att landskapsstyrelsen noga studerar verkningarna av avgiftspolitiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Snart har åtminstone jag och många nya ledamöter nu gått den första ronden om budgeten. Det gläder åtminstone mig att det finns en stor samstämmighet i lagtinget och också i finansutskottet om att man behöver göra ändringar i budgetprocessen. Ur vår oppositionsrollssynvinkel har arbetet präglats av en viss hysteri. Jag tycker att vi trots tidsbrist och annat har lyckats väldigt bra och jag är glad över att finansutskottet tillgodosett flera av våra motioner; även om de förkastats har innehållet i dem på många sätt beaktats.

 

Naturligtvis finns det också en hel del som jag inte är nöjd med, och mycket av det kan fogas under en rubrik ”Skärgården”. Trots alla vallöften om skärgårdens och skärgårdsbornas väl och ve är det nu två månader efter valet uppenbart vilken region som åter är förloraren, nämligen skärgården. Som jag ser det försämrar turismens förutsättningar i skärgården genom en fortsatt nedskuren skärgårdstrafik och även fiskodlingarnas fortsatta förödande inverkan på vattenmiljön. För varje dag som går skärgården en mindre attraktiv plats att bo på och att besöka som sommargäst, seglare och turist.

 

Med tanke på vilken viktig valfråga fiskodlingen och de utsläpp som fiskodlingen förorsakar var tycker jag att det är anmärkningsvärt hur lite den frågan hittills har debatterats här i lagtinget och framför allt att den inte har väckts från något annat håll än från oss socialdemokrater. Skall man ha en framtid i skärgården är det helt avgörande att landskapsstyrelsen tar itu med konkreta miljöåtgärder, och omedelbart, vi är redan 20 år försenade i tidtabellen.

 

När det gäller näringarna i skärgården vill socialdemokraterna gärna se en mera aktiv näringspolitik. Den linje som landskapsstyrelsen hittills har haft, som jag tycker man kan beskriva som att ”vänta och se” visar tydligt åt vilket håll det går. Skärgården avfolkas, människor ger upp hoppet. Många upplever också att deras idéer om nya näringar inte bemöts positivt. Av en mängd olika anledningar avslås stödansökningar, på grund av än det ena, på grund av än det andra.

 

Jag efterlyser här en sammanställning över hur mycket pengar som har gått till olika verksamheter och näringar i skärgården under den senaste tioårsperioden. Jag skulle vilja veta hur mycket som har sökts, hur mycket som har beviljats och vilka som har fått avslag samt på vilka grunder. Gärna skulle jag vilja se det här i jämförelse med mängden jordbruks- och näringsstöd som har gått till fasta Åland.

 

När det gäller de små skolornas fortsatta existens har socialdemokraterna och landskapsstyrelsen samma strävan, nämligen att de skall finnas kvar. Man behöver stöda dem ekonomiskt. Socialdemokraternas förslag var att öronmärka pengar i år som en nödutryckning för att därefter söka mera långsiktiga lösningar. Landskapsstyrelsens linje är att medel utbetalas enligt prövning och att man nu, som finansutskottet skriver, skall öppna en dialog med kommunerna. Av budgettekniska skäl håller jag med ltl Lasse Wiklöf som i sin reservation skriver att det är avgörande om kommunen får ett förhandsbesked när den planerar sitt budgetår än att man får det i efterskott. Jag tycker att vi skall påminna oss om att redan före nyår kommer Kumlinge kommun att ta beslut om Enklinge skolas vara eller icke vara.

 

I remissdebatten tidigare förekom det från olika håll synpunkter på just sättet att öronmärka pengar till små skolor, att det på något sätt var ett intrång i kommunernas självbestämmande. Det är en självklar sak att det är kommunerna som skall besluta om skolorna skall fortsätta. Men då frågar jag mig: hur skapar man handlingsutrymme i en kommun? Jag tror inte att det är genom att påföra kommunerna kostnader som gör att de utöver det lagstadgade inte har så många korvören kvar att bestämma över. Det blir en skenautonomi och det inte heller ett sätt som skapar mera handlingsutrymme för kommunerna, som redan har en väldigt kärv ekonomi.

 

Lagtingsledamoten och centergruppens ordförande Runar Karlsson berömde både igår i debatten och i dag den politik som landskapsstyrelsen fört de senaste åren. Det fick mig på något sätt att inse att vi lever i olika världar. Ltl Runar Karlsson sade att vi i princip inte har några ekonomiska problem, han är övertygad om att budgeten är i balans senast år 2006, han sade också att vi har en ren miljö. Det tycker jag framför allt är ofattbart att påstå. Med de siffror som här visades igår av ltl Lasse Wiklöf och de prognoser som forskarna kommit med i över 20 år tycker jag inte att man kan säga att vi på Åland har en ren miljö, i alla fall inte vattenmiljön. I så fall är det mycket länge sedan ltl Runar Karlsson besökte skärgården om sommaren med algmattor och stinkande vikar, ett minskande fiskbestånd. Det finns de som har sagt till mig att centerpartiets slogan med att ”Hela Åland skall leva” betyder bara fasta Åland, men jag har tänkt, att, nej, det kan inte stämma, att nog inser också centern att Åland behöver en levande skärgård från Jurmo i öst till Kökar i söder, men jag har haft fel.

 

Jag vet inte var man kan köpa de rosaskimrande glasögon som romantiserar bilden av Åland på det här sättet. Jag ser i skärgården i dag en region som kämpar med sin kommunala ekonomi, som har idéer om näringar, men inte finner stöd för dem. Jag ser ett invånarantal som sjunker. Jag ser små byar med skolor som hotas av indragning, en utlovad hälsovårdarberedskap som inte har genomförts till fullo. Jag ser en chans att här ge skärgården en julklapp i form av en landskapskonstnär gå förlorad. Jag ser en vattenmiljö som försämras för varje dag som går och som i sig drar ner skärgårdens skärgårdens attraktionskraft som turistmål och boningsort. Jag ser en försämrad trafik och hot om privatiseringar som kan leda till att arbetsplatser försvinner. Det är vad jag ser!

 

Jag skulle också vilja vara till freds och luta mig tillbaka och vara nöjd, men det är jag inte. Jag efterlyser en modernare syn på skärgården, på skärgården som region och på skärgårdspolitiken, en politik som vill bygga nya strukturer som gör det möjligt och t.o.m. önskvärt för dagens moderna människor att vilja bo där, en politik som också i någon mån bemöter kravet på kultur och fritidssysselsättningar, inte varje kväll, men i alla fall någon kväll. Jag efterlyser moderniserade stödformer som inte bara gynnar fiskerinäringen utan som är skräddarsydda för de förutsättningar som råder i dag. Jag efterlyser ett helhetsgrepp, en kreativ och långsiktig strategi, det tycker jag är trovärdigt, inte att påstå att vi inte har några problem. I min värld kallas det för romantisering.

 

Med detta vill jag önska ledamöterna i lagtinget och landskapsstyrelsen en god jul och ett nytt politiskt år 2004.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Tårar rullar på min kind, men det beror på att jag är förkyld, fast det kunde bero på det ödesdigra anförandet om skärgårdens obefintliga framtid som ltl Camilla Gunell just höll. Jag tror inte att skärgårdsborna har samma negativa syn på sin verklighet och jag har inte samma syn på skärgårdens framtid. Det är så att i skärgården finns det en inneboende kraft. I skärgården har man för vana att lösa sin livsproblem utgående från sin livssituation. För den skull skall vi hjälpa alla regioner på Åland, allt från Mariehamn, till fasta Åland till skärgården och föra en anpassad och lämplig regionalpolitik, men så där ödesdigert tycker jag inte att vi har hört i skärgården. Det är lite trend att det är negativare här i lagtinget än vad det är ute i verkligheten i skärgården. När det gäller fiskodlingen är man inte riktigt överens om dess framtid. Skulle man dra bort fiskodlingen på ett brede, vilket socialdemokraterna har nämnt som ett alternativ, drar man nog bort förutsättningarna för många av de verksamheter som också socialdemokraterna omhuldar. När det gäller fiskodlingen har Obunden Samling visat på ett alternativ, för problemet med fiskodlingen är att det är en så otroligt svartvit debatt om näringen. På ena sidan är odlarna och de som försvarar odlarna och på andra sidan är de som försvarar miljön och däremellan är det en både bred och djup klyfta. Vi har visat på en teknik som kunde vara en medelväg och vad man måste göra med fiskodlingen är att man sätter sig vid samma bord och diskuterar dess framtid. Det har varit många intressanta tillfällen före valet och efter valet om fiskodlingen och jag tror att om man kunde sätta sig ner och diskutera på en icke-svartvit nivå vid samma bord kunde man ha fiskodling kvar i skärgården men minska dess miljöbelastning till en rimlig nivå.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är så med de här frågorna att ibland måste man försöka få tårarna att rulla för att få igång en diskussion. Jag minns själv att i valdebatten var det inte någon som drog sig för att ta till känsloargument för att få debatten att rulla på. Jag minns bl.a. de obundnas partiordförande Gun-Mari Lindholm som i TV-debatten talade om att vad hjälper de skärgårdsborna när de står på isen och ropar i vinter; även där förde alltså de obundna en ganska stark skärgårdspolitik. Jag tycker att de idéer som skärgårdsborna har skall bemötas på det sätt som är värdigt deras försök att åstadkomma någonting som inte är lätt i den här regionen. Jag tycker att man måste titta över på vilket sätt de har blivit stödda i det och om de stöd som finns i dag är ändamålsenliga.

 

När det gäller fiskodlingen behöver vi komma igång och hitta en miljöhållbarhet. Fortsätter det som det gör nu är det så att tiden går och kanske det en vacker dag inte finns något annat alternativ än att lägga ner därför att vi inte kommer igång med miljöanpassningsarbetet utan det drar ut på tiden. Inte kan vi ha ett Åland heller där vi kan vara stolta när vi bidrar till Östersjöns nedsmutsning betydligt mer än alla i Östersjöregionen. Är det någonting som de obundna tycker att vi skall fortsätta med?

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Nej, jag tycker inte att vi skall fortsätta som i dag. Därför har jag verkat för att Obunden Samling har presenterat alternativa lösningar som verkligen är ett alternativ, som tar alla intressen i beaktande när det gäller fiskodlingen.

 

Fru talman!

Visst tycker jag också att det är okej att kasta in brandfacklor, det brukar jag själv göra och det är det som tänder debatten, sedan kommer det många, när man väl har tänt debatten, dragandes med mycket bränsle ofta och det tycker jag är lovvärt att man tar initiativ till debatter, men vi politiker skall ändå tänka på att det vi säger blir ofta sanning i samhället och säger vi då att det är så rysligt illa med skärgården, då kanske skärgårdsborna själva börjar gråta som jag gör nu och det är inte heller bra. Jag är själv bördig från Enklinge och när jag är ute i skärgården upplever jag en annan atmosfär, man tar inte så hårt på det här,  utan man är van att vara skärgårdsbo och det är därför man är skärgårdsbo. Skärgårdsbo är en livsstil. Men jag håller nog med om mycket av det som ltl Camilla Gunell sade att visst skall vi behandla varje region som den bör behandlas. Det är absolut riktigt. Jag tycker inte att man skall räkna regionalpolitik i euro och cent, att man skall börja kolla upp vad skärgården kostar per skärgårdsbo. Det är onekligen så att en så spridd region som skärgården, med 60 bebodda öar, och börjar vi räkna vad all samhällsservice kostar för dem är det klart att den blir dyrast där och billigast i Mariehamn, men det är en regional solidaritet som Ålands lagting i alla tider, även det här lagtinget, är berett att stå upp för.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är bra med brandfacklor och jag tror också att det behövs, speciellt så här i mörka tider. Men jag tror att ltl Danne Sundman övervärderar sin roll här som politiker. Jag tror inte att allt som sägs i Ålands lagting blir sanningar ute i vårt samhälle; snarare är det väl så att vi besöker våra regioner och så får man vägkost med sig därifrån och det är det som man sedan kommer med till lagtinget för att försöka förbättra på olika sätt. Jag tror att vi skall inte heller fortsätta med att romantisera synen på skärgårdsborna och på deras kraft att orka för det är så att till slut tar den orken och det modet och den energin också slut. Där är det viktigt att vi nu, innan det är för sent, verkligen ger vårt stöd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Jag skulle säga några ord angående bidrag till näringslivet i skärgården, då jag förstod på ltl Camilla Gunell att skärgårdsborna inte blivit bra behandlade. Jag har förmånen att sitta med i näringsstödskommissionen och min erfarenhet säger att tröskeln är verkligen låg för att få bidrag för näringar i skärgården. Problemet är snarare tvärtom att det finns så få ansökningar att det blir pengar över varje gång.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är också det som jag efterlyser att man skulle få en utvärdering av de stöd som har getts de senaste åren, på vilket sätt det har utfallit, också lika intressant är det att se vilka stöd som inte har betalats ut och var pengarna fortfarande ligger i lådan och ruvar s.a.s.  Det är det jag menar med en aktiv strategi här, att kanske man jobbar på fel nivå, kanske man skall stimulera redan när det gäller idéstadiet och redan där gå in i stället för att bara sitta och vänta på ansökan. Jag tycker att man skall vara öppen för en diskussion kring det där.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Det där var en synnerligen bra idé och resultatet blir troligen att nästan alla bidragsansökningar har godkänts!

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman! Det tror jag inte stämmer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag är inne på samma sak och undrar också över de omtalade avslagen på stödansökningar som ltl Camilla Gunell talar om. Jag tror nämligen inte heller att de är särskilt många. Jag har varit med under mina åtta år i landskapsstyrelsen på många rundor i skärgården där man verkligen har bjudit ut möjligheter till stöd på allehanda sätt. Det som det brister i i skärgården är att det inte finns någon vilja till att söka, det finns inga intressen, det finns inga idéer och det har gjorts många försök från näringsavdelningen. Senast igår var de i Brändö, hörde jag i radion i dag, för att diskutera turismverksamheter osv. Praktiskt taget ingenting nytt kom fram, så det här är problemet med skärgården. Det andra problemet jag vill ta upp är att jag vill jämföra vattenbruk och jordbruk. Jag anser att de båda delarna måste få förutsättningar också i skärgården; strävan med miljöarbetet, som vi alla är överens om är just att få näringarna hållbara miljömässigt. Det är det som är det viktiga och där tycker jag att man skall jobba. Man skall inte bara gå ut och säga att man skall stänga det ena och stänga det andra och minska utsläpp från jordbruk eller från vattenbruk. Det håller inte. Vattenbruk kommer alltid att utvecklas i världen; det är inte länge sedan jag läste en insändare från FN:s livsmedelsförsörjningsgrupp av professor UB Lindström, som säger att världen kommer inte att kunna försörjas utan vattenbruk. Vattenbruket måste alltså kunna utvecklas och förändras så att det kan tillgodose mänsklighetens behov av skördar. Det är verkligheten. Men jag håller med om att vi måste hitta de rätta vägarna.

 

Ytterligare vill jag säga att det är ingenting som hindrar att Kumlinge startar dialogen med landskapsstyrelsen i dag redan om skärgårdsskolorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag är nu alltså den här skärgårdsbon som står på isen och skriker och gråter i lagtinget, om jag har förstått saken rätt. Jag vill tacka ltl Camilla Gunell för hennes inlägg. Det fanns många intressanta saker där och jag skall be att få återkomma i mitt huvudanförande. Det jag funderar över är den skenautonomi som hon talar om. I Brändö kallar vi det för demokrati. Jag skulle också vilja säga att när det gäller en aktiv näringspolitik önskar jag ett förtydligande från socialdemokraternas sida vad det är aktiv näringspolitik som ni ämnar bedriva i skärgården och som alla vi andra uppenbarligen har misslyckats med, om jag har förstått ltl Camilla Gunell rätt.

 

Avslutningsvis skulle jag vilja säga till ltl Camilla Gunell: välkommen tillbaka till skärgården, vi har lediga lägenheter i Brändö!

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tror att det skulle behövas lite mer tid här än tio sekunder att svara på det här. När det gäller näringsstöden tror jag att det är otroligt viktigt att man tittar på hur de är strukturerade, vem de riktar sig till och på vilket sätt man marknadsför dem. De människor som jag har varit i kontakt med angående det här upplever att när de söker för en verksamhet, antingen är den för stor eller för liten, så söker de för mycket pengar eller för lite pengar, så är det någon som är för gammal eller någon som är för ung. På något sätt är det någonting som inte stämmer i de stöd som finns och hur det sedan utfaller i verkligheten. Jag tycker inte man kan säga att det är så att skärgårdsborna inte har några idéer och att de ingenting vill samt att de inte vill utveckla sin region, för det tror jag att de i allra högsta grad önskar göra.

 

Med skenautonomi menar jag när kommuner är på konkursens brant, kan man säga, som t.ex. Kökar och Kumlinge som har väldigt svårt i dag, och man utöver det lagstadgade inte har så mycket mer att röra sig med. Jag tror inte man kan säga att om man vill öronmärka pengar till små skolor att det på något sätt klampar in i deras demokratiska process, utan man erbjuder en möjlighet och om man tar det till grund är det väldigt mycket de ekonomiska argumenten som avgör ett sådant här ärende.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman! 

Jag var tydligen oklar i min frågeställning till ltl Camilla Gunell. Jag undrar vilken aktiv näringspolitik socialdemokraterna vill driva i skärgården och som svar fick jag information om olika näringsstöd. Inte är det väl så att socialdemokraternas aktiva näringspolitik är samma sak som ett utökat näringsstöd?

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det handlar om att anpassa synen till de förhållanden som råder i dag. Jag tycker inte att man har en modern syn på skärgården som region. Jag anser att de människor som bor där också har rätt till kultur i någon mån, till en värdefull fritid, till att hålla på med näringar som inte är bara fiskeri och jordbruk utan som också är sådant som människor håller på med på andra ställen. Jag tycker att man kan rycka upp sig och ha en mera aktiv roll i det här än att bara ha pengar i olika lådor som folk sedan skall komma och söka. Det är min syn på det hela.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag har vad jag vet inga rosa glasögon, men jag har definitivt både rötter och fötter i skärgården. Jag tycker ändå att ltl Camilla Gunell är väl negativ och problemorienterad. Ett nytt vattenvårdsprogram är på gång som har ett helhetsgrepp och som direkt påverkar fiskodling, jordbruk och avloppsutsläpp. Man kan tycka precis vad man vill om fiskodlare och jordbrukare och om kostnaderna det innebär att dra ordentliga avloppsrör till sommarstugan. Men miljöarbetet från lagtinget skall styras av lagstiftning. Jag sätter i alla fall tilltro till det nya vattenvårdsprogrammet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Voi, voi, fru talman, vad hemskt det måste vara i skärgården! Det är tveksamt om jag åker ut dit till jul nu när det tydligen har blivit så där bedrövligt. Om man läser finansutskottets betänkande är det inte så nattsvart som ltl Camilla Gunell vill framhäva. Det står bl.a. om kortrutt alternativ tunnel till Föglö; om det någon gång förverkligas är det det absolut största samhällsprojekt som lagtinget har gått in för. Det är fråga om tiotals miljoner euro i satsning, men man funderar i varje på de sakerna.

Man för ett resonemang om kortrutt på norra linjen, stora investeringar, man säger att bokningen skall utlokaliseras, man kommer alltså att åstadkomma arbetsplatser i skärgården, man vill ge de små skolorna ett stöd, man poängterar att den goda hälsovårdarberedskapen skall vara på den goda nivån osv. Man nämner att det skall finnas skärgårdspoliser i skärgården. Det finns mycket positivt om skärgården nämnt i finansutskottets betänkande. Däremot inte dessa domedagsprofetior som ltl Camilla Gunell pratar om.

 

Det var kanske symptomatiskt att ltl Camilla Gunell nämnde de eventuella reduceringarna i trafiken utgående från en turists och en sommargästs behov. Hon sade att det får inte bli sämre trafik för att då kan inte en sommargäst eventuellt besöka Lappo när man vill. Men vi skärgårdsbor tycker nog också att det är viktigt att trafiken finns för oss skärgårdsbor.

 

Näringslivets främjande var ltl Camilla Gunell inne på och det är intressant att hon pratar varmt om den saken när socialdemokraterna samtidigt i finansmotion nr 46 föreslår att näringslivets befrämjande skall minskas med precis 500.000 euro!

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

För det första tycker jag att är det så att det är bara de som bor i skärgården som skall få uttala sig om skärgården och om det är liksom i vilka regioner vi bor, då blir debatten ganska bakbunden. Är det så att man har mera rätt att uttala sig om skärgårdsfrågor för att man bor där än om man har flyttat därifrån så kan inte jag förstå hur vi skall komma vidare i de här frågorna. Nog gäller det väl att samarbeta på många plan. Jag tycker inte heller att man skall skoja bort de här frågorna utan jag vill visa på det som jag ser som en realitet och jag tycker att det har förts synpunkter här i lagtinget som på många sätt har romantiserat bilden. Jag tycker att vi kan inte komma ifrån att vi har en nedåtgående avfolkning. Vi har problem i skärgården och dem måste vi ta itu med; annars fortsätter spiralen att gå neråt och jag tror nog att ltl Perämaa också gärna vill bidra till att skärgården skall ha en framtid, eller hur?

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är självklart att alla får diskutera skärgården. Det är frågan hur man diskuterar den, om man diskuterar den utifrån en utomståendes ögon eller om man försöker sätta sig in i hur skärgårdsborna själva har det i skärgården. Det är där det är en avgörande skillnad och ltl Camilla Gunell ville prata om turlistor utifrån sommargästens villkor. Det är helt klart att skärgården har sina problem också, men det är inte så nattsvart som ltl Camilla Gunell vill framhäva. Vill man måla upp en så där svart bild av skärgården är jag säker på att det inte finns någon människa som lyssnar på debatten i dag som kan tänka sig att flytta ut till skärgården i framtiden. Det är det vi måste försöka åstadkomma, och skall vi åstadkomma det måste vi någon gång våga vara lite positiva.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag vill poängtera att det minsta behovet gäller hur jag själv skall komma ut i skärgården – om det är det som ltl Perämaa försöker påpeka – om jag skall besöka en sommarstuga. Det är inte det det handlar om. Jag har själv bott i skärgården och är uppvuxen där. Jag har mina föräldrar och släkt och vänner därute. Jag tycker att jag har en god förankring i det här området och jag tycker att jag känner till området precis lika bra som ltl Perämaa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell sade att jag har påstått att vi har en ren miljö. Det har ltl Camilla Gunell helt rätt i och jag menade att i stort sett har vi en jättefin miljö på Åland. Det måste vi alla hålla med om. Jag håller helt med socialdemokraterna om vattenmiljön. Jag är minst lika bekymrad som socialdemokraterna när det gäller vattenmiljön och där har vi stora utmaningar och där måste vi göra någonting.

 

Ltl Camilla Gunell kom in på problemen i skärgården och det är klart att det är att ett problem att hålla befolkningen kvar i skärgården. Just därför gör landskapsstyrelsen stora insatser, man satsar i en unik skärgårdstrafik som inte finns så bra utvecklad någon annanstans, man ger extra stöd till skärgårdskommunerna för att de skall ha möjlighet att leva och ge en hyfsad service, bostadslånen är förmånligare i skärgården när det gäller räntor och vad gäller säkerheter. Transportstöd till skärgårdsbutikerna ges. Jag sade i mitt anförande att vi borde ha mera visioner; vi borde mera försöka trycka på att bygga en golfbana i Brändö, Föglö har man också pratat om, så konkreta åtgärder och visioner finns, men det är klart att lösningar på allt inte finns. Globalt sett är trenden sådan att människan vill flytta till tätorterna, till städer, det ser vi runt omkring oss i världen. Det ser vi i Norden, det ser vi på Åland. Det är ett problem på det sättet att vi inte kan tvinga folk att utbilda sig till vissa saker och vi kan inte heller tvinga folk att flytta om man inte vill.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag är glad för att ltl Runar Karlsson klargjorde att han med att Åland har en ren miljö inte menar att Åland har en ren vattenmiljö, för det påståendet skulle vara fullständigt obegripligt att förstå. Jag är också glad att ltl Runar Karlsson är inne på att vi skall ha mera visioner när det gäller skärgården och att vi här har många utmaningar att ta itu med. Så långt kan vi i alla fall vara överens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tänkte först ta upp vilka effekter det blir av att man slopar den digitala sändaren. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att studera tekniken så ingående som jag borde men jag har fortfarande en viss oro över vad som händer med de 30 procent som står utanför centralnätet när TV4:s analoga sändningar upphör om 3 månader. Jag hade ett ganska ingående replikskifte med ltl Fredrik Karlström om detta tidigare, så jag tror att jag hoppar över den här biten, men jag ser att både lantrådet och vicelantrådet är här, så jag tror att det är bra om man följer upp den här situationen och ser att vi inte får några obehagliga överraskningar.

 

Jag passar i stället på att kommentera det som nämndes med anledning av det anförande som ltl Camilla Gunell hade. Jag hörde inte hela anförandet, men jag uppfattade inte riktigt de domedagsprofetior och det nattsvarta som målades upp utan jag vill nog ge ett visst stöd för ltl Camilla Gunells tankar. Det är de facto så att det är svårt att få näringsstöd nuförtiden. Det gäller kanske inte specifikt skärgårdsborna, men det kanske ännu mer kommer fram där i och med att de företagen är väldigt små. Det som blev hängande i luften var om skärgårdsborna vill göra någonting överhuvudtaget eller vill de inte; jag hör också till dem som är övertygad om att de vill de definitivt göra.

 

Men vad är orsaken till att det är så svårt att få näringsstöd? Jag har roat mig med att titta lite i landskapsstyrelsens protokoll under den en och en halv månad jag har varit här och man ser att även på näringsavdelningens föredragning är det väldigt få företag överhuvudtaget: det är landsbygdscenter, det är olika föreningar, Företagsam Skärgård, Fornföreningen Fibula och allt mellan himmel jord som får det som tidigare gick till specifika företag. Orsaken och ett delsvar till ltl Camilla Gunell är den ofantliga byråkratin, enskilda små företag klarar inte av den här byråkratin mera. När det gäller EU-programmen är situationen faktiskt stundtals helt hopplös. Jag tror att det är väldigt viktigt att man från näringsavdelningen lite försöker hjälpa till och komma runt det här i stället för att rada upp krav på krav. Det var ett ingående reportage i radion om samarbetsgrupp PUFF (producenter utan fast vägförbindelse i skärgården) och alla som lyssnade kom säkert underfund med att det är någonting som inte riktigt funkar här, så det är bra om landskapsstyrelsen också tittar på den här frågan.

 

Fru talman!

Jag tänkte helt kort kommentera kk-huset. Jag hörde igår att man i Ålands radio gjorde en uppdelning över vilka partier som var för och vilka som var emot. Till min stora förvåning noterade jag att Ålands Framtid var det parti som var för kk-huset i dess nuvarande utformning. Vi har inte riktigt uttryckt oss på det sättet utan jag sade faktiskt så sent som igår att om det skall vara ett kk-hus eller konferensutrymmen i anslutning till ett utbyggt sjöfartsmuseum är däremot tyvärr fortfarande öppet och det är synd och skam. Många av frågeställningarna runt det stora projektet är tyvärr fortfarande oklara och jag är fortfarande lika förvånad som jag var i remissdebatten att det har kommit så långt som det har kommit på så pass lösa boliner som det har varit hittills.

 

Som jag sade igår upplever jag ändå att finansutskottet har stramat upp situationen lite och det tycker jag är bra. Bl.a. skall det finnas en klar finansieringsplan innan man driver projektet vidare och det skall också finnas ett gällande avtal angående finansiering av driften innan detaljplaneringen inleds; detta är onekligen ett stort steg framåt och därför aviserar vi inte att vi tänker driva frågan till omröstning. Men det är fortfarande väldigt oklart vad man skall göra med projektet och jag är mycket fundersam, och jag är inte ensam om det och jag är också väldigt, väldigt orolig för, någonting som också ltl Torbjörn Eliasson var inne på igår, att vi igen får den här situationen att vi börjar trampa vatten och det är också mycket beklagligt. Den största utmaningen för finansutskottet var faktiskt att ta i den här biten och få till stånd någonting, man kom inte riktigt i mål, men det är ett steg i rätt riktning. När det står i budgeten att projektet som sådant i detta skede uppskattas till en kostnad av 15 miljoner euro kan jag berätta att jag fick ett mail från byggmästare Erik Hjärne, som jag tror att har betydligt mera kunskap i dessa frågor än vad åtminstone jag och de flesta i den här salen har, där han skrev, att jag vill inte lägga mig i debatten, men när man pratar om 15 miljoner euro kan det omöjligtvis stämma, för om projektkostnaderna fram till anbud kostar 1,6 miljoner euro kommer bygget att kosta minst 25 miljoner euro. 6 procent av 25 är 1,5 miljoner. Vi vet att det redan har satsats 400.000 euro på projektet plus 1,6 miljoner i detaljplanering, varför planeringskostnaderna är uppe i faktiskt ofantliga 2 miljoner euro, så det är stora pengar vi pratar om.

 

Den som sitter här och tror att slutnotan är 15 miljoner och det är frid och fröjd, så har nog också mycket att läsa på! Jag utgår faktiskt från och anser det viktigt att landskapsstyrelsen, efter finansutskottets skrivning, verkligen går in på djupet i den här frågan.

 

Fru talman!

Det ringde ett par jordbrukare till mig i gårkväll som var lite missmodiga; de har en benägenhet att kunna bli det ibland, men det hänger mycket ihop med att så pass är beroende av att det drivs en aktiv jordbrukspolitik om företagarna överhuvudtaget skall existera. Man var missmodig över att det inte har nämnts någonting om jordbruket i den här debatten. Ltl Runar Karlsson tog faktiskt upp det i förbifarten, men så här veckan före jul skall jag inte citera hur de kommenterade det! De hade hört det anförande som jag hade i remissdebatten, där jag tog upp ganska många frågor om stödprogrammen, vilken kaotisk situation som kan uppstå, och det där skapade tyvärr lite oro. Det var faktiskt inte min mening utan jag har alltid jobbat tvärtom att försöka visa att det finns en stor framtid för näringen. Jag är själv lite orolig och det var ett stort seminarium om EU:s senaste jordbruksreform i samband med EU:s östutvidgning på naturbruksskolan och bl.a. Jouko Kinnunen från ÅSUB sade att mellanreformen som nu har haft kommer att ha betydligt större effekter på jordbruket än vad själva EU-medlemskapet har haft. Jag delar inte den uppfattningen, men jag vill nämna det för att belysa att det finns ganska stora förändringar på gång igen. Mot den bakgrunden är det lite förvånande att det inte finns någonting i finansutskottets betänkande, och jag tror inte heller att finansutskottets ordförande nämnde någonting om det i sin presentation. Det finns ett par rader om att man skall förändra försöksstationens verksamhet, det framgår inte på vilket sätt, men i det sammanhanget är det faktiskt är en liten detaljfråga. Jag tog upp hur implementeringen av vår del av de s.k. 141-stöden skulle utfalla. Där är faktiskt stödnivåerna, som nyligen fastslogs, 20-25 procent högre än nu gällande nivåer. Lantrådet höll ett väldigt progressivt anförande i samband med EU-meddelandet om att man skall driva en egen aktiv jordbrukspolitik, men frågan är ändå: Hur skall konkurrenskraften, som nämns som någonting väldigt viktigt i budgeten, kunna stärkas om stödnivåerna här blir på en lägre nivå än i omkringliggande regioner? Verkligheten är den att skall vi ha en egen åländsk jordbrukspolitik och skall det vara någon vits med den måste den vara uppbyggd för att kompensera småskaligheten. Jordbrukarna är väldigt duktiga och kunniga företagare här på ön, jag är inte alls orolig för att inte de skall klara sig i konkurrensen, men vårt klimat också framför allt vårt skärgårdssamhälle gör att man inte kan konkurrera överhuvudtaget på samma villkor. Det blir alltför orationellt. Jag måste säga att jag är faktiskt lite förvånad över att inte finansutskottet har tagit i detta och jag kan tänka mig att fru ordföranden kommer att hänvisa till näringsutskottets betänkande, men även där är det bara ett par rader om transportproblematiken. Nu har vi inte nya jordbruksministern här, men vi har, som sagt, ledartrojkan lantrådet och vicelantrådet och jag hoppas man tittar på den här biten. Vi kan nämligen få en sådan situation att vi har två granngårdar som har LFA- och miljöstödsavtal med helt olika miljökrav och med helt olika stödnivåer bara inom ett par år om man inte är observant här och då inser alla vilken kalabalik det kommer att bli, så dessa frågor måste ni ta i.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller jordbrukspolitiken är det sant att finansutskottet inte berörde den särskilt mycket därför att finansutskottet fann ingen anledning att tänka annorlunda än landskapsstyrelsen i sin budget och i sina budgetmotiveringar. Den nya jordbrukspolitiken i EU skapar naturligtvis oro;  det känner jag till eftersom de nya diskussionerna om 141-stödet och investeringsstödet kom upp i samband med budgetberedning då jag satt i landskapsstyrelsen. Det är ett osäkerhetsmoment och jag är säker på att landskapsstyrelsen kommer att följa upp det. Jag tror inte att finansutskottet kunde ha sagt så mycket mer än det.

Jag vill också påpeka när det gäller problemen med ansökningar i skärgården att vi har de facto Företagsam Skärgård, som landskapsstyrelsen för tillfället satsar 80 procent i, som just skall vara till för att hjälpa skärgårdsborna med ansökningar, så det är ytterligare ett snäpp högre med stödmöjligheter för skärgården.

 

Frågan om kk-huset har de facto diskuterats massor med gånger i lagtinget, senast i samband med förra lagtingsbudgetdiskussionen, där man beslöt om driftsavtal och om att man skulle fortsätta planeringen. Det är inte så att detta har kommit som en blixt från en klar himmel. Jag vill också påpeka att 1,5 miljoner euro är 10 procent av 15 miljoner. 10 procent för projekteringskostnader är inte alls höga projekteringskostnader.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Som ett svar till finansutskottets ordförande när hon frågar: vad kunde finansutskottet ha gjort? Jo, man kunde ha gjort samma sak som t.ex. jag har gjort under mellantiden att jag har pratat med sakkunniga en hel del och skaffat mig en uppfattning om hur det här kunde fungera. Detta har jag gjort på grund av att jag är intresserad av att det skall finnas en levande landsbygd och ett fungerande jordbruk. De signaler finansutskottet ger, i och med att man inte bemödat sig om att ta itu med de här frågorna, är faktiskt att utskottet inte är så intresserat av saken och det är en lite olycklig politisk signal.

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är beklagligt om man tror att finansutskottet inte är intresserat av jordbruket på Åland. Det är finansutskottet och framför allt jag. Jag tror att många av oss delar samma åsikter om jordbruket som ltl Anders Eriksson och jag, så jag hoppas det inte råder något missförstånd där.

 

Jag vill fortsätta om sändaren eftersom ltl Anders Eriksson uttryckte oro över vad som skall hända med TV4. Oberoende om lagtinget skulle ha godkänt sändaren, såsom den låg i budgeten, så skulle det ha blivit ett glapp från april till oktober eftersom den planerade sändaren, som nu skjuts fram ett år, kunde ha varit i drift först i oktober. På grund av det har man redan inom Ålands radio fört förhandlingar, fått offert på vad det kostar att föra in TV4 i den nuvarande digitala sändaren, så det blir inget glapp, det här skall ses som en nödlösning, man hoppas att kvaliteten på TV4 i den nuvarande första sändaren skall bli tillräckligt bra tills vi har sändaren nummer 2 igång. Det var svaret på den frågan, ifall det fanns en oro över det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller jordbruket i allmänhet har jag ingen anledning att betvivla att inte finansutskottets ordförande skulle vara intresserad av jordbruksnäringen. Jag har inte känt henne på det sättet tidigare och har ingen anledning att betvivla det nu heller. Är det alltså ett förbiseende är det okej med det nu. Men oavsett de politiska signalerna är effekterna av mellanreformen av EU:s jordbrukspolitik att det handlade om ganska stora pengar för landskapets vidkommande. Investeringsstödssidan är en, det andra är att LFA, som nu hänförs till åländsk behörighet, också blir ett mera aktivt instrument, så mot bakgrunden av att det handlar om ganska stora pengar förväntande jag mig nog att finansutskottet skulle ha gått djupare in i frågan, men det finns kanske anledning att återkomma.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Under debattens tidigare skede kom bl.a. pensionsfonden upp på bordet och jag kan säga att jag i anslutning till behandlingen i finansutskottet för mina kolleger där talade om att jag ämnar ta upp den frågan här. Jag upplever att det finns så många otydligheter och så många frågor som lagtinget sannolikt inte har svaret på, så det absolut korrekta när det gäller ställningen, situationen, strävandena, målsättningarna och vad man ämnar uppnå och när man borde göra det, allt sådant borde av landskapsstyrelsen klarläggas i ett meddelande. Jag märkte på finansutskottets ordförande att när hon var uppe här så ville hon tona ner den enorma pensionsskuld som vi de facto har och det var ingen fara å färde. Men sanningen är precis tvärtom: det är fara å färde. Jag tycker att finansministern eller lantrådet redan nu inför lagtinget kunde tala om hur situationen med pensionsfonden de facto är. Vi har bildat pensionsfonden, fått den till stånd, för att i akt och mening långsiktigt klara av att betala vår pensionsskuld, för människor som är i pension redan och för människor som kommer att gå i pension. Ställningen är, precis som vi har skrivit, att pensionsansvarsskulden är 445 miljoner och vi har drygt 108.500 i bokföringsvärde i fonden. Det är realitet. När det gäller fonden är verkligheten mycket nära inpå oss. Om inte jag helt har missförstått klarar inte pensionsfondens avkastning i dag pensionerna som vi är skyldiga att betala, utan vi upptar årliga anslag i budgeten för att klara mellanskillnaden. Rätta mig om jag har fel, men så torde det förhålla sig. Det finns alltså ett motiv för att vi verkligen handskas med landskapets ekonomiska fögderi på ett sådant sätt att vi också kan avsätta tillräckliga medel till fonden. Långsiktigt kommer det inte annars att gå bra. Det är därför vi har bildat den; det är vår absoluta strävan att vi den här vägen skall fylla de här målen. Sedan må andra pensionsformer som uppstår kunna diskuteras med arbetsmarknadens parter eller dem som är berörda av landskapsstyrelsens handlande och har förhandlingsrätt gentemot landskapsstyrelsen, för någon ensidesuppgörelse går inte heller här att skapa, utan det är viktigt att parterna är med.

 

När det gäller den så beramade privatiseringen av delar av skärgårdstrafiken måste jag nog säga att jag upplever denna fråga som ingenting annat än en politisk gimmick, alltså en politisk idé för att visa den borgerliga synligheten, men effekten hittills har bara varit besvär och problem, idel besvär och problem. Den faktiska ekonomiska nyttan tror jag nog är ganska ringa, men nu är det två linfärjor som igen skall privatiseras, det sägs rakt ut. Och vi från vår sida har försökt vara rädda om skärgårdens arbetsplatser, det är inte så många som flyttar till skärgården och etablerar sig där. Jag tyckte det var mycket vågat när ltl Perämaa antydde att det blir friställningar av de här människorna och just därför att de bor så nära fasta Åland som i Vårdö – ungefär hälften bor där – blir det inget större bekymmer! Det är att vara skärgårdsminded när liberal politik är som allra mest lysande. Det är ju fruktansvärt!  Det handlar om 12-13 personer som är fast anställda och det handlar om 4-5 vikarier, dom skall ut dom ur huset, om privatiseringen skall få någon effekt! Det är det som måste vara metodiken. För inte kan väl förslagsställarna tänka sig att de här skall behållas och vi dessutom skall anställa en massa andra företag som skall sköta det här med ytterligare anställda, då smäller det som det har gjort med de delar av fartygstrafiken där vi på grund av avtal har varit tvungna att behålla människor som annars skulle ha gått ut. Det måste finnas någon logik. Någonting borde man kanske lära av företagsekonomi, för här handlar det lite mera om det. Jag måste säga att jag är mycket förvånad över att förslaget kommer från liberalt håll. Det fina med det förslaget är att det också sitter en liberal trafikansvarig som blir den som skall effektuera den här beställningen. Innerligt, ärligt sagt: jag tycker synd om Tuula Mattsson – hennes popularitetssiffror skall vi nog studera efter den åtgärden och effekten skall vi också räkna in! Hälften av de här människorna bor i Vårdö och i Simskäla. Tala om glesbygdspolitik, regionalpolitik när den är som allra bäst! När det gäller att få fart på skärgården vet vi alla att 30 procent av invånarna där egentligen är företagare. De är allihopa mångsysslare. Många av dem har inte ork att axla ytterligare affärsåtaganden; de har skäppan full och fullt nog med det. För att få fart på skärgården måste vi få en inflyttning dit, och den får vi om skärgårdsborna och skärgårdskommunerna börjar ta kontakt med näringslivet på fasta Åland och försöker förmå dem att etablera olika verksamheter som kan ske på distans ute i skärgården och att de företagen, för dessa etableringar, kan tillskansa sig förmåner som när skärgårdsbor etablerar verksamheter i skärgården. Det tror jag är en väg att komma fram på. Jag skulle rekommendera skärgårdskommunerna, kommunpolitikerna och också människor i allmänhet ute i skärgården att försöka orientera kontakterna mot näringslivet på fasta Åland och gå inte så ofta via landskapsstyrelsen, som har visat sig vara bara en spärr.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag önskar att jag hade ltl Lasse Wiklöfs magstöd och självsäkerhet när jag uttalar mig i plenum. Jag tycker att ltl Lasse Wiklöf generaliserar in absurdum. För det första har vi inget anbud ännu att ta ställning till. För det andra finns det överhuvudtaget inte något självändamål att privatisera skärgårdstrafiken när det gäller den liberala politiken. Det är ytterst viktigt för liberalerna att det finns arbetsplatser i skärgården. Jag tycker att ltl Lasse Wiklöf skall vänta och se.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Det är självklart att jag skall vänta och se, och jag väntar med stor spänning. Men det som förvånar mig är ändå att förslaget läggs från liberalt håll. Det är liktydigt med att det är via privatiseringsformerna som liberalerna tror sig få en ekonomisk nytta som överstiger den vi har i dag, och det är intressant, med risk för att människor de facto som finns i skärgården i dag kan bli arbetslösa.

 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Att privata skärgårdstrafiken är ingenting som står på första plats i liberalernas partiprogram. Det är helt enkelt en samarbetsfråga när det gäller landskapsstyrelsepolitiken – realpolitik, helt enkelt, och där misslyckades ju socialdemokraterna.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Dum är man men kanske inte aningslös. Jag brukar ändå tillmäta politiker som uttalar sig någon tilltro och jag har suttit i finansutskottet och lyssnat till diskussionen där. Därför förstår jag att det är en ambition att få privatiseringen till stånd. Effekterna av den får vi se, både regionalpolitiskt och ekonomiskt. Det kommer att bli mycket intressant att utläsa effekterna av det här. Jag bara oroar mig för de människor som riskerar att bli arbetslösa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det verkar brinna bra här i lagtinget just nu. Jag tror att vi alla kan vara överens om att vi vill ha en levande skärgård. Så långt är alla partier med. Kanske det är lite starkt av ltl Lasse Wiklöf att säga att kommunerna inte har tagit sitt ansvar när det gäller att ta kontakt med näringslivet på fasta Åland. Ett flertal kontakter har tagits från åtminstone Brändö kommuns sida.

 

När det gäller trafikfrågan skulle jag gärna se ett alternativ från socialdemokraterna som gör att skärgårdstrafiken är lika ändamålsenlig, kanske t.o.m. lite billigare, med samma turtäthet. Att stå och hota och skrämma upp folk att privatisering skall göra dem arbetslösa är rent ut sagt fult gjort av ltl Lasse Wiklöf.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Det må vara fult eller vackert, men det kan de facto bli en realitet. Om ingen av de människor som i dag är involverade i linfärjetrafiken vill axla de slavkontrakt som vi har på vissa andra håll när det gäller att klara ut det här på det privat sätt, sådana kontrakt som vi med stor sannolikhet vet att aldrig kommer att förnyas? Arbetar man 360 dagar i året, så kanske man gör en liten vinst på den här verksamheten också som entreprenör, men annars är det nog ganska jobbigt, vill jag påstå. Jag önskar det inte, men effekten kan tyvärr bli den jag förespeglade, för skall privatiseringen genomföras, inga av dem som är anställda vill axla denna företagsamhet, så måste de bort eller har man tänkt att man skulle anställda dem i annan verksamhet och ändå uppnå ekonomiska effekter? Nej, då blir det dubbelt och det går inte. Det finns tyvärr alltför mycket realitet i det jag sade. Jag sade inte alls att man inte har tagit sitt ansvar vad gäller företagskontakter i skärgården. Jag uppmanar till mera företagskontakter till företag på fasta Åland därför att jag tror att där kan det finnas en väg.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag uppmanar ltl Lasse Wiklöf att vara lite mera konstruktiv i sin kritik gentemot skärgårdens näringsliv och skärgårdstrafiken. Vi har inbesparingar framför oss. Vi måste spara någonstans. Varsågod, ltl Lasse Wiklöf, kom med ett förtydligande hur besparingarna skall ske, hur det skall se ut i skärgårdstrafiken!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Finansutskottet, där ltl Lasse Wiklöf de facto ingår, skriver i sitt betänkande p sidan 2: ”Den offentliga sektorns storlek i förhållande till den privata på Åland är överstor. Drastiska åtgärder är nödvändiga för att ändra på detta förhållande.” Jag har inte sett att ltl Lasse Wiklöf har opponerat sig mot skrivningen. Tvärtom har jag hört från socialdemokratiskt håll att man understöder resonemanget att offentlig sektor är för stor. Det är väl ett utslag av kameleontpolitiken igen när man vänder sig mot en sådant här litet trevande försök att ändra på det här förhållandet utan att det egentligen drabbar någon när man vill privatisera linfärjorna, vilket är en mycket liten åtgärd. När det gäller privatisering av skärgårdstrafiken säger ltl Lasse Wiklöf – återigen kommer lögnerna fram – att det har inneburit besvär och problem. Varför?  Jo, därför att man inte har kunnat upphandla. Problemet har varit okunskap i upphandlingen. Sedan har det blivit en politisk slagpåse. Inte har någon gått med lön och inte arbetat, förutom en enda person, den som har fått ta dessa smällar – och det vet vi nog alla vem är.

 

När det gäller det normala skulle det normala vara att all färjtrafik skulle vara privatiserad. Så gör man runt om oss. Man upphandlar drift av mycket mera inom samhället, men Åland som är det absolut mest socialistiska samhället kanske i världen, förutom diktaturerna som finns kvar, har allt i offentlig drift och noll effektivisering inom offentlig sektor. Det är de facto så att bra skött offentlig sektor behöver inte vara sämre än privat, men när vi inte klarar av att göra är ett alternativ att upphandla driften, för då är det någon annan som funderar, de funderingar som vi inom offentlig sektor borde ha men inte har.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Vi har inte haft några problem, antyder ltl Danne Sundman och samtidigt ramar han upp varför vi har haft alla problem: på grund av okunskap med upphandlingar etc. Det har varit hur mycket bekymmer som helst, det borde inte vara främmande för någon. De linstyrda färjorna är en mycket marginell sak, antyder ltl Danne Sundman. För mig handlar det om 13 personer fast anställda plus fyra, fem på vikariesidan, varav hälften är bosatta i skärgården. Det finns också en regionalpolitisk dimension i det här. Det är inte säkert att de människorna återfinns i landskapets fögderi eller på annat sätt utan de blir friställda. Den risken är uppenbar om det här fullföljs. Inte behöver man bli ledsen över det, för det måste väl ingå i kalkylerna när man ämnar vidta de åtgärder man aviserar.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är tyvärr den regionalpolitiska paradoxen som vi har inom skärgårdstrafiken som utgör det stora problemet. Hur skall vi se på skärgårdstrafiken? Är det en trafik där vi skall försöka få så mycket trafik som möjligt för pengarna eller är det en social regionalpolitisk insats för skärgården att vi håller skärgårdsborna med respirator s.a.s., att varje ung skärgårdsbo går och drömmer om att få bli AT-tjänsteman på en skärgårdsfärja eller skall man ha andra visioner för sitt liv? Så här tycker jag att man skall se på saken och om man upphandlar en driftsentreprenad kan man ställa krav – det har gjorts förut – att det är ett skärgårdsföretag med skärgårdsanställda, det kan man ange som ett bedömningskriterium, så vi kan de facto öka andelen anställda skärgårdsbor. Om det dessutom uppstår nya företag så att det skulle komma till tre småtonnagerederier i skärgården så kan de också syssla med annan sjöfart och ge sig in och konkurrera med andra och få en verkligt fin verksamhet i skärgården. ltl Lasse Wiklöf säger att skärgårdsborna borde ta kontakt med det faståländska näringslivet. Jo, jag tackar jag! Det är väl det de borde göra, de borde ta kontakt med den entreprenör som i dag driver ett hotell, en helikopter osv., då kanske ltl Lasse Wiklöfs åsikter om det här skulle bli positivare, för jag har aldrig hört att han har uttalat sig illa om privat drift, hotell och helikoptrar!

 

TALMANNEN: Lagtinget tar nu lunchpaus till kl. 13.00. (Kl. 12.13).

 

                                                                 ------------------

 

 

Kl. 13.00. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Inför valet år 2003 gick Åländsk Center ut och profilerade sig under devisen ”Hela Åland skall leva”. Det är någonting som vi har jobbat för inom centern väldigt länge, som vi jobbar för och som vi kommer att arbeta stenhårt för i framtiden. Hela Åland skall leva.

 

Just före lunchen här kom vi in i en ganska intensiv skärgårdsdebatt. Jag tycker att det är väldigt bra att skärgården diskuteras. Sist och slutligen bör vi alla i ett skärgårdslandskap. Alla grupperingar som finns representerade här har framfört åsikter om skärgården. Den gemensamma nämnaren verkar vara att hela skärgården skall leva.

 

Jag skall säga några ord om skärgårdstrafiken. Vi står inför ekonomiska realiteter, vi står inför inbesparingar. Inbesparingar drabbar alla inklusive skärgårdsborna. Den enklaste inbesparingen att göra när det gäller skärgårdstrafiken är att ta bort turer. Det är snabbaste sättet, men det är definitivt inte det ändamålsenligaste sättet. Liberalerna och centern har fört gemensamma diskussioner tillsammans med landskapsstyrelsen och kommit fram till flera konkreta och bra inbesparingsförslag som skärgårdsborna kan omfatta.

 

Om ytterligare inbesparingar skall göras i skärgårdstrafiken kommer vi inte mera att acceptera att det rör sig om indragningar i turlistorna. Det finns andra sätt att spara inom förvaltningen som i så fall måste aktiveras.

 

Det talas om att vi har problem i skärgården. Det talas om att vi inte har någon kreativitet. Vi saknar förmåga att aktivera oss i näringslivet etc. etc. Det finns alltså problem i skärgården och det skulle vara fånigt att säga någonting annat. Det finns regioner inom skärgården som håller på att dö bort. En aktiv näringspolitik genererar flera arbetsplatser. En aktiv näringspolitik gör att dagis, skola och omsorg kan fortsätta att leva ute i skärgården. Landskapsstyrelsen har fört en aktiv näringspolitik och tittar vi till det handlingsprogram som är framtaget kommer också landskapsstyrelsen att fortsättningsvis föra en aktiv skärgårdspolitik. Men då måste man ställa sig frågan: Vad vill skärgårdsborna? Vill skärgårdsborna ha en levande skärgård? Varför skall Ålands lagting pumpa ut pengar till skärgården, försöka skapa arbetsplatser, försöka ge bidrag och stöd när skärgårdsborna själva kanske inte är beredda att axla ansvaret? Är alla skärgårdskommuner beredda att ha en aktiv näringspolitik i sin kommun? För Brändös del kan jag svara ja, vi är beredda. Vi har ett golfprojekt som är på gång, som är väldigt intressant och som kommer att generera flera arbetsplatser. Vi har våra skolor igång, även den lilla byskolan. Vi har fungerande dagvård ute i kommunerna osv. Men hur är det i de andra kommunerna? Hur är det t.ex. i Kumlinge kommun? Är Kumlinge kommun beredda att hålla igång hela sin kommun? Vad vill man egentligen ute i kommunerna att vi från lagtingets sida skall göra när vi både genom och genom landskapsstyrelsens skrivning i budgeten är beredda att stöda och hjälpa med pengar och ändå är man själv inte i kommunen beredd att göra någonting? Jag vet att det är kärva tider. Jag vet att det är hårt. Men skall skärgården leva är det minst man kan begära att skärgården att skärgårdsborna själva försöker hålla igång sin region.

 

 

 

 

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

Jag vill här visa en liten overhead på inkomstskatten, skattesatsen från de fastländska och åländska kommunerna, med anledning av profetiorna om den dåliga ekonomin som vi har på Åland och kommer att få, vilket jag hävdar att inte är så dålig som det hävdas. Tidigare fanns det mörka moln på den åländska ekonomiska himlen, men i och med de åtgärder som har vidtagits de senaste tre-fyra åren man kommit långt till rätta med dem. En del av detta är förstås kommunernas ekonomi och ser vi på år 1998 ser vi att skattesatsen för kommunerna i Finland var i snitt 16,3 procent, medan det på Åland låg på drygt 17 procent. När vi 1993 fick klumpsummesystemet var det ganska lika i de fastländska och de åländska kommunerna. När sedan självstyrelsen fick verka med all kraft och klumpsummesystemet kom och fick verka förändrades det drastiskt: den åländska kommunalskatten sjönk. I dag är den genomsnittliga åländska kommunalskatten 16,6 procent och den fastländska är på 18,2 procent. Det är en mycket stor skillnad. Därtill, fru talman, kommer de högre sjukavdragen som finns på Åland, de högre reseavdragen som finns på Åland, så i verkligheten är det en skillnad på drygt 2 procent mellan beskattningen på Åland och i Finland, tack vare självstyrelsen.

 

Jag blev faktiskt själv chockad över den positiva utvecklingen av den åländska ekonomin de senaste tre-fyra åren. Som jag sade, år 2004 låg prognosen för år 2004 på minus 40-50 miljoner euro. Det var inte roligt att sitta i landskapsstyrelsen och se de siffrorna, det vill jag lova, men man tog i saken, man gjorde mycket och år 2003 låg prognosen för 2004 på minus 20 miljoner. Budgetförslaget som ligger på bordet i dag ligger på minus 4 miljoner och då måste vi tänka på att Åland har noll euro i skuld, man har ganska mycket pengar i kassan, när vi vet att omkringliggande självständiga länder har en enorm statsskuld och fortfarande lider av årliga minusbudgeter. De har verkliga problem. Åland har inte alls samma problem. Jag vill dock hävda att vi fortfarande har problem och vi måste fortfarande jobba såsom man har gjort de senaste tre-fyra åren, det rättar till sig och det kommer säkert att också delvis drabba viss verksamhet och också vissa arbetsplatser. Det tror jag.

 

Med detta, fru talman, ville jag försöka att ta udden av domedagsprofetiorna som hävdar att vi ligger på ruinens brant när det inte är så.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag har ingen åstundan att egentligen diskutera utgående från de premisser som ltl Runar Karlsson nu för debatten på. Men en sak som jag tycker att hör till intellektuell ärlighet när man jämför skatteprocenten i Finland och på Åland är att de finländska kommunerna bl.a. ansvarar för hela hälsovården och gymnasialstadieskolorna. Det finns också andra skillnader, men det är en enorm skillnad i vad kommunerna i riket ansvarar för och vad de gör på Åland. Man kan inte dra så långtgående slutsatser. Dessutom är dagsläget det att många av de små kommunerna på Åland har väldigt dåliga ekonomiska framtidsutsikter.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman! Jag tycker att det här visar motsatsen att vi har det bra på Åland. Man måste se det tillsammans: kommunerna och landskapsstyrelsen: hur är det tillsammans? Här kan man se att vi har det bra. Vtm Barbro Sundback ville insinuera att jag skulle föra fram någon sorts oärlighet i politiken. Jag tycker att vi tar upp det i samband med nästa ärende på föredragningslistan!

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag insinuerar inte, utan jag säger att det inte är jämfört och att det inte är intellektuellt ärligt om man inte samtidigt konstaterar att i riket har kommunerna ett helt annat ansvar för hälsovården och gymnasialskolorna än på Åland. Om man vill titta på de åländska kommunerna är det de facto så att landskapsstyrelsen nu överför mycket mera ansvar på kommunerna som kommer att göra att skattetrycket ökar på kommunerna. Det där var ett väldigt lösryckt sätt att diskutera, men ltl Runar Karlsson vill se allting väldigt optimistiskt och jag vill inte frånta honom den rätten. Men jag tycker faktiskt att det inlägget i debatten var ganska dåligt därför att det säger inte så mycket som här antyds om framtiden.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Nej, det är förstås klart att vtm Barbro Sundback vill se det så. Det underliga är att finska staten som har övervältrat pengar på kommunerna inte har överskott i sin statsbudget när Åland har det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Jag har gjort en ändring i mitt aviserade ändringsförslag under punkten om ÅHS:s avgifter. Det är ett förtydligande av språklig natur och är i sak inte någon skillnad.

 

Fru talman!

Jag vill avsiera ett annat ändringsförslag under momentet som gäller skärgårdstrafiken. Det är 48.20, där socialdemokraterna kommer att föreslå att anslaget skall bibehållas på tidigare och att trafiken skall skötas i landskapets regi som tidigare. De som vill försöka privatisera och friställa folk inom den här branschen får ta ansvaret helt och hållet för den politiken.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag hade tänkt att jag inte skulle behöva gå upp i talarstolen mera under den här debatten, men jag vill i varje fall ytterligare beröra budgeten. Igår i debatten kom allhallen i Eckerö in i diskussion på grund av en replik av mig till vtm Barbro Sundback om att den inte var fullt utnyttjad och inte har full aktivitet, om man säger så. Ytterligare kan jag säga att ett bekymmer i allhallens möjligheter är att den egentligen inte har blivit fullt utrustad. Där har landskapet och landskapsstyrelsen ett ansvar att när man hyr ut en anläggning till ett driftsbolag bör den också vara så utrustad så att man kan utnyttja den – i det här fallet allhallen – på alla möjliga tänkbara sätt. Jag vet att när hallen byggdes fanns det ett kostnadstak, investeringen skulle hållas inom vissa ramar, därför blev kanske inte all utrustning fullständig direkt, men för den skulle borde det finnas möjligheter att komplettera i efterhand.

 

Vi har också diskuterat kk-huset här och ett kostnadstak kanske skulle vara ett sätt att begränsa utsvävningarna. Så var det med allhallen att vi hade ett kostnadstak och byggnadskommittén fick ett krav på sig att hålla sig inom det; annars blir det ingen hall och de lyckades med det, med vissa brister förstås.

 

Det har av regeringspartierna efterlysts, också av lantrådet, att vi i oppositionen förde en populistisk politik – om han syftade på Ålands Framtid –  vi hade inget ansvar över helheten. Jag tycker att det är lite oansvarigt att säga på det viset; vi har försökt i den mån vi har hunnit; det har varit en komprimerad budgetframställning, vi har haft fyra dagar på oss att i princip läsa in och skriva finansmotioner, så i framtiden hoppas jag att det inte kommer att vara en likadan tidsbrist. Därför skulle jag vilja framföra några eventuella kostnadsinbesparingar som landskapsstyrelsen kan titta över i framtiden. En sak som slog mig när jag tittade på budgeten är trafikavdelningen. Jag har läst på och försökt titta i de siffror som fanns där och det står i skrivningen att trafikavdelningen i mån av utrymme och tid skall utföra arbeten åt privata personer. Den första fråga man ställer sig är: har de tid till sådant? I så fall har vi en för stor trafikavdelning. Är det inte då bättre att man minimerar maskinparken i trafikavdelningen och tar in entreprenörer under topparna så att man sysselsätter entreprenörer i stället. Skall vi ha ett samhälle där landskapsstyrelsen konkurrerar med privata entreprenörer? Jag vet att det förekommer och den som förnekar det så ljuger. Det är egentligen osund konkurrens. Om jag är rätt underrättad, och är jag inte det så får den som vet bättre rätta till mig, så när man utför ett jobb inom trafikavdelningen åt enskilda kunder behöver man inte lägga på momsen för arbetena. Då är det ett snedvridet konkurrensförhållande, om förhållandet är på det viset. Det skulle vara roligt att veta och den tidigare trafikministern står här, så han kan kanske tillrättalägga. Jag är av den åsikten att man inte skall bedriva verksamheter inom landskapsmyndigheten som konkurrerar med enskilda entreprenörer när man i allmänna skrivningarna också säger att man skall försöka öka entreprenörskapet. På vilket sätt skall man få in nya entreprenörer när man konkurrerar från samhället? Jag förstår inte mixningen där.

 

Jag tänkte också beröra fastighetsförvaltningen. Finansutskottet har också tagit upp den frågan. Jag är i princip överens med finansutskottets tankegångar att det är bra att man tar i fastighetsförvaltningsfrågan. Kanske alla fastigheter skulle lyda under en enda förvaltning, om det finns möjligheter, så att man får en kontroll. Det kan inte vara ett självändamål från samhällets sida att äga fastigheter. Vi har jordbruksfastigheter som vi vet att inte inbringar stora inkomster på arrendena och som skulle göra större nytta för privata jordbrukare att få köpa in i stället och få större enheter och större rationalitet i driften. Jag hoppas att landskapsstyrelsen verkligen inne är på den linjen och i sådant fall omfattar jag det och tycker att det är bra.

 

Är man själv turistföretagare har man en viss insyn i hur det fungerar. Det har många gånger i många skrivningar och i framställningar sagts att vi måste göra någonting åt turismen, vi måste förlänga säsongen och vi skall förnya och förbättra olika annex och stugor. Det är säkert ett stort problem; ett av problemen utgör generationsväxlingen. De många uthyrningsstugor som i dag borde restaureras och renoveras och fås en högre standard på är byggda på sextio- och sjuttiotalen. Ägarna börjar närma sig pensionsåldern 65 och gör inte investeringar när de börjar fundera  på hur de skall utnyttja fritiden. Det är ett stort problem som kanske inte riktigt kommit i dagern, men som är helt avgörande om vi i framtiden skall ha stugor som fyller de krav som ställs från turisterna. Jag har ingen paketlösning. En av orsakerna till problemet hela tiden aktualiseras är att det inte finns någon riktigt bra lösning och att få ihop till större enheter när det är uppbyggt på små enheter på olika ställen är inte så lätt.

 

När det gäller turismen och serviceutbudet under lågsäsong bygger alltihopa på lönsamhet. Det är säkert många som idkar anläggningar i dag som skulle ha öppet om man skulle få lönsamhet. Många säger då att man får ta lite av det som blir över på högsäsongen och späda ut så att det räcker till lågsäsongen, men om det inte räcker så stänger man fast, det är bara så! Hur man skall lösa det problemet, ja, det blir väl som man får göra med glesbygdsbutikerna att man plockar ut vissa anläggningar för att de och de skall hålla så att vi kan erbjuda en kopp kaffe och en bit mat utåt landsbygden och ger dem ett visst bidrag – det hörs alltid illa med bidrag, men en sorts stöd för att kunna hålla servicen som vi efterfrågar. Sedan bygger det på aktivitetsturismen som många har berört förut: golfbanor, snöanläggningar och det är badanläggningar och alltihopa. Det man bör tänka på när man verkställer projekten är att man inte igen satsar på ett projekt med samhällsmedel och att tidigare projekt har fått en viss stödprocent, utan att man likställer tidigare investeringar med dem som är på kommande. Det får inte bli snedvriden konkurrens genom att landskapet fördelar allmänna medel på fel sätt, det får inte bli på det viset.

 

Varför det inte sker några nyinvesteringar inom stugturismen beror på att avskrivningsprocenten vid nyinvesteringar är alltför låg. Det är 4 procents avskrivningar. Du får ingen täckning på lönsamhet med 4 procents avskrivningar om du investerar i en stuga som kostar 60.000-70.000 euro och skall ha den avskriven på tio år, för sedan är det dags att renovera igen och då skall du ha skulderna borta. Men jag vet att avskrivningssidan är en riksangelägenhet och vi har förstås en riksdagsman som skall representera Åland och ta upp sådana här ärenden. Frågan är livsviktig för framtida investeringar inom turistbranschen om vi skall få privata personer att satsa på sådana här anläggningar. Vi bygger inte i dag för de kostnader som vi byggde på sextio- och sjuttiotalet, utan i dag är helt andra krav när vi bygger.

 

Ltl Camilla Gunell nämnde att ingen har vågat nämna fiskodlingarna. Det är väl med en viss vånda som man berör dem, men jag tänkte att notera dem. Jag har en sådan inställning – vi har också diskuterat frågan i Ålands Framtid – att vi en gång i tiden skapade fiskodlingen som en sysselsättning till skärgården och då gav vi fiskodlingstillstånden som en sysselsättande effekt för skärgårdsbor. För att de har en hög frekvens på nedsmutsningen och utsläppen kan man inte direkt ta släggan och ”knack dom opp i kobban” så att det tar slut på verksamheten, utan det måste finnas möjligheter till en övergångstid. Landskapet har ett visst ansvar att vara med och på något vis försöka bidra till att man uppfyller miljökraven på täta kassar. När man från landskapets sida en gång var med och förde fram näringen som en utvecklingsmöjlighet för skärgården att överleva måste man väl också i framtiden vara med och försöka skapa fortsatta verksamhetsförutsättningar för verksamheten med krav på att man fyller miljökriterierna. Man kan också säga att de miljökrav som hittills har ställts på fiskodlingarna har uppfyllts, men i och för sig har de väl varit för lågt ställda.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Socialdemokraternas inställning i fråga om fiskodlingarna är att de måste bedrivas så att man får en hållbar utveckling, som all annan näringsverksamhet, de kan inte bedrivas på nuvarande sätt om de fortsätter att smutsa ner eller övergöder vattnet i den omfattning som de gör. Det får inte heller någon annan göra. Det har aldrig från vår sida heller krävts att fiskodlingarna skulle läggas ner omedelbart utan det finns olika resonemang om hur detta skall gå till. Men det som förvånar oss är att det inte finns några som helst mål eller funderingar hur detta skall gå till varken i handlingsprogrammet eller i årets budget - en av de viktigaste frågorna under valdebatten är nu efter valet helt sopad under mattan. Det är som vi tycker inte trovärdigt för både enstaka ledamöter och partier som har talat för att man måste göra någonting för att minska på övergödningen av vattnen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tror att vtm Barbro Sundback och jag är ganska överens. Det kom kanske inte tydligt fram i mitt anförande att jag anser att man borde ha fått se mera initiativ i budgeten när det gäller fiskodlings-problematiken. På något vis borde man skapa en försöksverksamhet för att utforska på vilket sätt man skall bedriva fiskodlingen i framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Samtidigt som jag är kritisk till bidrag och stödformer är det i alla fall med en viss tillförsikt som jag märker att Ålands Framtid i många fall har en positiv syn på att man skall stöda dem som har behov av det; det kan gälla företag och det kan gälla annat. Positivt ser jag på det därför att jag själv har en motion där jag föreslår att man skall ge stöd till svårt sjuka, alltså cancersjuka.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund var inne på trafikavdelningen och tog upp hur trafikavdelningen konkurrerar med privata entreprenörer och tyvärr, får man väl säga, är det som ltl Brage Eklund för fram helt korrekt. Det försiggår sådan verksamhet. Jag avslöjade här under förra lagtingsperioden att man bjöd på ett jobb som Lemlands kommun bjöd ut. Man hade t.o.m. nöjet att erbjuda sina tjänster, stod det. Jag kan förstå att det här verkligen är någonting som förvånar, särskilt om man kommer in som ny i Ålands lagting och inte har sett detta förut. Det är också någonting som de drastiska åtgärderna att ändra förhållandena mellan privat och offentlig sektor torde omfatta. Det är inte fråga om en så stor åtgärd utan det är helt uppenbart att det är som ltl Brage Eklund säger, att man kan inte dimensionera offentlig sektor efter att ha personal gå hela tiden för högsäsong, utan man måste ha en grundbemanning som man kompletterar med avtal med entreprenörer som löser detta. Det är faktiskt en av mina käpphästar. Så här tycker jag inte att det skall få gå till och det gläder mig att ltl Brage Eklund också uppmärksammar detta.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag får tacka ltl Danne Sundman för att han har samma åsikter. Jag förväntar mig då att det blir förändringar när Obunden Samling sitter med i regeringsställning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Det förra replikskiftet gick ut på att tacka varandra! Jag fortsätter med att tacka. Jag vill egentligen tacka finansutskottet för att jag har fått en finansmotion godkänd: komplettering av motiveringen till moment 45.10.01. Det ger mig en hoppfull framtid och säkert många föräldrar ser ljuset och en positiv framtid i och med detta beslut. Det här betyder att vi stöder drogförebyggande attitydarbete. Vi skapar drogfria miljöer. Vi ger information till föräldrar så att de får hjälp med att sätta gränser och skapa positiva attityder för drogfrihet.

 

Jag hoppas också att vi skall följa upp vissa punkter i det alkohol- och narkotikapolitiska programmet så att det inte bara blir fina ord till pappers, som t.ex.: ”Grundskolorna skall vid årets slut lämna en verksamhetsberättelse till utbildnings- och kulturavdelningen över vilka drogförebyggande insatser som vidtagits i skolan under året.” Jag hoppas att det inte är bara är t.ex. att de har diskuterat det inom biologin eller haft det som två ämnen utan att det kommer mera på det viset.

 

Följande är: ”Ålands polismyndighet skall prioritera narkotikafrågor under den tidsperiod programmet gäller och ges de resurser som behövs för spaningsverksamhet för att ingripa i samtliga narkotikafall de får kännedom om.” Jag hoppas att det egentligen är en självklarhet, men framför allt skall vi se till att det uppföljs. Jag skulle vilja komplettera med en sak eller att man i alla fall jobbar för det. Som fältare fick jag många gånger se när ungdomar som bar på alkohol mötte poliser i uniform och ingenting hände. Enligt vad jag har förstått står det i ordningsstadgan för Mariehamn att man inte skall få dricka alkohol på allmän plats. Där hoppas jag att det blir en prioriteringssak som verkligen tas tag i så att det blir attityder där. Det är trots allt alkoholen som vi måste börja jobba tufft med och det är där som vi skall sätta in våra resurser.

 

Än en gång vill jag tacka finansutskottet för att man nu tagit tag i alkohol- och narkotikafrågorna. Det var det jag efterlyste tidigare.

 

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag vill kort återkomma till den skärgårdsdebatt som har pågått här i dag. Jag vill avisera en skrivning som jag skulle vilja foga till kapitel 47 Näringsavdelningens förvaltningsområde i finansutskottets betänkande. Jag tycker att det verkar vara så att vi har ganska olika uppfattningar hur näringsstöden har funnit sin väg ut till skärgårdsborna, om de har blivit beviljade i den mån man kan önska och hur olika projekt och företagsidéer har blivit bemötta. Jag föreslår en text som lyder så här: ”Landskapsstyrelsen bör göra en sammanställning av de ansökningar som beviljats respektive avslagits gällande näringsstöd för skärgården. Avsikten är att ge en bild av hur näringsstöden fördelats och vilka företagsidéer som lyckats respektive inte lyckats åtnjuta de befintliga näringsstöden.”

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

I princip håller jag med om innehållet i det som ltl Camilla Gunell sade. Vi har samma syfte att de stödformer som vi har skall nå de personer som verkligen behöver dem för att kunna vara verksamma i skärgården. Men just nu kanske det inte är så ändamålsenligt att utvärdera hur stöden har slagit ut eftersom det senaste vår på liberalernas initiativ fastställdes nya principer för utbetalning av näringsstöd till skärgården där man inte har exakt samma lönsamhetskrav för en verksamhet i skärgården som för övrig verksamhet, där man också godkänner att man kan vara mångsysslare och inte måste s.a.s. få ut hela sin inkomst från en verksamhet. Mig veterligen har det börjat slå bra ut, men det är väldigt få projekt som har behandlats utgående från de senaste principerna, så därför är det kanske inte läge just nu för det här.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag vidhåller ändå att det finns en mening med att göra en sammanställning. Då får man ett bra bakåtperspektiv. Är det så att kriterierna nu har ändrats är det bara bra och jag ser inte att det skulle ligga som ett hinder för att man nu gör en sammanställning. Jag tror att det skulle vara mycket bra innan vi går vidare att se hur detta har utfallit.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Som sagt tror jag att ltl Camilla Gunell och jag har samma målsättning, men en liten skillnad kanske det ändå finns. Ltl Camilla Gunell pratar nämligen om ett bra bakåtperspektiv och för mig är det mycket viktigare att man ser framåt i de här frågorna – det som har varit det har varit, men framtiden är viktig.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag förstår inte riktigt varför. Finns det någon anledning till att inte visa hur stöden har fördelats? Jag får en känsla av att ltl Perämaa inte vill att vi skall titta tillbaka. Jag tycker att det är väldigt nödvändigt att titta tillbaka och ha historien som en riktgivare när vi går framåt. Det är klart att det är framtiden vi skall ha i sikte, men jag kan inte förstå den här logiken utan jag tror att det skulle vara väldigt bra med en sammanställning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

När man är inne i debatten, har mycket som man tänkt säga, så blir det alltid att man glömmer någonting. Jag var inne på frågan om trafikavdelningens konkurrens med den privata marknaden. En sak som jag glömde och eventuellt fråga om var kostnadsföringen av inkomsterna i budgeten. Jag får egentligen inte fram hur mycket inkomster man gör på den privata marknaden, utan jag tror t.o.m. att det står någonstans i texten att man kvittar det mot anskaffningar. Är det så att jag har missat någonting ber jag om ursäkt, men jag har inte hittat på det.

 

Min partikamrat Anders Eriksson aviserade igår att han skulle driva motion nr 33 angående utbyggnaden av onödiga konferensutrymmen vid ÅHS till omröstning och det understöder jag förstås, men det blev i brådskan ett fel i motionen om anslagets storlek. Den summa som vi önskar lägga till grund för omröstningen är 450.000 euro.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

I och med att jag satt som trafikansvarig förra perioden kan jag kanske informera ltl Brage Eklund om inkomsterna i trafikbudgeten. Trafikavdelningen får i och med budgeten en fullmakt att göra jobb åt utomstående för 170.000 euro under 2004. I årets budget har det varit ungefär motsvarande summa. Det skall och borde vara sådana jobb som inte privata kan ställa upp med; exempelvis saltar man och vattnar kommunalvägar. Det finns ingen entreprenör som gör det i dag på Åland; även plogkäppsuppsättning och andra saker. Det är också en konjunkturutjämnande sysselsättning; ibland är det så inom branschen att det finns mindre jobb och ibland mera, och man kan inte permittera folk en vecka nu och en vecka då utan man måste hålla samma arbetskraft och därför försöker man, liksom privata, att jämna ut det och se till att man alltid har jobb. Det här är den bufferten som man försöker hålla. Av dessa drygt 5 miljoner i underhållsbudgeten är det ungefär 70 procent som utförs av privata så att 3,5 miljoner görs av privata redan, så det är en mindre del som görs av den egna styrkan.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson nämnde inkomsterna, men min fråga är egentligen att tycker centern och de övriga partierna i regeringsställning att det är ett sunt sätt att utveckla entreprenörskapet på att samhället skall konkurrera  gentemot privata företagare? Det finns den möjligheten att man minskar ner och hyr in privata företagare. Har tjänsterna överhuvudtaget varit utbjudna på öppna marknaden? Vi pratar om att spara och det är fråga om stora investeringar i maskinpark och allt som landskapet står för, så nog finns möjligheterna, men det är kanske så att det är politiskt trångt med att göra någonting.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag skulle kunna prata länge om det här och kan naturligtvis inte reda ut det på en minut. På Åland är det problem med konkurrensen även inom den privata sektorn, så just därför sade i alla fall den förra landskapsstyrelsen att vi skall hålla en liten egen verksamhet inom vägunderhållet. Som jag sade: av 5 miljoner i vägunderhållsbudgeten är det 3,5 miljoner som sköts av privata, resten görs i egen regi plus att all investering görs till 100 procent i stort sett av privata. En jättestor del sköts alltså i dag av privata, men jag tycker att vi skall behålla en egen verksamhet för att inte råka ut för privat monopol som är det allra värsta – det har vi sett i många sammanhang på Åland.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson anser det vara en liten verksamhet. Jag har inte den synen att det är fråga om en liten verksamhet. Kanske våra proportioner skiljer därvidlag. Jag kan hålla med om att man kan ha en liten verksamhet, en underhållsverksamhet. Han är rädd för det privata monopolet. Jag begriper inte för jag tycker att det finns så mycket entreprenörer i dag, så jag är nog inte rädd för den saken. Är det så att det är lukrativt brukar det alltid poppa opp någon ny. Ltl Runar Karlssons och min syn är nog lite olika här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar vid måndagens plenum.

 

 

Föredras för enda behandling

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av vtm Barbro Sundbacks spörsmål angående om- och tillbyggnad av Ålands lyceum. (S 1/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag.

 

Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander

Fru Talman!

Spörsmålet handlar om med vilka ekonomiska motiveringar anser landskapsstyrelsen att det är klokt att överskrida ramarna för Ålands lyceums om- och tillbyggnad med 1.770.000 € och vilka är de utbildningspolitiska framsteg man tror sig uppnå med denna oerhört dyra investering.

 

Låt mig först börja med lite historik från tidigare års budgeter för landskapet Åland godkända av Ålands lagting:

 

46.35.            Ålands lyceum

46.35.76        Grundförbättringar och ombyggnader (R)

År 2002

En målsättning har varit att Ålands lyceum årligen skall kunna erbjuda en studieplats åt minst 45 procent av grundskolans elever i avgångsklass. För att bibehålla antagningsprocenten förutsätts att antalet nybörjarplatser vid Ålands lyceum uppgår till 168 år 2004 mot nuvarande 140. Ett utökat studerandeantal förutsätter om- och tillbyggnad av befintliga utrymmen. I budgeten för år 2001 intogs därför ett anslag motsvarande 168.187 € för projektering av en nybyggnad.

 

Landskapsstyrelsen föreslår på basis av gjorda utredningar att rumsbehovet, som uppgår till en nettoyta på ca 1.300 m², tillgodoses i en tillbyggnad på nuvarande innegården under förutsättning att de stadsplanemässiga förutsättningarna finns. Samtidigt vidtas nödvändiga omändringar i befintliga lokaler. Om- och tillbygganden har kostnadsberäknats till 3.600.000 €. Planering och projektering görs under år 2002 inom ramen för redan beviljat anslag för att kunna inleda och genomföra byggandet under åren 2003-2004.

 

Här vill jag passa på att inflika att vid samanställning och fastställande av rumsprogram för byggnadsprojekt i landskapets och kommunernas regi används nettoytan och inte bruttoytan.

 

Jag fortsätter med historiken:

År 2003

Med hänsyn till de stora födelsetalen strax innan och i början av 1990-talet och därmed sammanhängande ökning av elevantalet i grundskolans avgående klasser behövs fr.o.m. höstterminen 2004 ett utökat antal studieplatser på gymnasialstadiet.

 

För närvarande är 400 studerande inskrivna vid Ålands lyceum. Antalet studerande kommer sannolikt att öka till högst ca 510-550.

 

På dessa grunder har landskapsstyrelsen senaste år fastställt ett program för en om- och tillbyggnad av Ålands lyceum. Kostnaden för i det fastställda rumsprogrammet avsedda ombyggnadsarbeten och ca 1.300 m² tillbyggnadsarbeten har beräknats omfatta ca 3.600.000 €.

 

Här vill jag passa på att inflika att det här hänvisas till det fastställda rumsprogrammet varför den yta som angavs förstås är nettoytan eftersom vid  fastställande av rumsprogram för byggnadsprojekt i landskapets och kommunernas regi används nettoytan och inte bruttoytan.

 

Jag fortsätter med historiken:

Efter slutförd detaljplanering och upphandling av bygg-, el- och vvs-entreprenörer beräknas avsedda byggnadsarbeten påbörjas i slutet av den inkommande vårterminen. Anläggningsprojektet beräknas vara färdigställt till höstterminen 2004.

 

Mariehamns stads ändring i stadsplanen och beviljande av utökad byggnadsrätt innebär att det på tomten måste beredas utrymme för ytterligare ca 40 bilplatser. Kostnaderna för ett ifrågavarande parkeringsdäck, ny trappa till Nygatan, omstrukturering av nuvarande parkeringsutrymme och anläggande av flera gröna områden på lyceets tomt har beräknats omfatta ca 400.000 €.

 

Detta om tidigare budgeter för landskapet Åland, vad som finns i budgeten för Ålands lyceum år 2004 känner vi alla till.

 

Fru talman!

Landskapsstyrelsens målsättning för det åländska utbildningssystemet är att det skall utformas så att det motsvarar samhällets specifika behov. Förändringar i omvärlden och i det åländska samhället, i närings- och sysselsättningspolitiken, skall återspeglas i utbildningssystemet.

 

Landskapsstyrelsens målsättning innefattar även att alla elever som genomgått grundskolan skall ges möjlighet att studera vidare, såväl inom studieförberedande som yrkes­inriktad utbildning. Även studieintresserade äldre ungdomar och vuxna skall ha möjlighet att skaffa sig utbildning på hemmaplan.

 

Vid dimensionering av utbildningsutbudet inom Gymnasialstadiet på Åland skiljer man mellan tre olika typer av utbildningar, nämligen Studieförberedande utbildning som leder till gymnasieexamen eller studentexamen och är utformad så att de studerande har möjlighet att uppnå behörighet för högskolestudier eller andra gymnasialstadiebaserade studier. Vidare finns Yrkesinriktad utbildning vilken ger de studerande sådana teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för uppgifter i arbetslivet och som motsvarar samhällets krav på utbildad arbetskraft inom respektive yrkessektor. Dessutom finns Studieförberedande utbildning med yrkesprofil som fördjupar och utvecklar de studerandes yrkeskunskaper som förberedelse för högskolestudier och andra gymnasialstadiebaserade studier.

 

Landskapsstyrelsen besluter årligen om fördelningen av antalet studieplatser på gymnasialstadiet och inför hösten 2003, 2004 och 2005 enligt följande:

För studieförberedande utbildning har det reserverats 140 nya studieplatser (46 procent av antalet grundskoleelever), 2004 och 2005 = 168

Studieförberedande utbildning med yrkesprofil 44 platser, 2004 = 40 och 2005 = 56

Yrkesinriktad utbildning 153 platser, 2004 = 212 och 2005 = 226 nybörjarplatser.

Annan utbildning 29 nya platser, 2004 och 2005 = 36 nybörjarplatser.

 

Fördelningen av utbildningsplatserna mellan studieförberedande utbildning och yrkesinriktad utbildning är alltså i dag relativt jämn och det samma gäller även utökningen av utbildningsplatser.

 

En jämförelse av gymnasiebenägenheten bland årskullarna i Svenskfinland gjordes år 2002 av Institutet för finlandssvensk samhällsforskning, forskningsrapport nr 39. Jämförelsen visar att gymnasiebenägenheten är högst i Nyland följt av Åboland samt Österbotten och lägst på Åland.

 

För att fortsättningsvis trygga arbetsmarknadens behov bland annat på området för vård, skola och omsorg samt kunskapsintensiva branscher inom näringslivet, bör ett utökat antal ungdomar ges möjlighet att uppnå behörighet för högskolestudier och andra postgymnasiala studier.

 

Enligt ÅSUB:s statistikmeddelande ”Utbildning 2003:1” från den 7 november 2003 framgår att antalet 9:or som lämnar grundskolan från och med följande höst ökar med drygt 18 procent varför det därför framöver behövs ett utökat antal studieplatser på gymnasialstadiet.

 

En fortsatt årlig intagning av nya studerande till den studieförberedande utbildningen vid Åland lyceum om ca 45-50 procent av årskullen innebär under perioden 2003-2011 ett sammanlagt antal om 460-520 studieplatser. Med hänsyn till en beräknad inflyttning till landskapet innebär en motsvarande årlig intagning till Ålands lyceum ett sammanlagt antal om 550 studieplatser. Enligt den utredning som jag hänvisar till kan man konstatera att i medeltal ökar varje årskull med 5 procent under den period som redovisas där. Därav behovet 550.

 

Fru talman!

Jag kommer nu att komma till de byggtekniska och pedagogiska delarna av mitt anförande. Som vi alla nu känner till så uppfördes den första byggnadsdelen av Ålands lyceum redan i början av 1900-talet (arkitekt Torsten Montell) och sedan tillkom en tillbyggd på 1960-talet (arkitekt Jonas Cederqreutz). Vad vi även känner till är att dessa utrymmen planerades och byggdes i enlighet med den tidens pedagogik och undervisningssituationer som främst bestod av föreläsningar. En nyligen genomförd inventering har visat att Ålands lyceums utrymmen inte är tillräckliga eller ändamålsenliga för dagens undervisning och verksamhet.

 

Vi skall även komma ihåg att flera utrymmen dagligen gemensamt används av Ålands lyceum och Ålands handelsläroverk, det gäller gymnastiksal, omklädningsutrymmen och matsal som idag används cirka 600 personer. Till detta tillkommer även olika idrotts-, fritids- och kulturorganisationer som hyr Ålands lyceums lokaler kvällstid och under veckoslut.

 

Jag nämnde tidigare att Ålands lyceums nuvarande utrymmen inte uppfyller dagens krav på undervisningsutrymmen. Dagens undervisning med såväl obligatoriska som valfria lärokurser kräver tidsenliga, flexibla och handikappvänliga utrymmen.  Utrymmena bör möjliggöra inte bara gruppundervisning, smågruppsundervisning och storgruppsundervisning. Utrymmen behövs även för biblioteks- och mediateksverksamhet. Lokaliteterna bör ge tematiska utvecklingsmöjligheter på alla områden, bl.a. på IKT samt konst- och miljöområdet. Lokalerna bör dessutom omfatta tillräckliga matsals- och caféutrymmen, arbetsutrymmen för elevernas självstudier, för lärarna och övrig personal samt tillräckliga allmänna toalettutrymmen.

 

Utgående från bland annat detta har Ålands lagting tidigare beslutat att Ålands lyceum bör byggas om och till i samband med budgeter. Enligt det fastställda rumsprogrammet (24 U30/8.3.2002) omfattar tillbyggnaden nya utrymmen om cirka 1 300 m² nyttoyta. Att tekniskt och arkitektoniskt sammanföra dessa nya utrymmen med de nuvarande innebär att tillbyggnadens nyttoyta motsvarar cirka 2 300 m² bruttoyta och inte 1 300 m², som anges i spörsmålet.

 

Ålands lyceums lokaler med tillbyggnad

K-märkta delen                    2 930 m²

60-tals byggnaden                2 400 m²

Tillbyggnad 2004-05            2 300 m²

Totalt                                   7 630 m²

 

Vid en jämförelse med självstyrelsegården exklusive lagtingsbyggnaden, dvs kanslibyggnaden, kan konstateras att förhållandet mellan nyttoytan och bruttoytan är ungefär detsamma. För kanslihuset gäller att biutrymmena såsom korridorer, entrehallar, trappor, tekniska utrymmen, toaletter, förråd utgör ca 40 procent av totalytan dvs bruttoyta vilket betyder att nyttoytan (rumsprogramsytan) är 60 procent. Och för Ålands Lyceums tillbyggnad är nyttoytan 57 procent av bruttoytan.

 

Utbyggnadsmöjligheterna på tomten är mycket begränsade och måste även ta hänsyn till huvudbyggandens kulturhistoriska värde samt möjliggöra en välfungerande inre kommunikation mellan nya och befintliga byggnader. De valda lösningarna ger mer kommunikationsytor än vad som kunde förväntas när utbyggnadsprogrammet antogs. De ”gränder” som förenar de nya byggnadskropparna med de gamla är dock en naturlig lösning på uppgiften. Ytorna i gränderna/korridorerna ger skolan sådan allmänna utrymmen som är nödvändiga och ger god grund

för handikapptillgänglighet i den gamla skolbyggnaden.

 

Tilläggskostnader uppstår bland annat på grund av:

a)      sprängnings- och schaktningsarbeten intill befintliga byggnader som måste utföras med stor försiktighet,

b)      omfattningen av ombyggnadsarbeten i befintliga utrymmen har varit svår att på förhand bedöma,

c)      den nu planerade om- och tillbygganden medför bl.a. att taket på gymnastiksalen måste förnyas med ökad kostnad som följd,

d)      i projektet ingår även en ny hiss i huvudtrapphuset i befintlig byggnad som även löser handikapptillgängligheten i den gamla skolbyggnaden.

 

Allmänt kan det sägas att en om- och tillbyggnad är mindre yteffektiva än nybyggnadsprojekt. Omfattningen av nödvändiga ombyggnadsarbeten och projektets sammanlagda kostnader var därför i detta fall svår att bedöma på förhand.

 

Vid en jämförelse med tidigare kalkyler bör man samtidigt notera att anläggningskostnaderna (planerings-, projekterings- och byggnadskostnader) stigit sedan det inledande budgeteringsskedet. Med hänsyn till förutsättningarna är anläggningskostnaden per kvadratmeter trots detta på en godtagbar nivå. Räknat per kvadratmeter är kostnaden för tillbyggnaden cirka 1 860 euro och för ombyggnaden cirka 540 euro och de facto mycket lägre bara 42 procent respektive 12 procent av

4 400 euro såsom anges i spörsmålet.

 

Tillbyggnad: 2 300 m2 bruttoyta vilket utgör 1 861 €/m2 (ca 11 100 Fim/m2)

Andelen av anläggningskostnaderna utgör 4 280 000 €

 

Ombyggnad: 1 400 m2 bruttoyta vilket utgör 540 €/m2 (ca 3 200 Fim/m2)

Andelen av anläggningskostnaderna utgör 790 000 €

 

Kostnaderna fördelat enligt följande:

 

Anläggningskostnader                                 5 070 000 €

Planering        310 000

Byggentreprenader               4 610 000

Kontrollanter    80 000

Omkostnader  50 000

Fjärrvärmeanslutning, tillägg    20 000

Inredning och utrustning                              300 000 €

Parkeringsdäck                                          400 000 €

Totalt                                                         5 770 000 €

 

Med utgångspunkt i antalet studerande beräknas nettodriftsutgifterna per studerande:

                      2003              2004

Ålands lyceum                      6 944             6 493

Ålands handelsläroverks       12 278           10 800

Ålands sjömansskola            12 607           12 297

Ålands vårdinstitut                11 936           12 429

Ålands yrkesskola                12 443           12 062

 

Jämfört med övrig gymnasialstadieutbildning är driftskostnaderna per studerande alltså låg i Ålands lyceum och kommer att ytterligare minska efter om- och tillbyggnaden

 

Utgifter 2004 (ingen utökad drift för tillbyggnad)                                     3 033 000

Inkomster 2004                                                                                        150 000

Summa driftskostnader                                                                          2 883 000

Kostnader per studerande (445 studerande)                                                                        6 493

 

Utgifter 2006 (utökad drift p.g.a. tillbyggnad)                                         3 337 000

Inkomster 2006 (utökade inkomster m.a.a. utökad uthyrning)                    200 000

Summa driftskostnader                                                                          3 137 000

Kostnader per studerande (500 studerande)                                                                        6 274

 

Att förstora Ålands lyceums utrymmen innebär sammanfattningsvis att fler ungdomar kan erhålla en ändamålsenlig utbildning till en låg kostnad samt att andra skolor, bl.a. handelsläroverket, också framöver kan använda lokalerna. Vid sidan om den dagliga skolverksamheten kan olika kulturevenemang, bl.a. idrotts- och andra samhällsaktiviteter, samtidigt utvecklas.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka utbildningsansvarige Lars Selander för en mycket bra redogörelse. Det här visar verkligen vad jag hela tiden har vetat: att landskapsstyrelsen har en mycket bra skolpolitik, man har grepp om situationen och man vet hur man i allmänhet skall bedriva en skolpolitik. Jag tycker också att man här visar att man har gjort ett bra projekt av lyceet, både med tanke på behov och kostnader. Jag uppskattar det arbete man har gjort och jag hoppas verkligen att projektet går att genomföra.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Jag vill börja med att tacka ledamoten Lasse Selander för det här anförandet. Det var mycket omfattande och rikt på detaljer. Det är så med ett spörsmål att det är ett instrument som vi har i lagtinget och kan använda för att få mera information i en särskild fråga och fördjupa debatten på det sättet.

 

Om man sitter i opposition och skall bilda sig en uppfattning om olika projekt på basen av det som står i budgetar och andra dokument är det ofta ganska bristfällig information. Det andra är att när det är ett stort projekt som löper över många år kan förändringar i projektet under tidens gång noteras ganska kortfattat i budgetmotiveringarna. Nu försöker förstås majoriteten förklara hur bra och billigt projektet är, men oberoende av ”brutto- och nettoytor” är det alltid bruttopriset som finns i budgeten. Den kostnadsberäkning som projektet har haft på 4 miljoner euro är nu uppe i 5.570.000 euro, dvs. bruttopriset på bruttoprojektet har ökat med 1.770.000 euro och det kommer inte någon här i lagtinget ifrån att är en enorm kostnadsstegring när man har fått in anbuden. Trots det kan man naturligtvis tycka att det är värt det och att det är ett bra projekt. Men dyrt är det och när vi nu har fått veta att det egentligen inte bara gäller 1.300 kvadratmeter ”nyttoyta”, som är baserat på rumsprogrammet, dvs. undervisningssalar osv., utan att det också är korridorer och ventilationsutrymmen på 1.000 kvadratmeter inser vi att det är fråga om ett ganska så stort projekt

 

De som försvarar det har i första hand ett utbildningspolitiskt motiv för det. Det är tudelat på det viset att man säger att de årskullar som nu kommer in i gymnasiesystemet är större än tidigare och om man skall kunna bibehålla intagningsprocenten om 50 procent i Ålands gymnasium måste man bygga ut skolan. Det andra är att man tydligen anser att Åland har för låg gymnasiebenägenhet, speciellt om man jämför med Nylands regionen och att man önskar höja den.

 

Jag har, fru talman, en overhead, där jag kan visa landskapsstyrelsens egen prognos. Man ser här att beräknat antal studerande i Ålands lyceum, om man utgår från de årskullar som vi har, är högst 519 elever. Man räknar på något sätt med inflyttning och att det skall öka antalet elever och så kommer det tredje motivet att man på något sätt antyder att man också vill höja gymnasiebenägenheten för att den ungefär är lite skamligt låg här på Åland jämfört med andra delar av riket. Utbyggnaden för 550 elever är tilltagen lite i överkant just för att skapa det extra utrymmet.

 

Fru talman!

Jag vet inte vilka prognoser landskapsstyrelsen har när man diskuterar behovet av elever som har genomgått det teoretiska gymnasiet. Det finns nämligen en mycket bra utredning som heter Yrke 2015 som är färskare än den som landskapsstyrelsen hänvisar till. Jag tror att om man inte ser utbildningen i Ålands lyceum i relation till den övriga utbildningen på gymnasiestadiet drar man felaktiga slutsatser. Fram till 2015 händer det på arbetsmarknaden - både på Åland, i Finland och i Sverige, men om vi håller oss till Svenskfinland och på Åland – att de stora efterkrigstidsgenerationerna går i pension och det är den förändringen som skapar efterfrågan på arbetsmarknaden. Det är inte det att det tillkommer otroligt mycket arbetsplatser, nya arbeten som kräver nya utbildningar, utan det blir framför allt ett tomrum på grund av stora pensionsavgångar. Utredningen säger att man borde i stället för att öka gymnasiebenägenheten minska den. På svenskt håll i riket kommer detta antagligen att vara ganska omöjligt., men på Åland har vi utgående från de prognoserna som finns här i dag nästan en idealisk situation och man borde i högre grad uppmuntra ungdomar att söka sig till yrkesutbildning. Det är nämligen inom yrkes- och hantverkssektorn som behoven av arbetskraft kommer att vara störst. Dessutom är det en fördom, som jag tycker att man lite sprider i det papper som vi har fått, när man så favoriserar studentexamen framom annan gymnasieexamen. I dag är det så att om man går ut yrkesskolan eller naturbruksskolan eller vilken annan treårig gymnasiekurs som helst har man högskolebehörighet och det verkar faktiskt som om alla inte ens här i de beslutande församlingarna riktigt är på det klara med det. De yrkesmänniskor som sedan har en högskoleutbildning som påbyggnad, de är de mest attraktiva på framtidens och redan på dagens arbetsmarknad. I vår lagtingsgrupp har vi hört representanter för rederinäringen och de säger att om de får välja mellan en sjökapten som har kommit direkt från Ålands lyceum via studentexamen, kommit in på befälsutbildning eller en som har gått den långa vägen via sjömansskolan och sedan tagit sin sjökaptensutbildning, så är det ingen tvekan om vem de väljer; de väljer den som har erfarenhet och praktiskt kunnande med teoretisk påbyggnad än den som kommer direkt från den teoretiska utbildningen.

 

Med detta vill jag ha sagt att de som har gått den yrkesutbildande vägen och sedan har högskoleutbildning som påbyggnad kommer att vara väldigt konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden framom rena akademiker. En annan sak som man måste vara observant på när det gäller att uppmuntra ungdomar att studera vid teoretiska gymnasier är att arbetsmarknaden för akademiker i framtiden inte kommer att vara så säker; naturligtvis alltid inom vissa områden: juridik, vissa områden av teknikens område, vissa handelsbranscher; där är det redan betydligt svårare, men framför allt inom humaniora kommer det att vara svårt i framtiden att få jobb. En nyligen publicerad utredning om akademiker i Finland visade att av Akavas medlemmar, med akademisk slutexamen, är 47 procent av kvinnorna under 30 år korttidsjobbare, de har alltså mycket svårt att få fast anställning. Vi ser också här hos oss att inte är museibyrån eller andra sådana sektorer de som kommer att expandera i framtiden. Den perioden är åtminstone för en överskådlig framtid avslutad. Det var när man byggde upp stora nationella institutioner av alla slag som de var intressanta och vi hade en expanderande offentlig ekonomi.

 

Det tredje som är intressant och som jag förvånar mig över att man inte kritiskt har reflekterat över i majoriteten är att de akademiker som kommer att studera efter att de har slutfört en examen vid Ålands lyceum till största delen söker sig till Sverige. Vi vet att av dem stannar en stor del kvar i Sverige. Deras återflyttningsbenägenhet är inte så stor. Det kan också bero på att de har en sådan examen eller ett sådant yrke att de inte kan få jobb på Åland, men många rotar sig också och man kan med viss modifikation säga att ju fler studenter vi producerar desto mera emigration skapar vi bland unga ålänningar.

 

Fru talman!

Jag tror att majoriteten inte har rätt när de motiverar utbyggnaden med att man vill bibehålla mängden ungdomar som skall ta studentexamen och att man dessutom vill öka antalet elever i Ålands lyceum.

 

I debatten här har man framkastat att det är en rätt som ungdomarna har att få studera vid Ålands lyceum. Så kan man naturligtvis se det, men vi har intagningskriterier som gör att det redan i den stund man tar in eleverna finns begränsningar, inte bara dem som gäller dimensioneringen utan också själva betygspoängen. De som vill bygga till så här kolossalt dyrt borde kanske ha haft en lite klarare prognos för vilken arbetsmarknad som vi står inför. Av arbetsplatserna som uppkommer på grund av pensioneringen är det så att en stor del finns just inom hälso- och sjukvård och utbildning. Man räknar också med att ett visst utbildningsbehov kommer att öka inom teknik, kommunikation, naturbruk samt handel och administration. Detta gör att Åland ligger ganska bra till när ma tänker på vilka gymnasialskolor vi har. För min del skulle jag hellre se att man lade betydligt mera pengar på att utveckla pedagogiken och de resurserna som behövs inom gymnasialstadiet i sin helhet i stället för att göra en sådan här kraftig satsning på en enda skola.

 

Fru talman!

Jag har en hel del åsikter om det här och jag ville nu ta tillfället i akt när vi fick svaret på spörsmålet att debattera en del, men jag föreslår att ärendet bordläggs till inkommande måndag den 22 december.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lars Selander:

Fru vicetalman!

Jag skulle vilja komma med några klarlägganden. Vi fick se en overhead-bild och där ingår icke den inflyttning av ungdomar som vi de facto har. När man tittar på antalet studerande vid Ålands lyceum, 519, kommer det i verkligheten att bli flera, tack vare inflyttningen. Det är en målsättning som finns här att vi skall få till flera ålänningar.

 

När det gäller frågan inom vilka områden det behövs nya arbetstagare har vi vård, skola och omsorg. Vi vet att en mycket stor del av dem som går in på de utbildningarna har en studieförberedande utbildning i bagaget från gymnasialstadiet.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag försökte nog säga att i kalkylen ingår inte de som man nu föreställer sig att skulle kunna utöka antalet, dvs. inflyttningen. Det är väldigt svårt att kalkylera med inflyttade gymnasieelever; det kan i alla fall inte vara särskilt många, men strunt i det, man bygger ändå för 550, så nog lär de få plats mot bakgrund av den kalkylen.

 

När det gäller vård, skola och omsorg är det klart att det kommer att behövas nya människor inom de branscherna eftersom det bland den generation som upprätthåller de jobben finns många som skall gå i pension, men det gäller inom alla sektorer: inom bygg, inom VVS, genomgående i hela samhället. Jag tycker att det är ett stort förbiseende att man samtidigt inte diskuterar hur man skall få arbetskraft till dessa jobb. Man kan förstås säga, så nedlåtande som vi fick höra här, att det skall flytta in folk för att fylla upp jobben, från Baltikum och överallt, jag vet inte vad man föreställde sig, men det är inte så enkelt utan det är ganska komplicerat att överföra kompetenser just från de regionerna. Nog tror jag att vi väldigt mycket måste förlita oss på våra egna ungdomar om vi skall få den framtida arbetsmarknaden att fungera. Det fina just nu är att går man i yrkesskolan eller i sjömansskolan får man högskolebehörighet. Det är inte så att man för alltid är utesluten för att ta del av akademiska studier, utan tvärtom, man kan ha en ännu bättre kompetens för man kan någonting praktiskt också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag håller med vtm Barbro Sundback att man bör samordna på gymnasialstadiet och att det rör sig om mycket pengar när det gäller nybyggnation. Men den puckeln av elever som vårt gymnasialstadium skall ta emot leds ingalunda enbart till Ålands lyceum. Yrkesskolan bygger utrymmen för träningsundervisningen och därmed frigör man utrymmen där. Sjömansskolan och yrkesskolan kommer att ta emot dubbla kockklasser. Vårdinstitutet skall öka sitt elevantal och behöver även de ökade utrymmen. Vtm Barbro Sundback berättar att man inom sjöfarten hellre tar en kapten som jobbat på däck än en kapten direkt från skolbänken. Samma sak måste jag erkänna, dvs. att jag personligen hellre går till en läkare som har varit sjuksköterska först än till läkare direkt från skolbänken. Men det är faktiskt inte en väg för alla att gå. Det blir oerhört dyrt för samhället att bekosta dubbla utbildningar.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var ett bra exempel med vården. Om man tänker på behovet inom vård och omsorg, så borde vi satsa på vårdinstitutet. Det är den utbildningen som borde få mera utrymme, för där blir det väldigt snart ett behov av ny kompetent personal. Inte är det någon dubbel utbildning för att man först går i ett yrkesgymnasium och sedan till den akademiska utbildningen. Det är precis samma väg som om man går till studentexamen. Det som i dag är studentexamens nackdel är att man är ingenting när man kommer ut från Ålands lyceum. Jag brukar säga att det på Åland finns två saker som är helt övervärderade: det ena är att bli student och det andra att komma in i Ålands lagting – ingendera ger någon högre kompetens för vidare studier, men det kan ju vara trevligt ändå!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Av de 260 studenter som har avlagt student- eller gymnasieexamen vid Ålands lyceum åren 2001-2002 studerar 23 stycken till lärare och 12 till sjukskötare och andra vårdyrken, bl.a. socionomer. Det ena utesluter alltså inte det andra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback nämner problemet med att många som studerar i Sverige blir kvar där och inte flyttar hem igen. Lösningen enligt vtm Barbro Sundback är att vi slutar uppmuntra dem att göra det, vi ser att antalet som studerar i lyceet blir färre och därigenom blir antalet som far till Sverige och studerar färre och då undviker vi problemet! Så är det inte. Det problemet är någonting helt annat; det problemet består av att det åländska samhället inte är attraktivt för ungdomarna att komma tillbaka till och det huvudsakliga problemet är krav på kunskaper i finska. Det kan man inte mota på det viset att man sätter huvudet i sanden som strutsarna och slutar skicka dem, utan det måste vi mota på andra sätt, vi måste se till att det åländska samhället fungerar på svenska, både offentlig sektor och den privata. Det är ett väldigt stort strukturellt problem, men att avfärda det så att vi slutar att skicka studerande till Sverige var nog en märklig lösning.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag har nog aldrig sagt att man skall sluta och skicka. För det första är det ingen som skickar någon utan det är ungdomarna som själva väljer. Man kan bara notera att de som studerar vid Ålands lyceum väljer i högre grad att åka till Sverige än till Finland; de som åker till Finland har uppenbarligen en större benägenhet att komma tillbaka och de är också ofta bättre kvalificerade för arbeten, för de har kanske lärt sig någon finska. Det är klart att om man inte har ett yrke när man kommer ut ur gymnasiet kan man heller inte försörja sig utan man söker sig till vidare utbildning. Ett alternativ är förstås Ålands högskola och där kommer det hoppeligen också att erbjudas utbildning för ålänningar så att vissa av dem i alla fall stannar kvar på Åland. Det är ett sätt att försöka att hålla kvar den välutbildade åländska ungdomen. Det var bl.a. motivet till  att man en gång lade framställningen om högskoleutbildning på Åland. Det finns alltså en koppling mellan den teoretiska gymnasialstadieutbildningen och emigrationen västerut eller österut och det har tydligen konsekvenser för benägenheten att återvända.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag har sagt förut att socialdemokraterna är som de små grodorna: dom är lustiga att se…

Jag tänkte inte komma med någon pekpinne, men det blir lite parodi på lagtingsarbetet när vi mitt under budgetbehandlingen får ett spörsmål på bordet om en i budgeten synnerligen aktuell fråga. Det blir lite märkligt. Dessutom har man nu kryddat med en enkel fråga, också aktuell i budgeten, så skall vi hålla på så här så får vi vara ganska aktiva i lagtinget. Vi skall behandla saker samtidigt två gånger. Men det är kanske bra att vända på alla stenar extra noggrant.

När man sedan upptäcker om man har lagt ett spörsmål att man är helt på fel avseende, i det här fallet, kostnaderna per yta, som det är här: 1.800 euro per kvadratmeter och inte 4.400 euro, ja, då kanske man kunde dra tillbaka sitt spörsmål och så kunde vi ha behandlat frågan i samband med budgeten.

 

Man kan lite skämtsamt fråga sig om det ltl Lasse Wiklöf som har stått för matematiken och om han i så fall har använt samma miniräknare som när han räknade ut effekten av det allmänna skatteavdraget! Det är ungefär samma förhållande, men hur som helst, det var lite skämtsamt. Jag håller med om att det är förvirrande att tala om bruttoyta och nettoyta och jag tycker dessutom att det är felaktigt. Vi hörde ansvarig minister redogöra för förhållandena i självstyrelsegården. Inte kan man säga att korridorerna är en yta, förråden är en yta och ventilationsutrymmena är en yta som man skulle klara sig utan. Det blir ungefär en sådan diskussion att det är någonting extra som kommer till. I en byggnad hör det till att man har korridorer, att man har förråd osv., så brutto- och nettosnacket är egentligen felaktigt. Med kännedom om landskapsförvaltningen kommer det nog från fördelningen när man pratar om bostadsyta och lägenhetsyta samt byggnadsyta. Men när det gäller en sådan här byggnads funktion kan man inte utesluta utrymmena. En korridor i en skola är en fantastisk viktig lokal. Det är t.o.m. så att man använder korridorerna för skåp och framför allt för att gå till och från klassrummen i, så där kan jag ge lite stöd. Men det blir lite lustigt när man tar miniräknaren och hastigt raspar ner att det kostar 4.400 euro per kvadratmeter, vilket man förstår, om man har minsta lilla kännedom om byggnadsbranschen, att då måste man ha marmorgolv, guldväggar osv., om man skall få så dyrt bygge. Det som ytterligare fördyrar bygget och som inte är med i den här kostnaden är parkeringsdäcket som Mariehamns stad kräver. Det är en kommunal fråga, men nog är det fantastiskt vilka bestämmelser ekostaden Mariehamn har för parkeringsplatser som vi nu drabbas av som ett krav i byggnadslovet. Det är någonting för stadspolitiker att fundera på om man inte borde frångå den principen. Inte är det så många som går i lyceet som har bilar som skall stå i garaget och jag tror att de flesta lärare som jobbar på lyceet och bor i Mariehamn tar sig till skolan med annat fordon än bil. Det här borde man kunna ta större hänsyn till än vad man gör.

 

Hur som helst, man har rätt att dra tillbaka ett ärende i lagtinget om alla undertecknare är med på det – bara som information.

 

Så till sakfrågan, som är väldigt intressant. Socialdemokraterna anser att studieplatserna i Ålands lyceum inte skall utökas. Det är spörsmålets budskap. Vad innebär det? Jo, här kommer vi egentligen in på en otroligt bred diskussion om framtidens samhälle. Vi vet att de som börjar Ålands lyceum 2004 kommer ut på arbetsmarknaden så sent som tio år senare; då är de färdiga att axla en kvalificerad arbetsplats. Av de flesta elever blir det högt utbildade akademiker. Vi pratar alltså om den generation som skall komma in på arbetsmarknaden om tio år kanske, t.o.m. ännu längre fram och framför allt om vi pratar om när de här eleverna kommer till den högsta nivån på den arbetsmarknad de tar del av om tio år, så kanske det är 20 år framåt. Det blir ett otroligt långt fönster. Om man ser när de här eleverna avslutar sitt värv så är det kanske 50 år framåt, så vi har en tidsrymd som omspänner 50 år av samhällsbygge. Därför behöver man i utbildningspolitiken ha god framförhållning och tänka sig: vad har vi för behov i framtiden. Det här är väldigt svårt. Vi kan se enskilda trender och på basen av dem avgöra vad vi skall ha för utbildningspolitik.

 

Vad ser vi då för trender? Jag tycker att vi ser trenderna att det åländska samhället, likt många andra samhällen, utvecklas från att ha varit ett jordbrukssamhälle där jordbruket ensamt står för 50 procent av BNP till i dag, då jordbruket specifikt står för en handfull procent av BNP och lantbruksturismen står för 15 procent, sjöfarten för 40 procent osv. De senaste 50 år en har det alltså ändrat drastiskt och de kommande 50 åren kommer det också att ändra drastiskt; då har vi sagt att vi bör diversifiera näringslivet, vi bör satsa på turismen osv. Den diskussionen har vi fört många gånger här i lagtinget. Då är frågan: Vad behöver vi vidta för åtgärder i  vad behöver vi prioritera för utbildning? Jag skulle säga att inte är jag den heller som tror att samhället går framåt med bara manschettarbetare, men det är en väldigt viktig del av den utbildade arbetskraften eftersom vi måste följa med trenden att utbildningsnivån ökar. Det har den gjort också de senaste 50 åren. Vi skall komma ihåg att ett strukturellt problem på Åland har tidigare varit att vi inte alls har haft sådant här folk, det har inte alls funnits akademiker på Åland utan alla akademiker som är i tjänst i dag och som går i pension snart så har flyttat hit, men nu kan vi försörja vårt eget samhälle med akademiker. Det här är ett tidigare strukturellt problem som man tagit itu med i syfte att kompensera.

 

Ser man på arbetsmarknaden kommer man oftast till en diskussion om vilken typ av arbetskraft är viktigast. Jag tycker att det är fel att se det så utan alla typer av arbeten, olika nivåer, har alla sin roll. Vi klarar oss inte utan den lokala vedhuggningen, tjänstesektorn, som vi har nytta av lokalt, men samtidigt är det inte den som skapar tillväxt, det är inte den som skapar de grundläggande resurserna att fördela för välfärden, utan det som skapar dem är duktiga företagsledare, entreprenörer, som vi i dag kanske har ett tiotal på Åland och som alla börjar komma i den åldern att de snart går i pension. Det är den här yrkesgruppen som är den absolut viktigaste att ersätta, för utan den tystnar och släcks Åland ner. Frågan är vad vi skall utbilda för folk för att kunna ersätta den. Det är en delikat fråga. Det kan vara så att det är lyceister som blir entreprenörerna, det kan också vara folk so inte alls har någon utbildning, där är det väldigt stor skillnad, men trenden går mot det att skall vi hitta på nya saker att göra på Åland, nya tjänsteföretag krävs det ganska hög kompetens även hos företagsledningen och då tror jag att det är den här typen av folk som behövs.

 

Jag ser alltså satsningen att de facto endast bibehålla antalet studieförberedande gymnasieelever som viktig, man kanske borde fundera på att öka den. Vi pratar om när fyrtiotalisterna går i pension, men där skall man tänka på tidsaspekten; när fyrtiotalisterna går i pension, nu och tio år framåt, då går de elever som vi nu pratar om i skola. Vi är egentligen förbi den, den generationen som skall ersätta fyrtiotalisterna har vi redan skickat ut i utbildning. Man skall tänka i rätt tidsperspektiv.

 

Det här är en väldigt bred diskussion och det är väldigt svårt att sia så långt i framtiden, men helt klart är satsningen i linje med de trender vi kan se.

 

När det gäller själva den byggnadstekniska satsningen och kostnaden för den säger socialdemokraterna att investeringen är oerhört dyr. Det beror på vad man jämför med. Jämför man med att köpa en glasspinne i kiosken är det faktiskt ofantligt mycket pengar, men om man jämför med det som man bör jämföra och antar att satsningen är behövlig, vilket jag har gjort tidigare i mitt anförande skall man se: vad kostar byggprojektet per yta. Då kommer vi in på brutto och netto, men hur som helst är kostnaden per byggnadsyta 1.861 euro som man redogör för, inte 4.400 euro. 1.861 euro, runt ikring 11.000 gamla mark, är inte dyrt för en sådan här tillbyggnad; då skall vi komma ihåg att det är flera faktorer som talar för att det här är ett dyrt projekt: det skall byggas in till en k-märkt fastighet, man skall spränga utan att den fina fasaden kommer med i samma smäll, det är trång osv. Detta gör att projektet, med den här prisnivån, de facto är billigt, man har lyckats få in det precis i en konjunktursvacka för företaget som har gett budet att de har fått ett billigt pris. Det är mycket billigare än många andra nybyggen som är mycket effektivare byggnadstekniskt. Här har man faktiskt haft lite tur från landskapsstyrelsens sida, vill jag säga. Jag tycker att det är fel att måla upp en bild av att det här projektet är dyrt i sig, för det är det inte; om det däremot skulle vara helt onödigt, att vi bygger och inte har behov av det är det dyrt, men per yta är det de facto billigt.

 

Kulturutskottet har besökt Ålands lyceum och kunde vid en ganska snabb anblick på fastigheten se att den har klara brister, t.ex. antalet toaletter per elev. Jag tror nog att hälsonämnden får ha handen framför ögonen och egentligen se mellan fingrarna på de faciliteter som finns i dag: handikappanpassning t.ex. Det är inte möjligt att röra sig i fastigheten om man är rullstolsbunden på ett effektivt sätt; man måste via handelsläroverket om man skall komma upp, så det är en otroligt viktigt sak att komplettera fastigheten och rusta upp den eftersom den senast var tillbyggd på sextiotalet.

 

Tar man reda på fakta rent byggnadstekniskt i detta fall får man nog en annan uppfattning än den som utmålas i spörsmålet.

 

Fru talman!

För att skona att lagtinget inte behöver ha flera plena nästa vecka än på måndag föreslår jag ärendet bordläggs till 7 januari i stället.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Trots att spörsmålet var så väldigt onödigt och löjligt hade ltl Danne Sundman en hel del att bidra med till debatten, och det gläder mig. Att det är dyrt har vi bedömt på grund av att man hade kostnadsberäknat projektet till 4 miljoner och nu skall vi då betala 5.770.000. Mitt ekonomiska tänkande säger mig att det är verkligen en stor överskridning av ramarna. Det är ganska bortkastat för lagtinget att sätta ramar om de inte betyder någonting utan sedan när man kommer hit och skall begära 1.770.000 till är det det billigaste projektet som lagtinget någonsin kunde tänka sig att bygga och det är ett rent lyckokast att vi har fått de anbud vi har fått! Jag tycker fortfarande att det är väldigt dyrt.

 

En sak som jag ville replikera på var tankarna om att det är rätt utbildningspolitisk satsning med tanke på Ålands behov av entreprenörer. Det finns mycket utredningar om utbildning och det visar sig alltid att de som går den teoretiska utbildningen föreställer sig i första hand att de skall få ett jobb inom offentlig sektor. Det skall vara en ordinarie tjänst, ett säkert jobb för hela livet och en god pension. Det är ofta motivet till att man söker sig till högskoleutbildning därför att man tänker sig att det är en säker investering inför framtiden. Jag tror att om man vill satsa på entreprenörer så skall man just gå den motsatta vägen, man skall satsa på hantverk och yrkesutbildande gymnasier plus ekonomiskt kunnande och sedan påbyggnad via högskolan.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Först till kostnaderna och att politiker först har en kostnad och sedan en annan. Det är ganska vanligt. Själv har jag långt erfarenhet av kommunalpolitik i Mariehamn och där har vi byggt många hus som till först har kostat en handfull miljoner mark och sedan har det slutat med t.ex. badhuset nu som man förverkligar för 12 miljoner och sporthallar som har kostat 4 miljoner, sedan 15 miljoner osv., så det är helt enkelt därför att man inte känner till behovet förrän man noggrant har satt sig in i det. Där är det kanske så att vi politiker kunde bli bättre på att strama upp vad behovet är, för man frågar ofta verksamheten: vad har ni för önskemål, nu är det julafton, kom med era önskemål. Det kan hända att vi är för dåliga på att hålla tillbaka; det kan jag inte uttala mig om. Sådan insyn i processen kring det här arbetet har jag inte haft, men skall se till det projekt som man har valt att förverkliga och kostnaden per yta är de facto inte hög.

 

När det gäller teorierna som jag hade i mitt anförande om hur vi skall ersätta den generation entreprenörer som snart går i pension är jag absolut säker på att det inte bara behövs lyceister, men jag tror att för framtidens företagande, särskilt till den delen som det handlar om att exportera tjänster, krävs det en hög kompetens också bland entreprenörerna, så jag tror att vi får inse att för den delen av näringslivet är det också viktigt med akademiker. Däremot håller jag med vtm Barbro Sundback att man måste införa någonting som heter praktiska akademiker, för det är otroligt viktigt att ha en koppling till praktisk verklighet, men så är också de akademiska utbildningar, särskilt i Sverige har vi en trend med praktiska högskolor, ungefär som vår egen högskola, så det är nog en vettig väg att vandra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tror att det är tredje gången som ltl Danne Sundman vidliknar socialdemokraterna med lustiga grodor och han har också talat om kameleonter. Jag undrar om det här är ett språkbruk som vi skall använda oss av här i lagtinget? Skall vi ge varandra sådana här djurliknelser, så kan jag nog hitta på både ett och annat djur att likna ltl Danne Sundman vid! Men på den här låga nivån tycker inte jag att vi skall debattera.

 

När det gäller spörsmål och enkla frågor är det instrument man använder för att få fram information. Om de här instrumenten inte skall kunna användas under t.ex. budgetdebatten och det på något sätt är något formellt fel med dem, så antar jag att de blir stoppade redan på lagtingets kansli. Det här är ett sätt för oss att få fram information och jag tror att det inte är bara för oss det är en nyhet att man i det här fallet nu talar om en nyttoyta när man annars har en praxis av att tala om bruttoyta. Den här informationen tror jag att kommer som en nyhet också för många andra än för oss socialdemokrater.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag ber om ursäkt om jag har väckt anstöt med mina jämförelser med olika djur. Jag är en stor djurvän och jag kan säkert också liknas vid många djur. Jag ber om ursäkt om det var för grovt, men jag tyckte att det var en bra liknelse.

 

När det gäller de instrument vi har här i lagtinget så visst är det så, och det sade jag också i mitt anförande, att jag har full respekt för att man utnyttjar dem, men det blir lite märkligt när vi behandlar två saker t.o.m. på samma dag samtidigt. Det går ganska enkelt att ta reda på fakta, man hör sig för med landskapsstyrelsen och frågar: kan vi få se på de här ritningarna, kan vi få se på kalkylerna, det är allt offentliga handlingar. Begreppet offentliga handlingar har faktiskt tack vare mig fått en litet ny innebörd – det betyder att man faktiskt får titta på dem! Det är bara att begära handlingar från de kommittéer som har suttit, man måste inte ställa ett spörsmål utan man kan ringa till registratorn, så kommer de oftast väldigt snabbt.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

För all del, ltl Danne Sundman, jag tror att vi kan acceptera ursäkten om det inte upprepas i framtiden.

 

När det gäller själva informationssökandet har vi använt oss av olika vägar att ta fram information i den här frågan och också i många, många andra frågor. Vi inbjuder ofta till våra gruppmöten olika representanter för olika skolor. Byggnadskommittén för kk-huset har vi haft på besök. Vi informerar oss alltså på olika sätt i olika frågor. Men när man ställer spörsmål och enkla frågor vill man debattera saker öppet på den här nivån och vi tycker att det är ändamålsenligt att göra det. Jag tror att det har varit viktigt att vi har hållit den här diskussionen och den lär också fortsätta.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag har förstått att den socialdemokratiska lagtingsgruppen jobbar väldigt ambitiöst och det skall man ha all heder för eftersom vi har ett arvode här i lagtinget som är relativt högt och som nog skall ses som ett arvode som också skall inbegripa partiarbete. När det gäller formalia att man behandlar en budget där projektet ingår och så ställer man samtidigt ett spörsmål tycker jag att man i stället kunde ha hållit ett anförande i budgetdebatten, men man har full rätt att göra så här. Jag vill i alla fall påpeka det, för tidigare när jag satt i opposition ställde vi spörsmål där vi upplevde att regeringsmakten har brister och fick inte debattera de specifika frågorna. Det är lagtingets roll att vara en dynamisk parlamentarisk kraft, så det skall inte bara vara spörsmål som är kopior av redan befintliga handlingar utan det skall vara nydanande debatter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

När man byter landskapsstyrelse och går från landskapsstyrelsen till lagtinget lämnar man ofta någonting efter sig, och det här är nu ett ärende som den nya utbildningsministern fick ta hand om. Men det här är ett ärende som har legat på mitt bord och därför vill jag gärna säga några saker om det.

 

Landskapsstyrelsen har faktiskt i flera budgetar klart och tydligt framhållit att man anser att nivån på den del av grundskolkullen som kan gå vidare till gymnasium skall vara ungefär 45-50 procent. Detta har angivits i flera budgeter och det här torde vara klart för alla. Landskapsstyrelsen har ansett, och jag anser fortfarande som lagtingsledamot, att den kunskap som vi kan tillföra våra ungdomar, bl.a. via gymnasiet, leder till ännu större kunskap och ju större kunskap man har desto bättre konkurrensmedel kommer man alltid att ha. Det här är någonting som alltid kommer att gälla; i goda tider och i dåliga tider kommer kunskap alltid att vara det bästa man kan ha. Jag brukar säga att utbildning är det bästa kapital man kan ge till sina barn och till sina ungdomar, och det håller jag fast vid.

 

Jag håller med spörsmålet och andra som säger att lyceitillbyggnaden blev för dyr. Jag vill gärna erinra om att när vi fick anbuden i augusti, före tilläggsbudgeten, kunde vi ha valt att gå till tilläggsbudget och begära hela summan, men då gjorde inte landskapsstyrelsen det därför att vi ansåg att det här blev för dyrt, det här måste vi ändra på. Det här angavs nog också i tidningarna, så man kunde ha fått information då redan. Vi gjorde ett antal försök och utredningar om man kunde minska hela huset, bygga bara en del, om man kunde skapa ett upphyrningssystem någonstans, man t.o.m. diskuterade modulsystem för att komma undan den överstora kostnaden. Det är alldeles klart att vi tycker att den är för stor. Men skulle vi ha minskat byggnaden skulle den minskade kostnaden ha blivit så liten i förhållande till den förlust man skulle ha gjort i minskade ytor och sämre funktioner, så det hade varit oändamålsenligt. Att hyra upp är ingen lösning och dessutom finns det ingenting att köpa; moduler blir också dyra system och inte blir det heller ändamålsenligt. Landskapsstyrelsen fördröjde egentligen processen och kommer först nu i ordinarie budget med ansökan om tilläggsmedel.

 

Skulle man inte göra så utan bibehålla det utrymme man har skulle jag vilja påstå att vi får en elitskola som tar emot bara ett fåtal högt begåvade elever, och det kanske skulle ha varit enkelt för lyceet att bara ha elever med väldigt höga medeltal; i dag slipper man in till lyceet med i princip 7,5 i medeltal och det är rätt högt i dag för grundskoleungdomarna. Det har visat sig att det är ungefär vad de sedan klarar av i skolan, så de skall kunna gå ut med goda betyg. Att säga att våra övriga gymnasialstadieskolor, yrkesskolan, handelsläroverket, hotell- och restaurangskolan, sjömansskolan, vårdinstitutet, naturbruksskolan, skulle kunna ge samma utbildning är fel därför att skall man ha en fullständig högskolebehörighet krävs nästan alltid fulla naturvetenskapliga poäng, och det får man inte i våra gymnasialstadieskolor. Man kan få högskolebehörighet till vissa studier ja. Vi vet att från yrkesskolans sociala linje kan man komma in och studera juridik t.ex. Det finns det exempel på; det har fungerat, det är okej. Men det fungerar inte på alla områden. Jag tror att vi vill ge våra ungdomar möjligheten att välja brett och välja stort, det måste vi ge dem.

 

Jag vill lite uppehålla mig också vid Yrke 2015, som är för hela Finland. Jag vill gärna stöda uttalandet att det kommer att bli brist på många specialyrken, men jag vet inte om det är våra studiebenägna elever som skall drabbas av det; det blir så, ifall man väljer det här. Tänker vi lite på det som vi hörde av utbildningsansvariga Lars Selander när han redogjorde för kostnaderna per elev är det lätt för var och en som kan och vill räkna att inse att det blir mycket dyrare att hålla eleverna som inte slipper in i lyceet i yrkesskolan, handelsläroverket osv., därför att där är kostnaderna dubbelt högre per år per elev än i Ålands lyceum. Där är redan ett skäl varför det lönar sig bättre att ha dem i Ålands lyceum. Slipper de inte in i Ålands lyceum måste de in i någon annan skola, som dessutom då skall byggas ut. Nej, frivillighet vill vi ha för våra ungdomar, var och en ungdom skall få göra det den känner att den vill. Dessutom vill jag påstå att det är många ungdomar som egentligen inte vet vad de vill göra efter grundskolan. Därför är också Ålands lyceum ett bra alternativ; under de tre åren blir man ofta klar över: vill man gå till ett vårdyrke eller till naturvetenskapliga studier eller till humaniora eller vad vill man egentligen. Det vet man egentligen inte när man är 15-17 år, det är tyvärr så.

 

Jag håller med om att många stannar på studieorten. Så är det överallt i alla länder, i alla områden, i alla regioner, det vet vi, men det vi också vet på Åland är att många av de ungdomar som stannar kvar på studieorten efter examen skaffar sig familj, sedan när barnen blir skolmogna kommer de ofta hem till Åland. Vi har många goda exempel på det. Vi får göra vårt samhälle ännu bättre så att de säkert kommer hem.

 

Jag tycker att det är lite intressant att se vad våra ungdomar väljer när de går ut från Åland. Vi vet att 70 procent går till Sverige, 25 procent till Finland och till övriga länder går 4 procent. Jag tror att jag har sagt det förut, men jag vill gärna upprepa det, för det finns många nya här. Vi har en liten sammanställning över vart ungdomarna som studerar utanför Åland söker sig, och här finns en stor bredd, jag skall ange det i antal elever. Det handlar om att vi i dag har 740 elever utanför Åland i högskolestudier. 64 läser data, kommunikation, 154 läser ekonomiska/samhällsvetenskapliga ämnen, 49 humanistiska och teologiska, 40 juridiska sektorn, 44 konst, musik, kultur och teater, 20 lantbruk, skogsbruk, fiskeri, 38 läser på matematiska och naturvetenskapliga sektorn, 67 medicin- och hälsovård, 127 pedagogiska sektorn, inom sjöfarten 8, inom sociala och beteendevetenskapliga sektorn 58 och inom tekniska sektorn 72. Det här omspänner många, många sektorer som vi alla behöver i samhället och här har vi våra ålänningar som studerar alla dessa viktiga ämnen tack vare att de har fått en bra studieförberedande utbildning. De här möjligheterna för våra elever skulle inte jag vilja bli av med.

 

Med det här ville jag också säga att jag tycker absolut att vi måste fullfölja Ålands lyceums tillbyggnad trots att det blev dyrt, det erkänner jag gärna.

 

Till sist, fru talman, vill jag understöda förslaget om bordläggning till plenum den 7 januari 2004.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Gun Carlson, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 7.1. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 7.1.

 

Ltl Johan Ehn:

Fru talman!

Jag skall inte förlänga diskussionen speciellt mycket här och nu eftersom vi får en möjlighet att ytterligare diskutera spörsmålet vid plenum den 7 januari. Det som ändå blir lite intressant i den här diskussionen är den svängning från socialdemokraternas sida vad gäller de utbildningspolitiska målen; man vill helt enkelt stänga fast en möjlighet för en stor del av de åländska ungdomarna att studera vidare via Ålands lyceum, som ändå är den grund vi har i dag för att komma vidare ut och få en högkskoleutbildning. Minskar vi det relativa antalet elever som vi kan ta in kommer det här automatiskt att leda till att det medeltal som krävs för att slippa in i Ålands lyceum kommer att bli oresonligt högt. Vi kommer alltså att stänga igen vägar för våra ungdomar att söka vidare. Det här tycker jag är en ganska intressant vändning från socialdemokraternas sida, som normalt sett brukar prata om att vi skall hålla vägarna öppna för alla som vill och vi skall se till att vi kan hitta vägar framåt i livet och alla skall ligga på lika och samma grund. Vi skall komma ihåg att många under den tid som de studerar i slutet av perioden i grundskolan är väldigt skoltrötta, vilket påverkar avgångsbetyget. Stänger man helt fast den här dörren för dem att komma vidare till Ålands lyceum är jag rädd för att resultatet blir att vi får färre personer som kommer att bli duktiga och kunna gå vidare i yrken som också är bra för Åland. Det har varit en diskussion här om att entreprenörskapet är viktigt och det håller jag helt och hållet med om, och det är någonting som vi måste jobba med i framför allt de yrkesutbildande utbildningarna, men när entreprenören startar upp sitt bolag och skall driva det behöver han oftast kunnigt folk i ekonomi, administration, personal osv., så det finns nog en hel del att fundera vidare på, men jag återkommer i den fortsatta debatten den 7 januari.

 

Jag vill passa på att önska samtliga ledamöter en god jul och ett gott nytt år.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Jag tycker att det känns bra att vi går hem för julen och att man har med sig en julklapp från lagtinget i form av en utbildningspolitisk diskussion som kan fortsätta genast efter julen och att frågan om Ålands lyceums utbyggnad kan utgöra startpunkten för fortsatta diskussioner i detta mycket viktiga ämne. Jag har en sådan kommentar till både ltl Johan Ehns och ltl Gun Carlsons inlägg att jag tycker att ni är väldigt ålderdomliga i er syn på utbildning och framför allt väldigt finländska. Det är i Finland så att man har gjort en stor skillnad mellan det teoretiska gymnasiet och yrkesutbildningen. När man införde grundskola i Finland genomförde man inte motsvarande gymnasialutbildning utan man höll kvar en tudelad utbildning, en som var yrkesutbildande och en som ledde till teoretiskt gymnasium och studentexamen. Sedan fick man yrkeshögskola och sedan den traditionella universitetsutbildningen. I Sverige gick man en annan väg: efter grundskolan skapade man en gemensam gymnasialutbildning med inriktning på olika ämnen, som vård naturvetenskapliga ämnen eller någonting sådant, men man hade inte den, som man kunde kalla klasskillnaden mellan yrkesutbildande gymnasium och studentexamen. Men här får vi nu höra det borgerliga Åland hänga kvar vid den finländska modellen. Om man tycker att det är viktigt att göra den åtskillnaden, så må man göra den, men när det ligger en värdering i det att ungefär att om man inte kommer in i Ålands lyceum utan som andra hand får gå i yrkesskolan skulle man ”drabbas” av någonting; då är det en uttalad värdering att det är sämre, det är inte lika hög kvalitet eller nivå att gå i Ålands lyceum som i yrkesskolan eller sjömansskolan. Det finns alltså en underliggande värdering i att hålla kvar det här med ett teoretiskt gymnasium och den yrkesutbildande gymnasialskolan, och jag tror att det är dags att bryta det mönstret. Den yrkesutbildande utbildningen borde tvärtom klassas högre och de som går yrkesutbildning och får högskolebehörighet kommer absolut säkert att vara oerhört konkurrenskraftiga på framtidens arbetsmarknad. Man har nämligen både praktiskt kunnande och man har teoretisk utbildning. Det som hände tidigare när man hade enbart studentexamen och yrkesutbildning var att gick man den yrkesutbildande vägen hade man svårt att nå högskolan. Det var ytterst få som gjorde det. Men nu har systemet gjorts så att det skall vara symmetriskt.

 

Det är också intressant med lyceet på Åland. Man vill bibehålla den relativa mängden som man tar in. Då tror man att de som har gått studentexamen hade alla vägar öppna, men så är det inte. Det är faktiskt så om man ser till Ålands lyceum att det är ytterst få som kommer in där jämfört med gymnasiebenägenheten i övriga Svenskfinland, utan nivån på studentexamen är låg på Åland. Den har alltid varit så. De är inte många 6 laudaturstudenter eller 5 som har gått ut ur Ålands lyceum, men har det betytt någonting för Åland? Jag tror inte det; jag tror att ålänningarna tar sig fram på ett annat sätt och det där är lite fjäsk med examina. Det är klart att dessa enstaka människor också kommer att ta sig fram till högre utbildningar i universitetsvärlden, men inte är det det som skapar ett samhälles grundförutsättningar och som fyller arbetsmarknaden med kompetent arbetskraft utan nog är det entreprenörerna som vi alla vill att skall få möjligheter att verka på Åland. Då är det viktigt att tänka sig att utbildningen blir bredare, just som någon sade, att om man skall jobba inom turismen eller man har någon byggnadsteknisk utbildning, att man också får kunskaper i t.ex. företagsekonomi, man måste alltså bredda utbildningen och där kommer möjligheten in att ha ett Ålands gymnasium där man kan samordna resurserna. Men dit är det jättelångt ännu att komma, tror jag, i tankevärlden för de flesta och speciellt om man vill hänga fast vid att studentexamen är någonting fint och det skall man hålla fast vid, för det är en garanti för att man lyckas i livet! Det är gammalmodigt tänkande och jag tror att vi måste bort från det. I övrigt ses vi igen på måndag.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

För det första kan jag säga att vad gäller Sverige är det rent organisatoriskt som det är någon större skillnad. Vi har fortfarande kvar teoretiska program också på gymnasierna i Sverige. Två exempel: samhällsvetenskapliga programmet och naturvetenskapliga programmet, som inte heller leder till någon yrkesexamen, så det är rent organisatoriskt man har en skillnad där.

 

Jag vet inte hur jag skall kommentera det som vtm Barbro Sundback sade om att vi var finländskt sinnade. Jag vet inte om jag skall ta det som en komplimang eller som ett skällsord. Jag trodde att vtm Barbro Sundback såg enbart Finland som den rätta vägen när man tittar på modeller och att det var ditåt vi skulle vända oss för att få exemplen. Jag vill säga, att jag ser det inte som viktigt varifrån man tar exemplet. Skall man öka på intresset för de praktiska utbildningar tror inte jag att receptet är att man skall göra varenda en som går igenom de praktiska utbildningarna högskolekompetenta därför att det betyder i sin tur att då måste vi också öka på den teoretiska delen. Tittar vi på den statistik som finns i dag får vi fler och fler som väljer att inte gå till någon skola överhuvudtaget. Varför gör det de? Jo, därför att de är trötta på teori, de vill ha praktisk utbildning. Vill vi försöka jobba utgående från att också öka de praktiska yrkena skall vi också tillåta att ungdomarna får en utbildning som kanske är helt och hållet praktisk och sedan senare erbjuda möjligheter att komma tillbaka och skaffa sig högskolebehörighet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är sant att vi är ålderdomliga. Jag är den äldsta i lagtinget. Borgerlig är jag också. Finländsk brukar jag inte beskyllas för, men det kanske kan vara någonting nytt inför julen!

 

När det gäller våra utbildningar, lyceet kontra någonting annat, tycker jag att på något sätt håller socialdemokraterna på och klassar ner yrkesutbildningarna. Jag har aldrig någonsin under min fyraåriga tid klassat ner dem; tvärtom jag har hävdat nödvändigheten av praktisk utbildning. Men jag håller helt med det som också ltl Johan Ehn sade som kommentar till vtm Barbro Sundbacks anförande, att yrkesutbildningarna ger möjligheter till yrkesutförande, men de behöver inte alls bli högskolebehöriga. Det är inte rätta stilen. Jag tror att vi har varit på fel linje där, men det är någonting vi skall ändra. Det som är verklighet är att våra elever från Ålands lyceum som har avlagt examen där får poäng som räcker till för studier i svenska högskolor och universitet. Det är mycket svårt att skrapa ihop de poängen från våra yrkesskolor har det visat sig. Samtidigt är det också viktigt att våra ungdomar skall ha chans att ge sig in på yrken som är gångbara internationellt och ute i världen, så jag tror nog inte att vi skall skilja på det här. Vtm Barbro Sundback pratade bara om studentexamen, men vi skall komma ihåg att de allra flesta avlägger gymnasieexamen.

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till den 7.1.2004.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 22 december kl. 9.30.  Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.30).