Remissdebatt

Ärendet bordlades vid plenum 10.1.2011 då beslut fattades om remiss till lagutskottet. Diskussion.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Först en formell sak, senaste gång när ärendet bordlades blev jag bekymrad över att dokumenten inte fanns tillgängliga. Det visade sig att det inte var så farligt. Det var en normal omstart av servern som tog cirka 20 minuter. Rutinerna är att man numera inte delar ut alla dokument på bordet. De finns att hämta på hemsidan. I det här fallet fungerade det. Det fanns också möjlighet att hämta dokumenten från kansliet. Det finns också möjlighet att gå via riksdagens hemsida. Till den delen borde det inte vara några problem.

Den här konventionen och Europarådets arbete är synnerligen viktiga och komplicerade frågor. Det berör till stor del en rikslagstiftning när det gäller straffbestämmelser. Sedan är det också en åländsk fråga på många sätt. I den här framställningen finns t.ex. den åländska barnhusmodellen beskriven, där man har ett nätverk av samarbete och olika system för att följa upp de olika formerna av sexuell exploatering.

Utskottet avser att höra minister Katrin Sjögren och de som sysslar med människorättsfrågor överhuvudtaget. Lagutskottet kommer att se på de lagstiftningsfrågor som här finns t.ex. när det gäller både hälso- och sjukvård, utbildning, kultur, näringspolitik och sådana saker. Det är näringspolitik på det sättet att det ofta är frågan om ekonomiska intressen som ligger bakom den här exploateringen. Vi på Åland har all anledning att följa de konventionerna och följa det här internationella arbetet. Det måste vi göra med de resurser som vi har och med de samarbetsmöjligheter som finns.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag vill i det här sammanhanget framhålla polisens grupp som utreder brott mot barn och gör förhör. Vi har en mycket kvalificerad specialutbildning och man har specialutrymmen. Man kan slå sig för bröstet och konstatera att vi ligger väldigt långt framme och vi har bra resurser just nu. Det är också viktigt att man får ha resurserna kvar för det är ju färskvara. Det är totalt kapitalförstöring om man inte låter den här verksamheten fortgå. Verksamheten har granskats vid ett flertal tillfällen och man har ifrågasatt om man har för lite ärenden i förhållande till insatsen. Kanske lagutskottet kan ge sitt bifall till att verksamheten får fortsätta i dagens omfattning.

Ltl Olof Erland, replik

Herr talman! Det blir naturligt för lagutskottet att höra polisen, jag glömde nämna det. Lagutskottet gjorde ungefär för ett år sedan ett studiebesök hos polisen, och då konstaterade vi att man har experter på det här området och en aktiv spaningsverksamhet på Internet. Det var ett relevant påpekande från ltl Mattsson sida.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Jag är väldigt nöjd med att vi fick lite mera tid att sätta oss in sig in i den här konventionen, dess syfte och den lagstiftning som nu är aktuell i Finlands. Vi fick längre tid på oss att ta del av den. Det har varit väldigt intressant och bra läsning.

Konventionen syftar till att man ska definiera sexuell exploatering och övergrepp. Man ska få en annan form av anmälningsskyldighet. Man har också informationsskyldighet vad beträffar ut till barn och ungdomar och ut till allmänheten. Jag kommer att fokusera på de här tre olika tyngdpunktområden.

Jag kommer också att fortsätta den här diskussionen i kväll och i morgon. Vi kommer att ha möte de närmaste två dagarna i Helsingfors i den parlamentariska gruppen för trafficking i Östersjösamarbetet. Där fokuserar vi på en del av de här frågorna. Jag tycker att det här kommer väldigt rätt i tiden för det arbetet och också för det arbete som har satts igång här i lagtinget på initiativ av talman Roger Nordlund. Det har inte helt med detta att göra men det är en viktig del vad gäller belägg av straff för dylika saker.

När det gäller de nordiska länderna har egentligen bara Danmark hittills implementerat den här konventionen, vilket jag tycker att är lite konstigt. Jag kommer också att diskutera det ikväll på vårt möte inom BSPC, hur det kommer sig att inte några andra nordiska länder ännu har implementerat den här konventionen. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man inte har gjort det.

Jag hoppas att lagutskottet noga kan ta reda på och återkomma till lagtinget angående på vilket sätt man har börjat förbereda lagstiftningsförändringar som här på Åland blir aktuella när det gäller den här konventionen.

En viktig del i det här arbetet har varit att få upp definitionen av sexuell handling. Det framkommer i paragraf tio. Man har tagit bort det som har varit syftet med den sexuella handlingen. Idag ska det räcka enbart med en sexuell handling, inte att det i lagen är sagt att det utförs i syfte att uppnå sexuell upphetsning eller tillfredsställelse. Den delen är struken och det måste man se som ett stort framsteg vad beträffar lagstiftningen.

Angående anmälningsskyldigheten för alla som jobbar med barn och ungdomar och som kommer i kontakt med föräldrar, barn och ungdomar, t.ex. lärare, hälso- och sjukvårdspersonal och fritidsledare m.fl., om man märker att någonting är på tok med en enskild ungdom så har man en anmälningsskyldighet.

Man har också försökt reglera upp att de som arbetar med barn och ungdomar ska underkastas en kontroll av brottslig bakgrund. Det här finns redan idag, men man utvidgar det. Om man kommer att öppna den lagen så hoppas jag verkligen att man samtidigt ska titta på behovet av att om man även kortare tid än lagen idag stipulerar kan göra den här kontrollen t.ex. att man vid kortare vikariat också ska underkasta sig den här kontrollen av brottslig bakgrund. Idag vet vi att tiden är ganska lång för när man kräver att man ska ha en kontroll av brottslig bakgrund. Det förekommer kortare vikariat på 2-3 månader där man arbetar med barn och ungdomar. Det finns många som inte har ett språk och som inte kan tala om för sina föräldrar eller sina vårdnadshavare att man utsätts för eventuella sexuella övergrepp. Det här är alldeles förödande för det här barnet eller ungdomen. Jag hoppas att man ifrån landskapsregeringens sida tittar på tidsspannet, vad som är skäligt även vid ett kortare vikariat.

En annan fråga som jag tycker att landskapsregeringen ska sätta fokus på, jag hoppas att lagutskottet också kan ta fram det underlaget vad beträffar artikel 6 och 8, som gäller information. Det är dels information till barn och ungdomar både på högstadiet och på gymnasiet och dels till allmänheten. Det skulle vara väldigt bra om man skulle kunna sätta mera fokus på dessa frågor ute i det åländska samhället under ett år till exempel under 2012. Man skulle kunna ha en informationskampanj och medvetengöra dels ungdomar men också allmänheten. Så att man reagerar på om man själv blir utsatt men också att man ser signalerna ute i samhället och att vi som vuxna reagerar på dem.

Jag hoppas att man skulle kunna dra nytta av det arbete som förs inom Fredsinstitutet, där man har ett projekt om och runt de här frågorna. Man kan säkert också få informationsmaterial från Fredsinstitutet. Det framgår i texten till konventionsförslaget att det finns olika organisationer, både inom Sverige och inom Finland, som har informationsmaterial. Jag tror att det skulle vara väldigt väsentligt att man faktiskt fokuserade på den här informationsbiten som ett förebyggande arbete. Att medvetandegöra det, att man faktiskt får upp ögonen och att det kanske finns mera runtom oss om än vad man tror.

En annan viktig sak är konventionens artikel 6, om kommunikation och mediakunskap. ”Inom den grundläggande utbildningen behandlas teman som gäller informations- och kommunikationsteknik och en säker användning av denna teknik. Det centrala målet med denna ämneshelhet är att barn och unga ska lära sig att förhålla sig kritiskt till innehållet i den information som förmedlas av medierna och att begrunda hithörande etiska och estetiska värden i kommunikationen och att utnyttja media ändamålsenligt.” Det här tror jag att är ett alltmer växande problem. Vi ser på nätet hur mycket bilder som läggs ut. Vad de kan användas till kan man bara tänka sig. Jag tror att en kampanj överlag skulle vara bra, att man faktiskt fokuserar på de här frågorna just för medvetandegöra de olika möjligheterna som finns.

Naturligtvis rör detta att vi ska olika insatser. Vi ska ha både personella men också ekonomiska insatser. Lagutskottet måste också penetrera vad det här kan röra sig om ekonomiskt för Åland när man ska implementera konventionen. Naturligtvis är det inte bara frågan om ekonomiska och projekterade medel, det är också frågan om att inhämta kunskaper och föra ut kunskaperna i samhället.

Jag ser fram emot det betänkande som lagutskottet kommer med och att vi får ta del av det i den vidare debatten. Tack.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det här är ett viktigt ämne och en viktig konvention och det globala utnyttjande av barn och kvinnor i sexuella syften ligger mycket i tiden. På sätt och vis är det ett obegripligt stort problem. Alltför sällan blir det en politisk fråga, det är på något sätt som det hörde till bara. Med Internets inträde har det här på något vis accelererat och ingen har någon kontroll på någonting. Därför är det här naturligtvis en mycket viktig konvention, förutsatt att de som godkänner den också implementerar den på ett sätt så att den har en nationell effekt.

I vissa länder, inte minst i Finland, har man inte alls uppfattat problemet som så allvarligt att man av egen kraft skulle ha satt i ordning sin lagstiftning, det framgår ju av det här. Ofta när vi får de här konventionerna så konstaterar man ifrån finländsk sida att det inte föranleder några lagändringar. Här finns en rad förslag lagändringar av rikslagstiftning. Vissa av de här rättsområdena har också vi behörighet på. Det är väl närmast barnskyddslagen och lagen om klienters och patienters ställning och rättigheter.

Den första frågan som infinner sig här är om regeringen har haft möjlighet att uttala sig om den här konventionen och man då har gjort samma iakttagelser som på rikssidan att det krävs justeringar av nationell lagstiftning för att uppfylla konventionens bestämmelser.

Jag ser att minister Katrin Sjögren har begärt ordet efter mig så det skulle vara fint om vi fick veta redan nu om man har varit uppmärksam på att man i riket ändrar motsvarande lagar.

Det finns många bra bestämmelser här där man nu fokuserar kraftigt på barnens rättigheter och deras rätt till integritet och säkerhet. Den här typen av konventioner och lagstiftning är ju normgivande. Det är ju alldeles nödvändigt för att öka den sexuella jämställdheten i samhället. Att det inte bara är en fråga om traditioner och konventioner.

I så gott som alla kulturer är det mäns sexuella friheter som ofta drabbar både kvinnor och män. När man utövar de här friheterna har de oftast inte några större rättsliga följder. Den situationen håller väl kanske långsamt på att förändras. Jag ser det här som en viktig del i en sådan förändring och den måste vara global.

Idag är sexhandeln en stor internationell handel och den expanderar fortfarande. Man får på något vis en hopplös känsla i den här frågan.

Men, herr talman, det finns naturligtvis inte någon orsak att ge upp, utan tvärtom, vi måste arbeta med de här frågorna. Finns det resurser på Åland, inom polisen och andra ansvariga myndigheter, att verkligen bekämpat den här kriminaliteten? Tack.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp är ett viktigt steg framåt för de yngre EU-medborgarnas, barnens, rättigheter.

En ny svensk regeringsrapport konstaterar att sexualbrott mot barn är ett betydande problem men vi vet allt för lite om hur de ska bekämpas. Rapporten som lades fram i dagarna framhåller flera viktiga erfarenheter.

För det första behöver vi ändra bilden av den ”typiska” förövaren. Den vanligaste bilden av personer som begår sexuella övergrepp mot barn är till stor del felaktig. Om samhället ska kunna skydda barn från sexuellt våld och utnyttjande, måste vi slå hål på myterna om vilka som faktiskt förgriper sig sexuellt på barn. Den anonyma ”fula gubben” som stryker runt vid lekplatser och skolor och som vi ser på film eller läser om i deckare är inte typisk, tvärtom. Forskning tyder på att förövaren oftast är någon som barnet redan känner, en man i familjen, en släkting, en vän eller någon i närmiljön. Ibland är det en ung person och i vissa fall en kvinna. Förövarna finns även bland personer som ytligt sett är välanpassade i samhället. De allra flesta har inte tidigare dömts för sexualbrott, och många har samtidigt haft sexuella relationer med vuxna.

Riskerna ska heller inte underskattas. Problemet är betydande och måste tas på allvar. Antalet polisanmälningar om sexuella övergrepp mot barn ger ingen rättvisande bild. Generellt är mörkertalet stort för sexualbrott, man uppskattar att bara en niondel polisanmäls. Troligtvis är andelen ännu lägre när offren är barn.

Följderna för offren kan bli allvarliga. Även om det sällan kan fastställas säkert att det är just sexövergreppen som orsakar svårigheter senare i livet, finns det många problem som är vanligare hos personer som utsatts för övergrepp som barn. Hit hör olika slags kroppslig och psykisk ohälsa, missbruk, självskadebeteende, antisocialt beteende och sexuella problem.

Vi behöver täppa till kunskapsluckorna och samarbeta internationellt. Det visar sig att det råder en alarmerande brist på vetenskaplig kunskap om vilka medicinska och psykologiska metoder som effektivt förebygger sexövergrepp mot barn. De studier som finns idag räcker inte för att avgöra vilka av dessa metoder som bäst förhindrar övergrepp.

Bättre kunskap om effektiva förebyggande insatser behövs, oavsett diskussionen om de juridiska påföljderna för förövarna. Vi måste veta att de åtgärder som vården vidtar för att förhindra nya övergrepp verkligen är verksamma. Rapporten fortsätter med att konstatera att det samtidigt är svårt för ett litet land som Sverige att på egen hand driva studier som är tillräckligt stora för att ge tillförlitliga svar. Regeringsrapporten föreslår därför att Sverige tar initiativ till en studie på området där flera länder medverkar.

I Europarådets konvention, som lagtinget nu har på sitt bord, åtar sig EU:s medlemsstater bland annat att tillhandahålla effektiva insatser och behandling för personer som redan har begått eller som riskerar att begå sexövergrepp mot barn. En gemensam finansiering av sådan forskning borde ligga i hela EU:s intresse. Det finns några lovande metoder men det vetenskapliga underlaget är i dagsläget otillräckligt. Så långt den svenska regeringsrapporten.

Landskapsregeringen omfattar konventionen och har fått uttala sig till Finlands riksdag. Vi analyserar för närvarande om och vilka kompletteringar som behöver göras i den åländska lagstiftningen, där Åland har behörighet.  Det kan handla om patient- och klientlagstiftningen och barnskyddslagen.

Barnskyddslagen är en blankettlag, så den uppdateras kontinuerligt såvida vi inte väljer att gå en annan väg.

Det finns utvecklade rutiner och samarbete mellan de åländska myndigheterna, en samordningsmodell, det s.k. Barnahuset, som har till syfte att brottsutredningar, där offret är ett barn, ska bli så skonsamma som möjligt för det drabbade barnet och dess familj. De ledande principerna för Barnahuset är rättsäkerhet, effektivitet och snabbhet i utredningen samt barnets behov av skydd. Handlingsdirektiv och checklistor har utarbetats för polisen, barn och ungdomspsykiatrin, Tallbacken, ÅHS med barn- och ungdomsenheten i spetsen. Initiativet till den här samordningen kom för några år sedan av polisen. Det har utvecklats som ltl Åke Mattsson redovisade för här.

Den relativt nya barnskyddslagen stärker barnens och ungdomarnas rättigheter. Den är mycket tydlig med vuxenansvaret och anmälningsplikten. Barnskyddsjouren på Åland spelar en väsentlig roll för att barn och ungdomar ska kunna få hjälp när behovet finns oberoende av tidpunkt på dygnet.

Åländska barn och ungdomar har också möjligheter att få råd och stöd av barnombudsmannen och BRIS, barnens rätt i samhället. En av de nyare aktörerna på nätet är umo.se, som också åländska ungdomar har tillgång till. Det är en ungdomsmottagning som finns på nätet. Där kan man få information, råd, svar på frågor om kroppen, om kärlek och vänskap, om att må dåligt, om droger, om sex och om våld och kränkningar.

Landskapsregeringen hade en kampanj för ca 1, 5 år sedan då vi tog hjälp av ÅCA och mjölktetror och informerade de åländska barnen och ungdomarna just om BRIS, barnombudsmannen och uno.se. Det visade sig vara ett väldigt bra grepp. Det kommer att upprepas nu.

Rädda barnen på Åland har med stöd av PAF-medel ett mycket viktigt pågående, barnens Internet, som vänder sig både till föräldrar och till barn.

För några veckor sedan hade jag förmånen att få träffa elevråden i högstadierna, fältarna och Rädda barnen om en kompletterande teaterföreställning, som man också har blivit beviljade PAF-medel för. Det är en teaterföreställning som heter; "Naken på nätet" uppförd av en teatergrupp från Sverige som heter ung utan pung. Teaterpjäsen behandlar frågor om ungdomar och Internet på ett sådant sätt som stöder och kompletterar Rädda barnens projekt. Det handlar om hur man som ung, samtidigt som man har nytta och glädje av de interaktiva medierna, också lär sig att hantera de riskfyllda sidorna av Internet. Ungdomarna från elevråden som hade sett föreställningen var väldigt entusiastiska och rekommenderade den å det varmaste åt sina kamrater och också åt föräldrar. Målgruppen är alla åländska högstadieungdomar. Det kommer att hålla två föreställningar i Alandica och en kvällsföreställning för vuxna och föräldrar. Boka in den 12 april.

Vtm Gun-Marie Lindholm tog också upp det angelägna projektet som pågår i Fredsinstitutets regi, ett segt och kämpade arbete som man gör på Fredsinstitutet för att vidga vyerna och ta ansvar utanför Åland. Det är också ett projekt som har fått delfinansiering av landskapsregeringen. Jag tyckte att det var en mycket intressant och bra artikel i tidningen här i helgen. Jag får önska Fredsinstitutet lycka till med det projektet. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag fäste mig vid den här redogörelsen av den svenska rapporten om förövartyper. Jag har lite den invändningen att jag inte tror att man kan hitta några profiler enligt vilka man skulle kunna spåra de potentiella övergreppsmänniskorna. Risken med den typen av resonemang är att det blir ett personligt problem, att man ska söka lösningar på personnivå. Som jag uppfattar det är det nog en fråga på övergripande plan vad vi har för det slags sexualmoral i samhället. Män har en annan sexualmoral än de flesta andra. Det är problemet. Man kan se på tullen och försvaret, varje dag tittar de på porr.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tror inte att man kan generalisera på det viset heller. Nej, man kan inte generalisera. Det finns många, många män i samhället som tar sitt ansvar. Det var just detta som den här rapporten tog upp, att man gör samhället en björntjänst om man tror att det bara är fula gubbar som stryker runt lekplatser och skolor. Man påpekade just att förövaren kan vara var som helst i barnens och ungdomarnas närhet. Det finns också en skillnad på sexualbrott som begås i den närmare kretsen kring barn och hela sexhandelsbiten. Det viktigaste är väl att ha ett öppet sinne och försöka jobba framåt i de här frågorna.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag vidhåller att det framförallt är ett samhällsproblem, inte ett psykologiskt stört beteende bara hos enskilda människor. Dessa uppgifter om hur ofta man inom svenska försvaret tittar på porr var ju förödande. Det var ju nästan varje dag, nästan varje timme som man tittade på porr. Det var samma inom det svenska tullväsendet. Tror minister Sjögren att det är likadant på sjukhus och daghem i Sverige? Jag tror inte det. Kanske man kan utreda det här. Det finns så skilda moralkodex i fråga om sexualiteten för män. Det betyder inte att alla män är våldsmän eller så, tack och lov. Vi har ju jätte många här i lagtinget som vill ändra på det. Men att det är det kraftiga sambandet och det måste ändras.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Visst ser jag också att det här handlar om ett samhällsproblem, till viss del om könsmaktsordning och att vissa har andra rättigheter. Det handlar också om att män har andra rättigheterna som inte kvinnor har och det handlar om hela synen på sexualiteten. Det var inte alls det som jag sade, jag sade att man kan inte helt fyrkantigt se på förövaren och det kommer den här regeringsrapporten fram till. Det handlar om professorer på det på Karolinska Institutet och sådana saker. Att försöka ha ett öppet sinne och inte falla i fällan för fördomar är en av de viktiga sakerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag ska försöka hålla mig ifrån att spinna vidare på den här diskussionen som var tidigare, fast det kliar lite i tungan.

Det finns en grupp som man glömmer ganska lätt. Det är dem som blir oskyldigt anklagade. Man måste ha med sig hela tiden att det knappast finns någonting som kan vara så förödande och så destruktivt som en människa som har blivit anklagad just för de här brotten. Även om man är man så verkar det ungefär som om alla är potentiella barnförövare. Det är ett ganska sjukt beteende om man sysslar med sådant i vårt samhälle idag.

Det är viktigt med kompetensen, kunskapen och insikten och att man förlitar sig på dessa utredningar som görs. Man har otroligt lite bevis att gå på, man måste ändå går vidare. Utredarna har en svår balansgång. Man måste också beakta att vissa kan bli oskyldigt anklagade och att man ska försöka återupprätta deras heder och hålla den i behåll. Det finns ingenting som är mera illa än att bli oskyldigt anklagad.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det måste jag också hålla med om, som jag gjorde tidigare i ltl Sundbacks resonemang. Det finns mycket svåra frågeställningar. Dels det faktum att en bråkdel faktiskt blir anmäld. Man har bevisbördan, men man har också hela vårdbiten där man konstaterar att man har väldigt lite kunskap om vad som hjälper sexualbrottslingar och hela detta förödande vilka konsekvenser blir för barnen när de växer upp. Det finns mönster som upprepar sig och sådana här saker. Det är en extremt svårt frågeställning. Bara detta att det finns en konvention och att vi diskuterar det här i lagtinget anser jag att är ett steg framåt i hela den här frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Det som framgick i ministerns inlägg bekräftar den sanning som man brukar uttrycka på det sättet att bästa sättet att lösa problem är att förhindra att de uppkommer. Till den delen håller jag med minister Sjögren.

Jag kan hänvisa till kapitel 10 i konventionen. Det berördes inte så mycket i hennes inlägg, det förstår jag naturligtvis. Jag tycker att kapitel 10 är ett ganska internationellt rättsligt avancerat kapitel om övervakningsmekanismer och den partskommitté som parterna till konventionen ska tillsätta för att just arbeta med, för det första, efterlevnad av konventionen, men framförallt, för det andra, den preventiva förebyggande verksamheten på alla plan. Vi ska naturligtvis arbeta på vårt eget plan, som ministern anförde, all politik är lokal, men också på det internationella planet till följd av internationalisering osv. En del av det som ministern anförde kanske man kan säga att nog är förutsatt i konventionen och att man ger det ett praktiskt innehåll också på Åland naturligtvis.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Visst är det på det viset. Det är någonting som jag ofta förfäkta, att ensam inte är stark utan att man ska samarbeta. Europa behöver ju den här konventionen. Varje år läser vi om barnporrhärvor som sprängs och det ena med det andra. Det behövs resurser. Jag hoppas att de kvinnliga kommissionärerna driver den här frågan och parlamentet driver den här frågan så att det blir slut på detta hemska som pågår mot barn. Jag sätter personligen en stor tilltro till Cecilia Malmström.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag håller just på att läsa en bok om den italienska och katolicismens manschauvism. Det är sannerligen så att det finns mycket att göra i den här branschen, otroligt mycket, man tror inte det är sant hur det ser ut i världen och Europa. Men vi har mycket att sopa framför egen dörr också.

Jag har två frågeställningar i anledning av processerna hittills och efterkommande process. Den första gäller hittillsvarande process. Om jag hörde rätt så sade ministern att landskapsregeringen har hörts av riksdagen. Hörde jag rätt där? Eftersom det är en regeringsproposition som ligger till grund för det här, med ändring i flera lagar inklusive en blankettlag som gäller också på Åland, så har man inte hörts i processen i regeringen?

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Som jag har uppfattat det så är det riksdagen som vill att landskapsregeringen ska ge ett utlåtande. Propositionen har ju gått redan. Så är det.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Uppenbarligen har vi ännu ett fall där man har bortsett ifrån självstyrelsen i regeringens behandling av det här ärendet. Jag hoppas att lagutskottet kan ta reda på hur det är och om vi har orsak att reagera i det sammanhanget.

När det gäller de ändrade lagarna i samband med konventionen som ligger i riksdagen så är en lag klientens ställning och rättigheter inom socialvården som är central också för vår del och där vi har blankettlagstiftning. Kan ministern redogöra för huruvida den per automatik träder ikraft i landskapet efter att den är antagen i riket eller om vi måste vidta några lagstiftningsåtgärder själva.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Med reservation för att inte jag har alla paragrafer och allting på plats, så när det gäller barnskyddslagen så är det en blankettlag och den regleras automatiskt. Om jag kommer ihåg rätt när det gäller patient- och klientlagstiftningen så har vi vissa avvikelser. Där måste vi analysera och det är ett arbete som vi gör.

Det som vtm Gun-Mari Lindholm tog upp att det bara Danmark som har satt konventionen ikraft ännu så tror jag beror på att man inte har lagstiftningen i skick helt enkelt. När det gäller den här konventionen så är det en delad behörighet. Finland har en behörighet och Åland har en liten del av behörigheten. Till den del Finland har behörighet så har landskapsregeringen inte haft någonting att avvika från de ställningstaganden och de planerna som man har i Finland.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Det var ett mycket informativt och intressant anförande som minister Katrin Sjögren höll. Vi fick veta mycket om den samverkan som finns mellan olika myndigheter i landskapet bland annat barnahusmodellen som är ett verkligt bra sätt att jobba på.

Det som ändå oroar mig är hur den här konventionen ska efterlevas på Åland och arbetet med att förhindra att nya sexbrott mot barn och unga sker i landskapet.

Vi vet att det i fjol var 16 anmälningar som rörde våldtäkt, 4 fall av sexuellt utnyttjande mot barn och sedan misshandel.

Det måste finnas resurser sade minister Sjögren. Så är det, det måste också finnas resurser lokalt hos vår polismyndighet. Det var därför jag också i måndags ställde en del frågor till kansliministern Eriksson för att få någon slags klargörande. Hur tillräckliga är de resurserna hos polisen idag och hur kan den här konventionen efterlevas? Hur högt prioriteras sexualbrott mot barn?

Man säger ifrån polisens sida att det är väldigt många vuxna ålänningar som just nu i denna minut sitter och titta på barnpornografi på nätet. Det krävs också både kunskap och tid för polisen att följa upp det här och få fast förövarna.

En reflektion som jag gjorde angående minister Sjögrens anförande beträffande de som begår sexbrott, att man kan inte se det på dem. Finns det t.ex. någon policy i landskapet som förbjuder porrsurfande på arbetstid på landskapets datorer? Det skulle vara bra att få ett klargörande om det finns någon sådan uttalad princip att man inte ska göra det.

Minister Sjögren pratade om att hon särskilt sätter sin tilltro till EU:s kvinnliga kommissionärer om resursfördelning. Man behöver vända sig till alla, i synnerhet till manliga politikerna inom EU i alla medlemsstater och på alla nivåer. Jag tycker att det är männen som nu verkligen borde stiga upp här och hålla anföranden. Jag ser att det kommer två män efter mig som ska hålla anförande. Tack, herr talman.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Landskapsregeringen har en IT-policy. Jag ska gärna återkomma, jag kan inte nu exakt säga vad det står i den.

Landskapsregeringen har också en policy som blev lite förlöjligad och hånad. Vid tog en sådan policy att bokning av hotellrum när det gäller tjänsteresor så får det inte vara hotell som har porrkanaler. Det ställde till en del problem kan jag säga. Det var ganska få hotell på vissa större orter som inte hade porrkanaler. Men det finns en policy för det också.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag tycker det är en väldigt förtjänstfull policy att bara boka hotell som är sanerade från sådant otyg. Det är också jättebra att man verkligen försöker efterleva den här policyn. Jag väntar med intresse på hur policyn ser ut när det gäller surfandet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Roger Eriksson

Herr talman! Det här ärendet som vi handlägger nu är synnerligen viktigt och angeläget. Jag ska ge några kommentarer både från min tjänst som kansliansvarig och från mitt tidigare yrkesliv, rättsväsendet. Det gläder mig att det här är en framställning från republikens president och att lagtinget debatterar den här frågan så här aktivt. För det visar, kära kollegor, att ni tar det här på allvar. Det är precis det som jag vill att ni ska göra. Vi har alla möjligheter att få ett bra resultat för Åland.

Mitt anförande här kommer mest att röra sig från mina tidigare erfarenheter och erfarenheter inom mitt ansvarsområde, kansliavdelningen. Det blir en liten lokal anknytning. Som ni kommer att märka när jag är färdig så har vi det ganska bra förspänt på Åland. Därmed inte sagt, herr talman, att den här brottsligheten inte förekommer här, tyvärr gör den det. Med många erfarenheter från arbetslivet så har jag blivit lite besviken över att det faktiskt finns så här mycket kriminalitet på Åland som det faktiskt finns. Samhället har nog ställt upp väldigt mycket, vågar jag påstå.

Om man utgår ifrån polisens möjlighet att kunna jobba med de här barnpornografibrotten så har polisen redan i dagsläget en person som har en grundutbildning som kriminaltekniker inom IT-brott. Man har nyligen ingått ett avtal med en IT-konsult för handläggning och för att kunna surfa på nätet och fiska upp dessa brottsliga gärningar. Det här är ett väldigt svårt och tekniskt omfattande område. Polismyndigheten behöver kompletterande utbildning och hela tiden följa upp vad som sker på området.

I dagsläget har polismyndigheten två specialutbildade barnutredare, dvs utredare som utreder brott där barn är offren. Det här ingår i barnhusmodellen, som jag gärna vill redogöra för lite senare. De här utredarna har kompetens på området våld i alla former som riktas mot barn. Även här måste man hela tiden följa utvecklingen och forskningen som de facto finns på området. Den här brottsligheten är väldigt psykiskt ansträngande för dem som jobbar med de här frågorna. De här konstaplarna, både manliga och kvinnlig, behöver också handläggning och olika stöd för att orka med det här. Dagligen tittar de på samhällets avigsidor faktiskt.

Herr talman! Lite mera om barnhusmodellen. Jag har här ett kompendium som är väldigt bra. Det här är en samordning för alla myndigheter på Åland som ska användas vid misstanke om våld mot barn. Själva motorn i det här arbetet är faktiskt Åland polismyndighet. Jag vågar påstå att Ålands polismyndighet verkligen visar framfötterna och har gjort ett väldigt bra arbete. Här är barnet i centrum. Vid misstanke så samarbetar polisen, kommunens socialkanslier, barn- och ungdomspsykiatrin, barn- och ungdomsverksamheten vid ÅCA och åklagarmyndigheten. Även i egenskap av åklagare har jag kommit i kontakt med det här. Här är barnets bästa i centrum. Den här modellen har visat sig väldigt bra. Åland är faktiskt föregångare på det här området. Vi och ni kan sträcka på oss lite, faktiskt.

Sedan har också landskapsregeringen en ansvarsgrupp för kvinnofrid. Även med den gruppen har jag arbetat med i mitt tidigare yrke som åklagare. Den här gruppen leds av lantrådet. Här ska man utbyta kunskaper och erfarenheter och bygga upp handlingsplaner för bemötande av offer och förövare och mycket annat som är väldigt viktigt inom det här området.

Herr talman! Jag vill visa att landskapsregeringen också tar sitt ansvar. Sedan finns det en strategikommitté som tillsattes för landskapsregeringen och leds av chefen för jämställdhetsfrågor. Där ska man utreda en övergripande strategi för det åländska arbetet gällande våld i nära relationer. Det här gäller också våld i samkönade relationer och hedersrelaterat våld. Tyvärr har våldet inte några gränser till ålder eller kön, våldet sträcker sig över hela samhället.

Landskapsregeringen har tagit ett helhetsgrepp om de här frågorna.

Sedan har vi ATV, alternativ till våld. Det projektet, alternativ till våld, inleddes i Oslo år 2002. Jag kan upplysa om att jag också har deltagit i den här utbildningen i egenskap av åklagare. Det var professionella terapeuter som startade utbildningen. Man ska diskutera med männen som har det här våldsamma beteende. Målsättningen är att man ska lära sig att förstå att det här inte är rätt.

Tyvärr är det så, herr talman, att våld som begås inom familjer, riktade mot kvinnor och barn, ofta är avvikande från det så kallade vanliga våldet på är gatan. I vanliga misshandelsförhållande är ofta en eller bägge parter berusade. Inom hemmen kanske ingen är berusad, vilket är synnerligen beklagansvärt. Så det här är ett stort problem som bör åtgärdas.

Projektet ATV, alternativ till våld, man kan säga att Åland utgör ett pionjärområde inom Norden och även i Europa. Själva grundtanken är att få män att avstå ifrån att utöva våld.

Herr talman! Vi har RKC-samarbetet, rikskvinnocentrum, nuvarande NCK. Det projektet med stödtelefonlinjer för utsatta kvinnor inleddes 2005.

Avslutningsvis kan jag nämna att framgångsfaktorer för kvinnofridsarbete är att sjuk- och hälsovårdpersonalen, socialtjänst, polisväsendet och räddningstjänst involveras. Det är dessa instanser som akut kommer i kontakt med den här problematiken.

Projektet som vi hade inom kvinnovåld, där jag också en gång i tiden var med i egenskap av åklagare, hade en utbildning, ett program som man gick igenom och sedan var det utvärdering. Det visade sig sedan senare att Ålands polismyndighet var i topp med kunskap, förståelse och insikt i brottsligheten och hur man ska tackla den. Det kan vi också på Åland sträcka på oss för.

Det har nämnts tidigare här i debatten, jag vill bara ge mitt stöd till talmännens initiativ med lagstiftningsåtgärder. Det har jobbats mycket med Fredsinstitutets traffickingprojekt. Jag sitter med i styrelsen i Central Baltic och jag har jobbat och lobbat mycket för att Fredsinstitut skulle få det här projektet. Fredsinstitutet gör det alldeles utmärkt. De här visar att det åländska samhället tar de här frågorna på allvar.

Angående globaliseringen och Internet så måste vi titta på vilka sidor våra barn och ungdomar surfar på. Vi måste upplysa våra barn och ungdomar om nätetikett och upplysa i skolan om vad som är bra och vad som inte är bra.

Herr talman! Med de här orden vill jag avsluta mitt anförande. Jag vill påpeka att de åländska myndigheterna, polismyndigheten, verkligen är på vågens framkant i det här verkligt viktiga arbetet.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Vi fick en väldigt lång redogörelse för allt vad som görs på Åland när det gäller våld mot kvinnor men också när det gäller sexualbrott mot barn.

Anser ministern att det finns tillräckligt med resurser i dagsläget när det ska sparas på förvaltning? Har polisen tillräckligt med resurser att fortsätta arbetet så att man inte dra ner på fortbildning när det gäller de specialutbildade poliserna? Räcker pengarna till?

Minister Roger Eriksson, replik

Herr talman! Pengarna måste räcka till. Det här är ett prioriterat område. Det står i vårt handlingsprogram, i våra budgetskrivningar, att relationsrelaterat våld är prioriterat område. Det har i dagspressen kommenterats ett enskilt ärende, det är polisens egen operativa avdelning. Jag har sagt ifrån min stol att brott mot barn är prioriterade. Det får inte på något vis kringgås i prioritetsordningen. Då måste det lyftas upp. Jag har personligen meddelat polismyndigheten hur vi ser på det.

Jag citerar ur budgeten som ni i lagtinget just antog; "en fortsatt satsning på IT-relaterad brottslighet ska göras så att myndigheterna har beredskap att söka och säkra bevis inom området." Det har ni just antagit i lagtinget. Med det här vill jag visa att den här brottsligheten måste man fortsättningsvis bekämpa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Det som minister Roger Eriksson avslutade med, att det är hans uppfattning att den åländska polisen är på vågens framkant och att barnhusprojektet fungerar så bra, tyder på att ministern inte riktigt vet hur det fungerar i praktiken, men det är en annan femma.

Ltl Carina Aaltonen sade att hon var nyter på hur de manliga talarna skulle tackla den här frågan. Det finns ju manliga och kvinnliga debatter. Orsaken till att jag begärde ordet var att jag märkte att det här höll på att tangera att bli en typisk kvinnlig debatt.

Tar vi fasta på detta som den här konventionen handlar om, skydd för barnen, så är män och kvinnor lika mycket föräldrar båda två, det borde engagera lika mycket.

Jag håller med om det som har sagts att det här är ett stort problem och att det inte så ofta blir en politisk diskussion om det. Varför är det så? Jag tror att det kan bero på att det är svåra frågor. Orsaken till att män är osynliga i den här typen av debatter är att männen får lite rollen som förövare på sig och det är synd. Männen blir ofta kollektivt skuldbelagda. Jag tyckte att ltl Barbro Sundback lite tangerade det faktiskt och det möter många genom att bli tysta och det är ju också synd för det är en viktig fråga. Jag tycker att det har varit en bra debatt, speciellt vtm Gun-Mari Lindholms anförande var mycket bra.

Jag vill också säga någonting i den här debatten för att visa att jag som man inte accepterar den här typen av brott och därför vill jag aktivt ta del och arbeta för det som konventionen vill uppnå, dvs skydd av barn som blir utsatta för övergrepp.

Herr talman! Straffpåföljden för den här typen av brott är inte riktigt vad den borde vara. Det har gjorts utvikningar, jag vill också göra det för man kan exemplifiera det ganska bra när det gäller övergrepp mot kvinnor. Det initiativ som talmannen har tagit och de upprop som har gjorts på nätet tycker jag är bra båda två. Jag stöder dem och jag har tagit del i båda delar.

Det som jag tycker är än mera viktigt är att vi har behörighet här på Åland, så att vi kan utforma regler, straff och påföljder utgående från de värderingar som gäller här på Åland och inte de värderingar som gäller i Finland.

Det här lär väl igen uppfattas av några som stark självstyrelsepolitik, att allt som kommer västerifrån är bra och det som österifrån är inte bra. Men enligt mitt synsätt förekommer det på den finska sidan en lätt förlegad syn på den här typen av brott, t.ex. att brottsoffret ska stå för bevisbördan. Medan situationen i Sverige är helt annorlunda. Kanske sanningen ligger någonstans mitt emellan. Notera, värderade kollegor, att jag säger att kanske sanningen ligger någonstans mittemellan. Därför tycker jag att det skulle vara väldigt viktigt att vi kunde sköta de här frågorna utgående ifrån de värderingar som gäller här och inte de värderingar som gäller i det finska samhället.

Om vi kopplar tillbaka till Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp, oavsett att jag i många sammanhang pratar om egna åländska lösningar och egna värderingar så går det inte det här sammanhanget. Barnpornografi och den typen av brott är gränsöverskridande genom Internet. Just därför är det Europarådets konvention så viktigt. Vi kritiserar ofta Europapolitiken här i Ålands lagting, vi är alltid kritiska men i det här sammanhanget vill jag framhålla att jag tycker att det är mycket bra. Det är mycket bra att man får ett gränsöverskridande arbete mot de här frågorna.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det är bra att man engagerar sig i det här från alla håll och kanter och att oppositionen och regeringspartierna är väldigt eniga i den här frågan. Där kan vi verkligen gå starkt framåt.

Jag begärde replik angående detta med omvänd bevisbörda, som man tydligen hävdar att finns i Sverige. Jag förstod inte riktigt tolkningen att man ska bevisa att man är oskyldig? Det är något helt nytt begrepp som jag inte känner till. Jag skulle gärna vilja höra lite närmare vad det handlar om och vilket sammanhang det kan vara. Handlar det verkligen om barnpornografibrott, att man ska bevisa att man är oskyldig?

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag kanske uttryckte mig otydligt. Jag sade att flera har gjort utvikningar när det gäller brott mot kvinnor och övergrepp mot kvinnor.

Bevisbördan är, enligt mitt förmenande efter åtta år som nämndeman, att i finsk lagstiftning så är det ganska mycket den som blir utsatt för övergreppet som får bevisa att det faktiskt förekom övergrepp, medan det på den svenska sidan är helt annorlunda. Men notera att det inte gäller brott mot barn.

För övrigt är jag, i likhet med Åke Mattsson, också glad över att regeringspartierna och oppositionen kan ha en gemensam syn över gränserna, som brukar vara så tydliga annars.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag tyckte det var viktigt att man inleder med det, annars kanske det uppfattas som om man har olika uppfattningar om det. Det är mer ett förtydligande i resonemanget som man är ute efter.

Jag har sett så pass många som har blivit oskyldigt anklagade och också befriade tack vare tillfälligheter i de här sammanhangen. Sanningen har kommit fram genom mer eller mindre tur. Det är viktigt att man inte lägger alltför stor bevisbörda på att man ska bevisa att man är oskyldig för då är vi väldigt illa ute i vår lagstiftning. Då har vi problem, tror jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Män blir tystade i debatter som den här, menar ltl Anders Eriksson. Det är nog sällan som män i den här salen blir tysta, ta till exempel en jordbruksdebatt eller en debatt om skärgårdstrafiken. Män vill aldrig se sig själva som en del av ett kollektiv. De vill inte ta på sig påförandet av kollektiv skuld. Det är kanske en del av orsaken att man lutar sig tillbaka och säger att det här har ingenting med mig och mina vänner att göra. Istället borde flera män ställa sig upp och göra som ltl Anders Eriksson, ta avstånd från sexuellt våld och sexuellt utnyttjande av barn.

Ltl Anders Eriksson, replik

Talman! Jag vet inte riktigt om den här repliken var riktad mot mig. Med mitt anförande ville jag visa att jag som man inte accepterar den här typen av brott. Jag vill också säga, som man, att jag accepterar inte att män blir kollektivt skuldbelagda för den här typen av brott, även om det tyvärr är män som står för den här typen av övergrepp och det är jag den första att beklaga.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Det är väldigt, väldigt vanligt att kvinnor ofta behandlas som ett kollektiv medan män absolut inte kan acceptera det. Det kanske är nyttigt att som man får känna av den här diskussionen, där man kollektivt blir påförd en skuld. Det här är någonting som många män gör mot kvinnor och barn.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag håller inte med om det sista som ltl Aaltonen sade. Jag tycker att de här frågorna, sexuella övergrepp, är för viktiga för att man ska hemfalla åt någon typ av feministisk debatt om vad män säger och vad kvinnor säger. Vi borde gemensamt, män och kvinnor, säga att vi inte accepterar det här och det var det som jag ville säga i mitt anförande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack talman! I likhet med kollegan Åke Mattsson så förundrade jag mig också över ltl Anders Erikssons anförande om omvänd bevisbörda i Sverige. Det måste nog basera sig på ett misstag. I straffrätten åligger det alltid åklagaren att anföra bevis och föra talan. Jag kan tänka mig att ltl Anders Eriksson avser diskussionen i Sverige om den misslyckade termen samtycke, det som egentligen rätteligen ska heta frivilligt deltagandet. Ett sexuellt umgänge kan ju inte vara, bara i normalfallet, en fråga om samtycke eller uteblivet sådant. Frivilligt deltagande i den rätta termen är en diskussion, ltl Anders Eriksson. Det är långt ifrån klart att Sverige vågar ta steget fullt ut där enligt riktlinjer från en dom i Europadomstolen för ganska länge sedan, som i och för sig är tolkningsbar. Den här diskussionen är viktig, den måste gå vidare men det är också ganska viktigt att vi har reda på begreppen, för det här handlar om juridiskt finlir.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det sistnämnda så tror jag också att det skulle vara bra om vtm Gunnar Jansson, i likhet med flera män, säger vad de accepterar och inte accepterar istället för att ägna sig åt juridiskt finlir.

När det gäller detta med samtycke eller frivilligt deltagande, visst det är en diskussion som sker i Sverige. Enligt mitt förmenande är det ändå en diskussion som aldrig skulle ske i Finland just p.g.a. att det är andra attityder som råder i det finska samhället än i det svenska samhället. Det var det som jag ville peka på.

Jag ville också peka på vikten av att vi har en behörighet här på Åland, att vi kan hantera de här frågorna utgående från de värderingar som gäller i detta samhälle. Det var det som är pudelns kärna i mitt anförande. Jag ville icke ägna mig åt juridiskt finlir.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Jag vill på inget sätt hemfalla åt gräl i en sådan här oerhörd viktig fråga.

Min ståndpunkt är alldeles klar. Jag har varit så länge med inom rättsväsendet också att jag vet vad vi talar om och att juridiken gör sitt. Den repressiva domstolshanteringen räcker inte till. Det är den preventiva förebyggande verksamheten, som konventionen de facto mest satsar på, som är den klart viktigaste. I efterhand kommer repressionen. Som jag har sagt tidigare; alla problem löses bäst genom att förhindra att de uppkommer. Men när de har uppkommit så står jag naturligtvis på de svagares sida, det har jag alltid gjort.

Ltl Anders Eriksson, replik

I de bästa av världar så tror jag att vi alla i denna sal kan förenas med vtm Gunnar Jansson, vi vill undvika att den här typen av brott uppstår. Men tyvärr uppstår de och det är ju det som man måste hantera.

Igen, det som jag ville säga och som jag känner mig lite främmande inför, är att kvinnor, som offer för ett övergrepp, ganska långt ska behöva bevisa att ett övergrepp har skett, enligt mig. Det tycker jag att är fel.

Samtidigt, vtm Gunnar Jansson, är jag den första att erkänna att det här är oerhört svåra frågor. Vi är många som känner till att det också förekommer okynnesanmälningar av den här typen av brott. Det behöver alltså inte vara ett brott, det kan vara en okynnesanmälan. Ska man då per automatik vara skyldig så är det heller inte acceptabelt. Frågan är var vi vill lägga tyngdpunkten. Jag vill lägga tyngdpunkten på det sättet som jag sade i mitt huvudanförande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Ltl Anders Eriksson påstod att den åländska modellen, barnhusmodellen, inte fungerade och att jag i verkligheten inte känner till hur det ligger till. Det uttrycket får han stå för själv. Jag vill i alla fall försvara den här modellen. Det har fungerat väldigt bra i det åländska samhället. Förstås är ingenting perfekt och fullkomligt. Men de på signaler som jag har fått, både som politiker och tidigare i rättväsendet, så har polisen, socialförvaltningen, barnskyddsmyndigheterna, socialarbetarna och anhöriga varit väldigt nöjda med barnhusmodellen. Den modellen beaktar barnets bästa, det visar sig fungera och det är ett bra sätt att reda ut de här brotten.

Uppenbarligen har vi olika uppfattningar och olika källor. Generellt sett har det här systemet visat sig vara riktigt bra. Vi kan faktiskt vara stolta på Åland över att vi har det här.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Talman! Den här diskussionen började rätt bra, tyckte jag. Men under diskussionens gång har den dragit iväg till någonting som jag inte riktigt känner mig särdeles bekväm i. Jag hade överhuvudtaget inte tänkt begära ordet i den här debatten, men när man samtidigt får höra att om man inte deltar i en debatt så är man inte engagerad i frågan eller tycker inte att det är en viktig fråga osv.

För egen del har jag konstaterat att det här är en framställning från republikens president, där vi ska ge vårt bifall till att den ska träda ikraft även på Åland. Jag har bekantat mig med den och konstaterat att det här är någonting som jag tycker att är bra och det är i rätt riktning. Att jobba med de här frågorna är någonting som vi måste göra ständigt och jämt. Jag tror inte det råder något tvivel om att vi är väldigt, väldigt eniga i den här salen om att det här är ett avskyvärt problem. Jag tror heller inte vi kommer någonstans genom att försöka skuldbelägga varandra i den frågan. Det viktiga är att faktiskt försöka komma till lösningar av problemen. Konventionen ger ett antal sådana förslag till lösningar som framförallt ligger på den preventiva sidan, vilket stöds helt och hållet från den frisinnade gruppens sida. Om vi hade haft andra åsikter så hade vi säkert gått upp och sagt det. Men vad jag har hört här i debatten så är vi alla helt och hållet eniga bakom det här och vill föra det här vidare på bästa möjliga sätt.

Jag är mycket förvånad över att sedan få höra att om man inte går upp och säger någonting i den här frågan så skulle man vara av en annan åsikt. Jag har lärt mig den principen att den som tiger samtycker.

Sedan kan man generellt säga att jag tror att med en utvecklad självstyrelse hade vi kanske varit betydligt längre i den här frågan också. Vi hade kunnat föra den här frågan vidare utgående ifrån de behov som vi har i det åländska samhället. Nu är vi bundna till hur man har drivit de här frågorna på finskt håll.

Det är väl kanske på det sättet, som framkom här i något anförande tidigare, att man kanske inte har legat på vågens framkant vad gäller att ta tag i de här frågorna. Jag tror faktiskt att det åländska samhället är betydligt mera öppet vad gäller den biten. Vi hade antagligen drivit frågorna längre framåt. Det här var en personlig reflektion som jag gärna också ville dela med mig av här. Tack, herr talman. 

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag vill i alla fall ta avstånd från min sida angående uttalandet att om man inte säger någonting så skulle man inte engagera sig i frågan. Så har jag absolut inte menat det, om det var riktat till mig. Däremot så är det väldigt viktigt att också män tar del i den här debatten. Tidigare var det kvinnor som var i majoritet på talarlistan, så nog blir man lite fundersam. Är inte det här också en fråga som angår män i Ålands lagting?

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Den här frågan angår män, kvinnor och alla oss som sitter här, precis som alla frågor som ligger på vårt bord.

Vi kan konstatera att vi har diskuterat den här frågan i drygt en timme. Det är ganska sällan som den tiden går åt att diskutera republikens presidents framställningar. Jag kan inte förstå den diskussionen om att vi skulle tycka att det här är en oviktig fråga.

Jag hade inte tänkt gå upp. Jag kände att det här är ett förslag som jag omfattar helt och hållet och därför hade jag ingen orsak att gå upp och säga någonting i det fallet. Däremot ska det inte råda tvivel om att även jag tycker att det här är viktiga frågor.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Anledningen till att jag tog upp behovet av att män också skulle behöva säga någonting var att minister Katrin Sjögren här vädjade till EU-kommissionens kvinnliga kommissionärer att tilldela resurser. Man kan inte bara rikta sig till en del av EU-kommissionen. Man måste väl då rikta sig till alla.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag tror att det borde framgå med all önskvärd tydlighet att jag ser att vi ska göra den här frågan gemensamt, vare sig kvinnor eller män enskilt kan göra någon skillnad i den här frågan. Ska vi göra skillnad så gäller det att vi jobbar gemensamt med de här frågorna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag vill ge mitt erkännande till det som ltl Johan Ehn har framfört. Jag kom av mig lite här, för det är sällan som vi överens, men vi har tydligen varit det flera gånger just nu.

Kanske vi får ta till oss av det som också har framkommit, att det är viktigt att man går upp och säger någonting kort. Jag var också lite negativ till det. Det är bra att Johan Ehn tog tillfället i akt och framhöll att man står bakom det här. Jag har samma inställning, det är lätt att man tänker att det är så självklart, det är ett förhatligt brott och det riktar sig lika mycket mot män som mot kvinnor. Det är män som är förövarna men offren är väldigt ofta också pojkar. Det verkar som det är ett kvinnoproblem, att kvinnorna blir utsatta. Jag vill nog hävda att pojkarna lider minst lika mycket som kvinnorna som blir kränkta som barn, det ska vi ha klart för oss här.

Det är bra att man tog tillfället i akt och gick upp och lyfte den här frågan.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag hör till dem som tycker att det kanske inte bara är här i talarstolen som man visar på hur man ser på saker och ting. Det är väl också att föregå med gott exempel och tala i andra forum kring de här bitarna och där kunna ta ställning för och emot saker som man tycker att är fenomen i samhället som bör stödas eller, som i det här fallet, bör uttalas negativ syn på och försöka göra allt för att förhindra. Jag brukar, i de allra flesta fall som också rör lagtinget, göra på det sättet att de gånger jag går upp är när jag har annan åsikt än det förslag som ligger. Jag tycker att det är det som är mera fruktbart. Att stå här uppe och enbart rikta beröm till att det förslag som ligger är bra och att jag inte har något ändringsförslag, det för inte ärendet vidare. Det är ju när vi har lite olika åsikter som man kan föra ärendet vidare genom att uppta tid för diskussion.

Naturligtvis förstår jag också att det är viktigt att vi män ställer oss upp och tar avstånd ifrån de här bitarna. Jag kanske inte kan känna att jag ska behöva ta skuld för att jag inte råkar tala om ärendet ur den här talarstolen, men nu är det gjort.

Ltl Åke Mattsson, replik

Det är viktigt att vi som män tar avstånd ifrån det. Sedan tror jag vi kanske kan vara överens om att för den sakens skull behöver man inte känna någon kollektiv skuld för att man är man. Det resonemanget köper jag definitivt inte. Jag anser inte att, för att jag är europé, att jag tar ansvar för vad européerna gör och vad Getaborna gör eller vad ålänningarna gör. Indelningen i olika grupperingar är inte det centrala för mig. Vi är alla människor med olika värderingar, tankar och funderingar. Män och kvinnor är en indelning, men det finns många andra indelningar som är lika centrala.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! I det här fallet verkar ltl Åke Mattsson och jag ha helt samma åsikt. Jag tar avstånd ifrån de här sakerna utgående ifrån mig som människa och individ och inte utgående ifrån att jag är man, Mariehamnare eller europé eller någonting annat. Det är jag som individ som tycker att det är någonting som är avskyvärt och som ska bekämpas.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Jag är mycket glad över att vi har haft en sådan här genomgående debatt om den här lagframställningen och konventionen. Nu råkar det sig att det är flera av oss som har läst den väldigt bra. Man blir ju skraj och tänker att alla andra som passerar genom lagtinget och som vi inte läser, vad står det månne i dem?

Den här framställningen är det flera som har läst. Jag är väldigt glad över det.

Jag glömde en sak när jag var upp förra gången och därför begärde jag ordet en gång till. Ofta tänker man att man skulle vilja engagera sig mera, att man skulle vilja göra någonting verkligen konkret och man skulle vilja göra någonting som gör skillnad. Därför vill jag uppmana och kanske samtidigt också utmana både er som privatpersoner men också när ni i uppdrag från lagtinget som lagtingsledamöter åker ut på olika uppdrag också nu inför det stundande sportlovet, att man använder sig av researrangörer som har undertecknat ECPAT uppförandekoderna. Man ska ha verksamhetsprinciper mot barnsexturism, man ska visa på åtgärder som har vidtagits och personalen har en anmälningsplikt att anmäla vid misstanke.

Jag tror att det här är ett sätt att konkretisera all lagstiftning som finns i det här paketet. Jag tror att det kan vi göra oavsett om man är ung eller gammal, man eller kvinna eller om man är i majoritet eller opposition. Man tar ett aktivt beslut och tar ställning emot någonting och det är någonting som faktiskt har betydelse och gör skillnad. Jag uppmanar er verkligen att tänka på det när ni bokar era resor.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Jag fick här den uppfattningen att om man inte säger någonting eller visar vad man tycker och säger vad man menar så är man i enlighet med den fördom som finns, dvs att alla män är si eller så, emotionella, irrationella och skyddar varandra och vad som har sagts här i lagtinget.

Jag förstår mycket väl att ltl Johan Ehn som reagerade på det här. Jag känner mera den här uppgiften att en lagstiftande församling ska gå igenom de konventioner som finns och se till att de stämmer överens med våra lagar, våra uppfattningar, våra koder och vår moral. Jag har väldigt svårt att se det faktum att endast Anders Eriksson, endast Johan Ehn, endast Åke Mattsson, endast vtm Gunnar Jansson och jag själv som har varit upp tidigare i den här debatten, att man av detta ska dra slutsatsen att vi skyddar något kollektivt sådant beteende som andra här i debatten inte tycker att är bra. Jag måste nog säga att den superfördomen, att det bara är man själv som inte har fördomar, rimmar väldigt illa med det ansvar som vi har här i lagtinget att försöka bedöma de här frågorna ur alla människors intresse.

Det här gäller fruktansvärda övergrepp som vi känner till ifrån diskussion, massmedia och utvecklingen av Internet, att övergrepp och exploateringen av barn är någonting av det grymmaste som finns.

Nu har vi möjlighet att ställas oss bakom en konvention. Det allra viktigaste när det gäller den här presidentframställningen är att det faktiskt står att det inte räcker med lagstiftning. Det ska också vara ett program för att förverkliga det hela. På det sättet tycker jag att den här presidentframställningen är bra därför att den tar upp många exempel t.ex. barnhusmodellen, som jag inte kände till i så mycket i detalj som det står i den här presidentframställningen. Det är alltså ett utmärkt exempel på hur man faktiskt kan jobba konkret. Även om det är ett bra förslag att man ska följa en policy när man reser så är det också ett bra förslag att backa upp de krafter i samhället som faktiskt ägnar mycket energi, arbete och resurser åt att bekämpa sexuell exploatering.

Jag ser fram emot att behandla den här presidentframställningen i lagutskottet och höra alla de personer som är involverade och se hur den här konventionen ska utvecklas i framtiden. Framförallt ser jag fram emot den andra aspekten, hur vi förverkligar ett sådant system, ett sådant rättsväsende och en sådan institution som polisen och hälso- och sjukvårdsmyndigheterna så att man har det här förebyggande syftet i fokus.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.