Remissdebatt

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Minister Gun-Mari Lindholm

Talman! Det här är egentligen en gammal historia som går tillbaka till 1975 då den här konventionen trädde ikraft i Finland. Den handlar om att trygga vissa sociala rättigheter exempelvis; rätten till social trygghet, rätten till skydd för mödrar och barn såsom skydd och bistånd i samband med familjens bildande. Man kan tänka sig att det här var frågor som var ganska aktuella 1975.

Det råder ingen tvekan om att Ålands lagting bör ge sitt bifall till konventionen. Det är rätt att man ger sitt bifall.

Talmanskonferensen anser att lag- och kulturutskottet ska ta sig an den här frågan. Men jag hoppas också att självstyrelsepolitiska nämnden ska ta sig an denna fråga för det är också en självstyrelsepolitisk viktig fråga. Ni undrar säkert varför. Det som står här är kanske inte världens mest upphetsande läsning. Men tänk på hur den här konventionen har kommit till och vilka följder den kan ge. Konventionen antogs på förordningsnivå 1975, vilket enligt regeringsformen vid den tidpunkten var möjligt för man gjorde en bedömning på vilken nivå man skulle göra det. Efter att grundlagens bestämmelser kom vilken anger att om det är någonting som rör människors grundlagsenliga rättigheter så ska det vara på lagnivå. Det kunde man också ha gjort 1975 men man valde att göra det på förordningsnivå. Den här frågan kom då inte till Ålands lagting för bifall. Man kan tänka sig att det berodde på att det var på förordningsnivå. Man hade rätten i Finland att anta konventionen på förordningsnivå, vilket gjorde att man inte förde den till Ålands lagting.

Man kan också föra ett sådant resonemang att även om man förde den på förordningsnivå så till den delen det rör området för åländsk behörighet så hade den ändå behövt komma till Åland för bifall. Fortsätter man det tankespåret så skulle man kunna säga att den här konventionen i sig idag har inneburit att den inte har gällt Åland då lagtinget inte har gett sitt bifall. Där kommer det intressanta resonemanget. Nu antar jag att lagtinget kommer att ge sitt bifall och den kommer också att gälla på Åland. Men vi har så här långt levt i ett vakuum vad beträffar det här rättsområdet på Åland.

Det finns en tvilling konvention till den här konventionen som har varit område för tillämpning på Åland. Det handlar om civila och politiska rättigheter som man har använt sig av i fallet Oinas. Man har hävdat att den konventionen och språkskyddet inte har gällt på Åland. Drar man den parallellen så skulle inte heller det här har varit gällande på Åland fram till man nu har möjlighet att ge sitt bifall.

På grund av det resonemanget så tycker jag att det finns anledning för självstyrelsepolitiska nämnden att också fundera på den här frågan. Det är alltid viktigt att Finland reagerar när det är något som rör rättsområdena på Åland, att grundlagsutskottet alltid reagerar om det här är någonting som är föremål för Ålands lagting att ge sitt bifall till eller ska det här ändå inlemmas under finsk behörighet och vi kan i deras ställe göra det? I det här fallet anser jag att det finns vissa tvetydigheter i det särskilt med beaktande av den andra tvilling konventionen, den andra globala konventionen som reglerar mänskliga rättigheter.

Vi anser att det är hög tid att göra det, vilket vi nu också säger i vårt yttrande till lagtinget. Tack, fru talman.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Minister Lindholms resonemang var alltigenom korrekt och välgrundat som jag ser det. Det här var ett problem på 70-talet. Man kunde kanske tillägga att det också i rättslitteraturen har funnits ett resonemang om det rent av kan ha varit så att man i Finland använder sig av förordning just för att inte behöva gå till det dåvarande Ålands landsting? Ingen vill väl tro att det förhåller sig på det sättet, men tyvärr uppvisar 70-talet en lång rad med exempel på mycket tveksam handläggning av den här typen av ärenden.

Ministern hänvisade till grundlagen av år 2000 och det är ju riktigt, men man bör gå till självstyrelselagen 1993 där den ordning som nu gäller infördes och som i allt väsentligt undanröjde de svårigheter vi hade fram till 1993.

Om självstyrelsepolitiska nämnden ska granska detta så kunde man göra det. Egentligen borde det vara en forskningsuppgift för ett lärosäte någonstans.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag är glad att ltl Gunnar Jansson valde att begära replik. Jag hoppades för stöd för det här resonemanget. Jag är också glad för att han uttryckte det. Tack för det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka minister Gun-Mari Lindholm för resonemanget kring bruket av förordningar vid införlivande av konventioner på 70-talet. Det finns, såsom ltl Jansson just antydde, en del skrivet i det ämnet och det är inte helt klart. Sedan är frågan hur mycket vi ska gräva i den här frågan. En viss betydelse har frågan nog, för flera av bestämmelserna, som finns både i den så kallade MP-konventionen och i ESK-konventionen, är saker som egentligen borde regleras i lag. Det finns anledning för utskottet att fundera på det.

Fru talman! De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i folkrätten har en rik och färgstark historia. Under åren efter andra världskriget var världen polariserad i ett kapitalistiskt och ett kommunistiskt läger. Bägge läger hade sina uppfattningar om hur världen borde se ut. Det utkristalliserade sig i att USA var stolta över sina medborgerliga och politiska rättigheter medan de kommunistiska staterna, med Sovjetunionen i spetsen, hellre framhöll sina sociala rättigheter och sina ekonomiska och kulturella rättigheter – rätt till mat, hälsovård och arbete.

De diplomatiska sammandrabbningarna i FN under åren efter andra världskriget ledde fram till två kända tvilling konventioner – en om medborgerliga och politiska rättigheter och en om ekonomiska, sociala och kulturella.

Efter Berlinmurens fall fortsatte MP-konventionen att utvecklas och vitalisera genom två tilläggsprotokoll, medan ESK-rättigheterna på sätt och vis lades i malpåse under några år några år. Nu är de tillbaka med det första fakultativa protokollet till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Idag är skiljelinjen inte lika skarp både MP-rättigheter och ESK-rättigheter är närmare än någonsin och upplevs idag som mänskliga rättigheter som en gemensam kategori. Men skiljelinjen är inte irrelevant. Än idag har vi stater i vår näromgivning som gärna framhåller sociala rättigheter, samtidigt som man ser till att misshandla de presidentkandidater som dristar sig till att förespråka fria val.

Fru talman! Med tanke på de människor som kämpar för en friare värld i förtryckta länder, är skyddsåtgärderna i artikel 13 av synnerligen stor vikt.

Ur ett åländskt medborgarperspektiv är artikel 2 den centrala, där det öppnas upp en möjlighet för medborgare eller ”grupper av personer” som utsatts för kränkningar av de rättigheter som anges i ”moderkonventionen”. Klagomålet kan enligt artikel 3 inte anföras anonymt och definitivt inte som anonymt mess, vilket är sunt förnuft i internationella sammanhang. I övrigt består det fakultativa protokollet till stor del av gentlemannaregler för hur signatärmakternas utrikesministerier förutsätts bete sig mot varandra.

För Finland och Åland är det intressant att notera att det finns ett undantag till huvudregeln om att nationella rättsmedel bör vara uttömda: Då nationella rättsmedel har dröjt oskäligt kan man ändå vända sig till kommittén, trots att de inhemska rättsmedlen inte är uttömda. Trots gott renommé inom mänskliga rättigheter är det just detta som Finland och Åland brukar kritiseras för i internationella utvärderingar och senast på Åland av barnombudsmannen.

Fru talman! Vi i den moderata lagtingsgruppen instämmer i landskapsregeringens analys av bestämmelserna. Vi ser dessutom möjligheter till ett stärkt rättsskydd för ålänningar i artikel 2 och möjligheter till ökad, konstruktiv internationell interaktion i samband med artikel 10 om mellanstatliga klagomål.

Fru talman! Det förslås att man ska remittera det fakultativa protokollet till lag- och kulturutskottet vilket understöds.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag skulle vilja ha ett klargörande av ltl Valve. Jag vet inte om jag missuppfattade något? Ledamoten sade att det kan finnas skäl för lagändringar också på Åland, samtidigt har landskapsregeringen konstatera att det inte föranleder några lagstiftningsåtgärder.

Ltl Wille Valve, replik

Det är bra att ltl Sjögren tog upp den saken i en replik. Den diskussionen, som ltl Jansson hänvisade till, handlar, så vitt jag uppfattar det, om moderkonventionerna, dvs. de riktiga konventionerna; MP-konventionen och ES-konventionen. Vad gäller de fakultativa tilläggsprotokollen, inklusive detta som vi behandlar idag, föranleder de inte några lagändringarbeten, vare sig så vitt landskapsregeringen eller jag kan se heller. Men vad gäller de konventioner som sattes ikraft genom förordningar på 70-talet så där finns det fortfarande en viss tvetydighet som kommer till uttryck i vissa akademiskas lärdas skrifter, i juridiska tidningar och liknande, så där kan man gräva om man vill.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Jag ska inte bli långrandig. Jag vill bara säga att sådana här konventioner passerar ofta ganska snabbt i lagtinget. Vi har varit med om sådana exempel tidigare. Därför är den nya bestämmelsen bra att landskapsregeringen ska ge yttrande, åtminstone ska man överväga det och man kan gå förbi det aktivt och man vet att det inte behövs. Det kan vara en viktig väckarklocka för oss för här i lagtinget.

Den är konventionen är ju behjärtansvärd. Det viktiga med det här protokollet är att inte det bästa blir de godas fiende, att den kan användas emot självstyrelsen. Därför bör man alltid vara uppmärksam på sådant.

Här finns en klar självstyrelsepolitisk intressant princip; nivån på vilken den ursprungliga författningen är antagen och huruvida den är tillämplig och också blir relevant nu med det här protokollet. Jag tycker att vi ska ta fasta på den rekommendation som ministern gav, att självstyrelsepolitiska nämnden ska titta på det här.

Man kunde också pröva ett annat instrument i den nya lagtingsordningen, 44 § 3 mom. som säger att lagtinget kan samtidigt besluta, som man beslutar om remiss, att ett eller flera utskott ska lämna utlåtande om ärendet. Det torde också vara tillämpligt på självstyrelsepolitiska nämnden.

Fru talman! Jag föreslår att lagtinget, i enlighet med 44 § 3 mom. lagtingsordningen, beslutar att självstyrelsepolitiska nämnden ska ge ett yttrande över detta till lag- och kulturutskottet.

Ltl Barbro Sundback

Jag vill bara ge mitt stöd till ltl Danne Sundmans förslag.

Talmannen

Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget omfattas att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet men ett yttrande begärs av självstyrelsepolitiska nämnden? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.