Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Det fakultativa protokollet till internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, ett tilläggsprotokoll, till själva grundkonventionen har orsakat en hel del pannor i djupa veck. Ärendets gång har varit mycket intressant att följa och vi har brutit ny mark. En avgörande skillnad i ålänningarnas liv utgör icke detta ärende men är man självstyrelsenörd, som vi ju alla är i denna sal, har det varit mycket intressant.

Pudelns kärna har varit att lagtinget ska ge sitt bifall till ett tilläggsprotokoll när vi uppfattar att vi ursprungligen inte godkänt konventionen. Från lag- och kulturutskottet vill vi tacka självstyrelsepolitiska nämnden som gjort ett gediget arbete med frågan och jag utgår från att lagtinget får höra representanter från nämnden. Det är självstyrelsepolitiska nämnden som har vänt och vridit väldigt ingående på den här frågan, vilket vi är tacksamma för. Vi har också haft starkt stöd från lagtingsdirektören.

Utskottet föreslår att lagtinget nu ger sitt bifall både till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och till det fakultativa protokollet till de delar tilläggsprotokollet faller inom landskapets behörighet.

Lite historik. ESK-konventionen trädde ikraft i Finland i januari 1976 på basen av en förordning medan det protokoll till vars ikraftträdande presidenten nu begär bifall, sätts ikraft genom en lag. Alltså konventionen sattes ikraft genom en förordning och nu handlar det om en lag där lagtinget måste ge sitt bifall.

Lagtingets omfattande behandling av ärendet har huvudsakligen koncentrerats till den problematik som föranleds av att ESK-konventionen transformerades genom en förordning till vars ikraftträdande landstinget inte gav sitt bifall, medan lagtingets bifall nu begärs till lagen om ikraftträdande av det fakultativa protokollet till konventionen. Hänger ni med?

Lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd har på utskottets begäran avgett två yttranden i ärendet. I det första ansåg nämnden att lagtinget inte bör ge sitt bifall till ikraftträdandet av det fakultativa protokollet utan bör invänta en kompletterande framställning från republikens president så att lagtinget först ges möjlighet att ta ställning till konventionen.

Efter det att nämnden avgivit sitt första utlåtande begärde justitieministeriet ett utlåtande från Ålandsdelegationen som den 13 maj 2013 konstaterade att frågan om ESK-konventionen är gällande i landskapet bör bedömas enligt det rättsläge som gällde vid tidpunkten för konventionens ratificering, alltså med gamla självstyrelselagen.

Vidare ansåg Ålandsdelegationen att ett avtal som satts ikraft på ett sätt som var korrekt enligt den tidigare självstyrelselagen fortfarande bör anses vara bindande utan att nytt bifall behöver inhämtas av lagtinget. Ålandsdelegationen framhöll också att statsmakten inte ensidigt har behörigheten att bedöma om ett internationellt avtal innehåller sådana bestämmelser att de förutsätter lagtingets bifall, och statsmakten kan inte kringgå denna skyldighet genom valet av sättet för transformering.

I sitt andra yttrande, vilket avgavs efter det att Ålandsdelegationen avgivit sitt utlåtande, konstaterade självstyrelsepolitiska nämnden att republikens president enligt vad nämnden fått erfara inte kommer att överlämna någon kompletterande framställning där lagtinget ges möjlighet att ta ställning till ESK-konventionen.

Nämnden konstaterade därefter att om lagtingets samtycke skulle ges till både ESK-fördraget och det fakultativa protokollet kan nämnden rekommendera ett förfarande där lagtinget som svar på den nu aktuella framställningen från republikens president ger sitt bifall till både ESK-konventionen och det fakultativa protokollet.

Lagtingets beslut skulle ges för kännedom till statsrådet som kan deponera ratifikationsinstrumentet för det fakultativa protokollet utan någon reservation, men som till ikraftträdandeförordningen för det fakultativa protokollet fogar en hänvisning till lagtingets bifall. Hänvisningen skulle ha följande lydelse: ”Ålands lagting har gett sitt bifall till att förordningen träder ikraft i landskapet”. Statsrådet skulle samtidigt i fördragsserien publicera ett meddelande om att lagtinget har gett sitt samtycke även till ESK-konventionen. Förfaringssättet skulle enligt nämndens mening innebära ett nationellt klargörande av lagtingets samtycke även till ursprungskonventionen.

Efter att utskottet fick nämndens förnyade utlåtande bad utskottet landskapsregeringen inkomma med ett kompletterande yttrande över vilka konsekvenser ett eventuellt samtycke till ESK-konventionen skulle få för landskapet och om landskapsregeringen förespråkar ett sådant samtycke.

I sitt yttrande framhåller landskapsregeringen att man kan anse att konventionens artikel 2 med en bestämmelse om språk är förenlig med självstyrelselagens bestämmelse om att undervisningsspråket i skolor som bekostas med offentliga medel är svenska. I övrigt anser landskapsregeringen att konventionen inte innehåller bestämmelser som skulle vara problematiska för landskapet att omfatta.

Utskottet bad även landskapsregeringen att redogöra för sin syn på möjligheten för landskapsregeringen att i lagtinget initiera ärendet om ett godkännande av ESK-konventionen och om den politiska viljan till ett sådant initiativ. Landskapsregeringen svarade att den inte i detta fall anser sig ha möjlighet att initiera ett ärende i lagtinget om bifall till det nu aktuella fördraget, alltså något av ett självstyrelsepolitiskt vakuum.

I 59 § i självstyrelselagen sägs att om ett internationellt fördrag eller någon annan internationell förpliktelse som Finland ingår eller förbinder sig till innehåller en bestämmelse som faller inom landskapets behörighet, träder bestämmelsen ikraft i landskapet endast om lagtinget ger sitt bifall.

Utskottet noterar att självstyrelselagen inte uttryckligen stadgar att en begäran om ett bifall till en författning om sättande ikraft av en internationell förbindelse ska komma från republikens president men noterar samtidigt att detta är en etablerad praxis.

I lagtingsordningens 28 § finns en uppräkning av de ärenden som kan tas upp till behandling av lagtinget. Där ingår inte någon direkt möjlighet för landskapsmyndigheterna att initiera ett bifall till ikraftträdande av internationella fördrag. Enligt samma paragraf kan det i arbetsordningen intas bestämmelser om andra sätt att uppta ärenden i lagtinget. Några sådana bestämmelser ingår tillsvidare inte i arbetsordningen men enligt dess 108 § kan avvikelser från bestämmelserna i arbetsordningen företas i enskilda fall genom ett enhälligt beslut i lagtinget.

Utskottet noterar att den problematik som nu föreligger inte kunde förutses vid antagandet av självstyrelselagen, lagtingsordningen och arbetsordningen. Därför är en extensiv tolkning av bestämmelserna nödvändig för att möjliggöra det förfarandet som skisseras i självstyrelsepolitiska nämndens yttrande.

Utskottet noterar att berörda ministerier inte förefaller ha invändningar mot förfarandet utan tvärtom avser medverka vid publiceringen i författningssamlingens fördragsserie.

I landskapet föreligger inte, till skillnad från t.ex. i Färöarna, en tradition att på föreslaget sätt själv utöka sin behörighet. Trots detta och för att i någon mån skapa en ny praxis förespråkar utskottet av självstyrelsepolitiska skäl och mot bakgrund av ärendets principiella betydelse att det av nämnden rekommenderade förfarandet genomförs.

Lite om innehållet. Det fakultativa protokoll stipulerar rätt att anföra klagomål om man anser sig ha utsatts för en kränkning från statens sida av någon av de rättigheter som anges i konventionen. Protokollet innehåller detaljerade bestämmelser om förutsättningarna för upptagande av klagomål till prövning och om den egentliga behandlingen av dem.

Konventionsstaterna åtar sig, enligt ESK-konventionen, att garantera att rättigheterna i konventionen utövas utan diskriminering av något slag på grund av bl.a. språk. Konventionsstaterna erkänner vidare rätten för var och en till utbildning. Bland annat ska grundskoleutbildning enligt konventionen vara obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla och utbildning över grundskolestadiet i olika former ska tillhandahållas och göras tillgängliga. Några uttryckliga bestämmelser om rätt till undervisning på sitt modersmål ingår inte i konventionen. Utskottet konstaterar att enligt självstyrelselagens 40 § är undervisningsspråket i skolor som bekostas med allmänna medel och får understöd av sådana, svenska, om inte något annat stadgas genom landskapslag.

Landskapsregeringen konstaterar i sitt utlåtande att ESK-konventionens artikel 2 är förenlig med självstyrelselagens bestämmelse om undervisningsspråk.

Till sist anser utskottet att frågan om att i lagtinget initiera ärenden som rör lagtingets godkännande av internationella fördrag bör beaktas i samband med den förestående översynen av lagtings- och arbetsordningen.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att lagtinget genom att ge sitt bifall till både ESK-fördraget och det fakultativa protokollet ger sitt samtycke till att viktiga internationella avtal om mänskliga rättigheter blir gällande också i landskapet, trots att republiken presidenten inte har berett lagtinget möjlighet att ge ett sådant bifall till ursprungskonventionen.

Till lag- och kulturutskottets betänkande finns en reservation som jag utgår ifrån att reservanten, ltl Axel Jonsson själv presenterar. 

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget ger sitt bifall.

 

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Det här var självstyrelsejuridik på relativt hög nivå. Tack för det, ordförande Sjögren.

Åland vill vara ett internationaliserat människorättsvänligt samhälle, så långt är det gott och väl. Jag har ju i nämnden biträtt det här förfarandet.

Av finkänsla, uppenbarligen, avstod ordförande att nämna det verkliga problemet i sammanhanget. Det är den bristfälliga rentav felaktiga riksdagsbehandlingen av detta ärende. Därför bryter nu lagtinget och nämnden ny mark, för ingen ska tro att det här är den sista gången vi står inför ett sådant här problem, det här är första gången. Det som nu sker kommer att vara stilbildande, men lagtinget får inte ge upp. Lagtinget måste fortfarande jobba för två saker. För det första; att riksdagsbehandlingen och grundlagsutskottsbehandlingen blir sakenlig i kommande fall, för det andra; att presidenten är villig att uppgradera transformeringsförfarandet.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det var rakt på sak och mycket tydligt från ltl Gunnar Jansson. Så är det. Vi har lite öppnat Pandoras ask. Vi kommer i lagtinget att få ta ställning till sådana här ärenden i framtiden. Därför måste vi dels ha ett förfaringssätt där det inte råder självstyrelsepolitiskt vakuum. Vi blir också tvungen att behandla de olika konventionerna fördragen in casu.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Talman! Ja, och vi ska inte tro att de som kommer är lika enkla som detta människorättsvänliga avtal. Vi kommer att ställas inför betydligt mera knepiga frågor i föreningen av en modern självstyrelseordning till internationaliseringen som pågår och som vi känner till. Därför menar jag att dessa två ämnen i sammanhanget är helt grundläggande. Presidenten ska förhoppningsvis gå in för en uppgradering av transformeringsförfarandet och framförallt måste riksdagen strama upp sin egen hantering av de här frågorna, och inte, såsom med det här fallet, förbigå hela den åländska delen med tystnad. 

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag håller med om varje bokstav som ltl Gunnar Jansson anför. Vi kommer att få sätta pannorna i djupa veck framöver, det kan vi vara helt säkra på. Samtidigt är det väldigt, väldigt intressant.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! De här utvecklas till en intressant fråga under det gångna året. Den största frågan har handlat om hur vi ska förhålla oss till internationella fördrag som har transformerats genom förordning och således inte skickats till lagtinget för bifall.

 Den åländska linjen har ända sedan 1951-års självstyrelselag trädde i kraft varit entydig. De fördrag som har transformerats genom förordning eller författning av lägre rang så gäller inte den del de faller inom landskapets behörighet om de inte har skickats till Åland för bifall.

Vad har vi då stött oss på? Man behöver inte gå längre tillbaka än till förarbetet till 1951-års självstyrelselag, 11 § 3 mom. 19 p, som reglerar området som är reglerat genom internationella fördrag. I detaljmotiveringen skriver man så här: ”Denna punkt har i lagförslaget upptagits i oförändrad avfattning, dock har regeringen ansett att landskapets autonomi icke finge utan landstingets samtycke genom fördrag beskäras.” Autonomin kan således inte beskäras genom att man ingår ett internationellt fördrag. Det var grundtanken med den här punktens utformning i 1951-års självstyrelselag. Det är en ganska solklar formulering, enligt mitt förmenande.

Senare har man gjort den här frågan mera komplex. Från rikets sida har man säkert haft lite dåligt samvete för här. Man har i olika omgångar hävdat att de här fördragen i alla fall skulle vara gällande på Åland, vilket vi har motsatt oss konsekvent sedan dess. Vi har bl.a. fått stöd av en promemoria från 1982 skriven av Nisse Virtanen och vi har fått stöd för den här linjen från den förra Ålandskommitténs betänkande från 1987 och vi har stått fast vid detta. 

En viktig orsak till detta är att det inte bara är ESK-fördraget eller konventionen som har transformerats genom förordning på det här sättet. Det finns också andra fördrag, som har satts ikraft i Finland genom förordning, och som inte har skickats till lagtinget. Vi känner i dagsläget inte till omfattningen av det här för landskapsregeringen håller på att kartlägga frågan, vilket ännu inte är slutfört. Men det finns en hel del fördrag som har trätt ikraft på det här sättet. I värsta fall finns det sådana fördrag som kan kräva att självstyrelselagens språkbestämmelser ändras om man konstaterar att de här fördragen är ikraft. Därför har den här frågan under behandlingen varit av otroligt viktig principiell karaktär. Om man konstaterar att de här fördragen skulle vara ikraft, trots skrivningen i förarbetena från 1951-års självstyrelselag, så kan det får sådana konsekvenser som vi idag har svårt att överblicka. Därför behöver den här frågan behandlas med yttersta försiktighet.

Därför skrev också självstyrelsepolitiska nämnden i sitt första, av två, yttranden till lag- och kulturutskottet.  ”Eftersom det inte på något sätt entydigt kan slås fast att ESK-konventionen gäller även i landskapet till de delar den innehåller bestämmelser som faller inom landskapets behörighetsområde anser nämnden att lagtinget inte bör ge sitt bifall till ikraftträdandet av det fakultativa protokollet utan bör invänta en kompletterande framställning från republikens president så att lagtinget först ges möjlighet att ta ställning till konventionen.”

Diskussion har nu lett så långt att lag- och kulturutskottets majoritet föreslår att vi ska godkänna konventionen i anslutning till tilläggsprotokollet.

Vad kan då faran vara med det? Det är detta som min reservation bygger på. Vi vet inte om det här kommer att få den effekt som vi själva önskar. Det här är en frihet som vi tar oss, vilket jag principiellt inte motsätter mig utan det är bra att vi försöker komma framåt här i lagtinget ta oss nya friheter, men vi vet inte om det här t.ex. kommer att accepteras av en domstol. Vi vet inte om det kommer att få den verkan som vi eftersträvar och att det här beslutet slutligen gäller också till den del det gäller konventionen i sin helhet. Tilläggsprotokollet kan vi säkert godkänna, absolut, det är ett fördrag i sig i folkrättslig mening, men konventionen? Blir det ett slag i luften eller kan vi vara säkra på att konventionen också betraktas som gällande av en domstol, att vi har gett vårt bifall? Tveksamt!

Om det tolkas som om vi har gett vårt bifall till tilläggsprotokollet men inte till konventionen på rätt sätt så kan man fundera på om man kan ge ett bifall till ett tilläggsprotokoll till en konvention som inte har satts ikraft. Nja, man får snarare se det som besked och en bekräftelse på att den här konventionen är ikraft på Åland. Det blir ett motargument mot oss själva om det konstateras vara på det sättet.

Därför har vi i Ålands Framtid varit skeptiska till att man genom det här tvådelade beslutet, som nu föreslår, att dels ge vårt bifall till tilläggsprotokollet men också i förbifarten ge vårt bifall till konventionen. Det är ett högt spel. Konsekvenserna av det här är för svåra att överblicka, även om tanken att vi ska ta oss den här friheten från lagtinget är intressant. Det kan riskera att få negativa konsekvenser just för tolkningen av övriga internationella fördrag som transformerats genom förordning. Det är detta som vi vill höja ett varningens finger för. Vi anser inte att lagtinget ska gå in för den linjen.

Vad gäller möjligheten att utveckla vår frihet, vi utvidgar inte vår behörighet men vi utvidgar den praxis som vi idag har tillämpats, så självstyrelselagens 59 § kräver inte uttryckligen att det är presidenten som kommer hit med de internationella fördragen. Den kräver att lagtinget ska ge sitt bifall. Man säger ingenting om formerna för det här.

Det talar ju för att man faktiskt kunde ändra praxis på det här området, att vi själva ger vårt bifall. Vi tar själva initiativ till vårt bifall vad gäller samtliga internationella fördrag. Självstyrelselagens ord och mening motsätter sig inte detta. Däremot har praxis varit att presidenten kommer hit med de internationella fördragen. Varför ska det här vara hugget i sten? Här kunde vi absolut ta chansen, nu när vi faktiskt har ett ärende där det också är i rikets intresse att få praxis ändrat. Vi kan utnyttja den möjligheten, men nu väljer vi att gå Finland till mötes så att man kan undvika en reservation i samband med ratificeringen.

Jag och vi i Ålands Framtid hade gärna sett att vi hade tagit steget och utnyttjat den möjligheten till det som vi faktiskt, förvånande nog, alla var överens om att det här behöver man beakta i samband med översynen av lagtingsordningen som nu har påbörjats vad jag har förstått.

Jag förslår att lagtinget i enlighet med arbetsordningens 44 § begär ett nytt betänkande från lag- och kulturutskottet, till dess att lagtinget först ges möjlighet att ta ställning till ett ärende om bifall till ESK-konventionen i sin helhet.

Det är inte för att vi motsätter oss det fakultativa protokollet eller ESK-konventions innehåll, utan för att vi inte är beredda att godkänna tillägg till konventioner som vi inte på ett entydigt sätt, enligt självstyrelselagen, vet att ha satts ikraft på Åland.  Det är lite högt spel med självstyrelselagen och de språkbestämmelser som vi gärna har kvar i självstyrelselagen också framöver.

Det var mitt förslag. Jag hoppas att det är något som mina lagtingskollegor kan fundera ett extra varv på före vi nu hastar iväg för att gå Finland till mötes i den här frågan. Självstyrelsen måste sättas först i alla sammanhang.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag är ordentligt förvånad att ett självstyrelseprogressivt parti som Ålands Framtid nu agerar på det här sättet. Kollegan Axel Jonsson har ju varit med i självstyrelsepolitiska nämnden och då har vi varit överens om våra linjedragningar i den här frågan.

Nu är då kollegan självstyrelsepolitisk försiktig eller självstyrelsepolitiskt räddhågsen i lag- och kulturutskottet och i sin reservation. Vad blir bättre av att landskapsregeringen nu skulle initiera grundfördraget, vilket de sagt att de avser att inte göra, än att lagtinget nu tar på sig ansvaret själva och åtgärdar den här situationen?

Ltl Axel Jonsson, replik

Tvärtom, jag är inte självstyrelsepolitiskt försiktig, jag är ytterligare progressiv. Jag vill få in en bestämmelse i lagtingsordningen som säger att vi ska ta samtliga internationella fördrag och vi ska själva initiera dem här i lagtinget, förslagsvis landskapsregeringen och det kan även göras på annat sätt. Vem som initierar är inte viktigt förutom att vi på Åland själva kan ta initiativet så att vi slipper den här typen av problem framöver. Det är väl att vara självstyrelsepolitiskt progressiv om någonting snarare än försiktig.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Så förslaget är alltså att vi först ska ändra lagtingsordningen för att vi i framtiden ska kunna göra det som vi nu gör självstyrelseprogressivt? Det var en lustig förklaring.

Presidenten kommer ju inte att göra det här tyvärr, det har vi fått reda på. Så det är ett icke förslag som framförs i reservationen. Därför har vi tagit ställning till hur vi klarar ut situationen. Genom att man nu har lovat att publicera det här i fördragsserien så kommer det att binda finska domstolar och det kommer att innebära att staten i framtiden säkert kommer att förfara på mera korrekt sätt än vad man har valt att göra nu. Vår markering blir väldigt stark genom att vi har kunnat komma överens om den här publiceringen i fördragsserien.

Ltl Axel Jonsson, replik

Den typen av vi utfästelser som har getts på tjänstemannanivå litar åtminstone inte jag på före jag ser dem på papper. Det är min utgångspunkt i den här frågan.

Vad gäller de internationella fördragen så enligt ltl Janssons resonemang så ska vi i fortsättningen själva ta initiativ till de här fördragen på det här sättet vad gäller samtliga fördrag? Nej, det är det som är Ålands Framtids ambition, att vi ska slippa vänta på att presidenten skickar hit de internationella fördragen. Vi ska själva kunna initierade det, vi ska själva kunna sätta de fördrag som liknar ESK-konventionen ikraft, när vi vill, så att vi slipper den här typen av problematik. Vi kan lösa det här själva utan att behöva vänta på presidentens goda vilja.

Vi måste få det här klart och tydligt i vår lagtingsordning så att vi har ett system som vi vet att håller. Nu gissar vi, antar och tror att konventionen i sin helhet träder ikraft. Man kan väl hoppas, men det är inte värt risken enligt Ålands Framtids förmenande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack, ltl Jonsson. Jag vill ta fasta på en sak som ledamoten lyfte fram i sitt anförande, nämligen en eventuell oklarhet huruvida den så kallade moderkonventionen skulle vara gällande rätt i en domstol. Det problemet ser inte jag med tanke på vad som står i Ålandsdelegationens utlåtande. De kom fram till att vad Ålandsdelegationens anbelangar så är den här konventionen införlivad i Finland och också på Åland. Det är klart att vi i det här huset kan ha en annan åsikt än vad Ålandsdelegationen har. Vi har en annan åsikt än vad en enig Ålandsdelegation har. Men i en eventuell domstolsbehandling så är det Ålandsdelegationens åsikt som gäller.

Ltl Axel Jonsson, replik

Om inte konventionen har trätt ikraft på Åland till de delar de faller inom landskapets behörighet så gäller den inte. Risken med den här behandlingen är att vi undergräver vår egen argumentation och den linje som vi har haft sedan 1951-års självstyrelselag trädde ikraft, att den här typen av fördrag inte är ikraft på Åland och inte ska tillämpas i en domstol till de delar de faller inom landskapets behörighet, om inte lagtinget har gett sitt bifall. Logiken är ju klockren. Det är precis som man skriver i 1951-års förarbeten. Landskapets autonomi får inte med internationella fördrag beskäras. 

Minister Wille Valve, replik

En annan sak som ledamoten nämnde i sitt anförande var möjligheterna att tvinga fram en reservation hos Finland, uttryckligen till det så kallade tilläggsprotokollet. Min följdfråga är lite mera av politisk natur: Vad anser Ålands Framtid att vi har att vinna på att tvinga fram en reservation till tilläggsprotokollet som vi innehållsmässigt alla i denna sal är överens om att inte är kontroversiellt?

Ltl Axel Jonsson, replik

För min del behöver inte Finland alls reservera sig vad gäller Åland eftersom vi inte har godkänt konventionen tidigare. Vi har sagt att den inte har trätt ikraft på Åland. Ska vi reservera oss mot en konvention som vi anser att inte är ikraft på Åland? Det resonemanget verkar lite bakvänt. Men det är en sak för Finland att ta ställning till. Vi måste hålla fast vid linjen att den här konventionen inte är i kraft på Åland. Nu undergräver vi den linjen genom att ta någon slags gyllene medelväg i stället för att stå upp för självstyrelsen och den linje som våra tidigare representanter i den här salen har drivit.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det var många kullerbyttor i ltl Axel Jonssons resonemang. Han lutar sig mera mot formalia, att det ska gå rätt till. Det viktigaste är väl konventionens innehåll, om vi bryr oss om de mänskliga rättigheterna, att den träder ikraft även på Åland.

Nu gör vi det på eget initiativ, just det som ltl Axel Jonsson vill att vi inte ska invänta att någon president ska skicka den till oss. Vi tar ett eget initiativ. Men det vill ändå inte Ålands Framtid och ltl Jonsson vara med på. Det blir ett underligt resonemang.

Ltl Axel Jonsson, replik

Skillnaden mellan vårt förslag och majoritetens förslag är att vi vill att det här sättet ska användas på samtliga internationella fördrag. Vi vill kunna lösa de problemen själva och inte bara när det uppstår problem så löser vi det på en höft och hoppas att det gäller. Vi vill ha ett system, vi vill ha det inskrivet i lagtingsordningen hur vi kommer att göra framöver och då har vi problemet löst. Varför ska vi riskera självstyrelselagen språkbestämmelser med ett sådant här enkelt fördrag som ett tilläggsprotokoll? Det har inte direkt några bindande skrivningar. Det har dessutom konstaterats av landskapsregeringen att det inte föranleder några lagstiftningsåtgärder Åland. De rättigheter som man får enligt tilläggsprotokollet finns ju redan för ålänningarna.

Att vi ska värna om mänskliga rättigheter låter fint men i praktiken så gör vi det redan.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Skillnaden är att ingen människa på Åland kan åberopa konventionens innehåll om den inte är antagen på Åland. Det är en ganska stor väsentlig skillnad.

Ltl Axel Jonsson sade också att han är beredd att anta samtliga konventioner på Åland, även de, som jag upplever, kan vara motstridiga till självstyrelsens grunder. Där kommer åtminstone jag inte att kunna anta dem.

Jag förstår att det nu är någon slags uppvisning av vem som är bäst på att vara självstyrelseprogressiv. Jag anser att det är att vara självstyrelseprogressiv om man tar saken i egna händer och antar den här konventionen på Åland och inte behöver invänta någon president som nu har sagt att man inte kommer att skicka den. Då tar vi makten i våra egna händer.

Ltl Axel Jonsson, replik

Inte är någon slags uppvisning i vem som är mest självstyrelseprogressiv. Det får stå för ltl Lindholm själv.

Vad gäller det fördrag, som vi har på vårt bord, ja man kan tänka sig den lösning som majoriteten nu föreslår. Däremot vet vi inte vilka konsekvenser den lösningen får.

Jag är inte heller beredd att godkänna samtliga internationella fördrag rakt av. Däremot vill jag gärna att lagtinget fortsättningsvis också ska få ta ställning till dem och inte som nu förbiser lagtinget från rikets sida. Enda orsaken till att majoriteten har valt det här sättet är ju för att man ska få det att gå snabbt så att Finland ska slippa att reservera sig. Varför ska vi ha en sådan brådska med ett fakultativt protokoll som man inte direkt kan åberopa vissa bestämmelser i? Det finns inga konkreta bestämmelser. Det är ett ganska svagt dokument.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! När det gäller själva sakfrågan så kan man formulera som så vi har en majoritet i detta parlament som inte i onödan vill ställa det åländska systemet vid den internationella skampålen. Att vi inte aktivt ser till att internationella konventioner som gäller mänskliga rättigheter etc. inte skulle bli gällande på Åland, att den åländska befolkningen inte skulle kunna åberopa det.

Jag vill starkt tillbakavisa ltl Axel Jonssons påstående att det skulle vara ett högt spel som vi från majoritetens sida bedriver i denna fråga. Vi har egentligen gjort det maximala av en mycket svår situation i och med att vi nu har ett utlåtande från Ålandsdelegationen som styr vårt handlande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag kan känna en viss sympati för kollegan Jonssons sätt att tänka. Jag noterar den här förändringen i profil mellan självstyrelsepolitiska nämndens behandling och behandlingen i lag- och kulturutskottet med en inväntande attityd till att dammet lägger sig. Jag kan hysa en viss sympati för det.

Låt mig bara upplysa om att hela det problemet hade varit ur världen om riksdagen och i grundlagsutskottet hade behandlat den här frågan korrekt. Man borde ha insett att här har vi ett president fall ett fakultativt protokoll till en konvention som bringats ikraft i Finland och uppenbarligen även på Åland med förordning enligt ett gammalt system, vars rättseffekter är oklara. Min erfarenhet är att med ett korrekt förfarande i riksdagen och utskottet så skulle behandlingen har frusits, detta hade retts ut och så hade parlamenten på jämbördig bas rett ut det hela i samförstånd och samtidigt.

Ltl Axel Jonsson, replik

Givetvis hade det varit det bästa alternativet, att vi hade fått grundlagsutskottet att konstatera att man behöver skicka ESK-konventionen till Åland för bifall. Men det fanns också en risk med att man skulle ha tagit upp det här i grundlagsutskottet, att man hade konstaterat i enlighet med de funderingar och den inställningen man har haft tidigare från riket sida, att de här fördragen är i kraft på Åland. Då hade det snarare varit till vår nackdel. Det är en hypotetisk fråga eftersom man inte vet vilken ställning grundlagsutskottet skulle ha tagit i det här fallet.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Redan under behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden så vittnade en professor och två ministerier om att det grundläggande problemet i det här sammanhanget är den tystnad var med ärende passerade riksdagen. Hade åtminstone frågan problematiserats där så hade utgången inte alls behövt vara den som Jonsson här nämner. Jag menar nog att ett aktivt företagsamt lagting hade kunnat hantera frågan i ett mycket tidigare skede än nu, i så fall.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Det här ärendet har tagit en minst sagt intressant vändning. Det har kommit att handla om självstyrelsejuridik på högsta nivå och har varit mycket principiellt intressant. I sak däremot är det inte så svårt, själva materiella innehållet är det ingen som har något emot, vare sig konvention eller det fakultativa protokollet. Ett litet steg för traktatsrätten men ett gigantiskt kliv för självstyrelsen och dess parlament – lagtinget, kan man säga.

Talman! Vad är det då som gör det så intressant och principiellt viktigt? När presidentens framställning om godkännande av det fakultativa protokollet till den s.k. ESK-konventionen landade på lagtingets bord anade ingen något oråd. Som sig bör, enligt den nya lagtingsordningen, utlät sig landskapsregeringen på basen av en beredning. Också i utlåtandet fick ärendet grönt ljus.

Däremot gav dåvarande kansliminister Lindholm ett förbehåll – gult ljus kan man säga – och förde en diskussion kring huruvida man kunde anse att själva moderkonventionen var satt ikraft i landskapet Åland beträffande de rättsområden som är självstyrelsens behörighet. Detta och tillhörande ryggmärgsreflex som varje lagtingsledamot måste besitta, fick mig att föreslå att lagtinget enligt, också det, en ny bestämmelse i lagtingsordningen skulle besluta att begära in ett yttrande från självstyrelsepolitiska nämnden samtidigt som ärendet remitterades till lagutskottet. Processen härefter fram tills idag blev omfattande. Självstyrelsepolitiska nämnden har yttrat sig två gånger till lagutskottet i ärendet och har ägnat många möten åt detta.

Nämnden koncentrerade sig i sitt första utlåtande kring den problematik som föranleddes av att konventionen transformerades, sattes ikraft, genom en förordning till vars ikraftträdande landstinget inte gav sitt bifall medan lagtingets bifall nu begärs till det fakultativa protokollet till konventionen. Frågan var här om konventionen är gällande på landskapets behörighetsområde och om vilka slutsatser som kan dras av svaret på frågan.

Nämnden för ett resonemang i sitt yttrande utgående från två sätt att tolka rättsläget vid tidpunkten för ikraftträdandet men kommer till slutsatsen: ”Eftersom självstyrelselagens behörighetsgränser inte kan ändras genom en förordning anser nämnden för sin del att bestämmelsen bör tolkas så att samtycke alltid krävs när ett fördrag innehåller bestämmelser som faller inom landskapets behörighetsområde.”

Yttrandet resonerar sedan kring argument för denna ståndpunkt och följden av den och kommer till följande slutrekommendation inför behandlingen i lag- och kulturutskottet: ”Eftersom det inte på något sätt entydigt kan slås fast att ESK-konventionen gäller även i landskapet till de delar den innehåller bestämmelser som faller inom landskapets behörighetsområde anser nämnden att lagtinget inte bör ge sitt bifall till ikraftträdandet av det fakultativa protokollet utan bör invänta en kompletterande framställning från republikens president så att lagtinget först ges möjlighet att ta ställning till konventionen.”

Efter detta fördes informella diskussioner med riksmyndigheterna och beskedet därifrån var negativt, någon ny framställning med konventionen var inte att vänta. I det här skedet hade denna, som sagt; i sak rätt så oförargliga fråga utvecklats till ett problem med potentiella diplomatiska förvecklingar som följd. I detta skede av behandlingen stod det klart att detta nog är en ganska stor sak för Finland som ju har satt ikraft denna och flera andra konventioner, ratificerat den och gentemot de andra fördragsslutande parterna förbundit sig att tillse att konventionen utan förbehåll gäller inom hela territoriet trots att så inte är fallet. En realisering av detta skulle förstås inte se vidare ut varför man med styv överläpp tydligt hävdar och argumenterar för motsatsen. Fullt förståeligt faktiskt, sett ur deras perspektiv.

På grund av detta låsta läge begärdes ett utlåtande från Ålandsdelegationen för att bringa klarhet i frågan. Ålandsdelegationen som brukar vara tydlig och rättfram i sina yttranden var denna gång allt annat än det. Man kan här tala om att ”som katten går runt het gröt”. Endast den sista meningen i utlåtandet innebär ett ställningstagande: ”Det kan för övrigt inte anses att statsmakten ensidigt har behörigheten enligt den valda självstyrelsesystematiken att bedöma om ett internationellt avtal innehåller sådana bestämmelser att de förutsätter lagtingets bifall, och statsmakten kan inte kringgå denna skyldighet genom valet av sättet för transformering.”  Alltså; i klartext, statsmakten kan inte ensidigt förklara självstyrelselagen och sätta bestämmelser ikraft inom landskapets behörighet utan lagtingets godkännande. Saken var därmed ut självstyrelsens perspektiv klar men faktum kvarstod, någon konvention att ta ställning till fanns inte.

Talman! För att lösa denna gordiska knut på ett lämpligt sätt utan att ta till något drastiskt alexanderhugg och realisera betydande diplomatiska pinsamheter kreerade självstyrelse politiska nämnden med lagtingsdirektören vid tangentbordet en sådan lösning att lagtinget på eget initiativ tar konventionen till behandling och godkänner den för att samtidigt ta ställning till protokollet, alltså utvidgar ärendet och tar konventionen med i samma behandling. Något som redogörs för i det andra yttrandet. Detta möjliggör vad man kan kalla reparation av det trasiga i ärendet och för att vidimera det på behörigt sätt utverkades ett löfte om att lagtingets beslut ska publiceras i fördragsserien vilket också skulle ha skett om landstinget hade behandlat konventionen när det begav sig 1976. Detta gör att saken inte kommer upp på radarn hos de andra parterna utan det sker en internrättslig nationell klarering.

Detta förfarande blev sedermera lag- och kulturutskottets förslag som ligger på lagtingets bord idag.

Talman! Till det betänkandet har ltl Jonsson fogat en reservation vilken förtjänar att kommenteras. För det första är och var det självstyrelsepolitiska nämndens ursprungliga uppfattning; att protokollet inte skulle godkännas. Det förfarande som nu föreslås, vilket jag förklarat tidigare, är en kompromiss som bygger på att vi i vårt umgänge med Finland behöver välja våra strider noggrant och fäkta väl i de vi väljer. I reservationen påstås att detta skulle ha en prejudicerande verkan på andra konventioner som skulle kunna anses vara i kraftsatta i och med lagtingets beslut att sätta ESK-konventionen ikraft vilket förstås är ett fullkomligt orimligt påstående. Så pass felaktigt att reservationen inte borde ha godkänts till den delen enligt mitt förmenande.

Däremot, fru talman, har ltl Jonsson förstås sin fulla rätt att tycka att det enda rätta är att förkasta protokollet och kräva en kompletterande framställning. Det blir bara så märkligt när samma Jonsson den 1 november detta år medverkat i självstyrelsepolitiska nämnden vid behandlingen av det andra yttrandet, utan att vare sig i tal eller i skrift påpeka något. Anmärkningsvärt blir också att lagtingsledamoten Jonsson som partiledare för Ålands Framtid, enligt egen deklaration ett självstyrelseprogressivt parti, inte vill vara med och bryta ny självstyrelsepolitisk mark genom att på lagtingets, för första gången, eget initiativ sätta ikraft en internationell konvention. Dubbelfel skulle konstaterats om det varit tennis vi spelat.

Talman!  En sak har dock ltl Jonsson, och eventuella övriga som väljer samma linje, indirekt rätt i, nämligen det att problemet kvarstår om det fortsätter att komma s.k. trasiga ärenden, ändring eller komplettering av fördrag som inte är satta ikraft i landskapet. Denna nu nyuppfunna reparationsverkstad kan enligt mitt förmenande inte bli permanent utan saken måste lösas långsiktigt på ett annat sätt. Självstyrelsepolitiska nämnden har under behandlingen av detta ärende beställt en kartläggning över vilka andra liknande fall det finns av fördrag som är transformerade på ett sådant sätt att de inte kan anses gälla i landskapet - sådana finns och i en rätt så stor omfattning, dock av varierande slag och allvarlighetsgrad. Det är dock kommande bekymmer, nu löser vi det så här. Tack.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag vill upplysa om att i den här typen av ärenden finns det fyra aktörer i Finland med ansvar för konstitutionens upprätthållande. Det är republikens president, riksdagens grundlagsutskott, högsta domstolen och Ålands lagting. Nu beklagar vi att presidenten inte valde att kommunicera med lagtinget i den här frågan, av de skäl som vi har hört. Men vi kan inte blunda för det förhållandet att presidenten följer med vad riksdagen och dess utskott sysslar med. Här förbigicks hela frågan under grundlagsutskottets behandling med tystnad. Vad ska då presidenten göra? Ingenting är svaret, tyvärr, med det råd som jag nämnde tidigare från två ministerier och en professor som vi hörde i nämnden. Lagtinget är tämligen ensamt i den här frågan. Jag har för min del inte tänkt ge upp kampen och jag hoppas att inte någon annan heller gör det.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag tackar för upplysningen. Jag har dock en liten annan syn på grundlagsutskottets roll. I det här fallet tror jag att om grundlagsutskottet skulle ha utlåtit sig så skulle man inte ha varit så juridiskt obunden som man borde ha varit. I likhet med de förståsigpåare som man har ställt fram från Finland sida, för att undvika en diplomatisk kris mer eller mindre, så skulle man ha argumenterat för och bestämt på politiska grunder att ESK-konventionen är ikraft. Tyvärr. Men det får vi aldrig veta och det ska vi inte heller spekulera i dess mera. I det här fallet tror jag att tystnaden är till vår fördel.

Sedan har nog presidenten självständigt möjlighet att göra en annan tolkning, lika som vi här i Ålands lagting har rätt och skyldighet att göra den här tolkningen som nu är den rätta. Man kan åtminstone inte göra en tolkning utan vår medverkan. Därför kan vi lägga in ett slags veto i processen, vilket vi nu gör.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Med någon erfarenhet av grundlagsutskottets sätt att arbeta så vill jag hävda att republikens presidents möjligheter att agera i den här typen av frågor som minimum är att frågorna åtminstone problematiserats i utskottet, som det heter på politiskt språk. Man ska problematisera de frågorna. Jag har egen erfarenhet av en sådan problematisering som också ledde till att den dåvarande republikens president tog strid med utskottet och vände sig till två andra aktörer i systemet; dvs. högsta domstolen och Ålands lagting. Det är så det ska vara. Jag är motståndare till den här flatheten.  Jag hoppas att lagtinget inte böjer sig så här enkelt.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Vad flatheten skulle bestå av från lagtingets sida förstår jag inte. Hur Finlands riksdags utskott agerar måste stå för dem. Det finns tydliga exempel där grundlagsutskottet har tolkat saker och ting till självstyrelsens nackdel, där presidenten har tagit strid och där högsta domstolen och presidenten har varit på självstyrelsens sida. Det här är en för enkel sakfråga för att dra en konflikt så långt, mot bakgrund av att man ska välja sina strider. I det här fallet är det här den bästa lösningen som kan uppbådas. Skulle det handla om andra frågor i sak då kunde man ha valt en annan linje.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Sundman beskriver majoritetens förslag som en kompromiss och pratar om att man måste välja sina strider och att man inte ska blotta de här pinsamheterna som det här kunde ha föranlett för Finland. Varför ska vi skämmas här i Ålands lagting över att vi vill följa 1951-års självstyrelselag? Det är ju inte vi som får skämmas utan det är Finland som får skämmas för att man inte har följt 1951-års självstyrelselag. Varför ska vi behöva ta på oss det ansvaret här i Ålands lagting?

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Med den här lösningen följer vi ju självstyrelselagen. Vi gör inte några avsteg. Ska vi skapa en ny relation med Finland, en ny självstyrelselag 4.0 som baserar sig på mera politik istället för juridik, som baserar sig på förtroende istället för misstro, då måste vi också ändra på oss. Det blir inte lätt för mig, för ltl Jonsson och för alla andra om vi inte aktivt ändrar oss och inser att det är två parter som ska diskutera. I det här fallet när det i sak är väldigt enkla frågor, varför skapa en större konflikt än nöden kräver? Jag sade detta i mitt anförande och jag sade också att man inte ska ta till den här reparationsverkstaden i andra fall. Då kan det hända att man måste ta till den linje som ltl Jonsson förespråkar. Men man måste välja sina strider och man måste fäkta väl i de strider man väljer.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ltl Sundmans resonemang faller lite i och med att han underkänner den här metoden. Han säger att man kanske inte kan använda den framöver. Varför ska vi gå in på en sådan linje nu då från lagtinget, att vi i det här fallet ska använda en sådan linje och sedan i framtiden kanske vi ska använda en annan linje? Vad skapar det för trovärdighet gentemot rikets sida? Nej, i det här fallet ska vi markera att vi inte accepterar att man inte har skickat hit det här fördraget och att lagtinget inte har fått ge sitt bifall till de internationella fördragen som har transformerats genom förordning, annars så missar vi en chans att markera och vara tydliga gentemot riket och säga hur det förhåller sig och att det måste få en lösning. Då skulle vi få en chans att ändra vår lagtingsordning så att vi själva kunde initiera den här typen av ärenden framöver och få en lösning som konsekvent kan användas och inte bara i enskilda fall, såsom ltl Sundman nu förespråkar.

Ltl Danne Sundman, replik

Till en början måste man fråga sig; varför inte kläcka ur sig detta under behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden och värna den enighet vi alla försöker hålla när det gäller utrikespolitiska frågor? Att komma i sista stund i behandlingen i lag- och kulturutskottet och ändra sig är inte vidare snyggt av en lagtingsledamot som vill se ett självständigt Åland. Ett självständigt Åland skulle ställa ännu större krav på diplomatiska kontakter till vänner åt alla väderstreck. Hur ska man kunna bygga upp en förtrolig relation då om man inte kan göra det nu med förhållandevis lite självstyrelse?

Det här är på inget sätt att backa från de principer som vi tidigare har värnat ända sedan den förra självstyrelsens tillblivelse, som ltl Jonsson nämnde i sitt anförande. I det här fallet är detta ett lämpligt sätt, men det är ingen lösning på lång sikt. Man måste föra diskussioner med riksmyndigheterna för att få en annan lösning.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gun-Mari Lindholm

Talman! I remissen till landskapsregeringens yttrande till det fakultativa protokollet, som hänför sig till ESK-konventionen, tillade jag en liten bisats i mitt anförande. Det nog finns skäl för självstyrelsepolitiska nämnden att kontrollera huruvida moderkonventionen har antagits och kan anses vara antagen av Ålands lagting. Det här har lett till väldigt stort arbete för väldigt många. Jag vill från min sida tacka alla dem som har deltagit i det här arbetet. Det har utförts väl. Det har också givit vid handen mycket klarheter som vi inte har vetat om tidigare.

Det har också medfört att landskapsregeringen under senaste sommar hade en högskolepraktikant som till vardags studerar juridik och som har gått igenom olika former av konventioner som man kan anta att borde ha ett liknande förfaringssätt som den här konventionen i Ålands lagting.

Det är ännu oklart hur många konventioner det rör sig om, men det är en hel del.

Självstyrelsepolitiska nämnden har arbetat med det fakultativa protokollet med också med ESK-konventionen och har haft två olika utlåtanden. I det första utlåtandet försökte man få presidenten att skicka konventionen till Ålands lagting för att ha möjlighet att ge sitt bifall, så att också den skulle bli gällande på Åland. Det är ju väldigt väsentliga mänskliga rättigheter som också bör vara gällande på Åland. 

Nu valde presidenten att inte göra det. Då tycker jag också att självstyrelsepolitiskt nämnden har resonerat alldeles riktigt, att man istället på det här sättet har ett förfaringssätt där man både antar konventionen och protokollet.

Jag är också glad för att i lag- och kulturutskottets betänkande kunna läsa att svenska är undervisningsspråket som bekostas med allmänna medel. För mig är det väldigt viktigt att det också framgår i samband med den här konventionen eftersom det inte kan omkullkasta självstyrelsens grunder. Den analysen har Ålandsdelegationen gjort, självstyrelsepolitiska nämnden har också tangerat det och det resonemanget har vi också fört i lag- och kulturutskottet. Det är för mig väldigt viktigt också med beaktande av de följande konventionerna i fall ett bifall ska ges ifrån Ålands lagting.

Jag tycker att det är bra att lag- och kulturutskottet, i likhet med självstyrelsepolitiska nämnden, tar makten och modet att själva sätta den ikraft, utan att presidenten har skickat det här till Ålands lagting. Jag tycker att det är självstyrelseprogressivt.

Jag hoppas att presidenten ändå ska skicka de andra för bifall till Åland eftersom man nu ser att vi är angelägna om att sätta de mänskliga rättigheterna att vara gällande på Åland.

Givetvis kan man, i likhet med ltl Gunnar Jansson, resonera att grundlagsutskottet har en betydande roll i det här arbetet och att presidenten konstaterar, i likhet med grundlagsutskottet, i vilken riktning det här arbetet ska genomföras.

Med erfarenhet av vilken inställning grundlagsutskottet har haft till andra självstyrelsefrågor så tror jag faktiskt att det är bra att inte grundlagsutskottet har arbetat med den här frågan. Även i det avseendet att det idag är grundlagsutskottet som tolkar självstyrelselagen, i och med att vi har tillfört dem vissa delar av makt och myndighet vad beträffar självstyrelselagens uttolkning, så tror jag det är bra att inte grundlagsutskottet har arbetat med den här frågan. 

I det här arbetet upplever jag att det förekommer indirekt kritik mot den åländska riksdagsledamoten ifrån liberalernas sida, när grundlagsutskottet inte har anfört någonting. Jag tror att i det här fallet är det också bra att man inte har gjort det eftersom vi vet att man inte har haft en särskilt god och positiv inställning för självstyrelsen och Åland annars heller.

Jag vill från min sida tacka alla som har bidragit till det här arbetet, såväl höranden, lagtingsledamöter och tjänstemän. Jag kunde knappast ana att det skulle bli en sådan juridisk och politisk rumba av det här. Jag tror att det har varit väsentligt för oss alla, det har varit lärorikt och framförallt finns det en vinst för ålänningarna att konventionen om mänskliga rättigheter träder ikraft. Tack.

Ltl Harry Jansson

Tack, fru talman! Bästa kollegor och landskapsregering, det är en mycket speciell resa vi har varit med om under talmannens ledning i självstyrelsepolitiska nämnden och med god assistans av lagtingsdirektören som har varit oss behjälplig med att hitta en utväg ur en mycket svår situation.

 Jag vill fortsätta lite på det som ltl Lindholm var inne på, det inledande yttrande från landskapsregeringen i den här frågan.

På landskapsregeringens vägnar konstaterade man att det var helt okej att sätta ESK-konventionen ikraft på Åland via en finsk förordning. Det var utgångspunkten för det här arbetet. Om landskapsregeringen har meddelat sin åsikt så är det klart att det är svårt få justitieministeriet i Helsingfors att tänka annorlunda.

Vi har sedan under resans gång också har fått Ålandsdelegationens mycket tydliga yttrande om att de konventioner som har satts ikraft på Åland med en förordning i Finland var det system som man tillämpade och ska anses fortfarande vara giltigt.

Det finns ett ord vi kan fästa oss vid i Ålandsdelegationens utlåtande. Det står att det är korrekt gjort. När förfarandet var korrekt. Här kan vi spinna vidare på hur vi ska hantera den här typen av föredrag framöver.

Fru talman! Jag vill inleda med att försöka höja diskussionen till lite vad detta innebär när det gäller internationella fördrag och Åland.

Det har förts en ganska omfattande debatt om huruvida Ålands specialarrangemang klarar av en granskning från det internationella samfundet. Den här typen av specialarrangemang stöter förr eller senare på det som folkrätten är, dvs. levande. Hur internationella fördrag ska tolkas beror i sista hand på de kontrollorgan som utövar tillsynen över de här konventionerna, dvs. hur de ska tolkas i modern tid. Detta gör det här till ett mycket speciellt område. För det som är sanning idag kanske inte är sanning om 20 år. Vi vill ju att Ålands status ska klara alla framtida granskningar från det internationella samfundets sida.

Jag vill hävda att det åländska specialarrangemanget kommer att hålla alla granskningar frånsett en sak; hembygdsrätten.

Om vi först tar undervisningsspråket i 40§ i självstyrelselagen om att vårt undervisningsspråk på Åland är svenska, därmed basta. Så det kommer att klara alla granskningar av internationella kontrollorgan i och med att 40 § i självstyrelselagen är utformad på det sätt så att det möjliggör undervisning även på andra språk än svenska.

Däremot, mina vänner, hembygdsrätten är en konstruktion som är tillkommen i nuvarande form efter 1921. Visserligen kan man konstatera att hembygdsrätten har sin rot i Ålandsöverenskommelsen, i Nationernas Förbunds beslut, men de facto skapades hembygdsrätten först i samband med 1951-års lag och kraven på tillfredsställande kunskaper i svenska kom in i bilden först i självstyrelselagen från 1993. Här har vi alltså i det åländska systemet en mycket viktig hörnsten som inte har den tyngd i Ålandslösningen som skulle vara önskvärd.

Det är därför, fru talman, som jag även här vill understryka behovet av att vi arbetar tillsammans för att Ålands status ska upplevas som en erga omnes, ett permanent arrangemang, en egen objektiv regim som klarar av alla granskningar från det internationella samfundet.  

I och med att vi har levt med den här frågan i över ett års tid så hoppas jag att alla inser att det är viktigt att vi ser till att vi etablerar Åland som en egen unik rättsordning. 

Jag kommer absolut själv att ta initiativ i självstyrelsepolitiska nämnden för att vi ska inleda en analys av hur vi ska uppnå den här statusen eller snarare att få statusen mer etablerad i samband med demilitariseringspolicyn. Det finns forskare som stöder oss redan nu i den här uppfattningen. Det är viktigt att komma ihåg att vi har stöd för vår status.

Varför skulle det då vara viktigt att uppnå den här statusen som permanent, en egen sedvanerätt? Sui Generis kallas det också i folkrätten. Ja, vi har ett bekymmer. Får Finland en fällande dom med anledning av ett internationellt fördrag och dess tillämpning på Åland så har Finland ett problem.

Folkrätten är tydlig, Wienkonventionen inte minst, om att ett land är skyldigt att se till att ett fördrag tillämpas över hela dess territorium. Här känner man inte till den här typen av olika konstruktioner som Ålands status består av.

Därmed så kan i förlängningen Finland tvingas säga upp konventioner som man har haft ikraft 50-60 år i vissa fall. Att komma runt den här problematiken kan man göra genom att se till att vi har en sedvanerätt som ingen kan klandra. Därmed klarar också Finland av alla angrepp som kommer på Finlands internationella förpliktelser.

Allvarligt för oss ålänningar är att en sådan här granskning, som skulle vara kritisk från det internationella samfundet, i första hand skulle rikta in sig på Ålandsöverenskommelsen och dess status som en finländsk förpliktelse. Det här är någonting som vi måste ta mycket allvarligt på och se hur vi kan förstärka.

Som jag redan sade inledningsvis, fru talman, så är jag helt övertygad om att vi står ytterst starkt när det gäller de internationella konventionerna, i synnerhet människorättskonventionerna när det gäller undervisningsspråket. Men som sagt var hembygdsrätten är ett frågetecken tillsvidare.

När det gäller de internationella fördragen så har med jämna mellanrum UNESCO-konventionen från 1960 tagits som ett exempel på att här har vi på Åland en diskriminering som inte är tillåten enligt den konventionen. Här har jag med glädje tagit del av en doktorsavhandling, Kristian Myntti, som på ett mycket konstruktivt sätt slår fast att inte ens UNESCO-konventionen om undervisningsspråk i skolorna är ett problem för Åland. I och med att det är en ren diskrimineringskonvention så har vi heller inte något problem för Ålands del att ta oss an den konventionen och den tillhör den kategorin internationella fördrag som inte var till dåvarande landsting.

Fru talman! Efter denna utvikning, bara för att förstå allvaret i situationen, så vill jag avslutningsvis säga att vi från nämnden och lag- och kulturutskottet har hanterat den här frågan på bästa möjliga sätt. Vi har skapat oss ett nytt utrymme inom självstyrelsesystemet genom att ta oss friheten att behandla ett föredrag i efterhand.

Bästa ltl Axel Jonsson, det är inte frågan om ett högt spel, det är frågan om att se till att vi möter en ny utmaning på bästa möjlig sätt. Vad är bättre än att skapa en ny praxis i samband med en konvention som inte är ett problem för Ålands självstyrelsesystem.

Vi måste komma ihåg att konvention som det är frågan om nu och dess tillämpning kan inte skada den åländska modellen i någon form. Skulle det vara så illa att det visar sig att ministerierna i Helsingfors inte håller vad man lovat, det som redan har nämnts här i tidigare replikskiften och i anföranden om att det ska publiceras i föredragsserien, ja, då får vi ett bevis på att vi måste hantera de här frågorna på ett helt annat sätt. Men vad är bättre än att etablera en ny praxis utgående ifrån en konvention som inte kan skada oss.

Sedan finns det i övrigt mycket att säga i den här frågan. Jag stannar här med tanke på tiden. Tack, fru talman.

Minister Wille Valve, replik

Tack, ltl Jansson. Jag blev jätteglad av ledamotens anförande av flera skäl. Jag uppskattar att ledamotens resonemang, engagemang och termer som Erga Omnes och Sui Generis känns trevligt bekanta. Det är ju mumma för folkrättare. På min tid i folkrättsliga institutionen vid Åbo Akademi satt man i kafferum och funderade på om de mänskliga rättigheterna var ikraft på Åland eller inte. Nå, det är ett sidospår.

Om vi tar fasta på det som ltl Jansson sade om hembygdsrätten imorgon, så om vi tar utrikesministeriets ståndpunkt på fullaste allvar så innebär Finlands internationella beteende att man har skapat en opinio juris ända sedan 1982 eller 1993, beroende på hur man ser på det, vilket ltl Jansson vet att är en av grundstenarna för att bygga sedvanerätt. Jag kanske har en lite mer optimistisk syn på förenligheten med de bestämmelserna.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Ja, bästa minister Valve, det är som vi alla vet en gråzon som vi rör oss i. Det är frågan om folkrätt kontra ett specialarrangemang med olika hörnstenar som egentligen aldrig har prövats, även om det har utforskats och kommenterats en hel del, en rätt imponerande samling rättslärda har brytt sina hjärnor med de här frågeställningarna. Hittills är egentligen allt bara gissningar vad gäller det, även min tidigare klara ståndpunkt om att det är hembygdsrätten som är vår svagaste del. Vi får vara glada att det inte att det inte har testats i något internationellt organ. Men vi har, bästa minister, möjlighet att förstärka vår status och vi bör fortsätta den processen.

Minister Wille Valve, replik

Ja, för att precisera ifall någon skulle vilja ifrågasätta hembygdsrättens grundstenar så har republiken Finland, som jag bedömer det, en väldigt hög tröskel med tanke på hur man har betett sig under de här åren. Man har praktiken ansamlat en praxis där man bekräftar att det åländska självstyrelsearrangemanget inte är något problem i förhållande till konventionerna.

I övrigt instämmer jag med ltl Jansson. Folkrätten är givetvis levande. Det som är sanning idag behöver nödvändigtvis inte vara sanning imorgon och det är det som gör det här fältet så spännande.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag är också övertygad om att när det gäller hembygdsrätten och andra centrala element i det åländska självstyrelsesystemet så skulle vi nog ha relativt lätt att bygga upp en mycket god försvarsinlaga. Man kan bl.a. ta fasta på den regering som satt i slutet på 1980-talet och mycket tydligt skrev, i propositionen gällande Ålands nuvarande självstyrelselag, att de internationella konventionerna inte överhuvudtaget är ett problem för den åländska modellen. Det är den argumentationen som vi skulle ta fasta på och bygga vidare på. Sedan finns det då, som sagt, en gråzon i vissa konventioner och inte minst den konventionen om medborgerliga politiska rättigheter som är bland de strängaste man kan tänka sig när det gäller den här typen av konventioner.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Harry Jansson menar att det här ärendet inte kan vara till skada för Åland och för självstyrelsen. Ska vi nu då sluta markera gentemot Helsingfors? Ska vi fortsättningsvis vara beredda att acceptera ett sådant här förfarande? Är ltl Jansson verkligen säker på att det här är någonting som inte kan vara till skada för Åland? Ska vi sluta markera, vilket vi tidigare konsekvent har gjort? Är han faktiskt säker på det?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag är så säker som man kan bli som åländsk beslutsfattare i dessa dagar. Jag är övertygad om att detta inte är ett problem. Det är inte frågan om ett högt spel. Tvärtom, vi har förstärkt vårt manöverutrymme genom det här agerandet. Det är min fasta övertygelse att det här är det bästa vi gör.

Skulle den här konventionen på något sätt vara ett problem för Åland då kunde saken tas ur en annan synvinkel. Men i och med att jag har högsta tanke om Ålandsdelegation och att delegationen har varit så oerhört tydlig angående hur rättsläget ska tolkas så anser jag att vi måste hitta på ett nytt sätt att agera i frågan om den här typen av internationella fördrag. Då var det här nästan en genialisk lösning som vi i mångt och mycket får tacka lagtingsdirektören för.

Ltl Axel Jonsson, replik

En fråga som anknyter till det, det här förfaringssättet om de fortsätter att skicka tilläggsprotokoll till ett internationellt fördrag som vi inte är beredda att sätta ikraft på Åland av självstyrelsepolitiska skäl, hur menar ltl Jansson att man ska hantera det ärendet?

Ltl Harry Jansson, replik

Ja, bästa ltl Axel Jonsson, det är som om vi inte längre skulle röra oss på samma planhalva i det här spelet trots att vi har suttit tillsammans i självstyrelsepolitiska nämnden i över ett års tid och diskuterat de här frågorna.

Nu skapar vi en praxis där detta parlament tar ställning till den här typen av internationella fördrag när det blir aktuellt att ta ställning till de tilläggsprotokoll som bygger på de här fördragen. Vi tar ju oss rätten att agera. Vi tar oss rätten att säga ja eller nej. Nog kommer ju alla i den här salen att ha ansvaret att se till att om det är ett avtal, ett fördrag som är ett problem så då kommer vi naturligtvis att behandla det på det sätt som situationen kräver. Jag försökte inledningsvis säga vilka vägar vi har för att undvika den situationen. Jag vill, som sagt, inte gärna att vi står vid den internationella skampålen i onödan.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Även det här ärendet har utvecklats till någon sorts tävling i vem som är mest självstyrelsepolitisk progressiv. Jag vill inledningsvis säga att den tävlingen tänker jag inte ta del av idag. Jag är mera bespetsad på att diskutera budgeten. Med detta menar jag inte att det här inte skulle vara ett viktigt ärende. Det här är ett viktigt ärende. Jag blev lite förvånad över det uttalandet som ltl Gun-Marie Lindholm gjorde. Jag har missat när liberalerna har kritiserat sittande riksdagsledamot för passivitet i det här ärendet. Gun-Mari Lindholm sade att det var bra att grundlagsutskottet var tyst och inte har lagt något förslag med tanke på hur negativ inställning till Åland, till självstyrelsen och till den här typen av fördrag som grundlagsutskottet har. Jag inte varit i riksdagen men jag har ändå följt med så mycket och skulle man låta bli att lägga förslag och välja att vara tyst varje gång det är negativ inställning till Åland så tror jag att det blir tyst ganska ofta. Jag tyckte att det var ett väldigt märkligt uttalande av ltl Gun-Mari Lindholm.

Jag har lyssnat till den här debatten och konstaterat att det fortsättningsvis finns olika uppfattningar om det aktuella fördraget är ikraft eller inte. Det finns olika uppfattningar mellan Finland och Åland. Jag har också på basen av det här betänkandet och debatten försökt skaffa mig en uppfattning. För mig är inte de långsiktiga konsekvenserna klara. Vilka blir konsekvenserna? I det senaste anförandet hörde vi också att ingen kan svara på detta. Sedan får man förstås ta en eller annan chansning och det kan man ha olika åsikter om.

För att inte förlänga den här debatten alltför mycket så jag tycker ändå, med tanke på att det är ett viktigt självstyrelsepolitiskt ärende, att det är bra om vi skulle ha de långsiktiga konsekvenserna mera klarlagda. Därför understöder jag ltl Jonssons förslag om återremiss till lag- och kulturutskottet. Fru talman.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ltl Anders Eriksson analyserande mitt uttalande på ett felaktigt sätt. Jag avsåg att det var bra att hela grundlagsutskottet inte hade gjort ett uttalande eftersom det inte brukar vara särskilt självstyrelsevänligt. Jag menade inte någon enskild ledamot.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är mycket möjligt. Jag analyserade bara utgående från vad jag hörde. Jag tyckte att det var märkligt uttalande. Ska man låta bli att lägga förslag och inte vara aktiv i riksdagen på grund av att det finns en negativ inställning till Åland, så det känns väldigt främmande för mig. Då, om någonsin, gäller det väl att man är väldigt aktiv.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag kan bara konstatera att ltl Anders Eriksson inte är mottaglig för information. Han väljer fortfarande att tolka det på sitt eget sätt, vilket han naturligtvis får göra, men det var inte min avsikt i mitt uttalande.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det där var ju också en bisats i hela den här debatten. Vi kanske inte behöver gräva ner oss alltför mycket. Men jag tyckte att det var ett märkligt uttalande. Det stenografiska protokollet får väl visa vem som tolkar rätt eller fel.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, understödd av ltl Anders Eriksson, har föreslagit att lagtinget ska begära ett nytt betänkande av lag- och kulturutskottet enligt 44 § i arbetsordningen.

Den sakliga behandlingen av ärendet avbryts därför så att lagtinget kan fatta beslut om ltl Axel Jonssons förslag. Önskar någon yttra sig om förslaget till återremiss?

Omröstning kommer då att verkställas.

Den som röstar för fortsatt behandling röstar ja. Den som röstar för ltl Axel Johnsons förslag om återremiss till lag- och kulturutskottet rösta nej.

Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Jag är ja-rösterna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-rösterna resa sig.

Majoritet för ja. Ärendets sakliga behandling fortsätter. På talarlistan kvarstår ltl Gunnar Jansson.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Fördragsrätten är ett uttryck för den så kallade yttre suveräniteten. Jag säger det därför att vi ska vara klara på att vi bryter ny mark. Vi diskuterar viktiga självstyrelsepolitiska frågor i detta ärende. Jag kommer för min del att lämna alla personliga och alla ovidkommande aspekter åt sidan. För detta är intressant.

Jag är fullt medveten om att de ärade ålänningar som lyssnar på debatten uppfattar den som väldigt abstrakt och möjligen mer eller mindre obegriplig. Därför var det hälsosamt att kollegan Harry Jansson också gick lite in på substansen i ärendet. Jag tänker i någon mån uppehålla mig vid samma aspekter kring det hela, men utifrån vad det här betyder i självstyrelsepolitisk kontext.

Suveränitet indelas ju av hävd i två avdelningar; en intern och en extern, en inre och en yttre. Nu behandlar vi faktiskt suveränitetens yttre dimensioner. Det betyder att aktörerna i folkrätten bestämmer om man ska ha umgänge med omvärlden och hurdant det i så fall vara. Den här westfaliska regimen som till skyarna lyfte nationalstater har ju mer eller mindre fått vika för andra aktörer på den internationella arenan. Vi ska inte tro att nationalstaten är så helig som man ville göra den då i tiden i Wien.

Suveräniteten fungerar till den här delen på det sättet att staterna bestämmer sig för om man ska ha något umgänge och hurdant det i så fall vara.

Den inre suveräniteten handlar om helt andra saker, det som normalt kallas nationella saker. Nu har vi i självstyrelsesystemet en ordning där vi tar del i ärenden som gäller den yttre suveräniteten. Det är faktiskt en av självstyrelsen starkaste delar som vi ska sköta med omsorg och värna. Därför kanske det kan uppfattas från kollegors sida som att jag reagerar onödigt häftigt på den här typen av möjligen svårbegripliga och till och med banala frågor. Naturligtvis för den enskilda människan som eventuellt söker skydd under ESK-konventionen kan den här typen av resonemang verkar onödigt överdrivna. Om vi utgår ifrån att den här konventionen har varit ikraft också på Åland i 37 år eller någonting i den stilen så känner ingen till ett enda fall där någon artikel i den i ett Ålandsärende skulle ha åberopats. Men så är det nu bara. Jag ansluter mig till dem som ser detta ärende som ett steg i utvecklande av självstyrelsens behörighet de facto, lite i stil med vad lagutskottet skriver i sitt betänkande. Så långt är det gott och väl. 

Sedan då, som kollegan Harry Jansson frågade sig och oss; hur passar självstyrelsen diskriminerande inslag in i folkrättsliga arrangemang? Det är ju det som är kärnfrågan. Hur mycket får vi diskriminera under självstyrelsen? Hur mycket begränsar folkrättsarrangemangen, den yttre och därmed den inre suveräniteten för stater? Vi vet ju att alla folkrättsliga åtaganden i någon form någonstans begränsar suveräniteten. Det är ju själva idén med det folkrättsliga umgänget. Så långt är det gott och väl. När har vi då en kollision mellan självstyrelsearrangemangen, självstyrelsens skyddsmekanismer och eventuellt folkrättsliga åtaganden som binder Finland och i det här sammanhanget eventuellt också Åland? Den första frågan här är mycket viktig. Jag följde kollegan Janssons resonemang men jag lyckades inte riktigt snappa upp någon slutsats i det hela. Undervisningsspråkfrågan är i sin ordning, hembygdsrättsinstitutet kan vara problematisk.

Jag har en annan vinkel på sättet att hantera de här frågorna. Den antog ju faktiskt landstinget redan 1990 i förbindelse med behandlingen av frågan om Finlands och Ålands anslutning till Europarådet, denna människorättsskyddade organisation vars huvudsakliga syfte faktiskt går ut på värnet av mänskliga rättigheter och minoriteter. I det sammanhanget examinerades frågan mycket noggrant. Jag nämner bara två namn, jag vill inte alls personifiera den här frågeställningen. Jag nämner bara två namn därför att de är lite aktuella i andra sammanhang. Den grundläggande studien utfördes av dåvarande professorn nuvarande medlemmen av Ålandsdelegationen Matti Mello Pellonpää. Den administrativa uppföljningen av det hela utfördes av dåvarande regeringsrådet Leif Sevón. Det är två personer med betydande och stark anknytning till Åland. Jag nämner här slutsatserna som också blir gällande för lagtinget och som förankrades i Europarådet. Jag var redan med då på den tiden och såg till att det gjordes. Jag ska försöka besvara frågan: Är självstyrelsearrangemanget för Åland diskriminerande på en otillåten nivå? Att de är diskriminerande, det vet alla, och det är själva idén med systemet. Då måste man besvara frågan: Var överskrids gränsen för det tillåtna? Folkrätten innehåller här två kriterier för när diskriminering under folkrätten är tillåten. Det ena är att det finns en objektiv grund för förfarandet. Den objektiva grunden ska åtminstone vara på lagnivå men också ett arrangemang som är allmänt accepterat i folkrätten och stå i proportion till syftet med den. Självstyrelsens diskriminerande arrangemang eller grunderna för självstyrelsen är objektiva, det hade ingen ifrågasatt. Lagnivån är helt okej. Bekräftelsen i anslutningen till internationella fördrag, hela folkrättens umgänge, EU-anslutning etc. ger självstyrelsearrangemanget en alldeles tillräcklig objektiv grund, enligt min mening.

Den andra aspekten: Är tillämpningen av dessa instrument vänskaplig? Det ankommer på oss att bestämma om den är vänskaplig eller inte, naturligtvis i sista hand av domstolar så småningom. Hittills har vi ju, enligt min mening, från självstyrelsens sida skött det här bra. Därför vill jag nog för min del säga att jag inte riktigt kan se var hembygdsrätten som institut skulle vara i farozonen eller kanske stöta på särskilt stora problem i en folkrättslig granskning. I de sammanhang där jag har varit med så har inte hembygdsrätten som sådan ifrågasatts utan närmast tillämpningen av den. Men sedan är det fråga om vilken grad av vänskaplig tillämpning man håller sig med och hur man överhuvudtaget uppfattar kravet på vänskaplighet i den här typen av administrativa och i sista hand juridiska sammanhang.

Jag menar nog att vi kan gå vidare. I stort sett enligt de linjer och banor som vi har gått. Med en sådan här utvidgning av suveränitetens yttre dimension, som vi nu diskuterar och som vi förhoppningsvis också genomför, så ser jag positivt på utvecklingen.

Sedan den tredje aspekten i sammanhanget som går in på det här konkreta fallet. Här har det sagts, med rätta, att självstyrelsens normer inte kan ändras eller upphävas på annat sätt än på det sätt de har tillkommit. I ingen händelse kan man ändra på innehållet i en lag av grundlagsnatur med förordning. Stufenbau systemet bygger ju på en sådan respekt. Normhierarkin är vi överens om, det är alldeles klart.

Därför menar jag att vi har varit lite slarviga här med distinktionerna. Fördrag som bringats ikraft i Finland med förordning har kunnat göra det genom en sådan granskning där innehållet i fördragen inte har stått i strid eller inneburit inskränkningar av självstyrelsen. Så är det. Sådana som innebär en inskränkning eller ändringar av självstyrelsen kan inte gälla på Åland. Det är alldeles klart. Där har vi bra på fötterna. Därför är också landskapsregeringens yttrande i det här sammanhanget mycket korrekt, man tar ställning till det konkreta fallet. Finns det artiklar i moderkonventionen eller i det fakultativa protokollet som kan utgöra faror till den här delen?

Med detta ville jag bara säga att det var nödvändigt att komma ifrån transformering via förordning därför att det blev för oklart hur granskningen skulle gå till.

Nu när vi har transformeringssystem på en annan nivå, också genom den nya grundlagen i Finland men framförallt genom självstyrelselagens krav på att inte bara lagtransformering ska till lagtinget utan allt annat som rör området för självstyrelsen, så har vi betydligt bättre villkor nu än vad vi hade enligt 1951-års självstyrelselag.

Det är därför som jag är väldigt angelägen om att det här ska vi hantera med omsorg här i lagtinget. Vi ska med all rätt ta oss den ställning, som jag nämnde, i värnet tillsammans med republikens president, högsta domstolen och riksdagens grundlagsutskott. Det ankommer på oss att ta den ställningen. Vi är en aktör, vi har en förpliktelse både enligt författningen och mot våra uppdragsgivare, mot folket, att sköta den saken.

Ni har säkert lagt märke till att jag inte använt Ålandsdelegationen i den här bedömningen. Ålandsdelegationen har en viktig roll, det är vi alla medvetna om, men dess roll är inte beslutande, dess roll är i sådana här sammanhang rådgivande.

Härmed har jag gett min syn på saken. Jag menar att självstyrelsen vilar på en fast grund. Vi kan inte bara strunta i vad de andra aktörerna i systemet gör och säga; ”vi fixar det nog bara ärendet kommer hit till lagtinget”. För det bästa sättet att undvika problem är ju att förhindra att de uppkommer. Tack, fru talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Förslaget i lag- och kulturutskottets betänkande föreläggs för lagtingets bifall. Förslaget är bifallet i första behandling.

Ärendets första behandling är avslutad.