Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av presidentframställningen. Klämförslaget upptas för enda behandling i samband med ärendets andra behandling.

Diskussion.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Lag- och kulturutskottet har behandlat en presidentframställning som föreslår att lagtinget och Åland ger sitt bifall till en överenskommelse mellan Finland och Estland som stipulerar om samarbete, förebyggande arbete och beredskap vid nödsituationer med syfte att skydda människor, miljön samt egendom.

I överenskommelsen finns bestämmelser om behöriga myndigheter och kontaktpunkter, anmälan om olyckor, ömsesidigt bistånd och parternas gemensamma åtgärder.

Landskapsregeringen har lämnat två olika utlåtanden i ärendet. I januari 2013 begärde inrikesministeriet landskapsregeringens yttrande över överenskommelsen och av begäran framgick då att Åland inte skulle inkluderas i överenskommelsen. Landskapsregeringen framhöll att brand- och räddningsväsendet hör till vår behörighet.

Den tidigare överenskommelsen mellan Finland och Estland om samarbete och ömsesidigt bistånd vid olyckshändelser från 1995 har heller aldrig varit föremål för lagtingets godkännande.

Våren 2014 fick landskapsregeringen möjlighet att avge utlåtande över ett utkast till en proposition i vilken Åland inkluderats i överenskommelsen. Landskapsregeringen lämnade då ett utlåtande där det framhölls att lagtingets samtycke bör inhämtas.

Enligt avtalet är det den part som begär bistånd som också står för kostnaderna. I statsbudgeten har upptagits medel via inrikesministeriets anslag för beredskap för internationellt bistånd. Beslut om internationellt bistånd fattas från fall till fall. Enligt inrikesministeriets uppfattning innebär avtalet inga kostnader för Åland.

Lag- och kulturutskottet konstaterar att avtalet ersätter en tidigare överenskommelse mellan Finland och Estland. Till ikraftträdandet av den konventionen inhämtades aldrig lagtingets samtycke. Eftersom det nu är fråga om en helt ny överenskommelse uppstår det inte något problem av den typ som var aktuellt i samband med lagtingets bifall till ikraftträdandet av konventionerna om tortyr och ESK.

Utskottet konstaterar att behörigheten är delad på de områden som rör överenskommelsen. Enligt självstyrelselagens 18 § har landskapet, med vissa undantag, lagstiftningsbehörighet i fråga om allmän ordning och säkerhet, brand- och räddningsväsendet samt hälso- och sjukvården. Riket har däremot lagstiftningsbehörighet i fråga om befolkningsskyddet, smittsamma sjukdomar hos människor, ordningsmaktens verksamhet för tryggande av statens säkerhet, försvarstillstånd, beredskap inför undantagsförhållanden samt explosiva ämnen enligt självstyrelselagens 27 §.

Om en begäran om bistånd kommer från Estlands sida på ett område som hör till landskapets behörighet är det landskapsregeringen som avgör i vilken utsträckning landskapets myndigheter ska medverka, men lagtingets bifall till ikraftträdandet av överenskommelsen innebär att landskapet ikläder sig skyldigheten att inom sitt behörighetsområde bistå Estland på det sätt som överenskommelsen förutsätter. Eftersom den part som begär bistånd ansvarar för kostnaderna för biståndsinsatserna skulle kostnaderna i så fall ankomma på Estland enligt vad utskottet kan bedöma.

Om en nödsituation som avses i konventionen uppstår på Åland på de områden som hör till landskapets behörighet kan landskapsregeringen begära bistånd av Finland, som i sin tur med stöd av överenskommelsen, kan begära bistånd från Estland. På de områden som hör till rikets behörighet ankommer det däremot på riksmyndigheterna att avgöra om bistånd ska begäras även om olyckan sker på Åland.

I den händelse att bistånd från Estland blir aktuellt bör de konventioner som reglerar Ålands demilitarisering och neutralisering iakttas, det vill säga utgångspunkten bör vara att biståndet ska ges med civila medel.

Utskottet noterar att Ålands demilitarisering och neutralisering inte omnämns vare sig i regeringens proposition eller i landskapsregeringens yttrande. Förhoppningsvis är det ett resultat av att utgångspunkten har varit att biståndet ska ges med civila medel.

Utskottet föreslår därför en kläm enligt vilken lagtinget uppmanar landskapsregeringen att verka för att Estlands regering på lämpligt sätt uppmärksammas på Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område.

Utskottet föreslår att lagtinget ska ge det begärda bifallet.

Minister Wille Valve

Talman! Jag får tacka lag- och kulturutskottet för ett väl utfört arbete och en god kläm som uppmanar landskapsregeringen att på lämpligt sätt uppmärksamma Republiken Estland om demilitarisering och neutralisering.

Estland hör, som många av oss känner till, till de ursprungliga signatärmakterna till Ålandskonventionen. Vad som är intressant är att Ålandskonventionen även i viss mån har använts som inrikespolitiskt slagträ i den estniska politiska debatten. Varför gör man det? Har det något med geografin att göra? Nej, det har att göra med en annan viktig komponent som ingår i den estniska, lettiska, litauiska självbilden nämligen den om statlig kontinuitet. D.v.s. den staten som upphörde 1940 är samma som existerade som kom igen 1991. Det här har Estland, Lettland och Litauen signalerat internationellt, bl.a. har Estland signalerat det till FN genom att i samband med sin självständighet, eller återvinnande av suveränitet, uttryckt att man härmed deklarerar att Estlands förpliktelser i förhållande till Ålandskonventionen fortsätter i stöd av något som kallas declatarion of continuity. Ordet continuity, kontinuitet är centralt.

Det jag har kunnat se, efter att deklarationen antecknades i FN:s traktatsamling, att Estland också har uppfyllt något som kallas för opinio juris i folkrätten, att man inte bara iklätt sig en folkrättslig skyldighet utan att även genom sitt agerande uttrycker att man anser sig vara bunden av det.

Detta utmynnar i en världsbild där Ålandskonventionen är sedvanerätt, vilket är något av det centralaste som vi i det här huset brukar kommunicera varje gång det är fråga om en demilitarisering och neutraliseringen, vi betraktar det som sedvanerätt i Rosas anda, Allan Rosas som uttryckt sitt stöd för den här tanken.

Landskapsregeringen kommer att följa lag- och kulturutskottets uppmaning och vi kommer att bringa till kännedom till utrikesministeriet och till Republiken Estland på vederbörligt sätt.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Inledningsvis sa minister Valve att frågan om Ålands demilitarisering och neutraliseringen har blivit ett slagträ i den estniska debatten eller i parlamentet. För mig blev det efter inlägget oklart vad denna konflikt rör sig om och om vi överhuvudtaget ska ha något med den att göra.

Minister Wille Valve, replik

Det finns en intressant artikel på nätet på estniska av medlem Mart Nutt i Riigikogu, estniska riksdagen. Där han kraftigt förfäktar den estniska kontinuitetstanken och bl.a. använder Ålandskonventionens ikraftvarande som ett argument bland flera andra. Tanken lever och den finns också på internationell nivå, där har den manifesterats sålunda att Estland exempelvis kommunicerar att vi är samma stat som den som upphörde 1940. Medan Ryssland mera har gett sig hän åt den uppfattningen att, nej det är inte samma stat utan en arvtagarstat till Sovjetunionen och det är något annat än det som upphörde 1940.

Ltl Barbro Sundback, replik

Rent upplysningsmässsigt kan det kanske intressera någon, mer tror vi ska lägga det bakom oss och inte diskutera den saken utan mera hävda det som vi förfäktar i dag dvs. att det är en sedvanlig, rättslig princip som gäller nu i fråga om demilitariseringen och neutraliseringen. Man ska vara försiktig med att gräva i gammalt groll, speciellt om man inte är part i det hela.

Minister Wille Valve, replik

Det ena behöver inte utesluta det andra, ltl Sundback. I det här fallet använder jag det som ett exempel på hur stark Ålandskonventionens ställning är fortfarande. Det som skulle vara intressant att studera är hur Ålandskonventionen har använts i den inrikespolitiska debatten exempelvis i de baltiska staterna. Det är ingen fråga för den här landskapsregeringen, utan en fråga som kan utredas av en forskare med intresse för det. I sammanhanget är det ett intressant exempel på hur stark ställning Ålandskonventionen har i exempelvis Republiken Estland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Även om man verkar vara nörd när det gäller den här typen av frågor välkomnar jag ministerns upplysning om Estlandsexemplet när det gäller att hävda tidigare ingångna förpliktelser inom ramen för en tidigare statsordning. För oss är det kanske självklart, vi pekar på Wienkonventionen som behandlar traktaträtten där vi har statssuccession som självskrivet. Jag kan tänka mig till att en nyfödd stat som Estland, med en blodig historia att den här typen av argument är oerhört viktigt. Det gläder mig att som ledamot av detta parlament, att man använder just Ålandskonventionen som en bas för den argumentationen från enskilda politikers sida. När det gäller sakfrågan måste vi välkomna detta för det visar vikten av rättsstatsprincipen inom folkrätten, det har sannerligen kopplingen till Ålands demilitarisering och neutraliseringen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. Förslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med betänkandet.  Förslaget är bifallet i första behandling.

Ärendets första behandling är avslutad.