För kännedom

Högklassig golfbana EF 6/2007-2008

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 12 mars 2008 kl. 14.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Barbro Sundback och ltl Göte Winé).

    28 lagtingsledamöter närvarande.

     

     

    Meddelas att den kandidatlista för val av landskapsrevisorer som inlämnades den 7 mars har återkallats av undertecknad. Enligt lagtingets beslut har tidpunkten för valet hänskjutits till måndagen den 17 mars. Nya kandidatlistor skall därför inlämnas till lagtingets kansli senast den 14 mars kl. 15.00. Antecknas.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 1:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 2/2007-2008 om anpassning av landskapslagstiftningen till förbudet mot drivgarnsfiske. (FR 14/2007-2008).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska gemenskapen för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 2:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 3/2007-2008 om ändrade utkomstskyddsbestämmelser. (FR 9/2007-2008).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 3:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2007-2008 om ny blankettlag om byggnaders energiprestanda. (FR 10/2007-2008).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras ärende nr 4:

     

    Landskapsregeringens meddelande om landskapsregeringens mål jämte Ramprogram för jämställdhetsarbetet på Åland 2008-2011. (M 1/2007-2008).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet nu upptas till diskussion och att lagtinget först efter avslutad diskussion tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till utskott eller inte. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

     

    Lantrådet Viveka Eriksson:

    Talman!

    Olika frågor har prioriterats under olika tider på det jämställdhetspolitiska området. Kvinnors och mäns lika möjligheter att kombinera förvärvsarbete med barn och hem, samma makt och inflytande och Kvinnofrid har stått på den åländska agendan i över tio års tid. Jämställdhetspolitiken har i hög grad påverkats av den genusvetenskapliga forskningen då det gäller förståelsen av de mekanismer och de strukturer i samhället som bidrar till ojämställdhet.

     

    Samhället förändras över tid och därför finns det skäl att med jämna mellanrum se över de politiska målformuleringarna. Att kvinnor har samma rättigheter och möjligheter samt skyldigheter på alla viktiga områden i livet är en grundförutsättning för ett jämställt samhälle där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Därför blir frågor om makt och inflytande, utbildning, arbete, ekonomisk självständighet, fördelning av avlönat oavlönat arbete och frihet från könsrelaterat våld självklara centrala jämställdhetsfrågor.

     

    Mål och delmål i ramprogrammet är övergripande och de skall gälla under en längre tidsrymd och därför måste man bryta ner målen i mer konkreta handlingsplaner med förslag till konkreta åtgärder. I handlingsplanerna kommer också att tas upp förslag till projekt och aktiviteter. Tanken är också att handlingsplanerna skall följas upp årligen och utvärderas.

     

    När det gäller jämställdhetsarbetet i landskapet så har vi en jämställdhetsdelegation som utses bland de politiska partierna i lagtinget och det är jämställdhetsdelegationen som också skall konkretisera lagtingets och landskapsregeringens övergripande målsättningar.

     

    Jämställdhetspolitiken grundar sig på en förståelse om att kön och makt skapas och upprätthålls strukturellt i alla delar av samhället. Det är därför som aktörer inom varje politik- och verksamhetsområde har ett ansvar att arbeta med jämställdheten inom respektive ansvarsområde, det som man förr kallade mainstreaming som i dag benämns jämställdhetsintegrering i programmet. Samtidigt sägs också i programmet att ett mer traditionellt jämställdhetsarbete skall föras och där handlar det om att klargöra vilka orättvisorna är och föreslå konkreta åtgärder för att rätta till orättvisorna.

     

    Jämställdhetspolitiken bygger på en genusordning. Det betyder i sin tur att det finns ett socialt system. Det finns en ordning i samhället som upprätthåller en ojämlik maktfördelning mellan könen. Jämställdhetspolitikens syfte är att förändra genusordningen.

     

    Ordningen mellan könen påverkar faktiskt flickors och pojkars villkor, pojkars och flickors livsval och beteenden i olika skeden i livet. Det är så att flickor och pojkar ganska tidigt påverkas av könsstereotypa mönster och uppfattningar. Det finns alltså förväntningar och krav från omgivningen och det är många gånger helt omedvetet. Därför att vi har en föreställning om att det finns någonting som är kvinnligt och manligt. Samtidigt kan man också konstatera att föreställningen om vad som är kvinnligt och manligt förändras under tiden därför att det som var manligt under 1700-talet kanske är lite annorlunda i dag, det är inte på samma sätt i dag som det var förr och det visar också på att det som vi i dag uppfattar som kvinnligt och manligt med största sannolikhet också kommer att förändras, om vi försöker påverka strukturerna.

     

    Maktbegreppet är centralt i ett större perspektiv, i ett nordiskt jämställdhetsperspektiv, också i ett EU-perspektiv och finns med i vårt övergripande mål. Målet uttrycker en uppfattning om vad som utmärker ett jämställt samhälle, ett samhälle där kvinnor och män har samma makt att på kollektiv nivå forma samhället men också på individuell nivå forma sitt eget liv. Makt uttrycker här att kvinnor och män skall ha samma rätt, förmåga och möjlighet att forma samhället och egna liv.

     

    I det övergripande målet kan man också se en koppling till stora internationella frågor, såsom hållbar utveckling och mänskliga rättigheter.

     

    Programmet är indelat i två olika delar där jämställdhetsdelegationens ramprogram, som är framtaget av jämställdhetsdelegationen, finns med som en bilaga till de mer övergripande riktlinjerna som landskapsregeringen har tagit fasta på. Programmet är också uppbyggt på ett sådant sätt att det finns ett övergripande mål och det finns delmål.

     

    Jag tänkte beröra några av delmålen, t.ex. det att det skall gälla samma villkor för kvinnor och män i fråga om avlönat arbete, företagande, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter. Det är så att kvinnor och män på Åland förvärvsarbetar i lika hög grad i dag, men kvinnor arbetar deltid i högre grad än män och löneskillnaderna består. Kvinnors deltidsarbete kan också ses som kvinnors individuella lösningar på strukturella problem. Könssegreringen på arbetsmarknaden kan ses som ett hinder för rörligheten på arbetsmarknaden och detta i sin tur hämmar den samhällsekonomiska utvecklingen.

    Löneskillnaden, som är en verkligt stor och svår fråga, har en lång historia där det faktiskt också var så att ända fram till sextiotalet fanns det olika lönetabeller för kvinnor och män.

     

    Ekonomisk självständighet innebär att kvinnor och män skall ha samma möjligheter att försörja sig själva och sina barn, men kvinnor och män skall också ha samma villkor när det gäller anställnings-, löne- och andra arbetsvillkor. Det finns en horisontell segregering och det finns en vertikal, alltså att kvinnor och män finns på olika positioner inom olika yrkesgrupper – i t.ex. näringslivet är det ofta män som har högre chefspositioner – men det är också en segregering till den delen att det finns mer typiskt kvinnliga branscher, mer typiskt manliga branscher.

     

    Att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män är nog en av de viktigare jämställdhetspolitiska utmaningarna framöver, men det är också en väldigt komplicerad fråga, som förstås har många aspekter. Landskapsregeringen har gått in för att gå vidare och försöka förverkliga ett arbetsvärderingssystem där man åtminstone tar första steget för att ändra på strukturerna.

     

    Ett annat verkligt stort problem är det delmål som benämns ”Frihet från könsrelaterat våld”. Här har vi all anledning att konstatera att det är en problematik som är utbredd och därför behöver vi också arbeta för breda lösningar för att komma tillrätta med problematiken. Projektet Operation Kvinnofrid är ett projekt som landskapsregeringen och jämställdhetsdelegationen fortsätter att arbeta med, men vi vill också göra det projektet stadigvarande så att det skall höra till den ordinarie verksamheten och inte längre vara ett projekt. Vi vill också ta fram en handlingsplan för kvinnofridsarbetet.

     

    Delmålen i övrigt framkommer av meddelandet och jag skall inte desto mera gå in på vart och ett av dem. Däremot vill jag kort beröra vilka prioriterade områden landskapsregeringen och delegationen särskilt kommer att fokusera på. Då handlar det om arbetsliv och arbetsmarknad, där jag redan var inne på uppdelningen i arbetsmarknaden och lönesättningen.

     

    Inom barnomsorgen och skolan har det satts igång ett attitydprojekt där man jobbar för att öka kunskaperna; genom att man får mera kunskaper kan man också söka lösningar för att komma tillrätta med problemen.

     

    Kvinnofridsprojektet är också ett fokuserat område, liksom utbildning och information. Fortsättningsvis handlar det förstås om attityder, men jämställdhetsfrågorna handlar också om  kunskap, det är ett kunskapsområde, där man måste utöka allas vår kunskap för det är endast genom kunskap vi kan komma till förändring.

     

    Landskapsregeringen har valt att föra programmet till lagtinget som ett meddelande för att ge möjlighet för lagtinget att föra en diskussion om de övergripande målen i arbetet. När det gäller mer konkreta frågor kommer vi att årligen anta en handlingsplan som bereds av delegationen och antas av landskapsregeringen. Den handlingsplanen och det arbetet som förs under ett år kommer också att följas upp årligen i form av en revision, en utvärdering.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Jag vill börja med att gratulera lantrådet till Feministakademins pris, det passar väl i det här sammanhanget! Inför mitt anförande som kommer senare i det här ärendet så har jag en fråga till lantrådet som lantrådet inte berörde i sin långa och goda framställning om arbetsliv och arbetsmarknad på sidan  3 - det finns också i jämställdhetsdelegationens ramprogram en del sagt om detta - när det gäller löneskillnader mellan kvinnor och män och när det gäller instrumentet arbetsvärdering, som jag har stött i många, många år och som har varit svårt att få till stånd här i landskapet. Jag konstaterar att det berör 40 procent av arbetsmarknaden i landskapet och 60 procent är utanför. Avser landskapsregeringen att göra någonting för att överta behörigheten när det gäller arbetsavtal eftersom man skriver såsom man skriver? Det här synes ju gälla hela arbetsmarknaden.

     

     

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Nej, det är inte avsikten. I första skedet handlar det om landskapet som arbetsgivare skall arbeta för att föregå med gott exempel och sträva till en jämnare lönesättning inom vår egen förvaltning och är underställda landskapsmyndigheterna. Däremot kan vi också när det gäller det kommunala försöka påverka kommunerna att jobba i den riktningen.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Det innebär då att landskapsregeringen använder sig av en viss segregering i förhållande till olika kvinnor i vårt samhälle, där de som är anställda i offentlig sektor ges ett väldigt markant och påtagligt stöd i landskapsregeringens jämställdhetsarbete när det gäller just löneskillnaderna, medan den 60 procent som är anställd inom privat sektor lämnas utanför. Därför borde man väl nog arbeta på ett aktivare och bredare sätt för att de facto i praktiken kunna påverka deras situation.

     

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag medger att det är ett problem, men det är också så att man måste börja ta stegen någonstans. Nu har landskapsregeringen valt att gå in för ett arbetsvärderingssystem och försöker komma vidare den vägen. Om landskapet tar det steget finns förstås förhoppningen att det också sprider sig i samhället, att man alltså är ett gott föredöme för andra arbetsgivare.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Herr talman!

    Centern anser att jämställdhetsarbetet ska ha högsta prioritet. All erfarenhet visar att ökad jämställdhet leder till ett bättre samhälle, politiken förändras, både offentlig och privat sektor tillförs nya resurser, hemmet och familjen mår och fungerar bättre. Kvinnor och män är biologisk två olika kön och ska fortsätta att vara det. Kvinnor och män ser olika på saker och ting, prioriterar olika, fungerar socialt olika och ska fortsätta med det. Vad det verkligen handlar om är att dra full nytta av dessa olikheter – kanske man kan säga att ökad jämställdhet är jämförbart med mindre inavel och större korsbefruktning i naturen.

     

    På Åland liksom i övriga Norden har vi tack och lov kommit en god bit på väg i arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män, men det finns ännu mycket kvar att göra innan vi når den grad av jämställdhet som krävs för en modern demokrati. Det finns fortfarande flera orättvisor som vi måste rätta till. Vi får inte ge upp innan kvinnan har samma möjligheter som mannen till utbildning, jobb, lön, karriär, inflytande, makt med mera! De som inte inser detta och aktivt jobbar för nödvändiga förändringar bör läsa om historien och då förhoppningsvis inse att varje steg i rätt riktning har burit frukt – både socialt och ekonomiskt. Ta bara en sådan sak som att det finns statistiska bevis på att företag ledda av kvinnor ofta är mer framgångsrika än företag som leds av män. Något att tänka på för oss pojkar, eller hur?

     

    Meddelandet om jämställdhetsarbetet på Åland 2008-2011 är välkommet, det är föredömligt kort och koncist och beskriver ramprogrammet på ett lättillängligt sätt, om man bortser från några vetenskapliga fackuttryck som åtminstone för mig känns teoretiska i ett projekt som nog drivs bäst genom logisk analys och pragmatisk handling. Av meddelandet framgår tydligt att vi genom arbetsrättsliga och andra juridiska åtgärder har nått långt, men det konstateras i samma andetag att det ännu finns en stor skillnad mellan lagar, avtal och jämställdhetsplaner och tillämpningen av dessa. Det är alltså fortfarande stor skillnad mellan ord och handling. Jag tolkar det så att alla nickar instämmande och är positiva till det mesta som förs till beslut, men sedan, när paragrafer och handlingsplaner ska förverkligas, så går dragmotorn inte på alla cylindrar.

     

    Varför, frågar man sig? Är vi inte alla besjälade av tanken att uppfylla målet? Tydligen inte - för i så fall skulle allt gå snabbare, mycket snabbare. Min slutsats blir därför att det finns krafter som inte vill medverka till mer jämställdhet eller rentav motarbetar utvecklingen, ja till och med tycker att den redan har gått för långt. Allt förändringsarbete röner förstås motstånd, vilket en demokrati också ska tåla. Öppet motstånd skapar debatt, kan bemötas och leder till utveckling. Värre är det med motstånd som inte syns. Eftersom man inte får många poäng på att öppet gå emot jämställdhet är det nog ingen dum arbetshypotes att det dolda motståndet mot jämställdhetsarbetet är större än vi anar. Är det kanske något som vi borde titta närmare på? Kanske det finns undersökningar på det här, om inte så borde de göras, varför inte här på Åland? En undersökning bör självklart ta hänsyn till att allt motstånd inte är illasinnat utan faktiskt kan bottna i ren okunskap, som går att avhjälpa med information och bevis.

     

    Fru talman!

    Jämställdhetens kärna beskrivs mycket fint i Nationalencyklopedin, som också framgår av meddelandet och jag citerar: "Ett tillstånd som kan anses råda antingen när kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter eller först när kvinnor och män har samma ställning och inflytande i ett samhälle. Jämställdhet är ett mål och kan definieras som att kvinnor och män skall ha samma makt att forma samhället och sina egna liv i ett samhälle fritt från könsrelaterat våld. Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av grundförutsättningarna för ett demokratiskt samhälle".

     

    Det här håller säkert alla i denna församling med om. Men vi måste minnas att det inte är fråga om några självklarheter. Ser vi oss om i världen inser vi detta och att i ett historiskt perspektiv är det uppenbart att jämställdhetsarbetet är en lång kamp för ett rättvisare samhälle, även här på Åland. På vissa håll står det helt stilla och i många länder är det oroväckande trögt. Hos oss har den stora majoriteten dock en positiv inställning så det gäller att smida medan järnet är varmt.

     

    Jämställdhet är ett centralt mål i centerns valprogram och i vårt dagliga politiska arbete. Det är därför djupt otillfredsställande för vår rörelse att vi har betydligt färre kvinnor än män uppställda i val och invalda i lagtinget och kommunfullmäktigen. Det är heller ingen tröst att vi är i gott sällskap med andra partier. Vi vill och ska förbättra balansen, men hur? Ja, inte räcker det med att bara fråga kvinnor om de vill vara med i politiken. Vi måste långsiktigt förbättra möjligheterna för kvinnor att kunna ställa upp. Detta kan inte åstadkommas på annat sätt än genom ett målmedvetet jämställdhetsarbete, dvs. att förverkligandet av jämställdhetsprogrammen är en förutsättning för att få fler kvinnor med i politiken. Centern satsar 100 procent på det! Det senaste beviset på att vi menar vad vi säger är lösningen av listan till valet av landskapsrevisorer. Partiernas önskemål resulterade först i en lista med fyra män och ingen kvinna. Detta kunde inte accepteras och inom centern har vi nu sett till att vår ordinarie representant blir en kvinna så att förhållandet mellan könen nu är 3-1!

     

    Fru talman!

    Nog är det väl besynnerligt och också mycket otillfredsställande att löneskillnaderna mellan män och kvinnor fortfarande är stora både inom den offentliga sektorn och inom den privata. Som det framgår av meddelandet så har inte principen om lika lön för likvärdigt arbete kunnat förverkligas, trots jämställdhetslagen, EU-lagstiftningen och internationella konventioner. Man kan spekulera i orsaken, men bäst är att ta reda på den och då krävs statistik, vilket vi från centern uppmanar landskapsregeringen att ta fram!

     

    Det är bra att man i meddelandet konstaterar att jämställdhetsarbetet är ett kunskapsområde. Det i sin tur betyder att forskning, information och statistik har grundläggande betydelse för framgång. Så, bästa kolleger, var beredda på att satsa mer budgetmedel på att öka kunskapen och upplysningen! Enbart fakta biter och om det inte finns så ska sakförhållandena fram i siffror!

     

    Det finns också många ljusglimtar att fästa uppmärksamhet på. Glädjande är det till exempel att kvinnorna nu utbildar sig mer än männen. Att åldersgruppen män femtio år och äldre har högre utbildning än kvinnor i samma ålder förklarar säkert en del av dagens löneskillnader och maktstrukturer både inom det offentliga och inom det privata. Att kvinnor i åldersklasserna under femtio har högre utbildning än männen i samma åldersgrupper inger ett stort hopp för jämställdheten. Denna kvinnliga utbildningspotential kommer att bidra till ett genombrott och då går förändringarna troligtvis betydligt snabbare, det kan bli en så kallad ketchupeffekt, kanske till och med så kraftig att det finns skäl att på förhand också följa upp männens situation så att pendeln inte slår över för långt åt andra hållet. Målet är ju balans!

     

    Fru talman!

    Man måste se med egna ögon för att riktigt kunna förstå och reagera. Man måste uppleva på riktigt för att inse att, jo, detta är sant, så här bra eller så här besvärligt är det. Vi människor fungerar så för att vi i första hand tänker på oss själva. Det som inte direkt berör vår egen situation har vi lätt för att skjuta åt sidan och nedprioritera. Dessutom bombarderas vi under dygnets alla vakna timmar med tusentals budskap så det ligger väl också en hel del självbevarelsedrift i att inte låta sig påverkas och ryckas med i första taget.

     

    Våld mot kvinnor och barn och sexuell mobbning på arbetsplatser kan under inga omständigheter accepteras av samhället. Information och manifestationer är ett sätt att komma till tals med kvinnovåldet. Men det behövs även en klar och avskräckande lagstiftning, en engagerad polisorganisation och ett rättsväsende som straffar och rehabiliterar de män som utnyttjar sin överlägsna fysik mot kvinnor. Det är bra att man i meddelandet öppet redovisar problemen och nämner företeelserna med detta rätta orden. Jag har aldrig gillat ordet ”kvinnovåld”- vad är det? Äntligen pratar man om ”mäns våld mot kvinnor”. Det är bra!

    I meddelandet står det att våld mot kvinnor och barn är ”ett av de grövsta brotten mot grundläggande mänskliga rättigheter och jämställdhet”. Jag vill stryka de två första orden ”ett av”. Vi vet att hemmet ännu är den farligaste platsen för en kvinna – också här på Åland. Det våld vi nu pratar om slutar tyvärr allt för ofta med döden för den svagare parten, för att inte tala om det ofta livslånga psykiska lidande som barnen i sådana familjer utsätts för. Eftersom mörkertalet är stort är det av största vikt att högt prioritera lösningen av detta samhällsproblem, vilket även förtjänstfullt görs i ramprogrammet.

     

    Men, och nu riktar jag mig till mina manliga koller i denna församling, nu är det vi män som måste gå i spetsen för att utrota våldet mot kvinnor! Det är vi som äger problemet och måste gå i spetsen, vara goda förebilder och vara uppmärksamma på negativa signaler i vår omgivning. Vi måste våga reagera och tillsammans bekämpa våldet mot kvinnor och barn! Och vi får inte passivt vänta tills vi sett våldet med egna ögon. Det finns tillräckligt med bevis för att vi ska reagera direkt med alla medel. Här om någonstans borde vi införa en nollvision!

     

    Till sist, fru talman!

    Sammanfattningsvis kan konstateras att jämställdhet mellan kvinna och man är historiskt ett relativt ungt begrepp. Hos oss i Norden har vi tack och lov kommit långt, kanske längst. Men det finns fortfarande orättvisor som vi måste rätta till. Vi måste se till att kvinnan är jämställd med mannen!


    I centerns valprogram säger vi – utan jämställdhet ingen demokrati – så är det, bästa lagtingskollegor!

     

    Ltl Olof Erland, replik:

    Talman!

    Det är klart att genusstrukturerna är starka och långvariga. Därför är det viktigt att också påpeka alla småsteg som tas och som måste tas. Ltl Torbjörn Eliasson nämnde hur viktigt det är med statistik. Den här saken har varit uppe i många olika sammanhang; jag tog själv initiativ i Nordiska rådet för tio år sedan till könsuppdelad statistik och i dagarna har det kommit ut en 80-sidig statistikbroschyr från ÅSUB som heter Kvinnor och män 2008. Där finns ganska långt uppdelat den individ- och könsbaserade statistiken, så där finns alltså väldigt mycket underlag. Jag tror att det är bra att gå vidare med den här typen av undersökningar, statistik och samtidigt också utnyttja det i debatten. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Tack för det påpekandet ltl Olof Erland! Det är bra att det finns statistik. Jag har själv inte ännu sett den, så den är tydligen ganska färsk. Vad jag förstår på dem som arbetar med detta så behövs det mera, så av den anledningen tryckte jag på det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Kvinnor och män skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden;  var och en oberoende av kön, ålder, ras eller social status skall ha samma möjlighet att forma sitt liv och växa som människa. Många undrar säkert, att vad är det här för text? Jo, det är ingressen i Ålands Framtids partiprogram under rubriken ”Jämställdhet och jämlikhet”. När man läser detta så även om vi brukar vara lite oeniga i politiken tror jag att de flesta skriver under det här. När vi pratar om jämställdhet är man politiskt relativt samstämmig, men ändå händer det inte så mycket och jag skall försöka titta på varför det kan vara på det sättet.

     

    I landskapsregeringens meddelande och även i ramprogrammet, som jag tycker att är rätt allmänt hållet, det är lite svårt att ta på, så finns det ändå flera delmål.  Ett delmål är: ”Samma villkor för kvinnor och förutsättningar för kvinnor och män i frågan om avlönat arbete, företagande, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet.” Under det delmålet står det bl.a.: ”Kvinnor har inte etablerat sig som egenföretagare i samma utsträckning som män. En av orsakerna kan vara fördelningen av det avlönade och oavlönade arbetet.” Det tror jag definitivt att kan vara en delorsak, men jag tror inte att det är hela svaret på den frågan, utan jag tror också att det är så att kvinnor kanske har en mindre riskbenägenhet och är framför allt mera självkritiska. Det är helt enkelt genetiska skillnader som ligger i botten här.

     

    När lantrådet fick priset som årets feminist, och jag vill passa på och gratulera, det var ju roligt att en ålänning kunde duga till det någon gång, så ställdes frågan: Är det speciellt att vara kvinna och lantråd? Enligt massmedia svarade lantrådet: ”Jag inbillar mig att folk tittar extra på vad jag gör och på vad jag lyckas med”. Jag vet inte om det är ordagrant återgivet, men så stod det i tidningen, alltså ”inbillar”. Jag tror inte att lantrådet inbillar sig, men däremot tror jag att kvinnor ställer betydligt högre krav på sig själva än vad män gör många gånger och det är olyckligt när det gäller att uppnå jämställdhet. Jag tror säkert att de flesta i den nyss avslutade valrörelsen för ett halvår sedan har samma erfarenhet som mig. Jag pratade med många kvinnor som ofta sade, nej, jag kan inte tillräckligt mycket, nej, jag vågar inte, man var väldigt självkritisk, men när jag pratade med  män började de med en gång planera vad de skulle göra när de kom in! Det finns de facto en genetisk skillnad här som jag tycker att man bör uppmärksamma.

     

    Ett annat delmål i landskapsregeringens meddelande är under rubriken ”Samma tillgång för flickor och pojkor, kvinnor och män till utbildning och utbildning av personliga intressen och talanger.” Det står i texten under det delmålet: ”Kvinnor har i dag högre formell utbildningsnivå än män och går i högre utsträckning vidare till högskolor och universitet. Undersökningar visar att flickor rent generellt presterar bättre än pojkar i skolan. När det gäller program och ämnesområden väljer flickor traditionellt och könsstereotypt vilket ger återverkningar på arbetsmarknaden.” Det ligger också en del i detta, men jag tycker inte att det är hela svaret på frågan. Det är så att det finns olika intressen, det ser vi t.ex. ute i kommunerna vid tillsättandet av nämnder, det är alltid ett pusslande för att få jämställdhetslagen uppfylld. Men jag tycker att det är bra att detta pusslande finns för det kan leda till förändringar. Vi måste dock tillåta även i jämställdhetsdebatten att kvinnor och män är olika och tillåter dem vara olika. Men det intressanta är följande: ”Flickor och pojkar skall inte  hindras och begränsas av förväntningar och krav utgående från könstillhörighet utan skall ges möjlighet att upptäcka och utveckla sin fulla potential.” Det här tycker jag är oerhört viktigt för just förväntningar och krav utgående från könstillhörighet måste uppmärksammas mycket mera om vi skall uppnå verklig jämställdhet. Det bör man ha speciell fokus på.

     

    Fru talman!

    Könstillhörighet är väldigt cementerat. Det är värt att notera att det gäller inte bara kvinnor, vilket jämställdhetsdebatten ofta blir att handla om, utan ibland handlar det i lika hög grad om män och jag skall faktiskt vara så självutlämnande att jag skall ta mig själv som exempel. Jag är ensamstående pappa, jag har enskild vårdnad om två minderåriga barn och jag har så många gånger fått höra att jag är så fel just på grund av att jag inte skall ha den rollen för att jag är man! Jag skulle kunna berätta så mycket om de kontakter jag har fått ha med myndigheter osv., så ni skulle inte tro att hälften är sant, men det tänker jag av olika orsaker inte gå in på. Jag vill nämna en sak när jag en gång beklagade mig för en kvinnlig vän om hur grundmurade värderingar det finns; då hade hon ett ganska bra svar på hur det kan vara från andra sidan, men jag skall återkomma till det. Jag vill ändå understryka att vi vet att vi människor är olika, inte bara kvinnor och män utan det som stämplas som typiskt kvinnligt kan en man ibland vara bättre på än en kvinna och vice versa.

     

    Det som sägs i ramprogrammet under rubriken ”Könsroller”: ”Det är tillåtet för män att bejaka sina ’kvinnliga’ sidor, men detta blir problematiskt eftersom underförstått är t.ex. mjukhet och omtänksamhet inte en manlig egenskap.” Det här tycker jag är en märklig formulering för jag tror att mellan män och kvinnor samt även mellan kvinna och kvinna och mellan  man och man har vi väldigt olika sätt att visa mjukhet och omtanke på, så här tycker jag faktiskt att författarna sitter lite fast i ett gammalt könsrollstänkande.

     

    Men för att återgå till den kvinnliga vännen som jag beklagade mig för. Det hör till, apropå vad som är typiskt kvinnligt och manligt, att den här kvinnan är väldigt teknisk, snickrar, sköter det mesta i hemmet, men när hon skulle köpa byggmaterial av företag som säljer byggmaterial måste hon nästan alltid ta med sin man med för hon fick ingen expediering annars, hon fick bara stå där och vänta för det var så grundmurat att det här sköter männen!

     

    Med detta ville jag peka på två exempel på cementerat könsrollstänkande som jag tycker att vi måste komma bort från.

     

    Till sist, fru talman, två kommentarer om landskapsregeringens prioriteringar. Under rubriken ”Arbetsliv och arbetsmarknad” sägs att man skall eliminera omotiverade löneskillnader mellan kvinnor och män. Precis som ltl Torbjörn Eliasson var inne på är det märkligt, efter alla dessa år, att vi fortfarande står där vi står. Jag noterade att lantrådet i sin presentation sade att här har man det viktigaste jämställdhetsarbetet, och det ställer jag upp på. Man nämner också under den här rubriken den arbetsvärdering som man skall genomföra. Till sist skriver man: ”Den strukturella lönediskrimineringen kräver andra arbetsmetoder och insatser.” Synnerligen allmänt hållet! Här skulle man gärna vilja veta lite mera hur man tänker från landskapsregeringens sida, det blir lite hängande i luften. En kvinnolönepott är någonting som vi har diskuterat när det gäller detta, men, igen, det går inte enbart att åtgärda löneskillnaderna i offentlig sektor utan man måste nog också föra ett resonemang när det gäller arbetsgivare inom den privata sektorn.

     

    När man kommer in på arbetsmetoder tycker jag att det är bra när man pratar om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i alla politik- och verksamhetsområden. Det är definitivt rätt väg att gå och det innebär inte heller, som jag förstår meddelandet, att man skall sluta med det traditionella jämställdhetsarbetet. Jag tror att det är väldigt viktigt att integreringen blir en naturlig del inom alla politikområden, det understöder jag varmt.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Herr talman!

    Jag föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets plenum på måndag den 17 mars.

     

    Lantrådet Viveka Eriksson:

    Talman!

    Jag vill passa på att kommentera det som har sagts. Ltl Torbjörn Eliasson var inne på detta med val och lagting. När vi tittar på valstatistiken från höstens val var det så att det var färre kvinnliga kandidater som ställdes upp, men det var också så att när vi tittade på vem som blev invalda i lagtinget var faktiskt alla nya män. Det är en tendens som man har anledning att fundera vad det beror på. Tittar vi tillbaka i självstyrelsens historia får vi gå ända fram till femtiotalet; då var det endast fyra kvinnor med i landskapspolitiken. Som alla känner till var Fanny Sundström den första kvinnan och hon var alldeles ensam i sitt slag under många år. Fram till 1980 var det elva kvinnor som hade varit aktiva i landskapspolitiken, så det är en väldigt, väldigt lång och segdragen historia som vi har bakom oss och som vi i alla partier förstås har anledning att fundera väldigt noga på: hur skall vi rätta till detta? Det bästa är självklart att hälften av lagtingsledamöterna är kvinnor och hälften är män, så att alla delar av befolkningen också har sin röst hörd. Det är det som är tanken med vårt parlamentariskt system med en representativ demokrati och att vi i lagtinget skall representera olika befolkningsgrupper.

     

    Det är också just det som ltl Anders Eriksson var inne på att det var ett problem när man gjorde kandidatvärvningen att kvinnor oftare sade nej och vi har, som sagt, anledning att fundera.

     

    När det gäller statistik ville jag bara visa Kvinnor och män på Åland, en beställning som landskapsregeringen gjort hos ÅSUB. Här framkommer en del fakta och det här hjälper upp det, men i all statistik bör man tänka ur ett genusperspektiv. Därför har vi också i programmet tagit upp framtagandet av statistik som ett viktigt arbetsredskap. Jag stöder alltså ltl Torbjörn Eliasson till den delen och säger att vi är på gång med det.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson var också inne på Operation Kvinnofrid och att det är viktigt att olika organisationer som berörs av problematiken är involverade och delaktiga. Det är just det som är tanken med Operation Kvinnofrid att man samordnar olika resurser, att man gemensamt arbetar på ett sådant sätt att man motverkar våld mot kvinnor samt att man också har en bra beredskap att möta den problematiken i de fall som kvinnor utsätts för våld. Ltl Torbjörn Eliasson var inne på att män skall stå i spetsen för detta arbete, och det tycker jag förstås att är självklart, men jag tycker att vi tillsammans skall stå i spetsen för allt arbete med jämställdhetsfrågor. Det handlar om att vi tillsammans skall göra en förändring. Det är inte kvinnornas sak, det är inte männens sak utan vi tillsammans skall verkligen göra förändringen, annars kommer vi aldrig att nå fram till målet, ett jämställt arbete.

     

    Ltl Anders Eriksson hade läst i media att jag hade sagt att jag upplever att folk tittar extra på ett kvinnligt lantråd. Jag tror bestämt att jag sade att vilket lantråd som helst tycker att det är en ganska stor och ansvarsfull uppgift, att det inte är direkt könsspecifikt, men genom att vara den första kvinnan på posten inbillar jag mig däremot att det kan finnas en viss extra granskning.

     

    Vi återkommer alltid den här debatten om kvinnligt och manligt och om det är könet eller om det är strukturerna som är orsaken till ojämställdheten i samhället. Det är förstås  inte det att vi är olika kön, och kvinnor och män skall vara olika, men det är strukturerna som finns som gör att förväntningarna är olika, om man är man eller kvinna, tjej eller kille, t.ex. i utbildningsvalet samt därmed också yrkesvalet. Därför har det uppstått en segregering i arbetsmarknaden som är både branschskiljande och nivåskiljande.

     

    Ltl Anders Eriksson hade en fråga om formuleringen ”strukturella lönediskrimineringen kräver andra arbetsmetoder och insatser”. Jag kan hålla med om att den meningen hänger lite löst och självklart hänger meningen ihop med arbetsvärderingssystemet; man måste ha särskilda åtgärder, särskilda arbetsmetoder för att komma åt lönediskriminering, men det ser lite konstigt ut när det hänger löst så här. Det var alltså tanken.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Självklart skall vi när det gäller mäns våld mot kvinnor tillsammans bekämpa det. Men jag tycker ändå att det är viktigt att vi män tar spets på det här därför att vi skall ju vare förebilder för dem som växer upp och samtidigt måste vi också våga ta i den här typen av problem, ifall vi uppmärksammar dem. Det är någonting som är jättesvårt att göra, men där måste vi också våga ta vårt ansvar.

     

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag kan bara hålla med.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

    Ltl Carina Aaltonen:

    Herr talman!

    Jag stöder förslaget om bordläggning och bordläggningstiden. Samtidigt hoppas jag att det är fullt här i salen i alla bänkar när den här mycket viktiga debatten tar ny fart.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Carina Aaltonen, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 17 mars. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum måndagen den 17 mars.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Ltl Roger Janssons enkla fråga om en högklassig golfbana. (EF 6/2007-2008).

     

    Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte avges.

     

    Lagtingets nästa plenum är måndagen den 17 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.15.02).