PLENUM den 18 december 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

 

Lagutskottets betänkande nr 7/2003-2004 angående förordningen om bringande i kraft av konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar samt republikens presidents förordning om ikraftträdande av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar. (RP 4/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. De i framställningen ingående förordningarna föreläggs för lagtingets bifall.

 

Förordningarna är bifallna.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 1/2003-2004 angående växtskydd. (FR 4/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Finansutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående förslag till budget för år 2004. (FR 1/2003-2004 jämte FM 1-50/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Finansutskottet kommer nu med ett av utskottet behandlat förslag till budget för år 2004 och jag vill nu framlägga finansutskottets syn på förslaget.

 

Behandlingen i finansutskottet har denna session avvikit från det vanliga; dels är budgeten en övergångsbudget mellan två valperioder och det betyder att budgeten har gjorts upp av den avgående landskapsstyrelsen, har diskuterats med det avgående lagtinget som till stor del förnyades i samband med valet och nu skall alltså det nya lagtinget anta denna budget.

 

Det andra som har varit lite annorlunda är att finansutskottet har bytt ordförande under den här perioden och det beror på landskapsstyrelseomvandlingen; detta har naturligtvis inverkat på arbetet i finansutskottet. Jag vill här tacka medlemmarna i finansutskottet, både ordinarie och ersättare, för det goda arbets- och samarbetsklimatet som har rått i utskottet. Sekreteraren vill jag också ge del i mitt tack. Vice ordföranden har ett flertal gånger, flera gånger än normalt säkert, fått fungera som ordförande på grund av ordförandebytet och det är också värt ett tack.

 

Finansutskottet inbegärde utlåtanden från såväl social- och miljöutskottet som näringsutskottet. Båda utskotten har inkommit med sina betänkanden vilka är bifogade finansutskottets betänkande.

Vi är tacksamma i finansutskottet för att dessa båda utskott gjorde det jobbet. På sedvanligt sätt har finansutskottet hört ett antal sakkunniga, närmare bestämt över 50, vilka listas i slutet av betänkandet. Man har hört dem i frågor som har anhängiggjorts antingen i finansmotioner, i remissdebatten eller på annat sätt. Till betänkandet har en reservation fogats av finansutskottsmedlemmen ltl Lasse Wiklöf.

 

Finansutskottet vill införa ett rättelseblad som vi hoppas att skall kunna fogas till betänkandet. Detta rättelseblad är utdelat på lagtingsledamöternas bord och vi vill från finansutskottet införa följande text till moment 45.54.60. Nu ser jag att det står 41.54.60 – ytterligare ett fel måste alltså noteras. Jag hoppas att det noteras.

 

Enligt budgetens motivering under momentet har landskapsstyrelsen meddelat berörda kommuner på norra Åland och Mariehamn att landskapsstyrelsens målsättning är att stöda det under momentet aktuella projektet med 40 procent av kostnaderna. Samtidigt konstaterar landskapsstyrelsen att bidraget totalt sett får stiga till högst 3 miljoner euro. Projektet är dock kostnadsberäknat till ca 11 miljoner euro. Med hänvisning till den beräknade kostnaden anser utskottet att stöd kan beviljas med 40 procent av kostnaderna eller ca 4,4 miljoner euro. Det handlar alltså om kostnader för överföringsledning från norra Åland till Mariehamn samt för tillbyggnad av Lotsbroverket. Det här föll som sagt bort genom ett misstag och förhoppningen är att det skall kunna infogas.

 

Ett flertal gånger har finansutskottet och lagtinget under årens lopp funderat över och påpekat hur man skulle kunna tidigarelägga budgetprocessen. Det har också diskuterats i landskapsstyrelsen många gånger. Regeln har tillsvidare varit att budgeten framläggs till lagtinget i medlet av november, dvs. i praktiken fyra-fem veckor före julhelgen och budgeten skall antas före nyår, vilket betyder att lagtingsledamöterna har några dagar på sig att läsa budgeten, skriva motioner, debattera den innan den remitteras till finansutskottet. Sedan har finansutskottet kanske två veckor på sig för hörande, diskussion, beslut, justering och lagtinget har då sista veckan före julhelgen, dvs. nu, tid för att anta budgeten för inkommande år. Det här är en mycket pressad tidsram med tanke på att budgetbeslutet är ett av de viktigaste besluten som tas i lagtinget och det är det beslutet som skall ge verksamhetsförutsättningar för hela Ålands offentliga sektor under följande år. Detta har vi, som sagt, redan påpekat och det är ingen ny problematik, men finansutskottet vill igen inför den nya lagtingsperioden erinra om nödvändigheten att förändra budgetprocessen. Finansutskottet påpekar också problemet som en kort och sen budgetprocess medför för kommunerna, dvs. osäkerheten som blir i kommunernas budgetberedning genom att eventuella beslut som påverkar kommunernas ekonomi blir kända först i ett så sent skede att kommunernas budgeter kanske är tagna i vissa fall. Det skulle också vara till fördel om såväl lagting som finansutskott skulle hinna fördjupa sig i ÅHS-planen. Finansutskottet efterlyser m.a.o. en förändring i budgetbehandlingen och uppmanar landskapsstyrelsen att antingen tidigarelägga hela budgetprocessen eller att under vårsessionen möjliggöra en diskussion om budgeten i lagtinget. Ändå bör jag påminna om att alltför tidigt kan inte den slutliga budgeten tas och arbetet kan inte slutföras eftersom nivån på klumpsumman blir känd först i augusti, september; då först vet man vilka resurser man har. Men jag tror att det är skäl att fortsätta att jobba på det här.

 

Fru talman!

Jag tror också att alla i lagtinget är överens om att en stram budgetpolitik måste tillämpas framöver. Hur detta skall genomföras råder det däremot delade meningar om; det här framkommer dels i motionen och vi kommer kanske också att höra det i samband med presentationen av reservationen. Finansutskottet anser att målsättningarna skall vara att under goda ekonomiska år på Åland skall man försöka skapa ett överskott som kan fonderas eller sparas för framtiden. Landskapsstyrelsen bör styra de offentliga investeringarna så att de inte blir byggkonjunkturdrivande. Bättre balans mellan offentliga sektorn och privata sektorn efterlyses. Finansutskottet vill se en plan över hur driftskostnadernas utveckling och förhöjning kan stävjas. Finansutskottet vill se investeringar som genererar nya inkomster till Åland hellre än sådana som enbart höjer driftskostnaderna för landskapsstyrelsen. Systemet för lagtingets godkännande av nya projekt bör ses över så att landskapsstyrelsen inte presenterar färdiga projekt som blir nästintill omöjliga att ändra på, dvs. presentation av projekt i ett tidigare skede än förut, där det är möjligt.

 

Finansutskottet efterlyser också större rörlighet av personalresurserna genom någon form av arbetscirkulation. Det här gäller alla sektorer inom förvaltningen. Det betyder m.a.o. att man bör lära sig att jobba över revirgränserna, kanske det är dags att riva lite revir. Finansutskottet anser också att det inte skall vara självklart att alla gamla verksamheter skall bli kvar i det oändliga inom landskapsstyrelsen utan man vill att landskapsstyrelsen noga överväger om allt måste finnas kvar som det har varit även om man behöver införa nya verksamheter; kanske man måste lära sig att ta bort någonting i den första ändan. Landskapsstyrelsen vill också – naturligtvis, kanske man skall säga – att landskapsstyrelsen i fortsättningen även noga prövar alla anställningar. Finansutskottet efterlyser en avyttringsplan över de fastigheter som kan säljas; denna plan vill finansutskottet se före 30 juni under nästa år. Ändå vill finansutskottet påpeka att man inte skall skapa något överutbud på fastighetsmarknaden genom att helt plötsligt bjuda ut många fastigheter.

 

Enligt landskapslagen om pensionsfonden är avsikten med fonden att trygga betalningen av framtida pensioner för dem som omfattas av landskapets pensionssystem samt att utjämna pensionsutgifterna för landskapet. För att uppnå detta syfte överförs pensionspremierna och de pensionsavgifter som de anställda inom landskapets pensionssystem erlägger till fonden – i år 12,6 miljoner euro – medan medel ur fonden används för täckande av landskapets pensionsutgifter. Det belopp som överförs för att täcka 2004 års pensionsutgifter – i budgetförslaget 10 miljoner euro – skall anges i budgeten och uppgå till högst tre fjärdedelar av landskapets årliga pensionsutgifter.

 

Utskottet erinrar om nödvändigheten av att landskapsstyrelsen kan avsätta tillräckliga medel till fonden för framtida behov. Enligt bokslutet 2002 är den nuvarande pensionsansvarsskulden 445 miljoner euro. Bokföringsvärdet på fonden var samtidigt 108 miljoner euro, dvs. ca 24 procent av ansvarsskulden. För att inte någon skall behöva förskräckas av de höga summorna vill jag ge några jämförelsetal.

 

Statens pensionsansvarsskuld var samma tid 54,2 miljarder euro och pensionsfondens balansomslutning anges till 5 miljarder euro, alltså ca 10 procent av ansvarsskulden i statens pensionsfond. I kommunernas i riket pensionsfond finns 12 miljarder euro och det beräknas vara ungefär 25 procent av hela ansvarsskulden. Inom APL-systemet lär förhållandena vara likartade, dvs. fonden består av ca 25 procent av pensionsansvarsskulden.

 

Med detta vill jag säga att våra pensionsfonderingar trots de höga summorna ligger  på en acceptabel nivå.

 

Fru talman!

Kommunernas ekonomier är beroende av landskapets stödformer och det ligger i landskapets intresse att det skall gå bra för kommunerna och vice versa. Det är också bra för kommunerna om landskapsstyrelsens ekonomi är stabil, så det är ett gemensamt intresse för alla, också för invånarna som berörs av alla kommunala och landskapsstyrelsebeslut, att relationerna mellan kommuner och landskapet fungerar bra.

 

Finansutskottet vill nu se en total översyn av systemet för de ekonomiska flödena mellan landskapsstyrelse och kommunerna, vill ha förenklade landskapsandelssystem, ha lättförståeliga, genomskinliga system så att alla berörda kan erhålla en helhetsbild. Kommunernas och landskapets ekonomi bör alltså utvecklas i samma takt och ekonomiska åtstramningar bör göras i överensstämmelse mellan landskapet och kommunerna.

 

Landskapsandelssystemet och lagstiftningen som berör anläggningskostnader för skola, bibliotek, daghem och omsorgshem bör ses över, liksom de kriterier som styr i dag. Finansutskottet anser att ett enhetspris, normer beträffande utrymme, volymer, kvadratmeter osv. också skall ingå i ett tydligt regelverk. Tills ny framställning antas av lagtinget anser finansutskottet att de nu gällande bidragsprocenterna skall gälla.

 

Finansutskottet förväntar sig att landskapsstyrelsen skall presentera ett förslag till lagtinget om hur kompensation för de utökade förvärvsinkomstavdragen till kommunerna skall utformas.

 

Finansutskottet omfattar social- och miljöutskottets betänkande och kan konstatera att ÅHS har förbättrat sig när det gäller uppföljning och budgetdisciplin, men fortfarande måste inbesparingar och omstruktureringar genomföras. Finansutskottet omfattar de nu föreslagna höjda avgifterna, men anser att det är en både tveksam och kortsiktig metod att lösa kommande budgetproblem. Finansutskottet omfattar också landskapsstyrelsen förslag till tillbyggnad av centralsjukhusets kök, konferensutrymmen m.m.

 

Finansutskottet anser att det är nödvändigt att genomföra de stora turistprojekten golf, kk-huset m.m. för att stimulera turistsektorn.

 

I övrigt omfattar finansutskottet näringsutskottets betänkande som bl.a. påpekar problemen med de höga transportkostnaderna som är en konkurrenshämmande faktor för alla företagare. Finansutskottet föreslår att landskapsstyrelsen ser över problematiken i akt och mening att lösa frågan.

 

Finansutskottet omfattar landskapsstyrelsens förslag till åtgärder för att förbättra miljön, vilka anges i budgetförslagets motiveringar, men utskottet vill tillägga att landskapsstyrelsen också bör ägna uppmärksamhet åt all fartygstrafik i våra farleder och genom vår skärgård.

 

Som jag sade ser finansutskottet positivt på överföringsledningarna för avloppssystem från norra Åland till Mariehamn, ser det som en mycket viktig miljöförbättrande åtgärd för hela Åland.

 

Vidare konstaterar finansutskottet när det gäller allmänna motiveringarna att jämställdhetskonsekvensbedömningarna kan förbättras, att utbildningsinsatserna kan utvecklas och att uppgörande av könsrelaterad statistik skall ligga till grund vid olika bedömningar.

 

Fru talman!

Till sist vill jag ge några kommentarer kring några moment i detaljmotiveringarna. Jag kommer inte att gå igenom varje finansmotion men några kommer att beröras.

 

När det gäller detaljmotiveringens första moment i vårt betänkande 33.05.60 Inkomster av radio- och TV-verksamhet vill jag bara meddela att det är riktigt att uppbördssystemet skall förbättras och jag har i dag fått reda på att man kommer att lediganslå tjänster, man kommer att dela upp Åland i fyra distrikt med varsin kontrollant och jag tycker att det är bra om landskapsstyrelsen fullföljer det.

Nästa moment som berör inkomster är Posten på Åland, där utskottet inte föreslår någon ändring i landskapsstyrelsens förslag men utskottet är nog av den åsikten att överenskommelsen som träffades mellan Posten på Åland och landskapsstyrelsen är oändamålsenlig. Vi anser i finansutskottet att enligt gängse affärsmässiga principer bör avkastningen knytas till vinsten och vi säger också att lagen bör ses över, det är lite otydliga skrivningar och man kan möjligen feltolka dem. Det viktiga är i alla fall att man fastslår hållbara långsiktiga principer för vinstutbetalningen. Det är ett affärsdrivande företag som ägs av landskapsstyrelsen och enligt gängse principer är det ägarna som fattar beslut om dividendpolicy. Jag vill dock beklaga att detta kom till Postens styrelse i ett sent skede. Den överenskommelse som fanns som har bedömts som oändamålsenlig och inte rätt grundad borde naturligtvis ha diskuterats av landskapsstyrelsen med Postens styrelse.

 

Jag vill påpeka att finansutskottet har höjt momentet för lagtingets övriga utgifter, lagtingsgruppernas disposition för kansliändamål med 5.000 euro och det beror på ett nytillkommet parti.

 

Jag vill också påpeka det som kanske ändå är självklart att när landskapsstyrelsen gjorde upp budgetförslaget räknade man med sju ledamöter totalt i landskapsstyrelsen, vilket har varit gängse i flera år, men som vi vet är det just nu sex medlemmar i landskapsstyrelsen och då kan man dra bort anslaget för en ledamot, dvs. 86.000 euro.

 

Nästa som har föranlett en hel del diskussioner är digitalsändaren där finansutskottet föreslår att det skall skjutas upp ett år och vi säger i momentet att vi i princip är enig med landskapsstyrelsen om den lösning som föreslås i budgeten, dvs. när det gäller valet av teknik. Det här hoppas vi att fungerar vidare.

 

Jag vill kort kommentera motionen som berör momentet Understöd för befrämjande av förnybar energi, där jag vill säga att finansutskottet är positiv till främjande av produktion av energi men att vi anser att det finns från tidigare anslag 500.000 euro och vi tror att man kan genomföra det man eventuellt behöver göra under året med dessa pengar och har alltså förkastat motionen.

 

Pengarna för kk-husets projektering står kvar och utskottet vill att landskapsstyrelsen skall ha gjort upp en finansieringsplan, att det skall finnas ett gällande avtal, dvs. att man skall fullfölja det pågående avtalet mellan Mariehamns stad och landskapsstyrelsen.

 

Agenda 21 har också diskuterats rätt mycket och där föreslår nu lagtingets finansutskott att det tillsätts ytterligare 21.000 euro så att verksamheten kan fortgå under år 2004, men utskottet säger samtidigt att det är sista året som landskapet deltar i finansieringen av kontorets verksamhet och vill gärna erinra om bakgrunden till Agenda 21, dvs. efter Rio de Janeirokonferensen ville man få kommunernas kunskaper om miljöfrågor på gräsrotsnivå, som man sade, man ville alltså ge det ansvaret till kommunerna. På Åland kom kommunerna egentligen inte igång med jobbet och då beslöt landskapsstyrelsen att införa Agenda 21-kontoret som ett stöd till kommunerna för att man skulle kunna ge dem den information de kan behöva. Det var aldrig avsikten att Agenda 21 skulle bli en egen institution för sig själv, utan Agenda 21-tanken skulle implementeras i kommunerna, och det tror jag att man har gjort väl under den snart tioåriga perioden.

 

Jag vill påpeka att på sidan 15 i betänkandet, under moment 46.11.04 där finansutskottet förkastar motionen, döljer sig också en felskrivning, men det är bara en siffra som är fel, det förändrar inte slutresultatet: ”I ltl Camilla Gunells m.fl. finansmotion nr 25 förslås att anslaget under momentet höjs med 10.000 euro.” Det är inte rätt utan beloppet skulle höjas från 10.000 till 30.000 euro, så det är helt enkelt en felskrivning och har ingen betydelse för någonting.

En mycket viktig fråga för både lagtinget, remissdebatten och också i finansutskottet har de små skolornas möjligheter till stöd varit. Här påpekar utskottet att landskapsstyrelsen ställer sig positiv till att stöda skolorna och finansutskottet påpekar också att det är kommunerna som fattar beslut om nedläggning av en skola, men utskottet uppmanar ändå landskapsstyrelsen att öppna en dialog med de aktuella kommunerna för att få reda på vilken nivå det är som skulle behövas för att undvika en nedläggning av skolorna.

 

Med detta vill jag överlämna finansutskottets betänkande till lagtinget.

 

TALMANNEN: De anförda rättelserna antecknas.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det är bra att finansutskottet enhälligt föreslår att man skall skjuta upp investeringen i en digitalsändare i Smedsböle. Det ger oss lite tid och under den tidsfrist som hoppeligen kommer att ges undrar jag om finansutskottets ordförande alls har tänkt på den s.k. must carry-principen, dvs. att de som betalar sin licens också skall garanteras i sitt utbud av TV-kanaler i sitt hushåll just de program som tas in via Smedsböle. Nu har vi en sådan situation att faktiskt 70 procent av tittarna i dag tar in sina program från olika kabel- eller centralantennbolag och det här är en djungel som man borde reda upp på Åland för att visst måste det vara så att om du betalar för någonting skall du garanterat få det och i det här fallet då de TV-program som man skall ta ner via de digitala mottagarna.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill först erinra om att det ansvar som Ålands Radio och TV har är ett public service-ansvar. Det betyder att varenda kanal som finns kan ingalunda sägas ingå i ett public service-ansvar. Men i systemet ingår att i den sändare som vi nu skjuter upp ett år skulle, som alla känner till, ha införts FST TV1 och TV2, alltså de finska kanalerna så att man inte mera behöver blanda när man vill se olika sportprogram och sådant, också TV4. Jag tror att utvecklingen kommer att visa att sändarna kanske möjliggör flera kanaler. Det kan man inte svära på i dag, men jag vill säga att det här betyder inte att utskottet föreslår någon ändring i systemet, dvs. den digitala sändaren skall byggas, bara det att den inte inköps nästa år utan om ett år, vi säger att vi skjuter upp det ett år.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag är helt införstådd med vad finansutskottet föreslår att lagtinget skall besluta. Jag har själv initierat det förslaget, men det är en annan problematik jag talar om. Det är så att Ålands Radio och TV bara sysslar med public service-bolag. Det är inte heller det som är problemet, utan problemet är det att 70 procent av de TV-tittare på Åland som hoppeligen också betalar licens inte får sina program via dessa sändare utan de får dem på annat sätt i vissa fall, och sättet att distribuera program på Åland varierar. Därför har man must carry-principen, men det verkar inte som om riktigt alla skulle ha sett kopplingen rent ut sagt för Ålands del. Här har landskapsstyrelsen ett ansvar. I olika sammanhang har detta framförts, men jag tänkte att om utskottet eventuellt skulle vara villigt att poängtera det här så skulle det kanske bli mera fart på det. Nu har man hoppeligen lyckats med frågan om licenserna, men tillsvidare har vi denna olösta problematik på Åland.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller kabel kontra icke-kabel vill jag säga att det är självvalt. Det är ingen som tvingar någon i Mariehamns stad att välja kabel-TV om man inte vill. Man kan alltså inte riktigt säga att det skulle bero på Ålands Radio och TV eller på landskapsstyrelsen utan det är andra saker som inverkar på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Inledningsvis vill jag tacka för att utskottet i elfte timmen varseblev att bidragsnivåerna till det gemensamma viktiga reningsprojektet Lotsbroverket kontra de övriga kommunerna som skulle införlivas nu äntligen har insett det väsentliga och allvarliga i de låga bidragsprocenter som föresvävats huvudbygget vid Lotsbron och följaktligen kunnat enas om en 40 procentig nivå, ca 4,4 miljoner euro. Jag tror att det är klokt och långsiktigt beslut som kommer att vara till nytta och glädje för det åländska samhället. Det är en mycket viktig sak.

 

Väl inne på det vill jag ta en sak som ligger mycket nära reningsfrågeställningarna och det gäller de åländska utsläppen, inte minst vad gäller fosfor till vårt innanhav. Punkt 1 så förhåller det sig så att alla utredningar som gjorts visar att det är våra egna utsläpp som i avgörande grad förorenar vårt eget vatten. Det är inte så att vi kan luta oss tillbaka på att det hela tiden är de gränsöverskridande som förstör, alltså har vi ett jättestort eget ansvar. Stockholms Vatten har presenterat de här uppgifterna nyligen och jag tycker att de är mycket intressanta. Hur ofta har vi inte från denna talarstol fått antytt för oss att det är öststaterna, det är Ryssland, det är Polen, det är andra som hela tiden är de förorenande. När vi då tittar på fosforutsläppen kan vi konstatera att Ryssland t.o.m. är mindre än Finland. Det är väl ett understatement som vi bör lägga bakom örat. Vi har alla siffror. Polen ligger under 0,4 kilo fosfor utsläpp per person. Tittar vi på Åland så släpper Åland i dag samfällt ut ungefär lika mycket fosfor som hela Mälardalen i Sverige. Och om man inte någon gång skall börja komma till eftertänksamhet så är det väl märkligt! Jag tror nämligen att Åland kommer att bli i ett nordiskt, för att inte säga i ett internationellt fokus om inte det här förändras. Våra utsläpp är ca 51 ton eller ca 2 kilo per person. Vi är outstanding i Östersjöområdet. Jag hoppas att ni kan lägga det på minnet. Säkert är det någon som kan hitta på någonting att komma undan det också, men jag tror att det börjar bli hög tid, för att vi skall klara ut våra miljöproblem, att vi verkligen också lyssnar till dem som före valet ville göra någonting drastiskt åt våra utsläppskällor. Det fanns ett par centerpartister, det fanns några frisinnade, det var hela det socialdemokratiska kollektivet – så många andra var det väl inte. Men det börjar nog bli tid på. Och än en gång: alla utredningar visar att det är våra egna utsläpp som förorsakar de problem vi upplever som kännbara. Det är inte de gränsöverskridande. Jag säger det här därför att jag förenar mig med utskottet om att minimera trafiken i våra närliggande farleder, om det bara är möjligt, för att minska omröringseffekten, syrsättningen och allt som också säkert främjar algblomningen. Men vi måste också fokusera på det som är vårt bekymmer, och jag vet inte hur många gånger jag, likaväl som landskapsstyrelsen och andra har sagt, vari våra stora problem ligger. Punkt 1: fiskodlingen, punkt 2: jordbruket, punkt 3: de oreglerade avloppsutsläppen. Här har vi bekymret i ett nötskal. Det är sådana saker vi kan rå på. Vi kan diskutera vilka diffusa termer som helst, men det vi kan tackla måste vi rimligen ta itu med. Därför har jag också en reservation på det är området.

 

Fru talman!

Jag vill säga att jag tycker att arbetet i finansutskottet, trots omställningar med inledningsvis en ordförande – han gläder oss i dag med att sitta på läktaren – och så en annan som tillkom lite senare, har känts ganska fruktbart och jag vill för socialdemokraternas del säga att vissa motioner av våra har man godkänt, andra har man förkastat, men i många bland dem man har förkastat finns ändå andemeningen och riktningen inskriven i budgetmomentens formuleringar på väldigt många sätt och det tycker jag är konstruktivt. Jag förstår att utskottsmajoriteten inte vill ge oss äran av att få igenom någonting, men jag ger utskottet äran av att vi har fått igenom väldigt mycket. Det har varit bra.

När det gäller den allmänna motiveringen tycker jag att vi på väldigt många punkter har fört konstruktiva och framåtsyftande diskussioner. Finansutskottet uppehåller sig bl.a. vid det här som jag också lite granna har ältat att det gäller för landskapet i goda tider att försöka ackumulera resurser för att kunna jämna ut vid sämre tider. Det är när konjunkturbilden i vårt samhälle viker, när det privata näringslivet inte orkar med, som samhället skall ha optimala resurser för att kunna gå in och stimulera. Jag upplever att så har man inte förfarit, framför allt som man i dagsläget inte ens klarar under högkonjunktur att finansiera budgeten, men det här är någonting långsiktigt eftersträvansvärt om det skall gå bra. Själv hade jag gärna sett att man också i budgeten för nästa år mera kraftfullt kunnat gå in och ge den styrning som man här talar om. Så blev tyvärr inte fallet. Man drog naturligtvis in sändaren, som påverkade budgeten med runt 400.000 euro, men det som påverkar konjunkturbilden har man inte gjort särskilt mycket åt. Jag hoppas ändå att det för framtiden skall kunna ha en verkan och vara någonting som landskapsstyrelsen faktiskt försöker eftersträva.

 

När det gäller de frågeställningar som jag också uppehöll mig vid i motionsväg, nämligen anläggningsanslagen eller landskapsandelarna för grundskolan och för den sociala sektorn är jag också glad över de skrivningar som vi har kunnat förena oss om samt tidigareläggning av hela budgetprocessen, om det är möjligt, för det sätt vilket vi nu är inne i finns det inga möjligheter att få ett förtroendefullt samarbete med kommunerna. Det blir massor av ad hoc-lösningar hela tiden, som har skett också under den här budgetberedningsperioden, kommuner får göra om sina budgeter och så här främjar man inte något gott samarbete.

 

Jag tycker att det som finansutskottet skriver är riktigt: det är oerhört viktigt att nya förändringar på så här vitala områden sker i mycket god tid så att man verkligen kan rätta sig efter vad som besluts. Jag tycker också att i princip skall det vara så att de förändringar som tas under året är någonting som man skall sätta in och försöka handla med för 2005 års budget och inte så här under löpande verksamhetsår. Jag tycker också här att vi har hittat varandra väldigt fint.

 

När det gäller fastighetsbeståndet är jag lika väl som andra i utskottet angelägen om att man ser över det här snabbt. Vi har satt ett datum så att man verkligen kan se: vad är det vi långsiktigt behöver för landskapets fögderi och verksamhet och vad är det vi kan göra oss av med? Jag tror det är hög tid. Jag vill inte, men jag måste: Eckerö post- och tullhus har man i tio år diskuterat hur man skall kunna få ett meningsfullt innehåll i och få ut någonting av inkomster i relation till vad det kostar, men det händer ingenting. Jag hoppas det här skall vara en ny signal igen som skall ge ny start.

 

Fru talman!

Socialdemokraterna tror inte längre på kk-huset i den nuvarande formen. Många som har varit med under den här processen har diskuterat det här med oss och man är livrädd för att det här symbioset kommer att resultera i att kulturarbetarnas kulturbudgeter dräneras för att klara vistelsen i det här huset. Vi tror delvis att de har rätt. Fortfarande vill vi ha ett kongresshus och fortfarande vill vi ha ett kulturhus, men vi tror att det här bör ske i form av två separata storheter, där man verkligen försöker maximera förutsättningarna för de slag av verksamheter som här skall bedrivas.

 

När det gäller jämställdhetsfrågorna har jag också skrivit en reservation. I vår grupp resonerar vi så att jämställdhetsarbetet på Åland är bara i sin linda. Vi har bara fragmentariskt skrapat på dess yta och det finns oerhört mycket mera som måste göras för att kvinnor och män verkligen skall vara jämställda i alla livets situationer där förvaltningen kan vara med och påverka. Vi tror att här behövs betydligt större resurser. Ändå vill jag säga att på många sätt stöder jag utskottsmajoritetens skrivning också här för att det är steg åt rätt riktning.

 

När det gäller uppbördssystemet för radio och TV ville vi att det inkomstanslag som finns skulle höjas till den nivå det rätteligen skulle ha om uppbörden lyckas. I åratal har man påtalat att det här inte fungerar och vi måste hitta former för att det skall bringas att fungera. Det kommer inte in 180.000 euro, det är väl ingen rim och reson! Jag hade förväntat mig, med tanke på hur utskottsmajoriteten skriver, att man också skulle ha kunnat biträda motionen om att höja inkomstanslaget, för om man verkligen tror på att landskapsstyrelsen skall skrida till åtgärder och göra någonting är man naturligtvis också inställd på att höja intäktsbilden. Lyckas man ökar inkomsterna. Jag menar att om man också hade höjt inkomstanslaget så hade man gett ett ökat tryck på att förvaltningen sörjer för att någonting konstruktivt händer.

 

Posten på Åland. Jag kan säga att jag håller med om att det är ägaren som i avgörande grad bestämmer vilka uttag som skall göras ur ett mer eller mindre helägt verk, aktiebolag eller vad det vara må. Men om man har träffat en överenskommelse hur man skall gå tillväga och även om den överenskommelsen i någon mån har andra faktorer än som var kända vid tidpunkten för undertecknandet, så anser jag att avtal skall hålla. Är det så att landskapsstyrelsen inte var nöjd med det avtal man skrev så borde man ha tagit ny kontakt med Posten och diskuterat igenom hur man skall ha det och varför man i så fall vill ha ett nytt avtal, eftersom, som det heter, premisserna var något förändrade. Jag tycker inte det är rätt när man ensidigt bestämmer och beslutar hur man skall göra. Det är inte sådant som främjar ett förtroendefullt samarbete och tilliten till varandra. Man måste kunna lita på varandras ord. Jag föreslog i utskottet en liten kompromiss att vi kanske hade kunnat ge tillbaka en miljon euro till Posten; jag kände att det fanns en viss förståelse för det, men i slutändan gick det ändå inte.

 

Vi skriver någonting viktigt också i det här betänkandet, samfällt, att när det gäller t.ex. utbildningsområdet måste vi kunna börja samordna och samarbeta, för det är min absoluta övertygelse att vi är på – jag säger det igen – att bygga fasader vars innehåll vi inte kommer att ha råd att finansiera på ett ändamålsenligt och vettigt sätt. Vi har någon sorts elefantiasis eller storvulenhet i oss som gör att vi på något sätt rusar på utan att tänka efter. Vi har två stora projekt som ligger framför oss. Sjukhusets tillbyggnad för över 9 miljoner euro och sedan Ålands lyceums, där Ålands lagting i budgeten för 2003 slog fast det som landskapsstyrelsen skrev: tillbyggnaden får vara maximalt 1300 kvadratmeter. Det gav ett alldeles klart intryck av att det var totalverksamheten som det här gällde. Några nya propåer har inte förts fram i dagens budget som gäller för nästa år. Undra på om man räknar olika när man sedan märker att man tänker bygga det dubbla! Och lägg märke till: det är inte bara på sjukhuset man skall ha ett auditorium. I Ålands lyceum skall det också vara ett auditorium för 200 personer, även om det finns ett motsvarande i handelsläroverket, grannhuset. Skall vi inte någon gång börja ta reson! Nej, det tycks finns brunn att ösa ur! Ja, kära åländska folk, förundra er inte över om det kommer mera skattepålagor, det allmänna avdraget är nog bara början! Man blir bekymrad. Jag menar att det viktigaste vi kan göra är att ha en optimal nivå på utbildningen. Den skall vara perfekt. Om den sedan stundom sker i något chanserade lokaler eller under viss trängsel, så må det vara hänt.

 

Det är många andra i mitt parti som vill ha synpunkter på det vi har fört fram. Jag vill ändå tacka för ett gott samarbete i utskottet. Jag tycker att det har varit stimulerande och bra och hoppas att det skall vara ett memento också för framtiden.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Som en röd tråd i ltl Wiklöfs anförande fanns det att det har varit ett mycket gott samarbete i finansutskottet, och så tycker också jag och det är roligt att vi har kunnat föra konstruktiva diskussioner. Jag måste ändå replikera några av de saker som ltl Wiklöf förde fram. När det gäller kk-huset vill jag minnas att för ett år sedan hade socialdemokraterna en finansmotion, eventuellt ett spörsmål, där man ville försnabba processen att förverkliga kk-huset. I dag låter det annorlunda. Ltl Wiklöf sade att man nu har fört diskussioner med kulturmänniskor och då kommit fram till att man inte anser att huset skall byggas, att det inte gagnar kulturlivet. Då kan man kanske tolka det som så att socialdemokraterna först nu under det senaste året har haft en sådan dialog med kulturmänniskor, och det är tråkigt.

 

För övrigt säger ltl Wiklöf att många av de föreslagna investeringarna eventuellt kan medföra skattehöjningar. Vi får ändå komma ihåg att sammantaget har socialdemokraterna lagt driftsmotioner som skulle medföra driftsökningar på närmare 6 miljoner euro. Man kan inte göra på det viset att man utökar driften men inte investerar – det leder säkert i sista ändan till skattehöjningar.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Ltl Perämaa är mycket illa informerad. Socialdemokraterna ställde senast den här frågeställningen var aktuell en enkel fråga om vilken tidsplanen för utbyggnaden var. Så var det med den saken.

 

Vi har dragit ner på budgeten och vi menar att den överhettning som budgeten iscensätter i det åländska samhället kommer att få betalas av alla. Så sent som i morse hade jag ett samtal med en entreprenör som var så till den milda grad olycklig över att han inte visste hur man skulle hinna med. Det betyder att det måste komma mer och mer människor bortifrån för att göra arbetena på Åland, man klarar inte av dem här. Och när man lägger in anbud, så chansar man bara och kastar in därför att man inte behöver de här arbetena. Det är så vi driver det i dag och det är så vi inte skall driva det. Det blir dyrare, som jag har skrivit i en reservation, för alla att leva och bo på Åland.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är formaliteter om det var ett spörsmål eller enkel fråga. Socialdemokraternas avsikt för ett år sedan var att man skulle försnabba projektet, det var det man vill då, i dag vill man någonting annat och på något vis känner man igen det här sättet att man i dag tycker någonting annat än man kanske tyckte tidigare.

 

Vi har pratat mycket om att den offentliga sektorn måste bringas ner till en lägre nivå. Det gör man inte genom att föreslå driftsökningar med 6 miljoner euro. Att sedan prata om att skjuta på investeringar, eventuellt bygga ett utbildningsutrymme mindre vid ÅHS löser inte de här sakerna. Det är driften i den offentliga sektorn som vi måste få ner på en lägre nivå om vi skall kunna balansera det med de inkomster vi har – och det tror jag nog att ltl Wiklöf är medveten om också.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Wiklöf som i det här anförandet ännu inte kom in på privatiseringarna av färjtrafiken vill ändå göra den distinktionen i det här skedet att han inte tror att ltl Perämaa genom att föreslå driftsprivatiseringar kommer att förbilliga och underlätta på budgetsidan. Det kommer sannolikt att bli ännu större problem än vad vi har haft hittills.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa:

Fru talman!

Ltl Wiklöf tog upp frågan om privatisering i sin sista replik, så jag kunde inte i replikform diskutera den saken; jag kommer att återkomma till den saken senare, men jag skall först hålla ett allmänt anförande om arbetet i finansutskottet.

 

Fru talman!

Vårt valsystem med lagtingsval mitt i en budgetprocess ställer stora krav på ett finansutskott. Kraven är som störst vart fjärde år och i år har vi den situationen. En tidigare majoritet och landskapsstyrelse har lagt fram ett budgetförslag som ett nytt lagting och en ny majoritet skall ta ställning till. Uppdraget är inte lätt då det är självklart att det nya lagtinget med många nyinvalda har många hjärtefrågor som de skulle vilja komplettera det lagda förslaget med.  I det rådande ekonomiska läget med krav på budgetdisciplin så blir arbetet ännu mer viktigt och kanske ännu svårare. Det blir helt enkelt en fråga om ansvarstagande.

 

Man kan säga att finansutskottets behandling och den nu pågående behandlingen av betänkandet  i lagtinget är en form av ett elddop för den nya majoriteten och också för hela lagtinget. Det finns inte utrymme för utsvävningar i budgeten. Det finns inte utrymme för att alla kan få gehör för sina hjärtefrågor. Liberalerna ser därför med tillfredsställelse att det nya finansutskottet har haft en synnerligen konstruktiv behandling av budgetförslaget. Behandlingen har varit omfattande med en detaljerad diskussion om dels finansmotionerna samt om de frågeställningar som väcktes under remissdebatten.

 

Ledstjärnan i behandlingen har varit behovet av sparsamhet. Liberalerna anser att den nya majoriteten visar ett ansvarstagande. Ett ansvarstagande som ger en mycket stabil bas för det fyraåriga samarbete  som har inletts.  Jag vill också personligen ge mitt tack till de övriga ledamöterna i finansutskottet för de givande och konstruktiva diskussionerna vi har haft.

 

Fru talman!

Jag skall lyfta upp några få saker ur betänkandet som vi liberaler ser som särskilt viktiga. Först kk-huset. I och med ett beslut i enlighet med betänkandet så betyder det att lagtinget lämnar ärendet till landskapsstyrelsen för verkställighet. Då finansieringsplanen är klar börjar detaljplaneringen. Kostnaderna kommer i och med detta beslut att bli på en sådan nivå att det för liberalerna står helt klart att det beslut vi tar nu är ett slutgiltigt beslut om att bygga kk-huset. Vi kan inte planera för 1,6 miljoner euro för att sedan stoppa. Liberalerna har drivit frågan länge och anser fortfarande att kk-huset skall byggas då vi anser att kongressturismen kan skapa ett synligt och livskraftigt komplement till den turistiska verksamhet vi har idag. Kulturlivet kommer också i och med bygget att få helt andra möjligheter att utvecklas än vad vi har idag.

 

Liberalerna är glada över att anslaget för Agenda 21 kontoret kan bibehållas på tidigare nivå. Verksamheten var tänkt att vara tillfällig då den inrättades och Agenda 21 har i hög grad bidragit till en miljömedvetenhet ute i samhället så vi är som sagt glada över detta anslag som gör det möjligt för Agenda 21-kontoret att avsluta de projekt som föreligger på ett prydligt sätt. Lagtingsledamot Sjögren kommer närmare att beröra Agenda 21 i ett anförande.

 

Lotsbroverket och det reningsverk som planeras där och som också skall rena norra Ålands avloppsvatten är ett viktigt projekt för liberalerna. Den skrivning som finansutskottet har,i och med den rättelse som finansutskottets ordförande har presenterat, torde ge möjligheter att projektet förverkligas. Detta är ett miljöprojekt och ett samarbetsprojekt mellan kommuner som förhoppningsvis kan vara som modell för framtida samarbete kommuner emellan.

 

Fru talman

Vi kommer att återkomma mera i detalj senare under debatten.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag fick intrycket att ltl Perämaa är så nervös över att kk-huset inte skall komma till stånd; det är lite ont om politiskt utrymme och det beslut som lagtinget nu levererar till landskapsstyrelsen.

Det kan man säkert tolka så om man vill, men om man ser vad det står i finansutskottets betänkande förutsätter inledandet av detaljplaneringen för kk-huset att det finansieringsplan, alltså att det finns pengar reserverade för att bygga projektet och så skall det också finnas ett avtal om hur driften skall finansieras. Båda de besluten måste väl i någon form komma till lagtinget innan landskapsstyrelsen kan inleda detaljplaneringen. Dessutom önskar finansutskottet att landskapsstyrelsen anhåller om ”extraordinarie medel”, som det hette förr i världen, dvs. att staten skulle finansiera projektet och att man också vill att privatfinansiering skall inkluderas i byggprojektet. Det är alltså många förutsättningar som finansutskottet räknar upp för att projektet skall kunna gå vidare. Det som är bra med det här är att det blir mera realistiskt, att det verkligen finns pengar och vem som skall stå för pengarna.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt att det finns vissa villkor för att detaljplaneringen skall inledas, man skall ha en finansieringsplan och man skall i ett första skede också begära extra anslag från staten; det står också att  man skall ha ett avtal om finansieringen av driften. Det är alltså fråga om avtalet mellan landskapsstyrelsen och Mariehamns stad som torde föreligga men kanske inte är undertecknat i det här skedet. När dessa villkor har uppfyllts, man har sin finansieringsplan osv., så är vi åtminstone på det klara med att beslutet, om det tas i den här formen, betyder att landskapsstyrelsen skall gå vidare i ärendet och detaljplanera kk-huset. Det står inte att lagtinget skall ta ställning till en finansieringsplan, så står det inte.

 

Vtm Sundback, replik:

Nej, fru talman, så brukar inte lagtinget skriva, utan när lagtinget uppställer förutsättningar menar jag att det är underförstått att det också är lagtinget som skall bedöma om förutsättningarna har uppfyllts. Ltl Perämaa vill att finansieringsavtalet med staden skall undertecknas. Det finns en intressent för driften, dvs. Ålands turistförbund har anmält att de är intresserade av att driva ett kongresshus. Det skulle vara roligt att veta om liberalerna alls är intresserade av den här ganska måttfulla privatiseringen av driften, eller är det helt omöjligt enligt liberalerna, måste det verkligen vara landskapet och staden som också tar ansvar för det här?

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Om lagtinget nu tar beslutet i den utformning som finansutskottet föreslår betyder det helt klart att vi ger uppdraget åt landskapsstyrelsen att uppfylla de villkor som vi skriver om och sedan gå vidare. Landskapsstyrelsen sitter på vårt mandat här och när vi skriver på det här viset är de landskapsstyrelsen som går vidare, inte skall vi ta ställning till varje enskild sak om vi ger landskapsstyrelsen i uppdrag att göra någonting. Inte bedömer vi senare här i varje sak om de har uppfyllt de sakerna. Landskapsstyrelsen arbetar vidare enligt de skrivningar som står där. Om det finns andra möjligheter till hur driften av kk-huset så småningom kommer att verkställas finns det säkert anledning att återkomma till den saken, men i varje fall skall det finnas ett avtal i det här skedet om finansieringen av driften och det är avtalet mellan Mariehamns stad och landskapsstyrelsen vi hänvisar till när vi skriver på det här viset. Om man kommer till bättre lösningar i framtiden och delvis kan privatisera det, så må det vara hänt, om det är någonting som är mera ändamålsenligt än det som planeras i dag.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Jag vill först sälla mig till den skara finansutskottsmedlemmar som är glada över det positiva arbetsklimat som vi har haft här, och det är också trevligt att höra de orden från ltl Lasse Wiklöf. Självklart går det inte att göra så mycket åt en budget som ligger färdig på bordet för oss när man inte har fått vara med om arbetet före. Den skrivning som har gjorts av finansutskottet och som förhoppningsvis antas av lagtinget kommer att innebära att budgetarbetet nästa gång har större förutsättningar att lyckas med strukturella förändringar och allt det som här nämns.

 

Jag vill också säga att jag delar ltl Lasse Wiklöfs farhågor vad gäller miljön. Jag tycker att det är viktigt att vi alla försöker göra allt vad vi kan i det förbättringsarbetet.

 

Däremot måste jag tyvärr säga att jag inte delar ltl Lasse Wiklöfs åsikter när det gäller kk-huset.

 

Fru talman!

Utmaningar och hot radas upp på löpande band: Lagtinget ser sanningen i vitögat under denna budgetbehandling, precis som de åländska kommunerna, som kämpar en ojämn kamp för att få sina lagstadgade verksamheter att rymmas inom de allt stramare ramarna.

 

Trots att näringslivet snurrar på bra är landskapets och kommunernas ekonomiska läge mycket kärvt. Skatteinkomsterna stagnerar, färjsjöfartens betydelse som motor i det åländska samhället sviktar, kommande EU-utvidgning vrider åt tumskruvarna på de åländska primärnäringarna ytterligare några varv… Och tyvärr har vi i finansutskottet erfarit att även landbaserade företag för att klara konkurrensen kan tvingas ”flagga ut” på grund av arbetskraftsbrist och/eller för höga lokala prisnivåer.

 

Jag kunde göra listan längre, men stoppar här och konstaterar att det värsta som nu kan hända – det är att vi politiker blir paralyserade och låter den känslan sprida sig i samhället.

 

Det ligger nära till hands att ängsligheten stryper framtidssatsningar, även sådana som ligger rätt i tiden och kan skapa förutsättningar för ny ekonomisk utveckling. Istället fordras nu analytiskt tänkande, mod att fatta beslut och uthållighet att genomföra förändringar. Och - vi måste våga investera i framtiden!

 

För det första, fru talman, måste vi sträva till ett sunt förhållande mellan offentlig sektor och det privata näringslivet. Ett första steg är att sluta expandera offentlig förvaltning och i stället koncentrera ansträngningarna på att skapa förutsättningar för nya arbetsplatser inom näringslivet.

 

Förändringarna behöver inte, och skall inte vara för dramatiska, blott de sker planerat och kontinuerligt – utan att äventyra samhällets ansvar för medborgarnas välfärd. Målet kan förslagsvis vara att minska den offentliga sektorns andel med 10-15 procentenheter inom en tioårsperiod – till förmån för arbetsplatser i näringslivet!

 

I FU:s betänkande finns flera förslag som siktar mot en ekonomiskt försvarbar balans mellan offentlig och privat sektor i det åländska samhället, förhållandet mellan landskapet och kommunerna samt mellan landskapsstyrelsen och dess förvaltningsområden och verk. Grundtesen är långsiktighet, som ger alla inblandade parter möjlighet att planera och budgetera utifrån hållbara förutsättningar. FU har enhälligt gjort dessa skrivningar som jag inte behöver gå in på i detalj här.

 

För det andra, fru talman!

Näringslivet måste under alla förhållanden stimuleras att växa – i bredd, i styrka och i konkurrenskraft!

Vi måste skapa förutsättningar för nya lönsamma jobb - arbetsplatser som kan ersätta de jobb som successivt måste försvinna inom den offentliga sektorn, de jobb som riskerar att flyttas utanför Åland på grund av internationell konkurrens samt inte minst de jobb som skall till för expandera näringslivet och göra det möjligt att behålla och stärka vår välfärd.

 

Här gäller det naturligtvis att ta vara på alla möjligheter. I detta anförande tänker jag begränsa mig till turismen, den bransch som jag arbetat med i många år och anser mig ha bäst erfarenhet av.

 

Före valet var alla politiska partier överens om att just turismen är den bransch som har de naturligaste förutsättningarna att vidareutvecklas i vårt örike. Jag hoppas att vi fortfarande har denna samsyn.

 

Inom turismen finns samlad kunskap och tradition att bygga vidare på. Vi har många duktiga turistföretagare, men tyvärr är lönsamheten för dålig. Trots vårt unika och centrala läge i Östersjön, skatteundantaget och vårt täta kommunikationsnät blir det ingen riktig fart på utvecklingen. Vi tar inte vara på våra möjligheter. Det hjälper inte hur många turiststrategier och projekt vi tar fram om de bara får bli hyllvärmare – då står vi ändå kvar och stampar på stället.

 

Turistföretagarnas vinster räcker inte till att behålla nivå och standard, än mindre till att utveckla denna framtidsbransch. När byggdes det ett hotell senast på Åland? Fortsätter vi så här kommer konkurrenterna som redan kört förbi att varva oss. Och vad återstår då av Åland som turistnation – bara drömmarna som aldrig blev verklighet …

 

Idéer har inte saknats genom åren. Flera intressanta projekt har fötts och beretts – men på slutrakan inför sina förverkliganden smulats sönder och samman, placerats på fel plats eller förverkligats så sent att de unika marknadsföringseffekterna uteblivit.

 

Men tack och lov finns det också goda exempel där samspelet mellan politiker och näringsliv varit fruktsamt. Satsningen på golf är ett. Produkten riktar sig till en målgrupp som är beredd att betala för hög kvalitet och god service. Golfprodukten genererar idag uppskattningsvis 10 miljoner euro per år till det åländska samhället. Potentialen är stor och jag hoppas att golfbanan i Grelsby nu snabbt kan förverkligas och inbringa än mer turistvaluta i det åländska samhället.

 

Men, åländsk turism behöver fler vitamininjektioner, och det skall vara säsongförlängare! Golfprodukten kan utvecklas, sportfisket likaså, men sen då? Vad kan vi göra för att erbjuda turistföretagarna ett nytt, starkt ben att stå på? Det finns egentligen bara en riktigt bra produkt – konferensturism! Precis som golfprodukten riktar den sig till en stabilt växande målgrupp som är beredd att betala för unika kvaliteter och service lite utöver det vanlig. Här har vi på Åland en ny chans!

 

Enigheten inom turistbranschen är stor – med Ålands Turistförbund i spetsen. Det har lagts ner mycket energi och pengar på kultur- och kongresshusprojektet, det finns färdiga förslag till ägande och drift, stadsplanen är klar – och det fanns politisk enighet om projektets höga prioritet för bara två månader sedan. Men vad händer nu?

 

Jo, det gamla vanliga åländska syndromet, vi ska prata sönder projektet och börja om från början. Jag är övertygad om att det i så fall blir dödsstöten. Turistbranschen blir utan kongressutrymmen och kulturen blir utan kulturhus.

 

I världen omkring oss tror man på den växande konferens- och kongressturismen, till och med så mycket att man i vissa fall på samhällets bekostnad bygger och gratis ställer anläggningar till näringslivets och kulturella organisationers förfogande därför att de samhällsekonomiska effekterna trots allt är positiva!

 

En positiv nyhet för det åländska projektet är att Ålands Turistförbund visat intresse att dra ett stort lass vad gäller skötsel och marknadsföring – en mycket intressant symbios med flera synergieffekter skulle på detta sätt uppnås!

För den som inte tror på de åländska kalkylerna är det värt att snegla på Gotland. Även där har planeringen pågått sedan slutet av 1980-talet. Deras kongresshall beräknas vara klar år 2007 och kunna ta emot 800 personer.

 

Deras övergripande utgångspunkt har varit att kongresshallen i första hand ska vända

sig mot en marknad utanför Gotland, men även kunna användas för lokala behov.

Med relativt enkla kompletteringar kan deras kongresshall även användas för andra ändamål, som till exempel kulturevenemang.

 

Strategin är alltså densamma som vår – säsongförlängning med hjälp av en produkt som har stor ringverkningseffekt i hela regionen. För oss är det inte bara Mariehamn som skulle dra nytta av kultur- och kongresshuset; man kan med goda skäl utgå ifrån att även landsbygden och i viss mån skärgården skulle få ut positiva effekter av projektet.

 

Intressant är att man konstaterar att dagens flygförbindelser mellan Gotland och Stockholm kommer att påverkas positivt. Etableringen av en kongresshall i Visby beräknas ge en ökad efterfrågan och möjliggöra för befintliga flygbolag att sänka priser och öka flygplansstorleken. Jag tror att den för Åland så viktiga flygfrågan måste få en lokal lösning – och en stor satsning på konferensturismen skulle här vara till stor hjälp!

 

En jämförelse med Gotland ger vid handen att kalkylerna för kultur- och kongresshuset är fullt realistiska. Man räknar med att satsningen i Visby i initialskedet skall generera 18.000 gästnätter och omsätta 30-50 miljoner SEK samt skapa 30-50 nya årsarbeten. Med beaktande av Ålands kommunikationer, tax free och centrala läge mellan flera huvudstäder torde våra förutsättningar vara bättre än Gotlands.

 

Jag tror att en revision av våra ekonomiska kalkyler skulle ställa kultur- och kongresshuset i en ännu positivare dager. Jämför med golfprodukten, där vi i de förberedande kalkylerna räknade med 3.000-6.000 gästnätter per år – en siffra som snabbt mångdubblades och fortsättningsvis har potential att fördubblas bara kapaciteten utökas.

 

Slutligen, fru talman, vill jag framföra min förhoppning att lagtinget omfattar FU:s skrivning och att landskapsstyrelsen vidtar de åtgärder som förutsätts så att detaljplaneringen kan inledas för detta framtidsprojekt. Det är förvisso en stor investering, men jag tror att den rätt genomförd kommer att föra den åländska turistnäringen till en ny nivå.

 

Det är också min förhoppning att de kulturella intressenterna inte hoppar av tåget. Det kan vara mycket lång väg till nästa hållplats! Men skulle de trots allt föredra att inte vara med så är det inte för sent att göra kostnadsbesparande förändringar och förenklingar i projektet. Det finns ännu möjligheter att förändra höjder, volymer, kvadratmetrar och detaljer som gör huset billigare att bygga och driva.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag var lite överraskad över slutsatsen i ltl Eliassons anförande. Plötsligt så såg han möjligheter att förändra kk-huset till ett mera renodlat kongresshus, och det är precis det som socialdemokraterna vill just för att ge turistnäringen ett bättre fungerande hus. Jag vet inte hur väl insatt ltl Eliasson är i kongresshuset, men det finns ytterst få grupprum i det. Det är inte särskilt utvecklat för kongress- och konferensturism och det tycker vi att är synd med tanke på så mycket pengar som det gäller. Att man sedan, när man inte tycker att det går som man vill och den demokratiska och kritiska debatten fortsätter, kalla det för att man pratar sönder projekt på Åland tycker jag är en dålig eufemism för en kritisk debatt. I Mariehamn har vi ett fantastiskt bra resultat av att vi har diskuterat projekt väldigt länge. Vårt bibliotek är en fantastisk satsning som pratades delvis sönder, stadshuset är en sådan, men det blev till slut jättebra och nu kommer vi att få ett badhus som antagligen fungerar alldeles ypperligt. Det projekt som borde ha pratats sönder var allhallen i Eckerö, men där kuppade man med en rösts övervikt och där står det nu som ett tempel över bristfällig ekonomisk och kritisk analys, och det där lär vi väl få på halsen förr eller senare.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Vtm Sundback! Jag har talat med experter på försäljning av konferens och de är tillfreds med det s.k. kk-huset och tror att det kommer att fungera alldeles utomordentligt. Där finns faktiskt 11 stycken grupprum och det är väldigt viktigt att man får åtkomst till de stora salarna för att man skall kunna ta större grupper. Jag förlitar på experternas bedömningar i det sammanhanget. När det gäller att prata sönder projekt och eftersom jag tidigare har sagt att jag inte tycker om att rota i historien, så vill jag inte rota i några speciella projekt -  jag har väl också mina favoriter och motsatsen till det – däremot har jag varit med så länge att jag vet att det finns projekt som aldrig blev av som faktiskt skulle ha kunnat bli riktigt bra, men de pratades sönder. Det är alltså inte något fel att diskutera och prata och försöka komma fram till någonting riktigt bra, men nu tror jag att det finns en uppenbar risk att om vi stoppar när det gäller kultur- och kongresshuset och börjar om från början upplever jag risken som stor att det inte blir någonting av det projektet och vi halkar långt efter.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Eliasson! Jag hyser inte samma rädsla när det gäller kapaciteten att fatta effektiva beslut, om det är en anläggning som man tror på. Vi vill ha en bättre anpassad kongress- och konferensanläggning för den åländska besökarnäringen än ett kk-hus för med sig. Det är ett litet konstigt argument att säga att man vet att vissa anläggningar skulle ha gått så bra som inte blev av; då tror man inte speciellt mycket på marknaden. Det är klart att vilken turist- och hotellägare som helst säger inte nej tack till ett kk-hus, om samhället står för fiolerna. Men har de verkligen haft ett reellt val mellan några andra anläggningar än den här ena? Det är då som det blir intressant för de s.k. experterna, om det finns något alternativ, men det finns det ju inte och det är det som vi skulle vilja plocka fram snabbt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Johan Ehn:

Fru talman!

Först en liten kommentar till debatten som har utspelat sig kring kk-huset. Vi skall också komma ihåg vad gäller grupputrymmen att det faktiskt finns ett stort hotell precis i närheten som också inrymmer ett antal olika grupprum för att kunna genomföra konferenser på ett ändamålsenligt sätt.

 

Jag vill ändå börja med att på FS:s gruppens vägnar rikta ett tack till finansutskottet för ett mycket bra jobb som ni har utfört med budgeten. Som man upplever det så här på sidan om tycker jag att det verkar som att det har skett i god anda, alla har haft sina hjärtefrågor som man har försökt driva igenom och trycka på, men samtidigt vet vi också hur budgetläget är och att vi då måste hålla tillbaka. Det här har lett till att man har tagit sitt ansvar och faktiskt försökt göra någonting åt situationen.

 

Från Frisinnad Samverkans sida ställer vi oss helt och hållet bakom betänkandet som finansutskottet har presenterat för oss här i dag. Det finns naturligtvis punkter som vi kanske tycker att vi borde ha kommit mycket längre med, men det finns också punkter där vi tycker att vi är på rätt väg. Jag vill nämna några här och nu.

 

Det finns en skrivning om att man skall göra en översyn av hur systemet med enhetslån fungerar och efter det överväga huruvida man kan återgå till systemet med landskapsgarantier i stället. Det här är bra så att vi får fakta när vi skall föra diskussionen vidare. Det är aldrig bra att föra en diskussion utgående från alltför mycket tyckande.

 

Miljön har varit på tapeten redan i dag och satsningen på Lotsbroverket i Mariehamn är en av de stora miljösatsningarna som vi har i budgeten. Därför är det också bra att man i finansutskottet har kunnat enats kring en skrivning om att här skall man finnas med och stöda. Det unika med det projektet är att man här har gått samman kommunerna emellan och samarbetar kring frågorna. Det är också en viktig sak att lyfta fram och därför behöver också landskapet finnas med och visa sin uppskattning genom att delta i projektet.

 

En annan punkt som vi också från frisinnades sida tycker att är bra är att man nu får fart på är att vi får fram en avyttringsplan för de fastigheter som vi eventuellt inte behöver ha. Vi skall komma ihåg att det är inte bara det att vi har ett antal fastigheter som står där och vi bedriver ingen verksamhet i dem, de skall ändå underhållas och driftskostnaderna drabbar driftsbudgeten.

 

Det var några punkter av det som vi från Frisinnad Samverkan tycker är bra. Jag skall nu övergå att reflektera lite mera personligen över några saker här.

 

Fru talman!

Utskottet och utskottets ordförande har betonat att man gärna vill se att man tidigarelägger budgetprocessen, och det tror jag är någonting som är viktigt, dels för vårt arbete här i lagtinget, för att vi skall ha tid att ordentligt sätta oss in i budgeten, få tid att se konsekvenser och få tid att faktiskt reflektera över det här på ett bra sätt. Dessutom är det på det sättet att det är inte bara vi i landskapsförvaltningen som har nytta av att tidigarelägga processen. Det har också framkommit här tidigare i dag i debatten. Det är också kommunerna som har ett stort intresse av att faktiskt veta på förhand när man fattar det slutgiltiga beslutet kring budgeten ute i kommunen vad man har för pengar att röra sig med, och det här rör både inkomster direkt från landskapet och eventuella utgifter som man ställs inför. Jag hoppas faktiskt att landskapsstyrelsen noga överväger att lägga om budgetprocessen på ett sådant sätt att vi får mera tid både här i lagtinget och ute i kommunerna att förbereda oss på de frågor som föreslås.

 

Fru talman!

I finansutskottets betänkande har man lyft fram vikten av att stora förändringar i rådande stödsystem till kommunerna tidigt bör aviseras och diskuteras med kommunerna. Det här är en viktig fråga för att kommunerna skall kunna återigen förbereda den ekonomiska situation man befinner sig i, och här är det viktigt att det finns en dialog mellan landskapet och kommunerna som faktiskt fungerar.

 

Vi vet att den offentliga ekonomin i dag håller på att försvagas rejält, så naturligtvis måste även kommunerna vara beredda att vara med och dra sitt strå till stacken, men då måste man också få tiden att anpassa sig.

 

Landskapsrevisorerna lät ifjol i samarbete med Finlands kommunförbund göra en jämförande studie av landskaps- respektive statsandelssystemet på Åland och i Finland. En viktig slutsats som revisorerna drog utgående från denna jämförelse var att landskapet har varit mycket generöst vad gäller andelar för anläggningskostnader inom social- och utbildningsväsendet. Mätt i euro per invånare beviljas klart mera landskapsandel för anläggningsprojekt på Åland än i riket. Om man beaktar både andelar för socialsektorn och utbildningssektorn och räknar ut ett medeltal för åren 2002-2003, blir resultatet att landskapet betalar ca 208 euro per invånare och år, medan staten betalar enbart 14 euro per invånare och år - en betydande skillnad som är värd att notera. Här finns säkert möjlighet att föra diskussioner kring hur man skall få en bättre användning av de resurser vi totalt sett fogar över i landskapet i dag.

 

Landskapsrevisorerna befarar vidare att när det är på det här sättet att vi delar ut ganska stora anläggningsstöd så kan det leda till att investeringsviljan ute i kommunerna blir rätt stor. Det är inte så dyrt att investera för kommunen när man får ett bra anläggningsstöd. Det här kan i sin tur leda till att vi får kraftigt förhöjda driftskostnader först ute i kommunerna, men efter ett tag kommer det också att drabba landskapet på det sättet att vi också delar ut landskapsandelar för driften. Här bör man nog titta noggrant på systemet och jag är glad över att man i utskottet har lyft fram den här biten att man behöver se över hela landskapsandelssystemet för att få ett klarare, enklare system och därmed också lättare överskådligt.

 

Att ändringar är nödvändiga inser nog alla, men jag vill än en gång poängtera vikten av att alla stora förändringar gentemot kommunerna alltid måste föregås av framförhållning och diskussion; annars skapar vi bara en irritation och ett trots i det samarbete som vi ändå skall ha landskap och kommun emellan.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tycker att finansutskottets betänkande är ett lite märkligt dokument såtillvida att tankarna i de allmänna motiveringarna är bra, de är välgenomtänkta och de är stundtals riktigt kloka. När jag läste texten infann sig en behaglig känsla av tillfredsställelse hos mig: ”äntligen får vi ett ansvarstagande på riktigt inom den åländska politiken”. Jag måste faktiskt citera ett par meningar:

 

”Målsättningarna bör vara att under högkonjunktur i det åländska samhället skapa ett överskott som kan fonderas och sparas tills konjunkturen svänger nedåt.” Det är ett synnerligen riktigt konstaterande. ”En viktig uppgift för landskapsstyrelsen bör vara att styra de offentliga investeringarna så att de verkar utjämnande på konjunkturen inom byggsektorn.” Också det är någonting som är synnerligen relevant och riktigt. ”Den offentliga sektorns storlek i förhållande till den privata sektorn på Åland är överstor. Drastiska åtgärder är nödvändiga för att ändra på detta förhållande.”

 

Alla dessa tre meningar är viktiga, alla dessa tre meningar är också synnerligen riktiga, det är inte fråga om annat. Det är faktiskt klok politik. Inte behöver man ha Nobelpriset i ekonomi för att förstå det här, det är egentligen självklarheter. Det som däremot är obegripligt är varför det inte har gjorts någonting åt det här tidigare. Varför har inte landskapsstyrelsen under de senaste åren agerat just på det sätt som skissas? Är det faktiskt så att det här är någonting som man har kommit på just nu? Det är svårt att tro. Verkligheten är den att man från landskapsstyrelsens sida faktiskt har agerat precis motsatt. Det har inte funnits någon konjunkturpolitik alls de sista åren. Det finns sådana från regeringspartierna som brukar säga att man skall inte titta bakåt, man skall titta framåt och jag kan förstå att man säger det.  Finansutskottet skriver: ”Drastiska åtgärder är nödvändiga för att ändra på detta förhållande”, men läser man vidare i detaljmotiveringarna så finns det inte några drastiska åtgärder i detta betänkande. Det finns inga åtgärder överhuvudtaget för att komma till rätta med det som man så högtravande skissat på. Det här tycker jag faktiskt att är ett litet trovärdighetsproblem igen. Att regeringsblocket skriver en sak i de allmänna motiveringarna som man inte på något sätt följer upp när man kommer in på detaljnivå, det finns inte några åtgärder, det finns inte heller några resultat, det kan det inte finnas, men man borde peka på vart man vill nå, det blir mest allmänna formuleringar och det tycker jag är lite förvånande.

 

Ålands Framtid däremot har i en finansmotion föreslagit att det planerade parkeringsdäcket för 400.000 euro vid den redan överdyra utbyggnaden av lyceet skulle utgå. Ibland har vi nog en benägenhet här på Åland att glömma att vi trots allt befinner oss i den lilla småstaden Mariehamn. Satsningen på själva gymnasialutbildningen tycker vi är bra, det är inte fråga om annat, men ett parkeringsdäck! Nä! Ltl Wiklöf använde ett ord som jag inte har hört förut ”elefantias” eller vad han kallade det för – jag tror att det här är nog det!

 

Vi har ytterligare föreslagit att konferensutrymmena vid ÅHS skulle utgå; där finns det ytterligare en halv miljon euro att spara. Vår uppfattning är att det redan nu går alltför mycket arbetstid till möten inom den organisationen. Tyvärr verkar det som om de välmotiverade sparförslagen har klingat för lite döva öron i finansutskottet och vi kommer därför i detaljbehandlingen att föreslå att dessa motioner omfattas.

 

Fru talman!

I Ålands Framtids remissanförande tog jag upp hur viktig konferensturismen är för Åland och att vi måste få till stånd nysatsningar inom denna sektor, om vi skall hänga med. Om det skall vara ett kk-hus eller konferensutrymmen i anslutning till ett utbyggt sjöfartsmuseum är tyvärr fortfarande öppet och det tycker jag är lite synd och skam. Jag måste faktiskt citera mig själv från remissdebatten fast jag kanske låter lite högtravande. Jag sade så här:

 

”Här finner jag faktiskt den största utmaningen för finansutskottet i årets budgetarbete, nämligen att undvika att lagtinget hamnar i den vid det här laget traditionella fällan att två likartade projekt ställs mot varandra och konsekvensen blir att inget händer. Vi har inte råd med den situationen nu.

 

Finansutskottet bör också se till att det ordnas en seriös information om projekten så att alla, framför allt det nyvalda lagtingsledamöterna, kan skapa sig en egen uppfattning vilket av projekten som är bäst. Finansutskottet bör också försöka få till stånd någon form av partiöverenskommelse som håller så att vi kan ro något av dessa viktiga satsningar i hamn rätt snart.”

 

Det var många lagtingsledamöter som då tyckte att uttalandet var bra, däribland finansutskottets dåvarande ordförande, och det var flera som påpekade att den här vägen borde man gå. Men jag tycker inte att finansutskottet har tagit sig an den här biten, så risken är faktiskt stor att vi blir här och trampar vatten ännu ett bra tag. Finansutskottsmedlemmen Eliasson räknade upp bra många fördelar med en sådan här investering, hur många gästnätter det skulle bli osv. Jag tror inte att det är någon som har betvivlat det, utan det finns en stor oro, som ltl Eliasson var inne på, att man pratar sönder projektet. Just därför skulle det ha varit så viktigt att finansutskottet faktiskt hade försökt få till stånd någon typ av överenskommelser runt de här sakerna. Jag tycker att det här är lite beklagligt, för lagtinget måste börja se på hur vi kan tjäna pengar här på Åland, hur vi kan utveckla företagandet, hur vi kan skapa arbetsplatser, det måste vi ha fokus på.

 

Det finns trots allt skrivningar som gör att det blir lite styrfart på kk-husprojektet nu sent omsider, och det är när utskottet inskärper: ”att landskapsstyrelsen skall ha gjort upp en finansieringsplan och att det skall finnas ett gällande avtal angående finansiering av driften innan detaljplaneringen inleds”. Man säger också att det är viktigt  ”att landskapsstyrelsen omgående vidtar åtgärder så att extra anslag kan sökas från staten för projektet”.  Vi kan säkert ha väldigt olika uppfattningar om hur realistiskt detta sistnämnda är, men frågan bör som sagt klarläggas omgående innan vi vet hur vi skall gå vidare.

 

Fru talman!

Jag tycker faktiskt att det är direkt ohederligt när finansutskottet anger som motiv för att avslå vår motion angående övertagande av beskattningen att frågan är under beredning. Det stämmer inte. Det som finansutskottet menar är att det med riksmyndigheterna gemensamma utredningsarbete som pågått i tre år enbart för att klarlägga hur penningströmmarna skulle gå mellan Åland och Finland är någonting helt annat. Och att den frågan skulle vara under beredning tror inte ens landskapsstyrelsen själv på mera! Det är bara att läsa på sidan 8 i allmänna motiveringen i budgeten, ifall ni inte har sett det.

 

Jag tror att alltfler har börjat inse att skatteinstrumentet är det viktigaste instrumentet om vi skall kunna driva en aktiv närings- och regionalpolitik. Vi behöver helt enkelt skatteinstrumentet för att kunna behålla vår välfärd framdeles. Allmänna politiska uttalanden som att ”hela Åland skall leva” och ”Ålands pengar till Åland” låter bra i ett val, men det är konkret politisk handling som krävs för att man skall komma framåt. Med beaktande av det kommer vi att föreslå i detaljbehandlingen att vår finansmotion nr 34 skall godkännas.

 

Samma – jag ber om ursäkt – lite ohederliga motiv tycker jag faktiskt att finansutskottet också har för att sopa skattegränsproblemen under mattan. Ålands Framtid pekar på en eventuell lösning av ett mångårigt och mycket besvärligt problem. Det borde åtminstone vara värt att utreda frågan om man pekar på ett förslag. Finansutskottet säger: ”När det gäller VAT-nummer har frågan redan utretts.” Så sent som i förrgår stod nyvalde finansministern Strand här och sade att nu skulle landskapsstyrelsen börja utreda frågan ordentligt för att försöka hitta nya vägar att komma framåt. Det tycker jag däremot är ett bra uttalande, men det är beklagligt och t.o.m. lite tråkigt när den ena handen inte vet vad den andra gör.

 

Fru talman!

Till sist, svenska språket, denna omistliga del av vår åländska identitet och grunden för hela självstyrelsen. Det är egentligen lite förvånande att det är bara Ålands Framtid som hittills har tagit upp språkfrågan i lagtinget. Ja, jag vet att frågan är känslig och stundtals brännande, men vi kan inte bara för det låtsas att det regnar. Vi måste öppet debattera den här saken så att Ålands folk får veta att det är fler än vi som är oroade för situationen för vårt språk. Här har vi igen lite samma situation: i middagstal, i allmänna ”fluffiga” texter betonas nog språkfrågan. I regeringens handlingsprogram står det att läsa: ”Det svenska språket är grunden för Ålands självstyrelse. Landskapsstyrelsen kommer att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla Åland som ett demilitariserat, neutraliserat och enspråkigt svenskt landskap. Arbetet med den språkpolitiska vitboken skall slutföras.”

 

Igen, det är bra texter; jag berömde dem själv när handlingsprogrammet debatterades, men var finns de konkreta åtgärderna? Den s.k. vitboken om kravet på finska i förvaltningen som kom i augusti var bra. Det skall Obunden Samling ha all heder av – jag hörde att de knorrade lite här tidigare. Den klargjorde situationen rätt långt beträffande finska inom förvaltningen. Så långt är det bra, men nu gäller det att gå vidare. Nog tror jag innerst inne att de flesta inser att situationen inte är något bättre inom det åländska näringslivet. Den allmänna uppfattningen är att kan du inte finska är du offside när tjänster inom näringslivet tillsätts. Och igen tycker jag faktiskt att finansutskottet lite undandrar sig sitt ansvar. Ålands Framtid har motionerat om, i det här sammanhanget, ynka 20.000 euro för en kartläggning av kravet på finska inom det åländska näringslivet så att vi skulle ha någonting att gå vidare från. Vad säger då utskottet om det? Jo, ”Utskottet konstaterar att det närmast är en fråga för näringslivet och Ålands handelskammare. Utskottet föreslår att motionen förkastas.” Men vad är detta? Är det politik det? Det är så nonchalant så man tror inte sina ögon när man läser betänkandet. Regeringspartierna säger, om jag spetsar till det, och även litet inlindat, att om vi pratar finska eller svenska här på Åland är närmast en fråga för näringslivet! Det här är en fråga som åtminstone Ålands Framtid tar på största allvar och därför kommer vi i detaljbehandlingen att föreslå att finansmotioner nr 35 godkänns.

 

Till sist en kort kommentar. Finansutskottets ordförande Gun Carlson tittade en aning generat åt vårt håll när hon pekade på att anslaget som står till lagtingsgruppernas disposition för kansliändamål har höjts på grund av det har kommit ett parti till – jag ser att hon skrattar lite. Det här är en total nyhet för oss. Vi har inte överhuvudtaget vetat att man har diskuterat denna fråga i finansutskottet och vi har inte heller väckt frågan om att det skulle vara några mera pengar. Vi är vana att klara oss med ganska måttligt. Nej, verkligheten är den att det är de stora partierna som har behövt mera pengar och det här förslaget leder till att man får 5.200 euro per ledamot i stället för 5.000 euro, dvs. 1.400 euro till för centern och 400 euro till för Ålands Framtid, så, bästa ledamoten Carlson, den där uppmärksamheten undanber jag mig!

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson har i olika sammanhang talat om planering och han nämnde bl.a. i sitt anförande att ett parkeringsdäck är onödigt i småstaden Mariehamn. Jag vill säga att vi socialdemokrater har många gånger påpekat att vi har någonting som kallas stadsplanering för att dels möjliggöra något så när likvärdig behandling av medborgarnas intressen som berör staden men också ett regelverk som förutsätter att vi måste ha en vettig stadsplanering. Vi kan inte ge undantag för parkeringsdäcket, för alla måste behandlas lika. Nu är det så, ltl Anders Eriksson, att stadsfullmäktige i Mariehamn har beslutat i stadsplanen att när det gäller lyceet förutsätter det byggandet av en underjordisk parkering, så vi kommer inte undan det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Beijar säger att jag ofta har tagit upp frågan om planering. Då tror jag att det är ett missförstånd. När jag har pratat om planering har jag pratat om ekonomisk planering och hur vi skall komma framåt när det gäller självstyrelseutvecklingen. Det här med stadsplanering har jag hållit mig utanför! Jag måste ändå få påpeka att när landskapsstyrelsen är beredd att satsa så oerhört stora pengar som 400.000 euro på en sådan här sak i Mariehamn finner jag det uppseendeväckande. Jag har förståelse för att man diskuterar på ett annat sätt i Mariehamns stad, men det är nog det här Wiklöfs berömda ordet om ”elefantias” som ligger i botten!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det var nog inte min avsikt att jag skulle vara generad när jag vände mig mot den nya gruppen Ålands Framtid. Om ni läser i betänkandet är det faktiskt så att varje enskild grupp får 5.000 euro och sedan fördelar man per mandat de tidigare anslagna pengarna, så denna extra summa om 5.000 är faktiskt för en ny grupp och vi tycker bara att det är intressant och roligt att det är flera med. Jag ville bara påpeka att det var oavsiktligt om det såg ut som om jag skulle vara generad, jag ville bara visa min vänlighet.

 

När det gäller några saker vill jag kommentera dem. När det gäller konferensutrymmet vid ÅHS skulle det inte alls ha varit ekonomiskt försvarbart att lyfta bort det eftersom det under det planerade konferensutrymmet ligger ett centralförråd. Detta centralförråd måste finnas med är vi alla överens om, troligen också Ålands Framtid. Man måste i så fall bygga ett tak i marknivå för att skydda det underliggande centralförrådet och dessutom ligger en del ventilationsanläggningar i taket, så det skulle ha medfört ganska mycket omplaneringar. Ingen tror att det skulle ha varit ekonomiskt ändamålsenligt att göra den här förändringen. Det är tyvärr så när man kommer tillräckligt långt i sådana här projekteringar och ritningsarbeten att det inte lönar sig att göra om dem mera.

 

Jag vill påpeka när det gäller kk-huset och sjöfartsmuseet, som jag antar att ltl Anders Eriksson ville jämställa på något sätt, att man kan inte alls jämföra de båda projekten. Sjöfartsmuseet är en viktig del av Ålands ansikte utåt ja, och vi är alla överens om att det behöver byggas till och nytt, men man kan inte jämföra det med ett kultur- och kongresshus. Jag tror att man skall glömma den diskussionen. Jag vill meddela att vi kommer att ha information efter nyår för kulturfolk och för nya lagtingsledamöter om det planerade kultur- och kongresshuset, för man kanske glömmer bort vad det innehåller och det krävs en ny uppdatering.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller auditoriet är det tyvärr så att det kommer alltid motiv till varför man inte kan göra på ett annat sätt än just det som planerats från första början. Jag vill faktiskt citera helt kort ur den motion vi har: ”Mycket av arbetstiden inom offentlig sektor åtgår för möten. Den mötessjuka som råder leder många gånger till att arbetstiden inte räcker till för att utföra de huvudsakliga arbetsuppgifterna. Följden blir att mera folk måste anställas inom offentlig sektor som redan är för stor. Detta fenomen förefaller också i hög grad ha drabbat ÅHS. I stället för att vårda de sjuka går alltmer av arbetstiden till byråkrati och möten.” Jag nämnde också att ”en trend som funnits inom offentlig sektor på Åland är att alla skall ha sin egen utrustning. Samarbete och effektivitet har inte behövts de senaste åren, medlen har räckt ändå. Utrymmen och utrustning har inte behövt samanvändas utan alla har fått sina egna önskemål tillgodosedda. Följden har blivit ett dåligt kapacitetsutnyttjande.” Så här ser jag fortfarande på frågan och det märkliga är att även det som jag skriver i motionen finns i finansutskottets betänkande, men bara i de allmänna motiveringarna. Det finns ingen uppföljning när det börjar handla om anslag mera – tyvärr.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller den s.k. mötessjukan på ÅHS vill jag nog påstå att den är nog inte alltför stor. Allting är relativt här i världen visserligen, men vi skall komma ihåg att ÅHS är en typisk kunskapsorganisation, en organisation som kräver mycket information. Vi har många gånger diskuterat informationsbristen inom ÅHS. Det är också en organisation som kräver fortbildning, man skall kunna kommunicera med varandra och för det här måste man ha någonstans att vara och det finns inte i dag. Det är inte så enkelt för personalen vid ÅHS att byta kläder under arbetstid och åka ut på stan till lyceet eller hit till självstyrelsegården eller någonstans för att gå på en information, en föreläsning eller vad det kan vara. Men har man det inom sjukhusets väggar kan man sitta i arbetskläder med sökare eller system som gör att man kan springa tillbaka till sin avdelning eller till sin enhet om det behövs. Det finns alltså många skäl till varför man kan behöva ha ett sådant här utrymme på sjukhuset. Annars är det sant att vi är överens om samutnyttjande ja, det är bara det att det här är en specifik organisation.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror att bara för att det är på ett visst sätt i omkringliggande regioner är det inte något försvar för att vi skall ha det på det sättet. Man hade en väldigt intressant artikelserie i Sveriges P1 för ett par månader sedan där man kom fram till att sedan 1975 har det anställts tre gånger flera läkare än vad de fanns och fem gånger mera vårdpersonal, men samtidigt hade antalet läkarbesök gått ner och det var det som man ville komma till botten med. Mycket av arbetstiden går åt till byråkrati och möten. Det är också, ltl Carlson, ett faktum som säkert har nått era öron att när det kommer personal till ÅHS, både från den finska sidan, men märk väl också från den svenska sidan, så är man förvånad över hur oerhört byråkratisk och tungrodd denna organisation är, så det finns mycket att göra där. Det är inte fråga om annat. Den motion som vi hade om att man faktiskt skulle ha en managementkonsult och titta på organisationen riktigt på djupet har finansutskottet tyvärr förkastat, men det nämnde jag ingenting om för vi var lite otydliga i våra motiveringar därvidlag, så det tar jag på mig.

 

När det gäller anslagen till partierna är det så, ltl Carlson, att det var tänkt från första början att det skulle vara 5.000 per grupp och 5.000 per ledamot. Nu är det fortfarande 5.000 per grupp, men 5.200 per ledamot. Så är det!  TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Boman:

Fru talman!

Om jag har förstått det senaste samtalet rätt skall jag också få 200 euro i förhöjning!

 

Åter får vi ta del av ett spel för galleriet,  nämligen årets budgetdebatt som nu börjar gå mot sitt slut.                                              År efter år lämnar förväntansfulla ledamöter in  ett stort antal finansmotioner, som av princip förkastas, endast i undantagsfall godkännes någon skrivning eller motivering. Men sådant är vårt politiska system. Landskapsstyrelsen gör ett budgetförslag som inte lagtingsledamöterna i majoritetsblocket får eller vågar ändra på, så går det till med ytterst få undantag. Oppositionen skriver finansmotioner som förkastas. Detta år skrev partiet, vars politiska rötter finns öster om Uralbergen, ett 40-tal motioner som inte ledde någonstans.

 

Det jag reagerar emot i detta betänkande är dock att  finansutskottet vikit sig för den kraftiga lobbyingverksamhet som förekommit i fråga om Agenda 21-anslaget.  Agenda 21-kontoret startades uttryckligen för att under en övergångsperiod hjälpa kommunerna att komma igång med miljöarbetet. Eftersom de uppenbarligen inte har lyckats med detta arbete under de drygt 10 år som de varit verksamma finns det nu all anledning att  lägga ner verksamheten. Att skicka ut småungar på stan med protestlistor för ett bevarande av kontoret verkar inte seriöst och att dessutom finansutskottet låter sig påverkas av dylika fjanterier verkar mer än lovligt töntigt. Om nu dessa personer på Agenda 21-kontoret och dess verksamhet är så himla viktigt, starta då ett privatföretag  och sälj  tjänster till de åländska kommunerna. Då får vi se hur högt prioriterat det är bland kommunerna.

 

Talman, jag aviserar härmed att jag i detaljbehandlingen kommer att föreslå att finansutskottets förslag under 45.50.01 om höjning av anslaget med 21.000 euro skall förkastas.

 

Däremot kommer jag att stöda ledamoten Sune Mattssons motion om ekonomiskt stöd till de stackars människor som drabbats av cancer. Finansutskottets motivering till avslag verkar korkat, bara för att det finns andra allvarliga och kostsamma sjukdomar så skall man inte stöda cancerpatienterna. Jag brukar stöda tanken om att alla skall behandlas likvärdigt, men när det gäller cancerpatienter anser jag att undantag kan göras.

 

Finansutskottet skriver i allmänna motiveringen: ”Den offentliga sektorn i förhållande till den privata sektorn på Åland är överstor."  Även i landskapsstyrelsens program framgår samma tankegångar. Men vägen från ord till handling tycks vara lång.

 

Som exempel vill jag framföra en annons som fanns i måndagens Nya Åland. Där söker landskapsstyrelsen en antikvarie för ett vikariat om ett år. Om landskapsstyrelsen och majoritetsblocket menat allvar med sina besparingsfloskler så hade de lämnat detta vikariat obesatt  och under tiden kunnat utvärdera om tjänsten är obehövlig och på sikt kan dras in. Men icke. Tjänsten finns för övrigt på samma museibyrå som nyligen köpte Ålands dyraste digitala kamera - pris 4.500 euro.

 

För övrigt  söker landskapsstyrelsen i dagens tidning  ” Projektledare för Bomarsunds minnesår”

Jag är helt övertygad om att det i förvaltningen finns undersysselsatta personer som vid sidan av sitt ordinarie arbete kunnat sköta detta kalas – för det är väl ett kalas det är fråga om!

 

Jag har svårt att tro att den nya landskapsstyrelsen och detta nya lagting skall ha mod att minska på den ”offantliga sektorn” och stoppa slöseriet med skattebetalarnas pengar, men hoppas kan man ju alltid. Tillsvidare ser det i alla fall inte bra ut.

 

Ronald Boman, i nödens år anno 2003

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller Agenda 21 skulle jag kanske inte uttrycka mig riktigt på det sättet, men jag var miljöansvarig i landskapsstyrelsen när projektet startades upp; det var uttryckligen ett tvåårigt projekt, och jag tror att det är elva-tolv år sedan vi hade den diskussionen, så det är ett förvånansvärt seglivat projekt. Nog måste vi i ärlighetens namn säga att det finns många bättre motioner som finansutskottet hade kunnat omfatta än den om Agenda 21, så jag har en viss förståelse för ltl Bomans resonemang.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag håller med många av de tidigare talarna om att finansutskottets arbete har varit bra till många delar, men det finns naturligtvis delar av det som man tycker att är bättre och delar som man tycker är sämre. Så är det väl hos oss alla. Ingen kan väl i en sådan situation heller göra alla nöjda. Men om jag skall ta det som jag är mest nöjd med av finansutskottets betänkande är det att man har gjort en skrivning under momentet ”Understöd för missbrukarvård” att man åtminstone skall utreda på vilket sätt man skall stöda och anslå medel i en tilläggsbudget. Nog tycker jag egentligen att det kunde ha varit med redan från början, precis som det föreslogs i ltl Christian Beijars motion, men jag tycker att det här är ett steg på vägen och hoppas faktiskt att det snabbt också blir från skrift till handling, att man utreder det här. Det här står för dörren, det kommer ett nytt år och ett tidigare lagting och landskapsstyrelse har omfattat ett alkohol- och narkotikapolitiskt program, men jag ser det ändå som viktigt att man lyckas genomföra det; annars blir det bara en skrift som man har satt ner mycket arbete på som inte har något genomslag. Utan resurser, utan medel är det bara en skrift och kanske inte de som vi tror att skulle ha nytta av det här kommer att läsa den ens en gång, så det är alltså vi andra, vi som driver projekten, som måste se till att de blir genomförda.

 

När det gäller miljövård hoppas jag också att inom de resurser som finns landskapet – det finns inte direkt angivet – kommer att anslå medel till att rädda våra inre vattendrag. Ltl Wiklöf pratade mycket om Östersjön. Det hör egentligen ihop ganska mycket med våra insjöar och deras nedsmutsning. Åtminstone jag har länge jobbat för att man skulle återställa vissa sjöar, man skall se till att det blir reningar i dikesmynningar osv. Den förra landskapsstyrelsen har t.ex. fastslagit att det skall göras en vattenskyddsplan för Öjviken, Vargsundet och dess tillrinningsområde som är väldigt stora områden. Jag hoppas också att det går att förverkliga.

 

En utgift som jag inte har motionerat om men som finns kvar fortfarande vill jag beröra, nämligen tidigare landskapsstyrelser har i flera omgångar ansett, den nuvarande landskapsstyrelsen, tydligen också finansutskottet, att jaktkortsmedel – Under utgifter för Viltvård och jaktärenden – också är museiverksamhet. Jag fattar inte hur de som sitter där kan läsa igenom det och säga att det här är ett jaktärende. Jag tycker att jakt- och fiskemuseet är ett museum, det är inget jaktkortsärende. Jag hade  hoppats att de pengarna, 6.800 euro från jaktkortsmedel som finns upptagna i budgeten som en utgift till jakt- och fiskemuseet, skulle ha kunnat gå till t.ex. viltvård. Viltvård är djurskydd, skydd av vilda djur och jag tänkte nu när det kom ett nytt finansutskott med en ny ordförande att just det här med djurvård skulle klinga så bra så att man skulle säga att nu överför vi pengarna för att t.ex. göra fågelholkar, eftersom vi har ett skogsbruk i dag som gör att fåglarna har dåligt med boplatser, som ett exempel, men det finns också annan utbildning till jägare och naturfolk som skulle vara bra för vården av vilda djur. Men tydligen är det med och det kommer väl så att förbli. Jag undrar om det ens uppfyller de regler som gäller för vad jaktkortsmedel skall användas till. Jag måste faktiskt titta närmare på det. I rubrikerna ser det ut som om det inte skulle göra det.

 

När det gäller min motion om stödjande av cancersjuka tycker jag nog att finansutskottets motivering är mycket, mycket märklig. Jag tackar för ltl Bomans stöd i det fallet. Eftersom det finns andra kostsamma sjukdomar som inte får stöd, så tar vi bort det från cancersjuka också! I ett antal år har vi gett de cancersjuka pengar, men nu helt plötsligt tycker man att när inte andra får, så skall inte de få! Snart börjar vi väl disktuera att när det inte går vajerfärja till Äppelö så skall det inte gå vajerfärja mellan Töftö och Vårdö heller, för har inte de, så har inte vi, så drar vi inte det bara. Det är en mycket, mycket märklig diskussion som man har fört. Jag tänker naturligtvis föreslå i detaljmotiveringen att anslag införs och jag förstår redan att jag kommer att få stöd från åtminstone ltl Boman. Jag är faktiskt missnöjd över att inte det anslaget är med. Vi har haft råd med det tidigare, vi skulle ha haft råd med det i dag också.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill kommentera det senaste där ltl Sune Mattsson berör sin motion om uteblivet stöd till cancersjuka. Det är ingen ny sak utan det har varit upp några gånger under min tid i landskapsstyrelsen, då man har bedömt att det egentligen är ett stöd som är förlegat därför att det finns så många andra minst lika svåra sjukdomar. Jag kan räkna upp multipleskleros, ALS, kroniska sjukdomar i rörelseorganen, diabetes, Parkinson, astma, alzheimer, lungemfysem osv. Det finns hur många som helst som förorskar patienterna minst lika plågsamma stunder och minst lika höga kostnader. Cancervården i dag är på en helt annan nivå än när man införde cancerstödet för jag vet inte hur många år sedan. De flesta tillfrisknar faktiskt i dag från sina cancersjukdomar, medan de som jag nämnde är dödliga: ALS, MS, Chorea-Huntington, man kan ingenting göra åt dem än att vänta på slutet, det finns absolut inga botemedel och det finns många fler, så man kan inte jämföra på det här sättet som ltl Sune Mattsson vill göra. Det är därför som finansutskottet anser att man inte kan godkänna motionen utan förkastar den med tanke på att det är en så udda sjukdom som i dag har s.a.s. tappat en del av sin stora betydelse ur patientens synpunkt som de hade förr, eftersom, som

jag sade, att det är väldigt många i dag som botas från cancersjukdomar.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det där var en redogörelse som jag ungefär väntade mig, att det finns så många andra sjuka som inte har fått. Dessutom utläggningen om hur man kan bota den nu och hur det har blivit bättre. Det är tacknämligt, men varför jag föreslår att medlen skall finnas är därför att under en kort tid ibland i mångas liv är det enorma kostnader tack vare de höga kostnaderna för den moderna sjukvården som faktiskt har blivit dyrare, man har givit bättre behandlingar och man flyger längre, man åker mera, man är kanske ändå sjukare under en kort tid och helt utslagen. Det är många familjers ekonomi som har blivit helt spolierade och det finns gamla människor som t.ex. har låtit bli att ta den behandling de behöver på grund av det här. Det är möjligt att man sparar för landskapet, men man ger inte någon sockersjuk eller någon annan kronisk sjukdom något bättre liv tack vare det här.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det låter som om ltl Sune Mattsson skulle ha glömt att vi faktiskt har en god sjukvård för alla de sjukdomar som jag räknade upp, inklusive cancervården. Alla invånare på Åland får samma goda vård oberoende av vilken sjukdom de har. Därför ser jag ingen anledning att man skulle ha behövt godkänna denna motion.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det finns inga förändringar som har skett i vården under de senaste tre åren som på något sätt skulle säga att just i år bör man ta bort det utan det är lika viktigt nu som tidigare. Jag har inte glömt att vi har en bra vård. Den blir bättre och bättre och det är jag glad för, men det hindrar inte att jag tycker att vissa sjukdomar slår väldigt hårt under en kort tid och då bör de kunna få stöd. Jag vet också att argumentet som finansutskottets ordförande Gun Carlson för anförs av många andra, så hon är inte alls ensam!

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag vill bara säga att jag understöder finansutskottets skrivning till fullo.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

När jag läser finansutskottets detaljmotivering om ÅHS:s indragning av dagsjukvården står det: ”Indragningen av dagsjukvårdsservicen skall tas över av kommunerna och att motsvarande service skall kunna ges av kommunerna.”

 

Vad är det vi vill att kommunerna skall ha för service? Åldringsvård? Javisst, ge avlastning till anhöriga, det kan de också göra jättebra. Men motsvarande service? Då pratar vi om:

 

1. möjlighet till kontakt med läkare som finns i huset
2. möjlighet att gå med personal till sjukhuset för provtagning osv.
3. möjlighet att få komma ut, avbrott i vården
4. möjlighet att ge anhöriga avlastning
5. gymnastik, träning, fysioterapi
6. sysselsättningsterapi
7. För dem som bor hemma är den sociala kontakten att få träffa andra i samma situation och få rutiner

 

Hur skall kommunerna ge detta på sina servicehem i hemkommunerna? Finansutskottet säger också att kommunerna har beredskap att överta dagsjukvården i befintliga anläggningar i respektive kommun. De kommuner jag har varit i kontakt med säger att de kan ta emot dem, men inte ge samma service. Så här svarade en kommun: konsekvenserna av indragningen av dagsjukvården inför nästa år kan bli att åldringarna riskerar att inte få den terapi de behöver, att de blir isolerade, att anhöriga får mindre avlastning samt att det blir ”krångligare” och också dyrare att ta sig till gymnastik, läkare och provtagningar. Socialnämnden blir tvungen att utgående från befintliga resurser försöka ordna så att åldringarna får den service de behöver på annat sätt än genom dagsjukvården.

 

En annan kommun svarade så här: Vår kommun har för tillfället två personer som besöker dagsjukvården. Den ena av dem bor på servicehuset och den andra i hemmet med anhöriga. Båda är i stort behov av dagsjukvård. De anhöriga behöver avlastning och den som bor på servicehuset behöver komma ut och få omväxling. Dagsjukvården är helt nödvändig. Det här fick jag från ett servicehem.

 

Fru talman, bästa lagtingsledamöter! Det är våra kära åldringar vi pratar om. Det kan vara min gamla lärare som lärde mig vad empati är. Det är inte det att de inte har någonstans att bo. Det är inte fråga om en tillfällig förvaring. Det är dagvård de behöver och visst kan jag hålla med om att det skall skötas av de egna kommunen i framtiden när kommunerna är beredda att ta emot dem, när det är så förberett i kommunerna att de klarar av att ge dem dagvård och att alla kommuner skall kunna ge service. Det skall inte vara skillnad om du bor i en kommun som har det bra ställt, har ett servicehem eller inte. Det skall vara lika i varje kommun.

 

Det jag undrar över i dag är hur många kommuner har beredskap att överta dagsjukvården i sin kommun fr.o.m. 1 januari 2004? Som det står i motiveringen med motsvarande service: det innebär möjligheten till läkare, möjlighet till provtagning, fysioterapi, sysselsättningsterapi. Det vet jag att vi klarar bra av att ge dem; de anhöriga får avlastning och den sociala kontakten för dem som bor i hemmen, det klarar vi jättebra av. Men nu måste vi börja använda det populära ”samordning”, nu får vi börja samordna mellan hjärnan och hjärtat och behålla dagsjukvården. Om inte fyra gånger, så varför inte två eller tre gånger i veckan. Det är inte så många som far dit fyra gånger, men det skall ändå finnas en möjlighet för dem att någon gång kunna fara dit. Och säg redan nu, att från den 1.1.2006 meddela kommunerna att det är önskvärt att kommunerna tar över dagsjukvården och att de på det sättet skall ha, som det heter, motsvarande service, det köper jag, men här tycker jag det är kort tid, så jag skulle jättegärna att det skulle fortsätta på ett eller annat sätt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är ÅHS som har föreslagit att man vill stänga dagsjukvården och vi har inte funnit någonting i finansutskottet att invända mot det och inte heller i landskapsstyrelsen. För det första vill jag säga att egentligen är benämningen dagsjukvård ingen bra benämning, för det är fel, det anger inte vad det handlar om. Det man gjort på den avdelning på Gullåsen som kallas dagsjukvården är att man har låtit patienterna komma dit i tur och ordning, de har fått möjlighet att tvätta upp sig, man har sett över medicinerna, men i prinicip är de där som en avlastning av närstående. Det är mycket viktigt i och för sig, men ändå tycker jag att det här är ett ganska rimligt sätt för ÅHS att spara. Vi kräver besparingsåtgärder, vi kräver strukturförändringar och det här är ett exempel på hur svårt det är att göra några förändringar för det finns så goda skäl för att hålla allting kvar, och det är mycket lätt att komma med de argumenten. Men jag vill ändå påminna om att när man startade verksamheten på Gullåsen fanns det nästan inga omsorgshem i kommunerna. Nu finns det utbyggt i samtliga kommuner och där har de alla, som jag känner till åtminstone, möjlighet att ta dit patienter som inte vistas på omsorgshemmen och ge just den viktiga grundomsorgen, som ofta betyder hjälp med den personliga hygienen och att man får äta ordentligt någon dag i veckan osv.  Jag tycker inte att det här hör till de svåra besluten i ÅHS:s regi. Det är nämligen en besparingsåtgärd och vi kräver hela tiden besparingsåtgärder och strukturförändringar, och det här är ett exempel. Det här tror jag att kommunerna kommer att klara, kanske inte exakt på samma sätt som på Gullåsen, men samtidigt är det inte alltid så lätt för dessa patienter att åka en halvtimme eller mera i bil för att komma till Gullåsen, det vet jag också eftersom jag har jobbat med de här patienterna många gånger. Jag tror att det här hör till de besparingsåtgärder som vi får lov att svälja.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson säger att åldringarna kommer dit för att bli avtvättade, för att de anhöriga får avlastning. Jag vill bara säga att det jag talade om med kontakt till läkare osv. fick jag veta av personalen som jobbar inom dagsjukvården. Jag kan också berätta att de tyckte inte att ordet dagsjukvård var missvisande, tvärtom, de tyckte att de inte tas på allvar och det förstår jag när jag får höra ltl Gun Carlson. Jag blev jättebestört över det. Jag kan också säga att min pappas sista dagar var på dagsjukvården och det var mycket bra service därifrån. Jag har för mig att ltl Gun Carlson har varit sjukvårdsminister och jag tycker: mer respekt för de anställda inom ÅHS, även om man är på Gullåsen, för de gör ett jättebra jobb, de vill gärna fortsätta med det de gör och respektera de äldre.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att jag har varit ”sjukvårdsminister”, men det är ännu mera riktigt att jag är sjuksköterska, hälsovårdare, och har jobbat som avdelningssköterska på Gullåsen och därför känner jag väl till detta. Jag har den allra största respekt för både patienter och personal, men ändå vill jag upprepa att stängningen av den relativt lilla enheten inom ÅHS, som ÅHS-styrelsen har kommit fram till efter noggrant övervägande, är någonting som vi måste svälja i besparingssyfte. Det är så jag sade och det har ingenting att göra med att jag inte skulle ha respekt för patienter eller personal, tvärtom, jag är fortfarande sjuksköterska i själ och hjärta och kommer alltid att vara det.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag vill först börja med att kommentera vtm Sundback när hon sade att allhallen var ett monument, och visserligen är det stort, så det kanske fyller de kraven. Det finns faktiskt aktiviteter i allhallen. Det finns vissa problem att få full verksamhet hela året runt, men det kommer på sikt att jobbas bort. Jag känner inte till historien riktigt varför den kom till Eckerö och inte är i Mariehamn, men en sak kan väl bero på att vi var väldigt snabba att fatta beslut i Eckerö och kanske lite långsammare i Mariehamn. Om det var bra eller inte vet jag inte, det får historien förtälja.

 

Fru talman!

Jag tänker beröra några delar av finansutskottets betänkande angående de allmänna motiveringarna och även finansutskottets avslag på Ålands Framtids motioner. Under rubriken ”Ekonomisk politik” skriver finansutskottet att det är viktigt att vara sparsam och samla i ladorna när det är goda tider, att långsiktiga åtgärdsplaner bör göras för att få kontroll på den alltför stora offentliga sektorn och en plan över anslag som utlovats för framtida projekt. Det man undrar över, säger finansutskottet, är att landskapsstyrelsen helt saknar framförhållning och planer när det gäller ekonomisk politik och drift på investeringssidan. Jag kan inte tolka finansutskottets skrivning på annat sätt eftersom de efterfrågar dessa planer och påpekar åtgärdsförslag. Då är det inte alls förvånande att landskapets ekonomi är som den är.

 

Landskapsstyrelsen överför från pensionsfonden 10 miljoner euro, vilket motsvarar 75 procent av det inbetalda beloppet till pensionsfonden. Vi förstår alla att ett dylikt arrangemang inte kan fortgå för att få balans i budgeten. Finansutskottet påpekar mycket riktigt vikten av att avsätta tillräckligt med medel framöver till pensionsfonden. Det som skulle ha varit intressant att veta är vad som sägs i landskapsförordningarna om att placera fondens pengar i åländska aktier som är noterade på en reglerad marknad. I ett sådant fall skulle en del av fondens pengar ha kommit det åländska samhället till godo.

 

Fru talman!

I budgetmoment 33.80.23 Posten på Åland, där landskapsstyrelsen i sitt budgetförslag äskade om 3 miljoner euro från Posten som motsvarade ca 56 procent av avkastningen på grundkapitalet, anser finansutskottet att man behöver se över principerna för avkastningen i framtiden. De pekar också på långsiktiga lösningar angående avkastningskraven och att avkastningen bör basera sig på vinsten. Så långt är allt okej. Finansutskottet säger att man bör eftersträva på förhand kända avkastningskrav. Bästa finansutskott! Det fanns ett avtal som skulle gälla i tre år framåt som var överenskommet i år mellan Posten och landskapsstyrelsen om en avkastning på 1 miljon euro om året. Det handlar om ägaransvar. Man bryter inte ett påbörjat avtal utan att ha haft en dialog med företaget, i detta fall Posten. Sedan säger finansutskottet att vinstutbetalningen inte på något sätt är extraordinär med beaktande av ackumulerade vinster och eget kapital. Vi i Ålands Framtid tycker att det är ett oskäligt vinstuttag: 56 procent på grundkapitalet med beaktande av den överenskommelse jag tidigare nämnt 1 miljon euro i året. I den sista meningen i finansutskottets betänkande angående Posten beklagar finansutskottet att Postens styrelse inte kände till storleken på vinstutbetalningen i ett tidigare skede. Även finansutskottets ordförande ltl Gun Carlson nämnde i sitt anförande samma sak. Om man beaktar att centern sitter i regeringsställning och även innehar ordförandeplatsen i Postens styrelse borde sådana här fadäser inte få uppstå. Från Ålands Framtid noterar vi att finansutskottet inte överhuvudtaget har behandlat vår motion i detta ärende, inte ens yrkat på ett förkastande av motionen – eller varför tar finansutskottet upp ärendet om det inte grundar sig på en finansmotion?

 

Med beaktande av detta kommer vi att föreslå i detaljbehandlingen att vår finansmotion nr 50 godkänns.

 

Fru talman!

Från Ålands Framtid konstaterar vi att motion nr 37 angående utredning av möjligheterna av ett vindkraftprojekt på Kökar har förkastats av finansutskottet. Jag vill ändå påminna landskapsstyrelsen om att man i framtiden har en tillräcklig framförhållning när det gäller planering av nya vindkraftprojekt på grund av den långa beredningstid som en dylik investering fordrar. Ålands Framtid anser att vindkraften är ett av det mest enkla och naturliga sätt att utvinna el på.

 

I motion nr 48 föreslår vi att anslaget höjs med 350.000 euro för ett kraftvärmeverk som använder biobränsle för att skapa el och värme. Finansutskottet har förkastat motionen med motiveringen att det inte finns behov av ytterligare anslag för ändamålet under budgetåret. Det skulle vara intressant att veta hur finansutskottet har kommit till den slutsatsen! Det jag känner till och de personer jag har pratat med har en helt annan åsikt.

 

Med beaktande av finansutskottets skrivning, där man i princip säger att man bör eftersträva investeringar som genererar nya inkomster borde det inte heller vara främmande för landskapsstyrelsen att göra satsningar som förbättrar miljön och skapar flera arbetsplatser samt förbättrar lönsamheten för skogsbruket. För att intressenter skall våga satsa i ett dylikt projekt bör landskapet kunna ge sådana garantier och stöd som behövs för en sådan investering, i detta fall enligt motionen 30 procent på investeringen. Tidigare projekt som är uppräknade av finansutskottet har fått 40 procents stöd. Viktigt i samband med sådana här investeringar är att landskapsstyrelsen har en helhetssyn och behandlar alla företag lika när man beviljar stödandelens storlek. Med beaktande av detta kommer vi att föreslå i detaljbehandlingen att vår finansmotion nr 48 godkänns.

 

Fru talman!

Angående min finansmotion om förhöjt stöd för konstsnöprojektet i Jomala har finansutskottet förkastat motionen med motiveringen att det aktuella projektet redan erhållit stöd enligt de regler som gäller den här typen av projekt. I jämförelse med projekt som landskapsstyrelsen har beviljat stöd i Godby 80 procent, Mariehamn 50 procent skulle det vara intressant att få veta hur finansutskottet gjort denna bedömning, att projektet i Jomala skall få bara 40 procent tagande i beaktande att detta projekt är en allåländsk satsning som över 120 privatpersoner, 25 företag har satsat över 100.000 euro i aktiekapital och torde gynna besöksnäringen lika mycket som nämnda badprojekt i Godby och Mariehamn. Återigen borde satsningar som riktar sig till besöksnäringen och den lokala befolkningen behandlas lika när det gäller beviljande av landskapsstöd. Intressant i frågan är att i lagtinget sitter ett antal ledamöter från Jomala som borde ha intresse av att driva denna sak mera aktivt. Jag tänker inte driva frågan till omröstning, men jag uppmärksammar lagtinget på att det inte borde få förekomma stora skillnader i stödprocenten på likartade satsningar som berör besöksnäringen.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

I inledningen av sitt anförande hade ltl Brage Eklund en kommentar om allhallen. Jag måste säga att jag förstod inte riktigt poängen med det hela; det hade visst att göra med att det var gentemot Mariehamn. Men det var egentligen inte det som intresserade mig så mycket med allhallen utan hans bedömning av den regionalpolitiska satsningen i Eckerö. De informationer som jag har har jag förstått att hallen inte har givit de övernattningseffekter som man har förväntat sig lokalt i Eckerö. Det är väl ändå ett centralt argument i sammanhanget om man försöker bedöma satsningens effekter. Men om ltl Brage Eklund har andra bedömningar och informationer är jag naturligtvis öppen för att höra dem; som jag har förstått det är verksamheterna inte så omfattande att det ger ett tillräckligt bra underlag för dem som bedriver övernattningsanläggningar i Eckerö.

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag kan instämma i vtm Sundbacks notering och säga att det stämmer nog med verkligheten. De kalkyler och påståenden som gjordes när allhallen kom till är nog inte riktigt överensstämmande med verkligheten. Det skulle t.o.m. fylla alla övernattningsstugor som var vinterbonade i Hammarland och Eckerö och t.o.m. hotellrummen i Mariehamn. I vissa fall i samband med hundutställningar t.ex. vissa dagar i året kanske vi får de effekterna, men totalt har det tyvärr inte de effekterna.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag vet att ltl Brage Eklund vet vad han talar om i det här sammanhanget. Just när man får höra sådant blir man skeptisk till kk-hussatsningen, som enligt min mening inte tillgodoser kongressens behov av optimala utrymmen. Det är samma kalkyler som ligger till grund för hur bra den skall gå som man förutspådde att det också skulle gå för allhallen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill kommentera några frågor som ltl Brage Eklund tog upp. För det första när det gäller Posten kan jag bara upprepa beklagandet gentemot Posten att man inte hade diskussionen i förväg. Det finns ingenting annat att säga om det. I övrigt står det eniga beslutet fast från finansutskottet.

 

När det gäller fördelningen av medel i pensionsfonden finns det en landskapsförordning om placering av medlen. I 11 § säger man just om placeringen av de åländska aktierna: ”Det sammanlagda värdet av pensionsfondens innehav av tillgångar får uppgå till ett belopp som motsvarar högst 10 procent av det totala marknadsvärdet av de tillgångar som fondstyrelsen förvaltar. Om placeringarna avser aktier och andelar i sammanslutningar vilkas aktier eller andelar inte är föremål för handel på reglerad marknad (börsen) men som har hemort eller väsentlig andel av sin verksamhet på Åland.” Landskapsstyrelsen kan bevilja undantag om det finns några speciella skäl till det.

 

När det gäller satsningen på konstsnö i Jomala är 40 procent i bidrag och 50 procent i lån helt enligt gängse principer för kommunandelar. Undantag var badhuset i Mariehamn och simhallen i Godby som togs i ett specialbeslut därför att det bedömdes som infrastrukturella satsningar, speciellt väl utformade för besöksnäringen. Jag kan hålla med om att satsningen i Jomala kanske blir lika bra för besöksnäringen, men vi har inte bedömt att man kan ge medel på ett annat sätt än enligt det här och så bedömde också finansutskottet.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag kan notera att angående Posten beklagade ltl Gun Carlson att finansutskottet inte har kunnat gå motionen till mötes, men fortfarande märker jag att man överhuvudtaget inte nämner att man har behandlat motionen. Det är lite märkligt, för den har inte ens blivit förkastad.

 

När det gäller pensionspengarna går det att göra undantag. Det måste vara ett politiskt beslut, kan jag tänka mig och nog måste det vara bättre om man i större andel kan placera pensionspengarna hemma i åländska aktier än att man slussar ut dem utomlands.

 

När det gäller snöprojektet är det klart att man kan motivera på många olika sätt och motivera varför den ena anläggningen skall få 50 procent och den andra 40 procent, det är regionalpolitiska satsningar och infrastrukturella satsningar och vad det kallas för fint, men, märk väl, vi har inga avstånd här på Åland. Månne det inte borde vara så att alla som satsar skulle behandlas lika ute på landsbygden. Uppdelningen och bedömningen om vilket som är mest nyttigt och inte nyttigt har jag väldigt svårt att förstå riktigt. Sist och slutligen tror jag att det är bara politiska finter när det gäller placeringar och bidragsprocenterna.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

I början av betänkandet säger finansutskottet i sitt förslag att man föreslår att budgeten skall godkännas osv.; så säger man också vilka finansmotioner som är godkända och de övriga är förkastade, säger man här. Det betyder att alla motioner är genomgångna, genomlästa, genomdiskuterade. I momenten är det på olika sätt beskrivet hur motionerna är förkastade.

 

När det gäller Posten beklagade jag att man inte gick till Posten i tid och berättade om att överenskommelsen kommer att ändra. Det är det jag beklagar, ingenting annat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Till ltl Gun Carlson vill jag säga att jag nämnde i mitt anförande att kontakterna inte borde ha varit något problem mellan Posten och landskapsstyrelsen; eftersom dåvarande lagtingsledamoten J-E Mattsson sitter i Postens styrelse och centern satt i regeringsställning borde det här problemet inte alls ha varit aktuellt eller behövt debatteras här. Någonstans brister det i kommunikationerna i centerleden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

När det gäller utbildning på Åland är behoven för våra skolor stora. Ibland kan behoven tyckas orimligt stora i förhållande till befolkningsantalet. Sjömansskolan behöver ett nytt skolfartyg, yrkesskolans  byggteknisk linje skulle behöva större och mer ändamålsenliga utrymmen, naturbruksskolans ladugård är under all kritik, Ålands hantverksskola verkar i undermåliga och trånga utrymmen utan ventilation och varmvatten i verkstaden, Ålands högskola är i sin linda  och få elever söker till Ålands sjöfartsläroverk. Och nu skall alltså en punktinsats för att bygga ut Ålands lyceum göras för närmare tre miljoner euro. I stället menar socialdemokraterna att hela Ålands utbildningssystem måste ses över. Finansutskottet skriver i sitt betänkande citat "beträffande fastigheter och lokaler som behövs för verksamhet anser utskottet att en större samordning i utnyttjandet bör eftersträvas. Detta gäller i särskilt skolornas fastigheter i vilka landskapet har investerat betydande belopp under många år."

 

Enligt den halvtidsutvärdering för Ålands mål 2 och 3 program som gjorts sägs  att befolkningen på Åland har en förhållande vis låg utbildningsnivå. Ja, det stämmer kanske om man enbart läser statistiken för hela Åland. Då är det 56 procent av ålänningarna som har avlagt examen utöver grundnivå. Men tittar man på åldersgruppen 25-29-åringar är det 82 procent om har fortsatt studera efter grundskolan och erhållit examen. Endast 52 procent av de som är mellan 55-59 år.

Man kan alltså konstatera att utbildningsnivån är låg, speciellt bland den äldre vuxna befolkningen och kvinnorna har en högre utbildningsnivå än männen för alla åldersgrupper fram till gruppen 45-49 år; efter det är det männen som i högre grad har examen utöver grundnivå. Över 80 procent av ungdomarna har alltså en examen. Och de 20 procent som inte har en examen är de ungdomar som är målgruppen för studier i Ålands lyceum, det frågar jag mig.

 

I rapporten sägs också att en betydande del av de åländska ungdomar som söker sig utanför Åland för vidare studier inte återkommer som arbetssökande på den åländska arbetsmarknaden utan de stannar ofta kvar i det land där studierna genomförts. Det visade också Ålandstidningens intervjuserie med bortflyttade åländska ungdomar.

 

Åland är för litet. Det var en manlig lärare som t.o.m. sade att Åland är för gubbigt.

 

Ett annat bekymmer som nämns i rapporten är det matchningsproblem som finns, dvs. när arbetskraftens utbildning till sin inriktning inte passar ihop med näringslivets behov. Om man inte har samhällets och näringslivets bästa för ögonen och medvetet stöder utbildningar som täcker upp de behov som finns inom näringslivet stagnerar utvecklingen av företagen på Åland, vilket enligt halvtidsutvärderingen redan har skett i dag. Visst behövs Ålands lyceum, gymnasieutbildningen och det behövs akademiker och under år 2004 är det 444 ungdomar som skall gå Ålands lyceum. Men jag vill också slå ett slag för att vi måste höja statusen för de praktiska utbildningarna och jag vill nämna att det sägs att en av framgångarna bakom Nokias utveckling i Finland i jämförelse med bl.a. svenska Ericsson sägs vara att de finländska ingenjörerna har genomgått en mer praktisk-teknisk utbildning, alltså där man har kombinerat både teori och praktik medan de svenska gymnasieingenjörerna inte alls har samma erfarenheter från verkstadsgolvet. När det gäller praktiska skolor tycker jag att det är lite sorgligt att landskapsstyrelsen i sin budget för nästa år inte alls ämnar göra något konkret för att tillgodose de behov som Ålands hantverksskola har. Det är tråkigt att man inte inser vilken enorm betydelse det åländska hantverket har för hela Åland och i synnerhet för besöksnäringen. Att åka på besök till en eller flera hantverkare runt omkring på Åland är ett måste för både enskilda turister och bussgrupper, det ger ett mervärde för resenärerna och Ålandsbesökarna. Hantverkarna är Ålands ansikte utåt och de förmedlar bilden av dagens moderna Åland samtidigt som de för vidare gamla traditioner. Alla som går utbildningen i Tosarby blir naturligtvis inte egna företagare, men skolan ger grundläggande kunskaper och en bas som gör att man sedan kan fortsätta till högre studier om man vill det. I budgeten sägs att Ålands attraktionskraft skall höjas för att få fler besökare. Då är det bl.a. det åländska hantverket med sin höga kvalitet och sitt unika formspråk ett område där vi kan profilera oss. I Baltikum finns mycket hantverk, i synnerhet i Estland, men ingenstans i Östersjöområdet finns så många och kvalitetsmässigt så goda hantverkare procentuellt sett som på Åland. Det kan vi vara stolta över, men det måste vi också bibehålla och utveckla. Det gynnar inte bara de studerande, lärarna och skolans ägare, Ålands slöjd- och konsthantverk, men också i förlängningen turistnäringen som nu måste vässa klorna och bli mer konkurrenskraftig. Dessutom är hantverksutbildning och konsthantverk en framtidsbransch med stora utvecklingsmöjligheter för småföretagare och en bransch där det krävs väldigt små investeringskostnader, om vi jämför med t.ex. jordbruket.

 

Nej, vad socialdemokraterna saknar här är ett helhetsgrepp om utbildningssektorn: hur kan vi på Åland tillgodose det växande behovet av utbildade inom vård, omsorg och servicesektor, hantverk, rörmokare och nya företagare? Jag vill säga att alla behöver inte gå via Ålands lyceum för att utbilda sig till sjuksköterskor; man kan också gå via Ålands vårdinstitut. Även Ålands naturbruksskola och Ålands yrkesskola är värda att nämna i detta sammanhang. Jag saknar alltså en strategi för hur man skall få helhetsgreppet för den åländska utbildningen, och strategin borde klargöras innan vi i ekonomiskt svåra tider sätter 5.770.000 euro i en om- och tillbyggnad av Ålands lyceum.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

I likhet med ltl Carina Aaltonen läste jag med intresse Ålandstidningens intervjuserie. Jag noterade att ingen av intervjuoffren hade barn. När man bildar familj och blir intresserad av barnomsorg, skola, närhet till arbetsplatser och service samt framför allt grundtrygghet tror jag att perspektiven ändras. Jag är själv en sådan som bott på olika platser i Norden under ca fem års tid men flyttade tillbaka till Åland som 30-åring. Jag är övertygad om att Åland har trumf på hand.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag tror också att Åland har trumf på hand och att det är bra att kanske också åka utanför Åland. Det är inte det som det handlar om. Men vi måste ha ett bra utbud av utbildning på Åland, alla behöver inte gå i Ålands lyceum, utan för att få gymnasialutbildning finns det också andra möjligheter och att då lägga närmare 6 miljoner euro på Ålands lyceum är i mitt tycke i alla fall väldigt stora pengar.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag är också ett exempel på en person som valt ett i allra högsta grad praktiskt yrke, fast jag gick i Ålands lyceum först. Jag tyckte att det var en väldigt bra studieförberedande plats. Jag blev student och efter det blev jag sjuksköterska och det är flera som väljer på det viset. Alla blir inte akademiker eller pappersvändare.

 

Ltl Beijar:

Fru talman!

Jag vill först kommentera frågan om allhallen i Eckerö och vilka konsekvenser den har på besöksnäringen. Det var intressant att höra ltl Brage Eklunds, som jag uppfattade, seriösa bedömning av resultatet och om man ser det i kk-husperspektivet behöver man tänka efter. Jag kommer ihåg när det var omröstning och mycket diskussion kring allhallen i Eckerö att det skulle betyda en väldigt stor skjuts för besöksnäringen, framför allt på västra Åland.

 

Fru talman!

För övrigt tycker jag att det är bra att finansutskottet har påtalat att man bör tidigarelägga budgetprocessen. Jag håller fullständigt med utskottet när man noterar att när det gäller bl.a. ÅHS-budgeten, som utgör en tredjedel av hela landskapets budget, finns det inte tillräckligt tid att behandla vare sig ÅHS-budgeten eller ÅHS:s hälso- och sjukvårdsplan.

 

I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att kommentera och ha synpunkter på ÅHS. Jag satt för tio år sedan i ÅHS:s första styrelse och ambitionen var att sammanslagningen skulle medföra effektivare och en mer ekonomisk och personellt utnyttjande av vårdresurserna, allt i syfte för patientens bästa. Resultatet är svårt att bedöma, men känslan av att stora inbesparingar har kunnat göras har man väl inte och att revirstrider inom organisationen har förekommit.

 

Finansutskottet skriver nu att behovet av strukturella förändringar kvarstår. I det här sammanhanget tycker jag att det är mycket intressant att i det av social- och miljöutskottet bifogade utlåtandet läsa om förslaget att de två resultatenheterna primärvård och specialsjukvård sammanförs till en enda enhet med en överläkare som chef. Förslaget kommer från en arbetsgrupp inom ÅHS som just nu arbetar på en översyn av organisationen. Frågan har under åren diskuterats i olika sammanhang och om jag inte missminner mig tog partikollegan Barbro Sundback upp förslaget i olika diskussioner redan i mitten av nittiotalet. Jag tror för min personliga del att vi är på rätt väg om vi sammanför dessa olika enheter. Det som blir den stora utmaningen är: hur kan vi begränsa kostnadsökningen inom ÅHS? Där förväntar sig finansutskottet att ÅHS inför nästa budget presenterar mer långsiktiga lösningar för att komma till rätta med den stigande kostnadsutvecklingen. Om man beaktar att den medicinska vårdens utveckling hela tiden går i expressfart, det kommer nya metoder, specialiteter, mediciner etc. som gör att vi kan bota allt svårare och mer komplicerade åkommor. Detta i sig medför naturligtvis kostnadsökningar. Detta i kombination med nya löneavtalsförhandlingar år 2005 gör bara tanken att begränsa kostnadsökningar till en verklig utmaning. Då måste verkliga strukturella åtgärder vidtas och konkreta program för vilken sjukvårdsservice som vi skall erbjuda på Åland presenteras. Där måste landskapsstyrelsen och ÅHS kunna presentera konkreta planer och resultat.

 

I det här sammanhanget känns satsningen bl.a. på byggandet av ett konferensrum i anslutning till sjukhuset som en direkt onödig och kostsam investering.

 

Fru talman!

Sedan tänkte jag gå in lite grann på några motioner. Finansutskottet har behandlat några av våra motioner positivt, motioner som berör det sociala området, där jag har varit första undertecknare. Ltl Sune Mattsson berörde redan motionen om missbrukarvården 200.000 euro för att stödja kommunernas möjligheter att erbjuda plats på behandlingshem. Utskottet har dock en skrivning att stödet kan utgå; pengar anslås i nästa tilläggsbudget under förutsättning att landskapsstyrelsen så snabbt som möjligt utarbetar en bra finansieringsmodell. Jag delar ltl Sune Mattssons åsikt att det är viktigt att landskapsstyrelsen snabbt och effektivt utarbetar en bra finansieringsmodell för ärendet brådskar. Bristen på pengar i kommunerna får inte begränsa eller i värsta fall stoppa vård vid behandlingshem för kommuninvånare som är i behov av sådan. Verkligheten är nämligen sådan att en behandlingshemplacering under ett år för en liten kommun kan betyda ca 2 procent på skatteöret. Eftersom ltl Sune Mattsson är en del av landskapsstyrelsepartierna hoppas jag att han faktiskt aktivt driver denna fråga inom landskapsstyrelsen.

 

Fru talman!

När det gäller motionen om komplettering av motiveringen under kapitlet Penningautomatmedel för social verksamhet har finansutskottet godkänt kompletteringen. Jag vill i detta sammanhang dock notera att texten i betänkandet på sidan 12 behöver kompletteras; i kapitelmotiveringen står det:”Anslaget skall innefatta stöd till organisationer för byggande av bostäder” och därefter skall det stå ”för personer” och sås fortsätter meningen enligt betänkandet ”med psykiska funktionshinder”.

Det här var ett litet noterande. Godkännande av den här motionen möjliggör nu att frivilligorganisationerna kan engagera sig i byggandet av bostäder för personer med psykiska funktionshinder då stöd från penningautomatföreningen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Bästa ltl Beijar! Jag tycker inte att man bör jämföra allhallen och kk-huset bara för att ltl Brage Eklund sanningsenligt berättade att det inte går så bra som man hade hoppats i kalkylerna. Vi måste komma ihåg att allhallen är inte optimalt placerad. Det är helt klart att hade den varit i Mariehamn hade beläggningen varit annorlunda. Kk-huset är planerat att byggas i centrum i Mariehamn och där finns det bäddkapacitet ledigt under lågsäsong, ca 1.000 platser och flera kunniga entreprenörer som kan ta hand om bokning och fylla sina hotell. Jag tycker alltså att det är fel att lman ställer allhallen mot kk-huset.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Orsaken till att jag använde tog allhallen som exempel i detta sammanhang var att när allhallen beslöts och planerades utgick man också från kalkyler. Nu gör man det igen: man utgår från kalkyler. Majoriteten ansåg att kalkylerna var realistiska; en minoritet ansåg att de var orealistiska och till denna minoritet hörde vi socialdemokrater och jag själv. Det är nu samma sak när det gäller kk-huset, som är ett stort projekt, att det råder en uppenbar oenighet i fråga om kalkylerna. Det har skett förändringar; under tiden det byggdes tillkom flera motsvarande allhallar i Sverige så att kundunderlaget begränsades. Det förefaller vara likadant när det gäller kk-huset. Planering och diskussion har pågått i många år och nu har man kört förbi. Nu måste vi ha ett nytt grepp och därför kommer socialdemokraterna med ett annat försök.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag har inte upplevt att det finns oenighet om kalkylerna när det gäller hur många turister som kan tänkas komma hit till det planerade kk-huset. Personligen har jag jämfört de kalkyler som har gjorts för kk-huset väldigt noggrant med den planerade kongresshallen på Gotland, där man har väldigt vidlyftiga undersökningar som kontrollerats av regeringen osv. Då har jag kommit fram till att det faktiskt finns en realism i siffrorna för kk-huset. Jag tror att det kan t.o.m. bli ännu bättre än vad som framgår av den utredning som finns i dag.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar i alla fall att den senaste diskussionen har lett till att man börjar ifrågasätta om man skall ha dessa två funktioner i samma hus. Vi går inte emot själva tanken om ett kongress- och kulturhus, men frågan är om kongressen övertar kulturen och då är det viktigt att i detta sammanhang ha en klar linje. Vi stöder naturligtvis ett kongresshus men i lika stor utsträckning ett kulturhus. Det viktiga är att dessa inte för dagen kan anses gå att kombinera så att alla får s.a.s. lika stor nytta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Beijar nämnde om när han tog upp ÅHS-omorganisationen att jag var redan på nittiotalet inne på att man skulle ha bara en resultatenhet, och det gläder mig otroligt att det nu har suttit en ledningsgrupp och länge funderat på den saken och kommit fram till det. Men det som han inte nämnde om och som också är intressant i detta sammanhang är att han själv lanserade en personalchefstjänst, och hans blygsamhet förbjuder väl honom att nämna det, men det finns också med här. Det som däremot är något förvånande är om personalchefen inte skall syssla med avlöningsfrågor, som tydligen nu diskuteras, utan det skall bli bara en chef utan någon makt i de frågor som är väsentliga. Det är en stor risk just med den här funktionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

Åländsk Center håller helt med socialdemokraterna att ett kk-hus inte skall byggas i Eckerö utan i Mariehamn.

 

Fru talman!

Finansutskottets betänkande angående budgeten för landskapet Åland 2004 gör ett bra budgetförslag ännu bättre. Detta påstående kan göras då finansutskottet har flera åsikter i sitt betänkande som är mycket intressanta. Finansutskottet anser att budgetprocessen bör reformeras; därför tycker vi att man bör ta fasta på om inte lagtinget borde i någon form behandla en rambudget, exempelvis genom ett meddelande från landskapsstyrelsen. Egentligen är det så att det är när ramarna fastställs som även fördelningspolitiken till största delen fastställs, så därför är nog rambudgeten egentligen en lagtingsfråga i någon form. Men då det finns både fördelar och nackdelar, oberoende vilket system man väljer bör denna fråga övervägas och undersökas noga av landskapsstyrelsen innan beslut tas.

 

Finansutskottet anser också helt riktigt att åtgärder är nödvändiga för att få ner driftskostnaderna i den offentliga sektorn. Här måste landskapsstyrelsen ta fram en plan över vilka verksamheter som skall avslutas och vilka verksamheter som skall minskas. För att så långt som möjligt undvika uppsägningar måste en maximal rörlighet av personalresurserna eftersträvas, dvs. att personal med likvärdig utbildning och erfarenhet som de vakanta tjänsterna skall kunna flyttas mellan olika avdelningar och även inom avdelningarna.

 

Fru talman!

Det är bra att finansutskottet lyfter fram driften framom investeringarna. Ser vi i budgetförslaget så utgör landskapets egna investeringar mindre än 5 procent av budgeten. Övriga kostnader som bl.a. driftskostnader och överföringskostnader uppgår till ca 95 procent. Förmodligen är en investeringsvolym om 5 procent för låg på sikt om vi inte alltför mycket vill rasera den kvalitet som vi har på våra anläggningar. Dessutom kräver strukturförändringar en viss kontinuerlig investering. Nej, fru talman, det finns inga genvägar, det är driftskostnaderna som måste ned.

 

Här har socialdemokraterna i flera av sina motioner gjort precis tvärtom, dvs. höjt på driften och sänkt investeringarna.

 

Beträffande näringspolitiken måste golfbanan i Grelsby förverkligas så snart som möjligt, helst att den påbörjas inom nästa år och slutförs år 2005.

 

Också kk-huset anser vi att måste förverkligas. En förhoppning är att arbetet skall kunna inledas 2006-2007 och vara klart ett eller två år senare.

 

För skärgårdens del tycker vi också att det skulle ha varit intressant att man mera tittade på ett alternativ att bygga en golfbana i Brändö. Vi vet att Åboregionen finns bara två timmar från Brändö. Vi vet att skärgården har långa, fina höstar. Det här tror vi att på sikt skulle vara en bra satsning och kanske t.o.m. en överlevnadsfråga för den regionen.

 

Beträffande jordbruket och fisket måste en betydligt högre förädlingsgrad uppnås samt speciellt måste småskaligheten ytterligare specialiseras.

 

Tillsammans med nämnda investeringar som skall finansieras av både landskapet och näringslivet och redan utförda och pågående investeringar och tillsammans med en ren miljö kan vi vara övertygade om att turismen kommer att få en alltmer betydande inkomstkälla för ålänningarna.

 

Klarar vi allt detta står vi väl rustade för att möta framtiden.

 

Fru talman!

Trots mörka moln som målas upp speciellt av oppositionen måste man anse att landskapets ekonomi håller på att fås under kontroll. Av avgörande betydelse i detta sammanhang är förstås, förutom avräkningsbeloppet, sjöfartsstödet, samfundsbeskattningen och skattegottgörelsen samt ett fortsatt framgångsrikt åländskt näringsliv. Vi ser i budgetförslaget att underskottet är på ca 4 miljoner euro, när det för några år sedan pratades ett underskott på 15-25 miljoner euro. Vi vet också att farhågorna om underskottet egentligen bäddades från mitten av nittiotalet fram till slutet av nittiotalet. Under 1999-2000 tillsattes resurser när man märkte att underskottet höll på att skena iväg och i och med de åtgärderna har det nog burit frukt i och med att vi endast ligger på 4 miljoner euro i underskott. Vi skall också komma ihåg att landskapet har betydande medel i kassan. Om landskapsstyrelsen genast nästa år gör upp en plan för att minska den offentliga sektorn är vi övertygade om att budgeten är i balans år 2006.

 

Fru talman!

En budget i balans utan skuldsättning tillsammans med den bästa sjukvård man kan tänka sig, en för omkringliggande regioner avundsvärd skolpolitik, en regionalpolitik som man måste anse är och har varit mycket lyckad, en ren miljö och dessutom tillräckligt med bostäder och full sysselsättning är vad ålänningarna har och vad ålänningarna kan vänta sig om bara nuvarande trygga politik får råda.

 

Även oppositionen har en liten del i denna politik, då två stycken av oppositionens motioner godkänts och flera av de övriga motionerna helt eller delvis har förts in i finansutskottets betänkande.

 

Fru talman!

Jag har några sakfrågor i finansutskottets betänkande som jag vill nämna. Under näringspolitiken nämns flygtrafiken till Åland. Den är livsviktig, har vi påpekat förut och jag vill påpeka det igen, både för näringslivet och för dem som behöver sjukvård på fastlandet och i Stockholm. Här måste vi vara före det som eventuellt kan hända; vi måste se till att flygtrafiken och infrastrukturen runt flygtrafiken sköts av åländska händer.

 

Fru talman!

Så till energifrågan, där det har inlämnats några motioner. Vi håller med att egen energi på Åland är en viktig trygghetsfråga. Här finns det redan gamla pengar, ca 500.000 euro och därför har man ansett att det inte behöver tas upp mera och man kan inte här i lagtinget bestämma vilken procentsats man skall ha för att bygga biovärmeverk osv. när man inte har sett kalkylerna. Det måste också lämnas in kalkyler för att se hur mycket stöd man behöver för att få det att gå runt. Man skall inte stöda för mycket i och med att det är fråga om privata intressen. Jag är övertygad om att de medel som finns räcker.

 

I en motion vill man kartlägga vindkraften och det är klart att det kan man göra en gång till – vindkraftsbolagen har gjort det förut – så det tycker vi är onödigt. För övrigt är det marknadsekonomin och skild lagstiftning som här råder, så vill man göra som Ålands Framtid har tänkt sig måste man förmodligen gå in på regionplaneinstrumentet och göra upp en regionplan för Åland, där vindkraften innefattas.

 

Jag är glad för att finansutskottet har gjort en förändring med understöd av avloppsprojektet från norra Åland inklusive utbyggnad av reningsverket i Mariehamn som är 40 procent. Det torde med all sannolikhet bli av, speciellt när tunga stadspolitiker som ltl Lasse Wiklöf och ltl Johan Ehn har uttalat sig positivt i ärendet, så ser vi på norra Åland med tillförsikt mot att förverkliga detta tillsammans.

 

Fru talman!

När det gäller grundskoleväsendet nämner man grundskolorna i Enklinge och Lappo. Här tycker jag också att man har kommit till en bra skrivning då man garanterar en finansiering för dessa kommuner så att man, om man vill, kan behålla skolorna ute både på Lappo och Enklinge. Det tycker jag är behjärtansvärt med tanke på att barnen är så pass unga och måste åka både båt och ibland hydrokopter på vintern för att komma till sina skolor. Det är trots allt småpengar för landskapet. Jag hoppas alltså att det går igenom.

 

Fru talman!

Så till Ålands lyceum, som jag till min bestörtning konstaterar att socialdemokraterna jobbar starkt emot, vilket är för mig mycket förunderligt när lyceet redan i dag är för litet. Skulle myndigheterna gå in på en syn här så kanske man t.o.m. måste utestänga ett antal elever med tanke på att bl.a. toaletterna är alltför få än vad de borde vara enligt gällande bestämmelser plus att vi vet att elevantalet ökar dramatiskt och kommer att hållas på en stabil hög nivå under överskådlig framtid, minst tio år, vad vi vet. Detta är mycket märkligt för mig, måste jag säga. Man vill att ungdomarna skall utbilda sig inom hantverk och till sådana yrken som det är efterfrågan på i dag. Vi vet att det är efterfrågan på arbetskraft inom fiskodlingen, äppelplockning och kinakålsodling. Är det kanske det som socialdemokraterna vill att våra ungdomar skall utbilda sig till? Det tycker jag är lite konstigt. Inte är det fel på de yrkena, men de är i alla fall säsongsbetonade och det är svårt att få jobb året runt på de arbetsplatserna. Vi tycker att ungdomarna måste få en frihet att utbilda sig till vad man vill. Vill man gå i lyceum så måste man få gå i lyceum, inte kan vi ha en sådan planekonomi att staten skall bestämma var var och en skall gå. Det har man faktiskt praktiserat öster om oss och vi såg ju hur det slutade, så jag hoppas verkligen att Ålands lyceums tillbyggnad går igenom och att våra ungdomar får välja fritt var man vill gå. Våra ungdomar vet nog vad som är bäst för dem.

 

Fru talman!

Till sist en liten sak om trafikavdelningens förvaltningsområde, där man skriver att man skall försöka minska och göra verksamheten effektivare för att kunna hålla trafiken lika stor som i dag, och det är en bra strävan som jag hoppas att man klarar av. Man nämner också att linfärjorna skall privatiseras och i det fallet är det förmodligen så att man kommer att bjuda ut dem och se om det är billigare att köra i privat drift. Är det inte det så fortsätter man förstås att köra i egen drift.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det var många klargörande upplysningar i ltl Runar Karlssons framträdande, bl.a. att centern inte vill bygga kk-hus i Eckerö, men man vill tydligen bygga golfbanan i Grelsby i Brändö! Centergeografin är lite svår att följa, men det är väl någon form av regionalpolitik som vi ännu inte har sett fullt utvecklad.

 

När det gäller att göra om budgetprocessen är detta ett socialdemokratiskt initiativ. Vi har haft upp det flera gånger, men då har man alltid hävdat att det är omöjligt att genomföra. Nu har finansutskottet omfattat förslaget, men jag tyckte att ltl Runar Karlsson var otydligt på den här punkten och jag vill att han klargör centerns inställning. Han sade att det var för- och nackdelar med det och då undrar jag: Vilka är nackdelarna med att man ändrar budgetsystemet? Det är faktiskt så att om man inför rambudgetering och lagtinget antar ramarna så måste man dessutom finansiera finansmotionerna senare i samband med budgetbehandlingen, vilket skulle vara en viktig reform. Sedan finns det många andra saker: om man tidigarelägger hela budgetprocessen för lagtinget kommer kommuner, Posten, ideella organisationer och andra att kunna ha en helt annan framförhållning i sitt budgetarbete. Dessutom sade ltl Runar Karlsson att detta skall ytterligare utredas av landskapsstyrelsen. Jag läser det som att det skall förändras. Det måste reformeras står det i mitt betänkande.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

I fråga om golfbanan sade jag att golfbanan i Grelsby förhoppningsvis skall byggas. Det är förstås beroende på andra parter och golfbanan i Brändö är mera en vision, man hoppas att man skall se på möjligheterna i och med att vi har infrastrukturen till Brändö. Vi har en bra trafik från Osnäs till Åva; i och för sig kan inte den färjan ta så mycket bilar men mycket passagerare så man kan forsla ganska mycket människor dit. Det är som sagt mera en vision som jag hoppas att man tittar på mera; jag tror faktiskt på den idén.

 

När det gäller budgetförfarandet måste naturligtvis landskapsstyrelsen se vad som är möjligt och inte möjligt. Det är klart att det är tydliga signaler från lagtinget, men man måste se vad är möjligt rent praktiskt och jag vet att det finns nackdelar med föreliggande förslag också, så nog måste man kunna se på helheten. Finansavdelningen måste också få möjlighet att kunna peka på konsekvenserna av förslaget. Vem som tar äran åt sig för förbättringen spelar ingen roll, utan huvudsaken är att vi är överens om att vi skall förbättra processen.

 

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Huvudsaken är att det förbättras, men under årens lopp har jag varit med och infört många förslag som har mötts med stor cynism och bespottats av den ena efter den andra. Men efter fem eller tio år brukar de gå igenom, så jag är ganska van vid den långsamma takten att genomföra reformer. Jag tycker ändå att jag ännu inte har fått svar av ltl Runar Karlsson vad det skulle vara för negativa sidor med att förändra budgetprocessen så den tidigarelades och att lagtinget först tog budgetramar och sedan hade man budgetdebatten så att budgeten i stort sett var klar i september. Vilka nackdelar ser ltl Runar Karlsson med detta system? Jag förstår att det också är så att om man har suttit i landskapsstyrelsen har man helt andra erfarenheter än vad t.ex. jag har som alltid har suttit i lagtinget, så jag tycker att alla synpunkter nu kommer fram, för sist och slutligen är det ändå lagtinget som skall besluta också om det här.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Nej, jag håller helt med vtm Sundback att denna idé skulle vara jättebra.  Jag hoppas att man kan få igenom den. Men jag vet att det finns betänkligheter och funderingar om olika orsaker och detaljer som jag inte ens kan gå in på här; därför är det inte mer än rimligt att landskapsstyrelsen får en möjlighet att se på vad det finns för oanade hinder med förslaget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Centerns gruppledare ltl Runar Karlsson säger att oppositionen överdriver när man pekar på det kärva budgetläget vi befinner oss i. Han säger också att landskapsstyrelsen nu har fått landskapets ekonomi under kontroll. Han säger att prognoserna pekar på ett underskott på 15-20 miljoner euro och nu är vi nere i 4 miljoner. Detta är nog en sanning med modifikation. Om man tittar på de anslag som har plockats ur pensionsfonden, det anslag som man tog från Posten, det högre skattetryck som drabbar medborgarna, så är vi faktiskt kvar på en ungefär 15-20 miljoners nivå. Ltl Runar Karlsson säger att detta är någonting som man måste ta på sikt, när vi börjar prata om att det måste börja synas lite konkreta åtgärder hur vi skall få ner den offentliga sektorn. Det är möjligt att man får jobba på det sättet och vi skall åtminstone från Ålands Framtids sida ge oss till tåls, återkomma nästa år och se vad det blir.

 

När det gäller vindkraften anser vi att det är en väldigt viktig naturlig energiform för Åland. Ltl Runar Karlsson raljerade lite om att det är klart att man kan utreda frågan en gång till. När vi lade motionen upplevde vi att det blåste lite motvind, om jag säger så, över Stora och Lilla Båtskärs-projektet och då tyckte vi att det var bra att försöka finna en alternativ placering eller att bara ha någonting klart hur man skall gå vidare. Då noterade vi att det fanns en stor välvilja för vindkraften på Kökar, så det var enbart mot den bakgrunden som vi lade motionen – för att påskynda utbyggnaden.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Först till ekonomin. Vi vet att omkringliggande självständiga länder har stora skulder och även kör med budgetunderskott. Självstyrda Åland har egentligen ett mycket lite budgetunderskott och ingen skuldsättning, utan tvärtom har man pengar på kontot.

 

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson pratade vidare om ekonomin. Jag vet själv när jag började i landskapsstyrelsen 1999 att farhågorna om ett våldsamt underskott fanns redan då. Då vidtog man åtgärder; man vänder inte skutan över en natt utan det tar fyra, fem, sex, sju år innan man är tillbaka och har en balans i ekonomin och det är tid man är på väg och jag är övertygad om att 2006 kommer vi att sitta här och ha en budget i balans.

 

Fru talman!

Jag tror att Ålands Framtid har lite missförstått i fråga om vindkraftsprojektet och Båtskär. Det är egentligen så att det finns en speciell lagstiftning som reglerar etablering av vindkraften hela vägen, oberoende vad landskapsstyrelsen vill eller inte. Stora och Lilla Båtskärsprojektet berodde på att Båtskär är markägare. Vill ltl Anders Eriksson eller jag bygga ett vindkraftverk på Åland kan vi göra det om vi följer lagstiftningen, oberoende av en utredning eller oberoende av vad landskapsstyrelsen tycker, utan det är speciallagstiftning hela vägen, ändå från miljötillstånd, eltillstånd, byggnadslov osv. Jag anser att Ålands Framtid förfäktar införandet av regionplanering på Åland för att säga att här skall det vara, för det är enda instrument som landskapsstyrelsen kan ha i den här frågan som lagstiftningen ser ut i dag.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte riktigt vad det är med ltl Runar Karlsson, som jag känner som en trevlig och saklig karl! När det gäller vindkraftsprojektet måste vi väl i ärlighetens namn säga att det har varit en hel del bekymmer att få etableringen till stånd ute på Stora och Lilla Båtskär. Bl.a. slarvade man bort bra mycket stödpengar som man kunde ha fått från EU, om man hade fått det att gå lite snabbare. Nog har det alltså varit bekymmer. Vi upplevde att det fortfarande var bekymmer med projektet och tyckte att då kan det vara bra att ha en alternativ placering. Nu verkar det som om Stora och Lilla Båtskärsprojektet har kommit in på banan igen och ingen är gladare över det än vi.

 

När det gäller ekonomin har jag noterat att samtliga som har uttalat sig, oavsett partier, har faktiskt varit lite oroliga – med all rätt – över landskapets ekonomi. Men när jag hör centerns gruppledare ltl Runar Karlsson börjar lite förstå hur problemen har uppstått, för han är synbarligen inte orolig överhuvudtaget utan vi överdriver bara och det är inte några problem! Men nog är verkligheten den att det är ganska kärvt, det är inte fråga om annat, men, som jag sade, vi skall vänta och se! Det pratades i huvudanförandet om att nästa år skulle budgeten vara i balans, nu nämndes det 2006. Okej, jag sade tidigare att vi får vänta ett år, kanske vi kan sträcka oss till att vänta två år, men nog tror jag att det är bra också om ltl Runar Karlsson börjar lite peka på var man skall göra någonting för att få budgeten i balans på riktigt.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

När det gäller vindkraften sade jag att problemet var att landskapet ägde Båtskär. Hade någon privat ägt Båtskär kanske det hade varit mindre problem. Utredningen reglerar inte det.

 

I fråga om ekonomin är det klart att jag fortfarande är orolig, men jag var mycket oroligare för tre-fyra år sedan. Trenden var då betydligt sämre än i dag. Det beror förstås delvis på landskapsstyrelsens arbete och delvis förstås på att vi ser att sjöfarten håller på att få ett andrum, samfundskatten blir fortfarande delvis kommunalt och även de s.k. flitpengarna har stigit märkbart. Detta tillsammans med neddragningen av landskapets utgifter gör mig mindre orolig i dag, men fortfarande är jag lite småorolig och, som sagt, 2006 är jag övertygad om att budgeten kommer att vara i balans.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson började sitt anförande med att inget kultur- och kongresshus till Eckerö! Vi har i alla fall ett kulturhus i Eckerö som centern inte har åstadkommit mycket med under den period som de har varit i regeringsställning; sedan landskapet tog över post- och tullhuset från staten har egentligen ingenting åtgärdats på det. Det lever i en viss dvala och ingenting har de åstadkommit. Det fanns för inte alltför länge sedan en entreprenör som var villig att ta över det, men av orsaker som jag inte skall gå in på här for det i stöpet.

 

När det gäller motionen om förnyelsebar energi påstår han att det inte finns behov av pengar och jag nämnde i mitt anförande att de som representerar de intressebolag som är villiga att satsa har behov av att få garantier från om man är villig att satsa i ett så här stort projekt. Jag tror också att det är så att dessa personer har vidtalat ltl Runar Karlsson när han satt i landskapsstyrelsen och har fått ett muntligt löfte om en bidragsprocent på 30 procent. Att ltl Runar Karlsson nu backar är väl det som kallas politik, förstår jag, att man lovar en sak och håller en annan. Jag är inte så insatt ännu att jag har förstått mig på det, men jag tycker att när det gäller de här projekten och det som är på gång och det som har gjorts tidigare som jag räknade upp borde det vara en moralisk sak för landskapsstyrelsen att behandla alla lika och att inte igen börja ändra på bidragsprocenterna.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Först till post- och tullhuset. Det pratas mycket om att det inte finns någonting där, men faktum är att sommartid hyrs det upp av en hotellägare och man har gäster där. Det finns också ett museum och ett café. Robert Wells har varit där flera gånger. Det är inte så lätt att fylla ett post- och tullhus ute på landet vintertid. Det klarar inte ens Ålands Framtid av!

 

Fru talman!

Jag har inte backat det minsta i fråga om att ge pengar till bioenergin. Det är bara den enkla anledningen att mer än 500.000 euro, som redan finns, behövs det inte. För det första skall man få plats att bygga det, sedan skall man söka miljötillstånd, man skall söka byggnadslov osv., så i slutet av nästa år kanske detta kan realiseras lite mera. Då är jag övertygad om att lagtinget kan aktualisera detta på nytt. Det är också så med sådana här projekt att landskapets roll är egentligen att ge pengar i början av projekttiden. Vi vet att dessa projekt har fått ganska mycket pengar tidigare och jag ser själv av boksluten hur jättebra de går och ger t.o.m. ganska bra dividender, så det är inte alls sagt att det behövs 30 eller 40 procent, utan detta måste landskapsstyrelsen diskutera med bolagen, se på boksluten, se vad som behövs. Man skall inte ge bidrag i det oändliga, om sådana här projekt bär sig själva, men naturligtvis skall man vara med och stöda dem på något sätt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag har förstått att om man skall våga ingå upphandling av ett kraftvärmeverk måste man ha vissa garantier för att kunna gå iland med det. Att pengarna inte behövs under 2004 är säkert sant, som ltl Runar Karlsson säger, men man måste få vissa garantier; annars förskjuts projektet igen. Jag är inte överens med honom när det gäller bidragsprincipen. Är det så att vi skall bara stöda projekt som inte har möjlighet att överleva! Är det fult att ett företag ger en avkastning? Jag förstår inte diskussionen att man skall stöda företag som egentligen är dödsdöma från början men inte sådana som fungerar och går bra!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Nej, politiken måste vara på det sättet att man skall stöda företag när man börjar med något nytt för att våga ta risken. Bolaget som skall bygga biovärmeverket som har en panna förut kan visa att tack vare stödet vågar man satsa, tack vare det så går det bra, då kanske man inte behöver lika mycket stöd. Så måste det gå till. Man kan inte i det oändliga stöda alla företag bara för att de går bra utan man måste ge i början för att de skall våga satsa och visar det sig sedan att det går bra, kanske de inte behöver lika mycket investeringsstöd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson, tillika centerns gruppledare hade ett bra och engagerat anförande, många kloka synpunkter och jag skall bara understryka någon av dessa saker och kanske ställa någon fråga också. Skrivningen om de små skolorna i skärgården tycker jag också att är bra. Den öronmärker inte pengar för stöd nästa år, men i varje fall ålägger skrivningen landskapsstyrelsen att öppna en dialog med dessa berörda kommuner för att se över möjligheter till en framtida lösning för att skolorna skall kunna finnas krav. Det är en bra skrivning och jag omfattar den.

 

Jag har en fråga – en liten överraskning – när ltl Runar Karlsson säger att centern stöder en golfbana på Brändö. Det som är förvånande är att man inte har väckt frågan tidigare i remissdebatten och i finansutskottet så att vi andra också kunde ha tagit ställning till de planer som finns där. Jag vet att det finns initiala planer på åtminstone två golfbanor på Brändö, så utgående från den presentation som ltl Runar Karlsson hade är det svårt att ta ställning till vilken han avser. Kanske jag kan få en närmare förklaring.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Inte vet jag om jag kan ge så mycket närmare förklaring utan jag sade här att den skulle aktualiseras åtminstone i Brändö för skärgårdens del. Det är som sagt mera en vision som man tycker att man borde titta vidare på. Jag vet att man håller på och funderar på det här i Brändö och det finns ett stöd från centern att gå vidare. Nog vet jag att det inte är så lätt att hitta lämplig mark osv., men vi måste vara visionärer om vi skall klara av glesbygdens problematik.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag håller fullständigt med ltl Runar Karlsson om det, men eftersom vi nu diskuterar betänkandet blev det en liten överraskning för mig då vi kom in på en sådan här eventuell satsning i besöksnäringen och den turistiska verksamheten. Men jag stöder de tankarna och för liberalernas del kan jag säkert säga att vi i princip är för ett sådant projekt om kalkylerna kan visa på att det just i den regionen är en satsning som ger ett mervärde.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag sade i remissdebatten att debatten var parlamentariskt herrelös. Jag tycker att finansutskottet har gjort ett bra arbete för att förankra budgeten i det nya lagtinget. Jag vill personligen och på den obundna gruppens vägnar berömma konstruktiviteten i de diskussioner som vi har haft, främst i den nya regeringskonstellationen. Det är så att för oss och för Frisinnad Samverkan också för den delen är det så att budgeten gjordes när vi satt i opposition och nu är vi med i landskapsstyrelsen och det är viktigt för oss att budgeten så långt det är möjligt kunde justeras lite med våra funderingar.

 

Finansutskottet har gjort en hel del ändringar, mer än vanligt, skulle jag vilja säga. Vi är inte bortskämda med det här i lagtinget att det händer så mycket med budgeten.

Fru talman!

I dag är det populärt med bilder på diktatorer på TV och i tidningar och det är endast om man är sådan som man får precis som man vill. I en demokrati och i ett regeringssamarbete är det kompromisser och samarbete som gäller och vi är nog till den delen nöjda med det vi har kunnat kompromissa om i den här budgeten.

 

Problemet för finansutskottet är tidsramen. Trots ett väldigt ambitiöst arbete hinner man endast skrapa på ytan på några delar av budgeten. Därför tycker jag att det är glädjande att finansutskottet inleder med att återigen påpeka att man borde tidigarelägga budgetprocessen. Det här har jag framfört många gånger i lagtinget att man borde dels tidigarelägga budgetprocessen för att finansutskottet, lagtinget och också oppositionen skall ha en rimlig chans att sätta sig in i budgeten. Framför allt borde man överväga att vi här i lagtinget skulle ta budgetramar på våren - det framfördes också här av andra talare – till den del det är möjligt för att få lagtinget att ta ett större ansvar för ekonomin. Det är onekligen så att det är parlamentet som skall ta ansvaret gentemot Ålands folk för de ekonomiska ramarna. Då skulle förvaltningen också ha en tydligare struktur att arbeta efter, tydligare ramar inom vilka man sedan får komma med ett budgetförslag som lagtinget slutligt antar. Det tycker jag att är bra att man återigen påpekar. Jag önskar landskapsstyrelsen lycka till i jobbet med att förändra budgetprocessen.

 

Fru talman!

Jag skall i övrigt kommentera några saker i betänkandet som jag märkt med lite plus och t.o.m. med minus när jag läste igenom det. Jag börjar med stycket om ekonomisk politik. Jag tycker att utskottet har varit väldigt tydligt där och man har nämnt saker vid deras rätta namn. Det är så med den ekonomiska situationen att man måste vara realistisk. Några orosmoln kanske har skingrats i och med att beslutet om sjöfartsstödet kom och man tar inte av samfundskatten så snabbt osv. Fortsättningsvis är nog situationen rätt så allvarlig om vi inte vidtar åtgärder, så det är inte läget för någon tumrullning utan det är hårt arbete som gäller - som en åländsk företagsledare sade när hans företag gick dåligt: vi får jobba ännu hårdare.

 

Jag tycker det är bra när finansutskottet säger att man måste föra en mycket stram budgetpolitik. Det håller jag med om och man ”behöver vidta drastiska åtgärder” för att ändra på förhållandet mellan privat och offentlig sektor. Vi är i den delikata situationen att den privata sektorn har behov av arbetskraft medan den offentliga har för mycket, och det är betydligt mycket enklare läge än att det skulle råda en stor arbetslöshet. En omfördelning mellan offentlig och privat sektor är möjlig till många delar, när vi har den situation vi har med så låg arbetslöshet och vilja att expandera det privata näringslivet och det bör man ta tillfället i akt att utnyttja. Man skall givetvis så långt som möjligt motverka en ökad arbetslöshet, det är vi alla överens om. Vi är också alla överens om att vi så långt som möjligt vill behålla anställningstryggheten i offentlig sektor, för det är snart den enda fördelen man har i offentlig sektor jämfört med privat. Men, som sagt, med en kreativ politik tror jag att man kan göra denna omfördelning utan att någon enskild blir lidande.

 

När det gäller landskapets fastighetsinnehav efterlyser finansutskottet snabba resultat. Återigen en tydlig formulering. Man anger också en tidsram för en redovisning: den 30 juni 2004. Mycket bra!

 

Detta om ekonomin. Jag går raskt vidare till ett stycke om jämställdhet. Vi har vid flera tillfällen berört frågan om jämställdhet i lagtinget och specifikt frågan om jämställdhetskonsekvensbedömningar av lagförslag, en fråga som finansutskottet tar upp. Det är en väldigt viktig sak och jag upplever det som så att problemet hos oss politiker i lagtinget är att vi generellt har lite dålig kunskap om jämställdhet. Vi ser inte problemen utan vi tycker att det är inga problem. Så är läget om man inte har kunskap om jämställdhet och man inte har kunskap om att kunna se de felaktiga strukturerna, var det behöver sättas in åtgärder. När politikerna inte ser det så ser man inte heller hur en lag påverkar strukturerna. Det är just därför det skall göras en jämställdhetskonsekvensbedömning och den skall göras som en del av beredningen av lagförslaget;  lika naturligt som att man funderar på formuleringen och innehållet i lagparagraferna så skall man göra konsekvensbedömningarna. Det är säkert någonting vi har anledning att återkomma till och det gläder mig att finansutskottet har varit tydligt även här.

 

Fru talman!

Jag kommer så in på detaljmotiveringen och första momentet som finansutskottet har yttrat sig om är frågan om marksänd digital-TV och investeringen på 400.000 euro i en sändare för digital-TV. Där har jag tidigare haft en klar uppfattning om en satsning överhuvudtaget på marksänd digital-TV. Jag anser att i ekonomiskt kärva tider måste man undersöka alternativ och eftersom alla dessa TV-kanaler sänds digitalt från parabol och redan finns i etern är satsningen onödig, särskilt om man är ute för att spara pengar. Problemet är, som jag har sagt tidigare, att vi försätter ålänningarna i någon slags u-landsställning när det gäller tillgång till TV-kanaler om man inte ger ålänningarna tillgång till de TV-kanaler som finns i etern. Den tiden är förbi för länge sedan då TV-utbudet består bara av public service-kanaler. Ålänningarna i dag vill ha många andra kanaler än bara public service-kanalerna. En medelmåttig åländsk TV-konsument kanske ser från och till på 15-20 olika kanaler i dag beroende vad man har för intresse och hur mycket man tittar på TV. Problemet med satsningen är att jag tycker att den är överhuvudtaget felaktig. Man gör det här bara för att man gör det på annat håll och i stället för att titta: hur har det gått på annat håll så framhärdar man i att göra satsningen.

 

Jag hoppas att under den här tiden man skjuter upp investeringen i en sändare utreder man vissa saker och en av de viktigaste åtgärderna är att man tar sig an att omförhandla det avtal som landskapet i dag via Ålands Radio och TV har med SVT om utsändning om SVT:s kanaler på Åland så att utsändningen på Åland görs teknikoberoende, mediebäraroberoende. I dag är det så att de två public service-bolagen har ”kucklat ihop sig” så att man har ensamrätt; SVT ger Ålands Radio och TV ensamrätt på att sända ut SVT, medan det borde vara någonting som ålänningarna får ta åt sig oavsett kanal. Man kanske vill ta det via fiber, satellit eller vad det kommer för tekniska lösningar som framtiden har i sitt sköte. Det villkoret i avtalet bör man se till att omförhandla och landskapsstyrelsen bör, om detta inte går, ta kontakt med Sveriges regering och på politisk nivå föra diskussioner om varför man inte kunde ha detta. Varför skall man då göra det? Jo, därför att då kan de hushåll som inte är anslutna till kabelnät, ca 35 procent, tillgodogöra sig TV-kanalerna via egen parabol genom att köpa samma programkort som hushåll i Sverige kan köpa. Då skulle man lösa det problemet. Viktigt är också när man förhandlar med TV4 om återutsändning att man ser till att det avtalet också blir teknikneutralt, att det inte också där blir en monopolställning för Ålands Radio och TV utan att ålänningarna själva kan tillgodogöra sig det från satellit.

 

När man pratar om must carry-principen – en tvungen återutsändning – är det också ett förlegat begrepp. Det råder inget tvivel om att de åländska kabelbolagen inte sänder ut kanalerna, utan det ligger i allas intresse att se också public service. Det är ingen risk att man förvägras det. Däremot behöver inte kabelbolagen ha någon marksänd digital-TV, man kan ta ner signalen från parabol, vilket de facto Ålands Radio och TV gör när man sänder ut det från Smedsböle: man tar ner den med parabol från satellit och sänder ut den via sändaren i Smedsböle till ett hushåll som tar emot den med en antenn som går via en digitalbox till teven, varför kan inte då hushållet direkt ha en parabol och ta emot det till en i princip likadan digitalbox och se på det? Då sparar vi ett antal miljoner euro. Jag skall inte orda desto mer om den frågan, men vi har säkert anledning att återkomma till den.

 

När det gäller TV-licensen nämner också utskottet att uppbörden bör effektiviseras. Det där är en annan av mina käpphästar. Jag anser att TV-licensen är felaktig och det är en avgift som tillhör hedenhös, av flera orsaker. För det första är det så att medlen som inflyter från TV-licensen används till radioproduktion och det är någonting helt annat än vad folk tror att man betalar för, för det heter TV-avgifter; jag betalade senast igår min egen TV-avgift. Ungefär 75 procent går till radioproduktion. Vad borde man då göra med den avgiften? Jo, man borde förnya den så att antingen alla hushåll betalar en avgift eller att det blir en typ av landskapsskatt eller någonting sådant. Att ta betalt för innehav av TV-mottagare och använda pengarna till någonting annat är ungefär som att du tar betalt av folk som har soptunna och sedan använder du pengarna till snöplogning mot deras vilja t.o.m. utan att fråga dem. Det är inte berättigat att ha en sådan här avgift. Däremot är jag inte så populistisk att jag tycker att man skall ta pengarna över budgeten utan jag inser att det ekonomiska handlingsutrymmet är sådant att skall vi servicen måste vi ta ut en kostnad av medborgarna. Avgiften som den är i dag haltar betänkligt. Det är också så att om man valde denna lösning, en vanlig lösning i både Finland och Sverige, att man själv avgör vilket TV-utbud man vill ha, man köper sig ett programkort, ett abonnemang på basen av sitt behov, då betalar man direkt för den kostnad man har för TV. När det är infört fullt ut att alla har ett programkort kan man styra det den vägen att folk själva betalar vad det kostar.  Vill man titta på många kanaler och ha ett brett utbud så betalar man mera och den som bara vill ha ett standardutbud betalar lite.

 

Hur finansierar vi då Ålands radio? Det är sedan en bifråga hur nivån skall vara på omfattningen av radioproduktion och hur den skall finansieras, men jag tycker att detta bör diskuteras.

 

Fru talman!

När det gäller Posten har det varit mycket debatt huruvida landskapet som ägare till Posten kan ta den föreslagna avkastningen på 3 miljoner euro. Om det här har vi fört mycket diskussion och jag tycker att det må väl vara som det är nu, men det är, som det står i betänkandet, ”beklagligt” att detta inte var känt för Postens styrelse, att man har frångått den uppgörelse man har haft och att uppgörelsen tydligen inte var så förankrad på båda sidor och att man nu gör så här. Men som finansutskottet konstaterar är det ingenting i sig märkligt med att ta en så här stor avkastning, och det försätter inte heller Posten i någon konkurssituation utan man har fortfarande god solidaritet och möjlighet att göra investeringarna. Det beklagliga är att förutsättningarna för Postens verksamhet ändrar och att man har s.a.s. kommit ihop sig med ett affärsverk som landskapet äger och att man trodde sig ha en överenskommelse som inte höll. Men jag hoppas vi kan lägga det här bakom oss i och med detta och man kan, som finansutskottet också skriver, göra en långsiktig överenskommelse att Postens styrelse och ledning vet vad som gäller och att vi också här i Ålands lagting har klart för oss vilken dividendpolitik man för gentemot Posten. Men det är tokigt när det går så här och det tror jag vi alla håller med om.

 

Vidare, fru talman, bläddrar jag vidare till sidan 10 i betänkandet ”Elsäkerhet och energi”, där det föreslås i en motion att man skulle förverkliga ett vindkraftprojekt i närheten av Kökar. Det tycker jag i grunden är positivt. Vi skall komma ihåg att vindkraftaktörerna i dag egentligen är helt självständiga ekonomiskt. Det lönar sig i dag att investera i vindkraft på marknadsmässiga villkor; vi behöver inte längre stöda det här. Det är glädjande att man har kunnat föra en sådan politik inom EU att alternativ energi har kunnat bli attraktivt igen för miljöns skull. Problemet med vindkraft på Kökar är att om man skall ha mer vindkraft än för enskilda hushåll måste man ha en kabelanslutning till Åland eller till Finland. Den blir så pass stor att den blir i längd ungefär med Sverigekabeln, som det är i dag. Vad man däremot bör ha bakom örat när man funderar vidare på energipolitiska satsningar är att om man bygger en fast anslutning, kabel, till Finland från Åland bör man undersöka huruvida man kan ha en avtappning eller en påfyllnad på vägen dit man kan ansluta vindkraft, för den kommer att gå genom den åländska skärgården om man förverkligar en kabel. Det kunde alltså vara ett alternativ att slå två flugor i en smäll.

 

När det gäller Eckerö post- och tullhus är jag helt enig med finansutskottet om att man bör hitta ett vettigt användningsändamål för post- och tullhuset. Det är man också helt inne på inom Eckerö kommun. Det är en fantastiskt fin anläggning, ett fantastiskt fint hus, ett fantastiskt fint läge och dessutom strategiskt rätt placerat på Eckerö, som efter Mariehamn är vår intensivaste region, särskilt på sommaren. Där hade den förrförra landskapsstyrelsen en lösning, i princip färdig att undertecknas, men förvånansvärt nog var det förvaltningens och landskapsstyrelsens egen personal som skrämde bort den tilltänkta arrendatorn och det harmar mig som dåvarande fastighetsansvarig att vi hade ett bra koncept, en duktig entreprenör som var så gott som färdig att sätta namnet på papperet och börja förverkliga sina visioner när det gick som det gick. Jag hoppas att man kan återuppta det konceptet och förverkliga det inom den här perioden. Det blir en viktig uppgift för direktionen.

 

Vidare, fru talman, har det motionerats om en utredning när det gäller VAT-nummer. Jag är viktigt att vända på alla stenar när det gäller skattegränsen; där har vi hört att landskapsstyrelsen redan har satt igång utredningar och tittat på vad som hittills har gjorts osv. Jag tror att jag redan nu vågar sia i vad man kommer fram till: brist på självstyrelse. Skulle vi ha fullständig intern autonomi som andra autonoma områden i Europa har, så kunde vi lösa det här på ett enkelt sätt om vi s.a.s. själva bestämde över problematiken. Nu är läget att annat att vi bestämmer inte alls över problematiken.

 

När det gäller landskapssatsningarna, landskapsprojekt, är det bra som utskottet har skrivit att man måste ha strukturerna klara innan man går vidare med det s.k. kk-huset och man måste veta hur det skall finansieras och man måste också titta på driften en gång till för att framför allt ta till vara de privata intressena och det intresse från turistförbundet som har framkommit under processen. När det gäller att få framgång för en anläggning, om det sedan är en fotbollshall på landet eller ett kongresshus i staden eller vad det kan vara, så är det inte så att det är avhängigt av var den byggs alla gånger och inte heller hur den utformas utan det allra viktigaste är hur den säljs. Vi skall inte tro att vi kan bygga ett kk-hus och så sätter vi oss vid telefonen och väntar på att någon skall ringa, de har hört att vi har ett fantastiskt fint kk-hus, utan det har precis med att göra hur man lyckas sälja det. Det är som med allting annat. Jag sade också i remissdebatten att före man sätter spaden i marken måste man börja sälja det hus som man håller på och bygger, för kongresser har ett ganska långt säljfönster, man pratar om fyra-fem år innan man kommer till skott, när man kommer in hos kunder och vi borde alltså redan nu börja sälja det. Det är en väldigt viktig aspekt och det hoppas jag att landskapsstyrelsen också nogsamt tar i beaktande. Där är turistförbundet och dess nya VD en otrolig resurs som vi absolut skall ta vara på när det gäller att sälja kongresshuset. Likadant gäller de befintliga anläggningar vi har och framför allt Eckeröhallen, som det gäller att sälja på rätt sätt. Det är inte så att folk ringer och frågar: kan vi få komma utan man måste hänga på låset hos potentiella kunder och aktivt sälja den. Eckeröhallen byggdes i Eckerö för att Eckerö har en fantastiskt fin trafik till Sverige och möjligheter för framför allt svenska fotbollslag att nyttja anläggningen och dessutom andra saker som man kan ha i Eckeröhallen. Det är upp till den som har ansvar att sälja anläggningen hur mycket den säljs.

 

Vidare, fru talman, om Agenda 21-kontoret. Jag tycker att Agenda 21 har gjort en otrolig insats för miljöarbetet, för miljömedvetandet på Åland hos befolkningen. Det är s.a.s. gräsrotsnivån som är den absolut viktigaste när det gäller att styra människors beteende särskilt avseende miljön. Där har Agenda 21 fått många att förstå att det är de många små insatserna, många bäckar små som gör en stor å. Jag tycker att Agenda 21 har varit en behjärtansvärd sak. Däremot måste man inse att det har implementerats i samhället, det finns Agenda 21-grupper som jobbar, det är ett allmänt tänkande som finns ute bland medborgarna, det finns i kommunerna, så den centrala injektionen som landskapsstyrelsen har gjort hittills kan gott och väl efter det här året upphöra. Därför tycker jag att det är en bra lösning, en kompromiss, som har snickrats fram att man stöder det 2004 och sedan är det klart. Däremot avskaffar man inte Agenda 21 utan det är landskapets finansiering som upphör. Agenda 21, både centralt och i kommunerna, kommer säkert att kvarstå i någon form och det är sedan upp till dem själva att hitta på en lösning.

 

Notera, fru talman, att jag bläddrar förbi flera sidor utan att säga något! Ett minus har jag antecknat i marginalen när jag läser att finansutskottet ber landskapsstyrelsen att överväga om man skall integrera antagningssystemet för högskolan på Åland med det finländska antagningssystemet. Det motsätter jag mig. Inte skall vi ha en högskola på Åland som är tydligt kopplad till det finländska antagningssystemet. I så fall borde man hitta en nordisk kanal eller någon kanal till Sverige, för vår högskola är meningen att mera likna en nordisk eller svensk högskola. Det är en ständig diskussion: vad är vårt skolväsende till för och vilket utbyte skall vi ha med andra regioner? Men jag reagerade på att man skulle ge bort högskolans platser på det här viset och det tror jag nog att vi får återkomma till.

 

Detta var, fru talman, i princip de kommentarer jag har till budgeten och jag önskar den nya landskapsstyrelsen lycka till i verkställandet av budgeten.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman kommenterade post- och tullhuset och jag får igen tacka för att han tar upp den frågan. Det är ett ganska kärt ämne i Eckerö som vi tycker att det egentligen inte har hänt så mycket med. Han nämner ett projekt en gång i tiden, som jag var inne på i mitt anförande, där man hade en entreprenör som var villig att skriva på. Det är kanske möjligt att damma av det där och titta på det och se om det fortfarande finns intressenter som kan ta över. Vad jag förstod föll det på något kulturhistoriskt golv som skulle finnas i köket men som sedan visade sig vara renoverat 1969. Jag vet inte om det är sant.

 

När det gäller hallarna och driften är det som ltl Sundman säger att det är väldigt viktigt att det är rätt personer som blir anställda för att sälja hallarna. Det är nog grundförutsättningen för att man skall få dem att gå.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller Eckerö post- och tullhus är det säkert möjligt att damma av konceptet; den då aktuella entreprenören och konceptet i detalj kanske inte går att få tillbaka, men i stora drag tycker jag att det var en mycket vettig användning av post- och tullhuset och problem var att det rådde oenighet inom förvaltningen över hur de kulturhistoriska värdena skulle hanteras i huset. Det lustiga var att man hade en viss uppfattning om vad man fick göra i huset, sedan framkom det att man hade gjort mycket mera, man hade skövlat kulturvärdena mycket mera och det upptäckte jag själv när jag var dit och tittade, så där måste man ha klart för sig hur en tilltänkt entreprenör får använda huset och ett tydligt regelverk. Det är inte så att i och med ett hus är kulturhistoriskt måste det stå precis orört utan nog kan man använda det till vanlig verksamhet. Man måste vara mån om vissa värden och dessa bör på förhand fastställas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman ifrågasatte den socialdemokratiska finansmotionens syfte att man samtidigt skall överväga att integrera antagningen av studerande till högskolan på Åland med det finländska antagningssystemet och notera: för att ”underlätta för studerande att söka till utbildningar på Åland”. Inte kan vi väl ha ett sådant system, ltl Sundman, där vi gör det svårare för våra finlandssvenska kolleger att komma och studera till Åland. Jag förstår inte alls det resonemanget!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Debatten avbryts härmed och fortsätter vid morgondagens plenum.

 

Lagtingets nästa plenum hålls i morgon kl. 9.30.  Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl.17.15).