Remissdebatt
Höjt bistånd i en orolig värld MOT 12/2014-2015
Utdrag ur protokollet
Vtm Viveka Erikssons åtgärdsuppmaning
Landskapsregeringens svar (S 1/2014-2015-s)
Vtm Viveka Erikssons m.fl. spörsmål (S 1/2014-2015)
2 Yttrande till landskapsregeringen i enlighet med 21 § LO
Självstyrelsepolitiska nämndens yttrande (Y 1a/2014-2015)
3 Godkännande av ändringar av Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändring
Landskapsregeringens yttrande (RP 12/2014-2015-s)
Republikens presidents framställning (RP 12/2014-2015)
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 6/2014-2015)
5 Stöd för samernas rättigheter
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 10/2014-2015)
6 Starkare incitament för bistånd från privatpersoner
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 11/2014-2015)
7 Höjt bistånd i en orolig värld
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 12/2014-2015)
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10a/2014-2015)
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10/2014-2015)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2014-2015)
Ltl Axel Jonssons åtgärdsmotion (MOT 2/2012-2013)
9 Sänkta promillegränser i trafiken
Landskapsregeringens lagförslag (LF 20/2014-2015)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 25 ledamöter närvarande.
Lagtingsledamoten Jörgen Pettersson anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av annat uppdrag, lagtingsledamoten Tony Asumaa anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av sjukt barn, lagtingsledamoten Göte Winé anhåller om ledighet från lagtingsarbetet 22.04–23.04 på grund av privata angelägenheter samt lagtingsledamoten Karl-Johan Fogelström anhåller om ledighet från lagtingsarbetet 22.04–27.04 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.
Meddelande
Vid frågestunden 29.04.2015 klockan 13.00 kommer vicelantrådet Roger Nordlund samt ministrarna Veronica Thörnroos, Fredrik Karlström, Johan Ehn och Wille Valve att delta. Antecknas.
Enda behandling
1 Socialvård
Vtm Viveka Erikssons åtgärdsuppmaning
Landskapsregeringens svar (S 1/2014-2015-s)
Vtm Viveka Erikssons m.fl. spörsmål (S 1/2014-2015)
Under diskussionen som förklarades avslutad vid plenum den 20 april har vicetalman Viveka Eriksson, understödd av lagtingsledamoten Torsten Sundblom, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen av följande lydelse: ”Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att ta ett bättre grepp om socialpolitiken och tilldela tillräckliga resurser så att lagstiftningen kan hållas på en sådan nivå som krävs för att Åland ska hänga med de allmänna utvecklingstrenderna i Norden och därmed trygga en stabil och modern socialpolitik.”
Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.
Omröstning kommer att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas för kännedom röstar ja; de som för vicetalman Viveka Erikssons förslag till åtgärdsuppmaning röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Ltl Mats Perämaa
Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.
Vtm Viveka Eriksson
Talman! Jag stöder förslaget.
Talmannen
Lagtingsledamoten Mats Perämaa har med understöd av vicetalman Viveka Eriksson föreslagit att en öppen omröstning ska hållas. En öppen omröstning kommer därför att verkställas.
Jag ber lagtingsledamoten Åke Mattsson och lagtingsledamoten Katrin Sjögren att biträda vid rösträkningen.
Upprop.
Omröstningen har utfallit så att 17 ja-röster har avgivits, 8 nej-röster och ledamöter var 5 frånvarande.
Lagtinget har alltså beslutat anteckna landskapsregeringens svar för kännedom.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras
2 Yttrande till landskapsregeringen i enlighet med 21 § LO
Självstyrelsepolitiska nämndens yttrande (Y 1a/2014-2015)
Självstyrelsepolitiska nämnden underställde i samband med beredningen av yttrandet ett utkast för debatt i enlighet med lagtingsordningens 21 §. Debatten hölls vid plenum den 4 mars 2015. Nämnden har därefter fortsatt beredningen av yttrandet och underställer nu det färdiga yttrandet för debatt enligt lagtingsordningens 21 § 3 mom. varvid lagtinget dock inte fattar beslut i saken.
Diskussion.
Ltl Danne Sundman
Tack, fru talman! Den 19 september 2013 startade, efter flera år av förberedelser, resan mot fjärde generationens självstyrelse när Ålandskommittén 2013 tillsattes för att modernisera självstyrelsesystemet och självstyrelselagen för Åland. Kommittén avgav den 13 januari 2015 ett delbetänkande med förslag till riktlinjer för det fortsatta lagstiftningsarbetet. Avsikten är att ett slutbetänkande i form av en regeringsproposition ska föreligga senast den 30 april 2017.
Självstyrelsepolitiska nämnden, som under ärendets gång har fungerat som samrådsorgan för lagtingsledamöterna i kommittén, har i samband med beredningen av detta yttrande underställt lagtinget ett utkast för debatt i enlighet med lagtingsordningens 21 §. Debatten hölls vid plenum den 4 mars 2015 och innehöll en översiktlig presentation av delbetänkandets av kommitténs viceordförande, lagtingsledamoten Gunnar Jansson.
Talman! Före jag presenterar självstyrelsepolitiska nämndens synpunkter i yttrandet vill jag nämna det faktum att flertalet av ledamöterna i kommittén från Finland nu kommer att ersättas med nya efter det riksdagsval som hölls i helgen. Det ställer förstås krav på de övriga och särskilt de åländska kommittémedlemmarna att bygga relationer med de nya ledamöterna och fläta in dem i sina nätverk. Detta är viktigt för att framgångrikt driva arbetet vidare.
Likaså är det viktigt att den nya riksdagsledamoten från Åland, Mats Löfström, snabbt kommer in i arbetet och ges förutsättningar för att framgångsrikt förankra och driva projektet i den nyvalda riksdagen i samarbete med självstyrelsemyndigheterna och de åländska ledamöterna i kommittén.
Personligen, som varande en av de åländska ledamöterna, ser jag med tillförsikt fram emot denna omstart av kommittéarbetet i samarbete med de övriga kommittémedlemmarna.
Talman! Till nämndens synpunkter.
Självstyrelsepolitiska nämnden uttrycker sin tillfredställelse över att arbetet i Ålandskommittén har framskridit i enlighet med planerna och att ett delbetänkande nu har avgivits. Delbetänkandet, som ger ett gott underlag för det fortsatta arbetet med ett nytt residualt autonomisystem, lämnar flera viktiga och stora frågor öppna vilket, med tanke på det fortsatta arbetet i kommittén, innebär både en utmaning och en möjlighet att ytterligare få gehör för åländska önskemål samt synpunkter.
Bland de öppna frågorna kan nämnas vilka ärendetyper i residualen som ska hänföras till de olika behörighetsförteckningarna. Nämnden konstaterar här att det är viktigt att de för landskapet väsentliga behörighetsområdena ska kunna övertas genom stiftande av landskapslag.
Till dessa delar är nämnden inte enig, synpunkterna är till denna del en majoritets där ltl Axel Jonsson inte ingår eftersom han inte är med på noterna, det framgår av reservationen som fogats till betänkandet.
Till de övriga frågor som bör klargöras hör bestämmelserna om fullgörande av värnplikt vilka, utgående från kommitténs tydliggörande av kopplingen mellan värnpliktsbefrielsen och demilitariseringen, bör vara tydliga och förutsägbara. Här har nämnden både över tid och nyligen erfarit flera problemfall där t.ex. nyinflyttade kallats in till militärtjänst för att de flyttat till Åland.
Även i fråga om den ekonomiska självstyrelsen finns öppna frågor. Nämnden konstaterar att den ekonomiska självstyrelsen är synnerligen central när det handlar om självstyrelsens utvecklingsmöjligheter.
Nämnden vill med tanke på det fortsatta arbetet i kommittén påminna om den studie som kansler Bertil Roslin utförde år 2005 på uppdrag av statsrådets kansli. Studien tog sikte på de ekonomiska systemen på Åland och i centrala europeiska autonomier.
Nämnden återger i sitt yttrande Roslins resonemang kring skatteparadis som är innehåller många användbara argument och förklaringar varför det inte är varken troligt, möjligt eller önskvärt att Åland skulle utvecklas till ett skatteparadis.
För att skapa ett ”skatteparadis” behövs mycket annat än låga skatter, som exempel kan nämnas sträng banksekretess, stor anonymitet, en mångsidig kår av finansexperter, liberala regler för fysisk närvaro och en slapp bolagslagstiftning utmärker de klassiska ”paradisen”, dessutom krävs att moderland eller annan ger bidrag till paradisets existensförutsättningar. Som nordiska välfärdssamhällen har Färöarna och Åland enligt Roslin knappast förutsättningar att omvandlas till lågskatteautonomier utan för dem handlar det om att skatterna måste flyta in för att finansiera en relativt sett stor offentlig sektor.
Roslin konstaterar vidare att många självstyrda regioner har en stor offentlig sektor vilket delvis kan ha naturliga orsaker. Han pekar också på att när budgetmakt och skattebehörighet skiljs åt fungerar inte den medborgerliga kontrollen av utövandet av budgetmakten samt om man har rätt att besluta om utgifterna borde man också kunna anvisa behövliga inkomstkällor, eftersom det endast är så som den offentliga sektorns expansion kan tyglas.
Även den s.k. Gunnar Jansson-kommittén berörde frågan om skatteparadis. Kommittén konstaterade att t.ex. Skottlands autonomi har ett koncept enligt vilket inkomstskatten i Skottland kan ligga maximalt 3 procentenheter över eller under den brittiska nivån. Någon lågskatteautonomi ska Åland, enligt kommitténs mening, inte bli. Kommittén förespråkade därför som en tänkbar modell ett motsvarande skattekoncept som i Skottland under en övergångsperiod.
Talman! I Ålandskommitténs delbetänkande listas ett antal argument för en utökad beskattningsbehörighet. Bland annat framhålls att grundtanken med självstyret är att befolkningen på Åland ska tillförsäkras möjlighet att ordna sin tillvaro så fritt det överhuvudtaget är möjligt för en självstyrd region som inte utgör en stat. Vidare framhålls att en utökad beskattningsbehörighet stärker de ursprungliga intentionerna med självstyrelsen samt ökar legitimiteten beträffande de offentliga intäkterna.
Nämnden ger i sitt yttrande ytterligare argument för utveckling av den ekonomiska självstyrelsen och sammantaget finns god argumentation samlad både mot problembilden med osund skattekonkurrens och för utvecklad ekonomisk självstyrelse.
Nämnden önskar dessutom klargöra att de på Åland verksamma politiska partierna inte har någon ambition att omvandla Åland till ett skatteparadis som bedriver en skadlig skattekonkurrens i relation till omgivande regioner utan vill framhålla att Åland är och ska förbli ett nordiskt välfärdssamhälle.
I Roslins studie från 2005 antas orsaken till att stater inte velat avhända sig beskattningsrätten vara att EU eftersträvat att harmonisera beskattningen i Europa. Nämnden konstaterar i sitt yttrande att harmoniseringen inom EU på beskattningens område hittills inte skett i någon större omfattning. Hittills har endast en miniminivå av harmonisering uppnåtts, t.ex. med de gemensamma momssatserna på minst 15 procent på alla produkter.
Harmoniseringens långsamma framskridande beror sannolikt på de stora skillnaderna mellan EU-ländernas skattesystem i kombination med att medlemstaterna på detta område tycks måna om sin självbestämmanderätt.
Roslin anger som sagt att det för att skapa ett ”skatteparadis” även behövs sträng banksekretess och stor anonymitet. Nämnden konstaterar med anledning av det att efter att Roslins studie företogs har ett stort antal internationella avtal om upplysningar i fråga om skatteärenden ingåtts vilka lagtinget regelmässigt har gett sitt samtycke till.
Det om skatteparadisproblematiken, fru talman, där det alltså enligt nämndens mening finns bra argumentation att bemöta farhågor och stilla oron för en sådan utveckling.
Talman! Vidare beträffande självstyrelselagens förhållande till grundlagen konstaterar nämnden att självstyrelselagen hierarkiskt står på samma nivå som grundlagen och att det i självstyrelselagen finns bestämmelser som utgör avvikelser från grundlagen. Den nya lagen om Ålands självstyrelse, liksom gällande självstyrelselag, ska vara en lag av grundlagsnatur av sitt eget slag (sui generis).
I Ålandskommitténs delbetänkande konstateras att det inte heller är möjligt att genom att ändra grundlagen göra bestämmelser i självstyrelselagen verkningslösa. Däremot finns det i självstyrelselagen en bestämmelse om att stiftande och ändring av grundlag hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Det innebär enligt delbetänkandet bl.a. att frågor om grundläggande och mänskliga rättigheter hör till rikets lagstiftningsbehörighet.
Enligt nämndens mening är det oproblematiskt att de grundläggande fri- och rättigheterna i grundlagen även ska gälla på Åland till de delar lagtinget har gett sitt bifall till dessa genom internationella människorättsfördrag och EU-medlemskapet, särskilt Lissabonfördraget.
Frågeställningen om självstyrelselagens förhållande till Finlands grundlag är dock fortsättningsvis aktuell och det är angeläget att i det fortsatta arbetet klargöra vilka bestämmelser i grundlagen som hör till rikets behörighet så att det av lagen och grundlagen klart framgår att autonomin inte på något sätt kan undergrävas genom ändringar av grundlagen.
Talman! I Ålandskommitténs delbetänkande anges att vissa benämningar och termer bör övervägas. Till dem hör lagens rubrik samt begrepp som ”riket”, ”Ålandsdelegationen” och ”lagstiftningsbehörighet”. De begrepp som används inom självstyrelsesystemet är oändamålsenliga i synnerhet i finsk översättning. Ordet ”itsehallinto” leder exempelvis närmast till tanken till självförvaltning.
Nämnden, som konstaterar att benämningen ”självstyrelse” även används i fråga om kyrkan och kommunerna, anser att det är angeläget att i det fortsatta kommittéarbetet hitta nya benämningar som på ett bättre sätt beskriver verkligheten. En ny benämning skulle därtill tydliggöra att det är fråga om en systemförändring.
Självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar att lagtingsordningen inleds med orden ”Åland är en på folkrätten grundad autonomi”. Begreppet autonomi används internationellt för att beskriva områden som ofta har lagstiftnings-, budget- och förvaltningsmakt och nämndens förordar begreppet territoriell autonomi. Andra tänkbara benämningar kunde exempelvis vara ”lagstiftningsmakt” och ”självbestämmande”. Nämnden anser även att landskapsregeringen ska benämnas ”Ålands regering” samt att begreppet ”landskapslagar” ersätts med ”åländska lagar” vilket vore i linje med det som anförs av talmanskonferensen i samband med ändringarna av lagtingsordningen.
Talman! Enligt självstyrelsepolitiska nämnden är tiden mogen för att saker ska benämnas vid deras rätta namn kan man säga.
I yttrandet framför nämnden till sist några angelägna önskemål på åtgärder.
För det första bedömer nämnden att det är synnerligen angeläget att det nya residuala autonomisystemet förankras hos den åländska allmänheten. Enligt nämndens mening har landskapsregeringen en stor och viktig uppgift att fylla i fråga om informationsarbetet som givetvis kommer att kunna skötas i samarbete med de politiska partierna.
Nämnden konstaterar att diskussionen om det politiska och materiella innehållet i de politikområden som efter den nya självstyrelselagen kan övertas av Åland inte förts i kommittén eftersom diskussionen uteslutande bör föras på Åland. För att ett underlag för denna diskussion ska föreligga så snart som möjligt anser nämnden det viktigt att landskapsregeringen vidtar förberedelser inför lagens ikraftträdande. Landskapsregeringen uppmanas därför att så tidigt som möjligt bland annat uppgöra en lista över vilka åtgärder som i detta skede bedöms nödvändiga både före den nya självstyrelselagens ikraftträdande samt efter, liksom en tidsplan och prioritering för åtgärderna. Som exempel kan nämnas att det redan nu finns skäl att närmare utreda formerna för samt konsekvenserna av det lagråd som omnämns i delbetänkandet, när lagstiftningskontrollen ska ske preventivt före istället för efteråt, vilket blir en stor ändring även för lagtinget.
Självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar därtill att ett decennium nu har förflutit sedan nämnda kansler Roslin företog sin utredning och att det därför är motiverat att med utgångspunkt i ÅSUB:s rapport ”Den åländska beskattningen - Ekonomiska effekter av alternativa framtidsscenarier 2010-2020” ytterligare utforska alternativa scenarier bland annat mot bakgrund av fördjupade studier av vissa andra autonomiers skattesystem. Denna forskning skulle sedan kunna utgöra ett underlag för att klargöra de politiska prioriteringar som avgör på vilket sätt det nya autonomisystemet i framtiden ska omsättas i praktisk politik.
I det fortsatta arbetet måste det i lag klargöras att autonomin inte på något sätt kan undergrävas genom ändringar av grundlagen. Nämnden uppmanar därför landskapsregeringen att närmare utreda frågan om hur ett förtydligande kan införas i självstyrelselagen.
Nämnden uppmanar även landskapsregeringen att ha beredskap att bistå de båda sakkunniggrupper som nu arbetar vidare med förverkligandet av delbetänkandet exempelvis genom att beställa behövliga utredningar. Framförallt den sakkunniggrupp som utreder de ekonomiska frågorna kan förväntas ha behov av ytterligare utredningsresurser.
Talman! Detta är vägkosten som självstyrelsepolitiska nämnden vill ge landskapsregeringen och till viss de lagtingsledamöter som nu ska ro projektet i land och nå resans mål; ett nytt självstyrelsesystem som träder ikraft den 1 januari 2022 när det autonoma Åland fyller 100 år. Tack.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Danne Sundman för ett fint anförande. Det var mycket informativt. Det är intressant hur det här är upplagt. De som sitter i kommittén är precis samma människor som sitter i självstyrelsepolitiska nämnden. Egentligen reviderar man sitt eget arbete, vilket man kunde tänka på. Det är bra att vi kan ha en diskussion här i lagtinget.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det har råkat sig så att det i huvudsak är samma lagtingsledamöter, men då ska man inte förringa lagtingets talman, som inte sitter i kommittén men som däremot är ordförande i självstyrelsepolitiska nämnden, och de andra ersättarna som har varit med under processen. Vi vet inte heller vilken förändring framtiden visar när vi själva har ett val den 18 oktober i år. Det kan också hända att kommittén förändras på den åländska sidan. Detta beror på hur tillfälligheter har fallit. Det är klart att de politiker som är intresserad av det här också är intresserade av de frågor som självstyrelsepolitiska nämnden handhar.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det ironiska är att talmannen inte heller har yttranderätt här i lagtinget. Trots att hon har varit med på behandlingen så är det ändå vicetalmannen, som själv sitter i kommittén, som för fram de här åsikterna. Jag tycker att det är intressant.
Ltl Danne Sundman, replik
Vi får tacka för att ltl Kemetter finner det intressant. Talmannen, som är ordförande i självstyrelsepolitiska nämnden, har inte yttranderätt i lagtinget. Därför presenterar viceordförande alltid betänkanden, även om talmannen medverkar till stor del i det här arbetet och fungerar, lika som de andra ledamöterna, som referens för arbetet under hela perioden från 2013.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, fru talman! Det är delvis en ny politisk verklighet som vi vaknade upp till i måndags. Vi har ett nytt parlamentariskt läge i Finlands riksdag. Sannfinländarna står med ena foten inne runt regeringsbordet. Oavsett om sannfinländarna hamnar runt regeringsbordet eller inte så kommer de att ha ett stort inflytande över stora centrala frågor under den kommande mandatperioden. Den här frågan är en av de allra viktigaste för oss på Åland för att kunna skissa upp det framtida självstyrelsesystemet som vi antagligen ska leva med ett tag framöver.
I ett läge där riksdagsledamöter, som uttalar sig om att homosexuella och somalier kan tvångsdeporterades till Åland, får 300 röster mera än vår egen åländska riksdagskandidat det får mig verkligen att fundera och det sätter perspektiv på saker och ting.
Talmannen
Får jag be ledamoten att komma till sin reservation. Det är därför som ledamoten har fått förtur.
Ltl Axel Jonsson
Absolut, det här hänger ihop i allra högsta grad.
Mot den bakgrunden har jag förstås delvis skrivit min reservation. Det här är inget nytt fenomen.
När självstyrelsepolitiska nämnden uttrycker sin tillfredsställelse över att arbetet i Ålandskommittén har framskridit enligt planerna, att delbetänkande nu har avgivits och att man är nöjd att man har uppnått det residuala självstyrelsesystemet så tycker jag att det förtjänar en lite djupare granskning. I synnerhet mot bakgrund av det som ltl Kemetter förde fram här, att det är samma personer som har recenserat sig själva i det här arbetet.
Varför kan jag då inte omfatta att självstyrelsepolitiska nämnden skriver ”att delbetänkande ger ett gott underlag för det fortsatta arbetet med ett nytt residualt autonomi system”? Det beror ju på den enkla anledningen att Ålandskommittén i sitt delbetänkande föreslår att också andra rättsområden än de tunga kärnområdena ska vara förbehåll för rikslagstiftning för att kunna överföras till Åland. Det är Finlands riksdag, Finlands riksdag där sannfinländarna är det näst största partiet, som ska ha den yttersta makten över områden som ska kunna övertas av ålänningarna. Det kallar inte jag ett residualt självstyrelsesystem, åtminstone har Ålandskommittén öppnat för en sådan här lösning. Som känt har jag inte omfattat den lösningen och kan därför inte heller se delbetänkandet som en stor framgång, trots att stora frågor fortfarande är öppna. Det är stora frågor därför att vi inte har nått framgång, det är status quo. Vi har inte fått möjlighet att överta de här områdena i dagsläget.
En sådan självbild borde vi ändå ha att vi inser att någonting som vi inte har uppnått kan inte betraktas som en framgång. Arbetet är fortfarande kvar.
Som jag ser det finns det tre centrala prioriteringar som vi måste göra i det fortsatta arbetet för att faktiskt nå framgång och nå det självstyrelsesystem som alla partier enades om 2010 att vi behöver för att klara det politiska klimatet.
Det första är att vi måste stå på oss i större utsträckning i Ålandskommittén och släppa på kompromissviljan om vi verkligen ska lyckas nå dit vi alla har varit överens om att vi vill.
Det andra är att vi måste stärka vår kunskap kring de centrala frågorna och de frågor vi vet att är svåra redan i dagsläget att hitta gemensamma lösningar på. Där måste vi stärka vår kunskap. Kunskap är det absolut viktigaste och det bästa verktyget vi har att hantera den här typen av utmaningar.
Det handlar framförallt om ekonomi. Självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar att det snart har gått ett decennium sedan kansler Roslin gjorde sin utredning om olika beskattningsscenarier. Sedan dess har vi egentligen inte jobbat särskilt på någon detaljnivå kring beskattningsfrågorna. ÅSUB gjorde några fina utredningar, men sedan har diskussionen litet avstannat. Mycket har hänt sedan dess, skattesystemen har utvecklats och kommer att fortsätta att utvecklas. Det är oerhört centralt att vi stärker kunskapen på det här området, att vi stärker den politiska diskussionen och att vi börjar diskutera vad vi vill uppnå med en åländsk beskattning. Även om vi kanske inte kan göra någonting åt det före år 2022 så gäller det att veta 2022, när vi har den möjligheten, vad vi vill göra. Vi måste börja den diskussionen redan nu, det har vi allt att vinna på, inte minst för att stärka kunskaperna kring de olika områdena.
Vi behöver också vitalisera och väcka den folkliga debatten kring detta självstyrelsesystem. Vi från Ålands Framtids sida har drivit den tesen att vi borde ordna en folkomröstning i samband med lagtingsvalet i höst för att involvera den åländska befolkningen. Vi måste skapa en debatt ute bland ålänningarna om vilken typ av självstyrelse vi vill ha och där de åländska partierna tvingas presentera sin bild av vad de vill uppnå med detta system. Vi tror att det skulle vitalisera den folkliga debatten.
Mot den bakgrunden kan jag tycka att det är lite sorgligt att självstyrelsepolitiska nämndens majoritet inte ville tillmötesgå mina önskemål om att höra grönlänningarna om hur de anordnade i sin folkomröstning i samband med att de reviderade sitt självstyrelsesystem år 2008. Det fanns ingen förståelse i självstyrelsepolitiska nämnden för att bekanta sig med hur Grönland har jobbat med de här frågorna. Grönland är ändå en broder- eller systerautonomi i Norden och har många liknande utmaningar.
Talmannen
Jag måste påminna om att nu är nog ledamoten ganska långt ifrån sin reservation. Reservationen är orsaken till att ni får förtur.
Ltl Axel Jonsson
Jag ska avrunda, fru talman, jag är precis just klar. Men jag tycker att det här hänger ihop med varför jag har reserverat mig, den här självbilden som vi har att det här är en stor framgång. Alla frågor är öppna, men samtidigt är vi inte benägna att ta del av andra autonomier och se hur de jobbar för att nå framgång. Grönland lyckades ju faktiskt uppnå det system som de enades om att de ville ha från början. Grönland använde folkomröstning som ett instrument och det är någonting som jag tycker att är värt att också beakta när man diskuterar. Självstyrelsen nämnden skriver att det är en stor framgång som man har kommit till att de här stora frågorna fortsättningsvis är öppna.
Jag tycker att vi borde ha en högre ambitionsnivå än så, fru talman, och därför har jag också skrivit min reservation med fokus på att vi måste höja ambitionsnivån. Vi måste våga stå på oss och driva de här frågorna på ett sådant sätt att vi har möjlighet att nå framgång. Vi måste också lära oss av andra, i synnerhet från våra grannar i Norden. Hur jobbar våra grannar, hur har de kommit så långt och vad kan vi ta efter för att också nå framgång i det här arbetet? Det tycker jag att är synnerligen centralt.
Jag avrundar med de orden, fru talman.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Jag ska lyda talmannens uppmaning och hålla mig till reservationen.
Först vill jag säga att vi inte ska fokusera så mycket på sannfinländarna som bara är ett litet parti, 17 procent. 82,4 procent har inte rösta på sannfinländarna. Det finns goda krafter i alla partier, också inom sannfinländarna. Man ska inte heller låta deras populistiska falang bli tongivande för det partiet. Vi ska ta till oss relationer med alla. Det finns också i andra partier minst lika stora problem med att föra fram Ålands sak. Gör inte en höna av en fjäder i det fallet!
När det gäller kärnpunkter i Jonssons kritik så är det en kompromiss, och alternativet skulle ha varit ett mycket större nej, med stora bokstäver, mot det som vi föreslog. Den kompromissen kom till tidigt i kommittéarbetet, redan för över ett år sedan och Jonsson var mycket medveten om det.
Det här nu orkestrerade motståndet är lite teatraliskt faktiskt, tycker jag.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är klart att vi ifrån Ålands Framtids sida jobbade ända in i det sista tills kapitlena skulle klubbas för att vi fortfarande skulle uppnå ett system som vi alla har varit överens om att vi behöver.
Sedan när vi beslöt i kommittén att så inte skulle bli fallet, då kunde vi inte följa med när de övriga åländska partierna gick på den föreslagna kompromissen. Det är vårt ställningstagande. Det vore klädsamt av ltl Sundman att respektera det ställningstagandet. Vi tror fortfarande att Åland behöver det självstyrelsesystem som vi kom överens om 2010. Vi accepterar inte ett annat självstyrelsesystem där riksdagen, med sannfinländarna och övriga andra partier som ltl Sundman räknade upp, ska ha inflytande över vilka rättsområden som ska förbehållas riksdagen i framtiden. Vi menar att det ska vara en fråga för Ålands lagting. Det var grundprincipen i det självstyrelsesystem som vi föreslog och det är fortfarande grundprincipen för oss Ålands Framtid.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det är också grundprincipen i det här delbetänkandet som nu är föremål för diskussion. Den kompromiss som kommittén har antagit den är ju istället för att få en avsevärt mycket längre kärnområdeslista eller att överhuvudtaget inte kunna genomföra det här.
Det sades här när Aalto-kommittén presenterade sitt betänkande; ”ska ni ha en lista, då blir det väldigt lång”. Nu har vi hittat på det här och framfört det som en möjlig lösning. Dock är det viktigt, som nämnden konstaterar, att rätt behörigheter kommer till rätt förteckning och att den svårare förteckningen verkligen bara innehåller de sakområden som är politiskt svåra.
Jag respekterar den här åsikten, det har jag alltid gjort. Men det är inte speciellt storsint att inte kompromissa och istället förespråka att vi skulle komma hem med ett nej och ett misslyckande. Man ska komma ihåg att det här inte är någon förhandling där vi är jämbördiga parter. Vi far till Helsingfors och begär, vi är köpare och de är säljare. Man kan låta bli att sälja, men man kan inte låta bli att köpa. Vi har inte den positionen att vi kan vara så de kaxiga som ltl Jonsson.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Axel Jonsson, replik
Man brukar säga att man blir så självstyrd som man gör sig. Har man den inställningen när man åker till Helsingfors, att vi ska åka dit och begära att få någonting av rikspolitikerna, då slutar det precis så här som Ålandskommitténs delbetänkande ligger på bordet i dagsläget. Det är just den här mentaliteten som vi måste bort ifrån om vi ska lyckas i de här förhandlingarna. Vi måste förklara att vi har ett system som vi behöver för att klara vår framtid och det är ingenting som vi kan kompromissa bort för det uppfyller inte de behov som vi har på Åland i dagsläget för att utveckla nästa generations självstyrelse.
Där skiljer sig grundinställningen ganska mycket mellan ltl Sundman och mig personligen. Jag är övertygad om att vi måste våga stå fast vid det som vi är övertygade om att behövs. Det är ganska enkelt i grund och botten.
Grönlands lyckades göra det här. Självstyrelsepolitiska nämnden vägrade att bekanta sig med hur man kan lyckas och det är kanske det som är det stora problemet. Man är helt enkelt inte beredd att se på andra möjligheter att nå framgång och då kanske man sist och slutligen inte heller når framgång.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, fru talman! Man kan säkert ha många dubier över sannfinländarnas framgångar i det senaste riksdagsvalet. Personligen kände jag en stor lättnad när jag fick veta att Maria Tolpanen, som företräder samfinländarna, sitter i riksdagen. Hon kommer troligen att fortsätta i Ålandskommittén. När vi hade presskonferens så var hon mycket positiv till Ålands utveckling. Det mest negativa från det tillfället var Ålands Framtids deltagande genom Axel Jonsson.
Jag tycker nästan att det är ledsamt att Axel Jonsson ska spendera sin ungdom med att driva en sådan här linje där han tydligen gång efter annan slår huvudet i väggen i den här frågan. Det finns inte stöd för Ålands Framtids linje varken på Åland eller i Finland. Vem är det som vi ska stå på oss för? Vem?
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Axel Jonsson, replik
Problemet är att det fanns ett stöd en gång i tiden hos de åländska partierna för den här linjen. Det stödet har tydligen upphört hos övriga partier och det ser jag som det stora problemet.
Vad gäller Maria Tolpanen så är det riktigt att hon uttalade sig positivt på presskonferensen, men dagen efter gick hon ut i rikspressen och sade; ”jag kommer fortsättningsvis att jobba för att finska ska införas i de åländska skolorna när det gäller den kommande delen i kommittéarbetet”. Det ser åtminstone inte jag som någonting överdrivet positivt eller en positiv signal från sannfinländarna. Nog finns det orsak att vara bekymrad även om det finns positiva inslag, det finns det hos alla.
Utmaningarna ligger nog kvar. Ska vi lyckas nå framgång så måste vi också i fortsättningen våga stå upp för det som vi en gång har stått upp för, annars kommer det att kompromissas och backas ytterligare från det delbetänkande som ligger på bordet idag. Det är inte vi beredda att acceptera från Ålands Framtids sida.
Om socialdemokraterna bedömer att det är så som ålänningarna vill ha det, då får man göra det och så går vi till val och så ser vi vad ålänningarna tycker.
Ltl Barbro Sundback, replik
Vilka åsikter ltl Tolpanen har i olika frågor har jag inte några synpunkter på i det här sammanhanget. Vad gäller hennes deltagande och engagemang i Ålandskommittén så var det positivt. Att svartmåla sannfinländarna utan någon grund är inte heller särskilt framgångsrikt. Sannfinländarna kommer antagligen att bli ett av de stora regeringspartierna.
Det kanske vore värt att ltl Axel Jonsson tog time out och stannade en tid på Grönland för att uppleva deras fantastiska framgångar och sedan komma tillbaka och berätta hur det samhället fungerar. Det finns stora problem på Grönland. Det är inte heller riktigt adekvat att frammåla Grönland som den enda sanna lösningen.
Ltl Axel Jonsson, replik
Nej, det var heller aldrig ett krav från min sida att den grönländska modellen är den sanna lösningen. Jag tycker att det är beklagligt att inte självstyrelsepolitiska nämnden ens ville bekanta sig med hur man har jobbat på Grönland, även om Grönland har stora problem som kanske inte rör självstyrelseutvecklingen. Det är inom självstyrelsen vi ska lära oss av Grönland och inte hur de hanterar andra frågor. Ska vi lyckas med att utveckla vår självstyrelse så kan vi inte tro att vi i den här salen, i självstyrelsepolitiska nämnden eller i Ålandskommittén sitter på alla svaren. Vi måste vidga vyerna och lära oss av andra. Hur jobbar man för att verkligen nå framgång när man förhandlar om ett nytt självstyrelsesystem? Grönlänningarna har lyckats. Hur Grönland har gjort vet jag inte exakt men det ville jag ta reda på, men uppenbarligen är det ointressant för övriga partier och det tycker jag att är beklagligt.
Talmannen
Talmannen uttalar en önskan om att skilja på sak och person samt hålla oss sakliga i debatten. Replikskiftena är avslutade.
Vtm Roger Jansson
Fru talman! Det har kommit fram en del animerade synpunkter på att samma personer sitter i Ålandskommittén och i självstyrelsepolitiska nämnden och därmed skulle ge utlåtande om sitt eget arbete. Det är en märklig inställning till detta stora arbete om självstyrelsens framtida utformning.
Vi som sitter i Ålandskommittén och i självstyrelsepolitiska nämnden har fått våra partiers och gruppers förtroenden att föra hela partiernas och gruppernas talan. Diskussionerna förs ingående i partierna och i grupperna, åtminstone i Moderat samling för Åland, om dessa frågor. Att binda det här till person är på det sättet nästan lite osmakligt.
Självstyrelsepolitiska nämnden har nu lämnat sitt andra yttrande i den här frågan till plenum. Här ska vi ges möjlighet att diskutera det. Se på talarlistan, se på närvaron i salen! Hur många är intresserade av självstyrelsens framtid? Hur många är det som arrangerar sig i självstyrelsens framtid? Nå, jag väntar att talarlistan kommer att bli betydligt längre här framöver.
Självstyrelsepolitiska nämnden skriver: ”Delbetänkandet ger ett gott underlag för det fortsatta arbetet med ett residualt autonomisystem.” Detta att flera frågor lämnas öppna innebär en utmaning för oss åländska politiker och en möjlighet. Alternativet hade varit att vi hade krävt omröstning i dessa frågor om residualens utformning och urvattning och då hade vi fått nej på flera punkter. Då hade vi verkligen haft orsak att föra en bekymrad debatt här idag
Det som vi har kommit överens om i de åländska partierna är en målsättning för det arbete som nu pågår i Helsingfors. Det är en målsättning, det är alltså inte ett ultimatum till Helsingfors som vi har kommit överens, vilket man kan få för sig när man lyssnar på vissa lagtingsledamöter. Det är en målsättning och frågan är hur vi har nått dessa mål.
Vi har nått målet om att självstyrelselagen nu ska vara en kortfattad lag som fungerar som en ramlag där allt som kan bestämmas i det här huset ingår i landskapslagstiftning och inte i självstyrelselagen.
Vi har nått målet att självstyrelsen bara ska ha en behörighetslista och resten, residualen, ska lagtinget ha ansvaret för och driva framåt. Där har det kommit in en kompromiss redan nu; det kommer att finnas flera nivåer för mekanismerna för behörighetsöverföringarna. Det kan bli två förteckningar, det kan bli tre förteckningar och i vissa fall kan överföringen göras utan riksdagens inblandning. I vissa, förhoppningsvis få, fall med någon form av inblandning av riksdagen, där vi nu framöver kommer att föra en mycket intressant diskussion om hur denna inblandning från riksdagens sida ska utformas. Ingenting är färdigt nedskrivet om hur det ska vara, utan det är en öppen fråga hur vi kan komma överens om det.
Gunnar Jansson-kommittén föreslog att Åland skulle ha ett huvudsakligt ansvar i de här processerna och dit har vi alltså nått. Nu är det ett hårt arbete att göra det som Ålandskommittén har öppnat för när det gäller överförandeprocesserna och att få det så bra som möjligt ur åländsk synpunkt. Det fodras alla goda krafter i Helsingfors och på Åland för att man ska nå det resultatet.
Målet är att stora delar av statsbeskattningen eller hela ska ingå bland de behörigheter som kan överföras genom landskapslag. Det är väl det politikområdet där vi har kommit kortast och där vi har längst fram till att nå målet. Men möjligheterna finns fortfarande fullt ut. Det är ingen idé att kasta yxan i sjön eller att svartmåla det resultat som vi har uppnått. Skulle ålänningarna förfarit på det sättet tidigare, och stått på sig alltför hårt i ett för tidigt skede och inte kämpa intill kaklet, så skulle vi inte alls ha nått så långt som vi har nått idag.
Det är en klok politik att först se till att dörrarna är öppna för utveckling och sedan se till att man genom dörrspringan når ett så bra resultat som möjligt. Jag är förvånad över att det överhuvudtaget finns en debatt på Åland om att detta inte skulle vara klok politik.
Ålandskommittén kommer nu efter riksdagsvalet att få en annan sammansättning. Dessutom torde kommittén efter höstens lagtingsval ytterligare förändras. Det här är en utveckling som är verklig, vi kan inte göra någonting åt den. Det gäller också att göra det bästa möjliga av det. Det kan vara delvis på gott, det kan vara delvis på ont och ingen kan med bestämdhet säga vilket det blir mera utav.
Eftersom vi har många stora öppna frågor och det fordras ett stort framtida fotarbete så är det klart att informationen till nya medlemmar blir väldigt central. Jag vill påstå att vi redan från Gunnar Jansson-kommitténs tid och framåt har varit duktiga på att ta kontakt med våra vänner i Helsingfors, pratat med dem och få dem övertygade om att man kanske ändå kan göra på det här sättet. Att sitta här hemma och tjura får man inte något resultat av.
Det är väldigt viktigt att presidiet, med Tarja Halonen, Gunnar Jansson och Teija Tiilikainen, kan fortsätta. De ger stabilitet åt arbetet.
Ålandskommittén har nått de målsättningar de har nått. Det betyder att när man jobbar på tjänstemannaplanet med lagutformning och med de ekonomiska frågorna så vet man vad man har att hålla sig till. Presidiet håller sitt vakande öga över det arbetet.
Att dessutom ha tjänstemän i Helsingfors, sådana som Sten Palmgren och i Mariehamn genom Marine Holm-Johansson och flera andra, medför också att det finns en stabilitet i det fortsatta arbetet.
Tankern har lagt ut sin kurs, den är svår att svänga även för enstaka politiker som kommer in från höger och vänster. Tankern fortsätter nu framåt och vi har orsak att jobba hårt vidare.
Jag har ytterligare några kommentarer. Kommittén skriver på sidan 3 om kommunalbeskattningen, att det skulle ha varit ett alternativ att vi skulle kunna visa att vi kan använda kommunalbeskattningen för att ha ett finanspolitiskt instrument. Kommittén skriver: ”Om landskapet fullt ut hade drivit egen politik inom kommunalbeskattningen, skulle det inre sammanhanget och logiken i det skattesystem som sammantaget gäller inom beskattningen i landskapet ha riskerat att brista”. Ni förstår, om man skulle använda kommunalbeskattningen till någonting annat än vad den är avsedd att användas till, alltså att finansiera kommunernas verksamhet, så slår man sönder systemet så att det blir alldeles ogenomträngligt. Vi har gjort några försök genom åren att använda det instrumentet ur landskapspolitisk synpunkt och varje gång har det blivit många, många problem. Kommunerna har bland annat sagt att landskapet inte tillräckligt finansierar den delen osv. Men särskilt har det blivit ett ogenomskinligt system.
När det gäller rikets motstånd mot överföringar av statsbeskattning till landskapet så måste vi förklara att det inte går att använda sig av den kommunalbeskattning vi har idag. Vi måste ha en del av statsbeskattningen i våra händer för att kunna driva en bra regionalpolitik, en bra näringspolitik och en bra socialpolitik. Då måste vi ha mera av det instrumentet i vår hand.
När det gäller lönebeskattningen så har vi redan hälften genom kommunalbeskattningen som vi lagstiftar om. Det är inga problem att överta den andra hälften, statens del av det och då behöver vi inte något skatteverk utan vi kan köpa tjänster av staten som vi har gjort hittills. Lönebeskattningen är väldigt enkelt till den delen att hantera för Åland framöver. Det är inte aktuellt att bestämma det idag men i kommittén måste vi föra en funktionsdiskussion kring frågan.
Samfundsskatten är politiskt väldigt svår att överta, men skulle vara väldigt väsentlig för självstyrelsen att ha som skattepolitiskt instrument.
Kapitalskatterna och punktskatterna är inte lika politiskt svåra i riket, men de är också värdefulla för Åland att kunna hantera.
Sedan frågan om grundlagens ställning i förhållande till självstyrelseslagen. Precis som självstyrelsepolitiska nämnden skriver så är det viktigt att man klargör på vilka punkter som grundlagen gäller på Åland och var självstyrelselagen träder in i grundlagens ställning.
En fråga som nyligen har diskuterats är bestämmelsen i grundlagen om att Finland är indelat i kommuner. Samtidigt stadgar självstyrelselagen att all kommunal lagstiftning hör till landskapet. Okej, här har vi i grundlagen och i självstyrelselagen två motstridiga uppgifter. Har vi full behörighet om kommunindelning och kommunal organisation eller icke kommunal organisation? Min uppfattning är att vi har det. Andra tycker att vi inte har det. Det finns många sådana här frågor som borde klargöras. Det måste göras ett utredningsarbete från landskapsregeringens sida och det måste utredas i kommittén nu under det närmaste året.
Jag tycker det är bra att nämnden kom fram till att man skulle framföra direkta önskemål till landskapsregeringen att de ska uppgöra en lista på vad de behöver göra i landskapsförvaltningen före nya självstyrelsesystemet träder ikraft och omedelbart efter. Det är skäl att börja med det arbetet redan nu.
Även att studera andra autonomiers skattesystem är ett bra förslag från nämndens sida och jag hoppas att landskapsregeringen tar till sig det redan nu.
Sedan några ord om reservationen. Det finns åtminstone två betydande fel i reservationen. Det står; ”under ärendets behandling har undertecknad framfört åsikten att lagtinget bör ha högre ambitioner än att betrakta det som en framgång att stora frågor lämnas öppna. Inga konkreta framsteg har på dessa punkter de facto åstadkommits.” Det här är ju alldeles fel. Alternativet hade varit ett rakt nej och det hade sannerligen inte varit någon framgång. Det blev en framgång att inte få ett rakt nej. Är det faktiskt så svårt att begripa? Jag förstår inte varför det skulle vara så svårt att begripa.
Sedan förs i reservationen ett resonemang om det residuala självstyrelsesystemet och det avslutas med; ”därmed förefaller hela den residuala grundtanken om att den fortsatta utvecklingen av självstyrelsen huvudsakligen ska vara en fråga för Ålands folk.” Jag måste sitta i någon annan kommittén än i Ålandskommittén. Jag måste ha läst något annat betänkande än Ålandskommitténs betänkande för där redogörs det klart att det här systemet kommer att bli residualt. Sedan kommer överföringsmekanismerna av olika art, det är en annan fråga, men det residuala systemet ligger i botten.
Avslutningsvis, fru talman, den offentliga debatten om det här har nästan alls inte förekommit. Massmedias intressen för den här stora framtidsavgörande frågan har kortfattat varit momentant. Det särskilda ansvaret ligger naturligtvis hos oss här i lagtinget, hos våra partier och i våra grupper. Vi måste ta oss själva i kragen, lyfta oss och få ut diskussionen bland människorna på ett helt annat sätt än vad vi har lyckats hittills.
När kommittén fortsätter sitt arbete nu i maj skulle det vara väsentligt om vi kunde ha mera underlag ifrån diskussioner runt om på Åland regional spritt med föreningar, med enskilda människor och med näringslivet osv. Vi i kommittén kommer att behöva de dialogerna som underlag för vårt fortsatta arbete. Tack, fru talman.
Ltl Gunnar Jansson
Tack, fru talman! Värderade kollegor, förnyelsen av självstyrelsesystemet är i allt väsentligt ett politiskt projekt, därför hör ärendet hemma här i lagtinget. Jag delar kollegan Roger Janssons syn att lagtinget är ett för snävt forum för en fråga av den här kalibern och bör därför breddas avsevärt. Jag kommer att uppehålla mig i ett kort anförande huvudsakligen kring denna fråga.
Jag är övertygad om att den som behärskar pedagogiken behärskar också politiken. Jag tror att det förhåller sig på det sättet. I ett sådant här allt väsentligt politiskt projekt är det av avgörande betydelse att man har befolkningen med sig, att projektet som sådant får legitimitet och att vi som befolkningens företrädare läser av stämningarna och vet var vi vandrar. Med andra ord; samma tema, hur ska vi engagera civilsamhället? Hur ska vi aktivera vårt civilsamhälle? Det finns bara ett sätt och det är medborgardebatt. Då kan man likt vicetalmannen fråga sig; hur ska tolka den här tystnaden, avsaknaden av en debatt i en sådan här grundläggande fråga? Det finns säkert många förklaringar. I den liberala gruppen håller vi oss huvudsakligen till två spår, som jag hoppas att är sanna och värda att debattera. Det ena spåret är tillit, att befolkningen litar på oss som nu är satta att företräda dem i ärenden under självstyrelsen och i kommande system. Att vi har omdöme, kunskap och förmåga att sköta ärendena på ett så bra sätt att befolkningen ska kunna godkänna det, acceptera förfarandena och vara med på detta politiska projekt och uppfatta det som gott och inte som äventyrligt. Man uppfattar det som gott för hela vårt samhälle. Därmed förstår man att här i Ålands lagting gör vi inte det här för varken lagtingets skull eller ännu mindre för dess ledamöters skull, vi gör det för vårt samhälle skull och för befolkningens bästa.
Det andra spåret som vi har plöjt i min grupp är att vi är på fel spår, vi har inte befolkningen med oss. Befolkningen väntar på att ett läge att säga nej, att sätta ner foten som det heter i den politiska retoriken. Så här gör nu de som kunde kallas en elit, kanske en elit som inte står tillräckligt på sig som kollegan Axel Jonsson uttryckte sig. Det här går nu sin gilla gång i någon riktning och tystnaden är ett uttryck för ett icke engagemang, att befolkningen inte vill det här. Jag kan inte tro att vi skulle vara så fel ute. Vi har ju kontakter i våra partier och i våra egna större och mindre kretsar. Vi har ju ett uppdrag, inte bara att avläsa vad folket önskar och ger uttryck för, utan vi politiker har också ett uppdrag att visa vägen. Vi ska vara modiga, ha en egen uppfattning och en egen vilja och säga vilken kurs vi vill ha; är ni med? Jag har alltid uppfattat det politiska uppdraget såsom tudelat, inte bara att företräda utan också att leda, inte i fysisk mening, men kanske politiskt idémässigt.
Jag har själv uppfattat mitt uppdrag som medlem av presidiet, som en av viceordförandena i kommittén och att stå till samhällets förfogande. Om någon vill lyssna så kommer jag gärna och berättar om det som vi nu debatterar. Jag får med all respekt säga att intresset har varit svalt. Jag tycker inte att jag har vänt mig till kretsar, organisationer och till civilsamhället som sådant som skulle förväntas vara ointresserade. Men det är någonting i själva upplägget, kanske min person, som gör att det inte riktigt vill tända. Vi har en uppmaning och en utmaning, kollegan Roger Jansson, och den måste vi ta fasta på. Vi måste få ut det här projektet i medborgarsamhället, i civilsamhället och faktiskt ta fasta på pedagogiken och få människorna med oss. Detta är den mission vi har här hemma.
Vi har en minst lika stor mission inom hela kommittén. Ålandskommittén har ett gemensamt uppdrag och ”är en grupp av vi”, för att citera ordförande president Halonen. Det är inte vi och dem, vi är alla vi. Nu kommer vi att byta medlemmar. Riksdagsledamöterna är 6+2 och vi vet att två är kvar i riksdagen, men vi vet inte ens om någon av dessa 6+2 kan fortsätta i Ålandskommittén efter valet och efter en regeringsbildning. Det vet vi inte. Det blir en ny regering och numera består ministären huvudsakligen av riksdagsledamöter. Vi vet redan vilka som har lämnat eller inte blivit återvalda och det kommer att ske ett byte.
Vi inom presidiet och vi alla inom våra respektive funktioner, partigrupper och kontakter har en stor pedagogisk uppgift framför oss, men vi kommer att klara den. Vi kommer att klara den, jag är alldeles övertygad om det därför att förankringen i riksdagsgrupperna, i maskineriet, finns redan där. De byten av personer, som nu kommer att ske, kommer också att åtföljas av en informationsverksamhet. Ingenting sker i ett vakuum. Där lagtingsledamöterna och vi presidiemedlemmar kan medverka ska vi definitivt göra det. Det kan ju faktiskt gå rentav så att alla riksdagsledamöter blir nya, därför att partiernas och riksdagsgruppernas medlemmar av Ålandskommittén är såpass meriterade personer och av dem som nu återvalts till riksdagen kan flera av dem tänkas ingå i nästa regering i Finland. Det går inte att kombinera ett ministerskap med medlemskap i Ålandskommittén. Så här ser det ut.
Kollegor, remisstiden löper nu på. Remissyttranden kommer in över delbetänkandet. Presidiet sammanträder nästa gång den 7 maj. Jag kommer naturligtvis att ta upp den här typen av frågor då i presidiet. Då har förhoppningsvis de allra flesta remissyttranden kommit in. Det ankommer på sekretariatet att sammanställa dem inför majmötet här på Åland med Ålandskommittén, sannolikt i dess nuvarande sammansättning. Det är osannolikt att några större förändringar hinner ske, men det beror naturligtvis på tidtabellen. Det mötet vi har med Ålandskommittén i maj kommer att vara viktigt och har en stor betydelse för fortsättningen.
Nu går jag kort till nämndens iakttagelser om riktlinjerna. Detta är ett delbetänkande. Uppdraget är återgivet på första sidan i yttrandet, därom råder inget tvivel.
Det är ovanligt att man röstar beträffande riktlinjer. Riktlinjer är ju kursdragning inför framtiden. Man brukar undvika att låsa sig i sina positioner när man befinner sig på den nivån.
Vi har modeller i modern politik. I ett sådant här arbete av riktlinjer, i en inledande fas för att skapa riktlinjer, befullmäktigas ordförandeskapet för kommittéer att själv dra slutsatsen om det här räcker till för riktlinjerna. Jag måste säga, som sades tidigare, att jag tror inte att jag har varit med om att man skulle rösta om sådana saker som riktlinjer, för det är ju ingen slutlig produkt i det hela.
Riktlinjerna är för fortsättningen oerhört viktiga. Jag vill också tolka nämndens yttrande som att lagtingsledamöterna, utifrån riktlinjerna, ska bygga vidare. Samtidigt ska inte någon annan kunna gå under riktlinjerna. Dessa riktlinjer är en plattform för fortsättningen, såsom nämnden i mera diplomatiska ord skriver. Som medlem av nämnden står jag naturligtvis fullt och fast bakom detta ställningstagande.
I förbindelse med vårt pedagogiska uppdrag ingår det också ett element av att vitalisera politiken. För egen del har jag gjort mig till talesman för en sådan strategi att lagtinget redan nu i sitt värv skulle tänka sig in i en situation att den här typen av självstyrelsesystem ungefär skulle gälla och då försöka uppfatta hur det skulle fungera. Detta är en strategi som jag tycker att är hållbar. Vi här i plenum kan försöka driva den strategin vidare.
Fru talman! Det här är andra gången inom en kort tidsrymd, inom sex veckor, som vi debatterar samma sak och därmed går jag inte längre in på detaljerna här i sammanhanget. Jag ser nog med tillförsikt också fram emot fortsättningen som nu väntar oss.
Majmötet blir, som jag ser det, ganska avgörande. Namn har förekommit tidigare, jag ska bara nämna ett. När jag gratulerade riksdagsledamoten i Vasa distrikt, omvalda Maria Tolpanen från samfinländarna, så sade hon tack för det och tillade; ”vi fortsätter vårt samarbete”. Tack, talman.
Ltl Mika Nordberg, replik
Fru talman! Jag vill passa på att uppmuntra mina kollegor, ltl Gunnar Jansson och övriga i Ålandskommittén, att icke förtrötta sig i sitt arbete utan fortsätta att arbeta för självstyrelsens utveckling. Jag tror inte att jag är ensam om att tro att det här är ett viktigt arbete.
Jag har en reflektion angående ltl Gunnar Janssons undran över allmänhetens engagemang i den här frågan. Jag tror att det gäller tidsaspekten i det här arbetet. Själva arbetet med att åstadkomma en förändring sker ju under en väldigt lång tid. Jag tror att det blir svårt för den vanliga människan, som har fullt upp med arbete, familj och fritid, att hinna sätta sig in och kunna vara uppdaterad i alla dessa frågor. Jag tror de facto man får se det som så att tystnaden är ett erkännande av ert arbete, inte ointresse.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Tack för bedömningen kollegan Mika Nordberg. Jag har nog samma uppfattning. Mitt första val är också det som jag kallar tillit. Jag vågar tro att vårt folk är övertygade om att medlemmarna av Ålandskommittén vill göra sitt bästa. Jag har nog också den uppfattningen. Ja, tystnad så här långt uppfattar jag som accept.
Men ändå vill jag gärna att vi alla bidrar till att bryta den tystnaden och komma lite vidare med medborgardebatten i civilsamhället. I den politiska delen av samhället går det väl framåt, det är inget problem. Jag tänker på det civila samhället, det skulle saken vinna på.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback
Fru talman! Om man ska få någon att lyssna på sig så måste man helst ha något nytt eller intressant att säga. Det må vara hur viktigt som helst, men om samma sak upprepas gång på gång bara med lite högtidligare tonfall varje gång så blir det inte särskilt många som lyssnar.
Det ena är innehållet i politiken. Innehållet måste beröra medborgarna. För att innehållet ska beröra medborgarna så måste de förstå vad det handlar om. Min uppfattning är att det är ganska få utanför kommitténs medlemmar som har förstått eller har insikter i vad t.ex. ett residualsystem är. Det är det som är kärnan i den diskussion vi hittills har fört, att det är detta som vi tycker att vi har uppnått.
Alla lagtingspartier utom socialdemokraterna sade nej till en radiosänd debatt för att man tyckte att det är för dyrt, och då skulle det kosta ett par tusenlappar. Ja, men då värderar man ju själv inte varken vikten i budskapet eller att det ska nås fram.
Det blir lite patetiskt att stå här och prata med sig själv om hur folket möjligen kan reagera på det ena eller det andra och komma fram till att folket nog har en stor tilltro, och det är möjligt att det är så.
Att få till stånd en verklig diskussion och debatt i samhället dröjer nog tills vi t.ex. börjar tala om innehållet i en framtida egen skattepolitik. Då behöver nog ingen oroa sig för att inte civilsamhället kommer med i diskussionen. Så länge som den här kommittén arbetar på ett ganska abstrakt plan så tror nog att det dröjer innan vi får se en aktiv debatt ute i samhället.
Jag vill föra fram två nya frågor som jag tycker att Ålandskommittén borde ta ställning till. Vi har just haft ett riksdagsval. Jag tror att jag åtminstone vid de två senaste riksdagsvalen har propagerat för att vi ska ha ett nytt valsystem. Det har tillsvidare inte gett något gehör. Jag vet inte om man inte förstår eller om man, som det tidigare var sagt, skulle omöjliggöra för en socialdemokrat att vinna riksdagsvalet.
Det proportionella valsystem vi har är ju väldigt förvirrande för väljarna. Om vi tänker på den listan som vann överlägset så om går man på jämförelsetalet så skulle den liberala listan överhuvudtaget inte ha kommit med i noteringarna. Den person som bara hade 200 röster på den gemensamma listan skulle ha kommit in före liberalernas första person.
Riksdagsvalet borde ändras till ett majoritetsval och det kräver förändringar av många rikslagar. Professor Göran Djupsund, som uppfattas som en expert, säger i en intervju efter nuvarande riksdagsval att man skulle ändra Ålands valsystem i riksdagsvalet och att det är en omfattande juridisk process. Han tycker i princip att man kunde diskutera detta i Ålandskommittén. Det hoppas jag att de åländska kommittémedlemmarna tar fasta på. Jag kommer att föra fram den här frågan vid ett lämpligt tillfälle.
Det nuvarande systemet är helt politiskt fel. När man väljer en person så ska det vara majoritetsval. Man behöver inte gå någon längre kurs i statslära för att inse det. Vi kunde dessutom ha ett lite speciellt system. Det kunde vara lite mera utvecklat valsystem, vilket skulle göra Åland ännu mera intressant.
Det andra som jag vill ta upp är det som jag försöker lansera som den Armfeltska modellen för hur man ska sköta åländska frågor i Helsingfors. Vi vet alla av erfarenhet att när en åländsk fråga, där vi önskar förändring och kanske till och med har fått acceptans av regeringen, och när den frågan sedan hamnar i finansministeriet så är den närmast död, speciellt om det skulle innebära förändringar i de ekonomiska relationerna mellan Åland och riket.
Det innebär också en stor risk när andra frågor hamnar i de olika ministerierna. Det är ju lite olika vilka ministerier som har erfarenhet av åländska frågor och hur självstyrelsen fungerar. Justitieministeriet, som man kallar Ålands ministerium, är ju föredömligt. Men många andra ministerier uppfattar inte ens att när man gör ändringar i självstyrelselagen så ska de prövas i grundlagsutskottet, vilket vi har erfarit nu också. Detta beror naturligtvis på att tjänstemännen inte är kunniga och de fäster inte heller någon större vikt vid de här frågorna. De försöker väl lösa frågorna så enkelt som möjligt.
Under den tid som Finland var en autonomi under Ryssland så utvecklade Gustaf Mauritz Armfelt en modell för hur de finländska ärendena skulle skötas i Moskva. Han hade redan då fattat betydelsen av att ministerierna skulle hålla fingrarna borta från finländska frågor. Han skapade någonting som hette den ”Finska kommittén” och själv var han ordförande i den. Kommittén bestod av finnar som beredde alla väsentliga ärenden som rörde Finland och som föredrogs av Tsaren och så var saken avgjord. Här har vi numera varken Tsar eller självutnämnda kommittéer utan vi har infört demokrati och folkstyre. Men principen är en väldigt bra tankegång, att skapa ett sorts Ålandskansli, enligt samma modell som den danska, vid statsrådets kansli och att det organet skulle avgöra åländska frågor. Danmark har antagligen det systemet för att de fortfarande har Konungadöme eller Drottningstyre. Man har en sådan tradition att vissa frågor kan avgöras direkt under den högsta maktinnehavarens beskydd. På det viset är de engelska autonomierna fortfarande uppbyggda. De ligger inte under parlamentet, utan de sköts direkt från andra organ som innebär att ministerierna och deras tjänstemän inte ska lägga sig i de här frågorna. För inom alla förvaltningar finns det tjänstemän som vill styra minst lika mycket som politiker. Om tjänstemännen av någon orsak inte gillar ett politiskt förslag så har de ofta ganska stora möjligheter att stoppa och förhindra en förändring, åtminstone under en mandatperiod.
De här två frågorna ville jag ta upp. En Ålandskommittén direkt under statsrådet där man kommer bort från att ärenden far in och begravs i ministerierna, det tror jag på i framtiden. Det andra är att vi skulle få en förändring av sättet att välja riksdagsledamot på Åland.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Ltl Sundback och var stundtals ganska långt på sidan om ämnet. En sak måste jag ändå fråga. Hon nämnde i början av sitt anförande att det var bara sossarna som var för radiosändning av den här debatten, om jag förstod det rätt. Det förstår jag inte överhuvudtaget. Vi från Ålands Framtid har alltid varit för att hela lagtingsdebatterna ska sändas i radio och vi har också varit för att man skulle få TV-sändningar, just för att få ut våra debatter till Ålands folk. Så det uttalande förstår jag inte riktigt?
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, det var aktuellt då när vi debatterade den här frågan den 4 mars. Det var kanske kanslikommissionen som fick förfrågan om att sända den debatten. Mitt parti tyckte att det var ett strålande erbjudande. Den debatten skulle alltså gå direkt ut till medborgarna, men det stoppades av en majoritet som ansåg att det var för dyrt. Jag tycker nog att självstyrelsen är värd ett par tusenlappar.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag företräder ett parti som vill spara men i det här fallet är ltl Sundback och jag överens. Ålands Framtid sitter inte i kanslikommissionen så därför har jag aldrig hört talas om den här frågan tidigare. Man pratar om att det kostar pengar, men problemet är att man inte vill föra den här debatten, man vill tyvärr inte visa hur dålig beläggning det är i bänkarna när den här typen av frågor diskuteras. Jag reagerade på att det bara var sossarna som var för en radiodebatt, det stämmer nog inte. Vi skulle också ha varit för debatten i så fall.
Ltl Barbro Sundback, replik
Den här gången var det bara så eftersom Ålands Framtid inte har en plats i kanslikommissionen och har tydligen inte frågat heller. Men hade Ålands Framtid varit med i kanslikommissionen så hade vi varit två som varit för en radiodebatt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Kollegan Barbro Sundback tycker att Ålandskommittén kan hantera frågan om sättet för val av riksdagsledamot och att det skulle vara en fråga för självstyrelsen. Jag ville avråda från ett sådant arrangemang. Det räcker väl att det i självstyrelselagen står att i val av republikens president och till riksdagsval samt till val till Europaparlamentet, som vi jobbar på, är Åland en valkrets och därifrån väljs till riksdagen en ledamot, förhoppningsvis också till Europaparlamentet. Sedan är det tekniska genomförandet en fråga för vallagen.
Att vänta till 2022 med en sådan reform är alldeles för sent. Den här förnyelsen måste ikraft redan från 2019 dvs. till nästa riksdagsval. Vi är överens på den punkten att så här kan det inte fortsätta. Man ska inte förvirra människorna på det sätt som skedde den här gången.
Snabbare tempo och enklare förfarande är mitt recept.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, det gläder mig om liberalerna nu har ändrat uppfattning i den här frågan. Liberalerna har tidigare varit en av de största motståndarna till den här föreslagna förändringen. Kanske liberalerna nu bittert har fått erfara systemets dåliga sidor? Om regeringen är villig att ta tag i frågan så har vi ju en säker majoritet för en förändring. Jag håller med, jag skulle velat ha ett annat system redan det här valet. Vi hade haft en mycket intressantare valdebatt och diskussion då.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Ja, vi är utanför ämnet nu. Jag tillåter mig att säga att jag aldrig har varit för det här systemet. Jag var emot det. Systemet tillkom vid valet 1987. Jag var en sådan motståndare så att jag som kandidat vägrade att tillämpa det. Det var för dåligt, det har blivit sämre och sämre så det kan inte fortsätta så här.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det var intressant information. För jag antar att det var med hjälp av det här systemet som ltl Gunnar Jansson blev vald gång på gång, i alla fall åtminstone några gånger. Men, vad är bättre än om ltl Jansson har den inställningen och kan påverka sitt parti, för liberalerna har varit ett av de svåraste hindren. Inom liberalerna har det funnits personer som har ansett sig vara väldigt kunniga på det här området. Om inte det sker på annat sätt så är jag villig att ta upp det i Ålandskommittén. Det är inte ett bra demokratiskt valsystem som vi har nu.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Anders Eriksson
Tack, fru talman! Det har varit en viktig debatt med stundtals ganska mycket nerver i. Jag tänker inte heller, i likhet med kollegan Gunnar Jansson, ta upp alla detaljer denna gång, det gjorde jag förra gången.
Det finns många problem med att utveckla självstyrelsen. Jag tror personligen att okunskap rentav är större än ovilja ifrån rikssidan. Det finns en enorm okunskap på rikssidan om Ålands självstyrelse, om grunderna för självstyrelsen och hur hela systemet är uppbyggt.
Ett av de största problemen är att lära upp, om uttrycket tillåts, rikspolitiker och få dem att förstå vilka rättigheter vi har, varför vi har dem och hur de ska utvecklas. Det är som att klättra på en oljig stege, man lyckas få personer både på chefsställning och på tjänstemannaplan att förstå det här, man lyckas få politiker att förstå det men sedan byts de ut och så är man på ruta noll igen.
Därför blev jag lite förvånad när jag noterade att ltl Danne Sundman i sin presentation sade att han med tillförsikt ser fram emot det här bytet. Det kan inte vara någonting positivt att man byter ut folk som lite har blivit insatta i vad det handlar om. Det betyder att man får börja ifrån ruta noll igen.
Han sade också att ltl Axel Jonsson inte riktigt var med på noterna, vilket fick mig att reagera lite. Enligt mitt synsätt så är faktiskt ltl Axel Jonsson den enda som spelar efter den notuppsättning som lagtinget enhälligt har slagit fast. Jag är personligen stolt över att höra till samma parti som Axel Jonsson. Jag sade åt honom, när han tog plats i Ålandskommittén, att den största utmaningen blir att hålla fast vid de stora åländska kompromisserna om det som man ursprungligen kom överens om.
Det sägs ofta att vi har fått nej när vi har stått fast vid våra ståndpunkter. De vill inte, det går inte osv. Min motfråga är; hur kan man veta det före man har försökt? Jag har själv suttit både i Gunnar Jansson-kommittén och i Roger Jansson-kommittén. Jag tänker inte nämna enskilda personer vid namn men jag har sett den enorma kompromissviljan, man vill vara till lags, man vill inte störa och man vill inte skapa problem.
I båda kommittéerna sade jag, och det står jag fortfarande fast vid, att det dummaste vi gjorde var att vi släppte tanken att hålla fast vid Färöarnas modell. Det är helt och hållet A och O om man ska komma någon vart. Om vi hade stått fast vid våra åsikter och om vi hade argumenterat vidare då hade man i Helsingfors behövt förklara bevisbördan och varför ett system som accepteras i ett nordiskt välfärdsland inte kan accepteras i ett annat välfärdsland.
Jag är också förvånad över det som kollegan Jonsson sade, att självstyrelsepolitiska nämnden inte ville bekanta sig med Grönlands och Färöarnas modell.
Jag håller också med det som ltl Kemetter påpekade att det är lite märkligt att det är samma gäng som lite blir att revidera sig själva. Men å andra sidan har vi små förhållanden här på Åland, men nog blir det lätt att man håller varandra bakom ryggen när det blir skarpt läge.
Ett av de stora bekymren när det gäller självstyrelselagsrevisionen är att ålänningarna i stort sett till dags dato är mer eller mindre likgiltiga inför denna enormt viktiga fråga. Man förstår inte riktigt nyttan av det här och där håller jag helt och hållet med vtm Roger Jansson. Jag nämnde frågan för sex veckor sedan och jag konstaterade också att ltl Gunnar Jansson ställde frågan om folk överhuvudtaget accepterar det här. Det vet vi ju inte.
När det kommer färdiga förslag till förändringar så då kommer det alltid protester. Folk måste bjudas in medan processen är igång. Man måste få folk att sätta sig in i saker, man måste skapa ett intresse runt det här så att man får folk engagerade. Även ltl Danne Sundman sade att det här måste förankras hos ålänningarna. Hittills har vi faktiskt misslyckats totalt när det gäller den biten. Därför vill jag också upprepa det som kollegan Jonsson sade; att etablera en folkomröstning om den här frågan medför att också de åländska politikerna blir tvungna att sätta sig in i det här. Jag har hört så pass mycket, även av lagtingsledamöter, så ibland betvivlar jag om alla riktigt är insatta om vart vi är på väg och vilka tankarna är med detta. Alla partier skulle bli tvungna att sätta sig in i det här och förklara vad nyttan är. Nu har processen mest försiggått i slutna rum. Ltl Danne Sundman sade, före han blev moderat, att folkomröstning var det bästa när det gäller direkt demokrati.
Med risk, fru talman, att jag hamnar på sidan om den här gången, men det som Petri Carlsson sade om kommunsammanslagningar så där tror jag att en folkomröstning är ganska viktig om vi ska lyckas vitalisera åländsk politik igen, för politiken är inte speciellt vital idag.
Ltl Axel Jonsson nämnde tre punkter. Vi bör stå på oss mera, det står Ålands Framtid helt eniga bakom. Vi bör stärka vår kunskap, det står vi också bakom och vi bör vitalisera och väcka Ålands folk.
Jag tycker att det är hedervärt att en ung ledamot faktiskt lite sätter ribban för den här debatten, för många har sagt samma sak efteråt. Men jag tycker att det är enormt tråkigt att ta del av ltl Barbro Sundbacks härskarteknik. Vi fick höra att Axel Jonsson spenderar sin ungdom genom att slå huvudet i väggen. Vi fick höra att den enda som gjorde fel var Axel Jonsson och att han kunde stanna på Grönland. Jag tar starkt avstånd från den här typen av mobbning. Jag tycker inte att det hör hemma i ett parlament. Det var också andra som sade att ”man kan sitta här hemma och tjura och ska det vara så svårt att begripa”. Jag tycker att vi borde kunna hålla oss ifrån den debattnivån, det är en för viktig fråga för det.
Om vi ska lyckas med att vitalisera den självstyrelsepolitiska debatten och om vi ska lyckas väcka Ålands folk så måste vi sluta med de här nonsensdebatterna om vin i parker, om vi ska få ha kortbyxor i plenum eller om sänkt promillegräns. Vi måste istället föra in de viktigaste framtidsfrågorna. Där håller jag igen med vtm Roger Jansson; det är vi politiker som måste se till att det blir på det sättet. Det vill vi göra från Ålands Framtids sida och vi undanber olika gliringar över att vi står fast vid det som faktiskt alla partier stod fast vid från första början.
Jag vill avrunda med att säga att när jag hörde min gamla gode vän ltl Danne Sundman säga att ”vi far till Helsingfors och begär” då blev det ganska uppenbart varför det har gått som det har gått. Jag kommer så väl ihåg, och det tror jag de flesta som satt med i Roger Jansson-kommittén minns, när Anne-Maj Henriksson var här och jag föreslog att vi har det ena mötet i Mariehamn och det andra mötet Helsingfors. ”Uh”, sade flera av de åländska ledamöterna. Jag kommer så väl ihåg det, sedan får man säga vad man vill. Ursprungstankarna var att vi skulle ha ett möte i Helsingfors och ett möte i Mariehamn, annars blir vi alltid kusinen från landet som far till Helsingfors och begär. Vi måste komma upp på en jämbördig bog. Gör vi oss till offer så blir resultatet därefter. Tack, fru talman.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Kort och kraftfullt; alla sju ålänningar i kommittén har i arbetet i Ålandskommittén stått fast vid de gemensamma åländska målsättningarna. Är det svårt att förstå?
Ltl Anders Eriksson, replik
Ja, vtm Roger Jansson, det är synnerligen svårt att förstå, för de flesta viktiga frågor är fortfarande helt öppna.
Okej, då kan jag förstå att i svarsrepliken kommer det att låta; ” ja, ja, men vi har alla möjligheter att få det på rätt framöver.
Det har också sagts i debatten att det är riktlinjerna som vi slår fast nu. Man får inte ens ha olika åsikter om riktlinjerna.
Nog tror jag att vtm Roger Jansson, som faktiskt har mera erfarenhet än jag själv när det gäller de här frågorna, vet att om man slår fast riktlinjerna i en rikskommitté så sitter man sedan fast i de riktlinjerna. Det är inte så väldigt lätt att börja plocka in någonting på sidan om.
Om vi inte hela tiden står fast vid våra ursprungstankar så blir resultatet därefter, med den största respekt, vtm Roger Jansson. Jag hoppas att man vid mötet i maj kan reparera de skador som jag tycker att har uppkommit hittills.
Det här ser vi olika på och det måste vi kunna debattera öppet och ärligt utan några tillmälen till höger och vänster.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Debatterna görs ofta väldigt svarta eller vita. I det här fallet när det gäller var vi har kompromissat och var vi slutligt inte ännu har nått fram till de mål vi har, fortsättningsvis, så vill jag som tycker om procenträkning gärna redovisa min uppfattning om innehållet i Ålandskommitténs delbetänkande. Min uppfattning är att 80-85 procent av våra målsättningar finns kvar i den förhandling som vi håller på med. Det är inget dåligt resultat. Högst 15-20 procent kan man säga att vi redan har förlorat. Så är det i förhandlingar. Ltl Anders Eriksson har varit med om många förhandlingar med Helsingfors där resultatet har varit mycket, mycket sämre.
Ltl Anders Eriksson, replik
Vtm Roger Jansson, vi måste hålla oss lite för goda för den typen av generaliseringar.
Vi ska hålla oss sakliga eftersom det är ett så viktigt ämne. Vi från Ålands Framtid har inte på något sätt svårt att förstå. Vi är inte dumma i huvudet, om jag uttrycker mig på det sättet. Vi har helt enkelt olika uppfattningar. Vi har en annan uppfattning. Det är klart att man kan ha procenträkning och jämföra och säga; "se vad mycket vi har fått". Men tittar vi på de viktiga frågorna; övertagande av beskattningen, överföringstekniken, så är allt fullständigt öppet. De är inte med i någon 80 procents kolumn. Jag är rädd för att det kommer att vara en noll procents kolumn med den fart vi har hittills. Förhoppningsvis kanske det går att skärpa till tonläget från åländsk sida på mötet i maj.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Kollegan Anders Eriksson befarade att möten i Helsingfors försätter lagtingsledamöter i ett underläge och att jämbördig nivå enbart fås genom att alternera mötena. Det är inte så. Det är en kommitté med ett uppdrag, det är utgångspunkten. Den praktiska effekten, åtminstone enligt min erfarenhet, är att mötenas fysiska placering har ganska lite med deras innehåll att göra. Det är närvaro och aktivitet från medlemmarna som avgör vad som händer vid mötena. Helt avgörande för utgången av mötena är hur man tar för sig vid dessa möten och mindre avgörande är var mötena sker.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det ligger säkert en hel del i det. Nu kommer vi in på det som ltl Gunnar Jansson pratade om i sitt anförande; pedagogik. Det är mycket pedagogik och psykologi i de här frågorna.
Jag är helt övertygad om att om man har fått kommittén att komma hit varannan gång så hade vi varit på betydligt mera jämbördig bas än vad vi har varit hittills. Vi vet att de åländska ledamöterna har lagt ner ett enormt arbete och ni ska alla ha en stor eloge för det. Ni har många gånger lagt bort två dagar för att ha ett möte, medan riksrepresentanterna inte ens har kommit på möten fast de har varit i riksdagen och i vissa fall har de bara kommit 15 minuter och sagt nej. Det är ju ändå verkligheten och då är vi inte på jämbördig bas, med största respekt.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Till den del, fru talman, stämmer det att när mötet var på Åland i Mariehamn var medlemmarna på plats och därmed också mer tillgängliga. På det sättet var det mera fysiskt än matematiskt jämbördigt. Men fortfarande avgör den intellektuella insatsen mötets utgång mycket, mycket mera än var själva mötet äger rum.
Ltl Anders Eriksson, replik
Ltl Gunnar Jansson är en mycket skicklig politiker så jag har svårt att säga att detta inte stämmer. Givetvis är innehållet det viktiga.
Andra lagtingsledamöter, inte ltl Gunnar Jansson, har sagt att ltl Axel Jonsson har förolämpat riksrepresentanter och att han har burit sig allmänt illa åt. Det har han gjort enbart av en enda orsak, av precis samma sak som vi i Ålands Framtid brukar göra; han har sagt sanningen. Han pekade på det dåliga engagemang som har förekommit från riksrepresentanterna. Orsaken till att det inte blev möten varannan gång beror igen på att man lite vill vara till lags och man vill lite kompromissa. Det är någon sorts konstig rädsla, man tror inte att det ska bli någonting om man inte kompromissar och där tror jag att man har gjort en allvarlig missbedömning.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Harry Jansson
Tack, talman! Bästa kollegor, nog är det lite sorgligt att någon ska behöva ta del av en sådan här debatt där ansträngningarna av drygt 18 månaders jobb döms ut totalt av en liten grupp i detta parlament. Jag delar Vtm Roger Jansson summering; är det faktiskt samma kommittés arbete vi analyserar och diskuterar idag?
Man måste fortsättningsvis ha Ålandskommittén utgångsläge i beaktande. Det var Aaltogruppen, där största delen av det som sedan blev den finska delen i Ålandskommittén, som fick sin första lärdom om systemet som vi har idag om Ålands självstyrelse och dess grunder. Där formade man sina synpunkter på hur självstyrelse kunde utvecklas.
Enligt mitt synsätt är det en gigantisk resa som vi har gjort, sett ur Aaltogruppens formuleringar. Nog vore det lite mera hedervärt att istället för att döma ut Ålandskommittén så skulle man fokusera på de framgångar som har gjorts.
Jag personligen, och många med mig, visste att vi tog risker när vi började en revidering av Ålands självstyrelsesystem på parlamentarisk nivå. Vi visste att det fanns risker. Hur får man riksdagsledamöter att avsätta tid som behövs för ett sådant här projekt? För ingen av riksdagsledamöterna har det minsta lilla att vinna på att ägna ens en minut åt Ålands självstyrelse och dess framtid. Det måste vi komma ihåg. De har inget att vinna inför sina väljare på att de har offrat sig på någon åländsk angelägenhet.
Det öde som har drabbat Ålandskommitténs medlem Kimmo Sasi, samlingspartist, som åkte ut ur riksdagen i söndags är väl en bra bekräftelse på att folk i allmänhet inte uppskattar politiker som bryr sig om någonting utöver den egna valkretsen.
Bästa Ålands Framtid, det är den utgångspunkten som ni måste ha när ni bedömer oss andra när vi försöker göra det bästa i en svår situation.
Den domedagspredikan, som vi hörde här för en stund sedan att vi nu har ställt till det för Åland, den stämmer överhuvudtaget inte med verkligheten. Jag är besviken på Ålands Framtid. Jag trodde faktiskt inte att Ålands Framtids politik skulle utvecklas till ett sådant skede att det är Ålands Framtid som är det största hotet mot en utvecklande självbestämmanderätt för ålänningarna. För det är faktiskt detta som den här formen av agerande leder till. Sedan må man iklä sig offerkåpan och tycka att vi är stygga som ifrågasätter behandlingen av kollegerna från Finland i kommittén. Men så är sanningen, vi ser med bekymmersamma ögon på hur Ålands Framtid hanterar det här projektet.
Oavsett vad som har sagts tidigare så är det nu arbetet på allvar börjar med att forma morgondagens åländska självstyrelse. Dessa 81 riktlinjer innehåller vissa utmaningar för oss.
Skulle vi vara eniga så är jag övertygad om att vi kunde åstadkomma ännu mera, även jämfört med det första delbetänkandet. Men den här enigheten är på väg att krackelera på grund av Ålands Framtid. Jag hoppas att man inom Ålands Framtids lagtingsgrupp besinnar sig, inser sitt ansvar för det här projektet och är med på resan som på allvar börjar den 18 maj.
Om vi i den interna åländska delen av kommittén hela tiden ska befara att allt vi säger och gör kommer att nagelfaras i efterhand när vi försöker göra det bästa i en svår situation, då är frågan om vi kan uppnå goda samarbetsdiskussioner utgående från de premisserna.
När det gäller det som är oerhört centralt för den här frågans fortsatta skötsel så är det ena det som självstyrelsepolitiska nämnden nu lyfte fram för första gången på allvar; självstyrelselagens förhållande till Finlands grundlag. Det gläder mig att nämnden har tagit den här frågan på allvar och vill och önskar att landskapsregeringen nu tittar närmare på vad den förskjutning som skett innebär i fördelningen mellan Åland och Finland till följd av att de mänskliga fri- och rättigheterna som har uppstått som fenomen i den politiska värld vi jobbar i.
När den nuvarande självstyrelselagen behandlades och sedermera antogs 1990-1991 så var inte frågan om mänskliga fri- och rättigheter av den karaktären som de är idag. Det är därför som vi har sett den här förskjutningen och där kan grundlagen bli en utmaning för oss eftersom flera rättsläror anser att det är via grundlagen som dessa frågor regleras. Man kan vifta bort det med att säga; ”okej, även om vi har en grundlag så kommer de aldrig att kunna rubba behörigheten mellan lagtinget och riksdagen”. Men ändå, genom att nyttja grundlagen så kan man, i alla fall teoretiskt, se en möjlighet att underminera Ålands självstyrelse. Det är vi den här typen av oklarheter som vi måste fokusera vårt intresse och engagemang framöver.
Redan i den befintliga självstyrelselagen finns det i 28 § en tydlig skrivning att lagtinget i vissa fall ska godkänna ändringar i grundlagen. Varför inte utveckla den paragrafen och se till att den täcker in alla framtida ändringar av grundlagen? Då får vi den skyddsbarriär som förhoppningsvis aldrig behövs, men i ett läge där våra kära vänner sannfinländarna är på väg in i Finlands nya regering så behövs nog alla kloka huvuden ihop för att hitta bra lösningar inför framtiden.
Jag är inte helt enig med mina kollegor Roger Jansson och Gunnar Jansson vad gäller bekymret om allmänhetens intresse. Jag delar nog ltl Sundback syn på detta. Vi rör oss idag på en allt för abstrakt nivå för att den vanliga ålänningen ska kunna ta till sig det vi håller på med. Jag tycker att vi inte ska bekymra oss. Däremot är det naturligtvis viktigt att den här processen kommer i gång i takt med att Ålandskommitténs arbete fördjupas. Men som jag sade under den första den första remissen i det här ärendet, så tror att det är partierna som måste se till att deras medlemmar får en god kunskap om det här. Våra partier får lite fungera som budbärare i den allmänna diskussionen.
Tids nog kommer det här att bli ett allmänt intresse när enskilda frågeställningar dyker upp på bordet. Naturligtvis kommer beskattningsfrågan förr eller senare att bli den gnista som tänder de ideologiska skillnaderna. Men i väntan på den tidpunkten så är det oerhört viktigt att vi har en fortsatt enighet ifrån åländsk sida, att vi fokuserar på att skapa en bra modell för hur självstyrelsen kan förstärkas i framtiden. Tappar vi fokus, och börjar diskutera hur självstyrelsen i vardagen ska hanteras efter år 2022, då tror jag också att vi kommer att förlora huvudmatchen. Vi fokuserar på fel saker i ett skede där vi behöver fokusera på att göra modellen så bra som möjligt. Tack, talman.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! När jag kommenterade ltl Barbro Sundbacks påhopp så tänkte jag faktiskt säga att jag hoppas jag slipper höra Harry Jansson dra samma visa igen, men jag tänkte att jag inte ska säga det för jag hoppades att ltl Harry Jansson har sansat sig lite och kommer ihåg de åsikter som han hade när han var chefredaktör på Ålandstidningen och när han var lagtingsledamot för Ålands Framtid. Då stod han alltid upp för Ålands rätt. Då skulle man inte vara till lags till vilket pris som helst, utan det var en helt annan linje.
Det är många gamla väljare som har enormt svårt att förstå det här, men det är inte mitt bekymmer, det är ltl Harry Janssons bekymmer.
Det han sade om att rikspolitikerna inte har någonting att vinna på att jobba för Åland så det är helt sant och det är ett av de största bekymren som vi har när det gäller att utveckla självstyrelsen. Det var också ltl Harry Jansson och jag helt överens om när vi båda jobbade för självständighet, för det här är det grundläggande problemet. Det enda sättet att göra någonting åt det problemet är att man står fast vid de ursprungliga åsikterna på exakt samma sätt som Färöarna. Det finns inte något annat sätt.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Den typen av argumentation när det gäller vad vi har gjort, sagt och skrivit de senaste 20 åren är jag tacksam för och det beröm som ledamoten omger min person.
Nu ägnar vi oss åt politik. Vi ska göra det omöjliga möjligt. Då måste vi se på de förutsättningar som finns.
Jag kan inte förstå hur Ålands Framtids lagtingsgrupps så totalt kan ha glömt utgångspunkten i det här arbetet, dvs. Aaltogruppens rapport som innehöll för oss direkt förödande skrivningar. Varför häva ner de åländska ledamöterna som att vi skulle ha förrått det åländska folket i det här skedet? Istället försöker vi göra det bästa möjliga.
Den enorma kompromissviljan, som nämndes här, den har inte jag märkt det minsta av i Ålandskommitténs arbete vad gäller våra åländska delegation.
Ltl Anders Eriksson, replik
Visst, ltl Harry Jansson, här ägnar vi oss åt politik och det gör vi från Ålands Framtid i de flesta debatter.
Vi försöker hålla sakliga. När det gäller Aaltorapporten så var det ingen bibel hos oss i Ålands Framtid, tvärtom. Det viktiga är det resultat som Ålandskommittén kommer fram till.
Men om vi ägnar oss åt politik, så tror jag, till skillnad från ltl Harry Jansson, att det är enormt viktigt att man får ut vardagsfrågorna så fort som möjligt. Som jag sade i mitt anförande så finns det just nu hos de flesta ålänningar enbart en likgiltighet för att utveckla självstyrelsen. Det är nästan ett ännu större bekymmer än den okunskap som finns på rikssidan.
Jag har tidigare lite haft samma åsikt som ltl Harry Jansson att vi ska inte gå vilse i detaljerna utan vi ska hålla oss fast vid de stora linjerna. Men nu har jag alltmer kommit till den insikten att vi inte lyckas få till ett engagemang ute hos fotfolket om vi inte också diskuterar hur det berör dem.
Ltl Harry Jansson, replik
Jag kan bara meddela ltl Eriksson att jag fortfarande anser att det är den grundläggande principen som vi måste hålla fast vid. Vi måste se till residualsystemet blir så bra som möjligt och att så många rättsområden som möjligt finns på den övertagbara lista som lagtinget beslutar om. Det är ju där som vi nu ska föra huvudstriden, för det kommer att bli en kamp och den kampen har inte underlättas av ltl Axel Jonssons uppförande.
Nu är det väl bra för Ålands Framtid att det är mest nya ansikten vi kommer att möta den 18 maj, sådana som inte kommer att känna igen sig när vi tittar bakåt. Allt ska förnyas, inte bara när det gäller kunskap utan även personkännedom så det är kanske till fördel, med tanke på helheten, att det sker en dramatisk förändring av Ålandskommitténs sammansättning.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Ltl Harry Jansson lyfte fram att det har diskuterats på en alldeles för abstrakt nivå och att expertisen i den här gruppen är liten. Vi har ju själva ifrån åländsk sida försatt oss i en lite märklig situation. Det är som om de som sitter i självstyrelsepolitiska nämnden och i kommittén på något sätt räknar med att de ska bli omvalda. Förutom att de sitter i kommittén så är det samma personer som sitter i självstyrelsepolitiska nämnden och som ska revidera sitt eget arbete. Sedan pratar man om att det är abstrakt och var expertisen finns.
Vad har ltl Harry Jansson gjort för att verkligen förankra den här kunskapen i sitt parti och för att föra ut den här informationen? Eller finns all information hos ledamoten själv?
Ltl Harry Jansson, replik
Bästa ltl Kemetter, när det gäller centern så tar jag ansvar för att partiet får den informationen och kunskapen om den här frågan som man bör ha för att förstå vad vi håller på med. Vi har fortlöpande under resans gång informerat medlemmarna, och i första hand styrelsen, om vad som har hänt i Ålandskommittén. Men, jag vidhåller fortfarande att vi inte har nått den konkretiseringsnivå att vi kan entusiasmera ens våra egna närmaste. Inom centern tycker alla att det som sker är bra för Åland. Det viktiga är att vi får en positiv feedback från vårt eget gäng i alla situationer. Det som jag upplever här försvårar naturligtvis för de mest intresserade centeranhängare att förstå om det faktiskt är så illa. Har vi förstört för ålänningarna istället för att göra någonting bra?
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Ltl Harry Jansson kritiserar här Ålands Framtid för att de har gått emot gruppen och inte är villiga att skapa enighet. Vad har ltl Harry Jansson gjort då? På vilket sätt har ltl Harry Jansson förhandlat med Ålands Framtid och lyssnat på dem för att vara med och skapa den här enheten? Vi ser i andra politiska ärenden att ledamoten verkar vingla lite hit och det. Har man också betett sig så i den här kommittén och i det här arbetet?
Ltl Harry Jansson, replik
Tack för den sakliga upplysningen till detta parlament ltl Kemetter. Det visar att ledamoten har förmågan att förstå vilken allvarlig fråga vi diskuterar nu. Det är sorgligt att ta del av den typen av inlägg.
När det gäller ansvaret för denna speciella fråga så om det är någon som ifrågasätter min roll som ledare och koordinator av den åländska delen av arbetet så stiger jag med glädje av den delen. Om det är så att socialdemokraterna tänker börja kritisera oss som verkligen lägga ner tid och engagemang på den frågan så lämnar jag gärna den delen åt någon annan. Det är sorgligt att ta del av den här typen av politisk argumentation.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, fru talman! Ltl Harry Jansson sade att vi kan nå betydligt längre om vi är eniga. Jag delar helt och hållet den uppfattningen. Mot den bakgrunden har jag också vid flertalet tillfällen lyft fram, både under självstyrelsepolitiskt nämndens möten och i andra sammanhang, att det vore av oerhörd vikt att vi träffas för att diskutera vad vi är beredda att förhandla om och vad vi inte är beredda att förhandla om och ge efter på. Men än så länge har vi inte fått en inbjudan till något sådant möte. Vi har ett möte den 18 maj som närmar sig ganska hastigt och inte en diskussion har ännu hållits här på Åland om hur vi ska gå vidare i det här arbetet. Kanske det fanns ett visst fog i kritiken från föregående talare. Jag inväntar med spänning inbjudan till mötet, annars får vi från Ålands Framtid själva ta tag i det. Visst är vi överens om att vi måste försöka hitta enighet i förhandlingarna, men då måste vi också försöka jobba aktivt med att försöka göra det.
Ltl Harry Jansson, replik
Det är ju trevligt att ledamöterna Kemetter och Jonsson har hittat en gemensam fiende i min person. Det gläder mig att man kan förenas över de ideologiska gränslinjerna.
När det gäller Ålandskommitténs interna åländska del har jag från början upplyst alla som har varit närvarande på mötena, Axel Jonsson har haft vissa hinder alltför ofta tyvärr. Jag har för det första sagt att den som vill ha möten begär det internt. För det andra har jag upplyst samtliga i Ålandskommitténs åländska del att nu har vi ett skede där landskapsregeringens utredningsgrupper sköter det hela. Det är först när de begär att det ska hållas någon form av diskussion som jag kan börja kalla ihop till ett möte. Det är ingen mening med att vi möts utan att ha den sakkunskap som de har. För det tredje är det viceordförande i kommittén Gunnar Jansson som naturligtvis är i sin fulla rätt att begära att vi ska mötas. Förutom de tre indikationer på att det ska hållas möte så kallar jag inte till möte.
Ltl Axel Jonsson, replik
Om ltl Harry Jansson skulle ha lyssnat på mina tankar i de här frågorna så skulle han dra sig till minnes att jag har fört fram att vi måste träffas och diskutera om hur vi ska gå vidare, om vad vi kan förhandla om och vad vi inte är beredda att ge efter på. Att vi för en sådan diskussion har jag sett som oerhört centralt. Om inte ltl Harry Jansson har fått det med sig så har han åtminstone fått det nu. Om jag inte inom den här veckan har fått en inbjudan till ett sådant möte så kommer Harry Jansson att få en inbjudan av mig personligen.
Ltl Harry Jansson, replik
Jag tror att det kanske är bra om ltl Jonsson kallar till ett möte med sig själv och faktiskt rannsakar sig. Vad är det som ledamoten nu anser att han bör föra fram? Så länge som jag leder det här så är det jag som sköter det här. Det är klart. Nu har vi fått ledamotens besked om att han önskar ett möte och då ska vi naturligtvis kalla till ett sådant. Men då måste vi också få någon form av konkretisering, för den här typen av debatt för inte huvudfrågan vidare. Sedan må man kasta kritik mot oss andra bäst man vill.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Kollegan Harry Jansson nämnde i slutet av sitt anförande om abstraktionsnivån i det här projektet. Jag håller helt med till den delen att här i lagtinget kan vi ha en riktigt hög abstraktionsnivå vilket är naturligt i det här skedet av processen.
Jag vill berätta om min egen erfarenhet, om pedagogiken i sammanhanget. De gånger som jag har berättat om detta politiska projekt så har jag gjort klart att vi rör oss på en hög abstraktionsnivå, men praktiskt ser det ut på det här, det här och det här sättet. Det har ofta lett till en aha-upplevelse och då börjar det bli klart. Jag säger inte att andra ska göra så här. Jag vill bara berätta, av egen erfarenhet, att den här taktiken har fungerat hyfsat bra.
Ltl Harry Jansson, replik
Ja, jag delar kollegan Gunnar Janssons analys. Det går att föra en bra diskussion med sådana som verkligen är intresserade av huvudfrågan. Det var även skönt att få en replik från en som inte mera är fokuserad på höstens val utan istället bryr sig om det här viktiga framtidsprojektet.
En sak som vi måste fundera på är att man skulle sända via radio eller TV vilket var en nyhet för mig. Jag tycker nog att vi ska ta alla möjligheter som finns att faktiskt få ut kommitténs arbete till den vanliga ålänningen. Att debatten radiosänds är ju ingen garanti för att de där ute ändå bryr sig om projektet.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Gun-Mari Lindholm
Talman! Jag tycker inte att det här har varit en intressant debatt. Jag tror faktiskt inte att människor heller är intresserade av just den här debatten, om de hör på den. Det är inte för att man inte är intresserad av självstyrelsens innehåll, utan det är för att man inte är intresserad av den här tuppfäktningen som pågår om vem som är den största självstyrelsekramaren här i parlamentet.
Det skulle vara bra mycket roligare att höra vad vi vill med vår självstyrelse. Hur vill vi att självstyrelsen ska utvecklas? Vad ska vi använda skattebehörigheten till? Hur ska vi försäkra oss om att vi får service på svenska i Finland? Vill vi att det fortsättningsvis ska vara finska medborgare som erhåller hembygdsrätt eller ska vi öppna hembygdsrätten för andra medborgare? Dessa områden tycker jag skulle vara mycket mera intressant att diskutera och det tror jag också att många andra ålänningar även skulle vilja höra.
Är det detta som man tänker fortsätta att diskutera och arbeta med i Ålandskommittén så ställer jag mig till förfogande att arbeta konstruktivt och kreativt i den här gruppen. Jag står till förfogande! Tack.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det var intressant det som ltl Gun-Mari Lindholm sade. Det är lite samma som i socialpolitiken, man diskuterar inte innehållet i politiken utan mycket runt omkring; organisationer och KST.
Jag sade inledningsvis i mitt anförande att jag inte tänker ta upp detaljerna den här gången. Jag tog upp detaljerna för sex veckor sedan.
Under den förra mandatperioden gick jag igenom exakt hur vi ifrån Ålands Framtid vill använda beskattningen och då sade många att man inte skulle gå in i detaljerna för att det kommer att komplicera den här processen. Som jag sade i ett tidigare replikskifte så har jag också trott det, men när jag ser ointresset som finns hos gemene man, åtminstone hos majoriteten av ålänningarna, så har jag ändrat ståndpunkt. Jag tror att vi behöver redogöra precis på det sättet som ltl Gun-Mari Lindholm sade. Hur vill moderaterna använda beskattningen? Hur vill moderaterna att politiken ska se ut? Vilket innehåll vill moderaterna ha?
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Det är viktigt att vi har alla de här behörigheterna i våra egna byrålådor. När vi behöver behörigheterna så ska vi ta fram dem. Då är det upp till oss att beskriva varför och på vilket sätt vi ska använda dem. Då är det Ålands folk som ska avgöra om det är just det som jag eller Anders Eriksson presenterar som är det bästa användningsområdet. På det viset ska vi hantera de här frågorna i fortsättningen.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är möjligt att jag missuppfattade ltl Lindholms första anförande. Jag uppfattade att hon nu vill att vi ska diskutera innehållet, att det är hög tid till det och det håller jag med om. Jag tror inte att vi ska säga att vi har behörigheterna i byrålådan och så får vi se vad vi hittar på sedan. Vi måste börja diskutera vad vi vill göra med beskattningen och vad vi vill göra rent konkret för att bevara Åland svenskspråkigt framöver. Vi har redovisat de åsikterna och det trodde jag också att moderaterna kanske ville göra, men vi kan jättegärna ta den debatten senare om så önskas.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik
I kommittéarbetet ligger frågorna öppna. Vi ska välja om vi vill vara med i arbetet att föra frågorna i land. Att man vill arbeta för det är det viktigaste för det här parlamentet, inte att stänga dörren i det här skedet och ge upp. Man måste faktiskt arbeta vidare för att komma i mål med de frågor man har.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Jag vill bara säga åt ltl Gun-Mari Lindholm; äntligen! Äntligen är det en ledamot som verkligen lyfter debatten och får den på en ny nivå. Det var tydligt, pedagogiskt och klart. Vi borde diskutera det som faktiskt berör invånarna och oss ålänningar. Det är därför som vi gör det här arbetet. Det är på det sättet vi kan skapa en debatt. Jag är glad att ledamoten satte näven i bordet och sade hur det ska vara.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Vi i kommittén har redovisat det politiska arbetet där vi har tagit ställning till massor med politiska frågor i arbetet med delbetänkandet på 101 sidor. Vi redovisar 81 riktlinjer på hur vi vill att det fortsatta arbetet ska gå vidare. Det är politik.
I Ålandskommitténs åländska avdelning diskuterar vi politik. I självstyrelsepolitiska nämndens arbete med de här båda yttranden diskuterar vi också politik. Jag hoppades också att det huvudsakliga skulle handla om politikens innehåll i den här debatten. Själv hade jag ett gruppanförande som huvudsakliga berörde politikens innehåll nu och framöver. Vad är det som ltl Lindholm tycker att är fel i det?
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik
Det är bra, fortsätt så! Däremot tycker jag inte att den här debatten idag har visat på framförhållning och tydlig målsättning. Det har mera varit en pajkastning mellan ledamöterna, men inte mellan ledamöterna inom gruppen utan från andra ledamöter. Jag tror inte att det främjar intresset för självstyrelsen, självstyrelsens utveckling eller det arbete som man har gjort i Ålandskommittén.
Jag önskar kommittén lycka till fortsättningen i det här arbetet och att man också lyckas komma i mål med de ambitioner man har.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Jag bedömer att presentationen av självstyrelsepolitiska nämndens betänkande var mycket sakligt och innehöll politik. Sedan kom det ett kritiskt anförande till de övrigas arbete i Ålandskommittén. Efter det kom det åtminstone två gruppanförande som innehöll kommitténs politiska uppgifter som man har redovisat samt en diskussion kring de svårigheter man har framför sig att komma överens om ett så bra resultat som möjligt. Man får inte ge bilden av att den här debatten helt och hållet endast har innehållet negativa saker. En hel del matnyttig politik har nämnts och det tycker jag att vi ska fortsätta att diskutera. Om man sedan vill kalla det pajkastning så är det väl upp till var och en. Jag har själv suttit här och lidit lite över en del sådant.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Mitt anförande var inte ämnat åt min partikollega Roger Jansson. Det finns däremot andra Janssöner i den här salen som mitt anförande mera var ämnat till.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet?
Vicelantrådet Roger Nordlund
Fru talman! Jag tycker att det är sakligt att ändå informera lagtinget och alla andra som är intresserade att utöver den här debatten som förs här i lagtinget så pågår ett väldigt intensivt utredningsarbete i de olika sakkunniggrupperna. Mina tjänstemän på finansavdelningen har detta just nu som sin huvudsyssla och har haft det en tid tillsammans med ÅSUB.
När kommittén har sitt nästa möte den 18 maj så kommer det att finnas väldigt mycket utredningsarbete och mera substantiellt innehåll att börja ta ställning till. Den här frågan kommer nog också att få ett mycket större allmänt intresse när vi kommer så långt. Jag tycker inte att vi ska vara så väldigt uppgivna just nu för att inte allmänheten har engagerat sig alltför mycket. Det som hittills har diskuterats är ändå självstyrelseteknik och juridik på ganska hög nivå.
Ltl Gunnar Jansson brukar tala om Vera i Knutsboda. När det börjar röra den vanliga ålänningen och Veras skatter eller andra saker som påverkar hennes liv då tror att vi kommer att få ett mycket större engagemang ute i det åländska samhället och i de åländska partierna. Vi ska ha modig barm och gå vidare så kommer vi också att få engagemang i det åländska samhället.
Fru talman! Det pågår ett jättearbete just nu för att få fram ett substantiellt material som man kan behandla i de här sammanhangen. Det konstruktiva arbetet går vidare.
Ltl Gunnar Jansson
Tack, talman! För att blicka framåt så sammanträder Ålandskommittén i ett heldagsmöte på Åland i Mariehamn den 18 maj. Utgångspunkten för det mötet är naturligtvis de 81 riktlinjerna och då ska presidiet redovisa för remissyttrandena.
Som vi vet så har delbetänkandet varit ute på en omfattande remissrunda. Den 7 maj när presidiet sammanträder har vi tillgång till remissvaren, inkluderande landskapsregeringens utlåtande, för att sammanställa dem inför mötet den 18 maj.
Den andra avdelningen kommer att ägnas till, och här upprepar jag det som vi sade redan i januari, en bedömning av lagberedningsgruppens och den ekonomiska utredningsgruppens sätt att fungera och om de kan uppfylla de förväntningar som kommitténs mandat innehåller.
Jag håller med vicelantrådets bedömning, och det sade jag själv flera gånger, att det som kommittén tar del av och kommer till är mycket viktigt för fortsättningen. Men minst lika viktigt är nog, som jag ser det, bedömningen av om kommittén har träffat rätt. Är den här arbetsmetoden riktig? Det är inte hugget i sten att det är just på det här sättet som kommittén ska fortsätta att jobba. Men om dessa två grupper, gruppen för lagberedning och ekonomiska frågor, har funnit en modell och vi i presidiet tycker att det här bör kunna föra processen vidare, då är det upp till kommittén att först ta ställning till sättet att jobba och därtill innehållet i de förslag som då kan tänkas finnas. Visst har vi förväntningar på att det kan finnas en stomme till en skiss och en stomme till det nya systemets innehåll. Vi ska ändå tänka på att kommittén har lite mer än två år, från och med nu, på sig att komma med sin slutrapport och sitt slutbetänkande med förslag till lagstiftning. Här är det nog minst lika viktigt att finna rätt sätt att jobba vidare, och jag förstår att det var vicetalmannens tanke bakom upplysningen också.
Det som vi nu har är någonting nytt. Det är oprövat i den här typen av sammanhang av naturliga skäl. Självstyrelsesystemet är ett slag i sig som viceordförande nämnde och det finns inte förebilder. Kommittén får uppfinna sina egna metoder. Möjligheterna till innovativa grepp är stora, fältet är öppet och det ska man ta vara på.
För all del, en del av debatten här har haft drag som kanske mår bäst av att stanna innanför dessa väggar. Jag förstod inte riktigt heller vad kollegan Gun-Mari Lindholm menade när hon sade det fanns flera Janssöner som uppenbarligen inte kan uppföra sig i den typen av resonemang. Ni förstår att jag med tvekan tror att de klarar kravet på värdighet enligt lagtingsordningen osv. Om vi kan lägga bort sådant så tror jag debatten vinner på en sådan hållning.
Vi har utmaningar. Vi har nämnt utgången av riksdagsvalet. Vi har all orsak att hålla tempo i processen och naturligtvis ta till oss det som debatten har gett oss och det som landskapsregeringen och andra remissorgan kommer att anföra i den här processen. Den är viktig. Även om jag och flera av oss har varit med om den förra processen så upplever jag nog den här processen som kanske den viktigaste i mitt politiska liv. Vi ska inte slarva bort den processen, vi ska ta den seriöst. Tack, fru talman.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Ja, det här arbetet är jättestort. Vi ska till stora delar uppfinna hjulet på nytt.
Det var värdefullt att vicelantrådet gav oss redogörelse över hur man jobbar i förvaltningen nu. Alldeles särskilt värdefullt var det att viceordförande i kommittén, Gunnar Jansson, angav sättet att arbeta här och att vi på vårt möte i maj ska utvärdera det. Vi har de här två grupperna som jobbar. Därtill har vi beställt två utredningar. Jag tror att arbetsmetoden säkert blir så under de två kommande åren att ytterligare sådana rapporter ska beställas. Möjligen kan det också bli någon arbetsgrupp till, särskilt på den ekonomiska sidan, för att vi ska komma vidare på ett bra sätt. På det sättet kommer antagligen den här metodiken att svälla.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Tack för påpekandena vtm Jansson. Det är alldeles riktigt att så där förhåller det sig. Här vill jag citera ordförande President Tarja Halonen som sade att; ”ja, den här typen av studier kommer att krävas. Det är förhållandevis invecklade och i många fall helt nya frågor som vi berör, men vi ska alltid minnas att det är kommittén som sådan som håller i ärendet, som äger ärendet, som driver det och bär ansvar för produkten. Alla utredningar är bra men sista ordet har alltid kommittén.”
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Yttrandet kommer att tillställas landskapsregeringen. Ärendet är slutbehandlat.
Remiss
3 Godkännande av ändringar av Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändring
Landskapsregeringens yttrande (RP 12/2014-2015-s)
Republikens presidents framställning (RP 12/2014-2015)
Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Minister Carina Aaltonen
Tack, fru talman! Ålands lagting har den 17 mars 2015 begärt ett yttrande från Ålands landskapsregering angående godkännande av ändringar av Kyotoprotokollet samt att vi godkänner att Island ansluter sig till detta.
Kyotoprotokollet är den enda bindande juridiska klimatplanen som finns. När tiden för det här protokollet höll på att gå ut, år 2012, så samlades man i Doha för att få till en förlängning.
Lagtinget har redan 2002 gett sitt bifall till Kyotoprotokollet. Det här handlar om en förlängning, en andra åtagandeperiod, från 1 den januari 2013 till den 31 december 2020.
Idag omfattar Kyotoprotokollet ett begränsat antal industriländer, det är mindre än 15 procent av växthusutsläppen som de här länderna står för. De stora länderna, USA och Kina står utanför Kyotoprotokollet idag. Förhoppningarna finns nu att man ska kunna komma överens om ett nytt avtal i Paris i december.
Det förlängda Kyotoprotokollet utgår ifrån att växthusgaserna ska minska med minst 18 procent jämfört med 1990-års nivå under den här nya åtagandeperioden.
För Finland, Ålands och EU:s del så är detta inte något större problem. Enligt EU-direktiv har vi åtagit oss att minska med minst 20 procent fram till samma år, 2020.
Det som hände i Doha var att man strök kompensation för avskogning. Finland fick som enda land i Europa ersättning för det beslutet. Finland har fått ett antal utsläppsenheter som motsvarar högst 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Utsläppsenheterna får dock endast användas som kompensation för extra belastning som orsakas av ändringarna i beräkningsreglerna.
Vi har försökt höra oss för vilka konsekvenser det kan få Åland. Informationen är att det inte finns någon på Åland som skulle kunna få ta del av de nya utsläppsrätterna.
Landskapsregeringen stöder målsättningen och innehållet i de aktuella förändringarna i Kyotoprotokollet för att motverka klimatförändringar. Förändringarna har inte någon betydlig påverkan på det åländska näringslivet.
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget ska ge sitt bifall till denna förändring.
Däremot kan jag säga att vi behöver en energi- och klimatplan. Landskapsregeringen har gått in för vi till år 20151 ska vara ett hållbart samhälle. Vi behöver mera konkret gå in för hur man kan minska utsläppen av växthusgaser och hur vi kan bygga upp ett koldioxidsnålt samhälle. Här finns det mycket man kan göra; inom trafiksektorn, inom jordbruket, hur man bygger och hur man energieffektiviserar. Även om vi godkänner detta så finns det ett stort arbete kvar att göra hos oss. Tack.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, fru talman! Ministern nämnde att Finland hade tilldelats ett visst antal utsläppsrätter på grund av den här förändringen som har skett.
En fråga väcks hos mig. Bland annat Estland sålde sina utsläppsrätter vid ett tidigare tillfälle för att frigöra kapital att göra nödvändiga hållbarhetssatsningar. De valde att investera i en elektrifierad bilpark i ganska stor utsträckning. Det är också intressant för Ålands del eftersom miljöpolitiken är ett åländskt behörighetsområde till största delen. Tillfaller inte en viss del av utsläppsrätterna Åland? Finns det några möjligheter att på Åland vidta den här typen av åtgärder på grund av den här förändringen? Resonemanget om Ålands rätt till utsläppsrätter skulle vara intressant att höra.
Minister Carina Aaltonen, replik
Fru talman! Om jag har förstått saken rätt så är de här utsläppsrätterna knutna just till kompensation för avskogning och inte för någonting annat. Om man inte använder sig av de utsläppsrätterna så ska man annullera dem. Man kan inte sälja utsläppsrätterna. Det här är någonting som utskottet kanske kunde fördjupa sig närmare i.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Det är väl rimligen så att vi här på lilla Åland och i vår del av världen inte är så rysligt imponerade av de resultat som man kommer till i FN-konferenserna och de ramkonventioner som man kompromissar fram under nattens mörka timmar.
Ur miljösynpunkt har vi varit bovar när det gäller färjetrafikens utsläpp och det är korrigerat nu av internationella överenskommelser. Vi har nu också en mer positiv utveckling på gång inom fiskodlingen. Min uppfattning är att vi ligger långt mycket bättre till än de delar i världen där man är bovar i de här sammanhangen. Det skulle vara bra att höra ministerns uppfattning om hur mycket före vi ligger och om det skulle finnas skäl att klargöra det. Det är ofta negativa signaler som kommer ut till medborgarna i de här sammanhangen.
Minister Carina Aaltonen, replik
Jag delar vtm Roger Janssons uppfattning om att vi faktiskt ligger bättre till och speciellt nu om vi får mera vindkraftsmöllor som börjar snurra. Det är en klar förbättring när det gäller bl.a. energiförbrukningen.
Jag tycker att vi på Åland också behöver ta fram en energi- och klimatplan, uppdatera den tidigare planen för att kunna belysa var vi är bra och var vi faktiskt är bättre än vad de är i andra delar Finland. Min uppfattning är att vi ligger bra till. Sverige har t.ex. betydligt högre ambitioner, de vill minska sina koldioxidutsläpp med 40 procent till år 2020 och där kan vi ta rygg, tycker jag.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Problemet i många av dessa miljömål är att man ska minska från ett visst års nivå med ett visst antal procent. Om den ena nivån ligger på 100, den andra nivån ligger på 10 och de båda ska minska med 10 procent så blir den ena nya nivån på 90 och den andra på 9. Det här är fel metod att använda sig av. Det är ju mängden volymutsläpp per kubikmeter atmosfär eller per capita eller någonting sådant som man borde använda sig av istället. De procentuella minskningarna, som man generellt talar om från ett visst år, blir ofta lite olyckliga. Men inte kan ju vi på lilla Åland förändra det systemet. Däremot borde vi hålla oss till förnuftet när vi resonerar miljöpolitik och redovisa det på ett sådant sätt.
Sedan när det gäller planer så är jag inte någon stor vän av dem, men information är alltid viktigt. Konkreta åtgärder är nog alltid viktigare än vad planer är.
Minister Carina Aaltonen, replik
Ja, det är så. Man vill hellre se mera verkstad än skrivningar på papper. Man måste också ha en plan och en strategi, vilket vi nu har tagit. Lagtinget står bakom hållbarhetsstrategin, så den finns. Nu är det egentligen bara att börja kavla upp ärmarna och jobba. Man kan göra på många olika sätt.
Inom jordbruket handlar det inte bara om att ha en effektivare jordbruksproduktion och använda sig av mera förnybar energi utan också att minska livsmedelssvinnet. Här kunde man också utmana varandra och göra mätningar.
När det gäller byggandet, boendet och energieffektivisering så borde landskapsregeringen gå i bräschen för energieffektivisering i sina fastigheter. Det finns mycket att göra.
Talmannen
Tiden är ute! Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
4 Ökad cybersäkerhet
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 6/2014-2015)
Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Diskussion.
Ltl Anders Eriksson
Tack, fru talman! Nätattacker och olika aktioner avsedda att störa informationssamhället har märkbart ökat. Det hänger ihop med den ökande teknikutvecklingen förstås. Ett försvagande av cybersäkerheten kan i värsta fall lamslå samhällets kritiska funktioner som t.ex. banktrafiken, energiproduktionen och flygledningen. Vi har i media kunnat ta del av olika exempel på detta.
Samtidigt har vi blivit allt mer beroende och allt mera sårbara inför den digitala världens funktionalitet och säkerhet.
Vi från Ålands Framtids sida anser att cybersäkerhet därför borde bli ett medvetet, normalt och neutralt tillvägagångsätt för alla ålänningar. Ämnet bör populariseras så att cybersäkerhet blir förståeligt och så att var och en kan hantera internet och virtuella tjänster på ett säkert sätt. På så sätt kan vi märkbart förbättra nivån på cybersäkerheten.
Brott på internet beror oftast på vanliga privatpersoners tanklösa misstag. Man hör ibland på de svenska nyheterna, men även på de finska nyheterna, hur folk helt plötsligt skickar 10 000 kronor hit och dit på grund av något erbjudande som de har fått. Sådant är säkert svårt att förstå för många, men det händer och det händer väldigt ofta. På grund av de här så är det bästa skyddet mot cyberbrottslighet och missbruk att varje medborgare kan grundprincipen för säkerhet på nätet.
Cyberhotet varierar mellan åldersgrupperna. För unga, om man generaliserar, så är det värsta cyberhotet ofta oförsiktighet. De unga vet hur man borde agera men gör annorlunda ändå, de vill testa gränserna och se.
För äldre användare handlar det främst om okunskap, dvs. man vet inte hur man ska agera rätt. Olika åldersgruppers digitala färdigheter varierar kraftigt.
Därför föreslår vi att Åland sätter som sin målsättning att varje medborgare ska kunna använda internet på ett säkert sätt. Vi tror att det skulle vara bra med utbildning som ökar cybersäkerheten och cybermedvetenheten, t.ex. någon typ av digitalt körkort eller olika former av utbildningspaket som det skulle vara möjligt att förverkliga, kanske i form av spel när vi talar om ungdomar. När det handlar om äldre kunde det handla om olika typer av vuxenutbildning.
Med anledning av det, fru talman, så föreslår vi att lagtinget, gärna enhälligt, uppmanar regeringen att utarbeta en strategi för ökad cybersäkerhet innehållande lämpliga utbildningsinsatser, vilket vi skriver i klämmen.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Anders Eriksson. Jag tycker att det här är ett intressant resonemang. Det är ju faktiskt frågan om säkerheten på nätet och då är jag mera bekymrad över journaler och annan kunskap som finns i myndigheternas förvar. I och med att ÅDA startar så förväntar jag mig att man sätter in ganska stora skyddsåtgärder. Man ju kunna få ett skyddat nätverk när flera kommuner ansluter sig.
Jag stöder helt klart att vi ska utbildning inom det här området. Vad jag vet så diskuterar man det här inom grundskolan. Vi har ju på Facebook själva kunnat se att man lär eleverna hur snabbt saker och ting far runt världen osv.
Som sagt, det är ett stort kunskapsområde och utbildning behövs, men detta kostar ju också. Har Ålands Framtid alls några tankar kring hur mycket vi är villiga att bekosta det här via skattebetalarna?
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Tack ltl Kemetter för bra frågor. När vi började skissa på den här motionen så diskuterade vi också om offentliga myndigheter och vi diskuterade också cybersäkerhet i företagen. Vi valde i det här skedet att enbart fokusera på enskilda medborgares säkerhet.
Jag har tyvärr inte, av olika omständigheter, hunnit fördjupa mig så väl som jag skulle ha velat göra tills den här frågan kom upp. Jag har inget direkt svar nu angående kostnaderna. I rimlighetens namn kunde man väl tänka sig att det är via Medis eller utbildningsavdelningen som man skulle dra den här utbildningen. Själva kostnaderna kan jag inte ge ett bra svar för vilket jag ber om ursäkt för.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det intressanta är de enskilda persons kunskap.
I min tidigare replik skulle jag säga att när man laddar ner en app så finns det färdigt ett skyddat nätverk. Jag frågade IT-avdelningen om jag kan få in virus när jag laddar ner. Jag fick ett nekande svar. Det är konstruerat så att de appar som man laddar ner är färdigt skyddade. Jag ser snarare det här som en enorm potential för de privata, att satsa på bra marknadsföring och bra varor, mjukvaror som skyddar konsumenterna.
Att man ska vara orolig för sina pengar hör till allmänbildningen. Man måste kunna tänka lite efter. En mediskurs kan man ju alltid ordna för att få folk att säga nej och inte skicka bort sina pengar.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är riktigt. Som jag sade i min förra replik så har jag inte svar på alla frågor ännu och det kanske inte heller är meningen med en åtgärdsmotion, utan det är kanske mera meningen att man väcker idéer. Jag utgår ifrån att det utskott som motionen går till, i sin stora arbetsiver kommer att slänga sig över den här motionen och grundligt börja arbeta och få svar på alla de här frågorna.
Ltl Kemetter, det finns så enormt olika nivåer på kunskap. När ltl Kemetter pratar om att man ska ladda ner en app så är jag ganska övertygad om att många inte ens vet vad en app är. Ett sådant här utbildningspaket bör vara uppbyggt på väldigt olika nivåer, vilket vi har konstaterat.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Remiss
5 Stöd för samernas rättigheter
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 10/2014-2015)
Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Diskussion.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Det här är en lite kontroversiell fråga. Jag ska sedan gå in på detaljerna lite kort.
Jag vill inleda med en betraktelse över läget i Europa och den allmänna utvecklingen bland EU:s medlemsstater.
Vi ser en ganska tydlig trend i spåren av den ekonomiska krisen som vi har levt med nu under ganska många år. Centraliseringen ökar, centralstaterna stärker sin position samtidigt som minoriteter och i det här fallet ursprungsfolket hamnar lite i skymundan. Det är en beklaglig utveckling som vi på flera sätt kan känna igen oss i om vi tänker på den centralstat som vi själva i många fall handskas med. Det här är ett i raden av exempel.
Om man tänker på EU så trots fina skrivningar att man ska respektera minoriteter och deras rättigheter så gömmer man sig ofta t.ex. vad gäller språkskydd bakom subsidiaritetsprincipen och menar att det är en fråga för medlemsstaterna att hantera. Det här är förstås bekymmersamt. Minoriteter och ursprungsfolk är ju alltid i en sämre ställning när man ska försöka få gehör för sina rättigheter, det hör till hela begreppet minoritet. Samerna är i det här fallet en minoritet i Finland. De har svårt att hävda sig.
När vi från åländsk sida driver frågor kan vi ofta känna oss rätt ensamma. Jag tror att samerna känner så också. Åtminstone jag fick en väldigt dålig känsla när jag läste att riksdagen här nyligen valde att inte gå vidare med att ratificera ILO konventionen 169 som tar sikte på att säkra ursprungsfolkens rättigheter där man ser till att de kan bevaras som ett folk och att de kan bevara sina traditioner och sin kultur. Det är ett arbete som vi kan känna stor sympati för här på Åland.
Mot den bakgrunden tycker jag att det vore en självklarhet att vi visar vårt stöd från åländsk sida för samerna i den här frågan. Vi ska uppmana den nyvalda riksdagen att gå vidare med det här arbetet så att det långa arbete som har gjorts under flera inte ska vara förgäves utan att man på nytt tar tag i frågan och för den för avgörande. Vi hoppas att det arbetet resulterar i att vi får en annan majoritet i riksdagen.
Tills vi själva har möjlighet att hantera våra egna konventioner så är det här också en fråga för oss. Jag är åtminstone inte nöjd med att vi ska leva i en stat som inte ger ursprungsfolken deras rättigheter. Det känns inte bra för oss i Ålands Framtid och därför har vi valt att lägga fram den här motionen. Självstyrelselagen ger oss den här möjligheten. Det här är ett läge där vi menar att vi borde symboliskt använda den. Tack, fru talman.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det är behjärtansvärt att Ålands Framtid på det här sättet vill stöda samernas rättigheter. Det är helt klart att vi ska arbeta för det.
Det är också beklämmande att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar inte heller är ratificerad, vilket Ålands Framtid inte alls tog upp i debatten om FN-konventionen. Det är lite märkligt.
Jag tycker att samerna rättigheter är lika viktiga som rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är lätt att hålla med om det. Vill man i Finland bevara sitt höga anseende som man har internationellt så borde det också vara en självklarhet att vi försöker rätta oss efter de internationella överenskommelser som görs på de här områdena.
Att vi lyfter fram samerna i det här fallet ska inte ses som något slags ställningstagande mot att vi inte värnar om personer med funktionsnedsättningar, tvärtom. Vi tycker att det här är en viktig fråga och en viktig markering som vi från åländsk sida borde göra för att visa ett annat folk som har svårigheter att hävda sig inom staten Finland sympati och stöd i sitt arbete.
Ltl Sara Kemetter, replik
Det är nog viktigt att man inom Finland tar tillvara de kulturer och språkskillnader som finns och att man ger samerna sina rättigheter. Samerna är ett folk som verkligen har fått utstå mycket. Jag har läst mycket om vad som har hänt samerna i Sverige, det har inte skrivits lika mycket om deras situation i Finland. Det är märkligt att vi år 2015 är i en sådan här situation.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Remiss
6 Starkare incitament för bistånd från privatpersoner
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 11/2014-2015)
Talmannen föreslår att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.
Remiss
7 Höjt bistånd i en orolig värld
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 12/2014-2015)
Talmannen föreslår att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.
Talmannens föreslår en gemensam diskussion i ärendena nr 6 och nr 7. Kan det omfattas?
Diskussion.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Att vi lever i en orolig värld tror jag att vi kan vara relativt överens om i dagsläget. Det räcker med att slå på nyheterna vilken dag som helst så ser vi de oroligheter som pågår både i Mellanöstern och också på många andra håll i världen.
Jag tror att det finns många ålänningar som ställer sig frågan vad vi kan göra. Vi är trots allt bara 30 000 och kan knappast lösa de här problemen ensamma. Däremot finns det mycket vi kan hjälpa till med.
Lagtinget borde på något sätt uppmuntra privatpersoner och även Finlands riksdag att ta ett större ansvar vad gäller det internationella biståndet. Det är ändå ett av de viktigaste verktyg vi har för att stöda utsatta områden och att göra livet lite bättre för personer som drabbas av de oroligheter som finns i dagsläget.
Lagtinget har tidigare diskuterat sådana här initiativ, bl.a. när tsunamikatastrofen var aktuell. I dagens situation när vi har den här typen av hemskheter som pågår i princip varje dag på olika områden så borde vi ha en diskussion om hur vi kan hjälpa till, åtminstone i liten utsträckning, att bidra till att lösa de här oroligheterna. Vi menar att biståndet är väsentligt både det som kommer från staten men också det som kommer från privatpersoner.
I Sverige har man en möjlighet att göra ett avdrag i beskattningen för privata donationer till hjälporganisationer. Det här tycker jag att är en intressant modell som man kunde titta på. Man får göra ett avdrag på 25 procent på donationer upp till 6 000 kronor per år. Jag har ingen åsikt om procenter och belopp i det här fallet, men jag tycker att det är en viktig signal som man skulle sända till medborgarna att det här är något som ni gärna få göra. Medborgarna är med och finansierar en del av donationerna från samhällets sida.
Med tanke på den verklighet vi lever i idag så kunde kanske det här var en modell för Åland. Vi är beredda att diskutera belopp, procentsatser och storleken på den här typen av avdrag. Vi vill inte låsa fast oss i några enstaka tal. Man kunde utgå ifrån den svenska modellen och se om det här är någonting för Åland. Jag tror att det vore ett enkelt sätt att sända en viktig signal till den åländska befolkningen.
I likhet med resonemanget kring samernas rättigheter så borde vi också stöda Finland i sitt arbete med att upprätthålla sitt internationella anseende. Vi ser att de nordiska länderna med marginal ligger ovanför FN:s rekommenderade biståndsnivå där Finland är det enda undantaget som ger 0,55 procent av bruttonationalinkomsten i form av bistånd. Det är ingenting att vara stolt över. Lagtinget borde också ta den här möjligheten att trycka på så att Finland uppnår de har krav som man har kommit överens om internationellt. Det vore inte mera än på sin plats. Tack, fru talman.
Ltl Mika Nordberg, replik
Tack, fru talman! Det var intressanta tankar som ltl Axel Jonsson framförde i de här motionerna. När det gäller normalt bistånd har vi lärt oss att länder ofta har en viss procent som de använder till bistånd. Detta är ju de facto en behörighetsfråga, vi har inte den här behörigheten. Det här behovet har kommit upp tidigare och jag har själv varit engagerad och tittat på möjligheterna att kunna bistå.
På det här viset är det ju väldigt intressant men då måste man ju ha någon slags register på olika föreningar och vilka som skulle kunna vara klassificerade och accepterade för att kunna göra det här.
Jag känner inte till det systemet som de har Sverige, men det är en intressant tanke. Jag återkommer i andra replik.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag delar den uppfattningen om att man behöver ha ett register över de organisationer som berättigar till ett avdrag. Man behöver ju inte krångla till det dock göra den här listan oändligt lång. Till en början kan man ta de vanligaste organisationerna så kan de säkert kompletteras i ett senare skede. Det är lätt att tänka på Röda Korset och kyrkornas olika hjälpfonder som man kan ta upp i den här listan. Tillsammans kan vi säkert skapa en bra lista som kan göra stor nytta om vi får ålänningarna, som är ganska generösa, att ge den här typen av donationer. I dessa tider borde vi uppmuntra ålänningarna ytterligare att ge donationer och vi från samhällets sida borde uppskattar de donationer som görs i dagsläget.
Ltl Mika Nordberg, replik
Tittar vi på statistiken ifrån många olika organisationer så av en euro som lämnas in går en väldigt stor del till administration, kanske speciellt när det gäller de större organisationer som sysslar med detta. Det finns ju även mindre organisationer där kanske en högre andel av de givna medlen går direkt till de hjälpbehövande. Det är ju lite synd att tiden håller på att rinna ut även för finansutskottets möjligheter hinna titta på alla motioner. Det finns ju X antal motioner som redan ligger på kö, om man skulle ha en köordning att avhandla dem. Tanken är väl att motionerna i mån av möjlighet ska kunna få en behandling före vi går hem. Jag hade hoppats att det här initiativet kanske skulle ha kommit lite tidigare. Det skulle verkligen ha varit intressant att hinna gå in i den här motionen på djupet.
Ltl Axel Jonsson, replik
”Det är alltid för sent att komma med bra förslag”, brukar man väl säga. Hur som helst så hoppas jag att finansutskottet väljer att prioritera de här frågorna om de tycker att de är viktiga. Det är lätt att säga att man inte har tid. Sist och slutligen handlar allt om prioriteringar. Jag tycker nog att det här är en fråga som finansutskottet borde kunna avhandla ganska raskt om det är så att vi har en samsyn åtminstone i den här frågan.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Roger Jansson
Fru talman! Trots att det bara är 9 av 30 ledamöter närvarande så är det ändå intressant att diskutera frågorna tillsammans.
Ålands Framtid har valt att just nu, i slutet av lagtingsperioden, lägga fram många bra motioner, någon kanske mindre bra också. Det är lite lurt, det känns mera som en förberedelse inför kampanjen med höstens lagtingsval än att man skulle ha en chans att nå verkliga resultat. Den här kommentaren var lite utanför de här två motionerna, men å andra sidan gäller de motionerna varav de två är en del.
Ltl Jonsson kanske menade att ”det är aldrig för sent att komma med bra förslag” i stället för ”alltid” som jag hörde. Men kanske jag är lite lomhörd så att jag inte hörde rätt? Det är riktigt, förslag som är bra behöver ibland ligga till sig och man behöver fundera på dem lite längre.
Låt mig då kommentera de här bägge motionerna mera i detalj. I insamlingar ligger ålänningarna nästan alltid i den nationella toppen. Ålänningar är givmilda och beredda att ge pengar när de tycker att det är motiverat. Det skulle vara intressant att få fram de exakta uppgifterna om vad ålänningarna ger i olika sammanhang för man ger mest i hemlighet, det är ingen som märker det medan officiella insamlingar ger ett officiellt resultat. Det är miljoner som ges av ålänningar. Då frågar man sig; behövs det ytterligare incitament för att vi ska ge ännu mera? Verkligheten talar för att det inte behövs utan det funkar bra som det är. Vi fortsätter att vara givmilda eftersom vi ålänningar ofta i allmänhet har en god ekonomi. Det finns de som är undantagna från det men de flesta ålänningar har en god ekonomi.
Tanken är naturligtvis bra, att främja bidrag till internationella hjälporganisationer. Då är frågan; var drar man gränsen? För vilka organisationer ska man ge dessa skatteavdrag och för vilka inte? Det här tror jag att är huvudorsaken till att Finland inte har gått in för att ha den här avdragsmöjligheten. Det finns en sådan bred skara av hjälporganisationer. Om den ena sedan lämnas utanför av olika skäl så blir det ett rysligt liv. Om man ger till en viss organisation så får man skatteavdrag men ger man till en annan organisation så får man inte skatteavdrag. De organisationer som inte får den här förmånen kommer att säga att de har faktiskt mycket bättre verksamhet än vissa andra. Det blir besvärligt att administrera en sådan här sak.
Hur de gör i Sverige vet jag inte men i Finland tror jag att resonemanget har varit så här. Skulle vi då begränsa det bara till kommunalskatten, vilket principiellt är fel, så har vi samma problem. Vilka organisationer ska vi godkänna och vilka organisationer ska vi inte godkänna? Man kan inte gå in för att godkänna alla på basen av ansökningar av skatteavdrag i beskattningen. Det går inte. Det blir en orimlig byråkrati för skattemyndigheterna och väldigt kostsamt för oss skattebetalare.
Sedan den andra motionen; ”Höjt bistånd i en orolig värld”, den har lite samma frågeställning som motionen ”Stöd för samernas rättigheter”. När jag satt i riksdagen 2003-2007 låg vi mellan 0,5 och 0,55. Målsättningen var att nå upp till 0,7. Nu har det gått tio år sedan dess och vi är fortfarande på 0,55 och har inte nått upp till 0,7. Det är den åländska riksdagsledamotens uppgift att representera Ålands folk i det sammanhanget. Jag tror att alla riksdagsledamöter från Åland har jobbat för målsättningen att nå upp till 0,7 i de årliga budgetpropositionerna. Därmed vet man i Finland åtminstone vad den åländska representanten tycker i sammanhanget.
Det här blir då mera principiellt. Ska finans- och näringsutskottet i den här motionen nu, och lag- och kulturutskottet i den andra motionen, föreslå att vi i de här frågorna ska gå till Finlands riksdag? Det skulle vara intressant att höra Ålands Framtids resonemang här.
Vi brukar säga att man ska välja sina slag, man kan inte kriga ständigt utan man måste välja sina slag med förnuft. Vi hade tänkt oss att det här instrumentet, enligt 22 § i självstyrelselagen, ska användas i typiskt åländska frågor, eller där vi markant vi har en avvikande och västerländsk inställning till skillnad från Finland, vilket vi hade i en lagstiftningsmotion. Det kan man säkert säga att gäller vid motionen om samerna. Omröstningen var i alla fall lyckligtvis relativt jämn i riksdagen, men tyvärr åt fel håll.
När det gäller bistånd, en ekonomisk fråga, är det taktiskt fråga att vi från parlamentets sida skulle vända oss till det andra parlamentet i landet och säga att här borde ni driva en annan ekonomisk politik och använda era budgetmedel på ett annat sätt globalt? Nej, då är vi nog på gränsen till vad vi ska använda 22 § i självstyrelselagen.
Jag vill gärna ha lite synpunkter från Ålands Framtid på de här frågeställningarna. Tack.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, fru talman! Tack för intressanta kommentarer. När jag sade att ”det är alltid för sent att komma med bra förslag” så menade jag precis det jag sade, för förslagen borde förstås ha kommit tidigare så att man kunde ha förverkligat dem redan i dagsläget.
Vad gäller frågan om att använda 22 § och att från åländsk sida markera i de här frågorna så tycker jag att det är ett instrument som vi använder för sällan.
Ser man framförallt på biståndet, och till viss del även på samerna, så är det faktiskt frågor som rör vårt internationella anseende. Det berör även Åland i allra högsta grad, i synnerhet om vi har ambitionen att bli mer aktiv på det internationella planet och stärka vårt engagemang. Då är det också viktigt att vi lever upp till de krav som ställs, inte direkt enligt fördragen men åtminstone rekommendationer från FN, om biståndsnivåerna. Därför tycker jag att det är motiverat att man använder det här instrumentet i det fallet. Vi kommer knappast att förändra majoriteten i Finlands riksdag enbart med den här markeringen, men jag tycker att det är en viktig politisk markering att göra från åländsk sida.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack för det svaret. Jag har nog ändå den uppfattningen och filosofin att vi har fullt sjå med att klara av det som är vårt eget beting här i den här salen och i landskapsregeringen. Vi är fullt medvetna om att vi inte hinner med allting som vi borde sköta för ålänningarnas del. Att sedan dessutom lägga ner arbete och kraft på att försöka meddela Finlands riksdag när de gör fel, som vi tycker, i olika saker blir lite övermaga. Det blir lite fel användning av våra resurser. Vi ska nog vara försiktiga med att använda det instrumentet. Vi ska använda instrumentet när vi verkligen behöver det, för då biter det skarpare än om vi kommer ditdragandes med motioner från lagtinget med jämna mellanrum. Det är nog ingen bra taktik.
Ltl Axel Jonsson, replik
Vi använde det instrumentet bland annat när det gällde sexualbrottslagstiftningen för att markera. Jag tycker även att biståndet och respekten för minoriteter och ursprungsfolk är värdefrågor där vi borde markera att vi vill vara en del av det västerländska internationella samfundet och att vi vill ha en sådan utveckling framöver. Man behöver inte skämmas för att markera det gentemot Finlands riksdag. Sedan kanske vi inte ska förvänta oss att majoriteten i riksdagen kommer att tippa över tack vare detta. Vi har sett att ett av de effektivare sätten att få länder att förändra sin hållning i den här typen av värdefrågor är att det kommer påtryckningar utifrån. Till viss del kan man säga att Åland har en möjlighet, framom andra delar av landet, att komma med påtryckningar gentemot Finlands riksdag. Jag tycker att det är en möjlighet som vi inte ska vara rädd att använda, inte heller i de här fallen.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Sexualbrottslagstiftningen och det initiativet var alltså ett undantag där vi i en allmänpolitisk fråga ville göra en markering från lagtingets sida mot Finlands riksdag.
Jag kan själv tänka mig, efter att ha suttit fyra år i riksdagen, många hundra förslag från åländsk sida där vi skulle vilja påverka Finlands riksdag i allmänpolitiska frågor. Jag säger att man måste välja väldigt noga de frågor som man är beredd att påverka. Även i sexualbrottslagstiftningen så blev det en diskussion i riksdagen om varför Ålands lagting ska lägga sig i riksdagens arbete. Lagtinget skulle sköta sitt, självstyrelsen och de frågor som hör dit. Det betyder att i sådana situationer är det inte till fördel för oss när vi vill nå positiva resultat i andra sammanhang.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund
Tack, fru talman! Eftersom jag också är undertecknare i den här motionen och tycker att det är en behjärtansvärd motion och ett bra förslag så tänkte jag kommentera motionen.
En orsak till att vi funderade på den här motionen beror på allt lidande och misär som många människor lever i idag på grund av krig, fattigdom och naturkatastrofer och annat elände som man ser på nyheterna. Vi funderade vad vi kan göra här i vår skyddade värld. Vi är lyckligt lottade som inte utsätts för sådana katastrofer, fast man vet aldrig hur det är i framtiden, det kan man inte sia om.
Man bidrar ofta genom att man skänker lite pengar till Röda Korset, Folkhälsan och de organisationer som man vet att jobbar för människor som är drabbade av katastrofer.
Jag tycker att det är en bra idé. Det kanske kunde väcka ett större intresse från allmänheten att ge ett litet större belopp om det skulle finnas en liten morot och få göra ett litet avdrag i kommunalbeskattningen för det här. Jag tror inte att det sker väldigt stora förändringar men moroten finns.
Vilka organisationer som ska vara godkända att skänka till för att kunna göra skatteavdragen så det är klart att det måste göras en utvärdering av vilka organisationer som det finns på Åland som sysslar med hjälpsändningar. Jag tror inte att det är så komplicerat. Det finns säkert ett register på dem som sysslar med sådan verksamhet.
Vtm Jansson nämnde att motionerna kommer sent och att det är början på en valupptakt. Ja, jag kan bara bemöta det genom att vi från Ålands Framtid alltid har levererat motioner. Vi har inte uppfunnit några motioner just nu för att det kommer ett val. Vi har lämnat in åtgärdsmotioner och finansmotioner tidigare. Det kommer perioder när man försöker få fram något och när man anser sig ha lite tid att leverera. Motionerna som faller in just nu framför valet är inte menade att vara riktade som någon sorts valpropaganda. Motionerna pekar på en allmän syn från vår sida på vad man kan göra. Inte behöver vtm Jansson vara orolig för att det blir någon valpropaganda, men vi kanske använder dem sedan. Tack för tipset förresten!
Jag tycker att det är fel att man mera problematiserar möjligheten att skänka än att man ser på möjligheterna. Jag tror inte att det är så komplicerat om man är överens om saken. Det är en prioriteringsfråga. Är man inställd på att man på ett eller annat sätt vill bidra med hjälp till de lidande så har finansutskottet en möjlighet att titta på den här motionen.
Det ligger många motioner redan i finansutskottet, vilket ltl Nordberg sade. Det är ju så, tyvärr, att när man har fått lära sig att leva i opposition så har regeringspartierna aldrig lyft motioner från oppositionen med någon större glädje så att oppositionen skulle få kredit av bra förslag. Oppositionen får finna sig i att motionerna blir dumpade i en papperskorg, och sedan får man återuppväcka dem vid något tillfälle igen som jag bland annat har gjort i två motioner här. Jag kommer att presentera en motion senare.
Så är livet tydligen när man är i opposition. Jag tycker att man borde vara lite mera öppen när det gäller att behandla motioner som är värda ett annat öde än papperskorgen. Egentligen är det ett system som bara fördröjer bra förslag. Jag kan också ha förståelse för att alla inte omfattar en bra motion och att motioner många gånger kanske bör hamna i papperskorgen. Men man borde ha en öppen inställning när man behandlar motioner. Ett bra förslag ska man lyfta oberoende av var det kommer ifrån, men i en sådan värld lever vi inte här. Tack, fru talman.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Varken lagtingets lagtingsordning eller arbetsordning ger utskottet rätt att inte behandla de ärenden som finns i lagtinget. Meningen är att alla ska behandlas, annars skulle man ta bort instrumentet åtgärdsmotioner från möjligheterna att påverka vårt arbete och det har man inte gjort. Man har instrumentet kvar och därför ska motionerna behandlas. Den tesen har jag drivit när jag har varit i regeringsställning och när jag har varit i opposition. Under förra perioden tillsåg vi, åtminstone i det utskott jag satt i, att behandla alla motioner. Jag hoppas att varje lagting och varje utskott tar det ansvaret.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag hoppas att det skulle vara som vtm Jansson säger. Jag vet att det idag i finansutskottet ligger åtgärdsmotioner som inte har tagits upp. Tidvis och ganska ofta har vi varit belastade med mycket arbete, men det hade nog säkert funnits rum också att behandla motioner om viljan hade funnits, men tyvärr.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Den dåliga praxisen finns det många exempel på i andra parlament. Finlands riksdag är ett gott exempel på det, där bestämmer man aktivt för att man inte behandlar motioner. Motionerna tas sedan i klump bort från dagordningen när riksdagen slutar. Jag hör till dem som anser att det är ett demokratiskt otyg, i så fall ska man ändra lagstiftningen så att man i lagstiftningen anger att motioner behandlas endast om särskilda skäl föreligger. De särskilda skälen får man gärna ta in i lagstiftningen då så att man vet om det. Det blir inte bra om enskilda personer bedömer vilken motion som ska behandlas. I riksdagen ska en motion ha över 100 undertecknare, över hälften, för att den säkert ska bli behandlad. Jag vill inte ha ett sådant system i Ålands lagting.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag tror att vtm Roger Jansson och jag är ganska överens om hur en motion ska behandlas. Jag hoppas att andra ledamöter som sitter i finansutskottet tar åt sig, lyssnar och hjälper mig att lyfta de här åtgärdsmotionerna som ligger vilande.
Finansmotionerna behandlar vi alltid i samband med budgeten så där får motionerna en viss behandling men de blir ju ofta förkastade så det gör ungefär detsamma.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Det kom några frågor och resonemang kring avgränsningen hur man ska välja ut de här organisationerna. Spontant när jag tänkte på detta så såg jag inte framför mig att vi i lagen ska räkna upp organisationerna. Man ger regeringen en förordningsfullmakt att hantera de här organisationerna och listan.
Vid lite efterforskning råkade jag se att i Sverige kan man ansöka om att få bli en sådan här organisation. Det vore kanske ett smidigt sätt och det borde heller inte kräva något avancerat lagförslag från regeringens sida.
Vad gäller tidpunkten för motionerna så har vi från Ålands Framtid alltid den ambitionen att lämna in motioner under vårsessionen. Det är ett sätt att ge våra medlemmar möjligheter att komma med idéer och uppmuntra civilsamhället att aktivera sig. Vi brukar ofta föra mycket diskussioner med samhället i övrigt för att få inspel. Vi tycker att det är viktigt instrument i lagtinget att vi ifrån oppositionen kan lyfta våra idéer på det här sättet i form av motioner.
Förra året lämnade vi in tio motioner i slutet av mars månad, det gjorde vi också i början av april det här året och det kommer vi fortsätta att göra för att förverkliga våra idéer, åtminstone så länge vi sitter i opposition. Sedan får vi väl se efter valet hur vi arbetar, men vi kommer åtminstone att försvara den möjligheten för oppositionen. Vi tycker att åtgärdsmotioner är ett instrument som ska användas. Det vore ju synd om oppositionen ska sluta lägga förslag det sista året och bara använda sin kreativitet under tre år av mandatperiodens fyra år.
Vi hoppas att utskotten tar motionerna på allvar och även tittar och prioriterar de motioner man tycker att är mest akuta. Tack, fru talman.
Talmannen
Bärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet nr 6, ”Stöd för samernas rättigheter” till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat.
Kan förslaget att remittera ärendet nr 7, t ”Höjt bistånd i en orolig värld” till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat.
Ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet.
Bordläggning
8 Ny körkortslag
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10a/2014-2015)
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10/2014-2015)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2014-2015)
Ltl Axel Jonssons åtgärdsmotion (MOT 2/2012-2013)
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 29.04.2015. Godkänt.
För kännedom
9 Sänkta promillegränser i trafiken
Landskapsregeringens lagförslag (LF 20/2014-2015)
Ärendet upptas till behandling vid plenum 27.04.2015.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 27.04.2015 klockan 13.00. Plenum är avslutat.