Remissdebatt

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! Det här är ett lagförslag av mest teknisk natur det medför att ett formellt regelverk för en förhöjd indexhöjning av landskapets arbetslöshetsförmåner och sysselsättningsstöd skapas. Genom förslaget kommer den i riket genomförda höjningen av folkpensionsindex om 0,4 procent att bli tillämplig även på åländska förmåner. Samtidigt föreslår vi att en blankettlag om utkomstskydd för arbetslösa kompletteras med en ny bestämmelse som gör att de justeringar av arbetslöshetsförmåner som framdeles genomförs i riket, med stöd av särskild lagstiftning per automatik skulle bli gällande även i landskapet i fråga om de arbetslöshetsförmåner som omfattas av de blankettlagarna.

Som ni vet använder vi oss av blankettlag gällande utkomstskydd för arbetslösa. Enligt blankettlagen tryggas en i landskapet bosatt arbetslös arbetssökande ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på, eller återvända till arbetsmarknaden genom att de ekonomiska förluster som arbetslösheten medför ersätts på det sätt som anges i blankettlagen.

De arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen och som betalas av landskapets medel är arbetslöshetsdagpenning som betalas i form av grunddagpenning och den därtill anslutna förhöjningsdelen samt barnförhöjning av arbetsmarknadsstöd. Arbetslöshetsförmånerna justeras enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa varje år i förhållande till folkpensionsindex, enligt lagen om folkpensionsindex. Även beloppen för ett flertal stöd enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet justeras i överensstämmelse med vad som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.

Före 2015 skulle förmåner bundna till folkpensionsindex och ha höjts med 1,1 procent, om inga lagförändringar hade gjorts. Men genom en särskild lag, lagen om indexjustering för 2015 av pensioner och vissa andra förmåner, höjdes förmåner bundna till folkpensionsindex år 2015 med endast 0,4 procent. Syftet med sänkningen av indexhöjningen i rikslagstiftningen var att spara pengar.

En komplikation för landskapets del är att förändringen i indexjusteringen genomfördes med stöd av en särskild rikslag. På detta sätt blev bestämmelserna med en lägre indexförhöjning för år 2015 inte automatiskt tillämplig på exempelvis de arbetslöshetsförmåner som landskapet beviljar. För att kunna tillämpa motsvarande indexförhöjningar som i riket på landskapets förmåner fordras en aktiv lagstiftningsåtgärd från landskapets sida. Den vi gör nu även om det blir lite i efterhand.

Jag vill dock informera om att det uteblivna beslutet i fråga om indexjusteringar inte har drabbat de som lyfter arbetslöshetsförmåner och andra stöd av landskapet i och med de förmåner som har utbetalts under år 2015 har beaktat en höjning av förmånerna med 0,4 procent.

Landskapsregeringen föreslår samtidigt att blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa kompletteras med ny bestämmelse som gör att de justeringar av arbetslöshetsförmånerna som framdeles genomförs i riket med stöd av en särskild lagstiftning per automatik blir gällande även i landskapet på de arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen. Med det överlämnar jag lagförslaget till utskottet.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Det är snårig lagstiftning. Landskapsregeringens presentation av vad det faktiskt innebär är något bristfällig åtminstone har jag svårt att förstå om det är en inbesparing för oss på Åland eller om det innebär en merkostnad. Vad innebär förändringen för vår del? Det som man skriver i lagförslaget är att index skulle höjts med 1,1 procent i normalfallet men nu höjer man bara med 0,4 procent. Samtidigt behöver man ändringen för att förändringen ska ske överhuvudtaget. Innebär det här att arbetslöshetsersättning och pensioner höjs med 0,4 procent eller sänks det från att annars skulle ha varit en höjning med 1,1 procent?

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Håller med att det är en komplex och teknisk lagstiftning. Om allting hade gått som det var planerat på finska sidan skulle man i oktober förra året ha sett till att indexjusteringen och bakgrunden till det hade räknats ut och gjorts. Man valde att inte göra det i Finland utan gick in i en särskild riksdag och sänkte i stället för att det skulle bli 1,1 procent som det var planerat vart det 0,4 procent. Eftersom den lagen inte per automatik gäller på Åland måste vi ta lagförslaget nu. Konkret i pengar har vi betalat ut 0,4 procent mer än vad vi egentligen har lagstöd till under det här året. Vi har vetat om det och det har varit ett politiskt aktivt val, vi vill inte att de arbetslösa ska drabbas p.g.a. den tekniska manövern. Det blir lite dyrare för lagtinget, för landskapet det här året jämfört med om man inte hade gjort det men hade rikslagstiftningen fungerat som det var planerat förra året hade det blivit en höjning med 1,1 procent.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det här visar på problematik som uppstår när vi tillämpar blankettlagar utan att riktigt hinna följa med hur det förändras på rikssidan. Innebär det en merkostnad för oss som fördelar budgetmedel på Åland att det inte är en inbesparing, är det rätt uppfattat?

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Det är en väldigt liten kostnad 0,4 procent, det handlar om väldigt lite pengar och det innanför de budgetmedel som redan är avsatta för arbetslöshetsersättningar i landskapet, arbetslösheten har gått ner och vi har inga problem att hålla oss innanför den budgeten. Det här visar bristen på blankettlagstiftningen. Hade vi hade valt att betala ut mindre, inte 0,4 procenten hade vi blivit tvungna att räkna ut och göra alla utbetalningarna manuellt så ur ett kostnadsbesparande perspektiv blev det billigare för landskapet att använda 0,4 procents höjning och de datasystem vi redan använder än att avvika från dem. Det är komplicerat och vi kan ta det vidare i utskottet. Ur ett praktiskt och pragmatiskt sätt att lösa det hade det varit bra för de arbetssökande och för byråkratin och administrationen på landskapet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Tack talman! Utgångspunkt för den här typen av lagstiftning, liksom annan social lagstiftning är självfallet självstyrelselagens § 44 som säger ”att lagtinget ska i sin budgetering eftersträva till en sådan ordning där de sociala förmånerna för den åländska befolkningen ska vara minst de som gäller i riket”. Liberalerna är för den här åtgärden, men mycket kritiska till förfarandet om lagtinget ska uppträda som ett normalt parlament, vilket jag hoppas framför allt inför en reformering av självstyrelsesystemet borde sådant med alla medel undvikas. Det här är inte befolkningens fel, befolkningen ska ha det som de har rätt till, men frågan är naturligtvis vad har de rätt till?

Med högsta domstolens åsikt om nivån på socialvårdslagstiftningen är det här illa. Det är illa av tre skäl och sedan har jag en fråga som en fjärde punkt. Hur ser beslutet ut att ge bidrag under lagstiftningen som ska stöda sig på lag utan att sådan lag existerar? Vi hörde om de praktiska och humana osv. behjärtansvärda orsakerna men fortfarande i ett samhälle ruled by law, med en normbunden ordning också avseende användningen av skattebetalarnas pengar bör det finnas en sådan respekt för lagar att man vet vad som gäller och att det som gäller också tillämpas. Vill att utskottet fördjupar sig i frågan, hur ser det beslut ut enligt vilket man har till lämpat en lagstiftning i strid med dess innehåll. Existerar överhuvudtaget något sådant beslut?

Den andra frågan som utskottet bör titta närmare på vad säger fackföreningarna? Tjänsteinnehavarnas fackföreningar, intresseorganisationer vars första och främsta uppgift är att främja villkoren i anställningsförhållandena varav ett av de allra viktigaste är att de anställda vet vad de skall göra och under vilka regler det sker.

Man kan läsa landskapsregeringens egen beskrivning på sidan 5 under förslagets verkningar där det står ”i praktiken torde förslaget få ytterst begränsad betydelse i och med att de utbetalningar som har gjorts under 2015 redan genomförts såsom om lagen redan varit gällande. Förmånstagaren har därmed fått ett högre belopp än vad den skulle haft rätt till”. Kan det vara så att någon har tvingat tjänsteinnehavare vid tillämpningen av lagstiftningen att bryta mot den? Då är det allvarligt. Inom tjänstemannarätten vid vårt system präglas av personligt ansvar och plikt att följa order har vi en mycket tydlig regel som säger att när man får neka lyda order och det är naturligtvis när man genom att följa ordern riskerar att själv utsätta sig för tjänsteåtal. Jag ber att utskottet närmare fördjupar sig i frågan från facklig synpunkt, har lagtillämparna här tvingats bryta mot lagen? I ett statsrättsligt perspektiv en mycket allvarlig frågeställning.

Den tredje frågan som jag hoppas utskottet kan titta på är vad händer om lagförslaget av någon anledning inte träder i kraft, om det faller. Vi har hört att många förmånstagare har fått ersättningar enligt en högre norm, det är väl unnat dem i ljuset av självstyrelselagen, men i den materiella lagstiftningen verkar det tveksamt. Vad händer då? Blir det att åter bryta en stor mängd förvaltningsbeslut i rätt instans, i sista instans i högsta förvaltningsdomstolen och därefter antingen kräva tillbaka de som betalts för mycket eller innehålla kommande utbetalningar. Av erfarenhet kan jag säga att det leder till sådana invecklade förvaltningsmässiga omgångar som vida överstiger de vinster som ministern beskrev att följer med tillämpningen. Ser gärna att utskottet också fördjupa sig i den frågan. I detta ämne är den inte stor men principiellt är den av oerhörd bärvidd. Har vi ett samhälle rule by law eller har vi något annat?

Tanken som kan vara ett förslag. Förstår att det finns anslag i landskapsbudgeten för dessa högre anslag och i med den här åtgärden skulle det konfirmeras och normeras hur det tillämpas då skulle det vara rimligt att dessa lagar skulle bringas i kraft som budgetlagar. Är det något man har förbisetts eller något som jag inte har förstått. Det här om något är väl budgetlagar eftersom lagtinget i sin budgetering ska garantera en viss social nivå. Budgetlag kan bringas i kraft i försnabbat förfarande. Det borde ha skett från ingången av 2015, snart är 2015 slut. Kanske det redan nu finns ett gott svar på frågan varför man inte tillämpar budgetlagtekniken eller om inte att utskottet ville fördjupa sig i den frågan också. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Det var intressant att höra att liberalerna slaviskt vill följa självstyrelselagen 44 § om minst samma sociala förmåner. Det gjorde inte liberalerna satt vid makten under förra perioden. Då gjordes ändringar i barnomsorgslagen som försämrade rätten till barnomsorg för föräldrar på Åland jämfört med i riket. De fördes en lång diskussion och liberalt initiativ att man inte skulle jämföra förmån per förmån utan det var andra mera omfattande kriterier som skulle gälla. Har man nu ändrat ståndpunkt och läser självstyrelselagen bokstavligen?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Jag diskuterar inte barnomsorg överhuvudtaget här har vi en annan lagstiftning som handlar om indexjustering av arbetslöshetsförmåner.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ltl Gunnar Jansson är helt principlöst. I sitt inledande anförande sade han att liberalerna följer självstyrelselagens paragraf om minst samma förmåner och det är väl det förmånerna man nu anser att inte ha blivit tillgodosedda under en viss period. Men också här var det inte när liberalerna satt vid makten och skulle inskränka ålänningarnas subjektiva rätt till barnomsorg. Det är hög tid att se sig i spegeln.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Jag vill poängtera en sak det är de facto så att det inte har funnits laga stöd för att betala ut 0,4 procents höjning under det här året men är det har varit politiskt godkänt att göra det för alternativet hade inte varit riktigt klokt, pragmatiskt. Det skulle ha betytt att tjänstemännen manuellt skulle ha räknat om det belopp som per automatik kommer ut med 0,4 procents förhöjning manuellt betala ut ett annat belopp för att sedan i slutet av året när lagen trätt i kraft måste man göra en ny uträkning för att betala ut en extra 0,4 procenten. Det är en miss som uppdagades i början av sommaren och som vi nu rättar till. För att inte ska falla skugga på någon tjänsteman utan snarare tvärtom har det här varit ett pragmatiskt sätt att lösa en situation som ingen i tredje part blir drabbad av.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Jag önskar att utskottet tittar på beslutet om tillämpning av en lagstiftning som inte existerar. Jag förmodar att ministern är villiga att upplysa utskottet om vad som har hänt egentligen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! § 44 säger att ”när budgeten fastställs ska lagtinget sträva efter att de sociala förmånerna för landskapets befolkning är minst detsamma som i riket”. När budgeten fastställs ska man sträva efter det. Det säger inte att det ska vara så i enskilda lagförslag. Jag har hört socialdemokrater säga att det ska vara minst det samma och nu säger ltl Gunnar Jansson i likhet med det. Ska det uppfattas att ledamot Gunnar Jansson och liberalerna har ändrat uppfattning gällande § 44. Jag har inte uppfattat man tidigare har tyckt att det måste vara exakt lika i varenda en lagstiftning.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Mitt försök till citat av självstyrelselagen utan texten framför mig innehöll ordet strävan åtminstone minns jag att jag uttryckte mig ”ska lagtinget sträva efter att” osv. Min grundläggande invändning handlar kanske inte om självstyrelselagen § 44 utan skyddet för skattebetalarnas pengar. Jag är en varm anhängare av den princip som säger att anslagen i det här fallet i Ålands lagting utmätas som självstyrelselagen anger och grundar sig på antingen lag eller avtal. Här har vi en förmåns lagstiftning, problemet är att den inte har tillämpats som den är skriven utan på ett annat sätt vilket i sin tur beror på några andra problem d.v.s. en bristfällig lagstiftning.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack för det klargörandet. Det är viktigt att vi håller fast vid det som står där d.v.s. att vi ska sträva efter att totalen ska vara minst som i riket. Tack för klargörandet det var viktigt att så att vi inte för fram felaktigheter i debatten.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Kortare vägkost till utskottet utöver det som jag lyfte i ett replikskifte att klargöra vad det innebär i pengar som borde vara ganska central när vi diskuterar den här typen av lagstiftning. Vill att utskottet tar fram ett belopp vad det innebär. Vi betalar cirka 4,1 miljoner i budgeten för arbetslöshetsförmåner så kan man pröva höja det med 0,4 procent och borde vara ca 16 000. Man borde åtminstone få ett objektivt svar på vad det innebär för merkostnad för skattebetalarna.

Det är beklagligt om man inte från att statsledningen sida har gjort någon analys över om den här förändringen är ändamålsenlig överhuvudtaget. Man diskuterar enbart kring lagtekniska förändringar och förhållanden som har lett till att vi har fått den här situationen, men är det ändamålsenligt att höja arbetslöshetersättningarna med 0,4 procent eller 1,1 procent det framgår inte överhuvudtaget åtminstone inte varför. Man skriver att det är ändamålsenligt men motiven till det är ganska få. Det är ändå ett ganska väsentligt område om vi faktiskt vill driva en effektiv och en ålandsanpassad sysselsättningspolitik att vi funderar över den här typen av lagstiftning och hur vi bygger upp den de belopp du betalar ut och på vilka andra sätt vi hjälper våra arbetslösa att komma tillbaka i arbetet. Den diskussionen är förstås central och borde vara det som vi diskuterar i lagtinget i stället för att fundera över del av tekniska konsekvenserna av blankettlagar. Vi borde ställa oss frågan var då borde en optimal nivå för arbetslöshetsersättningarna på Åland för att skapa ett så effektivt och ett så bra system som möjligt.

Det som fick mig att reagera är på det sätt som man vill tillämpa lagen om utkomstskydd för arbetslösa och på det sätt som man nu framöver tänker sig att justera beloppen. På sidan åtta i lagförslaget föreslår man i § 10 a, ” beloppen för de arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag justeras årligen såsom föreskrivs i rikslagstiftningen beträffande justeringen av motsvarande förmånsbelopp i riket”. Man hänvisar inte till en lag eller till en paragraf utan gör en generell hänvisning till rikslagstiftningen, vill att utskottet tittar noggrannare på det. Åtminstone har inte jag sett den formuleringen tidigare utan vi försöker åtminstone när vi använder oss av blankettlagar att hänvisa till den lagen, paragrafen som vi åsyftar. Här har man en generell hänvisning till rikslagstiftningen vilket kan tolkas som att oavsett hur man löser det på rikssidan ska Åland följa med utan att fundera över förändringarna. Det betyder att vi lägger ett viktigt politikområde helt och hållet i händerna och de finska politikerna. Det är en viktig diskussion för utskottet att ta upp och hoppas att man kan fundera noga över lagstiftningstekniken och dess konsekvenser. Tack.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Ltl Jonsson frågar om det ändamålsenligt att höja med 0,4 procent, det hade inte varit ändamålsenligt att inte göra eftersom utkomstskyddet också är en delad behörighet. Vi använder liknande och samma datasystem så vill vi anpassa 0,4 till 0,5, 1,1, 1,2 eller noll procent kommer det att kosta betydligt mycket mer i skilda datasystem för att uppnå just den målsättningen. Därför är det ändamålsenligt att använda samma procentbelopp om vi inte ville öka på administrationen vilket jag förstått att Ålands Framtid och ltl Axel Jonsson inte vill göra. Det är också bra för de arbetslösa på Åland att få motsvarande höjning, indexjustering på 0,4 procent som man skulle få om man bodde på andra sidan skiftet.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag inser förstås detta. När jag pratar om ändamålsenlighet är jag inte intresserade av om det är ändamålsenligt för tjänstemännen eller för byråkratin. Det som jag åsyftar i mitt anförande är om det ändamålsenligt ur ett sysselsättningspolitiskt perspektiv. Den diskussionen borde vi föra i Ålands lagting i större utsträckning än att fundera över blankettlagar och mindre justeringar på 0,4 procent hit eller dit. Den analysen saknar jag i landskapsregeringens förslag. Är det rätt åtgärd att höja som man gör även om det är en mindre höjning, kunde man tänka sig en sänkning? För de som är arbetslösa är det rätt åtgärd ur ett politiskt perspektiv inte ur ett tjänstemannaperspektiv. Den analysen saknar jag och något som finans- och näringsutskottet med fördel kan fundera på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.