Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 5 november 2001 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Ulf Andersson, ltl Dennis Jansson och vtm Bert Häggblom).

    27 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum på grund av handläggning i Åbo hovrätt anhåller vtm Häggblom och ltl Andersson, ltl Dennis Jansson anhåller om ledighet för tiden 5.11-12.11 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

     

     

    Meddelanden

    Meddelas att fyllnadsval av en medlem i självstyrelsepolitiska nämnden kommer att förrättas vid plenum inkommande måndag den 12 november. Kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast fredagen den 9 november kl. 15.00. Valet förrättas med anledning av att den tidigare valda medlemmen Viveka Eriksson valts till lagtingets talman och därmed enligt 30 § LO övertagit uppdraget som nämndens ordförande. Antecknas.

     

    Meddelas vidare att fyllnadsval av en medlem i kanslikommissionen kommer att förrättas vid plenum måndagen den 12 november. Kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast fredagen den 9 november kl. 15.00. Valet förrättas med anledning av att den tidigare valda medlemmen Christer Jansson valts till lagtingets första vicetalman och därmed enligt 71 § LO i denna egenskap tillhör kanslikommissionen. Antecknas.

     

    Meddelas ytterligare att landskapsstyrelsens redogörelse till självstyrelsepolitiska nämnden enligt nämndens betänkande nr 2/2000-2001 kommer att upptas till behandling vid plenum onsdagen den 14 november. Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 1:      

     

    Val av två medlemmar och personliga ersättare för dem i Nordiska rådet för arbetsåret 2001-2002.

     

    Enligt 51 § AO tillåts vid ingen annan diskussion än om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Begärs ordet? Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställs därför ingen valförrättning utan förklaras de på listan upptagna kandidaterna valda, nämligen ltl Harriet Lindeman med ltl Lasse Wiklöf som personlig suppleant och ltl Ragnar Erlandsson med ltl Hasse Svensson som personlig suppleant.

     

    Valet gäller för den i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet föreskrivna mandatperioden.

    Antecknas.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 2:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående införande av eurobelopp i 4 § blankettlagen  om utkomststöd. (FR nr 1/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Det här är egentligen ingen annan ändring än att markbeloppen konverteras till euro. Euron tas i bruk som kontantvaluta från 1 januari 2002 och då är det redigast att man i de författningar som upptar summor i mark anger summorna i euro. Den här framställningen kommer att följas av flera. Det finns också ett antal förordningar där markbeloppen kommer att konverteras till euro. Det finns en EG-förordning som finns angiven i motiveringen,  1103/97, som har följts när förslaget arbetades fram.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    I anledning av att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson också är ansvarig för lagberedningen skulle jag vilja höra om det inte finns andra motiv för att man för fram den här lagen till lagtinget i en mycket tunn lista över lagframställningar som vi har än det att man exakt räknar om mark till euro. Man behöver inte föra fram lagframställningar för det, för det är klart ändå. Finns det inget annat motiv? Dessutom tillade han i sin presentation att det skulle komma väldigt många sådana här framställningar. Det finns väldigt mycket lagstiftning vi har i landskapet där det står mark, också sådant från tidigare där man inte går in och ändrar, t.ex. ”landstinget” till ”lagtinget” osv., utan det hänger väldigt länge med. Betyder det nu att man avser att belasta lagberedningen, också lagtinget, med den här typen av framställningar, där det inte finns andra motiv än att man ändrar valutan?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman! Ur juridisk synpunkt finns det inget egentligt skäl att göra förändringarna. Man kan göra omräkningarna ändå, men som jag sade i min korta presentation finns de flesta i förordning och det kommer ju att ordnas på annat. På sikt är det ändå lämpligt att man ändrar markbeloppet till euro. Något annat motiv finns det inte i det här specifika fallet.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Jag är besviken på liberalerna, dvs. att man tar hit enbart en teknisk framställning vad gäller utkomststödet. Det utkomststöd vi har är grundat på en blankettlag i riket och i riket har socialskyddet under många år varit kritiserat. De allra senaste vetenskapliga rapporterna underkänner det finländska socialskyddssystemet och särskit utkomststödet. Det anses vara alldeles för lågt för att personer som hamnar i så svåra situationer att man söker utkomststöd skall kunna klara upp sin försörjning och komma på fötter igen. I Finland har man därför i dag 250.000 människor som enligt internationella beräkningar lever under fattigdomsgränsen. Det huvudsakliga skälet till att de människorna inte förmår ta sig upp ur den situationen är de dålig utkomststöden, alltså utkomststödet och arbetsmarknadsstödet.

     

    På Åland är det i och för sig bra att vi inte har haft samma arbetslöshetssituation som i riket, men vi har det oaktat också människor som behöver lyfta utkomststöd. – Ltl Christer Jansson har ofta roligt åt utkomststödet, kan man notera!

     

    Fru talman!

    Utkomststödet på Åland är dessutom lägre än utkomststödet i riket. Om man ser på den framställning som vi har fått – jag skall bara jämföra en kategori eftersom det annars blir för mycket siffror – är utkomststödets grunddel per månad 2.049 mark för ensamboende och ensamförsörjare. I riket är motsvarande stöd om man bor i kommungrupp 2 2.058 mark och om man bor i kommungrupp 1 är det 2.152 mark.  Det är inte stora pengar det rör sig om. Men vi kan notera att normen på Åland är sämre. Det här tycker jag att social- och miljöutskottet måste titta närmare på. Jag vet nog vad man säger på social- och miljövårdsavdelningen. Men jag tycker att man skall granska orsakerna till att vi på rika Åland har ett ännu sämre utkomststödän man har i riket, där det är välbekant att det är alldeles för lågt.

     

    Fru talman!

    Jag tycker för min del att vi borde ha, som vi alltid har när det gäller andra förmåner, räknat utkomststödstagarna till kommungrupp 1. Ltl Harriet Lindeman har gjort sitt politiska genombrott, kan man säga, på att lyckas få löntagare upp i den här gruppen. Också de som behöver utkomststöd borde naturligtvis vara i kommungrupp 1. Dessutom har vi det så väl ställt att vi har givit ett ganska så stort lönepåslag åt alla som jobbar inom kommunerna och inom landskapsförvaltningen: 500 mark i Ålandstillägg per månad. Utkomststödstagarna skulle antagligen också tycka att de har rätt till ett Ålandstillägg, för dem är maten lika dyr, ja, t.o.m. ännu dyrare. Vi vet alla, och det har vi diskuterat flera gånger här, att matkostnaderna på Åland i dag är mellan 15 och 20 procent dyrare än i riket. De som brukar ha hög moral och etik brukar förklara vad utkomsttagarna mycket väl kan avstå från så länge de inte tjänar egna pengar, men mat kan man inte vara utan – även om man lever på utkomststöd.

     

    Fru talman!

    Jag föreslår att social- och miljöutskottet höjer utkomststödsnivån med ett Ålandstillägg.

     

    Sedan är det så, fru talman, att det höga barnbidraget som vi har på Åland drabbar utkomststödstagarna. Alla som har en fast inkomst och tämligen god ekonomi så att man klarar sig kan vara glada över det höga barnbidraget. Det är ett extra plus i kassan. Så är det också med det nya studiestödet för 17-åringarna. Men för dem som tvingas lyfta utkomststöd är det här till nackdel eftersom det räknas som en inkomst för försörjaren och därför dras ifrån och på det viset minskar utkomststödet. Det här tror jag inte att man tänkte på när man konstruerade det, för man tänkte antagligen mest på sig själv och på de andra som har det lika bra som man själv har det. Det är så att vi ännu inte har börjat utnyttja Ålands självstyrelse för att förbättra för dem som har det sämst ställt i det här samhället. Tillsvidare är det de som har de ganska bra som får det ännu bättre genom de förmåner som Ålands lagting har tagit ställning för. Men nu tycker jag nog att det är dags att de allra svagaste grupperna börjar se nyttan av Ålands självstyrelse.

     

    Fru talman!

    Jag har alltså tre förslag som jag vill att utskottet tar ställning till och naturligtvis helst godkänner eftersom jag tycker att det är ganska givet, dvs. att utkomststödet skall vara i kommungrupp 1, att vi skall ha ett Ålandstillägg på utkomststödet och att barnbidraget inte skall räknas in i den kalkyl som görs när man beviljar utkomststödet. Hela resonemanget om barnbidraget har alltid varit att det gäller kostnader för barnet.

     

    Ltl Lindeman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller barnbidraget är det mycket riktigt så att ingen tänkte på den situationen som uppstod - jag var själv med i de karusellerna. Jag skulle understöda den tanken att man borde särskilja det. Det borde inte få påverka utkomststödet.

    Jag vill inte hålla med påståendet att man tänkte på sig själv och sina gelikar, eftersom den tiden var förbi för mig – att tänka på sig själv – när man gick in för barnbidraget och ökningen av det.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det här med att tänka på sig själv är kanske också att tänka på dem som är i samma situation som man själv är eller har varit. Jag tror att det är ytterst få här som överhuvudtaget kan tänka sig att man skulle leva på 2.050 mark i månaden. Jag ber i så fall den personen stiga upp och förklara hur det skall gå till! Jag förstår inte hur man klarar sig. Ett tandläkarbesök och ekonomin är totalt ruinerad för ett helt år. Det viktiga nu är att Ålands lagting börjar ta ansvar också för de grupper som har det svårt i vårt samhälle. De kanske inte är så många, men också de har rätt till alla de förmåner som vi har lyckats skapa med hjälp av självstyrelsen.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Vi har inte riktigt samma system här som i riket, om vi studerar det noggrant. På rikshåll har man en sjuprocentig självrisk av boendeutgifterna som dras bort s.a.s. På det sättet är de nivåer vi har här för utkomststöd högre än i riket. Denna diskussion hör egentligen mera hemma under ärende nr 5, men eftersom frågan kom upp här vill jag bara påpeka att socialdemokraterna har föreslagit att vi skulle ha rikets bestämmelser rakt av, med automatik dessutom, att de hela tiden skulle vara lika som på rikshåll. Är det så att det systemet är så underkänt, må vi väl hålla oss till vårt eget system, nu och framöver också.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag har hört om den här skiljepunkten om självrisk på hyran – det är en enda! Men vill ledamoten Sune Eriksson vara så vänlig och konkret visa hur det slår för utkomsttagarna på Åland! Det är bara ett teoretiskt resonemang. Barnbidraget äter upp betydligt mera än självriskandelen. Eftersom levnadskostnaderna är så hemskt mycket högre på Åland måste vi ha ett mycket bättre utkomststöd än den sjuprocentiga självriskandelen, som är väldigt individuell och som man inte kan säga hur slår på det åländska utkomststödet. Men om landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson konkret kan visa på det här, så skall vi titta på det! När det gäller socialdemokraternas inställning lärde vi oss just, med den lagmotion vi hade, hur dåligt ställt det är för utkomststödstagarna på Åland och därför kräver vi nu bl.a. Ålandstillägget.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Att höjningen av barnbidraget drabbar dem som får utkomststöd är kanske inte riktigt hela sanningen. Det höjer inkomsten, men i alla fall drabbar det egentligen ingen utan det man förlorar i utkomststöd får man möjligen tillbaka via barnbidraget. Det är dock en sak som vi skall titta på och försöka undanta den höjningen av barnbidraget från den inkomst som beräknas för utkomststödet så att det inte drabbar någon egentligen. Vi får sedan en annan faktor som man också kan räkna som fördel i detta sammanhang, nämligen sjukdomskostnadsavdraget i kommunalbeskattningen som i vissa fall åtminstone gynnar också dem som lyfter utkomststöd.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker inte att landskapsstyrelseledamoten Sune Erikssons argument är övertygande. Vi har alla kostnader för sjukdomar. Barnbidraget är bara plus för dem som redan klarar sin ekonomi någorlunda. Det här handlar om personer som inte har tillräckliga inkomster för att försörja sig. Då befinner man sig i en situation att man inte bara har knackigt med ekonomin utan man är i en djup svacka och man behöver extra stöd för att komma upp därifrån, inte att bestraffas av samhället. Det är nog en viktig socialpolitisk fråga och att man nu säger att man tittar på det här i landskapsförvaltningen är bra, men jag hoppas att det inte automatiskt leder till att utskottet avslår förslagen. Om vi är överens är det bara att lyfta bort barnbidraget och höja på nivåerna.

     

    Ltl A-H Sjöblom:

    Fru talman!

    Jag begärde ordet av den anledningen att ansvarige ledamoten i landskapsstyrelsen påstod att socialdemokraterna vill ha rikets lagstiftning rakt av. Det tar jag bestämt avstånd från, eftersom vi har föreslagit någonting helt annat. För det första har vi föreslagit, i likhet med lagtingsledamöter, landskapsstyrelseledamöter och anställda inom landskapet, att utkomststödet skall betalas enligt dyrortsklass 1, som det hette tidigare, men som nu heter kommungrupp 1. Det betyder att utkomststödet i riket, där man betalar enligt kommungrupp, är 117 mark högre än vad det är på Åland i dag. Vi har dessutom föreslagit ett Ålandstillägg och att barnbidraget inte skall räknas in. Detsamma borde kanske gälla studiestödet för ungdomar mellan 17 och 18 år; om det räknas som en inkomst borde det också lyftas av från utkomststödet. Det är som ltl Sundback sade, att mat behöver alla. Det är inte alls sagt att alla blir sjuka och får något avdrag i beskattningen, men man behöver vi alla varje dag. Jag har under många, många år under en stor del av året, kanske 80-100 dagar, levt på rikssidan i min fritidsbostad och jag har i många fall tyckt att inte skiljer matpriserna så hemskt mycket, men under de två senaste åren har jag faktiskt börjat jämföra och sparat kvitton och konstaterat att det kan skilja långt över 1 mark per liter mjölk och på ett år blir det väldigt mycket pengar. Sådana enkla saker som på margarin skiljer det 1,50 mark per ask, osten är dubbelt dyrare på Åland, äggen är 2, 3, 5 mark dyrare per förpackning, så grundläggande livsmedel är faktiskt oerhört mycket dyrare här. En sådan sak som grillad broiler är dubbelt dyrare på Åland än vad den är på fastlandet och då handlar inte jag på några stormarknader, för då går inte priserna alls att jämföra, utan jag befinner mig på en liten ort med ungefär 8.000 invånare och där finns tio livsmedelsaffärer och lanthandlar. Affärerna betraktas inte som billiga av ortsbefolkningen utan de anses snarare vara ganska dyra. Jag tycker nog att det är berättigat också när det gäller utkomsttagarna att de också borde få ett Ålandstillägg för att de lever och bor på dyra Åland.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Socialdemokraternas motion hör inte till det här ärendet, men eftersom man har blandat ihop ärendena må jag få svara. Man föreslår att landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lag om utkomststöd ändras så att ändringar i rikets lag om utkomststöd automatiskt skall träda i kraft på Åland. Inte finns det något annat! Nu har man hittat på en hel del annat som man möjligen kan föra fram i ett annat ärende, men det är en liten märklig diskussion när framställningen enbart gäller ändringar av belopp från mark till euro.

     

    Ltl A-H Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Jag behandlar inte den motion som kommer upp som ärende nr 5 utan jag har hållit mig till ärende nr 2, vilket är en framställning från landskapsstyrelsen där man vill ändra markbeloppen till euro. Vi anser i socialdemokraterna att det behöver ses över så att det är i paritet med de kostnader som finns på Åland.

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    Framställningen handlar om konverteringen från mark till euro och det innebär på marginalen alltid en avrundning därför att man vill ha jämna belopp. Det är egentligen det som det handlar om, men jag tänkte lite kort kommentera den debatt som har varit hittills och och de förslag som kommer fram att man skulle hänföra utkomststödet till kommunalgrupp 1, man skulle ge ett Ålandstillägg och man skulle göra så att barnbidraget inte blir inkomst. Det här är konkreta förslag som man antingen kan genomföra eller inte genomföra. Det väsentliga när det gäller utkomststödet och den grund som man hade när lagtinget antog lagen var att man skulle ha minst samma sociala förmåner här som i riket, och det gäller naturligtvis fortfarande. Problemet i det här fallet är att utkomststöden i Åland och på riket inte är  tillräckligt ”transparenta” för att man skall kunna direkt säga bara genom att se på stöden vad som är mera förmånligt än det andra därför att utkomststöden är kopplade till en blankettlag till rikets system medan barnbidraget är helt eget och på en högre nivå. Detta gör att man måste se på helheten för att kunna göra en jämförelse. Det landskapsstyrelsen gör och avser att göra är att man i samband med översynen av landskapsandelarna, som dessvärre är ett ganska stort och svårt arbete, också kommer att se över detta. Avsikten var att man skulle binda det till levnadskostnadsindex, dvs. problemet med Ålandstillägget skulle vara inbakat i det här. Det är mycket möjligt att det inte har fungerat, dvs. att indexberäkningen är komplicerad, att den kommer för sent, att det inte stämmer med de faktiska kostnaderna och det måste man då gå igenom. På det sättet är det här en fråga om hela utkomststödet, men den saken är klar att den här landskapsstyrelsen har inte på något sätt tänkt avvika från förpliktelsen att utkomststödet skall vara minst lika högt som i riket. Om man där bedömer att det är dåligt måste vi se till att vi gör ett bra system. Jag tror dock inte att det är rätt sätt att i samband med en konvertering från mark till euro införa nya element i systemet, men det är naturligtvis utskottets egen bedömning. Jag bara påpekar att detta har konsekvenser för lagstiftningen, det har konsekvenser för budgeteringen och det har konsekvenser för hela det sociala paketet av olika åtgärder. Frågan är inte så enkel; visst kan man göra den enkel, men jag hoppas att utskottet, om man tar sig an den här frågan, också betänker vilket system vi har, dvs. att man ger landskapsstyrelsen i uppdrag att göra det vi redan har i uppdrag att göra, nämligen se över landskapsandelssystemet. Det är det rätta sammanhanget för den här frågan.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Frågan om det åländska utkomststödet har vi haft upp ett par gånger och vi har lärt oss en hel del, framför allt att det alltid är så väldigt komplicerat och att det har konsekvenser. Jo, det har konsekvenser för de enskilda utkomsttagarna och vi tycker att konsekvenserna är dåliga. Vi tycker att Ålands självstyrelse inte utnyttjas för de allra svagaste i vårt samhälle. Det går väldigt långsamt. För flera år sedan tog vi upp frågan om de höga matkostnaderna på Åland; då lovade lantrådet flera gånger att man skulle utreda frågan. Man utredde den och så skulle man vidta åtgärder. Ingenting har skett på den punkten! Vi har också haft upp det här med själva utkomststödets nivå och nu säger man att det är på samma nivå som i riket och man har ett allmänt resonemang, men jag undrar om man i landskapsstyrelsen faktiskt vet hur det slår i de enskilda fallen. Det väsentliga är nämligen att de människor som är helt beroende av detta utkomststöd verkligen får minst samma som i riket. Jag vågar påstå, att det inte är så i alla fall. Det rör sig om så små pengar jämfört med hur det annars nog rasslar runt här i lagtinget och via landskapsstyrelsen går det ut en hel del stöd och bidrag där man minsann inte tittar om det är fråga om 100 eller 50 marks skillnad utan det är fråga om ganska så generösa beviljningar. De har säkert något slags stöd – får man hoppas – i lagar och förordningar, men där har man nog sett till att ändringarna har varit till förmån för de förmånstagare som det gäller, medan det här blir så komplicerat, det blir så svårt och det är nästan omöjligt, får man intrycket av vicelantrådet, att göra några förbättringar för utkomststödstagarna. Nu har vi tre konkreta förslag som vi hoppas att utskottet godkänner. Det är precis de förslag som vicelantrådet nämnde: att utkomststödet placeras i kommungrupp1, att vi får ett Ålandstillägg och att barnbidraget och studiestödet inte räknas som inkomst. Då skulle faktiskt utkomststödet komma upp inte bara till finländsk nivå utan långt utöver det, möjligen  i nivå med det stöd man har i Sverige.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    Den här landskapsstyrelsen har ju som uppgift att tillse att målsättningen att utkomststödet skall vara minst på samma nivå som i riket uppfylls. Finner vi enskilda fall där det inte skulle vara så är det naturligt att vi reagerar på det. Men när det gäller de tre förslagen kan man säga att den första punkten med kommungrupp 1 har att göra med hur man utformar landskapsandelssytemet, den andra gruppen med Ålandstillägg har att göra med hur lagen tar hänsyn till kostnadsutvecklingen genom ett indexförfarande och den tredje punkten har att göra med hur barnbidrag och andra förmåner hänger ihop. Plockar man ihop alla tänkbara förmåner i olika samhällen och sätter i ett paket kanske det är så att systemet som sådant inte blir så välavvägt, och vårt ansvar är att se att det här skall vara ett utkomststöd som fungerar och som uppfyller målsättningarna. Det är landskapsstyrelsens roll att utforma det, så inte löser förslagen i sig något problem, de är förslag som är tagna på måfå för att man nu på något sätt skall få en fråga att diskutera när det gäller konverteringen från mark till euro, som ärendet gäller!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Inte tänker jag frånta landskapsstyrelsen ansvaret i den här frågan. Jag vill bara veta hur man uppfyller ansvaret eftersom man säger att man bryr sig om om det i det enskilda fallet blir så att man inte når upp till samma nivå som i riket. Men vad har man då för sorts kontrollsystem? Det här betalas ut i kommunerna. Finns det något slags utvärderingar, några rapporter, någonting som gör att landskapsstyrelsen faktiskt har kunskaper och fakta när man diskuterar och inte bara drar till med någonting om självrisk för hyran? Finns det sådana dokument som gör att någon här kan diskutera detta på en faktabas? - annars återspeglar det bara den politiska värderingen att man skall göra någonting, men det är inte någonting som man prioriterar!

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 3:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av renhållningslagen. (FR nr 2/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Det här inte heller fråga om någon stor ändring. Det gäller att införa anmälningsskyldighet för yrkesmässig försäljning eller förmedling av avfall för återvinning eller slutligt omhändertagande och en skyldighet för landskapsstyrelsen som tillsynsmyndighet att minst vartannat år eller, om man finner det angeläget varje år, företa inspektioner vid företag som utför bortskaffning och återvinning av avfall, alltså företag som är tillstånds- eller anmälningsskyldiga.

     

    När renhållningslagen ändrades 1998 infördes bl.a. nya krav på att minska avfallet, nya krav på avfallshanteringen, tillståndsplikt respektive anmälningsskyldigheter för olika avfallsverksamheter och rätt för landskapsstyrelsen att utföra inspektion. Men det har ansetts av EU-kommissionen att detta inte fyller de krav som rådets direktiv förutsätter och den har ansett att vi måste göra dessa förändringar. Jag kan berätta att landskapsstyrelsens EU-enhet vid ett flertal tillfällen har försökt övertyga kommissionen och tjänstemännen om att detta inte skulle behövas, men det har inte lyckats. Man kan anse att det är fråga om ganska små förändringar, men man har vidhållit dem och därför är vi tvungna att föreslå en förändring för lagtinget där frågan om den yrkesmässiga hanteringen tas upp och införa en skyldighet för landskapsstyrelsen att göra inspektionerna, vilket inte förekom tidigare.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Jag tycker att det här är en bra framställning. Man kan kanske tycka, som så ofta, att kommissionen är småaktig och ger sig in i detaljer, men bakom det uppfattar jag att avfall i den här bemärkelsen blir en vara och det är mycket viktigt i utvecklingen av renhållning och avfallshantering, att vi börjar mer och mer se avfall som någonting som skall återvinnas och återanvändas och att det får ett ekonomiskt värde. Därför är det här viktigt. Sedan sägs det här igen, att det behövs inte några extra resurser för att sköta tillsynen, och det tycker jag att utskottet verkligen skall ta reda på. Om man skall syssla med återvinning och återanvändning så att varorna verkligen kommer i cirkulation igen är det fråga om arbetsplatser, om hälsofrågor, sanitära frågor, varornas säkerhet osv. Jag tror att det här ändå är en litet större fråga, åtminstone på sikt, än att det bara är något slags byråkratiskt tvång som kommer från EU.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är klart att hanteringen av avfallet och tillsynen blir bättre i och med dessa bestämmelser. Det är i sig en vinst för miljön. Nu förekommer det faktiskt redan att viss hantering av avfall enligt den gällande lagen som transporteras utanför landskapet registreras. Det är egentligen ingenting nytt i sig, men i och med de skärpta bestämmelserna är landskapsstyrelsen tvungen att göra dessa inspektioner; förut hade man ”möjlighet” att göra det. Det finns ett antal företag som redan har anmält sina transporter, där man mer eller mindre yrkesmässigt har sysslat med sådan här verksamhet, så det är i sig inte någonting helt nytt, men nu kommer det i alla fall bestämmelser som är klara och rediga.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Att föra bort avfallet tror jag är en tillfällig lösning som man håller på med på Åland. Ur miljösynpunkt måste man nog ha målet lite högre ställt, dvs. att vi skall återanvända och återvinna så mycket som möjligt här hemma på Åland och då tror jag att detta är en lagstiftning som går just i den riktningen. Därutöver borde landskapsstyrelsen fundera på hur man kan stimulera till mera återanvändning och återvinning. Detta borde ske i anslutning till den slutliga deponeringen. Det krävs alltså en infrastruktur för avfallshanteringen och där är nu slutdeponeringen fullkomligt öppen vad jag förstår för de flesta åländska kommuner. Det är där som den stora insatsen saknas. Man skulle se att landskapsstyrelsen mera stöttar kommunerna på den här punkten och såg till att vi fick ett fungerande system hela vägen ut. Nu är det inte så.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 4:

     

    Stora utskottets betänkande nr 2/2000-2001 angående fördelning av skatteintäkter från företagssektorn mellan kommunerna. (FR nr 14/2000-2001).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Harriet Lindeman:

    Fru talman!

    Stora utskottet har beträffande lagförslaget om fördelning av skatteintäkter från företagssektorn mellan kommunerna gjort ett grundligt arbete. Vi har hört många personer. Förutom från landskapsstyrelsen har hörts flera kommunala representanter och också från skattemyndigheterna.

    De frågor som har diskuterats mest är kapitalinkomstskatten och dess fördelning till kommunerna. I lagförslaget läggs enbart kapitalinkomster från jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare som grund. Utskottet har erfarit att det kan finnas orsaker som talar för att lägga samtliga kapitalinkomster som grund vid fördelningen. Bl.a. deltar inte den inkomsttagare som enbart erhåller dividendinkomster i finansieringen av den kommunala servicen. Det finns också svårigheter att separera den personliga kapitalinkomsten från den skatt som hör till näringsverksamheten.

     

    Den andra frågan som återkommit flera gånger är de s.k. rörliga sjöarbetsplatserna, som inte det här förslaget har tagit hänsyn till. Där är det framför allt Eckerö som drabbas.

     

    Bedömningen är ändå att kommunerna vill ha en ny lagstiftning i den här frågan och det är många som uttryckte sig som så, att ”lagen är på rätt väg”.

     

    Majoriteten i stora utskottet föreslår att näringsutskottets betänkande antas av lagtinget, men till betänkandet har fogats en hemställningskläm i syfte att klargöra de frågor som jag har redogjort för. Hemställningsklämmen lyder: ”att lagtinget hemställer om att effekterna av den nya fördelningen av samfundsskatten och kompensationen för kapitalskatt utvärderas och att erforderliga åtgärder vidtas i samband med landskapsandelsreformen samt att landskapsstyrelsen utreder möjligheterna att i fördelningen av skatteinkomster ta hänsyn till rörliga sjöarbetsplatser.”

     

    Själv hade jag ett litet annorlunda klämförslag, men jag fick ingen majoritet för mitt klämförslag. Jag kan bara konstatera att jag personligen tyckte att den tydliggjorde mera problematiken rakt på sak. Men eftersom jag inte fick någon majoritet för mitt förslag sällade jag mig till majoritetens klämförslag som jag just läste upp. Mitt förslag löd: ”Ålands lagting ger landskapsstyrelsen i uppdrag att utreda dels förutsättningarna för att lägga hela kapitalskatten som grund vid fördelningen till kommunerna och den påverkan på landskapsandelarna som en sådan åtgärd kan ha och dels utreda möjligheterna att vid fördelningen av skatteinkomster ta hänsyn till sjöarbetsplatser.” Men, som sagt, jag sällade mig till majoriteten.

     

    Vi kan konstatera, att stora utskottet inte har varit enigt i betänkandet. Det finns två reservationer och reservanterna får själva redogöra för dem. Jag konstaterade här i dag att två av reservanterna inte finns i plenum, tyvärr, så vi får se hur det blir med presentationen.

     

    Ltl Salmén:

    Fru talman!

    Det är intressant att se att man har funderat ganska mycket på detta ärende i utskottet. Jag tror att det har varit till nytta för den framtida handläggningen av just den här typen av frågor, alltså att man också i stora utskottet ger sig tid att gå igenom förslagen.   Nu är det så tråkigt att två stycken av reservanterna är borta och det skulle ha varit intressant att höra dem lite mera ingående presentera sina reservationer, så därför, fru talman, kommer jag att föreslå att betänkandet skulle bordläggas till plenum den 12 november.

     

    Ltl Englund: Fru talman! Jag understöder ltl Salméns bordläggningsförslag till måndagen den 12 november.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Det är, som här har sagts att stora utskottet har haft en ordentlig genomgång av förslaget. Det  beror delvis på att det är en mycket svår framställning. Problematiken är inte på något vis enkel. Den andra orsaken till att vi har hört så många är att det finns en stor skiljelinje mellan landskapsstyrelsens majoritetsförslag och det som Ålands kommunförbund och de flesta kommunförbund önskar sig. Här i dagarna precis, som nästan på beställning har vi fått läsa i tidningarna om de rikaste skiktet förvärvsinkomster och kapitalinkomster under år 2000. Då kan man väl än en gång bekräfta det som har sagts, dvs. att alltfler personer tar ut sin försörjning i form av kapitalinkomster och dessa beskattas med 29 procent, medan löntagarna betalar på sin förvärvsinkomst och den är då procentuell i kommunen och progressiv när det gäller statsskatten. Det här resulterar politiskt i det att de som verkligen har de stora inkomsterna på Åland inte bidrar till finansieringen alls i relation till sina inkomster i fråga om finansieringen av den kommunala servicen utan den skatten på 29 procent går till staten och så kommer den tillbaka via 0,45 och stannar i landskapets kassa. Däremot betalar löntagarna och pensionärerna en bra bit av sin förvärvsinkomst till kommunen och det är kommunens stora inkomster; via progressiviteten betalar man t.o.m. ibland 60 procent av sin lön till staten. Det här är ingenting olagligt och jag tror att alla som hade sådana möjligheter skulle utnyttja systemet på det här viset. Men det som händer är att skattebasen blir så smal för kommunerna och därför är det logiskt av kommunerna att kräva att få tillbaka en del av kapitalskatterna. Det har varit samfällda åsikter från kommunernas sida att man vill att alla kapitalskatteformer skulle läggas till grund. Nu är det bara de tre gruppernas: jordbrukare, yrkesutövare och enmansföretagare, kapitalskatt som man beaktar och då är det så, vilket jag inte förstod när framställningen lämnades, att om de här människorna dessutom har dividendinkomster och sådant så beaktas de nog i fördelningen till kommunerna! Men resten av kommunmedborgarna som inte tillhör de här tre grupperna, men har dividendinkomster, hyresinkomster från t.ex. stugor, de är inte med i systemet! 

     

    När vi i stora utskottet har hört sakkunniga har vi förstått att landskapsstyrelsens system är helt ologiskt och inkonsekvent. Hade det varit så att t.ex. en jordbrukares kapitalskatt som härrör ur jordbruket enbart hade beaktats i kommunen skulle det ha funnits en logik i tanken att lagstiftningen skall stimulera näringarna i kommunerna. Men i och med att det inte är så förfaller hela logiken bakom det hela. Nog skulle det väl vara klokast att gå på den linje som kommunförbundet föreslår. Man har inte haft något absolut krav på hur stor andel av kapitalskatterna som skall återföras till kommunerna, men just det som landskapsstyrelsen föreslår har man tyckt att har varit så ologiskt och inkonsekvent. Ännu mera konstigt blir det när det finns medlemmar i lagtinget som i ena instansen har den ena åsikten och sedan när de kommer hit har de den andra. Det politiska resonemanget bakom landskapsstyrelsens förslag, som jag uppfattar det, har ingen hållbarhet. Det visar sig dessutom i det att majoriteten också nu har en hemställningskläm till betänkandet. Man tror inte själv riktigt att det här är det bästa möjliga, åtminstone vill man ha en utvärdering av det hela, vilket i och för sig ändå är att slå in öppna dörrar därför att det är klart att systemet kommer att utvärderas av kommunerna och av landskapsstyrelsen själv.

     

    Men det handlar väl mera om makt än förnuft nu, vem som skall gå segrande ur kampen. Själv skulle jag tycka att ingen behöver förlora om man går på kommunförbundets linje i denna fråga.

     

    Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Vi har från majoritetens sida lagt en kläm till lagförslaget. Jag förstod precis att det av ltl Sundback skulle vändas just på det sättet! Klämmen som vi har gått in för är helt enkelt att gå oppositionen till mötes i dessa frågor. Det är helt klart vi vet att landskapsstyrelsen kommer att utvärdera systemet, gå igenom det och kanske ändra det. Det är som sagt ett tillmötesgående att vi fortsätter den här diskussionen. Kommunmänniskorna sade enhälligt, att nu vill de inte ha någon ytterligare fördröjning av lagförslaget, utan nu vill de att vi tar förslaget i lagtinget så att processen kan gå vidare. Det är det viktiga. Visserligen kan man från kommunernas alltid önska sig mera pengar, men var finns stabiliteten i den kommunala ekonomin? Det är den stora frågan. Den finns i alla fall inte i kapitalskatten.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Kommunerna har inte direkt sagt att de önskar sig mera pengar utan det primära har varit att alla kapitalinkomster skulle läggas till grund för uträkningen av vad som skall återföras till kommunerna. Det ligger en logik bakom det, som jag faktiskt tror att ltl Lisbeth Eriksson en gång har godkänt när hon var medlem i Ålands kommunförbund och också som medlem i Föglö kommuns styrande organ. Jag tycker att den logiken håller väldigt bra, och det har jag tyckt hela tiden. Jag tycker inte heller att majoriteten behöver skriva klämmar för att tillmötesgå oppositionen, utan klämmarna skall riktas till landskapsstyrelsen – inte till oppositionen. Vad vi hellre skulle se är en ordentlig kompromiss, att man tillmötesgår kommunerna – det är deras ekonomi det gäller, inte oppositionens!

     

    Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är bra, då vet vi att något tillmötesgående lönar det sig inte att komma med! Om detta enorma hörande i stora utskottet, som hade något slags beredningskaraktär, hade någon nytta vet jag inte, men något nytt hörde jag inte där. Jag fick dock ännu mera klart för mig hur viktigt det är att inte stöda den kommunala ekonomin på kapitalskatter, inte ens på företagsskatter; jag skall senare i debatten berätta om uppgifter som jag numera känner till och som jag har fått efter hörandet i stora utskottet. Vi kan inte stöda på det utan vi måste stöda det på ett bra landskapsandelssystem och en skattekomplettering som håller för de små kommunernas behov. Kanske inte direkt över en natt, men från år till år sjunker och stiger företagsskatten och särskilt kapitalskatten; därför kan vi inte stöda de små kommunernas ekonomi på det utan på landskapsstyrelsens åtgärder i landskapsandelssystemet.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag vet inte riktigt hur man skall tolka detta resonemang. Betyder det att ltl Lisbeth Eriksson överhuvudtaget inte vill att man skall ta med frågan om kapitalskatten i betänkandet, eftersom det tydligen är en så bräcklig väg att gå för kommunerna? Landskapsandelssystemet, har vi fått förklarat för oss, har ingenting med saken att göra. Jag tycker att det har med saken att göra, så jag ser fram emot den fortsatta diskussionen med ltl Lisbeth Eriksson!

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Den här diskussionen blir särskilt angenäm för oss som vill utveckla självstyrelsen och som är självstyrelseprogressiva. Det slog mig väldigt starkt när ltl Sundback var uppe och talade för det i och för sig förnuftiga system som hon gärna skulle se att kapitalskatten används som underlag för kommunernas skatteinkomster. I riket är det på det sättet att ingenting av kapitalskatten återförs till kommunerna eller ens används som underlag för beräkning av kommunernas statsandelar, medan det på Åland kommer från alla 16 kommuner, från alla partier, från hela lagtinget, starka propåer att på Åland skall vi göra på ett annat sätt. Till den delen var Nya Ålands redogörelse för vad de starkaste skattebetalarna på Åland betalar i kapitalskatt och som enbart gick till riket och deras hemkommuner förbi synnerligen klargörande, som ltl Sundback var inne på. Då är det rimligt att vi allvarligt kopplar ihop vår kapitalskattediskussion med samfundsskattediskussionen. Båda är lika väsentliga för kommunerna att kunna räkna in i sitt underlag i framtiden och därmed borde båda diskuteras, långsiktigt åtminstone, att man samtidigt övertar dem till självstyrelsen, så kunde vi skapa ett eget åländskt system där det skulle bli rättvist gentemot kommunerna. Det är fråga om ganska små skatter ur statens synpunkt, så det vore en ganska enkel åtgärd och då kunde vi driva en egen politik i landskapet.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Salmén, understödd av ltl Englund, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum måndagen den 12.11. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 12.11.

     

    Föredras för första behandling ärende nr 5:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2000-2001 angående landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lag om utkomststöd. (LM nr 2/1999-2000).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Det är ett par saker som jag vill föra fram i diskussionen. Ltl Sundback efterlyste en uträkning. Jag har ingen overhead, men jag skall försöka förklara. Om vi tar en ensamstående utkomststödsberättigad som bor t.ex. i Houtskär, som hör till kommungrupp 1, som har en hyra på 1.700 mark per månad, innebär effekterna av den sjuprocentiga självrisken i praktiken att de inkomster som personen kan använda för baskonsumtion är 74 mark lägre per månad än om personen skulle bo i Brändö, även om grunddelen är 45 mark lägre på Åland jämfört med Houtskär. Jag tror att det var lite felaktiga summor som angavs när det gäller grunddelen. Den verkliga summan för en ensamförsörjare är egentligen 2.106 mark, men det kanske inte har så stor betydelse, jämfört med framställningen, men framställningen utgår från de senast justerade och i lagen införda beloppen. Det fungerar så att man varje vår justerar upp summorna för utkomststödet. Därmed skulle det kanske finnas ett belägg för att vårt system är lite bättre än rikets system, även om summorna med några tio mark går hit eller dit och är rätt små i och för sig. Det är en annan sak att man borde diskutera en höjning av dem totalt sett.

     

    Jag kan också säga att det har aldrig gjorts en utredning eller någon grundläggande studie här på Åland som svarar på frågorna: hur mycket konsumerar ålänningen och vad använder man pengarna till eller vad är bas- eller nödvändighetskonsumtion och är utkomststödet mot bakgrund av det tillräckligt? Det finns veterligen inom landet endast försök till sådana här utredningar och det kanske är på tiden att vi här på Åland skulle göra en utredning som verkligen visar vilket basbehov utkomststödet bör täcka.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    Om vi på basen av det enda exemplet i Houtskär skall dra allmängiltiga slutsatser, så är inte jag med på den vetenskapliga grunden! Det är nog inte tillräckligt, utan då måste vi också se hur situationen är på Åland. Det krävs nog lite större populationer. Skillnaden är 74 mark till åländsk fördel! Vi skulle komma upp till lite över 2.100 mark! Vem här skulle klara sig på det? Jag tycker att detta är en futtig diskussion. Det bara visar att det här inte är en prioriterad fråga inom landskapsstyrelsen; hade det varit det hade utkomststödet för länge sedan sett annorlunda ut. Nu är det enbart socialdemokraterna som driver frågan och det är tråkigt, tycker jag, för det här landskapet är så rikt så vi har nog råd att se till att den här gruppen har bättre stöd. Att man sedan skall utreda det på bred bas, så har jag efterlyst detta; däremot undrar jag om man kommer så långt om man börjar att notera hur många potatisar man skall äta till middag och hur många yoghurtar per person i månaden. Det kan inte vara rätta sättet att angripa det på, utan man borde väl fråga gruppen som vi gör med alla andra: vad tycker de att är ett rimligt utkomststöd?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Exemplet må väl vara futtigt, men ltl Sundback efterlyste någon form av utredning och jag har inte möjligheter att under en debatt här ta fram speciellt många jämförelser med andra kommuner. Det är helt orimligt. Som jag sade är summan på några tiotal mark till fördel för Åland inte det bästa systemet. När det gäller att landskapsstyrelsen för länge sedan skulle ha gjort någonting åt detta kan jag säga att den här landskapsstyrelsen har inte funnits så länge ännu, men visst är detta en prioriterad fråga; annars skulle det inte ens finnas några bakgrundsfakta, som det verkligen finns en del. I en utredning över situationen är det självklart att de som berörs skall få vara med och bli hörda i en sådan här fråga.

     

    Ltl Wiklöf:

    Herr talman!

    Det är klädsamt när social- och hälsovårdsministern säger att det här är en prioriterad fråga. Förlåt mig, men jag kan värja mig för intrycket att all argumentering som har förts i detta ärende inte skulle göra annat än i bästa fall bevisa att vi är något bättre än på rikssidan. Är det som är prioriteringen? Jag tror att det man skall prioritera är att man skapar ett utkomststöd värt namnet. När man som ltl Sundback yrkade på att man kunde diskutera t.o.m. i det här avseendet ett Ålandstillägg är det precis lika relevant som när man i andra sammanhang på lönekontot diskuterar Ålandstillägg. Varför? Jo, därför att vi har extraordinära kostnader här jämfört med andra. Det är därför vi har Ålandstillägg. Jag tycker att det som skall prioriteras är att vi får en anständig nivå på utkomststödet. Jag tror att vi alla är överens om att med dryga 2.000 mark i månaden existerar nog ingen. Det är inte några enorma summor vi talar om utan det handlar om politisk vilja, ifall vi vill göra det. Socialdemokraterna vill förbättra utkomststödstagarnas ställning på Åland.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Herr talman, bästa Lasse Wiklöf!

    Om mitt svar uppfattas så att det är ett försvar för det system vi har och att det är så bra, så är det kanske fråga om en liten missuppfattning. Detta är bara ett försök att visa att det är bättre än det som socialdemokraterna föreslår i sin motion, där vi skulle gå in för rikets system med automatik s.a.s. Men vi är helt överens: det är en fråga som skall föras framåt och någon form av utredning bör vi få för att visa var vi skall landa i de här frågorna. 

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.  Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 6:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2000-2001 angående utvidgande av barnbidraget att omfatta ungdomar som fyllt 17 år. (HM nr 5/1999-2000).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl A-H Sjöblom: Herr talman! Jag skulle föreslå att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 7.11.

     

    Ltl Sundback: Herr talman! Jag understöder tiden för bordläggningen.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sjöblom, understödd av ltl Sundback, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 7.11. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 7.11.

     

    Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 7.11 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 14.30).